Civilutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts i propositionen 1972:1 gjorda framställningar om anslag för budgetåret 1972/73 till bostadsbyggande, m. m., jämte motioner (Betänkande 1972:CU9 Civilutskottet)

Civilutskottets betänkande nr 9 år 1972 CU 1972: 9

Nr 9

Civilutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts i propositionen
1972: 1 gjorda framställningar om anslag för budgetåret 1972/73
till bostadsbyggande, m. m., jämte motioner

Propositionen

Kungl. Maj:t har i propositionen 1972: 1 bil. 13 punkterna E 1-8
(s. 180-202) och IV: 12-15 (s. 205-266) föreslagit riksdagen att

1. godkänna de ändringar av villkoren för förbättringslån som förordats
i statsrådsprotokollet,

2. medge att räntefria förbättringslån beviljas med högst 100 000 000
kr. under vart och ett av åren 1972 och 1973,

3. bemyndiga Kungl. Maj:t att vid behov besluta om ökning av den

under 2 upptagna ramen för långivningen under år 1972,

4. för år 1972 uttala sig för den bostadsbyggnadsplan som förordats

i statsrådsprotokollet,

5. medge att ramarna för bostadslån för nybyggnad bestäms med utgångspunkt
i följande antal lägenheter

1972	87 000
1973	87 000
1974	65 000
1975	50 000
1976	50 000,

6. medge att Kungl. Maj:t meddelar bestämmelser om projektreserv
för åren 1972-1974 i enlighet med vad i statsrådsprotokollet förordats,

7. medge att beslut om bostadslån för nybyggnad meddelas intill ett
belopp av 2 090 000 000 kr. under år 1972,

8. medge att beslut om bostadslån för ombyggnad samt räntebärande
förbättringslån meddelas intill ett belopp av 170 000 000 kr. under vart
och ett av åren 1972 och 1973,

9. medge att förhandsbesked om bostadslån för hus som skall byggas
med tillämpning av industriella produktionsmetoder meddelas för högst
10 000 lägenheter under vart och ett av åren 1973-1977,

10. bemyndiga Kungl. Maj:t att under de förutsättningar som angivits
i statsrådsprotokollet besluta om utökning av de under 5 och 8 upptagna
ramarna för långivningen under år 1972 och de under 7 och 9
upptagna ramarna,

1 Riksdagen 1972. 19 sami. Nr 9

CU 1972:9

11. godkänna i statsrådsprotokollet förordade riktlinjer beträffande
åtgärder för att främja utvecklingsprojekt inom serviceområdet och
experimentverksamhet inom bostadsbyggandet,

12. medge att beslut om lån, som skall utgå från lånefonden för
allmänna samlingslokaler, meddelas intill 15 000 000 kr. under budgetåret
1972/73,

13. på driftbudgeten under elfte huvudtiteln för budgetåret 1972/73
anvisa

a. till Bostadsstyrelsen ett förslagsanslag av 12 761 000 kr.,

b. till Länsbostadsnämnderna ett förslagsanslag av 24 657 000 kr.,

c. till Statens hyresråd ett förslagsanslag av 1 770 000 kr.,

d. till Statens nämnd för samlingslokaler ett förslagsanslag av 263 000
kr.,

e. till Räntebidrag ett förslagsanslag av 1 000 kr.,

f. till Viss bostadsförbättringsverksamhet m. m. ett förslagsanslag av
132 000 000 kr.,

g. till Byggnadsforskning ett anslag av 6 000 000 kr.,

h. till Rekonstruktionsbidrag till allmänna samlingslokaler ett reservationsanslag
av 500 000 kr.,

14. på kapitalbudgeten under Statens utlåningsfonder för budgetåret
1972/73 anvisa

a. till Lånefonden för bostadsbyggande ett investeringsanslag av
2 835 000 000 kr.,

b. till Lånefonden för inventarier i vissa specialbostäder ett investeringsanslag
av 3 000 000 kr.,

c. till Lånefonden för kommunala markförvärv ett investeringsanslag
av 75 000 000 kr.,

d. till Lånefonden för allmänna samlingslokaler ett investeringsanslag
av 14 000 000 kr.

Motionerna m. m.

I detta sammanhang har utskottet behandlat motionerna 1972:

160 av herr Hamrin m. fl. (fp) vari hemställs att riksdagen beslutar

1. att hos Kungl Maj:t hemställa om initiativ för att främja byggande
och drift av servicebostäder åt handikappade,

2. att hos Kungl. Maj:t hemställa om

a. en utvidgning av rätten till invalidbostadsbidrag, så att den kommer
att gälla alla som har behov av speciella arrangemang,

b. att nuvarande maximigräns på 15 000 kronor tas bort,

c. ändring i bestämmelserna om invalidbostadsbidrag, så att sådant
bidrag kan utgå även för fritidsboende,

386 av herr Helén m. fl. (fp) vari hemställs att riksdagen hos Kungl.
Maj:t begär

CU 1972:9

1. att förslag avges om förbättring av villkoren för bostadsförbättringslån,
innebärande dels en höjning av gränsen för den ränte- och
amorteringsfria delen av lånet, dels mildare inkomstprövningsregler,

2. att kommunerna stimuleras till olika åtgärder för att förbättra de
äldres bostadssituation i enlighet med vad som anförs i motionen,

387 av herr Hörberg m. fl. (fp) vari - såvitt nu är i fråga - hemställs
att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär

1. att en arkitekt- och producenttävlan om varierande hustyper för
markkontaktbostäder och lämpliga »byar» för sådana arrangeras,

2. att kommunerna ges möjlighet till en ny typ av underställningsfri
kommunal borgen, utanför nuvarande underställningsfria borgensrätt,
avsedd att användas för kommunal borgen till topplån åt familjer vid
förvärv av bostad av ovanstående typ,

605 av herr Bergman (s) vari hemställs att riksdagen som sin mening
ger Kungl. Maj:t till känna vad i motionen anförts och förordats i fråga
om ändrade grunder för bostadslån för hus på mark som upplåtits med
tomträtt,

606 av herr Bohman m. fl. (m) vari - såvitt nu är i fråga - med hänvisning
till motiveringen i motionen 1972: 294 hemställs

A. att riksdagen beslutar

1. att för år 1972 fastställa en bostadsbyggnadsplan för maximalt
95 000 lägenheter,

2. att fastställa den övre lånegränsen för statliga lån till bostadsändamål
till 90 % av låneunderlaget, oavsett förvaltningsform,

3. att avslå Kungl. Maj:ts förslag att till Lånefonden för kommunala
markförvärv anvisa ett investeringsanslag av 75 000 000 kronor,

B. att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller

1. att paritetslånesystemet snarast avvecklas och att förslag framläggs
om ett nytt lånesysem för den statliga bostadslångivningen,

2. att en undersökning genomförs angående storleken av de subventioner
av olika slag som för närvarande utgår till skilda grupper av bostadskonsumenter,

3. att den bostadspolitiska utredningen ges tilläggsdirektiv att med förtur
utreda frågan om den framtida bostadsbyggnadsvolymen,

607 av herrar Clarkson (m) och Lothigius (m) vari hemställs

1. att riksdagen för år 1972 beslutar fastställa en bostadsbyggnadsplan
för maximalt 95 000 lägenheter,

2. att riksdagen medger att ramarna för bostadslån till nybyggnad
bestäms med utgångspunkt i följande antal lägenheter

CU 1972:9

1972	77 000
1973	77 000
1974	65 000
1975	50 000
1976	50 000,

3. att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer om en preliminär omfördelning
av ramama för bostadslån respektive projektreserv för åren
1973-1976 i enlighet med vad i motionen anförts,

608 av herr Engström m. fl. (vpk) vari föreslås att riksdagen uttalar
sig för införandet av obligatorisk kommunal bostadsförmedling samt hos
regeringen hemställer om utarbetandet av förslag härom att snarast
föreläggas riksdagen,

609 av herr Fälldin m. fl. (c) vari - såvitt nu är i fråga - hemställs

1. att riksdagen beslutar att byggande av friliggande småhus med
statliga bostadslån skall ske fritt utöver de av riksdagen fastställda ramarna,

2. att riksdagen beslutar

a. att det garanterade bostadsbyggnadsprogrammet för åren 1974-1976 skall fördelas över hela landet så att samtliga kommuners behov
av långsiktiga rambesked kan tillgodoses,

b. om decentralisering av besluten om fördelning av bostadskvoter så
att all fördelning till kommunblock sker på länsplanet,

3. att riksdagen uttalar att den regionala fördelningen av bostadskvoten
skall fördelas så att även orter som statistiskt sett inte räknas som
expansiva skall ges möjlighet till nödvändig standardhöjning och förnyelse
av bostadsbeståndet,

4. att riksdagen medger att ramarna för bostadslån för nybyggnad av
andra hus än friliggande småhus bestäms med utgångspunkt i följande
antal lägenheter:

1972	87 000
1973	87 000
1974	75 000
1975	60 000
1976	60 000,

5. att riksdagen beslutar medgiva att övre lånegränsen för statligt lån
höjes till 95 % för småhus som bebos av låntagarna och till 90 % för
enskilt ägda flerfamiljshus,

6. att riksdagen som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad i
motionen anförts angående räntans betydelse för paritetslånesystemets
användning,

CU 1972:9

7. att riksdagen beslutar att räntan på nu amorteringspliktiga tillläggslån
skall vara 6 procent mot nuvarande 4 procent samt att denna
subventionsminskning skall träda i kraft den 1 juli 1972,

8. att riksdagen beslutar att förbättringslån skall kunna utgå till de
låginkomstgrupper som fram till den 1 juli 1966 var berättigade till
sådant lån, samt

9. att riksdagen i övrigt beaktar vad i motionen anförts,

617 av herr Turesson m. fl. (m, fp) vari hemställs

1. att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller att statens råd för byggnadsforskning
erhåller en representation som möjliggör en vidgad inriktning
mot forskning avseende äldre och kulturhistoriskt värdefull bebyggelse,

2. att antalet ledamöter i rådet eventuellt utökas på grund härav,

779 av fru Lewén-Eliasson m. fl. (s) vari - såvitt nu är i fråga - hemställs
att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär

1. att vid igångsättande av utvecklingsprojekt med boendeservice de
ensamstående särskilt uppmärksammas,

2. att man åter prövar frågan om rättsligt skydd för inneboende med
bl. a. anmälningsskyldighet vid upplåtelse av rum och kommunal bostadsförmedling
av inneboenderum,

3. att kommunerna stimuleras att i bostadsförsörjningen särskilt uppmärksamma
enpersonshushållens boendefrågor,

1417 av herr Adolfsson m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen måtte
besluta att räntan på amorteringspliktiga tilläggslån skall vara 6 procent
mot nuvarande 4 procent samt att denna subventionsminskning skall
träda i kraft den 1 juli 1972,

1419 av herr Adolfsson m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen hos
Kungl. Maj:t anhåller att medelsförbrukningen till Lånefonden för bostadsbyggande
för budgetåret 1972/73 ges andra proportioner mellan nyoch
ombyggnadsverksamhet i linje med vad som i motionen anförts,

1427 av herr Glimnér (c) vari hemställs att riksdagen beslutar att förbättringslån,
som i sin helhet utgör räntefritt stående lån, må utlämnas
utan säkerhet, om lånet icke överstiger fyratusen kronor,

1428 av herrar Gustavsson i Alvesta (c) och Johansson i Växjö (c)
vari hemställs att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t anhålla om utredning
angående utökade möjligheter till statliga bostadslån för förvärv och/
eller ombyggnad av befintliga egnahem som främjar ett rationellt nyttjande
av samhällsresurser och en ändamålsenlig valfrihet i fråga om
bostadsmiljö,

1430 av herr Helén m. fl. (fp) vari - såvitt nu är i fråga - hemställs

CU 1972:9

A. att riksdagen ger Kungl. Majt till känna

1. att av småhusen en större andel görs mindre och därmed billigare,

2. att s. k. styckebyggda småhus (dvs. småhusbyggen i egnahemsägarens
egen regi) inte behöver begränsas av kommunernas låneramar,

3. att de högre anslag som byggforskningen får enligt årets budgetförslag
till väsentlig del användes för undersökningar som syftar till att
ge bättre kunskaper om konsumenternas önskemål om boendeformer,

4. att servicekommitténs förslag om en rationellare statlig långivning
till lokaler framläggs för riksdagen,

5. att trycket på storstäderna inte skall mötas med en strypning av
bostadsbyggandet där utan genom positiva åtgärder för övriga delar av
landet,

B. att riksdagen beslutar

1. att i syfte att bl. a. pressa ner bostadskostnaderna vidta följande
åtgärder

a. införa krav på anbudskonkurrens som villkor för statlig långivning,

b. tillsätta en bostadskostnadsnämnd med uppgift att på det sätt som
motionen beskriver noga följa pris- och produktivitetsutvecklingen och
skärpa övervakningen av monopol- och kartelltendenser samt rekommendera
åtgärder i prispressande syfte,

c. höja låneunderlaget för statligt belånade hus så att det sammanfaller
med pantvärdet,

2. att för igångsättning av lägenheter godkänna följande bostadsbyggnadsplan
under perioden 1972-1976 som mål och riktpunkt för
det totala bostadsbyggandet

År	Ordinarie program
1972	100 000
1973	103 000
1974	106 000
1975	108 000
1976	110 000,

3. att minimiramar och konjunkturreserver - för såväl det statsbelånade
som det icke statsbelånade bostadsbyggandet åren 1972-1976 -får under innevarande år fördelas av bostadsmyndighetema för följande
antal lägenheter

1972	100 000 + konjunkturreserv	5 000
1973	100 000 +	>	5 000
1974	90 000 +	»	10 000
1975	85 000 +	»	10 000
1976	80 000 +	»	10 000,

CU 1972:9

4. att Kungl. Maj:t bemyndigas med anlitande av konjunkturreserven
utöka de under punkt 2 föreslagna totalramarna för åren 1972 och
1973 om utvecklingen av samhällsekonomin och arbetsmarknad skulle
göra en sådan ökning möjlig,

5. att räntan på nu amorteringspliktiga tilläggslån skall fastställas till
6 procent mot nuvarande 4 procent samt att denna subventionsminskning
skall träda i kraft fr. o. m. den 1 juli 1972,

6. att beträffande den statliga låneverksamheten

a. fastställa den övre lånegränsen i fråga om bostadslån till kommun
eller allmännyttiga bostadsföretag till 100 procent av låneunderlaget
inom 100 procent av pantvärdet, under förutsättning att kommun ställer
borgen för lånet i inteckningsläget mellan 95 procent och 100 procent,

b. fastställa den övre lånegränsen för enskilt ägda flerfamiljshus till
92 procent av låneunderlaget inom 92 procent av pantvärdet,

c. fastställa den övre lånegränsen för servicehus byggda av enskilda
bostadsföretag till 95 procent av låneunderlaget inom 95 procent av
pantvärdet,

d. fastställa den övre lånegränsen för småhus till 95 procent av låneunderlaget
till 95 procent av pantvärdet,

e. besluta att enskilda fastighetsägare får möjlighet att göra avsättningar
till reparationsfond på samma villkor som s. k. allmännyttiga
företag,

7. att som sin mening ge Kungl. Maj:t till känna vad i motionen anförts
beträffande sanering av äldre fastigheter,

1432 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari föreslås att riksdagen hos
Kungl. Maj:t

dels hemställer om förslag till statlig totalfinansiering av bostadsbyggandet
och dess följdinvesteringar genom inrättandet av en statlig bostads-
eller samhällsbyggnadsbank, som skall tillhandahålla kapital till
en låg och fast ränta,

dels begär sådana förändringar av paritetslånesystemet att diskontosänkningar
följs av motsvarande sänkningar på de långa lån som berör
fastighetsbelåningen,

1439 av herr Lindkvist m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen hos
Kungl. Maj:t hemställer om förslag till grunder för anpassning av låneunderlaget
för bostadslån i huvudsaklig överensstämmelse med bostadspolitiska
kommitténs förslag,

1448 av herrar Pettersson i Lund (s) och Alf Pettersson i Malmö (s)
vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär en utredning om
formerna för ekonomiskt stöd till hyresgäster i enlighet med de riktlinjer
som anförs i motionen,

CU 1972:9

1452 av herr Westberg i Ljusdal (fp) vari hemställs att riksdagen hos
Kungl. Maj:t måtte anhålla om förslag till stödform för bostadsbyggandet
på mindre orter i enlighet med vad i motionen anförts.

Utskottet behandlar i betänkandena CU 1972: 10-12 och 13-18
härmed sammanhängande frågor, vilka torde falla under justitiedepartementets
respektive civildepartementets ansvarsområden.

Utskottet

Bostadsbyggandets omfattning

Kungl. Maj:ts förslag i fråga om nybyggnad innebär i huvudsak
att riksdagen på motsvarande sätt som år 1971 skall uttala sig för en
bostadsbyggnadsplan jör år 1972, ta ställning till omfattningen av det
nybyggande som skall garanteras tillgång till bostadslån under perioden
1972-1976 samt medge att Kungl. Maj:t meddelar vissa bestämmelser
om projektreserv som kan gå utöver planerna för åren 1972-1974. Förslaget
innebär för år 1972 i fråga om antalet lägenheter ett påbörjande
av något mindre omfattning än år 1971. I fråga om investeringsvolym
och med hänsyn tagen till pågående byggande syftar förslaget till en inte
obetydlig ökning jämfört med föregående år.

Moderata samlingspartiets förslag i partimotionen 1972: 606 samt
förslaget i motionen 1972: 607 innebär att investeringsbemyndigandets
maximala omfattning skulle sänkas med ca 10 % för innevarande år.
Förslagen förs fram med utgångspunkt i syftet att hindra en fortsatt överproduktion
av i första hand statsbelånade flerfamiljshus, minska riskerna
för en överhettad ekonomi och minska underskottet på totalbudgeten
med ca 200 milj. kr. Förslagen torde även få ses mot bakgrund av den
gemensamma borgerliga reservation som fogats vid finansutskottets betänkande
angående finansplanen (FiU 1972: 1), i vilken hävdats att investeringarna
inom näringslivet måste ytterligare prioriteras.

Folkpartiets förslag i partimotionen 1972: 1430 syftar till en igångsättning
innevarande år av samma omfattning som enligt propositionen.

Centerpartiet har i partimotionen 1972: 609 inte direkt berört den
totala igångsättningen år 1972. Förslaget om ett garanterat program om
statslån för 87 000 lägenheter i andra hus än friliggande småhus syns
dock tyda på att en omkring tioprocentig ökning av antalet påbörjade
lägenheter ansetts tolerabel.

Riksdagen har i anslutning till behandlingen av finansplanen godkänt
den investeringsbedömning varav det här behandlade förslaget är ett
konkret utflöde. Redan detta förhållande borde utgöra erforderlig grund
för att tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag och därmed anslutning även till
sakbedömningen i motionen 1972: 1430.

Förslagen för femårsprogram är framförda i olika teknisk form och
därför inte direkt jämförbara utom i vad gäller förslagen i propositionen

CU 1972:9

och i motionen 1972: 607, vilka utgår från den av riksdagen tidigare
godtagna planeringsmetodiken.

Det sistnämnda motionsförslaget utgår från att de i samma motion
hävdade skälen för att minska igångsättningen under 1972 skall få motsvarande
uttryck även i de långsiktiga bedömningarna. Utskottet avstyrker
motionen i denna del med hänvisning till sitt bedömande i fråga om
bostadsbyggnadsplanen för innevarande år.

Utskottet har inte heller ansett sig kunna tillstyrka moderata samlingspartiets
partimotion 1972: 606 i vad däri föreslås att boendeutredningen
skall med förtur utreda frågan om den framtida bostadsbyggnadsvolymen
- ett förslag som lett till att motionen inte innehåller några bedömanden
av garantiramen för år 1973 och senare år. Utredning om den
framtida bostadsbyggnadsvolymen är redan en av boendeutredningens
huvuduppgifter. Det är orealistiskt att - med bibehållande av de anspråk
som ställts på utredningen i fråga om underbyggnad av kommande förslag
- kräva delförslag av föreslagen art. Under alla förhållanden är det
vidare omöjligt att med nu gällande planeringssystem avstå från bedömningar
för 1973 och senare år i avvaktan på även ett i tiden näraliggande
förslag.

Centerpartiets förslag i partimotionen 1972: 609 om femårsplanens
konstruktion innebär att friliggande småhus skall få byggas fritt utöver
garantiramar med en högre långsiktig planeringsnivå än den som i propositionen
föreslås för det statsbelånade byggandet av alla hustyper. Förslaget
att medge en av ramar obegränsad bostadslångivning för friliggande
småhus motiveras i huvudsak med syftena att främja småhusbyggandet
och att påverka den regionala fördelningen till landsbygdens
och de mindre tätorternas förmån. Den högre långsiktiga planeringsnivån
för andra än nämnda småhus utgår från önskemålet att ge alla del av
garantiramar efter fördelning på regional nivå och kommer sålunda delvis
att ha samma motiv som det fria småhusbyggandet.

Förslag att lämna bostadslån till friliggande småhus utan rambegränsning
har avslagits av 1969-1971 års riksdagar. Ett bifall till det
nu upprepade förslaget skulle medföra att hustypen blev avgörande. Med
hänsyn till att inom nuvarande ramar årligen produceras ca 10 000
styckebyggda hus förutom ett inte ringa antal gruppbyggda friliggande
hus skulle förslaget utan motsvarande sänkning av ramarna för återstående
byggande vara orealistiskt. Även med avräkning av hittillsvarande
andel skulle förslaget kunna få inte önskade styrningseffekter. Syftet
att påverka småhusandelen bör därför tillgodoses i andra former som
ett val inom den kommunala planeringen. Det kan vidare också ifrågasättas
om den av motionärerna önskade effekten på den regionala
fördelningen skulle uppnås. I vad åter gäller den långsiktiga planeringsnivån
har de sist förflutna årens utveckling ytterligare visat på svårigheterna
i bedömningarna. Nu tillämpad metod ger möjlighet att ga -

CU 1972: 9

rantera lån till och med det tredje året för alla konkret manifesterade
projekt. Motionen avstyrks i nu behandlad del.

Förslaget i folkpartiets partimotion 1972: 1430 utmynnar i totalramar
för såväl statsbelånat som privatfinansierat byggande. Riksdagen
föreslås emellertid att ge Kungl. Maj:t till känna att lån för s. k. styckebyggda
småhus inte behöver begränsas av kommunernas låneramar. I
motionen (s. 4) anförs att en sådan ordning bör förenas med en viss nedjustering
av den föreslagna totalramen för år 1972. Inom nuvarande ramar
byggs ca 10 000 styckebyggda småhus per år. Motionsförslaget i övrigt
tar sikte på avsevärt höjd långsiktig planeringsnivå. Detta gäller såväl
ramar, vilka för femårsperioder anges i endast sakta sjunkande lägenhetstal,
som målsättningar, vilka stiger varje angivet år.

Motionens syfte att påverka valet av hustyper bör enligt utskottets
mening tillgodoses inom de kommunala planeringsbeslutens ram. De
regler i fråga om lån m. m. som kan påverka boendekostnaderna bör så
långt hänsynen till andra faktorer medger det vara neutrala i detta hänseende.
Planbesluten får därvid ta hänsyn till alla bostadskonsumenters
önskemål liksom till sociala och samhällsekonomiska överväganden. Utskottet
kan inte heller tillstyrka en i enlighet med motionen höjd långsiktig
planeringsnivå. Förutsättningar finns i vart fall ännu inte för sådana
bedömningar. De industriella projekten tillgodoses redan nu för
lån t. o. m. år 1976 och övriga långsiktiga konkreta projekt för lån
t. o. m. år 1974. Motionsförslaget avstyrks.

Förslaget i motionen 1972: 1419 torde syfta till att medelsramen för
ombyggnad m. m. höjs och att medelsramen för nybyggnad sänks i motsvarande
omfattning.

Den av Kungl. Maj:t föreslagna medelsramen för nybyggnad under
år 1972 motsvarar den anslagsmässiga beräkningen av det totala lånebelopp
som svarar mot garantiramen 87 000 lägenheter. Hänsyn har sålunda
- som tycks ha förutsatts i motionen - inte tagits till eventuellt
utnyttjande av projektreserven. Medelsramen för ombyggnad m. m. har
de senaste åren beräknats till högre belopp än den faktiska medelsåtgången.
Motionen avstyrks. Utskottet har ingen erinran mot Kungl.
Maj:ts förslag.

Beräknad omfattning av bostadslån för o m b y g g n a d m. m. anges
endast i medelsramar. Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att dels medge
att beslut om bostadslån för ombyggnad samt räntebärande förbättringslån
meddelas intill ett belopp av 170 000 000 kr. under vart och ett
av åren 1972 och 1973, dels bemyndiga Kungl. Maj:t att av sysselsättningsskäl
besluta om utökning av dessa medelsramar.

Departementschefen hänvisar i detta sammanhang till att bostadsstyrelsen
avser att öka informationen om lånemöjlighetema till ombyggnads-
och förbättringsverksamheten, vilket bör kunna leda till ökat
intresse för ombyggnad och förbättring i många kommuner.

CU 1972:9

Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag.

I folkpartiets partimotion 1972: 1430 föreslås riksdagen som sin mening
ge Kungl Maj:t till känna vad i motionen anförts beträffande sanering
av äldre fastigheter. Motionstexten utmynnar i denna del i att
kommande proposition i anledning av saneringsutredningens betänkande
bör innebära förbättrade möjligheter att modernisera äldre stadsdelar
och fastigheter.

Utskottet delar motionärernas sålunda uttryckta önskemål. Mot bakgrund
av utredningsuppdraget och utredningsförslaget torde tvekan inte
behöva uppstå om syftet med aviserat förslag. Åsyftad proposition torde
komma att föreläggas 1973 års riksdag. Anledning finns därför inte till
en föreslagen riksdagens åtgärd.

Förslaget till ramar för förhandsbesked tillstyrks. Därav följer
att någon begränsning genom riksdagens beslut inte längre föreligger.

Beräkningen av anslag till lånefonden har inte närmare redovisats.
Med hänsyn till erhållna uppgifter och med erinran om den osäkerhet
som alltid knyts till dessa bedömningar tillstyrks Kungl. Maj:ts förslag.

Bostadsbyggandets inriktning

1965 och 1966 års riksdagar har gjort uttalanden om den regionala
fördelningen av bostadsbyggandet, uttalanden till vilka senast 1971 års
riksdag (CU 1971: 12 s. 14-17) anslutit sig. I folkpartiets partimotion
1972: 1430 uttalas önskemål om den regionala fördelningen som ansluter
till nämnda riksdagsuttalandens innehåll. Vidare hemställs att riksdagen
skall ge Kungl. Maj:t till känna att trycket på storstäderna inte
skall mötas med en strypning av bostadsbyggandet där utan genom positiva
åtgärder för övriga delar av landet. I centerpartiets partimotion
1972: 609 uttalas - utan att något yrkande ställs i detta sammanhang -önskemål om en dämpad expansion i storstadsregionerna. Civilutskottet
har till 1971 års riksdag erinrat om de enhälliga uttryck som getts till
förmån för syftet att med regionalpolitiska åtgärder dämpa efterfrågetrycket
i storstadsområdena.

Motionen 1972: 1430 torde i denna del ta sikte på att slå fast att de
regionala bostadsramarna för storstadsområdena inte skall minskas för
att förhindra eller försvåra inflyttning och att önskvärd befolkningsfördelning
skall främjas med andra medel än sådana som får negativ verkan
på bostadsstandarden. Eftersom en sådan befarad fördelningsmetod inte
kan förenas med statsmakternas hittillsvarande uttalanden är det föreslagna
beslutet inte erforderligt. Däremot torde enighet råda om att, som
departementschefen anför (s. 248), den regionalpolitiska utvecklingsplaneringen
hör till de faktorer som skall beaktas vid den bedömning av
bostadsbyggnadsbehovet som skall ligga till grund för beslut om fördelning
av bostadsbyggandet.

Det i motionen 1972: 609 föreslagna uttalandet angående fördelning

CU 1972:9

av låneram till även inte expansiva orter, avstyrks såsom obehövligt.
Motionärernas intresse får anses tillgodosett.

Vidare har i motionen 1972: 1452 förordats att bostadsbyggandet i
mindre orter - och därmed även sysselsättningen - skulle främjas genom
att hus fick uppföras med stöd tillika i form av statsbidrag för beredskapsarbete.

Motionen avstyrks.

I detta sammanhang kan noteras att bostadsstyrelsen i samråd
med arbetsmarknadsstyrelsen enligt Kungl. Maj:ts förordnande den
25 februari 1972 fördelat våningsyta motsvarande en höjning av
låneramen från 84 500 till 87 000 lägenheter. Fördelningen innebär
att hela ökningen tilldelats kommuner utanför storstadsområdena.
Det bör även erinras om de förslag beträffande långsiktiga ramar
som behandlats ovan och som till en del syftar till att påverka
den regionala fördelningen.

Även i fråga om lägenhetsstorlek har riksdagen tidigare gjort vissa
uttalanden om den önskvärda inriktningen. I motionen 1972:1430
föreslås nu riksdagen uttala att av småhusen en större andel görs
mindre och därmed billigare. Förslaget ansluter sig helt till vad departementschefen
(s. 244) anfört därom.

Utskottet ansluter sig till de sålunda anförda meningarna.

Inriktningen på vissa hustyper kommer att tas upp i ett utskottets
senare betänkande i anslutning till de planavgöranden det ytterst
är fråga om vid sådana bedömningar. Frågan har även kommit till
bedömande i samband med utskottets prövning ovan av förslag
angående den långsiktiga planeringen. I motionen 1972:387 tas dock
upp vissa förslag som anknyter till inrikesdepartementets verksamhetsområde.
Sålunda föreslås där bl. a. en arkitekt- och producenttävling
om markkontaktbostäder och ytterligare kommunala borgensmöjligheter
i syfte att främja byggandet av sådana bostäder i enskild ägo.

Utskottet behandlar nedan av departementschefen förordade riktlinjer
för att främja bl. a. experimentverksamheten inom bostadsbyggandet.
Utskottets godtagande av dessa initiativ torde i erforderlig
omfattning tillgodose motionärernas önskemål i denna del.

Motionen 1972: 779 utmynnar i förslag som syftar till att förbättra
bostadsförsörjningen för den växande gruppen småhushåll. Motionen
anknyter till ungdomsbostadsutrednmgens betänkande (SOU 1970:43).

1971 års riksdag (CU 1971:12 s. 23-24) godkände i anledning
av nämnda betänkande framförda riktlinjer för främjande av bostadsförsörjningen
för ungdomar och andra personer som har behov av
bostad av genomgångskaraktär. Vissa frågor av långsiktig art rörande
bostadsförsörjningen för ungdomar m. fl. avsågs prövas ytterligare
i ett större sammanhang. Däribland torde ingå även boendeutredningens
uppdrag att bl. a. uppmärksamma frågan om fördelning på lägenhets -

CU 1972:9

storlekar. 1971 års riksdag har också (CU 1971:12 s. 37-39) behandlat
frågor om bostadsförmedling och hyressättning för inneboenderum.

Utskottet ansluter sig till motionärernas mening i fråga om vikten
av en snar förbättring av bostadsstandarden för småhushållen. Detta
faller i allt väsentligt på kommunernas ansvar men bör uppmärksammas
även i övrigt - bl. a. inom utvecklingsprojekt med boendeservice.
Riksdagen bör enligt utskottets mening godkänna denna bedömning.

Vad i motionen i övrigt anförts behandlas såvitt rör anmälningsplikt
och bostadsförmedling nedan och såvitt rör hyresreglering i betänkandet
CU 1972: 11.

Riksdagen föreslås i folkpartiets partimotion 1972: 1430 ge Kungl.
Maj:t till känna att servicekommitténs förslag om en rationellare

statlig långivning för lokaler framläggs för riksdagen. I motionen

erinras även om det förslag som lagts fram av delegationen för

bostadsfinansiering (Ds In 1971:17) och som syftar till ett nytt
ramsystem där såväl bostäder som bostadskomplement ingår.

Enligt vad utskottet erfarit kommer proposition i anledning av
servicekommitténs förslag i denna del och delegationens förslag att
senare i vår föreläggas riksdagen. Förslag angående finansiering av
samlingslokaler torde komma att föreläggas 1973 års riksdag. Med
hänsyn därtill syns det i motionen föreslagna uttalandet inte vara erforderligt
och - med hänsyn till dess specifika anknytning till visst detaljförslag
- inte heller länmpligt.

Kostnader, räntor och hyror m. m.

Departementschefen anför (s. 245) att förutsättningen för att den
senaste tidens ogynnsamma utveckling av byggnadskostnaderna
skall kunna brytas är att ofrånkomliga löne- och kostnadsökningar
i väsentlig mån uppvägs av en förbättrad produktivitet
som får effekt på anbudspriser o. d. I detta sammanhang erinras
om förslag i fråga om byggnadsforskningen och dess inriktning mot
uppgifter som främjar ett gott ekonomiskt resultat.

I folkpartiets partimotion 1972:1430 föreslås i syfte att pressa
ned produktions- och kapitalkostnaderna att anbudskonkurrens införs
som villkor för statslån och att en bostadskostnadsnämnd inrättas för att
följa pris- och produktivitetsutvecklingen och skärpa övervakningen
av monopol- och kartelltendenser samt rekommendera åtgärder i prispressande
syfte.

Byggkonkurrensutredningen torde enligt vad utskottet erfarit komma
att lägga fram förslag under innevarande år. Motionsförslaget avstyrks
bl. a. med hänsyn därtill.

Som vid 1971 års riksdag föreslås i centerpartiets partimotion

CU 1972:9

1972:609 att riksdagen skall göra ett uttalande av innebörd bl. a. att
en sänkning av räntan torde vara en förutsättning för att paritetslånesystemet
skall fungera som avsett utan avstående från viktiga
bostadssociala målsättningar. I vänsterpartiet kommunisternas
partimotion 1972: 1432 förordas - i samband med förslag om statlig
totalfinansiering som behandlas i det följande - att kapital skall
tillhandahållas till en låg och fast ränta. I samma motion föreslås
riksdagen vidare begära att sänkningar av riksbankens officiella diskonto
skall följas av motsvarande sänkning av emissionsräntan för de bostadsfinansierande
hypoteksinstitutens obligationer.

Ett i moderata samlingspartiets partimotion 1972:294 framfört yrkande
om bl. a. översyn av systemet med emissionskontroll har behandlats
(FiU 1972: 1 s. 19 och 28) och avslagits av riksdagen.

Det obestridliga förhållandet att en hög räntenivå i förening med
i stort oförändrade byggnadskostnader medför nackdelar i fråga om
skuldökningen i paritetslånesystemet torde inte behöva bekräftas genom
ett föreslaget uttalande. Paritetslåneutredningen har att undersöka möjligheterna
att komma till rätta med hittillsvarande olägenheter. Enligt
vad utskottet erfarit torde - mot bakgrund av ökningen av skulderna
på paritetslån och räntelån - bostadsfinansieringssystemet komma
att bli föremål för en mer genomgripande översyn än vad som
lämpligen kan göras inom paritetslåneutredningen, som är en expertutredning.
Förslaget i motionen 1972:609 avstyrks.

En bostadsfinansiering med låg och fast ränta över en statlig
bostadsbank och en lägre hypoteksränta ger självfallet lägre totala
kapitalkostnader. Hyresnivån i vad den återförs till kapitalkostnader
påverkas dock närmast av basannuitet och paritetstal. Förslaget i
motionen 1972:1432 torde i denna del närmast syfta till en återgång
till tidigare räntesubventionssystem eller i vart fall till en räntesubvention
med liknande generella effekter. Motionen innehåller
inga finansieringsförslag eller alternativa beräkningar av motsvarande
medels effekt i ett selektivt stödsystem. Motionsförslaget avstyrks.

Det förhållandet att de bostadsfinansierande hypoteksinstituten, liksom
andra utgivare av långfristiga obligationslån, sänkte emissionsräntan
med endast 1/4 % under år 1971 medan under samma år riksbankens
officiella diskonto sänkts med 2 % kan knappast tas upp som en
av paritetslånesystemets nackdelar. Bedömningarna av den långa räntenivån
får som hittills göras inom ramen för riksbankens emissionskontroll.

Den faktiska bostadskostnaden bestäms efter olika åtgärder som
innebär omfördelning av faktiska kostnader. Paritetslånesystemet
med dess omfördelning i tiden av vissa kapitalkostnader bör enligt
moderata samlingspartiets partimotion 1972:606 snarast avskaffas. Förslag
bör läggas fram om ett nytt lånesystem, vilket enligt motionen
bl. a. inte skall innehålla öppna eller dolda subventionsinslag och

CU 1972:9

medge konkurrens på lika villkor. Vidare föreslås i motionen en
undersökning angående subventioner av olika slag som för närvarande
utgår till skilda grupper av bostadskonsumenter. Detta yrkande förs
fram mot bakgrund av bl. a. det åberopade förhållandet att utöver
bostadsbidrag kompletterande socialhjälp behövt lämnas för att hyran
i nybyggda hus skall kunna betalas.

Som ovan nämnts torde en ny utredning komma att tillsättas med
uppgift att göra en mer grundläggande översyn av bostadsfinansieringen.
I fråga om begärd undersökning får noteras att familjepolitiska
kommittén bl. a. har i uppdrag att kartlägga vissa stödformer till
bostadskonsumtion och att boendeutredningen skall ta upp frågor
med anknytning till bostadskostnader och betalningsförmåga. Motionsyrkandena
avstyrks.

I motionen 1972:1448 föreslås riksdagen begära en utredning om
formerna för ekonomiskt stöd till boende i hyreshus. Förslaget syftar
till att bostadsbeskattningsutredningen fullföljs genom utredning om
ett stöd till hyresgäster, motsvarande den skatterabatt som utgår till
egnahemsägare och som utredningen föreslagit också skall utgå till
bostadsrättshavare, men med en konstruktion som inte ger högre stöd
vid högre inkomst.

Utskottet ansluter sig till den i motionen åberopade grunduppfattningen
att bostäder i olika upplåtelseformer bör tillhandahållas med
ett i princip neutralt system för beräkning av bostadskostnaden. En
föreslagen utredning bör dock inte aktualiseras särskilt utan får bedömas
i samband med eller efter prövningen av bostadsbeskattningsutredningens
förslag.

Förslaget i motionen 1972: 1430 om avsättning till reparationsfond
avstyrks med hänvisning till vad utskottet (CU 1971: 12) anfört i ämnet
till 1971 års riksdag.

Bostadsbyggandets kreditförsörjning

1971 års riksdag (CU 1971: 12 s. 53) anslöt sig till den av 1967-1970
års riksdagar uttalade meningen att fördelarna med en statlig totalfinansiering
är så påtagliga att de borde avstås av endast mycket tungt
vägande skäl. Riksdagen ansåg dock erfarenheterna från långivningen
vara sådana att den även mot bakgrund av denna principiella uppfattning
inte ansåg sig böra begära förslag till statlig totalfinansiering av bostadsbyggandet
genom en statlig bostads- och samhällsbyggnadsbank.

I vänsterpartiet kommunisternas partimotion 1972: 1432 upprepas
nu hemställan att riksdagen skall begära förslag till statlig totalfinansiering.
Det i samband därmed angivna delmålet att tillhandahålla kapital
med låg och fast ränta har behandlats ovan.

Förutsättningarna för övergång till statlig totalfinansiering har tagits

CU 1972:9

upp i en interpellation vid årets riksdag.

Chefen för finansdepartementet har i november 1971 tillkallat tre
sakkunniga för att se över den kreditpolitiska beredskapslagstiftningen.

I direktiven (Fi 1971: 4) anförs att de årliga kreditmarknadsöverenskommelsema
nu framstår som ett naturligt inslag i bostadsbyggandets finansiering.
Det kan dock enligt direktiven - även om det är önskvärt att
byggnadskreditproblemen löses i samförstånd med bankerna - anföras
skäl för att i den kreditpolitiska beredskapslagstiftningen skriva in regler
som gör det möjligt att genomdriva ett arrangemang av detta slag även
för det fall att överenskommelse inte kan nås med bankinstituten. De
sakkunniga skall inte endast göra en översyn av den nämnda lagstiftningen
utan även föreslå de ändringar och åtgärder som kan anses motiverade
med hänsyn till utvecklingen på kreditmarknaden och inom bostadspolitiken
och till vunna erfarenheter i fråga om tillämpning av lagarna
och överenskommelser av liknande innebörd.

Frågan om uppdelningen av finansieringen på byggnadslån och fastighetslån
aktualiserades vid 1969 års riksdag efter förslag från delegationen
för bostadsbyggande i fråga om bostadskreditkassan (SU 1969:
50 s. 16-17). Statsutskottet anslöt sig till meningen att förhandlingar med
kreditinstituten även i denna del borde avvaktas. I en reservation av
statsutskottets centerparti- och folkpartiledamöter hävdades bl. a. att en
ökad integrerad finansiering, dvs. ett förenhetligande av byggnadslån och
fastighetslån, var en lösning som borde prövas.

Vid 1970 års riksdag delade ett enhälligt statsutskott (SU 1970: 50 s.
16) meningen att en ökad integration mellan byggnadslån och fastighetslån
bör eftersträvas och ansåg att kreditinstituten hade möjligheter
att verka i sådant syfte. Erfarenheter av den fortsatta utvecklingen skulle
även i denna del få visa om ytterligare åtgärder behövdes.

Civilutskottet har inte funnit anledning att frångå sin tidigare ståndpunkt
i fråga om en statlig totalfinansiering. Såvitt gäller fastighetslånen
torde några större tekniska svårigheter inte föreligga. En totalfinansiering
som innefattar även en integrerad finansiering torde dock kräva
ytterligare utredning.

Bostadslån

Förslaget i motionen 1972: 605 angående omfördelning av tomträttsavgäld
liksom av andra kapitalkostnader utgår från de fall där avgäldsräntorna
överstiger basannuiteten efter eventuell inverkan av paritetstalet.
Motionens syfte att skapa likartade bostadskostnader oavsett upplåtelseform
bör enligt utskottets mening föranleda ett bifall till förslaget.
Kungl. Maj: t bör ha att utforma de närmare bestämmelser som
blir erforderliga.

I folkpartiets partimotion 1972: 1430 tas som vid tidigare riksdagar

CU 1972:9

upp förslaget att sammanföra löneunderlag och pantvärde till ett belopp.

Förslag om att räkna in sanerings-, läges- och standardtillägg har förts
fram av saneringsutredningen och bör prövas i samband med utredningens
förslag i övrigt. Bland effekterna av motionsförslaget i övrigt kan noteras
att pantvärdetilläggen för småhus för extra yta och standard uppgår till
ca 10 000 kr. per hus och att även lokaler av alla typer skulle statsbelånas.
Budgeteffekten i de två sistnämnda fallen skulle motsvara över
150 milj. kr. för budgetår. Motionsförslaget avstyrks med hänvisning
även till tidigare riksdagsbehandling.

Det i motionen 1972: 1439 framförda förslaget om ett kontinuerligt
avpassat löneunderlag bör, som motionärerna framfört, prövas då förutsättningar
finns i fråga om byggnadsindex. Beredningen av byggnadsindexkommitténs
förslag pågår. Utskottet förutsätter att anpassningsfrågan
tas upp till förnyat övervägande så snart detta kan ske. Motionärernas
intresse blir därmed tillgodosett.

De skilda förslagen i de borgerliga partimotionerna 1972: 606, 609
och 1430 om ändrade övre lånegränser avstyrks med hänvisning till
civilutskottets betänkande CU 1971: 12.

Förslaget i motionen 1972: 1428 om lån för förvärv m. m. avstyrks
med hänvisning till utskottets tidigare bedömanden (CU 1971: 12).

Äldre låneformer

Förslagen i motionerna 1972: 609, 1417 och 1430 om höjd ränta
i vissa äldre låneformer avstyrks likaledes med hänvisning till av utskottet
för senast 1971 års riksdag redovisade bedömningar.

Förbättringslån

Utskottet har ingen erinran mot vad departementschefen anfört om
ränta m. m. för förbättringslån och tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag om
ändringar av villkoren för dessa lån.

En höjning av maximibeloppet för räntefritt och stående förbättringslån
från 12 000 kr. till 15 000 kr. anges i folkpartiets partimotion 1972:
386 som önskvärd. Riksdagen föreslås därför begära förslag om en sådan
höjning från Kungl. Maj:t.

Det genomsnittliga räntefria lånebeloppet för lägenhet uppgick budgetåret
1970/71 till 8 340 kr., innebärande en ökning med ca 13 %
från närmast föregående budgetår. Beloppsgränsen höjdes från 10 000
till 12 000 kr. år 1970.

Utskottet har inte funnit övertygande skäl för att nu förorda en ändring,
varom riksdagen för sådant fall direkt kan fatta beslut.

I samma motion 1972: 386 förordas även en höjning av inkomstgränsen
från 7 000 kr. i beskattningsbar inkomst till högre belopp och

2 Riksdagen 1972. 19 sami. Nr 9

CU 1972:9

föreslås att riksdagen skall hos Kungl. Maj:t begära förslag om mildare
inkomstprövningsregler. Frågan tas även upp i centerpartiets partimotion
1972: 609 vari dock förslag i ämnet inte förs fram med hänvisning till
budgetläget och tidigare skattereform.

Frågan torde följas av Kungl. Maj:t utan någon åtgärd från riksdagens
sida. En begäran av föreslaget innehåll framstår därför som obehövlig.

Förslaget i den sistnämnda motionen att begära att kommunerna stimuleras
till åtgärder tar närmast sikte på s.k. servicehus, vidgad uppsökande
verksamhet och höjda kommunala bostadstillägg.

Bl.a. servicekommitténs fortsatta arbete torde kunna ytterligare belysa
de frågor om fördelning bl. a. av ekonomiskt ansvar för olika servicefunktioner
som ytterst måste lösas för en prioritering av skilda serviceanspråk.
Tekniska och belåningsmässiga förutsättningar föreligger
som kan tillgodose höga anspråk. Åtgärder för att initiera en uppsökande
verksamhet har tidigare vidtagits. I fråga om bostadstilläggen hänvisar
utskottet till finansutskottets och socialförsäkringsutskottets behandling
därav.

Under åberopande av administrativa skäl och kostnadsstegringen
föreslås i motionen 1972: 1427 att räntefritt förbättringslån som inte
överstiger 4 000 kr. får lämnas ut utan säkerhet. Motsvarande gräns är
nu 3 000 kr. I motionen anförs att ökningen eventuellt kunde förknippas
med krav på kommunal borgen.

Möjlighet finns redan nu att avstå från säkerhet för lån över 3 000
kr. till folkpensionär mot kommunal borgen för hälften av den förlust
som kan uppstå på överskjutande lånebelopp. Utskottet har dock ingen
erinran mot att beloppsgränsen generellt höjs till 4 000 kr., vilket riksdagen
som sin mening bör ge Kungl. Maj:t till känna.

Det sedan 1966 års principbeslut upprepade yrkandet om en återgång
till äldre ordning där förbättringslånen inte i huvudsak förbehölls
åldringsbostädema utan kunde ges även till vissa låginkomstgrupper
förs fram i centerns partimotion 1972: 609.

Utskottet avstyrker förslaget med hänvisning till tidigare principiella
överväganden.

Kungl. Maj:ts förslag rörande medelsram för räntefria förbättringslån
tillstyrks.

Invalidbostadsbidrag m. m.

Motionen 1972: 160 avstyrks på de grunder som utskottet angett till
1971 års riksdag (CU 1971: 12). Det bör erinras om att invalidbostadsbidragen
behandlas av handikapputredningen som har aviserat ett betänkande
under innevarande år och att 1971 års riksdag i avvaktan på
dessa förslag gett Kungl. Maj:t bemyndigande att medge undantag från

CU 1972:9

gällande maximibelopp. Utskottet erinrar även om vad ovan anförts
i anslutning till förslag i motionen 1972: 386 rörande åldringsbostäder.

Samlingslokaler

Kungl. Maj:ts förslag till låneram samt anslag på drift- och kapitalbudgeten
tillstyrks.

Markförvärvslån

Kungl. Maj:t föreslår att anslag anvisas med 75 milj. kr. Beloppet
har beräknats för lån som hittills endast för förvärv av mark för nyexploatering.
Medelsbehovet för saneringsmark avses prövas i samband
med behandlingen av saneringskommitténs förslag.

I moderata samlingspartiets partimotion 1972: 606 föreslås att intet
anslag anvisas.

Utskottet tar avstånd från den bakom motionsförslaget liggande tanken
att undandra kommunerna ett fortsatt statligt finansiellt stöd för
strävandena att avhjälpa konstaterade brister i deras markberedskap.
Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag.

Byggnadsforskning m. m.

Kungl. Maj: ts förslag till anslag har beräknats enligt hittills använda
grunder. Förslaget tillstyrks.

I fråga om inriktningen av det långsiktiga forskningsarbetet inom
byggnadsforskningsrådets ansvarsområde har departementschefen ansett
att ställningstaganden i huvudsak bör anstå. Utskottet ansluter sig till
denna uppfattning.

Departementschefen har tagit ställning till vissa frågor om inriktningen
på grunder som utskottet inte har erinran mot. Något förslag
underställs dock inte riksdagens prövning.

I folkpartiets partimotion 1972:1430 föreslås att riksdagen nu uttalar
sig för en användning av rådets ökade medel för undersökningar
som syftar till att ge kunskaper om konsumenternas önskemål om boendeformer.

De i motiven för förslaget anförda önskemålen tyder på att målformuleringen
är alltför vittomfattande för att kunna läggas till grund för ett
konkret ställningstagande från riksdagens sida angående rådets resursanvändning.
Bedömningen från riksdagens sida som måste innebära en
avvägning mellan olika inriktningar och endast grundas på önskvärdheten
av ytterligare kunskapsunderlag bör därför anstå till dess 1973 års
riksdag får ta ställning till det långsiktiga ramprogram som nu förbereds.
Ytterst måste det ankomma på rådet att fatta beslut om stöd
för preciserade forskningsuppgifter.

CU 1972:9

Motionen 1972: 617 utmynnar bl.a. i förslag om rådets sammansätt•
ning som avses möjliggöra en vidgad inriktning mot forskning angående
äldre och kulturhistoriskt intressant bebyggelse. Utskottet har inte
anledning anta att rådets nuvarande sammansättning på något sätt motverkar
att den nämnda delen av forskningen skulle missgynnas vid prioritering
av tillgängliga forskningsmedel. Större och tyngre avnämargrupper
än de av motionärerna angivna saknar också representation bland
rådets nu elva ledamöter. Utskottet avstyrker motionen vars syfte får
vägas mot andra angelägna uppgifter vid statsmakternas beslut om
inriktningen i stort och rådets konkreta fördelningsbeslut.

Utskottet behandlar i sitt betänkande CU 1972: 13 frågor om samhällsbyggnadsforskning
såväl inom som utom rådets nuvarande täckning
av ansvarsområdet.

Servicekommitténs förslag m. m.

I propositionen behandlar departementschefen förslag rörande finansieringen
av vissa servicelokaler och åtgärder för att främja
utvecklingsprojekt som servicekommittén lagt fram i betänkandet
Boendeservice 2 (SOU 1970: 68) och som inte anknyter till saneringsutredningens
och samlingslokalutredningens förslag eller till överväganden
rörande statsbidrag till skolbyggnader. På grundval bl.a. härav
föreslås riksdagen godkänna förordade riktlinjer beträffande åtgärder
för att främja utvecklingsprojekt inom serviceområdet och experimentverksamhet
inom bostadsbyggandet. Vad departementschefen anfört ger
utskottet anledning förutsätta att kommitténs förslag även i nu behandlade
delar kommer att föranleda fortsatta överväganden i samband med förordad
utvecklings- och experimentverksamhet och sedan kommitténs
arbete slutförts samt ytterligare underlag erhållits från boendeutredningen.

För riksdagens godkännande framlagda riktlinjer föranleder ingen
erinran från utskottets sida.

Bostadsförmedling m. m.

Förslaget i motionen 1972: 608 angående obligatorisk kommunal bostadsförmedling
avstyrks med hänvisning till utskottets betänkande CU
1971: 12.

Frågan om bostadsförmedling och anmälningsplikt beträffande
inneboenderum aktualiseras i den i övrigt ovan behandlade motionen
1972: 779. Utskottet har i denna del inte funnit anledning frångå tidigare
bedömning att kommunala initiativ torde få tas i den mån förmedlingarna
får resurser härför.

CU 1972:9

övriga frågor

Kungl. Maj:ts förslag i vad de inte behandlats här ovan har inte gett utskottet
anledning till erinran. Förslagen tillstyrks.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande bostadsbyggandets omfattning m. m. att riksdagen
med bifall till Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag å motionerna
1972: 606, 609 och 1430 samt 607, de tre förstnämnda
motionerna såvitt nu är i fråga,

a. för år 1972 uttalar sig för den bostadsbyggnadsplan som förordats
i statsrådsprotokollet,

b. medger att ramarna för bostadslån för nybyggnad bestäms
med utgångspunkt i följande antal lägenheter

1972 87 000

1973 87 000

1974 65 000

1975 50 000

1976 50 000,

c. medger att Kungl. Maj:t meddelar bestämmelser om projektreserv
för åren 1972-1974 i enlighet med vad i statsrådsprotokollet
förordats,

d. bemyndigar Kungl. Maj:t att under de förutsättningar som
angetts i statsrådsprotokollet besluta om utökning av den under
b upptagna ramen för långivningen under år 1972,

2. beträffande medelsramen för nybyggnad att riksdagen med bifall
till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag å motionen 1972:
1419 såvitt nu är i fråga

a. medger att beslut om bostadslån för nybyggnad meddelas
intill ett belopp av 2 090 000 000 kr. under år 1972,

b. bemyndigar Kungl. Maj:t att under i statsrådsprotokollet angivna
förutsättningar besluta om utökning av den under a upptagna
ramen,

3. beträffande medelsramar för ombyggnad m. m. att riksdagen
med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag å motionen
1972: 1419 såvitt nu är i fråga

a. medger att beslut om bostadslån för ombyggnad samt räntebärande
förbättringslån meddelas intill ett belopp av
170 000 000 kr. under vart och ett av åren 1972 och 1973,

b. bemyndigar Kungl. Maj:t att om det behövs av sysselsättningsskäl
besluta om ökning av den under a upptagna ramen för
långivningar under år 1972,

CU 1972:9

4. beträffande tillkännagivande angående sanering av äldre fastigheter
att riksdagen avslår motionen 1972:1430 såvitt nu är
i fråga,

5. beträffande förhandsbesked om bostadslån för hus som skall
byggas med tillämpning av industriella produktionsmetoder att
riksdagen

a. medger att sådana förhandsbesked meddelas för högst 10 000
lägenheter under vart och ett av åren 1973-1977,

b. bemyndigar Kungl. Maj:t att om det visar sig behövas besluta
om ökning av de under a angivna ramarna,

6. beträffande bostadsbyggandets regionala fördelning att motionen
1972: 1430 såvitt nu är i fråga inte föranleder någon
riksdagens ytterligare åtgärd,

7. beträffande uttalande om fördelning av låneram att riksdagen
avslår motionen 1972: 609 såvitt nu är i fråga,

8. beträffande byggande som beredskapsarbete att riksdagen avslår
motionen 1972: 1452,

9. beträffande inriktning mot mindre och billigare småhus att
riksdagen med godkännande av vad i statsrådsprotokollet anförts
bifaller motionen 1972: 1430 såvitt nu är i fråga,

10. beträffande arkitekt- och producenttävling samt kommunal
borgen att riksdagen avslår motionen 1972: 387 såvitt nu är
i fråga,

11. beträffande bostadsförsörjningen för småhushåll att riksdagen
i anledning av motionen 1972: 779 såvitt nu är i fråga godkänner
vad utskottet anfört,

12. beträffande långivning för lokaler att motionen 1972: 1430 såvitt
nu är i fråga inte föranleder någon riksdagens ytterligare
åtgärd,

13. beträffande anbudskonkurrens m. m. att riksdagen avslår motionen
1972: 1430 såvitt nu är i fråga,

14. beträffande uttalande om räntenivån att riksdagen avslår motionen
1972: 609 såvitt nu är i fråga,

15. beträffande ränta på fastighetslån att riksdagen avslår motionen
1972: 1432 såvitt nu är i fråga,

16. beträffande omfördelning av kapitalkostnader i tiden samt undersökning
av vissa subventioner att riksdagen avslår motionen
1972: 606 såvitt nu är i fråga,

17. beträffande stöd till boende i hyreshus att motionen 1972: 1448
inte föranleder någon riksdagens ytterligare åtgärd,

18. beträffande avsättning till reparationsfond att riksdagen avslår
motionen 1972: 1430 såvitt nu är i fråga,

19. beträffande statlig totalfinansiering att riksdagen med avslag å
motionen 1972: 1432 såvitt nu är i fråga som sin mening ger
Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

CU 1972:9

20. beträffande omfördelning av tomträttsavgäld att riksdagen i
anledning av motionen 1972: 605 som sin mening ger Kungl.
Maj:t till känna vad utskottet anfört,

21. beträffande låneunderlag och pantvärde att riksdagen avslår
motionen 1972: 1430 såvitt nu är i fråga,

22. beträffande kontinuerlig anpassning av låneunderlaget att motionen
1972: 1439 inte föranleder någon riksdagens ytterligare
åtgärd,

23. beträffande övre lånegränser att riksdagen avslår motionerna
1972: 606, 609 och 1430, samtliga såvitt nu är i fråga,

24. beträffande lån för förvärv m. m. att riksdagen avslår motionen
1972: 1428,

25. beträffande ränta på amorteringspliktiga tilläggslån att riksdagen
avslår motionerna 1972: 609, 1417 och 1430, den förstnämnda
och den sistnämnda såvitt nu är i fråga,

26. beträffande ränta m. m. på övertagna förbättringslån att riksdagen
godkänner vad som förordats i statsrådsprotokollet,

27. beträffande maximibelopp för vissa förbättringslån att riksdagen
avslår motionen 1972: 386 såvitt nu är i fråga,

28. beträffande inkomstgräns för vissa förbättringslån samt stimulans
till kommunerna att riksdagen avslår motionen 1972: 386
i vad den inte behandlats ovan,

29. beträffande säkerhet för vissa förbättringslån att riksdagen
med bifall till motionen 1972: 1427 som sin mening ger Kungl.
Maj:t till känna vad utskottet anfört,

30. beträffande förbättringslån till vissa låginkomstgrupper att riksdagen
avslår motionen 1972: 609 såvitt nu är i fråga,

31. beträffande medelsramar för räntefria förbättringslån att riksdagen a.

medger att nämnda lån beviljas med högst 100 000 000 kr.
under vart och ett av åren 1972 och 1973,

b. bemyndigar Kungl. Maj:t att vid behov besluta om en ökning
av den under a upptagna ramen för långivningen under
år 1972,

32. beträffande invalidbostadsbidrag m. m. att riksdagen avslår
motionen 1972: 160,

33. beträffande medelsram för lån från lånefonden för allmänna
samlingslokaler att riksdagen medger att nämnda lån beviljas
intill 15 000 000 kr. under budgetåret 1972/73,

34. beträffande anslag för markförvärvslån att riksdagen med bifall
till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag å motionen 1972: 606
såvitt nu är i fråga till Lånefonden för kommunala markförvärv
för budgetåret 1972/73 på kapitalbudgeten under Statens
utlåningsfonder anvisar ett in vesteringsanslag av 75 000 000 kr.,

35. beträffande inriktningen av viss byggnadsforskning att riks -

CU 1972:9

dagen avslår motionen 1972: 1430 såvitt nu är i fråga,

36. beträffande byggforskningsrådets sammansättning att riksdagen
avslår motionen 1972: 617,

37. beträffande åtgärder för att främja utvecklingsprojekt inom
serviceområdet och experimentverksamhet inom bostadsbyggandet
att riksdagen godkänner i statsrådsprotokollet förordade
riktlinjer,

38. beträffande obligatorisk kommunal bostadsförmedling att riksdagen
avslår motionen 1972: 608,

39. beträffande förmedling av inneboenderum, m. m., att riksdagen
avslår motionen 1972: 779 såvitt nu är i fråga,

40. beträffande anslag på driftbudgeten under elfte huvudtiteln
att riksdagen för budgetåret 1972/73 anvisar

a. till Bostadsstyrelsen ett förslagsanslag av 12 761 000 kr.

b. till Länsbostadsnämnderna ett förslagsanslag av 24 657 000
kr.,

c. till Statens hyresråd ett förslagsanslag av 1 770 000 kr.,

d. till Statens nämnd för samlingslokaler ett förslagsanslag av
263 000 kr.,

e. till Räntebidrag ett förslagsanslag av 1 000 kr.,

f. till Viss bostadsförbättringsverksamhet m. m. ett förslagsanslag
av 132 000 000 kr.,

g. till Byggnadsforskning ett anslag av 6 000 000 kr.,

h. till Rekonstruktionsbidrag till allmänna samlingslokaler ett
reservationsanslag av 500 000 kr.,

41. beträffande anslag på kapitalbudgeten under Statens utlåningsfonder
i vad de ej behandlats under 34 att riksdagen för budgetåret
1972/73 anvisar

a. till Lånefonden för bostadsbyggande ett investeringsanslag
av 2 835 000 000 kr.,

b. till Lånefonden för inventarier i vissa specialbostäder ett investeringsanslag
av 3 000 000 kr.,

c. till Lånefonden för allmänna samlingslokaler ett investeringsanslag
av 14 000 000 kr.

Stockholm den 6 april 1972

På civilutskottets vägnar

ERIK GREBÄCK

Närvarande: herrar Grebäck (c), Bergman (s), Almgren (s), Kristiansson
i örkelljunga (s), fröken Ljungberg (m), herrar Petersson i Nybro (s),
Andersson i Knäred (c), Lindkvist (s), Ullsten (fp), Henrikson (s), Wennerfors
(m), Jadestig (s), Strömberg (fp), Åkerfeldt (c) och Wemer i Tyresö
(vpk).

CU 1972:9

Reservationer

1. beträffande bostadsbyggandets omfattning m. m.

a. av herrar Grebäck (c), Andersson i Knäred (c), Ullsten (fp), Strömberg
(fp) och Åkerfeldt (c) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 3 som börjar med »Riksdagen
har» och slutar med »motionen 1972: 1430» bort ha följande lydelse:
»Kungl. Maj:ts bedömning av den lämpliga igångsättningen under år
1972 ansluter i allt väsentligt till de bedömningar som gjorts i motionerna
1972: 609 och 1430. Utskottet kan inte ansluta sig till förslagen
i motionerna 1972: 606 och 607 som innebär en kraftig sänkning av
igångsättningsbemyndigandet.»

dels det stycke i utskottets yttrande som på s. 9 börjar med »Förslag
att» och på s. 10 slutar med »behandlad del» bort utgå,

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 10 som börjar med »Motionens
syfte» och slutar med »Motionsförslaget avstyrks» bort ha följande
lydelse:

»Enligt utskottets mening bör styckebyggda - icke gruppbyggda -småhus kunna belånas med bostadslån utan hinder av rambegränsningar.
För detta talar önskemålen såväl att anpassa andelen småhus till den
faktiska efterfrågan som att undvika en central dirigering av ett byggande
vars omfattning även utan rambegränsningar - liksom fritidshusen -håller sig inom tolerabla investeringsvolymer. Därmed kan också vinnas
att de mindre expansiva kommunernas planering förbättras och möjlighet
ges för ersättningsanskaffning och normal standardförbättring.

Den på en femårsperiod inriktade planeringen bör i övrigt utgå från
en högre långsiktig planeringsnivå än den av Kungl. Maj:t föreslagna.
Först därigenom blir en önskvärd kommunal långtidsplanering möjlig
i alla kommuner och fördelningen på kommuner en uppgift för de
regionala organen och inte för central myndighet. Utrymme kan även
i en sådan ordning lämnas för den osäkerhet i fråga om konjunkturutvecklingen
som alltid knyter an till långsiktiga bedömningar. En sådan
planering kan lämpligen få uttryck i minimiramar och konjunkturreserver
för såväl det statsbelånade som det inte statsbelånade bostadsbyggandet
av andra hus än styckebyggda småhus. Dessa ramar bör anges med
utgångspunkt i de förslag som framförts i motionen 1972: 1430, varifrån
Kungl. Maj:t har att avräkna lägenhetstal beräknade med hänsyn
till nuvarande byggande av styckebyggda småhus. En sådan långsiktig
planering torde medföra att frågan om ett riksdagens beslut angående
mål och riktpunkter för det totala byggandet kan anstå i avvaktan på
resultatet av boendeutredningens arbete.»

dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

»1. beträffande bostadsbyggandets omfattning m. m. att riksdagen
i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och motionerna 1972:

3 Riksdagen 1972. 19 sami. Nr 9

CU 1972:9

609 och 1430 samt med avslag å motionerna 1972: 606 och
607, de tre förstnämnda motionerna såvitt nu är i fråga,

a. uttalar sig för minimiramar och konjukturreserver för
såväl det statsbelånade som det inte statsbelånade byggandet
av andra hus än friliggande småhus, före avräkning enligt vad
utskottet anfört bestämda med utgångspunkt i följande antal
lägenheter

Ar	Minimi- program	Konjunktur- reserv
1972	100 000	5 000
1973	100 000	5 000
1974	90 000	10 000
1975	85 000	10 000
1976	80 000	10 000

b. bemyndigar Kungl. Maj:t att besluta om utökning, med
anlitande av konjunkturreserven, av de under a angivna minimiramama
för åren 1972 och 1973 om utvecklingen av samhällsekonomi
och arbetsmarknad skulle göra en sådan ökning
möjlig,

c. beslutar att fördelningen av under a upptagna minimiprogram
och konjunkturreserv skall ske under år 1972 och
i fråga om fördelning på kommuner beslutas av regional
myndighet,

d. beslutar att som sin mening ge Kungl. Maj:t till känna
vad utskottet anfort,»

b. av fröken Ljungberg (m) och herr Wennerfors (m) som anser att
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 8 som börjar med »Riksdagen
har» och slutar med »motionen 1972: 1430» bort ha följande
lydelse:

»Som ovan nämnts har vid behandlingen av finansplanen i gemensam
borgerlig reservation hävdats att investeringarna inom näringslivet måste
ytterligare prioriteras. Med denna utgångspunkt blir det enligt civilutskottets
mening nödvändigt att en viss återhållsamhet nu får visas i fråga
om årets igångsättning av bostadsbyggandet. Det får noteras, att det i
lägenhetstal uttryckta förslaget till investeringsbemyndigande på bostadssektorn
är i stort sett oförändrat men att förskjutningen under år 1971
dock enligt finansplanen medför en ökning av resursförbrukningen
med över 5 %. Detta inskränker handlingsfriheten i fråga om möjligheter
till direkt produktiva investeringar som kan förbättra balansen vid en
konjunkturuppgång. Med hänsyn därtill bör bostadsbyggnadsplanen för

CU 1972:9

år 1972 bestämmas enligt förslaget i motionen 1972: 606. En sådan
minskning på nybyggnadssidan skulle även ge utrymme för ökad ombyggnad
och förbättring så att en höjd bostadsstandard främjas i en omfattning
som väl svarar mot Kungl. Maj:ts förslag men med lägre investeringsvolym.
»

dels den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med »Det sistnämnda»
och på s. 10 slutar med »Motionsförslaget avstyrks» bort ha
följande lydelse:

»De olika femårsprogram som förordas i statsverkspropositionen och
i motionerna 1972: 609 och 1430 är alla funktioner av utgångspunkter
för 1972 års bostadsbyggnadsplan som utskottet enligt ovan inte kunnat
godta. Dessa förslag kan därför mötas med samma invändningar om att
de ger ett alltför begränsat handlingsutrymme. De har också det gemensamt
att förslagen inte är motiverade av andra redovisade bedömningar
än de kommunala bostadsbyggnadsprogram som i mycket är framskrivningar
av äldre ambitioner. Redan 1971 års utveckling har visat exempel
på att ambitionerna inte alltid kunnat uppfyllas. En del av de ambitioner
som nu anmäler sig knyter i mycket an till förväntningar om
effekter av en utflyttning av statlig verksamhet, vars förverkligande inte i
lika hög grad kan tidsbestämmas eller i övrigt bedömas. Det fordras
därför i första hand ett underlag för fortsatta långsiktiga bedömningar.
Detta underlag bör i enlighet med förslaget i motionen 1972: 606 snarast
bli ett resultat av boendeutredningens arbete. I avbidan på ett sådant förslag
och dess beredning för statsmakternas beslut krävs dock att övergångsvis
det nu tillämpade planeringssystemet får fortsätta enligt vad som
förordas i motionen 1972: 607. Nivån på de garanterade programmen
bör tillika fastställas enligt sistnämnda motion och i anslutning till ovan
angivna bedömningar.»

dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

»1. beträffande bostadsbyggandets omfattning m. m. att riksdagen
i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och motionerna
1972: 609 och 1430 samt med bifall till motionerna 1972: 606
och 607, de tre förstnämnda motionerna såvitt nu är i fråga,

a. uttalar sig för en bostadsbyggnadsplan för år 1972 om
maximalt 95 000 lägenheter,

b. medger att ramarna för bostadslån för nybyggnad bestäms
med utgångspunkt i följande antal lägenheter

1972	77 000
1973	77 000
1974	65 000
1975	50 000
1976	50 000,

c. som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskot -

CU 1972:9

tet anfört om minskning i första hand av byggandet av statsbelånade
flerfamiljshus,

d. hemställer att boendeutredningen ges i uppdrag att med
förtur utreda frågan om den framtida bostadsbyggnadsvolymen,
»

2. beträffande uttalande om fördelning av låneram av herrar Grebäck
(c), Andersson i Knäred (c) och Åkerfeldt (c) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande som på s. 11 börjar med »Det i»
och på s. 12 slutar med »anses tillgodosett» bort ha följande lydelse:

»Det i motionen 1972: 609 föreslagna uttalandet angående fördelning
av låneram till även inte expansiva orter avser att få till stånd ett
riksdagens fastläggande av en fördelningsprincip, avsedd att gälla för
både högre och lägre planeringsnivåer. Principen skulle avse att garantera
en minimitilldelning till alla kommunblock motsvarande minst behovet
av standardhöjning och förnyelse. Självfallet blir en sådan garanti
till stora delar uppfylld redan genom ett av låneramar inte begränsat
byggande av vissa småhus. Uttalandet bör enligt utskottets mening göras,
inte minst för att undvika intrycket av att vissa orter och områden
i en tyst planering dömts till en fortsatt vikande befolkningsutveckling,
påskyndad av en lägre bostadsstandard än i övriga delar av landet.»

dels utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

»7. beträffande uttalande om fördelning av låneram att riksdagen
med bifall till motionen 1972: 609 såvitt nu är i fråga som
sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfort,»

3. beträffande anbudskonkurrens m. m. av herrar Grebäck (c), Andersson
i Knäred (c), Ullsten (fp), Strömberg (fp) och Åkerfeldt (c) som
anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 13 som börjar med »Byggkonkurrensutredningen
torde» och slutar med »hänsyn därtill» bort ha
följande lydelse:

»Kostnads- och hyresutvecklingen måste brytas med åtgärder på
skilda områden. Av central betydelse är att produktionskostnaderna
pressas ner. Som utvecklats i motionen 1972: 1430 har konkurrensförhållandena
därvid avgörande betydelse. Det i den nämnda motionen
framställda förslaget om anbudskonkurrens som villkor för bostadslån
tillstyrks därför. Detta skulle innebära att bostadslån för flerfamiljshus
och gruppbebyggelse skulle beviljas endast under förutsättning av
öppen eller inbjuden anbudskonkurrens. Undantag från kravet skulle
medges om låntagaren visar att kostnaderna även utan detta förfarande
kan godtas i jämförelse med likvärdiga konkurrensprojekt. Detta bör
förenas med en skärpt monopol- och prisövervakning genom befintliga
institutioner.»

CU 1972:9

dels utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:

»13. beträffande anbudskonkurrens m. m. att riksdagen i anledning
av motionen 1972: 1430 såvitt nu är i fråga som sin mening
ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfort,»

4. beträffande uttalande om räntenivån av herrar Grebäck (c), Andersson
i Knäred (c), Ullsten (fp), Strömberg (fp) och Åkerfeldt (c) som
anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 14 som börjar med »Det
obestridda» och slutar med »1972:609 avstyrks» bort ha följande lydelse: »Det

förhållande att, enligt vad utskottet erfarit, en mer grundläggande
översyn av bostadsfinansieringen torde komma att göras genom
en ny utredning betonar att ökningen av skulderna på paritetslån och
räntelån inte kan godtas. En av de faktorer som påverkat och påverkar
denna utveckling är den alltjämt höga räntenivån. Även om andra finansieringsformer
kan komma att föreslås, kvarstår denna räntas
effekt på bostadskostnaderna i någon form. Detta bör enligt utskottets
mening strykas under genom att riksdagen ger Kungl. Maj:t till känna
vad utskottet sålunda anfört. Ett sådant uttalande skulle även tillgodose
ett huvudsakligt syfte bakom de närmast härefter behandlade yrkandena
i motionen 1972: 1432.»

dels utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

»14. beträffande uttalande om räntenivån att riksdagen med bifall
till motionen 1972: 609 såvitt nu är i fråga som sin mening
ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfort,»

5. beträffande ränta på fastighetslån av herr Werner i Tyresö (vpk)
som anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 14 som börjar med »En bostadsfinansiering»
och slutar med »riksbankens emissionskontroll»
bort ha följande lydelse:

»En låg och fast ränta på fastighetslånen anges i motionen 1972: 1432
som en grundläggande förutsättning för att bostads- och hyrespolitiken
skall ha möjlighet att närma sig en bostadssocial inriktning. Utskottet
ansluter sig helt till denna utgångspunkt. Som i motionen anges har
utvecklingen bl. a. genom den förda räntepolitiken i stället lett bort
från grundtankar som tidigare ansetts självklara. Hyran är i nuvarande
produktionssystem till mycket stor del ett resultat av kapitalkostnaderna.
Införandet av ett paritetslånesystem för att få en automatisk
höjning av hyran från en av lägre räntekostnader möjliggjord nivå har
självfallet inte löst utan tills vidare endast nödtorftigt dolt problemet
med hyresgästernas bidrag till kapitalvinsterna. Enligt utskottets mening
bör riksdagen genom ett uttalande i enlighet med vad i den

CU 1972:9

nämnda motionen förordas lägga fast som en riktlinje att den kapitaldel
som genom riksdagsbesluten faktiskt avsätts för bostadsfinansiering
skall ställas till låntagarnas förfogande mot en låg och fast ränta. Genom
en annan inriktning av obligationsmarknadens avkastningsnivå
motverkas subventionskravet. Medel för att åstadkomma detta finns
redan i riksbankens emissionskontroll och i operationer på obligationsmarknaden.
Ett uttalande av denna innebörd ansluter i princip till
motsvarande syfte bakom motionen 1972: 609 som dock fått en diffus
inriktning mot riksbankens officiella diskonto med de komplikationer
detta för med sig. Denna vidare fråga bör behandlas i annat sammanhang
för att inte ytterligare fördröja en grundläggande bostadspolitisk
reform.»

dels utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:

»15. beträffande ränta på fastighetslån att riksdagen i anledning
av motionen 1972: 1432 såvitt nu är i fråga som sin mening
ger riksdagen till känna vad utskottet anfort,»

6. beträffande omfördelning av kapitalkostnader i tiden m. m. av fröken
Ljungberg (m) och herr Wennerfors (m) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 15 som börjar med »Som
ovan» och slutar med »Motionsyrkandena avstyrks» bort ha följande
lydelse:

»Moderata samlingspartiet har under en följd av år intagit en kritisk
ståndpunkt till bostadsfinansieringssystemet. En av grunderna
för detta har varit den övervältring av bostads- och räntelånefordringar
på en oviss framtid och på andra nyttjare som ligger i paritetslånesystemet.
Ovissheten om betalningen av denna snabbt växande låneskuld
till staten för - särskilt med tanke på riksdagsmajoritetens tidigare
uttalanden om bortfall av betalningsansvar i vissa situationer - tanken
till ett subventionssystem av samma och större omfattning än det räntebidragssystem
som skulle avvecklas. Utskottet noterar med tillfredsställelse
att skuldutvecklingen nu enligt även Kungl. Maj:ts bedömning
måste brytas. Vad utskottet erfarit om en ny, synbarligen parlamentarisk
utredning ger grundad anledning att förutsätta att dess direktiv
skall omfatta även en avveckling av paritetslånesystemet och en nödvändig
övergång till ett lånesystem som återför även bostadssektorn
till produktionsbetingelsernas realiteter och i förening med ett godtagbart
bostadsbidragssystem kan - om än försenat - ge underlag för
att inom samhällsekonomins ram föra den nu i målsättningar existerande
bostadssociala politiken. Den aviserade utredningen ger även
ytterligare tyngd åt det i motionen 1972: 606 framförda förslaget om
en med förtur genomförd undersökning av hyreskostnadernas fördelning
mellan bostadskonsumentema och de olika samhällsorganen.»
dels utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:

CU 1972:9

»16. beträffande omfördelning av kapitalkostnader i tiden samt
undersökning av vissa subventioner att riksdagen med bifall
till motionen 1972: 606 såvitt nu är i fråga som sin mening ger
Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,»

7. beträffande statlig totalfinansiering såvitt avser hemställan av herr
Werner i Tyresö (vpk) som anser att utskottets hemställan under 19
bort ha följande lydelse:

»19. beträffande statlig totalfinansiering att riksdagen med bifall
till motionen 1972: 1432 såvitt nu är i fråga som sin mening
ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfort,»

8. beträffande statlig totalfinansiering såvitt avser motiveringen av

a. herrar Grebäck (c), Andersson i Knäred (c), Ullsten (fp), Strömberg
(fp) och Åkerfeldt (c) som - vid bifall till utskottets hemställan
under 19 - anser att det stycke i utskottets yttrande på s. 16 som
börjar med »Civilutskottet har» och slutar med »ytterligare utredning»
bort ha följande lydelse:

»Utskottet ansluter sig till den mening som uttryckts av finansministern
i direktiven till kreditmarknadsutredningen, nämligen att de
årliga kreditmarknadsöverenskommelserna framstår som ett naturligt
inslag i bostadsbyggandets finansiering. Överenskommelsernas utfall
har varit tillfredsställande och ger inte nu anledning till initiativ från
riksdagens sida. Strävandena mot en ökad integrerad finansiering bör
fortsätta och ta sikte på överenskommelser som inte får negativa effekter
på det enskilda sparandet. Motionen avstyrks.»

b. fröken Ljungberg (m) och herr Wennerfors (m) som - vid bifall
till utskottets hemställan under 19 - anser att det stycke i utskottets
yttrande på s. 16 som börjar med »Civilutskottet har» och slutar med
»ytterligare utredning» bort ha följande lydelse:

»överenskommelserna med berörda kreditinstitut m. m. har medfört
att det inte finns skäl att ytterligare överväga frågan om en statlig totalfinansiering
av byggandet. Motionen avstyrks.»

c. herr Wemer i Tyresö (vpk) som - vid bifall till reservationen 7 -anser att det stycke i utskottets yttrande på s. 16 som börjar med
»Civilutskottet har» och slutar med »ytterligare utredning» bort ha
följande lydelse:

»Motionsförslaget avser såväl det vid bl. a. 1967 års riksdag aktualiserade
kravet på att bostadslånet skall täcka även nu underliggande
fastighetskredit som det vid bl. a. 1969 års riksdag berörda kravet på att
byggnadskreditema skall integreras med fastighetskreditema såsom förskott
på bostadslån. Enligt utskottets mening borde redan rationalitetsskäl
och riksdagens upprepade principuttalanden motivera att fastig -

CU 1972:9

hetskrediterna sammanfördes till ett enda statligt lån. Därmed kunde
inte endast undvikas dubbla kostnader för behandling och förvaltning
utan även vinnas att fastighetskrediterna inte blev beroende av bankernas
bedömningar, över vilka statsmakterna har endast ett mycket
allmänt inflytande, grundat på överenskommelser i frågor som borde
vara en självklar samhällsangelägenhet. Ett överförande av obligationsupplåningen
från hypoteksinstituten till en statlig bostads- och samhällsbyggnadsbank
innebär inga svårigheter ens av teknisk natur. Affärsbankernas
krediter under byggnadstiden lämnades den 30 september
1971 i medeltal mot avgifter om 0,57 % och en genomsnittsränta om
7,24 %, allt väl att märka angett på kontrakterat och inte på faktiskt
utnyttjat belopp, och har därmed legat på en kostnadsnivå som släppt
all förankring i den ursprungliga tanken på särskild risktäckning. Den
av riksdagen år 1969 uttryckta förhoppningen att överenskommelser
med kreditinstituten även i denna del skulle ge resultat får nu anses
helt släckt, särskilt som inte ens de förutsatta ändringarna för bostadskreditkassans
del kommit till genomförande och samarbetet mellan
statliga banker inte gett avsett resultat. Utskottet har med hänsyn därtill
anslutit sig till motionsyrkandet även i denna del. En sålunda integrerad
finansiering skulle kunna direkt sänka produktionskostnaderna.
En hyresgästernas bidragsgivning till bankväsendet i nuvarande
form kan inte längre godtas - än mindre som endast nackdelar och
osäkerhet kan erbjudas i gengäld. Det är också helt principvidrigt att
ett statligt prioriteringsbeslut skall kunna genomföras först efter förhandlingar
med bankväsendet. De ytterligare, närmast organisatoriska
undersökningar som kan bli erforderliga kan utföras inom Kungl.
Maj:ts kansli i sådan tid att principförslag kan föreläggas 1973 års
vårriksdag. Vid en sådan åtgärd skapas också de eftersträvade möjligheterna
att införa ett finansieringssystem med en låg och fast ränta som
främjar uppsatta bostadspolitiska mål.»

9. beträffande omfördelning av tomträttsavgäld av fröken Ljungberg
(m) och herr Wennerfors (m) vilka anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 16 som börjar med »Förslaget
i» och slutar med »blir erforderliga» bort ha följande lydelse:

»Förslaget i motionen 1972: 605 angående omfördelning av tomträttsavgäld
avstyrks redan med hänvisning till aviserad genomgripande
översyn av lånesystemet. Även bortsett därifrån är konsekvenserna av
förslaget svåra att överblicka. Bl. a. skall avgälderna kunna regleras i
tioårsperioder, en reglering som kan gälla både räntesats och avgäldsunderlag.
»

dels utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:

»20. beträffande omfördelning av tomträttsavgäld att riksdagen
avslår motionen 1972: 605,»

CU 1972:9

10. beträffande låneunderlag och pantvärde av herrar Ullsten (fp)
och Strömberg (fp) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 17 som börjar med »Förslag
om» och slutar med »tidigare riksdagsbehandling» bort ha följande
lydelse:

»Skälen för att bibehålla en uppdelning på låneunderlag och pantvärde
är numera inte aktuella. Ett bifall till motionen i denna del skulle
ge positiva administrativa effekter och minska en central styrning som
bör ersättas med kommunala bedömningar av investeringsfördelningen.
Frågan om den undre gränsen för statslånets säkerheter, varav ekonomiska
beräkningar om överföringseffekter mellan den allmänna och
statliga lånemarknaden beror, bör behandlas helt fristående.»

dels utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:

»21. beträffande låneunderlag och pantvärde att riksdagen med
bifall till motionen 1972: 1430 som sin mening ger Kungl.
Maj:t till känna vad utskottet anfort,»

11. beträffande övre lånegränser

a. av herrar Grebäck (c), Andersson i Knäred (c), Ullsten (fp),
Strömberg (fp) och Åkerfeldt (c) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 17 som börjar med
»De skilda» och slutar med »betänkande CU 1971: 12» bort ha följande
lydelse:

»Vad i motionerna 1972: 609 och 1430 anförts om ändrade övre
lånegränser har föranlett utskottet att förorda att dessa gränser
anges till 95 % av låneunderlaget för småhus som bebos av låntagaren
och till 90 % för enskilt ägda flerfamiljshus eller småhus i övrigt,
övre lånegränsen för servicehus bör prövas i samband med aviserade
ytterligare förslag i anledning av servicekommitténs utredningar. Förslaget
i motionen 1972: 606 avstyrks sålunda.»

dels utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:

»23. beträffande övre lånegränser att riksdagen i anledning av
motionerna 1972: 609 och 1430 samt med avslag å motionen
1972: 606, samtliga såvitt nu är i fråga, som sin mening ger
Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfort,»

b. av fröken Ljungberg (m) och herr Wennerfors (m) som anser

att

dels det stycke i utskottets yttrade på s. 17 som börjar med
»De skilda» och slutar med »betänkande CU 1971: 12» bort ha följande
lydelse:

»De nuvarande övre lånegränserna diskriminerar avsiktligt vissa
låntagarkategorier. De bör därför ersättas med en enhetlig lånegräns
i enlighet med förslaget i motionen 1972:606. Motionerna 1972:609

CU 1972:9

och 1430 avstyrks därmed i den del de inte kan anses därmed
tillgodosedda.»

dels utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:

»23. beträffande övre lånegränser att riksdagen med bifall till
motionen 1972: 606 och med avslag å motionerna 1972: 609
och 1430, samtliga såvitt nu är i fråga, som sin mening ger
Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfort,»

12. beträffande ränta på amorteringspliktiga tilläggslån av herr Grebäck
(c), fröken Ljungberg (m), herrar Andersson i Knäred (c), Ullsten
(fp), Wennerfors (m), Strömberg (fp) och Åkerfeldt (c) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 17 som börjar med
»Förslagen i» och slutar med »redovisade bedömningar» bort ha
följande lydelse:

»Enighet torde föreligga om önskvärdheten av höjd ränta på
amorteringspliktiga tilläggslån i enlighet med förslag i motionerna
1972:609, 1417 och 1430. Då inte heller staten avhänt sig rätten
till sådan ränteändring bör motionerna bifallas.»

dels utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse:

»25. beträffande ränta på amorteringspliktiga tilläggslån att riksdagen
med bifall till motionerna 1972: 609, 1417 och 1430,
den förstnämnda och den sistnämnda såvitt nu är i fråga,
som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet
anfort,»

13. beträffande maximibelopp för vissa förbättringslån, m.m., av
herrar Grebäck (c), Andersson i Knäred (c), Ullsten (fp), Strömberg
(fp) och Åkerfeldt (c) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 17 som börjar med
»Utskottet har» och slutar med »fatta beslut» bort ha följande
lydelse:

»Utskottet delar den bedömning som gjorts i motionen 1972: 386
och förordar bifall därtill i denna del.»

dels utskottets hemställan under 27 bort ha följande lydelse:

»27. beträffande maximibelopp för vissa stående förbättringslån
att riksdagen med bifall till motionen 1972: 386 såvitt nu
är i fråga hos Kungl. Majit hemställer om förslag i enlighet
med vad i motionen anförts,»

14. beträffande inkomstgräns för vissa förbättringslån samt stimulans
till kommunerna av fröken Ljungberg (m), herrar Ullsten (fp), Wennerfors
(m) och Strömberg (fp) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 18 som börjar med

CU 1972:9

»Frågan torde» och slutar med »som obehövlig» bort ha följande
lydelse:

»Levnadskostnadsutvecklingen under den senaste tiden och de särskilda
ekonomiska påfrestningar som drabbar främst de äldre och
sjuka motiverar i och för sig att inkomstgränsen höjs eller att andra
motsvarande lättnader föreslås. Härtill kommer att motiv redan tidigare
förelegat för en höjning. Om åtgärder inte vidtas kommer stödets
reella innehåll att minska.»

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 18 som börjar med
»Bl. a. servicekommitténs» och slutar med »behandling därav» bort ha
följande lydelse:

»Vad i motionen anförts innebär övertygande skäl för att med bifall
därtill begära avsedda åtgärder. Sådana insatser måste anses som
ytterst väsentliga för att påverka främst de äldres livssituation.»

dels utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse:

»28. beträffande inkomstgräns för vissa förbättringslån samt stimulans
till kommunerna att riksdagen med bifall till motionen
1972: 386 såvitt nu är i fråga som sin mening ger Kungl.
Maj:t till känna vad i motionen anförts,»

15. beträffande förbättringslån för vissa låginkomstgrupper av herrar
Grebäck (c), Andersson i Knäred (c), Ullsten (fp), Strömberg (fp) och
Åkerfeldt (c) som anser att

dels det stycke i utskottets hemställan på s. 18 som börjar med
»Utskottet avstyrker» och slutar med »principiella överväganden» bort
ha följande lydelse:

»Målet att höja bostadsstandarden för betalningssvaga grupper måste
fullföljas i samtliga boendeformer. En vidgad användning av förbättringslåneformer
framstår därvid som en önskvärd och även samhällsekonomiskt
lämplig åtgärd. Förslaget i denna del i motionen
1972: 609 tillstyrks därför.»

dels utskottets hemställan under 30 bort ha följande lydelse:

»30. beträffande förbättringslån till vissa låginkomstgrupper att
riksdagen med bifall till motionen 1972: 609 såvitt nu är i
fråga som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad
utskottet anfort,»

16. beträffande invalidbostadsbidrag m. m. av herrar Ullsten (fp) och
Strömberg (fp) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande som på s. 18 börjar med »Motionen
1972: 160» och på s. 19 slutar med »rörande åldringsbostäder» bort ha
följande lydelse:

»Utskottet delar den mening som kommer till uttryck i motion 1972:

CU 1972:9

160 att det är angeläget att snarast förbättra de handikappades bostadsstandard.
I motionen pekas på de positiva följderna av att handikappade
får möjlighet till ett så långt möjligt självständigt liv genom olika serviceinsatser
från samhällets sida. Tillgången till en egen bostad som är väl
anpassad till den handikappades behov är härvid av central betydelse.
En förbättring av invalidbostadsbidragen måste utgöra ett viktigt inslag
i en politik för att ge de handikappade levnadsvillkor som så nära som
möjligt ansluter sig till andra människors. Utskottet anser liksom motionärerna,
att alla personer som på grund av handikapp behöver speciella
arrangemang i sina lägenheter bör kunna erhålla ersättning för detta.
Gällande maximibelopp på 15 000 kr. bör också kunna tas bort. Om man
medger undantag från denna maximigräns, vilket riksdagen förra året
gav Kungl. Majit bemyndigande till, blir behovet av en särskild maximigräns
än mindre. Utskottet delar också motionärernas synpunkter i fråga
om invalidbostadsbidrag även för fritidsboende.»

dels utskottets hemställan under 32 bort ha följande lydelse:

»32. beträffande invalidbostadsbidrag m. m. att riksdagen med
bifall till motionen 1972: 160 hos Kungl. Majit hemställer om

a. initiativ för att främja byggande och drift av servicebostäder
för handikappade,

b. utvidgad rätt till invalidbostadsbidrag så att den gäller alla
som har behov av särskilda arrangemang,

c. att nuvarande maximibelopp slopas,

d. att bidrag lämnas även för fritidsboende,»

17. beträffande markförvärvslån av fröken Ljungberg (m) och herr
Wennerfors (m) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 19 som börjar med
»Utskottet tar» och slutar med »Kungl. Maj:ts förslag» bort ha
följande lydelse:

»Det är fortfarande obestritt att kommunerna måste ha lånemöjligheter
för behövliga och lämpliga markförvärv. Dessa lånemöjligheter
bör dock skapas i annan ordning genom att en viss lånevolym inte
avskärs för distribution genom statliga myndigheter utan hänsyn till
den öppna kreditmarknadens flexibla kreditallokering. Det i gemensam
borgerlig reservation i finansutskottet hävdade önskemålet att prioritera
industriinvesteringarna ger liksom den samhällsekonomiska bilden
i övrigt ökad tyngd åt förslaget i motionen 1972: 606 att den statliga
långivningen bör upphöra.»

dels utskottets hemställan under 34 bort ha följande lydelse:

»34. beträffande anslag för markförvärvslån att riksdagen med bifall
till motionen 1972: 606 såvitt nu är i fråga avslår Kungl.
Maj:ts förslag om medelsanvisning till Lånefonden för kommunala
markförvärv,»

CU 1972:9

18. beträffande sammansättningen av statens råd för byggnadsforskning
av fröken Ljungberg (m) och herr Wennerfors (m) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 20 som börjar med »Motionen
1972: 617» och slutar med »konkreta fördelningsbeslut» bort ha
följande lydelse:

»Motionen 1972: 617 utmynnar bl. a. i förslag om rådets sammansättning
som avses möjliggöra en vidgad inriktning mot forskning angående
äldre och kulturhistoriskt intressant bebyggelse. Frågans uppenbara
samband med samhällets allmänna attityd till dessa viktiga frågor föranleder
utskottet att tillstyrka motionen. Sålunda bör vid val av ledamöter
i rådet även de i motionen anförda synpunkterna beaktas. Personvalsmöjlighetema
får avgöra om en utökning av antalet ledamöter
blir erforderlig. Riksdagen torde även få anledning att ytterligare bedöma
frågan i samband med behandling av förutsatt förslag om forskningens
inriktning.»

dels utskottets hemställan under 36 bort ha följande lydelse:

»36. beträffande byggforskningsrådets sammansättning att riksdagen
med bifall till motionen 1972: 617 som sin mening ger
Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfort,»

19. beträffande obligatorisk kommunal bostadsförmedling av herr
Wemer i Tyresö (vpk) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 20 som börjar med »Förslaget
i» och slutar med »betänkande CU 1971: 12» bort ha följande
lydelse:

»Enligt civilutskottets mening är behovet av obligatorisk kommunal
förmedling av nyproducerade och ledigblivna lägenheter klart dokumenterat.
Detta gäller även inneboenderum för att avskaffa den prisuppskörtning
genom privata förmedlingar, som sker även på detta område.
1962 års bostadsförmedlingsutredning (SOU 1967: 1) och riksdagsuttalanden
har tidigare avstyrkt förslag om obligatorisk kommunal bostadsförmedling
med hänvisning till att detta kräver en omfattande kontrollapparat.
Sådana invändningar kan inte anses hållbara. Lagstiftningen
innehåller på en rad områden bestämmelser, som anses nödvändiga
av sociala skäl, men som också kräver kontroll av efterlevnaden.
Bostadspolitiken måste främst ha en social målsättning. Lagen skall vara
en hjälp för de bostadssökande - inte för dem som vill skaffa sig vinster
på de bostadssökandes bekostnad. Hyresregleringslagens bestämmelser
om förbud i vissa fall att motta förmedlingsprovisioner är ingen garanti
mot att pengar lämnas under bordet på de privata bostads- och rumsförmedlingarna.
Uppskörtningen av bostadssökande kan endast förhindras
genom att alla bostäder förmedlas genom kommunala bostadsförmedlingar.
Bostadslånekungörelsens bestämmelser om möjlighet för kommunerna
att få beslut om bostadslån förenat med villkor att lägenheterna

CU 1972:9

skall förmedlas genom bostadsförmedlingen, ger inget inflytande för
kommunerna över förmedlingen av äldre fastigheters ledigblivna lägenheter.
En betydande del av bostadsbeståndet kommer med nuvarande
bestämmelser att under överskådlig tid vara undandragna de kommunala
bostadsförmedlingarnas inflytande. I motionen 1971:451, till vilken
motionen 1972: 608 hänvisar, gavs en rik dokumentation över behovet
av obligatorisk kommunal bostadsförmedling. Utskottet vill även
framhålla angelägenheten av en sanering när det gäller förmedling av
inneboenderum. Den av departementschefen förordade lösningen med
kommunal förmedling av inneboenderum torde inte ge märkbara resultat
så länge kommunerna inte kan falla tillbaka på tvingande lagbestämmelser
på detta område. Med understrykande av att obligatorisk kommunal
bostadsförmedling även bör innefatta förmedling av inneboenderum
anser utskottet det angeläget att tillstyrka bifall till motionen
1972: 608. Vad som nu erfordras är konkreta och snara åtgärder för
införande av obligatorisk kommunal bostadsförmedling.»
dels utskottets hemställan under 38 bort ha följande lydelse:

»38. beträffande obligatorisk kommunal bostadsförmedling att riksdagen
med bifall till motionen 1972: 608 som sin mening ger
Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,»

Särskilt yttrande

av fröken Ljungberg (m) och herr Wennerfors (m) som anför:
»Riksdagsbehandlingen av bostadsfrågorna innebär till stor del bedömningar
av förslag inom ramen för 1967 års riksdags starkt ifrågasatta
beslut i ämnet. Detta beslut har hittills låst utvecklingen genom
kvotregler och styrningsinstrument som avser att gynna vissa ideologiska
linjer framför det gemensamt formulerade bostadspolitiska målet.
Beslutet motverkar snarare förverkligandet av detta mål genom att
hindra den fria konkurrensen mellan företagsformerna som skulle kunna
leda till att tillgängliga resurser på bästa sätt används för att tillgodose
konsumenternas reella efterfrågan i ett fritt val av goda bostäder av
skilda typer till rimliga produktionskostnader och rimliga faktiska boendekostnader.
Sådana möjligheter kan skapas endast i ett bostadspolitiskt
system, som bygger på de grundförutsättningar som närmare utvecklats
i motionen 1972: 294.

1967 års nämnda beslut innebär vidare att de direkta subventionerna
i form av räntebidrag ersatts med ökande anslag på kapitalbudgeten,
vilkas generella subventionskaraktär endast nödtorftigt dolts genom att
de bokförs som statens tillgångar med nominellt belopp - dock utan att
behöva i motsvarande utsträckning bokföras som bostadsföretagens
reella skulder. De bostadssociala tungt vägande anspråken måste givetvis
beaktas men bör för prismedvetandets skull redovisas och bedömas

CU 1972:9

för sig och inte som i paritetslånesystemet skjutas framåt i tiden i förhoppningen
att deras kostnader skall försvinna i låneanslagens växande
mångmiljardbelopp. De redan år 1967 anmälda farhågorna i detta avseende
besannas ytterligare genom därefter avgivna budget- och tilläggsbudgetförslag
och får en än skarpare relief i långtidsbedömningamas
belysning.

Det förhållande att en ny utredning nu aviserats med uppgift att mot
bakgrund bl. a. av skuldökningen göra en genomgripande översyn över
bostadsfinansieringen visar att även regeringen nu av karga realiteter
tvingats medge att farhågorna varit och är berättigade. Det får mot bakgrund
därav förutsättas att denna utredning får direktiv som möjliggör
en förutsättningslös prövning. Därvid bör beaktas de riktlinjer för bostadspolitiken
som förordats av moderata samlingspartiet. Det hittillsvarande
dogmatiska avvisandet av dessa riktlinjer har lett fram till den
ohållbara situation i dag, vars sakliga innebörd genom alla ovisshetsfaktorer
inger om möjligt än större farhågor än de som ledde till att
bostadspolitiska kommittén tillsattes.

Nämnda utveckling och betonandet genom riksdagsmajoritetens hållning
av skenproblem inom en centraliserad bostadsbyråkrati har medfört
att ett framförande i reservationens form av andra ståndpunkter i
många fall tett sig meningslöst. Moderata samlingspartiets framförda
alternativ kvarstår som den enda realistiskt framåtblickande lösningen.»

ESSELTE TRYCK, STOCKHOLM 1972 722034