Civilutskottets betänkande i anledning av motion om ersättning och inlösen vid byggnadsförbud på fastighet

Betänkande 1973:CU13

CU 1973:13

4

Nr 13

Civilutskottets betänkande i anledning av motion om ersättning och
inlösen vid byggnadsförbud på fastighet.

Motionen

I motionen 1973:1554 av herrar Fridolfsson i Stockholm (m) och
Schött (m) hemställs att riksdagen måtte besluta att hos Kungl. Maj:t
hemställa att Kungl. Maj:t snarast måtte tillsätta en utredning med
uppgift att framlägga förslag innebärande rätt för fastighetsägaren att i
vissa fall åtnjuta ersättning eller få fastigheten inlöst i de fall kommun
belagt fastighet med byggnadsförbud.

översyn av byggnadslagstifningen

Enligt den 29 mars 1968 lämnat bemyndigande har sakkunniga
tillkallats med uppdrag att se över byggnadslagstiftningen (bygglagutredningen).
Utredningen har den 10 december 1971 och den 7 april 1972
erhållit tilläggsdirektiv.

I de ursprungliga direktiven anförs i samband med en redogörelse för
de nu rådande förhållandena på området att de byggnadsförbud, som i
avvaktan på detaljplan inte sällan läggs över stora områden, utgör ett
problem. Departementschefen anför att de ibland kommit att bli gällande
under mycket lång tid, att de ibland drabbat markägare oskäligt och att
de i vissa fall lett till förslumning av berörda områden.

Departementschefen skisserar i direktiven för de sakkunniga ett
system av regler för den fysiska planläggningen, bestående av riksplan,
regionplan, kommunplan, kommundelsplan och detaljplan.

I de delar av direktiven som är av omedelbart intresse för den nu
behandlade motionen anförs följande.

Översiktsplanerna kommer enligt det skisserade plansystemet att på
ett jämförelsevis tidigt stadium ange riktlinjer för den framtida markanvändningen.
Markägaren borde i princip inte kunna få tillstånd att göra
investeringar i sin mark, om därigenom den nya planens förverkligande
skulle motverkas. Å andra sidan kan det dröja avsevärd tid innan det i
översiktsplanen angivna nyttjandet skall förverkligas och därigenom
frågan om rätt att exploatera marken enligt planen eller om inlösen av
marken blir aktuell. Det kan tänkas bli svårt för markägaren att till
rimligt pris sälja en sådan fastighet till någon annan enskild. Problem av
liknande natur kan också uppkomma när en fastställd detaljplan har
upphört att gälla och det ännu inte är aktuellt att arbeta fram en ny
detaljplan. Dessa problem påminner om de problem som enligt gällande
rätt följer av de långvariga provisoriska byggnadsförbuden.

Utredningen bör söka finna lösningar som innebär att den enskilde
inte i sådana situationer ensam får bära konsekvenserna av samhällsut -

CU 1973:13

5

vecklingen. En väg att nå detta syfte kan vara att tillåta markägaren
fortsätta ett redan påbörjat nyttjande av marken i enlighet med den plan
eller de faktiska förhållanden som var gällande innan plansituationen
ändrades. Investeringar, som ligger inom ramen för markens aktuella
användning, skulle alltså få förekomma, och markägaren kunde med
vetskapen att investeringar och mark så småningom kan komma att
inlösas — avväga om investeringen bör göras. För att undvika olyckliga
konsekvenser av en sådan ordning skulle kunna tänkas att det öppnas
möjlighet för det allmänna att redan på ett tidigt stadium lösa in marken
för att undvika alltför betungande lösenkostnader i ett senare skede. Ett i
enlighet med dessa tankar konstruerat system skulle innebära att
markägaren antingen kan fortsätta sin verksamhet eller också jämförelsevis
snabbt få bundet kapital lösgjort. Emellertid kan tänkas flera
svårigheter med att få ett sådant system att fungera i praktiken. Särskilt
bör då uppmärksammas problemet att avgöra när ett föreslaget projekt
skall anses ligga inom ramen för den aktuella verksamheten på fastigheten.

Avslutningsvis anförs i direktiven att utredningens huvuduppgift bör
vara att pröva det av departementschefen skisserade systemet av regler
för den fysiska planläggningen och förverkligandet av dessa intentioner.
Utredningen skall emellertid vara oförhindrad att pröva även andra
lösningar. Utredningen skall också se över byggnadslagstiftningens övriga
avsnitt och föreslå de ändringar i dessa som kan föranledas av
reformeringen av planväsendet eller annars kan vara påkallade.

Departementschefen framhåller att utredningens uppdrag är omfattande
och att det krävs viss tid innan ny lagstiftning kan väntas träda i kraft.
Utredningen bör därför, sägs det, i ett tidigt skede också överväga i vad
mån speciellt angelägna reformer kan med mindre ändringar eller
kompletteringar av gällande lagstiftning byggas in i denna samt snarast
framlägga de förslag som prövningen ger anledning till.

Tidigare riksdagsbehandling m. m.

I tredje lagutskottets utlåtande 1967:5 behandlades motioner om
skydd för enskild markägare mot skadeverkningar av långvarigt provisoriskt
byggnadsförbud och i utlåtande 1968:45 från samma utskott
motioner om dels provisoriska byggnadsförbud, dels skydd mot skadeverkningarna
av oskäligt långvariga byggnadsförbud.

Civilutskottet behandlade i sitt betänkande CU 1971:16 en motion
med begäran om tilläggsdirektiv till bygglagutredningen så att utredningen
redan under år 1971 — i avbidan på slutligt ställningstagande —
kunde lägga fram förslag i syfte att undanröja de missförhållanden som
medföljer byggnadsförbud av mer än fem års varaktighet. Civilutskottet
ansåg bygglagutredningens direktiv täcka i motionen åberopade frågeställningar.
Med hänsyn till frågornas samband med utredningsarbetet i stort
fann utskottet inte anledning påkalla ett provisoriskt delförslag under år
1971. Den av utskottet avstyrkta motionen avslogs av riksdagen. Till
utskottets betänkande fanns fogat ett särskilt yttrande av utskottets
ledamöter från moderata samlingspartiet. I yttrandet förutsattes bygglag -

CU 1973:13

6

utredningen utnyttja alla möjligheter att så snart som möjligt lägga fram
förslag till temporära lösningar.

Justitieombudsmannen har den 30 juni 1966 gjort framställning hos
Kungl. Maj:t om utredning av behovet av skydd för fastighetsägare mot
verkningarna av långvariga provisoriska byggnadsförbud (1967 års ämbetsberättelse
s. 463 ff.). Framställningen refereras i tredje lagutskottets
utlåtande 1967:5.

Utskottet

Bygglagutredningens direktiv täcker den i motionen upptagna frågan,
varför utskottet inte finner skäl tillstyrka motionen.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1973:1554.

Stockholm den 20 mars 1973

På civilutskottets vägnar
ERIK GREBÄCK

Närvarande: se under betänkandet CU 1973:12.

Särskilt yttrande

av fröken Ljungberg (m) och herr Adolfsson (m) som anför:

I civilutskottets betänkande 1971:16 behandlades en motion om
olägenheterna med byggnadsförbud av mer än fem års varaktighet.
Motionen avstyrktes av utskottet och avslogs av riksdagen. I särskilt
yttrande av moderata samlingspartiets ledamöter i utskottet anfördes
bl. a. att problemet med långa byggnadsförbud är väsentligt och att
förhållandena inte förbättrats sedan justitieombudsmannens framställning
i frågan år 1966.

Enligt vår mening äger de ovan refererade ståndpunkterna alltjämt
giltighet. Vi förutsätter att bygglagutredningen uppmärksammar de i
årets motion framförda synpunkterna.