Civilutskottets betänkande angående motion om ändrade bestämmelser för värmeisolering i fastigheter (Betänkande 1973:CU27 Civilutskottet)

Civilutskottets betänkande nr 27 år 1973

CU 1973:27

Nr 27

Civilutskottets betänkande angående motion om ändrade bestämmelser
för värmeisolering i fastigheter.

Motionen

I motionen 1973:60 av herrar Torwald (c) och Hörberg (fp) hemställs
att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om utredning av de problem med
värmeförluster vid bostads- och lokaluppvärmning som närmare belysts i
motionen i och för utarbetande av skärpta bestämmelser för isolering och
ventilation av bostäder m. m.

Yttranden

Över motionen har statens planverk och Ingenjörsvetenskapsakademien
yttrat sig. I båda yttrandena anförs att utredning i frågan är befogad
och bör utföras inom energiprognosutredningen. Yttrandena har som
bilaga fogats till detta betänkande.

Nuvarande förhållanden m. m.

Byggnadsstadgan (BS) har utfärdats av Kungl. Maj:t med stöd av 8 §
byggnadslagen (BL). I 46 § BS stadgas att byggnad för stadigvarande
bruk, vari inryms bostads- eller arbetsrum, skall anordnas och inredas så
att den bereder möjlighet till trevnad och god hygien. Särskilt skall
beaktas bl. a. att byggnaden skall bereda erforderlig värme- och ljudisolering
samt tillfredsställande skydd mot fukt samt att byggnaden skall
kunna uppvärmas och ventileras på tillfredsställande sätt.

Med stöd av 76 § 1 mom. BS har statens planverk i Svensk byggnorm
67 utfärdat bindande föreskrifter om bl. a. värmeisolering av byggnad
avsedd för stadigvarande bruk. Enligt dessa föreskrifter skall sådan
byggnad vara så värmeisolerad och vindtät att lämpligt rumsklimat kan
uppnås i byggnaden. Byggnadsdelar som omsluter sådan byggnad skall
utföras så att de får högst vissa angivna värmegenomgångstal (k-värden).

Enligt bemyndigande i 76 § 2 mom. BS har planverket som råd och
anvisning uttalat att det ur ekonomisk synpunkt, beroende på konstruktion
och uppvärmningssystem, kan vara motiverat med kraftigare
värmeisolering än enligt ovannämnda minimikrav.

Ett motsvarande system av bindande föreskrifter samt råd och
anvisningar har utfärdats för ventilation av bostadshus m. m.

Civilministern besvarade i riksdagen den 20 mars 1970 en enkel fråga
av herr Werner (vpk) angående förbrukning av elström vid uppvärmning

1 Riksdagen 1973. 19 sami. Nr 27

CU 1973:27

av villor m. m. I svaret anfördes bl. a. att minimikraven på isoleringsförmågan
i olika byggnadsdelar satts med beaktande av även det samhällsekonomiska
intresset av återhållsamhet vid användning av värmeenergi
och därmed högre än som kan anses motiverat av enbart bostadshygieniska
skäl.

Vid beräkning av låneunderlag för statligt bostadslån ges enligt
bostadsstyrelsens anvisningar tillägg för värmeisolering av översta bjälklag
och yttervägg då värmegenomgångstalet understiger visst värde.

Kungl. Majit tillkallade år 1972 sakkunniga för att utreda och bedöma
den framtida utvecklingen på energiområdet (energiprognosutredningen).
1 de delar av utredningens direktiv som här främst är av intresse anförs
följande:

De sakkunniga bör göra en analys av energikommitténs prognos för
utvecklingen till 1975 mot bakgrund av det faktiska utfallet hittills. Med
hänsyn till bl. a. att en uppföljning av 1970 års långtidsutredning
kommer att pågå samtidigt bör detta arbete få förtur.

Huvuduppgiften för de sakkunniga blir sedan att utsträcka prognosen
fem å tio år, således till 1980—1985. Kommitténs uppskattning av
energibehovet för perioden 1975—1985 bör även räknas fram med fem å
tio år. De sakkunniga bör dock vara oförhindrade att ändra eller helt
frångå uppdelningen mellan prognos och uppskattning.

Som energikommittén har framhållit kan prognosmetoderna förbättras.
Bl. a. bör de sakkunniga i större utsträckning än energikommittén
utarbeta alternativa prognoser utifrån olika kombinationer av förutsättningar.
Substituerbara former för energiproduktion bör jämföras med
varandra och möjligheterna att inom olika områden begränsa energiförbrukningen,
bl. a. genom effektivare användning av den producerade
energin bör studeras. Man bör söka värdera sannolikheten för redovisade
alternativ och analysera deras samhällsekonomiska och miljömässiga
konsekvenser.

En fråga som bör undersökas närmare är hur energimarknaden
påverkas av prisutvecklingen för energi jämfört med den allmänna
prisnivån och av förändringar i prisrelationerna mellan olika energiformer.
De sakkunniga förutsätts undersöka effekterna även av olika
regleringar vidtagna i miljövårdssyfte. Inverkan av eventuella särskilda
avgifter — som komplement till reglerande åtgärder — för sådan
energianvändning som innebär särskilt stor belastning på miljön bör
studeras. De sakkunniga bör härvid samråda med — förutom berörda
myndigheter — utredningen rörande kostnaderna för miljövården.

De sakkunnigas analyser av olika utvecklingsalternativ för energiförsörjningen
bör kunna tjäna som väsentligt underlag för nödvändiga
avvägningar vad gäller energisektorns resursutnyttjande i vid mening.

Vid prognosarbetet bör hänsyn tas till tänkbar teknisk utveckling
inom eller med anknytning till energiområdet. Härvid bör bl. a. styrelsen
för teknisk utveckling kunna lämna underlag. Även relevanta drag i den
ekonomiska utvecklingen måste beaktas liksom de internationella förhållanden
som är av vikt med hänsyn till vårt lands beroende av import av
fossila bränslen och eventualiteten av kännbara prisstegringar och
knapphet på dessa.

CU 1973:27

Utredningen har i juli 1973 i en lägesrapport (Ds 1 1973:2) bl. a.
redovisat dittills utfört inventeringsarbete. I rapporten anförs bl. a. (s.
174) att en genomgång påbörjats av de faktorer som bestämmer
energiförbrukningen för uppvärmningsändamål. Enligt vad utskottet
erfarit kommer utredningen att till sig knyta referensgrupper bl. a. för att
studera isoleringens och ventilationens betydelse och sålunda behandla de
tekniska och ekonomiska aspekter som berörs i motionen.

Utskottet

Energiprognosutredningen kommer att behandla de frågor som motionärerna
önskar få ytterligare utredda. Någon åtgärd från riksdagens
sida är sålunda inte behövlig. Överväganden om eventuella ändringar i
byggnadsstadgan och med stöd därav utfärdade bestämmelser torde
därefter i första hand få ankomma på Kungl. Maj:t och statens planverk.
Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1973:60.

Stockholm den 18 oktober 1973

På civilutskottets vägnar
ERIK GREBÄCK

Närvarande: herrar Grebäck (c), Bergman (s), Almgren (s), Kristiansson i
Örkelljunga (s), Petersson i Nybro (s), Lindkvist (s), Ullsten (fp), fru
Olsson i Hölö (c), herrar Wennerfors (m), Claeson (vpk), Jadestig (s),
Åkerfeldt (c), Brännström (s) och Adolfsson (m).

CU 1973:27

Bilaga

Statens planverk (1973-09-10)

Motion 1973:60 om ändrade bestämmelser för värmeisolering av fastigheter I

skrivelse 1973-02-26 till statens planverk har planverket beretts
tillfälle att yttra sig över rubricerad motion, vari hemställs att riksdagen
hos Kungl. Maj:t anhåller om utredning av de problem med värmeförluster
vid bostads- och lokaluppvärmning som närmare belysts i motionen
i och för utarbetande av skärpta bestämmelser för isolering och
ventilation av bostäder m. m. Med anledning härav avger planverket
följande yttrande:

Först vill planverket erinra om att förbättrad värmeisolering endast är
en av flera tänkbara åtgärder för att hålla tillbaka ökningen av
bränsleförbrukningen för uppvärmning av byggnader. Andra åtgärder som
kan ge snabbare resultat är noggrannare avvägning av temperatur och
ventilation i bostadsbyggnader och arbetslokaler, återvinning av överskottsvärme
och åtgärder för att höja verkningsgraden vid värmealstringen.

När det gäller förbättrad värmeisolering av byggnader har en skärpning
av nybyggnadskraven måttlig effekt på kort sikt, eftersom en årlig
produktion av 0,1 miljoner bostadslägenheter endast utgör 3 % av det
nuvarande bostadsbeståndet 3,3 miljoner lägenheter. För att få full effekt
måste därför även det äldre byggnadsbeståndet påverkas och särskilt de
byggnader som är dåligt värmeisolerade.

Enligt åläggandet i 76 § BS har planverket i Svensk Byggnorm 67
(SBN 67) jämlikt 46 § BS meddelat föreskrifter om erforderlig
värmeisolering och tillfredsställande ventilation ”i byggnad för stadigvarande
bruk, vari inrymmes bostads- eller arbetsrum”.

Föreskrifterna om värmeisolering har utarbetats i samråd med
Nordiska Kommittén för Byggbestämmelser (NKB), som är ett samarbetsorgan
för de centrala byggnadsmyndigheterna, och kraven rörande
värmeisolering är därför tämligen väl samordnade i de nordiska länderna.
Frågan om att skärpa kraven på värmeisolering av byggnader i syfte att
uppnå ekonomiskt optimal isolering har preliminärt berörts inom NKB,
men något underlag för ställningstagande till detta problem har inte tagits
fram.

Kraven på lägsta godtagbara värmeisolering i SBN 67 är baserade på
det grundläggande kravet i 46 § BS att byggnader ”skall anordnas och
inredas så, att den bereder möjlighet till trevnad och god hygien”.
Kravnivån i föreskrifterna grundar sig i stort sett på erfarenhet, eftersom
några direkta medicinska undersökningsresultat inte föreligger. De
nuvarande kraven i SBN 67 överensstämmer i allt väsentligt med kraven i
närmast föregående utgåva av tillämpningsbestämmelserna till BS från år
1960 (BABS 1960). Några erinringar mot kraven från hygienisk
synpunkt under de år dessa bestämmelser har tillämpats har inte

CU 1973:27

framkommit och det har därför inte funnits anledning att skärpa kraven
av denna anledning.

Kraven i SBN 67 ger emellertid inte den ekonomiskt mest fördelaktiga
värmeisoleringen för alla typer av konstruktioner. Av denna anledning
framhålls särskilt i rådgivande text i SBN 67 att det från ekonomisk
synpunkt kan, beroende på konstruktion och uppvärmningssystem, vara
motiverat med bättre värmeisolering än vad som krävs i SBN 67.1 detta
sammanhang bör även observeras att bostadsstyrelsen beviljar tilläggslån
för värmeisolering utöver minimikraven i Svensk Byggnorm. Detta torde
ha bidragit till att man nu som regel isolerar bättre än enligt de uppställda
minimikraven.

Vad som är mest ekonomisk värmeisolering varierar från fall till fall,
med hänsyn till konstruktionens utförande, bränslepris, ränteläge etc.
För en viss konstruktion kan man teoretiskt beräkna det gynnsammaste
värmegenomgångstalet (k-värdet) enligt formel (1) på s. 248 i bifogad
artikel1, som har skrivits som kommentar till bestämmelserna om
värmeisolering i 1960 års anvisningar till byggnadsstadgan (BABS 1960).
För en konstruktion med ett visst isoleringsmaterial kan den ekonomiskt
optimala värmeisoleringen (punkt ke enligt fig 2)1 hamna vid ett annat
k-värde än för en konstruktion med ett annat isoleringsmaterial. Som
regel erhålls ekonomiskt optimal värmeisolering vid ett lägre k-värde för
högisolerande material (t. ex. mineralull) än för ej lika starkt isolerande
material (t. ex. lättbetong). Eftersom den senare typen av isoleringsmaterial
ibland även har någon annan egenskap än värmeisoleringsförmåga
som behöver utnyttjas i konstruktionen (t.ex. bärförmåga), kan man
totalt sett ibland — men inte alltid — få den mest ekonomiska
konstruktionen vid ett högre k-värde än vid ett lägre. Det är alltså
vanskligt att basera generella värmeisoleringskrav på optimala isoleringsutföranden.
Härtill kommer svårigheten att förutsäga framtida
ränteläge samt val av energiformer för uppvärmning och dessas kostnadsutveckling.

I anslutning till vad som ovan har framförts bör erinras om att bättre
värmeisolering, än vad som krävs från hygienisk synpunkt, även torde
kunna motiveras av sådana samhällsekonomiska intressen såsom värdet av
minskad miljöförstöring, minskad valutautförsel och minskat beroende av
bränsleimport i krislägen.

Som framhålls i motionen — och som även har påpekats i flera andra
sammanhang — kan på längre sikt stora belopp sparas årligen för
samhället genom förbättrad värmeisolering av byggnader. Vissa besparingsmöjligheter
torde även finnas på ventilationssidan.

Då även positiva effekter erhålls på landets ekonomi genom minskad
valutaåtgång och minskad miljöförstöring om värmeisoleringsstandarden
förbättras, anser planverket att det kan vara värdefullt att dessa frågor
utreds närmare. Planverket anser att utredningen bl. a. bör syfta till att ge

1 Uppgifterna hämtade frän artikel ur ”Byggkommentarer” med kommentarer till
1960 års bestämmelser om värmeisolering (BABS 1960). Artikeln här ej medtagen.

CU 1973:27

ett säkrare underlag för tillämpningsbestämmelser som planverket har
befogenhet att utfärda med stöd av 76 § byggnadsstadgan. Härvid bör
givetvis även frågan om förbättrad värmeisolering av befintlig bebyggelse
studeras. Vidare är det angeläget — med hänsyn till vad planverket
inledningsvis framfört — att samtidigt överväga andra frågor, som
påverkar energiförbrukningen i byggnader, såsom uppvärmningsprinciper
och verkningsgrad hos uppvärmningsanordningar, ventilationens omfattning
samt andra faktorer som påverkar inneklimatet.

En utredning av ovan angivet slag synes ligga inom energiprognosutredningens
verksamhetsområde. Det bör observeras att flera forskare med
stöd av anslag från byggforskningsrådet (BFR) har studerat olika
delproblem som har sammanhang med här berörda frågekomplex.

Beslut i detta ärende har fattats av undertecknad Holm. Vid den
slutliga handläggningen har även närvarit överingenjören Essunger,
avdelningsdirektörerna Sundberg, föredragande, Norell och Rönning.

Ingenjörsvetenskapsakademien (1973-09-13)

Yttrande över motion om ändrade bestämmelser för värmeisolering i
fastigheter (1973:60)

Civilutskottet har berett Ingenjörsvetenskapsakademien tillfälle att
yttra sig över motion 1973:60 av hrr Torwald och Hörberg om ändrade
bestämmelser för värmeisolering i fastigheter. Motionen föreslår utredning
av problemen med värmeförluster vid lokaluppvärmning samt av
skärpta bestämmelser för isolering av bostäder.

Motionen anför att uppvärmningen av bostäder idag beräknas kosta ca
2 miljarder kronor årligen. Uppskattningsvis en fjärdedel av dessa
uppvärmningskostnader går förlorade till följd av värmeförluster genom
glasade partier, ytterväggar, bjälklag m. m. Kunde dessa förluster på
något sätt reduceras skulle de samhälleliga besparingarna bli stora.

Motionen angriper också Statens Planverks råd och anvisningar
rörande det högsta värmegenomgångstal olika byggnadsdelar får ha.
Motionärerna menar bland annat att den beräkning som dessa rekommenderade
värmegenomgångstal (s. k. k-värde) vilar på utnyttjar kostnaderna
för uppvärmning under 1960-talet och anför att de kraftigt stigande
priserna på petroleumprodukter torde bli bestående och därigenom
motivera en kraftigare isolering.

Oljeförbrukningen i Sverige uppgick 1972 till 34.6 miljoner m3, varav
36.9 % eller 12.8 miljoner m3 användes till lokaluppvärmning. Tendenserna
pekar på att denna oljeandel kommer att öka under kommande år
huvudsakligen beroende på att antalet bostäder ökar.

Lokaluppvärmning sker idag på i princip två sätt nämligen med
direktverkande elvärme eller med hetvatten som cirkulerar i ett slutet
system och värms med eldningsolja (antagligen kommer spillvärme från
kärnkraftverken i framtiden att utnyttjas för bostadsuppvärmning).

I allt fler nyproducerade småhus sker uppvärmningen med direkt -

CU 1973:27

verkande elvärme. Centrala Driftledningen, CDL, räknar i sina prognoser
med 1.54 miljoner lägenheter i småhus år 1985 av vilka 65 % (1.0 miljon)
bedöms bli eluppvärmda.

Produktionen av elektrisk kraft sker idag till 75 % i vattenkraftverk,
resten i olika typer av oljeeldade kraftverk. I framtiden kommer
antagligen den dominerande elenergiproduktionen att ske med kärnkraft.
CDL räknar sålunda med att kärnkraftandelen år 1985 kommer att uppgå
till hälften av den totala elenergiproduktionen. Uppvärmningssystem som
baseras på förbränning av olja antingen i villapanna, större hetvattencentral
eller i kraftverk (kraftvärmeverk) är direkt beroende av oljepriset
för sin driftsekonomi.

Oljeprisutvecklingen präglas av osäkerhet. Tidigare har ansetts att
världens oljetillgångar var så stora att någon oro för stigande oljepriser ej
var motiverad. Under 1960-talet var också priserna på petroleumprodukter
svagt fallande, under det att konsumentprisindex steg ungefär 40
% under motsvarande period. En omsvängning har emellertid redan skett
och priserna på petroleumprodukter kommer med all sannolikhet att
höjas kraftigt under kommande år.

När man idag projekterar en viss byggnadstyp måste hänsyn tagas till
att byggnadsstadgans normer skall vara uppfyllda. De rent byggnadstekniska
bestämmelserna i denna har formen av generella riktlinjer för
byggandet för att skydda människors liv och hälsa samt främja hygien
och trevnad. Normernas krav på värmeisoleringsförmåga har utformats
för att i första hand uppfylla hygienens villkor. Tillämpningsbestämmelser
i form av föreskrifter, råd och anvisningar skall utfärdas av Statens
Planverk.

Vid projekteringen av en byggnad är det väsentligt att ett för hela
husets livslängd optimalt k-värde väljes. En förbättrad isolering minskar
både effekt- och energibehov för uppvärmningen, vilket är av stor
samhällsekonomisk betydelse. Dessutom bör det påpekas att andra
faktorer än isoleringen såsom ventilation, varmvattenberedning m. m. bör
beaktas vid projekteringen av en byggnad.

I optimalt k-värde ingår en isolertjocklek som begränsar värmeförlusterna
i sådan grad att en ytterligare ökning av isolertjockleken ej är
ekonomiskt motiverad. Härvid måste den isolerade anläggningens driftförutsättningar
vara kända och beräknas från antaganden om uppvärmnings-
och isoleringskostnader.

För extra värmeisolering i redan befintliga byggnadsdelar lämnas även
föreskrifter av Statens Planverk. Huvudmotivet för införande av extra
värmeisolering torde vara privatekonomiskt. Detta innebär att de ökade
årliga kapitalkostnaderna på grund av extra värmeisolering bör vara lägre
än besparingen i uppvärmningskostnaderna. Det privatekonomiskt optimala
k-värdet kan härvid bestämmas.

All energianvändning är förknippad med miljöstörning i någon form.
Uppvärmningen av byggnader medför sålunda också en miljöstörning, då
oftast i form, av svavelutsläpp från de oljeeldade anläggningarna. Detta
utsläpp förorsakar samhället skador.

CU 1973:27

Den för samhället mest gynnsamma situationen vore att så litet energi
som möjligt användes till bostadsuppvärmningen. Detta uppnås genom
att inte endast isolera privatekonomiskt optimalt utan därjämte samhällsekonomiskt
optimalt, vari även de externa kostnaderna för uppvärmningen
beaktas, dvs. hänsyn till miljöverkningar m. m. Detta måste gälla
under förutsättning att den enskilde i ett sådant fall inte ökar sin
energiförbrukning på grund av att uppvärmningskostnaden för honom
minskar.

För att isoleringen skall anpassas till det för samhället mest gynnsamma
fordras incitament till att isolera byggnader optimalt. Detta kan
uppnås t. ex. genom att utforma de statliga lånebestämmelserna så att
låneunderlaget för tilläggsisoleringen följer den direkta isoleringskostnaden.

Akademien bedömer alltså att en utredning om problemen med
värmeförluster vid lokaluppvärmning är befogad. Det lämpligaste organet
för att utföra en sådan utredning torde vara den statliga energiprognosutredningen
som i sina prognoser för den svenska energiförsörjningen skall
beakta de faktorer som påverkar densamma. I direktiven till energiprognosutredningen
framhålles också att denna skall se över möjligheterna att
inom olika områden begränsa energiförbrukningen, bland annat genom
effektivare användning av den producerade energin. Samtidigt vill dock
akademien påpeka att en utredning som berör dessa problem om
effektivare energianvändning för närvarande pågår inom akademien.

Akademien anser sammanfattningsvis att en utredning om problemen
med värmeförluster vid lokaluppvärmning är angelägen och att denna
utredning bör utföras inom den statliga energiprognosutredningen.

GOTAB 73 5213 S Stockholm 1973