Civilutskottets betänkande i anledning av motion om översyn av vissa bestämmelser avseende bebyggelse på landet

Betänkande 1972:CU22

CU 1972:22

6

Nr 22

Civilutskottets betänkande i anledning av motion om översyn av vissa
bestämmelser avseende bebyggelse på landet

Motionen

I motionen 1972:776 av fru Hambraeus (c) och herr Johansson i
Holmgården (c) föreslås att riksdagen hos Kungl. Maj:t begären översyn
av byggnadslagen, VA-lagen, hälsovårdslagen och bostadslånekungörelsen,
i syfte att förbättra förutsättningarna för bebyggelse på landet.

Gällande ordning m. m.

Föreskriften i 5 § byggnadslagen (BL) att en förutsättning för att
mark skall få användas till tätbebyggelse är att den vid planläggning
prövats från allmän synpunkt lämpad för ändamålet ger upphov till en
prövning även av sundhetssynpunkter, bl. a. möjligheterna att ordna
vattenförsörjning och avlopp. 1 44 § byggnadsstadgan (BS) föreskrivs
bl. a. att ledningar för vatten och avlopp samt vissa utrymmen skall
anordnas så att sanitär olägenhet inte uppkommer. 46 § BS innehåller
föreskrift att byggnad för stadigvarande bruk, vari inrymmes bostadseller
arbetsrum, skall anordnas och inredas så att den bereder möjlighet
till trevnad och god hygien samt att den skall vara försedd med behövlig
sanitär utrustning. I 47 och 48 §§ finns strängare bestämmelser för
flerfamiljshus och byggnader för vissa speciella ändamål. Chefen för
kommunikationsdepartementet anförde vid 1959 års ändringar i byggnadslagstiftningen
(prop. 1959:168) att i fråga om egnahem och liknande
byggnader bör det rent principiellt vara ägarens privatsak hur utrymmet
disponerades och inredningen i övrigt ordnades, så länge byggnaden
fyllde skäliga anspråk i övrigt, bl. a. på hygien. Mot denna bakgrund
borde bestämmelserna för en- och tvåfamiljshusen, vilka på landsbygden
var den förhärskande byggnadskategorin, inte göras alltför detaljerade
och svårtillämpade. Departementschefen erinrade vidare om att krav i
samband med långivning garanterade en god standard.

De föreskrifter i hälsovårdsstadgan som reglerar anordnandet av
klosett innehåller i sig inte något förbud mot andra typer än vattenklosetter.
De är i stället utformade så att tillstånd fordras för att anordna
vattenklosett. Bedömningen i övrigt återförs helt till begreppet sanitär
olägenhet och de bedömningar därav som får göras av olika anordningars
lämplighet.

Avloppsvattenfrågorna har förts över från vattenlagen till miljöskyddslagen
(ML). Enligt 2 § ML får avloppsvatten från vattenklosett som inte
undergått längre gående rening än slamavskiljning inte släppas ut om det

CU 1972:22

7

inte är uppenbart att det kan ske utan olägenhet.

Lagen om allmänna vatten- och avloppsanläggningar (VAL) ålägger
kommun att tillse att allmän va-anläggning kommer till stånd. Så skall ske
när det med hänsyn till den allmänna hälsovården behövs. Fastighetsägare
inom verksamhetsområdet har skyldighet att bidra till kostnaderna även
om de inte ansluter sig till det. Förutsättningen är att anordningar behövs
och att behovet inte kan tillgodoses på annat sätt med större fördel.
Fastighetens faktiska anslutning blir därmed beroende på hur hälsovårdsnämnden
bedömer frågan från sanitär synpunkt. Socialstyrelsens anvisningar
för den allmänna hälsovården har endast rådgivande karaktär.

Bostadslånekungörelsen anger i 6 § att en förutsättning för bostadslån
är att bostadslägenheternas utformning och utrustning uppfyller skäliga
krav på god bostadsstandard. I bostadsstyrelsens härtill utfärdade
anvisningar sägs att bostadslägenhet skall, om inte särskilda skäl till
undantag finns, vara försedd med vatten- och avloppsledningar samt
vattenklosett. I de rekommendationer som intagits i bostadsstyrelsens
skrift ”God bostad — i dag och i morgon” anges vattenklosett som
normalstandard för alla typer av bostäder.

Utskottet

Syftet med den i motionen föreslagna översynen av vissa lagar och
författningar har i dess text preciserats till att ”undanröja föreskrifter
rörande sanitära frågor, som leder till att bostadsbyggandet på landsbygden
systematiskt missgynnats”.

Enligt utskottets bedömning kan inte åberopad reglering i och för sig
anses hindra att likvärdiga eller bättre alternativ till vattenklosett
kommer till användning. Avgörande förden faktiska tillämpningen torde
ha varit konkreta bedömningar av de alternativ i form av andra tekniska
lösningar som stått till buds och inte minst bostadskonsumenternas
önskemål och värderingar. Det är, på de grunder motionärerna angett,
värdefullt om utvecklingsarbetet på området fortsätter och om närmast
bostadsstyrelsen och socialstyrelsen kan tillhandagå med ytterligare råd
och anvisningar i denna fråga, varvid uppmärksamheten torde kunna
riktas mot andra tekniska lösningar. Därmed skulle också utvecklingsarbetet
kunna främjas.

Utskottet finner sålunda inte skäl tillstyrka den förordade översynen
av vissa lagar och författningar.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1972:776.

Stockholm den 20 april 1972
På civilutskottets vägnar
ERIK GREBÄCK

Närvarande: se under utskottets betänkande CU:1972:25.