Byggnaders inomhusmiljö m.m.
Betänkande 1994/95:BoU18
Bostadsutskottets betänkande
1994/95:BOU18
Byggnaders inomhusmiljö m.m.
Innehåll
1994/95 BoU18
Sammanfattning
I betänkandet behandlas regeringens förslag i budgetpropositionen avseende stöd till förbättring av inomhusklimatet, stöd till åtgärder mot radon i bostäder, bidrag till Fonden för fukt- och mögelskador samt anslag m.m. till byggforskningen jämte motioner. Dessutom behandlas under allmänna motionstiden 1995 väckta motioner som i vid mening avser byggnaders inomhusmiljö, bl.a. motioner som för fram miljö- och hälsoaspekter på byggande och boende.
Regeringens förslag tillstyrks med ett undantag. I fråga om stödet till radonsanering uttalar ett enigt utskott -- med anledning av förslag i budgetpropositionen och en motion -- att eventuella beslut om förändringar av villkoren för radonbidrag bör kunna anstå till senare i vår. Enligt utskottets mening bör det av regeringen aviserade programmet för att förbättra inomhusklimatet i bostäder och lokaler avvaktas.
Utskottet gör med anledning av motioner tillkännagivanden som innebär att insatser m.m. bör övervägas avseende
ett miljö- och hälsoriktigt byggande och boende, återanvändning och återvinning i byggandet, elöverkänslighet samt inriktningen m.m. av de ytterligare satsningar på att förbättra inomhusmiljön som aviserats till senare i vår.
Övriga motionsyrkanden avstyrks.
Till betänkandet har fogats 15 reservationer och 3 särskilda yttranden. Bl.a. avvisas i reservationer (m) de i motioner förordade tillkännagivandena. Dessutom har reservationer avgivits till förmån för motionsförslag bl.a. om kommunala energi- och miljörådgivare (v, mp), användning av återluft (fp) och (mp) samt FoU-verksamhet avseende tätorternas yttre miljö (c).
TOLFTE HUVUDTITELN
Propositionen
Regeringen har i proposition 1994/95:100 bilaga 13 (Näringsdepartementet) föreslagit riksdagen att
1. till Statens råd för byggnadsforskning: Förvaltningskostnader för budgetåret 1995/96 anvisa ett ramanslag på 34 500 000 kr,
2. till Byggforskning för budgetåret 1995/96 anvisa ett reservationsanslag på 247 100 000 kr,
3. bemyndiga regeringen att i enlighet med vad i budgetpropositionen anförts, under budgetåret 1995/96, låta staten ta på sig ekonomiska förpliktelser i samband med stöd till byggforskning som innebär åtaganden om högst 100 000 000 kr under budgetåret 1997, högst 60 000 000 kr under budgetåret 1998, högst 25 000 000 kr under budgetåret 1999 och högst 25 000 000 kr under budgetåret 2000,
4. godkänna den i budgetpropositionen förordade ändringen i det statliga stödet till fukt- och mögelskadade småhus,
5. medge att ramen för bidrag till Fonden för fukt- och mögelskador vidgas till 485 000 000 kr,
6. till Bidrag till Fonden för fukt- och mögelskador för budgetåret 1995/96 anvisa ett förslagsanslag på 105 000 000 kr,
7. godkänna den i budgetpropositionen förordade ändringen i det statliga bidraget till åtgärder mot radon i småhus,
8. till Bidrag till åtgärder mot radon i bostäder för budgetåret 1995/96 anvisa ett förslagsanslag på 25 000 000 kr,
9. godkänna ändamålet med den i budgetpropositionen redovisade bidragsverksamheten avseende bidrag till förbättring av inomhusklimatet,
10. till Bidrag till förbättring av inomhusklimatet för budgetåret 1995/96 anvisa ett reservationsanslag på 125 000 000 kr.
Motionerna
I betänkandet behandlas de under allmänna motionstiden 1995 väckta motionerna
1994/95:Bo203 av Stig Sandström m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om att elöverkänsliga skall ha rätt till bostadsanpassningsbidrag, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om regler för kommunalt stöd till bostadsanpassning vid elöverkänslighet, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om elöverkänsligas rätt till bidrag även till annan utrustning som krävs för att minska den sociala isoleringen, 4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur en fördjupad forskning kring elöverkänslighet skall utvecklas enligt vad i motionen anförts om studier i nära samarbete med drabbade personer.
1994/95:Bo212 av Karl Hagström (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om elöverkänslighet.
1994/95:Bo215 av Owe Hellberg m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär att Boverket får i uppdrag att tillsammans med berörda bygg- och bostadsaktörer presentera en handlingsplan för hur bygg- och bostadssektorn skall kunna ingå i kretsloppssamhället, 3. att riksdagen hos regeringen begär att Boverket får i uppdrag att återkomma med förslag -- bl.a. med beaktande av tänkbar användning av miljöavgifter -- om hur återanvändningen av byggnadsdetaljer skall öka.
1994/95:Bo222 av Bengt Silfverstrand m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om återanvändning av bygg- och rivningsavfall.
1994/95:Bo224 av Sigge Godin och Siw Persson (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rätten till bostadsanpassningsbidrag för dem som lider av elallergi, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en bredare information om Arbetarskyddsstyrelsens råd och anvisningar vid elallergi, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kravet på gemensam sanering av såväl arbetsplats som bostad för elallergiker, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fortsatt forskning vad gäller elallergi.
1994/95:Bo226 av Ronny Olander (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om problematiken med elöverkänslighet.
1994/95:Bo229 av Erling Bager och Lennart Fremling (fp) vari yrkas 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att öka radonsaneringen, 5. att riksdagen, med avslag på regeringens förslag om radonbidraget, beslutar att bidragsnivån 50 % skall vara kvar, 6. att riksdagen beslutar att det maximala bidraget för radonsanering skall vara 25 000 kr även efter den 1 juli 1995, 7. att riksdagen till Bidrag till åtgärder mot radon i bostäder för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 55 miljoner kronor.
1994/95:Bo231 av Knut Billing m.fl. (m) vari yrkas 4. att riksdagen beslutar att anslaget G 13 inom Näringsdepartementet utgår ur budgeten.
1994/95:Bo235 av Sören Lekberg (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ett nytt finansierings/regelsystem för bostads- och byggsektorn utreds med sikte på att medvetet styra material och processer mot större miljö- och naturhänsyn, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett kretsloppsanpassat bostadsbyggande.
1994/95:Bo237 av Owe Hellberg m.fl. (v) vari yrkas 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sjuka hus-problemet, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Boverkets roll för en ny energipolitik.
1994/95:Bo240 av Barbro Hietala Nordlund m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett program för att bygga ett samhälle baserat på en effektiv användning av förnyelsebara naturresurser.
1994/95:Bo242 av andre vice talman Görel Thurdin och Marianne Andersson (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om forskning om sambandet mellan elöverkänslighet och metaller, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om parlamentarisk utredning, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om den av bostadsutskottet tidigare begärda översynen.
1994/95:Bo244 av Marianne Carlström m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tillämpad forskning om elöverkänslighet.
1994/95:Bo245 av Barbro Johansson och Per Lager (mp) vari yrkas 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att forskningen på radiofrekventa fält bör öka i omfattning, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att försiktighetsprincipen skall gälla vid exponering av elektriska och magnetiska fält.
1994/95:Bo502 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om totalförbud mot återluft i utrymmen där levande varelser vistas.
1994/95:Bo503 av Gullan Lindblad (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fortsatt forskning om elöverkänslighet.
1994/95:Bo504 av Ulf Björklund m.fl. (kds) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att laglig reglering av luftflöden bör övervägas, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utreda möjligheten att miljö- och hälsoklassa fastigheter, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att obligatoriska krav bör ställas på tillverkare och importörer av byggnads- och inredningsmaterial att hälsobedöma dessa.
1994/95:Bo510 av Per Lager m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i aktuell lagstiftning som gäller vad som anförts i motionen om rivningsplaner och miljöinventering, 2. att riksdagen hos regeringen begär förslag på hur byggmaterial kan beläggas med särskilda deponiavgifter enligt vad i motionen anförts.
1994/95:Bo512 av Lars Hjertén (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kraven på ventilationssystem.
1994/95:Bo518 av Per Lager m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om utvidgning av byggfelsförsäkringslagen till att också omfatta arbets-, fritids- och skollokaler, 2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om skapande av ett "Svensk husprovning AB" enligt vad som anförts i motionen, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att allergiframkallande byggmaterial bör förbjudas och att gränsvärden för kemiska ämnen bör sättas så lågt att astmatiker och allergiker utan obehag kan vistas inomhus, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ytterligare skärpa kraven på högsta tillåtna radongashalt i alla byggnader.
1994/95:Bo519 av Per Lager m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om miljöklassning av hus, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om möjligheten att miljöklassa alla byggnader.
1994/95:Bo520 av Per Lager m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av särskilda kommunala energi- och miljörådgivare, 2. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om hur staten kan bidra till en heltäckande kommunal energi- och miljörådgivning i landet.
1994/95:Bo521 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Boverket bör få i uppdrag att snarast utveckla ett tydligt ekologiskt byggnadsbegrepp.
1994/95:Bo531 av Owe Hellberg m.fl. (v) vari yrkas 3. att riksdagen beslutar om sådan ändring av byggnadsverkslagen (BVL) att 2 § punkt 9 kompletteras med krav på resurshushållning och kretsloppstillämpning i sin helhet enligt vad som anförts i motionen.
1994/95:Bo533 av Ewa Larsson och Per Lager (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om krav på miljömedveten upphandling så att man undviker att bygga sjuka hus.
1994/95:Bo540 av Rolf Kenneryd m.fl. (c) vari yrkas 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om forskning om grönområden i tätorter, 5. att riksdagen till grönyteforskning och Movium anvisar 13 000 000 kr att disponeras och fördelas av Byggforskningsrådet i enlighet med vad i motionen anförts.
1994/95:Bo541 av Thomas Julin och Ragnhild Pohanka (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att förbud skall införas mot användning av återluft i barnomsorgslokalers ventilationsanläggningar.
1994/95:A275 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas 8. att riksdagen under tolfte huvudtiteln anslår 3 000 000 000 kr till ett nytt utgiftsanslag, Allergisanering, för budgetåret 1995/96, 9. att riksdagen, under förutsättning att det närmast föregående yrkandet antas, beslutar att anslaget Allergisanering skall användas på det sätt som anförts i motionen, 10. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av lagen om evakuering i enlighet med vad som anförts i motionen.
1994/95:N270 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas 13. att riksdagen beslutar om att ett nytt anslag införs under tolfte huvudtiteln G 14 och att det skall utgå med 3 000 000 000 kr, 14. att riksdagen beslutar om att ett nytt anslag införs under tolfte huvudtiteln G 15 och att det skall utgå med 100 000 000 kr.
1994/95:N403 av Alf Svensson m.fl. (kds) vari yrkas 8. att riksdagen för budgetåret 1995/96 till särskilda experimentbyggnadsprogram under anslaget Byggforskning (G 10) anvisar 5 000 000 kr utöver vad regeringen har föreslagit.
1994/95:So484 av Fanny Rizell m.fl. (kds) vari yrkas 22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att lagstiftning angående reglering av luftflöden bör övervägas, 23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utreda möjligheten av att miljö- och hälsoklassa fastigheter, 26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att obligatoriska krav bör ställas på tillverkare och importörer av byggnads- och inredningsmaterial att hälsobedöma dessa.
1994/95:So500 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas 2. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om hur fenomenet "sjuka hus" kan undvikas genom val av bygg- och inredningsmaterial samt ventilationssystem, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att byggteknik bör tillämpas så att elektromagnetiska fält både i hemmet och i arbetsmiljön avskärmas för att förebygga elallergi/överkänslighet.
1994/95:Ub368 av Alf Svensson m.fl. (kds) vari yrkas 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att använda ROT-bidrag till allergisanering av lokaler där barn och ungdomar vistas dagligen.
Uppföljning m.m.
Utskottet har som ett led i arbetet med uppföljning och utvärdering av riksdagens beslut initierat en uppföljning av 1988 års riksdagsbeslut om byggnaders inomhusmiljö (bet. 1988/89:BoU2). På uppdrag av utskottet har Statens råd för byggnadsforskning (BFR) med hjälp av en konsult utarbetat rapporten Uppföljning av riksdagsbeslut och statliga insatser avseende byggnaders inomhusmiljö. Rapporten har som bilaga fogats till detta betänkande.
Med anledning av rapporten och de i betänkandet behandlade förslagen har utskottet den 7 mars 1995 anordnat en intern ufrågning med titeln Hur skall byggnaders inomhusmiljö förbättras -- uppföljning av tidigare beslut och redovisning av ny kunskap m.m.
Utskottet
Inledning
Allmänt om byggnaders inomhusmiljö
En följd av samhällsutvecklingen är att vi tillbringar mindre tid utomhus och allt mer tid inomhus. Olika mätningar visar att vi i genomsnitt vistas så mycket som upp till 90 % av tiden i bostaden, på arbetsplatsen eller i olika lokaler. Inomhusmiljön har därför fått en allt större betydelse för vår hälsa och för vårt välbefinnande. Bostädernas liksom andra byggnaders hygieniska standard har i betydande grad höjts under 1900-talet. Många av de hälsoproblem som tidigare orsakades av drag, fukt, kyla och bristfälliga sanitära förhållanden har eliminerats. Med ny byggteknik m.m. har i viss utsträckning följt andra och nya hälso- och miljöproblem. Dessutom har ökade kunskaper om hälsorisker med föroreningar i miljön vidgat medvetenheten om sådana problem.
De hälsorisker som har förknippats med senare tids byggnadsteknik och byggnadsmaterial började uppmärksammas i större utsträckning under 1970-talet. De har sedan dess haft en i varierande grad fortsatt aktualitet. Inte minst gällde detta under senare hälften av 1980-talet, då nivån på byggproduktionen gjorde frågan särskilt aktuell. Även om betydande insatser har gjorts för att komma till rätta med problemen kan det befaras att det fortfarande byggs bostäder och lokaler som kommer att ge upphov till hälsoproblem.
Tidigare riksdagsbehandling m.m.
Bostadsutskottet och riksdagen har vid ett flertal tillfällen haft att ta ställning till förslag som ur olika aspekter avsett byggnaders inomhusmiljö. Ett i många avseenden grundläggande beslut i frågan togs hösten 1988 (bet. 1988/89:BoU2). Beslutet innebar att en bred översyn skulle göras för att komma till rätta med bristerna i inomhusmiljön. Översynen skulle bl.a. innefatta
en definition av förekommande begrepp, en kartläggning av problemens omfattning, åtgärder för att undvika problem som kan uppkomma vid en bristande samordning mellan byggprocessens olika skeden, frågor kring användningen av olika byggmaterial, åtgärder för att skapa förutsättningar för att byggnaders ventilationssystem får en fullgod funktion under byggnadens hela brukstid, ändamålsenligheten i ansvarssystemet, ändamålsenligheten i stödsystemet samt behovet av ytterligare forskning.
Åtgärderna skulle enligt beslutet genomföras snabbt och de nyvunna kunskaperna och erfarenheterna utan dröjsmål föras ut i praktisk tillämpning.
Som en följd av riksdagsbeslutet tillsatte regeringen en arbetsgrupp för frågor som rör s.k. sjuka hus. Arbetsgruppen avgav år 1990 betänkandet Byggnaders inomhusmiljö m.m. (Ds 1990:14). Flera av de förslag som där förs fram har bl.a. legat till grund för beslut som därefter fattats av riksdagen.
Riksdagen har sedan år 1988 så gott som årligen haft att ta ställning till olika förslag som avsett byggnaders inomhusmiljö. Ställningstagandena har präglats av stor enighet. Beslut har bl.a. fattats om
obligatorisk ventilationskontroll för flertalet hus, obligatoriskt samrådsförfarande i byggprocessen samt byggfelsförsäkring.
Som ett led i riksdagsutskottens ökade insatser avseende uppföljning och utvärdering har bostadsutskottet, som framgår ovan, beslutat att följa upp 1988 års riksdagsbeslut om byggnaders inomhusmiljö. På uppdrag av utskottet har Statens råd för byggnadsforskning (BFR) med hjälp av en konsult utarbetat rapporten Uppföljning av riksdagsbeslut och statliga insatser avseende byggnaders inomhusmiljö. I rapporten redovisas kortfattat bl.a. vidtagna regeländringar m.m., tillståndet i byggnadsbeståndet samt genomförda informations-, forsknings- och utvecklingsinsatser.
Av rapportens kommentardel framgår bl.a. att det i dag finns god kunskap om hur föroreningar m.m. i inomhusluften kan minskas liksom hur man bygger för att undvika höga fukt- eller radonhalter.
Förutom genom ändringar i byggregler m.m. har statsmakterna genom olika stimulansåtgärder sökt att komma till rätta med problemen i inomhusmiljön. Det senaste exemplet på detta är det stöd till förbättring av inomhusmiljön som ingår som en del i det ROT-program som riksdagen beslutade så sent som hösten 1994. Förslag om ett nytt bidrag till förbättring av inomhusklimatet läggs dessutom fram i årets budgetproposition. Regeringen och Miljöpartiet de gröna har nyligen träffat en överenskommelse om ett investeringsprogram på 2 miljarder kronor för att förbättra inomhusklimatet i bostäder och offentliga lokaler. Ett genomförande av detta får naturligtvis också betydelse i sammanhanget. Utskottet återkommer nedan till denna fråga. Enligt uppgörelsen skall huvuddelen av satsningen ligga under 1995. En viktig del i programmet anges vara åtgärder för allergisanering.
Utgångspunkten m.m. för betänkandet
Trots de åtgärder som vidtagits finns det, som anförts ovan, oroande tecken på att det ännu i dag produceras hus där inomhusmiljön inte är tillfredsställande. Sålunda rapporteras bl.a. i massmedia att relativt nyproducerade hus eller t.o.m. hela bostadsområden uppvisar allvarliga brister i inomhusmiljön. Även i det något äldre byggnadsbeståndet finns det indikationer på att inomhusklimatet inte alltid är tillfredsställande. Det kan t.ex. gälla höga radonhalter, brister i luftomsättningen eller omfattande fuktproblem. Samtidigt torde uppmärksamheten kring problemen ha ökat under de senaste åren inte bara från byggsektorn utan också från finansiärer och försäkringsbolag. Att år 1995 på initiativ av Folkhälsoinstitutet har utlysts som allergiår har också inneburit att frågan lyfts fram ytterligare. Det betydande antal motioner som väckts i ämnet under årets allmänna motionstid utgör också ett synbart bevis härför.
Mot bakgrund av den aktualitet som frågor om byggnaders inomhusmiljö m.m. kommit att få har utskottet valt att i betänkandet behandla frågor som ur ett brett perspektiv kan sägas ha anknytning till miljön i våra byggnader. Förutom motioner som direkt avser inomhusmiljön behandlas därför också motioner som mera allmänt behandlar miljö- och hälsoaspekter på byggande och boende m.m.
Betänkandet är upplagt så att först behandlas motioner med mer övergripande förslag om åtgärder för att förbättra miljöanpassningen i byggandet och boendet. Därefter behandlas mer avgränsbara förslag inom olika problemområden. Övervägandena om byggnaders inomhusmiljö avslutas med utskottets ställningstaganden till föreslagna och aviserade nya stödåtgärder för att förbättra inomhusmiljön i bostäder m.m. Sist i betänkandet tar utskottet även ställning till förslag i budgetpropositionen och motioner om byggforskningen. Huvudrubrikerna i betänkandet är följande:
Miljö- och hälsoaspekter på byggande och boende Återanvändning och återvinning i byggandet Energi- och miljörådgivning Byggfelsförsäkringen m.m. Krav på ventilationen Åtgärder mot radon i bostäder Fonden för fukt- och mögelskador Elöverkänslighet Stöd till åtgärder i byggnaders inomhusmiljö Byggforskning
Utskottets ställningstaganden sker bl.a. mot bakgrund av att förslag avseende stöd till allergisanering m.m. av regeringen aviserats till senare i vår. Frågan om inriktningen av dessa insatser behandlas särskilt i avsnittet Stöd till åtgärder i byggnaders inomhusmiljö.
Miljö- och hälsoaspekter på byggande och boende
En byggnads livscykel har vanligen delats upp i en produktionsfas och i en förvaltningsfas; ofta utan påtagligt samband. Ett av skälen härtill har varit att planerare, beställare, byggare å ena sidan och brukare å den andra inte sällan haft skilda roller. Detta synsätt är nu på väg att ersättas av ett betraktelsesätt där hela processen från planering till brukande ses som ett integrerat förlopp. I en sådan syn ligger också att det måste finnas ett starkt samband mellan en byggnads effekter på miljön i ett långsiktigt perspektiv och dess hälsoeffekter på dem som brukar den. Utskottet behandlar mot bakgrund härav i detta avsnitt motioner som dels för fram mera övergripande förslag om kretsloppsanpassning av byggandet m.m., dels förordar normerande insatser för att förebygga hälsoproblem i byggnader. Förslagen i motionerna beskrivs först kortfattat och därefter överväger utskottet de aktualiserade frågorna i ett sammanhang.
Förslag till åtgärder för att främja ett ekologiskt byggande förs fram i åtta motionsyrkanden.
Samhället skall enligt motion Bo215 (v) byggas på kretsloppstanken. Det innebär att material och energi i största möjlig grad skall återvinnas och återanvändas. Boverket bör enligt motionärerna ges i uppdrag att tillsammans med berörda bygg- och bostadsaktörer presentera en handlingsplan för hur bygg- och bostadssektorn skall kunna ingå i kretsloppssamhället -- yrkande 1.
En ekologiskt inriktad bostadsproduktion kan enligt motion Bo235 (s) få en betydelsefull roll i samhällets successiva utveckling mot mera miljöanpassade processer. Vad som fordras är enligt motionärerna en kraftig signal från samhället som aktivt uppmuntrar och styr framtidens bostadsproduktion i mer ekologiska banor. Samhällets stödsystem till byggandet är i detta sammanhang av central betydelse. Enligt motionens yrkande 1 bör därför stödet utredas med sikte på att medvetet styra material och produktion mot större miljö- och naturhänsyn. I yrkande 2 begärs dessutom ett riksdagens tillkännagivande om en kretsloppsanpassning av bostadsbyggandet.
Nedgången i byggandet är enligt motion Bo240 (s) en viktig faktor bakom dagens höga arbetslöshet. Ett långsiktigt och samtidigt konkret program för ökad sysselsättning måste därför sättas i sjön -- ett program som innehåller kraftfulla satsningar på effektivare användning av våra naturresurser. Enligt förslaget skall programmet i ett första steg bl.a. syfta till att halvera energianvändningen i byggnadsbeståndet och till att lägga om vatten- och avloppssystemen.
Intresset för ekologiskt byggande har enligt Miljöpartiets partimotion Bo521 ökat starkt under senare tid. Det finns enligt motionärerna nu erfarenheter, kunnande och utprövad teknik för ett ekologiskt byggande. Däremot saknas det enligt deras mening ett samlat grepp över verksamheten och en enhetlig definition av begreppet ekologiskt byggande. Med hänvisning härtill hemställs att det skall uppdras åt Boverket att snarast utveckla ett tydligt ekologiskt byggnadsbegrepp.
De väsentliga tekniska kraven vid uppförande eller ändring av byggnadsverk ger enligt motion Bo531 (v) inte tydligt uttryck för den allmänt omfattade uppfattningen att det är viktigt att vid allt byggande tillämpa ekologiska principer, kretsloppstänkande och resurshushållning. Enligt motionens yrkande 3 bör bestämmelserna i lagen om tekniska egenskapskrav på byggnader kompletteras så att lagen kommer att omfatta krav på resurshushållning och kretsloppstillämpning i sin helhet.
Det är enligt motion Bo237 (v) yrkande 5 viktigt att byta från dagens el- och oljeberoende energisystem i våra bostäder till system som baseras på förnyelsebar energi och som minskar energianvändningen. Enligt motionärerna behövs det särskilda stimulanser för att åstadkomma energieffektiviseringar och för att underlätta övergången till bl.a. fastbränsleanläggningar. Det bör enligt motionärernas mening därför utredas hur Boverket kan utveckla kompetens och samordna en verksamhet på området.
Som en del av sitt förslag avseende näringspolitiken föreslår Miljöpartiet i sin partimotion N270 yrkande 14 att det på statsbudgeten skall föras upp 100 miljoner kronor på ett nytt anslag för bidrag till ekologiskt byggande.
Förslag om mera övergripande insatser för att förebygga hälsoproblem i byggnader förs fram i två motionsyrkanden.
Problemen med sjuka hus förorsakar enligt motion Bo533 (mp) stora lidanden och kostnader -- detta särskilt om konsekvenserna av den ökade förekomsten av allergier vägs in. Högre krav måste enligt motionen därför ställas på en miljömedveten upphandling. Dessutom förordas att byggreglerna skall ändras så att de bättre beaktar nya erfarenheter om hur sjuka hus undviks.
Som en del i ett program för allergiförebyggande insatser föreslås i Miljöpartiets partimotion So500 (mp) yrkande 2 att en utredning om hur "sjuka hus" kan undvikas skall tillsättas. Utredningen bör bl.a. avse frågor om val av byggnads- och inredningsmaterial samt om utformning och skötsel av ventilationssystem.
Utskottet behandlar i detta sammanhang också motionsförslag om miljö- och hälsoklassning av bostäder m.m.
I motion Bo504 (kds) med förslag till åtgärder för att komma till rätta med problemen med astma och allergi föreslås dels att möjligheten att miljö- och hälsoklassa hus skall utredas -- yrkande 3, dels att det skall ställas krav på obligatorisk hälsobedömning av byggnads- och inredningsmaterial -- yrkande 7. Motsvarande förslag förs dessutom fram som en del i ett folkhälsopolitiskt program i motion So484 (kds) yrkandena 23 och 26.
Med hänvisning till att våra hus är mer eller mindre bra ur miljö- och hälsosynpunkt föreslås i motion Bo519 (mp) yrkande 1 att det skall införas en miljöklassning av hus. Enligt motionens yrkande 2 bör dessutom möjligheterna att utsträcka denna miljöklassning till att omfatta alla byggnader undersökas. Miljöklassningen skall enligt förslaget utgår från egenskaper som återanvändningsvärde, energisnålhet och hänsynstagandet till ekologiskt hållbara principer.
Det är enligt motion Bo518 (mp) yrkande 3 av stor vikt att byggnadsmaterial varudeklareras och att gränsvärden för kemiska ämnen sätts så lågt att astmatiker och allergiker utan obehag kan vistas i byggnader. Förslaget innebär dessutom att allergiframkallande byggmaterial skall kunna förbjudas.
Med anledning av vad som i de nu aktuella motionerna förordats beträffande ett miljö- och hälsoriktigt byggande och boende vill utskottet anföra följande.
Miljö- och hälsoaspekterna på planering, byggande och boende har fått en allt större aktualitet i vårt samhälle. Ett betydande antal projekt med olika grad av miljöinriktning har också kommit till stånd under senare år. Det har rört sig om allt från hela s.k. ekobyar till mera begränsade insatser i form av energibesparande åtgärder, kompostering m.m. Även om den kraftiga nedgången i byggandet också har påverkat denna typ av projekt pågår det i dag aktiviteter av olika slag som avser ekologiskt och miljömässigt inriktade projekt. Det ligger ett stort värde i att olika typer av alternativt byggande och boende m.m. på detta sätt kommer till stånd och prövas.
Statsmakterna har i olika avseenden medverkat till att många ekologiskt inriktade byggprojekt har kunnat komma till utförande. Det gäller bl.a. genom stödet till byggnadsforskning och experimentbyggande. Flera projekt med en inriktning på ekologiskt byggande har också kunnat genomföras inom ramen för statens reguljära stöd till byggandet. Härutöver har också initiativ tagits från bl.a. Boverket och Byggforskningsrådet som syftar till att lyfta fram och belysa frågor kring ekologiskt byggande. Även det s.k. ekokommunprojektet har varit en i detta sammanhang viktig faktor.
Ur ett mera övergripande perspektiv är en år 1993 beslutad ändring i plan- och bygglagen (PBL) av stor betydelse för den framtida miljöanpassningen av samhällsbyggandet. Ändringen innebär att det i lagens portalparagraf (1 kap. 1 §) införts en bestämmelse om att planläggning skall främja en långsiktigt hållbar livsmiljö. I sammanhanget bör också framhållas att Plan- och byggutredningen i sitt betänkande Miljö och fysisk planering (SOU 1994:36) lagt fram förslag till ändringar i PBL som syftar till att åstadkomma en ökad miljöhänsyn i planering och byggande. Förslagen gäller bl.a. förstärkt översiktsplanering med tydligare krav på redovisning av miljöförhållanden m.m., utvidgning av kravet på miljökonsekvensbeskrivningar samt åtgärder för att säkra återanvändning och återvinning av byggmaterial. Sammantaget ger sålunda redan beslutade liksom föreslagna lagändringar uttryck för en ökad ambitionsnivå när det gäller att anpassa bebyggelsen till de krav miljön ställer.
Den kortfattade redovisningen ovan visar att en rad åtgärder redan har vidtagits som lett till att flera ekologiskt inriktade byggprojekt m.m. kommit till stånd. Vidtagna och föreslagna ändringar i PBL är ett uttryck för den ökade vikt som måste fästas vid att framtidens byggande skall ske i former som tryggar en långsiktigt hållbar utveckling. Det är närmast en självklarhet att staten och kommunerna även fortsättningsvis kommer att på ett positivt sätt verka för att projekt av denna typ förverkligas. Detta till trots kan det enligt utskottets mening finnas anledning att överväga ytterligare åtgärder för att ur ett brett perspektiv utveckla och lyfta fram frågor kring ett ekologiskt byggande och boende.
Det som i dag kallas ekologiskt eller miljöanpassat byggande m.m. uppvisar i många fall betydande olikheter. Ett skäl härför är att det finns en mängd olika byggnadstekniska lösningar som kan vara ekologiskt riktiga. Samtidigt finns det inga allmänt erkända kriterier som skall uppfyllas för att en byggnad skall anses som ekologiskt anpassad. Det betyder att det i hög grad står den som bygger eller förvaltar en byggnad fritt att beteckna den som ekologisk eller miljöanpassad. Någon garanti för att en byggnad verkligen fyller rimliga krav på resurshushållning m.m. följer sålunda inte av att den försetts med denna beteckning. Det kan enligt utskottets mening finnas anledning att överväga i vilken utsträckning det är erforderligt och möjligt att definiera vilka krav m.m. som bör ställas på en byggnad för att den skall kunna betecknas som ekologisk. I detta sammanhang bör även frågan om miljö- och hälsoklassning av byggnader beaktas. Enligt vad utskottet erfarit pågår det ett visst utvecklingsarbete bl.a. inom byggbranschen. Frågan har också aktualiserats i forskningssammanhang. Det finns dessutom internationella erfarenheter av liknande system som torde kunna ge underlag för fortsatta insatser på området.
De ekologiska och miljöanpassade byggnadsprojekt som hittills har kommit till stånd har i huvudsak genomförts som enskilda projekt utan inbördes samband. Tillsammans torde dock projekten utgöra en bas för en bred kunskap om egenskaperna m.m. hos olika tekniska lösningar och konstruktioner ur ekologisk och miljömässig synpunkt. I den mån erfarenheterna från dessa projekt inte redan tagits till vara bör det enligt utskottets mening göras t.ex. genom att projekten inventeras och klassificeras med avseende på tekniska lösningar m.m. Ett resultat av den nu förordade inventeringen blir förhoppningsvis att förutsättningar skapas för att få fram projekt som ur olika aspekter är lämpliga som referens- eller demonstrationsprojekt.
En fortsatt utveckling mot ett mera miljöriktigt byggande förutsätter att det finns goda exempel som kan tjäna som föredöme och inspirationskälla för framtidens byggande. Den ovan förordade inventeringen bör också kunna ge underlag för att bedöma om det redan i dag finns färdigställda objekt som uppvisar sådana kvaliteter att de kan användas som referensobjekt. Det kan emellertid finnas skäl att överväga -- bl.a. mot bakgrund av den tekniska utvecklingen -- om det finns anledning att med statligt stöd genomföra ytterligare byggprojekt med inriktningen att utnyttja befintlig kunskap om ett miljö- och hälsoriktigt byggande. Det kan t.ex. avse projekt med nya tekniska lösningar eller projekt där befintlig teknik ges ny tillämpning. Avsikten med projekten bör vara att de skall kunna tjäna som goda förebilder för det framtida byggandet och boendet. Målet bör sålunda vara att föra ut de hittills vunna erfarenheterna i praktisk tillämpning. Det kan t.ex. innebära att projekten genomförs i nära samarbete med byggproducenter och/eller fastighetsförvaltare. Projekten bör fortlöpande utvärderas under produktionstiden och direkt efter färdigställandet. Dessutom bör de med avseende på mera långsiktiga effekter också följas upp under förvaltningsskedet.
Vad utskottet nu med anledning av motionerna Bo215 (v) yrkande 1, Bo235 (s), Bo237 (v) yrkande 5, Bo240 (s), Bo504 (kds) yrkandena 3 och 7, Bo518 (mp) yrkande 3, Bo519 (mp) yrkandena 1 och 2, Bo521 (mp), Bo531 (v) yrkande 3, Bo533 (mp), N270 (mp) yrkande 14, So484 (kds) yrkandena 23 och 26 samt So500 (mp) yrkande 2 anfört om ett miljö- och hälsoriktigt byggande och boende bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Återanvändning och återvinning i byggandet
Av det bygg- och rivningsavfall som uppstår tas bara en liten del till vara. Av Statistiska centralbyråns statistik över avfallsmängder i Sverige år 1990 framgår att så mycket som 91 % av avfallet deponeras, att 4 % återvinns, medan resterande 5 % förbränns. Jämfört med länder som Tyskland, Danmark och Nederländerna betyder det att återvinningsgraden i Sverige är mycket låg. Medvetenheten om värdet av återanvändning och återvinning har dock ökat under senare år. Det återspeglar sig bl.a. i Kretsloppsdelegationens arbete med ett utökat producentansvar för byggprodukter liksom i de förslag till ändringar i PBL som lagts fram av Plan- och byggutredningen för att säkra återanvändning och återvinning av byggmaterial.
Samhället skall enligt motion Bo215 (v) bygga på kretsloppstanken. Det innebär att material och energi i största möjliga grad skall återvinnas och återanvändas. För byggsektorn innebär det att återvinningen måste öka. Inte minst internationella erfarenheter visar att återvinningen kan ökas drastiskt. Enligt motionens yrkande 3 bör Boverket få i uppdrag att återkomma med förslag om hur återanvändningen av byggnadsdetaljer skall uppmuntras.
Verksamheten med återvinning och återanvändning av byggmaterial är enligt motion Bo222 (s) av mycket begränsad omfattning i Sverige. Enligt motionärerna beror detta bl.a. på att det saknas ett samlat grepp över hanteringen av byggavfall. En plan med klart uttalade återvinningsmål vad gäller bygg- och rivningsavfall bör därför utarbetas. Vidare föreslås att det skall utarbetas ett program som stimulerar återanvändning vid byggnation och vid restaurering av äldre boendemiljöer.
Materialslöseriet är enligt motion Bo510 (mp) stort i vårt samhälle. Framför allt gäller detta inom byggnadsindustrin. För att få bukt med detta och därmed bättre hushålla med värdefulla resurser föreslås att det vid rivning skall ställas krav på rivningsplaner och miljöinventering -- yrkande 1. Dessutom föreslås att byggmaterial skall beläggas med särskilda deponiavgifter -- yrkande 2.
Utskottet har ovan tagit ställning till förslag om ett miljö- och hälsoriktigt byggande. De nu aktuella motionsförslagen om återanvändning och återvinning i byggandet har stark knytning till denna fråga. En mycket viktig del i ett långsiktigt hållbart byggande och boende är att en byggnad efter sin brukstid inte ger upphov till miljöproblem av olika slag. Förutom att den skall ge förutsättningar för god resurshushållning i både produktions- och bruksskedet måste den svara mot kraven på miljöriktighet också sedan den tjänat ut. Det innebär bl.a. att i en byggnad ingående material m.m. bör kunna tas till vara när den rivs. Målet bör vara att det i möjligaste mån skall kunna återanvändas och återvinnas och att resterande delar i stället kan deponeras på ett sätt som inte skadar miljön.
Det pågår i dag ett arbete som syftar till att öka återvinningsgraden vid rivning av byggnader. Ett exempel på detta är Kretsloppsdelegationens överväganden avseende ett utökat producentansvar för bl.a. byggsektorn. En utökning av ansvaret är avsedd att ge förutsättningar för en bättre återvinning av de byggnader som produceras i framtiden. Sett i ett längre perspektiv torde det sålunda finnas goda förutsättningar för ett byggande där återvinningsgraden kommer att vara hög. Ett problem i sammanhanget är dock den långa brukstid som en byggnad normalt har. Det kan naturligtvis vara svårt att i förväg förutse alla de problem m.m. som kan uppstå när en byggnad som uppförs skall återvinnas om femtio eller hundra år eller efter ännu längre tid.
Till de byggnader som i dag rivs finns inte kopplat något producentansvar för ingående byggprodukter m.m. Det har heller inte ingått som en förutsättning när byggnaden uppfördes att den skulle kunna återvinnas. Detta till trots finns det i många fall goda förutsättningar för att t.ex. genom återanvändning ta till vara det rivningsmaterial som i dag till övervägande del bara deponeras. Inte minst exempel från bl.a. Tyskland och Danmark visar att det finns en betydande återvinningspotential i byggnader. I Sverige är, som redovisats ovan, emellertid återvinningsgraden mycket liten. Ett första steg måste enligt utskottets mening därför vara att öka återvinningen från de byggnader som nu rivs. Det finns också tecken på att intresset för att ta till vara och återvända byggmaterial har ökat under senare år. Ett exempel på detta är Byggsektorns kretsloppsråd som nyligen bildats av företrädare för byggherrar/fastighetsägare, arkitekter/konsulter, byggindustrin samt byggmaterialindustrin.
Även själva rivningsarbetet kan ge upphov till miljöproblem. Rivning av en byggnad är i dag reglerad endast i det avseendet att det enligt PBL krävs rivningslov i vissa fall. Dessutom ställs krav på att rivningen skall planeras och utföras så att personer och egendom inte skadas och så att minsta möjliga obehag uppstår. Som redovisats ovan har Plan- och byggutredningen lagt fram förslag till ändringar i PBL som syftar till att säkra återvinningen och återanvändningen av byggmaterial.
Det finns i dag ett betydande samförstånd om att återvinningen i byggandet måste öka. Ett omfattande arbete med denna inriktning pågår också. Det gäller dels utredningsinsatser, dels mera praktiskt inriktade projekt som till stor del har tillkommit på lokalt initiativ. Enligt utskottets mening bör en inventering göras av projekt som avser återvinning av byggmaterial. Inventeringen bör gälla alla typer av insatser från information och utbildning till direkta återvinningsprojekt.
Utöver den nu förordade inventeringen bör det enligt utskottets mening övervägas att genomföra ett begränsat antal försöksprojekt av närmast demonstrationskaraktär. Det kan t.ex. gälla försök med skonsamma rivningsmetoder, bearbetning av rivningsmaterial för att möjliggöra återanvändning samt frågor om lagerhållning m.m. av material som kan återanvändas. I anslutning härtill kan även ansvarsfrågan m.m. avseende återanvänt material behöva belysas. I sammanhanget bör desutom behovet av informations- och utbildningsinsatser beaktas.
Vad utskottet nu med anledning av motionerna Bo215 (v) yrkande 3, Bo222 (s) samt Bo510 (mp) anfört om återanvändning och återvinning i byggandet bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Energi- och miljörådgivning
För att skapa större möjligheter för människor att välja rätt energislag och nyttjandemetoder behövs det enligt motion Bo520 (mp) information och rådgivning. Det borde därför vara självklart att alla kommuner har energi- och miljörådgivare. Enligt motionärerna anser sig dock få kommuner ha råd att i dag erbjuda sådan rådgivning. Med hänvisning härtill begärs dels ett riksdagens tillkännagivande om behovet av särskilda kommunala energi- och miljörådgivare -- yrkande 1, dels att frågan om hur staten kan bidra till en sådan heltäckande kommunal rådgivning skall utredas -- yrkande 2.
Det ligger enligt utskottets mening ett stort värde i att information om olika energibesparande åtgärder m.m. kan föras ut till byggare och boende. Denna informationsspridning kan naturligtvis ske på många olika sätt. Ett sådant sätt är genom kommunala energi- och miljörådgivare. Utskottet delar sålunda motionärernas uppfattning om värdet av att kommunal rådgivning med denna inriktning finns att tillgå. Bostadsutskottet delar däremot inte uppfattningen att energi- och miljörådgivning bör vara en obligatorisk kommunal uppgift för vilken statligt stöd skall utgå. Som utskottet tidigare anfört beträffande motionsförslag om obligatorisk kommunal energirådgivning (senast i bet. 1994/95:BoU2) är ett obligatorium inte den lämpligaste lösningen. Det bör i stället ankomma på varje kommun att med utgångspunkt bl.a. i de lokala behoven och förutsättningarna avgöra hur och i vilken utsträckning energi- och miljörådgivning skall tillhandahållas. Utskottets ställningstagande i denna del innebär att motion Bo520 (mp) avstyrks.
Byggfelsförsäkringen m.m.
Den 1 juli 1993 trädde lagen (1993:320) om byggfelsförsäkring i kraft. Lagen innebär att en byggfelsförsäkring skall finnas när ett flerbostadshus uppförs eller byggs om. Det krävs bl.a. att försäkringen skall gälla under en tioårsperiod och omfatta skälig kostnad för att avhjälpa olika fel i byggnaden. I motion Bo518 (mp) yrkande 1 föreslås att riksdagen skall begära förslag om en utvidgning av byggfelsförsäkringen till att också omfatta arbets-, fritids- och skollokaler.
I samma motion föreslås i yrkande 2 att riksdagen begär förslag om skapande av ett "Svensk Husprovning AB". Motionärerna förordar införandet av en kontrollbesiktning av hus vart femte år. Kontrollen skall bl.a. avse hälso- och miljörelaterade undersökningar.
Vad gäller förslaget om en utvidgning av byggfelsförsäkringen till att även omfatta andra byggnader än bostäder kan utskottet erinra om att överväganden i denna fråga gjordes i samband med beslutet om att införa ett lagkrav på försäkring för flerbostadshus (prop. 1992/93:121, BoU22). I propositionen angavs att erfarenhet av systemet med byggfelsförsäkring bör vinnas innan en utvidgning av tillämpningsområdet övervägs. Utskottet anser att systemet ännu inte kan anses ha tillämpats tillräckligt länge för att det nu skall utvidgas. Under den period som systemet varit i kraft har dessutom byggverksamheten i landet varit mycket begränsad. Det bör dock kunna bli aktuellt att överväga en utvidgning när tillräckliga erfarenheter av systemet vunnits. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet nu motion Bo518 (mp) yrkande 1.
Även förslaget om att införa ett "Svensk Husprovning AB" har tidigare prövats och avstyrkts av utskottet (se bet. 1990/91:BoU19). Bostadsutskottet, som står fast vid sitt tidigare ställningstagande, vill dock hävda att syftet med motionen delvis får anses vara tillgodosett genom det krav på obligatorisk ventilationskontroll som gäller sedan år 1992 samt det ovan omnämnda kravet på byggfelsförsäkring. Motion Bo518 (mp) yrkande 2 avstyrks således.
Krav på ventilation
Problem och brister i ventilationen av bostäder och övriga byggnader har uppmärksammats och diskuterats under lång tid. Kraven i byggregler m.m. på ventilationen har ändrats vid flera tillfällen. En fråga som särskilt uppmärksammades vid riksdagens beslut avseende byggnaders inomhusmiljö hösten 1988 (bet. 1988/89:BoU2) var problemet med att uppnå en fullgod funktion för ett ventilationssystem under byggnadens hela brukstid. Oroande tecken fanns på att kontrollen och underhållet av systemen i många fall var eftersatt. De överväganden som sedan följde i dessa frågor ledde fram till att riksdagen våren 1991 fattade beslut om att införa krav på återkommande funktionskontroll av ventilationssystem (prop. 1990/91:145, bet. BoU19).
Den första omgången besiktningar av ventilationssystem skulle för skolor, daghem m.fl. vara genomförd före utgången av år 1993. För flerbostadshus och kontorsbyggnader med s.k. från-/tilluftsventilation skulle besiktning ske senast under år 1994 och för övriga hus som omfattas av bestämmelserna gäller tidsgränsen 31 december 1995.
Utskottet vill inledningsvis i detta avsnitt ta upp frågan om genomförandet av den obligatoriska ventilationskontrollen.
De rapporter som återges i budgetpropositionen (bil. 13 s. 164) och som även framkommit i andra sammanhang om brister i genomförandet av kontrollen är oroande. Enligt vad som uppges i propositionen har många kommuner brustit vad gäller efterlevnaden av de tidsgränser som satts upp för genomförandet av besiktningen. Detta kan enligt utskottets mening inte accepteras, särskilt med tanke på att det enligt förordningen (1991:1273) om funktionskontroll av ventilationssystem är kommunerna som har att övervaka att ägare till byggnader fullgör sina skyldigheter vad gäller funktionskontrollen. Det vore inte minst av detta skäl angeläget att kommunerna snarast föregick med goda exempel i genomförandet av såväl kontrollen som de åtgärder kontrollen kan föranleda.
Det kan naturligtvis inte uteslutas att de brister som hittills framkommit när det gäller genomförandet av ventilationskontrollen delvis beror på vissa initialsvårigheter. När ett nytt kontrollsystem, omfattande en stor del av landets byggnadsbestånd, införs kan vissa problem med att nå ut med information m.m. till de fastighetsförvaltande instanserna inte undvikas. Det har emellertid nu gått mer än tre år sedan förordningen om funktionskontroll av ventilationssystem trädde i kraft. Ytterligare eftersläpningar i kontrollverksamheten bör därför inte accepteras. Kommunerna bör uppmanas att använda den befogenhet man har för att ställa krav såväl på sin egen fastighetsförvaltning som på övriga fastighetsägare i kommunen att leva upp till vad förordningen stadgar. Det får förutsättas att regeringen löpande följer utvecklingen och om så erfordras återkommer till riksdagen med förslag i frågan. Det är givetvis också självklart att de brister i byggnadernas ventilation som uppdagas vid kontrollerna snarast åtgärdas. Särskilt vid brister i inomhusmiljön i byggnader där barn och ungdomar dagligen vistas måste ventilationsförordningens krav på att byggnadens ägare snarast möjligt skall avhjälpa de påtalade bristerna tillämpas så att kravet på en tillfredsställande ventilation förverkligas snarast möjligt.
Utskottet övergår nu till att diskutera i motioner aktualiserade frågor om vilka krav som bör ställas på luftflöden och på användningen av återluft.
I två motioner, Bo504 (kds) yrkande 2 och So484 (kds) yrkande 22, begärs ett tillkännagivande om att en laglig reglering av ökade luftflöden bör övervägas. Motionärerna hänvisar bl.a. till att undersökningar visat på stora brister i luftflödet i offentliga lokaler.
Enligt Miljöpartiets partimotion A275 innebär "lagen om evakuering" att fastighetsägare förser lokaler med fläktsystem som innebär risk för allergier. Motionärerna anser att fläktsystemen leder till att stoftpartiklar och gasformiga ämnen virvlar runt i rummen. Mot denna bakgrund begärs i motionens yrkande 10 att lagstiftningen på detta område ses över.
Kraven på ventilationssystem i byggreglerna samt behovet av information i dessa frågor diskuteras i motion Bo512 (m). Motionären anser att självdragsventilation ofta är att föredra framför mekaniska ventilationssystem. Enligt vad som anförs i motionen är det dock en allmän uppfattning att mekanisk ventilation krävs i Boverkets föreskrifter trots att så inte är fallet. Mot denna bakgrund föreslås att Boverket ges i uppdrag att informera dels om att byggreglerna inte föreskriver viss typ av ventilationsanläggning, dels allmänt om ventilation och skötseln av ventilationsanläggningar.
När det gäller de frågor som tas upp i ovanstående motioner om krav på luftflöden m.m. vill utskottet anföra följande. De föreskrifter till PBL som Boverket utfärdat med stöd av PBF (plan- och byggförordningen) avseende vissa krav på byggnaders egenskaper är numera i huvudsak utformade som funktionskrav. Tidigare gällande detaljkrav har således till stor del utmönstrats ur reglerna men återfinns i viss mån som råd eller exempel på möjliga tekniska lösningar. Utgångspunkten för dagens byggregler är således att krav ställs på hur en byggnad skall fungera men inte på hur detta skall åstadkommas. Detta gäller även i huvudsak de krav som ställs på byggnaders ventilation i gällande byggregler (BBR 94).
Funktionskraven på inomhusluftens kvalitet i BBR 94 anger bl.a. att byggnader skall utformas så att god luftkvalitet erhålls och att ventilationssystemen dimensioneras så att erforderlig mängd uteluft tillförs byggnaden. Vidare anges att föroreningar från verksamheter, fukt, elak lukt och hälsofarliga ämnen skall bortföras av ventilationen. Det ställs krav på att rum skall ha kontinuerlig luftväxling då de används. I ett avseende finns i byggreglerna också ett mer specificerat krav på ventilationen. Det anges att tillflödet av uteluft skall vara lägst 0,35 l/s per m2 golvarea.
Med anledning av de båda kds-motionerna vill utskottet anföra följande. Utskottet är inte berett att förorda en återgång till tidigare gällande byggregler där detaljerade krav på bl.a. luftflödet i olika typer av lokaler fanns uppställda. Som ovan redovisats utgår gällande byggregler i huvudsak från att ett allmänt krav på en god funktion hos ventilationssystemet ställs upp. Det bör noteras att lämpliga luftflöden i bostäder, vårdlokaler m.m. som råd finns angivna i BBR 94. Vad gäller krav på ventilation i allmänhet bör också understrykas att man bör lösa problem med hälsovådliga emissioner i möjligaste mån genom att åtgärda källan för emissionerna snarare än att öka luftflödet över det normala.
Utskottet har förstått partimotion A275 (mp) yrkande 10 så att det är utformningen av BBR 94 som avses. Någon skyldighet att förse lokaler med fläktsystem av viss utformning finns inte i byggreglerna utöver vad som följer av de funktionskrav m.m. som beskrivits ovan. Om funktionskraven kan tillgodoses utan mekanisk ventilation finns i sig inget hinder för att välja en sådan lösning.
Möjligheten att förse byggnader med ventilationslösningar som bygger på s.k. självdragsventilation har, som beskrivits ovan, uppmärksammats i motion Bo512 (m). Det förslag som motionären framför om att Boverket skall informera om denna möjlighet får till stor del anses tillgodosett genom den handbok om självdragsventilation som verket nyligen publicerat. Det får förutsättas att handboken kommer att spridas i erforderlig utsträckning. Vad i övrigt gäller förslaget i motionen om ytterligare information om ventilation och skötseln av denna torde detta i inte ringa omfattning bli tillgodosett i samband med den obligatoriska funktionskontrollen av ventilationssystem och de informationskampanjer som bedrivs i anslutning till denna verksamhet.
I den mån motionerna Bo504 (kds) yrkande 2, Bo512 (m), A275 (mp) yrkande 10 och So484 (kds) yrkande 22 inte kan anses vara tillgodosedda med vad utskottet ovan anfört avstyrks de.
Utskottet övergår nu till att behandla två motioner i vilka användningen av återluft i ventilationsanläggningar diskuteras. Återluft innebär att en del av frånluftsflödet filtreras och överförs till tilluftskanalen.
Enligt vad som anförs i motion Bo502 (fp) har under senare år insikten ökat om de problem som användningen av återluft kan innebära. Detta har emellertid inte lett till något förbud mot sådana ventilationssystem. Motionären hänvisar till att användningen av återluft i princip förbjudits i djurstallar och föreslår att ett totalförbud mot återluft skall införas i alla utrymmen där levande varelser vistas. I motion Bo541 (mp) kritiseras att Boverkets byggregler ger möjlighet till användning av återluft i barnomsorgslokaler. Detta anser motionärerna försvårar vistelsen för allergiska barn på daghem. Mot denna bakgrund föreslås att ett förbud införs mot återluft i barnomsorgslokalernas ventilationsanläggningar.
Frågan om användning av återluft har så sent som i november 1994 behandlats av riksdagen. Vid behandlingen av ett yrkande motsvarande vad som nu föreslås i motion Bo502 (fp) underströk utskottet att byggreglerna bör utformas så att de ger garantier för en god luftkvalitet. Utskottet anförde vidare:
Utskottet har inte underlag för annan bedömning än att dagens byggregler svarar mot berättigade krav på att våra bostäder tillförs luft av god kvalitet. Sålunda har användningen av återluft försetts med betydande restriktioner. Det innebär att återföring av luft från kök och hygienrum inte får ske. Dessutom är det förbjudet att återföra luft till sovrum. Utskottet är inte berett att förorda ett totalt förbud mot användning av återluft i enlighet med förslaget i motion 1993/94:Bo513 (fp). Det får förutsättas att frågan följs med uppmärksamhet bl.a. av regeringen och ansvariga myndigheter och att ytterligare restriktioner eller ett förbud införs om så visar sig erforderligt.
Utskottet vidhåller sin uppfattning i frågan och avstyrker således motion Bo502 (fp).
När det gäller användningen av återluft i barnstugor o.d. har till sådana ventilationslösningar knutits starka restriktioner i byggreglerna. Det anges i BBR 94 att återluft får användas i barnstugor och andra lokaler med motsvarande verksamhet endast där det genom särskild utredning har visats att det är lämpligt samt under förutsättning av att den återförda luften renas och att kraven på luftkvalitet, ventilation och installationer i övrigt är uppfyllda. Också denna fråga får förutsättas bli föremål för ytterligare överväganden om så visar sig erforderligt. Även motion Bo541 (mp) avstyrks således av utskottet.
Åtgärder mot radon i bostäder
Hälsoriskerna med radon i bostäder diskuterades i Sverige redan på 1950-talet men uppmärksammades på allvar först i slutet av 1970-talet. Sedan dess har olika undersökningar givit en allt mer utförlig bild av problemets omfattning i vårt byggnadsbestånd. Staten har genom lagstiftning, informationskampanjer och olika bidragsformer försökt påverka fastighetsägare att vidta åtgärder i hus med höga radonhalter. Kommunerna har genomfört ett omfattande kartläggningsarbete över riskområden och mätt radonhalten i ett stort antal hus. Omkring 130 000 bostäder beräknas ha högre radonhalter än gränsvärdet för befintliga bostäder.
De två lagar med vars stöd bl.a. gränsvärden för radonförekomsten utfärdats är hälsoskyddslagen och plan- och bygglagen (PBL). De gränsvärden som tillämpades före år 1994 var angivna i radondotterhalt. I dag anges värdena i radongashalt eller kortare uttryckt i radonhalt. Med stöd av hälsokyddslagens regler har Socialstyrelsen fastställt gränsvärdet 400 Bq/m3 (Bq=becquerel) som högsta radonhalt i befintliga bostäder. I byggreglerna (BBR 94) anges 200 Bq/m3 som högsta radonhalt i nya byggnader.
Sedan den 1 juli 1988 kan stöd till radonsanering av småhus utgå enligt bestämmelserna i förordningen (1988:372) om bidrag till åtgärder mot radon i egnahem. Bidrag lämnas om radonhalten i huset överstiger det gränsvärde som Socialstyrelsen anger som godtagbart ur hälsoskyddssynpunkt. För åtgärder i flerbostadshus har bidrag tidigare kunnat utgå enligt den s.k. RBF-förordningen (1983:974). Under de tre första kvartalen 1995 kan stöd lämnas enligt förordningen (1994:1994) om extra statligt stöd för förbättring av bostäder.
Radonbidraget till egnahem utgår enligt gällande regler till 50 % av skälig kostnad för de åtgärder som kommunen finner nödvändiga. Bidraget är maximerat till 15 000 kr per hus. Efter att riksdagen våren 1994 beslutat att vissa arbetsmarknadspolitiska medel skulle användas för ROT-åtgärder i bl.a. bostäder beslöt regeringen att tillfälligt höja det maximala bidraget från 15 000 kr till 25 000 kr. Detta förhöjda bidrag kan medges i ärenden där kommunen före den 1 juli 1994 funnit åtgärderna nödvändiga.
Förslag om förändrade regler för bidrag till åtgärder mot radon i egnahem har lämnats i budgetpropositionen samt i en motion. I denna motion föreslås även vissa andra åtgärder för att komma till rätta med radonproblemet. Skärpta gränsvärden för radon förordas i en annan motion. Utskottet inleder med att behandla förslagen om radonbidraget.
I budgetpropositionen anges att många av de åtgärder som behövs för att avhjälpa radonproblem i bostäder är enkla och betingar en liten kostnad. De åtgärder som vidtas uppges emellertid ofta avse omfattande ventilationstekniska lösningar som i många fall är motiverade främst av att husets allmänventilation bör förbättras. Mot denna bakgrund föreslår regeringen att bidrag i fortsättningen endast bör lämnas med 40 % av skälig kostnad för de åtgärder som kommunen finner nödvändiga. Det föreslås vidare att bidrag under 2 000 kr inte betalas ut. Ändringarna föreslås gälla i ärenden som kommer in till länsstyrelserna efter den 10 januari 1995. Regeringen föreslår att anslaget för radonbidraget bestäms till 25 miljoner kronor för budgetåret 1995/96.
Radonsanering är enligt vad som framhålls i motion Bo229 (fp) en utomordentligt viktig åtgärd för att förbättra inomhusmiljön i bostäder. Av detta skäl avvisar motionärerna regeringens förslag om sänkt bidragsandel för radonbidraget -- yrkande 5 -- samt föreslår att det maximala bidraget per hus bestäms till 25 000 kr -- yrkande 6. Det utvidgade radonbidraget bedömer motionärerna kommer att innebära ökade statliga utgifter om 20 miljoner kronor beräknat på helår. För det förlängda budgetåret 1995/96 föreslås ett med i förhållande till regeringens förslag med 30 miljoner kronor förhöjt anslag -- yrkande 7.
Bostadsutskottet vill anföra följande vad gäller reglerna för radonbidraget.
Formerna för samhällets åtgärder för att minska radonproblemet har under de senaste åren övervägts i olika sammanhang. Under år 1993 presenterade både Statens strålskyddsinstitut (SSI) och Boverket förslag om förändrade insatser. Vad gäller radonbidragets effektivitet framkom därvid delvis olika åsikter. Boverket föreslog att bidraget helt skulle avskaffas och att staten i stället skulle finansiera intensifierade informationsinsatser om riskerna med radon. SSI ansåg att en viss höjning av radonbidraget skulle underlätta för ägarna av småhus att vidta saneringsåtgärder.
I såväl budgetpropositionen som i motion Bo229 (fp) anförs att kostnaderna för nödvändiga saneringsåtgärder ofta är relativt låga. Regeringen menar dock att bidraget ibland används till åtgärder som främst är motiverade av att husets allmänventilation behöver förbättras. Slutsatserna om vilka förändringar i bidragsformen som är motiverade skiljer sig mellan regeringen och motionärerna.
Trots att det får förutsättas att en bred enighet råder om synen på radonproblemets allvar och nödvändigheten av att saneringsåtgärder vidtas, kan utskottet således konstatera att skilda åsikter finns om lämpliga metoder för att påskynda saneringsarbetet. Utskottet har erfarit att någon egentlig analys inte föreligger av hur bidraget hittills använts och av de utförda saneringsåtgärdernas effektivitet. Inte heller har effekterna av det tillfälligt höjda radonbidraget studerats. Det är givetvis inte önskvärt att det statliga stödet bidrar till att onödigt omfattande åtgärder vidtas eller att åtgärder som inte är motiverade ur saneringssynpunkt bekostas av stödet. Om så är fallet finns sannolikt anledning att förutom stödnivåerna även överväga villkoren för stödet i övrigt samt formerna för information och utbetalning. Innan en radonsanering påbörjas bör naturligtvis en bedömning av vad som är relevanta åtgärder göras av en fackman, oavsett om radonbidrag utgår eller ej. Nyligen publicerade resultat från byggforskningen ger också vid handen att en uppföljning av radonnivåerna i sanerade hus bör ske efter en tid.
Som tidigare beskrivits pågår för närvarande ett arbete inom regeringskansliet med att utforma ett program för att förbättra inomhusklimatet i bostäder och offentliga lokaler. De åtgärder som kan bli aktuella i detta sammanhang torde delvis ha anknytning till den typ av åtgärder som vidtas vid radonsanering. En proposition i frågan väntas senare under våren 1995. Mot bakgrund av den osäkerhet som ovan har beskrivits vad gäller radonbidragets utformning bör även denna fråga kunna övervägas och ytterligare belysas i detta sammanhang.
Det ovan anförda leder utskottet fram till slutsatsen att eventuella beslut om förändringar av villkoren för radonbidrag bör kunna anstå tills senare i vår då regeringen avser att underställa riksdagen förslag om ett åtgärdsprogram. Detta bör riksdagen med anledning av budgetpropositionen samt motion Bo229 (fp) yrkandena 5 och 6 som sin mening ge regeringen till känna.
Regeringens förslag om anslag till radonbidrag bör i avvaktan på de vidare övervägandena i frågan kunna bifallas av riksdagen. Om de ovan förordade övervägandena avseende reglerna för radonbidraget föranleder ändrad anslagsberäkning är det naturligt att regeringen även återkommer i denna fråga senare i vår. Förslaget i motion Bo229 (fp) yrkande 7 om en ökning av anslaget utöver vad regeringen förordat avstyrks.
Utskottet övergår nu till att behandla övriga frågor som aktualiserats i motioner om åtgärder mot radon.
I motion Bo229 (fp) yrkande 4 föreslås ett riksdagens tillkännagivande om olika åtgärder för att öka omfattningen av radonsaneringen. Motionärerna menar att ett system med intyg från kommunerna om att hus inte ligger i ett riskområde eller är uppfört med radonavgivande material skulle kunna tjäna detta syfte. Vidare förordas att kommunerna uppmanas att tillämpa gränsvärdet för sanitär olägenhet mer strikt.
Förslagen i motionen sammanfaller delvis med vad Boverket förra året föreslog som lämpliga åtgärder för att öka radoninsatserna. Utskottet har i princip inget att invända mot förslagen men anser att syftet med motionen i huvudsak borde kunna uppnås utan något särskilt beslut från riksdagen. Det får således förutsättas att kommunerna i samband med att en kartläggning av riskområden har genomförts publicerar resultaten av den samt även framgent håller informationen lätt tillgänglig. Efter mätning av radonhalten i ett enskilt hus upprättar besiktningsmannen normalt ett intyg avseende mätvärden m.m. Vad gäller tillämpningen av reglerna för sanitär olägenhet förutsätter utskottet att krav på åtgärder ställs i bostäder där för höga värden uppmätts. Det kan upplysas om att Halmstads kommun har avgivit vitesförelägganden till egnahemsägare vars hus har radonhalter över gränsvärdet. Föreläggandet som överklagades av en av egnahemsägarna har nyligen fastställts efter prövning vid Länsstyrelsen i Hallands län.
Det får förutsättas att ansvariga myndigheter och regeringen uppmärksamt följer användningen av de medel och metoder som i dag står till buds för att öka omfattningen av radonsaneringen och vid behov återkommer till riksdagen med förslag i frågan. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion Bo229 (fp) yrkande 4.
De gränsvärden för radon som redovisats ovan diskuteras i motion Bo518 (mp). I motionens yrkande 4 föreslås att riksdagen skall ge regeringen till känna att gränserna bör skärpas och att radongashalter över 150 Bq/m3 inte får accepteras.
Det kan alltid diskuteras om de valda nivåerna för gränsvärden är lämpligt utformade med hänsyn till risknivå, praktisk tillämpning m.m. Gällande gränsvärden för radon är bestämda utifrån dagens kunskapsläge och de avvägningar som ansvariga myndigheter ansett böra göras. Någon absolut gräns mellan riskfri och hälsovådlig radonhalt finns givetvis inte. Utskottet har inte underlag att ifrågasätta de gränsvärden som nu tillämpas. Det får förutsättas att gränsvärdena anpassas till eventuell ny kunskap på området om så befinns befogat. Utskottet vill dock i sammanhanget understryka att det mot bakgrund av det stora antal bostäder som ligger över dagens gränsvärden synes mest angeläget att koncentrera insatserna på den del av bostadsbeståndet som uppvisar de högsta radonhalterna. Mot den redovisade bakgrunden avstyrks motion Bo518 (mp) yrkande 4.
Fonden för fukt- och mögelskador
Från Fonden för fukt- och mögelskador utbetalas bidrag till enskilda enligt förordningen (1993:712) om den statliga fonden för fukt- och mögelskador i småhus, m.m. Ur fonden får också bestridas kostnader för kansli- och utredningsarbete. Kammarkollegiet tillhandahåller kansliresurser för beredning av ärenden åt den statliga fonden.
Möjligheten att få någon form av statligt ekonomiskt stöd för att avhjälpa fukt- och mögelskador i egnahem har funnits sedan år 1983. Stödet i sin nuvarande form har funnits sedan år 1986. Enligt gällande bidragsbestämmelser lämnas bidrag till ägare av hus som är yngre än 30 år, dvs. för närvarande till hus som är färdigställda år 1965 och senare. I budgetpropositionen föreslås att stödbestämmelserna skall ändras på vissa punkter vad avser vilka årgångar hus som bör vara stödberättigade.
Enligt vad som anförs i budgetpropositionen är skadorna i hus som är omkring 30 år gamla ofta ett resultat av ett normalt åldrande. Detta gäller t.ex. beträffande dräneringen runt huset. Mot denna bakgrund föreslår regeringen att endast hus som är yngre än 25 år i fortsättningen bör kunna komma i fråga för bidrag från fonden till kostnader för att avhjälpa fukt- och mögelskador. Vidare föreslås en begränsning av de stödberättigade årgångarna till att inte omfatta de nyaste husen. Det får enligt regeringens uppfattning förutsättas att kunskaperna om fuktskydd m.m. ökat, att erfarenhetsåterföringen fungerat samt att kvalitetssäkringen förbättrats. Av detta skäl, samt med hänvisning till det garantisystem som utvecklats på småhussidan, föreslår regeringen att bidrag till ägare av hus som är uppförda år 1989 och senare inte bör lämnas.
Några invändningar mot de av regeringen föreslagna ändringarna av stödvillkoren för bidrag till fukt- och mögelskador har inte framkommit i motioner eller i samband med utskottets beredning av frågan. Utskottet anser således att riksdagen bör godkänna den förordade ändringen i det statliga stödet till fukt- och mögelskadade småhus.
Riksdagen har medgivit att beslut om bidrag ur fonden under budgetåren 1985/86--1994/95 sammanlagt får meddelas inom en ram av sammanlagt 460 miljoner kronor. Regeringen föreslår mot bakgrund av fondstyrelsens bedömning av väntade bidragsbelopp att ramen för beslut om bidrag vidgas med 25 miljoner kronor till 485 miljoner kronor. Vidare föreslås att anslaget till fonden för nästa budgetår bestäms till 105 miljoner kronor.
Bostadsutskottet tillstyrker regeringens förslag om att ramen för bidrag till Fonden för fukt- och mögelskador vidgas till 485 miljoner kronor.
Utskottet tillstyrker även regeringens förslag om att anslaget till bidrag till Fonden för fukt- och mögelskador för budgetåret 1995/96 anvisas med ett belopp om 105 miljoner kronor.
Elöverkänslighet
Under allmänna motionstiden 1994 väcktes ett stort antal motioner som ur olika aspekter tog upp frågor om elöverkänslighet. Med anledning av motionerna gjorde riksdagen (bet. 1993/94:BoU17) ett tillkännagivande till regeringen med begäran om en översyn av problemen kring elöverkänslighet. De frågor som härvid skall övervägas är bl.a.
behovet av och möjligheterna att på ett enhetligt sätt definiera begreppet elöverkänslighet, omfattningen av problemen med elöverkänslighet, en inventering av kunskapsläget m.m. avseende elöverkänslighet samt frågan om bostadsanpassningsbidrag vid elöverkänslighet.
Arbetet skall enligt beslutet genomföras utan dröjsmål och på ett sådant sätt att vunna erfarenheter snabbt kan komma till praktisk tillämpning. Regeringen skall i lämpligt sammanhang för riksdagen redovisa resultatet av genomförda insatser, vidtagna åtgärder och i förekommande fall förelägga riksdagen förslag i ärendet. Socialstyrelsen har nyligen i rapporten Elektriska och magnetiska fält och hälsoeffekter presenterat en vetenskaplig utvärdering av hälsoeffekter av elektriska och magnetiska fält. Rapporten har överlämnats till regeringen.
Förslag som avser mera övergripande insatser mot elöverkänslighet har under årets allmänna motionstid förts fram i fyra motioner.
Att det ännu inte finns svar på frågorna om orsakssambanden m.m. vid elöverkänslighet fritar enligt motion Bo212 (s) inte samhället från ansvaret att hjälpa dem som drabbas. En kartläggning av om elöverkänslighet kan klassficeras efter symptombild m.m. bör därför genomföras. Dessutom föreslås att praktiska erfarenheter av elsanering bättre skall tas till vara.
Det bör enligt motion Bo226 (s) upprättas handlings- och åtgärdsprogram som stöd till kommuner och arbetsgivare när insatser skall göras för personer som har problem med elöverkänslighet. I motionen förordas dessutom att upplysningskampanjer skall genomföras för att sprida kunskap kring problemen.
I motion Bo242 (c) anförs att vi lever i ett mer eller mindre "elektrifierat" samhälle där elektromagnetiska fält är vanligt förekommande. Samtidigt utsätts vi för alltmer komplexa miljömässiga belastningar av annat slag. Mot bakgrund härav bör enligt motionen en parlamentarisk utredning om elöverkänslighet tillsättas -- yrkande 2. Dessutom föreslås att den av riksdagen begärda översynen skall omfatta en kartläggning av förekomsten av elektromagnetiska fält i bostäder och på arbetsplatser m.m. -- yrkande 3.
Krav på att bostadsanpassningsbidrag eller annat stöd skall utgå vid elöverkänslighet förs fram i motionerna Bo203 (v) yrkandena 1 och 2 samt Bo224 (fp) yrkande 1. Gemensamt för motionerna är att i dem framhålls de svårigheter de elöverkänsliga drabbas av och behovet av anpassningsåtgärder för att i möjligaste mån komma till rätta med problemen. I motionerna anförs dessutom att det i dag inte finns någon enhetlighet i behandlingen av personer som är elöverkänsliga när det gäller möjligheten att få bostadsanpassningsbidrag. Vissa kommuner medger bidrag, medan andra kommuner säger nej. I motion Bo203 (v) yrkande 3 föreslås dessutom att bidrag skall kunna utgå till utrustning som krävs för att minska den sociala isoleringen för elöverkänsliga. Slutligen anförs det motivledes i motion So484 (kds) att stöd t.ex. i form av ett elsaneringsbidrag bör erbjudas vid elöverkänslighet så snart tillräcklig vetenskaplig dokumentation om orsakssambanden föreligger.
Förslag som avser forskning kring elöverkänslighet m.m. förs fram i fem motionsyrkanden. Även i dessa fall grundas förslagen på de svårigheter som de elöverkänsliga drabbas av i hemmet och på arbetet liksom i andra miljöer till följd av förekomsten av elektriska apparater, elinstallationer m.m. I flera av motionerna framhålls också vikten av att genom ytterligare forskning få kunskap om de mekanismer m.m. som kan leda till elöverkänslighet.
Enligt motion Bo203 (v) yrkande 4 bör forskningen inriktas mot att dokumentera och utvärdera de åtgärder för rehabilitering och symptomlindring som vidtagits i bostäder och på arbetsplatser. Enligt motionen behövs också fortsatt forskning för att vetenskapligt kunna fastställa elöverkänslighet. Förslaget i motion Bo224 (fp) yrkande 4 innebär att pågående forskning om hudskador vid bildskärmsarbete bör få fortsätta för att klarlägga om sådant arbete har hälsofarliga effekter. I motion Bo242 (c) yrkande 1 förordas forskning om sambandet mellan elektromagnetiska fält och påverkan av metaller. I motion Bo244 (s) anförs att det behövs mer och intensifierad forskning kring elöverkänslighet. Förslaget i motion Bo503 (m) innebär att staten skall ta ett övergripande ansvar för att fortsatt intensiv forskning bedrivs kring elöverkänslighet. Särskilt viktigt anges det härvid vara att stödja fortsatta provokationsstudier, utvärdering av försök med elsanering samt forskning kring organiska skador. Slutligen anförs i motion Bo245 (mp) yrkande 3 att forskningen kring radiofrekventa fält bör intensifieras för att utröna vilka eventuella hälsorisker som kan uppstå vid en omfattande användning av ficktelefoner.
Förslag som avser åtgärder m.m. i övrigt för dem som är elöverkänsliga förs fram i fyra motionsyrkanden.
I motion Bo224 (fp) yrkande 2 förordas bredare information om innehållet i Arbetarskyddsstyrelsens råd och anvisningar vad gäller elöverkänslighet. Enligt motionärerna efterlevs inte anvisningarna på alla företag och i alla delar av landet. I motionens yrkande 3 ställs dessutom krav på att en gemensam sanering skall göras av både bostad och arbetsplats vid elöverkänslighet. Möjligheterna att uppnå bestående resultat kräver enligt motionärerna insatser i såväl arbets- som bostadsmiljö.
När rekommendationer ges vid bosättning eller vistelse i närheten av elektriska och magnetiska fält bör enligt motion Bo245 (mp) yrkande 4 försiktighetsprincipen tillämpas.
Med hänvisning till att försiktighetsprincipen bör tillämpas föreslås i motion So500 (mp) yrkande 7 att endast sådan byggteknik skall användas som gör att de elektromagnetiska fälten skärmas av i våra byggnader.
Med anledning av vad som i de nu redovisade motionerna förordats om insatser avseende elöverkänslighet m.m. vill utskottet anföra följande.
Redan vid behandlingen av motsvarande motionsförslag vid föregående riksmöte kunde utskottet konstatera att frågor om elöverkänslighet liksom biologiska och medicinska effekter av elektromagnetiska fält har uppmärksammats alltmer. Det innebär bl.a. att fokuseringen på förhållanden som hör samman med dessa frågor är fortsatt stor. Detta avspeglar sig också i det stora antal motioner i ämnet som väckts under såväl årets som förra årets allmänna motionstid.
Det för de nu behandlade motionerna gemensamma är således att de ger uttryck för en oro över problemen med elöverkänslighet. Utskottet delar nu liksom tidigare denna oro. Det är naturligtvis inte tillfredsställande att människor har besvär som allvarligt inskränker deras möjligheter att leva och verka i den normala miljön. Starka skäl talar sålunda för att kraftfulla och effektiva åtgärder måste vidtas för att komma till rätta med problemen. Det är också denna uppfattning som ligger till grund för bostadsutskottets och riksdagens tidigare ställningstagande i frågan. Som redovisats ovan innebär också riksdagens beslut våren 1994 att en bred översyn skall göras kring frågor om elöverkänslighet. Samtidigt kan nu liksom tidigare konstateras att det inte finns någon allmänt accepterad förklaring till uppkomsten av elöverkänslighet.
De insatser som utskottet och riksdagen förordat avseende elöverkänslighet innefattar, som framgår ovan, bl.a. en inventering av omfattningen och inriktningen av pågående utrednings- och forskningsinsatser. I uppdraget ingår även att behandla frågan om bostadsanpassningsbidrag vid elöverkänslighet. Arbetet skall enligt riksdagens beslut genomföras utan dröjsmål och på ett sådant sätt att vunna erfarenheter snabbt kan komma till praktisk tillämpning. Regeringen har också anmodats att i lämpligt sammanhang för riksdagen redovisa resultatet av genomförda insatser och de åtgärder som vidtagits med anledning härav. Beslutet innebär vidare att riksdagen om så anses erforderligt skall föreläggas förslag i ärendet. Riksdagens tidigare ställningstagande innebär att de förslag som förs fram i de nu aktuella motionerna i inte ringa grad omfattas av redan förordade insatser m.m. Det finns dock enligt utskottets mening anledning att överväga behovet av ytterligare åtgärder på området.
En av utgångspunkterna för utskottets och riksdagens ställningstagande vid föregående riksmöte var att det kunde finnas anledning att vidta åtgärder även om orsakerna till elöverkänslighet inte var kartlagda. Trots att det inte heller nu finns någon allmänt accepterad förklaring till uppkomsten av elöverkänslighet finns det enligt utskottets mening anledning att dels poängtera vikten av att de insatser som riksdagen tidigare förordat skyndsamt genomförs, dels överväga behovet av att utöka dessa insatser. I många av de nu aktuella motionerna förs fram krav på bostadsanpassningsbidrag eller annat kommunalt stöd vid elöverkänslighet. För att få en allsidig belysning av denna fråga bör enligt utskottets mening en kartläggning göras av i vilken utsträckning kommunalt eller annat ekonomiskt stöd har utgått och utgår till s.k. elsanering. I anslutning härtill bör dessutom undersökas vilken typ av åtgärder stödet avsett, hur omfattande stödet varit och de totala kostnaderna för åtgärderna. Kartläggningen bör även omfatta i vilken utsträckning vidtagna åtgärder lett till önskat resultat.
Den nu förordade kartläggningen m.m. bör enligt utskottets mening bl.a. kunna ge underlag för en bedömning av effekterna av olika elsanerande åtgärder och därmed också ligga till grund för det fortsatta agerandet. För att ge ytterligare underlag för vidare ställningstaganden bör det enligt utskottets mening dessutom övervägas att genomföra något eller några försöksprojekt där i dag känd teknik används för att nedbringa eller helt ta bort de elektromagnetiska fälten. Enligt vad utskottet erfarit finns också förslag framme till åtminstone ett sådant projekt som snabbt kan sättas i gång. En förutsättning för projektet bör dock vara att det systematiskt följs upp.
Vad utskottet nu med anledning av motionerna Bo203 (v), Bo212 (s), Bo224 (fp), Bo226 (s), Bo242 (c), Bo244 (s), Bo245 (mp) yrkandena 3 och 4, Bo503 (m) samt So500 (mp) yrkande 7 anfört om insatser avseende elöverkänslighet m.m. bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Stöd till åtgärder i byggnaders inomhusmiljö
Som delvis redan framgått av bakgrundsbeskrivning och redovisade överväganden i detta betänkande har staten under ett antal år i olika former givit stöd till åtgärder för att förbättra byggnaders inomhusmiljö. Det gäller såväl stöd direkt riktade mot miljö- och hälsorelaterade åtgärder som stödformer vilka har en mer allmän inriktning mot ombyggnads- och reparationsåtgärder men som även kan användas för åtgärder som förbättrar inomhusmiljön. Under de senaste åren har riksdagen dessutom vid flera tillfällen fattat beslut om att av arbetsmarknadspolitiska skäl införa tillfälligt utvidgade stödmöjligheter för s.k. ROT-åtgärder i byggnader. Vissa av dessa stöd har helt eller delvis varit inriktade mot miljöförbättrande åtgärder. Här skall endast kortfattat omnämnas de stödformer från vilka bidrag till miljöförbättrande åtgärder kunnat utgå under senare tid.
Det ordinarie ombyggnadsstödet, dvs. stöd enligt förordningen (1992:986) om statlig bostadsbyggnadssubvention, medges visserligen endast till åtgärder av viss omfattning men kan även användas till åtgärder som förbättrar inomhusklimatet. Det s.k. RBF-stödet, dvs. stöd enligt förordningen (1983:974) om statligt räntestöd vid förbättring av bostadshus, har under drygt tio års tid kunnat utgå till vissa underhålls- och förbättringsåtgärder i hyres- och bostadsrättshus. Bidragsformen är dock under avveckling och stöd kan endast utgå om ansökan inlämnats före det senaste årsskiftet. Bland de stöd som kunnat utgå under en relativt lång period återfinns även de i tidigare avsnitt behandlade stöden till radonåtgärder i egnahem (SFS 1988:372) samt till åtgärder mot fukt- och mögelskador i småhus (SFS 1993:712).
De ROT-program med arbetsmarknadspolitisk inriktning som riksdagen och regeringen beslutade om under riksmötena 1992/93 och 1993/94 innehöll en rad olika bidragsändamål (för en sammanfattning hänvisas till bostadsutskottets yttrande 1994/95:BoU1y). Bland dessa bidrag kunde flera utnyttjas för åtgärder som förbättrar byggnaders inomhusmiljö. Detta gäller bl.a. för det stöd med högst 30 % som sedan år 1993 kunnat utgå till underhåll och reparationer i bl.a. skolor och daghem. Denna stödform, som har hanterats av Arbetsmarknadsverket, har vid flera tillfällen fått ett medelstillskott genom riksdagsbeslut. År 1993 infördes också en möjlighet till skattereduktion på 30 % för utgifter för byggnadsarbete på bostadshus (SFS 1993:672). Sista ansökningsdag för denna reduktion var den 28 februari 1995. För allergisanering och andra miljöförbättrande åtgärder i bostäder som påbörjades under våren eller försommaren 1994 kunde ett bidrag på 10 % utgå. Som ovan beskrivits under avsnittet om åtgärder mot radon i bostäder beslutade regeringen våren 1994 även om ett tillfälligt höjt radonbidrag.
Efter förslag från regeringen beslutade riksdagen hösten 1994 om ett investeringsprogram för ROT-åtgärder m.m. (prop. 1994/95:25, bet. FiU1, BoU1y). Medel anslogs för fortsatta förbättringsåtgärder i skolor och andra offentliga lokaler samt till stöd för ombyggnadsåtgärder i vissa bostäder för äldre och handikappade. Vidare beslutades att ett extra statligt stöd på 15 % skall kunna utgå för förbättringar av bostäder (SFS 1994:1994). Stödet, som kan utgå till samtliga upplåtelseformer, förutsätter bl.a. att åtgärderna skall vara påbörjade före den 1 oktober 1995. Samma tidsbegränsning gäller för det bidrag på 20 % som samtidigt infördes för stöd till åtgärder som förbättrar inomhusklimatet i bostäder (SFS 1994:2030). Som ett villkor för detta bidrag gäller bl.a. att byggnaden skall ha genomgått föreskriven funktionskontroll av ventilationssystem.
Även i årets budgetproposition samt i motioner väckta under årets allmänna motionstid har föreslagits stöd till åtgärder som förbättrar olika byggnaders inomhusmiljö. Utskottet redovisar nedan dessa förslag och överväger därefter frågan om stöd och anslag till åtgärder i byggnaders inomhusmiljö.
Regeringen föreslår i budgetpropositionen att medel för budgetåret 1995/96 anvisas för bidrag till förbättring av inomhusklimatet i bl.a. skolor och daghem. Det framhålls som angeläget att skyndsamt rätta till de problem som uppdagas vid den obligatoriska funktionskontrollen av ventilationssystemen samt därefter andra problem med inomhusklimatet just i de byggnader där barn och ungdomar vistas. I propositionen föreslås att 125 miljoner kronor avsätts för bidrag till dessa ändamål. Bidraget föreslås lämnas med 30 % av en skälig kostnad för åtgärderna. Bidragsverksamheten förutsätts handhas av Boverket och länsstyrelserna.
I motion Bo231 (m) yrkande 4 föreslås att riksdagen avvisar regeringens förslag om en ny stödform och ett nytt anslag för förbättring av inomhusklimatet i skolor och daghem m.m. Motionärerna anför att många lokaler visserligen är i behov av åtgärder men att det åligger varje fastighetsägare att själv ta ansvar för reparation, underhåll och upprustning av sina lokaler.
I två partimotioner från Miljöpartiet, N270 yrkande 13 samt A275 yrkande 8, föreslås att ett nytt anslag införs för bidrag till allergisanering av sjuka hus, framför allt skolor, daghem m.m. Förslagen innebär att 3 miljarder kronor anslås för detta ändamål under budgetåret 1995/96. I motion A275 finns även ett yrkande 9 med innebörden att bidraget till byggnadsfirmor vid allergisanering ges på så sätt att 70 % av arbetskraften utgörs av arbetslösa och resterande 30 % av den egna arbetskraften.
I motion Bo237 (v) diskuteras bl.a. användningen av det stöd till förbättring av inomhusklimatet som föreslås i budgetpropositionen. Motionärerna anför att enbart åtgärder i ventilationssystemen inte utgör någon lösning på problemet med allergier på grund av inomhusmiljön. Orsakerna till problemen anses i stället stå att finna i fuktiga golv m.m. I motionens yrkande 3 föreslås att riksdagen i ett tillkännagivande begär att regeringen i kompletteringspropositionen återkommer med förslag till åtgärder mot fukt- och mögelskador samt sjuka hus-problemet i övrigt.
Kristdemokratiska samhällspartiet föreslår i partimotionen Ub368 yrkande 4 att riksdagen i ett tillkännagivande till regeringen uttalar att de ROT-bidrag som kommer kommunerna till del i första hand bör användas till allergisanering i lokaler där barn och ungdomar vistas dagligen. Motionärerna anför att trots det kärva ekonomiska läget är åtgärder för att rätta till missförhållanden som kan leda till allergiproblem något som måste ha hög prioritet.
Utskottet kan konstera att de ovan redovisade förslagen om allergisanering och förbättring av inomhusklimatet i olika typer av byggnader onekligen har ett starkt samband med det förslag om ett program för att förbättra inomhusklimatet i bostäder och offentliga lokaler som aktualiserats i samband med uppgörelsen mellan regeringen och Miljöpartiet om vissa arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Regeringen har aviserat att förslag i frågan är att vänta i samband med att kompletteringspropositionen avges senare i vår. En lämplig behandlingsordning synes mot denna bakgrund vara att utskottet först tar ställning till förslaget i budgetpropositionen och därefter redovisar vissa överväganden om ytterligare insatser på området, föreslagna dels i motioner, dels i uppgörelsen om ett allergisaneringsprogram m.m.
Bostadsutskottet tillstyrker förslaget i budgetpropositionen om att införa ett bidrag till förbättring av inomhusmiljön samt förordar att riksdagen nu godkänner ändamålet med den redovisade bidragsverksamheten såvitt nu är i fråga. Utskottet, som finner det redovisade ändamålet med verksamheten synnerligen angeläget, vill i sammanhanget även hänvisa till vad som ovan i avsnittet Krav på ventilation förordats i frågan. Särskilt stor vikt måste således läggas vid att de hälsovådliga miljöer som finns i byggnader där barn och ungdomar dagligen vistas snarast åtgärdas. Det föreslagna bidraget är en av de åtgärder som bör vidtas för att påskynda detta arbete. Det bör emellertid samtidigt understrykas att ansvaret för att åtgärderna verkligen vidtas vilar på ägarna till de aktuella fastigheterna samt på huvudmännen för de verksamheter som bedrivs i dem. Förslaget i motion Bo231 (m) yrkande 4 om att avslå vad regeringen förordat om bidraget avstyrks såvitt nu är i fråga.
Utskottet tillstyrker även regeringsförslaget om att anslaget för bidrag till förbättring av inomhusmiljö bestäms till 125 miljoner kronor för budgetåret 1995/96 samt avstyrker motion Bo231 (m) yrkande 4 även i denna del.
Utskottets ovanstående ställningstagande utgår bl.a. från förutsättningen att behovet av en samordning mellan det nu förordade bidraget och det stöd som kan komma att utgå inom ramen för det aviserade allergisaneringsprogrammet kommer att övervägas. I den mån pågående överväganden i regeringskansliet ger anledning till omprövning också av ändamålet med och inriktningen av det nu diskuterade stödet är det naturligt att regeringen återkommer i ärendet. När det gäller de av regeringen aviserade nya förslagen om ytterligare satsningar på att förbättra inomhusmiljön bl.a. genom allergisaneringar av bostäder och offentliga lokaler vill utskottet anföra följande.
Vid utskottets beredning av frågor om byggnaders inomhusmiljö m.m. har framkommit vissa synpunkter utöver de ovan redovisade som föranleder utskottet till överväganden inför regeringens aviserade förslag. I detta sammanhang har beaktats vad i budgetpropositionen samt i de ovan refererade motionerna (mp), (v) och (kds) anförts.
Det bör inledningsvis understrykas att utskottet genom sina överväganden inte tar ställning till frågan om möjligheten att finansiera de diskuterade åtgärderna. Finansieringsfrågan bör i första hand övervägas utifrån finanspolitiska utgångspunkter och är därmed inte en fråga för bostadsutskottet. Utgångspunkten för utskottets ställningstagande till flera av de motioner som behandlas i detta betänkande är att finansieringsfrågorna kan lösas. Regeringen avser, som framgår ovan, att förelägga riksdagen en proposition i ärendet senare i vår. Riksdagen har också nyligen i anslutning till sitt beslut om stöd för nyanställningar (bet. 1994/95:AU20 s. 13) förordat att ett sådant förslag läggs fram senast i samband med kompletteringspropositionen.
Den inledande redovisningen i detta avsnitt avseende samhällets stöd till bl.a. miljöförbättrande åtgärder i bostäder, skolor m.m. visar att ett antal olika bidragsformer kunnat användas på detta område under de senaste åren. Vad gäller de "ordinarie" stödformerna har dessa i huvudsak klart avgränsade syften och är avstämda mot varandra vad gäller stödvillkor m.m. När det gäller de stödformer som under de senaste åren tillskapats med arbetsmarknadspolitiska medel kan det dock konstateras att samma typ av åtgärder i viss utsträckning kunnat stödjas med olika former av bidrag. Den administrativa hanteringen av bidragen har varierat och olika myndigheter har haft huvudansvaret för information, beslut m.m. trots att stöden i stor utsträckning riktats till samma grupp avnämare. Bidragsformernas tidsmässiga avgränsning har i vissa fall varit mycket snäv och ibland inte givit praktisk möjlighet för fastighetsägare att vidta nödvändigt projekteringsarbete.
Det ovan anförda är inte avsett att vara någon kritik mot att arbetsmarknadspolitiska satsningar gjorts på den s.k. ROT-sektorn. Tvärtom har bostadsutskottet varit en av de främsta tillskyndarna till att ledig kapacitet inom byggsektorn under rådande lågkonjunktur utnyttjas för att genomföra nödvändiga och önskvärda reparations- och underhållsarbeten m.m. i bostäder och andra byggnader. Det bör också understrykas att det i huvudsak rått bred politisk enighet om behovet av satsningar inom detta område även om åsikterna om lämplig stödutformning m.m. ibland gått isär. Det ligger också i sakens natur att arbetsmarknadspolitikens medel snabbt måste anpassas till den rådande situationen och att sektorsynpunkterna därmed inte alltid till fullo hinner beaktas.
Vad utskottet närmast vill belysa är vilka erfarenheter och slutsatser som sammantaget bör dras av insatserna under de senaste åren -- detta inför övervägandena om ytterligare satsningar på framför allt vissa miljöförbättrande åtgärder som regeringen aviserat. En sådan slutsats är att det för den enskilde torde varit svårt att överblicka vilka stödformer som stått till buds vid olika tidpunkter samt vilken myndighet som haft ansvaret för att förmedla bidragen. Vidare torde uppföljningen av stödens effektivitet från såväl arbetsmarknadens som byggsektorns synvinkel försvåras om villkoren för och administrationen av stöden ändras alltför ofta.
En strävan bör således vara att en samordning så långt det är praktiskt möjligt kommer till stånd för de olika stöd som kan utgå till de miljöförbättrande åtgärder och som nu är aktuella. Vad gäller administrationen av stöden kan noteras att Boverket och länsstyrelserna givits detta ansvar för det stöd till åtgärder som förbättrar inomhusklimatet som riksdagen beslutade om hösten 1994. Även det stöd till motsvarande åtgärder i skolor, daghem m.m. som föreslagits i budgetpropositionen förutsätts hanteras av dessa myndigheter. Det förefaller mot denna bakgrund naturligt att även de insatser som nu diskuteras inom ramen för ett program för allergisanering samordnas såväl administrativt som i övrigt med redan existerande eller beslutade stödformer. En sådan ordning torde bl.a. underlätta informationen om stödmöjligheterna. Det bör även övervägas om särskilda resurser behöver avsättas för denna informationsverksamhet.
En strävan efter samordning utesluter inte att det även kan vara lämpligt att överväga riktade satsningar mot speciella områden. De av utskottet ovan förordade insatserna bl.a. vad gäller ett miljö- och hälsoriktigt byggande och elsanering kan vara exempel på sådana riktade åtgärder. När det gäller bostadssektorn bör också kunna övervägas om skäl finns att särskilt uppmärksamma behovet av insatser för inomhusklimatet i vissa delar av bostadsbeståndet. Utskottet syftar här på bostadsområden som tillkommit under perioder när produktionsnivåerna varit mycket höga och man samtidigt introducerat nya lösningar och material som senare visat sig vara mindre lämpliga.
I samband med att regeringen offentliggjorde planerna på att satsa 2 miljarder kronor på byggnaders inomhusmiljö angavs att programmet skall syfta till att förbättra inomhusklimatet i bostäder och offentliga lokaler, t.ex. skolor och daghem. Vidare angavs att en mycket viktig del i programmet bör vara åtgärder för allergisanering. Utskottet anser att ett stöd med denna inriktning ligger väl i linje med vad utskottet tidigare anfört samt med vad i flera motioner förordats. Ett arbete pågår också inom regeringskansliet med att konkretisera programmet. Det får förutsättas att de i motioner och i detta betänkande diskuterade frågorna om bl.a. förbättrad ventilation, sanering av mögelskador, utbyte av fuktigt eller emitterande byggmaterial m.m. därvid kommer att beaktas.
Med den tidsplan som regeringen aviserat kommer förslaget om det aktuella programmet att föreläggas riksdagen senare i vår i samband med kompletteringspropositionen. Utskottet har ovan bl.a. påtalat behovet av överväganden om möjligheten till samordning med andra stöd inom området. Mot bakgrund av den behandlingsordning som råder inom riksdagen och för att underlätta en sammanhållen prövning förefaller det lämpligt att förslagen om ett allergisaneringsprogram särredovisas i en del av kompletteringspropositionen eller, om så befinns lämpligare, föreläggs riksdagen i en särproposition.
Vad utskottet ovan anfört om ytterligare satsningar på att förbättra inomhusmiljön bör riksdagen med anledning av Miljöpartiets partimotioner A275 yrkandena 8 och 9 samt N270 yrkande 13, Kristdemokraternas partimotion Ub368 yrkande 4 och motion Bo237 (v) yrkande 3 som sin mening ge regeringen till känna.
Byggforskning
Byggforskningens inriktning m.m.
I samband med det forskningspolitiska beslutet våren 1993 fattade riksdagen beslut om riktlinjerna för den statligt finansierade byggforskningen under de närmaste åren (prop. 1992/93:170, bet. BoU23). I budgetpropositionen anger regeringen att dessa riktlinjer bör gälla även för budgetåret 1995/96. De förslag som läggs fram i budgetpropositionen om anslag m.m. till Statens råd för byggnadsforskning (BFR) och till bidrag till FoU-arbetet inom sektorn utgår därför från förutsättningen att verksamheten fortsatt bedrivs i enlighet med 1993 års beslut.
Under årets allmänna motionstid har i två motioner tagits upp förslag om inriktningen av byggforskningen m.m. Utskottet inleder sin behandling av frågor om byggforskningen med dessa motionsyrkanden.
Forskningen om grönområden i tätorter kan enligt vad som anförs i motion Bo540 (c) bidra till en bärkraftig tätortsutveckling med kretsloppsinriktning och biologisk mångfald. Motionärerna menar att den överflyttning av finansieringsansvaret för grönyteforskningen från BFR till Skogs- och jordbrukets forskningsråd (SJFR) som skedde i samband med 1993 års forskningspolitiska beslut riskerar att få allvarliga konsekvenser för forskningsområdet. Det hävdas i motionen bl.a. att inriktningen av forskningen har ändrats och att anslagen minskat efter överflyttningen av finansieringsansvaret. Mot denna bakgrund föreslås i motionens yrkande 3 att BFR återfår finansieringsansvaret för grönyteforskningen. I yrkande 5, såvitt nu är i fråga, föreslås att 13 miljoner kronor anslås till forskningsområdet genom att anslaget till byggforskningen höjs med 7,5 miljoner kronor och att resterande 5,5 miljoner kronor förs över från de medel som anslås till SJFR. Dessa medel avses delvis användas för finansieringen av Movium, som är ett samarbetsorgan för intressenter av den yttre miljön i tätorter.
Bostadsutskottet delar motionärernas syn på vikten av att en FoU-verksamhet avseende tätorternas yttre miljö upprätthålls. Betydelsen av dessa frågor har under de senaste åren alltmer kommit att uppmärksammas såväl inom landet som i det internationella samarbetet i samhällsplaneringsfrågor. I ett av Plan- och byggutredningens delbetänkanden (SOU 1994:36) övervägs särskilt hur frågor om tätorternas grönområden skall behandlas i planeringssammanhang. Utredningen understryker också behovet av forskning och utbildning i dessa frågor.
De farhågor om ändrad inriktning och minskade anslag som framförs i motionen anser sig utskottet inte nu ha underlag att bedöma eftersom den nya ordningen för finansieringsansvaret har tillämpats under mindre än två år. Utskottet förutsätter dock att överflyttningen av ansvaret inte i sig kommer att innebära någon förändrad inriktning av grönyteforskningen. Detta var heller inte avsikten med riksdagsbeslutet år 1993. Det får således förutsättas att den del av verksamheten som behandlar frågor om samspelet mellan grönytor och den byggda miljön m.m. ges fortsatt stöd på den förutsatta nivån. Skulle så inte bli fallet finns anledning för regeringen och riksdagen att åter uppmärksamma denna fråga. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion Bo540 (c) yrkandena 3 och 5, det sistnämnda yrkandet såvitt nu är i fråga.
I Kristdemokratiska samhällspartiets partimotion N403 yrkande 8, såvitt nu är i fråga, föreslås att det statliga stödet till experimentbyggande ökas och att 5 miljoner kronor anvisas för detta ändamål. Enligt vad som anförs i motionen har minskade anslag till FoU-verksamheten inneburit att inga experimentbyggnadsprojekt av omfattning kan komma till stånd.
Även utskottet anser att det är angeläget att möjlighet ges att sprida erfarenheter från forskningsresultat genom att exempelvis visa upp studieobjekt i full skala. Experimentbyggande har enligt vad BFR anfört i olika sammanhang visat sig vara ett effektivt sätt att implementera tekniska lösningar och planeringsmetoder i den byggda miljön. Utskottet är medvetet om att de besparingskrav som lagts på forskningen inom sektorn samt ändrad anslagsteknik vad gäller medelstilldelningen till experimentbyggande medfört att satsningarna på denna del i FoU-kedjan starkt reducerats under de senaste åren. De önskemål om ökad branschmedverkan i finansieringen av FoU-verksamheten inom sektorn som riksdagen vid flera tillfällen framfört gäller inte minst den del av verksamheten som avser att utvärdera prototyp- och fullskalebyggande av nya lösningar. BFR föreslår i sin senaste anslagsframställning att behovet av medel till experimentbyggande beaktas bl.a. inom ramen för den pågående utredningen om energisystemets omläggning.
Mot bakgrund av de besparingskrav som gäller för större delen av den statliga verksamheten och därmed även för byggforskningen anser sig utskottet inte kunna ställa sig bakom motionsförslaget om ökade medel för experimentbyggande. Det får dock förutsättas att fördelningen av de medel som anslås till BFR för bygg- och energiforskning sker på ett sådant sätt att även behovet av experimentbyggande och studieobjekt beaktas. Som BFR anfört kan det givetvis i olika sammanhang finnas anledning att överväga behovet av ökade satsningar på detta område. Utskottet har också ovan förordat att vissa insatser av experimentbyggnadskaraktär bör övervägas i fråga om miljö- och hälsoriktigt byggande, återanvändning i byggandet samt elsanering. Partimotion N403 (kds) yrkande 8, såvitt nu är i fråga, avstyrks med hänvisning till det anförda.
Anslag till byggforskningen
Regeringen föreslår i budgetpropositionen att ett ramanslag på 34,5 miljoner kronor anvisas till förvaltningskostnader för BFR för budgetåret 1995/96. Utskottet tillstyrker detta förslag.
Vidare föreslår regeringen att anslaget Byggforskning som används för att finansiera den FoU som stöds av BFR förs upp med 247,1 miljoner kronor för budgetåret 1995/96. Som framgått ovan föreslås i två motioner en ökad statlig finansiering av denna forskning. Dessa förslag innebär även att anslaget till Byggforskning bör föras upp med större belopp än vad regeringen föreslagit. Motion Bo540 (c) yrkande 5, såvitt nu är i fråga, innebär ett i förhållande till regeringens förslag med 7,5 miljoner kronor förhöjt anslag. I partimotionen N403 (kds) yrkande 8, såvitt nu är i fråga, föreslås att anslaget tillförs 5 miljoner kronor mer än regeringen föreslagit.
Utskottet har ovan avstyrkt de sakyrkanden som ligger till grund till förslagen om höjda anslag till byggforskning. Av detta skäl avstyrks även de nu aktuella motionsyrkandena. Regeringens förslag tillstyrks.
Beslut om att bidra till finansieringen av ett forskningsprojekt medför ofta ett åtagande som sträcker sig över flera budgetår. För att BFR skall kunna göra dessa åtaganden har riksdagen för budgetåret 1994/95, liksom för tidigare budgetår, bemyndigat regeringen att ta på sig ekonomiska förpliktelser för de kommande fem budgetåren. Förslaget i årets budgetproposition innebär att regeringen skall bemyndigas att under budgetåret 1995/96 låta staten ta på sig ekonomiska förpliktelser i samband med stöd till byggforskningen som innebär åtaganden om högst 100 miljoner kronor under budgetåret 1997, högst 60 miljoner kronor under budgetåret 1998 samt högst 25 miljoner kronor under vart och ett av budgetåren 1999 och 2000.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om bemyndiganden för stöd till byggforskning.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande ett miljö- och hälsoriktigt byggande och boende att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:Bo215 yrkande 1, 1994/95:Bo235, 1994/95:Bo237 yrkande 5, 1994/95:Bo240, 1994/95:Bo504 yrkandena 3 och 7, 1994/95:Bo518 yrkande 3, 1994/95:Bo519 yrkandena 1 och 2, 1994/95:Bo521, 1994/95:Bo531 yrkande 3, 1994/95:Bo533, 1994/95:N270 yrkande 14, 1994/95:So484 yrkandena 23 och 26 samt 1994/95:So500 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, res. 1 (m)
2. beträffande återanvändning och återvinning i byggandet att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:Bo215 yrkande 3, 1994/95:Bo222 samt 1994/95:Bo510 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, res. 2 (m)
3. beträffande kommunala energi- och miljörådgivare att riksdagen avslår motion 1994/95:Bo520, res. 3 (v, mp)
4. beträffande utvidgning av byggfelsförsäkringen att riksdagen avslår motion 1994/95:Bo518 yrkande 1, res. 4 (v, mp)
5. beträffande "Svensk Husprovning AB" att riksdagen avslår motion 1994/95:Bo518 yrkande 2, res. 5 (v, mp)
6. beträffande krav på luftflöden m.m. att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Bo504 yrkande 2, 1994/95:Bo512, 1994/95:A275 yrkande 10 och 1994/95:So484 yrkande 22, res. 6 (mp)
7. beträffande användning av återluft att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Bo502 och 1994/95:Bo541, res. 7 (fp) res. 8 (mp)
8. beträffande reglerna för radonbidraget att riksdagen med anledning av proposition 1994/95:100 bilaga 13 och motion 1994/95:Bo229 yrkandena 5 och 6 a) inte godkänner den i propositionen förordade ändringen i det statliga bidraget till åtgärder mot radon i småhus, b) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
9. beträffande anslag till radonbidrag att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:100 bilaga 13 och med avslag på motion 1994/95:Bo229 yrkande 7 till Bidrag till åtgärder mot radon i bostäder för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 25 000 000 kr,
10. beträffande åtgärder för att öka radoninsatserna att riksdagen avslår motion 1994/95:Bo229 yrkande 4,
11. beträffande gränsvärden för radon att riksdagen avslår motion 1994/95:Bo518 yrkande 4, res. 9 (v, mp)
12. beträffande stödvillkoren för bidrag till fukt- och mögelskador att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:100 bilaga 13 godkänner den förordade ändringen i det statliga stödet till fukt- och mögelskadade småhus,
13. beträffande ramen för bidrag till Fonden för fukt- och mögelskador att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:100 bilaga 13 medger att ramen för bidrag till Fonden för fukt- och mögelskador vidgas till 485 000 000 kr,
14. beträffande anslaget till Fonden för fukt- och mögelskador att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:100 bilaga 13 till Bidrag till Fonden för fukt- och mögelskador för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 105 000 000 kr,
15. beträffande elöverkänslighet m.m. att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:Bo203, 1994/95:Bo212, 1994/95:Bo224, 1994/95:Bo226, 1994/95:Bo242, 1994/95:Bo244, 1994/95:Bo245 yrkandena 3 och 4, 1994/95:Bo503 samt 1994/95:So500 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, res. 10 (m)
16. beträffande bidrag till förbättring av inomhusmiljön att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:100 bilaga 13 och med avslag på motion 1994/95:Bo231 yrkande 4 i motsvarande del godkänner ändamålet med den redovisade bidragsverksamheten, res. 11 (m)
17. beträffande anslaget för bidrag till förbättring av inomhusmiljön att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:100 bilaga 13 och med avslag på motion 1994/95:Bo231 yrkande 4 i motsvarande del till Bidrag till förbättring av inomhusklimatet för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 125 000 000 kr, res. 12 (m) -- villk. res. 11
18. beträffande ytterligare satsningar på att förbättra inomhusmiljön att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:Bo237 yrkande 3, 1994/95:A275 yrkandena 8 och 9, 1994/95:N270 yrkande 13 och 1994/95:Ub368 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, res. 13 (m)
19. beträffande FoU-verksamhet avseende tätorternas yttre miljö att riksdagen avslår motion 1994/95:Bo540 yrkandena 3 och 5, det sistnämnda yrkandet i motsvarande del, res. 14 (c)
20. beträffande experimentbyggande att riksdagen avslår motion 1994/95:N403 yrkande 8 i motsvarande del,
21. beträffande förvaltningskostnader för BFR att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:100 bilaga 13 till Statens råd för byggnadsforskning: Förvaltningskostnader för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 34 500 000 kr,
22. beträffande anslag till byggforskning att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:100 bilaga 13 och med avslag på motionerna 1994/95:Bo540 yrkande 5 och 1994/95:N403 yrkande 8, båda motionsyrkandena i motsvarande del, till Byggforskning för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 247 100 000 kr, res. 15 (c) -- villk. res. 14
23. beträffande bemyndiganden för stöd till byggforskning att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:100 bilaga 13 bemyndigar regeringen att i enlighet med vad i propositionen anförts, under budgetåret 1995/96, låta staten ta på sig ekonomiska förpliktelser i samband med stöd till byggforskning som innebär åtaganden om högst 100 000 000 kr under budgetåret 1997, högst 60 000 000 kr under budgetåret 1998, högst 25 000 000 kr under budgetåret 1999 och högst 25 000 000 kr under budgetåret 2000.
Stockholm den 16 mars 1995
På bostadsutskottets vägnar
Knut Billing
I beslutet har deltagit: Knut Billing (m), Lennart Nilsson (s), Rune Evensson (s), Britta Sundin (s), Marianne Carlström (s), Sten Andersson (m), Lars Stjernkvist (s), Ingrid Skeppstedt (c), Lena Larsson (s), Stig Grauers (m), Erling Bager (fp), Lilian Virgin (s), Owe Hellberg (v), Carina Moberg (s), Inga Berggren (m), Per Lager (mp) och Ulf Björklund (kds).
Reservationer
1. Ett miljö- och hälsoriktigt byggande och boende (mom. 1)
Knut Billing, Sten Andersson, Stig Grauers och Inga Berggren (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med "Miljö- och hälsoaspekterna" och på s. 14 slutar med "till känna" bort ha följande lydelse:
Det har under senare år funnits ett betydande intresse från såväl boende, som byggare och fastighetsägare för ett byggande och boende där miljö- och hälsoaspekterna satts i förgrunden. På grundval av den efterfrågan som detta skapat har också ett betydande antal projekt med olika grad av miljöinriktning kommit till stånd under senare år. Det har rört sig om allt från hela s.k. ekobyar till mera begränsade insatser i form av energibesparande åtgärder, kompostering m.m. Även om den kraftiga nedgången i byggandet också har påverkat denna typ av projekt pågår det i dag aktiviteter av olika slag som avser ekologiskt och miljömässigt inriktade projekt.
Samhället har i olika avseenden medverkat till att många ekologiskt inriktade byggprojekt har kunnat komma till utförande. Det gäller bl.a. genom stödet till byggnadsforskning och experimentbyggande. Flera projekt med en inriktning på ekologiskt byggande har också kunnat genomföras inom ramen för statens reguljära stöd till byggandet. Härutöver har också initiativ tagits från bl.a. Boverket och Byggforskningsrådet som syftar till att lyfta fram och belysa frågor kring ekologiskt byggande. Till detta kommer de projekt m.m. med denna inriktning som tillkommit på initiativ från olika bygg- och bostadsföretag.
På förslag av den förra regeringen beslutade riksdagen år 1993 om en ändring i plan- och bygglagen (PBL) som innebär att det i lagens portalparagraf (1 kap. 1 §) införts en bestämmelse om att planläggning skall främja en långsiktigt hållbar livsmiljö. Dessutom har plan- och byggutredningen i sitt betänkande Miljö och fysisk planering (SOU 1994:36) lagt fram förslag till ändringar i PBL som syftar till att åstadkomma en ökad miljöhänsyn i planering och byggande. Förslagen gäller bl.a. förstärkt översiktsplanering med tydligare krav på redovisning av miljöförhållanden m.m., utvidgning av kravet på miljökonsekvensbeskrivningar samt åtgärder för att säkra återanvändning och återvinning av byggmaterial. Sammantaget ger sålunda redan beslutade liksom föreslagna lagändringar uttryck för en ökad ambitionsnivå när det gäller att anpassa bebyggelsen till de krav miljön ställer.
Den kortfattade redovisningen ovan visar att en rad åtgärder redan har vidtagits som lett till att flera ekologiskt inriktade byggprojekt m.m. kommit till stånd. Vidtagna och föreslagna ändringar i PBL är ett uttryck för den ökade vikt som måste fästas vid att framtidens byggande skall ske i former som tryggar en långsiktigt hållbar utveckling. Det är närmast en självklarhet att staten och kommunerna även fortsättningsvis kommer att på ett positivt sätt verka för att projekt av denna typ förverkligas. Det finns inte heller anledning till annat antagande än att byggherrar och fastighetsägare kommer att erbjuda ett ekologiskt boende i den utsträckning som ett sådant boende efterfrågas av alltmer medvetna bostadskonsumenter. Utskottet är mot bakgrund härav inte berett förorda ytterligare åtgärder i enlighet med förslagen i motionerna Bo215 (v) yrkande 1, Bo235 (s), Bo237 (v) yrkande 5, Bo240 (s), Bo504 (kds) yrkandena 3 och 7, Bo518 (mp) yrkande 3, Bo519 (mp) yrkandena 1 och 2, Bo521 (mp), Bo531 (v) yrkande 3, Bo533 (mp), N270 (mp) yrkande 14, So484 (kds) yrkandena 23 och 26 samt So500 (mp) yrkande 2. Motionerna avstyrks.
dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
1. beträffande ett miljö- och hälsoriktigt byggande och boende att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Bo215 yrkande 1, 1994/95:Bo235, 1994/95:Bo237 yrkande 5, 1994/95:Bo240, 1994/95:Bo504 yrkandena 3 och 7, 1994/95:Bo518 yrkande 3, 1994/95:Bo519 yrkandena 1 och 2, 1994/95:Bo521, 1994/95:Bo531 yrkande 3, 1994/95:Bo533, 1994/95:N270 yrkande 14, 1994/95:So484 yrkandena 23 och 26 samt 1994/95:So500 yrkande 2,
2. Återanvändning och återvinning i byggandet (mom. 2)
Knut Billing, Sten Andersson, Stig Grauers och Inga Berggren (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med "Utskottet har" och på s. 16 slutar med "till känna" bort ha följande lydelse:
Även om det inte ingått som en förutsättning när dagens byggnader uppfördes att de skulle kunna återvinnas torde betingelserna i många fall vara goda för att t.ex. genom återanvändning ta till vara det rivningsmaterial som i dag till övervägande del bara deponeras. Inte minst exempel från bl.a. Tyskland och Danmark visar att det finns en betydande återvinningspotential i byggnader. Det torde mot denna bakgrund finnas goda förutsättningar att väsentligt öka återvinningsgraden också i Sverige. Det finns också tecken på att intresset för att ta till vara och återvända byggmaterial har ökat under senare år. Ett exempel på detta är Byggsektorns kretsloppsråd som nyligen bildats av företrädare för byggherrar/fastighetsägare, arkitekter/konsulter, byggindustrin samt byggmaterialindustrin.
Det finns i dag ett betydande samförstånd om att återvinningen i byggandet måste öka. Ett omfattande arbete med denna inriktning pågår också. Förutom de insatser som initierats av byggbranschen ingår i det i Kretsloppsdelegationens arbete att överväga frågan om ett utökat producentansvar för bl.a. byggsektorn. En utökning av ansvaret är avsedd att ge underlag för en bättre återvinning av de byggnader som produceras i framtiden. Ett problem i detta sammanhang är dock den långa brukstid som en byggnad normalt har. Det är naturligtvis förknippat med stora svårigheter att i förväg förutse alla de problem m.m. som kan uppstå när en byggnad som uppförs skall återvinnas om femtio eller hundra år eller efter ännu längre tid. Som redovisats ovan har dessutom Plan- och byggutredningen lagt fram förslag till ändringar i PBL som syftar till att säkra återvinningen och återanvändningen av byggmaterial.
Enligt utskottets mening bör resultatet av redan påbörjade insatser samt pågående överväganden m.m. avvaktas, varför motionerna Bo215 (v) yrkande 3, Bo222 (s) samt Bo510 (mp) avstyrks.
dels att moment 2 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:2. beträffande återanvändning och återvinning i byggandet att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Bo215 yrkande 3, 1994/95:Bo222 samt 1994/95:Bo510,
3. Kommunala energi- och miljörådgivare (mom. 3)
Owe Hellberg (v) och Per Lager (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med "Det ligger" och på s. 17 slutar med "Bo520 (mp) avstyrks" bort ha följande lydelse:
1970-talets energikris aktualiserade på ett mycket påtagligt sätt behovet av att hushålla med energin i våra byggnader. Denna medvetenhet ledde också till att energibesparande åtgärder vidtogs i betydande omfattning. I inte ringa utsträckning skedde detta med statligt stöd. För att stimulera verksamheten och för att bygga upp kompetensen på området infördes samtidigt ett stöd till kommunal energirådgivning. Genom stödet, som kunde utgå fram till år 1986, byggdes en lokalt förankrad rådgivningsverksamhet m.m. upp i landets kommuner. Verksamheten har varit av stort värde bl.a. när det gäller att få till stånd en förbättrad energihushållning. Sedan statens bidrag till kommunerna togs bort har dock energirådgivningen successivt trappats ned. Detta är en olycklig utveckling inte minst med hänsyn till att tidpunkten för kärnkraftsavvecklingen rycker allt närmare.
Det finns enligt utskottets mening mot bakgrund av de goda erfarenheterna av verksamheten med kommunala energirådgivare anledning att nu vidta åtgärder för att säkra ett återinförande av energirådgivningen i landets samtliga kommuner. Den nu förordade rådgivningen bör dock ges en betydligt bredare inriktning än den hittillsvarande verksamheten. Det betyder att den också bör omfatta miljöåtgärder m.m. Syftet med rådgivningen bör sålunda vara att ge förutsättningar för ett byggande och boende som ger en i vid bemärkelse god resurshushållning. I enlighet med förslaget i den nu behandlade motionen (mp) bör det därför införas en obligatorisk, kommunal energi- och miljörådgivning som även erhåller stöd från staten. Formerna m.m. för rådgivningen bör kunna anpassas efter behoven och förutsättningarna i resp. kommun.
Det bör ankomma på regeringen att utarbeta förslag med den nu förordade inriktningen. Vad utskottet ovan med anledning av motion Bo520 (mp) anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 3 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:3. beträffande kommunala energi- och miljörådgivare att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Bo520 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Utvidgning av byggfelsförsäkringen (mom. 4)
Owe Hellberg (v) och Per Lager (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar med "Vad gäller" och slutar med "yrkande 1" bort ha följande lydelse:
Utskottet kan instämma i förslaget om att byggfelsförsäkringen bör utvidgas till att även omfatta arbets-, fritids- och skollokaler. En försäkring med denna omfattning föreslogs redan i den utredning som först lade fram förslag på området (Ds 1990:14). Vid riksdagsbehandlingen av frågan ansågs emellertid att försäkringssystemet först borde introduceras för flerbostadshus och först därefter utvidgas till att omfatta även andra typer av byggnader. Utskottet anser emellertid att återkommande rapporter om brister i byggnader motiverar att formerna för en utvidgning nu övervägs. Regeringen bör snarast ta upp frågan till behandling och därefter återkomma till riksdagen med förslag om ändringar i lagen om byggfelsförsäkring.
Vad utskottet ovan anfört med anledning av motion Bo518 (mp) yrkande 1 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 4 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 4. beträffande utvidgning av byggfelsförsäkringen att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Bo518 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. "Svensk Husprovning AB" (mom. 5)
Owe Hellberg (v) och Per Lager (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar med "Även förslaget" och slutar med "avstyrks således" bort ha följande lydelse:
Den obligatoriska ventilationskontrollen har bidragit till att påskynda arbetet med att lokalisera hus med en dålig inomhusmiljö. Detta arbete behöver emellertid breddas till att avse även frågor som inte direkt har med ventilationen att göra. Det är därför angeläget att nu gå vidare med fler offensiva åtgärder med en bredare inriktning för att uppfylla kravet på att våra bostäder och byggnader skall utgöra sunda miljöer. Behovet av någon form av allmän kontroll eller besiktning av våra byggnader har också påtalats av olika aktörer inom bygg- och bostadssektorn.
Förslaget om ett kontrollorgan som vid återkommande tillfällen gör besiktningar av olika typer av byggnader bör mot denna bakgrund övervägas och konkretiseras. Som förordas i motion Bo518 (mp) yrkande 1 synes en lämplig ordning vara att kontrollorganet -- "Svensk Husprovning AB" -- förslagsvis vart femte år genomför olika hälso- och miljörelaterade undersökningar i byggnaderna. Dessa undersökningar bör också kombineras med någon form av krav på "ombesiktning" eller "körförbud" motsvarande vad som gäller vid bilbesiktningar. En möjlig sanktionsåtgärd när brister i miljön kunnat konstateras är att hyresgästerna föreläggs att betala hyrorna till ett spärrat konto hos husprovningen tills rättelse skett. Vad utskottet anfört i denna fråga bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 5 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 5. beträffande "Svensk Husprovning AB" att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Bo518 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Krav på luftflöden m.m. (mom. 6)
Per Lager (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med "Utskottet har" och slutar med "avstyrks de" bort ha följande lydelse:
Som utskottet ovan beskrivit finns det i dagens byggregler inga detaljkrav på att ventilationssystemet i en byggnad skall vara utformat på ett visst sätt. Detta till trots råder inom byggsektorn uppfattningen att nya byggnader bör förses med mekaniska ventilationssystem. Samtidigt finns bland brukarna och förvaltarna av vår byggnader en allt större insikt i de problem som de mekaniska ventilationssystemen för med sig. Det är mycket vanligt att dessa system är misskötta eftersom de är alltför tekniskt komplicerade och kräver återkommande dyrbart underhåll. Även välskötta mekaniska ventilationssystem för med sig problem med buller, spridning av olika skadliga ämnen m.m.
Utskottet anser mot denna bakgrund att de synpunkter som förs fram i Miljöpartiets partimotion A275 yrkande 10 bör beaktas. Boverket bör ges i uppdrag att se över byggreglernas utformning med avseende på de krav som ställs på ventilationen i byggnader. I detta sammanhang bör särskilt övervägas regeländringar, informationsinsatser och övriga åtgärder som kan stimulera till en ökad användning av självdragsventilation.
Vad utskottet nu med anledning av motionerna A275 (mp) yrkande 10 och Bo512 (m) anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Förslagen i motionerna Bo504 (kds) yrkande 2 och So484 (kds) yrkande 10 om krav på ökade luftflöden i mekaniska ventilationssystem bör avslås.
dels att moment 6 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 6. beträffande krav på luftflöden m.m. att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:A275 yrkande 10 och 1994/95:Bo512 samt med avslag på motionerna 1994/95:Bo504 yrkande 2 och 1994/95:So484 yrkande 22 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. Användning av återluft (mom. 7)
Erling Bager (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med "Frågan om" och på s. 21 slutar med "av utskottet" bort ha följande lydelse:
Som anförs i motionerna Bo502 (fp) och Bo541 (mp) kan användningen av återluft i bl.a. bostäder och barnstugor leda till omfattande problem. Särskilt för allergiker är denna typ av ventilation helt oacceptabel. En översyn av gällande byggregler bör därför snarast genomföras med målet att införa ett förbud mot användning av återluft. Med tanke på barnens sämre immunförsvar och den särskilda hänsyn som vi i övrigt måste ta till dem, får det anses vara en självklarhet att de skall garanteras en så god inomhusmiljö som möjligt. Ett förbud mot användning av återluft i barnstugor är därför extra viktigt. Vad riksdagen anfört i denna fråga bör riksdagen ge regeringen till känna.
dels att moment 7 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 7. beträffande användning av återluft att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:Bo502 och 1994/95:Bo541 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. Användning av återluft (mom. 7)
Per Lager (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med "Frågan om" och på s. 21 slutar med "av utskottet" bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i vad som anförs i motion Bo541 (mp) om ventilationsanläggningar i barnomsorgslokaler. Det har i olika sammanhang kunnat konstateras att de mekaniska ventilationsanläggningarna med återluft ofta bidragit till att sprida ohälsosamma ämnen snarare än till att förbättra inomhusmiljön för barnen. Rapporter från den första omgången av den obligatoriska ventilationskontrollen visar också på stora brister i både skolor och daghem.
Användningen av återluft innebär att förorenad luft återförs till lokalen genom friskluftsintaget. Detta leder till att inomhusluften får högre koloxidhalt och större inslag av smuts och emissioner än om ren uteluft hade använts. Speciellt för allergiska barn utgör detta ett stort problem, men dåligt ventilerade lokaler påverkar givetvis hälsotillståndet för samtliga som vistas i dem.
Utskottet anser mot denna bakgrund att Boverkets byggregler snarast bör ändras så att återluft inte tillåts i daghem, skolor och andra lokaler där barn vistas under längre perioder. Det bör vidare övervägas vilka åtgärder som kan krävas i de befintliga lokaler där ventilationssystem med återluft redan finns installerade. Målet bör även i detta fall vara att användningen av återluft skall tas bort. Det finns även skäl att som förordas i motion Bo502 (fp) överväga en avveckling av återluft också i nyproduktionen av bostäder och andra typer av lokaler.
Utskottet förordar således att byggreglerna snarast ändras så att återluft förbjuds i daghem, skolor m.fl. lokaler för barn. I övrigt bör regeringen snarast överväga vilka restriktioner för användningen av återluft som är praktiskt genomförbara på kortare och längre sikt samt därefter återkomma till riksdagen med förslag i frågan.
Vad utskottet ovan med anledning av motion Bo541 (mp) anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 7 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 7. beträffande användning av återluft att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:Bo502 och 1994/95:Bo541 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
9. Gränsvärden för radon (mom. 11)
Owe Hellberg (v) och Per Lager (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24 börjar med "Det kan" och slutar med "yrkande 4" bort ha följande lydelse:
Det är med den kunskap man i dag har om radonets farlighet självklart att inga nytillkommande hus med höga radonhalter kan tillåtas. Lika självklart är det att arbetet med att sanera de befintliga hus som har konstaterade hälsofarliga radonhalter måste påskyndas. Målet bör vara att samtliga konstaterade radonfällor skall vara åtgärdade före sekelskiftet.
Om detta arbete skall kunna bedrivas med kraft måste gränsvärdena för radonhalten skärpas. Radonhalter över 150 Bq/m3 får inte accepteras. Ett första steg bör tas genom att gränsvärdet för nya byggnader sänks till denna nivå. Detta innebär för övrigt endast att gränsvärdet återställs till den nivå som fanns i tidigare gällande byggregler. På sikt bör även kraven på befintliga byggnader skärpas genom att också gränsvärdet för sanitär olägenhet sänks till 150 Bq/m3.
Vad utskottet ovan med anledning av motion Bo518 (mp) yrkande 4 anfört om behovet att skärpa kraven på högsta tillåtna radonhalt i byggnader bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 11 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 11. beträffande gränsvärden för radon att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Bo518 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
10. Elöverkänslighet m.m. (mom. 15)
Knut Billing, Sten Andersson, Stig Grauers och Inga Berggren (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 28 börjar med "De insatser" och på s. 29 slutar med "till känna" bort ha följande lydelse:
De insatser som utskottet och riksdagen föregående år förordat avseende elöverkänslighet innefattar bl.a. en inventering av omfattningen och inriktningen av pågående utrednings- och forskningsinsatser. I uppdraget ingår även att behandla frågan om bostadsanpassningsbidrag vid elöverkänslighet. Arbetet skall enligt riksdagens beslut genomföras utan dröjsmål och på ett sådant sätt att vunna erfarenheter snabbt kan komma till praktisk tillämpning. Regeringen har också anmodats att i lämpligt sammanhang för riksdagen redovisa resultatet av genomförda insatser och de åtgärder som vidtagits med anledning härav. Beslutet innebär vidare att riksdagen om så anses erforderligt skall föreläggas förslag i ärendet. Riksdagens tidigare ställningstagande innebär att de förslag som förs fram i de nu aktuella motionerna i allt väsentligt omfattas av redan förordade insatser m.m. Något ytterligare riksdagens tillkännagivande i frågan kan enligt utskottets mening därför inte anses erforderligt. Utskottet vill samtidigt understryka vikten av att de åtgärder som riksdagen tidigare förordat genomförs skyndsamt.
Vad utskottet nu anfört innebär att motionerna Bo203 (v), Bo212 (s), Bo224 (fp), Bo226 (s), Bo242 (c), Bo244 (s), Bo245 (mp) yrkandena 3 och 4, Bo503 (m) samt So500 (mp) yrkande 7 avstyrks.
dels att moment 15 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
15. beträffande elöverkänslighet m.m. att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Bo203, 1994/95:Bo212, 1994/95:Bo224, 1994/95:Bo226, 1994/95:Bo242, 1994/95:Bo244, 1994/95:Bo245 yrkandena 3 och 4, 1994/95:Bo503 samt 1994/95:So500 yrkande 7,
11. Bidrag till förbättring av inomhusmiljön (mom. 16)
Knut Billing, Sten Andersson, Stig Grauers och Inga Berggren (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 31 börjar med "Utskottet kan" och slutar med "i fråga" bort ha följande lydelse:
Bostadsutskottet avstyrker förslaget i budgetpropositionen om att införa en ny bidragsform för förbättring av inomhusmiljön. Av redovisningen ovan framgår att stöd i olika former utgått till denna typ av åtgärder under de senaste åren. Det kan inte anses vara rimligt att staten nu ytterligare skall subventionera åtgärder som borde ingå som en självklar del i en normal fastighetsförvaltning.
Det har visserligen i olika sammanhang konstaterats brister i miljön i bl.a. många skolor och andra byggnader, men detta kan inte tas till intäkt för att nya bidragsformer behövs. Vad som i stället behöver betonas är fastighetsägarnas ansvar för reparation, underhåll och upprustning av sina egna lokaler. Det bör självklart krävas av fastighetsägare, oavsett om ägaren är en kommun eller annan, att fastigheterna sköts på ett sådant sätt att de inte blir hälsovådliga. I detta krav ligger givetvis även att ägaren måste ta det fastighetsekonomiska ansvaret för sin byggnad. Staten bör däremot genom en ansvarsfull ekonomisk politik svara för att det finns förutsättningar för fastighetsägarna att leva upp till de krav som bör ställas på dem.
Vad utskottet nu anfört med anledning av motion Bo231 (m) yrkande 4, såvitt nu är i fråga, innebär att riksdagen bör avslå regeringens förslag om ett nytt bidrag till förbättring av inomhusmiljön.
dels att moment 16 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 16. beträffande bidrag till förbättring av inomhusmiljön att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Bo231 yrkande 4 i motsvarande del inte godkänner förslaget i proposition 1994/95:100 bilaga 13 om ändamålet med den redovisade bidragsverksamheten,
12. Anslaget för bidrag till förbättring av inomhusmiljön (mom. 17)
Under förutsättning av bifall till reservation 11
Knut Billing, Sten Andersson, Stig Grauers och Inga Berggren (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 32 börjar med "Utskottet tillstyrker" och slutar med "denna del" bort ha följande lydelse:
Utskottet har ovan avstyrkt införandet av en ny bidragsform för förbättringar av inomhusmiljön. Ett riksdagens bifall till vad utskottet förordat innebär även att den föreslagna nya anslagsposten för detta ändamål kan utgå ur budgeten och att statens utgifter minskar med 125 miljoner kronor i förhållande till regeringens förslag.
dels att moment 17 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 17. beträffande anslaget för bidrag till förbättring av inomhusmiljön att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Bo231 yrkande 4 i motsvarande del avslår förslaget i proposition 1994/95:100 bilaga 13 om att till Bidrag till förbättring av inomhusklimatet för budgetåret 1995/96 anvisa ett reservationsanslag på 125 000 000 kr,
13. Ytterligare satsningar på att förbättra inomhusmiljön (mom. 18)
Knut Billing, Sten Andersson, Stig Grauers och Inga Berggren (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 32 börjar med "Utskottets ovanstående" och på s. 34 slutar med "till känna" bort ha följande lydelse:
De förslag som framkommit i motioner om ytterligare satsningar på att förbättra inomhusmiljön genom statliga bidrag o.d. ger utskottet anledning att anföra följande. Utskottets ställningstagande sker också mot bakgrund av att regeringen efter en överenskommelse med Miljöpartiet aviserat att förslag om ett s.k. allergisaneringsprogram kommer att läggas fram i budgetpropositionen.
Som utskottet såväl i detta betänkande som vid flera tillfällen tidigare framhållit måste stor uppmärkamhet ägnas åt att inomhusmiljön i våra bostäder och byggnader förbättras. Riksdagen har också beslutat om obligatorisk ventilationskontroll och andra åtgärder i detta syfte. Under den borgerliga regeringsperioden infördes flera tidsbegränsade stödformer för att stimulera fastighetsägare att vidta bl.a. miljöinriktade åtgärder i sina byggnader. Dessa beslut skedde mot bakgrund av att finansieringsfrågorna var lösta och att utrymme för de statliga insatserna skapats genom besparingar på andra områden.
Det förslag som nu diskuteras inom regeringen om ett kraftigt ökat statligt stöd för allergisanering m.m. har dock tillkommit utan att någon finansiering av satsningarna på 2 miljarder kronor kunnat redovisas. Inte heller i de aktuella motionsförslagen om ytterligare stödåtgärder återfinns godtagbara förslag om finansieringen av åtgärderna.
Det kan mot bakgrund av det statsfinansiella läget inte anses vara ansvarsfullt att föra fram förslag om nya bidrag utan att finansiellt utrymme för åtgärderna först skapas. Vad gäller det allergisaneringsprogram som regeringen aviserat är detta särskilt olyckligt eftersom förhoppningar väckts om insatser på angelägna områden som sedan kanske inte kan infrias.
Vad utskottet anfört i denna fråga mot bakgrund av det aviserade regeringsförslaget och motionerna Bo237 (v) yrkande 3, A275 (mp) yrkandena 8 och 9, N270 (mp) yrkande 13 och Ub368 (kds) yrkande 4 leder fram till slutsatsen att motionsförslagen bör avslås av riksdagen.
dels att moment 18 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 18. beträffande ytterligare satsningar på att förbättra inomhusmiljön att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Bo237 yrkande 3, 1994/95:A275 yrkandena 8 och 9, 1994/95:N270 yrkande 13 samt 1994/95:Ub368 yrkande 4,
14. FoU-verksamhet avseende tätorternas yttre miljö (mom. 19)
Ingrid Skeppstedt (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 35 börjar med "De farhågor" och slutar med "i fråga" bort ha följande lydelse:
När riksdagen fattade beslutet om en överflyttning av finansieringsansvaret för forskningen om grönområden i tätorter från BFR till SJFR sågs detta som en rent administrativ åtgärd som inte skulle påverka satsningarna på forskningsområdet. Det har dock nu visat sig att överflyttningen inneburit dels att anslagen minskat, dels att inriktningen ändrats mot grundforskning med naturvetenskaplig tyngdpunkt.
En annan följd av det överflyttade finansieringsansvaret är att MOVIUM riskerar att få upphöra. Denna organisation som har betytt mycket för forskningen och kunskapsspridningen inom området har fått en betydligt osäkrare finansiering efter det att SJFR började fatta besluten om medelsfördelningen.
Utskottet delar vad som anförs i motion Bo540 (c) om behovet av en fortsatt forskning och kunskapsuppbyggnad i frågor om ett långsiktigt bärkraftigt samhälle där grönområdenas roll är väsentlig. Mot denna bakgrund bör även förslagen i motionen om att återföra finansieringsansvaret för den aktuella forskningen till BFR bifallas. Utskottet anser således att BFR bör få disponera 13 miljoner kronor för insatser rörande den yttre miljön. Utrymme för denna satsning bör skapas genom att 5,5 miljoner kronor förs över till BFR från SJFR:s anslag och 7,5 miljoner kronor utöver regeringens förslag anslås direkt till BFR:s forskningsprogram.
Vad utskottet ovan anfört med anledning av motion Bo540 (c) yrkandena 3 och 5, det sistnämnda yrkandet såvitt nu är i fråga, bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 19 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 19. beträffande FoU-verksamhet avseende tätorternas yttre miljö att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Bo540 yrkandena 3 och 5, det sistnämnda yrkandet i motsvarande del, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
15. Anslag till byggforskning (mom. 22)
Under förutsättning av bifall till reservation 14
Ingrid Skeppstedt (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 36 börjar med "Utskottet har" och slutar med "förslag tillstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet har ovan tillstyrkt ett förslag i motion Bo540 (c) om att BFR tilldelas medel för att finansiera FoU-verksamhet avseende tätorternas yttre miljö. Detta innebär att även förslaget i motionens yrkande 5, såvitt nu är i fråga, om en högre anslagsnivå än regeringen föreslagit för BFR:s forskningsprogram tillstyrks. Motion N403 (kds) yrkande 8, såvitt nu är i fråga, avstyrks.
dels att moment 22 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 22. beträffande anslag till byggforskning att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Bo540 yrkande 5 i motsvarande del samt proposition 1994/95:100 bilaga 13 och med avslag på motion 1994/95:N403 yrkande 8 i motsvarande del till Byggforskning för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 254 600 000 kr,
Särskilda yttranden
1. Åtgärder mot radon (mom. 8--10)
Erling Bager (fp) anför:
Folkpartiet har under en lång rad år i olika sammanhang understrukit vikten av att radonsaneringarna vidtas i betydligt större omfattning än vad som hittills skett. Radonsanering är en utomordentligt angelägen åtgärd för att förbättra inomhusmiljön i våra bostäder. Det är sedan länge känt att radonet utgör en påtaglig hälsofara som sannolikt leder till ett stort antal dödsfall årligen. Detta till trots genomförs saneringar i en klart otillräcklig omfattning. Förklaringen till det låga intresset hos fastighetsägarna att vidta åtgärder står bl.a. att finna i en rädsla för en sänkning av marknadsvärdet om problemen blir allmänt kända.
Jag har mot denna bakgrund i en motion -- Bo229 -- fört fram olika förslag om hur radonsaneringsarbetet kan påskyndas. Det gäller både ett förslag om ekonomiska stimulanser genom högre radonbidrag och ett förslag om att samhället genom intyg och mer strikt användning av de sanktionsmöjligheter som dagens lagstiftning medger kan påverka fastighetsägarna att vidta åtgärder.
Utskottets överväganden i dessa frågor har i huvudsak inneburit att mina synpunkter beaktats och att regeringen uppmanats att återkomma med förslag i frågan. Jag anser det vara en styrka om utskottet kan uppnå en bred enighet i en så viktig hälsofråga som radonproblemet utgör. Av detta skäl har jag valt att inte avge någon reservation i frågan även om mina förslag inte fullt ut tillgodosetts i detta betänkande. Jag förutsätter att utskottets tillkännagivande innebär att regeringen återkommer med ett acceptabelt förslag om radonbidragen efter att överväganden gjorts i de förordade frågorna. Skulle inte så bli fallet känner jag mig naturligtvis oförhindrad att åter aktualisera mina tidigare förslag.
Det får förutsättas att utskottets överväganden i radonfrågan leder till att även förslag om andra åtgärder än förbättrat radonbidrag som under de senaste åren aktualiserats av berörda myndigheter m.fl. skyndsamt prövas och leder fram till olika åtgärder från samhällets sida.
2. Ytterligare satsningar på att förbättra inomhusmiljön (mom. 18)
Ingrid Skeppstedt (c), Erling Bager (fp) och Ulf Björklund (kds) anför:
Utskottets ställningstaganden i detta betänkande sker delvis mot bakgrund av att regeringen efter en överenskommelse med Miljöpartiet aviserat att förslag om ett allergisaneringsprogram kommer att läggas fram i kompletteringspropositionen. De partier som ingick i den förra regeringen har starkt kritiserat den nuvarandes agerande i samband med att planerna på detta program offentliggjordes. Kritiken har, vad avser allergisaneringsprogrammet, framför allt gällt att överenskommelsen träffats utan att man samtidigt kunnat visa hur åtgärderna skall finansieras. Detta är givetvis ett helt oacceptabelt agerande, särskilt mot bakgrund av det rådande statsfinansiella läget.
Trots denna kritik har vi ansett oss kunna instämma i vad utskottet anfört om behovet av ytterligare satsningar för att förbättra inomhusmiljön m.m. Som framgår av utskottets överväganden sker dessa under förutsättning av att finansieringen av åtgärderna blir acceptabel. Om så inte blir fallet finns givetvis inte heller förutsättningarna att genomföra satsningarna på inomhusmiljön, oavsett hur angelägna de är från andra än ekonomiska synpunkter. Våra konkreta ställningstaganden till det förslag som regeringen aviserat till senare i vår kommer att redovisas i anslutning till detta förslag.
Vi vill i sammanhanget erinra om att våra partier under en lång period starkt agerat för att frågor om bl.a. inomhusmiljön skall ges högre prioritet. Under den förra regeringsperioden beslutade således riksdag och regering om flera tidsbegränsade stödformer för att stimulera fastighetsägare att vidta bl.a. miljöinriktade åtgärder i sina byggnader. Även i år har våra partier fört fram olika förslag i detta syfte. Utskottet har i detta betänkande till stor del ställt sig bakom förslag i motioner (fp) om radonåtgärder och om insatser mot elöverkänslighet. Övervägandena i betänkandet om behovet av ytterligare satsningar på allergisanering m.m. sker med hänvisning till kds-förslaget i denna fråga. Centerpartiet har i motioner som behandlas i detta och annat betänkande fört fram behovet av insatser avseende elöverkänslighet, ökat kretsloppstänkande i byggandet och åtgärder i riskfyllda boendemiljöer.
3. Ytterligare satsningar på att förbättra inomhusmiljön (mom. 18)
Owe Hellberg (v) anför:
Vänsterpartiet har i många sammanhang framhållit behovet av satsningar på att förbättra miljön i våra bostäder och offentliga lokaler. Vi har vid återkommande tillfällen i motioner lämnat konkreta förslag om sådana satsningar. I detta betänkande behandlas också flera v-motioner med denna inriktning. I en av dessa -- motion Bo237 (v) yrkande 3 -- föreslås att regeringen i samband med budgetpropositionen återkommer med förslag om åtgärder mot fukt- och mögelskador samt sjuka hus-problemet i övrigt. Utskottet hänvisar bl.a. till denna motion som grund för sina överväganden om behovet av ytterligare satsningar på att förbättra inomhusmiljön. Jag har ställt mig bakom utskottets övervägande i denna fråga men vill samtidigt framhålla att Vänsterpartiet är starkt kritiskt till den hittillsvarande "beredningen" inom regeringen av det aviserade investeringsprogrammet för allergisanering m.m.
Utskottets överväganden i den aktuella frågan sker mot bakgrund av en uppgörelse mellan regeringen och Miljöpartiet om ett investeringsprogram om 2 miljarder. Detta investeringsprogram har i sin tur tillkommit för att regeringen skall tillförsäkra sig Miljöpartiets stöd för ett förslag om stöd för nyanställningar (RAS). För både RAS och investeringsprogrammet gäller att finansieringen av satsningarna ännu inte har redovisats. Detta är givetvis inte en acceptabel beredningsordning.
Även vad gäller den avsedda inriktningen av investeringsprogrammet för allergisanering m.m. kan en rad frågor resas som inte besvaras i de mycket knapphändiga formuleringar som tycks ha legat till grund för uppgörelsen: Vilka bostäder och vilka offentliga lokaler avses? Vilken subventionsnivå skall gälla? Vilka åtgärder kan anses falla inom begreppet "allergisanering"? Hur skall kommunerna klara medfinansieringen i dagens pressade kommunalekonomiska situation?
Bland de frågor som måste lösas på ett annat sätt än vad som antyds i pressmeddelandet efter regeringens och Miljöpartiets uppgörelse kan nämnas tidsramen för stödet. I pressmeddelandet sägs att huvuddelen av stödet skall utgå under år 1995. I en rad samstämmiga uttalanden från sektorn har framhållits att stödet med en sådan snäv tidsram riskerar att bli helt förfelat. Risken är stor att snabba och otillräckliga åtgärder som riskerar att leda till nya problem kommer att vidtas. Tillräcklig tid måste därför ges för projektering och förberedelser för bredare insatser som är inriktade på att åtgärda orsakerna till problemen snarare än symtomen. Jag förutsätter att regeringen mot denna bakgrund överväger en betydligt vidare tidsram för investeringsprogrammet än vad som hittills antytts.
En annan fråga som i sammanhanget bör uppmärksammas av regeringen är behovet av forskning och utvecklingsarbete vad gäller frågor om byggnaders inomhusmiljö m.m. Den är angeläget att kunskapsläget förbättras vad gäller både orsakerna till ohälsa som beror på dålig inomhusmiljö och vad man kan göra åt problemen.
Mitt stöd för utskottets tillkännagivande om behovet av ytterligare satsningar på att förbättra inomhusmiljön är givetvis beroende av att finansieringen och frågorna om inriktningen av stödet ges en tillfredsställande lösning i den aviserade propositionen. I annat fall avser jag återkomma i frågan i samband med riksdagens beredning av ärendet senare i vår.
UPPFÖLJNING AV RIKSDAGSBESLUT OCH STATLIGA INSATSER AVSEENDE BYGGNADERS INOMHUSMILJÖ
Bilaga
RAPPORT UTARBETAD AV BYGGFORSKNINGSRÅDET/BENGT OLSSON PÅ UPPDRAG AV BOSTADSUTSKOTTET
MARS 1995
BAKGRUND
Den ökning av allergier och andra överkänslighetssjukdomar som förekommit under de senaste decennierna har satts i samband med förändringar i vår miljö. Sex procent av befolkningen har besvärats av astma de senaste åren. Sjuka hus-sjukan är en typ av "annan överkänslighet" som är direkt kopplad till inomhusmiljön. Från kontorsmiljön rapporteras att 40 procent av männen och 60 procent av kvinnorna har minst ett symptom varje vecka. Av dessa uppges 2/3 vara relaterade till inomhusklimatet.
Till inomhusklimatet brukar luftens kvalitet, det termiska klimatet, elektriska faktorer samt akustiska och ljusmässiga förhållanden räknas. Man brukar räkna med att cirka 80 procent av det vi intar i vikt räknat är luft. De resterande 20 procenten utgörs av vätska och föda.
Luft inne består av luft utifrån med föroreningar från t. ex. trafik, mark, växtlighet och industrier. Vid transporten genom tilluftsystemet kan luften förorenas av partiklar och ämnen från systemet och lagrad smuts. Om det finns fukt i systemet kan även biologisk tillväxt ske av t.ex. bakterier och mögel vilket kan förorena tilluften. I rummet tillkommer föroreningar från människor och djur m.m. Därtill kommer föroreningar från byggnads- och inredningsmaterial som möbler, rengöringsprodukter och ev. mikrobiell tillväxt.
Kunskaperna är goda när det gäller betydelsen av förekomsten av allergen från kvalster och husdjur i bostäder, skolor och kontor. Däremot är kunskaperna mycket bristfälliga när det gäller betydelsen av förekomsten av enskilda eller grupper av kemiska föroreningar. Problemen vid mätning och karakterisering av sådana ämnen är så stora att mätningar fortfarande bara hör hemma i forskningssammanhang. Luftkvaliteten inomhus är dessutom komplex. Den består av en mycket stor mängd, olika typer av föroreningar, oftast låga halter.
Det finns ingen skarp gräns mellan "sjuka" och "friska" byggnader. Byggnader är alla mer eller mindre "sjuka" eller "friska". Bland de tekniska faktorer som betyder mest för hur människor mår är byggnadens ålder, uteluftsflödet, fuktproblem och låg städnivå.
UPPDRAGET
Bostadsutskottet beslutade i november 1994 att låta göra en uppföljning av riksdagsbeslut och statliga insatser avseende problem med byggnaders inomhusmiljö.
Detta uppdrag som gjorts av Bengt Olsson redovisas i denna studie. Den har två syften. Det ena är att redovisa en sammanfattande kartläggning av vad som har hänt på området sedan år 1988. Det andra är att sammanfatta olika uppfattningar om de problem som kvarstår idag.
RIKSDAGENS BEHANDLING AV VISSA FRÅGOR OM BYGGNADERS INOMHUSMILJÖ
Frågan om inomhusmiljön i våra byggnader fick under 1980-talet en allt större aktualitet, inte minst genom problemen med s.k. sjuka hus. På förslag av bostadsutskottet i december 1988, betänkande l988/89:BoU2, meddelade därför riksdagen regeringen att en bred översyn skulle göras för att komma till rätta med bristerna i inomhusmiljön. Översynen skulle bl.a. omfatta: * en definition av förekommande begrepp * en kartläggning av problemens omfattning * åtgärder för att undvika problem som kan uppkomma vid en bristande samordning mellan byggprocessens olika skeden * frågor kring användandet av olika byggmaterial * åtgärder för att skapa förutsättningar för att byggnaders ventilationssystem får en fullgod funktion under byggnadens hela brukstid * ändamålsenligheten i dagens ansvarssystem * ändamålsenligheten i dagens stödsystem * behovet av ytterligare forskning kring problemen med sjuka hus.
Åtgärderna skulle genomföras snabbt och de nyvunna kunskaperna och erfarenheterna skulle utan dröjsmål föras ut i praktisk tillämpning.
Inom Bostadsdepartementet tillsattes en arbetsgrupp för frågor om sjuka hus. Arbetsgruppen överlämnade Ds 1990:14, "Byggnaders inomhusmiljö m.m." år 1990.
Arbetsgruppens förslag omfattade följande:
* Problemens orsaker och omfattning
Det finns inte någon ordentlig kartläggning av problemens omfattning. En undersökning har dock påbörjats av Statens institut för byggnadsforskning. Undersökningen har anpassats efter de krav som arbetsgruppen anser bör ställas i sammanhanget. Se nedan.
* Forskning, information och utbildning
Forskningen beträffande byggnaders inomhusklimat behöver intensifieras och därför lämnar gruppen förslag till forskningsinsatser. Vidare föreslår gruppen att Boverket överväger om något ytterligare branschsammansatt organ behöver inrättas som kan ta del av forskningsresultat m.m. och föra ut dessa till berörda parter. På initiativ av gruppen startas en omfattande information och utbildning till branschen.
* Ökad användning av sakkunnigbevis
En ändring av plan- och bygglagen (PBL) föreslås. Den innebär att byggherren genom sakkunnigbevis måste visa att en byggnad uppfyller vissa av de egenskaper och funktioner som gäller enligt PBL när den tas i bruk.
* Funktionskontroll av ventilationssystem m.m.
Arbetsgruppen föreslår att en ordning med funktionskontroll av ventilationssystem införs. Förslaget innebär att systemen ska kontrolleras dels vid nyinstallation, dels återkommande under byggnadens driftsskede.
* Lag om information om byggvaror
Lagstiftning om produktinformation beträffande byggvaror föreslås. Enligt förslaget ska den som tillverkar, importerar eller överlåter en byggprodukt lämna information om produktens innehåll.
* Åtgärder mot fukt i byggnader
Så kallad fuktdimensionering ska komma till användning i större utsträckning.
* Ansvaret för byggfel
Frågan löses i första hand genom frivilliga överenskommelser. Om detta inte lyckas, har arbetsgruppen lagt fram ett förslag till lag om byggnadsgaranti.
* Fond för reparationsåtgärder i äldre hus
Det statliga lånestöd som i dag lämnas för reparationsåtgärder i hyres- och bostadsrättshus med brister av betydelse från hälsoskyddssynpunkt föreslås ersättas med bidrag.
Lag om byggfelsförsäkring
I bostadsutskottets betänkande l989/90:BoU3 som behandlar knappt femtio motionsyrkanden, tas åter frågor om byggnaders inomhusmiljö upp. Bostadsutskottet hänvisar i sitt betänkande till tidigare tillkännagivanden och till det pågående arbetet i arbetsgruppen för sjuka hus som regeringen tillsatt.
l regeringens proposition 1990/9l:145 om byggnaders inomhusmiljö m.m. lämnas förslag till ändringar i plan- och bygglagen (PBL). Ett av förslagen syftar till att möjliggöra för regeringen att meddela föreskrifter om bl.a. funktionskontroll av ventilationssystem. Regeringen ska genom förordning kunna meddela bestämmelser om sådan kontroll vid nyinstallation och sedan återkommande under byggnadens driftperiod. Ett annat förslag avser att byggnadsnämnden vid ett samrådsmöte med den ansvarige arbetsledaren och övriga inblandade i byggprocessen uppmärksamma frågor om en byggnads egenskaper och funktioner bl.a. med avseende på ventilationssystem, byggnadsmaterial och fuktskydd. I propositionen behandlas även frågor som gäller produktinformation om byggvaror. Ett förslag läggs fram som innebär att Boverket inom ramen för kemikalielagstiftningen ges ett ansvar i denna fråga.
I regeringens proposition 1990/91:189 med förslag till lag om byggnadsgaranti, föreslås att en byggnadsgaranti ska finnas när ett flerbostadshus uppförs eller byggs om. Garantin ska gälla under en tioårsperiod och omfatta skälig kostnad för att avhjälpa fel i byggnadens konstruktion, material eller utförande samt skador på byggnaden som orsakas av fel.
I bostadsutskottets betänkande 1990/91:BoU19 tillstyrker utskottet propositionen 1990/91:189 om införandet av en lag om byggnadsgaranti som i princip innebär att byggnadsgaranti krävs för flerbostadshus. Utskottet gör dessutom ett tillkännagivande om att man bör överväga att utsträcka garantin till att omfatta också daghem, skolor och kontorslokaler. Utskottet tillstyrker förslag i propositionen l990/91:145 om samrådsförfarande mellan de medverkande i ett bygge. Vidare tillstyrker bostadsutskottet det framlagda förslaget om funktionskontroll av ventilationssystem. Utskottet tillkännager att Boverket bör överväga i vilken utsträckning det är möjligt att undanta vissa typer av ventilationssystem från kontroll m.m. Även förslaget om produktinformation om byggvaror m.m. tillstyrks.
Efter vissa ändringar i det ursprungliga regeringsförslaget och efter beslut om senareläggning av ikraftträdandet gäller lagen om byggfelsförsäkring (1993:320) sedan den 1 juli 1993.
Bidrag till avhjälpande av fukt- och mögelskador och till åtgärder mot radon i bostäder
I syfte att hjälpa ägare till småhus med omfattande fukt- och mögelskador har riksdagen alltsedan budgetåret 1985/86 anvisat medel till en för ändamålet inrättad fond. Från fonden kan ekonomiskt stöd erhållas för reparation av småhus med fukt- och mögelskador. Bidrag kan utgå till hus som är yngre än 30 år. l 1995 års budgetproposition föreslås att stöd inte ska lämnas till hus som är äldre än 25 år eller till hus som är uppförda år 1989 eller senare.
Bidrag till åtgärder mot radon i bostäder lämnas om radondotterhalten i huset överstiger det gränsvärde som Socialstyrelsen anger som godtagbart ur hälsosynpunkt. Bidrag lämnas med 50 procent av skälig kostnad för de åtgärder som kommunen finner nödvändiga. Bidraget är maximerat till 15.000 kronor per hus. Bidragsgivningen infördes i sin nuvarande utformning vid halvårsskiftet 1988.
Elöverkänslighet
Med anledning av ett antal motioner om elöverkänslighet gör Bostadsutskottet ett tillkännagivande i betänkade 1993/94:BoU17. En bred översyn bör göras med syfte att komma till rätta med problemen med elöverkänslighet m.m. Regeringen bör vidta de åtgärder som behövs för att de förordade utrednings- och inventeringsinsatserna ska ske så snabbt som möjligt. Arbetet bör genomföras så att vunna erfarenheter snabbt kan komma till praktisk tillämpning.
Ett nytt system för tillsyn och kontroll av byggandet
I regeringens proposition l993/94:178 läggs ett förslag om ett nytt tillsyns- och kontrollförfarande för tekniska egenskapskrav på byggnader och anläggningar och som är fristående från byggnadslovsprövningen. Byggnadslovsprövningen enligt plan- och bygglagen (PBL) kommer därmed att begränsas till att avse endast prövning av placeringen och utformningen av byggnader. Bestämmelserna om de tekniska egenskapskraven förenklas. Man föreslår att de flyttas från PBL och sammanförs med reglerna i byggproduktlagen till en ny lag om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk. Förslaget behandlades i bostadsutskottets betänkande l993/94:BoU18.
Den nuvarande bygglovsprövningen inskränks till att avse endast en prövning av lokaliseringen samt den närmare placeringen och utformningen av byggnaden m.m.
Kommunerna ska genom beslut i detaljplan kunna helt befria från kravet på bygglov inom planområdet.
Byggherren ges det fulla ansvaret för att byggnaden eller anläggningen uppfyller de tekniska egenskapskraven, medan byggnadsnämnden får rent tillsynsansvar.
Om byggfelsförsäkring krävs får arbetena inte påbörjas innan bevis om sådan försäkring ingetts till byggnadsnämnden.
Byggnadsnämndens tillsyn ska anpassas till det enskilda projektets art och komplexitet, förtillverkningsgrad, annan myndighetskontroll samt byggherrens kompetens och eget kontrollsystem. Byggnadsnämnden kan ålägga byggherren att bestyrka att egenskapskraven uppfylls.
Omfattningen, sättet och formen för bestyrkande av byggnadens eller anläggningens överensstämmelse med egenskapskraven ska bestämmas i samband med ett samrådsmöte mellan byggnadsnämnden, byggherren och dennes entreprenör m.fl. Omfattningen, sättet och formen för detta bestyrkande ska i samband med byggsamrådet dokumenteras i en kontrollplan. När byggherren bestyrkt byggnadens eller anläggningens egenskaper och byggnadsnämnden inte har funnit någon särskild anledning till ingripande ska byggnadsnämnden utfärda ett bevis om detta (slutbevis).
För att anmälningspliktiga åtgärder ska få påbörjas ska det finnas en eller flera kvalitetsansvariga, som utses av byggherren. En kvalitetsansvarigs uppgift ska vara att delta i samrådet och se till att kontrollplanen följs.
De generella krav som ställs på byggnaders och andra anläggningars egenskaper samlas i en ny lag om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk m.m. Också reglerna om typgodkännande och tillverkningskontroll flyttas till den nya lagen.
De nya reglerna träder i kraft den l juli 1995.
TILLSTÅNDET I BYGGNADSBESTÅNDET
Bostadsbeståndets inomhusklimat
Ett antal undersökningar om inomhusmiljön i husbeståndet har gjorts. Den mest utförliga av de undersökningar som gjorts om inomhusmiljön och som täcker hela landet är den som genomförts av Statens institut för byggnadsforskning (SIB), ELIB-rapport nr 7, (TN:30) 1993, "Bostadsbeståndets inomhusklimat".
Rapporten beskriver inneklimatet i våra bostäder. Den grundar sig på resultat från en omfattande enkät-, besiktnings- och mätundersökning som genomförts under åren 1991 och 1992. Med hjälp av frågeformulär har nästan 20.000 boende i cirka 3.300 små- och flerbostadshus redovisat egna erfarenheter och upplevelser av inneklimatet. Besiktningar och mätningar i drygt l.100 av dessa bostadshus har gett en teknisk beskrivning av inneklimatet.
Undersökningen visar vilka inneklimatbrister som finns i bostadsbeståndet, var dessa finns och storleken på bristerna i olika delar. Följande generella slutsatser om inneklimatet i det svenska bostadsbeståndet har dragits:
* Ventilationen är låg i svenska bostäder
Ventilationen i fyra av fem småhus och i ungefär hälften av lägenheterna i flerbostadshusen uppfyller inte ventilationsnormen. I småhusen med låg ventilation (mindre än 0,35 l/s och m2 golvarea) bor cirka 4 miljoner människor. Motsvarande siffra för flerbostadshusen är närmare l,5 miljoner människor. Ventilationen är lägst i självdragsventilerade hus. Hus med till- och frånluftssystem har högsta genomsnittliga ventilationsnivåerna. För både små- och flerbostadshusen tyder resultaten på att den genomsnittliga ventilationen är 10 procent högre i äldre hus (byggda 1960 eller tidigare) än i yngre (byggda 1961 eller senare).
* Innetemperaturen har stigit under den senaste tioårsperioden
Innetemperaturen är i genomsnitt 20,9 grader i småhusen och 22,2 grader i flerbostadshusen. Under en tioårsperiod har temperaturen stigit med 0,5 grader i båda kategorierna.
* Torr luft i mer än en tredjedel av lägenheterna i flerbostadshus
Undersökningen visar att mer än en tredjedel av alla lägenheter i flerbostadshus har ganska låg luftfuktighet (relativa luftfuktigheten mindre än 30 %). I vart femte småhus är luftfuktigheten under vintersäsongen dock över 45 %, vilket anses öka risken för förekomst av allergiframkallande kvalster. Den genomsnittliga luftfuktigheten är högre i hus med självdragsventilation än i hus med mekanisk ventilation och lägst i hus med till- och frånluftsventilation.
* Formaldehydhalten är låg
Undersökningen visar att Socialstyrelsens riktvärde och WHO:s rekommenderade maxvärde underskrids i samtliga undersökta hus. I framförallt småhusen förekommer dock halter som kan verka irriterande för särskilt känsliga personer.
* Halter av flyktiga organiska ämnen (TVOC) i 15 procent av bostadsbeståndet
I uppskattningsvis 15 procent av bostadsbeståndet är TVOC-halten högre än 600 µg/m3, vilket är det av WHO rekommenderade värdet. Av flerbostadshusen är det få hus som når detta värde.
* Radonhalten är högre än gränsvärdet för befintlig bebyggelse i 90.000--200.000 bostäder
Radonhalten är högre än gränsvärdet för sanitär olägenhet i 70.000--120.000 småhus och 20.000--80.000 lägenheter i flerbostadshus. Radonhalten är högre än gränsvärdet för nybyggnad i tre gånger så stor utsträckning. Radonhalten i det befintliga bostadsbeståndet tycks inte ha minskat sedan studien l980-82. Enligt Strålskyddsinstitutets rapport l993 har endast l5.000 bostäder av de 90.000--200.000 bostäder som beräknats ha radonhalter över gränsvärdet åtgärdats. Radonhalterna i hus byggda efter 1980, när gränsvärden började användas, är lägre än i dem som byggts tidigare.
* Allergiker och boende i nya och stora flerbostadshus besväras mest av brister i inomhusklimatet
Upplevelsen av inneklimatet hänger i stor utsträckning samman med husens egenskaper (hustyp, husstorlek, byggår) och med de boendes egenskaper (kön, ålder och allergi).
Trots betydande inneklimatbrister har de som bor i småhus få klagomål på inneklimatet. Nya och stora flerbostadshus uppvisar de högsta frekvenserna av klagomål på inneklimatet. Man klagar där framför allt på torr luft, drag, instängd "dålig" luft, buller samt damm och smuts. Kvinnor besväras mer av brister i inneklimatet än män. Allergiker har tre till fyra gånger högre frekvens av symptom från ögon, näsa och hals än övriga.
Mellan 600.000 och 900.000 människor utsätts för inneklimat som kan påverka hälsan och välbefinnandet.
En första bedömning, väsentligen baserad på rapporterade bostadsrelaterade symptom och uppmätta radonhalter, anger att vi står inför ett angeläget hälsoproblem, som berör en stor del av befolkningen. Genom att särskilt småhusen har dålig ventilation och det finns en samvariation mellan radonhalt och ventilation finns det anledning att se över ventilationen i småhusbeståndet.
De upplevda klimatbesvären i de stora och nya flerbostadshusen är omfattande och förefaller inte vara relaterade till ventilationens storlek. Det framstår som en väsentlig uppgift att söka finna förklaringar till varför inneklimatet upplevs så negativt i denna husgrupp.
Luften vi andas inomhus
På uppdrag av Folkhälsoinstitutet har en beskrivning av kunskapsläget inom området "Inomhusmiljöns betydelse för allergi och annan överkänslighet" gjorts. I uppgiften ingick att belysa olika faktorer i inomhusmiljön som kan påverka uppkomsten av allergi och annan överkänslighet. Rapporten skulle innehålla förslag till åtgärder för att skydda individen från att utveckla allergi och annan överkänslighet och minska risken för besvär hos redan sensibiliserade. Rapporten skulle också peka på kunskapsluckor.
Den ökning av allergier och andra överkänslighetssjukdomar som förekommit i stora delar av världen under de senaste decennierna har satts i samband med förändringar i vår miljö. I dag har vart tredje barn haft endera astma, allergisk snuva eller atopiskt eksem. Sjuka hus-sjukan (SBS) är en typ av "annan överkänslighet" som är direkt kopplad till inomhusmiljön. Från kontorsmiljön rapporteras att 40 procent av männen och 60 procent av kvinnorna har minst ett SBS-symptom varje vecka på arbetet. Av dessa uppges 2/3 vara relaterade till inomhusklimatet.
Av rapporten framgår att det finns tydliga samband mellan överkänslighetsbesvär och luftkvaliteten inomhus, inte minst bland barn. Mer än var tredje person och 40 procent av skolbarnen har eller har haft någon form av allergi eller annan överkänslighet. Allergierna har fördubblats under det senaste decenniet och ökningen fortsätter i en oroande takt.
Upplevt inomhusklimat i Stockholms bostadsbestånd
I en rapport från Stockholms stads utrednings- och statistikkontor, "Upplevt inomhusklimat i Stockholms bostadsbestånd", Nr 1991:ll, redovisas svar från enkäter till boende i 7.000 lägenheter i flerbostadshus. Undersökningen visar på en stor skillnad i frekvens för hälsobesvär mellan hus byggda före och efter 1960. Besvärsfrekvensen för näsirritation, heshet/halstorrhet och ögonirritation är dubbelt så hög i hus byggda efter 1960 som i dem byggda före 1960.
Västerbottenutredningen
En större undersökning av innemiljön i kontor i Västerbotten har påvisat en ökande förekomst av sjuka hus och människor som påverkas av dessa. Analysen av enkätdata till 4 943 kontorsarbetare i Västerbotten visade att de viktigaste faktorerna för sjuka hus-sjukan var: kvinnligt kön, astma/allergi, psykosocial belastning i arbetet och pappers- och bildskärmsarbete.
Innemiljö och energianvändning i småhus med elvärme
Undersökningen presenteras i rapport 1994:8 från Boverket. Den har initierats och finansierats av Boverket i samverkan med Sydkraft och Vattenfall.
Undersökningen omfattar 330 gruppbyggda småhus fördelade på tio områden i Västsverige. Husen är byggda 1973--1990 med tyngdpunkt på andra hälften av 1980-talet. Förutom registrering av energi- och vattenåtgång gjordes en enkätundersökning om innemiljön. Klagomålen på inomhusklimatet är färre i hus med självdragsventilation och äldre hus med frånluftsventilation. Hus med luftvärme och frånlufts-/tilluftsventilation har flest klagomål som irriterad, täppt eller rinnande näsa, torr luft, damm, smuts, klåda samt sveda och irritation i ögonen.
Energisparandet beskylls ofta för att ge upphov till olika problem. Rätt energisparande medför dock inte innemiljöproblem. Det är därför väsentligt att värdera olika systemlösningar från innemiljö-, energianvändnings- och kostnadssynpunkt samt bedöma riskerna för olika slags problem. Synpunkter från de boende och deras möjligheter att sköta hus samt värme- och ventilationssystem är av särskild betydelse för bra innemiljö och låg energianvändning.
GENERELLA INSATSER
Informationsinsatser
Hus & Hälsakampanjen
Regeringen initierade 1990 en utbildningskampanj till samtliga yrkesgrupper inom byggsektorn. Den skulle förmedla en sammanhållen kunskap om hur man undviker problem med inomhusklimat. Uppdraget genomfördes av Byggforskningsrådet och Boverket i samverkan med byggbranschens olika organisationer, företag, kommuner och myndigheter.
Kampanjen genomfördes i tre steg. Det första var att väcka uppmärksamhet om problemen. Detta gjordes genom en serie landsomfattande konferenser. Det andra steget var att sammanställa känd kunskap och nyare forskningsrön i ett kompendium och ett kunskapshäfte samt att utbilda blivande lärare. Totalt utbildades 625 personer från olika delar av branschen under en serie tredagarsseminarier. Det tredje steget var att dessa lärare skulle utbilda andra inom respektive företag, organisation, myndighet etc.
Något exakt siffra över hur många som tagit del av utbildningen och materialet finns inte. Breddutbildningen skedde och sker inom företag och organisationer. Vid årsskiftet l992/93 uppskattades antalet till 3 000 personer.
Under år 1993 har ett antal regionala konferenser med lärare från bygg- och anläggningslinjerna vid tekniska gymnasier genomförts. Totalt har 300 lärare deltagit vid dessa konferenser. Materialet har också distribuerats till samtliga gymnasieskolor med bygg- och anläggningslinje. Vidare används utbildningsmaterialet i undervisningen vid de tekniska högskolorna.
Totalt har 7 000 kompendier sålts.
Hälsa, inomhusmiljö och värde
BFR och Stadshypotek genomför i mars 1995 en konferens med inriktning mot hälsa, inomhusmiljö och värde. Deltagare i konferensen är representanter i ledande befattningar i företag, organisationer och myndigheter. Ämnen som kommer att tas upp under konferensen är: Ansvar för helheten, Förvaltar- och byggherrerollen samt Bygga rätt.
Allergiåret
Folkhälsoinstitutet genomför under l995 en brett upplagd kampanj om allergi, dess orsaker och åtgärder för att undvika att allergier ökar. En serie seminarier har genomförts eller håller på att genomföras i landet. Seminarierna behandlar främst förskole- och skolbyggnader och vänder sig i första hand till kommunerna.
Folkhälsoinstitutet har även låtit sammanställa en beräkning av de samhällsekonomiska kostnaderna avseende allergiska besvär för barn/vuxna i Sverige 1983--1993. Vidare utvecklas en ekonomisk analysmodell för en kostnads/intäktsanalys av förebyggande och/eller sjukdomsminskande åtgärder avseende allergiska besvär.
De totala kostnaderna skattas till cirka 5,6 miljarder kronor per år, varav drygt l miljard avser barn/ungdom. Totalt har kostnaden ökat med l30 procent i löpande priser det senaste decenniet. Det förklaras främst av en kraftig ökning av antalet förtidspensioneringar och antalet sjukskrivningsdagar, samt en ökad allergiförekomst.
Forsknings- och utvecklingsinsatser
Forskning om innemiljörelaterade frågor sker med statliga medel genom stöd från bl.a. Byggforskningsrådet, Arbetsmiljöfonden, Folkhälsoinstitutet m. fl. Forskning och utveckling sker även inom olika branschorgan som Svenska byggbranschens utvecklingsfond (SBUF), Arkitekternas forum för forskning och utveckling (ARKUS), Golvbranschens Riksorganisation (GBR) och enskilda företag.
Byggforskningsrådet
Följande redovisas ur BFRs program om innemiljö och sunda hus.
Byggforskningsrådets delprogram "Innemiljö och sunda hus" omfattar miljön i bostäder och arbetslokaler avseende luftkvalitet, termisk komfort samt andra fysikaliska, kemiska och biologiska faktorer som påverkar hälsa, hygien och komfort. Budgeten uppgår till cirka 7 miljoner kronor per år.
Viktiga resultat som uppnåtts i BER-stödd FoU-verksamhet:
Kartläggning av innemiljön * Mät- och analysmetoder för inomhusluft.
* "Bostadsbeståndets inneklimat" (del av ELIB-undersökningen), se ovan.
* "Innemiljön i Västerbotten", se ovan.
* "Upplevt inneklimat i Stockholms bostadsbestånd", se ovan.
* "Samband mellan astma och inomhusmiljö", redovisar en undersökning av sambandet mellan unga astmatiker, deras sjukdomsbild och inomhusmiljön.
Metodutveckling
* En kravspecifikation för material och systemlösningar i allergianpassade bostäder.
* "Mönsteranalys av inomhusluft". En undersökning om luftkvaliteten i hus med flytspackelproblem.
* En ny mätmetod för laboratorie- och fältmätningar av kemiska emissioner från material och produkter, som bl.a. lett fram till en branschstandard för golvbeläggningar.
Utvärderingar
* Erfarenheter från tidigare projekt t.ex. "Miljövänlig barnstuga" har tagits till vara vid byggandet av typbarnstugor och nyttiggjorts vid bl.a. projektet "Allergianpassat flerbostadshus med barnstuga -- Söderberga gård".
* "Radonåtgärders beständighet", se nedan.
Pågående projekt
Projektstocken inom programmet "Innemiljö och sunda hus" omfattar totalt 118 pågående projekt till en total kostnad av 114 miljoner kronor, varav företag, organisationer och övriga.
Samfinansiering av Byggforskningsrådet--fastighets- och byggbranschen
Byggforskningsrådet har tecknat avtal om samfinansiering med följande grupper: Bygg- och VVS-entreprenörerna, Fastighetsgruppen, Industrins byggmaterialgrupp, Teknikkonsulterna, Arkus, Målarmästarnas Riksförening och Sveriges Färgfabrikanters förening.
Dessa samarbetsavtal innehåller en överenskommelse om gemensamma satsningar på prioriterade FoU-områden för båda parter. I nästan samtliga avtal ingår hälso- och miljöfrågorna som ett prioriterat område.
Internationell verksamhet
Byggforskningsrådet bedriver ett omfattande internationellt samarbete för bevakning och hemtagning av FoU-resultat framtagna i andra länder. Viktigaste samarbetspartners är: Internationella byggforskningsorganet (CIB) bl.a. Indoor Air, WHO -- Environment and Health, Nordiska Byggforskningsorganens samarbetsgrupp (NBS).
Verksamhetens inriktning kommande treårsperiod
Inom området byggnadsrelaterade hälsofrågor kommer BFR att under perioden prioritera FoU inom: Hälsa och komfort, miljöfaktorer och implementering av kunskaper.
BFR har för avsikt att:
* åstadkomma en integrerad tvärvetenskaplig långsiktig kunskapsutveckling avseende hälsoeffekter, innemiljö och byggnader där olika discipliner bidrar med kunskap
* klargöra hur exponering för enskilda miljöfaktorer och kombinationer av dessa påverkar människors hälsa och välbefinnande
* utveckla metoder att identifiera, mäta och komma till rätta med skadliga miljöfaktorer och deras verkningar på människor och byggnader
* utveckla kunskap om samverkan mellan byggnadsutformning, tekniska lösningar och aktiviteter med hänsyn till sund inomhusmiljö
* i samverkan med byggnadsförvaltningens och byggprocessens aktörer och forskare utveckla och formulera gemensamma krav och värderingar avseende inomhusmiljö och sunda hus
* klargöra hur nya systemlösningar, byggmetoder och material påverkar den yttre och inre miljön i ett helhetsperspektiv från råvara och produktion till demontering och återanvändning.
Information
Informationsinsatsernas omfattning diskuteras mot bakgrund av bl.a. Hus & Hälsa-kampanjens fortsättning och konferensen om Hälsa, inomhusklimat och värde.
Branschinsatser
Någon fullständig bild av bransch- och företags-FoU har inte varit möjligt att åstadkomma. Här ges ett antal exempel.
Golvbranschens Riksorganisation, GBR, har tillsammans med Statens provningsanstalt genomfört ett forsknings- och utvecklingsprojekt som bl.a. innebär utveckling av en branschstandard för emissionsmätningar av ytmaterial. Standarden har tagits fram för att tillgodose beställarsidans önskemål om jämförbara emissionsuppgifter på golvmaterial. Vidare håller GBR på att ta fram ett system för information om kemisk emission från golvmaterial och golvkonstruktioner. Båda dessa projekt är finansierade av BFR.
Svenska Byggbranschens Utvecklingsfond, SBUF, har helt eller delvis finansierat ett 50-tal utvecklingsprojekt som har anknytning till sunda hus-problematiken. Det stora flertalet av dessa handlar om fuktsäkert byggande. Vidare har ett antal projekt om ljudisolering genomförts samt ett antal om reparationsmetoder och åtgärder mot skador. SBUF har tillsammans med BFR finansierat ett informationsprojekt, EMIBYGG, Emissioner i byggnader -- Information till byggare som genomförs i form av en serie informationsblad.
Inom fastighetsföretagen och konsultbranschen har man bl.a. påbörjat en utveckling i avsikt att skaffa kunskap och "verktyg" för att kunna säkerställa kvalitet i det man beställer och för att klara miljöfrågorna.
Entreprenadföretagen har utvecklat kvalitetssystem; bl.a. kan JM Bygg AB, som utvecklat kvalitets- och miljösäkringssystem, Skanska som har utvecklat 3 T-systemet och NCC och SIAB som också har utvecklat kvalitetssystem nämnas. De flesta större konsultföretagen har eller håller på att utveckla kvalitetssystem.
Tillståndet i förvaltnings- och byggskedet
Fonden för fukt- och mögelskador
Sedan år 1986 har totalt 6 000 ansökningar om stöd inkommit, av vilka drygt 5 000 avgjorts. 2 300 av dessa har fått bifall, har 1 400 fått avslag och l 400 är avskrivna. Totalt har ca 305 miljoner kronor beviljats i stöd mellan åren 1986 och 1994.
Småhusskadefonden avser att presentera en större sammanställning som omfattar skadeorsaker och åtgärder.
Byggfelsförsäkringen
Flera av de stora försäkringsbolagen samarbetar i konsortiet Byggnadsgaranti. Konsortiet hanterar byggfelsförsäkringar med bolagen som försäkringsgivare. Ett antal försäkringsbolag har valt att själva svara för byggfelsförsäkring. Konsortiet arbetar med målsättningen att bidra till en ökad kvalitet i byggandet och att genom service och engagemang åtgärda fel och skador. Man ska i samarbete med branschens parter aktivt arbeta för att förhindra fel och skador.
Uppföljning av genomförda åtgärder
Radonprojekt
I en rapport, R 50:1993 från Byggforskningsrådet, redovisas resultat från uppföljning av radonhalter i hus som åtgärdats mellan år 1981 och 1990. Åtgärderna gällde reducering av radon i inomhusluften från byggmaterial och från marken. Utredningen har omfattat 105 bostäder, varav 91 stycken småhus, fördelade på 12 stycken olika åtgärder och kombinationer av åtgärder.
Resultatet av undersökningen visar att i cirka 43 procent av de kontrollerade objekten har radonhalten stigit med mer än 30 procent några år efter det att åtgärderna för att minska halterna har genomförts. 15 bostäder uppvisar minst dubbelt så höga radonhalter som omedelbart efter åtgärd. Förändringen är jämnt fördelad mellan de olika åtgärdsgrupperna.
Uppföljningen år 1994 visar att radonet fortfarande utgör sanitär olägenhet i 12 av småhusen. Det innebär att radonhalten överskred gränsvärdet för sanitär olägenhet i drygt 18 procent av småhusen.
Ventilationskontroll
Boverket har under våren 1994 genomfört en enkätundersökning beträffande omfattning och utfall av funktionskontrollen av ventilationssystem i skolor, daghem, vårdlokaler och dylikt, som enligt Boverkets föreskrifter skulle vara utförd före 1993 års utgång.
Tillsynsansvaret för kontrollen vilar på kommunerna. De aktuella byggnadstyperna är huvudsakligen ägda och förvaltade av kommunerna.
Av undersökningen framgår att cirka 40 procent av kommunerna har genomfört kontrollerna. Av de ventilationsanläggningar som kontrollerats har ungefär hälften underkänts.
Av undersökningen framgår att cirka 40 procent av de kommuner som svarat hade gett sig själva dispens p.g.a. tidsbrist eller liknande skäl. 104 kommuner har besiktigat mindre än hälften av de byggnader som skulle ha besiktigats och 38 kommuner angav att inga besiktningar utförts.
Enligt Boverkets föreskrifter kan senareläggning av besiktningen ske endast för speciella situationer t. ex. då byggnader står oanvända eller ska byggas om inom kort.
Kommentarer
Det finns ett flertal faktorer i inomhusklimatet som kan bidra till uppkomsten av hälsoeffekter. Hit hör föroreningar i inomhusluften av olika slag, kemiska, mikrobiologiska och allergen samt faktorer som buller, ljus, fuktighet, temperatur och radonstrålning.
Exakt hur alla dessa samband ser ut har vi i dag inte fullständig kunskap om. Enskilda kemiska föroreningars inverkan på människors hälsa är bristfällig, likaså inverkan av partikulära och mikrobiella ämnen. Påverkan av kombinationer av ämnen -- ofta i små koncentrationer -- är ännu mindre kända.
Innan vi har skaffat oss denna kunskap får vi arbeta med att minska alla föroreningar i inomhusluften. Kunskap om hur man kan göra detta finns, liksom kunskaperna om hur man bygger för att undvika för höga fukthalter, höga radonhalter och för att få rätt temperatur etc.
Kvalificerade gissningar antyder att uppemot 80 procent av felen i våra byggnader skulle kunna undvikas om dessa kunskaper tillämpades rätt och att möjligheter gavs att tillämpa dem. De resterande 20 procenten är sådana fel som vi inte vet orsaken till, t.ex. oväntade effekter av nya byggmetoder, nya material etc.
Allmänt kan konstateras att uppmärksamheten på inomhusmiljöfrågor i branschen börjar bli betydande. Av- och omregleringen som bl.a. innebär att byggherren numera är entydigt ansvarig för ett byggnadsverks egenskaper är en bidragande orsak till detta. Från beställarhåll börjar man ställa allt större krav på fungerande kvalitetssystem och uppmärksamma hur miljöfrågorna ska lösas. Även finansiärer och försäkringsbolag har tagit upp dessa frågor. I och med att frågorna ställs från beställarledet ökar trycket på de övriga aktörerna: konsulter, entreprenörer och byggmaterialtillverkare.
Man kan också notera att medvetenheten om inomhusmiljöfrågorna ökar bland brukarna, vilket gör att fastighetsföretag och byggnadsförvaltare utsätts för ett ökat tryck att hålla sina hus och installationer i gott skick.
Beställarens förmåga att definiera vad han vill ha och hans möjligheter att säkerställa att han får det han beställt framstår som alltmer centralt både i förvaltnings- och byggprocessen. Beställaren (byggherren/förvaltaren) har bl.a. genom ändringen i ansvarsförhållandena enligt PBL -- införandet av byggfelsförsäkring, ökat brukarmedvetande -- fått ett flertal incitament att agera i riktning mot ett bättre byggande och förvaltande.
Metoder att förbättra kunskapsöverföringen inom fastighets- och byggbranschen behöver utvecklas. Det gäller både "sändar- och mottagarsidan". Bristande kunskapsöverföring kan delvis bero på att forskarna inte sett detta som en tillräckligt angelägen uppgift eller att resultaten inte varit tydliga. Det har också visats att förutsättningar för kunskapsöverföring är att mottagaren bedriver egen forsknings- och utvecklingsverksamhet, vilket mer sällan förekommer i branschen.
En metod att öka kunskapsöverföringen kan vara att genomföra demonstrationsprojekt som skulle tjäna som exempel på lösningar av inomhusmiljöproblem i vidare kretsar.
Forskningsinsatser behöver göras med en bred, tvärvetenskaplig ansats för att klargöra hur exponering av enskilda miljöfaktorer påverkar människans välbefinnande. Till detta behövs utveckling av metoder att kunna identifiera och mäta dessa miljöfaktorer. Vidare behöver kunskap om samverkan mellan byggnadsutformning, tekniska lösningar och aktiviteter med hänsyn till en sund inomhusmiljö utvecklas.
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1 Propositionen 2 Motionerna 2 Uppföljning m.m. 7 Utskottet 7 Inledning 7 Allmänt om byggnaders inomhusmiljö 7 Tidigare riksdagsbehandling m.m. 8 Utgångspunkten m.m. för betänkandet 9 Miljö- och hälsoaspekter på byggande och boende 10 Återanvändning och återvinning i byggandet 14 Energi- och miljörådgivning 16 Byggfelsförsäkringen m.m. 17 Krav på ventilation 18 Åtgärder mot radon i bostäder 21 Fonden för fukt- och mögelskador 24 Elöverkänslighet 25 Stöd till åtgärder i byggnaders inomhusmiljö 29 Byggforskning 34 Byggforskningens inriktning m.m. 34 Anslag till byggforskningen 36 Hemställan 36 Reservationer 39 1. Ett miljö- och hälsoriktigt byggande och boende (mom. 1) (m) 39 2. Återanvändning och återvinning i byggandet (mom. 2) (m) 41 3. Kommunala energi- och miljörådgivare (mom. 3) (v, mp) 42 4. Utvidgning av byggfelsförsäkringen (mom. 4) (v, mp) 43 5. "Svensk Husprovning AB" (mom. 5) (v, mp) 43 6. Krav på luftflöden m.m. (mom. 6) (mp) 44 7. Användning av återluft (mom. 7) (fp) 45 8. Användning av återluft (mom. 7) (mp) 45 9. Gränsvärden för radon (mom. 11) (v, mp) 46 10. Elöverkänslighet m.m. (mom. 15) (m) 46 11. Bidrag till förbättring av inomhusmiljön (mom. 16) (m) 47 12. Anslaget för bidrag till förbättring av inomhusmiljön (mom. 17) (m) 48 13. Ytterligare satsningar på att förbättra inomhusmiljön (mom. 18) (m) 48 14. FoU-verksamhet avseende tätorternas yttre miljö (mom. 19) (c) 49 15. Anslag till byggforskning (mom. 22) (c) 50 Särskilda yttranden 51 1. Åtgärder mot radon (mom. 8--10) (fp) 51 2. Ytterligare satsningar på att förbättra inomhusmiljön (mom. 18) (c, fp, kds) 51 3. Ytterligare satsningar på att förbättra inomhusmiljön (mom. 18) (v) 52 Bilaga: Uppföljning av riksdagsbeslut och och statliga insatser avseende byggnaders inomhusmiljö Rapport utarbetad av Byggforskningsrådet/Bengt Olsson på uppdrag av bostadsutskottet 55