Civilutskottets betänkande i anledning av motion om vidgat medinflytande i vissa ärenden enligt byggnadslagstiftningen (Betänkande 1972:CU20 Civilutskottet)

Civilutskottets betänkanden nr 20—25 år 1972

Nr 20

Civilutskottets betänkande i anledning av motion om vidgat medinflytande
i vissa ärenden enligt byggnadslagstiftningen

Motionen

I motionen 1972:614 av herr Norrby i Åkersberga m. fl. (fp) hemställs
med hänvisning till motiveringen i motionen 1972:559 att riksdagen hos
Kungl. Maj:t anhåller om utredning och förslag om vidgning av
sakägarbegreppet i och nya former för handläggning av ärenden enligt
byggnadslagstiftningen så att alla som berörs i avsevärd mån av ett ärende
får ökade möjligheter att påverka handläggning och beslut.

Gällande ordning m. m.

Förfarandet vid utarbetande av planer har fått en allmän reglering i
14 § byggnadsstadgan (BS). Här föreskrivs att planförfattarna skall
samråda inte endast med kommunala och statliga myndigheter utan även
med ”sammanslutningar och enskilda personer, som kunna hava ett
väsentligt intresse av frågan”. Denna föreskrift följs upp av ett stadgande
i 16 § BS att planförslaget, då det överlämnas för antagande eller
fastställelse, skall vara åtföljt av bl. a. en ”redogörelse för det samråd med
myndigheter, markägare och andra”, som ägt rum vid utarbetande av
förslaget. I samband med förslag om ändringar i byggnadslagen (BL) och
BS framhöll chefen för kommunikationsdepartementet (prop. 1959:168,
3LU:26) bl. a. att det var nödvändigt att planförfattaren på ett så tidigt
stadium som möjligt gjorde sig underrättad om de synpunkter på frågan
som företräddes av intressenterna. Det kunde med hänsyn därtill vara
befogat att ge föreskrifter om förfarandet efter mönster av t. ex. reglerna
om förrättning enligt jorddelningslagen. Eftersom det å andra sidan dock
ansågs befogat att ibland — med hänsyn till allmänna intressen —
omgärda planläggningen med viss sekretess, utformades inte några mer
detaljerade regler.

Planförslag skall enligt 17 § BS utställas till granskning efter kungörelse
i tidningarna. Kända och inom riket boende markägare skall
underrättas skriftligen. Enligt samma stadgande äger ”den som ej åtnöjes
med förslaget” framställa anmärkningar däremot.

Mot ett positivt kommunalt beslut rörande detaljplan m. m., vilket
skall fastställas av Kungl. Maj:t eller länsstyrelsen, samt över förslag till
regionplan får inte föras talan särskilt, ”vederbörande” dock obetaget att
framställa erinringar i fastställelseärendet (149 § BL).

Mot länsstyrelsens beslut om fastställelse får ”den som är missnöjd”

CU 1972

20-25

1 Riksdagen 1972. 19 sami. Nr 20-25

CU 1972:20

anföra besvär hos Kungl. Maj:t. Denna besvärsrätt är dock, om beslutet
innefattar fastställelse till alla delar, inskränkt till ”sakägare, som i
ärendet framställt yrkande vilket helt eller delvis lämnats utan bifall”
(150 § BL).

Vid förslag till stadsplan eller byggnadsplan, m. m., skall enligt 15 §
BS fogas fastighetsförteckning, angivande markägare och andra som på
sakrättsliga grunder berörs av planförslaget. Förteckningen ligger till
grund för underrättelser till sakägarna.

Statens planverk har i skrivelser till byggnadsnämnderna i december
1969 och i maj 1971 tagit upp bl. a. frågor om medborgarinsyn i
bebyggelseplaneringen och riktat byggnadsnämndernas uppmärksamhet
på behovet att vidga insynen i planeringen. En våren 1970 tillsatt särskild
arbetsgrupp inom verket har redovisat erfarenheterna i denna fråga vid
årsskiftet 1970—1971 i en vid sistnämnda skrivelse fogad promemoria.

I direktiven till bygglagutredningen (K 1969:55) uttalas, att kommundelsplaner
och detaljplaner måste utarbetas i samråd med olika intressenter
och vara föremål för utställning och offentlig debatt. Det måste vidare,
sägs det i direktiven, finnas garantier för att ”enskilda personer,
sammanslutningar och statliga och kommunala myndigheter, som har ett
mera väsentligt intresse att bevaka” får tillfälle att yttra sig över
planförslaget och att dessa synpunkter ingår i underlaget för fullmäktiges
behandling.

Här berörda förhållanden anknyter även till pågående utredningsarbete
i övrigt, arbetet inom utredningen om den kommunala demokratin
(C 1970:29) och inom offentlighets- och sekretesslagstiftningskommittén
(Ju 1970:49).

Besvärsrätt har behandlats i flera sammanhang, bl. a. i samband med
antagandet av förvaltningslagen. Besvär får enligt denna lag förås av ”den
som beslutet angår” om det gått honom emot. Avgörandet av vilka
intressen som är saklegitimerade hänskjuts således fortfarande till praxis.
I fråga om besvärsrätt för ideell organisation anförde besvärssakkunniga,
att sådan organisation som fått erkänd ställning att företräda vissa
intressen, torde böra medges besvärsrätt i ärenden som angår dessa
intressen (SOU 1964:27, 1968:27). Ur Kungl. Maj:ts praxis har redovisats
bl. a. avgöranden där besvär över beslut om dispens för uppförande av
nybyggnad från hembygdsförening, läns naturvårdsförbund resp. Naturvännernas
förening i residensstad inte tagits upp till prövning. Samma
utgång redovisas för besvär av styrelsen för Föreningen Hem och Skola
över beslut om fastställelse av stadsplan (KU 1969:18).

1972 års riksdag har berört liknande frågor i samband med prövning
av motioner angående kommunal demokrati (KU 1972:9).

Utskottet

Det uppdrag som lämnats bygglagutredningen omfattar även frågan
om medinflytande i planering enligt byggnadslagstiftningen. Något
riksdagens initiativ är därför inte erforderligt.

CU 1972:20

Utskottet vill dock i detta sammanhang erinra om vad statens planverk
anfört i skrivelser till byggnadsnämnderna och ansluta sig till meningen
att behovet att vidga insynen i planeringen bör uppmärksammas.
Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1972:614.

Stockholm den 20 april 1972
På civilutskottets vägnar
ERIK GREBÄCK

Närvarande: herrar Grebäck (c), Bergman (s), Almgren (s), Kristiansson i
Örkelljunga (s), fröken Ljungberg (m), herrar Petersson i Nybro (s),
Jadestig (s), Karlsson i Mariefred (c), Strömberg (fp), Åkerfeldt (c),
Ångström (fp), Persson i Karlstad (s) och Adolfsson (m).