Civilutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående grunder för taxesättningen i lantmäteriverksamheten, m. m., jämte motioner (Betänkande 1971:CU32 Civilutskottet)

Civilutskottets betänkande nr 32 år 1971

CU 1971:32

Nr 32

Civilutskottets betänkande i anledning av Kungl. Majits proposition
angående grunder för taxesättningen i lantmäteriverksamheten, m. m.,
jämte motioner.

Propositionen

Kungl. Majit har i propositionen 1971:170 under åberopande av utdrag
ur statsrådsprotokollet över civilärenden för den 29 oktober 1971
föreslagit riksdagen att godkänna de i statsrådsprotokollet förordade
grunderna för taxesättningen och statsbidragsgivningen i lantmäteriverksamheten.

I propositionen lämnas förslag till nya grunder för taxesättningen i
lantmäteriverksamheten. Enligt förslaget skall taxan liksom hittills baseras
på att kostnaderna för förrättnings- och uppdragsverksamheten i dess
helhet skall täckas av avgifter. Avgifterna för de enskilda förrättningarna
skall anpassas till den nytta förrättningen medför för fastigheten. Detta
skall ske genom att i större utsträckning än f. n. enhetliga avgifter —
sakersättningar — tas ut. Nuvarande statsbidragsgivning bibehålls t. v.
men anpassas till den nya fastighetsbildnipgslagstiftningen.

Motionerna

I detta sammanhang har utskottet behandlat motionerna 1971:

1609 av herr Larsson i Umeå (fp), vari hemställs att riksdagen avslår
propositionen 1971:170,

1610 av herr Mattsson i Skee m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen vid
behandlingen av propositionen 1971:170

l.i skrivelse till Kungl. Majd uttalar sig för a) att statsbidrag till
kostnader för lantmäteriförrättningar skall utgå såväl på landsbygden som
i tätorter, b) att bidragsnormerna utformas i anslutning till de normer
som kommer att tillämpas vid prövning i rättshjälpsärenden, c) att
prövning i bidragsärende skall ske hos fastighetsbildningsmyndigheten,

2. uttalar att bidragsmöjligheterna inte skall begränsas när lagstiftningen
på området förändras.

1611 av herr Nilsson i Tvärålund m. fl. (c), vari hemställs

1. att riksdagen uttalar att den del av förrättningskostnaden som svarar
mot nyttan för det allmänna betalas av samhället,

2. att riksdagen avslår propositionen i vad avser kostnader för anlitande
av gode män och beslutar att dessa kostnader skall belasta anslaget
Lantmäteriet: Bidrag till förrättnings- och uppdragsverksamhet,

3. att riksdagen uttalar att möjligheterna till dubbelersättning till
förrättningsmän undanröjs,

1612 av herr Petersson i Nybro m. fl. (s, m), vari hemställs att

Riksdagen 1971. 19 sami. Nr 32

CU 1971:32

riksdagen vid behandling av propositionen 1971:170 ville vidtaga de
ändringar i den framlagda propositionen angående grunder för taxesättningen
i lantmäteriverksamheten m. m. som föranleds av de i motionen
redovisade synpunkterna.

Utskottet

Taxefrågorna

Mot bakgrund av riksdagens beslut (prop. 1970:188, SU 208) att
begära en översyn av taxesystemet och efter av lantmäteristyrelsen
verkställd utredning, vilken remissbehandlats, lämnas i propositionen
förslag till nya grunder för taxesättningen i lantmäteriverksamheten
m. m.

Föreslagna grunder för avgifterna förlantmäteriförrättningar
m. m. innebär, enligt vad 1970 års riksdag även förutsatte, att den redan
gällande huvudprincipen om full kostnadstäckning genom avgifter bibehålls.

I motionerna 1971:1609 och 1611 görs uttalanden till förmån för
ökad subventionering från statens sida. Den förstnämnda motionen
utmynnar i ett på denna och annan grund motiverat yrkande om avslag
på propositionen. Den sistnämnda motionen innehåller i denna del dels
hemställan att riksdagen skall uttala att den del av förrättningskostnaden
som svarar mot nyttan för det allmänna bör betalas av samhället, dels
yrkande av innebörd att kostnader för gode män skall betalas av
statsmedel.

Departementschefen har i propositionen anfört att skäl kan anföras
såväl mot subventioner i vissa fall som mot subventioner över huvud
taget. Det anförs vidare att skäl emellertid torde kvarstå för en subventionering
i vissa fall där det finns ett starkt allmänt intresse av att vissa typer
av förrättningar kommer till stånd. Frågan därom anses böra prövas i
samband med den årliga budgetbehandlingen. För innevarande budgetår
har för ändamålet beräknats 4,3 milj. kr.

Motionsförslagen innebär i vissa avseenden ett förordande av hittillsvarande
principiella ordning, där subventionsandelen beräknas med hänsyn
bl. a. till vissa förrättningstypers inslag av nytta ur allmän synpunkt. Om i
en ny taxa, som nedan berörs, även vissa typer av kostnadskrävande
förrättningar betalas med en enhetlig avgift bortfaller ett subventionsbehov.
I Svenska kommunförbundets remissyttrande över lantmäteristyrelsens
förslag har bl. a. påpekats svårigheterna att för landet i dess helhet
utvälja förrättningstyper som generellt kan vara i behov av nedsättningar.
Statsmakternas bedömningar av vikten att främja vissa på annat sätt
utvalda förrättningsgrupper av allmänt intresse bör — bl. a. med hänsyn
därtill — enligt utskottets mening och i enlighet med förordade riktlinjer
tillgodoses i samband med budgetprövningen. Nyttan för det allmänna
kan då selektivt prövas och motionärernas önskemål bättre tillgodoses än
genom nuvarande generella subventioner. Huvudprincipen om full kostnadstäckning
behöver i en sådan ordning inte frångås och bör också en -

CU 1971:32

ligt utskottets mening fortfarande gälla. Det finns inte heller enligt utskottets
mening skäl att låta godemanskostnaderna stanna på statsverket.
Utskottet delar sålunda den i propositionen anförda meningen och avstyrker
de nämnda motionerna i denna del.

De i propositionen förordade grunderna för fördelning av förrättningskostnaderna
innebär att avgifterna bättre än f. n. anpassas till den nytta
varje förrättning medför för vederbörande fastighet med den samtidiga
målsättningen att undvika olämplig kostnadsöverföring mellan olika
sektorer. Grunderna får närmare uttryck i förordanden av att avgiftssättningen
för flerlottsförrättningar justeras, att avgifterna för förrättningar
inom respektive utanför planlagt område utjämnas och att ersättning inte
beräknas för tillkommande arbete m. m. i vissa mer komplicerade
fastighetsbildningsfall. En följd av det sist anförda skulle bli att sakersättning
för enkla avstyckningsfall kan tas ut även för vissa mer komplicerade
förrättningar och kostnaderna därmed i förväg överblickas.

Mot de sålunda angivna fördelningsgrunderna har inte ställts annat
motionsyrkande än hemställan om avslag på propositionen i dess helhet i
motionen 1971:1609. Motionens utgångspunkt är att en fördelning med
hänsyn till nyttan är principiellt felaktig. Enligt motionären bör avgiften
för en förrättning inte täcka någon del av kostnaden för en annan.
Önskemål om enhetliga taxor bör i stället tillgodoses genom subventioner
från statens sida.

De av departementschefen förordade grunderna för kostnadsfördelningen
står enligt utskottets mening i överensstämmelse med vad 1970
års riksdag uttalat i samband med dess begäran om en översyn. En
fördelning enligt de i motionen 1971:1609 framförda grunderna skulle
strida mot den princip om kostnadstäckning som utskottet ovan uttalat
sig för.

Vid beräkningen av det kostnadsunderlag som skall ligga till grund för
taxeavgifterna skall — i enlighet med principen om full kostnadstäckning
— enligt departementschefen kostnaderna för gode män liksom hittills
betalas av sakägarna. Detta innebär, som även angetts i propositionen, en
avvikelse från vad som år 1969 uttalades i förarbetena till den nya
fastighetsbildningslagen.

I motionen 1971:1611 föreslås riksdagen inte godkänna vad sålunda
anförts och, som ovan behandlats, besluta att kostnaderna skall täckas
genom anslag på statsbudgeten. Ställningstagandet motiveras i huvudsak
av att medverkan av gode män i många fall är önskvärd och att
tillkallandet av dessa inte bör bli beroende av sakägarnas ekonomiska
situation.

I propositionen lämnas öppet huruvida kostnaderna för gode män
endast skall gå in i det totala kostnadsunderlaget och slås ut på olika
förrättningar eller om kostnaderna som nu skall påföras sakägaren i
ärendet. Enligt utskottets mening bör kostnaderna för gode män betalas
av sakägarna på så sätt att dessa kostnader räknas in i det totala
kostnadsunderlaget. Därmed tillgodoses också de syften som angetts i
motionen, nämligen att tillkallandet av gode män inte blir beroende av

CU 1971:32

sakägarens betalningsförmåga.

De nämnda förordade grunderna för kostnadsfördelningen avses genomföras
etappvis med början den 1 januari 1972.

Utskottet har med hänsyn till åberopade skäl ingen erinran i denna del.

I fråga om samordningen med kommunala fastighetsbildningsmyndigheter
förordas i propositionen att lantmäteristyrelsen skall svara för
uppbörden av alla förrättningsavgifter för att till kommunerna återbetala
standardbelopp som svarar mot schablonmässigt beräknade kostnader,
allt enligt föreskrifter som meddelas av Kungl. Maj:t.

Enligt motiven för avslagsyrkandet i motionen 1971:1609 bör kommunerna
i förekommande fall liksom tidigare svara för både debitering och
uppbörd enligt ett system där kostnaderna beräknas med utgångspunkt i
kommunens självkostnader med avdrag för av bärighetsskäl utgående
statsbidrag till nedsättning av kostnaderna. I motionen 1971:1612 föreslås
att kommuner med egen fastighetsbildningsmyndighet själva skall
uppbära inflytande avgifter.

Motionen 1971:1609 utgår i denna del från att den förordade
fördelningen av förrättningskostnaderna inte skall ske med full kostnadstäckning
och att utjämningen skall åstadkommas med ökade statsbidrag.
Utskottet har ovan tagit ställning för att principen om full kostnadstäckning
skall bibehållas.

Förslaget i motionen 1971:1612 innebär att de 42 kommuner som nu
är huvudmän för egen fastighetsbildningsmyndighet skall ”uppbära inflytande
taxebelopp” och att frågorna om omfördelning eller subventionering
av kostnaderna skall lösas på annat, ej angivet, sätt. Motionärerna
ansluter sig till åsikten att lantmäteritaxan i princip skall vara självbärande
men riktar kritik mot omfördelningstanken, vilken befaras kunna
innebära att kommunala medel behålls av lantmäteristyrelsen för att
täcka underskott i den statliga verksamheten.

Utskottet har ovan förordat att de föreslagna taxekonstruktionerna
godkänns och att sålunda i större utsträckning än f. n. enhetliga avgifter
— sakersättningar — tas ut. Av kostnadstäckningsprincipen följer att de
taxebelopp som inte fullt täcker självkostnaderna måste motsvaras av
taxebelopp inom samma sektor som överstiger dessa självkostnader.
Denna utjämning mellan olika förrättningstyper har avsetts att gälla hela
verksamheten och sålunda den statliga och kommunala verksamheten
sammantaget. Förslaget i motionen 1971:1612, enligt vilken omfördelningen
skall ske på annat sätt, syns sålunda utgå från att utjämningen i
vart fall inte skall omfatta de kommunala enheterna. Om en enhetlig taxa
skall gälla skulle därav följa att utjämningen skulle ske endast inom denna
kommuns verksamhet och att — i de fall där andelen enkla förrättningar
är större än riksgenomsnittet — den del av taxebeloppen som avsetts för
utjämning skulle tillfalla kommunen. Detta leder till att i vart fall ett
redovisningsförfarande skulle bli nödvändigt om den föreslagna taxeprincipen
skall genomföras.

Det är enligt utskottets mening uppenbart att den förordade reformen
inte innebär en omfördelning av kostnader mellan stat och kommun.

CU 197132

Utskottet har anledning förutsätta att de närmare bestämmelser som skall
utfärdas inte heller får en sådan effekt. Om kommunerna i sin egenskap
av huvudmän påförs belopp enligt den utjämnade taxan kan deras
intresse av att få ersättning för sina insatser tillgodoses genom att de
tillgodoförs schablonbelopp, bestämda i allt väsentligt enligt grunderna
för nuvarande taxor. Dessa taxor utgår från och har genom verksamhetens
utfall visat sig svara mot de självkostnader som fastighetsbildningsverksamheten
visar upp för de statliga myndigheternas del. I den mån de
kommunala fastighetsbildningsmyndigheternas arbete inom denna sektor
sålunda bedrivs i vart fall med samma grad av rationalitet som de statliga
myndigheternas arbete, tillgodoförs kommunen sålunda ersättning för
även sina faktiska kostnader i denna del. Rationaliseringsvinster tillfaller
helt kommunen. I detta sammanhang skall särskilt strykas under att vad
som anförts om kostnaderna endast avser kostnaderna i fastighetsbildningsverksamheten.
I den mån de kommunala fastighetsbildningsmyndigheterna
utför även andra tjänster åt kommunala organ m. fl. är kostnaderna
för detta självfallet helt en kommunal angelägenhet.

Vid en sålunda gjord bedömning att utjämningsprincipen bör gälla hela
riket och att kommuner med egen fastighetsbildningsverksamhet tillgodoförs
kostnadstäckning i princip som hittills måste bortses från att
kommun i egenskap av sakägare, lika väl som andra sakägare, har att
ibland bidra till utjämningen i de fall där kommunen påkallar förrättningar
av viss typ.

Vad särskilt angår mellanhavandena mellan stat och kommun för
avräkningens fullföljande får förslaget anses innebära ett avräkningsförfarande
där kontot kan utjämnas med även korta intervaller. Det blir
sålunda inte fråga om att införa ett system där ersättningarna betalas
ärendevis.

Med hänsyn till anförda överväganden har utskottet inte anledning till
annat än att tillstyrka förslaget i propositionen och avstyrka motionerna.

En särskild taxa för förrättningsmän utanför fastighetsbildningsorganisationen
förutsätts som hittills. I dessa fall får kostnaden för varje
förrättning i princip täckas av avgiften för förrättningen.

Utskottet har ingen erinran mot vad sålunda förordats.

Som redovisats i propositionen finns möjlighet för de förrättningsmän
som skall tillämpa vägförrättningsmannataxan att av allmänna medel
erhålla rese- och traktamentsersättning.

Riksdagen föreslås i motionen 1971:1611 uttala att möjligheterna till
dubbelersättning undanröjs, ett förslag som grundas på att enskild
vägförrättningsman enligt den nämnda taxan också får uppbära förrättningskostnad
motsvarande lantmäteritaxan med belopp som inkluderar
schablonkostnader för reseersättningar och traktamenten.

Utskottet förutsätter att vad i motionen i denna del anförts tas i
beaktande vid det fortsatta taxearbetet.

Avgifter för uppdragsverksamhet föreslås som hittills baseras direkt på
självkostnaderna i varje särskilt fall. Avgifterna skall enligt förslaget
fastställas av lantmäteristyrelsen respektive kommunerna.

CU 1971:32

Utskottet tillstyrker förslaget.

Statsb id ragsfrågorna

Bidrag av statsmedel utgår dels som nedsättningar av de i taxor
angivna ersättningsbeloppen, dels som statsbidrag till sakägare på i
huvudsak sociala skäl och i huvudsak endast för landsbygdsförrättningar.
Den förra typen av bidrag har med hänsyn till dess syfte behandlats ovan
i samband med principen om full kostnadstäckning.

I propositionen förordas att sakägares möjlighet att få statsbidrag efter
särskild ansökan till kostnaden för lantmäteriförrättning bibehålls ännu
någon tid i avvaktan på ytterligare överväganden. En teknisk översyn
skall ske i huvudsak enligt av lantmäteristyrelsen framlagda riktlinjer —
dock att en utvidgning av bidragsgivningen inte skall ske till förrättningar
enligt annan lagstiftning än FBL. Kostnaderna för dessa bidrag uppgår
f. n. till ca 300 000 kr. för år.

I motionen 1971:1610 föreslås riksdagen uttala sig för att statsbidrag
skall kunna utgå även i tätorter och att bidragsnormerna utformas i
anslutning till vad som kommer att gälla i rättshjälpsärenden. Vidare
föreslås riksdagen uttala att bidragsmöjligheterna inte skall begränsas när
lagstiftningen på området förändras.

Utskottet har ingen erinran mot vad i propositionen anförts. De
riktlinjer som i motionen 1971:1610 föreslagits för de aviserade övervägandena
får, liksom anförda synpunkter i övrigt, prövas av Kungl. Maj :t
utan någon riksdagens vidare åtgärd i detta sammanhang. Föreslaget
uttalande i övrigt torde hänföra sig till arbetet på en anläggningslag och
bör inte heller nu föranleda något riksdagens ställningstagande.

I den sistnämnda motionen förordas vidare att prövningen av bidragsansökningarna
skall ske hos fastighetsbildningsmyndigheten och inte hos
lantmäteristyrelsen.

Enligt vad utskottet erfarit omfattar prövningen nu ca 650 ansökningar
för år. Enhetligheten främjas genom en central prövning som,
enligt hittillsvarande erfarenheter, kan ske på ett enkelt och billigt sätt.
Utskottet avstyrker motionen i denna del.

Utskottet hemställer

1. beträffande principen om full kostnadstäckning, m. m., att
riksdagen med avslag å motionerna 1971:1609 och 1611, båda
såvitt nu är i fråga, godkänner vad i statsrådsprotokollet
förordats,

2. beträffande fördelningen av förrättningskostnaderna att riksdagen
med avslag å motionen 1971:1609 såvitt nu är i fråga
godkänner vad i statsrådsprotokollet förordats,

3. beträffande kostnader för gode män att riksdagen i anledning
av Kungl. Maj :ts förslag och med avslag å motionen 1971:1611
såvitt nu är i fråga som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna
vad utskottet anfört,

4. beträffande samordningen med kommunala fastighetsbildnings -

CU 1971:32

myndigheter att riksdagen med avslag å motionerna 1971:1609
och 1612, den förstnämnda såvitt nu är i fråga, godkänner vad
i statsrådsprotokollet förordats,

5. beträffande vägförrättningsmannataxan att riksdagen med bifall
till motionen 1971:1611 såvitt nu är i fråga som sin mening
ger Kungl. Majd till känna vad utskottet anfört,

6. beträffande grunderna för statsbidrag efter särskild ansökan att
riksdagen med avslag å motionen 1971:1610 såvitt nu är i fråga
godkänner vad i statsrådsprotokollet förordats,

7. beträffande prövningen av ansökningar om statsbidrag att
riksdagen med avslag å motionen 1971.1610 såvitt nu är i fråga
godkänner vad i statsrådsprotokollet förordats,

8. beträffande förordade grunder för taxesättningen och statsbidragsgivningen
i lantmäteriverksamheten i vad de inte behandlats
under 1—7 ovan att riksdagen, med avslag tillika å
motionen 1971:1609 i vad den inte behandlats under 1, 2 och
4, godkänner vad i statsrådsprotokollet förordats.

Stockholm den 2 december 1971

På civilutskottets vägnar

ERIK GREBÄCK

Närvarande: herrar Grebäck (c), Bergman (s), Almgren (s), Kristiansson i
Örkelljunga (s), fröken Ljungberg (m), herrar Petersson i Nybro (s),
Andersson i Knäred (c), Lindkvist (s), Ullsten (fp), Engström (vpk),
Jadestig (s), Karlsson i Mariefred (c), Ångström (fp), Adolfsson (m) och
Persson i Karlstad (s).

Reservation

beträffande kommunala fastighetsbildningsmyndigheter av fröken
Ljungberg (m), herrar Petersson i Nybro (s), Ullsten (fp), Ångström (fp)
och Adolfsson (m) som anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar med ”Förslaget
i” och på s. 5 slutar med ”avstyrka motionerna” bort ha följande lydelse:
”Förslaget i motionen 1971:1612 syftar till att bibehålla den kommunala
självständighet i fråga om fastighetsbildningsuppgifter som kan
anses garanterad genom 1970 års riksdags beslut (prop. 1971:188, SU
208). Enligt utskottets mening måste de synpunkter som gjorde sig
gällande vid detta beslut bli ledande även för de närmare bedömningarna
av den förordade taxereformen. I annat fall urholkas beslutets innebörd
på ett inte godtagbart sätt.

Som framgår av vad utskottet förut anfört kan principerna om full
kostnadstäckning och om utjämning av taxans ersättningsbelopp godtas.
Detta innebär med hänsyn till 1970 års beslut dock inte att utjämningsprincipen
bör gälla för det statliga och kommunala fältet sammantaget.

CU 197132

Utjämnings- och självkostnadsprinciperna får vid konstruktionen av
taxorna i stället beaktas genom att taxor fastställs för dels den statliga
sektorn, dels för kommun eller grupp av kommuner på grundval av de
förordade principerna.

Med en sålunda förordad ordning uppkommer inte något behov av
redovisning eller avräkning mellan kommunala och statliga myndigheter.
Kommunen får själv tillgodogöra sig ersättningar från enskilda sakägare och
låta uppdrag för egen räkning regleras på sätt kommunen finner lämpligt.

De kommunala fastighetsbildningsmyndigheternas befattning med
andra typer av ärenden bör självfallet inte regleras av taxorna.”
dels utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

”4. beträffande samordningen med kommunala fastighetsbildningsmyndigheter
att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts
förslag, med avslag å motionen 1971:1609 såvitt nu är i fråga,
och med bifall till motionen 1971:1612 som sin mening ger
Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfort,”.

Göteborgs Offsettrycker i AB, Sthlm 71.596 S

, , / -;v ,-■■.■■■■■■■ .-V^vv-v ■■

■