Civilutskottets betänkande i anledning av motion angående planeringskrav för glesbebyggelse, m. m. (Betänkande 1974:CU7 Civilutskottet)

CU 1974:7

Nr 7

Civilutskottets betänkande i anledning av motion angående planeringskrav
för glesbebyggelse, m. m.

Motionen

I motionen 1974:93 av herr Bohman m. fl. (m) har, såvitt nu är i fråga
(yrkandet d, delvis), hemställts att riksdagen beslutar att hos Kungl. Maj:t
hemställa att Kungl. Maj:t till innevarande års höstriksdag framlägger
förslag om att återställa den före den 1 januari 1971 gällande
glesbebyggelserätten och rätten att disponera fastighetsanvändning i
övrigt genom att i byggnadslagen och naturvårdslagen återinföra de
bestämmelser om rätt till bebyggelse, fastighetsanvändning och ersättning
m. m. som gällde i byggnadslagen och naturvårdslagen före 1971 samt
upphäva de år 1971 och 1972 nyinförda bestämmelserna i dessa
hänseenden.

Yrkandet har behandlats i detta sammanhang såvitt det ej avser
lösenregler i byggnadslagen vilka behandlas i betänkandet CU 1974:6.

Gällande ordning m. m.

Glesbebyggelserätten

1971 års riksdag (prop. 1971:118, CU 26) godkände ny lydelse av 6 §
första stycket byggnadslagen (BL) varigenom lagens tätbebyggelsebegrepp
preciserades och fick en ändrad definition. Följdändringar gjordes i
107 § första stycket BL samt i 3 kap. 3 § och 5 kap. 3 § fastighetsbildningslagen.
Mot civilutskottets tillstyrkande fördes i reservation (m) fram
ett avslagsyrkande.

I detta sammanhang föreslog civilutskottet ett uttalande att det
ökande behovet att hushålla med naturreserverna kunde tillgodoses
endast om det slogs fast att utnyttjande av mark för även glesbebyggelse
förutsätter planmässiga överväganden från samhällets sida och att det
sålunda tillkommer samhället att avgöra var och när även glesbebyggelse
får ske. I reservation (c, fp) uttalades att behov fanns av översiktliga
markhushållningsplaner men förordades ytterligare beredning. En reservation
(m) syftade till att något uttalande i ämnet inte borde göras.
Riksdagen följde utskottet.

Vid 1972 års riksdag (prop. 1972:111, CU 35) antogs i enlighet med
ovan nämnt utskottsuttalande förslag till ändring i byggnadslagstiftningen
m. m. varigenom krav ställdes att mark som avses för glesbebyggelse skall
ha prövats från allmän synpunkt lämpad härför. Denna prövning
förutsätts ske genom generalplanläggning utan krav på fastställelse, annan
översiktlig planläggning eller översiktliga bedömningar i enkla former.

CU 1974:7

Principen koni till uttryck genom ändring i 5 § andra stycket BL så att
den för tätbebyggelse gällande regeln, att marken skall ha prövats från
allmän synpunkt lämpad för ändamålet, utvidgades att omfatta även
glesbebyggelse. Mot civilutskottets tillstyrkande yttrande i denna del
anfördes, förutom ett reservationsyrkande (m) om uppskov med behandlingen
av lagförslaget, inte annan erinran än den reservation (c, fp, m),
vari föreslogs ett uttalande att formerna för prövning av glesbebyggelse
borde vara enkla, inte betungande för den sökande och utan risker från
rättssäkerhetssynpunkt. I ett särskilt yttrande (m) anfördes dock att
avsaknaden av ett generellt avståndstagande till lagstiftningen i dess
helhet inte innebar ett godkännande av förslagets huvudlinjer.

Begränsningar i övrigt enligt byggnadslagen och naturvårdslagen, m. m.

I fråga om ersättningsbestämmelser vid expropriation m. m. hänvisas
till utskottets betänkande CU 1974:6.

Vid 1972 års riksdag (prop. 1972:1 1 1, CU 35) lades fram utgångspunkter
och riktlinjer för en fysisk riksplanering, varigenom underlag
gavs för skydd av riksintressen i konflikt med andra intressen. Dessa
riksintressen skulle ytterst hävdas och slutligen preciseras genom ett
statlig inflytande, bl. a. genom beslut om att generalplan skall finnas för
vissa områden. Vidare gavs Kungl. Maj:t befogenhet att föreskriva att
sådan generalplan skulle vara helt eller delvis fastställd. Till ett sådant
beslut kunde knytas förbud mot nybyggnad.

Det förut här ovan nämnda kravet på planöverväganden som förutsättning
även för glesbebyggelse kompletterades bl. a. med regeln att
utomplansbestämmelserna skulle göras generellt tillämpliga för hela riket.

I övrigt får hänvisas till 1972 års riksdagsbehandling.

I reservationer (m) till civilutskottets tillstyrkande betänkande föreslogs
— utom det ovan nämnda allmänna uppskovsyrkandet och
avståndstagandet i det särskilda yttrandet — i lagstiftningsdelen inte
avslag på de principiella grundbestämmelserna. Krav fördes dock fram på
en skyndsam översyn av lagstiftningen.

Utskottet

Förslagen i motionen har inte tillfört tidigare noggranna överväganden
från utskottets sida något nytt material. Det förhållande att det av
motionärerna nu framförda yrkandet innebär en skärpning av den
inställning som presenterades i reservationer till betänkandet CU 1972:35
påverkar inte denna bedömning. Det får sålunda anses helt otänkbart att
nu upphäva de grundläggande förutsättningarna för en planering till
skydd för riksintressen och andra accepterade allmänna intressen, även
om skyddet därav enligt sitt syfte kan komma i konflikt med bl. a.
markägarintressen. Det väsentliga är också i denna planeringsform att
motstående intressen får en korrekt bedömning och att en slutlig

CU 1974:7

avvägning i konfliktsituationerna sker i enlighet med bl. a. godtagna
riktlinjer för hushållningen med mark och vatten. Riksdagen kommer att
få tillfälle att granska de överväganden som sker hos Kungl. Maj:t i de fall
där stat och kommun kan ha skilda uppfattningar om riksintressenas
precisering. Den ökade kommunala planeringsbefogenheten, fullföljd i
enkla former, måste anses omistlig. Uppkommande frågor om behov att
pröva principernas enskildheter får självfallet behandlas när anledning
därtill uppkommer. Utskottet avstyrker sålunda motionen i här behandlad
del.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1974:93, yrkandet d, i vad det
inte behandlats i betänkandet CU 1974:6.

Stockholm den 26 februari 1974

På civilutskottets vägnar
ELVY OLSSON

Närvarande: se under betänkandet CU 1974:5.

Reservation

av herrar Wennerfors (m) och Adolfsson (m) som anser att utskottets
yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:

Det är ställt över varje tvivel att planmässiga överväganden måste ske
för att få en hushållning med mark och vatten som tillgodoser långsiktiga,
vitala intressen. En sådan planering måste självfallet också kunna
fullföljas i strid med även enskilda intressen. Dessa nödvändiga ingrepp
måste emellertid begränsas att avse endast skyddet av väsentliga allmänna
intressen och inte tillåtas växa ut till ett fullföljande av den doktrinära
uppfattningen att samhällets avgöranden alltid är bättre än den enskildes.
De måste också förenas med regler som ger full kompensation åt dem
som uppoffrar egna intressen för det allmännas bästa. De inskränkningar i
ägarens förfoganderätt till mark som skett de senaste åren måste anses till
stor del tjäna annat än rena planeringssyften och kan förväntas nyttjas
för att främja dunkla s. k. fördelningspolitiska motiv. Med hänsyn därtill
bör, på motsvarande sätt som förordades i motion redan då 1972 års
lagstiftning genomfördes, en översyn ske som möjliggör att förslag till
ändrad lagstiftning kan föreläggas 1974 års höstriksdag.

Utskottet hemställer

att riksdagen bifaller motionen 1974:93, yrkandet d, i vad det
inte behandlats i betänkandet CU 1974:6.