Civilutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition (1971:14) med förslag till lag om skatterätt och länsrätt, m. m., jämte motioner (Betänkande 1971:CU9 Civilutskottet)

CU 1971:9

Nr 9

Civilutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
(1971:14) med förslag till lag om skatterätt och länsrätt, m. m.,
jämte motioner.

Propositionen

Kungl. Maj:t har under åberopande av utdrag av statsrådsprotokollet
över civilärenden för den 20 november 1970 och den 22 januari 1971
samt av lagrådets protokoll den 13 januari 1971 föreslagit riksdagen att
antaga vid propositionen fogade och i bilaga till detta betänkande redovisade
förslag till

1. lag om skatterätt och länsrätt,

2. lag om ändring i lagen (1955: 261) om avstängning av domare.

Förslaget till lag om skatterätt och länsrätt innebär i huvudsak följande.

Beteckningen skatterätt används i lagen som en gemensam beteckning
på dels länsskatterättema vilka avses ersätta prövningsnämndema, dels
den mellankommunala skatterätten vilken avses ersätta den mellankomrnunala
prövningsnämnden. Länsskatterätt och länsrätt knyts organisatoriskt
till länsstyrelsen medan den mellankommunala skatterätten knyts
till riksskatteverket. Den föreslagna lagen innehåller bestämmelser om
skatterätts och länsrätts kompetensområden, om domförhet, om omröstning
samt om ledamöter i skatterätt och länsrätt.

Vid skatterätt skall enligt förslaget handläggas i huvudsak de mål som
f. n. handläggs vid prövningsnämnd. Länsrätts kompetensområde föreslås
omfatta vissa av de målgrupper som f. n. handläggs på landskansliet, i
huvudsak mål enligt barnavårdslagen och nykterhetsvårdslagen samt
körkortsmål. Skatterätt och länsrätt skall enligt vad som föreslås i propositionen
bestå av lagfaren ordförande och nämndemän. Den förvaltningsprocesslag
som har förordats i remiss till lagrådet den 14 januari
1971 avses bli tillämplig på bl. a. skatterätt och länsrätt. Förslaget till
lag om skatterätt och länsrätt innehåller därför inte några bestämmelser
om förfarandet.

Lagen om skatterätt och länsrätt avses träda i kraft den 1 juli 1971.
Motionerna

I detta sammanhang har utskottet behandlat motionerna nr

1216 av herr Börjesson i Falköping vari hemställs att riksdagen vid

2* Riksdagen 1971. 19 sami. Nr 8-9

CU 1971: 9

behandlingen av propositionen nr 14 måtte besluta att lagen om skatterätt
och länsrätt, 10 §, skall ha följande lydelse:

»Nämndeman utses för tre år men får avgå efter två år.Om nämndeman
visar - (lika med Kungl. Maj:ts förslag) - behörig, förfaller uppdraget.

När ledighet uppkommer - (lika med Kungl. Maj:ts förslag) - för
återstående tid.»,

1217 av herr Enlund m. fl. vari hemställs att riksdagen måtte besluta

1. att avslå Kungl. Maj:ts proposition nr 14 samt

2. att i skrivelse till Kungl. Majit anhålla att förslag angående helt
fristående regionala förvaltningsdomstolar må utarbetas och föreläggas
riksdagen,

1218 av herrar Ernulf och Sjöholm vari hemställs att riksdagen vid behandlingen
av propositionen nr 14

A. - under uttalande av att den i propositionen föreslagna organisationen
av förvaltningsrättskipningen i första instans kan godtagas endast
som ett provisorium - hos Kungl. Majit hemställer om förslag snarast
möjligt till en organisation med förvaltningsdomstolar som är helt fristående
från förvaltningsmyndigheterna;

B. för sin del beslutar om följande ändringar i förslaget till lag om
skatterätt och länsrätt:

1. 5 § första stycket erhåller följande lydelse: »Skatterätt och länsrätt
består av ordförande och nämndemän, om ej annat följer av 6 §. Antalet
nämndemän skall vara fyra. Vid förfall för någon nämndeman är
rätten dock domför även med tre nämndemän.»

2. I 6 § tredje stycket utgår gruppen »mål om utdömande av vite».
Sista punkten i nämnda stycke erhåller lydelsen »mål enligt uppbördsoch
folkbokföringsförfattningarna med undantag av mål om anstånd
med inbetalning av skatt eller om arbetsgivares ansvarighet för arbetstagares
skatt». Erforderlig redaktionell omarbetning av lagtexten, främst
de olika punkternas numrering, torde böra anförtros vederbörande utskott.

3. 7 § erhåller den av lagrådet förordade, på s. 103 i propositionen
intagna lydelsen.

C. i skrivelse till Kungl. Maj:t framhåller angelägenheten av att kommande
förslag till reglering av förfarandet inför skatterätt och länsrätt
ger part uttrycklig rätt att anlita biträde vid utförande av sin talan inför
dessa rätter,

1219 av herr Josefson i Arrie och fru Holmqvist vari hemställs att
riksdagen vid behandlingen av Kungl. Maj:ts proposition nr 14 beslutar

1. att skatterätt skall ha ordförande samt minst tre och högst sex
nämndemän, samt

2. att vederbörande utskott får i uppdrag att utforma erforderlig författningstext,

CU 1971: 9

1220 av herr Winberg m. fl. vari hemställs att riksdagen måtte besluta
att 9 § andra stycket lagen om skatterätt och länsrätt skall ha denna
lydelse:

»Tjänsteman vid länsstyrelse, får ej vara nämndeman, ej heller

den som är ledamot eller suppleant i taxeringsnämnd.»

Tidigare principbeslut m. m.

I utskottets betänkande CU 1971: 8 har lämnats en översiktlig redogörelse
för av 1970 års riksdag beslutade riktlinjer för en partiell omorganisation
av den statliga länsförvaltningen (prop. 1970: 103, SU 132,
KU 34).

Ett av syftena med den beslutade omorganisationen av länsförvaltningen
är bl. a. att förstärka förvaltningsrättskipningen vid länsstyrelserna
och prövningsnämndema. Statsmakternas beslut innebär, såvitt nu
är av intresse, i huvudsak följande. Länsstyrelsen skall bestå av tre huvudenheter,
nämligen en för samhällsplanering, en för skatteförvaltning och
en för allmän förvaltning och förvaltningsrättskipning. Till sistnämnda
huvudenhet skall knytas en länsskatterätt, som avses ersätta prövningsnämnden,
och en länsrätt. Vid länsrätten skall handläggas vissa av de
mål och ärenden som f. n. handläggs på landskansliet. Länsrättens kompetensområde
skall till en början vara förhållandevis begränsat, men efter
hand som erfarenhet vinns av den nya ordningen bör kompetensområdet
vidgas.

Både länsskatterätt och länsrätt skall enligt statsmakternas beslut bestå
av en jurist som ordförande samt lekmän. Ordföranden skall utses
av Kungl. Maj:t och ha ställning som domare. Han skall kunna vara chef
för huvudenheten för allmän förvaltning och förvaltningsrättskipning
eller för någon av de enheter inom denna huvudenhet som kommer att
motsvara nuvarande allmänna sektionen eller prövningsnämndens kansli.
Det förutsätts att det i vissa län därutöver kan behövas ytterligare domare,
som uteslutande är sysselsatta som ordförande i rätterna. Lekmännen
skall utses av landstinget.

Statsmakternas beslut innebär vidare att frågan om den närmare organisationen
av länsrätten och länsskatterätten skall behandlas särskilt
och att ställning därvid skall tas till bl. a. frågan om kompetensområdena
för länsrätten och länsskatterätten samt frågorna om antalet lekmän
och om omröstning. I fråga om kompetensområdena förutskickas i propositionen
att för länsskatterättens del förslaget till lag om skatterätt
kommer att ligga till grund för övervägandena medan för länsrättens del
utgångspunkten kommer att vara att dit skall hänföras mål om omhändertagande
av barn för samhällsvård, om verkställighet av dom i vårdnadsmål,
om utvisning av utlänning och om intagning på vårdanstalt för
alkoholmissbrukare samt körkortsmål.

Riksdagen har (prop. 1970:116, KU 1970:32, 1971:5) behandlat
ändringar i regeringsformen, riksdagsordningen och tryckfrihetsförord -

CU 1971: 9

ningen som möjliggör en reform av förvaltningsdomstolarnas organisation
m. m.

I statsverkspropositionen år 1971 förordade riktlinjer för organisationen
av länsstyrelserna, m. m.

Utskottet har i sitt betänkande CU 1971: 8 tillstyrkt att riksdagen i
sak godkänner de riktlinjer för organisationen av länsstyrelserna som
chefen för civildepartementet förordat i statsrådsprotokollet över civilärenden
för den 4 januari 1971 (prop. 1971: 1, bil. 14, s. 22-25). Nämnda
riktlinjer binder i sig inte bedömningen av länsrättens och länsskatterättens
organisation inom principbeslutets ram.

I nyssnämnda betänkande har utskottet vidare grundat beräkningen
av erforderligt anslag till länsstyrelserna för budgetåret 1971/72 bl. a.
på det genom prop. 1971: 14 konkretiserade behovet av successivt genomförda
personalförstärkningar för förvaltningsrättskipningen. Vidare
har utskottet tillstyrkt begärt bemyndigande att bl. a. inrätta tjänster som
avser uppgifterna att vara såväl ordförande i länsskatterätten och länsrätten
som chef för huvudenhet för allmän förvaltning och förvaltningsrättskipning
eller viss enhet inom denna huvudenhet.

Lagrådsremisser m. m.

Kungl. Maj:t har den 20 mars 1970 till lagrådet remitterat förslag till
omorganisation av förvaltningsrättskipningen genom bl. a. lag om allmänna
förvaltningsdomstolar som utom annat åberopats som skäl till en
förstärkning av förvaltningsrättskipningen. Den 14 januari 1971 har vidare
till lagrådet remitterats förslag till förvaltningslag och förvaltningsprocesslag
m. m. Proposition i dessa ämnen torde enligt lämnade uppgifter
komma att läggas fram under innevarande session.

I den senare lagrådsremissen behandlar chefen för justitiedepartementet
bl. a. översiktligt (del 1, s. 52 ff.) grunderna för en författningsreglering
av förfarandet i förvaltningsdomstol. Vidare redovisas även (se bl. a.
del 1, s. 60-61) vissa författningsändringar som anknyter till ett riksdagens
antagande av det i prop. 1971: 14 framlagda förslaget till lag
om skatterätt och länsrätt.

Det anges också att förslag till behövliga ändringar i taxeringsförordningen
och andra författningar på skatteväsendets område senare kommer
att anmälas av chefen för finansdepartementet. I sammanhanget kan
noteras att förslaget till lag om skatterätt och länsrätt i fråga om regleringen
enligt 3 och 4 §§ av kompetensområdena hänvisar till skatte-,
taxerings-, uppbörds- och folkbokföringsförfattningama, bamavårdslagen
och lagen om nykterhetsvård samt 21 kap. föräldrabalken.

CU 1971:9

Utskottets yttrande

Principfrågan. 1970 års riksdags beslut angående riktlinjer för en partiell
omorganisation av den statliga länsförvaltningen innefattar ett godtagande
av förslaget att till länsstyrelsen knyta en länsskatterätt, i huvudsak
motsvarande nuvarande prövningsnämnd, och en länsrätt för annan
förvaltningsrättskipning. Beslutet innebar (SU 1970: 132, s. 9) bl. a. ali
ett ställningstagande i valet mellan en sådan ordning och en helt fristående
förvaltningsrättskipning ansågs böra anstå.

Lagrådet har fäst uppmärksamheten vid Europarådets konvention
angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande
friheterna och framhållit att det skulle bäst överensstämma med konventionens
avfattning och anda om den av länsstyrelserna handhavda
förvaltningsrättskipningen kunde brytas ut ur länsstyrelsernas arbetsuppgifter
och förläggas till helt fristående organ - en anordning som
även ur allmänna rättssäkerhetssynpunkter ansetts vara att beteckna som
överlägsen det i propositionen fullföljda remissförslaget. Lagrådet har
dock funnit förslaget utgöra en så avsevärd förbättring att det under
de för handen varande förhållandena bör godtas i avvaktan på att i
framtiden tanken på helt fristående regionala förvaltningsdomstolar kan
förverkligas.

Mot Kungl. Maj:ts förslag i propositionen om ett fullföljande av statsmakternas
principbeslut ställs det i motionen nr 1217 framförda avslagsyrkandet.
Detta avslagsyrkande grundas bl. a. på att ett godtagande av
propositionsförslaget dels inte kan motiveras av omfattningen av däri
liggande förbättringar, dels torde fördröja inrättandet av helt fristående
regionala förvaltningsdomstolar.

Enligt utskottets mening kan åberopade skäl inte grunda ett principiellt
avslag på den i enlighet med 1970 års riksdags beslut nu föreslagna
reformen av förvaltningsrättskipningen. De i motionen anförda
synpunkterna får dock beaktas i samband med den följande bedömningen
av lagförslagen.

Såväl i den nämnda motionen nr 1217 som i motionen nr 1218 ingår
en hemställan att riksdagen hos Kungl. Maj:t skall anhålla om förslag
till fristående regionala förvaltningsdomstolar. I den sistnämnda motionen
hemställs att en sådan anhållan förenas med ett uttalande att den
i propositionen föreslagna organisationen kan godtas endast som ett provisorium.

Utskottet har i denna del inte funnit anledning att gå ifrån den av
statsutskottet vid 1970 års riksdag uttryckta meningen (SU 1970: 132,
s. 9) att principiella skäl kunde anföras för att förvaltningsrättskipningen
på länsnivå organisatoriskt bryts ut från länsstyrelserna. De rättskipandc
organen skulle enligt riktlinjerna dock i praktiken få en oberoende och
jävsfri ställning. Den nu föreslagna regleringen av förvaltningsrättskip -

CU 1971:9

ningen bekräftar enligt civilutskottets mening bedömningarna att skatterätt
och länsrätt skall självständigt handlägga och avgöra målen. Utskottets
nedan redovisade prövning av förslagets enskildheter har också
utgått från syftet att inte lägga några faktiska inskränkningar på domstolarnas
självständighet. Vidare bör noteras att landskontorsutredningens
förslag om fristående skatteverk och skatterätter i länen - förslag
som utgick från ett genomförande i samband med en ändrad länsindelning
- skall övervägas av den år 1970 tillkallade länsberedningen. Mot
denna bakgrund har utskottet inte funnit anledning att nu tillstyrka vare
sig en riksdagens begäran om ett nytt organisationsförslag eller ett uttalande
om att förslaget är att anse som ett provisorium.

Skatterätts och länsrätts självständiga ställning. Utskottet delar den av
departementschefen (s. 106) uttryckta uppfattningen att de närmare föreskrifterna
om domstolarnas organisation och verksamhet bör utformas
så att de inte kommer att innebära några faktiska inskränkningar i domstolarnas
självständighet i fråga om den dömande verksamheten. Utskottets
nämnda åsikt anknyter till och står i full överensstämmelse med
statsutskottets i dess utlåtande SU 1970: 132 uttryckta och genom riksdagens
principbeslut godtagna synpunkter.

Kvarstående meningsmotsättningar i denna fråga - i den mån de inte
behandlats här ovan - har knutits an till frågan om ordförandens ställning
i skatterätt och länsrätt.

Propositionsförslaget att ordförande skall inneha tjänst vid länsstyrelsen
innebär att av Kungl. Maj:t utsedd ordförande skall ha ställning
som domare och samtidigt kunna vara chef för huvudenheten för allmän
förvaltning och förvaltningsrättskipning eller för någon av de enheter
inom denna huvudenhet som motsvarar nuvarande allmänna sektionen
eller prövningsnämndens kansli. Vid vissa länsstyrelser kan behövas
ytterligare domare som uteslutande skall ägna sig åt dömande uppgifter.
Departementschefen har strukit under att avsikten inte varit att varje
behörig länsstyrelsetjänsteman skulle vid sidan av sin tjänst fungera som
ordförande i länsskatterätt och länsrätt.

Lagrådet har ansett att kravet på att ordförandens självständighet och
opartiskhet inte kan ifrågasättas i regel blir uppfyllt då, som avsetts, till
ordförande utses befattningshavare inom huvudenheten för allmän förvaltning
och förvaltningsrättskipning. En sålunda avsedd begränsning
i fråga om möjligheten att utse tjänsteman i länsstyrelsen till ordförande
bor dock enligt lagrådets mening komma till uttryck i lagtexten och
innebära bl. a. att tjänsteman inom huvudenheten för skatteförvaltning
aldrig kan utses till ordförande för länsskatterätt.

I motionen nr 1218 har lagrådets mening i denna del tagits upp som
förslag. Motionärerna anser som departementschefen att en sålunda
förordad bestämmelse kan ge upphov till vissa tillämpningssvårigheter.

C U 1971:9

De anför dock att bestämmelsernas avsedda funktion är att inskärpa
att en med den föreslagna organisationstypen förknippad sammanblandning
av funktioner måste begränsas så mycket som möjligt och att detta
måste tillmätas större betydelse än tillämpningssvårigheterna.

Enligt utskottets mening kan vad motionärerna förordat inte anses stå
i faktisk motsats till det genom propositionen framlagda förslaget, vilket
klart innebär att ordförandeskap skall kunna förenas endast med tjänst
vid huvudenheten för allmän förvaltning och förvaltningsrättskipning.
Motionärernas syfte såsom det uttryckts av lagrådet får därmed anses
tillgodosett. Vad motionärerna i övrigt anfört som grund för sin hemställan
har inte föranlett utskottet till annan bedömning. Utskottet avstyrker
därför motionen nr 1218 i förevarande del.

Utskottet, som utgått från att bestämmelser om bl. a. förordnande av
vikarie för ordförande utformas ur samma allmänna utgångspunkter som
lagstiftningen, har / övrigt i denna del ingen erinran mot Kungl. Maj:ts
förslag.

Lekmannainflytande. Vid sidan av förbättrade handläggningsformer
har ett vidgat lekmannainflytande angetts som en grundläggande åtgärd
för att anpassa förvaltningsrättskipningen till de krav som utvecklingen
ställer. Förslaget att införa lekmannamedverkan i även den förvaltningsrättskipning
som nu handhas på landskansliet har mött anslutning redan
i tidigare principbeslut.

Utskottet har inte anledning till annat än att ansluta sig till de skäl
för en sådan ordning som angetts vid 1970 års riksdag (prop. 1970: 103,
s. 150-151) och då godkänts. I och för sig är också de synpunkter på
lekmannadeltagande som tillmättes avgörande betydelse vid underrättsreformen
år 1969 - som lagrådet anfört - väsentliga också i detta sammanhang.

Mot bakgrund av lekmannainflytandets syfte och traditionerna från
bl. a. de allmänna underrätterna är det naturligt att krav på speciell
fackkunskap inte ställs på lekmännen. I anslutning till vad departementschefen
anfört i hithörande frågor (s. 68, 82-83 och 108) har utskottet
dock funnit anledning stryka under nämnda mening och konstaterandet
(s. 108) att stora krav i andra avseenden måste ställas på dessa
lekmän.

Lekmännen föreslås få individuell rösträtt vid avgörandena - en ordning
som nu tillämpas vid bl. a. prövningsnämnderna. Ordföranden föreslås
i princip ha utslagsröst utan inskränkning av innehållet i regeln i
88 § taxeringsförordningen om att vid lika röstetal i prövningsnämnd
den ordning som länder till den skattskyldiges förmån skall gälla. Rättegångsbalkens
omröstningsregler för tvistemål resp. brottmål skall tillämpas.
I vilken utsträckning respektive regler bör tillämpas har överlämnats
åt praxis (s. 109).

CU 1971:9

Det kan finnas anledning att stryka under att avgöranden med skilda
meningar får förutsättas bli undantag. Utgången torde regelmässigt komma
att bestämmas genom enhälliga avgöranden grundade på ett beaktande
av alla framförda meningar.

Utskottet har inte funnit skäl till erinran mot vad sålunda föreslagits
i fråga om lckmannainflytandets utövning vid omröstning. Som departementschefen
anför bör lekmännen därför inte sammanföras under beteckningen
nämnd, vilket dock inte hindrar att de betecknas som nämndemän.

I fråga om antalet nämndemän i rätten — lägsta antal för domförhet
och högsta antal i rätten - har Kungl. Maj:t föreslagit att rätten skall
vara domför med ordföranden och tre nämndemän och att fler än fyra
nämndemän inte får tjänstgöra i rätten. Förslaget utgår bl. a. från vad
som bedömts ändamålsenligt ur arbetssynpunkt och lämpligt ur rekryteringssynpunkt
samt tar hänsyn till den förordade individuella rösträtten,
behovet att sammanträda med kort varsel och erfarenheterna
från de prövningsnämnder som sammanträder på avdelning, dvs. med
högst fyra ledamöter utöver ordföranden.

Det i motionen nr 1218 framförda förslaget innebär i denna del att
antalet nämndemän skall vara fyra, dock att vid förfall för någon rätten
skall vara domför även med tre nämndemän. Genom förslaget avses
rätten i normalfallet och med bibehållen individuell rösträtt få ett udda
antal röstande varigenom lika röstetal kan undvikas.

Lagrådet har anfört att det synes svårt att förstå varför antalet nämndemän
i de nya förvaltningsdomstolarna skall sättas lägre än i tingsrätterna.
Även om omröstningsreglerna i tingsrätt är utformade på den
kollektiva omröstningsformens grund har de dock som första lagutskottet
anfört (1LU 1969: 38) ett sådant reellt innehåll att man i det praktiskt
mest betydelsefulla fallet, att två meningar står mot varandra, når samma
resultat som om individuell rösträtt hade gällt. Vidare erinras om alt
såvitt gäller länsskatterätten förslaget medför till och med en minskning
av det antal lekmän som i allmänhet brukar delta i prövningsnämnderna.
Lagrådet förordar i första hand att såväl omröstningsreglerna som
bestämmelserna om antalet nämndemän beträffande skatterätt och länsrätt
får samma utformning som för tingsrätterna.

Skillnaden mellan propositionsförslaget och förslaget i motionen -vilket som anförts utgår från samma omröstningsregler - torde främst ta
sig uttryck i att det senare inte medger att antalet nämndemän är tre
annat än vid förfall för någon. Förfall under handläggning torde bli
sällsynt i en processform där sammanhängande handläggning knappast
annat än undantagsvis pågår mer än en dag. Utskottet har emellertid
med hänsyn till arbetsförhållandena ansett det lämpligt att t. ex. relativt
okomplicerade mål kan avgöras med tre nämndemän. Därvid har utskottet
förutsatt att mer svårbedömda mål alltid avgörs med fyra nämnde -

CU 1971:9

män. I dessa mål, där anledning kan finnas till antagande att mer än en
mening förs fram, skulle sålunda motionärernas syfte att undvika lika
röstetal sålunda tillgodoses även i de undantagsfall där omröstning blir
aktuell. Möjlighet till sammanträden med kort varsel är också väsentlig
för länsrätternas verksamhet. Avgörandet av hur många lekmän som
skall kallas torde då få ankomma på ordföranden och anpassas till föredragningslistans
innehåll. Härvid får även förutsättas att fördelning av
tjänstgöringen sker i samråd med nämndemännen. Utskottet har vidare
beaktat att den i propositionen föreslagna bestämmelsen med hänsyn
till omröstningsreglema utformats med förebild i rättegångsbalkens
domförhetsregel för tingsrätt med lagfarna domare. Den i motionen föreslagna
utformningen av bestämmelserna tar sikte på helt andra handläggningsformer
än de som blir aktuella i skatterätt och länsrätt. Kungl.
Maj:ts förslag tillstyrks sålunda i denna del.

I motionen nr 1219 godtas förslaget att rätten är domför med tre
nämdemän men hemställs att i skatterätt högst sex nämndemän får
tjänstgöra. Denna hemställan motiveras i huvudsak av att omfattande
och komplicerade mål då lättare kan genomföras utan avbrott och att
vid stor arbetsbörda granskningen av materialet kan delas upp på flera
händer.

Den avsedda behandlingsgången i skatterätt och länsrätt skiljer sig
så från förhållandena i tingsrätt att av motionärerna antagna risker för
avbrott inte kan påverka frågan om högsta antal nämndemän. Vad motionärerna
mot bakgrund av erfarenheter från arbetet i prövningsnämnd
anfört om en lottning av mål för särskild granskning kan inte heller
läggas till grund för en förordad ändring. Envar nämndeman har fullt
ansvar för avgörandena i varje mål.

Skatterätt och länsrätt är enligt 6 § 1 st. lagförslaget domför utan
nämndemän i vissa angivna fall. I andra situationer är skatterätt och
länsrätt enligt 6 § 2 och 3 st. domför utan nämndemän om det inte är
påkallat av särskild anledning att målet prövas av fullsutten rätt.

Utskottet har ingen erinran mot den sålunda föreslagna allmänna utformningen
av domförhetsreglerna.

Enligt Kungl. Maj:ts förslag skall bl. a. mål om utdömande av vite behandlas
av ensamdomare om det enligt vad ovan sagts inte finns särskild
anledning att det prövas med nämndemän. Samma förhållande gäller
även sådant mål enligt uppbördsförfattningama som gäller anstånd med
inbetalning av skatt.

I motionen nr 1218 föreslås sådan ändring i 6 § 3 st. lagförslaget att de
angivna måltyperna alltid skall behandlas av fullsutten rätt.

Enligt utskottets mening kan vad motionärerna anfört inte leda till
en föreslagen bedömning, önskemålet om snabb handläggning bör
kunna tillgodoses. Lagförslaget med möjlighet och skyldighet att låta
varje mål prövas av fullsutten rätt om det av särskild anledning iir på -

CU 1971:9

kallat får anses tillgodose det åberopade rättssäkerhetsintresset.

Valbarhetsreglerna i 9 § lagförslaget öppnar möjlighet att till nämndeman
utse ledamot eller suppleant i taxeringsnämnd. Ett antal remissinstanser
har i anledning av departementspromemorian tagit upp
härtill anknytande frågor (s. 85).

Departementschefen har anfört (s. 86) att det bör undvikas att ordförande,
annan ledamot eller suppleant i taxeringsnämnd annat än i
undantagsfall tjänstgör som nämndeman i skatterätt. Eftersom det kunde
förväntas att bl. a. valmyndigheterna beaktade detta vid val av nämndemän
i skatterätt och länsrätt ansågs en föreskrift motsvarande bestämmelsen
i 12 § 1 mom. taxeringsförordningen inte böra tas in i lagen.

Förslag att ledamot eller suppleant i taxeringsnämnd inte får vara
nämndeman förs fram i motionen nr 1220.

Utskottet har med beaktande av förutsatta jävsregler och av vad departementschefen
i övrigt anfört inte funnit skäl att tillstyrka motionen.
Anledning finns att även i detta sammanhang erinra om vad utskottet
ovan anfört om att krav på speciell fackkunskap inte ställs på lekmännen.

Lagförslaget anger den normala tjänstgöringsperioden för nämndeman
till sex år med förebild i ordningen vid de allmänna domstolarna. I motionen
nr 1216 föreslås att nämndeman utses för tre år under åberopande
av bl. a. Landstingsförbundets remissyttrande (s. 86) och önskemålet
om en anknytning till landstingens och riksdagens valperioder.

Landstingets funktion som valkorporation vid nämndemannaval får
inte leda till att nämndemannauppdraget uppfattas som förenat med ett
politiskt ansvar. Statsutskottet anförde till 1970 års riksdag (SU 1970:
132, s. 13) att det självfallet förutsatt att en sådan frågeställning inte blev
aktuell i detta sammanhang. Motionen avstyrks.

Lagförslagen i övrigt. Utskottet har, i vad lagförslagen inte behandlats
ovan eller rör ikraftträdandet, inte funnit anledning till erinran eller
särskilt uttalande.

Ikraftträdande. Med hänvisning till utskottets i utlåtandet CU 1971: 8
redovisade bedömningar om tidpunkten för länsstyrelsereformen förordas
att det läggs i Kungl. Maj:ts hand att närmare besluta om ikraftträdandet
av här behandlade lagförslag. Nämndemannaval bör dock ske
i sådan tid att det blir möjligt att sätta lagstiftningen i kraft den 1 juli
1971.

Förfarandefråga. Hemställan i motionen nr 1218 om ett riksdagens
initiativ i fråga om rätt för part att anlita biträde inför skatterätt och
länsrätt avstyrks. Motionärernas syfte har tillgodosetts genom utformningen
av 48 § 1 st. i det till lagrådet den 14 januari 1971 remitterade
förslaget till förvaltningsprocesslag.

CU 1971:9

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. att riksdagen avslår motionen nr 1217 i vad den avser ett
principiellt ställningstagande mot bifall till propositionen,

2. att riksdagen avslår motionerna nr 1217 och 1218 i vad de avser
begäran om förslag angående helt fristående regionala förvaltningsdomstolar,

3. att riksdagen med avslag å motionerna 1218 och 1219, den
förstnämnda såvitt nu är i fråga, antager 5 § första stycket i
det vid propositionen nr 14 fogade förslaget till lag om skatterätt
och länsrätt,

4. att riksdagen med avslag å motionen nr 1218 såvitt nu är i
fråga antager 6 § tredje stycket i förslaget till lag om skatterätt
och länsrätt,

5. att riksdagen med avslag å motionen nr 1218 såvitt nu är i
fråga antager 7 § i förslaget till lag om skatterätt och länsrätt,

6. att riksdagen med avslag å motionen nr 1220 antager 9 § andra
stycket i förslaget till lag om skatterätt och länsrätt,

7. att riksdagen med avslag å motionen nr 1216 antager 10 §
första stycket i förslaget till lag om skatterätt och länsrätt,

8. att riksdagen antager förslagen till lag om skatterätt och länsrätt
samt till lag om ändring i lagen (1955: 261) om avstängning
av domare i vad det förstnämnda förslaget ej behandlats
under 3-7 ovan och i vad förslagen ej heller avser ikraftträdandebestämmelserna,

9. att riksdagen med förklaring att ikraftträdandebestämmelserna
till lagförslagen inte kunnat i oförändrat skick godtagas för sin
del antager sådana bestämmelser med i härvid fogade bilaga
som utskottets förslag betecknade lydelser,

10. att motionen nr 1218 i vad den avser rätt att anlita biträde inte
föranleder någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 9 mars 1971
På civilutskottets vägnar
ERIK GREBÄCK

Närvarande: herrar Grebäck (c), Tobé (fp), Kristiansson i Örkelljunga
(s), fröken Ljungberg (m), herrar Petersson i Nybro (s), Andersson i
Knäred (c), Lindkvist (s), Henrikson (s), Wennerfors (m), Högström (s),
Engström (vpk), Jadestig (s), Karlsson i Mariefred (c), Ångström (fp)
och Persson i Karlstad (s), dock att vid behandlingen av punkterna 6-10
herr Adolfsson (m) deltagit i stället för herr Wennerfors.

CU 1971:9

Reservationer

1. beträffande hell fristående regionala förvaltningsdomstolar av herrar
Tobé (fp) och Ångström (fp) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande som på s. 11 börjar med »Utskottet
har» och på s. 12 slutar med »ett provisorium» bort ha följande lydelse: »Utskottet

har i denna del inte funnit anledning att gå ifrån den av
statsutskottet vid 1970 års riksdag uttryckta meningen (SU 1970: 132,
s. 9) i vad avser att principiella skäl kunde anföras för att förvaltningsrättskipningen
på länsnivå organisatoriskt bryts ut från länsstyrelserna.
Även om anledning inte föreligger att avslå propositionen bör tyngden
av dessa tidigare godtagna principiella skäl dock föranleda ett understrykande
i detta sammanhang av att det nu framlagda förslaget inte
får anses syfta till en slutlig reglering och att utskottet förutsätter att ett
förslag om fristående regionala förvaltningsdomstolar så snart som möjligt
läggs fram. Hemställan i motionerna nr 1217 och 1218 bör i dessa
delar tillgodoses genom att riksdagen som sin mening ger Kungl. Maj:t
till känna vad utskottet här anfört.»

dels utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

»2. att riksdagen med bifall till motionerna nr 1217 och 1218 såvitt
nu är i fråga som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad
utskottet anfört om helt fristående regionala förvaltningsdomstolar,
»

2. beträffande antalet nämndemän i rätten av herrar Grebäck (c),
Tobé (fp), fröken Ljungberg (m), herrar Andersson i Knäred (c), Wennerfors
(m), Karlsson i Mariefred (c) och Ångström (fp) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande som på s. 14 börjar med »Skillnaden
mellan» och på s. 15 slutar med »denna del» bort ha följande lydelse: »Såväl

vad motionärerna anfört som lagrådets yttrande talar enligt
utskottets mening på ett avgörande sätt för att fullsutten rätt, om förfall
inte föreligger, skall bestå av ordförande och fyra nämndemän. Utskottet
har därvid fäst särskild vikt vid de godtagna utgångspunkterna att skapa
ett reellt lekmannainflytande som inte inom skatterättens kompetensområde
skall kunna uppfattas som en försämring jämfört med prövningsnämndernas
handläggning. Med den i motionen föreslagna utformningen
av regeln undviks också att rättens ordförande redan i samband
med föredragningslistans upprättande nödgas ta principiell ställning i
faktiska sakfrågor. Utskottet tillstyrker sålunda i denna del den i motionen
nr 1218 föreslagna regeln om antal nämndemän i rätten.»

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 15 som börjar med »Den avsedda»
och slutar med »varje mål» bort ha följande lydelse:

CU 1971:9

»Vid den ovan angivna bedömningen kan förslaget om högst sex
nämndemän i skatterätt inte lämpligen tillgodoses. Mot de för en sådan
föreskrift åberopade skälen talar även att dessa nämndemän har fullt
ansvar för avgörandena i varje mål.»

dels utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

»3. att riksdagen, med förklaring att det vid propositionen nr 14
fogade förslaget till lag om skatterätt och länsrätt icke kunnat
oförändrat godtagas, i anledning av motionen nr 1218 såvitt nu
är i fråga samt med avslag å motionen nr 1219 för sin del beslutar
att 5 § första stycket i lagen skall erhålla följande som
utskottets förslag betecknade lydelse:

Kungl. Maj:ts förslag Utskottets förslag

5 §

Skatterätt och länsrätt består av Skatterätt och länsrätt består av
ordförande och nämndemän, om ej ordförande och nämndemän om ej

annat följer av 6 §. Rätten är domannat följer av 6 §. Antalet nämn för

med ordförande och tre nämndemän skall vara fyra. Får inkallad

demän. Fler än fyra nämndemän nämndeman förfall, är dock rätten

får ej tjänstgöra i rätten. domför med tre nämndemän.

Konungen bestämmer mellankommunala skatterätten.»

3. beträffande domförhet utan nämndemän av herrar Tobé (fp) och
Angström (fp) som anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med »Utskottet
har» och på s. 16 slutar med »åberopade rättssäkerhetsintresset» bort ha
följande lydelse:

»Utskottet har ingen erinran mot den föreslagna utformningen med
angivande av situationer där rätten är domför utan nämndemän alltid
eller under viss förutsättning. I det senare fallet bör dock enligt utskottets
mening förutsättningarna att i sak avgöra i tredje stycket angivna
mål anges med utgångspunkt i att fullsutten rätt kan undvaras endast då
särskilda skäl talar för detta - t. ex. krav på ett snabbt avgörande m. m.
Mål i vilket saken är uppenbar kan enligt regeln i första stycket avgöras
av ensamdomare.

Vid en sådan bedömning får hemställan i motionen nr 1218 om ändrad
lydelse av 6 § 3 st. anses tillgodosedd i sådan mån att ytterligare
ändring inte erfordras.»

dels utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

»4. att riksdagen, med förklaring att förslaget till lag om skatterätt
och länsrätt icke kunnat oförändrat godtagas, i anledning av motionen
nr 1218 i motsvarande del för sin del beslutar att 6 §
tredje stycket i lagen skall erhålla följande som utskottets förslag
betecknade lydelse:

CU 1971:9

Kungl. Maj.ts förslag Utskottets förslag

6 §

Skatterätt och är uppenbar.

Om det i sak.

Vad som sägs i andra stycket gäl- Om det är påkallat av särskild
ler även vid avgörande av anledning är skatterätt och läns rätt

domför utan nämndemän även
vid avgörande av

1. mål om arbetstagares skatt.»

4. beträffande valbarhet som nämndeman av herr Tobé (fp), fröken
Ljungberg (m), herrar Angström (fp) och Adolfsson (m), som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 16 som börjar med »Utskottet
har med» och slutar med »på lekmännen» bort ha följande lydelse:

»Även om, vilket utskottet förutsätter, klara jävsbestämmelser hindrar
nämndeman att delta i avgörandet av mål som han tidigare haft befattning
med i taxeringsnämnd, kan ett deltagande i såväl taxeringsnämnd
som skatterätt uppfattas som en jävssituation. Denna uppfattning
synes även departementschefen ha delat. Med denna utgångspunkt får
det anses lämpligare att låta bedömningen få uttryck i lagtexten än att
lämna avgörandet till bl. a. valkorporationemas ställningstagande. Motionen
nr 1220 tillstyrkes därför.»

dels utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

»6. att riksdagen, med förklaring att förslaget till lag om skatterätt
och länsrätt icke kunnat oförändrat godtagas, med bifall till
motionen nr 1220 för sin del beslutar att 9 § andra stycket i lagen
skall erhålla följande som utskottets förslag betecknade lydelse:

Kungl. Maj:ts förslag Utskottets förslag

9 §

Valbar till sjuttio år.

Tjänsteman vid länsstyrelse, läns- Tjänsteman vid länsstyrelse, länsnykterhetsnämnd
eller under länsnykterhetsnämnd eller under länsstyrelse
lydande myndighet, länsstyrelse lydande myndighet, läns läkare,

biträdande länsläkare, soläkare, biträdande länsläkare, so cialvårdskonsulent,

lagfaren dömacialvårdskonsulent, ledamot eller

re, åklagare eller advokat eller ansuppleant i taxeringsnämnd, lagfanan
som har till yrke att föra andren domare, åklagare eller advokat

ras talan inför rätta får ej vara eller annan som har till yrke att

nämndeman. föra andras talan inför rätta får

ej vara nämndeman.

Den som sex år.

Rätten prövar valdes behörighet.»

CU 1971:9

Bilaga

1) Förslag till

Lag om skatterätt och länsrätt

Kungl. Maj:ts av utskottet tillstyrkta förslag

Härigenom förordnas som följer.

1 §

I varje län finns en länsskatterätt och en länsrätt. För hela landet
finns en mellankommunal skatterätt.

2 §

Länsskatterätt och länsrätt har sitt kansli i länsstyrelsen. Den mellankommunala
skatterätten har sitt kansli i riksskatteverket.

Skatterätt och länsrätt sammanträder på den ort där den har sitt
kansli. När det föreligger särskilda skäl, får rätten sammanträda på
annan ort.

3 §

Vid skatterätt handlägges mål enligt skatte-, taxerings-, uppbördsoch
folkbokföringsförfattningama i den utsträckning som är föreskrivet
i dessa författningar.

4 §

Vid länsrätt handlägges mål enligt barnavårdslagen (1960: 97) och lagen
(1954: 579) om nykterhetsvård i den utsträckning som är föreskrivet
i dessa lagar samt mål enligt 21 kap. föräldrabalken.

Vid länsrätt handlägges vidare, såvitt gäller svenskt körkort, turistkörkort
eller trafikkort, mål om varning eller återkallelse av sådant
kort och, såvitt gäller utländskt körkort, mål om varning eller vägran
att godkänna körkortet, allt enligt vad därom är särskilt föreskrivet.

5 §

Skatterätt och länsrätt består av ordförande och nämndemän, om ej
annat följer av 6 §. Rätten är domför med ordförande och tre nämndemän.
Fler än fyra nämndemän får ej tjänstgöra i rätten.

Konungen bestämmer hur många nämndemän som skall finnas i
varje län för tjänstgöring i länsskatterätt och länsrätt samt vid den mellankommunala
skatterätten.

CU 1971:9

6 §

Skatterätt och länsrätt är domför utan nämndemän

1. när åtgärd som avser endast måls beredande vidtages,

2. vid sådant förhör med vittne eller sakkunnig som begärts av annan
skatterätt eller länsrätt,

3. vid beslut som avser endast rättelse av felräkning, felskrivning
eller annat uppenbart förbiseende,

4. vid beslut att tills vidare återkalla körkort eller turistkörkort eller
att tills vidare vägra godkännande av utländskt körkort, när det är
uppenbart att sådant beslut bör meddelas,

5. vid annat beslut som ej innefattar slutligt avgörande av mål,

6. vid avgörande av mål i vilket saken är uppenbar.

Om det ej är påkallat av särskild anledning att målet prövas av fullsutten
rätt, är skatterätt och länsrätt domför utan nämndemän vid beslut
som ej innefattar prövning av målet i sak.

Vad som sägs i andra stycket gäller även vid avgörande av

1. mål om utdömande av vite,

2. mål om handräckning vid taxeringsrevision, handlings undantagande
från taxeringsrevision och befrielse från skyldighet att lämna
kontrolluppgift enligt taxeringsförordningen (1956: 623),

3. mål om omhändertagande för utredning enligt 30 § bamavårdslagen
(1960: 97),

4. mål enligt uppbörds- och folkbokföringsförfattningarna med undantag
av mål om arbetsgivares ansvarighet för arbetstagares skatt.

7 §

I länsskatterätt och länsrätt finns en eller flera ordförande vilka innehar
tjänst vid länsstyrelsen. Sådan tjänst tillsättes av Konungen. I den
mellankommunala skatterätten finns en eller flera ordförande vilka förordnas
av Konungen för viss tid.

Om beviljande av ledighet och förordnande av vikarie för ordförande
i skatterätt och länsrätt meddelas bestämmelser av Konungen.

Ordförande i skatterätt och länsrätt skall vara lagfaren. Ordförande
och föredragande i skatterätt och länsrätt skall vara svensk medborgare.
Den som är omyndig eller i konkurstillstånd får ej tjänstgöra
som ordförande eller föredragande.

8 §

Nämndeman i länsskatterätt och länsrätt utses genom val. Valet förrättas
av landstinget eller, om i länet finns kommun som ej ingår i
landstingskommun, av landstinget och kommunfullmäktige med den

CU 1971:9

fördelning dem emellan som länsstyrelsen bestämmer efter befolkningstalen.
I Gotlands län förrättas valet av kommunfullmäktige i Gotlands
kommun.

Nämndeman i den mellankommunala skatterätten förordnas av
Konungen.

9 §

Valbar till nämndeman i länsskatterätt och länsrätt är myndig svensk
medborgare, som är mantalsskriven och bosatt inom länet och ej har
fyllt sjuttio år. Till nämndeman i den mellankommunala skatterätten
får utses endast myndig svensk medborgare, som ej har fyllt sjuttio år.

Tjänsteman vid länsstyrelse, länsnykterhetsnämnd eller under länsstyrelse
lydande myndighet, länsläkare, biträdande länsläkare, socialvårdskonsulent,
lagfaren domare, åklagare eller advokat eller annan som
har till yrke att föra andras talan inför rätta får ej vara nämndeman.

Den som har fyllt sextio år eller uppger annat giltigt hinder är ej
skyldig att mottaga uppdrag som nämndeman. Den som har avgått som
nämndeman är ej skyldig att mottaga nytt uppdrag förrän efter sex år.

Rätten prövar självmant den valdes behörighet.

10 §

Nämndeman utses för sex år men får avgå efter två år. Om nämndeman
visar giltigt hinder, får skatterätt eller länsrätt entlediga honom tidigare.
Den som har fyllt sextio år har rätt att frånträda uppdraget. Upphör
nämndeman att vara valbar eller behörig, förfaller uppdraget.

När ledighet uppkommer, utses ny nämndeman för återstående tid.

11 §

Ledamot och föredragande i skatterätt och länsrätt skall ha avlagt domared
eller försäkran enligt 4 kap. 11 § rättegångsbalken.

12 §

De som står i sådant förhållande till varandra som sägs i 4 kap. 12 §
rättegångsbalken får ej samtidigt tjänstgöra som ledamöter i skatterätt
eller länsrätt.

13 §

I fråga om omröstning i skatterätt och länsrätt gäller bestämmelserna
i 16 och 29 kap. rättegångsbalken om omröstning i domstol med endast
lagfarna ledamöter. Ordföranden säger först sin mening.

CU 1971:9

14 §

Konungen meddelar ytterligare föreskrifter om skatterätts och länsrätts
organisation och verksamhet.

Kungl. Maj:ts förslag

Denna lag träder i kraft den 1
juli 1971.

Val av nämndemän i länsskatterätt
och länsrätt skall med tillämpning
av denna lag första gången
äga rum före den 1 juli 1971. Valet
skall avse tiden från och med
nämnda dag.

Utskottets förslag

Denna lag träder i kraft den
dag Konungen bestämmer.

Val av nämndemän i länsskatterätt
och länsrätt skall med tillämpning
av denna lag första gången
äga rum före utgången av juni
1971. Valet skall avse tiden från
och med den dag lagen träder i
kraft.

CU 1971:9

2) Förslag till

Lag om ändring i lagen (1955: 261) om avstängning av domare

Härigenom förordnas, att 1 § lagen (1955: 261) om avstängning av
domare skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Kungl. Maj:ts av utskottet
tillstyrkta förslag

1 §

Är domare av tjänsten.

Med domare avses i denna lag
ledamot samt lagfaren befattningshavare,
som ej är ledamot, vid allmän
underrätt, hovrätt, nedre justitierevisionen
eller högsta domstolen
eller vid vattendomstol, ägodelningsrätt
eller expropriationsdomstol
eller vid regeringsrätten,
arbetsdomstolen, försäkringsrådet,
statens hyresråd eller kammarrätten
eller, då Konungen förordnat
därom, vid annan särskild domstol.

Med domare avses i denna lag
ledamot samt lagfaren befattningshavare,
som ej är ledamot, vid allmän
underrätt, hovrätt, nedre justitierevisionen
eller högsta domstolen
eller vid vattendomstol, ägodelningsrätt
eller expropriationsdomstol
eller vid regeringsrätten,
arbetsdomstolen, försäkringsrådet,
statens hyresråd, kammarrätt, skatterätt
eller länsrätt eller, då
Konungen förordnat därom, vid
annan särskild domstol.

Kungl. Maj:ts förslag Utskottets förslag

Denna lag träder i kraft den 1 Denna lag träder i kraft den dag
juli 1971. Konungen bestämmer.

éwliiKi