Civilutskottets betänkande i anledning av motioner angående den fysiska riksplaneringen m. m. (Betänkande 1971:CU24 Civilutskottet)

CU 1971:24

Nr 24

Civilutskottets betänkande i anledning av motioner angående den fysiska
riksplaneringen m. m.

Motionerna

Utskottet har behandlat motionerna 1971:

225 av herr Bohman m. fl. (m) vari med hänvisning till motiveringen i
motionen 1971:211 hemställs att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t
måtte anhålla, att arbetet med den fysiska riksplaneringen påskyndas och
redovisas inför riksdagen,

450 av herr Ahlmark (fp) vari hemställs att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj:t uppmanar regeringen

1. att i arbetet på förslag till fysisk riksplan för Västkusten också låta
utarbeta alternativ, där området vid Brofjorden hålls fritt från supertankers
och oljeindustri;

2. att inga bindande beslut fattas om lokalisering av miljöfarlig industri
till området kring Strömstad innan riksdagen tagit ställning till de
centrala principerna för Västkustens framtid,

1156 av herr Hedlund m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj:t måtte anhålla om skyndsamt tillsättande av en kommitté
med representanter för de politiska partierna samt för kommun- och
landstingsförbunden med uppdrag att medverka vid den fortsatta beredningen
av frågan om den fysiska riksplaneringens utformning.

Tidigare beslut m. m.

År 1965 tillkallade dåvarande kommunikationsministern en särskild
expert för att inom departementet medverka i ett utvecklingsarbete på
den fysiska planeringens område. I ett interpellationssvar i första kammaren
vid 1966 års vårriksdag meddelade dåvarande kommunikationsministern
att, enligt regeringens uppfattning, en översiktlig fysisk riksplanering
var angelägen och borde komma till stånd. Övervägandena inriktades
på metoder för en planering av markanvändningen och de administrativa
formerna för arbetets bedrivande. Arbetet har sedermera överflyttats till
civildepartementet.

Vidare tillkallades i oktober 1969 en rådgivande expertgrupp för att i
den omfattning departementschefen bestämde biträda vid den pågående
utrednings- och försöksverksamheten beträffande fysisk riksplanering.

Under sommaren 1969 publicerades vissa förarbeten för en riksomfattande
översiktlig fysisk planering. Arbetet hade karaktären av metodstudier
och avsåg företrädesvis vissa sektoriella anspråk på mark och vatten.

I allmänna beredningsutskottets utlåtande 1970:67 behandlades bl. a.
motioner i vilka hemställdes att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit

CU 1971:24

måtte anhålla om att en parlamentariskt sammansatt kommitté tillsattes
för att följa upp arbetet med den fysiska riksplaneringen samt att planen
förelädes riksdagen för godkännande. I utlåtandet anfördes att resultatet
av planarbetet kommer att redovisas under år 1971 och att det därför
inte vore lämpligt att tillsätta den i motionerna föreslagna parlamentariskt
sammansatta kommittén. Vidare hänvisades till ett av civilministern
den 6 november 1970 lämnat interpellationssvar i andra kammaren, i
vilket bl. a. anfördes att regeringen hade för avsikt att anmäla frågan om
fysisk riksplanering för riksdagen när arbetet med planen avslutats i
civildepartementet. De av utskottet avstyrkta motionerna avslogs av
riksdagen.

I årets statsverksproposition (prop. 1971:1 bil. 14 s. 3) anförs att
förarbetena för en fysisk riksplanering fortsätter med sikte på att en skiss
till fysisk riksplan skall föreligga under innevarande år. Under år 1970
koncentrerades arbetet främst på fördjupade inventeringar av anspråk
respektive tillgångar på mark och andra naturresurser. Material från
inventeringarna publiceras successivt.

I civilutskottets betänkande 1971:17 behandlades en motion vari
yrkades att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte hemställa att
Kungl. Maj:t under år 1971 föreläde riksdagen förslag om på vilket sätt
riksdagen skulle besluta om de centrala frågorna i samband med den s. k.
fysiska riksplaneringen. I betänkandet hänvisades till ett av civilministern
lämnat interpellationssvar i andra kammaren den 14 december 1970
angående riksplaneringens fullföljande. I svaret anfördes bl. a. att de
förslag som riksplaneförberedelserna mynnar ut i kommer att bli föremål
för en omfattande remissbehandling efter vilken Kungl. Maj:t kommer att
tillkännage sin uppfattning om bl. a. innehållet i en fysisk riksplanering
och de former i vilka en fortlöpande sådan planering bör försiggå. Med
hänsyn till pågående arbeten avstyrkte utskottet motionsyrkandet. Riksdagen
avslog motionsyrkandet.

Inrikesministern har i årets statsverksproposition (prop. 1971:1 bil. 13
s. 6) uttalat bl. a. att avsikten är att utforma ett regionalt handlingsprogram
för hela landet som skall föreläggas riksdagen under år 1972.
Samtidigt med detta program kommer, enligt vad utskottet erfarit,
övervägandena inom ramen för förarbetena till den fysiska riksplaneringen
att presenteras för riksdagen.

Den 30 oktober 1970 uppdrog civildepartementet åt planverket att
medverka i förarbetena för fysisk riksplanering. Riktlinjerna för arbetet
gavs i en inom departementet upprättad promemoria i vilken bl. a.
anfördes:

Den regionala planstudien bör belysa samspelet mellan mål och medel.
Den bör också behandla rollfördelningen mellan statliga myndigheter
(länsorgan) och kommunala organ för översiktlig fysisk planering. En
utgångspunkt bör därvid vara att den framtida fysiska riksplaneringen bör
ske i ett effektivt växelspel mellan central, regional och lokal nivå. Den
regionala studien bör belysa vilka planeringsmoment som bör behandlas
över den primärkommunala nivån och vilken lokal information som via

CU 1971:24

den regionala planeringen bör förmedlas till den centrala nivån. På
motsvarande sätt bör belysas vilka planeringsmoment som bör behandlas
på lokal nivå och vilken central information som bör förmedlas till den
lokala nivån via det regionala planet. Mot denna bakgrund bör prövas
alternativa planeringsmetoder med utgångspunkt i olika ambitionsgrader
och med tyngdpunkten lagd på skilda planeringsmål. Studien bör utmynna
i en skissering av alternativa lösningar på de konkreta planproblem
inom regionen som bör beaktas i en regional fysisk planstudie vilken i sin
tur utgör en del av en fysisk riksplanering. Omfattningen av studierna får
bli beroende av tillgängliga arbetsresurser.

Resultatet av planverkets arbete redovisades i arbetshandlingen Fysisk
riksplanering på Västkusten. Däri visas genom räkneexempel var det ur
fysisk synpunkt kan vara möjligt att lägga olika slag av tung industri.
Vidare behandlas bl. a. hur många lägen vid kusten som teoretiskt skulle
behöva öppnas för att tillgodose maximal efterfrågan från den tunga
immissionsskapande industrin. Ett slutligt ställningstagande torde senare
komma att redovisas.

Den 27 november 1970 fastställde Kungl. Majit stadsplan för industriområde
vid Brofjorden, Lysekils stad.

Skandinaviska Raffinaderi AB, Scanraff, ansökte den 19 januari 1971
hos koncessionsnämnden för miljöskydd om tillstånd enligt miljöskyddslagen
till verksamheten vid ett planerat oljeraffinaderi vid Brofjorden i
Lyse, Lysekils kommun. Den 3 augusti 1971 beslöt koncessionsnämnden
att underställa Kungl. Maj:t tillståndsfrågan, eftersom frågan enligt
nämnden är sådan att ärendet kräver en avvägning mellan väsentliga
samhällsintressen. Som motivering för sin bedömning anförde nämnden
bl. a.:

Den befarade olägenheten av svaveldioxidemissionen från det för bl. a.
Scanraffs anläggning planerade nya industriområdet innebär — såsom
förut nämnts — att betydande förlust från naturvårdssynpunkt uppkommer.
På grund härav föreligger enligt 6 § andra stycket första punkten
miljöskyddslagen hinder för koncessionsnämnden att bifalla Scanraffs
ansökan. Tillkomsten av det nya industriområdet, med de verksamheter
som kan väntas komma att tillföras detta, är emellertid av synnerlig
betydelse för näringslivet och för orten. Situationen är alltså sådan att
avgörandet av ärendet kräver en avvägning mellan väsentliga samhällsintressen.
Enligt sista punkten nyssnämnda lagrum ankommer prövningen
i fall av detta slag på Kungl. Majit. Det åligger följaktligen koncessionsnämnden
att enligt 16 § samma lag med eget yttrande underställa
tillståndsfrågan Kungl. Majits avgörande.

Den 24 september 1971 gav Kungl. Majit Scanraff tillstånd enligt
miljöskyddslagen att uppföra ett oljeraffinaderi vid Brofjorden under
förutsättning att långtgående miljövårdskrav tillgodoses. Dessförinnan
hade Västerbygdens vattendomstol den 13 juli 1971 givit företaget
tillstånd att under vissa villkor bl. a. utsläppa avloppsvatten i Brofjorden
samt att för oljeraffinaderiet utföra vissa hamnanläggningar. 1 avloppsvattenfrågan
har domen vunnit laga kraft medan den i hamnfrågan överklagats
i vattenöverdomstolen, som ännu inte meddelat dom.

AB Skandinaviska Elverk ansökte den 6 maj 1971 hos koncessions -

CU 1971:24

nämnden för miljöskydd om tillstånd att driva ett oljeeldat värmekraftverk
vid Hogdal i Strömstads kommun. För att belysa vissa problem i
sammanhanget kommer Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut
att undersöka vissa aspekter — främst av meteorologiskt slag — på
frågan. Den 16 juni 1971 avgav statens planverk yttrande i ärendet till
koncessionsnämnden. Verket föreslog att koncession till anläggningen ej
skulle ges innan bl. a. riksplanematerialet publicerats och att man
härigenom kunde få bättre underlag för en bedömning.

Den 29 mars 1968 tillkallades sakkunniga för översyn av byggnadslagstiftningen.
1 de delar direktiven berör fysisk riksplanering anförde
föredragande departementschefen:

Arbete på att närmare utforma metoder för en översiktlig fysisk
riksplanering pågår inom kommunikationsdepartementet. Behovet av en
sådan riksplanering måste anses uppenbart och jag vill i detta sammanhang
hänvisa till uttalanden av min företrädare i prop. 1967:61 s. 29 f.
Det grundläggande arbetet inom departementet är ännu inte slutfört.
Utredningen bör vid sitt arbete utgå från att en riksplan, som anger
markanvändningen i stora drag, kommer att finnas. Man kan vidare utgå
från att denna plan kommer att ha ett mycket långsiktigt perspektiv men
att arbetet med den kommer att drivas kontinuerligt och att revidering av
planen i samlad form kommer att ske med jämna intervaller. Vidare torde
riksplanen komma att bli olika detaljerad för olika delar av landet. Några
detaljerade rättsverkningar synes inte behöva knytas till riksplanen.

Utskottet

Förslaget i motionen 1971:225 att riksdagen skulle begära att arbetet
med den fysiska riksplaneringen påskyndas, m. m., förs fram i samband
med förslag om miljövårdens organisation, vilka kommer att behandlas av
jordbruksutskottet.

En skiss till fysisk riksplan kommer att föreligga under innevarande år.
Enligt vad chefen för civildepartementet anfört skall de förslag som
riksplaneförberedelserna mynnar ut i bli föremål för en omfattande
remissbehandling, efter vilken Kungl. Maj:t kommer att tillkännage sin
uppfattning. Övervägandena inom ramen för den fysiska riksplaneringen
kommer — enligt vad utskottet erfarit — att presenteras för riksdagen
hösten 1972, samtidigt med förslag från inrikesdepartementet angående
ett regionalt handlingsprogram för hela landet.

Med hänsyn till det anförda torde motionärernas syfte få anses
tillgodosett utan någon riksdagens åtgärd.

Förslaget att en parlamentarisk kommitté med representanter även för
kommun- och landstingsförbunden skulle medverka i den fortsatta
beredningen av riksplanefrågorna tar närmast sikte på det nu pågående
arbetet, som väntas redovisas i en departementspromemoria eller på
liknande sätt under innevarande år.

Förberedelsearbetet för ett första förslagskomplex är sålunda inom
kort slutfört och remissbehandling av dessa förslag skall äga rum. Under
remisstiden finns tillfälle att även från de politiska partiernas sida i skilda

CU 1971:24

former föra fram sina synpunkter och förslag i ämnet. 1972 års
höstriksdag har därefter att ta ställning till de förslag som Kungl. Maj :t då
lägger fram.

Bortsett från de farhågor som förslaget kan ge upphov till i fråga om
låsning av en kommande debatt skulle enligt utskottets mening en
föreslagen kommitté nu inte tjäna avsett syfte. Frågan om inriktningen
och den fortsatta handläggningen av riksplanefrågorna kan - med även
remissmaterialet som bakgrund - allsidigt och även i fråga om fortsatt
handläggning behandlas av 1972 års riksdag. Motionen avstyrks därför.

Sedan i motionen 1971:450 förts fram förslag att riksdagen påkallar en
alternativ västkustplanering där området kring Brofjorden inte används för
oljeindustri har tillstånd enligt vattenlagen respektive miljöskyddslagen
lämnats för verksamhet vid ett oljeraffinaderi i området. Tidigare hade
stadsplan för området fastställts. Hamnfrågan prövas i vattenöverdomstolen.
Anläggningsarbetena har påbörjats.

Utskottet avstyrker motionsyrkandet.

1 den nämnda motionen 1971:450 har vidare förordats att inga
bindande beslut fattas om lokalisering av miljöfarlig industri till området
kring Strömstad innan riksdagen tagit ställning till de centrala principerna
för Västkustens framtid.

Enligt vad utskottet inhämtat från civildepartementet kommer frågan
om eventuell lokalisering av miljöpåverkande industri i Strömstadsregionen
— om denna fråga kommer under regeringens prövning - inte att
avgöras förrän resultatet av pågående arbete med den fysiska riksplaneringen
redovisats och prövats av statsmakterna. Motionärens intresse i
denna del är således tillgodosett.

Utskottet hemställer

1. beträffande åtgärder för att påskynda och redovisa arbetet med
den fysiska riksplaneringen att riksdagen avslår motionen
1971:225,

2. beträffande en kommitté för att medverka vid den fortsatta
beredningen av den fysiska riksplaneringens utformning att
riksdagen avslår motionen 1971:1 156,

3. beträffande alternativ för Brofjordenområdet att riksdagen
avslår motionen 1971:450 såvitt nu är i fråga,

4. beträffande lokalisering till området kring Strömstad att riksdagen
avslår motionen 1971:450 såvitt nu är i fråga.

Stockholm den 26 oktober 1971

På civilutskottets vägnar
ERIK GREBÄCK

Närvarande: se under utskottets betänkande nr 22.

CU 197124

Särskilt yttrande

1. av herrar Tobé och Ångström (båda fp) som anför:

Med anledning av motionen nr 1971:450 har utskottet i betänkandet avstyrkt
de framställda yrkandena med ett passivt konstaterande att Brofjorden-ärendet
redan är behandlat enligt vattenlagen, miljöskyddslagen
och byggnadslagen samt att civildepartementet uttalat att någon miljöpåverkande
industrilokalisering i Strömstadsregionen inte kommer att äga
rum förrän pågående arbete med riksplanering redovisats och prövats av
statsmakterna.

Enligt vår mening borde utskottet i detta sammanhang som sin mening
ha uttalat att den handläggningsordning som tillämpades i Brofjordenärendet
inte är tillfredsställande. Den lokalisering av miljöfarlig industri
som kan behöva göras till våra kuster bör inte få äga rum utan att en
riksomfattande översikt redovisats av konsekvenserna för framtida behov
av utrymme för tätbebyggelse, fritidsverksamhet, naturvård eller förorenande
industri.

2. av herr Engström (vpk) som anför:

Arbetet med förslag till fysisk riksplan har liksom annan planering haft
karaktären av anpassning till storföretagens krav och önskemål. Innan
riksdagen fått ta ställning till planeringsprinciperna har regeringen och
andra myndigheter gett tillstånd till uppförande av miljöförstörande
industrier främst på Västkusten där fyra industricentra baserade på
sådana industrier grundlagts.

Det angivna syftet att trygga sysselsättningen där måste avvisas som
falskt. Sysselsättningen hade kunnat säkras genom val av andra industrioch
sysselsättningstillfällen i berörda områden om statsmakterna velat
ingripa i storföretagens fria val av etableringsregion. Den fysiska riksplaneringen
och särskilt planeringen på Västkusten utgår från felaktiga
premisser och från antagandet att befintlig produktions- och transportteknik
liksom hittills använd reningsteknik också skall gälla i framtiden.
Om riksplaneringarnas antaganden skulle vara riktiga skulle länder utan
stora kustområden över huvud taget inte kunna bygga raffinaderier, petrokemiska
industrier, stålverk, kärnkraftverk o. d. T. o. m. inom de ramar
som den kapitalistiska produktionsordningen anvisar finns möjligheter till
andra lokaliseringar och annan markanvändning än den riksplanerama
arbetat med.

Debatten har hittills koncentrerats huvudsakligen till de miljömässiga
konsekvenserna av en ohämmad kustlokalisering av industrier och andra
anläggningar främst till Västkusten. Det regionala mönster som framträder
allt klarare är att Västkusten utvecklas till ett svenskt Ruhrområde,
medan andra stora landsdelar avfolkas allt mer. De följdlokaliseringar
som blir resultatet av denna regionpolitik har ägnats obetydlig uppmärksamhet.
En fortsatt lokalisering och utbyggnad av t. ex. oljeraffinaderier
och petrokemisk industri på Västkusten leder till betydande
följdlokaliseringar av bl. a. järnbruksindustrier vilket hotar jämbrukskedjan
i mellersta Sverige och flyttar avfolkningsgränsen ändå längre

CU 1971:24

söderut.

En ny region- och miljöpolitik måste grundas på andra huvudmålsättningar
än dem som väglett den hittillsvarande anpassningsplaneringen till
storföretagens krav och önskemål. Huvudinriktningen har angetts i mitt
särskilda yttrande till civilutskottets betänkande 1971:22 och i vänsterpartiet
kommunisternas riktlinjer för regionpolitiken.