Civilutskottets betänkande i anledning av motion om ökade möjligheter att ingripa mot s. k. smygkontorisering (Betänkande 1972:CU17 Civilutskottet)

CU 1972:17

Nr 17

Civilutskottets betänkande i anledning av motion om ökade möjligheter
att ingripa mot s. k. smygkontorisering

Motionen

I motionen 1972:1420 av herrar Ullsten (fp) och Ahlmark (fp)
hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär förslag till sådana
ändringar i byggnadslagstiftningen som ökar kommunernas möjligheter
att ingripa mot s. k. smygkontorisering.

Gällande ordning m. m.

Byggnadslagstiftn ingen

Erforderliga bestämmelser om användning av fastighet - t. ex. som
kontor — skall enligt 25 § sista stycket byggnadslagen (BL) tas in i
stadsplan. Har sålunda tagits in bestämmelse som anger lägenhets
användning som bostad och ändras lägenhet eller tas den eljest i anspråk i
strid mot en sådan bestämmelse ger BL remedier däremot. Enligt 147 §
BL kan utdömas straff i form av dagsböter eller, vid synnerligen
försvårande omständigheter, fängelse i högst sex månader. Vidare äger
enligt 147 § BL överexekutor, på ansökan av allmän åklagare eller
byggnadsnämnd, meddela handräckning för att åstadkomma rättelse. Ett
påbörjat arbete för att ändra bostadslägenhet till kontor kan, om det
strider mot en nämnd stadsplanebestämmelse, följas av ett förbud enligt
68 § byggnadsstadgan (BS) att fortsätta arbetet. Överträds ett sådant
förbud kan detta medföra ansvar och skyldighet att undanröja eller ändra
det utförda enligt 69 och 70 §§ BS — förutom att byggandet enligt ovan
kan vara straffbart enligt 147 § BL.

Byggnadslov fordras enligt 54 § jämförd med 75 § BS för bl. a.
byggnads inredande helt eller delvis till väsentligen annat ändamål än det
vartill byggnaden förut varit använd. Byggnadslov fordras vidare jämlikt
54 § BS för ianspråktagande av byggnad eller del därav för väsentligen
annat ändamål än det, vartill byggnaden förut varit använd eller som
finns angivet på godkänd ritning. Om ändring eller ianspråktagande sker
utan byggnadslov kan enligt 69 § BS följa straff i form av dagsböter eller
vid synnerligen försvårande omständigheter fängelse i högst sex månader.
Vidare är ägaren skyldig att enligt 70 § BS undanröja eller ändra det
utförda i den mån byggnadsnämnden ”finnér nödigt” att meddela
föreläggande därom — ett föreläggande som kan kombineras med vite
eller påföljden att arbetet utförs på ägarens bekostnad. Möjlighet finns
också till handräckning genom överexekutor enligt 147 § BL.

Villkoret att byggnadsnämnden finner ett föreläggande ”nödigt” har

CU 1972:17

tolkats så att föreläggande inte kan meddelas om byggnadslov skulle ha
meddelats om ansökan gjorts. En förutsättning för att kontorisering skall
kunna vägras på lämplighetsskäl är att detta kommit till uttryck i en
stadsplanebestämmelse. Byggnadslovsplikten medför inte i sig någon
inskränkning i användningsbedömningen utan är endast ett kontrollmedel.

I det fall att ändamålsbestämmelse i fastställd stadsplan inte medger
att lägenhet används som kontor kan enligt 67 § BS dispens lämnas för
särskilt fall. Dispensrätten ligger hos länsstyrelsen som dock kan delegera
denna rätt till byggnadsnämnd. Länsstyrelsen får meddela dispens endast
om byggnadsnämnden tillstyrkt åtgärden.

Hyresregleringslagen

1 9 § hyresregleringslagen föreskrivs att hyresnämndens tillstånd
fordras för att bostadslägenhet eller lägenhet för hotell- och pensionatsrörelse
hyrs ut eller tas i bruk för väsentligen annat ändamål. Lagens
tillämpningsområde är begränsat såväl geografiskt som tidsmässigt och
med hänsyn till upplåtelsens art. Den som bryter mot denna föreskrift
kan straffas med böter eller fängelse i högst ett år. Hyresgästen straffas
inte som delaktig ens om han förlett hyresvärden till brottet.

I en inom justitiedepartementet upprättad PM med förslag till
ändringar i hyreslagstiftningen m. m. (Ds Ju 1972:5) har bl. a. föreslagits
att det i 9 § hyresregleringslagen intagna förbudet mot uthyrning av
bostadslägenhet till kontor o. d. skall överföras till en ny lag med
särskilda hyresbestämmelser för vissa orter. Därmed skulle möjlighet
öppnas att låta förbudet bestå även för lägenheter som nu undantas från
hyresregleringen.

Utskottet

Utskottet ansluter sig till motionärernas utgångspunkt att kommunala
bedömningar angående användningen av byggnader skall konkretiseras
och kunna bringas till efterföljd.

Förslaget i motionen syns i första hand ta sikte på att översiktliga
planer av den typ som Zonplan 70 för Stockholm representerar skulle
kunna direkt fastställas och få rättsverkan utan att bestämmelser
överfördes från denna generalplanetyp till stadsplanen genom ändring
däri. För Stockholms del har byggnadsnämnden i maj 1970 uppdragit åt
stadsbyggnadskontoret att, sedan stadsfullmäktige behandlat förslaget till
Zonplan 70, framlägga förslag till gällande stadsplaners komplettering
med bestämmelser om kvartersmarkens användning i innerstadens bostadsområden.
Stockholms stads stadsbyggnadskontor har (tjänstememorial
6.4.1970) ansett att ett förfarande med generella tilläggsbestämmelser
till äldre stadsplaner i princip kan tillämpas för att
intentionerna skall få rättsverkan.

Vidare har uppmärksamheten fästs vid de straffbestämmelser som

CU 1972:17

getts då byggnadslovsplikten inte iakttagits. Med hänsyn till att underlåtenhet
att söka byggnadslov i och för sig inte medför skyldighet att
återställa ett ändrat förhållande får dessa bestämmelser emellertid anses
ha sekundär betydelse.

Enär sålunda gällande byggnadslagstiftning lämnar erforderligt utrymme
för ett kommunalt handlande i fråga om att förebygga en
ytterligare, inte önskvärd kontorisering avstyrker utskottet motionen.
Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1972:1420.

Stockholm den 6 april 1972
På civilutskottets vägnar
ERIK GREBÄCK

Närvarande: se under utskottets betänkande CU 1972:18.

Reservation

av herrar Ullsten (fp) och Strömberg (fp) som anser att utskottets
yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:

”Förslaget i motionen utgår väsentligen från det bl. a. i Stockholms
innerstad gällande förhållandet att stadsplanerna i huvudsak saknar
ändamålsbestämmelser som reglerar husens användning för bostads- eller
kontorsändamål och att kvartersvis finns stadsplaner som, utan allmän
samordning, innehåller vissa sådana bestämmelser. I dessa fall blir det
nödvändigt med stadsplaneändringar i någon form med ali den omgång
och de svårigheter som detta för med sig och som hittills hindrat
effektivare åtgärder. Enligt utskottets mening skulle det innebära en
väsentlig vinning om generella föreskrifter i någon form kunde ges
rättsverkan. Detta förutsätter i avvaktan på bygglagutredningens arbete
en provisorisk översyn av byggnadslagstiftningen. En sådan bör utföras
med förtur.

I sådant sammanhang bör övervägas även ändringar av straffsatserna i
147 § BL och 69 § BS.

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till motionen 1972:1420 hos Kungl.
Maj:t hemställer om förslag till sådana ändringar i byggnadslagstiftningen
som ökar kommunernas möjligheter att ingripa
mot s. k. smygkontorisering.”