Civilutskottets betänkande i anledning av motion om ett gemensamt planeringsorgan för Malmöhus län och Kristianstads län (Betänkande 1973:CU25 Civilutskottet)

CU 1973:25

Nr 25

Civilutskottets betänkande i anledning av motion om ett gemensamt
planeringsorgan för Malmöhus län och Kristianstads län.

Motionen

I motionen 1973:1565 av herr Larsson i Staffanstorp m. fl. (c)
hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att ett gemensamt
planeringsorgan mellan länsstyrelserna i Malmöhus och Kristianstads län
tillsätts.

Gällande ordning m. m.

Länsindelningsutredningen föreslog (SOU 1967:23) en ny länsindelning
som skulle minska antalet län till 15. I förslaget ingick bildandet av
ett Skåne län, omfattande Malmöhus län, Kristianstads län samt vissa
delar av Blekinge län och Hallands län. Utredningen anförde bl. a.:

Den utveckling som kan emotses i fråga om folkmängd, bebyggelse för
fast bosättning och fritid samt näringsliv och trafik — en utveckling som
med största sannolikhet kommer att accentueras i och med tillkomsten
av fasta förbindelser med Danmark — kräver såsom vi ser saken en
samordnad planering för hela Skåne. En sådan samordning måste med
hänsyn bland annat till befolkningens lokalisering även vara önskvärd ur
sjukvårdssynpunkt. Detta bestyrkes ju för övrigt av att, såsom tidigare
omnämnts, en kommitté tillsatts med uppgift att utreda frågan om
bildande av en för hela Skåneregionen gemensam planeringsnämnd på
sjukvårdens område. Vi har därför ansett den lämpligaste lösningen vara
att nuvarande Malmöhus och Kristianstads län sammanförs till ett
Skånelän.

Lagberedningen tillsattes år 1970 och beräknas kunna lägga fram ett
principbetänkande år 1974. Beredningen skall på grundval av olika vid
slutet av 1960-talet avslutade utredningar, bl. a. länsindelningsutredningen,
länsförvaltningsutredningen och länsdemokratiutredningen,
bereda frågor om den regionala samhällsförvaltningens uppgifter och
organisation. Beredningen har att ta ställning till bl. a. fördelningen i
stort av samhällsuppgifter mellan stat och kommun samt mellan centrala
och regionala organ inom den statliga sektorn, inom vilken sektor en
lämplig decentralisering bör övervägas. Som ett resultat av sina överväganden
har beredningen att lägga fram förslag till organisation för samhällsverksamheten
på regional nivå. I anslutning härtill skall beredningen ta
upp frågan om lämpliga geografiska arbetsområden för såväl den
sekundärkommunala verksamheten som den decentraliserade statliga
förvaltningen.

CU 1973:25

I en kommuniké den 11 april 1973 har beredningen anfört bl. a.
följande:

När det gäller frågan om geografiska verksamhetsområden håller
länsberedningen f. n. på att undersöka om det kan vara lämpligt att dela
upp den regionala verksamheten i två olika grupper. Främst när det gäller
översiktlig samhällsplanering, t. ex. arbetsmarknadspolitisk planering,
vägplanering, naturvårdsplanering etc., har krav ställts på arbetsområden
som är större än många av de nuvarande länen. Sådana uppgifter skulle då
sammanföras till härför lämpade regioner, till antalet färre än nuvarande
län. För övriga uppgifter som bör utföras på länsnivån skulle däremot
alltjämt finnas en organisation knuten till i stort sett nuvarande län.
Denna organisation, som personalmässigt är den avgjort största delen av
den regionala förvaltningen, skulle alltså finnas kvar i samtliga nuvarande
residensstäder. Justeringar av länsgränserna kan emellertid övervägas i
sådana fall där invånarna i en kommun har starkare anknytning till
residensstaden i ett annat län än det kommunen nu tillhör.

Genom beslut av 1970 års riksdag drogs riktlinjer upp för nuvarande
organisation av länsstyrelserna, vilka fick som huvuduppgift att leda och
samordna den samhällsplanering som bedrivs inom den statliga förvaltningen.

1972 års riksdag (prop. 1972:111 bil. 1, InU 28) antog ett regionalt
handlingsprogram med ramar för länens verksamhet. Därvid har för
Kristianstads län och för Malmöhus län lagts fast befolkningsramar för
planeringen innebärande invånarantal år 1980 om 265 000—275 000,
respektive 760 000—790 000 invånare. I riksdagen ställdes detta förslag
mot ett av inrikesutskottets centerledamöter i reservation avgivet förslag,
där motsvarande planeringsförutsättningar angavs som riktvärden med
280 000 resp. 760 000 invånare. Samtidigt antogs en plan för utveckling
av den regionala strukturen, vari rikets kommuner genom inplacering i
olika funktionsgrupper satts in i ett hela riket omfattande ortssystem.
Häremot ställdes en av inrikesutskottets centerledamöter avgiven reservation,
vari anfördes att inom av riksdagen antagna ramar och riktlinjer
för resursfördelning och utveckling den regionala utvecklingsplaneringen
borde handhas av länskommunala organ.

I länsprogram 1970, som bl. a. utgjorde underlag för 1972 års
riksdagsbeslut, underströk länsstyrelsen i Kristianstads län att utarbetandet
av programmet för länet skett under intimt samarbete med
länsstyrelsen i Malmöhus län samt att samrådet mellan de båda
länsstyrelserna i planeringsfrågor kommer att ytterligare fördjupas.
Länsstyrelsen i Malmöhus län gav uttryck åt samma mening. 1 ett
gemensamt uttalande i april 1973 förklarade sig de båda länsstyrelserna
vara eniga om ett utvidgat samarbete, bl. a. inom vissa delar av
regionalpolitiken och den fysiska planeringen.

Enligt anvisningar för länsplanering 1974 skall länsstyrelse för den
löpande planeringen dela upp den fastställda planeringsramen för länet på
kommunerna med utgångspunkt i den beslutade ortsstrukturen. I den

CU 1973:25

nya planeringsomgången skall länsstyrelserna fortsätta arbetet på förslag
till riktlinjer och handlingsprogram för den regionala strukturen i länet på
grundval av planeringstal för skilda kommuner, uttryckta i antal invånare
för åren 1980 och 1990.

1972 års riksdag beslöt vidare om riktlinjer för hushållningen med
mark och vatten. Dessa riktlinjer innefattade bl. a. en precisering av
riksintressen inom den fysiska planeringen, vilka skulle hävdas av statliga
organ i samråd med kommunerna. Denna riksplanering skall fullföljas och
vidareutvecklas genom kommunal planering. Bl. a. godtog riksdagen (CU
1972:35) enhälligt meningen att ”högvärdig jordbruksmark inte bör tas i
anspråk för tätbebyggelse om likvärdiga lösningar kan åstadkommas på
annat sätt”.

Ett förslag till regionplan 1972 för sydvästra Skåne har upprättats och
remissbehandlats. Remisstiden utgick i september 1973. Om remissbehandlingen
ger anledning därtill kommer reviderad regionplan att
underställas medlemskommunerna. Förslaget anges utgå från en befolkning
inom planområdet om 570 000 invånare år 1985 och 740 000
invånare år 2000. Det prognosalternativ som därvid använts innebär en
befolkning år 1980 om 525 000 invånare. För samma område hade
länsstyrelsen i Malmöhus län i länsprogram 1970 beräknat 537 000
invånare år 1980, medan motsvarande befolkningssiffror för länet angavs
till 850 000, ett planeringstal som sålunda enligt ovan ersätts av en
befolkningsram för år 1980 om 760 000—790 000 invånare. Länsstyrelsen
har i samband med remiss av regionplaneförslaget — mot bakgrund av
statsmakternas beslut år 1972 om ramar för länens verksamhet — utgått
från en planeringsram år 1980 för planområdet om 482 000—502 000
invånare. I planförslaget har förutsatts revidering av de befolkningsprognoser
som förslaget utgått från.

Det nämnda förslaget till regionplan förutsätter sammanfattningsvis
”att ett högproduktivt jordbruk bevaras inom sydvästra Skåne även om
de för jordbruket disponibla arealerna minskar något”. Åkerarealen —
sålunda inklusive även annan än högproduktiv jordbruksmark — beräknas
minska från 1 055 km2 år 1970 till 965 km2 år 1987 och 890—900 km2
år 2000. Detta innebär för angivna år att åkerarealen minskar från 65 %
till 59 % resp. 55—56 % och att urbaniserad areal ökar från 9 % till 17 %
resp. 22—23 %, allt av planeringsområdets totala areal. Fram till år 2000
sägs den areal som behöver tas i anspråk för tätbebyggelsetillväxten
överslagsvis motsvara en minskning av den svenska jordbruksproduktionen
med kanske 0,5-1,0 %. Det anförs att en tillväxt i regionens västra
delar medför att delvis högavkastande åkerarealer tas i anspråk, medan
en bebyggelseexpansion i de östra delarna kan inkräkta på naturvårdsoch
fritidsintressena.

Sydvästra Skånes kommunalförbund, som presenterat det ovannämnda
regionplaneförslaget och som startade sin verksamhet 1965,
består av de i Malmöhus län belägna kommunerna Bara, Burlöv, Dalby,
Genarp, Kävlinge, Lomma, Lund, Löddeköpinge, Malmö, Månstorp,
Räng, Skanör med Falsterbo, Staffanstorp, Svedala, Södra Sandby,

CU 1973:25

Trelleborg, Veberöd och Vellinge. Förbundets syfte är bl. a. att bedriva
översiktlig planläggning inom den region som omfattas av medlemskommunerna.
Förbundet har hittills bedrivit ett omfattande utredningsarbete
som rört skilda områden av samhällsbyggandet såsom trafik,
vatten, avlopp, avfallshantering, gymnasieundervisning och detaljhandel.
Vidare svarar förbundet för vissa verkställighetsfunktioner. Förbundet
har i dag ansvar för bostadskvoteringen och den regionala busstrafiken.

Nordvästra Skånes kommunalförbund består av kommunerna Båstad,
Klippan, Kvidinge, Perstorp, Riseberga, Åstorp, Ängelholm, Örkelljunga
och Östra Ljungby i Kristianstads län samt kommunerna Bjuv, Billesholm,
Ekeby, Helsingborg, Härslöv, Höganäs, Landskrona och Svalöv i
Malmöhus län. Förbundets syfte är bl. a. att bedriva översiktlig planläggning
inom medlemskommunerna. Ett antal sektoriella utredningar har
framlagts.

Mellanskånes planeringskommitté består av kommunerna Eslöv, Höör
och Hörby. Samtliga kommuner ligger i Malmöhus län. Kommittén har
bl. a. till ändamål att bedriva översiktlig planläggning gemensam för
medlemskommunerna samt att genom utredningar och på annat sätt
verka för samarbete mellan kommunerna i kommunala angelägenheter av
gemensamt intresse.

Samarbetskommittén för Sydöstra Skåne är ett organ för samarbete
mellan Simrishamns kommunblock och Tomelilla kommun i Kristianstads
län samt Sjöbo kommunblock och Skurups och Ystads kommuner i
Malmöhus län. Kommittén skall — enligt sitt reglemente — med
uppmärksamhet följa utvecklingen inom samarbetsområdet och när
behov föresligger framlägga förslag om samverkan mellan kommunblocken.

Samtliga kommuner i Malmöhus län ingår i något av de fyra
ovannämnda planeringsorganen. Samtliga kommuner och kommunblock i
Kristianstads län utom följande kommunblock ingår i något av planeringsorganen,
nämligen Bromölla, Hässleholm, Kristianstad, Osby och
Östra Göinge.

Kommunalt samarbete över riksgräns äger rum genom Öresundsrådet.
Rådet bildades 1964 på frivillig väg och saknar offentligrättslig status.
Rådet består av 15 svenska och 15 danska medlemmar. De 15 svenska
mandaten fördelas sålunda: Malmö kommun 5, Helsingborgsområdet 2,
Landskronaområdet 1, Malmöhus läns landsting 2, Malmöhus länsavdelning
av Svenska kommunförbundet 2, Kristianstads läns landsting 2 och
Skånska drätselkammareförbundet 1. Rådets uppgift är att förhandla om
och undersöka frågor av gemensamt intresse för Öresundsregionen samt
inkomma med förslag till kommuner och kommunorganisationer som är
representerade i rådet, andra organisationer eller till staterna i frågor som
berör förhållandena i regionen.

I prop. 1973:146 rörande fasta förbindelser över Öresund m. m.,
vilken hänvisats till trafikutskottet, har chefen för kommunikationsdepartementet
efter samråd med cheferna för inrikes- och civildepartementen
gjort vissa uttalanden (s. 77—79) rörande samhällsplaneringsfrå -

CU 1973:25

gorna. Bl. a. erinras om det nära samarbetet mellan de båda länsstyrelserna
i Skåne inom den regionala utvecklingsplaneringen. Det anförs att
de förordade fasta förbindelserna gör det angeläget att intensifiera detta
samarbete och även utsträcka det till angränsande län. Vidare framhålls
att motsvarande samarbete är angeläget inom den fysiska planeringen och
nu närmast de program för kommunal planering som skall underställas
Kungl. Maj:t. Slutligen anförs att det förhållande att de samlade
resultaten av länsplanering 1974, den regionala trafikplaneringen och den
fysiska planeringens programskede kommer att föreligga under år 1975
också ger förutsättningar för en samlad och allsidig utvärdering av såväl
regionalpolitiska som miljömässiga aspekter och för en bedömning av
vilket behov av ytterligare insatser sorn kan anses påkallade.

I riksdagen har härtill anknytande frågor tagits upp i motioner m. m.

I motionen 1972:1773 (fp) yrkades att fem kommuner i sydöstra
Skåne — Simrishamn, Tomelilla, Ystad, Sjöbo och Skurup — skulle tas in
i det allmänna stödområdet. Inrikesutskottet (InU 1972:28, s. 57—58)
avstyrkte enhälligt motionen med hänvisning bl. a. till att de statliga
insatser som kan befinnas motiverade bör kunna göras med stöd av
bestämmelser som gäller utanför stödområdet och till att det är mindre
lämpligt att till stödområdet hänföra en region som ligger nära ett
expansivt storstadsområde. Riksdagen följde utskottet. Motsvarande
yrkande framställdes även i motionen 1973:55 (fp). Motionen avslogs.
Inrikesutskottet (InU 1973:7) hänvisade bl. a. till det utvidgade samarbetet
mellan länsstyrelserna.

Genom motionen 1973:1556 (c) föreslogs riksdagen slå fast att det var
ett riksintresse att den bästa jordbruksmarken bevaras för fortsatt
jordbruksproduktion. Civilutskottet (CU 1973:11) hänvisade till riksdagens
ovan (s. 7) refererade ståndpunkt år 1972 och till att eventuella
konfliktsituationer kommer att preciseras och lösas i samband med
programmen för kommunal planering m. m. Riksdagen lämnade motionen
utan åtgärd.

I de till jordbruksutskottet hänvisade motionerna 1973:322 (c) och
1388 (c) föreslogs åtgärder i samma bevarandesyfte. Utskottet (JoU
1973:17) hänvisade till riktlinjerna för hushållning med mark och vatten
och civilutskottets nyssnämnda betänkande och föreslog att motionerna
skulle anses besvarade. I särskilt yttrande av jordbruksutskottets centerledamöter
anfördes bl. a. att förslaget till regionplan för sydvästra Skåne
var ett synnerligen flagrant exempel på att den kommunala projekteringen
av bebyggelse inte tog hänsyn till riksdagens vid flera tillfällen
uttalade mening.

Vidare har till motionens grunder hörande frågeställningar tagits upp i
kammardebatt den 10 april 1970 efter en av herr Svensson i Malmö (vpk)
framställd interpellation om Skånes utvecklings- och miljöproblem.

CU 1973:25

Utskottet

Riksdagen har att ta ställning till det i motionen framställda yrkandet
om inrättande av ”ett gemensamt planeringsorgan mellan länsstyrelserna i
Malmöhus och Kristianstads län”. Avsikten synes enligt motionen (s. 12)
vara att länsstyrelserna skulle inrätta detta organ. Det har inte närmare
utvecklats om organet avsetts få egen beslutskompetens. Motionsförslaget
grundas huvudsakligen på två bedömningar: att Skåneregionen ur
näringspolitiska m. fl. synpunkter utgör en lämplig planeringsenhet samt
att den med nuvarande planeringsorganisation befarade utvecklingen inte
kan förenas med målsättningen om en jämnare fördelning av expansionen
dels inom sydvästra Skåne, dels inom landskapet som en helhet. Den
sålunda inte önskade utvecklingen exemplifieras av motionärerna i
väsentliga delar genom hänvisning till upprättat förslag till regionplan
1972 för sydvästra Skåne.

Utskottet har inte funnit anledning att i detta sammanhang sakpröva
det ännu inte definitiva förslag till vägledande första underlag för den
fortsatta planeringen i vissa kommuner som det nämnda region plane förslaget
avsetts utgöra. Utskottet har självfallet utgått från att statsmakternas
beslut om planeringsramar och ortsstruktur fullföljs och får
uttryck i även denna kommunala planering liksom att antagna riktlinjer
för hushållningen med mark och vatten också i dessa områden preciseras
enligt intentionerna efter samråd mellan länsstyrelserna och kommunerna.
Vidare har utskottet utgått från att det i motionen förordade
gemensamma organet i sig inte varit avsett att inskränka den eljest givna
kommunala beslutskompetensen.

Utskottet kan i och för sig dela uppfattningen att näringsgeografiska
och regionalpolitiska skäl kan anföras för en samordning av viss planering
över gränsen mellan de båda Skånelänen — skäl som med växlande styrka
också torde kunna anföras i anslutning till vissa andra länsgränser.
Länsberedningen undersöker emellertid bland olika alternativa lösningar
om det kan vara lämpligt att för vissa planeringsverksamheter skapa
arbetsområden större än nuvarande län. Ett ställningstagande till
motionsyrkandet skulle kunna innebära ett föregripande av mer generella
bedömningar som beredningen kan väntas lägga fram i ett principbetänkande
år 1974. Med hänsyn därtill, till att hittillsvarande samarbete
mellan länsstyrelserna i Skåne varit gott och till att anledning finns att
anta att ett effektivt samråd sker även i arbetet med länsplanering 1974
m. m. har utskottet inte funnit anledning att tillstyrka motionen.

Anledning finns inte heller för utskottet att i detta sammanhang ta
ställning till vad i motionen — utan särskilt yrkande — anförts om de
regionalpolitiska medlen m. m. och om beslutsprocessen vid konflikter
mellan skilda kommunala intressen.

CU 1973:25

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1973:1565.

Stockholm den 18 oktober 1973

På civilutskottets vägnar
ERIK GREBÄCK

Närvarande: herrar Grebäck (c), Bergman (s), Almgren (s), Kristiansson i
Örkelljunga (s), Petersson i Nybro (s), Lindkvist (s), Ullsten (fp), fru
Olsson i Hölö (c), herrar Wennerfors (m), Claeson (vpk), Jadestig (s),
Åkerfeldt (c), Brännström (s) och Adolfsson (m).

Särskilt yttrande

av herr Grebäck (c), fru Olsson i Hölö (c) och herr Åkerfeldt (c) som
anfört:

På de grunder som utskottet änget t kan det nu inte anses påkallat att
begära att ett särskilt planeringsorgan inrättas mellan länsstyrelserna i
Kristianstads län och Malmöhus län.

De skäl som anförts i motionen för att behandla Skåne som ett
planeringsområde ger emellertid anledning att kraftigt stryka under
vikten av åtgärder som kan ge en bättre balans inom regionen och hindra
uppoffrandet av väsentliga intressen inom miljö- och jordbrukspolitikens
område. Enligt vår mening bör en sådan utveckling främjas genom de
medel som anvisats i förslag från centern i samband med behandlingen av
länsdemokratifrågorna och det regionalpolitiska programmet. En
fungerande, demokratisk planering med en därtill anpassad organisation
är i dessa sammanhang grundläggande. Förslaget i motionen bör ses även i
en sådan helhetsbild.

Riksdagen kommer att i samband med behandlingen av frågan om
fasta förbindelser över Öresund få ta ställning till avgörande
förutsättningar för den kommunala och statliga planeringen inom
regionen.