Civilutskottets betänkande i anledning av motion om ersättning för ekonomisk förlust genom lokala trafikregleringar (Betänkande 1974:CU2 Civilutskottet)

Civilutskottets betänkande nr 2 år 1974

CU 1974:2

Nr 2

Civilutskottets betänkande i anledning av motion om ersättning för
ekonomisk förlust genom lokala trafikregleringar.

Motionen

I motionen 1974:906 av herr Fridolfsson m. fl. (m) hemställs att
riksdagen hos Kungl. Majit anhåller om bestämmelser innebärande att
myndighet som meddelar lokal trafikföreskrift skall ta initiativ till
överenskommelser om ersättning till sakägare som ekonomiskt drabbas av
trafikregleringen.

Gällande bestämmelser

De åtgärder som kan komma i fråga för att erhålla ett differentierat
gatunät grundas i första hand på byggnadslagstiftningen (stadsplaneändringar)
och på vägtrafiklagstiftningen (lokala trafikföreskrifter).

Enligt 25 § byggnadslagen (BL) skall stadsplan utmärka byggnadskvarter,
gator, torg, parker och andra allmänna platser samt specialområden
såsom bl. a. trafikområden. Av praxis torde framgå att i stadsplan
eller stadsplanebestämmelser inte får ges föreskrifter att visst område ej må
användas för parkering av bilar eller att trafiken på viss gata skall vara
enkelriktad. Ej heller bör anges i stadsplan att viss trafikled må begagnas
endast för visst slags fordon. I sakens natur ligger ett krav att
vidmakthålla gata i enlighet med stadsplan. Ett av syftena med
bestämmelserna i byggnadslagstiftningen om skyldighet för kommun att
när bebyggelse framskrider på visst sätt upplåta gata till allmänt
begagnande är att fastigheterna skall ha erforderlig förbindelse med gata
(33 § byggnadsstadgan).

Som framgår av föregående stycke torde en i stadsplan utlagd gata inte
med bibehållande av gatukaraktär kunna avstängas för visst slag av trafik
genom stadsplan eller stadsplanebestämmelser. För att åstadkomma en
differentierad trafik har man i stället möjlighet att använda de bestämmelser
om lokal trafikreglering som finns i 1972 års vägtrafikkungörelse
(VTK). I VTK stadgas (147 §) att för viss väg eller vägsträcka eller för
samtliga vägar inom ett visst område särskilda trafikregler — med vissa
undantag - kan meddelas genom lokala trafikföreskrifter. Genom sådana
föreskrifter får bl. a. meddelas förbud mot trafik med fordon av visst
slag, förbud att stanna eller parkera fordon, föreskrift om körriktning
samt föreskrifter om särskilda åtgärder för reglering av trafiken. Sådana
lokala trafikföreskrifter meddelas enligt lagen om trafiknämnder
(1964:731 ändrad senast 1971:653) av trafiknämnden. Nämnden består
av ordförande och ytterligare två ledamöter. Ordförande i nämnden är

1 Riksdagen 1974. 19 sami. Nr 2

CU 1974:2

polischefen eller annat högre polisbefäl i det polisdistrikt vari kommunen
ingår. Övriga två ledamöter väljs av kommunfullmäktige. Såsom beslut av
fulltalig nämnd gäller den mening som biträds av ordföranden och minst
en av de övriga ledamöterna. Vinns ej anslutning till sådan mening skall
nämnden med eget yttrande hänskjuta frågan till länsstyrelsen för
avgörande.

Vad beträffar skadeståndsansvar i samband med trafikföreskrifter bör
noteras att s. k. strikt skadeståndsansvar, dvs. ansvar utan att fel eller
försummelse förekommit, ålagts kommun för skador som uppkommit för
fastighetsägare som lidit skada på grund av gatuarbeten. Därvid har det
varit fråga om gatuarbeten av längre varaktighet som medfört större
olägenhet för ägaren än han varit pliktig att utan gottgörelse tåla. Vidare
har fall förekommit där skadestånd utdömts när höjdläget av befintlig
trafikled ändrats.

Tidigare riksdagsbehandling

I civilutskottets betänkande CU 1973:14 behandlades en motion i
vilken hemställdes om utredning och förslag om ersättning åt de
näringsidkare som till följd av s. k. trafiksanering drabbas av allvarlig
ekonomisk skada. Utskottet anförde bl. a. att frågan om ersättning för
minskad lönsamhet i affärsrörelse ytterst var en fråga om möjligheterna
att med stöd av lokala trafikföreskrifter skapa en för flertalet bättre
levnadsmiljö. En i motionen föreslagen ersättningsrätt skulle enligt
utskottets mening behöva knyta an till mycket vida bedömningar av
markäganderättens gränser. Utskottet fann inte anledning tillstyrka
motionen. Riksdagen följde utskottet. Till betänkandet var fogat ett
särskilt yttrande av utskottets två ledamöter från moderata samlingspartiet.
I yttrandet anfördes att det bl. a. av miljöskäl kunde vara motiverat
att företa s. k. trafiksaneringsförsök men att även kortvariga sådana
försök allvarligt kunde inverka på förutsättningarna för butiksägare som
arbetar med knappa marginaler att fortsätta sin rörelse. Under tiden som
trafikexperimentet pågick kunde affärsinnehavare tvingas lämna lokalen
för sin verksamhet. När försöksperioden avslutats kunde det kanske
inträffa att antalet butiker i försöksområdet minskat och totalmiljön
därigenom blivit sämre än före försöket. Försök borde därför göras
endast efter noggranna överväganden.

Utskottet

Som utskottet redan förra året konstaterat är frågan om ersättning för
minskad lönsamhet i affärsrörelse från i betänkandet behandlade utgångspunkter
ytterst en fråga om fortsatta möjligheter att med stöd av lokala
trafikföreskrifter skapa en för flera människor bättre miljö.

Som ovan angivits torde lokala trafikföreskrifter inte kunna upphäva
fastighetsägares rätt till transportmöjligheter till och från fastigheterna —
en rätt grundad på byggnadslagstiftningen. Ersättning vid sådana ingrepp

CU 1974:2

torde få utformas i rättstillämpningen.

Utskottet finner det tillfredsställande att möjligheter ges att genom
olika bestämmelser vidta s. k. trafiksaneringsförsök i syfte att skapa en
bättre miljö inte minst i tätorternas centrala delar. Denna uppfattning
delas av motionärerna. Utskottet delar emellertid inte motionärernas
uppfattning att ersättning till de affärsidkare som kan komma att få
minskad lönsamhet i rörelse skall utgå. En i motionen föreslagen
ersättningsrätt skulle som utskottet framhöll i sitt betänkande i frågan år
1973 behöva knyta an till helt andra bedömningar av markäganderätten.
Mot bakgrund härav finner utskottet inte skäl tillstyrka motionen med
dess begäran om att trafiknämnd eller länsstyrelse skall ta initiativ till
överenskommelser med sakägare som ekonomiskt drabbas av trafikreglering.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1974:906.

Stockholm den 12 februari 1974

På civilutskottets vägnar
ELVY OLSSON

Närvarande: fru Olsson, i Hölö (c), herrar Bergman (s), Petersson i Nybro
(s), Wennerfors (m), Lindkvist (s), Åkerfeldt (c), Henrikson (s), Mattsson
i Skee (c), Adolfsson (m), Häll (s), Olof Johansson i Stockholm (c),
Claeson (vpk), fru Landberg (s), herrar Persson i Karlstad (s) och
Strömberg (fp).

Reservation

av herrar Wennerfors (m) och Adolfsson (m) som anser att utskottets
yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer med motionärerna att s. k. trafiksaneringsförsök
kan vara av stort värde för att utröna förutsättningarna att uppnå en
fungerande stadsmiljö. Sådana försök medför emellertid — särskilt om de
blir långvariga — en omstrukturering bl. a. av detaljhandeln, eftersom en
minskning av kundunderlaget för vissa butiker kan leda till att förutsättningarna
för affärsrörelsen bortfaller. För vissa grupper av konsumenter
medför ändringar i trafikmiljön dessutom inte sällan att tillgängligheten
till butiker inom området för trafiksaneringsförsöket försämras. Som
framhölls såväl i det särskilda yttrandet till utskottets betänkande i
frågan år 1973 (CU 1973:14) som av motionärerna kan även kortvariga
försök allvarligt påverka möjligheterna för butiksägare som redan före
försöket arbetar med knappa marginaler att fortsätta sin rörelse.

Trafiksaneringsförsöken genomförs med stöd av vägtrafiklagstiftningens
bestämmelser om lokal trafikreglering. Såvitt utskottet har sig
bekant torde inga lagregler finnas på vilka kan grundas rätt till ersättning
av det allmänna för fastighetsägare eller andra som kan lida skada genom
i behörig ordning av trafiknämnd eller länsstyrelse meddelade lokala

CU 1974:2

trafikföreskrifter. Utskottet anser emellertid i likhet med motionärerna
att myndighet som meddelar lokala trafikföreskrifter bör träffa överenskommelse
med enskilda skadelidande om skälig ersättning. Enligt
utskottets mening bör därför bestämmelser utformas som kan grunda en
sådan ordning.

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till motionen 1974:906 som sin mening
ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört.

GOTAB 74 7002 S Stockholm 1974