Civilutskottets betänkande i anledning av dels propositionen 1974:150 angående riktlinjer för bostadspolitiken m.m., såvitt propositionen hänvisats till civilutskottet, dels propositionen 1974:152 med förslag till lag om ändring i förköpslagen (1967:868), dels i dessa ämnen väckta motioner (Betänkande 1974:CU36 Civilutskottet)

Civilutskottets betänkande nr 36 år 1974

CU 1974:36

Nr 36

Civilutskottets betänkande i anledning av dels propositionen
1974:150 angående riktlinjer för bostadspolitiken m.m., såvitt propositionen
hänvisats till civilutskottet, dels propositionen 1974:152
med förslag till lag om ändring i förköpslagen (1967:868), dels i dessa
ämnen väckta motioner.

Propositionerna

Kungl. Maj:t har i propositionen 1974:150 angående riktlinjer för bostadspolitiken
m. m. under åberopande av statsrådsprotokollet över bostadsärenden dels

föreslagit riksdagen att

1. avge yttrande över vad i propositionen anförts om bostadsbyggandets
inriktning och omfattning,

2. godkänna i propositionen förordade grunder för bidrag till förbättring
av boendemiljön,

3. godkänna de i propositionen förordade ändrade grunderna för bostadsfinansieringen,

4. godkänna vad i propositionen förordats om ett markvillkor,

5. avge yttrande över vad i propositionen i övrigt förordats i fråga om
markpolitik samt uttalats i fråga om planfrågor,

6. godkänna de i propositionen förordade åtgärderna för att främja konkurrens
på byggmarknaden,

7. godkänna de i propositionen förordade ändringarna i grunderna för
statliga och statskommunala bostadstillägg,

dels föreslagit riksdagen att antaga förslagen till

8. lag om ändring i kommunallagen (1953:753),

9. lag om ändring i kommunallagen (1957:50) för Stockholm,

10. lag om ändring i lagen (1969:215) med särskilda bestämmelser om

Stockholms läns landstingskommun,

11. lag om ändring i jordabalken,

12. lag om ändring i bostadssaneringslagen (1973:531),

13. lag om ändring i anläggningslagen (1973:1149),

14. lag om ändring i lagen (1973:189) med särskilda hyresbestämmelser
för vissa orter,

15. lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder,

16. lag om avveckling av hyresregleringen,

dels berett riksdagen tillfälle att yttra sig över förslaget till

18. kungörelse om ändring i byggnadsstadgan (1959:612).

1 Riksdagen 1974. 19 sami. Nr 36

CU 1974:36

Punkten 17 med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen behandlas
i skatteutskottets betänkande SkU 1974:56.

Kungl. Majit har vidare i propositionen 1974:152 under åberopande av
statsrådsprotokollet över justitieärenden föreslagit riksdagen att antaga vid
propositionen fogat förslag till lag om ändring i förköpslagen (1967:868).

I propositionen 1974:150 behandlas centrala bostadspolitiska frågor rörande
bl. a. bostadsfinansiering, bostadsbeskattning, mark politik, konkurrens inom
bostadsbyggandet, boendedemokrati och förbättrad boendemiljö. Vidare föreslås
vissa ändringar i reglerna om bostadstillägg och om hyressättning.

I fråga om finansieringen och beskattningen av bostäder konstateras att
villabeskattningen vid nuvarande räntenivåer och intäktsprocenter i praktiken
har kommit att fungera som ett stöd för boende i egna hem. Kapitalkostnadsnedsättningen
inom lånesystemet är en åtgärd för att omfördela
kostnaderna i tiden och förutsätts bli återbetald inom statslånets löptid.
Genom utvecklingen av räntenivån och bostadsmarknadsläget har dock möjligheterna
till återbetalning av uppkommen låneskuld blivit mindre än som
förutsattes vid lånesystemets införande.

1 propositionen fastslås att det med hänsyn till bostadssociala mål inte
kan komma i fråga att låta nominella kapitalkostnader slå igenom i de kostnader
de boende skall betala för nya bostäder. En avveckling av skatteförmånerna
för egna hem framstår som otänkbar med hänsyn till de effekter
detta skulle få för de enskilda hushållens ekonomi och störningar som skulle
uppträda på fastighetsmarknaden och inom produktionen av småhus. Förslagen
i fråga om bostadsfinansiering innebär i stället att subventionerna
till bostadssektorn utökas och ges en form som undanröjer problem med
skuldökning inom lånesystemet och som klarare avspeglar de verkliga kapitalkostnaderna
och statens finansiella insatser. Genom finansieringsreformen
möjliggörs en ökad likställighet i fråga om boendekostnader för olika
besittningsformer och bättre förutsättningar skapas för sådana boendekostnader
i senare årgångar av hus som står i rimligt förhållande till människornas
betalningsförmåga.

För nyproducerade hyres- och bostadsrättslägenheter föreslås paritetslånen
bli ersatta med ett finansieringssystem som genom subventionerade bottenlåne-
och statslåneräntor medför en kapitalkostnadsnivå på 4 96. Detta
uppnås genom en garanterad ränta i nyproduktionen på 3,9 96. För nyproducerade
småhus som bebos av låntagaren föreslås den garanterade räntan
bli 6 96. Med hänsyn till amorteringar på bottenlån och bostadslån blir kapitalkostnadsnivån
för småhus i nyproduktionen 6,3 96 vid annuitetslån
och 7,1 96 vid s. k. rak amortering. Den garanterade räntan höjs årligen
i en takt som i möjlig mån tilldogoser såväl kraven på kostnadsparitet mellan
olika årgångar av hus som kraven på kostnadsneutralitet mellan olika besittningsformer.
Genom höjningarna skapas också förutsättningar för åter -

CU 1974:36

betalning av statslånet inom rimlig lånetid.

Också för beståndet av bostäder med ränte- och paritetslån föreslås räntesubventioner
som eliminerar fortsatt skuldökning. Av formella och tekniska
skäl måste vissa element i paritetslånets konstruktion behållas. För
hyres- och bostadsrättslägenheter färdigställda åren 1965-1974 avpassas räntesubventionerna
så att kapitalkostnadssänkningar erhålles och bättre kostnadsparitet
än f. n. uppnås mellan de olika årgångarna. För småhus med
ränte-och paritetslån avpassas räntesubventionerna så att paritet i förhållande
till nyproducerade småhus uppkommer. Det innebär att nuvarande basannuiteter
och basräntor höjs i varierande omfattning för olika årgångar.
Den nackdel som härigenom uppkommer för låntagarna uppvägs i väsentlig
utsträckning av att fortsatt skuldökning elimineras och att den hittills uppkomna
skuldökningen blir ränte- och amorteringsfri under den tid räntesubventionen
utgår. Också för de sedan år 1968 producerade småhusen med
nominella lånevillkor skall de nya räntesubventionerna kunna utgå.

Räntesubventionerna för beståndet av bostäder skall årligen minskas så
att lånen så småningom blir subventionsfria och statslånet kan återbetalas
inom ca 30 år.

De förordade kapitalkostnadssänkningarna för bostäder upplåtna med hyres-
och bostadsrätt torde öka möjligheterna att bygga småhus i hyres- och
bostadsrättsform avsevärt. Härigenom bör småhuset som boendeform komma
att kunna efterfrågas av hushållsgrupper som f. n. har små ekonomiska
möjligheter härtill. I syfte att öka möjligheterna för hushåll med låga inkomster
att skaffa sig även ägda småhus föreslås en höjning av statslånets
storlek och den övre lånegränsen för småhus som bebos av låntagaren till
25 96 av låneunderlaget resp. 95 96 av pantvärdet. Härigenom kan i princip
kontantinsatsen minskas till hälften av vad den är i dag.

I fråga om villabeskattningen föreslås att en högre intäktsprocent, 10 96,
införs för de allra dyraste villorna, nämligen de med taxeringsvärde överstigande
300 000 kr.

Det sammanlagda beloppet för räntesubventioner beräknas för budgetåret
1975/76 bli ca 2 200 milj. kr. Samtidigt bortfaller behovet av medel för
räntelån och skuldökning på paritetslån. För dessa ändamål har för innevarande
budgetår beräknats ca 1 360 milj. kr.

För att stimulera till åtgärder i syfte att förbättra boendemiljön föreslås
särskilda bidrag för detta ändamål. Ett belopp av 30 milj. kr. beräknas härför
under budgetåret 1975/76. Utöver nämnda belopp bör arbetsmarknadspolitiska
åtgärder komma i fråga för detta ändamål.

I fråga om de statliga och statskommunala bostadstilläggen föreslås ändringar
som syftar till bl. a. att jämställa ogifta sammanboende med gifta.
Vidare föreslås att inkomstgränserna för oreducerade tillägg för år 1975 höjs
med 3 000 kr. till 26 000 kr. för barnfamiljer och 21 000 kr. för hushåll
utan barn. Vidare införs en enhetlig reduceringsfaktor på 15 96 för inkomster

CU 1974:36

upp till 54 000 kr. samt 24 % för inkomster härutöver.

Sammanlagt medför dessa reformer att statens utgifter på det bostadspolitiska
området ökar med drygt 1 miljard kr.

I propositionen slås läst att en aktiv kommunal markpolitik är nödvändig
för att det allmänna skall fä ett bestämmande inflytande över samhällsbyggandet.
För att underlätta kommunernas markpolitik föreslås att bostadslån
för nybyggnad och sanering inte skall kunna utgå med mindre
marken upplåtits av kommunen för det projekt som låneansökan avser.
Den som ägde marken den 1 november 1974 skall dock vara undantagen
från markvillkorets tillämpning, vid sanering för alltid och vid nyexploatering
intill utgången av juni 1984. Regeringen skall kunna ge dispens från markvillkoret
i vissa fall. Enfamiljshus som skall bebos av lånesökanden är
helt undantagna från markvillkoret, förutsatt att marken inte upplåtits av
byggintressent.

Markvillkoret förutsätts bli infört fr. o. m. den 1 januari 1975.

För att underlätta kommunala markförvärv föreslås en uppmjukning i
kommunallagarnas låneregler.

Kommunerna bör vid sin markfördelning främst tillgodose kravet på rationell
produktion. Samtidigt som de självkostnadsbestämda företagen ges
en dominerande ställning bör det konkurrenselement som ligger i att byggandet
sker i olika företagsformer behållas. Marken bör företrädesvis upplåtas
med tomträtt.

Bygglagutredningens principbetänkande kan med hänsyn till utfallet av
remissbehandlingen inte nu läggas till grund för statsmakternas ställningstaganden.
Med bibehållande av vissa grundtankar i betänkandet bör det
arbetas över och bli föremål för ny remissbehandling.

I syfte att främja konkurrens i byggandet föreslås vissa villkor vid bostadslångivningen.
För bygge som sker i egen regi eller upphandlas efter
förhandling skall bostadslån inte utgå med mindre lånemyndigheterna vid
särskild prövning medgett sådan produktionsform. Har bygge upphandlats
genom anbudstävlan, skall bostadslån inte utgå, om lånemyndigheterna finner
att det antagna anbudet är påtagligt oförmånligare för byggherren än
annat eller andra anbud och att detta innebär ett otillbörligt gynnande av
den utsedda entreprenören. Vissa föreskrifter för byggherrarnas anbudsförfarande
föreslås i syfte att främja öppenhet och insyn.

De konkurrensfrämjande åtgärderna föreslås börja tillämpas i fråga om
egenregibygge den 1 juli 1979 och i övrigt den 1 juli 1975.

I fortsättningen föreslås bara helkommunala företag bli godkända som
allmännyttiga. Förhållandena i nu befintliga företag avses inte bli rubbade.

I propositionen läggs fram vissa förslag som syftar till att ge hyresgästerna
ett inflytande över de egna boendeförhållandena. Sålunda föreslås att vid
ombyggnad av bostadsfastighet hyresgästerna skall kunna hindra åtgärder,
som går utöver vad som behövs för att lägenheterna skall uppnå det i bostadssaneringslagen
uppställda kravet på lägsta godtagbara standard, om det

CU 1974:36

inte föreligger särskilda skäl att gå utöver det kravet. Vidare föreslås att
hyresgästerna skall kunna göra ansökan om upprustningsföreläggande enligt
bostadssaneringslagen. Ansvaret för det inflytande som sålunda skall tillkomma
hyresgästerna läggs på hyresgästorganisationen. Den föreslagna ordningen
har karaktären av försöksverksamhet som får vidareutvecklas när
närmare erfarenheter vunnits av lagstiftningen. Denna föreslås därför begränsad
till att gälla i stockholms-, göteborgs- och malmöområdena.

Den enskilde hyresgästen föreslås få rätt att på egen hand utan samtycke
av fastighetsägaren företa målning, tapetsering och därmed jämförliga åtgärder
i sin lägenhet. Vidare föreslås vissa lagändringar för att ge hyresgästen
större möjligheter att förmå hyresvärden att fullgöra sin underhållsskyldighet
och för att förbättra hyresgästens besittningsskydd. Därjämte föreslås att
hyresgästen alltid skall ha rätt att flytta från sin lägenhet efter en uppsägningstid
av tre månader även under löpande hyrestid.

Hyresregleringslagen upphör att gälla vid utgången av september 1975.
Den reglerade hyran ligger emellertid numera i många fall på eller nära
den nivå som skulle följa av bruksvärderingarna i hyreslagen. Lagens giltighet
bör därför inte förlängas. För att förebygga olägenheter i samband
med avvecklingen föreslås att de höjningar av hyran vid övergången till
bruksvärdehyra som eventuellt kan förekomma skall kunna slås ut över
tre år efter förhandlingar mellan hyresvärden eller hans organisation och
hyresgästorganisation. Om förhandlingar inte kommer till stånd eller parterna
inte kan enas kan hyresvärden få övergångshyra fastställd av hyresnämnd.

1 propositionen 1974:152 behandlas förslag till vissa ändringar i förköpslagen
(1967:868). Kommun ges enligt denna lag förköpsrätt vid försäljning
av fastighet som behövs för tätbebyggelse eller därmed sammanhängande
anordning. I propositionen föreslås att kommun får förköpsrätt även i fråga
om fastighet som är i behov av upprustning.

F. n. gäller att förköp inte får ske om fastigheten är mindre än 3 000
kvadratmeter och har ett taxeringsvärde, som är lägre än 200 000 kronor.
Genom denna s. k. areal- och värderegel utesluts cirka 60 procent av affärsoch
hyresfastigheterna i landet från förköpsrätt. I propositionen föreslås att
areal- och värderegeln upphävs för att kommunernas saneringsverksamhet
skall underlättas. Förköpsrätt skall dock inte föreligga i fråga om egnahemsbebyggelse
inklusive fritidsbebyggelse under förutsättning att köpet avser
fastighet som är mindre än 3 000 kvadratmeter.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1975.

CU 1974:36

Motionerna

I detta sammanhang har utskottet behandlat

dels de vid riksdagens början väckta motionerna 1974\

259 av herr Hörberg m. fl. (fp) vari hemställs att riksdagen hos Kungl.
Majit begär snabbutredning om

A. officiell definition av begreppet markkontaktbostad,

B. arkitekt- och producenttävlan syftande till att i markkontaktbostäder
fö fram lägenheter av olika storlek (även mindre sådana), varierande hustyper
och lämpliga ”byar” för gruppering av sådan bebyggelse inklusive serviceanläggningar,

C. åtgärder för att öka möjligheten för låg- och mellaninkomsttagare att
förvärva egethem genom att t. ex. sänka kravet på kontantinsatsens storlek
eller införa kommunal borgensrätt för lån även till toppinsatsen,

578 av herr Fälldin m. fl. (c) vari - såvitt nu är i fråga - hemställs att
riksdagen beslutar

1. att initialstödet för saneringsåtgärder förlängs till att omfatta hus där
saneringsåtgärderna igångsatts senast den 31 december 1975 och att stödet
omfattar samtliga hus i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att medgiva förbättrade möjligheter till belåning av nybyggda småhus
i enlighet med vad som anförts i motionen,

3. att medgiva att övre lånegränsen för statligt bostadslån höjs till 95
96 för småhus vilka bebos av ägaren och 90 96 för enskilt ägda flerfamiljshus,

584 av fru Tillander (c) vari hemställs att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj:t som sin mening uttalar vad som anförts i motionen beträffande de
fortsatta insatserna för att skapa en barnvänlig boendemiljö,

903 av herr Danell (m) vari hemställs

1. att riksdagen hos Kungl. Majit anhåller om utredning i syfte att minska
ekonomiska förluster i samband med byte - på grund av nytt arbete e. d.
- av likvärdiga bostadsrättslägenheter på skilda orter,

2. att riksdagen hos Kungl. Majit anhåller om sådan komplettering av
bostadsrättslagen 14 maj 1971, att medlemmarnas behov av fullständig och
lättförståelig verksamhets- och ekonomisk redovisning tillgodoses,

907 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari föreslås

1. att riksdagen hos regeringen hemställer om att denna med förtur behandlar
och framlägger förslag rörande statlig totalfinansiering genom en
bostads- eller samhällsbyggnadsbank, som tillhandahåller kapital till låg och
fast ränta, vilka frågor skyndsammast möjligt måtte föreläggas riksdagen
för ställningstagande,

2. att riksdagen i övrigt ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om bostadspolitikens utformning,

CU 1974:36

916 av herr Wennerfors m. fl. (m) vari - såvitt nu är i fråga - hemställs

A. att riksdagen beslutar

4. att fastställa den övre lånegränsen för statligt lån till bostadsändamål
till 90 procent av låneunderlaget, oavsett förvaltningsform,

B. att riksdagen hos Kungl. Majit anhåller

1. att en undersökning genomförs av bostadsefterfrågans struktur,

2. att en undersökning genomförs angående storleken och effekten av
de subventioner av olika slag som för närvarande utgår till skilda grupper
av bostadskonsumenter,

1158 av herr Adolfsson (m) vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Majit
anhåller om ändring av de kommunala bostadsbyggnadsprogrammens konstruktion
enligt de riktlinjer motionen anger,

1580 av herr Helén m. fl. (fp) vari - såvitt nu är i fråga - hemställs att
riksdagen hos Kungl. Majit begär

1. att lånegränsen för enskilt ägda flerfamiljshus höjs till 90 procent av
låneunderlaget inom 90 procent av pantvärdet,

2. att låneunderlaget för småhus som bebos av ägaren höjs till 95 procent
av låneunderlaget inom 95 procent av pantvärdet,

1581 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari hemställs att riksdagen hos
Kungl. Majit hemställer om omedelbart förslag till sådan lagstiftning som
möjliggör att ytterligare hyreshöjningar inte medges,

dels de i anledning av propositionen 1974:150 väckta motionerna 1974:

1894 av herr Fågelsbo (c) vari hemställs att riksdagen beslutar att ge Kungl.
Majit i uppdrag att utforma sådana regler för prövningen av husens kreditvärdighet
att privata egnahemslån kan bytas mot statliga i enlighet med
vad som anförts i motionen,

1895 av herrar Brännström (s) och Nygren (s) vari hemställs

1. att samma regler för fördjupning av statslånet för egnahem som föreslås
i propositionen blir gällande även vid bostadsbyggande i Klimpfjäll,

2. att någon omprövning av tidigare anvisat lån om 2 milj. kr. ej företas,

1896 av herrar Gustafsson i Stockholm (s) och Nilsson i Norrköping (s)
vari hemställs att riksdagen som sin mening uttalar att bruksvärdessystemet
efter hyresregleringens avveckling skall tillämpas på alla icke särskilt undantagna
bostadslägenheter, oberoende av huruvida hyra tidigare fastställts enligt
hyresregleringslagens regler,

1897 av herrar Jansson (s) och Signell (s) vari föreslås att riksdagen hos
Kungl. Majit hemställer om förslag till grunder för kreditstöd för byggnader
av byggnadsminneskaraktär som möjliggör att tilläggslån kan utgå i förening
med bostadslån med räntegaranti,

CU 1974:36

1898 av herr Nilsson i Tvärålund m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen
beslutar att ge Kungl. Maj:t i uppdrag att ta upp förhandlingar med Vilhelmina
kommun angående ansvarsfördelningen för lån till bostadsbyggande
i Klimpfjäll i enlighet med vad som anförts i motionen,

1899 av herr Pettersson i Helsingborg (s) vari hemställs att riksdagen
hos regeringen anhåller om att sådana bestämmelser införs i hyreslagstiftningen
att bostadskonsumenternas rätt till reparationer tryggas,

1900 av herr Adolfsson m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen beslutar
om skyldighet för kommunen att tillse att bostadsmarknaden är i balans
samt att kommunen inte får stoppa, hindra eller försvåra sådan bebyggelse
som kan bedömas medföra utflyttning från kommunala företags fastigheter,

1901 av herr Andersson i Örebro m. fl. (fp, c, m) vari hemställs att riksdagen
uttalar som sin mening att byggnadsrätten bibehålls,

1902 av herr Bohman m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen

1. avslår vad som förordas i propositionen om ett markvillkor,

2. beslutar att kommuner som, såsom bostadsproducenter vid produktionen
av bostäder på egen mark, fullt ut tillämpar den fria konkurrensens
regler skall som villkor för statslån kunna föreskriva att samma förhållanden
skall gälla för enskilda markägare och producenter vid bostadsbyggande
på större områden,

3. beslutar att för år 1975 fastställa en garanterad räntenivå om 3,9 %
för nyproducerade bostadsfastigheter med hyres- eller bostadsrätt och 6,0
96 för bostadsfastigheter med äganderätt samt att räntenivån därefter höjs
för såväl befintliga som nyproducerade fastigheter med 0,15 procentenheter
per år i fem år och därefter med 0,2 procentenheter per år tills marknadsränta
uppnås,

4. hos Kungl. Majit föreslår att den framtida bostadsfinansieringen skall
bygga på ett subventionsfritt lånesystem med statlig kreditgaranti,

5. hos Kungl. Majit anhåller om utredning angående den uppkomna
skuldökningen inom nuvarande ränte- och paritetslånesystem i enlighet med
vad i motionen anförts,

6. beslutar att gränsen för statlig belåning sätts till 95 96 för hela bostadsbeståndet,

7. hos Kungl. Majit uttalar att Kungl. Majit vidtar sådana åtgärder att
kreditinstitutens möjligheter att bevilja lån i äldre fastigheter vid förvärv
vidgas samt att bankerna genom statlig kreditgaranti ges möjlighet att bevilja
lån till kontantinsats i egen bostad,

8. avslår förslaget om köpeskillingskontroll vid försäljning av småhus,

9. hos Kungl. Majit anhåller om sådana författningsändringar som syftar
till att direkt ägande av lägenhet i flerfamiljshus möjliggörs och att hyresgäster
ges förstahandsrätt vid överlåtelse av fastighet, allt i enlighet med
vad i motionen anförts.

CU 1974:36

10. hos Kungl. Majit anhåller om utredning angående partsförhållandena
på bostadsmarknaden i enlighet med vad som anförts i motionen,

11. med avslag av de provisoriska ändringarna i 12 kap. 70-73 §§ jordabalken
beslutar att övriga ändringar i nämnda kapitel samt bostadssaneringslagen
skall träda i kraft den 1 juli 1975,

12. beslutar att begreppet organisation av hyresgäster i hyreslagstiftningen
även skall inkludera sammanslutning som visar sig företräda en majoritet
av hyresgästerna i fastigheter,

13. fastställer reduktionsfaktorn för bostadstillägg till enhetligt 15 96,

14. hos Kungl. Majit anhåller om fortsatt utredning i syfte att åstadkomma
en mer rationell och med beskattning bättre samordnad inkomstprövning
av bostadstilläggen i enlighet med vad i motionen anförts,

1904 av herr Fälldin m. fl. (c) vari - såvitt nu är i fråga - hemställs att
riksdagen vid behandlingen av propositionen 1974:150 beslutar

1. att uttala att en aktiv regionalpolitik och en decentraliserad bebyggelseutveckling
är av avgörande betydelse för miljömässigt goda boendeförhållanden,

2. att ge Kungl. Majit till känna vad som i motionen anförts beträffande
bostadspolitikens allmänna inriktning,

3. att godkänna den i motionen förordade omfattningen och inriktningen
av bidrag till förbättringar av boendemiljön,

4. att hos Kungl. Majit begära att det fortsatta arbetet med fördjupad
boendedemokrati sker enligt de riktlinjer som angivits i motionen,

5. att i samtliga kommuner en majoritet av de boende i berört område
i sammanslutning skall ha möjlighet att initiera åtgärder enligt saneringslagen
och förhindra åtgärder som går över lägsta godtagbara standard på
sätt som angivits i motionen,

6. att ge Kungl. Majit i uppdrag att ta initiativ till ett sådant regelsystem
för markfördelningstävlingar att kommunerna ges bättre förutsättningar att
tillämpa kravet på anbudskonkurrens,

7. att hos Kungl. Majit begära att förutsättningarna om kommunal mark
och anbudskonkurrens som villkor för statlig belåning tillämpas i enlighet
med de riktlinjer som angivits i motionen,

8. att uttala att som riktmärke för markfördelningstävlingar bör gälla
vem som kan erbjuda en bra boendemiljö och boendeservice till lägsta pris,

9. att ansluta sig till de riktlinjer för kommunal markupplåtelse som
angivits i motionen,

10. att uttala att en låg allmän räntenivå är av stor betydelse för att minska
den statsfinansiella påfrestningen i anledning av bostadsfinansieringssystemet,

11. att lånetaket för privata hyreshus fastställs till 90 96,

12. att tilläggslån för byggnader som kan förklaras som byggnadsminnen
skall kunna utgå i kombination med räntesubventionerade bostadslån.

CU 1974:36

13. att det kommunala ansvaret för statslån till egnahem fastställs till
5 % av låneunderlaget under hela lånetiden,

15. att hos Kungl. Maj:t begära att översynen av de centrala bostadsmyndigheternas
verksamhet sker med parlamentarisk medverkan,

16. att i övrigt beakta vad som i motionen anförts,

1905 av fru Gradin (s) och fröken Engman (s) vari föreslås

1. att riksdagen beslutar införa en bestämmelse om rätt till utfyllnadsbidrag
för sådan pensionär, som enligt reglerna för KBT inte kan komma
i åtnjutande av bostadstillägg enligt lagen om allmän försäkring, med belopp
som understiger vad som kan utgå enligt KK 1973:379,

2. att bestämmelsen införs från den 1 januari 1975,

3. att reglerna införs i KK 1973:379, innebärande rätt till statsbidrag för
kommunerna,

1906 av herr Gösta Gustafsson i Göteborg m. fl. (s) vari hemställs att
riksdagen vid sin behandling av Kungl. Maj:ts proposition 1974:150 beslutar
att statliga lån för ombyggnad av bostäder beviljas allmännyttiga och bostadskooperativa
företag även för husets skäliga ingångsvärde,

1907 av herr Helén m. fl. (fp) vari - såvitt nu är i fråga - hemställs att
riksdagen med anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1974:150 beslutar

A. såvitt avser bostadsbyggandets omfattning och inriktning

1. att förslag i enlighet med vad som sägs i motionen beträffande avskrivning
av de s. k. förlustlånen bör föreläggas nästa års riksdag,

2. att vad som i övrigt anförts under detta avsnitt ges Kungl. Maj:t till
känna,

B. såvitt avser förbättrad boendemiljö

1. att ge Kungl. Maj:t till känna att ett särskilt anslag till insatser för
en barnvänlig boendemiljö även fortsättningsvis bör beviljas,

2. att de föreslagna bidragen för miljöförbättrande åtgärder i bostadsområden
med uthyrningssvårigheter bör utgå enligt regler som föreskriver samråd
med de boende,

3. att ge Kungl. Maj:t till känna vad som i övrigt sägs i förevarande
avsnitt i motionen om att hänsyn bör tas till effekterna för boendemiljön
vid utformning av lånebestämmelser, konkurrensregler och lagstiftning angående
tvångsförvaltning av fastigheter,

C. såvitt avser bostadsfinansiering och bostadsbeskattning

1. att hos Kungl. Maj:t hemställa att nästa års riksdag föreläggs förslag
till sådan ändring i bostadslånekungörelsen att låneunderlaget för statliga
lån till småhus skall utgöra 100 procent av pantvärdet,

2. att lånegränsen för statliga lån till enskilt byggda flerfamiljshus höjs
till 92 procent av pantvärdet,

3. att beräkningarna av låneunderlaget vid sanering med statliga lån skall
ändras på sätt som förordas i motionen.

CU 1974:36

4. att föreslå Kungl. Maj:t att kapitalmarknadsutredningen ges i uppdrag
att närmare undersöka formerna för en fördjupning av statslånet på sätt
som anförs i motionen,

D. såvitt avser åtgärder för att främja konkurrens i byggandet

1. att i bostadslånekungörelsen bör införas en bestämmelse om att anbudsförfarandet
skall gälla som villkor vid statlig långivning,

2. att avslå förslaget om införande av s. k. markvillkor vid statlig långivning
till sanering och nyexploatering,

E. såvitt avser ändringar i hyreslagstiftningen m. m.

1. att föreslå Kungl. Majit att en parlamentarisk utredning tillsätts med
uppgift att i enlighet med vad som sägs i motionen bl. a.

a. lägga fram förslag till ökat inflytande för hyresgäster,

b. föreslå åtgärder som stimulerar bostadsrätten som besittningsform i
nyproduktionen,

c. föreslå åtgärder som underlättar för de hyresgäster som så önskar att
ta över förvaltningsansvaret i hyreshus genom att hyresrätten omvandlas
till bostadsrätt,

d. leda eller på annat sätt nära följa den i propositionen föreslagna försöksverksamheten
med ökat inflytande för de boende vid sanering,

2. att vad som sägs i motionen om obligatorisk varudeklaration av bostäder
och om de kommunala bostadsförmedlingarnas uppgifter som serviceorgan
ges Kungl. Majit till känna som riksdagens mening,

F. såvitt avser bostadstilläggen

att ge Kungl. Majit till känna vad som anförts i motionen beträffande
framtida reformer för förbättring av statskommunala och kommunala bostadstillägg,

1908 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari - såvitt nu är i fråga - föreslås
att riksdagen

1. uttalar sig för en successiv överföring av privata flerfamiljshus i kommunal
och kooperativ ägo och hos regeringen hemställer om att en plan
utarbetas för genomförande av denna målsättning,

2. fastställer lånetiden för kommunala markförvärvslån till lägst 15 år
varav de första fem åren är amorteringsfria (delyrkandet ang. anslag till
markförvärvslånefonden behandlas i betänkandet CU 1974:37),

3. beslutar, med avvikelse från under punkt 4 i propositionen ställt yrkande
om en respittid på 10 år innan markvillkoret träder i kraft, att respittiden
förkortas till högst ett år, uttalar sig för att endast samhällsägd
mark får stadsplaneläggas samt hos regeringen hemställer att förslag härom
utarbetas och föreläggs riksdagen,

4. med avvikelse från punkt 3 i propositionen beslutar uttala sig för att
den garanterade räntan fastställs till 3 procent för flerfamiljshus, att motsvarande
sänkning sker för egenägda småhus, att ingen årlig nedtrappning
sker av de statliga subventionerna samt att amorteringstiden för den statliga
låneandelen förlängs till 60 år.

CU 1974:36

6. avslår förslaget i propositionen om avveckling av hyresregleringen samt
uttalar sig för att lagen om hyresreglering (1942:429) förlängs till att gälla
till utgången av september månad 1976, hos regeringen hemställer om förslag
till sådan ändring av gällande hyresregleringslag att höjning av bashyra ej
får ske för reparation som hyresvärd enligt 15 § allmänna hyreslagen är
skyldig att utföra samt, därest ovanstående förslag icke skulle bifallas, uttalar
sig för att bestämmelserna om övergångshyra enligt 3 och 4 §§ i förslaget
om avvecklingen av hyresregleringen skall gälla överallt där hyresregleringen
nu är tillämplig,

7. beträffande förslag till lag om ändring i jordabalken (allmänna hyreslagen)
beslutar anta följande tillägg:

Nuvarande lydelse

Under hyrestiden skall hyresvärden
hålla lägenheten i sådant skick
som anges i 9 §, om ej annat avtalats
eller följer av andra stycket.

Om lägenhet helt eller delvis är
uthyrd till bostad, skall hyresvärden
i bostadsdelen med skäliga tidsmellanrum
ombesörja tapetsering, målning
och andra sedvanliga reparationer
med anledning av lägenhetens
försämring genom ålder och bruk.
Avser hyresavtalet enfamiljshus,
gäller dock vad som sagts nu endast
om ej annat avtalats.

Motionärernas förslag
§

Under hyrestiden skall hyresvärden
hålla lägenheten i sådant skick
som anges i 9 §, om ej annat avtalats
eller följer av andra stycket.

Om lägenhet helt eller delvis är
uthyrd till bostad, skall hyresvärden
i bostadsdelen med skäliga tidsmellanrum
ombesörja tapetsering, målning
och andra sedvanliga reparationer
med anledning av lägenhetens
försämring genom ålder och bruk.
Med skäligt tidsmellanrum avses högst
8 dr. Avser hyresavtalet enfamiljshus,
gäller dock vad som sagts nu
endast om ej annat avtalats.

Propositionens förslag

Motionärernas förslag

46 §

10. det i annat fall icke strider mot god sed i hyresförhållanden eller
eljest är obilligt mot hyresgästen att hyresförhållandet upphör.

Om hyresvärdens intresse blir tillgodosett genom att hyresgästen avträder
endast en del av lägenheten och avtalet lämpligen kan förlängas såvitt avser
lägenheten i övrigt, har hyresgästen utan hinder av första stycket rätt till
sådan förlängning.

Avträder bostadshyresgäst lägenhet
eller del därav med anledning av
att huset skall undergå större ombyggnad,
skall hyresgästen om möjligt
beredas tillfälle att efter ombyggnaden
hyra likvärdig lägenhet i huset.

Avträder bostadshyresgäst lägenhet
eller del därav med anledning av
att huset skall undergå större ombyggnad,
skall hyresgästen beredas
tillfälle att efter ombyggnaden hyra
likvärdig lägenhet i huset.

CU 1974:36

Motionärernas förslag
48 §

Propositionens förslag

Vid förlängning av hyresavtal utgår
hyran med skäligt belopp. Den
hyra som hyresvärden fordrar skall
godtagas, om den ej är oskälig. Fordrad
hyra är att anse som oskälig, om
den är påtagligt högre än hyran för lägenheter
som med hänsyn till bruksvärdet
är likvärdiga. Härvid skall
bortses från lägenhet vars hyra icke
är rimlig med hänsyn till det allmänna
hyresläget i orten för närmast
jämförliga lägenheter i nybyggda bostadshus.

Vid förlängning av hyresavtal utgår
hyran med skäligt belopp. Den
hyra som hyresvärden fordrar skall
godtagas, om den ej är oskälig. Fordrad
hyra är att anse som oskälig om
den är högre än hyran för lägenheter
som med hänsyn till bruksvärdet är
likvärdiga. Härvid skall bortses från
lägenhet vars hyra icke är rimlig med
hänsyn till det allmänna hyresläget
i orten för närmast jämförliga lägenheter
i nybyggda bostadshus.

8. beträffande propositionens förslag till lag om ändring i bostadssane
ringslagen (1973:531) beslutar anta följande tillägg till den föreslagna för

fattningstexten:

Har bostadslägenhet ej den lägsta
standard som kan godtagas, för hyresnämnd
på ansökan av kommunen
eller organisation av hyresgäster
och under förutsättning som anges
i 5 eller 6 § ålägga fastighetens ägare
att vidtaga åtgärd som behövs för att
lägenheten skall uppnå sådan standard
(upprustningsåläggande) eller
förbjuda att lägenheten användes för
bostadsändamål (användningsförbud).

Hyresnämnd får förbjuda fastighetsägare
att i fastigheten utföra förbättringsarbete
eller liknande åtgärd,
som ej kräver byggnadslov, om ej
åtgärden behövs för att bostadslägenhet
skall uppnå lägsta godtagbara
standard. Förbud meddelas, om det
är uppenbart att åtgärden ej är påkallad
av boendehänsyn. Fråga om
förbud eller hävande av förbud upptages
på ansökan av organisation av
hyresgäster eller av fastighetsägaren.

Om organisation av hyresgäster
motsätter sig att i fastighet vidtages

Har bostadslägenhet ej den lägsta
standard som kan godtagas, får hyresnämnd
på ansökan av kommunen,
organisation av hyresgäster eller
flertalet av berörda hyresgäster och
under förutsättning som anges i 5
eller 6 § ålägga fastighetens ägare att
vidtaga åtgärd som behövs för att lägenheten
skall uppnå sådan standard
(upprustningsåläggande)eller förbjuda
att lägenheten användes för bostadsändamål
(användningsförbud).

Om organisation av hyresgäster,
eller flertalet av berörda hyresgäster

CU 1974:36

Propositionens förslag

annan åtgärd, som kräver byggnadslov,
än som behövs för att bostadslägenhet
skall uppnå lägsta godtagbara
standard, får åtgärden vidtagas endast
om hyresnämnden på ansökan
av fastighetsägaren medger det. Sådant
medgivande får lämnas endast
om särskilda skäl föreligger därtill.

Kommunen och organisation av
hyresgäster får besiktiga fastighet i
den mån det är nödvändigt för att
förbereda eller utföra talan enligt
denna lag.

Motionärernas förslag

motsätter sig att i fastighet vidtages
annan åtgärd, som kräver byggnadslov,
än som behövs för att bostadslägenhet
skall uppnå lägsta godtagbara
standard, får åtgärden vidtagas endast
om hyresnämnden på ansökan
av fastighetsägaren medger det. Sådant
medgivande får lämnas endast
om särskilda skäl föreligger därtill.
§

Kommunen, organisation av hyresgäster
eller flertalet av berörda hyresgäster
får besiktiga fastighet i den
mån det är nödvändigt för att förbereda
eller utföra talan enligt denna
lag.

Denna lag ej tillämpning.

De nya bestämmelserna i 2 och De nya bestämmelserna i 2 och
2 a §§ äger tills vidare tillämpning en- 2 a §§ äger tillämpning / hela landet,
dast i nedan angivna kommuner
Stockholms län:

Botkyrka, Dandeiyd, Ekerö, Haninge,
Huddinge, Järfälla, Lidingö,

Nacka, Sigtuna, Sollentuna, Solna,

Stockholm, Sundbyberg, Tyresö,

Täby, Upplands-Bro, Upplands-Väsby,
Vallentuna, Vaxholm och Värmdö
kommuner
Malmöhus län:

Bara, Burlöv, Kävlinge, Lomma,

Lund, Malmö, Staffanstorp, Svedala,

Trelleborg och Vellinge kommuner
Hallands län:

Kungsbacka kommun
Göteborgs och Bohus län:

Göteborg, Hänyda, Kungälv, Mölndal,
Partille, Stenungsund, Tjörn och
Öckerö kommuner
Ålvsboigs län:

Ale och Lerum kommuner.

9. beträffande propositionens förslag till lag om ändring i anläggningslagen
(1973:1149) beslutar anta följande tillägg till den föreslagna författningstexten: 7

Gemensamhetsanläggning får ej Gemensamhetsanläggning får ej
inrättas, om ägarna av de fastigheter inrättas, om ägarna av de fastigheter

som skall deltaga i anläggningen och som skall deltaga i anläggningen och

CU 1974:36

Propositionens förslag

hyresgästerna i sådana fastigheter
mera allmänt motsätter sig åtgärden
och har beaktansvärda skäl för det.
Vid denna prövning skall främst deras
mening beaktas som har störst
nytta av anläggningen. Hyresgästerna
företrädes av riksorganisation av
hyresgäster eller förening, som är ansluten
till sådan organisation och
inom vars verksamhetsområde fastigheterna
är belägna (hyresgästorganisation).

Rätt att påkalla förrättning enligt
denna lag tillkommer ägaren av fastighet,
som avses skola deltaga i anläggningen,
byggnadsnämnden och
hyresgästorganisation.

Har hyresgästorganisation påkallat
förrättningen eller kan den eljest
beröra hyresgästers rätt, skall fastighetsbildningsmyndigheten
underrätta
organisationen om tid och plats
för sammanträde eller, i fall som avses
i 4 kap. 15 § fastighetsbildningslagen,
om förrättningen innan denna
avslutas.

Mot anläggningsbeslut eller beslut
om inställande av förrättning som
begärts av hyresgästorganisation får
organisationen föra talan i likhet
med vad som gäller för sakägare.

I rättegången likställes hyresgästorganisation
med enskild sak -

Motionärernas förslag

hyresgästerna i sådana fastigheter
mera allmänt motsätter sig åtgärden
och har beaktansvärda skäl för det.
Vid denna prövning skall främst deras
mening beaktas som har störst
nytta av anläggningen. Hyresgästerna
företrädes av riksorganisation av
hyresgäster, förening, som är ansluten
till sådan organisation och inom
vars verksamhetsområde fastigheterna
är belägna (hyresgästorganisation)
eller flertalet av berörda hyresgäster.

Rätt att påkalla förrättning enligt
denna lag tillkommer ägaren av fastighet,
som avses skola deltaga i anläggningen,
byggnadsnämnden, hyresgästorganisation
eller flertalet av
berörda hyresgäster.

Har hyresgästorganisation eller
flertalet av berörda hyresgäster påkallat
förrättningen eller kan den eljest
beröra hyresgästers rätt, skall fastighetsbildningsmyndigheten
underrätta
organisationen eller företrädare
för flertalet av berörda hyresgäster om
tid och plats för sammanträde eller,
i fall som avses i 4 kap. 15 § fastighetsbildningslagen,
om förrättningen
innan denna avslutas.

Mot anläggningsbeslut eller beslut
om inställande av förrättning som
begärts av hyresgästorganisation eller
flertalet av berörda hyresgäster får
organisationen eller företrädare för
flertalet av berörda hyresgäster föra
talan i likhet med vad som gäller för
sakägare.

1 rättegången likställes hyresgästorganisation
eller företrädare för

CU 1974:36

Motionärernas förslag

flertalet av berörda hyresgäster med
enskild sakägare, om organisationen
eller företrädare för flertalet av berörda
hyresgäster fört talan mot fastighetsbildningsmyndighetens
beslut
eller saken eljest kan beröra hyresgästers
rätt.

Denna lag äldre bestämmelser.

De nya bestämmelserna äger tills De nya bestämmelserna äger tillvidare
tillämpning endast i nedan an- lämpning i hela landet,
givna kommuner
Stockholms län:

Botkyrka, Dandetyd, Ekerö, Haninge,

Huddinge, Järfalla, Lidingö, Nacka,

Sigtuna, Sollentuna, Solna, Stockholm,
Sundbybetg, Tyresö, Täby,

Upplands-Bro, Upplands-Väsby, Vallentuna,
Vaxholm och Värmdö kommuner Malmöhus

län:

Bara, Burlöv, Kävlinge, Lomma,

Lund, Malmö, Staffanstorp, Svedala,

Trelleborg och Veflinge kommuner
Hallands län:

Kungsbacka kommun
Göteborgs och Bohus län:

Göteborg, Hängda, Kungälv, Mölndal,
Partille, Stenungsund, Tjörn och
Öckerö kommuner
Alvsborgs län:

A le och Lerum kommuner.

10. uttalar sig för en sådan ändring i bestämmelserna om bostadstillägg
att ensamstående ungdomar och makar eller sammanboende utan barn med
egen lägenhet - i åldrarna mellan 17 och 20 år - tillerkänns bostadstillägg
efter samma grunder som för ensamstående och makar utan barn,

1909 av herrar Hörberg (fp) och Karl Bengtsson i Varberg (fp) vari hemställs
att riksdagen beslutar att det s. k. initialstödet till ombyggnad av bostadslägenhet
måtte utgå även för ombyggnad av bostadslägenhet som påbörjas
under år 1975,

1910 av herrar Hörberg (fp) och Jonsson i Alingsås (fp) vari hemställs
att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär

1. förslag om statliga eller kommunala lånegarantier till kontantinsatsen
för de medborgare som önskar förvärva andel i bostadsrättsförening eller
eget hem,

2. förslag till regler för statliga bidrag till sådana kommuner som, i avsikt
att förbättra bomiljön, tillhandahåller medborgarna kolonilotter i rimlig omfattning.

Propositionens förslag

ägare, om organisationen fört talan
mot fastighetsbildningsmyndighetens
beslut eller saken eljest kan beröra
hyresgästers rätt.

CU 1974:36

3. regler för bostadstillägg, vilka förutsätter hushållsgemenskap hos alla
sammanboende som vid ansökan om bostadstillägg inte uttryckligen säger
att hushållsgemenskap inte föreligger,

1911 av fru Jacobsson (m) och herr Johansson i Vrångebäck (m) vari
hemställs att riksdagen vid behandlingen av proposition 1974:150

1. beslutar att 12 kap. 62 § andra stycket i det vid propositionen fogade
förslaget lag om ändring i jordabalken skall ha följande lydelse:

Hyresnämnd skall på ansökan av hyresgäst upptaga fråga om utdömande
av vite som förelagts med stöd av 16 § andra stycket. Har ändamålet
med vitet förfallit får vitet ej utdömas.

2. hos Kungl. Maj:t uttalar att en genom kommunala subventioner
åstadkommen hyresnivå inte bör bedömas utgöra något riktmärke vid bruksvärdesprövning,

1912 av herr Olof Johansson i Stockholm m. fl. (c) vari hemställs att
riksdagen vid behandlingen av propositionen nr 150 beslutar

1. att ge Kungl. Maj:t i uppdrag att inom ett år efter hyresregleringens
avskaffande redovisa förändringarna i hyresnivån för Stockholm, Göteborg
och Malmö och föreslå de åtgärder som då kan bli aktuella,

2. att godkänna den i motionen förordade omfattningen och en sådan
inriktning av bidrag till förbättringar av boendemiljön att även gårdssaneringar
i städernas centrala delar kan ingå i enlighet med vad som anförts
i motionen,

1913 av herr Komstedt (m) vari hemställs att riksdagen beslutar

1. att den statliga räntegarantin även skall omfatta privat finansierade
bostadsfastigheter färdigställda åren 1968 och senare,

2. att räntesubventionen i dessa fastigheter enbart skall avse skillnaden
mellan verkliga räntekostnader för hypotekslån eller motsvarande och garanterad
ränta,

1914 av herrar Mathsson i Fagersta (s) och Gustavsson i Nässjö (s) vari
hemställs att riksdagen godkänner att möjlighet öppnas till basräntesänkningar
för hus färdigställda åren 1958-1967 om räntelån inte beviljats,

1915 av herrar Nordgren (m) och Hovhammar (m) vari hemställs att riksdagen
måtte besluta

a) att det i propositionen 1974:150 föreslagna markvillkoret icke skall
gälla för saneringsfastigheter som förvärvats efter 1/11 1974,

b) att markvillkoret ej heller skall gälla vid ombyggnad eller förbättring
av fastigheter,

c) att vid ombyggnad av flerfamiljshus ett rimligt ingångsvärde får inräknas
i låneunderlaget,

d) att i 48 § jordabalken klart uttrycks att en genom kommunala subventioner
åstadkommen hyresnivå icke skall bedömas såsom utgörande något
riktmärke vid bruksvärdeprövningen vid fordrad hyra.

2 Riksdagen 1974. 19 sami. Nr 36

CU 1974:36

1916 av herrar Nyquist (fp) och Henmark (fp) vari föreslås att riksdagen
beslutar om de justeringar av lagstiftningen om motverkande av konkurrensbegränsning
inom näringslivet m. m., som erfordras för att lagstiftningen
skall bli tillämplig på fastighets- och bostadsmarknaden,

1917 av herrar Persson i Karlstad (s) och Pettersson i Helsingborg (s)
vari föreslås att riksdagen som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad
i motionen anförts om återbetalning av vissa lån till bostadsrättsföreningar,

1918 av herr Romanus (fp) vari hemställs att riksdagen som sin mening
ger Kungl. Maj:t till känna vad som anförts i motionen om att de allmännyttiga
företagens styrelser skall vara helkommunala,

1919 av fru Theorin (s) och herr Ulander (s) vari föreslås att riksdagen
godkänner de grunder för finansiering av ombyggnadsåtgärder som förordats
i motionen, nämligen

a. att den garanterade räntan för ombyggnader fastställs till 3,9 respektive
6 96 i initialskedet även då åtgärderna inte leder fram till nybyggnadsstandard
i väsentliga avseenden,

b. att amorteringstiden för ombyggnadslån görs beroende endast av husets
beräknade återstående användningstid och inte av ombyggnadens omfattning,

1920 av herr Ullsten (fp) vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Majit
begär

1. att de nu föreslagna räntegarantilånen skall kunna utgå vid ombyggnad
av kulturhistoriskt värdefull byggnad när sådan ombyggnad i allt väsentligt
är likvärdig med nybyggnadsstandard,

2. att tilläggslån för upprustning av sådana byggnader skall kunna kombineras
med räntegarantilån,

1921 av herr Ullsten (fp) vari hemställs att riksdagen uppdrar åt Kungl.
Majit att genom tilläggsdirektiv till den sakkunnige som utsetts att göra
en översyn i vissa byggadministrativa organ vidga dennes uppdrag till att
avse en total översyn av de lånebestämmelser och andra regleringar som
förekommer inom bostadsbyggandet,

1922 av herr Åsling m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen vid behandlingen
av propositionen 1974:150 beslutar att i skrivelse till Kungl. Majit uttala
att bostadsbebyggelse i glesbygd skall ske på samma reella lånevillkor som
i tätort och att Kungl. Majit i anledning därav uppdrar åt (»stadsstyrelsen
att närmare ange de kommuner där särskilda fördjupningsregler för statligt
bostadslån skall gälla,

1923 av herr Östrand (s) vari föreslås att riksdagen hos Kungl. Majit hemställer
om förslag till sådana ränteregler för tomträttslån som jämställer tomträttskostnaden
med motsvarande lånekostnad vid statlig bostadsbelåning.

CU 1974:36

dels de i anledning av propositionen 1974:152 väckta motionerna 1974:

1929 av herrar Hovhammar (m) och Nordgren (m) vari hemställs

1. att riksdagen avslår Kungl. Maj:ts proposition 1974:152 med förslag
om ändring i förköpslagen,

2. att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär en utredning om ökade möjligheter
till förköpsrätt för dem som bor i försåld saneringsfastighet,

1930 av herr Wennerfors m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen beslutar
avslå propositionen 1974:152,

1931 av herr Östrand (s) vari föreslås att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer
om en översyn av samordningen mellan kommunallagen och förköpslagen.

Yttranden m. m.

Över propositionen 1974:150, avsnitten 10.5.3 och 10.5.4 har yttrande
inhämtats från skatteutskottet (SkU 1974:5 y). Från lagutskottet har inhämtats
yttrande (LU 1974:1 y) angående i propositionen framlagda förslag till
ändringar i hyreslagstiftningen jämte de i ämnet väckta motionerna
1974:1899 (s), 1902, yrkandena 10 och 11 (m), 1908, yrkandet 7 (vpk), och
1911, yrkandet 1 (m). Vidare har yttrande avgetts av näringsutskottet (NU
1974:3y) angående dels motionen 1974:1907, yrkandet G (fp) - behandlad
i civilutskottets betänkande CU 1974:37 - dels angående den i detta betänkande
behandlade motionen 1974:1916 (fp). Yttrandena har som bilagor
fogats till detta betänkande.

Utskottet har tillförts synpunkter på vissa i propositionen och motionerna
upptagna frågor av bostadsstyrelsen. Svenska målareförbundet, Stockholms
kooperativa bostadsförening. Sveriges villaägareförbund, innerstadsavdelningarna
av Hyresgästföreningen i Stor-Stockholm, m. fl.

Utskottets yttrande
Bostadspolitikens mål och medel

Departementschefen redogör i propositionen inledningsvis forsin allmänna
syn på bostaden och dess roll i hushållens ekonomi (s. 343), på de riktlinjer
som bör gälla för planeringen av bostadsproduktionen under den närmaste
tioårsperioden (s. 345), på bostadens pris (s. 349) och på frågorna om vidgad
boendedemokrati (s. 351).

Genom propositionen föreslås riksdagen avge yttrande över vad departementschefen
anfört om bostadsbyggandets inriktning och omfattning.

Inledningvis anges - med betoning av att en god och tillräckligt rymlig
bostad i god miljö är en mänsklig social rättighet - att det tidigare formulerade
primära målet för bostadsförsörjningen liksom hittills bör vara att alla in -

CU 1974:36

vånare skall kunna erbjudas tillräckligt stora och välutrustade lägenheter
- en bedömning vartill utskottet ansluter sig.

Departementschefen betonar att statsmakternas uttalanden beträffande
det framtida bostadsbyggandets inriktning skall ses som en vägledning för
kommuner och bostadsföretag, vilka har att bestämma och ta ansvaret för
bostadsförsörjningen på de lokala marknaderna. De skiftande förhållandena
leder till att utbudet av lägenheter så nära som möjligt måste anpassas
till det efterfrågemönster som framträder på orten.

Utskottet ansluter sig till dessa bedömningar. Därmed torde också i väsentliga
delar ha tillgodosetts det allmänna syfte att betona efterfrågestrukturens
betydelse som ligger bakom motionerna 1974:1158 (m), 1900 (m)
och 1907 (fp), yrkandet A2, i vad de avser kommunens ansvar för att tillgodose
konsumentkraven. Redan med hänsyn till riktlinjernas avsedda
vägledande karaktär torde en ytterligare prövning av de konkreta, nämnda
motionsyrkandena inte vara behövlig.

I motionen 1974:1904 (c), yrkandet 2 delvis, utsträckes riktlinjerna för
bostadspolitiken till att individen skall ha möjlighet att välja även bostadsort.
Även detta uttalande torde emellertid täckas av den förordade anpassningen
till ortens efterfrågemönster och därför inte påkalla något särskilt uttalande.

1 propositionen betonas önskvärdheten och vikten av att bebyggelsen ges
en betydligt mer varierad utformning, som också motverkar uppdelningen
mellan klart avgränsade småhus- respektive flerfamiljshusområden. Vidare
förordas en ökad variationsrikedom även i fråga om lägenhetsfördelningen
och boendeformerna. Bl. a. stryks under behovet av att i flerfamiljshusen
få en ökad andel lägenheter med fyra eller flera rum och kök. Åtgärder
för att främja en mer allsidig boendestruktur bör vidtas både inom nyproduktionen
och inom det befintliga bostadsbeståndet, bl. a. där andelen
smålägenheter är stor.

Vad sålunda anförts har inte mött invändningar i motionerna. Även utskottet
ansluter sig till vad departementschefen i detta sammanhang anfört.
Därmed kan också väl förenas vad som anförts i motionen 1974:1904 (c)
om en ökad variationsrikedom i bebyggelsens utformning.

En inriktning enligt sagda riktlinjer skulle bl. a. kunna bidra till att motverka
en kategorisering i boendet efter ekonomiska eller andra grunder -en uppfattning som får direkt stöd i motionerna 1974:1904 (c), 1907 (fp)
och 1908 (vpk). Utskottet vill för sin del betona denna målsättning, ur vilken
även andra delmål kan härledas.

Vad angår boendeformerna i övrigt har bostadsrättens fördelar markerats
såväl i propositionen som i motionerna 1974:1902 (m), 1904 (c) och 1907
(fp). En anslutning därtill bör enligt utskottets mening leda till att motsvarande
fördelar inom boendedemokratins ram i möjlig mån görs tillgängliga
även inom hyresområdet.

Vidare anförs i propositionen att till angelägna förändringar också hör
att skapa goda förutsättningar för en väl fungerande social och kommersiell

CU 1974:36

service för alla dem som bor i ett bostadsområde. Vad som i härtill anslutande
sammanhang anförs i motionerna 1974:1904 (c) kan närmast uppfattas som
ett understrykande av denna uppfattning. Utskottet ansluter sig även till
dessa riktlinjer.

I fråga om standarden m. m. anför departementschefen att intresset under
den kommande tioårsperioden bör koncentreras på att avveckla trångboddheten.
Något uttalande till förmån för en allmän höjning av utrymmesstandarden
utöver 1967 års planeringsnormergörs inte. Inte heller görs något
uttalande för en höjning av ambitionsnivån när det gäller utrustningsstandarden.
Strävandena i fråga om utrymmesstandard m. m. får sålunda inriktas
på att - i anslutning till krav på ett mer allsidigt bostadsutbud - fä ett
till den framtida efterfrågan bättre anpassat utbud av lägenheter i flerfamiljshus
med ett större antal rum.

Utskottet ansluter sig även i denna del till departementschefens bedömningar.

De i propositionen behandlade energifrågorna behandlas i betänkandet
CU 1974:37.

Vad härefter angår bostadsbyggandets framtida omfattning betonas i propositionen
att alla beräkningar måste bli osäkra. Med utgångspunkt i
att bostadsproduktionen måste få den omfattning och inriktning som krävs
för att trångboddheten skall kunna avskaffas förutsättes ett fortsatt högt
bostadsbyggande. Departementschefen uppskattar det erforderliga resursutrymmet
till 70 000-80 000 lägenheter per år som ett genomsnitt för de
kommande åren. De kommunala bostadsprogrammen visar en lägre nivå
de närmaste åren, varför det förutsättes att produktionen senare skall ligga
på en högre nivå. Utgångspunkten att ett fortsatt högt bostadsbyggande
är nödvändigt förs också fram i motionerna 1974:1907 (fp) och 1908 (vpk).

Utskottet har ingen erinran mot vad som anförts i detta sammanhang.

Utskottet avstyrker även förslaget i motionen 1974:907 (vpk), yrkandet
2, om ett tillkännagivande om bostadspolitikens utformning. Däri upptagna
sakfrågor behandlas i väsentliga delar som följd av likartade yrkanden nedan
i detta betänkande.

I propositionen anförs beträffande saneringen av det äldre bostadsbestånder
att det inte är möjligt eller ändamålsenligt att närmare ange en tidpunkt
då alla bristfälliga lägenheter i landet skall vara ersatta eller moderniserade.
Saneringstakten beror, framhålls det, på bebyggelsens ålder och sammansättning
inom en ort och på kommunernas möjligheter att ta initiativ till
och driva på verksamheten. Allmänt sett krävs det dock att ombyggnadstakten
ökas väsentligt och att tyngdpunkten därvid förskjuts från småhus
till flerfamiljshus. Det skulle krävas i det närmaste en fördubbling av takten
för ombyggnad av flerfamiljshus - från 5 000-6 000 lägenheter per år - för
att förbättringen av de sämsta lägenheterna skall kunna ske inom acceptabel
tid.

Utskottet har inte heller någon erinran mot dessa i motionerna obestridda

CU 1974:36

uttalanden om behovet av ytterligare insatser för sanering av äldre bostäder.
Närmare bedömningar för även i detta hänseende göras i samband med
kommande budgetprövning.

Utskottet ansluter sig även till vad departementschefen anfört i fråga
om utformningen av ramar för bostadsbyggandet.

I motionerna har tagits upp vissa särskilda frågor med anknytning till bostadsbyggandets
inriktning m. m. Sålunda föreslås i motionen 1974:1904
(c), yrkandet 1, att riksdagen uttalar att en aktiv regionalpolitik och en decentraliserad
bebyggelseplanering är av avgörande betydelse för miljömässigt
goda boendeförhållanden.

Det torde vara obestritt att en aktiv regionalpolitik har en stor betydelse
för bl. a. ortsstrukturen och arbetsförhållandena och därmed även påverkar
möjligheterna till val av bostadsort i olika omgivningar. Ett föreslaget uttalande
i detta sammanhang skulle emellertid kunna leda till missförstånd
om vilka riktlinjer som skall leda de bostadspolitiska strävandena. En decentraliserad
bebyggelseutveckling, i den mån syftet inte täcks inom ett
ortsstruktursystem av kommuner, är närmast en fråga för den översiktliga
kommunala planeringen. Något behov av ett föreslaget uttalande för att
vägleda kommunerna finns inte. Motionsförslaget avstyrks därför.

Förslaget att riksdagen skulle begära en undersökning av bostadsefterfrågans
struktur och om storleken och effekten av subventioner till bostadskonsumenter
läggs fram i motionen 1974:916 (m), yrkandena Bl och 2.

Att fortlöpande följa efterfrågeutvecklingen och med ledning härav ansvara
för balans i bostadsproduktionen måste i betydande utsträckning anses
vara en kommunal uppgift. En i statlig regi genomförd punktvis undersökning
torde erfarenhetsmässigt ge föga vägledning.

Motionärernas andra yrkande avseende storleken och effekten av de subventioner
av olika slag som för närvarande utgår torde vad gäller subventionernas
omfattning kunna fastställas utan ytterligare utredning. De olika
subventionsinslagens omfördelande effekter torde, när behov härav anses
påkallat, böra bedömas i ett vidare sammanhang.

Efterfrågan påverkas i väsentlig utsträckning av priser och hyror och även
av en rad faktorer utanför den egentliga bostadssektorn. Den nu föreliggande
propositionen syftar bl. a. till att ge ökad neutralitet i detta utbud, vilket
kan antas påverka även efterfrågan. Bakom dessa förslag ligger bl. a. undersökningar
inom boende- och bostadsfinansieringsutredningen.

Utskottet avstyrker vidare, med åberopande av tidigare uttalanden och
med hänvisning till vad ovan anförts om vikten av ett allsidigt bostadsutbud,
motionen 1974:259 (fp), yrkandena A och B, rörande markkontaktsbostäder.

Mot bakgrund av farhågor för att ett utbrett hyresmotstånd i vissa områden
skall leda till en kraftig nedgång i byggandet och risken för en ny bristsituation
föreslås i motionen 1974:1907 (fp), yrkandet Al, att riksdagen uttalar
sig för att förslag om avskrivning av s. k. hyresförlustslån bör föreläggas
nästa års riksdag. 1 motionen uttalas vidare att inga sådana lån bör utgå

CU 1974:36

för hus som påbörjas efter utgången av år 1974. Detta föreslås riksdagen
genom yrkandet A2, delvis, ge Kungl. Maj:t till känna.

Enligt vad utskottet erfarit genom ett den 29 november 1974 lämnat
interpellationssvar kommer en redogörelse för de principer som tillämpas
vid eftergift av hyresförlustslån att föreläggas nästa års riksdag. Det kan
därför inte anses lämpligt att riksdagen nu - utan tillgång till detta material
- tar ställning på ett så preciserat sätt som det föreslagna.

Utskottet avstyrker i detta sammanhang också det i motionen 1974:1908
(vpk), yrkandet 1, föreslagna uttalandet om successiv överföring av privata
flerfamiljshus i kommunal och kooperativ ägo. Utskottet hänvisar därvid
till tidigare uttalanden i samma ämne.

Den bostadspolitiska organisationen m. m.

Departementschefen anmäler (s. 353) frågan om tillkallande av en sakkunnig
för att göra en översyn av den bostadspolitiska organisationen. En
sakkunnig har tillkallats och direktiv har lämnats för utredningen (bil.
2), vilken avsetts utmynna i förslag snarast möjligt och senast under första
halvåret 1976.

I motionen 1974:1921 (fp) föreslås tilläggsdirektiv till den sakkunnige, vilka
skulle vidga uppdraget till att avse en total översyn av de lånebestämmelser
och andra regleringar som förekommer inom bostadsbyggandet.

De riktlinjer som i motionen anges böra vara ledande för utredningen
knyter enligt utskottets mening väl an till utfärdade direktiv.De låneregler
som anges böra tas upp är till största delen föremål för utredning eller har
utretts. I vissa ytterligare fall kommer den sakkunnige att redan enligt givet
uppdrag få göra i vart fall översiktliga bedömningar. De fall som därefter
kan återstå är inte av sådan karaktär att tilläggsdirektiv kan anses erforderliga.
Utskottet avstyrker därför motionsyrkandet om tilläggsdirektiv såsom i väsentliga
delar tillgodosett. Motionen bör emellertid överlämnas till den sakkunnige.
Detta bör ges Kungl. Maj:t till känna.

Vidare har i motionen 1974:1904 (c), yrkandet 15, föreslagits att den anmälda
översynen skall ske med parlamentarisk medverkan.

Enligt utskottets mening är en utredning av föreslagen typ i första hand
att anse som en organisatorisk utredning, väl lämpad att utföras på av departementschefen
avsett sätt. Den sakkunnige har vidare möjlighet att i
sitt arbete genom kontakt med berörda lekmannastyrelser få synpunkter
av motsvarande karaktär. Det är av mycket stort intresse att översynen
kan genomföras så snart som möjligt. Motionsyrkandet avstyrks därför.

Till detta område knyter även an motionen 1974:1907 (fp), yrkandet E 2,
vari förordas obligatorisk varudeklaration av bostäder och en omvandling av
bostadsförmedlingarna till serviceorgan med informationsuppgifter.

Enligt utskottets mening är det sålunda föreslagna syftet täckt - i vissa
delar genom redan pågående arbete och åtgärder, i andra delar genom den

CU 1974:36

föreslagna översynen av den bostadspolitiska organisationen. Med hänsyn
till att motionen i väsentliga delar får anses tillgodosedd påkallas nu inte
någon åtgärd från riksdagens sida.

Förbättrad boendemiljö

De frågor som rör bostadens närmaste omgivning, vilka frågor kan och
bör påverkas av bostadspolitiska åtgärder, har redovisats på ett klargörande
sätt i propositionen (s. 364-365). Riksdagen föreslås mot bl. a. denna bakgrund
godkänna vissa förordade grunder till bidrag för förbättring av boendemiljön.

Propositionsförslaget utgår från att direkta statliga bidrag ansetts nödvändiga
för att miljöförbättrande åtgärder skall komma till stånd i tillräcklig
omfattning. Förslag lämnas om allmänna riktlinjer för bidragsgivningen, vilka
innebär att bidragen för utgå inom en mycket vid åtgärdsram, inom
vilken prioritet ges åt områden där det är svårt att avsätta lägenheterna.
Bidrag skall inte lämnas för bebyggelse som tillkommer efter år 1974. Bidrag
bör utgå med högst 50 % av godkänd kostnad, dock med högst 1 000 kr.
- eller om särskilda skäl föreligger högst 2 000 kr. - för varje berörd lägenhet.
De boende bör beredas tillfälle att ta aktiv del såväl i planeringen som
i utformningen av åtgärderna. När bidrag utgår i förening med bostadslån
bör låneunderlaget minskas med bidragsbeloppet. Bidragsreglerna föreslås
träda i kraft den 1 juli 1975. Departementschefen räknar med ett anslagsbehov
för nästa budgetår om 30 milj. kr.

Till stöd för särskilda insatser för en barnvänlig boendemiljö har för innevarande
budgetår anvisats ett anslag om 30 milj. kr. I prop. 1974:170
föreslås att ytterligare 15 milj. kr. anvisas på tilläggsstat för innevarande
budgetår för detta ändamål (se SoU 1974:42). Avsikten är att detta anslag
skall ersättas av det i prop. 1974:150 föreslagna generella anslaget.

Genom det nämnda förslaget om anslag på tilläggsstat och vad som förordas
om fortsatt bidragsgivning får förslagen i motionen 1974:584 (c) om
fortsatta insatser anses helt tillgodosedda.

I motionen 1974:1904 (c), yrkandet 3 delvis, förordas den i propositionen
föreslagna vidgningen av bidragsområdet omfatta även vuxenmiljön, medan
motionen 1974:1907 (fp), yrkandet B 1, syftar till att det särskilda anslaget
för en barnvänlig boendemiljö skall utgå även i fortsättningen.

Enligt utskottets mening bör bidragsgivningen sammanföras till ett gemensamt
anslag.

I fråga om det närmare tillämpningsområdet föreslås i motionen 1974:1912
(c), yrkandet 2 delvis, att bidrag skall få utgå även för gårdssaneringar i
städernas centrala delar. Vidare föreslås i motionen 1974:1907 (fp), yrkandet
B 2, att bidrag skall förutsätta samråd med de boende.

De föreslagna bidragsreglerna öppnar i och för sig möjlighet att lämna
bidrag för gårdssaneringar, varmed motionsyrkandet i denna del får anses

CU 1974:36

tillgodosett. En annan sak är att prioriteringsreglema t. v. torde komma
att leda bidragen till andra områden med bristfälliga miljöer än de i städernas
centrala delar. Även förslaget om samråd med de boende får anses tillgodosett
i fråga om såväl planeringen som genomförandet av åtgärderna.

Utskottet föreslår för sin del ytterligare att bidragsgivningen inte - trots
anknytningen till bostadslägenheterna och närmiljön - begränsas att avse
endast bostadsföretagen och att bidrag skall kunna utgå även till kommun.
Därmed öppnas möjlighet att i vissa fall tillgodose anspråk från flera bostadsområden
på ett mer effektivt sätt. Vad utskottet anfört bör riksdagen
som sin mening ge Kungl. Majit till känna.

I fråga om anslagsvolymen framställs i motionerna 1974:1904 (c), yrkandet
3 delvis, och 1912 (c), yrkandet 2 delvis, förslag att riksdagen skall godkänna
en omfattning av bidragsgivningen om 50 milj. kr. för nästa budgetår. I
den förstnämnda motionen hävdas att man därvid skall i mindre omfattning
lita till arbetsmarknadsmyndigheternas aktivitet - även om sådana insatser
inte avvisas. Yrkandet i den sistnämnda motionen syftar bl. a. till att skapa
bidragsmöjlighet för gårdssaneringar. I motionen 1974:1907 (fp) förordas,
utan något yrkande i detta sammanhang, att för den i propositionen föreslagna
allmänna bidragsgivningen och för den som riktar sig till att uppnå
en barnvänlig bostadsmiljö totalt bör reserveras 50 milj. kr.

Hittills vunna erfarenheter tyder på en avsevärd efterfrågan av föreslagna
bidrag. I bedömningen måste dock tas hänsyn till att anslaget inte avsetts
vara av engångskaraktär utan får återkomma under flera budgetår. Hänsyn
får också tas till att formerna för bidragsgivningen kommer att utvecklas
successivt och att kommande erfarenheter kan ge ytterligare synpunkter
i fråga om anslagets storlek.

Utskottet vill vidare peka på att även arbetsmarknadspolitiska medel avsetts
kunna användas för ändamålet. Härigenom kan resurser av betydande
omfattning komma att ställas till förfogande för detta ändamål.

I motionen 1974:1907 (fp), yrkandet B 3, föreslås ett uttalande om att
hänsyn bör tas till effekterna för boendemiljön vid utformning av länebestämmelscr,
konkurrensregler och lagstiftning angående tvångsförvaltning
av fast egendom.

Utskottet har på annan plats i betänkandet behandlat motionen 1974:1921
(fp) angående tilläggsdirektiv till den sakkunnige som tillkallats för att överse
den bostadspolitiska organisationen. Här förevarande motionsyrkande anknyter
till samma frågeställningar. Den aktualiserade översynen torde sålunda
vara motiverad av behovet dels att åstadkomma ökad smidighet i
byggadministrationen, dels att utröna olika lånereglers och andra bestämmelsers
inverkan på bostadsbyggandets utformning. Därvid torde inte minst
olika byggbestämmelsers styrande effekt på ur miljösynpunkt viktiga inslag
i byggandet böra tillmätas betydelse.

Med utskottets ställningstagande till motionen 1974:1921 torde nu förevarande
yrkande inte behöva föranleda någon ytterligare riksdagens åtgärd.

CU 1974:36

Slutligen föreslås i motionen 1974:1910 (fp), yrkandet 2, med hänvisning
till miljösynpunkter, att bidrag skulle utgå till kommuner som tillhandahåller
koloniträdgårdslotter.

Förslaget avstyrks med hänvisning till vad utskottet tidigare anfört (CU
1974:14) och till att uppgiften måste tas somen helt kommunal angelägenhet.

Förköpslagen

1 propositionen 1974:152 föreläggs riksdagen förslag till vissa ändringar
i förköpslagen (1967:868) (FL). I motionerna 1974:1929 (m), yrkandet 1,
och 1930 (m) yrkas att riksdagen inte antar lagförslaget.

En huvudpunkt i förslagen är en ny ändamålsbestämning, utformad så
att i 1 § första stycket tillagts att kommun har förköpsrätt även vid försäljning
av sådan egendom som behöver rustas upp.

Motivledes anges (s. 29) att med de föreslagna ändringarna kommer kommunerna
att kunna göra gällande förköpsrätt i praktiskt taget alla de situationer
då ett köp framstår som önskvärt från mark- och bostadspolitisk
synpunkt och att därmed det av riksdagen (CU 1973:18 s. 5) uppställda
målet nås att förköpslagen skall bygga på kommunens obetingade företrädesrätt
till mark som avses för ny eller förändrad tätbebyggelse.

Vad sålunda uttalats torde enligt utskottets mening innebära att även
tidigare anförda motivuttalanden bakom lagrummets oförändrade del något
förskjutits och anpassats till utvecklingen på det markpolitiska området i
övrigt. Departementschefen anför också (s. 28) att den principiella utgångspunkten
måste vara den att förköpsrätt skall kunna utövas närhelst det
behövs för att en kommun skall kunna genomföra sina markpolitiska intentioner.

Då förslaget i denna del sålunda ansluter till vad riksdagen tidigare godtagit
tillstyrks det även av utskottet.

Genom förslaget till ändring i 3 § upphävs den s. k. areal- och värderegeln
för att kommunernas saneringsverksamhet skall underlättas. Förköpsrätt
skall dock inte föreligga i fråga om fastighet med en areal understigande
3 000 m' som är bebyggd med friliggande småhus eller rad- och kedjehus
om huset är inrättat till permanent bostad eller bostad för fritidsändamål
för högst två familjer. Undantagsregeln ansluter därmed till de typkoder
som finns i taxeringslängder.

Utskottet tillstyrker lagförslaget i denna del. Utskottet har inte heller
någon erinran mot lagförslaget i övrigt.

Av vad ovan anförts följer att utskottet avstyrker motionerna 1974:1929
(m), yrkandet 1, och 1930 (m).

Möjligheter finns att kringgå FL eller att förhindra förköp. Utskottet ansluter
sig emellertid till ståndpunkten att FL inte bör kompletteras med
regler för att minska dessa förfaranden. Sådana regler skulle minska lagens
enkelhet och därmed dess användbarhet. I sådana fall bör kommunen an -

CU 1974:36

vända sig av expropriation om den vill förvärva fastigheten.

Det anförda gäller i tillämpliga delar även i fråga om önskemål att i FL
ta in en prisprövningsregel.

I den nämnda motionen 1974:1929 (m), yrkandet 2, föreslås att riksdagen
påkallar utredning om ökade möjligheter till förköpsrätt för dem som bor i
försåld saneringsfastighet.

Utskottet har nedan (s. 57) prövat härtill anslutande frågor i anledning
av utredningsyrkande i motionen 1974:1907 (fp), yrkandet E 1 c. Helt frånsett
dessa bedömningar avstyrker dock utskottet det här behandlade motionsyrkandet
med hänsyn till att förköpslagen inte bör få gälla till förmån för
enskilda. En helt annan sak är att kommunen, sedan den utövat en förköpsrätt
i syfte att rusta upp ett hus, självfallet även kan överlåta fastigheten
till en bostadsrättsförening, om detta är förenligt med kommunens intressen.
En sådan möjlighet skulle dock motverkas genom bifall till det i samma
motion intagna, ovan behandlade, yrkandet om avslag på lagförslaget.

Slutligen tar utskottet i detta sammanhang upp motionen 1974:1931 (s),
vari föreslås att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer om en översyn av
samordningen mellan kommunallagen och förköpslagen. Motionen utgår från
det förhållandet att den kommunala kompetensen enligt 3 § kommunallagen
(KL) inte har samma reglering som enligt FL.

Innehållet i 3 § KL innebär att de närmare avgörandena i stor utsträckning
överlämnas åt rättstillämpningen, som i sin tur får vägledas av de uppgifter
som statsmakterna lagt på kommunerna inom bl. a. det markpolitiska området.
En sålunda förutsatt anpassning av rättstillämpningen skulle göra
en särskild översyn överflödig då det gäller att nå det av motionären hävdade
och av utskottet biträdda syftet. Motionens syfte får därmed anses tillgodosett
utan en riksdagens åtgärd.

Markpolitik och planfrågor

Markvillkoret

1 syfte att förbättra kommunernas möjligheter att styra plangenomförandet,
att möjliggöra en kommunal markfördelning och att eliminera konkurrensen
om exploateringsmark föreslås i prop. 1974:150 ett s. k. markvillkor.
Villkoret innebär att som förutsättning för bostadslån skall gälla att
marken förvärvats från kommun, landstingskommun eller av sådan kommun
helägt fastighetsbolag. Med sådant förvärv jämställs tomträttsupplåtelse
från kommun.

Vissa undantagsregler föreslås dock gälla. Sålunda får det föreslagna markvillkoret
inte tillämpning för enfamiljshus som skall bebos av sökanden
då marken sålts av annan än byggintressent. Vidare skall markvillkoret
inte gälla om sökanden ägde marken eller innehade den med tomträtt den
1 november 1974, beträffande mark utom saneringsområde dock endast
om ansökan om bostadslån inges före den 1 juli 1984. Undantag gäller

CU 1974:36

även vid vissa förvärvstyper. Slutligen ges den allmänna undantagsregeln
att regeringen för särskilt fall kan förordna att bostadslån får utgå - ett
förordnande som när det gäller hus utanför saneringsområde kan ges endast
på ansökan av kommunen.

I motionerna 1974:1902 (m), yrkandet 1, samt 1907 (fp), yrkandet D 2,
föreslås riksdagen avslå propositionen i denna del. Motiven är dock oförenligt
skilda. I den förstnämnda motionen (m) uppfattas markvillkoret som en
ytterligare åtgärd för att stimulera kommunerna till en socialistiskt inriktad
markpolitik och innebärande en inte önskvärd kommunal monopolställning
i vad gäller mark för statsbelånad bostadsbebyggelse. I den sistnämnda motionen
(fp) delas i propositionen anförda synpunkter på behovet av ett omfattande
kommunalt markinnehav men anförs att strikta regler om anbudskonkurrens
skulle fylla samma grundläggande syfte, sett till den slutliga
produkten. Ett restriktivt tillämpat konkurrensvillkor skulle enligt motionärerna
också på sikt leda till en väsentlig ökning av kommunernas
markinnehav.

Vidare har i motioner föreslagits ändringar i den närmare utformningen
av markintresset. Sålunda föreslås i motionen 1974:1904 (c), yrkandet 7
delvis, att förutsättningen om kommunal mark som villkor för statlig belåning
skall tillämpas på sätt närmare anges i motionen. I motionen (s. 8)
poängteras möjligheterna att medge undantag särskilt i saneringsfallen och
anförs exempel på situationer där undantag bör medges för byggandet av
ett mindre antal småhus. En direkt minskning av markvillkorets tillämpningsområde
föreslås i motionen 1974:1915 (m), yrkandena a) och b), vari
föreslås att villkoret inte skall gälla "för saneringsfastigheter som förvärvats
efter den 1 november 1974” och inte heller "vid ombyggnad eller förbättring
av fastigheter”.

I motsatt riktning går motionen 1974:1908 (vpk), yrkandet 3 delvis, vari,
såvitt nu är i fråga, föreslås att undantagsregeln för mark som sökanden
ägde eller innehade med tomträtt den 1 september 1974 skall begränsas
till att avse fall då låneansökan görs inom ett år och sålunda inte före den
1 juli 1984 som föreslås i propositionen.

Härtill knyter an också de mer allmänt syftande motionerna 1974:1901
(fp) med yrkandet att riksdagen uttalar som sin mening att byggnadsrätten
bibehålls, samt återstående del av yrkandet 3 i den närmast härovan nämnda
motionen 1974:1908 (vpk). Där föreslås riksdagen uttala sig för att endast
samhällsägd mark får stadsplaneläggas samt hos regeringen hemställa att
förslag härom utarbetas och föreläggs riksdagen.

Det sistnämnda motionsyrkandet i motionen 1974:1908 (vpk) innebär krav
på inte endast kommunal förmedling av mark för statsbelånat bostadsbyggande
utan på ett samhälleligt markmonopol beträffande den största delen
av tätbebyggelsen. Utskottet kan, med hänvisning även till tidigare ställningstaganden
i detta ämne, inte förorda ett föreslaget uttalande.

CU 1974:36

Utskottet kan inte heller tillstyrka motionen 1974:1901 (fp, c, m) med
dess förslag som syftar till att byggnadsrätten skall vara oskiljaktigt förenad
med äganderätten. Riksdagen torde komma att fl ta ställning i dessa frågor
i anslutning till kommande förslag, grundade på det fortsatta arbetet med
en mark- och byggnadslagstiftning. Utskottet avstyrker sålunda motionen.

Utskottet ansluter sig till utgångspunkten att kommunernas möjligheter
att styra plangenomförandet bör förbättras genom ökade förutsättningar för
ett kommunalt markinnehav. Frågorna om marken skall försäljas eller upplåtas
med tomträtt behandlas i ett senare sammanhang. Utskottet avstyrker
sålunda motionerna 1974:1902 (m), yrkandet 1, och 1907 (fp), yrkandet D 2.

Den tekniska utformningen av markvillkorets huvudregel har inte mött
specifika invändningar. Dess praktiska innebörd anges närmast genom
undantagsreglerna. Utskottet har för sin del ingen erinran mot att lån för
byggande av ett mindre antal småhus kan, enligt motionen 1974:1904 (c),
vara ett tänkbart dispensfall då tillämpning av markvillkoret under normala
omständigheter inte skulle behöva vidhållas. Detta bör riksdagen som
sin mening ge Kungl. Maj:t till känna.

Utskottet har vidare förutsatt att mark som bostadsrättsförening förvärvar
från riksorganisation som den tillhör eller från annan medlem därav i fråga
om markvillkoret skall behandlas som om den förvärvats den dag då säljaren
köpte den.

Det i motionen 1974:1915 (m), yrkandena a) och b), framförda förslaget
om att saneringsfastigheter skulle generellt undantas och att markvillkoret
inte skulle gälla vid bostadslån för ombyggnad eller annan förbättring kan
däremot inte tillstyrkas. Byggkonkurrensutredningen föreslog bl. a. ett generellt
undantag för ombyggnad eller förbättring. Utredningens förslag tillgodoses
så till vida att markvillkoret i fråga om flerfamiljshus avses omfatta
endast saneringsfastigheter som förvärvas efter utgången av oktober 1974
samt att det inte skall omfatta bostadslån för vare sig ny- eller ombyggnad
av småhus i annat fall än då marken förvärvats av byggintressent. Motionsyrkandena
torde därför i sak sammanfalla och avse ett undantag från
markvillkoret när ombyggnadslån söks för efter september 1974 förvärvat
flerfamiljshus i saneringsområde.

Utskottet delar departementschefens mening att markvillkoret i princip
bör gälla i dessa fall. Samma hänsyn har därvid tagits till saneringsverksamhetens
betydelse och den tendens till fastighetsspekulation som här
ibland gjort sig gällande. Härtill bör fogas även den ledande roll som kommunen
redan tillagts i fråga om en avsedd ökande ombyggnad av flerfamiljshus.
Utskottet avstyrker sålunda motionsförslaget.

Departementschefen uttalar (s. 382 n) i fråga om tillämpningen av Kungl.
Maj:ts rätt att medge undantag från markvillkoret, att i saneringsfallen torde
tillräckliga skäl för undantag i allmänhet föreligga om kommun ansökt om
eller tillstyrkt undantag. I anslutning till vad som anförts i motionen
1974:1904 (c), s. 8, bör detta uttalande strykas under. Med detta under -

CU 1974:36

strykande torde de farhågor som yppats bl. a. i motionen 1974:1907 (fp)
för att saneringsverksamheten skulle avstanna på grund av bristande resurser
hos kommunerna när det gäller att initiera och genomföra sanering anses
undanröjda. Kommunerna kommer att kunna uppställa önskade villkor för
främjande och genomförande av en saneringsplanering utan förvärv av mark
med eller utan byggnad.

För det fall att kommun förvärvat mark från säljare som förbehållit sig
byggnadsrätten och sedan sålt den vidare med samma förbehåll är markvillkoret
inte uppfyllt, vilket bör noteras i detta sammanhang. Möjligheten
att söka bostadslån före den 1 juli 1984 kvarstår dock än i detta fall.

Vad slutligen angår det i yrkandet 3 i motionen 1974:1908 (vpk) framställda
förslaget att respittiden för ansökan om bostadslån då sökanden innehade
marken den 1 november 1974 skall minskas till ett år har utskottet stannat
för följande bedömning. Byggkonkurrensutredningen föreslog en femårig
övergångstid. Denna övergångstid ansågs av flera remissinstanser (s. 270)
för kort för att möjliggöra en smidig övergång till de nya förhållandena.
Enligt utskottets mening är en ettårig övergångstid uppenbart orealistisk.
Motionsförslaget avstyrks därför.

Finansiering av markförvärv

Kungl. Maj:t föreslår vidare riksdagen att avge yttrande över vad departementschefen
i övrigt förordat i fråga om markpolitik samt uttalat angående
planfrågor.

Beträffande finansiering av kommunala markförvärv föreslås till en början
en uppmjukning av kommunallagstiftningens upplåningsregler.

Utskottet tillstyrker att riksdagen för sin del antar lagförslagen.

I fråga om markförvärvslänefondens utlåningskapacitet anförs bl. a. att anslagsbehovet
för härefter följande budgetår får prövas mot bakgrund av redovisade
behov och med hänsyn till vad det statsfinansiella läget vid varje
tillfälle ger utrymme för.

Anslagsbehovet för innevarande budgetår behandlas i betänkandet CU
1974:37.

1 motionen 1974:1908 (vpk), yrkandet 2 i vad det behandlas i detta sammanhang,
föreslås vissa lättnader i lånevillkoren.

Utskottet yttrade i betänkandet CU 1974:14 (s. 11) i anledning av motsvarande
yrkande att frågan borde behandlas i samband med proposition
i anledning av byggkonkurrensutredningens betänkande. Utskottet anslöt
sig därmed till vad dåvarande inrikesministern tidigare anfört (prop. 1973:1
bilaga 13, CU 1973:19 s. 40). I sistnämnda sammanhang gav riksdagen
som sin mening Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört om villkoren
för markförvärvslångivningen. Detta innebar att en översyn av förutsättningarna
för markförvärvslån påkallats.

CU 1974:36

Utskottet är nu inte berett att ompröva villkoren för markförvärvslånen.
Förutsättningarna har i viss mån ändrats genom nya och kortare tidsperspektiv
för markförvärven, vartill utskottet nedan återkommer. Utskottet
har förutsatt att bedömningar även mot denna bakgrund kommer att föreläggas
riksdagen. Motionsyrkandet avstyrks.

Utskottet utgår vidare från att en bedömning med eventuella förslag i
fråga om förutsättningarna för lån m. m. kommer att föreläggas riksdagen
i enlighet med vad tidigare uttalats och till komplettering av i prop. 1974:150
(s. 386-387) gjorda uttalanden.

Kommunernas planering av markförvärven m. m.

Utskottet ansluter sig till vad departementschefen uttalat (s. 385) om en
aktivering av kommunernas planering kring markfrågorna samt om behovet
av kommunala program för markförvärv, förankrade även i den översiktliga
fysiska planeringen. Vad departementschefen anfört (s. 386) om en förkortning
av tidsperspektiven vid markförvärv och om den kommunala markplaneringsperiodens
längd har inte heller föranlett till någon utskottets erinran.

Ny markanvändnings- och byggnadslagstiftning

Departementschefen har anmält sina ställningstaganden till bygglagutredningens
principbetänkande och anfört att betänkandet, med bibehållande
av vissa grundtankar, får arbetas över och bli föremål för ny remissbehandling.

Utskottet har ingen erinran mot det föreslagna förfarandet. Det torde
vara uppenbart att riksdagen inte på grundval av den gjorda redovisningen
nu bör ta ytterligare ställning till utgångspunkterna för det fortsatta utredningsarbetet.
Utskottet har förutsatt att arbetet fortsätts i sammanhållna
former och i syfte att avlämna konkreta lagförslag.

Åtgärder för att frända konkurrensen på byggmarknaden, m. m.

Allmänna riktlinjer för markfördelningen

Departementschefen anför (s. 427—428) att kommunerna - utan att vara
bundna av särskilda regler - bör utnyttja sina möjligheter att genom fördelning
av kommunal mark främja effektiviteten i bostadsbyggandet. Det
förhållandet att kommuner i detta avseende inte skall vara bundna vid
särskilda regler utesluter dock inte, enligt departementschefen, att statsmakterna
tar ställning till vissa allmänna riktlinjer för markfördelningen.

Departementschefen anför i denna del inledningsvis (s. 428) att de av

CU 1974:36

1967 års riksdag (prop. 1967:100, SU 100) antagna riktlinjerna för kommunernas
markfördelning och fördelning av byggherreuppdrag bör ligga
fast. Dessa riktlinjer innebor dels att en likställighetsprincip i fråga om fördelningen
mellan byggherrarna bör underordnas kravet på en rationell produktion,
dels att självkostnadsföretagen bör ges en dominerande ställning
inom produktionen av flerfamiljshus utan att man uppoffrar konkurrensen
mellan olika företagsformer och dels att kommunerna företrädesvis bör upplåta
byggmarken med tomträtt. Angelägenheten av att den sistnämnda riktlinjen
tillämpas stryks under.

Till dessa redan antagna riktlinjer fogas uttalanden dels om angelägenheten
av att småhusbyggandet i ökande utsträckning läggs på kommunerna
och de självkostnadsbestämda företagen, dels om att byggherrarnas skicklighet
som byggherrar och förvaltare bör vara utslagsgivande och dels att
markfördelningen bör användas för att uppnå en bättre boendemiljö och
bättre boendeservice.

Sammanfattningsvis innebär förslaget att redan gällande riktlinjer och
här refererade nya uttalanden - vid sidan av det övergripande målet att
främja en social hyres- och bostadspolitik samt effektiviteten inom bostadsbyggandet
- bör vara vägledande vid kommunernas markfördelning.

Den av riksdagen redan antagna riktlinjen att kommunerna företrädesvis
bör upplåta mark med tomträtt berörs i motioner. Sålunda har i motionen
1974:1904 (c), yrkandet 9, riksdagen föreslagits ansluta sig till de riktlinjer
för kommunal markupplåtelse som anges i motionen. I motionen uttalas
i denna del (s. 8 n) att huvudprincipen bör vara valfrihet för den enskilde
- en princip som dock bryts till förmån för tomträttsupplåtelse då det gäller
områden med väntad betydande markvärdestegring eller där kommunen
behöver planeringsfrihet, dvs. främst de större tätorternas centrala delar.

Vidare anförs i motionen (s. 8 ö) att det inte är motiverat att framhålla
kravet på rationell produktion före krav på bra service och miljö. Som riktmärke
för markfördelningen bör enligt motionen, yrkandet 8, gälla en företrädesrätt
för den byggherre som kan erbjuda en bra boendemiljö och
bostadsservice till lägsta pris.

Även i motionen 1974:1907 (fp), s. 23, synes en vidgad användning av
tomträtt förordas i samband med markvillkorets tillämpning på saneringsfastigheter.

Förslaget i motionen 1974:1904 (c), yrkandet 6, torde syfta till att ge kommunerna
bättre förutsättningar för att anordna markfördelningstävlingar.

Förutsättningarna för markfördelningstävlingar och bedömningar av tävlingsbidrag
är mycket ovissa och föremål för forskning och utredning. Det
torde inte vara ens möjligt att på ett tjänligt sätt tillgodose motionärernas
önskemål. Utskottet hänvisar emellertid till den ändring i bostadsstyrelsens
uppgifter som förordats i direktiven för den särskilde sakkunnige. Förslaget
avstyrks sålunda.

CU 1974:36

I fråga om tomträtt gäller enligt redan gällande riktlinjer, att beslutet
lagts helt på kommunerna för att de skall kunna ta hänsyn till skiftande
lokala förhållanden. Det är uppenbart att tomträttens fördelar gör sig gällande
med olika styrka i skilda områden. Som i motionen anförs kan dessa fördelar
anses generellt givna i vissa områden. Där bör sålunda den gjorda rekommendationen
kunna undantagslöst gälla. I andra områden åter måste lokal
prövning ske. Enligt utskottets mening kan vad i motionen anförts i denna
del väl förenas med vad departementschefen förordat.

I vad gäller motionsyrkandena i övrigt torde även detta vara förenligt
med propositionsförslaget. Den ordning i vilken olika tidigare och nya uttalanden
tagits upp i detta sammanhang får inte anses innebära en rangordning
av olika intressen. Det sammanfattade förslaget lämnas utan erinran.

Byggande i egen regi, upphandlingsforfarandet

I propostion (s. 429-430) redovisar departementschefen sin ståndpunkt
att stark restriktivitet gentemot egenregibygge vid statlig bostadsbelåning
är påkallad och anger skälen härför. Härtill fogas uppfattningen, dels att
det finns drag hos de självkostnadsbestämda företagens egenregiproduktion
som är positiva från allmän synpunkt och från konsumentsynpunkt, dels
att värdefulla utvecklingsmöjligheter och andra fördelar skulle förloras om
egenregibygge i övrigt hindrades fullständigt.

Mot denna bakgrund föreslås (s. 430 n) att bostadslån inte lämnas för
sådan nybyggnad som utförs av markägaren eller tomträttshavaren - egenregibygge
- såvida inte kommunen på förhand lämnat medgivande eller
statlig bostadsmyndighet funnit särskilda skäl föreligga. Regeln skall inte
vara tillämplig på den som på egen hand uppför ett småhus som han avser
att själv bebo.

Förslaget i denna del innebär sålunda bl. a. att regelns tillämplighet i
första hand beror på kommunens avgörande. Departementschefen uttalar
i denna del att lån bör utgå till egenregibygge på mark som fördelats av
kommunen efter tävlan. I övriga fall förutsätts kommunens medgivande
- via det kommunala förmedlingsorganet - kunna lämnas om kommunen
bedömer att kostnaden för bygget inte kommer att överstiga kostnadsnivån
för upphandlade projekt och kommunen även i övrigt bedömer en sådan
produktion lämplig. Som förut sagts skall dock lån kunna beviljas även
i strid mot kommunens bedömning, om statlig bostadsmyndighet anser
att särskilda skäl föreligger.

Genom den refererade huvudregeln avskärs i princip egenregibyggandet
från möjlighet till bostadslån då kommunen, eller lånemyndighet, inte
medger undantag. I fråga om förhandlingsentreprenadoch anbudsupphandling
föreslår departementschefen (s. 432 n) att till kommunens avgörande -genom förmedlingsorganet - läggs även frågan om undantag från ett principiellt
krav på anbudsupphandling. Även i detta fall föreslås dock bostadslå -

3 Riksdagen 1974. 19 sami. Nr 36

CU 1974:36

nemyndighet kunna få bevilja lån mot kommunens uppfattning i konkurrensfrågan
om det finns särskilda skäl. Liksom i egenregifallet förordas en
begränsning av tillämpligheten på småhusbyggandet, här utformad som att
denna prövning inte skall avse styckebyggda småhus som skall bebos av
lånesökanden.

Ett avstående från kravet på anbudsupphandling och sålunda ett godkännande
av förhandlingsentreprenad bör enligt förslaget utgå från en prövning
som tillåter förhandlingsentreprenad vid statlig långivning endast i
de fall där en sådan vid en allsidig bedömning kan anses vara minst lika
fördelaktig som en anbudsupphandling skulle ha varit i motsvarande fall.
Det stryks under att intressegemenskap mellan byggherre och förhandlingspart
i en förhandlingsentreprenad i och för sig inte utesluter långivning
om upphandling anses fylla de rådande allmänna kraven.

I de föreslagna konkurrensbefrämjande reglerna ingår vidare att några
särskilda krav inte skall ställas upp för byggherrarnas anbudsprövning -frånsett vad nedan sägs om förmedlingsorganets möjlighet att hindra statlig
långivning med åberopande av att entreprenören obehörigen gynnats.

Som en ytterligare förutsättning för statligt bostadslån skall enligt propositionen
gälla regler, vilkas syfte är att utan generell detaljgranskning
från kommunens sida bl. a. främja en öppenhet i förfarandet och stimulera
tävlingsmomentet i upphandlingen (s. 434). Huvudtemat i dessa regler torde
vara att bostadslån skall kunna hindras om kommunen finner ett av byggherren
antaget anbud påtagligt sämre i fråga om totalkostnaden och kvaliteten
än annat eller andra anbud. Det stryks under att det därvid inte
är fråga om en överprövning av anbudsbedömningen utan endast en bedömning
av kravet på öppenhet och konkurrensmöjlighet.

Härtill ansluter slutligen i propositionen förordade ändrade grunder för produktionskostnadsprövningen
som innebär att kommunen genom förmedlingsorganet
kan hindra bostadslån vid bedömningen att entreprenören otillbörligen
gynnats. Även i detta fall föreslås lånemyndigheten kunna frångå kommunens
bedömning när den anser att särskilda skäl föreligger. 1 de fall
som angetts närmast här ovan kan lånemyndigheten även göra en egen
prövning i strid mot ett positivt kommunalt beslut.

Reglerna angående egenregibyggandet föreslås träda i kraft den 1 juli 1979
med hänsyn till väntade omstruktureringar inom branschen. Reglerna angående
upphandlingsförfarandet och prövningen av om entreprenören otillbörligen
gynnats föreslås träda i kraft den 1 juli 1975.

De sålunda sammanfattade förslagen - samtliga gällande andra hus än
småhus som skall bebos av sökanden - torde i korthet innebära följande.
Bostadslån för nybyggnad i egen regi utgår endast om förmedlingsorganet
tillstyrkt låneansökningen eller om lånemyndigheten finnér att särskilda
skäl föreligger. Gäller låneansökan annat än egenregibygge beviljas den
endast om bygget upphandlats efter öppen anbudsprövning.

CU 1974:36

På tillstyrkan av förmedlingsorganet eller om förmedlingsorganet finner
att särskilda skäl föreligger kan dock lån beviljas om upphandlingen är minst
lika fördelaktig som öppen upphandling. Lån kan inte heller beviljas om
enligt förmedlingsorganets bedömning sökanden antagit anbud som är påtagligt
sämre än annat och anbudsgivaren otillbörligen gynnats. I dessa fall
kan också lånemyndigheten på dessa grunder vägra lån mot förmedlingsorganets
tillstyrkan då prövning begärs av förbigången anbudsgivare eller
det eljest finns anledning därtill.

I motionen 1974:1902 (m), yrkandet 2, föreslås konkurrensregler som innebär
att det helt skall ligga i kommunens hand att sätta upp en konkurrensförutsättning
som villkor för statligt bostadslån. Denna möjlighet
skall förbehållas kommuner som på egen mark fullt ut tillämpar den fria
konkurrensens regler och då innebära att samma krav ställs som villkor
för andras byggande. Yrkandet får ses mot bakgrund av att i samma motion
yrkats att det föreslagna markvillkoret inte införs. Vidare förs i motionen
1974:1907 (fp), yrkandet D 1, fram förslag som torde syfta till att minska
undantagsmöjligheterna och få en mer stringent tillämpning av konkurrenskravet.
Slutligen har i motionen 1974:1904 (c), yrkandet 7 delvis, förordats
att vid tillämpningen av dessa villkor skulle kunna medges undantag
vid byggandet av ett mindre antal småhus.

Utskottet avstyrker motionen 1974:1902 (m) i denna del med hänsyn
främst till att en föreslagen konkurrensregel saknar tillämpningsbar fasthet.
Det uppgivna syftet skulle därmed kunna helt omintetgöras.

Utskottet kan för sin del godta och tillstyrka propositionens förslag i denna
del. Enligt utskottets mening bör därutöver tillgodoses framförda önskemål
om en förstärkning av tillämpningen därav. Detta kan ske på så sätt att
i anförda fall öppnas en möjlighet för bostadslånemyndigheten att vägra
bostadslån på samtliga i detta sammanhang behandlade grunder, även om
kommunen tillstyrkt detsamma, då särskilda skäl kan åberopas.

Förslaget i motionen 1974:1904 (c) om undantagsmöjlighet vid uppförande
av ett mindre antal småhus kan därmed tillgodoses inom den avsedda dispensprövningens
ram.

De allmännyttiga bostadsföretagen

1 propositionen (s. 438-441) förslås att det för godkännande av företag
som allmännyttiga, med tillämpning fr. o. m. den 1 januari 1975, skall gälla
som villkor att kommunen tillskjutit hela grundkapitalet och utsett hela
styrelsen. I motionen 1974:1918 (fp) föreslås att dessa krav, efter en övergångstid
om fem år, skall gälla också för fortsatt godkännande av de t. o. m.
år 1974 bildade företagen.

Utskottet ansluter sig till departementschefens bedömning i denna del
(s. 441) och avstyrker sålunda motionen.

CU 1974:36

Övriga frågor

Utskottet har vidare i detta sammanhang behandlat motionen 1974:1916
(fp), med dess yrkande om ändringar i lagstiftningen mot konkurrensbegränsning
inom näringslivet m. m. Häröver har näringsutskottet avgett yttrande.

Civilutskottet ansluter sig till näringsutskottets bedömning och avstyrker
sålunda motionen.

Bostadsfinansiering och bostadsbeskattning

Allmänna utgångspunkter

Skatteutskottet har i sitt yttrande över vissa av de grunder som lett fram
till propositionsförslagen i denna del (s. 4-5) anfort bl. a. följande:

En utjämning av de olikartade effekter beskattningsreglerna innebär för
olika bostadsformer bör även enligt utskottets uppfattning nu åstadkommas
genom subventioner till bostadsfinansieringssystemet, särskilt som sådana
subventioner enligt vad departementschefen anför är motiverade även från
andra synpunkter än skatteutskottet har att beakta. Även från skatteutskottets
synpunkt bör de åtgärder som sätts in i första hand koncentreras
till förhållandevis nyproducerade bostäder. Förslaget i propositionen hardenna
inriktning och innebär enligt utskottets uppfattning angelägna förbättringar.
I sammanhanget kan påpekas att de olika nivåer som valts för den garanterade
räntan och de skilda avtrappningsreglerna för räntesubventionerna
bestäms med hänsyn till de verkningar som eftersträvas i detta hänseende
och att slutresultatet för villaägarnas del givetvis skall bedömas även med
hänsyn till att skuldökningar uteblir i det nya systemet och till den avdragsrätt
som föreligger för ränteutgifter.

Bl. a. häremot har skatteutskottets ledamöter från moderata samlingspartiet
anmält en avvikande mening, vari motsvarande principfråga hänskjuts
till civilutskottets bedömning. Den uppfattningen anförs dock att
räntesubventioner bör godtas endast under ett övergångsskede för att hålla
bostadskostnaderna nere på godtagbar nivå.

Även civilutskottet ansluter sig till de översiktliga ställningstaganden i
fråga om bostadsfinansiering och bostadsbeskattning som redovisats av departementschefen
(s. 397-401). Redan härav följer att utskottet avstyrker
motionen 1974:1902 (m), yrkandet 4, som syftar till att den framtida bostadsfinansieringen
skall bygga på ett subventionsfritt lånesystem med statlig
kreditgaranti.

Det i motionen 1974:1902 (m), yrkandet 5, framförda yrkandet om utredning
angående uppkomna skuldökningar inom nuvarande lånesystem
avstyrks. En redovisning därav torde kunna erhållas utan riksdagens medverkan.

Förslaget i motionen 1974:1904 (c), yrkandet 10, syftar till ett riksdagens
uttalande om att en låg allmän räntenivå är av stor betydelse för att minska

CU 1974:36

den statsfinansiella påfrestningen i anledning av bostadsfinansieringssystemet.

Det föreslagna uttalandets giltighet kan knappast bestridas. En fördel med
det föreslagna räntegarantisystemet är att riksbanken kan föra en rörlig räntepolitik
utan direkta effekter på bostadskostnaderna. Motionsyrkandet avstyrks
med hänsyn till att uttalandet därigenom väsentligen skulle komma
att beröra den allmänna räntepolitiken. Dessa frågor kan inte behandlas
med utgångspunkt endast i bostadssektorns önskemål.

Bostadsfinansiering

I propositionen föreslås riksdagen godkänna av departementschefen förordade
ändrade grunder för bostadsfinansieringen.

Förslagen innebär beträffande nyproduktionen att ett direkt subventionsförslag
införs i form av ett räntebidrag som skall motsvara skillnaden mellan
å ena sidan räntekostnaden för den del av underliggande kredit och bostadslån
som belöper på låneunderlaget för bostäder och vissa mindre lokaler
och å andra sidan en garanterad ränta, beräknad på motsvarande ursprungliga
lånebelopp enligt vissa garanterade räntenivåer. I de fall där lån amorteras
anses bidraget få beräknas på grundval av en medelskuld under en viss
tidsperiod.

Den garanterade räntesatsen föreslås för färdigställningsåret utgöra 6 %
för småhus, som skall bebos av låntagaren, och 3,9 % i övriga fall, sålunda
hyres- och bostadsrättslägenheter i flerfamiljshus och småhus. Dessa garanterade
räntesatser föreslås skola höjas för varje år efter färdigställningsåret
med 0,2 procentenheter för småhus som skall bebos av låntagaren. För
övriga hus skall motsvarande höjning ske med 0,15 procentenheter under
de närmaste fem åren efter färdigställningsåret och därefter med 0,2 procentenheter
varje år. Med denna anordning kommer den garanterade räntesatsen
att nå nuvarande marknadsräntenivå efter ca 8 resp. 23 år. Då
garanterad räntesats uppnår faktisk marknadsräntenivå upphör sålunda räntebidraget.

Utskottet har noterat att i motioner inte förts fram motstridiga yrkanden
angående skillnaden i procentenheter mellan de båda garanterade räntesatserna
i inledningsskedet.

I motionen 1974:1902 (m), yrkandet 3, föreslås att de föreslagna garanterade
räntesatserna höjs - även för efter år 1975 färdigställda hus - med
0,15 procentenhter åren 1976-1980 och därefter med 0,2 procentenheter varje
år tills marknadsräntan uppnåtts. Härmed skulle uppnås en på förhand given
successiv avveckling av räntebidragssystemet.

Vidare torde föreslås i motionen 1974:1908 (vpk), yrkandet 4 delvis, att
de garanterade räntesatserna fastställs till 3 resp, 5,1 % och att dessa räntenivåer
skall ligga fast utan höjning.

Tillika hemställs i motionen 1974:1923 (s) om förslag som skulle jämställa
tomträttskostnaden med motsvarande kostnad vi statlig belåning.

CU 1974:36

I fråga om amortering av bostadslånet föreslås i propositionen följande
ordning. Beträffande hus med hyresrätt eller bostadsrätt skall amorteringar
på den del av lånet för vilken räntebidrag utgår i princip börja först då
den garanterade räntenivån nått marknadsräntans nivå. Det förutsätts dock
att viss amortering skall kunna påbörjas redan innan räntesubventionen
avvecklats i den mån kapitalutgifterna därigenom ökar i jämnare takt. Det
har förutsatts att de årliga kapitalkostnaderna skall fortsätta att trappas upp
i jämn takt även efter det att den garanterade räntan kommit i nivå med
marknadsräntenivån. Då skall det sålunda beräknade överskjutande beloppet
gå till amortering av bostadslånet. Vid nu gällande marknadsräntor och
bibehållen stegringstakt för garanterad räntenivå skulle, enligt vad utskottet
erfarit, bostadslånet vara slutamorterat inom ca 35 år. Departementschefen
anför (s. 407) bl. a. att utgångspunkten skall vara att statslånet skall vara
återbetalt inom ca 30 år.

För småhus som skall bebos av låntagaren föreslås att amortering av bostadslånet
skall ske redan från början av lånets löptid. Låntagaren får, med
30 års betalningstid, välja mellan rak amortering och en annuitetsberäkning
enligt vissa närmare angivna regler.

Till sistnämnda regler anknyter förslaget i motionen 1974:1917 (s) om
att bostadsrättsförening i fråga om återbetalning av lånet skall ha valrätt
mellan propositionens huvudförslag och de två alternativ som erbjuds för
småhus som skall bebos av låntagaren.

Slutligen föreslås i motionen 1974:1908 (vpk), yrkandet 4 delvis, att amorteringstiden
för bostadslånet skall vara 60 år - ett yrkande som torde vara
knutet till förutsättningen att den garanterade räntenivån skall vara fast.

Utskottet avstyrker motionerna 1974:1902 (m), yrkandet 3, och 1908 (vpk),
yrkandet 4, med hänvisning till ovan (s. 36) redovisat ställningstagande.

Mot den i propositionen förordade närmare utformningen av lånesystemet
i här behandlad del har utskottet inte någon erinran. Förslaget i motionen
1974:1923 (s) bör dock tillgodoses så att beträffande flerfamiljshus tomträttsavgäld
i räntebidragshänseende behandlas som låneränta. Utskottet tillstyrker
även en valrätt i huvudsak enligt motionen 1974:1917 (s) i fråga
om amorteringssättet. Vad utskottet i dessa delar anfört bör riksdagen som
sin mening ge Kungl. Maj:t till känna.

För framtida ombyggnader och annan förbättring innebär förslaget i propositionen
(s. 416) att den garanterade räntenivån för ombyggnader som
till standard är likvärdiga med nybyggnader skall bestämmas som i nyproduktion
till 3,9 resp. 6 96. Beträffande ombyggnad till lägre standard
sägs att kapitalkostnadsnivån bör beräknas med ledning av den amorteringstid
som är motiverad med hänsyn till nybyggnadens omfattning och
husets återstående användningstid.

I motionen 1974:1919 (s) föreslås att den garanterade räntenivån i initialskedet
fastställs till 3,9 resp. 6 % även då åtgärderna inte leder fram
till nybyggnadsstandard i väsentliga avseenden samt att amorteringstiden
för ombyggnadslån görs beroende endast av husets beräknade återstående

CU 1974:36

användningstid och inte av ombyggnadens omfattning.

Enligt utskottets mening bör de föreslagna garanterade räntenivåerna tilllämpas
i samtliga ombyggnadsfall, dvs. i princip så snart ombyggnaden
lett till lägsta godtagbara standard. Detta medför att räntesubventionen inte
kommer att styra ombyggnadens inriktning och omfattning. Samma grund
kan också åberopas för att amorteringstiden bestäms - förutom av husets
återstående användningstid - också av ombyggnadens art och därmed den
beräknade tiden för nyttiggörandet. Däremot bör omfattningen som sådan
inte påverka amorteringstiden, som förutsatts kunna uppgå till högst 30
år. Vad sålunda anförts bör med bifall till motionen 1974:1919 (s) som riksdagens
mening ges Kungl. Majit till känna.

I detta sammanhang har utskottet behandlat förslagen i motionerna
1974:578 (c), yrkandet 1, samt 1909 (fp). I den förstnämnda motionen föreslås
att initialstöd skall utgå vid igångsättning av ombyggnadsarbeten även under
år 1975 och gälla även för småhus. Förslaget i den sistnämnda motionen
torde avse en förlängning av bidragsmöjligheterna för flerfamiljshus att gälla
även under år 1975.

Initialstödet har ett konjunkturpolitiskt och arbetsmarknadsmässigt syfte.
Enligt utskottets mening finns dock skäl att, med hänsyn även till att åtgärderna
eljest kommer att koncentreras, förlänga giltighetstiden av denna
stödform t. o. m. första halvåret 1975 och sålunda för resten av löpande
budgetår.

Förslaget att utvidga stödet att avse även småhus avstyrks på tidigare
anförda grunder och med hänsyn även till önskvärdheten att öka förbättringsinsatserna
för i första hand lägenheter i flerfamiljshus.

Till finansieringen av ombyggnader knyter an också motionerna 1974:1897
(s), 1904 (c), yrkandet 12, och 1920 (fp) med förslag om att tilläggslån till
bevarande av bostadsbebyggelse av byggnadsminneskaraktär - i strid mot
vad departementschefen anfört (s. 416) - skall kunna utgå även i förening
med räntesubventionerat lån.

Enligt utskottets mening skulle syftet med de tidigare beslutade åtgärderna
till stöd för bevarande av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse och miljö
kraftigt urholkas om nuvarande principiella ordning bibehålls. Utskottet har
vidare beaktat att om tilläggslån kan kombineras med lån för vilka räntebidrag
utgår behovet av tilläggslån minskar och ramberäkningarna därmed
får avsedda utgångspunkter. Med hänsyn härtill föreslår utskottet att riksdagen
med bifall till motionsyrkandena som sin mening ger Kungl. Majit
till känna att tilläggslån till bevarande av bostadsbebyggelse av byggnadsminneskaraktär
bör kunna utgå även då bostadslånet förenas med räntebidrag.

Vad gäller hus med paritetslån föreslås i propositionen ett system med
garanterade räntenivåer - högre ju äldre huset är - vilka årligen skall höjas
fr. o. m. år 1976 enligt samma principer som för nyproduktionen. Om den
på liknande sätt som för nyproduktionen beräknade räntan efter marknads -

CU 1974:36

räntenivån överstiger en på samma sätt beräknad ränta efter den garanterade
räntenivån skall räntebidrag utgå med ett belopp som motsvarar denna skillnad.
Detta räntebidrag avräknas i forsta hand om betalning av ränta och
amortering på statslånet med överskjutande belopp betalas ut till låntagaren.
Räntebidrag avses också utgå för att täcka räntan på den skuldökning på
bostadsdelen som uppstått t. o. m. år 1974. Då den garanterade räntan överstiger
marknadsräntan skall skillnaden utgöra ränta och amortering på ordinarie
lånedel och skuldökningen. Övergångsvis skall bestämmelsen tilllämpas
så att den skuldökning som uppkommer första halvåret 1975 efterges.

Det kan vidare noteras att det föreslagna systemet avsetts ge en viss
förräntning på även eget kapital.

Utskottet har ingen erinran mot den föreslagna utformningan av finanise
ringsstödet.

I fråga om hus med räntelån föreslås i propositionen ett likartat system
med garanterade räntenivåer som höjs årligen. Skillnaden mellan marknadsräntan
och den garanterade räntan tillförs genom räntelån. I den mån
räntan på räntelån inte betalas i denna ordning läggs den till räntelåneskulden.
Räntelån enligt ovan efterges omedelbart i den mån de inte motsvarar
amortering på bostadslån, varvid samma effekt uppnås som i räntebidragssystemet.
Av det sagda följer också att skuldökning på räntelånet
kan förekomma. Någon ökning av den totala skulden uppkommer emellertid
inte.

Förslagen tillstyrks av utskottet.

I motionen 1974:1914 (s) föreslås att möjlighet bör öppnas för subventioner
även beträffande hus för vilka räntelån kunnat utgå eller sådant lån ej sökts.

Utskottet har ingen erinran mot att denna möjlighet öppnas. Kungl. Maj:t
bör ha att besluta de närmare villkor som kan finnas lämpliga. Vad utskottet
föreslagit bör riksdagen som sin mening ge Kungl. Maj:t till känna.

Ytterligare har i motionen 1974:1913 (m) föreslagits att räntesubventioner
på visst sätt skall kunna tillföras även privat finansierade bostadsfastigheter,
färdigställda 1968 och senare. Yrkandet torde avse endast flerfamiljshus
som i och för sig uppfyller kraven på statlig belåning och då sådana som
färdigställts 1968-1974.

Motionsförslaget motiveras med att fastighetsägarna i här avsedda fall
väl kunnat avstå från en omfördelning av kostnaderna över tiden men att
de skulle ställas i en annan ekonomisk situation om de nu inte kunde
få räntebidrag. Enligt utskottets mening kan det dock inte påstås att det
sker någon förändring i fastighetsekonomin. Kapitalkostnaderna utgår efter
samma förutsättningar som tidigare, och bruksvärdeshyran har ingen anknytning
till fastighetens kostnadsläge. En helt annan sak är att de låntagare
som tidigare anpassat sin ekonomiska planering till ett utjämningssystem
måste få tillfälle att gå över till det nya systemet utan omedelbara och
oförutsedda kapitalkostnadshöjningar. Med hänsyn till det anförda avstyrks
motionen.

CU 1974:36

Vad beträffar reglerna om länets storlek och säkerhetsläge föreligger i propositionen
förslag om höjning av låneandel och säkerhetsgräns, för småhus
som skall bebos av låntagaren till 25 resp. 95 % och för vissa bostadsrättsföreningar
till 29 resp. 99 % av låneunderlaget resp. pantvärdet. Ändringarna
skulle träda i kraft den 1 juli 1975.

Härtill fogas ett stort antal förslag om nya lånegränser m. m. i motionerna
1974:578 (c), yrkandet 3, 916 (m), yrkandet A 4, 1580 (fp), yrkandena 1
och 2, 1902 (m), yrkandet 6, 1904 (c), yrkandet 11, och 1907 (fp), yrkandet
C 2. Bortsett från icke preciserade yrkanden, från av nya motioner konsumerade
yrkanden och från yrkanden som kan förenas med propositionsförslaget,
föreligger sålunda förslag (m) om en för alla lika lånegräns om
90 % (vårriksdagen) och 95 % (höstriksdagen) samt en övre lånegräns för
enskilt ägda flerfamiljshus om 90 % (c) och 92 % (fp).

Under behandlingen i utskottet har vidare aktualiserats lånegränsen för
vissa bostadsföreningar m. m.

Utskottet tillstyrker enhälligt propositionens förslag att höja lånegränserna
m. m. för småhus som skall bebos av låntagaren till 25 resp. 95 %. Därmed
tillgodoses även i denna del motionerna 1974:259 (fp), yrkandet C, 578 (c),
yrkandet 3, och 1902 (m), yrkandet 6.

1 fråga om vissa bostadsrättsföreningar tillstyrks Kungl. Maj:ts förslag.
Utskottet har förutsatt att de bostadsföreningar m. m. som tidigare haft
samma låneandel som bostadsrättsföreningar även i fortsättningen behandlas
på likartat sätt.

Utskottet har i fråga om enskilt ägda flerfamiljshus - som tidigare - inte
funnit skäl att höja lånegränsen utöver vad nu gäller. Motionerna 1974:916
(m), yrkandet A 4, och 1902 (m), yrkandet 6, avstyrks sålunda i motsvarande
del.

Med hänsyn bl. a. till den valrätt mellan olika återbetalningssätt som enligt
propositionen och utskottet skall föreligga beträffande låntagarägda småhus
bör de nya lånegränserna för dessa tillämpas redan fr. o. m. den 1 januari
1975. Vid detta förhållande finns inte heller skäl till annat än att låta övriga
ändringar träda i kraft vid samma tidpunkt. Vad utskottet härom anfört
bör riksdagen som sin mening ge Kungl. Maj:t till känna.

1 motionerna 1974:259 (fp), yrkandet c, 1902 (m), yrkandet 7 delvis, förordas
statlig kreditgaranti för kontantinsats i egen bostad. Ett motsvarande
förslag förs fram i motionen 1974:1910 (fp), yrkandet 1, där gällande även
bostadsrättsförening.

Utskottet avstyrker motionerna i denna del på rent principiella grunder
men även med hänvisning till att förslaget i propositionen om högre lånegräns
för småhus och bostadsrättsföreningar - vilket motionärerna bakom
motionen 1974:1902 (m) motsatt sig - tillgodoser förslagens syften.

Departementschefen har i propositionen (s. 413) tagit upp frågan om att
låta det s. k. ingångsvärdet räknas in i låneunderlaget vid belåning av flerfamiljshus
men stannat för att inte föreslå någon ändring med hänsyn till
risken för stegring av fastighetspriserna.

CU 1974:36

Förslag om en sådan ändring i belåningsgrunderna har förts fram i motionerna
1974:1907 (fp), yrkandet C 3, och 1915 (m), yrkandet c). Ett till
långivningen åt allmännyttiga och bostadskooperativa företag begränsat
likartat yrkande framställs i motionen 1974:1906 (s).

Enligt utskottets mening har vägande skäl åberopats för att låta ingångsvärdet
gå in i låneunderlaget i enlighet med motionsyrkanden därom. Det
av departementschefen framförda motargumentet-risken för en prisstegring
- torde enligt utskottets mening ensamt inte kunna grunda ett avslag. Utskottet
har därvid beaktat att, om det s. k. markvillkoret införs enligt förslaget,
kommunerna kommer i en helt annan situation på köparsidan. I
samma riktning verkar bostadssaneringslagen och den föreslagna ändringen
i förköpslagen. Vidare torde regler därom kunna utformas på ett sådant
sätt att de även i sig motverkar en befarad höjning av fastighetspriserna.

Emellertid måste i sammanhanget beaktas, att ett sådant beslut skulle
föra med sig en ökning av den prioriterade sektorn på kapitalmarknaden,
en ökning vars konsekvenser och möjligheter ännu inte kan anses tillräckligt
belysta. Utskottet föreslår därför att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer
att frågan ytterligare prövas och därefter anmäls för riksdagen, eventuellt
i förening med de förslag som denna prövning kan ge anledning till.

I motionen 1974:1902 (m), yrkandet 7, föreslås ett uttalande för att kreditinstitutens
rätt att bevilja lån i äldre fastigheter ökas.

Utskottet avstyrker motionen på i princip samma grunder som ovan anförts.
Kreditprioriteringsfrågorna bör prövas i anslutning till de överväganden
i fråga om ingångsvärdet, vilka utskottet ovan föreslagit.

I motionen 1974:1907 (fp), yrkandet C 1, föreslås riksdagen begära förslag
till nästa års riksdag om att låneunderlaget för småhus skall beräknas enligt
nuvarande pantvärdesregler. Departementschefen hänvisar i hithörande
sammanhang (s. 414) till att de förslag om särskilda fördjupningsregler som
framläggs löser de svårigheter som låneunderlagsberäkningen kan medföra
då det gäller att få underliggande kredit. Förslaget motsvarar det i motionen
1974:578 (c), yrkandet 2, förordade beslutet, att riksdagen skall medge förbättrade
möjligheter till belåning av nybyggda småhus.

Även om det kan anföras att en ändring av låneunderlagsreglerna i motionens
riktning i princip inte påverkar kreditmarknaden i stort får det dock
avsevärda budgeteffekter, motsvarande enligt uppgift en ökad statlig upplåning
om ca 300 milj. kr. per budgetår. Det får vidare indirekta effekter
på storleken av räntebidragen för småhus som ägs av låntagaren. Detta
kan även sägas i viss mån påverka skäligheten av relationerna mellan de
olika kapitalkostnadsnivåer som tagits till utgångspunkt för lånesystemet.
Utskottet är därför inte berett att nu tillstyrka ett förslag från riksdagens
sida som kan tolkas som ett slutligt ställningstagande. Utskottet har förutsatt
att frågorna om småhusbelåningen fortlöpande följs inom Kungl. Maj:ts
kansli och att förslag till ändrade grunder läggs fram då förutsättningar
därför föreligger.

CU 1974:36

Utskottet har ovan nämnt det förslag till nya fördjupningsregler för småhus
som läggs fram i propositionen. Förslaget innebär (s. 414) att möjlighet öppnas
till fördjupning av bostadslånet så att det kan uppgå till 95 % av pantvärdet.
Denna möjlighet skall gälla i orter där det föreligger betydande svårighet
att få underliggande kredit. Bostadsstyrelsen avses få i uppdrag att
närmare ange dessa orter.

1 motionen 1974:1922 (c) begärs dels ett riksdagens uttalande att bostadsbebyggelse
i glesbygd skall ske på samma reella lånevillkor som i tätort, dels
att uppdraget till bostadsstyrelsen skall avse att närmare ange de ”kommuner”
där de särskilda fördjupningsreglerna skall gälla.

Enligt utskottets mening torde det inte ligga någon reell skillnad mellan
departementschefens och motionärernas uppfattningar i fördjupningsfrågan.
En lämplig och förenande lösning skulle kunna vara att bostadsstyrelsen
fick i uppdrag att ange de ”områden” där totalfördjupning får ske. Även
den principiella likställigheten i belåningshänseende torde nu kunna anses
obestridd. Utskottet återkommer nedan till de ansvarsfrågor som förknippas
med att kreditvärdesprövningen överlåts på kommunerna. Vad utskottet
anfört bör riksdagen som sin mening ge Kungl. Majit till känna.

Till fördjupningsfrågorna anknyter förslaget i motionen 1974:1907 (fp),
yrkandet C 4, som syftar till att kapitalmarknadsuiredningen får i uppdrag
att närmare undersöka möjligheterna av att i normalfallen låta den statliga
bostadssektorn ta en större lånedel, förslagsvis den som ligger över 50 %
av finansieringsunderlaget, och därmed minska bottenlångivningen.

Det uppdrag som lagts till kapitalmarknadsutredningen torde ge denna
full möjlighet att ta upp även den i motionen aktualiserade frågan. Bostadsfinansieringsutredningen
har behandlat frågan ur vissa utgångspunkter.
Frågan om en utvidgning av statslånet ligger inom det utredningsuppdrag
som bostadsfinansieringsutredningen kommer att redovisa i början av nästa
år. Ett särskilt påkallande av utredning från riksdagens sida är inte behövligt
eller lämpligt.

I propositionen föreslås (s. 415) att den kreditriskbedömning som skall föregå
beslut om bostadslån flyttas över på kommunerna och att förslag till därtill
anpassade regler för kommunalt ansvar för förlust på statslånet godtas. Ansvarsreglerna
innebär att som förutsättning för lån för småhus som skall
bebos av låntagaren skall gälla att kommunen åtar sig ansvar för förluster
på lånet under hela dess löptid och till ett belopp som svarar mot 10 %
av låneunderlaget. Därmed anges ansvaret ha utökats till 40 % av statslånen
för egnahem. Utvidgningen motiveras vidare med att statslån enligt förslaget
skall kunna lämnas inom ett sämre förmånsrättsläge med motsvarande
minskning av egen insats. Reglerna föreslås träda i kraft den 1 juli 1975.

I motionen 1974:1904 (c), yrkandet 13, föreslås att det kommunala ansvaret
skall avse 5 % av låneunderlaget under hela löptiden. Förslaget motiveras
med att hittills ytterligt få lån för egnahem medfört förlust för kreditgivarna.

CU 1974:36

Utskottet har ingen erinran mot förslagens principiella innebörd, vilka
står i överensstämmelse med vad utskottet tidigare uttalat. I fråga om det
kommunala ansvaret finner utskottet att en ansvarsfördelning med 60 96
på staten och 40 96 på kommunen kan godtas. I fördjupningsfall, där ansvaret
har sin närmast praktiska betydelse, uppnås inte denna fördelning om ansvaret
knyts till låneunderlaget. Även pantvärden över låneunderlaget ger
samma effekt. Enligt utskottets mening är det därför lämpligast och mest
konsekvent att knyta ansvarsregeln direkt till det statliga lånet. Utskottet
hemställer att riksdagen för sin del ger Kungl. Maj:t till känna att det kommunala
ansvaret i här berörda fall bör motsvara 40 96 av det totala statslånet
under lånets löptid.

I motionen 1974:1894 (c) föreslås att Kungl. Majit bör utforma regler
som medger att de nya grunderna för kreditvärdesprövningen skulle tilllämpas
även för den som med hänsyn till vad hittills gällt i denna del
inte kunnat få lån.

Enligt utskottets mening torde frågan praktiskt kunna fl aktualitet endast
i de fall där lån sökts men avslagits. Med hänsyn till att de planeringsförutsättningar
som möjliggjort de nya reglerna endast gällt från och med
den 1 januari 1973 torde inte heller tidigare påbörjade hus kunna vara aktuella.

Utskottet har ingen erinran mot att frågan förutsättningslöst prövas av
Kungl. Majit och att Kungl. Majit bemyndigas utfärda de föreskrifter som
anses lämpliga och påkallade.

1 detta sammanhang har departementschefen anmält fråga om lån för
bostäder i Klimpfjäll. Såvitt nu kan bedömas är det inte styrkt att de aktuella
bostäderna fyller ett varaktigt behov. Sålunda kan bostadslån enligt allmänna
regler inte lämnas utan särskilt medgivande. Departementschefen förordar
efter samråd med industriministern att bostadslån skall kunna utgå i dessa
fall utan hinder av varaktighetskravet under förutsättning att kommunen
går i borgen för hela lånet och att viss del av ett i annan ordning till kommunen
beviljat räntefritt och stående lån återbetalas med ränta.

I anledning härav har i motionen 1974:1895 (s) föreslagits att samma
regler för fördjupning av statslånet för egnahem som föreslås i propositionen
skall gälla och att någon omprövning av tidigare lån inte sker. Vidare har
i motionen 1974:1898 (c) föreslagits att ansvarsfördelningen skall bestämmas
efter förhandlingar med kommunen. Som rimliga handlingsalternativ anges
att tidigare lån avskrivs eller att staten och kommunen tar halva ansvaret
var.

Enligt utskottets mening bör denna fråga behandlas efter en ren skälighetsbedömning.
Hänsyn får tas till arten av den verksamhet som föranlett
bostadsbehovet, omständigheterna kring tidigare beviljat lån och de allmänna
regler som gäller för kommuns ansvar för bostadslån. Utskottet har vid
en sådan bedömning stannat för att förorda att bostadslån får beviljas utan
hinder av varaktighetskravet på det enda villkoret att kommunen ikläder

CU 1974:36

sig ansvaret för förluster intill 40 % av det totala statslånets belopp. Riksdagen
bör som sin mening ge Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört.

I propositionen tas vidare upp förslag till en köpeskillingskontroll för gruppbyggda
småhus under två år från första överlåtelsen. I motionen 1974:1902
(m), yrkandet 8, föreslås riksdagen avslå propositionsförslaget.

Förslaget i propositionen möter ingen erinran från utskottets sida. Kontrollen
måste anses motiverad i nuvarande situation.

Vad Kungl. Maj:t föreslagit angående ikraftträdandet av förordade ändringar
i grunderna för bostadsfinansieringen tillstyrks av utskottet utom
i vad avser ändrade regler om övre lånegräns m. m., vilka utskottet ovan
behandlat. Utskottet har inte heller någon erinran mot att Kungl. Majit
även i andra fall låter regler som föreslås träda i kraft den 1 juli 1975 tillämpas
redan från årsskiftet om det anses lämpligt. Vad utskottet härom anfört
bör riksdagen som sin mening ge Kungl. Maj:t till känna.

Kreditförsörjningen till bostadsbyggandet m. m.

Departementschefen lämnar (s. 420-421) en översikt över kreditförsörjningsfrågorna,
deras behandling i utredningar m. m. Den anförda slutsatsen
är att ytterligare utredningsarbete - främst inom bostadsfinansieringsutredningen
och kapitalmarknadsutredningen - krävs. Vidare anförs att erfarenheterna
av fortsatta överenskommelser mot bakgrund av den föreslagna
nya kreditpolitiken (prop. 1974:168, FiU 1974:39) bör kunna ge ett bättre
underlag för framtida ställningstaganden.

I motionen 1974:907 (vpk), yrkandet 1, föreslås riksdagen hemställa att
regeringen med förtur behandlar och lägger fram förslag rörande statlig totalfinansiering
genom en bostads- eller samhällsbyggnadsbank m. m.

Enligt vad utskottet erfarit kommer förslag i totalfinansieringsfrågorna
att läggas fram av bostadsfinansieringsutredningen i början av år 1975 och
av kapitalmarknadsutredningen senare under året. Mot denna bakgrund
finns det inte skäl till något initiativ från riksdagens sida.

Ändringar i hyreslagstiftningen m. m.

Hyresgästinflytande vid sanering av bostadshus, m. m.

I prop. 1974:150 läggs fram förslag till lagstiftning, avsedd att möjliggöra
ett vidgat hyresgästinflytande. Förslagen anges som ett första steg på vägen
mot en bestämmanderätt för hyresgästerna. En mer fullständig lösning får
enligt departementschefen övervägas mot bakgrund av kommande erfarenheter.

Inledningsvis tas upp vissa allmänna synpunkter på vem som

CU 1974:36

skall utöva ett hyresgästinflytande i boendet. Departementschefen uttalar
(s. 445) att detta inflytande bör utövas av riksorganisation av hyresgäster
eller av förening som är ansluten till sådan organisation och inom vars
verksamhetsområde fastigheten är belägen samt att organisationen därvid
skall agera i samråd med de i det enskilda fallet närmast berörda hyresgästerna.
En häremot avvikande ståndpunkt hävdas i motionerna 1974:1902
(m), yrkandet 12 delvis, 1904 (c), yrkandet 5 delvis, och 1908 (vpk), yrkandena
8 och 9, båda delvis, genom yrkanden som i skilda former knyter ett hyresgästinflytande
till en majoritet av de närmast berörda boende. I motionen
1974:1907 (fp), yrkandet E 1, föreslås en parlamentarisk utredning med uppgift
bl. a. att lägga fram förslag till ett ökat inflytande för hyresgäster.

En utgångspunkt för de motioner som knyter hyresgästinflytandet mer
direkt till lokala majoriteter är åsikten att de sålunda bestämda intressegruppernas
mening är den som i första hand bör fl komma till uttryck.
Utgångspunkten för departementschefens bedömning är att de lokala intressena
självfallet skall beaktas men att hänsynen till hyresgästkollektivets
intressen och de framtida boende också måste vägas in innan hyresgästståndpunkterna
som sådana förs fram. Att denna sammanvägning skall
ske inom hyresgäströrelsen anges som naturligt med hänsyn till dess redan
givna roll och till möjligheterna att då lösa eventuella tvister genom förhandlingar.

De nämnda motionerna om ett mer lokalt hyresgästinflytande skiljer sig
inbördes såvitt rör formerna för majoritetsintressets utövande. Sålunda innebär
motionerna 1974:1902 (m) och 1904 (c) önskemål om att detta intresse
skall kanaliseras via en förening eller liknande med viss organisatorisk fasthet,
medan i motionen 1974:1908 (vpk) inte ställs annat krav än att en
majoritetsvilja skall kunna konstateras. Utredningsyrkandet i motionen
1974:1907 (fp) synes utgå (s. 29) från att krav på ytterligare åtgärder bör
knytas till hyresgäströrelsen, medan ett intresse att motverka viss åtgärd
skulle kunna hävdas av en majoritet av de närmast berörda hyresgästerna.

Det torde råda enighet om att ombyggnadsprocessen i stort fortfarande
bör ledas genom kommunala bedömningar i form av saneringsprogram eller
eljest.

Utformningen av hyresgästinflytandet är - som även förs fram i propositionen
- beroende på vilka intressen som hävdas från hyresgästernas
sida. De förslag som läggs fram i propositionen är viktiga principiella nyheter
som i mycket har samband med grundläggande värderingar om demokratins
arbetsformer. Förslagen innebär bl. a. att samspelet mellan lokala och allmänna
hyresgästsynpunkter i en försöksverksamhet för växa fram i det
praktiska arbetet och utformas av hyresgästerna själva. Det är enligt utskottets
mening helt naturligt att den samordnande rollen därvid i första
hand nu tilldelas hyresgäströrelsen.

Försöksverksamheten bör därför inledas i enlighet med utgångspunkterna
i propositionen. Självfallet får kommande erfarenheter även i denna del

CU 1974:36

betydelse för framtida prövningar av systemet. Ett utredningsarbete i
parlamentarisk form fortsätts inom boendeutredningen, varigenom utredningsyrkandet
(fp) i denna del måste anses helt tillgodosett. Enligt utskottets
mening bör med hänsyn till sålunda pågående utredning utskottet inte heller
nu sakpröva motsvarande ändringsyrkanden (c, m, vpk). Utskottet har anledning
utgå från att i samtliga nämnda motioner anförda synpunkter kommer
att uppmärksammas i det fortsatta utredningsarbetet.

Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen i anledning av propositionen
och motionerna i här behandlade delar som sin mening ge Kungl. Majit
till känna.

De i propositionen 1974:150 framförda förslagen om lagändringar som
ett första steg på en väg mot bestämmanderätt för hyresgästerna tar sikte
på två skilda situationer - den då hyresgästerna motsätter
sig vissa ändringar i fastigheten och den då hyresgästerna vill
ta initiativet till förbättringar.

För den förstnämnda situationen föreslås i propositionen ändringar i bostadssaneringslagen
(1973:531)(BSL) och byggnadsstadgan (1959:6anläggningslagen
(1973:1149) (AnIL) samt lagen (1973:188) om arrendenämnder
och hyresnämnder (nämndlagen) avsedda att effektivt hindra en fastighetsägare
att företa vissa ombyggnadsåtgärder som en opinion bland hyresgästerna
motsätter sig.

Ändringsförslagen innebär i fråga om BSL att i en ny paragraf, 2 a §,
ges bestämmelser dels för det fall att åtgärden inte kräver byggnadslov (första
stycket), dels för det fall att byggnadslov krävs (andra stycket). I det förra
fallet får hyresnämnd förbjuda fastighetsägaren att utföra förbättringsarbeten
m. m. utöver sådana som krävs för att uppnå lägsta godtagbara standard
om det är uppenbart att åtgärden inte är påkallad av boendehänsyn. Ett
förbud gäller inte mot ny ägare av fastigheten. Uttrycket boendehänsyn
anges (s. 509) syfta på de boendes intresse i allmänhet. Denna objektiva
innebörd skall fastställas med vägledning av samhällets uppställda bostadspolitiska
mål. I det senare fallet, dvs. då byggnadslov krävs, föreslås
enligt 2 a § andra stycket BSL gälla att annan åtgärd än som behövs för
att nå lägsta godtagbara standard får vidtas endast efter medgivande av
hyresnämnd om hyresgästorganisation motsatt sig den. Ett medgivande,
då på ansökan av fastighetsägare, får lämnas endast om särskilda skäl föreligger.
Den närmare innebörden därav utvecklas i propositionen
(s. 510-511). 56 § 1 mom. första stycket Bst kompletteras samtidigt med
regeln att byggnadslov inte får lämnas i strid mot BSL.

I fråga om AnIL innebär förslaget i denna del i första hand en ändring
i det i 7 § intagna s. k. opinionsvillkoret. Detta innebär nu att gemensamhetsanläggning
inte får inrättas om ägarna till deltagande fastigheter mer
allmänt motsätter sig åtgärden. Nu föreslås att hyresgästerna i detta hänseende
jämställs med ägarna till fastigheterna.

Förslagens allmänna innebörd har inte mött invändning i motionerna.

CU 1974:36

De ovan berörda motsättningarna i fråga om vem som skall företräda
hyresgästintresset har här preciserats genom motionerna 1974:1902 (m), yrkandet
12 delvis, 1904 (c), yrkandet 5 delvis, och 1908 (vpk), yrkandena
8 och 9 delvis. Det förstnämnda yrkandet (m) syftar till en ändring av
den definition av hyresgästorganisation som föreslås som ett nytt tredje
stycke i 1 § BSL och som ett tillägg till 7 § första stycket AnlL. Det andra
yrkandet (c) specificerar inte någon viss lagteknisk lösning men torde ha
liknande innebörd. Yrkandet i den sistnämnda motionen (vpk) ställs inte
mot definitionen i 1 § BSL m. m. utan riktar sig i detta sammanhang mot
föreslagna lydelser av 2a§ BSL och 7, 19, 30 och 31 §§ AnlL.

Utskottet hänvisar i denna del till de översiktliga ställningstagandena
ovan och tillstyrker lagförslaget. Övergångsbestämmelserna behandlas nedan.

Departementschefen redovisar vidare (s. 450-451) sina skäl för att inte
nu lägga fram förslag om inflytande för hyresgäster i rivningsfallcn. Därvid
hänvisas bl. a. till gällande provisoriska rivningsreglering (CU 1973:20, prop.
1973:35, CU 1973:35).

Utskottet ansluter sig till de sålunda redovisade bedömningarna och till
vad i anslutning därtill uttalats om byggnadsnämndens uppgifter. Lagutskottet
har i sitt härvid fogade yttrande tagit upp frågan om de s. k. rivningsklausulernas
betydelse i besittningsskyddshänseende.

För den andra huvudsituationen, nämligen då hyresgästerna
vill ta initiativ till förbättringar, anför departementschefen
att frågan om allmän befogenhet för hyresgäster att genomdriva ombyggnader
eller liknande mera genomgripande åtgärder är så komplicerad,
att förslag bedömts inte böra föreläggas riksdagen utan en mer ingående
utredning. Förslagen begränsas därför till ett vidgat kollektivt inflytande
genom initiativrätt beträffande upprustningsdläggande enligt BSL och inrättande
avgemensamhetsanläggning enligt AnlL. Förslagen innebär att 2 § första stycket
BSL ändras så att hyresgästorganisation i förut angiven mening ges samma
rätt som kommun att hos hyresnämnd ansöka om upprustningsåläggande.
Förslagen innebär vidare att 18 § AnlL ändras så att hyresgästorganisation
ges samma rätt som fastighetsägaren och byggnadsnämnden att påkalla förrättning
enligt lagen.

Förslagens allmänna innebörd har inte mött invändningar i motioner.

I fråga om vem som skall utöva hyresgästinflytandet har i motionen
1974:1908, yrkandena 8 och 9 delvis, ställts direkta motförslag i enlighet
med i motionen i övrigt hävdade och tidigare berörda ståndpunkter. Även
motionerna 1974:1902 (m), yrkandet 12 delvis, och 1904 (c), yrkandet 5
delvis, berör denna fråga.

I denna del hänvisar utskottet till sina tidigare (s. 46-47) redovisade ställningstaganden.
Övergångsbestämmelserna behandlas vidare nedan.

Förslagen till ikraftträdande- och övergångsbestämmelser innebär att de
nya möjligheterna att hindra eller påkalla vissa åtgärder enligt BSL och

CU 1974:36

AnlL tills vidare Hr begränsad geografisk giltighet. De skall
sålunda gälla endast inom angivna kommuner i Stockholms-, Göteborgsoch
Malmöområdena. I motionerna 1974:1904 (c), yrkandet 5, och 1908
(vpk), yrkandet 8 delvis, föreslås att de nya bestämmelserna skall gälla hela
landet.

Propositionsförslaget i denna del motiveras (s. 445) med att reformen har
karaktär av försöksverksamhet och att behovet av reformen är störst inom
storstadsområdena. I motionen 1974:1904 (c) anförs att en försöksverksamhet
bör omfatta ett allsidigt urval av kommuner.

Med hänsyn till det anförda har utskottet för sin del funnit det lämpligt
att bestämmelserna kan få bli tillämpliga i även andra kommuner än de
i propositionen angivna om Kungl. Maj:t så förordnar på ansökan av förening,
ansluten till riksorganisation av hyresgäster. Regler härom bör sålunda tas
in i övergångsbestämmelserna.

Rätt för hyresgäst att återflytta efter ombyggnad

I propositionen föreslås att i 46 § hyreslagen (12 kap. 46 § jordabalken)
förs in en bestämmelse av innebörd att vid ombyggnad hyresgästen om
möjligt skall beredas tillfälle att efter ombyggnaden hyra likvärdig lägenhet
i huset. I motionen 1974:1908 (vpk), yrkandet 7 delvis, föreslås en alternativ
regel, där hyresgästen ovillkorligt skall beredas sådant tillfälle och begränsningen
"om möjligt” därför utgått.

Lagutskottet har i avgivet yttrande (s. 2-4) avstyrkt motionens ändringsförslag.
Civilutskottet ansluter sig till lagutskottets redovisade bedömning
av ämnet. Det skulle ytterligare kunna tilläggas att en ovillkorlig regel kan
komma att göra det möjligt att tillgodose önskemål om ändrad lägenhetsfördelning
- en fråga där kommunerna i sin saneringsplanering har det
avgörande inflytandet.

Lägenhets underhåll m. m.

Genom motionen 1974:1899 (s) föreslås riksdagen begära sådan ändring
i hyreslagstiftningen att bostadskonsumenternas rätt till reparationer tryggas.
Förslaget syftar närmast till regler om reparationsfonder för hyreslägenheter.
Därmed skulle ansvaret för lägenhetens inre, löpande underhåll flyttas från
hyresvärden till hyresgästen.

Lagutskottet har i sitt yttrande avstyrkt motionen från vissa där upptagna
utgångspunkter och anfört att det ankommer i första hand på civilutskottet
att göra en bedömning från fastighetsekonomisk synpunkt samt att pröva
de ekonomisk-politiska konsekvenserna för bostadskonsumenterna.

Motionsförslagets genomförande skulle medföra principiella och långtgående
ändringar i nuvarande hyressystem. Ett ställningstagande till dessa
frågor kan knappast göras i detta sammanhang. Utskottet redovisar nedan

4 Riksdagen 1974. 19 sami. Nr 36

CU 1974:36

bedömningar i hyressättningsfrågor. Motionsförslaget som sådant kan emellertid
inte tillstyrkas.

De grundläggande bestämmelserna om hyresvärdens underhållsplikt ges i
15 § hyreslagen. Bestämmelserna fick nämnda lydelse genom 1968 års hyreslagsreform.
För bostadslägenhet gäller som huvudregel att hyresvärden
skall med ”skäliga tidsmellanrum” ombesörja tapetsering, målning och andra
sedvanliga reparationer med anledning av lägenhetens försämring genom
ålder och bruk. Departementschefen anför (s. 456) att frågan om vilket intervall
som skall gälla för olika åtgärder bör överlämnas åt rättstillämpningen.
Hänvisningar till vissa bedömningar i denna del har lämnats i propositionens
redogörelse för gällande rätt (s. 303).

I motionen 1974:1908 (vpk), yrkandet 7 delvis, föreslås en ändring i 15 §
andra stycket hyreslagen, enligt vilken intervallet mellan reparationerna
läggs fast till högst åtta år.

Lagutskottet har avstyrkt motionsförslaget.

Civilutskottet kan ansluta sig till de i lagutskottet gjorda ställningstagandena.
Civilutskottet vill härutöver stryka under att frågan om normer
för underhållsstandard också får uppfattas som en förhandlingsfråga mellan
partsorganisationerna på hyresmarknaden.

För de fall då hyresvärden inte fullgör sin underhållsplikt enligt 15 § andra
stycket hyreslagen har hyresgästen vissa rättsmedel att tillgå: i första hand
självhjälpsrätten men även rätten att häva hyresavtalet samt att kräva hyresnedsättning
och skadestånd. Stadgande härom ges ytterst i 16 § första
stycket hyreslagen, varigenom motsvarande möjligheter ges även för bl. a.
de fall att lägenheter skadas under hyrestiden - utan att hyresgästen är
ansvarig - och hinder eller men på annat sätt uppstår i nyttjanderätten
- utan hyresgästens vållande. Bestämmelsen i 16 § första stycket föreslås
redaktionellt ändrad.

1 syfte närmast att effektivisera bestämmelserna om hyresvärds skyldighet
att svara för det fortlöpande underhållet föreslås i propositionen att, som
ett nytt andra stycke i 16 § hyreslagen, bestämmelser ges som öppnar möjlighet
för hyresnämnd att på ansökan av hyresgäst ge ett reparationsföreläggande.
Föreläggandet skall kunna omfatta skyldighet att vid vite inom
viss tid vidta åtgärder för att avhjälpa brist i fullgörandet av underhållsplikt
enligt 15 § andra stycket hyreslagen. Föreläggandet föreslås även omfatta
de ytterligare fall då självhjälpsrätt föreligger.

Vad departementschefen anfört om förutsättningarna för reparationsföreläggande
(s. 486-487), närmast om att det eftersatta underhållet verkligen
innebär hinder eller men i sökandens nyttjande, torde inte syfta till någon
skärpning av det krav på behov av sedvanliga reparationer som redan nu
ligger i 15 § andra stycket.

Lagutskottet har inte riktat några invändingar mot förslaget i propositionen.
Inga invändningar föreligger heller i motionerna. Utskottet tillstyrker
sålunda förslaget till ändrad lydelse av 16 § hyreslagen.

CU 1974:36

Propositionsförslaget innebär vidare att genom ett tillägg till 62 § hyreslagen
hyresnämnd skall självmant ta upp fråga om utdömande av vite,
knutet till reparationsforeläggande. I motionen 1974:1911 (m), yrkandet 1,
föreslås en lydelse av lagrummet som innebär att utdömande av vitet får
ske endast på ansökan av hyresgäst.

Lagutskottet har i sitt yttrande avstyrkt motionen. Därvid har framhållits
bl. a. att hyresnämndens möjligheter att ta upp fråga om utdömande av
försuttet vite självfallet inte ålägger nämnden någon efterforskningsplikt.
Civilutskottet delar den mening som förts fram i yttrandet och tillstyrker
sålunda lagförslaget i propositionen.

Propositionen innehåller vidare förslag (s 456 ff.) om hyresgästs rätt att
utföra reparationer i lägenheten. Förslaget tas upp i en ny 24 a § hyreslagen
och innebär att bostadshyresgäst skall ha rätt att i den förhyrda lägenheten
på egen bekostnad och utan föregående samtycke av hyresvärden utföra
målning, tapetsering och därmed jämförlig åtgärd. Det skall finnas möjlighet
att träffa avtal om att denna rätt inte skall finnas vid tillfällig uthyrning
av enfamiljshus och vid andrahandsuthyrning av bostadsrättslägenhet. Det
bör redan i detta sammanhang strykas under att regeln tar sikte på att
ge hyresgästen en bestämmanderätt över lägenhetens utseende inom givna
gränser. Den gäller sålunda inte endast arbeten som han personligen utför.

Omfattningen av denna hyresgästens beslutanderätt begränsas dels av
exemplifieringar av åtgärdstyperna, dels av en föreslagen skadeståndsskyldighet.
Skadeståndsskyldighet gentemot hyresvärden föreslås inträda i den
mån lägenhetens bruksvärde minskat och denna minskning inte kan hänföras
till att bruksvärdet eljest skulle ha sänkts på grund av eftersatt underhåll.
Denna i 24 a § intagna skadeståndsregel skall i dessa fall gälla i
stället för den allmänna skadeståndsregeln i 24 §.

Lagutskottet har tillstyrkt förslaget. Invändningar mot det har inte heller
förts fram som motionsyrkanden.

Utskottet tillstyrker lagförslaget. Farhågor har visserligen framförts om
att denna hyresgästens rätt skulle leda såväl till att lägenheternas underhållsstandard
skulle minska genom inte fackmannamässigt genomförda reparationer
och till ökad förekomst av reparationer genom inte seriösa företagare.
Enligt utskottets mening är dessa farhågor av ringa vikt jämfört
med fördelarna att kunna anpassa lägenheten efter egna önskemål. Motsvarande
förhållanden gäller redan tidigare inom bostadskooperationen. Farhågor
om att denna rätt skulle leda till en övervältring av reparationsplikter
från hyresvärden bör emellertid leda till fortsatt uppmärksamhet. Det är
sålunda uppenbart att hyresvärdens skyldigheter enligt 15 § andra stycket
inte minskas. Självhjälpsrätten m. m. bibehålls och kompletteras med nämnda
regler om reparationsforeläggande. Vid preciseringen av ett reparationsföreläggandes
innehåll bör (prop. s. 456) gälla att hyresgästernas önskemål
bör tillgodoses om det kan ske utan väsentligt ökade kostnader för hyresvärden
och utan att lägenheten blir mindre attraktiv för andra hyresgäster.

CU 1974:36

Utskottet har utgått från att i tillämpningen härav även gränserna för hyresgästens
egen reparationsrätt kommer att beaktas.

I anslutning till nyssnämnda frågor (s. 459) har i förslag till ändring i
48 § hyreslagen - vartill utskottet härefter återkommer - tagits upp även
en regel som skall motverka att av hyresgästen bekostad standardhöjning
skall resultera i högre hyra. Förslaget innebär att vid jämförelseprövning
med andra lägenheter hänsyn skall tas till av hyresgästen bekostade arbeten
i den egna lägenheten endast om särskilda skäl föreligger.

Utskottet tillstyrker förslaget.

Uppsägningstid

I detta sammanhang föreslås ändrad lydelse av 4 a § hyreslagen varigenom
varje bostadshyresgäst ges rätt att, oavsett den avtalade hyrestidens längd,
säga upp avtalet att upphöra vid månadsskifte som inträffar tidigast efter
tre månader från uppsägningen. Regeln gäller sålunda inte då hyresgäst
säger upp avtalet för omreglering av hyresvillkoren.

Förslaget, som tillstyrkts av lagutskottet, tillstyrks även av civilutskottet.

Besittningsskydd

Reglerna om besittningsskydd m. m. i 46-53 §§ hyreslagen gäller nu enligt
45 § första stycket inte bl. a. i det fall då hyresförhållandet upphör innan
det varat längre än nio månader i följd. I propositionen föreslås att denna
undantagsregel begränsas till fall då avtalet avser möblerat rum eller lägenhet
för fritidsändamål.

Utskottet tillstyrker, i likhet med lagutskottet, denna utvidgning av besittningsskyddet.

Hyresregleringens avveckling

Mot bakgrund av den sammanfattningsvis uttalade uppfattningen (s. 464)
att hyresregleringen medför olägenheter utan att samtidigt ge hyresgästerna
ett väsentligt bättre skydd mot oskäliga hyreshöjningar än det som kan
åstadkommas inom ramen för hyreslagens bruksvärdesregler föreslås att
hyresregleringslagens giltighetstid inte förlängs efter utgången av september
1975. I anslutning därtill lämnas förslag om skärpning av bruksvärdesreglerna
och om övergångsvisa skyddsregler vid avvecklingen.

Häremot har ställts motionen 1974:1908 (vpk), yrkande 6delvis,där riksdagen
föreslås uttala sig för en ettårig förlängning av hyresregleringen och
begära förslag till sådan ändring i hyresregleringslagen - 3 och 3 a §§ - att
bashyra inte får höjas på grund av reparation som hyresvärden är skyldig
att utföra enligt 15 § hyreslagen. Motionsförslaget i denna del är inte direkt
kopplat till i motionen föreslagna ändringar i bruksvärdesreglerna till vilka
utskottet återkommer.

CU 1974:36

Utskottet kan i allt väsentligt ansluta sig till de av departementschefen
(s. 461-465) framförda allmänna synpunkterna på hyresregleringens fortsatta
giltighet. Redan därav följer att ett riksdagens uttalande för förlängning
av hyresregleringslagens giltighetstid inte kan tillstyrkas. Med denna bedömning
bortfaller i allt väsentligt också de i motionen anförda skälen för
att begära ändringar i hyresregleringslagen. Utskottet avstyrker sålunda motionen
i denna del.

Med hänvisning (s. 465) till att det finns ett inte helt obetydligt antal
lägenheter som har hyror som ligger klart under vad som skulle kunna
tas ut enligt nuvarande bruksvärdesregler förs vissa förslag fram i propositionen.

Vad först angår tillämpningen av bruksvärdesreglerna anför departementschefen
(s. 465) att han utgår från att man vid denna tillämpning på det
äldre beståndet i allmänhet kommer till det resultatet att enbart lägenheter
som har färdigställts under i stort sett samma tidsperiod kan anses jämförliga
med varandra. En sådan begränsning av jämförelsematerialet förutsätts i
allmänhet ge en måttlig och successiv höjning av hyresnivåerna i detta
lägenhetsbestånd.

Utskottet har inte någon erinran mot vad departementschefen i denna
del anfört.

Det förhållandet att det torde förekomma hyressplittring även inom jämförbara
delar av det äldre, hyresreglerade lägenhetsbeståndet påkallar emellertid
vissa överväganden. Med den redovisade (s. 465-466) bedömningen
att den nuvarande övergångslagen m. m. inte utgör ett tillräckligt medel
att förebygga betungande hyreshöjningar i enskilda fall föreslås att nya övergångsregler
tas in enligt förslag till lag om avveckling av hyresregleringen (avvecklingslagen).
Denna lag avses ersätta lagen (1956:567) med vissa bestämmelser
som skall iakttagas sedan hyresregleringen upphört. Jien föreslagna
avvecklingslagen avses gälla under tre år efter det hyresregleringen
upphört den 1 oktober 1975.

En huvudpunkt i förslaget är reglerna i 3 och 4 §§ avvecklingslagen. Dessa
innebär i sak att hyresvärd inte får ta emot högre hyra än den tidigare
hyresreglerade om inte överenskommelse härom träffats enligt särskild förhandlingsordning
eller om hyresnämnd - vid vissa förutsättningar - medgett
detta (4 §). De materiella reglerna för det fall att utgående hyra understiger
bruksvärdeshyran tas upp i 3 § andra stycket och innebär i huvudsak att
höjningar skall etappvis begränsas till skälig andel av den totala hyresskillnaden.

Inga invändningar har framförts i motioner mot den föreslagna principiella
övergångsregleringen. Utskottet har inte heller funnit skäl till annat än att
tillstyrka den.

I lagförslagets 2 § stadgas att riksorganisationerna på hyresmarknaden kan
träffa skriftlig överenskommelse om att övergångsregleringen inte skall gälla
beträffande viss eller vissa kategorier av lägenheter eller lägenheterna i viss

CU 1974:36

eller vissa orter. Möjligheter att träffa sådant avtal skall dock inte gälla
lägenhet i Stockholms, Göteborgs eller Malmö kommun.

I motionen 1974:1908 (vpk), yrkande 6 delvis, föreslås att riksdagen -om inte förslaget om förlängning av hyresregleringen, m. m. skulle bifallas
- uttalar sig för att riksorganisationernas möjlighet att begränsa övergångsregleringen
inte skall gälla.

Enligt även utskottets mening kan man hysa tvekan om i vad mån behovet
av övergångsreglering föreligger i andra av de 43 kommuner, där hyresregleringen
nu gäller, än i storstadskommunerna. Riksorganisationerna torde
ha bäst kännedom om detta behov. Möjligheter att träffa avtal dem emellan
bör därför kvarstå enligt lagförslaget.

Genom särskild bestämmelse i 4 § tredje stycket i lagförslaget klargörs
att övergångsregleringen inte skall gälla ersättningar som enligt 19 a § hyreslagen
inte behöver vara till sin storlek bestämda - ersättningar för värme,
varmvatten, elektrisk ström, vatten och avlopp. Dessa för prövas i vanlig
ordning efter uppsägning och hänskjutande till hyresnämnd.

I lagförslagets 1 §, motsvarande 2 § första och andra styckena i 1956 års
lag, anges huvudregeln att om hyresavtal, på vilket hyresregleringen varit
tillämplig, även omfattar tid efter det hyresregleringslagen upphört att gälla,
skall avtalet för nämnda tid anses uppta den hyra som utgick då hyresregleringen
upphörde. I specialmotiveringen (s. 521) anges att, om ett hyresavtal
förlängs den 1 oktober 1975, blir paragrafen inte tillämplig.

Enligt vad utskottet erfarit torde i rättstillämpningen ha gällt sådana bedömningar,
att den reglerade hyran skall gälla även i fall då hyresavtalet
på grund av utebliven uppsägning förlängs den 1 oktober 1975.

Utskottet vill i detta sammanhang även som sin mening uttala att övergångsbestämmelserna
om avveckling av hyresregleringen för lokaler äger
självständig tillämpning även om hyresregleringslagen inte förlängs.

I motionen 1974:1912 (c), yrkandet 1, föreslås riksdagen hos Kungl. Maj:t
hemställa om en redovisning av hyresförändringarna i storstadskommunerna
inom ett år efter hyresregleringens avskaffande och om förslag till de åtgärder
som då kan bli aktuella.

Utskottet har inte funnit skäl att tillstyrka motionsförslaget. Därvid har
beaktats såväl den föreslagna övergångsregleringens utformning samt bruksvärdesreglerna
och deras förutsatta tillämpning som det förhållandet att uppgifter
om upptrappningen av hyresnivåerna torde kunna erhållas på annat
sätt än genom en formaliserad redogörelse från regeringen till riksdagen.

Bruksvärdesreglerna

I syfte att skapa ytterligare garantier för att bruksvärdessystemet medför
skäliga hyresnivåer föreslås i propositionen vissa jämkningar av reglerna.
En redogörelse för dessa regler har tagits in (s. 311 ff.) i propositionens redogörelse
för gällande rätt.

CU 1974:36

Redan vid 1968 års hyreslagsreform uttalades att de allmännyttiga bostadsföretagens
hyressättning bör tjäna som riktpunkt vid jämförelseprövningar.
Departementschefen anser (s. 471) det emellertid tveksamt om dessa
bostadsföretags hyressättning getts den prisledande funktion som lagstiftarna
avsett. Det förefaller, enligt departementschefen, som om hyrorna i det
allmännyttiga bostadsbeståndet tillmätts betydelse bara i den mån sådana
lägenheter dominerat i jämförelsematerialet eller, vid tillämpning av den
s. k. spärregeln, i orten. Spärregeln innebär att man vid jämförelseprövningar
skulle se bort från lägenheter, vilkas hyror inte är rimliga med hänsyn till
det allmänna hyresläget i orten för närmast jämförliga lägenheter i nybyggda
bostadshus.

Propositionens förslag i fråga om principerna vid jämförelseprövningar ges
uttryck i ett nytt andra stycke i 48 § hyreslagen - den paragraf i vilken
bestämmelser meddelas om villkoren för den fortsatta förhyrningen i samband
med förlängning av hyresavtal. Där föreskrivs bl. a. att vid jämförelseprövningar
främst skall beaktas hyra för lägenheter i hus som förvaltas
av allmännyttigt bostadsföretag. Den i samma stycke upptagna regeln om
att vissa arbeten som bekostats av hyresgästen inte får beaktas har behandlats
ovan (s. 52).

Till den föreslagna lagregeln knyts uttalanden (s. 471-472) om riktlinjer
för hyresprövningar - riktlinjer som utan vidare anses kunna tillämpas i
fråga om relativt nyproducerade lägenheter. Förde fall där jämförelsematerialet
inte ger fullt tillförlitlig anvisning om hyresnivån för likvärdiga lägenheter
hos de allmännyttiga bostadsföretagen anförs bl. a. (s. 472) att deras
hyror, om de är genomsnittligt lägre än hyrorna i andra hus, bör kunna
utgöra en riktpunkt för hyresprövningen på så sätt att hyresnivån läggs
lägre än som skulle ha blivit fallet om det inte hade funnits några jämförliga
lägenheter i de allmännyttiga företagen. I detta sammanhang får erinras
om vad som ovan anförts i anslutning till bedömningarna angående hyresregleringens
avskaffande (s. 53).

I motionerna 1974:1911 (m), yrkandet 2, och 1915 (m), yrkandet d), föreslås
riksdagen uttala respektive i lagtexten beakta att en hyresnivå som åstadkommits
genom kommunala subventioner inte skall beaktas i jämförelseprövningar.
Båda motionerna utgår från ett likalydande exempel, där bristande
ersättning för underhåll skulle leda till kommunalt bidrag till ett
allmännyttigt bostadsföretags upprustningsåtgärder.

Motionerna synes närmast utgå från tänkta situationer där kommunalt
löpande bidrag skulle förändra de allmännyttiga bostadsföretagens kostnadsoch
hyresnivå. De allmännyttiga bostadsföretagens hyror bestäms efter förhandlingar
och med hänsyn tagen till den bedömda betalningsvilligheten.
Det anförda exemplet kan därför enligt utskottets mening inte tas till utgångspunkt
för ställningstaganden enligt motionerna. Då däri inte har anförts
några andra skäl, ägnade att rubba de i övrigt synbarligen godtagna principerna
om de allmännyttiga företagens prisledande ställning avstyrker ut -

CU 1974:36

skottet motionerna i dess behandlade delar.

Förslaget om en ytterligare förstärkning av de allmännyttiga bostadsföretagens
ställning i en jämförelseprövning av hyrorna genom 48 § andra
stycket hyreslagen tillstyrks på av departementschefen redovisade grunder.

I fråga om tillämpningen av spärregeln anförs (s. 472) att de allmännyttiga
bostadsföretegen i praxis tillerkänns en prisledande funktion endast i den
mån de dominerar nyproduktionen i orten. Departementschefen uttalar bl. a.
att också i denna tillämpning bör en närmare anknytning ske till den allmännyttiga
sektoms hyror och att det inte heller i detta sammanhang bör
krävas att inslaget av de allmännyttiga bostadsföretagens lägenheter är dominerande.

Utskottet ansluter sig till departementschefens bedömningar.

Vad därefter angår frågan om höjningsmarginalerna i jämförelseprövningar
föreslås sådan ändring i 48 § första stycket att fordrad hyra skall anses som
oskälig, om den är ”påtagligt högre” än hyra för jämförliga lägenheter. Detta
uttryck skall ersätta det nuvarande uttrycket ”väsentligt högre”. Syftet med
lagändringen i denna del är att markera ett avståndsatagande från en praxis
där alltför stora hyreshöjningar accepterats och slå fast, att dessa marginaler
inte bör få vara större än som behövs för att skapa önskad rörlighet på
hyresmarknaden.

I motionen 1974:1908 (vpk), yrkandet 7 delvis, föreslås att jämförelsemarginalerna
helt avskaffas genom att i 48 § första stycket hyreslagen slås
fast, att hyran är oskälig om den ”är högre än” jämförelselägenheternas.

Enligt utskottets mening tillgodoses motionärernas grundläggande syfte
i rimlig omfattning genom propositionens förslag. En helt stel hyresbildning
kan inte anses tjäna de bostadspolitiska syftena som de godtagits i hyreslagens
principer. Motionen avstyrks sålunda.

Utskottet tillstyrker att riksdagen antar i propositionen föreslagen lydelse
av 48 § första stycket hyreslagen med vissa redaktionella ändringar enligt
bilaga 1 till detta betänkande.

Vidare föreslås i motionen 1974:1896 (s) att riksdagen uttalar sig för att
bruksvärdessystemet efter hyresregleringens avveckling skall tillämpas på alla
icke särskilt undantagna bostadslägenheter, oberoende av huruvida hyra
tidigare fastställts enligt hyresregleringslagens regler.

Vad i motionen anförts ansluter till utskottets uppfattning. Syftet bör
tillgodoses genom att riksdagen med bifall till motionen som sin mening
ger detta Kungl. Maj:t till känna.

Det i motionen 1974:1581 (vpk) framförda yrkandet om förslag till lagstiftning
som syftar till ett hyresstopp avstyrks. Motiveringen för förslaget
i motionen återförs i väsentliga delar till frågor som behandlats här ovan
i detta betänkande.

CU 1974:36

Fullföljdsbestämmelserna m. m.

Civilutskottet hänvisar i denna del helt till vad lagutskottet anfört i sitt
yttrande (s. 12-14) och avstyrker sålunda motionen 1974:1902 (m), yrkandet
11. Utskottet tillstyrker sålunda att samtliga föreslagna ändringar
i hyreslagen skall träda i kraft den 1 januari 1975.

Vissa övriga frågor

Riksdagen föreslås i motionen 1974:1902 (m), yrkandet 10, anhålla om
utredning angående partsförhåUandena på bostadsmarknaden. Yrkandet återförs
bl. a. till den i motionen anförda meningen att hyresgästens ställning
som avtalspart stärkts väsentligt, samtidigt som hyresvärdens ställning undergått
en motsvarande försvagning. Utredningskravet anges syfta till att
skapa rättssäkerhet för såväl hyresgäster som hyresvärdar.

Civilutskottet ansluter sig till lagutskottets yttrande i denna del och avstyrker
motionsförslaget.

1 anslutning till förslagen i propositionen om ändringar i hyreslagstiftningen
m. m. föreslås i motionen 1974:1907 (fp), yrkandet E 1, en utredning
om boendedemokratifrågor. Utredningen skulle avse dels förslag till ökat inflytande
för hyresgästen, kombinerat med uppgiften att följa den i propositionen
föreslagna försöksverksamheten, dels vissa frågor med anknytning
till bostadsrättens roll som bosättningsform. De sistnämnda frågorna
har även något berörts av utskottet i sammanhang med de allmänna inriktningsfrågorna
(s. 20). I motionen 1974:1902 (m), yrkande 9 delvis, förordas
möjlighet att direkt äga lägenhet i flerfamiljshus och en förstahandsrätt
för hyresgäster vid överlåtelse av fastighet.

Vidare föreslås i motionen 1974:1904 (c), yrkandet 4, att det fortsatta
arbetet med en fördjupad boendedemokrati sker enligt de riktlinjer som
förordats i motionen.

I motionen 1974:1902 (m), yrkandet 9 delvis, förordas som nämnt möjlighet
att direkt äga lägenhet i flerfamiljshus. Utskottet kan inte tillstyrka
ett sådant uttalande. De möjligheter som finns enligt bostadsrättslagstiftningen
tillgodoser i allt väsentligt även motionärernas angivna syften.

Den i motionen 1974:1907 (fp), yrkandet E 1 d, angivna uppgiften att
följa försöksverksamheten på boendedemokratiområdet bör inte direkt tillläggas
en utredning. Utskottet hänvisar i denna del till bostadsstyrelsens
förordade framtida uppgifter, som de angetts i direktiven till den sakkunnige.

Motionsförslagen i övrigt täcks av eller ansluter nära till de uppgifter
med vilka boendeutredningen nu arbetar och som torde resultera i ett utredningsförslag
under nästa år. Utskottet har emellertid ingen erinran mot
att motionerna i dessa delar överlämnas till boendeutredningen. Vad utskottet
anfört härom bör riksdagen som sin mening ge Kungl. Maj:t till
känna.

CU 1974:36

I motionen 1974:903 (m) har hemställts om utredning i syfte att minska
ekonomiska förluster vid byte av bostadsrättslägenheter och, i anslutning
härtill, om en komplettering av bostadsrättslagen (1971:479) så att medlemmarnas
behov av fullständig och lättförståelig verksamhets- och ekonomisk
redovisning tillgodoses. Motionens förstnämnda yrkande synes syfta
till att undersöka möjligheterna av att skapa en trygghetsförsäkring på allmänt
initiativ, som skulle kunna täcka förlusten av del av grundinsatsen
vid påtvingad flyttning.

Motionens allmänna syfte torde vara att påkalla samhälleliga insatser i
vissa fall då bostadsrättshavare får vidkännas förlust vid överlåtelse eller
byte av bostadsrätten. Prisbildningen påverkas här direkt av en minskad
efterfrågan med starka lokala variationer och på sikt även av de nya finansieringsvillkoren
för bostadsrättsbebyggelse. Sett ur hela sektorns synpunkt
kan detta betraktas som en inbördes fördelningsfråga, vilken i första
hand bör lösas inom de kooperativa rörelserna. Ett allmänt statligt ansvar för
beståndet av kapital värden är själ vfallet inteaktuellt, särskilt mot bakgrund av
att staten inte haft direkt del i vinster genom prisökning vid
stark efterfrågan. Staten har heller inte annat än i arbetsmarknadspolitisk
motiverade fall tagit ansvar för förluster på egnahem, där situationen kan
uppfattas som likartad. Utskottet förordar därför att frågorna tills vidare
får lösas inom kooperationen och att, om statliga åtgärder anses påkallade
från dess sida, frågan på nytt får tas upp med beaktande av då anförda
skäl.

Vad i motionen anförts om värdet av lättillgänglig redovisning leder i
och för sig inte till någon erinran från utskottets sida. Det torde dock kunna
förutsättas att arbete i sådan riktning främjas inom den organiserade bostadskooperationen.
Med ledning därav torde senare få bedömas om resultatet
är av sådan vikt att det genom lagstiftning bör göras obligatoriskt
också för utanförstående bostadsrättsföreningar.

Utskottet avstyrker motionen med hänvisning till det anförda.

Vidare har aktualiserats vissa frågor om behandlingen av vissa bostadsföreningar
m. m., nämligen sådana som avses i 51 § lagen (1970:995) om införande
av nya jordabalken -1, ex. Stockholms kooperativa bostadsförening
ek. för.

Lagutskottet har tagit upp frågan, om reparationsföreläggande enligt den
föreslagna 16 § andra stycket hyreslagen kan riktas mot nämnd typ av bostadsförening
och följderna av att hyresgästs rätt att reparera enligt 24 a §
i lagförslaget görs tillämplig på dessa föreningar.

Lagutskottet har i den första frågan om reparationsföreläggande anfört
att om lässtyrelsen med stöd av ovannämnda övergångsbestämmelse medgett
föreningar undantag från reparationsplikten enligt 15 § andra stycket
hyreslagen kan uppenbarligen reparationsföreläggande inte meddelas inom
denna ram. Möjligheten att utverka ett föreläggande skulle däremot kvarstå
i de skadefall m. m. som anges i 16 § första stycket punkterna 1 och 3

CU 1974:36

i förslaget. Lagutskottet har vidare i sitt yttrande funnit att även medlem
i bostadsförening bör tillförsäkras den rätt som ges hyresgäst att själv föranstalta
om reparation i lägenheten med den begränsning av skadeståndsplikten
som lagförslaget innebär.

Civilutskottet ansluter sig till lagutskottets bedömningar. Någon åtgärd
från riksdagens sida är därför inte påkallad.

Det har även ifrågasatts om inte bostadsföreningar - i likhet med bostadsrättsföreningar
- borde kunna undantas från tillämpningen av BSL
genom ett direkt stadgande eller genom att länsstyrelsen ges en undantagsmöjlighet.

Även om en viss principiell tveksamhet kan göra sig gällande har utskottet
dock stannat för att tillstyrka att undantag görs i avsedda fall. Riksdagen
föreslås för sin del anta utskottets förslag till erforderliga lagändringar.

Utskottet har ovan (s. 41) berört frågan om bostadslånets storlek för bostadsförening
m. fl.

Bostadstillägg

Årets riksdag (SoU 1974:6) har funnit det motiverat att en översyn av
vissa av de nuvarande reglerna för bostadstilläggen görs. De frågor som
bör bli föremål för översyn gäller bl. a. de skilda förutsättningarna för olika
grupper av sammanboende att erhålla bostadstillägg, den bristande samordningen
mellan reglerna förstatskommunalt bostadstillägg till låginkomsttagare
utan barn och KBT, bestämmelserna om minskning av bostadstilllägget
när bostaden överstiger viss storlek samt nedre hyresgränsen för ensamstående
makar. Vidare bör - enligt riksdagen - övervägas en sänkning
av åldersgränsen för rätten till statskommunalt bostadstillägg för ensamstående
och makar utan barn.

Frågor om samordning av reglerna för KBT och statskommunalt tillägg,
den nedre hyresgränsen samt sänkningen av åldersgränsen tas upp av boendeutredningen
i dess framtida arbete.

Övriga frågor tas upp i den nu behandlade propositionen.

Beträffande sammanboendebegreppet anför departementschefen att nuvarande
bestämmelser för bostadstillägg i väsentliga avseenden är olika för
äkta makar och för ensamstående. Med äkta makar jämställs sådana sammanboende
som antingen tidigare varit gifta med varandra eller som har
eller har haft barn tillsammans. Övriga ogifta sammanboende behandlas
som ensamstående vilket i flera hänseenden påverkar stödets storlek. För
att uppnå det materiellt sett mest acceptabla resultatet finner departementschefen
det motiverat att bostadstilläggstagarna ges en viss frihet att själva
bestämma om de skall behandlas som äkta makar eller inte. Därför förordas
att sammanboende man och kvinna som i sin ansökan uppger sig ha gemensamt
hushåll skall jämställas med äkta makar. Den förordade regeln
bör även gälla sammanboende som hos sig har barn som inte är deras gemensamma.

CU 1974:36

I motionen 1910 (fp), yrkandet 3, föreslås att regler skapas vilka förutsätter
hushållsgemenskap hos alla sammanboende som vid ansökan om bostadstillägg
inte uttryckligen säger att hushållsgemenskap inte föreligger. Den i
motionen upptagna frågan har varit föremål för överväganden i propositionen
men avvisats bl. a. därför att en regel så utformad i realiteten skulle innebära
obegränsade möjligheter att få det i varje enskilt fall mest fördelaktiga stödet
och illa stämma överens med principen om ett stöd inriktat efter varje
hushålls ekonomiska möjligheter att bära boendekostnaden.

Departementschefens förslag om utvidgning av sammanboendebegreppet
tillstyrks alltså. Därutöver vill utskottet anföra följande. Frågan om bostadstilläggens
framtida utformning behandlas f. n. inom bl. a. boendeutredningen.
Enligt vad utskottet inhämtat kommer sammanboendebegreppets
innebörd att tas upp i detta sammanhang. Motionsyrkande! torde därför
nu inte behöva föranleda någon riksdagens åtgärd. Motionen avstyrks.

Inkomstgränserna för reducering av bostadstilläggen har tidigare justerats årligen.
Departementschefen förordar i likhet med 1972 års skatteutredning
att gränserna för oreducerat tillägg höjs med 3 000 kr. till 26 000 kr. för
barnfamiljer och till 21 000 kr. för hushåll utan barn för bidragsåret 1975.

Utskottet har ingen erinran mot förslaget.

1972 års skatteutredning har vidare föreslagit en enhetlig reduktionsfaktor
på 15 % för bostadstilläggen i syfte att mildra de marginaleffekter som uppkommer
vid nuvarande avtrappning av tilläggen. Skatteutredningens förslag
medför - enligt departementschefen - att tillägg skulle komma att utgå
i påtagligt högre inkomstskikt än i dag. Som exempel anför utredningen
att bidrag i vissa fall skulle kunna utgå till familjer med en taxerad årsinkomst
upp till 95 200 kr. För att undvika denna effekt föreslår departementschefen
att reduktionsfaktorn sätts till 15 96 för taxerade inkomster upp till 54 000
kr./år samt till 24 96 för inkomster därutöver.

I motionen 1902 (m), yrkandet 13, föreslås reduktionsfaktorn - i enlighet
med 1972 års skatteutredning-enhetligt fastställas till 15 96. Motionärerna,
som delar departementschefens åsikt att det är otillfredsställande att ett
inkomstgraderat stöd skall kunna utgå i så höga inkomstlägen som
80 000-95 000 kr./år, finnér emellertid att olägenheterna med de sammantagna
marginaleffekterna är än större.

Utskottet instämmer med departementschefen om vikten av att undvika
att bostadstilläggen utgår i alltför höga inkomstlägen. Motionsyrkandet avstyrks
alltså.

Som ovan nämnts kommer boendeutredningen i dess fortsatta arbete att
behandla bl. a. frågorna om sänkning av åldersgränsen för erhållande av bostadstillägg
samt samordningen av reglerna för KBT och statskommunala tilllägg.
Vidare kommer såväl boendeutredningen som 1972 års skatteutredning
enligt departementschefen att behandla frågan om den principiella uppbyggnaden
av ett framtida hushållsinriktat bostadsstöd.

I motionen 1905 (s) yrkas om rätt till utfyllnadsbidrag för pensionär som

CU 1974:36

enligt reglerna för KBT inte kan erhålla bostadstillägg så att bostadstillägg
kommer att utgå med lika stort belopp som om statskommunalt bostadstilllägg
kunnat erhållas. I motionen föreslås att frågan löses som ett provisorium
från den 1 januari 1975 i väntan på att boendeutredningen lägger fram förslag
i frågan.

Utskottet, som finner det viktigt att den i motionen upptagna frågan
prövas från skilda utgångspunkter, är - i avvaktan på pågående utredning
- inte berett tillstyrka motionen.

Även i andra motioner tas upp förhållanden som utreds f. n. Sålunda
hemställs i motionen 1908 (vpk), yrkandet 10, att riksdagen uttalar sig för
en ändring i bestämmelserna om bostadstillägg så att personer i åldrarna
mellan 17 och 20 år som innehar egen lägenhet skall kunna få bostadstillägg.

1 motionen 1907 (fp), yrkandet F, framhålls bl. a. angelägenheten av att
boendeutredningens översyn av reglerna för bostadstilläggen sker snabbt
samt att hänsyn tas till att de nya taxeringsvärdena med oförändrade inkomst-
och förmögenhetsgränser påverkar rätten till kommunala bostadstilllägg.
Motionärerna förutsätter att reglerna för inkomstprövning av tilläggen
ändras fr. o. m. 1976. Slutligen yrkas i motionen 1902 (m), yrkandet 14,
att fortsatt utredning företas för att åstadkomma en mer rationell och med
beskattningen samordnad inkomstprövning av bostadstilläggen.

Som ovan nämnts är även de motionsyrkanden som tas upp i föregående
stycke föremål för utredning i skilda sammanhang. Utskottet finner alltså
inte skäl tillstyrka motionerna.

Vad i propositionen /' övrigt anförts och föreslagits beträffande bostadstilläggen
har inte gett utskottet anledning till erinran.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande bostadsbyggandets inriktning och omfattning att
riksdagen i anledning av propositionen 1974:150, yrkandet 1,
samt motionerna 1974:907, yrkandet 2, 1158, 1900, 1904, yrkandet
2, och 1907, yrkandet A 2 delvis, som sitt yttrande
ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

2. beträffande uttalande om betydelsen av en aktiv regionalpolitik
m. m. att riksdagen avslår motionen 1974:1904, yrkandet 1,

3. beträffande undersökningar av efterfrågestruktur och subventioner
att riksdagen avslår motionen 1974:916, yrkandet B 1
och 2,

4. beträffande markkontaktbostäder att riksdagen avslår motionen
1974:259, yrkandena A och B,

5. beträffande uttalande om hyresförlustlån att riksdagen avslår
motionen 1974:1907, yrkandena A I och A 2 delvis,

6. beträffande en överföring av flerfamiljshus till kommunal och

CU 1974:36

kooperativ ägo, m. m., att riksdagen avslår motionen
1974:1908, yrkandet 1,

7. beträffande tilläggsdirektiv för utredning om den bostadspolitiska
organisationen att riksdagen i anledning av motionen
1974:1921 som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad
utskottet anfört,

8. beträffande parlamentarisk medverkan i utredning om den bostadspolitiska
organisationen att riksdagen avslår motionen
1974:1904, yrkandet 15,

9. beträffande uttalanden om obligatorisk varudeklaration av bostäder
och om bostadsförmedlingarnas uppgifter att riksdagen
avslår motionen 1974:1907, yrkandet E2,

10. beträffande fortsatta insatser för en bättre boendemiljö att riksdagen
avslår motionen 1974:584,

11. beträffande grunder för bidrag till förbättring av boendemiljön
att riksdagen

a. i anledning av motionen 1974:1904, yrkandet 3 delvis, och
1907, yrkandet B 2, samt med avslag på motionerna 1974:1907,
yrkandet B 1, och 1912, yrkandet 2 delvis, godkänner vad i
statsrådsprotokollet anförts,

b. som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet
anfört om bidrag till kommuner,

12. beträffande omfattningen av framtida anslag för bidrag till förbättring
av boendemiljön att riksdagen avslår motionerna
1974:1904, yrkandet 3 delvis, och 1912, yrkandet 2 delvis,

13. beträffande utformning av lånebestämmelser m. m. att riksdagen
avslår motionen 1974:1907, yrkandet B 3,

14. beträffande bidrag för koloniträdgårdar att riksdagen avslår motionen
1974:1910, yrkandet 2,

15. beträffande kommunal förköpsrätt att riksdagen med avslag
på motionerna 1974:1929, yrkandet 1, och 1930 för sin del antar
det vid propositionen 1974:152 fogade förslaget till lagom ändring
i förköpslagen (1967:868),

16. beträffande förköpsrätt för vissa hyresgäster att riksdagen avslår
motionen 1974:1929, yrkandet 2,

17. beträffande samordningen mellan kommunallagen (1953:753)
och förköpslagen (1967:868) att riksdagen i anledning av motionen
1974:1931 godkänner vad utskottet anfört,

18. beträffande uttalande om att endast samhällsägd mark fårstadsplaneläggas
att riksdagen avslår motionen 1974:1908, yrkandet
3 delvis,

19. beträffande införandet av ett markvillkor som förutsättning
för statligt bostadslån att riksdagen med avslag på motionerna
1974:1902, yrkandet 1, och 1907, yrkandet D 2, godkänner vad

CU 1974:36

i statsrådsprotokollet förordats,

20. beträffande uttalande om byggnadsrätten att riksdagen avslår
motionen 1974:1901,

21. beträffande utformningen av ett markvillkor att riksdagen i
anledning av Kungl. Majus förslag och motionen 1974:1904,
yrkandet 7 delvis, samt med avslag på motionerna 1974:1908,
yrkandet 3 delvis, och 1915, yrkandena a) och b), godkänner
vad i statsrådsprotokollet och utskottets yttrande anförts,

22. beträffande ändringar i kommunallagstiftningen att riksdagen
forsin del antar de vid propositionen 1974:150 fogade förslagen
till

a. lag om ändring i kommunallagen (1953:753),

b. lag om ändring i kommunallagen (1957:50) för Stockholm,

c. lag om ändring i lagen (1969:215) med särskilda bestämmelser
om Stockholms läns landstingskommun,

23. beträffande förutsättningarna och villkoren för markförvärvslån
att riksdagen

a. avslår motionen 1974:1908, yrkandet 2 delvis,

b. som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet
anfört om fortsatta överväganden samt förslag i ämnet,

24. beträffande kommunernas planering av markförvärven m. m.
att riksdagen som sitt yttrande över förslag i statsrådsprotokollet
ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

25. beträffande arbetet på en ny markanvändnings- och byggnadslagstiftning
att riksdagen beslutar att inte avge yttrande över
vad i statsrådsprotokollet anförts,

26. beträffande underlag för markfördelningstävlingar att riksdagen
avslår motionen 1974:1904, yrkandet 6,

27. beträffande tomträttens användning vid kommunal markfördelning
att riksdagen med bifall till Kungl. Majus förslag och
i anledning av motionen 1974:1904, yrkandet 9 delvis, godkänner
vad i statsrådsprotokollet och utskottets yttrande anförts,

28. beträffande riktlinjer för markfördelning i vad de inte behandlats
under 26 och 27 ovan att riksdagen med bifall till Kungl.
Majus förslag och i anledning av motionen 1974:1904, yrkandena
8 samt 9 delvis, godkänner vad i statsrådsprotokollet och
utskottets yttrande anförts,

29. beträffande konkurrensregler som villkor för bostadslån att riksdagen
i anledning av motionen 1974:1904, yrkandet 7 delvis,
samt med avslag på motionerna 1974:1902, yrkandet 2, och
1907, yrkandet D 1, godkänner vad i statsrådsprotokollet och
utskottets yttrande anförts,

30. beträffande förutsättningar för godkännande av bostadsföretag

CU 1974:36

som allmännyttigt att riksdagen med avslag på motionen
1974:1918 godkänner vad i statsrådsprotokollet förordats,

31. beträffande ändringar i lagstiftningen mot konkurrensbegränsning
inom näringslivet m. m. att riksdagen avslår motionen
1974:1916,

32. beträffande översiktliga ställningstaganden i fråga om bostadsfinansiering
och bostadsbeskattning att riksdagen med avslag
på motionen 1974:1902, yrkandet 4, godkänner vad i statsrådsprotokollet
anförts,

33. beträffande utredning om skuldökning i nu gällande lånesystem
att riksdagen avslår motionen 1974:1902, yrkandet 5,

34. beträffande uttalande om den allmänna räntenivån att riksdagen
avslår motionen 1974:1904, yrkandet 10,

35. beträffande grunder för bostadslån vid nybyggnad att riksdagen

a. avslår motionerna 1974:1902, yrkandet 3, och 1908, yrkandet
4,

b. med bifall till motionen 1974:1917 och i anledning av motionen
1974:1923 som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna
vad utskottet anfört,

c. godkänner vad i övrigt i statsrådsprotokollet och utskottets
yttrande anförts,

36. beträffande grunder för bostadslån vid ombyggnad att riksdagen
i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och med bifall till
motionen 1974:1919som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna
vad utskottet anfört,

37. beträffande initialstöd att riksdagen i anledning av motionerna
1974:578, yrkandet 1, samt 1909, som sin mening ger Kungl.
Maj:t till känna vad utskottet anfört,

38. beträffande tilläggslån för bevarande av bostadsbebyggelse av
byggnadsminneskaraktär att riksdagen med bifall till motionerna
1974:1897, 1904, yrkandet 12, och 1920 som sin mening
ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

39. beträffande grunder för den fortsatta finansieringen genom paritetslån
och räntelån att riksdagen godkänner vad i statsrådsprotokollet
och utskottets yttrande anförts,

40. beträffande räntesubventioner i vissa fall då räntelån kunnat
utgå men ej sökts att riksdagen med bifall till motionen
1974:1914 som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad
utskottet anfört,

41. beträffande räntesubventioner för vissa privat finansierade bostadshus
att riksdagen avslår motionen 1974:1913,

42. beträffande bostadslånets storlek och säkerhetsläge att riksdagen
med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och motionerna
1974:578, yrkandet 3 delvis, och 1580, yrkandet 2, samt med

CU 1974:36

avslag på motionerna 1974:578, yrkandet 3 i återstående del,
916, yrkandet A 4, 1580, yrkandet 1, 1902, yrkandet 6, 1904,
yrkandet 11, och 1907, yrkandet C 2, godkänner vad i statsrådsprotokollet
anförts,

43. beträffande kreditgaranti för kontantinsats i egen bostad m. m.
att riksdagen avslår motionerna 1974:259, yrkandet C, 1902,
yrkandet 7 delvis, och 1910, yrkandet 1,

44. beträffande intagande av ett ingångsvärde i låneunderlaget att
riksdagen i anledning av motionerna 1974:1906,1907, yrkandet
C 3, och 1915, yrkandet c), som sin mening ger Kungl. Maj:t
till känna vad utskottet anfört,

45. beträffande uttalande om kreditinstitutens utlåning för äldre
fastigheter att riksdagen avslår motionen 1974:1902, yrkandet
7 delvis,

46. beträffande beräkningen av låneunderlag för småhus att riksdagen
avslår motionerna 1974:578, yrkandet 2, och 1907, yrkandet
C 1,

47. beträffande fördjupning av bostadslån för småhus att riksdagen
i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och motionen 1974:1922
som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

48. beträffande uppdrag för kapitalmarknadsutredningen att riksdagen
avslår motionen 1974:1907, yrkandet C 4,

49. beträffande kreditriskprövningen och kommuns ansvar för förlust
på statslånet att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts
förslag och motionen 1974:1894 samt med avslag på motionen
1974:1904, yrkandet 13, som sin mening ger Kungl. Maj:t till
känna vad utskottet anfört,

50. beträffande lån för bostäder i Klimpfjäll att riksdagen i anledning
av Kungl. Maj:ts förslag samt motionerna 1974:1895
och 1898 som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet
anfört,

51. beträffande köpeskillingskontroll att riksdagen med avslag på
motionen 1974:1902, yrkandet 8, godkänner vad i statsrådsprotokollet
förordats,

52. beträffande ikraftträdandet av nya lånebestämmelser att riksdagen
som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet
anfört,

53. beträffande kreditförsörjningen till bostadsbyggandet att riksdagen
avslår motionen 1974:907, yrkandet 1,

54. beträffande grunderna för bostadsfinansieringen i den mån de
inte behandlats under 32-53 ovan att riksdagen godkänner vad
i statsrådsprotokollet anförts,

55. beträffande formerna för utövande av ett hyresgästinflytande
att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt mo -

5 Riksdagen 1974. 19 sami. Nr 36

CU 1974:36

tionerna 1974:1902, yrkandet 12 delvis, 1904, yrkandet 5 delvis,
1907, yrkandet E 1 delvis, och 1908, yrkandena 8 och 9, båda
delvis, som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet
anfort,

56. beträffande vissa lagförslag om vidgat hyresgästinflytande i vad
ej angår övergångsbestämmelserna, m. m., att riksdagen för sin
del med avslag på motionerna 1974:1902, yrkandet 12 delvis,
1904, yrkandet 5 delvis, och 1908, yrkandena 8 och 9, båda
delvis,

dels i motsvarande delar antar de vid propositionen 1974:150
fogade förslagen till

a. lag om ändring i bostadssaneringslagen (1973:531) med den
ändring som i härvid fogade bilaga 1 anges som utskottets
förslag,

b. lag om ändring i anläggningslagen (1973:1149),

c. lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och
hyresnämnder,

dels som sitt yttrande över vid propositionen 1974:150 fogat
förslag till kungörelse om ändring i byggnadsstadgan (1959:612)
ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

57. beträffande övergångsbestämmelserna till under 56 ovan behandlade
lagförslag att riksdagen för sin del i anledning av
motionerna 1974:1904, yrkandet 5 delvis, och 1908, yrkandena
8 och 9, båda delvis, samt med avslag på motionen 1974:1902,
yrkandet 11 delvis, antar de vid propositionen 1974:150 fogade
förslagen till övergångsbestämmelser till

a. lag om ändring i bostadssaneringslagen (1973:531) och lag
om ändring i anläggningslagen (1973:1149) med de ändringar
som i härvid fogade bilaga 1 anges som utskottets förslag,

b. lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och
hyresnämnder,

58. beträffande reparationsfonder m. m. att riksdagen avslår motionen
1974:1899,

59. beträffande hyresvärdens underhållsplikt, m. m. att riksdagen

a. avslår motionen 1974:1908, yrkandet 7 delvis, i vad det avser
12 kap. 15 § jordabalken,

b. för sin del antar det vid propositionen 1974:150 fogade förslaget
till lag om ändring i jordabalken,

60. beträffande rätt för hyresgäst att återinflytta efter ombyggnad
att riksdagen för sin del med avslag på motionen 1974:1908,
yrkandet 7 delvis, antar det vid propositionen 1974:150 fogade
förslaget till lag om ändring i jordabalken i vad avser 12 kap.
46 §,

61. beträffande höjningsmarginalerna vid jämförelseprövning av
hyror att riksdagen för sin del med avslag på motionen

CU 1974:36

1974:1908, yrkandet 7 delvis, antar vid propositionen 1974:150
fogat förslag till lag om ändring i jordabalken i vad avser 12
kap. 48 § första stycket,

62. beträffande hyreslagstiftningen i vad angår utdömande av vite
att riksdagen för sin del med avslag på motionen 1974:1911,
yrkandet 1, antar det vid propositionen 1974:150 fogade förslaget
till lag om ändring i jordabalken i vad avser 12 kap.
62 §,

63. beträffande fullföljdsbestämmelser m. m. i hyreslagstiftningen
att riksdagen för sin del med avslag på motionen 1974:1902,
yrkandet 11 delvis, antar vid propositionen 1974:150 fogat förslag
till lag om ändring i jordabalken i vad avser 12 kap. 70-73
§§ samt övergångsbestämmelserna,

64. beträffande hyreslagstiftningen såvitt den inte behandlats under
59-63 ovan att riksdagen forsin del antar vid propositionen
1974:150 fogat förslag till lag om ändring i jordabalken i motsvarande
delar, beträffande 12 kap. 48 § andra stycket dock
med den ändring som i härvid fogade bilaga 1 anges som utskottets
förslag,

65.beträffande en avveckling av hyresregleringen att riksdagen
med avslag på motionen 1974:1908, yrkandet 6 delvis, godkänner
vad i statsrådsprotokollet anförts,

66. beträffande uttalanden om bruksvärdereglerna att riksdagen

a. avslår motionerna 1974:1911, yrkandet 2, och 1915, yrkandet
d),

b. med bifall till motionen 1974:1896 som sin mening ger
Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

67. beträffande särskilda regler vid avveckling av hyresregleringen
att riksdagen med avslag på motionerna 1974:1908, yrkandet
6 delvis, och 1912, yrkandet 1,

a. antar vid propositionen 1974:150 fogat förslag till lag om
ändring i lagen (1973:189) med särskilda hyresbestämmelser
för vissa orter samt till lag om avveckling av hyresregleringen,

b. som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet
anfört,

68. beträffande hyresstopp att riksdagen avslår motionen
1974:1581,

69. beträffande utredning angående partsförhållandena på bostadsmarknaden
att utskottet avslår motionen 1974:1902, yrkandet
10,

70. beträffande fortsatt utredning om boendedemokratifrågor att
riksdagen i anledning av motionerna 1974:1902, yrkandet 9,
1904, yrkandet 4, och 1907, yrkandet E 1 delvis, som sin mening
ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

CU 1974:36

71. beträffande vissa frågor om bostadsrättslägenheteratt riksdagen
avslår motionen 1974:903,

72. beträffande vissa bostadsföreningar m. m. att riksdagen som
sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

73. beträffande sammanboendebegreppet vid prövning av fråga om
bostadstillägg att riksdagen med avslag på motionen 1974:1910,
yrkandet 3, godkänner vad i statsrådsprotokollet anförts,

74. beträffande inkomstgränserna för bostadstillägg att riksdagen
godkänner vad i statsrådsprotokollet anförts,

75. beträffande reduktionsfaktorn vid bostadstillägg att riksdagen
med avslag på motionen 1974:1902, yrkandet 13, godkänner
vad i statsrådsprotokollet anförts,

76. beträffande övriga frågor om bostadstillägg att riksdagen med
avslag på motionerna 1974:1902, yrkandet 14, 1905, 1907, yrkandet
F, och 1908, yrkandet 10, godkänner vad i statsrådsprotokollet
anförts.

Stockholm den 3 december 1974

På civilutskottets vägnar

ELVY OLSSON

Närvarande: fru Olsson i Hölö (c), herrar Bergman i Göteborg (s), Petersson
i Nybro (s), Wennerfors1 (m), Lindkvist (s), Åkerfeldt (c), Henrikson (s),
Ullsten (fp), Högström2 (s), Mattsson i Skee (c), Jadestig (s), Adolfsson3 (m).
Claeson (vpk), fru Landberg* (s), fru Ingvar-Svensson (c), herrar Håkansson
i Trelleborg (s) och Danell5 (m).

1 punkterna 1-14, 18-76

2 punkterna 3-76

3 punkterna 1-9, 15-54

* punkterna 1-2

5 punkterna 10-17, 55-76

CU 1974:36

Reservationer

1. beträdande bostadsbyggandets inriktning och omfattning av herr Adolfsson
(m) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 20 som börjar med ”Utskottet
ansluter” och slutar med ”vara behövlig” bort ha följande lydelse:

I motionerna 1974:1158 (m) och 1900 (m) erinras om vikten av att kommunerna
i sin planering i större utsträckning än f. n. måste ta hänsyn till
konsumenternas efterfrågan på bostäder. Som motionären påpekar bör de
kommunala bostadsbyggnadsprogrammen förbättras och förfinas så att det
blir möjligt att snabbare fånga upp konsumenternas önskemål i fråga om
bostäder. De kommunala bostadsföretagens förluster får inte lägga hinder
i vägen för ett bostadsbyggande baserat på en konsumentinriktad efterfrågan.
Vad som anförts i motionerna bör ges Kungl. Maj:t till känna. Härmed
har utskottet även delvis tillgodosett motionen 1974:1907 (fp), yrkandet 2.

dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande bostadsbyggandets inriktning och omfattning att
riksdagen

a. i anledning av propositionen 1974:150, yrkandet l,samt motionerna
1974:907, yrkandet 2, 1904, yrkandet 2 delvis, och
1907, yrkandet A 2 delvis, som sitt yttrande ger Kungl. Maj:t
till känna vad utskottet anfört,

b. bifaller motionerna 1974:1158 och 1900,

2. beträffande uttalande om betydelsen av en aktiv regionalpolitik m. m. av fru
Olsson i Hölö (c), herrar Åkerfeldt (c), Mattsson i Skee (c) samt fru IngvarSvensson
(c) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 22 som börjar med "Det torde”
och slutar med "avstyrks därför” bort ha följande lydelse:

Bostadens närmiljö kan inte ses helt isolerad från dess omgivningsmiljö
i vidare mening. Principen om ett allsidigt bostadsutbud måste därför också
vidgas till att avse möjligheter att välja bostadsort. Detta tillgodoses genom
en aktiv regionalpolitik och en decentraliserad bebyggelseutveckling. Det
är därför av väsentlig betydelse att de bostadspolitiska målen ställs i sammanhang
med även de vidare strukturfrågorna. Detta kan lämpligen ske
genom att riksdagen beslutar göra det i motionen föreslagna uttalandet.

dels utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande uttalande om betydelsen av en aktiv regionalpolitik
m. m. att riksdagen med bifall till motionen 1974:1904, yrkandet
1, som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad
utskottet anfört.

CU 1974:36

3. beträffande överföring av flerfamiljshus till kommunal och kooperativ ägo av
herr Claeson (vpk) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 23 som börjar med "Utskottet
avstyrker" och slutar med "samma ämne” bort ha följande lydelse:

Det förhållandet att i tätorternas centrala delar huvudparten av bostäderna
är i privat ägo försvårar på ett avgörande sätt en socialt inriktad bostads-och
hyrespolitik. Då det gäller att stoppa hyresstegringarna och pressa ned boendekostnaderna,
liksom i fråga om boendemiljö, underhåll, service, trygghet
i boendet och bestämmanderätt över sina egna boendevillkor, är det
privata ägandet till nackdel för hyresgästerna. Även för kommunerna har
det inneburit en rad svårigheter bl. a. i samband med angelägen saneringsverksamhet
och en omfattande kontorisering av bostäder. Utskottet tillstyrker
därför förslaget i motionen 1974:1908 (vpk), yrkandet l,om att överföra
flerfamiljshusen i kommunal och kooperativ ägo.

dels utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande en överföring av flerfamiljshus till kommunal och
kooperativ ägo, m. m., att riksdagen med bifall till motionen
1974:1908, yrkandet 1, som sin mening ger Kungl. Maj:t till
känna vad utskottet anfört,

4. beträffande varudeklaration av bostäder m. m. av fru Olsson i Hölö (c),
herrar Åkerfeldt (c), Ullsten (fp), Mattsson i Skee (c) och fru Ingvar-Svensson
(c) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande som på s. 23 börjar med ”Enligt
utskottets” och slutar på s. 24 med "riksdagens sida” bort ha följande
lydelse:

Motionsyrkandet tar sikte på att riksdagen skall besluta att ett system
med obligatorisk varudeklaration för alla nyproducerade bostäder genomförs
i enlighet med bostadsstyrelsens förslag och uttala sig för att de kommunala
bostadsförmedlingarna bör fungera som effektiva informations- och serviceorgan.
Bostadsförmedlingarnas sålunda angivna uppgift underlättas bl. a.
genom det nämnda statliga kravet på varudeklaration. Frågorna är utredda
och behandlade i skilda sammanhang och kräver nu endast att förslag läggs
fram. Kommunernas egen påbörjade aktivitet underlättas genom statliga
krav på vederhäftig och saklig information om bostadsutbudet.

dels utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande uttalanden om obligatorisk varudeklaration av bostäder
och om bostadsförmedlingarnas uppgifter att riksdagen
med bifall till motionen 1974:1907, yrkandet E 2, som sin mening
ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

CU 1974:36

5. beträffande omfattningen av framtida anslag för bidrag tillförbättring av bo.
endemiljön av fru Olsson i Hölö (c), herrar Åkerfeldt (c), Ullsten (fp), Mattsson
i Skee (c), Claeson (vpk) och fru Ingvar-Svensson (c) som anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 25 som börjar med ”Hittills
vunna” och slutar med ”detta ändamål” bort ha följande lydelse:

Redan de hittills ställda anspråken på bidrag för förbättring av barnmiljön
visar att detta behov är långt ifrån tillgodosett. Enligt utskottets mening
bör därför även i fortsättningen medel anvisas härför.

De bidrag som föreslås i propositionen för åtgärder till miljöförbättringar
i områden med hyresmotstånd torde avse insatser av mer allmän karaktär.
Utskottet anser inte att denna bidragsmöjlighet bör ses som en ersättning
för barnmiljöanslaget utan utgå därutöver.

Av praktiska skäl bör dock de båda bidragen administreras av samma
myndighet. Anknytning till bostadssektorn talar för att detta blir bostadsstyrelsen.
Det totala behovet för kommande bidragsgivning torde uppgå till
50 miljoner kronor.

De förordade arbetsmarknadspolitiska åtgärderna är visserligen värdefulla
men måste i en riktad aktivitet anses som sekundära.

Riksdagen bör med bifall till motionerna 1974:1904 (c) och 1974:1912
(c) i här behandlad del som sin mening ge Kungl. Maj:t till känna vad
utskottet anfört.

dels utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande omfattningen av framtida anslag för bidrag till förbättring
av boendemiljön att riksdagen med bifall till motionen
1974:1904, yrkandet 3 delvis, och 1912, yrkandet 2 delvis, som
sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

6. beträffande kommunal förköpsrätt av herrar Adolfsson (m) och Danell
(m) som anser att

dels den del i utskottets yttrande som på s. 26 börjar med ”Vad sålunda”
och på s. 27 slutar med "på lagförslaget” bort ha följande lydelse:

Som framhålls i motionen 1974:1930 (m) för de krav som en nödvändig
samhällsutbyggnad kan ställa på kommunala markförvärv inte tas till intäkt
för en konfiskatorisk politik som leder till ett etablerat kommunalt markmonopol.
Lagförslaget måste därför anses som helt oacceptabelt. Därtill kommer
att ett genomförande av förslaget skulle störa pågående saneringsinsatser.
Med bifall till motionsyrkandena om avslag på propositionen föreslås
sålunda att riksdagen inte antar lagförslagen. Det ovan gjorda ställningstagandet
innebär även bifall till motionen 1974:1929 (m), yrkandet 1.

dels utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:

15. beträffande kommunal förköpsrätt att riksdagen med bifall till
motionerna 1974:1929, yrkandet l,och 1930 avslår det vid pro -

CU 1974:36

positionen 1974:152 fogade förslaget till lag om ändring i förköpslagen
(1967:868),

7. beträffande ett uttalande om att endast samhällsägd mark får stadsplaneläggas
av herr Claeson (vpk) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 28 som börjar med ”Det sistnämnda”
och slutar med "föreslaget uttalande” bort ha följande lydelse:

Vad i propositionen förordas om ett markvillkor kan uppfattas som ett
steg i rätt riktning när det gäller att hävda samhällsintressena i bostadsbyggandet.
Det avgörande är emellertid att slå fast en generell princip om att
endast samhällsägd mark får stadsplaneläggas och därmed bebyggas. Villkor
i fråga om marken bör inte förknippas endast med långivningen utan tas
in i den allmänna mark- och byggnadslagstiftningen. Vad utskottet anfört
bör ges Kungl. Maj:t till känna.

dels utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:

18. beträffande uttalande om att endast samhällsägd mark får stadsplaneläggas
att riksdagen med bifall till motionen 1974:1908,
yrkandet 3 delvis, som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna
vad utskottet anfört,

8. beträffande Införandet av ett markvillkor sorn förutsättning för statligt bostadslån
av herrar Wennerfors (m) och Adolfsson (m) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande som på s. 28 börjar med ”1 motionerna”
och slutar med "kommunernas maktinnehav” bort utgå,

dels den del i utskottets yttrande som på s. 29 börjar med ”Utskottet
ansluter” och på s. 30 slutar med "avstyrks därför” bort ha följande lydelse:

De motiv för yrkandet om avslag på markvillkoret som framförs i motionen
1974:1902 (m) finner utskottet bärande. Det finns ingen anledning att
genom införande av markvillkoret skapa ett kommunalt markminopol för bostadsbyggande
med statliga lån. Genom förslaget i propositionen elimineras
rådande konkurrensförhållanden mellan statligt belånad och icke statligt
belånad bostadsproduktion. Enligt utskottets uppfattning bör i stället åtgärder
som skärper konkurrensen inom bostadssektorn vidtas. Utgångspunkten
för ett sådant synsätt bör vara en konsumentinriktad bostadsproduktion
av miljömässigt och kvalitativt goda bostäder till rimliga priser. Vid en
sådan bedömning finns det inget skäl att införa ett markvillkor som endast
tillåter att produktionen sker på kommunalägd mark. Självfallet innebär
inte detta ställningstagande att samhället inte skall kunna förvärva mark
för bebyggelseplanering och andra viktiga ändamål. En kommuns inflytande
över sanering och bostadsproduktion bör - enligt utskottets mening - ske
genom en rullande markplanering och inte på sätt som föreslås i propositionen.

CU 1974:36

Den ovan gjorda bedömningen innebär att utskottet avstyrker propositionsförslaget
om ett markvillkor och alltså tillstyrker motionen 1974:1902
(m), yrkandet 1, och motionen 1974:1907 (fp), yrkandet D2. Utskottets
ställningstagande innebär att utskottet avstyrker motionerna 1974:1904 (c),
yrkandet 7 delvis, 1974:1908 (vpk), yrkandet 3 delvis, och motionen
1974:1915 (m), yrkandena a) och b).

dels utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:

19. beträffande införande av ett markvillkor som förutsättning för
statligt bostadslån att riksdagen med bifall till motionerna
1974:1902, yrkandet 1, och 1907, yrkandet D 2, icke godkänner
vad i statsrådsprotokollet förordats,

9. beträffande uttalande om byggnadsrätten av herrar Wennerfors (m) och
Adolfsson (m) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 29 som börjar med "Utskottet
kan” och slutar med "sålunda motionen” bort ha följande lydelse:

Departementschefen berör i propositionen den fortsatta behandlingen av
bygglagutredningens förslag. Han anför därvid att det framlagda utredningsförslaget
måste överarbetas och kompletteras innan det föreläggs riksdagen.

1 motion 1974:1901 (fp, c, m) föreslås att riksdagen till vägledning för det
fortsatta arbetet inom departementet som sin mening uttalar att byggnadsrätten
bibehålls.

Utskottet finnér det nödvändigt att byggnadsrätten behålls hos markägaren.
Bl. a. bidrar en sådan rätt till bättre möjligheter att planera en framtida
markanvändning. Vidare torde-som motionärerna anför-ett avskaffande
av byggnadsrätten skapa stora problem förbi. a. fastighetsbelåningen. Utskottet
finnér det angeläget att riksdagen nu gör ett uttalande i enlighet med motionsförslaget.

dels utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:

20. beträffande uttalande om byggnadsrätten att riksdagen med
bifall till motionen 1974:1901, som sin mening ger Kungl. Maj:t
till känna vad utskottet anfört,

10. beträffande utformningen av ett markvillkor

a. av herrar Wennerfors (m) och Adolfsson (m) som - under förutsättning
av bifall till reservationen 8 - anser att utskottets hemställan under 21 bort
ha följande lydelse:

21. beträffande utformningen av ett markvillkor att riksdagen avslår
Kungl. Maj:ts förslag och motionerna 1974:1904, yrkandet
7 delvis, 1908, yrkandet 3 delvis, och 1915, yrkandena a) och
b).

CU 1974:36

b. av herr Claeson (vpk) som - under förutsättning av bifall till utskottets
hemställan under 19 - anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 30 som börjar med "Vad slutligen”
och slutar med "avstyrks därför” bort ha följande lydelse:

Den respittid om ca tio år som markägarna föreslås få innan markvillkoret
träder i full tillämpning är enligt utskottets mening alltför lång. Den bör
därför i anledning av motionen 1974:1908 (vpk) förkortas till att avse lämplig
tidsrymd om högst fem år.

dels utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:

21. beträffande utformningen av ett markvillkor att riksdagen i
anledning av Kungl. Maj:ts förslag och motionerna 1974:1904,
yrkandet 7 delvis, och 1908, yrkandet 3 delvis, samt med avslag
på motionen 1974:1915, yrkandena a) och b), som sin mening
ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

11. beträffande förutsättningarna och villkoren för markförvärvslån av herr
Claeson (vpk) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 31 som börjar med ”Utskottet
är” och slutar med ”Motionsyrkandet avstyrks” bort ha följande lydelse:

Det är av grundläggande betydelse för genomförandet av en kommunal
markpolitik att tillräckliga lånemedel finns att tillgå på skäliga villkor. Vad
angår lånevillkoren för markförvärvslån ansluter sig utskottet till förslaget
i motionen 1974:1908 (vpk), yrkandet 2 i denna del, varigenom föreslås
att lånetiden fastställs till lägst 15 år, varav de första fem åren skall vara
amorteringsfria.

dels utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:

23. beträffande förutsättningarna och villkoren för markförvärvslån
att riksdagen med bifall till motionen 1974:1908, yrkandet 2
delvis, som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet
anfört,

12. beträffande tomträttens användning vid kommunal markfördelning av fru
Olsson i Hölö (c), herrar Åkerfeldt (c), Ullsten (fp), Mattsson i Skee (c)
och fru Ingvar-Svensson (c) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 33 som börjar med "I fråga”
och slutar med "departementschefen förordat” bort ha följande lydelse:

1 fråga om tomträtt gäller enligt redan gällande riktlinjer att beslutet lagts
helt på kommunerna för att dessa skall kunna ta hänsyn till skiftande lokala
förhållanden. Det är uppenbart att, som framhålls i motionen 1974:1904
(c), tomträttsupplåtelser kan vara att föredra i områden med förväntad större
markvärdestegring eller där kommunerna behöver planeringsfrihet, dvs.

CU 1974:36

främst de större tätorternas centrala delar. Lika uppenbart är att kommunernas
valmöjligheter beträffande upplåtelseform bör tillämpas så att den
enskilde kan välja den form som passar bäst, dvs. att det i samtliga kommuner
även skall kunna erbjudas tomter med äganderätt.

dels utskottets hemställan under 27 bort ha följande lydelse:

27. beträffande tomträttens användning vid kommunal markfördelning
att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och
med bifall till motionen 1974:1904, yrkandet 9 delvis, som sin
mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

b. av herrar Wennerfors (m) och Adolfsson (m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 33 som börjar med ”1 fråga”
och slutar med ”utan erinran” bort ha följande lydelse:

Rätt att äga sin bostad och sin mark är en omistlig beståndsdel i vår
demokrati. Enskilt bostadsägande är den billigaste och effektivaste formen
för bostadsförvaltningen.

Den i motionen förordade vidgningen av finansieringssystemet, vilket
även skulle omfatta subventioner i tomträttsinstitutet, gynnar ensidigt en
form för markupplåtelse, som ur många synvinklar påfrestar samhällsekonomin.
För kommunerna innebärett utökat utnyttjande av tomträttsinstitutet
att ytterligare stora kapital låses i bundna markförvärv. Markförsäljning till
småhusägare ger i stället möjlighet för kommunerna att frigöra kapital för
önskvärda investeringar och fortsatt samhällsbyggande. Motionen
1974:1904 (c), yrkandet 9 delvis, bör med anledning av detta bestämt avvisas.

dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande lydelse:

27. beträffande tomrättens användning vid kommunal markfördelning
att riksdagen ej godkänner vad som i statsrådsprotokollet
härom förordats samt avslår motionen 1974:1904, yrkandet
9 delvis,

13. beträffande konkurrensregler sorn villkor för bostadslån

a. av herrar Wennerfors (m) och Adolfsson (m) som anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 35 som börjar med ”1 motionen”
och slutar med ”dispensprövningens ram” bort ha följande lydelse:

Utskottet tillstyrker motionen 1974:1902 (m) i denna del. Som framhålls
i motionen bidrar departementschefens förslag inte till att skapa konkurrens
i bostadsbyggandet. Förslagen i propositionen ger i stället motsatt effekt
och medför fortsatt ensidigt gynnande av vissa bostadsbyggnads- och förvaltningsformer.
Vid ett sådant ställningstagande avstyrks alltså departementschefens
förslag liksom förslaget i motionen 1907 (fp), yrkandet D 1,
medan förslaget i motionen 1974:1904 (c), yrkandet 7 delvis, dock tillstyrks.

CU 1974:36

dels utskottets hemställan under 29 bort ha följande lydelse:

29. beträffande konkurrensregler som villkor för bostadslån att riksdagen
med bifall till motionen 1974:1902, yrkandet 2, samt
i anledning av motionen 1974:1904, yrkandet 7 delvis, avslår
vad i statsrådsprotokollet förordats och motionen 1974:1907,
yrkandet D 1,

b. av herr Ullsten (fp) som anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 35 som börjar med ”Utskottet
avstyrker” och slutar med ”dispensprövningens ram" bort ha följande lydelse: Utskottet

avstyrker motionen 1974:1902 (m) i denna del med hänsyn
främst till att en föreslagen konkurrensregel saknar tillämpningsbar fasthet.
Det uppgivna syftet skulle därmed kunna helt omintetgöras.

I motionen 1974:1907 (fp) förordas att kravet på anbudskonkurrens uppställs
som villkor för statliga bostadslångivning. Denna princip bör gälla
all mark och alla företagsformer. En strikt tillämpning härav förmodas tillgodose
kravet att projektering och byggande anpassas till konsumenternas
krav på bästa möjliga produkt till lägsta möjliga kostnader.

Utskottet kan i princip ansluta sig till motionärernas uppfattning att vid
ett uppfyllande av denna målsättning större avseende bör fästas vid valet
av konkurrensvillkor än vid frågan om markägandet. Det torde nämligen
knappast vara markägandet som sådant, snarare formerna för beslut om
byggnadsrätt som är bestämmande för kommunernas inflytande i bostadsplaneringen.

Med vad utskottet tidigare anfört beträffande markvillkorets tillämpning
vid sanering torde motionärernas synpunkter i denna del ha tillgodosetts.
Härutöver bör enligt utskottet tillgodoses framförda önskemål om en förstärkning
av tillämpningen av de i propositionen föreslagna konkurrensreglerna.
Detta kan ske på så sätt att i anförda fall öppnas en möjlighet
för bostadslånemyndigheten att vägra bostadslån på samtliga dessa konkurrensprövningsgrunder,
även om kommunen tillstyrkt detsamma och särskilda
skäl kan åberopas.

Med vad utskottet tidigare anfört beträffande markvillkorets tillämpning
seenden ha tillgodosetts. Den tillämpning av markvillkor och konkurrensregler
som härav följer torde nämligen, förutsatt att vad som anförts av
utskottet på ett riktigt sätt kommer att framgå av bostadslånekungörelsen,
skapa likvärdiga konkurrensbetingelser mellan olika företagsformer.

Viktigt är därvid att kommunen och lånemyndigheten vid den prövning
av marktilldelningen som tillagts dem beaktar vad som sägs i propositionen
om att ”Byggherrarnas skicklighet som byggherrar och förvaltare bör ...
vara utslagsgivande för fördelningen av byggherreuppdrag”. Detta innebär
i sig också, vilket även betonas i propositionen, ett understrykande av vikten
att byggandet faktiskt sker i olika förvaltningsformer.

CU 1974:36

Utskottet vill vidare understryka vad som sägs i motionen om att kommunerna
vid tillämpningen av anbudsvillkoret får alla erforderliga möjligheter
att kräva ett helt öppet tävlingsfdrfarande. Avgörande härvid bör vara
projektets omfattning och övriga speciella förutsättningar. Viktigt bör vidare
vara en strävan att i största möjliga utsträckning utnyttja det kunnande
och den vilja till nyskapande som finns inom olika slags byggande och
förvaltande företag.

Förslaget i motionen 1974:1904 (c)om undantagsmöjlighet vid uppförande
av ett mindre antal småhus kan därmed tillgodoses inom den avsedda prövningens
ram.

dels utskottets hemställan under 29 bort ha följande lydelse:

29. beträffande konkurrensregler som villkor för bostadslån att riksdagen
i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt motionerna
1974:1904, yrkandet 7 delvis, och 1907, yrkandet D 1, samt
med avslag på motionen 1974:1902, yrkandet 2, som sin mening
ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

14. beträffande översiktliga ställningstaganden i fråga om bostadsfinansiering
och bostadsbeskattning av herrar Wennerfors (m) och Adolfsson (m) som
anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 36 som börjar med ”Även
civilutskottet” och slutar med ”statlig kreditgaranti” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening skall den framtida bostadsfinansieringen bygga
på ett subventionsfritt lånesystem med statlig kreditgaranti utformat såsom
angivitsi motionen 1974:1902(m). Endast under en övergångstid är utskottet
berett förorda statliga räntesubventioner. Vad i statsrådsprotokollet förordats
avstyrks alltså. Utskottet återkommer nedan till frågan om finansieringssystemets
uppbyggnad.

dets utskottets hemställan under 32 bort ha följande lydelse:

32. beträffande översiktliga ställningstaganden i fråga om bostadsfinansiering
och bostadsbeskattning att riksdagen med avslag
på vad i statsrådsprotokollet förordats bifaller motionen
1974:1902, yrkandet 4,

15. beträffande utredning om skuldökning i nu gällande lånesystem av herrar
Wennerfors (m) och Adolfsson (m) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 36 som börjar med ”Det i”
och slutar med ”riksdagens medverkan” bort ha följande lydelse:

I motionen 1974:1902 (m) förordas att frågan om skuldökningen inom
det nuvarande finansieringssystemet utreds. Bl. a. bör undersökas frågan
om återbetalningen av hittills uppkommande skulder. Motionsyrkandet tillstyrks.

CU 1974:36

dels utskottets hemställan under 33 bort ha följande lydelse:

33. beträffande utredning om skuldökning i nu gällande lånesystem
att riksdagen bifaller motionen 1974:1902, yrkandet 5,

16. beträffande grunder för bostadslån vid nybyggnad

a. av herrar Wennerfors (m) och Adolfsson (m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 38 som börjar med "Utskottet
avstyrker” och slutar med ”till känna” bort ha följande lydelse:

Utskottet tillstyrker motionen 1974:1902 (m), yrkandet 3, och avstyrker
propositionen i motsvarande del. Genom att det förslag som förs fram i
motionen realiseras skapas på sikt ett subventionsfritt finansieringssystem,
något som utskottet finner tillfredsställande. Det gjorda ställningstagandet
till den nu behandlade motionen innebär att utskottet avstyrker motionerna
1974:1908 (vpk), yrkandet 4, och 1917 (s).

Utskottet kan inte heller tillstyrka motionen 1974:1923 (s) med dess krav
på behandlingen av tomträttskostnaden. Enligt utskottets mening finns det
generellt ingen anledning att tillföra tomträttsinstitutet ytterligare subventioner.
Sin principiella syn på tomträttsinstitutet har utskottet utvecklat ovan.

dels att utskottets hemställan under 35 bort ha följande lydelse:

35. beträffande grunder för bostadslån vid nybyggnad att riksdagen
med bifall till motionen 1974:1902, yrkandet 3, avslår vad i
statsrådsprotokollet anförts samt motionerna 1974:1908, yrkandet
4, 1917 och 1923,

b. av herr Claeson (vpk) som anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 38 som börjar med ”Utskottet
avstyrker” och slutar med ”redovisat ställningstagande” bort ha följande
lydelse:

Även om den tekniska uppläggningen av lånesystemet med ett räntebidrag
t. v. kan godtas följer därav inte att förutsättningarna för kapitalkostnadsberäkningen
godkänts. Lånesystemets väsentliga och reala innehåll knyts
till de garanterade räntenivåernas höjd och till amorteringstiden. Om avsedda
syften skall nås i rimlig utsträckning måste räntenivåerna sättas till 3 resp.
5,1 96 för hela lånetiden, vilken med hänsyn till husens livslängd bör bestämmas
till 60 år. Utskottet tillstyrker sålunda på denna punkt motionen
1974:1908 (vpk), yrkandet 4. Härav följer att utskottet mycket kraftigt måste
avstyrka motionen 1974:1902 (m), yrkandet 3.

dels utskottets hemställan under 35 bort ha följande lydelse:

35. beträffande grunder för bostadslån vid nybyggnad att riksdagen

a. avslår motionen 1974:1902, yrkandet 3,

b. med bifall till motionerna 1974:1908, yrkandet 4, och 1917

CU 1974:36

samt i anledning av motionen 1974:1923 som sin mening ger
Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

c. godkänner vad i övrigt i statsrådsprotokollet anförts,

17. beträffande grunder för bostadslån vid ombyggnad

a. av herrar Wennerfors (m) och Adolfsson (m) som - under förutsättning
av bifall till reservationen 16 a - anser att det stycke i utskottets yttrande
på s. 39 som börjar med ”Enligt utskottets” och slutar med ”till känna”
bort ha följande lydelse:

Utskottets ställningstagande till finansieringen av nybyggnad bör i tilllämpliga
delar gälla även ombyggnad.

b. av herr Claeson (vpk) som -under förutsättning av bifall till reservationen
16 b - anser att det stycke i utskottets yttrande på s. 39 som börjar med
”Enligt utskottets” och slutar med ”till känna” bort ha följande lydelse:

Utskottets ställningstagande till de garanterade räntenivåerna vid nybyggnad
bör gälla även vid ombyggnad då lägsta godtagbara standard uppnåtts.
Amorteringstiden bör bestämmas med ledning av ombyggnadsåtgärdernas
och husets livslängd. Vid full nybyggnadsstandard bör sålunda amorteringstiden
kunna uppgå till 60 år.

18. beträffande grunder för den fortsatta finansieringen genom paritetslån och
räntelån av herr Claeson (vpk) som - under förutsättning av bifall till reservationen
16 b - anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 40 som börjar med "Utskottet
har” och slutar med ”av finansieringsstödet” bort utgå,

dels det stycke på s. 40 som lyder "Förslagen tillstyrks av utskottet”
bort ha följande lydelse:

Vid övergången från nuvarande paritets- och räntelånesystem bör en anpassning
ske till de regler som ovan förordats beträffande nybyggnad. Kungl.
Maj:t bör ha att utfärda närmare bestämmelser härom.

dels utskottets hemställan under 39 bort ha följande lydelse:

39. beträffande grunder för den fortsatta finansieringen genom paritetslån
och räntelån att riksdagen ger Kungl. Maj:t till känna
vad utskottet anfört,

19. beträffande räntesubventioner för vissa privat finansierade bostadshus av
fru Olsson i Hölö (c), herrar Wennerfors (m), Åkerfeldt (c), Ullsten (fp),
Mattsson i Skee (c), Adolfsson (m) och fru Ingvar-Svensson (c) som anser
att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 40 som börjar med ”Motionsförslaget
motiveras" och slutar med ”avstyrks motionen” bort ha följande
lydelse:

CU 1974:36

I motionen 1974:1913 (m) behandlas frågan om möjligheter för de fastighetsförvaltare
som tidigare valt privata lån framför paritetslån att få del
av de i propositionen föreslagna räntesubventionerna.

De nya förutsättningar för bostadsfinansiering som skapas med det föreslagna
räntegarantisystemet påverkar i sig inte de finansiella grunderna
för privatbelånade fastigheter. Motionärens farhågor torde avse risken att
hyressättningen i dessa fastigheter genom bruksvärdesreglerna omöjliggör
en skälig förräntning av nedlagt kapital.

Huruvida detta blir fallet kan inte nu bedömas. Det bör också påpekas
att problemet inte berör de boende utan uteslutande får bedömas som en
”rättvisefråga” mellan olika fastighetsägare, som utifrån andra förutsättningar
valt finansieringsform.

Utskottet avstyrker förevarande motionsyrkanden men anser det vara
av värde att problemets karaktär och omfattning klarläggs. Detta bör kunna
ske inom den sittande bostadsfinansieringsutredningen eller på annat lämpligt
sätt.

dels utskottets hemställan under 41 bort ha följande lydelse:

41. beträffande räntesubventioner för vissa privat finansierade bostadshus
att riksdagen med avslag på motionen 1974:1913 som
sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

20. beträffande bostadslånets storlek och säkerhetsläge

a. av fru Olsson i Hölö (c), herrar Åkerfeldt (c). Ullsten (fp), Mattsson i

Skee (c) och fru Ingvar-Svensson (c) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 41 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med "motsvarande del” bort ha följande lydelse:
Lånegränsen för enskilt ägda flerfamiljshus bör enligt utskottets mening
höjas. En lånenivå inom 92 96 av pantvärdet kan i detta sammanhang
godtas.

dels utskottets hemställan under 42 bort ha följande lydelse:

42. beträffande bostadslånets storlek och säkerhetsläge att riksdagen
i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt motionerna
1974:578, yrkandet 3, och 1907, yrkandet C 2, 1580, yrkandet
1, samt med avslag på motionerna 1974:916, yrkandet A 4,
1580, yrkandet 2, 1902, yrkandet 6, och 1904, yrkandet 11,
som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

b. av herrar Wennerfors (m) och Adolfsson (m) som anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 41 som börjar med "I fråga”
och slutar med ”motsvarande del” bort ha följande lydelse:

De nuvarande och i propositionen föreslagna övre lånegränserna diskriminerar
avsiktligt vissa låntagarkategorier. De bör därför ersättas med en

CU 1974:36

enhetlig lånegräns, som vid nu föreliggande förutsättningar bör sättas till
95 % enligt förslaget i motionen 1974:1902 (m), yrkandet 6, i likhet med
vad utskottet ovan tillstyrkt beträffande småhus som skall bebos av låntagaren.
Därmed tillgodoses också väsentliga intressen i flera andra motioner.

dels utskottets hemställan under 42 bort ha följande lydelse:

42. att riksdagen bifaller motionen 1974:1902, yrkandet 6, och avslår
Kungl. Maj:ts förslag samt motionerna 1974:578, yrkandet
3, 916, yrkandet A 4, 1580, yrkandena 1 och 2, 1904, yrkandet
11, och 1907, yrkandet C 2,

21. beträffande kreditgaranti för kontantinsats i egen bostad m. m. av herrar
Wennerfors (m) Ullsten (fp) och Adolfsson (m) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 41 som börjar med "Utskottet
avstyrker” och slutar med "förslagens syften" bort ha följande lydelse:

Genom i utskottet tillstyrkta förslag höjs belåningen av småhus som bebos
av låntagaren och bostadsrättshus. Dessa förbättrade finansieringsvillkor
minskar-som anförs i motionen 1974:1910 (fp)- finansieringssvårigheterna
men inte i tillräcklig grad. Liknande frågor tas upp i motionen 1974:1902
(m), yrkandet 7 delvis. Härvid får beaktas att överkostnader förekommer
och att den öppna kreditmarknadens villkor är oförmånliga. Dessa lånemöjligheter
är i många fall, när inte kommun eller organisation träder till,
den enda utvägen för många att förverkliga önskemål om en önskad bostad.
Utskottet förordar med hänsyn därtill att Kungl. Maj:t på lämpligt sätt låter
ytterligare utreda dessa frågor och förelägger nästa års riksdag därav föranledda
förslag.

dels utskottets hemställan under 43 bort ha följande lydelse:

43. beträffande kreditgaranti för kontantinsats i egen bostad m. m.
att riksdagen i anledning av motionerna 1974:259, yrkandet
C, 1902, yrkandet 7 delvis och 1910, yrkandet 1, som sin mening
ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

22. beträffande intagande av ett ingångsvärde i läneunderlaget av fru Olsson
i Hölö (c), herrar Wennerfors (m). Åkerfeldt (c), Ullsten (fp), Mattsson i
Skee (c), Adolfsson (m) och fru Ingvar-Svensson (c) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 42 som börjar med "Emellertid
måste” och slutar med ”anledning till” bort ersättas med text av följande
lydelse:

Farhågor har yppats om att en sådan åtgärd skulle medföra en nu inte
acceptabel ökning av den prioriterade sektorn på kapitalmarknaden. I detta
sammanhang måste dock beaktas att det också är fråga om omläggning
av äldre lån, vilka sålunda återförs, och att övriga krediter även nu beviljas
på ett eller annat sätt. Kapitalmarknadseffekten får sålunda inte överskattas.

6 Riksdagen 1974. 19 sami. Nr 36

CU 1974:36

Avgörande vikt måste dock fästas vid att man till synes enhälligt uttalar
sig för ökade saneringsinsatser och vidtar åtgärder för att främja detta
på vissa områden. Konsekvensen kräver att de statliga åtgärderna blir entydiga
så att inte vissa positiva drag neutraliseras av hinder på andra områden.
Kapitalmarknadsproblemet får därvid lösas i en öppen och redovisad avvägning
med vilja att fullfölja det ena eller det andra syftet. Det är uppenbart
att förutsättningarna för dessa bedömningar kan skifta från tid till annan.

Riksdagen bör därför i enlighet med förslaget i motionen 1974:1907 (fp)
(s. 15-16) hos Kungl. Maj:t hemställa om förslag i ämnet till nästa års riksdag.
Därmed tillgodoses i väsentlig utsträckning även motionerna 1974:1906 (s)
samt 1915 (m) i denna del.

dels utskottets hemställan under 44 bort ha följande lydelse:

44. beträffande intagande av ett ingångsvärde i låneunderlaget att
riksdagen med bifall till motionen 1974:1907, yrkandet C 3,
och i anledning av motionerna 1974:1906 samt 1915, yrkandet
c), som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet
anfört,

23. beträffande uttalande om kreditinstitutens utlåning för äldre fastigheter av
herrar Wennerfors (m) och Adolfsson (m) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 42 som börjar med ”Utskottet
avstyrker” och slutar med "ovan föreslagit” bort ha följande lydelse:

Även enligt utskottets mening bör lånemöjligheterna vid köp av äldre
småhus förbättras. Därmed underlättas rörligheten på bostadsmarknaden
och skapas bättre möjligheter för bl. a. den unga familjen att förverkliga
önskemålet om ett eget hem. Med hänsyn därtill tillstyrker utskottet motionen
1974:1902 (m), yrkandet 7 delvis.

dels utskottets hemställan under 45 bort ha följande lydelse:

45. beträffande uttalande om kreditinstitutens utlåning för äldre
fastigheter att riksdagen med bifall till motionen 1974:1902,
yrkandet 7 delvis, som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna
vad utskottet anfört,

24. beträffande löneunderlag för småhus av fru Olsson i Hölö (c), herrar
Wennerfors (m), Åkerfeldt (c), Ullsten (fp), Mattsson i Skee (c), Adolfsson
(m) och fru Ingvar-Svensson (c) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 42 som börjar med "Även om”
och slutar med ”därför föreligger” bort ha följande lydelse:

Förslaget i propositionen om nya fördjupningsregler vid småhusbelåningen
får enligt utskottets mening ses som ett provisorium, avsett att till vissa
delar undanröja en av de negativa konsekvenserna av nuvarande system
för låneunderlagsberäkningen i småhusfallen. Som bostadsstyrelsen påpekar

CU 1974:36

i sina petita för nästa budgetår finns dock även ytterligare svårigheter. Sålunda
blir bostadslånet relativt sett avsevärt mindre vid ökande kostnader
för huset, vilket lett till att bostadslånet efterfrågats i mindre utsträckning.
De nya finansieringsreglerna löser inte detta problem i dess helhet. Låneunderlaget
har betydelse också för den räntesubvention som kommer
att utgå. Den nuvarande maximeringen bör därför slopas så att låneunderlaget
i princip kan beräknas som pantvärdet. Den invändning som kan
ligga i att en allmänt kostnadsdämpande effekt då bortfaller har numera
ingen betydelse. Bostadsstyrelsen konstaterar att någon sådan effekt inte
heller nu uppnås.

Utskottet förordar sålunda att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer om
förslag till nästa års riksdag om att låneunderlaget skall motsvara pantvärdet,
beräknat efter nuvarande principer.

dels utskottets hemställan under 46 bort ha följande lydelse:

46. beträffande beräkningen av låneunderlag för småhus att riksdagen
med bifall till motionerna 1974:578, yrkandet 2, och
1907, yrkandet C 1, som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna
vad utskottet anfört,

25. beträffande uppdrag för kapitalmarknadsutredningen av herr Ullsten (fp)
som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 43 som börjar med ”Det uppdrag”
och slutar med ”eller lämpligt” bort ha följande lydelse:

Inriktningen av hittillsvarande utredningsarbete samt arbetet på propositionsförslagen
har av naturliga skäl medfört att vissa grundläggande finansieringsfrågor
inte belysts i tillräcklig omfattning. En sådan fråga är uppdelningen
mellan statlig finansiering och bottenlån i öppna marknaden. Som
anförs i motionen 1974:1907 (fp) (s. 19) bör denna fråga och den därmed sammanhängande
frågan om amorteringstiderna belysas av kapitalmarknadsutredningen
i samarbete med boende- och bostadsfinansieringsutredningarna.
Vad utskottet härom anfört bör ges Kungl. Maj:t till känna.

dels utskottets hemställan under 48 bort ha följande lydelse:

48. beträffande uppdrag för kapitalmarknadsutredningen att riksdagen
med bifall till motionen 1974:1907, yrkandet C 4, som
sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

26. beträffande kredilriskbedömning och kommuns ansvar för förlust på statslånet
av fru Olsson i Hölö (c), herrar Wennerfors (m). Åkerfeldt (c). Mattsson
i Skee (c), Adolfsson (m) och fru Ingvar-Svensson (c) som anser att

dels det stycke i utskottet yttrande på s. 44 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”länets löptid” bort ha följande lydelse:

Förslaget att flytta över kreditriskbedömningen vid bostadslångivningen

CU 1974:36

till kommunerna är en direkt följd av riksdagens tidigare ställningstagande
(CU 1974:14 s. 6). Detta riksdagsbeslut utgick från det förhållandet att all
bebyggelse och sålunda även glesbebyggelse skall ha föregåtts av en prövning
av att marken från allmän synpunkt är lämpad för ändamålet (5 § andra
stycket byggnadslagen). Denna prövning ligger i kommunernas hand. Mot
denna bakgrund är det helt naturligt att staten godtar provningsresultatet
även vid långivningen och inte, som nu är fallet, genom lånevägran indirekt
kan motverka kommunala planintentioner.

Frågan om kommuns ansvar för förlust på statslånet för i allt väsentligt
bedömas med hänsyn till vad ovan sagts om kommunens i lag givna planeringsbefogenheter.
Skulle hänsyn tas endast till dessa förhållanden borde
inte kommunalt ansvar krävas för någon del av eventuell förlust på ett
bostadslån. Ett begränsat kommunalt ansvar bör dock kunna godtas med
hänsyn till att i den kommunala förmedlingsverksamheten ingår också moment
av teknisk-ekonomiska bedömningar, för vilkas fullgörande ett visst
ekonomiskt ansvar kan krävas. Utskottet, som ansluter sig till propositionens
grundprinciper för kommunernas borgensansvar, har på denna grund funnit
att det i motionen 1974:1904 (c) framförda förslaget om ett kommunalt
ansvar intill 5 96 av låneunderlaget under lånets hela löptid är lämpligt
avvägt och sålunda bör tillstyrkas.

dels utskottets hemställan under 49 bort ha följande lydelse:

49. beträffande kreditriskbedömning och kommuns ansvar för förlust
på statslånet att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts
förslag och motionen 1974:1894 samt med bifall till motionen
1974:1904, yrkandet 13, som sin mening ger Kungl. Maj:t till
känna vad utskottet anfört,

27. beträffande lån för bostäder i Klimpfjäll av fru Olsson i Hölö (c), herrar
Wennerfors (m), Åkerfeldt (c), Mattsson i Skee (c), Adolfsson (m) och fru
Ingvar-Svensson (c) som anser att den del av utskottets yttrande som på
s. 44 börjar med ”Enligt utskottets” och på s. 45 slutar med ”utskottet anfört”
bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening bör denna fråga behandlas efter en ren skälighetsprövning.
Arten av den verksamhet som föranlett bostadsbehovet
för därvid sättas i samband med samhällets regionalpolitiska och näringspolitiska
målsättningar. En sådan bedömning leder enligt utskottets mening
i detta fall till att den ovisshet som ännu råder beträffande byggnadernas
användning efter de närmaste 20 åren helt bör bäras av staten. Det bör
därför inte ställas några särskilda villkor för att staten skall underlåta att
åberopa ett för andra situationer uppställt varaktighetskrav. Förutsättningen
att det redan nu kan antas att ett varaktigt behov föreligger bör sålunda
inte gälla i den mån kommunen åtar sig det ansvar som även eljest krävs.
Frågan om storleken av detta ansvar behandlas ovan.

CU 1974:36

28. beträffande köpeskillingskontrollav herrar Wennerfors(m)och Adolfsson
(m) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 45 som börjar med ”Förslaget
i” och slutar med ”nuvarande situation” bort ha följande lydelse:

Förslaget om köpeskillingskontroll har ursprungligen framförts av boendeoch
bostadsfinansieringsutredningarna. Flera remissinstanser som har ställt
sig negativa till förslaget har motiverat sina ställningstaganden med att prisbildningen
på småhus bör stabiliseras genom ett ökat utbud av sådana hus.
Därmed skulle bättre balans mellan tillgång och efterfrågan skapas.

Utskottet som instämmer med remissinstanserna kan inte godta förslaget
i propositionen, varför motionen 1974:1902 (m), yrkandet 8, tillstyrks.

dels utskottets hemställan under 51 bort ha följande lydelse:

51. beträffande köpeskillingskontroll att riksdagen med avslag på
vad i statsrådsprotokollet förordats bifaller motionen 1974:1902,
yrkandet 8,

29. beträffande kreditförsörjningen till bostadsbyggandet av herr Claeson (vpk)
som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 45 som börjar med ”Enligt
vad” och slutar med ”riksdagens sida” bort ha följande lydelse:

Kreditförsörjningsfrågorna och den institutionella organisationen av upplåningen
är av central betydelse för ett fungerande lånesystem. Enligt utskottets
mening bör riksdagen därför följa förslaget i motionen 1974:907
(vpk), yrkandet 1, och hemställa att Kungl. Maj:t med förtur behandlar och
lägger fram förslag rörande statlig total finansiering genom en bostads- eller
samhällsbyggnadsbank m. m.

dels utskottets hemställan under 53 bort ha följande lydelse:

53. beträffande kreditförsörjningen till bostadsbyggandet att riksdagen
med bifall till motionen 1974:907, yrkandet 1, som sin
mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

30. beträffande formerna för utövande av ett hyresgästinflytande

a. av herrar Wennerfors (m) och Danell (m) som anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 46 börjar med ”Utformningen
av” och på s. 47 slutar med ”till känna” bort ha följande lydelse:

Utskottet kan inte instämma med departementschefen om att hyresgästernas
ståndpunkt i alla fall bäst hävdas av den organiserade hyresgäströrelsen.
Departementschefen synes utgå från att hyresgästerna skall företrädas
av en sammanslutning ansluten till Hyresgästernas riksförbund. Detta innebär
att hyresgästernas inflytande över den egna miljön skulle komma
att utövas av en hyresgästorganisation som har en låg relativ anslutning
av landets hyresgäster.

CU 1974:36

Utskottet förordar i stället att den enskilde hyresgästens rätt över den
egna boendemiljön skall kanaliseras via en sammanslutning som visar sig
företräda en majoritet av hyresgästerna i fastigheten. Därvid frångår man
kravet på medlemskap i en hyresgästorganisation av rikskaraktär. Utskottet
tillstyrker alltså motionen 1974:1902 (m), yrkandet 12 delvis, och avstyrker
vad som förordats i statsrådsprotokollet i motsvarande del. Ett sådant
ställningstagande innebär även anslutning till motionen 1974:1904 (c), yrkandet
5 delvis. Däremot kan inte utskottet tillstyrka vad som i motionen
1974:1908 (vpk), yrkandena 8 och 9 delvis, föreslagits om hyresgästinflytandet.
Utskottet finnér det vidare inte behövligt med en parlamentarisk
utredning om ökat hyresgästinflytande m. m. Detta utredningsarbete torde
kunna ske inom boendeutredningen.

dels utskottets hemställan under 55 bort ha följande lydelse:

55. beträffande formerna för utövande av ett hyresgästinflytande
att riksdagen med bifall till motionen 1974:1902, yrkandet 12
delvis, och i anledning av motionen 1904, yrkandet 5 delvis,
avslår Kungl. Maj:ts förslag samt motionerna 1974:1907, yrkandet
E 1 delvis, och 1908, yrkandena 8 och 9, båda delvis,

b. av herr Claeson (vpk) som anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 46 börjar med ”Utformningen
av” och på s. 47 slutar med ”till känna” bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till den i propositionen framförda allmänna synen
på att hyresgästernas inflytande bör stärkas. Därvid bör självfallet som i
all samhällsverksamhet gemensamma intressen inta en framträdande plats.
I bl. a. de fall som nu är föremål för uppmärksamhet framstår emellertid
det direkt berörda hyresgästkollektivets intressen som särskilt påtagliga. Garantier
måste därför skapas för att denna hyresgästvilja får möjlighet att
göra sig gällande och självständigt får möjlighet att hävda för denna lokala
hyresgästgrupp väsentliga intressen även i de fall den organiserade hyresgäströrelsen
inte finns representerad bland de berörda hyresgästerna. Vad
i propositionen anförts innebär i sak att de närmast berörda hyresgästerna
inte ens garanteras rätt att direkt hävda sina ståndpunkter i en förhandling
eller en eventuell tvist. Utgångspunkten bör enligt utskottets mening självklart
vara att hyresgästerna själva förutsätts få välja hur de vill föra fram
sina ståndpunkter, vilket kan ske genom hyresgäströrelsen men även genom
att en hyresgästmajoritet låter sig direkt representeras på annat sätt om
den finner detta motiverat. Dessa utgångspunkter bör gälla såväl för den
föreslagna försöksverksamheten som för det fortsatta utredningsarbetet.

dels utskottets hemställan under 55 bort ha följande lydelse:

55. beträffande formerna för utövande av ett hyresgästinflytande
att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt motionerna
1974:1902, yrkandet 12 delvis, och 1907, yrkandet E 1

CU 1974:36

delvis, samt med bifall till motionen 1974:1908, yrkandena 8
och 9, båda delvis, som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna
vad utskottet anfort,

31. beträffande vissa lagforslag om vidgat hyresgästinflytande i vad ej angar
övergångsbestämmelserna, m. m.

a. av herrar Wennerfors (m) och Danell (m) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 48 som börjar med ”Utskottet

hänvisar” och slutar med ”behandlas nedan” bort utgå,

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 48 som börjar med ”1 denna”

och slutar med ”vidare nedan” bort ha följande lydelse:

Utskottet har ovan behandlat formerna för hur utövandet av ett hyresgästinflytande
skall ske. Detta utskottets ställningstagande innebär att utskottet
tillstyrker motionen 1974:1902 (m), yrkandet 12 delvis, samt ansluter
sig även till vad som anförts i motionerna 1974:1904 (c), yrkandet 5 delvis,
och 1908 (vpk), yrkandena 8 och 9, båda delvis,

dels utskottets hemställan under 56 bort ha följande lydelse:

56. beträffande vissa lagförslag om vidgat hyresgästinflytande i vad
ej angår övergångsbestämmelserna, m. m., att riksdagen för
sin del i anledning av Kungl. Maj:ts förslag, med bifall till
motionen 1974:1902, yrkandet 12 delvis, samt med avslag på
motionerna 1974:1904, yrkandet 5 delvis, och 1908, yrkandena
8 och 9, båda delvis,

dels i motsvarande delar antar de vid propositionen 1974:150
fogade förslagen till

a. lag om ändring i bostadssaneringslagen (1973:531) med den
ändring som i härvid fogade bilaga 1 anges som reservanternas
förslag,

b. lag om ändring i anläggningslagen (1973:1149),

c. lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och
hyresnämnder,

dels som sitt yttrande över vid propositionen 1974:150 fogat
förslag till kungörelse om ändring i byggnadsstadgan (1959:612)
ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

b. av herr Claeson (vpk) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 48 som börjar med ”Utskottet
hänvisar” och slutar med ”behandlas nedan” bort utgå,

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 48 som börjar med ”1 denna”
och slutar med ”vidare nedan” bort ha följande lydelse:

Av utskottets ställningstagande ovan följer att utskottet tillstyrker de i
motionen 1974:1908 (vpk) framförda förslagen till ändringar i BSLoch AnlL,
såvitt inte angår övergångsbestämmelserna.

CU 1974:36

dets utskottets hemställan under 56 bort ha följande lydelse:

56. beträffande vissa lagförslag om vidgat hyresgästinflytande i vad
ej angår övergångsbestämmelserna, m. m., att riksdagen för
sin del i anledning av Kungl. Maj:ts förslag, med bifall till
motionen 1974:1908, yrkandena 8 och 9, båda delvis, samt
med avslag på motionerna 1974:1902, yrkandet 12 delvis, och
1904, yrkandet 5 delvis,

dels i motsvarande del antar de vid propositionen 1974:150
fogade förslagen till

a. lag om ändring i bostadssaneringslagen (1973:531) och lag
om ändring i anläggningslagen (1973:1149), båda med de ändringar
som i härvid fogade bilaga 1 anges som reservants förslag,

b. lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och
hyresnämnder,

dels som sitt yttrande över vid propositionen 1974:150 fogat
förslag till kungörelse om ändring i byggnadsstadgan (1959:612)
ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

32. beträffande övergångsbestämmelserna till under 56 ovan behandlade lagförslag a.

av herrar Wennerfors (m) och Danell (m) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande pås. 49 som börjar med ”Med hänsyn”
och slutar med ”i övergångsbestämmelserna” bort ha följande lydelse:
Utskottet finner inte skäl frångå Kungl. Maj:ts förslag annat än i fråga
om tidpunkten för ikraftträdandet av BSL.

dels utskottets hemställan under 57 bort ha följande lydelse:

57. beträffande övergångsbestämmelserna till under 56 ovan behandlade
lagförslag att riksdagen för sin del med bifall till motionen
1974:1902, yrkandet 11 delvis, och med avslag på motionerna
1974:1904, yrkandet 5 delvis, och 1908, yrkandena
8 och 9, båda delvis, antar de vid propositionen 1974:150 fogade
förslagen till övergångsbestämmelser till

a. lag om ändring i bostadssaneringslagen (1973:531) med den
ändring som i härvid fogad bilaga 1 anges som reservanternas
förslag,

b. lag om ändring i anläggningslagen (1973:1149),

c. lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och
hyresnämnder,

b. av herr Claeson (vpk) sorn anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 49 som börjar med ”Med hänsyn”
och slutar med ”i övergångsbestämmelserna” bort ha följande lydelse:

CU 1974:36

Lagbestämmelserna i BSL och AnIL bör bli tillämpliga i hela landet
fr. o. m. den 1 januari 1975.

dels utskottets hemställan under 57 bort ha följande lydelse:

57. beträffande övergångsbestämmelserna till under 56 ovan behandlade
lagförslag att riksdagen för sin del med bifall till motionen
1974:1908, yrkandena 8 och 9, båda delvis, i anledning
av motionen 1974:1904, yrkandet 5 delvis, och med avslag
på motionen 1974:1902, yrkandet 11 delvis, antar de vid propositionen
1974:150 fogade förslagen till övergångsbestämmelser
till

a. lag om ändring i bostadssaneringslagen (1973:531) och lag
om ändring i anläggningslagen (1973:1149) med de ändringar
som i härvid fogad bilaga 1 anges som reservants förslag,

b. lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och
hyresnämnder,

33. beträffande hyresvärdens underhållsplikt av herr Claeson (vpk) som anser
att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 50 som börjar med ”Civilutskottet
kan” och slutar med "på hyresmarknaden” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill påpeka på att det råder ett utbrett missnöje bland hyresgästerna
över det sätt varpå det löpande lägenhetsunderhållet nonchaleras
av många fastighetsägare. Det eftersatta lägenhetsunderhållet är bl. a. en
följd av att hyreslagen inte lämnar några närmare anvisningar om vad som
menas med ”skäliga tidsmellanrum” i 15 § andra stycket. Om man på sätt
motionärerna förordar skulle slå fast en fix högsta tidsgräns skulle det i
många fall bli möjligt att effektuera hyresvärdens reparationsskyldighet där
detta i dag inte låter sig göras. Utskottet tillstyrker därför motionen
1974:1908, såvitt nu är fråga.

dels utskottets hemställan under 59 bort ha följande lydelse:

59. beträffande hyresvärdens underhållsplikt, m. m. att riksdagen
med bifall till motionen 1974:1908, yrkandet 7 delvis, forsin del
antar däri upptaget förslag till ändring av 12 kap. 15 § jordabalken
samt i anledning därav antar Kungl. Maj:ts förslag till lag
om ändring i jordabalken såvitt rör ingressen, dock med den
ändring däri som i härvid fogad bilaga 1 anges som reservants
förslag,

34. beträffande rätt för hyresgäst att återin/lytta efter ombyggnad av herr Claeson
(vpk) som anser att

dets det stycke i utskottets yttrande på s. 49 som börjar med ”Lagutskottet
har” och slutar med ”avgörande inflytande” bort ha följande lydelse:

CU 1974:36

Utskottet erinrar om att ombyggnader av hyresfastigheter i allmänhet får
till resultat att de nya hyrorna blir så höga, att det är helt orealistiskt för
många av de förutvarande hyresgästerna att tänka sig att flytta tillbaka
till husen efter ombyggnaden. Åtminstone är detta det vanliga förhållandet
i storstadsområdena. Vänsterpartiet kommunisterna har i förevarande motion
framfört en rad förslag som bl. a. syftar till att sänka det allmänna
hyresläget till en för vanliga löntagare rimlig nivå. I nämnda motion framställs
också konkreta förslag till ändringar i bostadssaneringslagen, vilka
skulle ge hyresgästerna bestämmanderätt i samband med saneringar av bostadsfastigheter.
Hyresgästerna skulle enligt dessa förslag få medbestämmanderätt
redan på planeringsstadiet vid utformning och förändring av bostadsmiljön
och på så sätt få ett reellt inflytande över sitt eget boende.
Förevarande motionsyrkande ligger helt i linje med nu nämnda förslag och
avser att tillskapa ett reellt besittningsskydd för hyresgästerna i ombyggnadsfallen.
Utskottet instämmer i motionärernas kritik av den i propositionen
föreslagna bestämmelsen om återflyttningsrätt och tillstyrker bifall
till motionens förslag till ändring av paragrafen.

dels utskottets hemställan under 60 bort ha följande lydelse:

60. beträffande rätt för hyresgäst att återinflytta efter ombyggnad
att riksdagen för sin del med bifall till motionen 1974:1908,
yrkandet 7 delvis, antar det vid propositionen 1974:150 fogade
förslaget till lag om ändring i jordabalken i vad avser 12 kap.
46 §, dock med den ändring däri som i härvid fogad bilaga
1 anges som reservants förslag,

35. beträffande höjningsmarginalerna vid .jämförelseprövning av hyror av herr
Claeson (vpk) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 56 som börjar med ”Enligt utskottets”
och slutar med ”avstyrks sålunda” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening bör riksdagen snarast förkasta de gällande hyressättningsprinciperna
som redan genom sin konstruktion medför ständiga
hyreshöjningar. Ett första steg på vägen mot en sådan radikalt förändrad
hyreslagstiftning som främjar sänkta hyror är att de s. k. höjningsmarginalerna
i 48 § första stycket hyreslagen avskaffas i enlighet med förslaget
i motionen 1974:1908 (vpk).

dels utskottets hemställan under 61 bort ha följande lydelse:

61. beträffande höjningsmarginalerna vid jämförelseprövning av
hyror att riksdagen för sin del med bifall till motionen
1974:1908, yrkandet 7 delvis, antar vid propositionen fogat förslag
till lag om ändring i jordabalken i vad avser 12 kap. 48 §
första stycket, dock med den ändring däri som i härvid fogad
bilaga 1 anges som reservants förslag,

CU 1974:36

36. beträffande hyreslagstiftningen i vad angar utdömande av vite av herrar
Wennerfors (m) och Danell (m) som anser att

dets det stycke i utskottets yttrande på s. 51 som börjar med ”Lagutskottet
har” och slutar med ”i propositionen” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill erinra om att meddelande av vitesföreläggande jämlikt 16 §
andra stycket hyreslagen enligt propositionens förslag förutsätter att ansökan
först görs av hyresgästen. På motsvarande sätt bör enligt utskottets mening
även utdömande av vitet förutsätta visst initiativ från hyresgästens sida.
Att särskild ansökan bör krävas även i detta fall överensstämmer med vad
som gäller om handläggning av vitesärenden på andra rättsområden. Utskottet
vill här särskilt peka på att denna ordning följts i propositionens
förslag, såvitt gäller utdömande av vite som meddelats med stöd av bostadssaneringslagen.
Utskottet anser det också vara ett rättssäkerhetsintresse
att utdömande av vite enligt 16 § andra stycket hyreslagen inte skall vara
beroende av vad som slumpartat råkar komma till hyresnämndens kännedom
under hand. Detta strider mot grundsatsen om att lika fall skall
behandlas lika. Även omtanken om den enskilde hyresgästens handlingsfrihet
och möjlighet att påverka skeendet anser utskottet böra leda till att
man i dessa fall måste kräva en viljeyttring från hyresgästens sida för att
frågan om vitets utdömande skall tas upp till prövning. Beträffande hyresnämndens
handläggning i övrigt av ifrågavarande vitesärenden vill utskottet
betona att allmänna regler som gäller om vitesinstitutet givetvis
är direkt tillämpliga.

Med hänsyn till det anförda tillstyrker utskottet motionen 1974:1911, såvitt
nu är i fråga.

dets utskottets hemställan under 62 bort ha följande lydelse:

62. beträffande hyreslagstiftningen i vad angår utdömande av vite
att riksdagen för sin del med bifall till motionen 1974:1911,
yrkandet 1, och med avslag på Kungl. Maj:ts förslag antar förslaget
till lag om ändring i jordabalken i vad avser 12 kap.
62 § som anges som reservanternas förslag i härvid fogad bilaga,

37. beträffande fidlföljdsbestämmelser m. m. i hyreslagstiftningen av herrar
Wennerfors (m) och Danell (m) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på sid. 57 som börjar med ”Civilutskottet
hänvisar” och slutar med ” 1 januari 1975” bort ha följande lydelse:

CU 1974:36

behandlade motioner, nämligen 1974:1925 av herr Hermansson m. fl. (vpk),
1974:1927 av fru Kristensson m. fl. (m) och 1974:1928 av herrar Nordin
(c) och Fiskesjö (c), har avslag yrkats på propositionerna 1974:151 med förslag
till lag om bostadsdomstol m. m. 1 de båda sistnämnda motionerna framställs
dessutom yrkanden om skyndsamt förslag till ny instansordning. Utskottet
erinrar vidare om att samordning skett mellan förevarande proposition och
propositionen 1974:151 på sådant sätt att sistnämnda proposition måste behandlas
vid en senare tidpunkt av riksdagen. Med hänsyn till nu anförda
omständigheter tillstyrker utskottet motionen 1974:1902, såvitt nu är i fråga.

Propositionen 1974:151 samt de ovan upptagna motionerna behandlas
i lagutskottets betänkande LU 1974:36.

dels utskottets hemställan under 63 bort ha följande lydelse:

63. beträffande fullföljdsbestämmelser m. m. i hyreslagstiftningen
att riksdagen för sin del med bifall till motionen 1974:1902,
yrkandet 11 delvis, avslår vid propositionen 1974:150 fogat förslag
till lag om ändring i jordabalken i vad avser 12 kap.
70-73 §§ samt övergångsbestämmelserna och med den ändring
i ingressen till lagförslaget att texten ”62, 66 och 70-73 §§”
ersätts med ”62 och 66 §§”,

38. beträffande en avveckling av hyresregleringen av herr Claeson (vpk) som
anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 53 som börjar med "Utskottet
kan” och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

En avveckling av hyresregleringen kan inte slutligt prövas förrän förslag
läggs till ändringar i den allmänna hyreslagen, vilka kan skapa garantier
mot fortsatta hyreshöjningar. Det synes vara nödvändigt att ytterligare tid
ges för sådana överväganden hos Kungl. Maj:t. Med hänsyn därtill biträder
utskottet förslaget i motionen 1974:1908 (vpk) om en ettårig förlängning
av hyresregleringslagens giltighetstid. I anslutning härtill bör riksdagen vidare
hemställa om förslag snarast möjligt till sådan ändring i hyresregleringslagen
att bashyra inte får höjas på grund av reparation som hyresvärden
är skyldig att utföra enligt 15 § hyreslagen.

dels utskottets hemställan under 65 bort ha följande lydelse:

65. beträffande en avveckling av hyresregleringen att riksdagen
med bifall till motionen 1974:1908, yrkandet 6 delvis, som sin
mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

39. beträffande uttalanden om bruksvärdesreglerna av herrar Wennerfors (m)
och Danell (m) som anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 55 börjar med ”Motionerna
synes” och på s. 56 slutar med ”redovisade grunder” bort ha följande lydelse:

CU 1974:36

I motionerna påtalas att den föreslagna regeln i 48 § andra stycket hyreslagen
svårligen låter sig förenas med de grundregler för bruksvärdesprövningen
som är gällande. Som även framhålls i motionerna finns uppenbara
risker för att en genom kommunala subventioner åstadkommen hyresnivå
kan komma att förrycka prisbildningen.

För att undanröja de av motionärerna påtalade problemen bör riksdagen
föreslå Kungl. Maj:t att göra de ändringar i hyreslagstiftningen som erfordras
för att motionärernas syfte skall tillgodoses.

dels utskottets hemställan under 66 bort ha följande lydelse:

66. beträffande uttalanden om bruksvärdesreglerna att riksdagen

a. i anledning av motionerna 1974:1911, yrkandet 2, och 1915,
yrkandet d), som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad
utskottet anfört,

b. med bifall till motionen 1974:1896 som sin mening ger

Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

40. beträffande hyresstopp av herr Claeson (vpk) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 56 som börjar med "Det i”

och slutar med ”detta betänkande” bort ha följande lydelse:

Inriktningen av lagstiftningsarbetet bör enligt utskottets mening syfta till
att förhindra hyreshöjningar och i stället möjliggöra hyressänkningar. Vissa
härmed sammanhängande frågor har behandlats i annat sammanhang i detta
betänkande. Vikten av denna målsättning bör emellertid markeras genom
en särskild begäran om förslag i detta syfte.

dels utskottets hemställan under 68 bort ha följande lydelse:

68. beträffande hyresstopp att riksdagen med bifall till motionen
1974:1581 som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad
utskottet anfört,

41. beträffande partsförhällandena på bostadsmarknaden av herrar Wennerfors
(m) och Danell (m) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 57 som börjar med ”Civilutskottet
ansluter” och slutar med "avstyrker motionsförslaget” bort ha följande lydelse: I

propositionen läggs fram flera förslag som innebär en förstärkning av
hyresgästernas förhandlingsposition. I motionen pekas särskilt på förslagen
om rätt för hyresgästen att säga upp hyresavtalet till upphörande i förtid,
att utverka reparationsföreläggande samt att utan värdens samtycke vidta
ändringar i lägenheten eller dess inredning. Utskottet vill här peka på att
nu nämnda förslag enhälligt tillstyrks av utskottet. Det bör emellertid erinras
om att departementschefen i propositionen framhållit att de föreslagna ändringarna
i hyreslagstiftningen innebär viktiga nyheter av principiell natur.

CU 1974:36

Mot denna bakgrund har han ansett det naturligt att vissa av de föreslagna
reformerna får karaktären av en försöksverksamhet med begränsat giltighetsområde.
Utskottet vill i anslutning härtill fästa uppmärksamheten på
att även om de föreslagna hyresrättsliga reformerna kan synas väsentliga,
ger de också upphov till vissa problem. Några sådana tas upp i motionen
1974:1902. Motionärerna pekar t. ex. på det otillfredsställande i att uppgiften
att vara företrädare för ett ökat kollektivt hyresgästinflytande förbehålls den
organiserade hyresgäströrelsen. En annan liknande fråga som aktualiseras
av motionärerna gäller förändringarna i de rättsliga relationerna mellan parterna
i hyresförhållanden. Om man krafttigt stärker den ena kontrahentens
ställning i ett dylikt ömsesidigt förpliktande avtal, uppstår naturligt nog
komplicerade gränsdragningsproblem med avseende på parternas inbördes
rättigheter och skyldigheter. Det ligger i båda parters intresse att man kan
överblicka de civilrättsliga konsekvenserna av t. ex. ensidigt verkande inskränkningar
i parternas avtalsfrihet på en viss punkt. Utskottet ansluter
sig till motionärernas bedömning att det från rättssäkerhetssynpunkt vore
värdefullt om en statlig utredning rörande dessa problem kunde bidra till
att de civilrättsliga frågor som aktualiseras av förändringarna i parternas
förhandlingspositioner fick en bättre belysning än f. n. Utskottet tillstyrker
därför motionen 1974:1902, såvitt nu är i fråga.

dels utskottets hemställan under 69 bort ha följande lydelse:

69. beträffande utredning angående partsförhållandena på bostadsmarknaden
att riksdagen bifaller motionen 1974:1902, yrkandet
10,

42. beträffande fortsatt utredning om boendedemokratifrågorna av herrar
Wennerfors (m) och Danell (m) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 57 som börjar med ”1 motionen”
och slutar med ”angivna syften” bort ha följande lydelse:

1 motionen 1974:1902 (m) exemplifieras översiktligt hur ett direkt ägande
till lägenheter omöjliggörs av rådande fastighetslagstiftning. Det förefaller utskottet
väl motiverat att - som föreslås i motionen - riksdagen hos Kungl.
Maj:t anhåller om författningsändringar så att det direkta ägandet av lägenheter
i flerfamiljshus möjliggörs. Vidare bör hyresgäster fä förstahandsrätt till
överlåtelse av de hus i vilket de bor. Motionen tillstyrks alltså såvitt nu är i
fråga.

dels utskottets hemställan under 70 bort ha följande lydelse:

70. beträffande fortsatt utredning om boendedemokratifrågor att
riksdagen med bifall till motionen 1974:1902, yrkandet 9, samt
i anledning av motionerna 1974:1904, yrkandet 4, och 1907,
yrkandet E 1 delvis, som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna
vad utskottet anfört,

CU 1974:36

43. beträffande reduktionsfaktorn vid bostadstillägg av herrar Wennerfors (m)
och Danell (m) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 60 som börjar med "Utskottet
instämmer” och slutar med "avstyrks alltså” bort ha följande lydelse:

Enligt motionärerna leder förslaget i propositionen till sammanlagda marginaleffekter
på omkring och över 90 % av en inkomstökning. Utskottet
som finner detta oacceptabelt instämmer med motionärerna att 1972 års
skatteutredningsförslag bör bifallas. Utskottet tillstyrker alltså motionen
1902 (m), yrkandet 13.

dels utskottets hemställan under 75 bort ha följande lydelse:

75. beträffande reduktionsfaktorn vid bostadstillägg att riksdagen
bifaller motionen 1974:1902, yrkandet 13,

Särskilda yttranden

1. beträffande inrikt ningen av bostadsbyggandet

a. av fru Olsson i Hölö (c), Åkerfeldt (c). Mattsson i Skee (c) och fru IngvarSvensson
(c) som anför:

Bostadsområden måste planeras med utgångspunkt i en totalsyn på
människans behov av produktion, rekreation och sociala relationer. En sådan
utgångspunkt gör det nödvändigt att de bostadspolitiska målen står i överensstämmelse
och samverkar med ställningstagandena inom en råd skilda
samhällsområden.

Den hittills förda bostadspolitiken med produktion av koncentrerade bostadsområden
har inneburit att väsentliga miljökrav inte alltid har kunnat
tillgodoses. Många lever utan gemenskap och samverkan med människorna
i sin omgivning. Samhällsutvecklingen har medfört att många människor
känner en anonymitet inför sin omgivning. Bostaden är inte alltid, som
den borde, den naturliga utgångspunkten för aktivitet och gemenskap.

Befolkningskoncentrationen under främst 1960-talet tvingade fram ett forcerat
bostadsbyggande i expansionsorterna. Den kvantitativa inriktningen
av bostadspolitiken gav inte utrymme för beaktande av sociala och miljömässiga
krav. Genom en decentralistisk regionalpolitik och en decentraliserad
bebyggelseutveckling hade de kontaktfattiga miljöerna kunnat undvikas.

Den enskilde måste ges reella möjligheter att välja boendeform och boendemiljö.
Detta är avgörande för den enskildes möjlighet att skapa sig
en god livsmiljö. Olika åldersgrupper skall ges utrymme för sina aktiviteter
och kunna utveckla sina individuella intressen inom ramen för det lokala
bostadsområdets möjligheter. Genom att motverka gruppering av människor
enligt sociala, ekonomiska eller åldersmässiga kriterier skapas dessa möjligheter.

CU 1974:36

Det är nödvändigt att ge utrymmesmässiga förutsättningar för social gemenskap.
Service- och fritidsaktiviteter måste integreras i boendemiljöerna.
Arbetsplatser bör så långt möjligt förläggas i eller i närheten av bostadsområdena.

För att skapa gemenskap och samverkan mellan de boende måste dessa
ha möjlighet att påverka och utveckla sin närmiljö. Denna strävan skall
vara oberoende av upplåtelseform. Gemensamma anläggningar och lokaler
skall kunna förvaltas gemensamt av brukarna. Ett vidgat inflytande för
de boende i planfrågor bör bli ett direkt resultat av det fortsatta arbetet
med en ny byggnadslag.

Produktionen av bostäder måste ske i enlighet med de boendes krav
och med beaktande av efterfrågesituationen på den lokala marknaden. Mot
den bakgrunden är det positivt att småhusproduktionen de senaste åren
ökat sin andel av det totala byggandet. Därigenom har åstadkommits en
ökad valfrihet. Det är väsentligt att småhusproduktionen kan hållas på en
hög nivå i framtiden.

För att de boende skall ges möjligheter att påverka och utveckla sin närmiljö
måste områdena erbjuda variation beträffande lokaler, hustyper och
friytor. Även variation i färger och material har stor betydelse för ett positivt
helhetsintryck av ett område. Genom vidgade befogenheter för de boende
att nyttja sitt område på ett varierat sätt kan väsentliga förbättringar nås
såväl socialt som miljömässigt.

Den övergripande målsättningen i planering och nyttjande måste vara
att varje bostadsområde skall fungera som en stark social enhet med samhörighet
över ålders- och yrkesgränser.

b. av herr Claeson (vpk) som anför:

En socialt inriktad bostadspolitik måste grundas på kravet att bra bostäder
är en social rättighet som skall erbjudas alla medborgare till rimligt pris.
För att tillgodose detta krav och kraven om en ny social bostadspolitik
som skall ge billigare, bättre, tryggare och rättvisare boende måste helt andra
och mera långtgående åtgärder genomföras än vad som nu föreslås.

De stigande hyrorna har sedan länge utgjort ett hot mot hyresgästernas
standard, och gränsen för hyresbetalningsförmågan har överskridits för
många. Förväntningarna på en ny bostadspolitik innebärande hyresstopp
och hyressänkningar har varit stora, och besvikelsen över regeringens förslag
är därför också mycket stor.

Varje hyreshöjning för hyresbetalarna är i praktiken en löneminskning
och innebär en standardsänkning. Vänsterpartiet kommunisterna anser det
nödvändigt att angripa orsakerna till situationen på bostadsmarknaden på
ett helt annat sätt än vad övriga partier vill göra och inte bara göra vissa
ingrepp mot verkningarna av den spekulation som pågår.

Kampen mot de höga hyrorna måste föras mot storbanker och storbyggmästare,
markspekulanter och byggämnesmonopol. Hyrorna måste sänkas

CU 1974:36

på profitens bekostnad - genom samhällsingripanden då det gäller kapital,
mark, byggmaterial, det privata byggandet och de privata flerfamiljshusen.
Det är nu nödvändigt att snabbt genomfora bl. a. (oljande krav:

- allmänt hyresstopp i avvaktan på en bättre bostadspolitik

- statlig bostadsbank för totalfinansiering av bostadsbyggandet till en låg
och fast ränta

- ändrade övergångsbestämmelser beträffande markvillkoret och ökade anslag
till kommunernas markförvärv

- förstatligande av den tunga byggmaterialindustrin

- överförande av de privata flerfamiljshusen i samhällelig ägo

- bostadssanering, planering och bättre bostadsmiljöer på av de boende uppställda
villkor

- avskaffande av trångboddhet, dåliga bostäder, öppen och dold bostadsbrist
genom ett högt bostadsbyggande

- bibehållen och förstärkt samhällelig hyreskontroll

2. beträffande hyresförlustlån

a. av herr Ullsten (fp) som anför:

Minskningen av antalet nyproducerade lägenheter är stor, vilket innebär
allvarliga farhågor för en ny bristsituation - farhågor som även departementschefen
synes dela. De av utskottet godkända riktlinjerna för bostadsbyggandets
inriktning betonar bl. a. att den framtida produktionen måste
anpassas till efterfrågan i orten och därmed konsumenternas krav. Det
utbredda hyresmotstånd som direkt tar sig uttryck i tomma lägenheter och
även får negativa följder för produktionsplaneringen måste emellertid också
brytas.

Regeringen har nu i sin hand möjligheten att bevilja lån för hyresbortfall
och att efterge fordran för sådana lån. Hela detta system är ett provisorium
som påkallats av riksdagen för att ge tid för mer definitiva lösningar. Därvid
bör bl. a. beaktas att det i sak är fråga om samma underskott på de ursprungliga
lånen trots att det temporärt överförs till ett nytt lån. Det torde
stå klart att det inte är möjligt att låta framtida hyresgäster i någon påtaglig
omfattning överta dessa förpliktelser. Kvar står i allt väsentligt en fråga
om hur företagen och samhället skall fördela dessa förluster. Det finns desto
större anledning till detta när man nu kan konstatera att de motiv som
år 1967 anfördes för att upphäva 33 § i 1962 års bostadslånekungörelse inte
visat sig hållbara. Det som därför krävs är inte endast en redovisning av
regeringens praxis utan ett generellt beslut om ansvarsfördelningen. Det
är närmast självklart att i dessa bedömningar också får prövas metoder att
via hyressänkningar minska företagets totala hyresbortfall. Detta beslut bör
utformas så att det kan lösa problemen för de drabbade bostadsområdena.
Det bör vidare innefatta att ansvaret för härefter producerade områden inte
kan förväntas axlas av staten utan får bäras av den som närmast svarar

7 Riksdagen 1974. 19 sami. Nr 36

CU 1974:36

för bostadsbyggnadsplanering och utformning av produkterna. Detta skulle
i sin tur betona vikten av en ytterligare anpassning till konsumenternas
krav i ett längre perspektiv.

Vidare har föreslagits att bidragen till miljöförbättringar skall koncentreras
till områden med uthyrningssvårigheter. Detta är säkert nödvändigt i ett
inledningsskede. Bidragsvolymen måste emellertid anpassas till behoven,
om reella resultat skall uppnås. Vidare får det förutsättas att bidragen kan
utgå för praktiskt taget alla typer av åtgärder som kan öka bostadsområdets
attraktivitet för hyresgästerna.

Slutligen bör i anslutning till dessa frågor övervägas de möjligheter som
finns att inom ramen för den staliga sektorsplaneringen samt regional- och
näringsplaneringen i vid mening vidta åtgärder som kan bidra till att öka
kommunernas förutsättningar att för sin del bidra till en lösning.

Slutsatsen blir sammanfattningsvis att regering och riksdag snarast måste
lämna linjen att skjuta problemen på framtiden och ta ett samlat, aktivt
grepp på dessa frågor.

b. av herr Claeson (vpk) som anför:

Lånen för täckande av hyresförluster för lägenheter som står tomma,
i huvudsak därför att hyrorna är för höga, måste avskrivas, och kostnaderna
får inte läggas på vare sig dagens eller morgondagens hyresbetalare. Ett
högt bostadsbyggande är nödvändigt för att avskaffa rådande trångboddhet,
de omoderna och dåliga bostäderna, den öppna och dolda bostadsbristen.
Så länge vi inte fått en ny bostadspolitik som kan sänka boendekostnaderna
är det ofrånkomligt att problemet med tomma lägenheter kvarstår. Det är
då lika ofrånkomligt att samhället måste ta det ekonomiska ansvaret för
de outhyrda lägenheterna och för en ordentlig lägenhetsreserv och att ett
sådant stöd inte kan begränsas till den tid som varit. De lediga lägenheterna
borde f. ö. upplåtas åt dem som nu bor i trånga och dåliga lägenheter, till
en betydligt lägre hyra än den som begärts.

3. beträffande parlamentarisk medverkan i utredning om den bostadspolitiska
organisationen av fru Olsson i Hölö (c). Åkerfeldt (c), Mattsson i Skee (c)
och fru Ingvar-Svensson (c) som anför:

En grundläggande princip för det svenska utredningsväsendet bör vara
att utredningsuppdrag av större betydelse eller av principiell karaktär bör
bedrivas med insyn och inflytande från riksdagspartierna. Den översyn av
den bostadspolitiska organisationen som nu skall ske i en enmansutredning
har den karaktären. Särskilt det förhållandet att utredningen har att sammanföra
inriktningsfrågor inom såväl byggnadsväsende! som den fysiska
planeringen och bostadspolitiken talar för att kommande förslag måste kunna
förenas även med principiella uppfattningar. I utredningar med sådana uppgifter
bör riksdagspartierna vara direkt representerade.

Cl) 1974:36

4. beträffande markförvärvs/än av herrar Wennerfors (m) och Adolfsson (m)
som anför:

De förslag på det markpolitiska området som lämnas i propositionen tar
vi avstånd från. Nu liksom tidigare finner vi det obestritt att kommunerna
måste ha lånemöjligheter för behövliga och lämpliga markförvärv. Dessa
lån bör dock skapas genom att den öppna kreditmarknadens låneutrymme
tas i anspråk. Vi finner det inte motiverat eller lämpligt att från denna
marknad undandra en del för att bygga upp en särskild marklånefond.

Inte heller finner vi det rationellt med den planering av markförvärv
som nu sker. Denna planeringsperiod som ofta är relativt lång medför att
kapital binds onödigt länge. Detta innebär i sin tur onödiga och för skattebetalarna
och bostadskonsumenterna mycket kostsamma utgifter.

Kommunernas innehav av mark är i dag i regel så stort att en naturlig
finansiering av en planeringsberedskap på det markpolitiska området även
måste innebära en försäljning av mark som nu är i kommunens hand.

5. beträffande koloniträdgårdar av herrar Wennerfors (m) och Danell (m)
som anför:

Som framhållits i olika sammanhang är det viktigt att förbättra boendemiljöer
av olika slag. I motionen 1974:1910 (fp) påpekas att ett sätt att
uppnå sådana förbättringar vore att ställa kolonilotter till förfogande speciellt
i områden som av olika anledningar fått en steril karaktär. Vi finner detta
förslag tilltalande men kan av principiella skäl inte stödja förslaget om att
statsbidrag skall utgå till kommunerna härför. Stöd i detta syfte är helt
en kommunal angelägenhet.

6. beträffande den allmänna räntenivån av fru Olsson i Hölö (c), herrar Åkerfeldt
(c), Mattsson i Skee (c), Claeson (vpk) och fru Ingvar-Svensson (c)
som anför:

Genom det nu förändrade bostadslånesystemet har den allmänna räntenivån
inte samma direkta betydelse för den enskildes boendekostnader.
Förändringar i den allmänna räntenivån påverkar emellertid de statsfinansiella
förutsättningarna för bostadsfinansieringssystemet. Från bostadspolitisk
utgångspunkt framstår det mot den bakgrunden som angeläget att
den allmänna räntenivån kan hållas på en låg nivå.

7. beträffande förluster vid överlåtelse av bostadsrätt av herrar Wennerfors
(m), Ullsten (fp) och Danell (m) som anför:

Problemet med tomma och svårsålda lägenheter drabbar inte bara bostadsföretag
och bostadsrättsföreningar. Med hänsyn till de stora och oförskyllt
ådragna ekonomiska förluster som vissa av bostadsrättsinnehavarna
nu får uppleva måste det vara ett samhällsintresse att dessa förluster
begränsas. Inte bara problemen för de juridiska personerna utan också för
de fysiska personerna måste uppmärksammas. I sammanhanget bör nämnas

CU 1974:36

100

att stödformer till parter på bostadsmarknaden återigen enligt uppgift kommer
att aktualiseras i proposition från bostadsdepartementet under våren
1975.

Utskottets förhoppning om att dessa problem skall lösas inom bostadskooperationen
synes optimistisk med hänsyn till att avyttringssvårigheterna
inte är nya och att man hittills inte funnit någon metod att i detta avseende
stärka bostadsrättsinnehavarnas ställning Det finns all anledning att med
uppmärksamhet bevaka utvecklingen i dessa frågor.

8. beträffande bostadstillägg av herr Claeson (vpk) som anför:

Bland grupperna med svag betalningsförmåga och svårigheter att betala
hyran för en modern bostad utgör ungdomar i åldrarna mellan 17 och 20
år med egen direktförhyrd lägenhet en ganska stor del.

Det är därför mycket angeläget att snabbt undanröja den orättvisa som
består i att denna kategori boende nu inte kan erhålla bostadstillägg genom
att ändra bestämmelserna så att också dessa kan erhålla bostadstillägg efter
samma grunder som för övriga bidragsberättigade.

CU 1974:36

101

Bilaga 1

Till

Förslag till

Lag om ändring i jordabalken

Kungl. Maj:ts av utskottet tillstyrkta
förslag

Härigenom förordnas i fråga om
jordabalken

dels att i 8 kap. 29 §, 12 kap. 44
och 68 §§, 13 kap. 2 §, 18 kap. 5 och
6 §§, 19 kap. 2, 23 och 24 §§ ordet
”Konungen” skall bytas ut mot ”regeringen”,

dels att 12 kap. 4 a, 16, 35, 45, 46,
48, 49, 54, 62, 66 och 70-73 §§ samt
rubriken närmast före 12 kap. 23 §
skall ha nedan angivna lydelse,
dels att i balken skall införas en
ny paragraf, 12 kap. 24 a §, av nedan
angivna lydelse.

Reservants förslag (res. 33, se även
res. 37)

Härigenom förordnas i fråga om
jordabalken
dels att i 8 kap. 29 §, 12 kap. 44
och 68 §§, 13 kap. 2 §, 18 kap. 5 och
6 §§, 19 kap. 2, 23 och 24 §§ ordet
”Konungen” skall bytas ut mot ”regeringen”,

dels att 12 kap. 4 a, 15, 16, 35,45,
46, 48, 49, 54, 62, 66 och 70-73 §§
samt rubriken närmast före 12 kap.
23 § skall ha nedan angivna lydelse,
dels att i balken skall införas en
ny paragraf, 12 kap. 24 a §, av nedan
angivna lydelse.

12 kap.

15 §

Linder hyrestiden skall hyresvärden hålla lägenheten i sådant skick som
anges i 9 §, om ej annat avtalats eller följer av andra stycket.

Om lägenhet helt eller delvis är
uthyrd till bostad, skall hyresvärden
i bostadsdelen med skäliga tidsmellanrum
ombesörja tapetsering, målning
och andra sedvanliga reparationer
med anledning av lägenhetens
försämring genom ålder och bruk.
Med skäligt tidsmellanrum avses högst
8 år. Avser hyresavtalet enfamiljshus,
gäller dock vad som sagts nu
endast om ej annat avtalats.

46 §

Om hyresvärden uppsagt hyresavtalet eller, i fall som avses i 4 § första
stycket, anmodat hyresgästen att flytta, har hyresgästen rätt till förlängning
av avtalet, utom när

CU 1974:36

102

Kungl. Maj:ts av urskottet tillstyrkta Reservants förslag (res. 34)
förslag

1. hyresrätten är förverkad eller avtalet kan uppsägas enligt 28 § utan
att likväl hyresvärden uppsagt avtalet att upphöra på någon av dessa grunder,

2. hyresgästen i annat fall åsidosatt sina förpliktelser i sådan mån att
avtalet skäligen icke bör förlängas,

3. huset skall rivas och det ej är obilligt mot hyresgästen att hyresförhållandet
upphör,

4. huset skall undergå större ombyggnad och det icke är uppenbart att
hyresgästen kan sitta kvar i lägenheten utan nämnvärd olägenhet för ombyggnadens
genomförande samt det ej är obilligt mot hyresgästen att hyresförhållandet
upphör,

5. lägenheten ej vidare skall användas för bostadsändamål och det ej
är obilligt mot hyresgästen att hyresförhållandet upphör,

6. avtalet avser lägenhet i en- eller tvåfamiljshus eller lägenhet som upplåtaren
innehar med bostadsrätt och upplåtaren har sådant intresse att förfoga
över lägenheten att hyresgästen skäligen bör flytta,

7. hyresförhållandet beror av sådan anställning i statlig eller kommunal
verksamhet som är förenad med bostadstvång eller av anställning inom
lantbruket eller av annan anställning, om den är av sådan art att det är
nödvändigt för arbetsgivaren att förfoga över lägenheten för upplåtelse åt
anställningens innehavare, samt anställningen har upphört,

8. hyresförhållandet i annat fall än som avses i 7 beror av anställning
för skötsel och tillsyn av fastighet samt anställningen har upphört och det
ej är obilligt mot hyresgästen att även hyresförhållandet upphör,

9. hyresförhållandet beror av annan anställning än som avses i 7 eller
8 och som upphört och det ej är obilligt mot hyresgästen att även hyresförhållandet
upphör samt, om hyresförhållandet varat längre än tre år,
hyresvärden har synnerliga skäl för att upplösa hyresförhållandet,

10. det i annat fall icke strider mot god sed i hyresförhållanden eller
eljest är obilligt mot hyresgästen att hyresförhållandet upphör.

Avträder bostadshyresgäst lägen- Avträder bostadshyresgäst lägenhet
eller del därav med anledning av het eller del därav med anledning av

att huset skall undergå större om- att huset skall undergå större ombyggnad,
skall hyresgästen om möj- byggnad, skall hyresgästen beredas

ligt beredas tillfälle att efter ombygg- tillfälle att efter ombyggnaden hyra

naden hyra likvärdig lägenhet i hu- likvärdig lägenhet i huset,
set.

CU 1974:36

103

Kungl. Maj:ts av utskottet tillstyrkta
förslag

Reservants förslag (res. 35)

Vid förlängning av hyresavtal
utgår hyran med skäligt belopp. Den
hyra som hyresvärden fordrar skall
godtagas, om den ej är oskälig. Fordrad
hyra är att anse som oskälig, om
den är högre än hyran för lägenheter
som med hänsyn till bruksvärdet är
likvärdiga. Härvid skall bortses från
lägenhet vars hyra icke är rimlig med
hänsyn till det allmänna hyresläget
i orten för närmast jämförliga lägenheter
i nybyggda bostadshus.

Utskottets förslag

Vid prövning enligt första stycket skall främst beaktas hyran för lägenheter
i hus som äges och förvaltas av allmännyttigt bostadsföretag. Harombyggnadsändrings-
eller underhållsarbeteelleråtgärd av därmed jämförlig betydelse bekostats
av hyresgäst, får vid bestämmande av hyra enligt första stycket hänsyn
tagas till åtgärden endast om särskilda skäl föreligger.

Kungl. Maj:ts av utskottet tillstyrkta förslag

Annat av hyresvärden uppställt villkor skall gälla, om det ej strider mot
god sed i hyresförhållanden eller eljest är obilligt. Hyrestiden skall dock
utgöra ett år med tre månaders uppsägningstid, om ej annan hyres- eller
uppsägningstid av särskild anledning är lämpligare.

I den mån ändring i hyresvillkoren ej påkallas, skall samma villkor som
förut gälla.

Träffasvid förlängning av hyresavtal överenskommelseom villkoren för det
fortsatta hyresförhållandet, skall överenskom nielsen, oavsett bestämmelserna
i första och tredje styckena, lända till efterrättelse i den mån ej annat följer av
bestämmelserna i övrigt i denna balk.

Kungl. Majus av utskottet tillstyrkta Reservanters förslag (res. 36)
förslag

62 §

Beror fråga om förlängning av hyresavtal på prövning av rätten, får denna,
utan hinder av att tiden för lägenhetens avträdande ännu icke inträtt, i

CU 1974:36

104

Kungl. Maj:ts av utskottet tillstyrkta Reservanters förslag (res. 36)
förslag

samband med nämnda frågas avgörande till prövning upptaga talan av hyresvärden
om åläggande för hyresgästen att flytta.

Hyresnämnden skall självmant
upptaga fråga om utdömande av vite
som förelagts med stöd av 16 § andra
stycket. Har ändamålet med vitet
förfallit, får vitet ej utdömas.

Hyresnämnd skall på ansökan av
hyresgäst upptaga fråga om utdömande
av vite som förelagts med
stöd av 16 § andra stycket. Har ändamålet
med vitet förfallit får vitet
ej utdömas.

Vite som avses i andra stycket får ej förvandlas.

Kungl. Maj.ts av utskottet tillstyrkta
förslag

Nuvarande lydelse (res. 37)

70 §

Om part ej godtager hyresnämnds
beslut i fråga som avses i 24 a, 34,
36,49,52 eller 55 §, får parten klandra
beslutet genom att väcka talan
mot den andra parten inom tre veckorfråndendagbeslutet
meddelades.
Klandras icke beslutet inom denna
tid, är parts rätt till talan förlorad.

Talan mot hyresnämnds beslut i
fråga som avses i 16 § andra stycket
eller 62 § andra stycket föres genom
besvär inom tre veckor från den dag
beslutet meddelades.

Mot hyresnämnds beslut i fråga
som avses i 35, 40, 45, 56 eller 59 §
får klander eller besvär ej anföras.

Om part ej godtager hyresnämnds
beslut i fråga som avses i 34, 36, 49,
52 eller 55 §, får parten klandra beslutet
genom att väcka talan mot den
andra parten inom tre veckor från
den dag beslutet meddelades.
Klandras icke beslutet inom denna
tid, är parts rätt till talan förlorad.

Hyresnämnds beslut i fråga som
avses i 35, 40, 45, 56 eller 59 § får
ej klandras.

71 §

Hyrestvist som ej enligt 69 § ankommer
på hyresnämnds prövning
och ej heller rör kollektivavtal skall
upptagas av den fastighetsdomstol
inom vars område fastigheten är belägen.
Klandertalan som avses i 70 §
första stycket upptages, om den rör
kollektivavtal, av arbetsdomstolen
och i annat fall av domstol som nyss
nämnts. Besvärstalan som avses i
70 § andra stycket upptages, om den

Hyrestvist som ej enligt 69 § ankommer
på hyresnämnds prövning
och ej heller rör kollektivavtal skall
upptagas av den fastighetsdomstol
inom vars område fastigheten är belägen.
Klandertalan som avses i 70 §
upptages, om den rör kollektivavtal,
av arbetsdomstolen och i annat fall
av domstol som nyss nämnts.

CU 1974:36

105

Kungl. Majus av utskottet tillstyrkta Nuvarande lydelse (res. 37)
förslag

rör kollektivavtal, av arbetsdomstolen
och i annat fall av Svea hovrätt.

Besvärshandlingen skall ingivas
till den domstol som har att upptaga
besvären. Finnes besvärstalan ej
vara fullföljd på föreskrivet sätt eller
inom rätt tid, skall den avvisas. Har
besvärshandlingen före besvärstidens
utgång kommit in till hyresnämnden,
skall besvären ändå upptagas
till prövning.

Tvist som efter klander mot hyresnämnds beslut är anhängig vid domstol

får återförvisas till nämnden.

Talan får ej föras mot fastighetsdomstols
dom i fråga om tillstånd
som avses i 34 eller 36 § eller i fråga
om fastställande av hyresvillkor i fall
som avses i 51, 52 eller 55 § och ej
heller mot hovrätts dom i fråga om
förlängning av hyresavtal, uppskov
med avflyttning i fall som avses i
52 § eller fastställande av hyresvillkor
i fall som avses i 51 eller 52 §
eller i fråga om skadestånd i fall som
avses i 24 a §. Talan får icke heller
föras mot beslut av Svea hovrätt i
fråga som avses i 16 § andra stycket
eller 62 § andra stycket.

I hyrestvist som avses i 49 eller
55 § skall vardera parten svara för
sin rättegångskostnad i fastighetsdomstolen,
i den mån annat ej följer
av 18 kap. 6§ rättegångsbalken.
Motsvarande gäller i besvärsmål vars
prövning ankommer på Svea hovrätt
eller arbetsdomstolen.

1 hyrestvist som avses i 49 eller
55 § skall vardera parten svara för
sin rättegångskostnad i fastighetsdomstolen,
i den mån annat ej följer
av 18 kap. 6§ rättegångsbalken.

CU 1974:36

106

Kungl. Maj:ts av utskottet tillstyrkta
förslag

Reservanters förslag (res. 37)

1. Denna lag träder i kraft den 1
januari 1975.

2. De nya bestämmelserna i 12
kap. 4 a, 16,45,46,48 och 54 §§ gäller
även i fråga om hyresavtal som
slutits före utgången av dr 1974. Har
avtalet uppsagts eller har i fall som
avses i 12 kap. 4 § första stycket hyrestiden
löpt ut dessförinnan äger
dock 12 kap. 4 a, 45,46,48 och 54 §§
i deras äldre lydelse fortfarande tilllämpning.
Vad som sagts om verkan
av att avtalet uppsagts före den tidpunkt
då de nya bestämmelserna träder
i kraft gäller icke om avtalet på
grund av lag har förlängts efter uppsägningen
för tid efter ikraftträdandet.

1. Denna lag träder i kraft den 1
juli 1975.

2. De nya bestämmelserna i 12
kap. 4 a, 16,45,46,48 och 54 §§ gäller
även i fråga om hyresavtal som
slutits före utgången av juni 1975.
Har avtalet uppsagts eller har i fall
som avses i 12 kap. 4 § första stycket
hyrestiden löpt ut dessförinnan äger
dock 12 kap. 4 a, 45,46,48 och 54 §§
i deras äldre lydelse fortfarande tilllämpning.
Vad som sagts om verkan
av att avtalet uppsagts före den tidpunkt
dåde nya bestämmelserna träder
i kraft gäller icke om avtalet på

grund av lag har förlängts efter upp sägningen

för tid efter ikraftträdandet.

3. De nya bestämmelserna i 24 a § gäller även i fråga om avtal som slutits
före ikraftträdandet. Avser hyresavtalet enfamiljshus, gäller de dock först
från och med den tidpunkt till vilken hyresvärden genom uppsägning som
göres efter ikraftträdandet kan säga upp avtalet.

4. Bestämmelserna i 12 kap. 35 § i den nya lydelsen gäller även i fråga

om avtal som slutits före ikraftträdandet, om 12 kap. 45 § i den nya lydelsen
är tillämplig på avtalet enligt punkt 2.

CU 1974:36

107

Till

Förslag till

Lag om ändring i bostadssaneringslagen (1973:531)

Utskottets förslag

Härigenom forordnas i fråga om bostadssaneringslagen (1973:531)
dels att 1-3, 13, 19-21 och 23 §§ skall ha nedan angivna lydelse,
dels att i lagen skall införas tre nya paragrafer, 2 a, 2 b och 25 §§, av nedan
angivna lydelse.

Kungl. Maj:ts av utskottet tillstyrkta • Reservanters förslag (res. 31 a)
förslag

1 §

Denna lag äger tillämpning på fastighet på vilken finns bostadslägenhet
som fastighetens ägare regelmässigt uthyr för annat ändamål än fritidsändamål
och som ej utgör del av hans egen bostad. Lagen gäller dock ej
fastighet som tillhör staten eller kommun.

När byggnad tillhör innehavare av inskriven tomträtt, äger bestämmelserna
i denna lag motsvarande tillämpning på tomträtten. I fråga om byggnad
som eljest tillhör annan än ägaren av marken gäller lagen i tillämpliga delar.

Med organisation av hyresgäster Med organisation av hyresgäster

avses i denna lag riksorganisation el- avses i denna lag riksorganisation el -

ler förening, som är ansluten till sådan
organisation och inom vars
verksamhetsområde fastigheten är
belägen.

ler förening, som är ansluten till sådan
organisation och inom vars
verksamhetsområde fastigheten är
belägen, ävensom sammanslutning
som visar sig företräda en majoritet av
hyresgästerna i fastigheten.

2 §

Har bostadslägenhet ej den lägsta
standard som kan godtagas, får hyresnämnd
på ansökan av kommunen
eller organisation av hyresgäster
och under förutsättning som anges
i 5 eller 6 § ålägga fastighetens ägare
att vidtaga åtgärd som behövs för att
lägenheten skall uppnå sådan standard
(upprustningsåläggande) eller
förbjuda att lägenheten användes för
bostadsändamål (användningsförbud).

Reservants Jorslag (res. 31 b)

CU 1974:36

108

Kungl. Maj:ts av utskottet tillstyrkta Reservants förslag (res. 31 b)
förslag

Står fastigheten under förvaltning enligt lagen (1970:246) om tvångsförvaltning
av bostadsfastighet, skall hyresnämnden, i stället för att meddela
upprustningsåläggande, föreskriva att i förvaltningen skall ingå att vidtaga
de upprustningsåtgärder som nämnden föreskriver. Vad i lagen sägs om
upprustningsåläggande skall äga motsvarande tillämpning på sådan föreskrift.

2 a §

Hyresnämnd får förbjuda fastighetsägare
att i fastigheten utföra förbättringsarbete
eller liknande åtgärd,
som ej kräver byggnadslov, om ej
åtgärden behövs för att bostadslägenhet
skall uppnå lägsta godtagbara
standard. Förbud meddelas, om det
är uppenbart att åtgärden ej är påkallad
av boendehänsyn. Fråga om
förbud eller hävande av förbud
upptages på ansökan av organisation
av hyresgäster eller av fastighetsägaren.

Om organisation av hyresgäster
motsätter sig att i fastighet vidtages
annan åtgärd, som kräver byggnadslov,
än som behövs för att bostadslägenhet
skall uppnå lägsta godtagbara
standard, får åtgärden vidtagas endast
om hyresnämnden på ansökan
av fastighetsägaren medger det. Sådant
medgivande får lämnas endast
om särskilda skäl föreligger därtill.

Om organisation av hyresgäster,
eller flertalet av berörda hyresgäster
motsätter sig att i fastighet vidtages
annan åtgärd, som kräver byggnadslov,
än som behövs för att bostadslägenhet
skall uppnå lägsta godtagbara
standard, får åtgärden vidtagas endast
om hyresnämnden på ansökan
av fastighetsägaren medger det. Sådant
medgivande får lämnas endast
om särskilda skäl föreligger därtill.

Utskottets förslag

3 §

Ansökan i ärende enligt 2§ eller 2a§ första stycket kan riktas mot den
för vilken lagfart senast är beviljad eller sökt, även om denne har överlåtit
fastigheten innan ansökan göres.

Överlåtes fastigheten sedan ansökan som avses i 2 § eller 2 a § gjorts
eller är fall som avses i första stycket, skall rättegångsbalkens bestämmelser
om verkan av att det varom tvistas överlåtes och om tredje mans deltagande
i rättegång äga motsvarande tillämpning.

CU 1974:36

109

Utskottets förslag

Om tvist angående äganderätten är antecknad i fastighetsboken, kan ansökan
enligt 2 § eller 2 a § första stycket riktas mot den som innehar fastigheten
med äganderättsanspråk.

Kungl. Maj:ts av utskottet tillstyrkta Reservants förslag (res. 31 b)
förslag

19 §

Kommunen och organisation av Kommunen, organisation av hyhyresgäster
får besiktiga fastighet i resgäster eller flertalet av berörda hy den

mån det är nödvändigt för att resgäster får besiktiga fastighet i den

förbereda eller utföra talan enligt mån det är nödvändigt för att för denna

lag. bereda eller utföra talan enligt denna

lag.

Lämnar fastighetsägaren ej tillträde för besiktning som avses i första stycket,
får hyresnämnden förelägga honom att vid vite hålla fastigheten tillgänglig
för besiktning.

Utskottets förslag

25 §

Om särskilda skäl föreligger, kan länsstyrelser medge undantag frän tillämpningen
av lagen ifråga om fastighet, vilken äges av förening eller aktiebolag som
avses i punkt 16 övergångsbestämmelserna till bostadsrättslagen (1971:479).

Reservanters förslag (res. 32 a)

Denna lag träder i kraft den 1 ja- Denna lag träder i kraft den l juli
nuari 1975. 1975.

Har ansökan om byggnadslov gjorts före ikraftträdandet, äger bestämmelserna
i 2 a § andra stycket ej tillämpning.

Reservants förslag (res. 32 b)

De nya bestämmelserna i 2 och
2 a §§ äger tills vidare tillämpning
dels i följande kommuner, nämligen Stockholms

län:

Botkyrka, Danderyd, Ekerö, Haninge,
Huddinge, Järfälla, Lidingö,

Nacka, Sigtuna, Sollentuna, Solna,

Stockholm, Sundbyberg, Tyresö,

Täby, Upplands-Bro, Upplands-Väsby,
Vallentuna, Vaxholm och Värmdö
kommuner

OJ 1974:36

110

Utskottets förslag
Malmöhus län:

Bara, Burlöv, Kävlinge, Lomma,
Lund, Malmö, Staffanstorp, Svedala,
Trelleborg och Vellinge kommuner
Hallands län:

Kungsbacka kommun
Göteborgs och Bohus län:
Göteborg, Härryda, Kungälv, Mölndal,
Partille, Stenungsund, Tjörn och
Öckerö kommuner
Älvsborgs län:

Ale och Lerum kommuner
dels i annan kommun om regeringen
förordnar om det på ansökan av förening,
som är ansluten till riksorganisation
av hyresgäster och inom vars
verksamhetsområde kommunen är
belägen.

Reservants förslag (res. 32 b)

Reservanters förslag (res. 32 a),
lika med Kungl. Majus förslag
De nya bestämmelserna i 2 och
2 a §§ äger tills vidare tillämpning
endast i nedan angivna kommuner
Stockholms län:

Botkyrka, Danderyd, Ekerö, Haninge,
Huddinge, Järfälla, Lidingö,
Nacka, Sigtuna, Sollentuna, Solna,
Stockholm, Sundbyberg, Tyresö,
Täby, Upplands-Bro, Upplands-Väsby.
Vallentuna, Vaxholm och Värmdö
kommuner
Malmöhus län:

Bara, Burlöv, Kävlinge, Lomma,
Lund, Malmö, Staffanstorp, Svedala,
Trelleborg och Vellinge kommuner
Hallands län:

Kungsbacka kommun
Göteborgs och Bohus län:
Göteborg, Härryda, Kungälv, Mölndal,
Partille, Stenungsund, Tjörn och
Öckerö kommuner
Älvsborgs län:

Ale och Lerum kommuner.

CU 1974:36

lil

Till

Förslag till
Lag om ändring i anläggningslagen (1973:1149)

Kungl. Maj:ts av utskottet tillstyrkta
förslag

Gemensamhetsanläggning för ej
inrättas, om ägarna av de fastigheter
som skall deltaga i anläggningen och
hyresgästerna i sådana fastigheter
mera allmänt motsätter sig åtgärden
och har beaktansvärda skäl för det.
Vid denna prövning skall främst deras
mening beaktas som har störst
nytta av anläggningen. Hyresgästerna
företrädes av riksorganisation av
hyresgäster eller förening, som är ansluten
till sådan organisation och
inom vars verksamhetsområde fastigheterna
är belägna (hyresgästorganisation).

Reseivants förslag (res. 31 b)

Gemensamhetsanläggning för ej
inrättas, om ägarna av de fastigheter
som skall deltaga i anläggningen och
hyresgästerna i sådana fastigheter
mera allmänt motsätter sig åtgärden
och har beaktansvärda skäl för det.
Vid denna prövning skall främst deras
mening beaktas som har störst
nytta av anläggningen. Hyresgästerna
företrädes av riksorganisation av
hyresgäster, förening, som är ansluten
till sådan organisation och inom
vars verksamhetsområde fastigheterna
är belägna (hyresgästorganisation)
eller flertalet av berörda hyresgäster.

Första stycket gäller icke, om behovet av anläggningen är synnerligen
angeläget.

18 §

Rätt att påkalla förrättning enligt Rätt att påkalla förrättning enligt

denna lag tillkommer ägaren av fas- denna lag tillkommer ägaren av fas -

tighet, som avses skola deltaga i anläggningen,
byggnadsnämnden och
hyresgästorganisation.

tighet, som avses skola deltaga i anläggningen,
byggnadsnämnden, hyresgästorganisation
eller flertalet av
berörda hyresgäster.

Länsstyrelsen kan påkalla förrättning för inrättande av anläggning som
styrelsen finner vara av större betydelse från allmän synpunkt.

Vid expropriation eller liknande tvångsförvärv för förvärvaren påkalla förrättning
för inrättande av sådan anläggning varigenom olägenhet av förvärvet
kan undanröjas, minskas eller förebyggas.

19 §

I fråga om förrättning enligt denna lag äger 4 kap. 1-24, 27-40 och 42 §§
fastighetsbildningslagen (1970:988) motsvarande tillämpning.

CU 1974:36

112

Kungl. Maj:ts av utskottet tillstyrkta
förslag

Har hyresgästorganisation påkallat
förrättningen eller kan den eljest
beröra hyresgästers rätt, skall
fastighetsbildningsmyndigheten underrätta
organisationen om tid och
plats för sammanträde eller, i fall
som avses i 4 kap. 15 § fastighetsbildningslagen,
om förrättningen innan
denna avslutas.

Reseivants förslag (res. 31 b)

30 §

I fråga om fullföljd av talan mot beslut eller åtgärd av fastighetsbildningsmyndigheten
enligt denna lag äger 15 kap. fastighetsbildningslagen
(1970:988) motsvarande tillämpning. Bestämmelserna om fastighetsbildningsbeslut
skall därvid tillämpas på anläggningsbeslut.

Mot anläggningsbeslut eller beslut Mot anläggningsbeslut eller beslut
om inställande av förrättning som om inställande av förrättning som

begärts av hyresgästorganisation får begärts av hyresgästorganisation el organisationen

föra talan i likhet ler flertalet av berörda hyresgäster får

med vad som gäller för sakägare. organisationen eller företrädare för

flertalet av berörda hyresgäster föra
talan i likhet med vad som gäller för
sakägare.

Mot fastighetsbildningsmyndighetens beslut enligt 4 § andra stycket denna
lag föres talan särskilt på sätt och inom tid som anges i 15 kap. 2§
fastighetsbildningslagen.

Vid tillämpning av 15 kap. 6 § fastighetsbildningslagen i ärende om godkännande
enligt 43 § denna lag räknas besvärstiden från dagen för fastighetsbildningsmyndighetens
beslut. Mot beslut om sådant godkännande får
byggnadsnämnden och länsstyrelsen föra talan såsom mot anläggningsbeslut.

31 8

Bestämmelserna i 16-18 kap. fastighetsbildningslagen (1970:988) om rättegången
i fastighetsbildningsmål äger motsvarande tillämpning på mål som
fullföljts enligt 30 §.

CU 1974:36

113

Kungl. Maj.ts av utskottet tillstyrkta Reservants förslag (res. 31 b)

förslag

I rättegången likställes hyresgä- 1 rättegången likställes hyresgästorganisation
med enskild sakägare, storganisation eller företrädare för

om organisationen fört talan mot f'ertalet av berörda hyresgäster med

fastighetsbildningsmyndighetens enskild sakägare, om organisationen

beslut eller saken eljest kan beröra eller företrädare för flertalet av berör hyresgästers

rätt. da hyresgäster fört talan mot fastig hetsbildningsmyndighetens

beslut
eller saken eljest kan beröra hyres

gästers rätt.

Utskottets förslag

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975.

Harvid förrättning enligt anläggningslagen (1973:1149) sammanträde med
sakägarna hållits före ikraftträdandet, gäller äldre bestämmelser.

De nya bestämmelserna äger tills
vidare tillämpning
dels i följande kommuner, nämligen Stockholms

län:

Botkyrka, Danderyd, Ekerö, Haninge,
Huddinge, Järfälla, Lidingö,

Nacka, Sigtuna, Sollentuna, Solna,

Stockholm, Sundbyberg, Tyresö,

Täby, Upplands-Bro, UpplandsVäsby,
Vallentuna, Vaxholm och
Värmdö kommuner
Malmöhus län:

Bara, Burlöv, Kävlinge, Lomma,

Lund, Malmö, Staffanstorp, Svedala,

Trelleborg och Vellinge kommuner
Hallands län:

Kungsbacka kommun
Göteborgs och Bohus län:

Göteborg, Härryda, Kungälv, Mölndal,
Partille, Stenungsund, Tjörn och
Öckerö kommuner
Älvsborgs län:

Ale och Lerum kommuner,
dels i annan kommun om regeringen
förordnar om det pä ansökan avförening,
som är ansluten till riksorganisation
av hyresgäster och inom vars
verksamhetsområde kommunen är
belägen.

8 Riksdagen 1974. 19 sami. Nr 36

CU 1974:36

114

Utskottets förstas

Reservanters förslag (res. 32 a),
lika med Kungl. Maj:ts förslag
De nya bestämmelserna äger tills
vidare tillämpning endast i nedan
angivna kommuner
Stockholms län:

Botkyrka, Danderyd, Ekerö, Haninge,
Huddinge, Järfälla, Lidingö,
Nacka, Sigtuna, Sollentuna, Solna,
Stockholm, Sundbyberg, Tyresö,
Täby, Upplands-Bro, UpplandsVäsby,
Vallentuna, Vaxholm och
Värmdö kommuner
Malmöhus län:

Bara, Burlöv, Kävlinge, Lomma,
Lund, Malmö, Staffanstorp, Svedala,
Trelleborg och Vellinge kommuner
Hallands län:

Kungsbacka kommun
Göteborgs och Bohus län:
Göteborg, Härryda, Kungälv, Mölndal,
Partille, Stenungsund, Tjörn och
Öckerö kommuner
Älvsborgs län:

Ale och Lerum kommuner.

CU 1974:36

115

Bilaga 2

Utredning (B 1974:04) av den statliga organisationen för uppgifter avseende
byggnadsväsen, fysisk planering och bostadspolitik

Chefen för bostadsdepartementet, statsrådet Carlsson, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om utredning av
den statliga organisationen för uppgifter avseende byggnadsväsen, fysisk planering
och bostadspolitik samt anför.

Bostadsstyrelsen är central förvaltningsmyndighet med uppgift att främja
bostadsförsörjningen. Inom verket finns fem byråer. Dessa är kanslibyrån,
låne- och bidragsbyrån, planeringsbyrån, tekniska byrån och värderingsbyrån.
Verket har också en regional organisation, länsbostadsnämnderna. Det finns
en nämnd i varje län utom i Gotlands län. Där fullgör länsstyrelsen de
uppgifter som normalt ankommer på länsbostadsnämnd.

Bostadsstyrelsen fick sin nuvarande organisation år 1962. I allt väsentligt
är dock organisationen oförändrad sedan verket tillkom år 1948.1 uppgifterna
ingår främst att handha den statliga låne- och bidragsverksamheten för bostadsförsörjningen,
undersöka och belysa utvecklingen i fråga om bostadsbyggandet
och bostadsmarknaden samt beräkna det framtida bostadsbehovet.
Vidare skall styrelsen och länsbostadsnämnderna bistå kommunerna
och andra med bl. a. råd och anvisningar för att främja långsiktig planering
av bostadsbyggandet och fortgående allmän förbättring av bostadsförsörjningen.

Inom den bostadspolitiska organisationen har sedan dess tillkomst skett
betydande förändringar när det gäller arbetsuppgifternas fördelning på administrativa
nivåer. Handläggningen av låne- och bidragsärenden som ursprungligen
var en av styrelsens mera tyngande uppgifter har i allt väsentligt
förts över till länsbostadsnämnderna. Bostadsstyrelsen är besvärsmyndighet
i sådana ärenden. För låne- och bidragsverksamheten finns ett förmedlingsorgan
inom varje kommun, vanligen kommunstyrelsen. Allt fler bostadspolitiska
uppgifter har med tiden förts över från de statliga myndigheterna
till de kommunala förmedlingsorganen.

Statens planverk är central förvaltningsmyndighet för ärenden om planläggning
av bebyggelse och om byggnadsväsende!. Planverket bildades år
1967 genom att uppgifter avseende myndighetsutövningen inom plan- och
byggnadsväsendet bröts ut ur byggnadsstyrelsen. Verkets regionala organisation,
länsarkitektkontoren, inordnades år 1971 i länsstyrelserna. Den
centrala organisationen byggdes år 1973 ut med en ny byrå i samband med
att verket tillfördes ökade uppgifter i anslutning till den fysiska riksplaneringen.
Numera består verket av fem byråer, nämligen administrativa
byrån, byggnadsbyrån, planbyrån, regionbyrån och stadsbyrån. Det åligger
planverket att ge råd och vägledning för planläggningen samt meddela föreskrifter,
råd och anvisningar för byggnadsväsendet. Verket skall även främja
samordning mellan egna och andra myndigheters insatser på dessa områden.

Såväl planverket som den bostadspolitiska organisationen har sedan de
organisatoriska grunddragen lades fast ställts inför väsentliga förändringar
i de yttre betingelserna för verksamhetens bedrivande. En översyn av organisation
och arbetsuppgifter är därför motiverad i fråga om båda verken.
Av vissa skäl, som torde framgå av vad jag anför i det följande, bör denna
översyn göras i ett sammanhang. Uppgiften bör anförtros en särskilt tillkallad
sakkunnig.

CU 1974:36

116

Den sakkunnige bör till en början undersöka möjligheterna att flytta över
(lera uppgifter till kommunala organ och att ge dessa ökad självständighet
och större befogenheter vid handhavandet av uppgifter som de redan förut
har anförtrotts. Vid denna prövning bör den sakkunnige utgå från att kommunerna
efter slutförandet av indelningsreformen har förutsättningar för
att ta ett väsentligt ökat ansvar för samhällsuppgifterna inom samhällsplanering
och bostadspolitik. Den sakkunnige bör vid sin bedömning beakta
länsberedningens förslag när det gäller arbetsfördelningen mellan stat och
kommun. Vidare bör han beakta den pågående översynen av plan- och
byggnadslagstiftningen.

När det gäller organisationen på den regionala nivån har som förut nämnts
länsarkitektsorganisationen inordnats i länsstyrelserna år 1971. Uppdraget
till den sakkunnige bör inte omfatta någon ny prövning i denna del. Däremot
bör länsbostadsnämndernas ställning och uppgifter omprövas. En första utgångspunkt
för denna prövning erhålls sedan den sakkunnige övervägt möjligheterna
att föra över uppgifter till kommunerna. Vidare bör undersökas
i vad mån ytterligare arbetsuppgifter kan föras över från bostadsstyrelsen
till organ på länsnivå. Arten och omfattningen av de arbetsuppgifter som
enligt denna prövning bör utföras av myndighet på länsplanet får bli avgörande
för den sakkunniges förslag till uppläggning av den framtida bostadspolitiska
länsorganisationen. Åtskilliga skäl talar för att ett särskilt bostadspolitiskt
länsorgan i allmänhet kommer att behövas även framdeles.
Den sakkunnige bör emellertid vid utarbetande av sina förslag inte vara
bunden till nuvarande organisationsstruktur och arbetsfördelning på
länsnivån.

I fråga om den centrala verksorganisationen knyter sig intresset i första
hand till sådana arbetsuppgifter och funktioner som berör båda ämbetsverken
och som har ett nära inbördes samband. Jag tänker härvid framför allt på
utarbetandet av normer samt råd och anvisningar för planläggning och bebyggelse.
Byggnadsnormer utfärdas av båda ämbetsverken, av planverket
som allmänna byggnadsföreskrifteroch av bostadsstyrelsen i form av villkor
för statliga lån eller bidrag. Sådana normer har haft avgörande betydelse
framför allt för att under efterkrigstiden förbättra byggskicket och höja bostadsstandarden.
Den långvariga bristsituationen på bostadsmarknaden har
utgjort ett särskilt motiv för att genom normer säkerställa en hög kvalitetsnivå
i byggandet.

När den sakkunnige prövar frågan om den centrala organisationen bör
han utgå från att normer som skall styra byggnadsverksamhetens inriktning
bör utfärdas av så lä myndigheter som möjligt och att något dubbelarbete
inte bör förekomma. När det gäller de normgivande uppgifter som ankommer
på planverket och bostadsstyrelsen finns det uppenbarligen skäl för
en långtgående samordning. Jag anser att goda skäl kan anföras också för
att den myndighet som utfärdar normer, råd och anvisningar för byggandet
skall ha att avgöra även i vad mån krav på tillämpning av svensk standard
skall ställas i samband med statlig medverkan vid byggandets finansiering.
Härvid förtjänar även följande synpunkter uppmärksamhet. När bostadsstyrelsen
fastställer allmängiltiga lånevillkor i form av byggnadsnormer är beslutsbefogenheten
kopplad till ett visst ekonomiskt ansvar i den meningen
att det ankommer på styrelsen att överväga i vad mån normerna är förenliga
med de hyrespolitiska målen för statens bostadslångivning. Denna sammankoppling
av normgivningsmakt och ansvar för de ekonomiska konsekvenserna
torde vara av mycket stort värde. För planverkets normverksamhet
har det ekonomiska ansvaret inte samma direktkoppling till finan -

CU 1974:36

117

sieringsuppgifter. Det finns följaktligen skäl att söka sig fram till en organisation
där de nu angivna verksfunktionerna är starkt integrerade. Härför
talar också att en förbättrad samordning mellan normerna och de regler
som gäller för beräkning av låneunderlag m. m. framstår som angelägen.
Vidare bör beaktas att den myndighet som administrerar bostadslångivningen
naturligen får en nära kontakt med kommuner, byggherrar och bostadskonsumenter.
Den erfarenhetsåterföring som detta innebär bör komma
normverksamheten till godo.

Mot bakgrund av vad jag nu har anfört finns det skäl att pröva möjligheterna
till en närmare integrering av planverkets och bostadsstyrelsens
verksamheter. Den sakkunnige bör ha full frihet att från de utgångspunkter
jag har angett pröva olika alternativ för att åstadkomma denna integrering.
Han bör som ett alternativ undersöka möjligheterna att lägga samman verken
till en myndighet och redovisa konsekvenserna av en sådan åtgärd.

Med hänsyn till servicefrågornas betydelse för boendemiljön bör i anslutning
till vad servicekommittén framhåller i sitt betänkande (SOU
1973:24) Boendeservice 7 bostadsområdenas försörjning med lokaler och
anläggningar bedömas på ett samlat sätt i anslutning till de ställningstaganden
som gäller bostadsbyggandet. Kommittén har bl. a. föreslagit att
ett råd för boendeservice skall inrättas. Bostadsstyrelsen har redan ansvar
för den av servicekommittén tidigare föreslagna utvecklingsverksamheten
inom serviceområdet. Med hänsyn härtill bör det övervägas om och i så
fall på vilket sätt de uppgifter, som det av kommittén föreslagna rådet för
boendeservice skulle få, kan inordnas i den centrala bostadsmyndighetens
löpande verksamhet. Den sakkunniges undersökningar bör inriktas på att
klarlägga vilka av det föreslagna rådets uppgifter som naturligt hör hemma
i den centrala bostadsmyndighetens normala arbete och hur dessa bör hanteras
för att samordningen med andra myndigheters verksamhet på detta
fält skall underlättas. I detta sammanhang bör även servicefrågornas samband
med den allmänna bebyggelseplaneringen och normerna för denna
planering beaktas. Liksom när det gäller byggnadsnormerna framstår det
som angeläget att handläggningen av servicefrågorna på central nivå sker
på ett så integrerat sätt som möjligt.

Vid anmälan tidigare i dag av förslag till riksdagen om riktlinjer för bostadspolitiken
(prop. 1974:150) anförde jag att den centrala bostadsmyndighetens
verksamhet i ökad grad borde inriktas på åtgärder till stöd för
bostadskonsumenter och beställare. Som exempel nämnde jag bl. a. åtgärder
för att främja konsumentupplysning och varudeklaration i fråga om bostäder,
ge information om mönsterplaner och mönsterprojekt, ge information och
råd till småhusköpare i fråga om t. ex. finansiering, upphandling och kontraktsfrågor,
ge information om bostadstillägg, ge information och råd i upphandlingsfrågor,
utveckla underlag för att utarbeta program, infordra anbud
och värdeanbud, följa pågående försök att finna former för vidgad boendedemokrati
samt stödja experimentverksamhet inom bostadsbyggandet och
utvecklingsprojekt inom serviceområdet. En del av de uppgifterjag nu nämnt
ligger nära dem som utförs inom konsumentverket. Den närmare uppgiftsfördelningen
mellan myndigheterna bör därför klarläggas. Den sakkunnige
bör utarbeta sina förslag med beaktande av vad som sålunda anförts.

En grundläggande bostadspolitisk uppgift måste vara att fortlöpande undersöka
och belysa utvecklingen i fråga om bostadsbyggandet och bostadsmarknaden
samt beräkna det framtida bostadsbehovet. Sådana analyser
har hittills i allt väsentligt grundats på relativt okomplicerade demografiska

CU 1974:36

118

framskrivningar. Den sakkunnige bör överväga behovet av och formerna
för att ta fram ett säkrare underlag för bedömningarna.

När det gäller att ta fram och bearbeta kostnadsuppgifter samt att belysa
och informera om kostnadsutvecklingen inom bostadsbyggandets område
är ansvaret f. n. uppdelat på bostadsstyrelsen, statistiska centralbyrån och
den s. k. låneunderlagsgruppen.

Denna ansvarsuppdelning har föranlett oklarheter i fråga om vem som
skall ta initiativ till åtgärder och ge information om kostnadsutvecklingen.
Sedan år 1964 har låneunderlagsgruppen arbetat med dessa frågor och svarat
för huvuddelen av bearbetning av och information om kostnader. Den sakkunnige
bör överväga arbetsfördelningen på detta område från utgångspunkten
att den centrala bostadsmyndigheten bör ha ansvaret för att belysa behovet
av åtgärder som kan påkallas av byggnadskostnadernas utveckling
samt för att informera om kostnadsutvecklingen. Därvid bör även bedömas
behovet att fortsätta bostadsstyrelsens s. k. revisionsverksamhet med nuvarande
inriktning och syfte. Bostadsstyrelsens uppgifter i fråga om analys
av och information om hyres- och driftkostnadsutvecklingen bör också övervägas
i sammanhanget.

Sedan år 1966 har kreditförsörjningsfrågorna behandlats i en särskild av
Kungl. Majit utsedd delegation för bostadsfinansiering. Möjligheterna och
förutsättningarna för att i ökad utsträckning föra över ansvaret för information
i finansieringsfrågor till bostadsmyndigheten bör övervägas av den
sakkunnige.

Utöver vad jag uttryckligen omnämnt finns andra frågeställningar och
problem som den sakkunnige kan ha anledning att beakta i sitt utredningsarbete.
Han bör vid utförande av sitt uppdrag överväga de synpunkter som
framförts av riksrevisionsverket med anledning av förvaltningsrevision som
verket företagit inom såväl statens planverk och den bostadspolitiska organisationen
som vissa delar av länsstyrelseorganisationen.

Den sakkunnige bör på grundval av sina överväganden om de berörda
myndigheternas arbetsuppgifter lägga fram detaljerade förslag rörande framtida
organisation och medelsbehov. Som allmän utgångspunkt bör därvid
gälla att den sammanlagda resursmängd som f. n. står till förfogande för
de organisationsenheter som berörs av översynen inte skall ökas.

Den sakkunnige bör redovisa resultatet av sitt utredningsarbete snarast
möjligt och senast under första halvåret 1976.

På grund av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit bemyndigar
chefen för bostadsdepartementet

att tillkalla en sakkunnig med uppdrag att göra en översyn av den statliga
organisationen för uppgifter avseende byggnads väsen, fysisk planering och
bostadspolitik,

Vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter
hemställt bifaller Hans Majit Konungen.

Vid protokollet:
Britta Gyllensten

CU 1974:36

119

Bilaga 3

Nr 5 y

Skatteutskottets yttrande över propositionen 1974:150 angående
riktlinjer för bostadspolitiken m. m. i vad avser de ändrade grunder
för bostadsfinansiering som behandlas i avsnitten 10.5.3 och 10.5.4
i propositionen.

Till civilutskottet

Civilutskottet har den 12 november 1974 begärt yttrande från skatteutskottet
över propositionen 1974:150 angående riktlinjer för bostadspolitiken
m. m. i vad avser de ändrade grunder för bostadsfinansiering som behandlas
i avsnitten 10.5.3 och 10.5.4 i propositionen.

I propositionen behandlas centrala bostadspolitiska frågor rörande bl. a.
bostadsfinansiering, bostadsbeskattning, markpolitik, konkurrens inom bostadsbyggandet,
boendedemokrati och förbättrad boendemiljö. Vidare föreslås
vissa ändringar i reglerna om bostadstillägg och om hyressättning.

På beskattningsområdet föreslås att en högre intäktsprocent, 10 %, införs
för de dyrare villorna till den del taxeringsvärdet överstiger 300 000 kr.
Propositionen har hänvisats till skatteutskottet i denna del och i övrigt till
civilutskottet.

I detta sammanhang har skatteutskottet behandlat vissa till utskottet hänvisade
motioner angående villabeskattningen.

I propositionen redovisar departementschefen sina ställningstaganden till
de bostadsfinansierings- och beskattningsfrågor som behandlas i de två betänkanden
som i år framlagts av boende- och bostadsfinansieringsutredningarna
och bostadsskattekommittén (SOU 1974:17 och 18 samt SOU
1974:16).

Departementschefen framhåller att en reformering av bostadspolitikens
medel måste ske i syfte bl. a. att uppnå ökad utjämning i fråga om boendekostnader
för olika besittningsformer samt skapa gynnsammare relationer
mellan boendekostnaderna och betalningsförmågan, framför allt beträffande
de senast producerade lägenheterna. En sådan utjämning bör emellertid
enligt departementschefens ståndpunkt inte åstadkommas genom ändringar
i beskattningen utan i första hand genom att tillföra bostadsfinansieringssystemet
subventioner.

Som framgår av nämnda betänkanden och remissbehandlingen råder det
i stort sett enighet om att gällande skatteregler gynnar villaägare. Departementschefen
konstaterar att de betydande skatteförmåner som tillkommer
dem som bor i egna småhus har flera från bostadspolitisk synpunkt negativa
effekter och förstärker de tendenser till bostadssegregation som finns redan

CU 1974:36

120

som en följd av rådande inkomstskillnader. Enligt hans uppfattning framstår
emellertid en avveckling av dessa förmåner som otänkbar med hänsyn till
de effekter detta skulle fä för de enskilda hushållens ekonomi och de störningar
som skulle uppträda på fastighetsmarknaden och inom produktionen.
I propositionen avvisas också möjligheten att söka utjämna skillnaderna
beträffande olika boendeformer genom ett skatteavdrag för hyresgäster m. fl.

Departementschefens förslag i fråga om bostadsfinansieringen innebär i
korta drag att paritetslånen för nyproducerade hyres- och bostadsrättslägenheter
ersätts med ett finansieringssystem som genom subventionerade
bottenlåne- och statslåneräntor medför en kapitalkostnadsnivå på 4 %. Detta
uppnås genom en garanterad ränta i nyproduktionen på 3,9%. För nyproducerade
småhus som bebos av låntagaren föreslås den garanterade räntan
bli 6 %. Med hänsyn till amorteringar på bottenlån och bostadslån blir kapitalkostnadsnivån
för småhus i nyproduktionen 6,3 % vid annuitetslån och
7,1 % vid s. k. rak amortering. Den garanterade räntan höjs årligen i en
takt som i möjligaste mån tillgodoser såväl kraven på kostnadsparitet mellan
olika årgångar av hus som kraven på kostnadsneutralitet mellan olika besittningsformer.
Höjningarna blir 0,2 procentenheter per år men begränsas
för hyres- och bostadsrättslägenheter till 0,15 procentenheter de fem första
åren. Genom höjningarna skapas också förutsättningar för återbetalning av
statslånet inom rimlig lånetid. Också för beståndet av bostäder med ränteoch
paritetslån föreslås räntesubventioner som i princip eliminerar fortsatt
skuldökning och som medför likvärdiga reella effekter på bostadskostnaderna.
Det kan även nämnas att propositionen innehåller förslag till höjning
av statslånen för småhus som bebos av låntagaren så att kontantinsatsen
i princip kan minskas till hälften av vad den är i dag.

Departementschefens ställningstaganden beträffande villabeskattningen
innebär, att nuvarande förmåner bör behållas för hushåll som bor i egnahem
av normal storlek och standard. Emellertid framstår det enligt hans uppfattning
som stötande att samhället stödjer boendet i villor som till storlek
och standard överstiger det normala. Målet bör vara att hushåll som väljer
att bo i sådana villor också skall betala den faktiska kostnaden för den
boendestandard som överstiger det normala. Departementschefen framhåller
att utformningen av villabeskattningen är avsedd att tillgodose detta syfte.
Han är inte beredd att förorda några ändringar av de nuvarande gränserna
för höjning av intäktsprocenten med hänsyn till de väntade höjningarna
av taxeringsvärdena. Däremot bör beskattningen av villor med påtaglig överstandard
skärpas så att intäkten till den del taxeringsvärdet överstiger 300 000
kr. beräknas efter 10 %.

I de med anledning av propositionen väckta motionerna 1974:1904 av
herr Fälldin m. fl. (c) och 1974:1907 av herr Helén m. fl. (fp) ansluter motionärerna
sig i stort sett till de i propositionen angivna riktlinjerna för re -

CU 1974:36

121

formen. De anser emellertid att de skärpningar av villabeskattningen som
kan beräknas uppkomma på grund av den väntade höjningen av taxeringsvärdena
vid 1975 års allmänna fastighetstaxering bör begränsas och hemställer
om förslag från Kungl. Majit eller om en utredning i detta syfte.
I motionen 1974:1908 av herr Hermansson m. fl. (vpk) yrkas bl. a. att rätten
till avdrag för ränteutgifter begränsas till ett sammanlagt skuldbelopp på
150 000 kr. och att frågan om ett helt slopande av ränteavdraget blir föremål
för utredning. Bland de övriga förslag som framställs i motionen bör i detta
sammanhang nämnas att den garanterade räntan skall sänkas ytterligare
och permanentas, att amorteringstiden för statliga lån förlängs och att hyresstopp
införs. Herr Bohman m. fl. (m) anser i motionen 1974:1903 (jfr
1973:1902) däremot att ett subventionerat bostadsfinansieringssystem kan
godtas endast övergångsvis och på sikt bör ersättas med generella, planmässiga
skattesänkningar. Motionäerna anför vidare att man endast med
svårighet kunnat påvisa att beskattningsreglerna medför någon favör för
småhusägarna. För att undvika att höjda taxeringsvärden medför ej acceptabla
skärpningar av villabeskattningen yrkar de en omedelbar höjning av
skiktgränserna för villaschablonen, så att intäkten beräknas till 2 96 för taxeringsvärden
under 200 000 kr., 4 96 i skiktet 200 001-300 000 kr. och
8 96 i skiktet däröver. Motionärerna yrkar vidare att avdrag för bostadssparande
medges med högst 1 500 kr. Yrkanden om sänkt villabeskattning
med anledning av 1975 års allmänna fastighetstaxering framställs också i
den vid riksdagens början väckta motionen 1974:950 av herr Magnusson
i Borås m. fl. (m). I denna motion yrkas också ett egnahemsavdrag för reparationskostnader
under 1974 med högst 2 000 kr.

Motionerna har hänvisats till skatteutskottet såvitt avser åtgärder vid beskattningen
och i övrigt till civilutskottet.

Skatteutskottet har att behandla även andra motionsyrkanden angående
villabeskattning m. m., men dessa yrkanden är inte av sådan karaktär att
de bör redovisas i detta yttrande.

För en- och tvåfamiljsfastigheter och allmännyttiga bostadsföretag tilllämpas
sedan mitten av 1950-talet en schablonmetod vid inkomstberäkningen.
Metoden innebär att intäkten beräknas till viss procent av fastighetens
taxeringsvärde och att avdrag inte medges för andra utgifter än räntekostnader
och tomträttsavgäld. Dessutom medges extra avdrag med 500 kr.
om ägaren är mantalsskriven på villafastigheten. För villor beräknas intäkten
f. n. till 296 av taxeringsvärdet upp till 150 000 kr., 4 96 mellan 150000
och 225 000 kr. och 8 96 av den del som överstiger 225 000 kr. Beträffande
allmännyttiga bostadsföretag är procenttalet 3. Den kommunala beskattningen
påverkas också av reglerna om garantibelopp.

Schablonmetoden innebaren betydande förenkling av beskattningen som
motiverades bl. a. med att fastighetsinnehavet utgjorde en förvärvskälla av
speciell karaktär och att man närmast avsåg att beskatta räntan på det i
fastigheten nedlagda kapitalet. På grund av att räntenivån stigit avsevärt

CU 1974:36

122

sedan schablonmetoden infördes, samtidigt som intäktsprocenten för flertalet
fastigheter sänkts i samband med höjningar av taxeringsvärdena, har
den emellertid enligt vad som anförs i propositionen i praktiken kommit
att fungera som ett stöd till boendet i egnahem. Särskilt i fråga om nyare
villor, som lämnat betydande underskott, har avsevärda skattelättnader uppstått.
Det kan tilläggas att detsamma i viss mån gälier för bostadsrättsföreningar
och deras medlemmar, men de underskott som uppstår för föreningarna
kan inte utnyttjas av delägarna.

Antalet villa- och fritidsfastigheter enligt 1970 års allmänna fastighetstaxering
fördelade efter taxeringsvärden samt ränteavdrag m. m. vid 1973
års taxering framgår av tabell 1-4.

Som framgår av propositionen har utvecklingen beträffande hyreshusen
under senare år gått i motsatt riktning. Fram till 1960-talets slut förekom
betydande inslag av generella subventioner, främst kapitalsubventioner i
form av tilläggslån och räntefria delar av lån samt räntebidrag. Enligt de
bostadspolitiska riktlinjer som drogs upp år 1967 skulle emellertid dessa
subventioner avvecklas och ersättas av dels direkta, inkomstprövade subventioner,
dels ett på sikt subventionsfritt lånesystem - paritetslånesystemet
och räntelånesystemet - som bygger på förutsättningen att kapitalkostnaderna
omfördelas i tiden. Utvecklingen på bostadsområdet har därefter inneburit
kraftiga hyreshöjningar, särskilt för nyproducerade lägenheter. Det
höjda ränteläget och de stegrade byggnadskostnaderna har medfört påfrestningar
också för lånesystemet, bl. a. i form av avsevärt större skuldökningar
än som förutsattes när systemet infördes.

Utskottet kan i allt väsentligt instämma i vad departementschefen anfört.
Det utredningsmaterial som nu föreligger bekräftar uppfattningen att villabeskattningen
medför skattelättnader för villaägarna i vissa fall. Som framgår
av den tidigare redogörelsen har denna situation i första hand uppkommit
på grund av att den allmänna räntenivån stigit avsevärt och att intäktsprocenten
för flertalet fastigheter sänkts i samband med höjningar av taxeringsvärdena.
De ändringar av utgångsläget som uppkommit vid beskattningen
har i sin tur medfört flera från bostadspolitisk synpunkt negativa
effekter, vilka närmare exemplifieras i propositionen. Utredningsmaterialet
visar emellertid också att avsevärda svårigheter föreligger att utforma mer
neutrala beskattningsregler och samtidigt undvika ej acceptabla skatteskärpningar.

CU 1974:36

123

na inriktning och innebär enligt utskottets uppfattning angelägna förbättringar.
I sammanhanget kan påpekas att de olika nivåer som valts för den
garanterade räntan och de skilda avtrappningsreglerna för räntesubventionerna
bestämts med hänsyn till de verkningar som eftersträvas i detta hänseende
och att slutresultatet för villaägarnas del givetvis skall bedömas även
med hänsyn till att skuldökningar uteblir i det nya systemet och tili den
avdragsrätt som föreligger för ränteutgifter.

Av det anförda framgår, att utskottet för sin del inte kan instämma i
den i motionen 1974:1902 redovisade uppfattningen att bostadsfinansieringen
bör vara subventionsfri utan tillstyrker de i propositionen föreslagna subventionerna.
Utskottet har inte heller något att erinra mot den närmare
utformningen av förslaget i denna del.

Vad angår villabeskattningen instämmer utskottet i departementschefens
uppfattning att intäkten bör räknas upp för de dyrare villorna till 10 96
av den del av taxeringsvärdet som överstiger 300 000 kr.

Olika uppfattningar kan råda om huruvida de beräknade höjningarna av
taxeringsvärdena vid 1975 års fastighetstaxering blir av den omfattningen
att åtgärder behöver vidtas för att minska effekterna av dessa. I sammanhanget
vill utskottet erinra om att 1972 års skatteutredning den 13 september
1974 fått tilläggsdirektiv att pröva frågan om en uppräkning av det s. k.
sparavdraget fr. o. m. inkomståret 1975 och att i samband därmed också
överse 500 kr.-avdraget vid villabeskattningen. Innan utfallet av 1975 års
fastighetstaxering är känt anser utskottet att något ställningstagande ej bör
göras i fråga om ändrade schablongränser och det extra avdragets storlek.
Utskottet utgår från att chefen för finansdepartementet kommer att uppmärksamma
denna fråga och lägga fram erforderliga förslag i detta hänseende.

Vad angår det i motionen 1974:1908 framställda yrkandet att begränsa
avdragsrätten för gäldräntor vill utskottet framhålla, att nuvarande bristfälligheter
inom villabeskattningen närmast är att söka på intäktssidan och
att en begränsning av avdragsrätten medför nya ojämnheter i beskattningen.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna 1974:950,
1974:1903 och 1974:1908 och tillstyrker propositionen även i dessa delar.
Med det anförda torde yrkandena i motionerna 1974:1904 och 1974:1907
vara tillgodosedda.

Stockholm den 21 november 1974

På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

CU 1974:36

124

Närvarande: herrar Wärnberg (s), Magnusson i Borås (m), Andersson i Knäred
(c). Kristenson (s), Josefson (c). Carlstein* (s), Wikner (s), Stadling (s).
Nilsson i Trobro (m), Westberg i Hofors (s), Olsson i Järvsö (c), fru Normark*
(s), herrar Hallenius* (c), Boström (s) och Hörberg (fp).

* Ej närvarande vid yttrandets justering.

Avvikande mening

av herrar Magnusson i Borås (m) och Nilsson i Trobro (m) som med anledning
av det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 3 med ”För en- och
tvåfamiljsfastigheter” och slutar på s. 5 med ”vara tillgodosedda” anfört
följande:

Av bostadsskattekommitténs analyser av den samlade effekten av skatteoch
lånesystemen framgår att man endast med svårighet kan påvisa någon
favör för småhusägarna som kollektiv. Snedvridningarna inom bostadssektorn
har - som framgår av motionen 1974:1902 - helt andra orsaker än
utformningen av beskattningen. Eftersom denna motion och propositionen
i dessa delar behandlas av civilutskottet, saknar vi skäl att i detta yttrande
gå in närmare på denna fråga. Vår uppfattning är emellertid att räntesubventioner
bör godtas endast under ett övergångsskede för att hålla bostadskostnaderna
nere på en godtagbar nivå. De enskilda hushållen bör i
stället få ökat utrymme för bostadskonsumtion genom en reell skattesänkning.
Vi tillstyrker således de förslag i denna riktning som lagts fram i
motionen 1974:1902.

Som framgår av vad vi nyss anfört finns det inga sakliga skäl för att
påföra småhusen någon extra beskattning. Vi avstyrker således propositionen
i denna del. Tvärtom bör villaschablonen ändras för att undvika en påtaglig
och helt oacceptabel skärpning av boendekostnaderna som ett resultat av
de nu förestående höjningarna av taxeringsvärdena. Som påvisas i motionen
1974:1902 finns det all anledning att befara att den som innehar exempelvis
ett statligt belånat småhus med ett taxeringsvärde av 150 000 kr. i annat
fall kommer att träffas av en "lyxbeskattning" med ytterligare 900 kr. om
året enbart som en följd av inflationens inverkan på taxeringsvärdet. För
skatteskärpningar av detta slag är det av vikt att villaschablonen ändras
på sätt som föreslagits i motionen 1974:1903. Motsvarande yrkande framställs
från vårt håll även i motionen 1974:950. Vi yrkar bifall till motionen
1974:1903, varmed även yrkandet i motionen 1974:950 tillgodoses.

I motionen 1974:1903 föreslås också ett stöd till bostadssparande genom
ett avdrag vid beskattningen med högst 50 96 av det under året sparade
beloppet och högst 2 96 av inkomsten intill ett sparbelopp av 3 000 kr. om
året. Enligt vår uppfattning är en egen bostad för många människor ett
så naturligt sparmål och en socialt så värdefull boendeform att bostadssparande
bör stimuleras. Förslaget i motionen är väl ägnat att åstadkomma
en sådan, som vi bedömer det, angelägen stimulans. Vi tillstyrker därför

CU 1974:36

125

motionen 1974:1903 även i denna del.

I motionen 1974:950 återkommer motionärerna också till ett yrkande från
tidigare år av innebörd att ett tidsbegränsat egnahemsavdrag bör medges
för reparationskostnader med 50 % av kostnaderna, dock högst 2 000 kr.
Det torde inte kunna bestridas att gällande beskattningsregler motverkar
att villabeståndet underhålls på ett tillfredsställande sätt. Förslaget i motionen
avhjälper åtminstone till en del detta missförhållande och är samtidigt
ägnat att främja sysselsättningen i byggnadsbranschen. Vi tillstyrker därför
bifall till motionen 1974:950 även i denna del. De föreslagna avdragsreglerna
bör gälla inte endast för kostnader under år 1974 utan också under 1975.

Tabell 1. Antal villa- och fritidsfastigheter enligt 1970 års allmänna fastighetstaxering fördelade efter taxeringsvärde samt summa
taxeringsvärde, mkr.

Taxeringsvärde, tkr.	Villafastigheter			Fritidsfastigheter			Samtliga fastigheter
Antal	%	Taxerings-värde, mkr.	%	Antal	%	Taxerings-värde, mkr.	%	Antal	%	Taxerings-värde, mkr.	%
1	2	3	4	5	6	7	8	9	10	11	12	13
- 20,0	91 548	10,2	1 287,1	2,0	209 244	49,7	2 510,9	21,8	300 792	22,8	3 798,0	5,1
20,1- 35,0	125 775	14,0	3 530,7	5,6	104 490	24,8	2 925,7	25,4	230 265	17,4	6 456.4	8,6
35,1- 50,0	132 446	14,7	5 711,3	9,0	60 463	14,4	2 599,9	22,6	192 909	14,6	8 311,2	11,1
50,1-100,0	372 419	41,3	27 755,0	43,9	41 698	9,9	2 752,1	23,9	414 117	31,3	30 507,1	40,8
100,1-125,0	92 518	10,3	10 387,5	16,4	2 425	0,6	271,6	2,4	94 943	7,2	10 659,1	14,3
125,1-150,0	43 405	4,8	5 982,1	9,5	1 096	0,3	151,2	1.3	44 501	3,4	6 133,3	8,2
150,1-200,0	29 960	3,3	5 150,3	8,1	788	0,2	136,3	1,2	30 748	2,3	5 286,6	7,1
200,1-225,0	5 465	0,6	1 163,8	1,8	145	0,0	30,9	0,3	5 610	0,4	1 194,7	1,6
225,1-300,0	6 032	0,7	1 537.0	2,4	191	0,0	49,5	0,4	6 223	0,5	1 586,5	2,1
300,1-400,0	1 035	0,1	351,5	0,6	86	0,0	30,4	0,3	1 121	0,1	381,9	0,5
400,1-	456	0,0	371,9	0,6	70	0,0	50,7	0,4	526	0,0	422,6	0,6
Summa	901 059	100	63 228,2	100	420 696	100	11 509,2	100	1 321 755	100	74 737,4	100

Tabell 2. Antal villafastigheter enligt 1970 års allmänna fastighetstaxering i olika regioner fördelade efter taxeringsvärde

Taxeringsvärde, tkr.	AB-län		O-län		M-län		Sa Storstadslän	Skogslän1		Övriga län
Antal	%	Antal	%	Antal	%	Antal	%	Antal	%	Antal	%
1	2	3	4	5	6	7	8	9	10	11	12	13
- 20,0	591	0,6	2 726	4,3	5 395	7,2	8 712	3,6	38 037	16,7	44 799	10,5
20,1- 35,0	2 284	2,1	6 020	9,6	9 234	12,4	17 538	7,2	44 511	19,5	63 726	14,9
35,1- 50,0	4 461	4,2	6 971	11,1	9 435	12,6	20 867	8,5	41 575	18,3	70 004	16,3
50,1-100,0	37 135	34,6	24 728	39,3	30 857	41,4	92 720	37,9	86 233	37,9	193 466	45,2
100,1-125,0	23 604	22,0	9 812	15,6	11433	15,3	44 849	18,3	11 643	5,1	36 026	8,4
125,1-150,0	17 545	16,3	5 479	8,7	4 169	5,6	27 193	11,1	3 737	1,6	12 475	2,9
150,1-200,0	14 325	13,3	4 986	7,9	2 798	3,8	22 109	9,0	1 626	0,7	6 225	1,5
200,1-225,0	3 062	2,9	1 011	1,6	507	0,7	4 580	1,9	145	0,1	740	0,2
225,1-300,0	3 495	3,3	1 096	1,7	609	0,8	5 200	2,1	143	0,1	689	0,2
300,1-400,0	616	0,6	132	0,2	lil	0,1	859	0,4	55	0,0	121	0,0
400,1-	223	0,2	40	0,1	52	0,1	315	0,1	47	0,0	94	0,0
Summa	107 341	100	63 001	100	74 600	100	244 942	100	227 752	100	428 365	100

1 Värmlands och Kopparbergs län samt norrlandslänen.

CU 1974:36

128

Tabell 3. Antal fysiska personer med schablontaxcrad villafastighet (villa eller
fritidshus) vid 1973 års taxering fördelade efter ränteavdraget å fastigheten

Ränteavdrag, kr.	Antal fastighetsägare
0	391 826
1- 1 000	219 355
1 000- 2 000	151 229
2 000- 3 000	91 344
3 000 4 000	78 113
4 000- 5 000	57 105
5 000-10 000	185 866
10 000-	67 462
Summa	1 242 300

Tabell 4. Antal fysiska personer med schablontaxerad villafastighet (villa eller
fritidshus) vid 1973 års taxering fördelade efter fastighetens resultat ^schablonintäkt
- räntor - tomträttsavgäld - extra avdrag)

Fastighetens resultat, kr.	Antal fastighetsägare	S:a överskott resp. underskott, mkr.
A. Fastigheter med överskott
5 000-	1 097	+ 17,4
3 000-5 000	1 780	+ 6,8
2 000-3 000	4 631	+ 11,0
1 000-2 000	31 336	+ 42,3
-1 000	403 831	+ 137,2
Summa	442 675	+ 214,7
B. Fastigheter som varken har över- eller under-skott
0	35 869	-
C. Fastigheter med underskott
-1 000	247 929	- 109,7
1 000-2 000	118 529	- 173,1
2 000-3 000	96 188	- 239,0
3 000-4 000	62 105	- 215,9
4 000-5 000	51 485	- 228,9
5 000-6 000	40 278	- 223,7
6 000-7 000	40 681	- 262,8
7 000-	106 561	- 1 031,5
Summa	763 756	- 2 484,7
Samtliga fastigheter	1 242 300	- 2 270,0

Källa: SOU 1974:16.

CU 1974:36

129

Bilaga 4

Nr 1 y

Lagutskottets yttrande över propositionen 1974:150 angående riktlinjer
för bostadspolitiken m. m. jämte i anledning därav väckta motioner,
allt i vad avser ändringar i hyreslagstiftningen.

Till civilutskottet

Civilutskottet harden 12 november 1974 beslutat bereda lagutskottet tillfälle
att avge yttrande över i propositionen 1974:150 framlagda förslag till
ändringar i hyreslagstiftningen jämte i ämnet väckta motioner, nämligen
1974:1899 av herr Pettersson i Helsingborg (s),

1974:1902 av herr Bohman m. fl. (m), såvitt avser punkterna 10 och 11
i motionens hemställan,

1974:1908 av herr Hermansson m. fl. (vpk), såvitt avser punkten 7 i motionens
hemställan, samt
1974:1911 av fru Jacobsson (m) och herr Johansson i Vrångebäck (m),
såvitt avser punkten 1 i motionens hemställan.

Med anledning härav får lagutskottet anföra följande.

I ett av propositionens huvudavsnitt behandlas ändringar i hyreslagstiftningen
m. m. Förevarande yttrande begränsas till de förslag i nämnda avsnitt
som berör lagutskottets beredningsområde, dvs. de allmänna hyresbestämmelserna
i 12 kap. jordabalken (i fortsättningen kallad hyreslagen). Härvid
undantas dock hyreslagens bestämmelser om hyressättning. Dessa bestämmelser
bör förbehållas civilutskottets prövning med hänsyn till deras nära
samband med centrala bostadspolitiska frågor rörande bl. a. bostadsfinansieringssystemet
och den kommunala markpolitiken. I det följande behandlar
lagutskottet således inte de i propositionen föreslagna jämkningarna i
bruksvärdereglerna i 48 § hyreslagen och inte heller det i motionen 1974:1908
under punkten 7 i motionens hemställan upptagna förslaget till ändrad lydelse
av nämnda lagrum.

A. Återflyttningsrätt efter ombyggnad

En av de omständigheter som kan medföra att hyresgästens besittningsskydd
bryts vid en intresseavvägning enligt 46 § hyreslagen är att huset
skall undergå större ombyggnad. I denna situation får hyresgästens anspråk
på förlängning av hyresavtalet vika, om det inte är uppenbart att hyresgästen
kan bo kvar utan nämnvärd olägenhet för ombyggnaden. En förutsättning
är dock att det inte är obilligt mot hyresgästen att hyresförhållandet upphör.

I samband med tillkomsten av det aktuella lagrummet framhölls bl. a.

9 Riksdagen 1974. 19 sami. Nr 36

CU 1974:36

130

att det i inte obetydlig omfattning borde vara möjligt att låta hyresgästen,
om han så önskar, flytta tillbaka efter genomförd ombyggnad.

I propositionen konstateras att denna återflyttningsmöjlighet hittills torde
ha utnyttjats i endast ringa utsträckning. Har den ifrågavarande besittningsskyddsbrytande
grunden förelegat, torde hyresnämndernas beslut i allmänhet
ha inneburit att hyresgästen fått frånträda hyresrätten definitivt.

Mot denna bakgrund föreslås i propositionen att till 46 § hyreslagen fogas
ett nytt stycke av innehåll att, om hyresgäst avträder lägenhet eller del
av lägenhet med anledning av att huset skall undergå större ombyggnad,
han om möjligt skall beredas tillfälle att efter ombyggnaden hyra likvärdig
lägenhet i huset. Avsikten med bestämmelsen är att frågan om återflyttning
framdeles skall beaktas i större utsträckning än för närvarande vid den billighetsprövning
som skall ske när hyresvärd åberopar genomgripande ombyggnad
som grund för upplösning av hyresförhållande.

I motionen 1974:1908 framförs kritik mot den föreslagna bestämmelsen,
vilken motionärerna finner alltför vagt formulerad. Det bör i stället slås
fast att hyresgästen skall ha en ovillkorlig återflyttningsrätt, anser motionärerna.

Enligt utskottets mening är förhållandena i ombyggnadsfallen alltför växlande
för att en så kategoriskt avfattad regel, som den motionärerna föreslår,
skall kunna införas. Inte minst av hänsyn till hyresgästerna själva måste
regeln ges en tämligen allmänt hållen avfattning. Såsom framhålls i propositionen
är flertalet hyresgäster förmodligen inte beredda att redan vid
prövningstillfället ta ställning till om de vill flytta tillbaka till viss lägenhet
i det ombyggda huset. Inte förrän ombyggnaden är avslutad kan hyresgästerna
t. ex. få kännedom om de nya hyrornas storlek. Det är heller inte
ovanligt att en planerad ombyggnad innebär att antalet lägenheter minskar.

I en sådan situation finns således inga praktiska möjligheter att vid prövningstillfället
tillförsäkra samtliga hyresgäster en ovillkorlig återflyttningsrätt.
Med hänsyn härtill kan motionärernas förslag i vissa fall befaras motverka
att en från bostadssocial synpunkt angelägen sanering av äldre fastigheter
kommer till stånd.

Utskottet ansluter sig till departementschefens bedömning att hyresgästernas
nu ifrågavarande intressen i stället bör beaktas inom ramen för den
billighetsprövning som skall ske när genomgripande ombyggnad åberopas
som grund för uppsägning av hyresavtalet. Vill i något fall hyresvärden
inte medverka till att hyresgäst, som önskar flytta tillbaka, bereds möjlighet
därtill, får hyresvärdens vägran vägas samman med andra omständigheter
som är av betydelse vid billighetsprövningen. I enlighet med vad som anförs
i propositionen bör i denna situation gälla, att hyresavtalet i allmänhet bör
förlängas, om hyresvärdens vägran framstår som obefogad.

I specialmotiveringen till 45 och 46 §§ hyreslagen (prop. s. 495-497) har
departementschefen utvecklat vissa synpunkter på hur man från prövningsorganens
sida borgå till väga vid den praktiska tillämpningen av förevarande

CU 1974:36

131

bestämmelse. Vad departementschefen i detta hänseende uttalat föranleder
ingen erinran från utskottets sida.

På grund av det ovan anförda avstyrker utskottet motionen 1974:1908
i ifrågavarande del.

B. Lägenhetens underhåll m. m.

1 propositionen läggs fram förslag som syftar till att ge hyresgästerna
ökat inflytande över de egna boendeförhållandena. Enligt departementschefens
uttalanden i propositionen skall förslagen i denna del ses som det
första steget mot ett mer omfattande hyresgästinflytande på bostadsområdet.
De reformer som föreslås på hyreslagens område gäller den enskilda hyresgästens
rätt att vidta mindre ändringar i den egna lägenheten samt hans
möjligheter att förmå hyresvärden att fullgöra sin reparationsskyldighet med
avseende på det löpande underhållet av lägenheten. Endast i sistnämnda
del har motionsvis invändningar framförts mot förslagen.

Frågan om hyresvärdens underhållsplikt regleras i 15 § andra stycket hyreslagen.
Enligt detta stadgande skall hyresvärden med skäliga tidsmellanrum
ombesörja tapetsering, målning och andra sedvanliga reparationer i
lägenhetens bostadsdel med anledning av lägenhetens försämring genom
ålder och bruk. Eftersätter hyresvärden den obligatoriska underhållsplikten
har hyresgästen rätt till självhjälp, dvs. rätt att avhjälpa bristen på värdens
bekostnad. Han är också berättigad till hyresnedsättning så länge bristen
varar.

I propositionen föreslås att hyresgästerna skall få effektivare påtryckningsmedel
än som för närvarande står till buds, om hyresvärden åsidosätter
periodiska lägenhetsreparationer. Departementschefen förordar att hyresnämnd
i sådana fall skall tå möjlighet att på ansökan av hyresgästen förelägga
hyresvärden att ombesörja sedvanliga lägenhetsreparationer enligt 15 § andra
stycket hyreslagen. Vidare föreslås att sådant föreläggande - benämnt reparationsföreläggande
- får förenas med vite samt att i föreläggandet skall
bestämmas viss tid inom vilken den avsedda åtgärden skall ha vidtagits.
Propositionens förslag innebär också att den utsatta tiden får förlängas, om
det föreligger särskilda skäl för detta och ansökan därom görs före utgången
av den löpande tidsfristen. De förordade bestämmelserna föreslås bli upptagna
i ett nytt andra stycke i 16 § hyreslagen.

Ett reparationsföreläggande för hyresvärden att fullgöra sin reparationsskyldighet
enligt 15 § andra stycket får inte omfatta andra åtgärder än sådana
sedvanliga underhållsarbeten som avses i lagrummet. Enligt propositionens
förslag bör hyresvärden inte heller kunna åläggas att reparera oftare än vad
han är skyldig att göra enligt nyssnämnda lagrum. 1 anslutning härtill framhåller
departementschefen att frågan om vilken intervall som bör gälla för
olika åtgärder bör överlämnas åt rättstillämpningen. Förhandlingsuppgörelser
mellan hyresmarknadens partorganisationer kan enligt hans mening vän -

CU 1974:36

132

tas fö stort inflytande på denna fråga. Propositionen upptar följaktligen inget
förslag till ändring av 15 § andra stycket hyreslagen.

Departementschefens ställningstagande till frågan om omloppstiden för
reparationsarbetena kritiseras i motionen 1974:1908. För att åstadkomma
en önskvärd precisering av det "skäliga tidsmellanrum”, varom talas i 15 §
andra stycket hyreslagen, föreslår motionärerna att reparationsintervallen
fastställs till högst 8 år.

Utskottet delar departementschefens uppfattning att det inte är lämpligt
att i lagtexten generellt fastlägga en viss omloppstid för de periodiska lägenhetsreparationerna.
Att ett reparationsbehov kan inträda vid olika tidpunkter
för skilda lägenheter och dessutom för skilda rum i en och samma
lägenhet torde vara ovedersägligt. Sålunda torde t. ex. hyresvärdens reparationsskyldighet
inträda oftare om lägenheten är uthyrd till en barnfamilj
än om den används av en ensamstående person. Utskottet ansluter sig därför
till departementschefens bedömning att frågan lämpligen bör överlämnas åt
rättstillämpningen. Såsom framhålls i propositionen kan det också väntas
att partsorganisationerna på hyresmarknaden kommer att träffa överenskommelser
om vissa normer för underhållsstandard och om lämpliga tidsintervaller
mellan vanliga reparationsarbeten. Utan att därmed avse att göra
något eget ställningstagande vill utskottet i detta sammanhang peka på att
vissa principer härvidlag utbildats inom de större allmännyttiga bostadsföretagen.
I fråga om bostadslägenheter om 1-3 rum och kök, där slitaget
normalt blir högre än i större bostadsvåningar, brukar det inom dessa företag
anses att en normal reparationsintervall för målning, tapetsering och takstrykning
är 8-9 år.

Under hänvisning till vad sålunda anförts avstyrker utskottet motionen
1974:1908, såvitt nu är i fråga.

De ekonomiska frågorna rörande reparationsarbeten tas upp i motionen
1974:1899. Motionären hemställer att riksdagen hos regeringen anhåller
om att sådana bestämmelser införs i hyreslagstiftningen att bostadskonsumenternas
rätt till reparationer tryggas. Motionären synes förorda att frågorna
rörande reparations- och underhållsarbeten skall lösas efter det system
med fonder för yttre och inre reparationer som tillämpas av bostadsrättsföreningar.
En bestämmelse om obligatorisk fondbildning för reparationer
bör enligt motionärens mening införas i hyreslagstiftningen, såvitt avser
flerfamiljshus.

Utskottet vill beträffande detta motionsförslag framhålla att hyreslagens
reglering utgår från att ansvaret för lägenhetens underhåll åvilar hyresvärden.
Utskottet vill vidare peka på att propositionen upptar förslag till åtgärder
som just syftar till att garantera hyresgästen ett tillfredsställande lägenhetsunderhåll
och att säkerställa att hyresvärdens underhållsskyldighet effektueras
på ett enklare och effektivare sätt än för närvarande. Hit hör i första
hand den föreslagna ordningen med vitessanktionerade reparationsförelägganden.
Utskottet vill samtidigt erinra om att förslaget på denna punkt

CU 1974:36

133

inte avser att rubba de rättigheter som en hyresgäst redan nu har, när hyresvärden
inte fullgör sin reparationsskyldighet. Hyresgästen skall således
enligt propositionens förslag kunna välja mellan att ansöka om reparationsföreläggande
och att t. ex. låta verkställa s. k. tvångsreparation på hyresvärdens
bekostnad.

Det ankommer i första hand på civilutskottet att göra en bedömning
av motionsförslaget från fastighetsekonomisk synpunkt samt att pröva de
ekonomisk-politiska konsekvenserna förbostadskonsumenterna. Lagutskottet
erinrar härvid om att tanken på inrättande av fonder för yttre och inre
fastighetsunderhåll även förs fram i folkpartiets partimotion 1974:1907 såsom
en fråga som bör utredas närmare. Utskottet vill också erinra om att den
av Hyresgästernas riksförbund tillsatta boinflytandeutredningen ställt sig
skeptisk till en lösning av denna typ. Enligt utskottets uppfattning synes
det rimligt att man först avvaktar vilka praktiska effekter de i propositionen
föreslagna åtgärderna kommer att fl på lägenheternas underhållsstandard,
innan man bestämmer sig för en ytterligare utbyggnad av underhållsreglerna.
Frågan synes likväl kunna bli föremål för ytterligare överväganden, t. ex.
inom ramen för boendeutredningens fortsatta arbete.

Från här anförda utgångspunkter avstyrker utskottet motionen 1974:1899.

C. Utdömande av vite

Enligt propositionens förslag skall hyresnämnd självmant ta upp fråga
om utdömande av vite som förelagts med stöd av de nya bestämmelserna
om reparationsföreläggande. En bestämmelse härom föreslås bli införd i
62 § andra stycket hyreslagen. Enligt förslaget bör vidare föreskrivas att
vite inte får dömas ut, om ändamålet har förfallit, samt att utdömt vite
inte får förvandlas. Att talan mot hyresnämnds beslut om utdömande av
vite kan fullföljas genom besvär hos Svea hovrätt följer av 70 § i förslaget.

I motionen 1974:1911 anförs att bestämmelsen om att hyresnämnd självmant
skall ta upp frågan om utdömande av förelagt vite inte överensstämmer
med vad som gäller beträffande vitén i andra sammanhang. Eftersom det
ligger i hyresgästens intresse att vitet utdöms, om de med föreläggandet
avsedda åtgärderna inte vidtas, bör också initiativet till vitets utdömande
komma från hyresgästen. Motionärerna föreslår därför att 62 § andra stycket
hyreslagen ändras så att hyresnämnd skall kunna utdöma vite endast på
ansökan av den berörda hyresgästen.

Utskottet vill till en början peka på att det av specialmotiveringen till
ifrågavarande lagrum framgår, att det förhållandet att nämnden självmant
kan ta upp fråga om utdömande av försuttet vite självfallet inte innebär
att nämnden skall vara skyldig att efterforska i vad mån hyresvärden har
vidtagit de åtgärder som föreläggandet avser. Utskottet vill för sin del understryka
att avsikten inte är att nämnden aktivt skall bedriva någon form
av uppföljningsverksamhet beträffande meddelade vitesförelägganden. Så -

lt) Riksdagen 1974. 19 sami. Nr 36

CU 1974:36

134

som departementschefen framhållit får man räkna med att hyresgästen normalt
kommer att hålla nämnden underrättad om utvecklingen. Skulle emellertid
nämnden på annat sätt få kännedom om att föreläggandet inte har
iakttagits, anser utskottet i likhet med departementschefen att det finns
ett praktiskt behov av att nämnden självmant kan ta upp frågan om vitets
utdömande. Vitesförelägganden kan exempelvis ha meddelats samtidigt beträffande
flera lägenheter i samma fastighet. Det kan sedermera inträffa
att endast vissa av de berörda hyresgästerna tar kontakt med nämnden
för att utverka att vitena utdöms. Även i andra fall kan det tänkas att
nämnden i samband med senare handläggning av hyresnämndsärende får
kännedom om att ett visst vitesföreläggande ej efterkommits. Det är främst
med tanke på dylika situationer som nämnden bör tillerkännas rätt att kunna
ingå i prövning av frågan om vitets utdömande utan att vara formellt bunden
av processuella initiativ från hyresgästens sida.

Utskottet vill vidare betona att vid hyresnämnds handläggning av vitesärenden
skall självfallet gälla de allmänna rättsprinciper som utbildats
på ifrågavarande rättsområde. Utskottet vill härvid peka på att i propositionens
förslag till lagtext har uttryckligen intagits den allmänna grundsatsen
att vite ej skall utdömas, om dess ändamål finnes ha förfallit, när fråga
uppkommer om viteshotets förverkligande. Om sålunda den ålagda prestationen
visserligen ej har fullgjorts men visar sig obehövlig, så att föreläggandet
egentligen borde ha återkallats, skall vitet således ej utdömas.
Detsamma gäller givetvis om hyresgästen underrättar hyresnämnden om
att han inte vill att vitet döms ut. Det kan i detta sammanhang tilläggas
att i enlighet med allmänna processrättsliga principer bör något utdömande
inte ske utan att hyresvärden bereus tillfälle till förklaring. I samband med
utdömandet står det vidare nämnden fritt att ånyo överväga föreläggandets
riktighet ur både laglighets- och skälighetssynpunkt. Därvid äger nämnden
jämka vitesbeloppet, om särskilt starka skäl härför kan åberopas, t. ex. om
den bristande uppfyllelsen avser endast en mindre del av den ålagda prestationen
eller om en serie upprepade vitesförelägganden lett till ett sammanlagt
vitesbelopp av oskälig storlek. Frågan om vilka bedömningsnormer
som skall gälla vid försenad prestation får överlämnas åt rättstillämpningen.
Utskottet erinrar om att det på denna punkt sedan gammalt tillämpas olika
praxis hos förvaltningsdomstolarna, å ena sidan, och de allmänna domstolarna,
å den andra (se rättsfallen RÅ 1922:73 och 1960:37 samt NJA
1906 s. 131, 1936 s. 637 och 1943 s. 588). Beträffande här berörda vitesförelägganden
torde detta spörsmål inte komma att få så stor aktualitet
med hänsyn till bl. a. stadgandet om att den i föreläggandet utsatta tiden
kan förlängas, om det finns skäl för detta och ansökan därom görs före
utgången av den löpande tidsfristen.

På grund av det anförda avstyrker utskottet motionen 1974:1911 i ifrågavarande
del.

Beträffande hyresnämnds befattning med vitesförelägganden vill utskottet

CU 1974:36

135

avslutningsvis fästa uppmärksamheten på en fråga rörande vitén som förelagts
med stöd av bostadssaneringslagen (1973:531). Sådana vitén skall
kunna utdömas av hyresnämnd på yrkande av den på vars ansökan vitet
har förelagts, se 20 § förslaget till lag om ändring, i bostadssaneringslagen.
I den allmänna motiveringen (prop. s. 447) har angetts att fråga om utdömande
av vite, som utsatts i samband med förbud enligt 2 a § i nämnda
förslag, bör kunna tas upp självmant till prövning av hyresnämnden. Detta
uttalande överensstämmer således ej med den föreslagna lagtexten. Till förebyggande
av eventuella missförstånd på denna punkt vill utskottet här
framhålla att den i lagtexten och i den därtill hörande specialmotiveringen
angivna processordningen givetvis skall gälla.

D. Fullföljdsbestämmelsema m. m.

I propositionen anför departementschefen att förevarande lagstiftningsärende
samordnats med det i propositionen 1974:151 framlagda förslaget
om inrättande av en bostadsdomstol den 1 juli 1975 såsom ny överinstans
över hyresnämnderna. Förevarande lagförslag utgår från fullföljdsbestämmelserna
i hyreslagen, nämndlagen och bostadssaneringslagen i deras nuvarande
lydelse, medan förslagen enligt propositionen 1974:151 utgår från
bestämmelsernas lydelse enligt förevarande förslag.

Departementschefen erinrar vidare om att det enligt förevarande förslag
läggs en del helt nya uppgifter på hyresnämnderna, nämligen att meddela
reparationsföreläggande enligt 16 § andra stycket, att döma ut vite som förenats
med sådant föreläggande (62 § andra stycket) och att döma ut skadestånd
i fall som avses i 24 a §.

Part som är missnöjd med nämndens beslut i dessa fall bör självfallet
kunna få frågan överprövad, framhåller departementschefen. När bostadsdomstolen
har inrättats den 1 juli 1975 är det enligt hans mening naturligt
att avgörandena överprövas där. Nu ifrågavarande reformer på hyresrättens
område föreslås emellertid träda i kraft redan den 1 januari 1975.
Under en övergångstid, innan bostadsdomstolen trätt i verksamhet, bör därför
enligt departementschefens mening överprövningen av hyresnämnds
avgöranden i de frågor det här gäller kunna läggas på fastighetsdomstolarna
och hovrätterna. När därefter bostadsdomstolen börjar sin verksamhet, får
de överlämna eventuellt anhängiga mål till bostadsdomstolens prövning.

I motionen 1974:1902 hemställs att riksdagen med avslag på de provisoriska
ändringarna i 70-73 §§ hyreslagen beslutar att övriga ändringar i nämnda
lag samt i bostadssaneringslagen skall träda i kraft den 1 juli 1975. I motiveringen
för yrkandet anför motionärerna att för att osäkerhet inte skall
uppkomma bör de materiella ändringarna i hyreslagstiftningen till tidpunkten
samordnas med de processuella. Därför bör enligt motionärernas mening
någon provisorisk lagstiftning i enlighet med propositionens förslag inte
antas i avvaktan på de nya fullföljdsregler som skall gälla fr. o. m. 1 juli
1975.

CU 1974:36

136

Utskottet vill först peka på att motionsförslaget bör ses mot bakgrund
av de yrkanden som framförs i den med anledning av propositionen 1974:151
väckta motionen 1974:1927 av fru Kristensson m. fl. (m). I sistnämnda motion
hemställs att riksdagen dels avslår propositionen 1974:151, såvitt avser
inrättande av bostadsdomstol, dels hos Kungl. Maj:t anhåller om förslag
till 1975 års vårriksdag om att instansordningen vid fullföljd av avgöranden
från hyresnämnd skall utgöras av fastighetsdomstol och hovrätt.

Enligt utskottets mening är det inte försvarbart att i ett lagstiftningsärende
anta nya materiella bestämmelser och samtidigt lämna frågan om vad som
skall gälla i processuellt hänseende öppen. Denna bedömning anser utskottet
vara giltig, oavsett om de materiella bestämmelsernas ikraftträdande skjutits
på framtiden. Förevarande förslag innebär för övrigt att överprövningen
av hyresnämnds avgöranden i de frågor som det här gäller tills vidare läggs
på de allmänna domstolarna i enlighet med vad som tidigare gällt på hyreslagstiftningens
område. Vid sådant förhållande synes frågan om inrättande
av bostadsdomstolen ej böra tillmätas någon avgörande betydelse såvitt avser
ställningstagandet till de föreslagna processrättsliga bestämmelserna.

På grund av det anförda avstyrker utskottet motionen 1974:1902, såvitt
nu är i fråga.

E. Utredning om partsjörhållanden på bostadsmarknaden

1 motionen 1974:1902 hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller
om utredning angående partsförhållanden på bostadsmarknaden. I motiveringen
anförs bl. a. att partsförhållandena på bostadsmarknaden efter ett
genomförande av propositionens förslag kommer att skilja sig helt från annan
civillagstiftning. Motionärerna pekar i detta sammanhang särskilt på förslagen
om rätt för hyresgästen att säga upp hyresavtalet till upphörande
i förtid, att utverka reparationsföreläggande samt att utan värdens samtycke
vidta ändringar i lägenheten eller dess inredning. Genom dessa förslag har
hyresgästens ställning som avtalspart stärkts väsentligt, samtidigt som hyresvärdens
ställning undergått en motsvarande försvagning. För att skapa
stärkt rättssäkerhet för såväl hyresgäster som hyresvärdar vore det enligt
motionärernas mening värdefullt med en statlig utredning kring dessa partsförhållanden.

Utskottet vill till en början erinra om att utvecklingen i vårt land gått
i riktning mot ett vidgat inflytande för medborgarna på skilda områden
av samhällslivet. En sådan utvecklingslinje märks t. ex. inom arbetslivet
där genom de senaste årens reformer de anställda tillerkänts ett väsentligt
ökat inflytande över förhållandena på sina arbetsplatser. Motsvarande tendens
gör sig gällande inom t. ex. undervisningsväsendet och konsumentpolitiken.
På hyresrättens område präglas emellertid lagstiftningen fortfarande
av det traditionella synsättet att bestämmanderätten över bostadsförhållandena
är förbehållen dem som äger bostadsfastigheterna. Från hyres -

CU 1974:36

137

gästernas organisationer har under senare år framförts krav på att hyresgästerna
måste få ett reellt inflytande på sina bostadsförhållanden. Dessa
krav på ökad boendedemokrati får enligt utskottets uppfattning anses berättigade
mot bakgrund av bostadens grundläggande betydelse som livsmiljö
för individer och familjer. Utskottet delar därför departementschefens uppfattning
att den demokratisering som redan skett på flera andra områden
av samhällslivet nu måste få slå igenom även på bostadsområdet.

Demokratiseringssträvanden av detta slag måste alltid innebära att den
ena parten får avstå från vissa av sina rättigheter till förmån för den andra
parten. Utskottet vill här erinra om att hyreslagen har karaktären av en
social skyddslagstiftning till hyresgästens förmån. De ändringar, som nu
föreslås i denna lag, utgör ett ytterligare led i lagstiftarens strävan att söka
stärka den socialt svagare partens ställning och tillgodose hans speciella
behov av skydd. Detta innebär i och för sig ingenting nytt i civilrättsliga
sammanhang. En liknande målsättning har exempelvis i hög grad präglat
de senaste årens lagstiftningsarbete inom familjerätten, arbetsrätten och den
civilrättsliga konsumentskyddslagstiftningen.

Genom förevarande proposition tas ett första steg i riktning mot att öka
hyresgästernas rättsliga och praktiska möjligheter att själva bestämma över
sin lägenhet och bostadens närmaste omgivning. Utskottet hälsar detta med
tillfredsställelse. Såsom framhålls i propositionen måste med hänsyn till
framför allt de ekonomiska ansvarsförhållandena frågan om att utveckla
mer definitiva former för en vidgad boendedemokrati lösas på längre sikt.
Departementschefen understryker i detta sammanhang att det är angeläget
att man går fram stegvis så att beslut om förändringar i de rättsliga förhållandena
mellan hyresgäster och fastighetsägare kan grundas på säkra erfarenheter.
Frågan om ett ökat hyresgästinflytande kommer också att ges
en hög prioritet i boende- och bostadsfinansieringsutredningarnas fortsatta
arbete.

Med hänsyn till det anförda anser utskottet att det inte är påkallat att
begära en sådan utredning som föreslås av motionärerna. Utskottet avstyrker
därför motionen 1974:1902, såvitt nu är i fråga.

F. Övriga frågor

Såsom framgår av den föregående framställningen har utskottet vid sin
behandling av i propositionen framlagda förslag till ändringar i hyreslagstiftningen
främst tagit upp sådana frågor som aktualiserats genom motioner.

I den mån de föreslagna lagändringarna inte behandlats i det föregående
tillstyrker utskottet desamma. Avslutningsvis tar utskottet upp två andra
frågor som berörs av propositionen.

I specialmotiveringen till 45 och 46 §§ hyreslagen diskuterar departementschefen
de s. k. rivningsklausulernas betydelse i besittningsskyddshänseende
(prop. s. 499 fi). Han pekar därvid på att någon enhetlig rättstillämpning

CU 1974:36

138

inte har utbildats på denna punkt och att det hos de tillämpande myndigheterna
förekommer rätt stora olikheter vid bedömningen av frågan vilken
verkan som en rivningsklausul bör tillerkännas. Departementschefen
framhåller som sin mening att en rivningsklausul bör tillmätas betydelse
i långt mindre utsträckning än vad hittills vanligtvis varit fallet. Han anser
därför att rättstillämpningen i fortsättningen bör bli mer restriktiv när det
gäller att låta rivningsklausuler fälla avgörandet till hyresvärdens förmån.
Några uttryckliga lagändringar på denna punkt föreslås dock inte.

Utskottet kan helt ansluta sig till departementschefens uppfattning i denna
fråga och vill för sin del ytterligare understryka vikten av att rivningsklausuler
inte slentrianmässigt tillåts bryta hyresgästernas besittningsskydd. Utskottet
ansluter sig också till de närmare riktlinjer för bedömningen av rivningsklausulernas
besittningsskyddsbrytande verkan som departementschefen
utvecklar i propositionen.

Utskottet vill till sist något beröra den föreslagna hyreslagstiftningens
tillämplighet på sådan lägenhet som avses i 51 § lagen (1970:995) om införande
av nya jordabalken. I propositionen föreslås inga undantag beträffande
sådana bostadsupplåtelser i kooperativ form, som avses i nyssnämnda
lagrum. Frågan berörs dock ej närmare i propositionen. Inte heller enligt
utskottets uppfattning synes det motiverat att här införa undantagsbestämmelser
för denna speciella grupp av lägenheter.

På två punkter synes emellertid viss tveksamhet kunna uppstå rörande
de föreslagna lagändringarnas närmare innebörd, såvitt avser ifrågavarande
kooperativa företag (i fortsättningen kallade bostadsföreningar). Med anledning
härav får utskottet anföra följande.

För det första kan fråga uppkomma huruvida reparationsföreläggande enligt
16 § andra stycket i förslaget kan riktas mot bostadsförening. Detta
spörsmål får enligt utskottets mening bedömas på följande sätt. Om
länsstyrelse med stöd av ovannämnda övergångsbestämmelse medgett föreningen
undantag från 15 § andra stycket hyreslagen kan uppenbarligen
reparationsföreläggande inte meddelas såvitt avser sådana lägenhetsreparationer
som omfattas av detta stadgande. Däremot föreligger förutsättningar
för att meddela reparationsföreläggande i andra fall än då fråga är om åtgärd
enligt 15 § andra stycket hyreslagen, nämligen i sådana fall som anges i
16 § första stycket punkterna 1 och 3 i förslaget. Sistnämnda bestämmelser
avser det fall att hyreslägenhet skadas under hyrestiden utan att hyresgästen
är ansvarig för skadan eller att hinder eller men i nyttjanderätten uppstår
på annat sätt utan hyresgästens vållande och utan att fråga är om det löpande
lägenhetsunderhållet enligt 15 § andra stycket. Det kan t. ex. vara fråga
om en sönderslagen fönsterruta i lägenheten eller om en söndrig tvättmaskin
i en gemensam tvättstuga i huset.

För det andra kan det diskuteras vad som blir följden av att 24a§ i
förslaget görs tillämplig på dessa bostadsföreningar. Enligt denna paragraf
har hyresgästen rätt att på egen bekostnad utföra målning, tapetsering och

CU 1974:36

139

därmed jämförlig åtgärd i sin lägenhet. Sådana förbättringsarbeten får enligt
förslaget vidtas utan hyresvärdens samtycke och kan i princip aldrig medföra
skyldighet för hyresgästen att återställa lägenheten i tidigare skick, än mindre
kan de innefatta ett åsidosättande av hans plikt att vårda lägenheten. Minskar
därigenom lägenhetens bruksvärde har hyresvärden dock rätt till ersättning
för skadan. Skulle det t. ex., när hyresgästen flyttar, visa sig att de åtgärder
han vidtagit i fråga om lägenheten inte fyller anspråken på fackmannamässigt
utförande och att lägenhetens bruksvärde till följd därav minskat, bör hyresvärden
enligt vad som anförs i propositionen ha rätt till ersättning för
den skada han därigenom åsamkats.

Ovannämnda skadeståndsregel skall - när hyresgästen utfört målning,
tapetsering eller därmed jämförlig åtgärd i sin lägenhet - gälla i stället för
den allmänna bestämmelsen i 24 § första stycket hyreslagen om skyldighet
för hyresgäst att ersätta all skada som har uppkommit genom hans vållande.
Prövningen av skadeståndsfrågan föreslås ankomma på hyresnämnd, eftersom
prövningen måste innefatta en bedömning av om lägenhetens bruksvärde
minskat till följd av hyresgästens reparationsåtgärder.

Beträffande bostadsförening gäller andra principer rörande underhåll av
lägenhet än vad som är fallet i hyresförhållanden i allmänhet. Medlem i
bostadsförening är vanligtvis enligt föreskrift i föreningens stadgar skyldig
att på egen bekostnad hålla lägenheten i gott skick. Innebörden av medlems
underhållsskyldighet är att han skall dels vidta de reparationer som behövs,
dels svara för kostnaderna för åtgärden. Han är sålunda skyldig att på egen
bekostnad ombesörja tapetsering, målning och andra reparationer så att lägenheten
hålls i gott skick. För att underlätta finansieringen av nödvändiga
reparationer har flertalet bostadsföreningar i sina stadgar särskild föreskrift
om regelbundna avsättningar till fond för reparationer som åvilar medlemmarna,
ibland kallad inre reparationsfond. Medlem får för att bekosta inre
underhåll, tillgodogöra sig på lägenheten belöpande del av fonden. För varje
andelsrätt brukar särskild avräkning förås över avsättningar till och uttag
ur fonden, vilka avser andelsrätten. Eventuellt överskott på fonden brukar
balanseras eller fonderas på sätt föreningsstämman beslutar.

Befinns i samband med medlems avflyttning av honom ombesörjda reparationer
inte vara fackmässigt utförda, är det vanligt att föreningen debiterar
medlemmen kostnaden för ny reparation. I första hand debiteras
givetvis medlemmens reparationskonto hos föreningen. Vid ett genomförande
av propositionens förslag uppkommer emellertid frågan, huruvida föreningens
eventuella anspråk på ersättning från medlemmen bör falla under
hyresnämnds prövning.

Enligt utskottets mening synes det inte föreligga något avgörande skäl
för att undanta dylika ersättningsanspråk från paragrafens tillämpningsområde.
Även medlem i bostadsförening bör enligt utskottets uppfattning komma
i åtnjutande av de rättigheter som här tillerkänns bostadshyresgäst. Givetvis
är stadgandet dock tillämpligt endast på sådana fall där krav på be -

CU 1974:36

140

talning riktas mot medlemmen från föreningens sida. De speciella problem
som förevarande paragraf i övrigt kan ge upphov till såvitt avser bostadsföreningar,
finner utskottet böra kunna överlämnas åt rättstillämpningen.

Stockholm den 21 november 1974

På lagutskottets vägnar
IVAN SVANSTRÖM

Näivarande: herrar Svanström (c), Hammarberg (s), Lidgård (m)‘, Sundelin
(s)*, Börjesson i Falköping (c), Andersson i Södertälje (s), Winberg (m)*,
Olsson i Sundsvall (c), Israelsson (vpk)*, fru Fredgardh (c), fru Tillander
(c), herr Gustafsson i Stockholm (s), fru Hjalmarsson (s), fru Johansson
i Hovmantorp (s), herr Henmark (fp) och fru Jacobsson (m)1*.

1 Ej närvarande vid behandlingen av punkt E ovan.

1 Endast närvarande vid behandlingen av punkt E ovan.

* Ej närvarande vid yttrandets justering.

Avvikande meningar

1. beträffande återflyttningsrätt efter ombyggnad

av herr Israelsson (vpk) som anser att det avsnitt i utskottets yttrande
som börjar på s. 2 med ”Enligt utskottets” och slutar på s. 3 med ”ifrågavarande
del” bort ha följande lydelse:

Utskottet erinrar om att ombyggnader av hyresfastigheter i allmänhet
får till resultat att de nya hyrorna blir så höga, att det är helt orealistiskt
för de förutvarande hyresgästerna att tänka sig att flytta tillbaka till huset
efter ombyggnaden. Åtminstone är detta det vanliga förhållandet i storstadsområdena.
Vänsterpartiet kommunisterna har i förevarande motion
framfört en rad förslag som bl. a. syftar till att sänka det allmänna hyresläget
till en för vanliga löntagare rimlig nivå. I nämnda motion framställs också
konkreta förslag till ändringar i bostadssaneringslagen, vilka skulle ge hyresgästerna
bestämmanderätt i samband med saneringar av bostadsfastigheter.
Hyresgästerna skulle enligt dessa förslag få medbestämmanderätt redan
på planeringsstadiet vid utformning och förändring av bostadsmiljön
och på så sätt få ett reellt inflytande över sitt eget boende. Förevarande
motionsyrkande ligger helt i linje med nu nämnda förslag och avser att
tillskapa ett reellt besittningsskydd för hyresgästerna i ombyggnadsfallen.
Utskottet instämmer i motionärernas kritik av den i propositionen föreslagna
bestämmelsen om återflyttningsrätt och tillstyrker bifall till motionens
förslag till ändring av paragrafen.

CU 1974:36

141

2. beträffande lägenhetens underhåll

av herr Israelsson (vpk) som anser att det avsnitt i utskottets yttrande
som börjar på s. 4 med ”Utskottet delar” och slutar på samma sida med
”i fråga” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill peka på att det råder ett utbrett missnöje bland hyresgästerna
över det sätt varpå det löpande lägenhetsunderhållet nonchaleras av många
fastighetsägare. Det eftersatta lägenhetsunderhållet är bl. a. en följd av att
hyreslagen inte lämnar några närmare anvisningar om vad som menas med
”skäliga tidsmellanrum” i 15 § andra stycket. Om man på sätt motionärerna
förordar skulle slå fast en fix högsta tidsgräns skulle det i många fall bli
möjligt att effektuera hyresvärdens reparationsskyldighet där detta i dag
inte låter sig göras. Utskottet tillstyrker därför motionen 1974:1908, såvitt
nu är i fråga.

3. beträffande utdömande av vite

av herrar Lidgård (m)och Winberg (m) som anser att det avsnitt i utskottets
yttrande som börjar på s. 5 med ”Utskottet vill” och slutar på s. 6 med
"ifrågavarande del” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill erinra om att meddelande av vitesföreläggande jämlikt 16 §
andra stycket hyreslagen enligt propositionens förslag förutsätter att ansökan
först görs av hyresgästen. På motsvarande sätt bör enligt utskottets mening
även utdömande av vitet förutsätta visst initiativ från hyresgästens sida.
Att särskild ansökan bör krävas även i detta fall överensstämmer med vad
som gäller om handläggning av vitesärenden på andra rättsområden. Utskottet
vill här särskilt peka på att denna ordning följts i propositionens
förslag, såvitt gäller utdömande av vite som meddelats med stöd av bostadssaneringslagen.
Utskottet anser det också vara ett rättssäkerhetsintresse
att utdömande av vite enligt 16 § andra stycket hyreslagen inte skall vara
beroende av vad som slumpartat råkar komma till hyresnämndens kännedom
under hand. Detta strider mot grundsatsen om att lika fall skall
behandlas lika. Även omtanken om den enskilde hyresgästens handlingsfrihet
och möjlighet att påverka skeendet anser utskottet böra leda till att
man i dessa fall måste kräva en viljeyttring från hyresgästens sida för att
frågan om vitets utdömande skall tas upp till prövning. Beträffande hyresnämndens
handläggning i övrigt av ifrågavarande vitesärenden vill utskottet
betona, att allmänna regler som gäller om vitesinstitutet givetvis
är direkt tillämpliga.

Med hänsyn till det anförda tillstyrker utskottet motionen 1974:1911, såvitt
nu är i fråga.

4. beträffande full/oljdsbestämmelser m. m.

av herrar Lidgård (m) och Winberg (m) som anser att det avsnitt av
utskottets yttrande som överst på s. 8 börjar med ”Utskottet vill” och slutar
med ”i fråga” bort ha följande lydelse:

11 Riksdagen 1974. 19 sami. Nr 36

CU 1974:36

142

Utskottet delar motionärernas uppfattning att så länge statsmakterna ej
tagit ställning till frågan om vilken processordning som för framtiden skall
gälla vid överprövning av hyresnämnds avgöranden bör några nyheter inte
införas på det berörda rättsområdet. Motionärernas uppfattning återspeglar
enligt utskottets mening en grundläggande rättssäkerhetsprincip. Utskottet
erinrar i detta sammanhang om att i tre av riksdagen ännu icke behandlade
motioner, nämligen 1974:1925 av herr Hermansson m. fl. (vpk), 1974:1927
av fru Kristensson m. fl. (m)och 1974:1928 av herrar Nordin (c) och Fiskesjö
(c), har avslag yrkats på propositionen 1974:151 med förslag til! lag om
bostadsdomstol m. m. I de båda sistnämnda motionerna framställs dessutom
yrkanden om skyndsamt förslag till ny instansordning. Utskottet erinrar
vidare om att samordning skett mellan förevarande proposition och propositionen
1974:151 på sådant sätt att sistnämnda proposition måste behandlas
vid en senare tidpunkt av riksdagen. Med hänsyn till nu anförda
omständigheter tillstyrker utskottet motionen 1974:1902, såvitt nu är i fråga.

5. beträffande partsförhållanden på bostadsmarknaden

av herr Winberg (m) och fru Jacobsson (m) som anser att det avsnitt
av utskottets yttrande som börjar nederst på s. 8 med ”Utskottet vill” och
slutar på s. 9 med ”i fråga” bort ha följande lydelse:

I propositionen läggs fram flera förslag som innebär en förstärkning av
hyresgästernas förhandlingsposition. I motionen pekas särskilt på förslagen
om rätt för hyresgästen att säga upp hyresavtalet till upphörande i förtid,
att utverka reparationsföreläggande samt att utan värdens samtycke vidta
ändringar i lägenheten eller dess inredning. Utskottet vill här peka på att
nu nämnda förslag enhälligt tillstyrks av utskottet. Det bör emellertid erinras
om att departementschefen i propositionen framhållit att de föreslagna ändringarna
i hyreslagstiftningen innebär viktiga nyheter av principiell natur.
Mot denna bakgrund har han ansett det naturligt att vissa av de föreslagna
reformerna får karaktären av en försöksverksamhet med begränsat giltighetsområde.
Utskottet vill i anslutning härtill fästa uppmärksamheten på
att även om de föreslagna hyresrättsliga reformerna kan synas väsentliga,
ger de också upphov till vissa problem. Några sådana tas upp i motionen
1974:1902. Motionärerna pekar t. ex. på det otillfredsställande i att uppgiften
att vara företrädare för ett ökat kollektivt hyresgästinflytande förbehålls den
organiserade hyresgäströrelsen. En annan liknande fråga som aktualiseras
av motionärerna gäller förändringarna i de rättsliga relationerna mellan parterna
i hyresförhållanden. Om man kraftigt stärker den ena kontrahentens
ställning i ett dylikt ömsesidigt förpliktande avtal, uppstår naturligt nog
komplicerade gränsdragningsproblem med avseende på parternas inbördes
rättigheter och skyldigheter. Det ligger i båda parters intresse att man kan
överblicka de civilrättsliga konsekvenserna av t. ex. ensidigt verkande inskränkningar
i parternas avtalsfrihet på en viss punkt. Utskottet ansluter

CU 1974:36

143

sig till motionärernas bedömning att det från rättssäkerhetssynpunkt vore
värdefullt om en statlig utredning rörande dessa problem kunde bidra till
att de civilrättsliga frågor som aktualiseras av förändringarna i parternas
förhandlingspositioner fick en bättre belysning än f. n. Utskottet tillstyrker
därför motionen 1974:1902, såvitt nu är i fråga.

CU 1974:36

144

Bilaga 5

Nr 3 y

Näringsutskottets yttrande över motioner i anledning av propositionen
1974:150 angående riktlinjer för bostadspolitiken m. m.

Till civilutskottet

Genom beslut den 12 november 1974 har civilutskottet hemställt om
yttrande av näringsutskottet över motionerna

1974:1907 av herr Helén m. fl. (fp), i vad gäller hemställan att riksdagen
beslutar (G) såvitt avser energisparande åtgärder inom bostadssektorn att
ett samlat program för hushållning med energi inom bostadssektorn bör
föreläggas 1975 års riksdag, i vilket bl. a. följande delinsatser bör ingå:

a. skärpning av normer och riktlinjer för isolering och värmekontroll av
bostäder,

b. tioårsprogram för tilläggsisolering inom det äldre fastighetsbeståndet,

c. översyn av lånebestämmelserna i syfte att främja ett energisnålt byggande,

d. övergång till individuell mätning och debitering av kostnader för el,
varmvatten och, där så är möjligt, värme,

e. försöksverksamhet med byggande av energisnåla småhus och flerfamiljshus,

f. statligt stöd till utveckling av värmeväxlare, värmepumpar och andra
tekniska system som främjar energihushållning,

1974:1916 av herrar Nyquist (fp) och Henmark (fp), vari hemställs att
riksdagen beslutar om de justeringar av lagstiftningen om motverkande
av konkurrensbegränsning inom näringslivet m. m., som erfordras för att
lagstiftningen skall bli tillämplig på fastighets- och bostadsmarknaden.

Med anledning härav för näringsutskottet anföra följande.

Energibesparande åtgärder inom bostadssektorn

Aktuella utredningar

Energiprognosutredningen diskuterar i sitt betänkande (SOU 1974:64) Energi
1985 2000 bl. a. möjligheterna att begränsa energikonsumtionen. Frågor
beträffande värmeisolering, ventilation samt kollektiv eller individuell mätning
av elektricitets-, värme- och varmvattensförbrukning har för utredningens
räkning analyserats av tre för ändamålet tillsatta arbetsgrupper, vilkas
resultat redovisas i rapporter i betänkandets bilagedel (SOU 1974:65). Ett
antal tänkbara åtgärder för energibesparing inom bostadssektorn, till stor del
sammanfallande med de åtgärder som förordas i motionen 1974:1907, anges
i huvudbetänkandet (s. 284).

CU 1974:36

145

Energiprogramkommittén lägger i betänkandet (SOU 1974:72) Energiforskning
fram förslag till program för forskning och utvecklingsarbete (FoU)
inom energiområdet. För programmet Energianvändning för lokalkomfort
- boende- och arbetsmiljö föreslår kommittén att 68,5 milj. kr. anslås för
de närmaste tre åren. På grund av områdets stora betydelse för besparing
av energi har kommittén även bedömt behovet av fortsatta insatser utöver
treårsperioden. Expert material på området har publicerats i ett anslutande
betänkande (SOU 1974:76). De olika ”delinsatser” som upptas i hemställan
i motionen 1974:1907 häri stort sett motsvarigheter i föreslagna FoU-insatser
inom det här åsyftade programmet. Enligt tilläggsdirektiv den 8 november
1974 skall energiprogramkommittén vidare dels utreda behovet av och kostnaderna
för bl. a. sådana prototyper och demonstrationsanläggningar som
kan förväntas effektivisera energianvändningen genom att nu befintliga
FoU-resurser förs ut till praktisk användning, dels utarbeta förslag till plan
för en eventuell förstudie rörande allmänna energisystemstudier.

Installationsbranschutredningen redovisar i betänkandet (SOU 1974:47) Installationssektorn
diskussioner och förslag kring installationssektorns struktur,
funktionssätt och utvecklingsförutsättningar. 1 ett kapitel om installationerna
i förvaltningsskedet ges bl. a. en översikt över installationssektorns
möjligheter att via installationer påverka energiförbrukningen i byggnader.
Utredningen framlägger i detta sammanhang förslag gällande energibesparing.
Härvid betonas bl. a. att avsevärda besparingseffekter kan uppnås
genom en effektiv förvaltning med större inslag av planering och förebyggande
underhåll och över huvud taget förbättrad skötsel av framför
allt pann- och ventilationsanläggningar. I detta sammanhang föreslås bl. a.
olika utbildningsåtgärder.

Värmeanläggningsutredningen lägger i betänkandet (SOU 1974:77) Värmeförsörjning
enligt värmeplan fram förslag till lag om allmänna värmesystem.
Syftet med sådana system - t. ex. i form av fjärrvärmeanläggningar - är
bl. a. att effektivisera byggnadsuppvärmningen. Redan i direktiven för utredningen
understryks att bostadsuppvärmningen måste betraktas i ett större
energipolitiskt sammanhang.

Energipolitiska delegationen (Ju 1973:22; ordförande: f. d. generaldirektör
Erik Grafström) planerar, enligt vad som meddelas i propositionen 1974:170
(s. 3) bl. a. att under innevarande budgetår i en särskild arbetsgrupp undersöka
förutsättningarna för en effektivare energianvändning inom byggnader
och hushåll.

Riksdagsbehandling av frågan våren 1974

Två vid början av årets riksdag väckta motioner med yrkanden som tillsammans
till väsentlig del motsvarar det här aktuella yrkandet i motionen
1974:1907 behandlades under riksdagens vårsession av näringsutskottet (NU
1974:26) i samband med andra frågor rörande energiförsörjningen respektive

CU 1974:36

146

av civilutskottet (CU 1974:21) i anslutning till propositionen 1974:69 angående
vissa energisparande åtgärder. Motionerna avstyrktes, bl. a. med
hänvisning till pågående utredningsarbete, och avslogs av riksdagen. Vissa
reservationer förekom.

Tillämpning av konkurrensbegränsningslagen på fastighets- och bostadsmarknaden Gällande

rätt

Konkurrensbegränsningslagen - lagen (1953:603) om motverkande i vissa
fall av konkurrensbegränsning inom näringslivet (omtryckt 1970:418, ändrad
senast 1972:733) - syftar till att främja en från allmän synpunkt önskvärd
konkurrens. Tillämpningen av lagen ankommer på marknadsdomstolen -vars verksamhet närmare regleras i lagen (1970:417) om marknadsdomstol
m. m. (ändrad senast 1973:879) - och näringsfrihetsombudsmannen (NO).
Lagen innehåller förbud - med dispensmöjlighet - mot vertikal prisbindning
(bruttopriser) och mot anbudskarteller. I fråga om annan konkurrensbegränsning
finns möjlighet att inskrida när denna anses medföra skadlig verkan,
vilket är fallet när konkurrensbegränsningen på ett från allmän synpunkt
sett otillbörligt sätt påverkar prisbildningen, hämmar verkningsförmågan
inom näringslivet eller försvårar eller hindrar annans näringsutövning. I
andra fall än förbudsfallen skall domstolen genom förhandling försöka
undanröja skadlig verkan av konkurrensbegränsning som bringas under dess
bedömning. Om förhandlingen inte leder till att den skadliga verkan undanröjs
gäller olika regler beroende på ärendets art. I fall av leveransvägran
och liknande diskriminering kan domstolen ålägga leveransskyldighet vid
vite. I andra fall skall domstolen, om saken anses vara av större vikt, göra
anmälan till Kungl. Maj:t när en förhandling har misslyckats. Om den skadliga
verkan består i att visst pris är uppenbart för högt, kan Kungl. Maj:t
förordna om visst högsta pris som inte får överskridas utan tillstånd.

Lagen riktar sig mot åtgärder av företagare. Med företagare förstås enligt
lagen (26 §) envar som yrkesmässigt tillverkar, köper eller säljer viss förnödenhet
åt annan, driver rörelse för utförande av viss tjänst åt annan eller
utövar något annat av vissa specificerade slag av rörelse. Försäljning och
upplåtelse av fast egendom faller utanför konkurrensbegränsningslagen, något
som fastslagits genom ett prejudicerande beslut av marknadsdomstolens
föregångare näringsfrihetsrådet (1959 nr 10). 1 förarbetena nämndes (prop.
1946:264 s. 37, prop. 1953:103 s. 285) att element av monopolistisk prisbildning
torde förekomma i fråga om såväl tomtmark som bebyggda fastigheter.
De spörsmål som sammanhängde härmed ingick emellertid i den
allmänna bostadspolitiska samt stadsplane- och regiontekniska planeringen,
anfördes det; i viss mån hade de också samband med den allmänna jordbrukspolitiken.
Övervakning av de monopolistiska tendenserna på detta om -

CU 1974:36

147

råde borde därför lämpligen åstadkommas i annan ordning än den i konkurrensbegränsningslagen
avsedda. Beträffande hyresmarknaden ansågs den
gällande hyresregleringen skapa tillräckliga garantier mot monopolistiska
tendenser.

Utredning angående konkurrensbegränsningslagstiftningen

Chefen för handelsdepartementet har nyligen tillkallat fem sakkunniga
(ordförande: departementsrådet Lars Jonson) med uppgift att göra en översyn
av lagstiftningen rörande konkurrensbegränsning. I direktiven, som utfärdades
den 13 september 1974, anges olika förhållanden inom samhällsutvecklingen
och ekonomin som påverkat förutsättningarna för lagstiftningen,
såsom ingripanden från samhällets sida på olika områden - inom ramen
för arbetsmarknadspolitik, regionalpolitik, industripolitik, miljöpolitik, konsumentpolitik
osv. -, koncentrationsutvecklingen inom näringslivet och den
internationella utvecklingen. Departementschefen anför att översynen av
konkurrensbegränsningslagstiftningen bör vara genomgripande och att de
sakkunniga inte bör bindas av några mera detaljerade direktiv utan ha möjlighet
att förutsättningslöst diskutera vad som eftersträvas med lagstiftningen.
Förhållandet mellan denna lagstiftning och näringspolitiken i övrigt skall
särskilt analyseras. Olika syften med lagstiftningen framhålls, och det uttalas
att de sakkunniga, om det behövs för att fullfölja utredningsuppdraget, kan
pröva även frågor utanför det område som departementschefen berört i direktiven.

Utskottet

I flera av de utredningsbetänkanden i energifrågor som har framlagts under
den senaste tiden ingår, såsom redovisats ovan, förslag till energibesparande
åtgärder inom bostadssektorn. Ytterligare utredningsarbete pågår. Förslagen
avser delvis föreskrifter och insatser som kan leda till praktiska resultat
tämligen omgående, delvis forsknings- och utvecklingsarbete med mera långsiktig
inriktning. Vid beredningen av förslagen bör hänsyn givetvis tas till
synpunkter som tillförs genom remissbehandlingen, vilken i ett par viktiga
fall ännu inte är avslutad. Frågan om energibesparing och över huvud taget
om förbättrad hushållning med energiresurserna måste, som utskottet framhöll
i våras i anledning av en motion med ungefär samma syfte som motionen
1974:1907 i nu aktuell del, otvivelaktigt få stort utrymme i det energipolitiska
handlingsprogram som statsmakterna nästa år skall ta ställning till. Det
kan förutsättas att stor betydelse i det sammanhanget kommer att tillmätas
bostadssektorn. Att riksdagen på nuvarande stadium skulle göra ett så preciserat
uttalande i fråga om energibesparande åtgärder inom denna sektor
som motionärerna föreslår är enligt utskottets mening inte lämpligt. Utskottet
avstyrker därför det berörda yrkandet i motionen 1974:1907.

CU 1974:36

148

Konkurrensbegränsningslagen (1953:603) är, framhålls det i motionen
1974:1916, inte tillämplig på konkurrensfrågor rörande fast egendom. De
skäl som en gång har föranlett detta undantagande är inte längre utslagsgivande,
hävdas det. Motionärerna lämnar exempel på olika intressekonflikter
på bostadsproduktionens område, där det enligt deras mening skulle vara
befogat att de konkurrensvårdande organen kunde ingripa. Yrkandet i motionen
går ut på att konkurrensbegränsningslagen skall göras tillämplig även
på fastighets- och bostadsmarknaden. Denna lagändring skulle genomföras
utan att saken skulle tas upp inom den utredning rörande konkurrensbegränsningslagstiftningen
som pågår sedan en tid.

En omedelbar lagändring enligt önskemålet i motionen 1974:1916 avstyrks
av utskottet. Utskottet utgår emellertid från att den nämnda utredningen,
som enligt sina direktiv skall verkställa en genomgripande översyn av konkurrensbegränsningslagstiftningen,
kommer att överväga om den nuvarande
avgränsningen av tillämpningsområdet bör bibehållas och därvid också pröva
argument av den art som förekommer i motionen.

Stockholm den 20 november 1974

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: herrar Svanberg (s). Regnéll (m), Bengtsson i Landskrona (s),
Gustafsson i Byske (c), Andersson i Storfors (s). Rask (s). Blomkvist (s).
Hovhammar (m), Svensson i Malmö (vpk), Petersson i Ronneby (c). Gustafsson
i Säffle (c). Pettersson i Helsingborg (s), Sivert Andersson i Stockholm
(s), fru Oskarsson (c) och herr Wirtén (fp).

Avvikande mening

beträffande motionen 1974:1907 av herr Wirtén (fp) som anser att det stycke
på s. 4 i yttrandet som börjar med ”1 flera” och slutar med ”motionen
1974:1907” bort ha följande lydelse:

Genom de utredningsbetänkanden som har redovisats ovan har en god
grund lagts för ett samlat program för hushållning med energi inom bostadssektorn.
Om de uppslag som har kommit fram tas till vara synes stora
möjligheter till energibesparing öppna sig. Det är enligt utskottets mening
angeläget att riksdagen genom ett sådant beslut som föreslås i det här aktuella
yrkandet i motionen 1974:1907 markerar att regeringen vid den fortsatta
beredningen av energifrågorna bör ägna särskild uppmärksamhet åt de besparingsmöjligheter
som erbjuder sig inom bostadssektorn.

CU 1974:36

149

Bilaga 6

Motionsyrkandenas behandling

Motion	Yrkande	Utskottets
(nr)		yttrande (s.)
259 (fp)	A	22
	B	22
	C	41
578 (c)	1	39
	2	42
	3	41
584 (c)		24
903 (m)	1	58
	2	58
907 (vpk)	1	45
	2	21
916 (m)	A4	41
	Bl	22
	B2	22
1158 (m)		20
1580 (fp)	1	41
	2	41
1581 (vpk)		56
1894 (c)		44
1895 (s)	1	44
	2	44
1896 (s)		56
1897 (s)		39
1898 (c)		44
1899 (s)		49
1900 (m)		20
1901 (fp. c. ni)		29
1902 (ni)	1	29
	2	35
	3	38
	4	36
	5	36
	6	41
	7	41, 42
	8	45
	9	57
	10	57
	II	57
	12	46, 48
	13	60
	14	61

Utskollets Reservation Särskilt

hemställan (nr) yttrande

(punkt) (nr)

43 21

46 24

42 20a-b

71 7

53 29

1 I

42 20a-b

3
3

1 1

42 20a-b

68 40

49 26

50 27

66 39

50 27
58

1 I

20 9

19 8

29 13a-b

35 I6a-b

32 14

33 15

42 20a-b

43. 45 21. 23

51 28

70 42

69 41

57, 62 32a-b, 37

55. 56 30a-b, 31 a-b

75 43

CU 1974:36

150

Motion

(nr)

1904 (c)

1905 (s)

1906 (s)

1907 (fp)

1908 (vpk)

Y rkande	Utskottets	Utskottets	Reservation
	yttrande (s.)	hemställan (punkt)	(nr)
1	22	2	2
2	20	1	1
3	24, 25	11. 12	5
4	57	70	42
5	46, 48. 49	55, 56, 57	30a-b, 3la-b, 32a-b
6	32	26
7	28, 35	21. 29	lOa-b. 13a—b
8	32	27
9	32	27, 28	12a—b
10	36	34
II	41	42	20a-b
12	39	38
13	43	49	26
15	23	8
16	-	-
1	60	71
2	60	71
3	60	71
	42	44	22
Al	22	5
A2	20, 23	1. 5	1
Bl	24	II
B2	24	II
B3	25	13
Cl	42	46	24
C2	41	42	20a-b
C3	42	44	22
C4	43	48	25
Dl	35	29	I3a-b
D2	29	19	8
El	46. 57	55. 70	30a-b. 3la-b,
E2	23	9	4
F	61	76
Ga-f	CU 37	-
1	23	6	3
2	30	23	II
3	28, 30	18, 21	7, lOa-b
4	37. 38	35	I6a-b
6	52, 54	60, 62. 67	38
7	49, 50. 56	59. 60. 61, 65.	33. 34. 35
8	46. 48. 49	55, 56. 57	30a-b, 3la-b, 32a-b
9	46, 48	55. 56. 57	30a-b. 3la-b, 32a-b

Särskilt

yttrande

(nr)

2a-b

CU 1974:36

151

Motion	Yrkande	Utskottets	Utskottets	Reservation
(nr)		yttrande	hemställan	(nr)
		(s.)	(punkt)
1909 <l'p)		39	37
1910 (fp)	1	41	43	21
	2	26	14
	3	60	73
1911 (m)	1	51	62	36
	2	55	66	39
1912 (c)	1	54	67
	2	24. 25	11. 12	5
1913 (m)	I	40	41	19
	2	40	41	19
1914 (s)		40	40
1915 (m)	a	29	21	lOa-b
	b	29	21	lOa-b
	c	42	44	22
	d	55	66	39
1916 (fp)		36	31
1917 (s)		38	35	I6a-b
1918 (fp)		35	30
1919 (s)	a	39	36
	b	39	36
1920 (fp)	1	39	38
	2	39	38
1921 (fp)		23	7
1922 (c)		43	47
1923 (s)		38	35	16a-b
1929 (m)	1	26	15	6
	2	27	16
1930 (ni)		26	15	6
1931 (s)		27	17

Särskilt

yttrande

(nr)

CU 1974:36 152

Innehåll

Propositionerna 1

Motionerna 6

Väckta vid riksdagens början 6

Väckta i anledning av propositionen 1974:150 7

Väckta i anledning av propositionen 1974:152 19

Yttranden m. m 19

Utskottets yttrande 19

Bostadspolitikens mål och medel 19

Den bostadspolitiska organisationen m. m 23

Förbättrad boendemiljö 24

Förköpslagen 26

Markpolitik och planfrågor 27

Markvillkoret 27

Finansiering av markförvärv 30

Kommunernas planering av markförvärven m. m 31

Ny markanvändnings- och byggnadslagstiftning 31

Åtgärder för att främja konkurrensen på byggmarknaden, m. m. 31

Allmänna riktlinjer för markfördelningen 31

Byggande i egen regi, upphandlingsförfarandet 33

De allmännyttiga bostadsföretagen 35

Övriga frågor 36

Bostadsfinansiering och bostadsbeskattning 36

Allmänna utgångspunkter 36

Bostadsfinansiering 37

Kreditförsörjningen till bostadsbyggandet m. m 45

Ändringar i hyreslagstiftningen m. m 45

Hyresgästinflytande vid sanering av bostadshus, m. m 45

Rätt för hyresgäst att återflytta efter ombyggnad 49

Lägenhets underhåll m. m 49

Uppsägningstid 52

Besittningsskydd 52

Hyresregleringens avveckling 52

Bruksvärdesreglerna 54

Fullföljdsbestämmelserna m.m 57

Vissa övriga frågor 57

Bostadstillägg 59

Utskottets hemställan 61

Reservationer 69

Särskilda yttranden 95

CU 1974:36

153

Bilagor

1. Vissa lagförslag 101

2. Direktiv för utredningen av den statliga organisationen för uppgifter
avseenden byggnadsväsen, fysisk planering och bostadspolitik
115

3. Yttrande från skatteutskottet 119

4. Yttrande från lagutskottet 129

5. Yttrande från näringsutskottet 144

6. Behandlingen av motionsyrkanden 149

GOTAB 74 8314 Stockholm 1974