Budgetpropositionen för år 1998, utgiftsområdena 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet och 14 Arbetsmarknad och arbetsliv
Betänkande 1997/98:AU1
Arbetsmarknadsutskottets betänkande
1997/98:AU01
Utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet och utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv
Innehåll
1997/98 AU1
Sammanfattning
I detta betänkande behandlar utskottet regeringens budgetproposition för år 1998 med förslag till anslag på utgiftsområdena 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet och 14 Arbetsmarknad och arbetsliv. Ramen för utgiftsområde 13 uppgår till 42,7 miljarder kr och ramen för utgiftsområde 14 till 47,5 miljarder kr. Anslagen på utgiftsområde 13 hänför sig främst till kontantstödet vid arbetslöshet, medan anslagen på utgiftsområde 14 hänför sig till arbetsmarknadspolitiken, arbetslivsområdet, jämställdhetsområdet och statliga arbetsgivarfrågor. I betänkandet behandlas också ett stort antal motionsförslag, ca 300, som väckts under den allmänna motionstiden. I betänkandet behandlas även två förslag av Riksdagens revisorer. Det ena gäller s.k. undanträngningseffekter på arbetsmarknaden och det andra starta- eget-bidraget. På utgiftsområde 13 lägger regering fram förslag om s.k. generationsväxling. Detta innebär att en anställd som fyllt 63 år efter överenskommelse med arbetsgivaren får möjlighet att lämna arbetsmarknaden i förtid. Förutsättningen är att en vakans som uppstår fylls med en långtidsarbetslös person som har fyllt 20 men inte 35 år. Den arbetstagare som på detta sätt lämnar anställningen får ersättning från staten som motsvarar 80 procent av den sjukpenninggrundande inkomsten, dock högst 14 400 kronor per månad. Ersättningen betalas fram till ålderspensioneringen, dock längst till 65 års ålder. Arbetsgivaren skall betala ett finansieringsbidrag till staten motsvarande 25 procent av den ersättning som staten betalar. Ansökan om generationsväxling kan göras under perioden den 1 januari - 31 augusti 1998. På utgiftsområde 14 föreslås en ungdomssatsning, benämnd kommunal utvecklingsgaranti. Kommunerna kan genom avtal med staten åta sig att ge arbetslösa ungdomar mellan 20 och 24 år en aktiverande och utvecklande insats på heltid. Om den unga trots aktivt arbetssökande eller deltagande i arbetsmarknadsåtgärder inte har fått meningsfull sysselsättning inom 90 dagar, inträder en skyldighet för kommunen att inom tio dagar erbjuda den unge individuellt anpassade utvecklingsinsatser, som normalt får pågå under högst tolv månader. Under denna period utbetalas ersättning till den unge med belopp som motsvarar ett beskattat utbildningsbidrag, dvs. 1 967 kronor per månad. För ungdomar som har rätt till ersättning från arbetslöshetskassa eller uppbär socialbidrag gäller andra ersättningsregler. Som ett led i förenklingsarbetet på det arbetsmarknadspolitiska området ersätts de nuvarande stödformerna rekryteringsstöd, vikariatsstöd och annat beredskapsarbete av ett enhetligt stöd, individuellt anställningsstöd. Utskottet, som påpekar att det kan vara svårt att få en överblick av det tjugotal olika åtgärder som finns under utgiftsområdet, anser att förenklingsarbetet bör intensifieras. I syfte att minska arbetslösheten bland invandrare och öka deras möjligheter till nyföretagande införs för dem ett förlängt starta-eget-bidrag. Sådant stöd skall kunna lämnas i högst tolv månader. Arbetsgivare som anordnar API betalar för närvarande 2 000 kronor per månad och deltagare. Utskottet godkänner att bidraget från den 1 januari 1998 skall uppgå till 3 000 kronor. Undantag skall kunna göras bl.a. för unga handikappade. Utskottet ställer sig bakom förslaget att arbetsförmedlingar och arbetsmarknadsinstitut skall få medel för tillfälliga personalförstärkningar även under år 1998. När det gäller omfattningen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna år 1998 anger regeringen att minst 192 000 personer i snitt skall kunna ges lämplig utbildning, praktik eller sysselsättning. Minst 24 000 av dem skall vara arbetshandikappade. Till detta kommer ca 2 500 personer som beräknas delta i den IT-satsning som riksdagen beslutat om på tilläggsbudget för innevarande budgetår. Arbetsmarknadsutskottet uttalar i denna fråga att det uppställda målet borde vara möjligt för AMV att nå. Utskottet pekar på risken att den väntade konjunkturuppgången kan leda till s.k. flaskhalseffekter. Det kan krävas ytterligare utbildningsinsatser för att efterfrågan på utbildad arbetskraft skall kunna tillgodoses. Om regeringen skulle finna att volymmålet innebär en faktisk begränsning att ordna sådana utbildningar anser utskottet att regeringen skall vara fri att ändra det uppsatta målet. Utskottet ansluter sig till regeringens förslag om fördelning på anslag under utgiftsområdena.
Reservationer och särskilda yttranden I en gemensam reservation av företrädare för Moderaterna, Folkpartiet och Kristdemokraterna kritiseras den socialdemokratiska politiken. Det enda sättet att hindra att massarbetslösheten permanentas är att sysselsättningen ökar. Det kan bara ske genom en politik som underlättar för nya företag. I reservationen poängteras betydelsen av en fungerande lönebildning, en flexibel arbetsmarknad med återgång till 1994 års arbetsrättsliga regler och kompetenshöjning i ett system med personliga utbildningskonton. Reservanterna förordar en återgång till en allmän arbetslöshetsförsäkring som till större del än i dag finansieras med egenavgifter. I fråga om de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna anser reservanterna att kvalitet bör sättas före kvantitet. Samtliga tre partier förordar lägre ramar för utgiftsområdena, Moderaterna med totalt 10,3 miljarder kronor, Folkpartiet med 22,3 miljarder och Kristdemokraterna med 17,2 miljarder kronor lägre belopp än regeringen. De tre partiernas företrädare har även avgett separata reservationer och särskilda yttranden. I frågan om medelsfördelningen avstår Moderaterna och Kristdemokraterna från att reservera sig och avger i stället särskilda yttranden. I Vänsterpartiets reservation förordas en sysselsättningspolitik som mer inriktas på efterfrågestimulerande fördelningspolitik. Insatser behövs för att stimulera arbetstidsförkortningar och för kompetens- och arbetslivsutvecklande åtgärder. Arbetsrätten måste utvecklas, och arbetsmarknadspolitiken utformas så att den förbättrar arbetsmarknadens funktionssätt. Partiet förordar totalt på de två utgiftsområdena 1,4 miljarder kronor högre belopp än regeringen. Medel bör enligt Vänsterpartiet föras över från utgiftsområde 13 till aktiverande insatser på andra områden. Miljöpartiet anser att den enskilt viktigaste åtgärden för att öka sysselsättningen är en generell sänkning av arbetstiden. Partiet förordar även förbättringar för företagen och ökade resurser för kommuner och landsting för att skapa arbetstillfällen. Partiets sammanlagda ramar för utgiftområdena ligger 5,6 miljarder kronor lägre än regeringens.
Förkortningar m.m. --------------------------------------------------- |AgV | |Arbetsgivarverket | --------------------------------------------------- |AKU | |Arbetskraftsundersökning | --------------------------------------------------- |ALI | |Arbetslivsinstitutet | --------------------------------------------------- |ALU | |Arbetslivsutveckling | --------------------------------------------------- |Ami | |Arbetsmarknadsinstitut | --------------------------------------------------- |AMS | |Arbetsmarknadsstyrelsen | --------------------------------------------------- |AMV | |Arbetsmarknadsverket | --------------------------------------------------- |API | |Arbetsplatsintroduktion | --------------------------------------------------- |ASS | |Arbetarskyddsstyrelsen | --------------------------------------------------- |AV | |Arbetarskyddsverket | --------------------------------------------------- |Bet. | |Betänkande | --------------------------------------------------- |Dir. | |Direktiv | --------------------------------------------------- |EFA | |Expertgruppen för | | | |arbetsmarknadspolitiska | --------------------------------------------------- |EU | |Europeiska unionen | --------------------------------------------------- |ILO | |Internationella | | | |arbetsorganisationen | --------------------------------------------------- |JSA | |Jobbsökaraktiviteter | --------------------------------------------------- |JämO | |Jämställdhetsombudsmannen | --------------------------------------------------- |KAS | |Kontant arbetsmarknadsstöd| --------------------------------------------------- |NUTEK | |Närings- och| | | |teknikutvecklingsverket | --------------------------------------------------- |RALF | |Rådet för| | | |arbetslivsforskning | --------------------------------------------------- |OSA | |Offentligt skyddat arbete | --------------------------------------------------- |OTA | |Offentliga tillfälliga | | | |arbeten för äldre | | | |arbetslösa | --------------------------------------------------- |RRV | |Riksrevisionsverket | --------------------------------------------------- |Rskr | |Riksdagsskrivelse | --------------------------------------------------- |SCB | |Statistiska centralbyrån | --------------------------------------------------- |SFS | |Svensk författningssamling| --------------------------------------------------- |SGI | |Sjukpenninggrundande | | | |inkomst | --------------------------------------------------- |SIR | |Statens institut för| | | |regionalforskning | --------------------------------------------------- |SIUS | |Särskilt introduktions- och| | | |uppföljningsstöd | --------------------------------------------------- |SOU | |Statens offentliga| | | |utredningar | --------------------------------------------------- |YI | |Yrkesinspektionen | --------------------------------------------------- Yrkandena Regeringens, Revisorernas och motionärernas förslag, se bilaga 4.
Motionerna
Motioner väckta under allmänna motionstiden 1997 1997/98:A201 av Isa Halvarsson och Barbro Westerholm (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ersättningsrätten för anställda vid personaluthyrningsföretag. 1997/98:A202 av Olle Lindström (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att på försök pröva den norska modellen för att minska arbetslösheten i Norrbottens inland. 1997/98:A203 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tendenserna till brist på arbetskraft inom vissa branscher, 5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en utredning som syftar till att se över de regler som hänger samman med ungdomars svårigheter att få fotfäste på arbetsmarknaden. 1997/98:A204 av Eva Björne (m) vari yrkas 1. att riksdagen beslutar anvisa medel på Utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv, A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder, lämnas till Arbetsmarknadsverket utan anslagsvillkor i form av detaljstyrning och volymmål, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den så kallade utvecklingsgarantin för ungdomar i åldern mellan 20 och 24 år inte införs. 1997/98:A205 av Tuve Skånberg m.fl. (kd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att skyndsamt tillsätta en utredning om sabbatsår. 1997/98:A206 av Marianne Andersson m.fl. (c, v, mp, kd, m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en utredning om ett centrum för rådgivning för dansare som står inför yrkesbyte. 1997/98:A208 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär förslag angående införande av friår, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att person som träder in på ?friårsplats´ skall ha rätt att räkna detta som fullvärdigt arbete. 1997/98:A210 av Ronny Olander (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vuxenmobbning. 1997/98:A211 av Ronny Olander (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av försäkringsvillkoren för deltagare i ALU-verksamhet. 1997/98:A212 av Kenth Skårvik och Sigge Godin (fp) vari yrkas 1. att riksdagen under anslaget B 6 Bidrag till Samhall AB för budgetåret 1998 anvisar 50 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit eller således 4 406 419 000 kr, 2. att riksdagen begär att Samhall skall få ett tillskott av ytterligare 1 500 arbetstillfällen för arbetshandikappade. 1997/98:A213 av Sonia Karlsson (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en arbetslöshetsombudsman, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en starkare lokal förankring av arbetsmarknadspolitiken. 1997/98:A214 av Barbro Johansson m.fl. (mp) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att utreda inlåsningseffekter på arbetsmarknaden i stort, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående behovet av att analysera hur trygghetssystemen skall kunna anpassas till en flexibel arbetsmarknad. 1997/98:A216 av Göran Lindblad (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en studie rörande effekterna av starta-eget-bidragen och rekryteringsstöden. 1997/98:A217 av Juan Fonseca (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att komma till rätta med arbetslösheten bland invandrare. 1997/98:A218 av Göran Lindblad (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ompröva ungdomsgarantin. 1997/98:A219 av Hans Hoff m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en lagstiftning om obligatorisk företagshälsovård. 1997/98:A220 av Sigrid Bolkéus (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det individuella anställningsstödet. 1997/98:A221 av Hans Stenberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en lagstiftning om obligatorisk företagshälsovård. 1997/98:A222 av Karl Hagström och Sinikka Bohlin (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inkomstförstärkning under en ALU-anställning. 1997/98:A223 av Berndt Ekholm och Berit Löfstedt (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ställa arbetsmarknadspolitiska medel till de fria trossamfundens förfogande för lokalbyggnation. 1997/98:A224 av Sonia Karlsson (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att individuellt anpassade utvecklingsinsatser även skall kunna göras i privat sektor under kommunens ansvar, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att en stor del av de extra personalresurser som föreslås till arbetsförmedlingarna avsätts för 20-24-åringarna och för det gemensamma arbetet med kommunerna, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att de otraditionella medlen anvisas direkt till arbetsförmedlingsnämndernas förfogande. 1997/98:A225 av Marianne Carlström m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om akvarellmuseet i Skärhamn på Tjörn. 1997/98:A226 av Marianne Carlström m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om omfördelning av statsbidrag till lokala kooperativa utvecklingscentra (LKU). 1997/98:A227 av Agne Hansson och Sivert Carlsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fullskaleförsök i Kalmar län med nedsättning av arbetsgivaravgiften till 0 % på löner till ungdomar. 1997/98:A229 av Sigrid Bolkéus (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om medel för tidigareläggning av byggnadsvårdsbidrag. 1997/98:A230 av Sten Tolgfors (m) vari yrkas 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en ny och flexibel arbetsrätt som underlättar företagande och framväxten av nya arbeten, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införande av en möjlighet för arbetsgivare och medarbetare att teckna civilrättsliga avtal om anställningsförhållanden, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att arbetsmarknadslagstiftningen skall koncentreras till att omfatta ett grundläggande skydd för avtalsparterna, i vilket minimikrav för arbetstagares hälsa och säkerhet skall ingå, 1997/98:A231 av Patrik Norinder och Christel Anderberg (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om villkoren för anställda i personaluthyrningsföretag, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om AMU-gruppen, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lokala arbetscentra, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om frivillig auktorisation, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tillfällig fyllnadsstämpling. 1997/98:A232 av Per Unckel m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att konkurrensutsätta arbetsförmedlingen. 1997/98:A233 av Mona Berglund Nilsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om diskriminering av handikappade. 1997/98:A234 av Per Erik Granström m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ytterligare förlängning av kommunernas medverkan i lokal samverkan om arbetsmarknadsutvecklingen, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ge möjlighet till att geografiskt vidga områden för lokal samverkan. 1997/98:A235 av Hans Karlsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lokalisering av den 41:a a- kassans huvudkontor till Örebro. 1997/98:A237 av Nikos Papadopoulos (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om anställning för långtidsarbetslösa. 1997/98:A238 av Catherine Persson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utökat ansvar och befogenheter för lokala arbetsförmedlingsnämnder. 1997/98:A239 av Catherine Persson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Trelleborgsmodellen bör få nationell spridning. 1997/98:A240 av Karin Wegestål (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om alternativ till den föreslagna ungdomssatsningen. 1997/98:A241 av Ronny Olander m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om frivilligarbete i utlandet. 1997/98:A242 av Krister Örnfjäder m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om överförande av statliga medel från a-kasseersättningar till prioriterade verksamheter inom kommuner och landsting. 1997/98:A243 av Ann-Marie Fagerström m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att inom ramen ge utrymme för tillräckligt antal lönebidrag. 1997/98:A244 av Christer Erlandsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införande av en övertidsavgift för att bidra till kostnaderna för att minska arbetslösheten. 1997/98:A245 av Ulla Wester-Rudin (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att se över regelverket för de särskilda arbetsmarknadsåtgärder som inrättats för personer över 55 år. 1997/98:A246 av Birgitta Gidblom (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om medel till personalförstärkningar. 1997/98:A248 av Torgny Danielsson och Ann-Kristine Johansson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om obligatorisk företagshälsovård. 1997/98:A249 av Carl Erik Hedlund (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om uppsägning av ILO- konventionen om företagshälsovård. 1997/98:A251 av Per Unckel m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tillsättande av en parlamentarisk utredning om arbetshandikappades möjligheter till arbete och sysselsättning. 1997/98:A252 av Kent Olsson och Stig Grauers (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att skapa förutsättningar för en gemensam nordisk arbetsmarknad. 1997/98:A253 av Per Unckel m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen bemyndigar regeringen att genomföra en privatisering av Amugruppen AB i enlighet med vad som anförts i motionen. 1997/98:A255 av Elisabeth Fleetwood (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en utredning i syfte att föreslå åtgärder till stöd för dansare i yrkesbyte i enlighet med vad som anförts i motionen. 1997/98:A256 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om minskad arbetslöshet genom sänkt och mer flexibel arbetstid. 1997/98:A257 av Roland Larsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om resekostnadsbidrag för sysselsättningsskapande åtgärder inom jordbruket. 1997/98:A258 av Elver Jonsson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ett långsiktigt program där marknadsekonomiska fördelar kan förenas med en hög grad av ansvar mot anställda och aktuella orter där dominerande och/eller stora företag är verksamma. 1997/98:A259 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetsmarknadspolitikens ?tre ben´, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att målet för arbetsmarknadspolitiken måste vara att pressa ner den totala arbetslösheten, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om grundsynen på arbetslösheten, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om omfattningen av den traditionella arbetsmarknadspolitiken, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av mindre detaljstyrning från AMS av de lokala arbetsförmedlingarna, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tjänstejobb, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kompetensutveckling, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetsmarknadspolitikens utformning, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rörligheten på arbetsmarknaden, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en konkret plan med insatser för att bryta den traditionella köns- uppdelningen på arbetsmarknaden, 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetsmarknadsutbildningen (AMU), 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utförsäljning av AmuGruppen AB, 13. att riksdagen hos regeringen begär förslag till förändring av regelverket kring arbetslivsutvecklingen (ALU) i enlighet med vad som anförts i motionen, 14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en utvärdering av ALU, 15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om äldres arbetslöshet, 16. att riksdagen avslår regeringens förslag om s.k. generationsväxling, 17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ungdomars situation på arbetsmarknaden, 18. att riksdagen upphäver besluten om OTA, resursarbete och tillfällig avgångsersättning, 19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en utvärdering och uppföljning av den nya åtgärden utvecklingsgaranti, 20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om invandrares situation på arbetsmarknaden, 21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utvärdering av det förlängda starta-eget-bidraget till invandrare, 22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd till kvinnligt företagande, 23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de arbetshandikappades situation på arbetsmarknaden. 24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att lönebidragsanställningar i första hand skall erbjudas arbetshandikappade, 25. att riksdagen beslutar i enlighet med vad som anförts i motionen om återgång till reglerna som gällde i LAS och MBL under 1994, 26. att riksdagen med följande ändringar i förhållande till regeringens förslag anvisar anslagen under utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv enligt uppställning: ------------------------------------------------------- | Anslag| Regeringens| Anslagsförändring | | | förslag | | ------------------------------------------------------- |A 1. Arbetsmarknadsverkets |4 118 585 | -600 000| |förvaltningskostnader | | | ------------------------------------------------------- |A 2. |21 043 793 | -7 250 000| |Arbetsmarknadspolitiska | | | |åtgärder | | | ------------------------------------------------------- |A 3. Särskilda åtgärder |6 596 798 | +200 000| |för arbetshandikappade | | | ------------------------------------------------------- |B 6. Bidrag till Samhall |4 356 419 | +50 000| |AB | | | ------------------------------------------------------- |Summa för utgiftsområdet |47 541 952 | -7 600 000| ------------------------------------------------------- 1997/98:A261 av Hanna Zetterberg m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning med uppdrag att utreda möjligheten till ett införande av samhällstjänst för unga mellan 16 och 25 år, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en samhällstjänst skall kunna genomföras i alla områden inom den offentliga sektorn, om inte regering eller kommunledning i berörd kommun beslutar annat, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den ekonomiska ersättningen för samhällstjänst inte får vara lägre än socialbidragsnivå, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att samhällstjänstens längd inte bör överstiga 12 månader. 1997/98:A263 av Lena Sandlin m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att särskilda arbetsmarknadsmedel bör avsättas för projektet Fjällvägen Ammarnäs - Norra Fjällnäs. 1997/98:A264 av Dan Ericsson m.fl. (kd) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en allmän obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. 8. att riksdagen avslår regeringens förslag om generationsväxling, 9. att riksdagen avslår regeringens förslag om ändring i lagen (1997:485) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring, 10. att riksdagen med följande ändringar i förhållande till regeringens förslag anvisar anslagen under utgiftsområde Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet enligt uppställning; -------------------------------------------------------- | Anslag | Regeringens | Anslagsförändring| | |förslag | | -------------------------------------------------------- |A 1 Bidrag till | 40 681 334 | -14 918 000 | |arbetslöshetsersättning| | | -------------------------------------------------------- 1997/98:A265 av Sören Lekberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om alternativ användning av arbetslöshetsersättningen för att öka sysselsättningen. 1997/98:A266 av Ulf Melin och Göte Jonsson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Svenska EU- programkontoret skall sköta utbetalningar för utbildnings- och kompetensutveckling inom Växtkraft Mål 4. 1997/98:A267 av Monica Green m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Skaraborg skall ta del av IT-satsningen med utbildning inom ramen för arbetsmarknadsutbildning. 1997/98:A268 av Erling Bager och Eva Flyborg (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ombyggnadsstöd till landsarkivet i Göteborg. 1997/98:A269 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om målet att halvera den totala arbetslösheten till år 2000, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förändring av arbetsmarknadspolitiken till enkla generella system med ökad flexibilitet, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att föra ned arbetsmarknadspolitiken på den lokala nivån avseende såväl praktisk hantering som resurser, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om insatser för att stärka den enskilde arbetslöse i dennes sociala situation, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lärlingssystem, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ungdomslöner, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om hur de extra resurserna till tillfälliga personalförstärkningar för arbetsförmedlingsverksamhet skall användas, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ange nivån på antalet personer i arbetsmarknadsåtgärder i intervall i stället för i fixa tal, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en kostnadseffektiv syn på arbetsmarknadsåtgärderna i form av uppföljning av hur många som får reguljärt arbete efter en åtgärd, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nivån på utbildningsbidraget för dem som saknar arbetslöshetsförsäkring, 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetsmarknadsutbildning, 12. att riksdagen avslår regeringens förslag om ökat finansieringsbidrag för arbetsgivare som anordnar arbetsplatsintroduktion (API), 13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvärdering av datortek, 14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvärdering av jobbsökaraktiviteter, 15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förslaget om kommuners ansvar för unga arbetslösa, 16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nivån på det s.k. skattefria bidraget till ungdomar utan arbetslöshetsförsäkring, 17. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts om det skattefria bidraget till ungdomar utan arbetslöshetsförsäkring beslutar om följdändring i 9 § i lagen om kommuners ansvar för ungdomar mellan 20 och 24 år, 18. att riksdagen avslår regeringens förslag om bidrag till kommuner för feriearbeten, 19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om flyttningsbidrag, 20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om flyttningsbidrag inom Norden, 21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sabbatsår/friår, 22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avveckling av offentliga tillfälliga arbeten (OTA), 23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avveckling av resursarbeten, 24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbildning/kompetensutveckling för personal inom kommunernas och landstingens vård- och omsorgsverksamhet, 25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det vid en omförhandling av nivån på lönebidrag föreligger risk för uppsägning skall en sänkning av lönebidrag inte genomföras, 26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nivån på lönebidrag i ideella organisationer, 27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den extra IT-satsningen skall göras tillgänglig för funktionshindrade, 28. att riksdagen beslutar avskaffa Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering, 29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bidrag och uppdrag inom arbetslivsområdet, 30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Samhall AB, 31. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en moderniserad arbetsrätt i enlighet med vad som anförts i motionen, 32. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett handlingsprogram för att genomföra de program mot arbetslösheten som EU-länderna gemensamt kommit fram till, 33. att riksdagen med följande ändringar i förhållande till regeringens förslag anvisar anslagen under utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv enligt följande uppställning: ---------------------------------------------------------- | Anslag| Regeringens| Anslagsförändring | | | förslag | | ---------------------------------------------------------- |A 1. Arbetsmarknadsverkets |4 118 585 | -100 000| |förvaltningskostnader | | | ---------------------------------------------------------- |A 2. Arbetsmarknadspolitiska |21 043 793 | -2 210 000| |åtgärder | | | ---------------------------------------------------------- |A 3. Särskilda åtgärder för |6 596 798 | +20 000| |arbetshandikappade | | | ---------------------------------------------------------- | A 6. Institutet för | 11 274 | -10 000| | arb.markn.politisk | | | | utvärdering | | | ---------------------------------------------------------- |B 3. Bidrag och uppdrag inom | 261 485 | -60 000| |arbetslivsområdet m.m. | | | ---------------------------------------------------------- |B 6. Bidrag till Samhall AB |4 356 419 | +100 000| ---------------------------------------------------------- |Totalt | | -2 260 000| ---------------------------------------------------------- 1997/98:A270 av Lennart Beijer m.fl. (v) vari yrkas 2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om generationsväxling vid 60 års ålder enligt vad som anförts i motionen. 1997/98:A271 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag om obligatorisk anslutning till kvalitetssäkrad företagshälsovård enligt vad i motionen anförts, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett sanktionssystem vid icke fungerande internkontroll, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kunskapsbank om arbetsmiljön, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tydligare skrivning om de regionala skyddsombudens ställning, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om elevskyddsombudens ställning enligt 8 § arbetsmiljöförordningen. 1997/98:A273 av Ingbritt Irhammar och Margareta Andersson (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om omfördelningen av arbetsmarknadsåtgärderna, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om riktade arbetsmarknadsinsatser för kvinnor inom den offentliga sektorn. 1997/98:A274 av Sigge Godin (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om gravt synskadades försämrade möjligheter att komma ut på arbetsmarknaden. 1997/98:A275 av Göran Magnusson m.fl. (s, c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att rikta arbetsmarknadspolitiska åtgärder till byggande och upprustning av allmänna samlingslokaler. 1997/98:A276 av Roland Larsson och Kerstin Warnerbring (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att förslaget om ett arbetsgivarens finansieringsbidrag på API för arbetshandikappade slopas. 1997/98:A277 av Kjell Ericsson och Eskil Erlandsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av förändringar av regelverket för arbetsmarknadspolitiska åtgärder. 1997/98:A278 av Christina Axelsson och Ann-Kristine Johansson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kvinnors rätt på arbetsmarknaden. 1997/98:A279 av Christina Axelsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbildning för småföretagare i arbetsrätt. 1997/98:A280 av Christina Axelsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetsbyte mellan generationerna vid upp till två års studieledighet. 1997/98:A281 av Helena Frisk och Laila Bäck (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om friår som en åtgärd för att minska ungdomsarbetslösheten. 1997/98:A282 av Hans Karlsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ersätta kriteriet långtidsarbetslös med långtidsinskriven. 1997/98:A283 av Hans Karlsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om flexibilitet i val av åtgärder för att möta arbetslösheten och arbetsmarknadens behov av utbildning. 1997/98:A284 av Magnus Johansson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att stärka ALU-API. 1997/98:A285 av Bo Nilsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ökad sysselsättning för handikappade. 1997/98:A286 av Ann-Kristine Johansson och Helena Frisk (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om försöksverksamhet med starta-eget-bidrag till anställda. 1997/98:A287 av Lisbeth Staaf-Igelström och Ann-Kristine Johansson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av datorteksverksamheten. 1997/98:A288 av Frank Lassen och Jarl Lander (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utredning med syfte att förenkla regelverket som styr de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. 1997/98:A289 av Pär-Axel Sahlberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Hallandsmodellen med beredskapsarbeten som arbetsmarknadspolitisk åtgärd. 1997/98:A290 av Hans Hoff m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om större lokalt inflytande över Samhall AB. 1997/98:A291 av Eva Arvidsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utvärdering och översyn av arbetsförmedlingsnämndernas organisation och arbete. 1997/98:A293 av Sven Bergström (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att behålla möjligheten till beredskapsarbeten inom i motionen nämnda områden. 1997/98:A294 av Siw Persson (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att göra det billigare för företag att anställa ungdomar, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om försöksverksamhet med avskaffade arbetsgivaravgifter under tre sommarmånader för ungdom mellan 18 och 24 år i Skåne. 1997/98:A295 av Lena Sandlin (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de statliga verksamheterna. 1997/98:A296 av Ingemar Josefsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en kvalitetssäkrad företagshälsovård. 1997/98:A298 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att överföra medel från statlig arbetsmarknadspolitik till lokala arbetsmarknadsåtgärder. 1997/98:A299 av Per Unckel m.fl. (m) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en allmän arbetslöshetsförsäkring i enlighet med vad som anförts i motionen, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förändringar i arbetsmarknadspolitiken, 4. att riksdagen beslutar att för budgetåret 1998 under utgiftsområde 13 fastställa anslaget A 1 Bidrag till arbetslöshetsersättning till 49 213 334 000 kr i enlighet med vad som anförts i motionen, 5. att riksdagen beslutar att för budgetåret 1998 under utgiftsområde 14 fastställa anslaget A 1 Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader till 4 068 585 000 kr i enlighet med vad som anförts i motionen, 6. att riksdagen beslutar att för budgetåret 1998 under utgiftsområde 14 fastställa anslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder till 2 901 793 000 kr i enlighet med vad som anförts i motionen, 7. att riksdagen avslår regeringens förslag att för budgetåret 1998 under utgiftsområde 14 anvisa medel för anslaget A 6 Vissa kostnader för införandet av en allmän och sammanhållen arbetslöshetsförsäkring i enlighet med vad som anförts i motionen, 8. att riksdagen beslutar att för budgetåret 1998 under utgiftsområde 14 fastställa anslaget B 1 Arbetarskyddsverket till 200 000 000 kr i enlighet med vad som anförts i motionen, 9. att riksdagen beslutar att för budgetåret 1998 under utgiftsområde 14 fastställa anslaget B 2 Arbetslivsinstitutet till 100 000 000 kr i enlighet med vad som anförts i motionen, 10. att riksdagen beslutar att för budgetåret 1998 under utgiftsområde 14 fastställa anslaget B 3 Rådet för arbetsmiljöforskning till 18 000 000 kr i enlighet med vad som anförts i motionen, 11. att riksdagen beslutar att för budgetåret 1998 under utgiftsområde 14 fastställa anslaget B 4 FoU inom arbetslivsområdet till 200 000 000 kr i enlighet med vad som anförts i motionen, 12. att riksdagen avslår regeringens förslag att för budgetåret 1998 under utgiftsområde 14 anvisa medel för anslaget B 11 Bidrag till Stiftelsen Utbildning Nordkalotten i enlighet med vad som anförts i motionen, 13. att riksdagen beslutar att för budgetåret 1998 under utgiftsområde 14 fastställa anslaget C Jämställdhet mellan kvinnor och män till 27 100 000 kr i enlighet med vad som anförts i motionen. 1997/98:A300 av Anita Jönsson och Ingegerd Wärnersson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av särskild uppmärksamhet beträffande stödet till de arbetshandikappade. 1997/98:A301 av Rune Berglund och Jörgen Persson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fördelningen av de otraditionella medlen inom arbetsmarknadspolitiken. 1997/98:A302 av Birgitta Carlsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbildningsbidrag till företagare. 1997/98:A303 av Ann-Marie Fagerström (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ge arbetsförmedlingsnämnderna friare regler för tillsättning av arbetsmarknadspolitiska åtgärder. 1997/98:A305 av Elisa Abascal Reyes m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag på inrättande av ett sådant språkcenter som beskrivits i motionen. 1997/98:A306 av Lennart Klockare m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nödvändigheten av snara åtgärder för de deltidsarbetslösa. 1997/98:A307 av Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Sveriges bidrag till utvecklingen i EU och globalt. 1997/98:A308 av Laila Bäck m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utredning om generationsväxling. 1997/98:A309 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen beslutar att för budgetåret 1998 anvisa anslagen under utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet enligt Miljöpartiets förslag i budgettabell 1, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om beräknad fördelning på anslag inom 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet för budgetåren 1999 och 2000 enligt budgettabell 1, 3. att riksdagen beslutar att för budgetåret 1998 anvisa anslagen under utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv enligt Miljöpartiets förslag i budgettabell 2, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om beräknad fördelning på anslag under utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv för budgetåren 1999 och 2000 enligt budgettabell 2, 7. att riksdagen beslutar att ersättningen i arbetslöshetsförsäkring fr.o.m. 1998 skall utgå med 85 % på inkomster upp till 4,2 basbelopp och med 40 % på överskjutande inkomstdelar, 8. att riksdagen beslutar att grundnivån i arbetslöshetsförsäkringen fr.o.m. 1998 skall vara 246 kr per dag, 9. att riksdagen beslutar att taket i arbetslöshetsförsäkringen skall utgöra 619 kr per dag 1998, 10. att riksdagen beslutar att kvalificeringstiden för a-kassa ändras från sex till fyra månaders arbete fr.o.m. 1998, 11. att riksdagen beslutar att åtgärden OTA upphör år 1998 i enlighet med vad som anförts i motionen, 12. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1997:485) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring, 13. att riksdagen avslår regeringens förslag om generationsväxling ramanslaget A 1 Bidrag till arbetslöshetsersättning, 14. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om kommuners ansvar för ungdomar mellan 20 och 24 år, 15. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1997:580) om ändring i lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring. 1997/98:A310 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen av sysselsättningspolitiken, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen av arbetsmarknadspolitiken, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att bryta den könssegregerade arbetsmarknaden som ett fjärde mål för Arbetsmarknadsverket, 4. att riksdagen beslutar att ge RRV i uppdrag att utvärdera jämställdhets- effekterna av de yrkesuppdelade arbetsförmedlingarna i enlighet med vad som anförts i motionen, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att avskaffa volymkravet för de arbetsmarknadpolitiska åtgärderna, 6. att riksdagen avslår regeringens förslag om finansieringsbidrag om 1 000 kr vid arbetsplatsintroduktion för vissa grupper i enlighet med vad som anförts i motionen, 7. att riksdagen beslutar avskaffa detaljregler för API och individuellt anställningsstöd i enlighet med vad som anförts i motionen, 8. att riksdagen beslutar att nivån för vikariats- och utbildningsstöd återställs till den som gällde före den 1 juli 1996 i enlighet med vad som anförts i motionen, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om successiv utmönstring av OTA och s.k. resursarbeten, 10. att riksdagen för budgetåret 1998 anvisar 500 000 000 kr till riktade åtgärder för kvinnor i enlighet med vad som anförts i motionen, 11. att riksdagen beslutar överföra 1 000 000 000 kr från utgiftsområde 13 till utgiftsområde 14 A 2-anslaget i enlighet med vad som anförts i motionen, 12. att riksdagen till otraditionella åtgärder för budgetåret 1998 anvisar ett extra utrymme om 450 000 000 kr i enlighet med vad som anförts i motionen, 13. att riksdagen till ökad volym av anställningsstöd och olika utbildningssatsningar för budgetåret 1998 anvisar 400 000 000 kr i enlighet med vad som anförts i motionen, 14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om riktlinjer för IT-satsningen, 15. att riksdagen beslutar om höjda utbildningsbidrag fr.o.m. 1998 i enlighet med vad som anförts i motionen, 16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att skapa möjlighet att projektanställa handledare för Datortek, 17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införande av ett system med obligatoriska praktikplatser, 18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om riktlinjer för ungdomssatsning, 19. att riksdagen anvisar 1 900 000 000 kr för budgetåret 1998 till höjt utbildnings- och utvecklingsbidrag i enlighet med vad som anförts i motionen, 20. att riksdagen till A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1998 anvisar 4 337 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således 25 380 793 000 kr, 23. att riksdagen beslutar att den högsta lönebidragsdelen skall vara 90 % i enlighet med vad som anförts i motionen, 24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett särskilt rekryteringsstöd vid lönebidragsanställningar, 25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om säkrandet av en viss lönebidragsvolym för Samhall, 26. att riksdagen beslutar att lönebidragstaket skall följa löneutvecklingen i enlighet med vad som anförts i motionen, 27. att riksdagen beslutar att lönebidragsbeloppet skall anges i procent och att bidraget skall kunna ändras under avtalsperioden i enlighet med vad som anförts i motionen, 28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetsbiträde och lönebidrag, 29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lönebidragsförordningen, 30. att riksdagen till A 3 Särskilda åtgärder för arbetshandikappade för budgetåret 1998 anvisar 413 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således 7 009 798 000 kr, 31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att utveckla kvaliteten i Samhalls verksamhet, 32. att riksdagen till B 6 Bidrag till Samhall för budgetåret 1998 anvisar 330 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således 4 686 419 000 kr, 33. att riksdagen till C 1 Jämställdhetsombudsmannen för budgetåret 1998 anvisar 3 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således 16 943 000 kr, 37. att riksdagen till B 2 Arbetslivsinstitutet för budgetåret 1998 anvisar 10 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således 218 361 000 kr, 38. att riksdagen med följande ändringar i förhållande till regeringens förslag anvisar anslagen under utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv enligt uppställning: -------------------------------------------------------- | Anslag| Regeringens| Anslagsförändring | | | förslag | | -------------------------------------------------------- |A 2. |21 043 793 | 4 337 000| |Arbetsmarknadspolitiska | | | |åtgärder | | | -------------------------------------------------------- |A 3. Särskilda åtgärder | 6 596 798 | 413 000| |för arbetshandikappade | | | -------------------------------------------------------- |B 2. Arbetslivsinstitutet | 208 361 | 10 000| -------------------------------------------------------- |B 6. Bidrag till Samhall | 4 356 419 | 330 000| |AB | | | -------------------------------------------------------- |C 1. | 13 943 | 3 000| |Jämställdhetsombudsmannen | | | -------------------------------------------------------- |Summa: |47 541 952 | 5 093 000| -------------------------------------------------------- 1997/98:A311 av Kjell Ericsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om friare användning av arbetsmarknadspolitiska medel. 1997/98:A312 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen beslutar att den högsta dagpenningen i a-kassan sätts till 620 kr fr.o.m. den 1 januari 1998, 2. att riksdagen beslutar att grundbeloppet sätts till 260 kr fr.o.m. den 1 januari 1998, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ett anslag för omställningskostnader införs under utgiftsområde 14, 8. att riksdagen för budgetåret 1998 beslutar att överföra 1 000 miljoner kronor från utgiftsområde 13 till utgiftsområde 14, 9. att riksdagen för budgetåret 1998 beslutar att överföra 3 300 miljoner kronor från utgiftsområde 13 till utgiftsområde 14, 10. att riksdagen med följande ändringar i förhållande till regeringens förslag anvisar anslagen under utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet enligt uppställningen: ------------------------------------------------------- | Anslag | Regeringens | Anslags-| | |förslag |förändring| ------------------------------------------------------- |A 1 Bidrag till | 40 681 334 | -3 700| |arbetslöshetsersättning | |000 | |(ram) | | | ------------------------------------------------------- |Summa för utgiftsområdet | 42 723 356 | -3 700| | | |000 | ------------------------------------------------------- 1997/98:A314 av Inger Segelström m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om målet om en halverad öppen arbetslöshet, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att äldre än 45 år med minst 15 års arbete inom sitt område ges möjlighet till att studera med a-kassa under två år, under förutsättning att en yngre yrkeskunnig ersätter den studielediga, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att särskilda medel avsätts för projekt och verksamheter som syftar att bryta den könssegregerade arbetsmarknaden, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att arbetsmarknadspolitiska medel fördelas efter enskildas behov och inte efter kön. 1997/98:A415 av förste vice talman Anders Björck m.fl. (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om flexiblare anställningsvillkor, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbudsbefrämjande åtgärder för en bättre fungerande arbetsmarknad. 1997/98:A701 av Eva Björne (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att i utgiftsområde 14, Arbetsmarknad och arbetsliv, förändring sker så att anslaget C 2, Särskilda jämställdhetsåtgärder, överförs till Anslaget A 2, Arbetsmarknadspolitiska åtgärder, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att anslaget till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet avvecklas till år 1999. 1997/98:A802 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas 6. att riksdagen till anslag C 1 Jämställdhetsombudsmannen anvisar 3 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit enligt vad i motionen anförts. 1997/98:A803 av Margareta Andersson m.fl. (c) vari yrkas 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om riktade arbetsmarknadsinsatser, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetsmarknadsutbildning, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om invandrarkvinnornas situation på arbetsmarknaden. 1997/98:A804 av Barbro Johansson m.fl. (mp) vari yrkas 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av riktade satsningar på nya arbetstillfällen för kvinnor. 1997/98:A805 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) vari yrkas 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om invandrarkvinnors specifika kompetens, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skillnader mellan kvinnor och män i arbetsmarknadspolitiska åtgärder, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en arbetsmarknadspolitik som särskilt stimulerar kvinnors arbete på landsbygden. 1997/98:A806 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en strategi för att bryta de könsuppdelade arbetsmarknaderna. 1997/98:A808 av Lennart Rohdin (fp) vari yrkas 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd till verksamheten vid mansjourer och krishanteringscentrum för män på lokal nivå och riksnivå. 1997/98:K715 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tillämpningen av Europeiska rådets sysselsättningsinitiativ. 1997/98:Fi205 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas 16. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en långsiktig förändring av arbetsrätten i enlighet med vad som anförts i motionen, 17. att riksdagen hos regeringen begär förslag om omedelbara förenklingar av arbetsrätten i enlighet med vad som anförts i motionen, 18. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en reformering av arbetslöshetsförsäkringen i enlighet med vad som anförts i motionen, 19. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en förändring av arbetsmarknadspolitiken i enlighet med vad som anförts i motionen. 1997/98:Fi219 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas 13. att riksdagen upphäver lagen om försök med resursarbete fr.o.m. den 1 januari 1998. 1997/98:Fi220 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om jämställdhet mellan könen (2.1.). 1997/98:Fi510 av Anne Wibble m.fl. (fp) vari yrkas
2. att riksdagen med följande ändringar i förhållande till regeringens förslag anvisar anslagen under utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet enligt följande uppställning: ------------------------------------------------------- | Anslag | Regeringens | Anslags-| | |förslag |förändring| ------------------------------------------------------- |A 1 Bidrag till | 40 681 334 | -14 700| |arbetslöshetsersätt- | |000 | |ningen | | | ------------------------------------------------------- |Summa för utgiftsområdet | 42 723 356 | -14 700| | | |000 | ------------------------------------------------------- 1997/98:Sk321 av Gullan Lindblad och Göthe Knutson (m) vari yrkas 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att arbetsrättens utformning bör återställas till förhållandena före regeringsskiftet och att arbetsrätten bör bli föremål för vidare utredning. 1997/98:L206 av Stig Sandström m.fl. (v) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetsmarknadsmedel för att stimulera kooperativ verksamhet. 1997/98:Sf305 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en reformerad arbetslöshetsförsäkring. 1997/98:So259 av Kia Andreasson m.fl. (mp) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den som arrangerar ett disko/en konsert skall ha genomgått en kurs om högtalaranvändning. 1997/98:So344 av Sigge Godin och Kenth Skårvik (fp) vari yrkas 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ergonomiska åtgärder på arbetsplatsen. 1997/98:So411 av Roland Larsson m.fl. (c) vari yrkas 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetslivets tillgänglighet. 1997/98:So430 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) vari yrkas 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om IT i tjänst för personer med funktionshinder. 1997/98:So443 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lag mot diskriminering i arbetslivet. 1997/98:So444 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas 12. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en lag mot diskriminering snarast efter det att utredningen lämnat sitt betänkande. 1997/98:Kr211 av Marianne Andersson m.fl. (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att man inom ramen för utgiftsområde 14 skall bereda möjlighet så att 13 miljoner kronor kan användas till Nordiskt akvarellmuseum. 1997/98:Kr269 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas 29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om dansare. 1997/98:Kr270 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas 14. att riksdagen hos regeringen begär en utredning kring centrum för rådgivning för dansare som står inför yrkesbyte. 1997/98:Kr305 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att som fristående enhet eller som avdelning vid arbetsförmedlingskontor inrätta rådgivningscenter för dansare som efter danskarriärens slut söker ny yrkesinriktning. 1997/98:Kr510 av Fanny Rizell m.fl. (kd) vari yrkas 15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ideella organisationer bör undantas från sänkningen av lönebidragsnivån. 1997/98:Ub458 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om högskolans uppdrag för Jämställdhetsombudsmannen. 1997/98:Ub810 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att AMV bör kunna upphandla en kompletteringsutbildning för invandrare motsvarande den som i motionen skisserats. 1997/98:T230 av Lennart Rohdin (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om försöksverksamhet i Gävleborgs län med slopad arbetsgivaravgift vid anställning av ungdom i åldern 18-24 år. 1997/98:T910 av Monica Green m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kvinnors möjligheter till IT-utbildning. 1997/98:N217 av Gullan Lindblad m.fl. (m, fp, kd) vari yrkas 3. att riksdagen begär förslag om en genomgripande översyn av arbetsrätten i enlighet med vad som anförts i motionen. 1997/98:N247 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om distansarbete. 1997/98:N307 av Karin Pilsäter och Eva Flyborg (fp) vari yrkas 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om starta-eget-bidrag för dem som ej kunnat berättigas till a-kassa. 1997/98:N311 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att småföretagen behöver andra regelverk. 1997/98:Bo502 av Hans Karlsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att bygga Sverige tillgängligt. Regeringens och oppositionens förslag till anslagsfördelning för budgetåret 1998 (tusental kronor)
Utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet ------------------------------------------------------------------ |Anslag |Regeringens|m |c | fp | v | mp | kd | | |förslag | | | | | | | ------------------------------------------------------------------ | A 1. |40 681 |+ 8 532| |- 14 700|- 3 700|- 3 795|- 14 | | Bidrag | 334 | 000 | | 000 | 000 | 000 |918 000| | till | | | | | | | | | arbetslöshetsersättning|| | | | | | | ------------------------------------------------------------------ |A 2. Bidrag |2 042 | | | | | | | |till | 022 | | | | | | | |lönegarantiersättning|| | | | | | | ------------------------------------------------------------------ |Totalt | 42 723 |+ 8 532| |- 14 700|- 3 700|- 3 795| - 14| | | 356 | 000 | | 000 | 000 | 000 |918 000| ------------------------------------------------------------------ Utgiftsområde14 Arbetsmarknad och arbetsliv -------------------------------------------------------------------- |Anslag |Regeringens|m |c | fp | v | mp | kd | | |förslag | | | | | | | -------------------------------------------------------------------- | A 1. AMV:s | 4 118 | | | - | | | -| | förvaltningskostnader|585|- 50 000||600 000| | |100 | | | | | | | | |000 | -------------------------------------------------------------------- | A 2. | 21 043 |- 18 092| |- 7 250|+ 4 337|- 2 100|- 2 | | Arbetsmarknadspolitiska|793|000| |000 |000 |000 |210 | | åtgärder | | | | | | |000 | -------------------------------------------------------------------- | A 3. | 6 596 | | | + 200|+ 413 | + 200| +| | Särskilda | 798 | | |000 |000 |000 |20 000| | åtgärder för | | | | | | | | | arbetshandikappade| | | | | | | | -------------------------------------------------------------------- | A 4. | 2 100 | | | | | | | | Europeiska | 600 | | | | | | | | socialfonden | | | | | | | | | m.m. | | | | | | | | -------------------------------------------------------------------- | A 5. | 11 274 | | | | | |- 10 | | Institutet | | | | | | |000 | | för | | | | | | | | | arbetsmarknadspolitisk|| | | | | | | | utvärdering | | | | | | | | -------------------------------------------------------------------- | A 6. Vissa | 51 500 |- 51 500| | | | | | | kostnader | | | | | | | | | för | | | | | | | | | införandet | | | | | | | | | av en allmän | | | | | | | | | och | | | | | | | | | sammanhållen | | | | | | | | | arbetslöshetsförsäkring|| | | | | | | -------------------------------------------------------------------- | B 1. |365 196 |- 180 | | | | | | | Arbetarskyddsverket| | 196 | | | | | | -------------------------------------------------------------------- | B 2. |208 361 |- 108 | | | + | | | | Arbetslivsinstitutet| | 361 | | |10 000 | | | -------------------------------------------------------------------- | B 3. Bidrag |261 485 |- 246 | | | | | -| | och uppdrag | | 485 | | | | |60 000| | inom | | | | | | | | | arbetslivsområdet| | | | | | | | | m.m. | | | | | | | | -------------------------------------------------------------------- | B 4. Rådet | 24 752 | - 6 | | | | | | | för | | 752 | | | | | | | arbetslivsforskning| | | | | | | | -------------------------------------------------------------------- | B 5. |212 217 |- 68 217| | | | | | | Forskning | | | | | | | | | och | | | | | | | | | utveckling | | | | | | | | | inom | | | | | | | | | arbetslivsområdet| | | | | | | | -------------------------------------------------------------------- | B 6. Bidrag | 4 356 | | | + | + 330| + 100| + | | till Samhal | 419 | | |50 000 |000 |000 |100 | | AB | | | | | | |000 | -------------------------------------------------------------------- | B 7. | 9 514 | | | | | | | | AmuGruppen | | | | | | | | | AB | | | | | | | | -------------------------------------------------------------------- | B 8. | 15 849 | | | | | | | | Arbetsdomstolen| | | | | | | | -------------------------------------------------------------------- | B 9. Statens | 2 339 | | | | | | | | förlikningsmannaexpedition|| | | | | | | -------------------------------------------------------------------- | B 10. | 55 | | | | | | | | Statens | | | | | | | | | nämnd för | | | | | | | | | arbetstagares| | | | | | | | | uppfinningar | | | | | | | | -------------------------------------------------------------------- | B 11. Bidrag | 4 147 | - | | | | | | | till | |4 147 | | | | | | | Stiftelsen | | | | | | | | | Utbildning | | | | | | | | | Nordkalotten | | | | | | | | -------------------------------------------------------------------- | B 12. | 24 195 | | | | | | | | Internationella| | | | | | | | | avgifter | | | | | | | | -------------------------------------------------------------------- | C 1. JämO | 13 943 | - | | | + | | | | | |4 000 | | |3 000 | | | -------------------------------------------------------------------- | C 2. | 13 706 | | | | | | | | Särskilda | | | | | | | | | jämställdhetsåtgärder|| | | | | | | -------------------------------------------------------------------- | C 3. Bidrag | 3 432 | | | | | | | | till | | | | | | | | | kvinnoorganisationernas|| | | | | | | | centrala | | | | | | | | | verksamhet | | | | | | | | -------------------------------------------------------------------- | D 1. | 3 000 | | | | | | | | Stabsuppgifter| | | | | | | | | vid | | | | | | | | | Arbetsgivarverket| | | | | | | | -------------------------------------------------------------------- | D 2. | 8 042 | | | | | | | | Statliga | 900 | | | | | | | | tjänstepensioner| | | | | | | | | m.m. | | | | | | | | -------------------------------------------------------------------- | D 3. Bidrag | 57 892 | | | | | | | | till | | | | | | | | | förnyelsefonder| | | | | | | | -------------------------------------------------------------------- | Totalt | 47 541 |- 18 811| |- 7 600|5 093 |- 1 800|- 2 | | | 952 | 647 | |000 |000 |000 |260 | | | | | | | | |000 | --------------------------------------------------------------------
Utskottet
Allmän inriktning av politiken
Propositionen I propositionens slås fast att den svenska ekonomin är starkare än på länge och att grunden för en god utveckling är lagd. De offentliga finanserna har tack vare saneringsprogrammet förbättrats i en takt som saknar motstycke internationellt. Vidare anges att de budgetpolitiska målen ligger fast och kommer att uppnås. Den ekonomiska politiken inriktas på ekonomisk stabilitet, med sunda offentliga finanser och stabila priser, och på förbättrade förutsättningar för omvandling och utveckling. Erfarenheterna från första hälften av 1990-talet visar enligt propositionen vilka förödande konsekvenser en ekonomisk instabilitet med exploderande statsskuld och hög inflation har för möjligheterna att värna om sysselsättning och välfärd. Enligt propositionen bygger sysselsättningspolitiken på fem grundstenar.
* Arbetslösheten skall huvudsakligen minskas genom att fler människor får arbete eller utbildning som ger ökade möjligheter till arbete. Arbets- och kompetenslinjen gäller. * Huvuddelen av sysselsättningsökningen de kommande åren bör ske i den privata sektorn. * I den offentliga sektorn skall verksamheter prioriteras framför transfereringar. Vården och omsorgen utgör kärnan i välfärden. * Det krävs en bättre fungerande lönebildning för att arbetslösheten skall kunna halveras. * Statsfinanserna skall vara sunda och priserna stabila. I samband med vårpropositionen (prop. 1996/97:150) konstaterade regeringen att det fanns ett utrymme att genomföra en offensiv mot arbetslöshet inom ramen för målet om offentliga finanser i balans år 1998. Satsningen riktades mot fem områden. * En nivåhöjning av statsbidragen till kommuner och landsting på 8 miljarder kronor för att höja kvaliteten på skola, vård och omsorg. * En utökning av utbildningssatsningen för att höja kunskapsnivån i Sverige och på så sätt möjliggöra en varaktigt hög tillväxt och låg arbetslöshet. * En satsning på att bygga om Sverige i en ekologiskt hållbar riktning. * Ytterligare förbättrade villkor för små och medelstora företag. * En kvalitetshöjning av arbetsmarknadspolitiken i syfte att minska risken för bristsituationer. Enligt regeringen har de offentliga finanserna utvecklats starkare än vad som antogs i vårpropositionen. Detta gäller båda budgetåren 1997 och 1998. Därmed har det skapats utrymme för ytterligare offensiva åtgärder för att öka sysselsättningen och nå målet om en halvering av arbetslösheten till 4 % år 2000. Regeringen har i propositionen konkretiserat fempunktsprogrammet, vilket kan sammanfattas på följande sätt. * Skolan, vården och omsorgen får ännu mer resurser. Regeringen föreslår att bidragen till kommuner och landsting höjs med 4 miljarder kronor år 1999 och år 2000 med ytterligare 4 miljarder kronor. Sammantaget innebär regeringens satsningar en nivåhöjning på 16 miljarder kronor. * Vissa utbildningssatsningar tidigareläggs. I propositionen föreslås att 1 000 platser i kvalificerad yrkesutbildning och 10 000 högskoleplatser tidigareläggs. Under perioden 1997-2000 tillkommer 60 000 permanenta högskoleplatser och 140 000 platser i vuxenutbildningen inom ramen för kunskapslyftet. Vidare föreslås ett nationellt program för IT-utbildning. * Företagsklimatet förbättras ytterligare. Förutom genomförandet av den tidigare aviserade lagstiftningen för tjänstledighet vid start av eget företag föreslås bl.a. att arbetsgivarperioden i sjukförsäkringen förkortas från 28 till 14 dagar. Regeringen föreslår också nya utbildningssatsningar såsom en kraftig ökning av antalet utbildningsplatser vid de regionala högskolorna. * Arbetsmarknadspolitiken stärks. Förutom satsningen på ett nationellt program för IT-utbildning föreslås ett särskilt ungdomsprogram. Programmet omfattar ungdomar i åldrarna 20 t.o.m. 24 år. Vidare föreslås införandet av en åtgärd, generationsväxling, som syftar till att öka rörligheten på arbetsmarknaden. När det gäller arbetsmarknadsläget beräknas den genomsnittliga öppna ar- betslösheten under innevarande år uppgå till 8,4 %. Den öppna arbetslösheten beräknas för år 2000 till 4,5 %, dvs. 0,5 procentenheter över det mål som riksdagen tidigare har slagit fast. Sistnämnda slutsats bygger på två avgörande antaganden för åren 1999 och 2000. För det första antas att lönebildningen skall komma att fungera bättre så att de sammanlagda löneökningarna inklusive löneglidning och kostnaden för eventuella arbetstidsförkortningar begränsas till 3,5 %. För det andra krävs att de olika arbetsmarknadspolitiska åtgärderna och utbildningssatsningarna får genomslag. Även om den öppna arbetslösheten beräknas överstiga 4 % år 2000 ligger halveringsmålet fast. Enligt propositionen är arbetsmarknads- och arbetslivspolitiken integrerade delar av den ekonomiska politiken. Arbetsmarknadspolitikens uppgift är främst att se till att lediga platser tillsätts snabbt och effektivt med lämpliga sökande och att se till att personer med särskilda svårigheter kan erhålla arbete eller behålla sina arbeten. På så sätt undviks inflationsdrivande ?flaskhalsar? och det blir möjligt att kombinera en ökad tillväxt och sysselsättning med låg inflation och minskad arbetslöshet. Det slås fast att arbetsmarknadspolitiken är ett statligt ansvar men med ett lokalt inflytande. Arbetslivspolitiken skall även verka för en god arbetsmiljö och ett utvecklande arbetsliv. Detta är ett viktigt bidrag för skapandet av nya arbeten och för att människor inte skall förslitas, skadas och slås ut från arbetslivet. En central del i arbetslivet och för dess utveckling och därmed för samhällets utveckling är jämställdhet mellan kvinnor och män. I propositionen anges att målen för utgiftsområdet Arbetsmarknad och arbetsliv är
- att medverka till att behovet av arbetskraft tillgodoses genom en snabb tillsättning av lediga platser och kompetensutveckling,
- att motverka långa tider utan arbete, minska långtidsarbetslösheten och utslagningen från arbetsmarknaden samt
- att uppnå jämställdhet mellan kvinnor och män i arbets- och samhällsliv. I syfte att göra arbetsmarknadspolitiken mer offensiv föreslår regeringen som tidigare framgått särskilda satsningar på utbildning inom IT-området och mot ungdomsarbetslöshet. För att skapa ökad rörlighet på arbetsmarknaden föreslås att det införs en tillfällig åtgärd (den s.k. generationsväxlingen) som innebär att yngre långtidsarbetslösa ersätter äldre arbetskraft. Regeringen föreslår också att de lokala arbetsförmedlingarna får ökade möjligheter till satsningar på kompetensutveckling inom vård och omsorg. Regeringen följer även aktivt utvecklingen på arbetsmarknaden avseende flaskhalsar och bristsituationer inom olika områden.
Motionerna Oppositionspartierna har i parti- och kommittémotioner utvecklat sina mera övergripande synpunkter på arbetsmarknadspolitiken. Partiernas politik i denna del kan sammanfattas i huvudsak enligt följande. Moderata samlingspartiet framhåller i motion Fi205 att den ekonomiska politiken måste ta sikte på att eliminera arbetslösheten som ett samhällsproblem. För att detta skall vara möjligt måste fler riktiga arbeten skapas. Det krävs minst en halv miljon nya arbeten. Enligt Moderaterna kan detta endast uppnås genom en politik för fler och växande företag. Genom ett expansionsfrämjande företagsklimat skapas förutsättningar för fler och nya arbetstillfällen. Det är genom arbete och företagande som välstånd skapas, inte genom höjda skatter och bidrag. Arbetsmarknaden måste också göras mer flexibel. Därför bör det införas en helt ny lagstiftning inom detta område. Den nya lagstiftningen måste ge största möjliga utrymme för nya anställningar och samtidigt stärka den enskildes egen ställning på arbetsmarknaden. I avvaktan på en sådan grund- läggande förändring bör omedelbara lättnader för nyanställningar göras. Detta kan åstadkommas genom förändringar av anställningsskyddslagen, semesterlagen och arbetstidslagen (yrk. 16 och 17). Enligt Moderaterna måste all arbetsmarknadspolitik utformas på ett sådant sätt att förvärvsarbete blir både möjligt och attraktivt för den enskilde. Arbetsmarknadspolitiken har en omställningsinriktad uppgift och skall inte svara för ett permanent stöd. När det gäller arbetsmarknadspolitiken hävdar Moderaterna att den har fyra huvuduppgifter, nämligen ersättning vid arbetslöshet, stöd till unga arbetslösa, utbildningsinsatser och speciella insatser för äldre. När det gäller ersättningen vid arbetslöshet skall den enligt Moderaterna ses som ett grundläggande skydd som omfattar alla. Partiet förordar därför att det införs en allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring som är tidsbegränsad (yrk. 18). Arbetslöshetsförsäkringen skall också inkludera det ekonomiska stöd den enskilde erhåller när han eller hon deltar i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Enligt Moderaterna skulle deras förslag till arbetslöshetsförsäkring underlätta en flexiblare lönebildning. Den andra huvuduppgiften för arbetsmarknadspolitiken är att den skall bidra till ungdomars inträde på arbetsmarknaden. Insatserna skall komplettera mer rimliga ingångslöner bestämda efter överenskommelser mellan arbetsmarknadens parter. Det bör också införas ett lärlingssystem. Den tredje huvuduppgiften är utbildning. Arbetsmarknadsutbildningen skall sörja för utbildningsinsatser som fokuseras på specifika yrkesområden samt de- finierade kompletteringar av arbetslösas kompetens. Här ingår också stödet till arbetshandikappade. Allmän utbildning av arbetslösa skall ske inom de gängse systemen för vuxenutbildning. Den fjärde huvuduppgiften är att säkerställa de äldres plats på arbetsmarknaden. Detta kan man uppnå genom att introducera en skattereduktion för viss äldre arbetskraft som riskerar att bli arbetslös. De ovan nämnda uppgifterna måste arbetsmarknadspolitiken klara med högsta effektivitet och kvalitet. Arbetsförmedling skall inte ses som arbetsmarknadspolitik utan som en förmedlings- eller mäklaruppgift. Förmed- lingsverksamheten bör även konkurrensutsättas (yrk. 19). I kommittémotion A232 utvecklar Moderaterna sin syn på förmedlingsverksamheten. Moderaterna anser, som framgår av den tidigare redogörelsen, att de offentliga arbetsförmedlingarna bör utsättas för konkurrens. Ett alternativ är att införa privata arbetsförmedlingar efter förebild av ett system som tillämpas i Australien. Systemet bygger på att ett antal privata arbetsförmedlingar ges möjlighet att på lika villkor konkurrera med den offentliga arbetsförmedlingen om att förmedla arbeten. Ersättning utgår till förmedlingarna först efter det att de har visat att de har kunnat anskaffa arbete eller adekvat utbildning till den arbetssökande. För att ersättning skall utgå krävs att arbetet pågår i minst sex månader. Ersättningen för svåranskaffade arbeten är högre än för lättanskaffade. Antalet specialistförmedlingar bör öka eftersom de är effektivare när det gäller att erbjuda arbetslösa arbete. Förmedlingsverksamheten bör också i största möjliga mån vara frikopplad från de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Enligt Moderaterna kommer även uthyrningsföretagens roll att öka i framtiden. I kommittémotion A299 (yrk. 1 och 2) framställer Moderaterna motsvarande yrkanden vad gäller utformningen av arbetslöshetsförsäkringen och arbetsmarknadspolitiken som framförs i partimotion Fi205. Folkpartiet liberalerna anser i sin motion A259 att den väg som Socialdemokraterna har slagit in på när det gäller kampen mot arbetslösheten har lett fel. Den leder alltmer mot en katastrofal utveckling på arbetsmarknaden. Eftersom regeringen har valt att bekämpa ?öppen arbetslöshet? löser man problemet genom att gömma undan alltfler utanför arbetsmarknaden eller i åtgärder av olika slag. Detta beror på att en alltför stor tilltro sätts till statliga system och regleringar och till att dessa skall lösa arbetsmarknadsproblemet. Folkpartiet betonar att arbetsmarknadspolitiken vilar på tre ben: en aktiv arbetsmarknadspolitik, ett gynnsamt näringslivsklimat och sunda statsfinanser. Dessa ?ben? är beroende av varandra och de måste alla genomföras för att det skall vara möjligt att bekämpa arbetslösheten. Målet måste vara att pressa ned den totala arbetslösheten och att öka antalet sysselsatta. Enligt Folkpartiet är det möjligt att få ned arbetslösheten genom en klok och samlad tillväxtpolitik kombinerad med en offensiv arbetsmarknadspolitik. En förutsättning är dock att man inser att de bakom- liggande orsakerna inte bara är konjunkturella utan även strukturella. Vidare krävs insikt om att Sverige utvecklas mot ett kunskapssamhälle med skärpt internationell konkurrens och att arbetsmarknaden genomgår förändringar till följd av detta. Det krävs också reformer inom arbetsrätten så att den lagstiftning som gällde under år 1994 åter tillämpas i sin helhet. Även lönebildningen måste förändras för att komma till rätta med problemen. Folkpartiet förordar en omfördelning av medel från den traditionella arbetsmarknadspolitiken till att generellt förbättra villkoren för företagandet. Partiet anser att arbetsmarknadspolitiken är en nationell uppgift. Decentraliseringen är bra men måste fungera i praktiken. Många lokala arbetsförmedlingar upplever att de är alltför hårt styrda uppifrån. Verksamheten inom AMS bör rationaliseras. Vidare bör det inte sättas upp något volymmål. Den traditionella arbetsmarknadspolitiken bör genom decentralisering och mindre detaljstyrning kunna genomföras med mindre resurser. Samverkan kan ske med kommuner och näringslivsorganisationer. Större utrymme bör ges för upphandling i konkurrens, och strävan bör vara att välja billigare åtgärder framför dyrare. Antalet personer i utbildningar bör minskas och kvaliteten höjas. Medel som frigörs bör kunna användas för insatser för handikappade. Skall arbetslösheten kunna minskas krävs att sysselsättningen ökar markant. Enligt Folkpartiets mening är det framför allt inom tjänste- och servicesektorn som de nya arbetena kan komma att skapas. För att möjliggöra detta ställs stora krav på arbetsmarknadspolitiken. Den måste bidra till kompetenshöjning hos de arbetssökande och underlätta rörligheten på arbetsmarknaden. Arbetsmarknadspolitiken måste läggas om och inriktas på den arbetsmarknad som växer fram och som bl.a. innebär att arbetsgivare i mindre utsträckning än tidigare kan bedöma det framtida behovet av arbetskraft. Eftersom kvinnornas arbetslöshet är större än männens är det enligt Folkpartiet viktigare än någonsin att bryta det traditionella könsmönstret på arbetsmarknaden (yrk. 1-10 och 25). Sistnämnda ståndpunkt framställs även i Folkpartiets partimotion A806 (yrk. 11). I partimotion Sf305 (yrk. 12) föreslår Folkpartiet att det införs en allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Försäkringen bör utformas som ett inkomstskydd vid arbetsbyte. Ersättningsrätten skall vara tidsbegränsad. De försäkrade skall i högre grad än i dag vara med och finansiera försäkringen. Statsbidraget skall därför sänkas till 75 % av arbetslöshetskassornas utbetalningar. Vänsterpartiet anser i sin motion A310 att all politisk kraft måste inriktas på att öka sysselsättningen (yrk. 1). Sysselsättningspolitiken måste enligt Vänsterpartiet vara integrerad i den ekonomiska politiken. Partiet hävdar att det inte går att med arbetsmarknadspolitik generera sysselsättning om den övergripande politiken verkar i motsatt riktning. Den hårda inflationsbekämpningen och anpassningen till EMU-processens konvergenskrav håller den inhemska efterfrågan nere samtidigt som man inom den offentliga sektorn har fortsatt att minska personal. Vänsterpartiet vill ha en mer efterfrågestimulerande fördelningspolitik, riktade skattesänkningar till tjänstesektorn, förbättrad riskkapitalförsörjning för små och medelstora företag samt investeringar för ekologisk omställning. Vidare vill partiet avsätta medel för försöksverksamhet med arbetstidsförkortningar och för kompetenshöjningar i arbetslivet. Partiet föreslår också en arbetstidsförkortning som innebär att veckoarbetstiden sänks till 35 timmar under kommande mandatperiod. Arbetsrätten måste utvecklas och inte nedmonteras. När det gäller lönebildningen behövs en bättre samordning för att garantera ökade realökningar och minskade inkomstklyftor. En direkt statlig inblandning avvisas. Partiet anser också att ett mer aktivt mellanstatligt finanspolitiskt samarbete i Europa kan ge betydande tillväxt- och sysselsättningseffekter. Enligt Vänsterpartiet får inte arbetsmarknadspolitiken överlastas på det sätt som skett de senaste åren (yrk. 2). Med ett för starkt tryck på arbetsmarknadspolitiken urholkas kvaliteten och åtgärderna blir ineffektiva. Stora volymer upprätthålls men resultatet blir lätt en omfattande rundgång mellan arbetslöshet och åtgärder. Vänsterpartiet accepterar inte att halveringsmålet uppnås genom ett minskat arbetskraftsdeltagande eller med statistiska manipulationer. Politiken måste inriktas på att kraftfullt höja sysselsättningen samtidigt som arbetslösheten minskas. Arbetsmarknadspolitiken skall förbättra arbetsmarknadens funktionssätt genom att bryta könssegregationen, avveckla flaskhalsar, hålla nere vakanstiderna för lediga platser, stimulera rörlighet, höja kompetensen samt minska långtidsarbetslöshe- ten. Arbetsmarknadspolitiken skall bygga på arbets- och kompetenslinjen och motverka passivitet. Den måste utgöra en del av den ekonomiska politiken och vara ett statligt ansvar. Verksamheten skall dock ha en så stark lokal förankring som möjligt för att vara effektiv och kunna utnyttja det lokala arbetslivets resurser och möjligheter. Arbetmarknadspolitiken skall vara en aktiv del i konjunkturpolitiken och verka tillväxtfrämjande genom effektiv förmedlingsverksamhet och kompetenshöjning. Arbetsgivarna måste göra ett väsentligt större finansiellt och praktiskt åtagande när det gäller kompetensutveckling, praktik- och lärlingsplatser, rehabilitering och anpassade arbetsplatser. Fördelningen av arbetslivets kostnader mellan näringsliv och den offentliga ekonomin måste förändras. Vänsterpartiet föreslår att det inrättas s.k. obligatoriska praktikplatser. Förslaget innebär en skyldighet för företag att inrätta minst en praktikplats per var femtionde anställd. I motion A256 uppger Miljöpartiet de gröna att det är orealistiskt att tro att problemen på arbetsmarknaden bara kan lösas med ökad ekonomisk tillväxt. Den enskilt viktigaste åtgärden för att förbättra sysselsättningen är enligt Miljöpartiet förkortad arbetstid (yrk. 1). Därför anser partiet att en förkortning av arbetstiden till 35 timmar per vecka bör genomföras fram till sekelskiftet. Vidare anser partiet att det behövs åtgärder för att stärka framför allt de små och medelstora företagens konkurrensmöjligheter. En ekonomisk omställning till ett kretsloppssamhälle är nödvändigt för att Sverige skall kunna bevara och förstärka sin internationella konkurrenskraft. I partimotion A309 framför Miljöpartiet ytterligare synpunkter på arbetsmarknadspolitikens inriktning utan att framställa några särskilda yrkanden i denna del. Enligt Miljöpartiet måste arbetsmarknadspolitiken förnyas genom en total omorganisation av arbetsmarknadspolitiken på lokal nivå med sammanslagning av arbetsförmedling, försäkringskassa och delar av kommunernas socialtjänst. Även de olika ersättningssystemen för arbetslöshet, ohälsa och utbildning måste samordnas. Vissa reformer av arbetsrätten är nödvändiga, t.ex. förlängning av den längsta tiden för visstidsanställning vid arbetsanhopning. Vidare bör vissa undantag från turordningsreglerna medges för mindre företag. Målet om en halvering av den öppna arbetslösheten till 4 % år 2000 bör kompletteras med ett mål för den totala arbetslösheten, alltså inklusive personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Målet för den totala arbetslösheten bör sättas till högst 7 % år 2000. För att underlätta för de mindre företagen föreslår Miljöpartiet i partimotion N311 (yrk. 7) att företag med högst tio anställda skall få undanta två anställda från turordningsreglerna. Enligt Kristdemokraterna måste en framgångsrik ekonomisk politik för nya arbe- ten också inbegripa en sund näringspolitik. Det krävs att rimliga förutsättningar läggs fast för att nya företag skall kunna startas och befintliga företag kunna växa. Kristdemokraterna anser i motion A269 att regeringens politik på ett avgörande sätt har försämrat företagsklimatet och därmed möjligheterna för tillväxt och nya arbeten, inte minst i de små och medelstora företagen. Partiet anser också att det är nödvändigt med en skatteväxling med sänkta skatter på arbete. I stället för en flyttlasspolitik, med bl.a. föreslagna flyttbidrag till övriga nordiska länder, behövs en regionalpolitisk helhetssyn på närings- och arbetsmarknadspolitiken. En förutsättning för full sysselsättning är att det svenska näringslivets konkurrenskraft upprätthålls mot omvärlden. Oavsett vilka satsningar man gör på arbetsmarknadspolitiska åtgärder kan dessa aldrig ersätta de arbetstillfällen som kan skapas med riktiga förutsättningar för framför allt den privata sektorn. För att stimulera tillväxten måste arbetsmarknadspolitiken reformeras. Arbetsmarknadsområdet är ett av de mest genomreglerade samhällsområdena. Dagens detaljreglering måste ersättas med generella enkla system med stor flexibilitet (yrk. 2). Arbetsmarknadspolitiken måste utgå från subsidiaritetsprincipen, dvs. att det en lägre nivå klarar av på egen hand skall inte högre nivåer lägga sig i. Detta innebär att det krävs en genomgripande nedflyttning av ansvar och resurser till den lokala nivån. Kommun, arbetsförmedling och försäkringskassa bör gemensamt ansvara för genomförandet av arbetsmarknadspolitiken såväl praktiskt som ekonomiskt (yrk. 3). Enligt Kristdemokraterna skall målet vara att halvera den totala arbetslösheten till år 2000 (yrk. 1). Kristdemokraterna anser också att ansvariga myndigheter på ett betydligt mer aktivt sätt bör uppmärksamma de arbetslösas sociala situation. Partiet föreslår att det tillsätts en särskild delegation med uppgift att utarbeta förslag som kan stärka den arbetslöse i dennes sociala situation (yrk. 4). För att få ned arbetslösheten bland de unga bör man eftersträva lägre ingångslöner för denna grupp och utveckla ett nytt lärlingssystem (yrk. 5 och 6). Kristdemokraterna anser att arbetsrätten bör göras mer flexibel och bättre anpassad till de mindre företagens situation. Bland annat föreslås förändringar av turordnings- och provanställningsreglerna (yrk. 31). I kommittémotion A264 (yrk. 1) förklarar Kristdemokraterna att det bör införas en allmän obligatorisk arbeslöshetsförsäkring med en rimlig ersättningsnivå, som innebär att den arbetslöse inte skall behöva komplettera med socialbidrag. Vidare föreslås att egenfinansieringen ökas. Den bör enligt partiet uppgå till 30 %. Sonia Karlsson (s) påpekar i motion A213 att det är många arbetslösa som tycker att de inte får tillräcklig förståelse och hjälp från arbetsförmedlingen. Enligt motionären skulle det vara värdefullt att på försök tillsätta en särskild arbetslöshetsombudsman som kan ta till vara de arbetslösas synpunkter (yrk. 1). Vidare föreslås att arbetsförmedlingsnämndernas ansvar och befogenheter förtydligas så att arbetsmarknadspolitiken blir mer lokalt förankrad (yrk. 2). Elver Jonsson (fp) påpekar i motion A258 att stora företagsnedläggningar kan få betydande konsekvenser för berörda arbetstagare och kommuner särskilt på mindre orter. Dagens snabba förändringar kräver en alltmer ansvarsfull hantering av situationen. Det gäller särskilt om företaget är dominerande på orten och om det har erhållit samhällsstöd. Motionären begär ett tillkännagivande om behovet av ett långsiktigt program där marknadsekonomiska fördelar kan förenas med hög grad av ansvar mot anställda och orter där dominerande och/eller stora företag är verksamma. I motion A214 hänvisar Barbro Johansson m.fl. (mp) till en studie gjord vid Arbetslivscentrum som visar att 25 % av alla tillsvidareanställda inte anser att de befinner sig i ett önskvärt yrke. I denna grupp finns det många arbetstagare som skulle kunna få en fast anställning på annat håll men som inte vågar byta anställning, eftersom de riskerar att få ett svagare anställningsskydd som nyanställda. En annan studie som också är gjord vid Arbets-livscentrum visar att över 70 % av arbetskraften upplever att fast anställning ger den största sociala tryggheten och att man därför föredrar denna anställningsform framför projekt- och visstidsanställningar. Av studierna drar motionärerna slutsatsen att människor i hög grad skulle vilja få del av den ökade frihet och möjlighet till utveckling som den s.k. flexibla arbetsmarknaden ger. Då måste dock trygghetssystemen i betydligt större utsträckning än i dag utformas så att tryggheten följer personen och inte anställningen. Som ett första steg föreslås att man bör utreda vilka inlåsningseffekter som i dag råder på arbetsmarknaden på grund av avstängningsreglerna i arbetslöshetsförsäkringen och till följd av arbetsrättsreglerna (yrk. 2) Vidare föreslås att en analys görs av hur trygghetssystemen skall kunna anpassas till en flexibel arbetsmarknad (yrk. 4). Inger Segelström m.fl. (s) anser i motion A314 att målet om att halvera den öppna arbetslösheten till år 2000 måste omfatta både kvinnor och män (yrk. 1). Det innebär att kvinnorna måste ges lika möjligheter på arbetsmarknaden som männen. Vidare anser motionärerna att särskilda medel bör avsättas till att stödja projekt och verksamheter som syftar till att bryta den könssegregerade arbetsmarknaden (yrk. 6). Christer Erlandsson (s) konstaterar i motion A244 att övertidsuttaget är högt på den svenska arbetsmarknaden. En stor del av denna övertid är i av den karaktären att den kan utföras av andra än dem som redan är anställda. Motionären föreslår att det införs en övertidsavgift som skall användas för att bidra till finansieringen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Härigenom kan företagen bidra till kostnaderna för utbildning av arbetslösa så att dessa lättare kan erhålla anställning samtidigt som företagen kan minska behovet av övertidsuttag. I flera motioner av enskilda ledamöter framförs förslag som överensstämmer med de synpunkter som Moderaterna fört fram om att förändringar i den arbetsrättsliga lagstiftningen kan bidra till högre sysselsättning. Sten Tolgfors (m) förklarar i motion A230 att det krävs en ny flexibel arbetsrätt (yrk. 4). Vidare föreslår han att det införs en möjlighet att vid sidan av kollektivavtalen teckna civilrättsliga avtal om anställningsförhållandena (yrk. 5). Arbetsmarknadslagstiftningen skall också utformas på ett sådant sätt att den koncentreras till att bara omfatta ett grundläggande skydd för av-talsparterna (yrk. 6). I motion A415 (yrk. 1 och 2) framhåller Anders Björck m.fl. (m) vikten av en flexiblare och mer överskådlig arbetsrätt. Vidare påpekar motionärerna att det i vissa fall kan vara svårt för företag att få personal med erforderlig kompetens. För att motverka detta krävs bl.a. en förbättrad företagarservice från arbetsförmedlingarna som kan åstadkommas genom att personalen på arbetsförmedlingarna tillgodogör sig en djupare kunskap om företagens behov. För att underlätta företagens rekryteringar framhåller motionärerna särskilt betydelsen av att seriösa personaluthyrningsföretag får verka under konkurrensneutrala former. Gullan Lindblad m.fl. (m, fp, kd) anser i motion N217 (yrk. 3) att arbetsrättslagstiftningen bör bli föremål för en genomgripande översyn i syfte att öka flexibiliteten på arbetsmarknaden. I motion Sk321 föreslår Gullan Lindblad och Göthe Knutson (m) att arbetsrättslagstiftningen bör återställas till vad som gällde under år 1994 (yrk. 12).
Utskottets ställningstagande Innan utskottet kommer till sin bedömning i frågan om den allmänna inriktningen av politiken vill utskottet redovisa vissa delar av propositionens bilaga 4 Avstämning av målet om en halverad öppen arbetslöshet till år 2000. Det gäller bilagans avsnitt 2 Utvecklingen på arbetsmarknaden och avsnitt 4.2 Bedömning av utvecklingen på arbetsmarknaden fram till år 2000.
Bilagans avsnitt Utvecklingen på arbetsmarknaden Till följd av den djupa lågkonjunktur som svensk ekonomi genomgick i början av 1990-talet försämrades arbetsmarknadsläget kraftigt. Andelen av befolkningen i åldrarna 16-64 år som hade arbete föll från 83 % år 1990 till 71 % år 1994. Under samma period ökade den öppna arbetslösheten från 1,7 % till 8 % och antalet personer i konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder ökade från 1,2 % till ca 5 % av arbetskraften. Kring årsskiftet 1993/94 förbättrades arbetsmarknadsläget och sysselsättningen ökade, främst till följd av att deprecieringen av den svenska kronan medförde ett gynnsamt kostnadsläge för den svenska industrin och därmed en hög exporttillväxt. Totalt ökade sysselsättningen med drygt 2,5 % eller 100 000 personer från början av år 1994 till slutet av år 1995. Sysselsättningen mätt i antalet arbetade timmar ökade med hela 5,5 % under denna period. Den konjunkturförsämring som inträffade internationellt under andra halvåret 1995 påverkade den svenska exportindustrin negativt och resulterade i fallande sysselsättning under år 1996. Mellan fjärde kvartalet 1995 och fjärde kvartalet 1996 föll sysselsättningen med ca 35 000 personer. Sysselsättningen fortsatte att falla i början av år 1997. Den nedåtgående trenden i antalet sysselsatta bröts under det andra kvartalet 1997 då antalet sysselsatta ökade. Mellan juli och augusti fortsatte antalet sysselsatta att öka. De sysselsatta var dock färre i augusti i år än i augusti förra året. Under lågkonjunkturens inledning minskade antalet arbetade timmar och antalet sysselsatta personer i ungefär samma omfattning, men när konjunkturen vände uppåt under år 1993 ökade antalet arbetade timmar mycket snabbare än sysselsättningen. Detta kan till stor del förklaras av en minskad frånvaro. På samma sätt som när det gällde antalet sysselsatta minskade antalet arbetade timmar i början av år 1997. Åren 1990 till 1994 försvann nära en fjärdedel av arbetena inom industrin, byggsektorn samt jord- och skogsbruk. Många arbeten förlorades också inom den privata tjänstesektorn, men där har sysselsättningen ökat under senare år. Inom den offentliga sektorn har sysselsättningen minskat kontinuerligt sedan år 1992. Under perioden 1992-1994 var det främst de sysselsatta inom förvaltning som blev färre, men under senare år är det framför allt antalet sysselsatta inom vård och omsorg som har minskat. Efter konjunkturuppgången 1994/95 försämrades arbetsmarknadsläget under år 1996. Sammantaget var då 540 000 personer eller 12,6 % av arbetskraften antingen öppet arbetslösa eller i konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Antalet arbetslösa fortsatte att öka i början av år 1997, men den negativa trenden bröts under andra kvartalet 1997. Därefter har arbetslösheten fortsatt att minska. Under perioden augusti 1996-augusti 1997 föll den öppna arbetslösheten med 0,5 procentenheter till 7,7 %, till stor del på grund av att ett stort antal personer, främst kvinnor, påbörjat utbildningar inom ramen för kunskapslyftet. Även långtidsarbetslösheten, dvs. arbetslöshet som varat mer än sex månader, har stigit under de senaste åren. Långstidsarbetslösheten är högst bland äldre (55-64 år) och lägst bland yngre (16-24 år). Fler män än kvinnor är långtidsarbetslösa. Den svenska långtidsarbetslösheten, som år 1996 var 38 % av den totala arbetslösheten, ligger internationellt sett på en låg nivå. Den främsta förklaringen till detta är arbetsmarknadspolitikens omfattning. Deltagande i en arbetsmarknadspolitisk åtgärd betraktas som ett avbrott i arbetslösheten. Antalet lediga platser med en varaktighet på mer än tio dagar sjönk med en tredjedel under åren 1990-1993. Därefter skedde en ökning fram till år 1995, då antalet lediga platser sjönk på nytt. Den negativa trenden bröts först under andra kvartalet 1997 då antalet lediga platser började öka igen. Reallöneutvecklingen var svag under 1990-talets första hälft. År 1996 ökade emellertid reallönerna kraftigt. De genomsnittliga löneökningarna mellan åren 1995 och 1996 var 6,1 %, varav 1,7 % utgjorde löneglidning. I övriga Europa var löneökningarna under samma tid i genomsnitt drygt 3 %.
Bilagans avsnitt Bedömning av utvecklingen på arbetsmarknaden fram till år 2000 I detta avsnitt anger regeringen som förutsättning för att arbetslöshetsmålet skall kunna uppnås att lönebildningen fungerar väl och att lönerna från år 1998 till år 2000 inte ökar med mer än 3,5 % per år. Sysselsättningen väntas bli något lägre år 1997 jämfört med år 1996. Produktiviteten väntas stiga kraftigt och medelarbetstiden öka något, vilket fördröjer de positiva effekter på sysselsättningen som uppstår genom ökad tillväxt. Den öppna arbetslösheten väntas ändå inte öka i lika stor utsträckning som sysselsättningen minskar, eftersom en allt större del av arbetskraften kommer att delta i utbildning. Den öppna arbetslösheten bedöms därför i år hamna på 8,4 % som årsgenomsnitt. Under år 1998 väntas sysselsättningen åter stiga till följd av högre BNP- tillväxt, stagnerande medelarbetstid samt ökade möjligheter för kommunerna att behålla arbetskraft. Mot denna bakgrund beräknas den öppna arbetslösheten falla till 7,4 %. Den öppna arbetslösheten kommer att fortsätta att falla även efter år 1998 och uppgå till 4,5 % år 2000. Förutsättningarna för detta är att lönebildningen fungerar väl även vid ett förbättrat arbetsmarknadsläge och att de vidtagna arbetsmarknadspolitiska åtgärderna och utbildningssatsningen får stort genomslag. Utskottet övergår nu till en redovisning av det aktuella arbetsmarknadsläget. AMS månadsstatistik för oktober 1997 visar följande. Enligt AMS meddelande om arbetsmarknadsläget i oktober 1997 var 290 000 öppet arbetslösa under månaden, vilket motsvarar 6,9 % av arbetskraften och 5,2 % av befolkningen. Det var 81 000 färre än i oktober förra året. Antalet personer som befann sig i någon arbetsmarknadspolitisk åtgärd uppgick till 201 000, vilket var 15 000 fler än i september i år men 3 000 färre än i oktober förra året. Den relativa åtgärdsvolymen utgjorde 4,8 % av arbetskraften och 3,6 % av befolkningen. Obalansen, dvs. summan av personer som är arbetslösa eller i arbetsmarknadspolitiska åtgärder, var 491 000 personer eller 11,6 % av arbetskraften. Obalanstalet var högre, 13,4 %, för ett år sedan. Under den senaste månaden har obalanstalet minskat från 12,1 %. De ungas arbetslöshet har gått ned något snabbare än övriga åldersgruppers, men den är fortfarande högre än arbetslösheten bland de något äldre. Vid det senaste månadsskiftet var 85 000 personer i åldrarna 20-24 år arbetslösa eller i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Det är 6 000 färre än i september i år och 23 000 färre än i oktober förra året. Det relativa obalanstalet för denna åldersgrupp är nu drygt 15 % av befolkningen, vilket är en nedgång med 4 procentenheter på ett år. De långtidsarbetslösa, dvs. personer som varit kontinuerligt arbetslösa under minst sex månader, eller om personen är under 25 år mer än 100 dagar, är 28 000 färre än för ett år sedan. Antalet uppgick i oktober 1997 till 76 000, vilket är en minskning med 9 000 sedan september. Fler män än kvinnor är långtidsarbetslösa. Tendensen de senaste månaderna att fler lediga platser anmäls till arbetsförmedlingarna än motsvarande tid förra året håller i sig även i oktober. Då anmäldes drygt 27 000 platser, vilket är 6 000 fler än för ett år sedan men 2 000 färre än i september i år. Sedan juni i år har 130 000 lediga platseranmälts, att jämföra med 103 000 under motsvarande period förra året. Under oktober varslades 3 500 personer om uppsägning. Det är 1 000 färre än under förra månaden och 2 500 färre än under oktober förra året. SCB:s månadsstatistik för oktober 1997 visar följande. Arbetskraften, dvs. sysselsatta och arbetslösa, uppgick i oktober till 4 180 000 personer eller 75,3 % av befolkningen i åldersgruppen 16-64 år. Det är 115 000 färre än i oktober förra året. Antalet sysselsatta var i oktober 3 894 000, att jämföra med 3 968 000 i oktober förra året. I oktober uppgick antalet utförda arbetstimmar i genomsnitt per vecka till 137,4 miljoner timmar. Motsvarande siffra för oktober förra året var 139,5 miljoner timmar. I oktober var 286 000 personer eller 6,8 % av arbetskraften arbetslösa, vilket är 41 000 färre än för ett år sedan. Sänkningen är lika stor för män som för kvinnor, vilket innebär att arbetslösheten bland män fortsätter att vara betydligt högre än bland kvinnor. Männens arbetslöshet är 7,5 % medan kvinnornas är 6,0 %. I oktober deltog 201 000 personer i konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder, vilket är 3 000 färre än i oktober förra året. Antalet latent arbetssökande, dvs. personer som velat och kunnat arbeta men inte sökt arbete, var oförändrat jämfört med för ett år sedan och uppgick till 192 000. Antalet undersysselsatta, dvs. personer som av arbetsmarknadsskäl arbetat mindre än de önskat, var i oktober 333 000, vilket var 36 000 färre än i oktober förra året.
Arbetsmarknadsutskottets syn på inriktningen av politiken Som framgår av ovanstående uppgifter har arbetsmarknadsläget ljusnat jämfört med föregående år. Den öppna arbetslösheten har minskat och alltfler lediga platser anmäls till arbetsförmedlingarna. Även antalet varsel har minskat sedan föregående år. Den främsta förklaringen till minskningen av den öppna arbetslösheten under hösten är att alltfler personer deltar i det s.k. kunskapslyftet. Utskottet kan därför instämma i det påpekande som flera partier gjort att en del av nedgången i den öppna arbetslösheten har skett genom att arbetskraftsutbudet minskat som följd av att fler personer deltar i satsningar inom ramen för kunskapslyftet. Enligt utskottets mening utgör regeringens satsningar inom arbetsmarknadspolitiken dock inte någon ?statistikpolitik?. Syftet med de åtgärder som införts är att förbättra de arbetslösas förutsättningar att erhålla arbete på arbetsmarknaden. Som ett led i dessa strävanden är kunskapslyftet en viktig satsning. Kunskapslyftet ger den enskilde möjlighet att förbättra sin kompetens så att han eller hon blir bättre rustad för den framtida arbetsmarknaden. Det är enligt utskottets mening särskilt glädjande att ett stort antal kvinnor har utnyttjat denna möjlighet. När det sedan gäller målet för arbetsmarknadspolitiken framhåller flera av oppositionspartierna att målet bör vara att den totala arbetslösheten skall gå ned. Utskottet anser för sin del att det är viktigt att ställa upp ett mål som kan kvantifieras utan att misstolkas, samtidigt som målet måste kunna uppnås med tillgängliga medel. Regeringens mål om halvering av den öppna arbetslösheten uppfyller det kravet. Självfallet måste detta mål omfatta både kvinnor och män. Utskottet vill betona att halveringsmålet inte är tillräckligt. Det slutliga målet måste vara att uppnå full sysselsättning. Utskottet kan konstatera att när det gäller sysselsättningsutvecklingen har den positiva trend som tidigare kunnat skönjas under senvåren avtagit de senaste månaderna. Minskningen har framför allt skett bland fast anställda kvinnor inom vård och omsorg. Flera partier har uttryckt oro över denna utveckling och förklarat att regeringen inte har gjort tillräckligt för att öka sysselsättningen. Utskottet delar inte denna uppfattning. Även om sysselsättningen inte ökar i den omfattning som den öppna arbetslösheten minskar är utskottet övertygat om att de åtgärder som föreslagits riksdagen eller som riksdagen redan beslutat om kommer att leda till ökad sysselsättning. Utskottet kan i detta sammanhang påpeka att den kraftiga minskningen av sysselsättningen som skedde inom den privata sektorn åren 1991-1994 har hejdats. Under de senaste tre åren har sysselsättningen inom den privata sektorn varit relativt oförändrad. De allmänna villkoren för företagande har förbättrats. Detta är en viktig förutsättning för att företagandet skall öka och utvecklas. Förbättringen av de offentliga finanserna har medfört ett kraftigt räntefall, vilket gör det mer lönsamt för företagen att investera. Den låga och stabila inflationen har dessutom inneburit en större förutsägbarhet för företagen. Till detta kommer de förslag som läggs fram i årets budgetproposition. I propositionen föreslås bl.a. att arbetsgivaransvaret för sjuklöneperioden förkortas från 28 till 14 dagar. Vidare förenklas reglerna för att erhålla F-skattsedel. Till detta kommer de olika satsningarna för att underlätta för intresserade att starta eget. Utskottet återkommer till dessa förslag nedan. Folkpartiet framhåller att det är främst inom tjänste- och servicesektorn som de nya arbetena kommer att skapas och att det därför bör göras särskilda satsningar på denna sektor. Utskottet kan till viss del instämma i denna uppfattning men anser att man bör avvakta den beredning av Tjänstebeskattningsutredningens betänkande som pågår inom Regeringskansliet. Förslag med anledning av bl.a. detta betänkande beräknas komma i mars 1998. Utskottet vill dock framhålla att regeringen i budgetpropositionen föreslår att de s.k. ROT-avdragen för renovering, ombyggnad och tillbyggnad förlängs till utgången av år 1998. En viktigt förutsättning för att halveringsmålet skall uppnås är att lönebildningen fungerar. Utskottet kan i likhet med flera oppositionspartier konstatera att lönebildningen under en följd av år inte fungerat tillfredsställande. Vad som skall betraktas som en välfungerande lönebildning och hur den skall åstadkommas finns det dock olika uppfattningar om. I flera motioner föreslås bl.a. förändringar i arbetsrätten och arbetslöshetsersättningen för att därigenom förbättra lönebildningen. Utskottet kan konstatera att regeringen har tillsatt en utredning som i nära samarbete med parterna skall se över medlingsfunktionen, men också analysera vilka effekter på lönebildningen och arbetslöshetsnivån som övriga förslag från parterna kan ha. Utredningen kommer att presentera ett delbetänkande i slutet av november 1997 och ett slutbetänkande i november 1998. Vid finansutskottets behandling av utgiftsramarna (bet. 1997/98:FiU1) erinrade utskottet om de samarbetsavtal om en förhandlingsordning för de framtida avtalsförhandlingarna som tecknats mellan parterna i industrin och de initiativ som tagits inom andra områden på arbetsmarknaden. Vidare påpekades att debatten kring lönebildningen tyder på att medvetenheten bland arbetsmarknadens parter om vikten av icke- inflatoriska löneökningar har ökat väsentligt under senare tid. I flera motioner förs fram förslag om att arbetslöshetsförsäkringen förändras och att en allmän och sammanhållen arbetslöshetsförsäkring införs. Vidare föreslår Moderaterna, Folkpartiet och Kristdemokraterna att egenfinansieringen ökar. Folkpartiet gör gällande att en sådan ökning skulle kunna påverka lönebildningen. Denna ståndpunkt grundar sig på den föreställningen att de fackliga organisationernas lönekrav på branschnivå skulle anpassas mer till arbetslösheten bland de egna medlemmarna, om avgiften till varje arbetslöshetskassa speglade kostnaden för arbetslöshetsersättningen i den kassan, dvs. om avgiften inom varje arbetslöshetskassa skulle vara beroende av arbetslöshetsnivån i respektive kassa. För att en sådan konstruktion skall fungera i praktiken krävs i princip att varje avtalsområde omfattar en arbetslöshetskassas verksamhetsområde. Ett rent statligt system för arbetslöshetsförsäkringen skulle vara uteslutet, eftersom samtliga försäkrade skulle tillhöra en och samma arbetslöshetskassa, såvida inte en ordning med differentierade ersättningar som grundar sig på yrkestillhörighet samtidigt infördes. En sådan ordning skulle kräva en omfattande byråkrati för att fungera. Inte heller den nuvarande administrationen av arbetslöshetsförsäkringen passar för den modell som Folkpartiet förespråkar. Det finns arbetslöshetskassor som omfattar flera olika avtalsområden. Som exempel kan nämnas att det inom TCO-området tecknas flera löneavtal inom samma arbetslöshetskassas verksamhetsområde. Vidare kan noteras att SACO har en gemensam arbetslöshetskassa för samtliga akademikerförbund. Till detta kommer den nya arbetslöshetskassan som kan ansluta alla yrkesgrupper. Införandet av ett differentierat avgiftssystem skulle innebära att man i vissa arbetslöshetskassor skulle vara tvungen att höja avgifterna mycket kraftigt. Fler personer skulle då överväga att stå utanför försäkringen. Avgiftshöjningar skulle även medföra en risk för segregation. En ökad egenfinansiering kan ge starka grupper på arbetsmarknaden incitament att bilda egna arbetslöshetskassor med låga avgifter. Det nuvarande systemet med höga statsbidrag, som finansieras av arbetsgivaravgifter, och utjämningen av medlemsavgifter innebär att kostnaderna för arbetslösheten fördelas på alla arbetstagare, både på dem som är försäkrade och på dem som inte är det. Genom denna konstruktion uppnår man en hög anslutningsgrad. Yrkesgrupper som inte skulle ha möjlighet att teckna en egen arbetslöshetsförsäkring har råd att göra det när kostnaderna för arbetslösheten delas mellan samtliga försäkrade. Om man, som vissa motionärer föreslår, skulle höja egenfinansieringen till 25 % skulle kostnaderna för den enskilde öka markant. Den genomsnittliga medlemsavgiften skulle då bli 215 kr per månad, jämfört med ca 60 kr i dag. Skulle man dessutom införa differentierade avgifter kan medlemsavgiften i arbetslöshetskassor med hög arbetslöshet bli över 600 kr per månad. Om man även skulle beakta förhållandet att personer som löper liten risk för att bli arbetslösa skulle välja att stå utanför försäkringen och att arbetstagare med låg lön skulle avstå från att gå med i arbetslöshetsförsäkringen av ekonomiska skäl skulle avgifterna bli ännu högre. Riksdagen beslutade våren 1997 att en ny arbetslöshetsförsäkring skall införas från årsskiftet 1997/98. Finansieringen av den nya försäkringen över- enstämmer i huvudsak med nuvarande finansieringssystem. Riksdagen beslutade samtidigt bl.a. om förändrade villkor för ersättningsrätt samt ersättningsnivåer. I samband med utskottsbehandlingen ställde sig utskottet positivt till regeringens initiativ att tillsätta en utredning som bl.a. närmare skulle analysera vilka åtgärder som skulle kunna sättas in inför och efter en utförsäkring. När utredningsarbetet visat på lämpliga åtgärder skulle enligt propositionen (prop. 1996/97:107) ett beslut om införande av en treårig tidsbegränsad ersättningstid kunna fattas med giltighet från den 1 juli 1999. Utredningen skulle också med förtur se över de deltidsarbetslösas ersättningsrätt. Vidare tillkännagav utskottet att utredningen skulle belysa frågan om en indexering av högsta respektive lägsta nivå på dagpenningbeloppet. Utskottet anser inte att det i nuläget är påkallat med några ytterligare förändringar i arbetslöshetsförsäkringen med anledning av de motionsyrkanden som framställts. Utskottet övergår nu till att behandla de förslag om förändringar av arbetsrätten som läggs fram. Moderaternas, Folkpartiets och Kristdemokraternas utgångspunkt är att arbetsrätten bör förändras för att därigenom förbättra sysselsättningen. Moderaterna går längst i sina krav på förändringar av arbetsrätten. Enligt Moderaternas förslag skall förändringarna även gälla övriga arbetsmarknadsregleringar. Miljöpartiet föreslår förändringar som i första hand berör småföretagare.Vänsterpartiet anser att arbetsrätten bör utvecklas och inte nedmoteras. I de enskilda motionerna har framställts förslag som i huvudsak överensstämmer med de förslag Moderaterna har lagt fram. Utskottet vill i detta sammanhang hänvisa till de förändringar som riksdagen beslutade om i slutet av förra året på grundval av propositionen En arbetsrätt för tillväxt (prop. 1996/97:16,bet AU4 , rskr. 107). Syftet med förändringarna var att anpassa de arbetsrättsliga reglerna till förändringar som hade skett på arbetsmarknaden. Reglerna skulle underlätta nyanställningar och lokala lösningar. Merparten av förändringarna genomfördes vid årsskiftet 1996/97. Med de nya reglerna ökade möjligheterna att anställa personer för begränsad tid genom att en ny anställningsform, ?överenskommen visstidsanställning?, infördes. De nya lagreglerna är utformade så att de särskilt gynnar småföretagen. Samtidigt infördes utökade rättigheter för arbetstagarna. Förändringarna har byggt på principen att det skall vara lättare att nyanställa, inte lättare att säga upp. Utskottet anser det i nuläget inte vara nödvändigt med några ytterligare förändringar av arbetsrättslagstiftningen. En väsentlig del i Miljöpartiets politik för minskad arbetslöshet är att arbetstiden förkortas. Även Vänsterpartiet har förklarat att partiet anser att det behövs en arbetstidsförkortning. Utskottet kan i detta sammanhang hänvisa till Arbetstidskommittén och dess betänkande ARBETSTID längd, förläggning och inflytande (SOU 1996:145). Arbetstidskommitténs förslag bereds för närvarande inom Regeringskansliet. Utskottet har behandlat denna fråga vid ett flertal tillfällen och då förklarat att utskottet inte är lika övertygat som Miljöpartiet om att arbetstidsförkortning är den givna vägen ut ur arbetslösheten (se bet. 1996/97:AU1 och 1996/97:AU11). Utskottet har dock ställt sig positivt till olika försök med arbetstidsförkortning men har förklarat att det statsfinansiella läget inte har medgett att omfattande resurser satsas på ändamålet. Utskottet vill inte föregripa det pågående beredningsarbetet. Det kan i detta sammanhang framhållas att det redan i dag inom många avtalsområden finns avvikelser från arbetstidslagstiftningen som i praktiken innebär arbetstidsförkortning. Det kan också noteras att flera fackliga organisationer inför 1998 års avtalsförhandlingar framställt yrkanden om olika former av arbetstidsförkortning. Enligt utskottets mening bör frågan om arbetstidsförkortning i första hand lösas av arbetsmarknadens parter. Härigenom kan arbetstiderna anpassas till förhållandena på respektive arbetsplats. En fråga som är näraliggande är om en s.k. övertidsavgift bör införas. Enligt utskottets mening bör man avvakta utvecklingen i arbetstidsfrågan innan man går vidare med frågan om övertidsavgift. Arbetsmarknadspolitiken är enligt utskottets mening i första hand en statlig angelägenhet. I likhet med många motionärer anser utskottet att det är viktigt att man fortsätter arbetet med att öka den lokala förankringen av verksamheten. Härigenom ökar man träffsäkerheten och kvaliteten i åtgärderna och undviker detaljstyrning från den centrala nivån. Förändringarna bör dock ske successivt. De viktigaste instrumenten för en decentralisering är att ytterligare stärka arbetsförmedlingsnämndernas roll, förenkla regelverket och skapa en friare resursanvändning. Som ett led i arbetet att förenkla regelverket har regeringen bl.a. föreslagit införandet av ett särskilt anställningsstöd som ersätter nuvarande rekryteringsstöd, utbildningsvikariat och annat beredskapsarbete. Samtidigt har medlen för otraditionella insatser ökat väsentligt. Dessa är viktiga för att underlätta för lokal samverkan mellan t.ex. arbetsförmedlingen, kommunen och försäkringskassan i olika gemensamma projekt. Vidare har det införts en möjlighet att aktivare använda arbetslöshetsförsäkringen. Denna verksamhet skall ge större utrymme för olika lokala initiativ och ökar därmed det lokala inflytandet på arbetsmarknadspolitiken. Utskottet anser också att det är viktigt att arbetet med projekt och verksamheter som syftar till att bryta den könssegregerade arbetsmarknaden intensifieras. Som framgår av propositionen avsätts 30 miljoner kronor för projekt i sådant syfte. Utskottet har förståelse för att många arbetssökande kan känna sig utlämnade och maktlösa. Utskottet kan dock konstatera att de arbetslösas situation är mycket uppmärksammad. Genom den allt större decentraliseringen med bl.a. vidareutvecklingen av de individuella handlingsplanerna kan den arbetslöse komma mer i centrum och större hänsyn tas till hans eller hennes speciella förhållanden. Avslutningsvis vill utskottet instämma med motion A258 när det gäller det ansvar för personal och för orten i stort som man bör kunna kräva av företagen. Utskottet har dock svårt att se hur ett program av det slag som motionären efterlyser skulle kunna utformas. Med hänsyn till det ovan anförda finner utskottet inte någon anledning till något uttalande från riksdagens sida. Motionerna A 213 (yrk. 1 och 2), A214 (yrk. 1), A230 (yrk. 4 - 6), A232, A244, A256 (yrk. 1), A 258, A259 (yrk. 1-10 och 25), A264 (yrk. 1), A269 (yrk. 1-6 och 31), A299 (yrk. 1 och 2), A310 (yrk. 1 och 2), A314 (yrk. 1 och 6), A415 (yrk. 1-2), A806 (yrk. 11), Fi205 (yrk. 16 och 19), N217 (yrk. 3), Sf305 (yrk. 12), N311 (yrk. 7) och Sk321 (yrk. 12) avstyrks.
Andra övergripande frågor rörande arbetsmarknads-politiken
Motioner I två motioner framförs åsikten att arbetsmarknadsmedel bör överföras till kommuner och landsting och på så sätt möjliggöra nyanställningar och kvalitetshöjningar av respektive verksamhet. Krister Örnfjäder m.fl. (s) konstaterar i motion A242 att det trots den höga arbetslösheten inte är brist på arbete exempelvis i kommuner och landsting. De anställda inom dessa sektorer får arbeta hårt och hinner ändå inte med allt som de skulle vilja göra. Motionärerna föreslår därför att det överförs medel från arbetslöshetsförsäkringen till prioriterade mål inom kommuner och landsting. I motion A298 framhåller Thomas Julin m.fl. (mp) att nedskärningarna inom den offentliga sektorn har lett till att människor har tvingats att lämna viktiga samhällsarbeten. Staten har därför tvingats att genom stora ekonomiska insatser betala för den arbetslöshet som den själv skapat. Motionärerna föreslår att stora delar av de medel som används för arbetsmarknadspolitiska åtgärder skall överföras till kommuner och landsting och där skapa riktiga arbeten. Överförda medel skall bara få användas till lokala arbeten.
Utskottets ställningstagande Kommunernas försämrade ekonomi har krävt nedskärningar som framför allt drabbar kvinnor. Detta har medfört en risk för försämringar i vård och omsorg. Utskottet välkomnar därför den satsning som regeringen vill göra inom skolan, vården och omsorgen. Vidare har riksdagen under innevarande budgetår beslutat om att införa en försöksverksamhet med s.k. resursarbete. Åtgärden bygger på ett arbetsmarknadspolitiskt försöksprojekt inom vård och omsorg i Kalmar. Projektet innebar att Kalmar kommun fick möjlighet höja nivån på den kommunala servicen genom att ta in arbetslösa som en extra resurs i arbetet. Resursarbete innebär att bl.a. kommuner får ta in arbetslösa som varit långtidsinskrivna för att därigenom åstadkomma kvalitetshöjande insatser. Som motprestation förbinder sig arbetsgivaren att med resursarbete täcka alla de vikariatsbehov som uppstår. Även de offentliga tillfälliga arbetena för äldre arbetslösa kan öka kvaliteten på verksamheten inom dessa viktiga sektorer. Med hänsyn till det anförda avstyrker utskottet motionerna A242 och A298.
EU-frågor m.m.
Motioner I partimotion K715 (yrk. 2) förklarar Kristdemokraterna att det är en framgång att sysselsättningen prioriteras inom EU. Tillsammans kan medlemsländerna komma fram till åtgärder och impulser som sedan kan tillämpas på hemmaplan. Det är dock viktigt att medlemsländerna tar till sig förslagen. Detta har inte regeringen gjort. När EU:s stats- och regeringschefer hösten 1994 tog initiativ till åtgärder för att öka sysselsättningen inom fem områden, de s.k. Essenpunkterna, ansåg regeringen att bara vissa var tillämpliga på Sveriges situation. Regeringens ställningstagande innebär att punkterna som handlar om minskade indirekta lönekostnader respektive ökad arbetsmarknadspolitisk flexibilitet har fått ett begränsat genomslag. Även i Kristdemokraternas kommittémotion A269 påpekas att regeringen har svårt att ta till sig de förslag som upprättats inom EU angående arbetsmarknadsområdet. Partiet föreslår därför att riksdagen av regeringen begär ett handlingsprogram för att omsätta de gemensamma ståndpunkter som EU- länderna enats om vad gäller arbetslöshetsbekämpningen (yrk. 32). Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s) begär i motion A307 ett tillkännagivande om att Sveriges bidrag till utvecklingen i EU bör vara att driva frågorna, inom EU och globalt, om en minimering av det rotlösa spekulativa kapitalets framfart.
Utskottets ställningstagande Utskottet vill med anledning av vad som framförts i motionerna anföra följande. Vid Europeiska rådets möte i Amsterdam i juni 1997 enades EU:s stats- och regeringschefer om ett nytt fördrag, Amsterdamfördraget. Det nya fördraget innebär att EU-samarbetet förändras på en rad områden. I fördraget finns ett kapitel som behandlar sysselsättningen. Sysselsättningskapitlet innebär bl.a. följande: * Fastställande av årliga gemensamma riktlinjer för sysselsättning. * Åtagande för medlemsstaterna att inarbeta dessa riktlinjer i sina nationella handlingsprogram för sysselsättning med beaktande av subsidiaritetsprincipen. * Uppföljning i form av årlig rapportering om uppföljning av handlingsprogrammen samt granskning. Vid mötet antogs även en resolution om tillväxt och sysselsättning. I resolutionen slås fast att bestämmelserna i den nya avdelningen om sysselsättningspolitik i Amsterdamfördraget skall tillämpas omedelbart. Enligt fördraget skall rådet varje år fastställa riktlinjer, som medlemsländerna skall beakta i sin sysselsättningspolitik. Riktlinjerna skall innehålla konkreta mål för sysselsättning. Sysselsättningsriktlinjerna för år 1998 antogs av stats- och regeringscheferna vid Europeiska rådets extra möte om sysselsättning i Luxemburg den 20 - 21 november 1997. Det slutliga formella antagandet kommer att ske vid ministerrådsmötet den 15 december 1997. Besluten innebär bl.a. att medlemsländerna kommer att infoga riktlinjerna i sina nationella handlingsplaner för sysselsättningen. Handlingsplanerna skall inlämnas till kommissionen under våren 1998. Syftet med riktlinjerna är att varje medlemsland skall använda dessa för att analysera sin egen situation. I detta ingår att medlemsländerna skall ta ställning till alla mål och förslag till åtgärder i riktlinjerna. Varje år skall medlemsstaterna till rådet överlämna en uppföljningsrapport av sina nationella handlingsplaner. Med rapporterna som grund kommer rådet att årligen granska hur medlemsstaterna tillämpat riktlinjerna i sin nationella politik. Rådet lämnar därefter en rapport till Europeiska rådets årliga decembermöte. Med ledning av rapporten fastställer Europeiska rådet riktlinjerna för påföljande år. Som framgår av redogörelsen pågår ett intensivt arbete inom EU när det gäller att öka sysselsättningen och att komma till rätta med arbetslöshetsproblemet. Sverige har en viktig roll i detta arbete med sina långa erfarenhet av aktiv arbetsmarknadspolitik. Sverige har intensivt drivit sysselsättningsfrågorna, och flera av de idéer som Sverige fört fram i det internationella samarbetet vinner nu gehör. Utskottet som inte delar den kritik som Kristdemokraterna framför avstyrker därför motionerna A269 (yrk. 32) och K715 (yrk. 29). Utskottet kan heller inte ställa sig bakom motion A307, varför även den bör avslås.
Nordisk arbetsmarknad
Propositionen I propositionen konstateras att i vissa av de nordiska grannländerna, främst Danmark och Norge, är efterfrågan på vissa yrkeskategorier stor. Detta gäller framför allt inom vård- och byggsektorn. För många arbetssökande begränsas dock möjligheterna att ta dessa arbeten av ekonomiska skäl. Regeringen anser därför att det är angeläget att arbetssökande får möjlighet till sökanderesa och bohagstransport om han eller hon får arbete inom Danmark, Norge eller Finland. Regeringen kommer därför att ge AMS i uppdrag att inom ramen för den nordiska överenskommelsen förhandla med våra nordiska grannländer om de ekonomiska villkoren vid flyttning av arbetsmarknadsskäl mellan länderna. Resultatet av dessa förhandlingar blir avgörande för regeringens fortsatta hantering av frågan.
Motionerna I motion A252 förklarar Kent Olsson och Stig Grauers (båda m) att de anser att det krävs förbättringar för att den nordiska arbetsmarknaden skall fungera bättre. Som exempel på svårigheter nämner motionärerna bl.a. formalia för att kunna erhålla arbetslöshetsersättning samt avdragsrätten för resor, räntor och pensionsförsäkringar. Kristdemokraterna anser i partimotion A269 (yrk. 19) att riksdagen bör uttala att det inte bör införas något utvidgat flyttbidrag i Norden.
Utskottets ställningstagande I likhet med regeringen anser utskottet att det är viktigt att man undersöker alla möjligheter att underlätta för arbetslösa att erhålla arbete. En sådan åtgärd kan vara att se över möjligheterna för arbetslösa att kunna få flyttbidrag när han eller hon flyttar för att ta arbete i ett annat nordiskt land. Av detta följer att utskottet inte kan biträda Kristdemokraternas motion. Motion A269 yrk.19 bör avslås. När det sedan gäller den fråga som behandlas i motion A252 vill utskottet anföra följande. Genom Sveriges medlemskap i EU gäller EG:s förordning nr 1408/71 om social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen. Till EG-förordningen hör en tillämpningsförordning. Genom EES avtalet gäller dessa förordningar även mellan länder inom gemenskapen och EES- länderna Norge och Island. I förordningen finns särskilda regler som gäller s.k. gränsarbetare som bl.a. reglerar vilka ersättningsregler som gäller vid arbetslöshet. Detta innebär att det finns bestämmelser som reglerar vad som skall gälla i gränssituationer. Utskottet betvivlar inte motionärernas påstående att det kan förekomma problem av olika slag. Utskottet vill därför påpeka att det inom Regeringskansliet finns informella kontaktorgan som skall ta upp frågan om koordination av socialförsäkringarna i syfte att motverka sådana problem. Med hänsyn till det anförda avstyrker utskottet motion A252.
UTGIFTSOMRÅDE 13 EKONOMISK TRYGGHET VID ARBETSLÖSHET
Övergripande frågor, mål för utgiftsområdet m.m. Utgiftsområde 13 omfattar två anslag, A 1. Bidrag till arbetslöshetsersättning och A 2. Bidrag till lönegarantiersättning. Utgiftsområdet omfattar från budgetåret 1998 bidrag till arbetslöshetsförsäkring, utjämningsbidrag till arbetslöshetskassor, ersättning till personer som deltar i de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa (OTA), resursarbete och tillfällig avgångsersättning samt bidrag till lönegarantiersättning. Målet för utgiftsområdet är att medverka till samt underlätta och stimulera omställning och därigenom öka flexibiliten på arbetsmarknaden. Under budgetåret 1998 skall aktivitet och omställning prioriteras i högre omfattning än tidigare. Riksdagen har på regeringens förslag beslutat att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1997 anslå ytterligare 1 585 miljoner kronor på anslaget A 1. Bidrag till arbetslöshetsersättning.
A 1. Bidrag till arbetslöshetsersättning
Propositionen --------------------------------------------- |1997|Anslag |34 088 |Utgiftsprognos|41 229| | | |3341,2 | |3343 | --------------------------------------------- |1998|Förslag|40 681 | | | | | |334 | | | --------------------------------------------- |1999|Beräknat|31 535 | | | | | |334 | | | --------------------------------------------- |2000|Beräknat|23 874 | | | | | |334 | | | --------------------------------------------- 1 Beloppen anges i tusental kronor 2 På tilläggsbudget har ytterligare 5 556 miljoner kronor anvisats 3 Regeringen har på tilläggsbudget föreslagit att ytterligare 1 585 miljoner kronor skall anvisas. Under budgetåret 1998 skall anslaget omfatta bidrag till inkomstrelaterad arbetslöshetsersättning samt utgifter för grundbelopp och utjämningsbidrag till arbetslöshetskassorna. Anslaget skall vidare omfatta en aktivare användning av arbetslöshetsersättning, offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa, bidrag till arbetsgivare vid resursarbete och ersättning till personer som får tillfällig avgångsersättning. Anslaget skall också omfatta ersättningar som utges till personer som berörs av regeringens förslag om generationsväxling.
Motionerna I partimotion A312 påpekar Vänsterpartiet att det finns ett nära samband mellan utgiftsområdena 13 och 14 och att det är tveksamt att ha en uppdelning på två utgiftsområden inom nuvarande system. En övervägande del av kostnaderna för de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna avser försörjningsmedel där alternativet skulle vara arbetslöshetsersättning. För att åstadkomma en flexiblare modell föreslår Vänsterpartiet att det införs ett anslag för omställningskostnader inom ramen för utgiftsområde 14 som inkluderar det nuvarande anslaget på utgiftsområde 13 (yrk. 7). Vänsterpartiet anser att de nuvarande ersättningsnivåerna i arbetslöshetsförsäkringen är alltför låga. Alltfler löntagare hamnar ovanför ?taket? för dagpenningen. Kompensationsnivån blir således för många inte 80 %. Vidare anser Vänsterpartiet att grundbeloppet kommer att ligga på en alltför låg nivå. Partiet föreslår därför att den högsta respektive lägsta dagpenningen i arbetslöshetsförsäkringen fr.o.m. den 1 januari 1998 bestäms till 620 kr respektive 260 kr per dag (yrk. 1-2). Miljöpartiet föreslår i motion A309 också förändringar av ersättningsnivåerna i arbetslöshetsförsäkringen. Enligt Miljöpartiet skall ersättningsnivån fr.o.m. den 1 januari 1998 vara 85 % på inkomster upp till 4,2 basbelopp och 40 % på överskjutande inkomstdelar (yrk. 7). Vidare föreslås att högsta respektive lägsta dagpenning fr.o.m. den 1 januari 1998 skall vara 246 kr respektive 619 kr per dag (yrk. 8-9). Miljöpartiet föreslår också att kvalificeringsvillkoret för rätten till arbetslöshetsersättning ändras fr.o.m. den 1 januari 1998 från sex till fyra månaders arbete (yrk. 10). Hans Karlsson m.fl (s) föreslår i motion A235 att den 41:a arbetslöshetskassan lokaliseras till Örebro. Som motivering anför att Örebro har lång erfarenhet av administration och förvaltning. Kommunen har under en följd av år förlorat många arbetstillfällen inom administration p.g.a. omfattande neddragningar inom den offentliga sektorn. I motion A265 framför Sören Lekberg m.fl (s) att ett sätt att stimulera småföretagande är att uppmuntra bildande av kooperativa företag. Goda exempel på sådana lösningar finns bl.a. i Italien. Motionärerna föreslår därför att en utredning tillsätts med uppgift att förslå ett svenskt system för omvandling av arbetslöshetsersättning till insats i nystartade kooperativa företag.
Utskottets ställningstagande Riksdagen har, i enlighet med regeringens förslag, den 20 november 1997 beslutat att på tilläggsbudget till statsbudgeten anslå ytterligare 1 585 miljoner kronor till anslaget utöver den höjning som riksdagen beslutade med anledning av vårpropositionen. Detta innebär att anslaget utökats med 7,1 miljarder kronor i förhållande till förslaget till förra årets budgetproposition. När det gäller Vänsterpartiets förslag att det bör införas ett särskilt anslag under utgiftsområde 14 som även inkluderar arbetslöshetsersättningen på utgiftsområde 13 kan utskottet instämma i att gränserna mellan de båda utgiftsområdena till viss del har suddats ut. Den tidigare indelningen, som innebar att medel för aktiva åtgärder och passiva ersättningar hölls åtskilda, upprätthålls inte lika strikt som tidigare. Vid en granskning av anslaget A1 Bidrag till arbetslöshetsersättning kan noteras att de båda åtgärderna resursarbete och aktivare användning av arbetslöshetsersättning som finansieras över detta anslag är att betrakta som arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Båda har likheter med andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder som återfinns under utgiftsområde 14. De övriga åtgärderna som skall finansieras över anslaget, tillfällig avgångsersättning och den nu föreslagna generationsväxlingen, skiljer sig från de andra arbetsmarknadspolitiska åtgärderna såtillvida att de inte förutsätter att berörda personer skall stå till arbetsmarknadens förfogande. Utskottet vill även påpeka att de båda förstnämnda åtgärderna är försöksverksamheter som skall pågå t. o. m. år 1998. Utskottet, som i och för sig ser fördelar med att medlen för den passiva ersättningen hålls åtskilda från medlen för de aktiva åtgärderna, anser bl.a. mot bakgrund av att åtgärderna endast är tillfälliga att den nuvarande ordningen kan bibehållas. Det innebär att Vänsterpartiets förslag inte bör bifallas. Vänsterpartiet och Miljöpartiet lägger i sina respektive partimotioner A309 och A312 fram förslag om ändrade ersättningsnivåer i arbetslöshetsförsäkringen. Vidare föreslår Miljöpartiet ändringar av det s.k. arbetsvillkoret. Utskottet har i samband med behandlingen av den nya sammanhållna arbetslöshetsförsäkringen tagit ställning till identiska yrkanden som partierna för fram i dag. Utskottet ställde sig då bakom regeringens förslag och avstyrkte Vänsterpartiets och Miljöpartiets motförslag (se. 1996/97:AU13 s. 25 och 31), vilket också blev riksdagens beslut. Utskottet, som inte har ändrat uppfattning sedan dess, anser det inte nödvändigt med något tillkännagivande med anledning av ovanstående motioner. Sammanfattningsvis kan utskottet inte ställa sig bakom förslagen i motionerna och A309 (yrk. 7-10) och A312 (yrk. 1-2 och 7). Samtliga förslag är anslagspåverkande. Utskottet återkommer till motionerna i avsnittet Sammanfattande bedömning av budgetförslagen och medelsanvisningen på utgiftsområde 13 nedan. Vad gäller förslaget som rör lokaliseringen av den nya kompletterande arbetslöshetskassan vill utskottet anföra följande. För att den nya sammanhållna försäkringen skall vara tillgänglig för alla krävs att det bildas en särskild kassa som komplement till dagens arbetslöshetskassor. Den nya kassan skall bildas av rikstäckande organisationer som företräder anställda och företagare på arbetsmarknaden. För att underlätta arbetet med bildandet av den nya kassan har regeringen den 17 april 1997 beslutat att tillkalla en särskild utredare. Av direktiven (dir. 1997:62) framgår bl.a. att utredaren skall säkerställa att en kompletterande arbetslöshetskassa kan bildas och att den kan vara i full drift den 1 januari 1998. Vidare anges att en förutsättning för uppdragets genomförande är att den kompletterande kassan övertar den nuvarande KAS-administrationen och att den nya verksamheten bedrivs i enheter på samma orter som den, dvs. i Hemse, Olofström, Borås och Ljusdal. Utskottet kan konstatera att genom sistnämnda krav kommer den kompletterande arbetslöshetskassan att i huvudsak vara förlagd till regioner med ett besvärligt arbetsmarknadsläge. Den organisation som krävs för att samordna dessa enheter kommer troligen att vara relativt begränsad. Om det blir aktuellt att inrätta ett huvudkontor anser utskottet därför att det kan ankomma på dem som bildar kassan att avgöra var kontoret bör förläggas. Utskottet avstyrker därför motion A235 (s). När det gäller det motionsförslag som framförts om omvandling av arbetslöshetsersättning till insats i ett kooperativt företag kan utskottet konstatera att regeringen anser att nya arbetstillfällen till låg kostnad kan skapas genom kooperativt företagande (Utgiftsområde 24, anslaget A 3 Stöd till kooperativt företagande). Regeringen framhåller att internationella erfarenheter visar att den kooperativa företagsformen har en stor utvecklingspotential. För att öka insatserna för denna företagsform har regeringen i enlighet med vad som aviserades i vårpropositionen (prop. 1996/97:150 s. 90) för budgetåret 1998 avsatt 10 miljoner kronor utöver vad som anslagits för innevarande år. Utskottet kan därmed konstatera att den kooperativa företagsformen redan uppmärksammas och stöds om än på annat sätt än vad motionärerna föreslår. Utskottet avstyrker därför motion A265 (s).
Aktivare användning av arbetslöshetsersättning I samband med behandlingen av vårpropositionen beslutade riksdagen att det skulle vara möjligt att använda arbetslöshetsersättningen på ett aktivare sätt. Beslutet innebar att ersättning även skall kunna lämnas till en arbetslös som exempelvis deltar i ett projekt som inte ryms inom ramarna för den ordinarie arbetsmarknadspolitiska verksamheten. Under innevarande budgetår får försöksverksamheten omfatta högst 500 miljoner kronor. Regeringen föreslår att verksamheten för budgetåret 1998 får omfatta högst 1 miljard kronor. Utskottet biträder regeringens förslag. Förslaget är anslagspåverkande. Utskottet återkommer till förslaget i avsnittet Sammanfattande bedömning av budgetförslagen och medelsanvisning på UO13.
Generationsväxling
Propositionen I propositionen konstateras att bland de sysselsatta finns många äldre som har fysiskt eller psykiskt slitsamma arbeten och som gärna skulle vilja sluta arbeta före sin ordinarie pensionsavgång om det fanns ekonomiska förutsättningar för det. Samtidigt som medelåldern bland de sysselsatta har stigit de senaste åren är ungefär hälften av de arbetslösa under 35 år och många av dem är långtidsarbetslösa. Mot denna bakgrund föreslår därför regeringen att en möjlighet till s.k. generationsväxling införs den 1 januari 1998. Förslaget innebär att anställda som har fyllt 63 år efter överenskommelse med arbetsgivaren får möjlighet att lämna arbetsmarknaden i förtid under förutsättning att en vakans som uppstår inom samma driftsenhet fylls med en långtidsarbetslös person som har fyllt 20 men inte 35 år. Den arbetslöse anvisas av arbetsförmedlingen och skall erbjudas tillsvidareanställning hos arbetsgivaren. Ytterligare förutsättningar för generationsväxling är att ansökan görs mellan den 1 januari och den 31 augusti 1998, att den äldre har haft en sammanhängande anställning i minst två år omedelbart före generationsväxlingen, att den äldre efter generationsväxlingen inte står till arbetsmarknadens förfogande för den arbetstid som vederbörande lämnat samt att länsarbetsnämnden godkänner avtalet om generationsväxling mellan arbetsgivaren och arbetstagaren. Generationsväxling får inte ske om någon hävdar att han eller hon har företrädesrätt till anställningen. Den arbetstagare som på detta sätt lämnar arbetsmarknaden får en ersättning från staten som är pensionsgrundande och som motsvarar 80 procent av den sjukpenninggrundande inkomsten (SGI), dock högst 14 400 kr per månad under år 1998. Den fastställda ersättningen till den enskilde och det högsta beloppet knyts till basbeloppet. Utöver denna ersättning kan arbetsgivaren betala en extra ersättning direkt till arbetstagaren efter avtal med denne. Ersättningen, som också lämnas vid sjukdom, betalas ut till dess att den äldre får ålderspension, dock längst till och med månaden före den månad då vederbörande fyller 65 år. Avtalspension bör inte påverka nivån på ersättningen. Den allmänna försäkringskassan skall beräkna och betala ut ersättningen. Om den äldre har deltidspension eller väljer att lämna endast en del av tjänsten, kan generationsväxling ske för den tid som den äldre lämnar. Den unge ersättaren bör i princip få samma arbetstidsmått som den äldre hade, men arbetsgivaren kan i situation då den äldre har lämnat endast del av tjänsten lägga samman lämnad tid från flera anställningar vid anställning av ny arbetskraft. Statens ansvar att till den äldre betala hela den fastställda ersättningen kvarstår om arbetsgivaren avvecklar sin verksamhet eller går i konkurs under den tid som åtagandet avser. Generationsväxlingen skall till en del finansieras genom de minskade kostnader för arbetslöshetsersättningen som uppstår när unga arbetslösa får arbete och genom att arbetsgivaren skall betala ett finansieringsbidrag till staten på 25 % av den statliga ersättningen. Resten skall finansieras genom en höjning och utvidgning av finansieringsbidraget vid arbetsplatsintroduktion.
Motionerna Som framgår av Moderaternas kommittémotion A299 avvisar partiet förslaget om generationsväxling. Partiet har dock inte framställt något särskilt yrkande i denna del. Enligt Moderaterna krävs det nya arbeten för att komma till rätta med arbetslösheten. Förslaget är bara en form av pensionering. Partiet ifrågasätter även hur verkningsfull åtgärden är p.g.a. alla krav som ställs för att få del av den. I partimotion A259 påpekar Folkpartiet att många arbetsgivare drar sig för att anställa äldre arbetslösa som inte har så många år kvar till pensioneringen, trots att dessa har en bred kompetens och erfarenhet. Denna grupp är också mycket trogen mot sin arbetsgivare. Det kan därför vara mycket lönsamt att anställa en äldre person. Folkpartiet anser att förslaget om generationsväxling innebär att många äldre på arbetsmarknaden kommer att känna att de inte är behövda. Därför bör förslaget avslås (yrk. 16). Miljöpartiet anser i sin partimotion A309 att förslaget om generationsväxling är kortsiktigt och dåligt. Möjligheterna till fusk med ?övertagandevillkoret? är stora. Detta gäller särskilt i större företag som normalt anställer ungdomar. Förslaget kan enligt partiet ses som en sämre variant av arbetstidsförkortning. Även om regeringen anser att åtgärderna är tillfälliga anser partiet att det finns en avsevärd risk för att de kommer att följas av flera om inte arbetslösheten kan lösa på något annat sätt. Enligt Miljöpartiet är en bättre lösning en måttlig förkortning av arbetstiden. Partiet föreslår därför att förslaget skall avslås (yrk. 12-13). I kommittémotion A264 (yrk. 8-9) avvisar även Kristdemokraterna förslaget. Partiet ser generationsväxlingen som ytterligare ett exempel på regeringens strategi att genom minskat arbetskraftsutbud komma till rätta med den besvärande arbetslöshetsstatistiken. Partiet förordar i stället att större ansträngningar görs för att få fram fler arbetstillfällen. Lennart Beijer m.fl. (v) förklarar i motion A270 (yrk. 2) att åldersgränsen för rätten till generationsväxling bör sättas vid 60 år i stället för som föreslagits vid 63 år. Genom en sänkning av åldersgränsen ges fler ungdomar möjlighet att komma in på arbetsmarknaden utan att det kostar staten något extra. Hans Karlsson m.fl. (s) föreslår i motion A282 att kriteriet långtidsarbetslös ersätts med långtidsinskriven. På det sättet utesluts inte arbetslösa som bara gjort tillfälliga inhopp på en arbetsplats men i övrigt har varit utan arbete under en lång tid. Laila Bäck m.fl. (s) ställer sig i motion A308 bakom förslaget om generationsväxling men anser att en lägre åldersgräns än den föreslagna på 63 år bör övervägas. Motionärerna föreslår därför att det tillsätts en utredning om vad en sänkning av åldersgränsen skulle kosta och vilka konsekvenserna skulle bli.
Utskottets ställningstagande Utskottet delar regeringens uppfattning att det är angeläget att underlätta för yngre arbetslösa att komma in på arbetsmarknaden. Genom den föreslagna generationsväxlingen ges ungdomar den möjligheten samtidigt som äldre arbetstagare erhåller ekonomiska förutsättningar att lämna sin yrkesverksamma bana i förtid. Utskottet delar de synpunkter som Folkpartiet framför att äldre arbetstagare är lojala, erfarna och har bred kompetens. Detta innebär dock inte att det inte finns personer i denna grupp som vid 63 års ålder skulle vilja lämna arbetslivet. Enligt utskottets mening är det inte troligt att majoriteten av de äldre kommer att vilja lämna arbetsmarknaden i förtid. Men för vissa äldre kan detta innebära en stor lättnad eftersom många arbeten kan vara mycket krävande både fysiskt och psykiskt. Det är nödvändigt att ange tämligen detaljerade krav för en åtgärd av detta slag. Den måste riktas till de arbetslösa som har svårast att komma in att komma in på arbetsmarknaden. Även om långtidsinskrivna i vissa fall har en relativt svag anknytning dit anser utskottet att denna åtgärd i första hand bör inriktas på den svagaste gruppen, dvs. långtidsarbetslösa. Eftersom det är en försöksverksamhet anser utskottet att åtgärden kan genomföras med föreslagna regler utan någon föregående utredning. Utskottet förutsätter att regeringen följer verksamheten och att det senare görs en utvärdering av generationsväxlingen. Utskottet avslår motion A308 (s) med hänvisning till detta. Utskottet vill nu ta upp en särskild fråga som rör generationsväxlingen. Utskottet anser att det bör klargöras att den ersättning som utges vid generationsväxling skall vara skattepliktig intäkt hos mottagaren. Det skall gälla såväl ersättningen från staten som det som arbetsgivaren eventuellt betalar utöver den statliga ersättningen. Detta kan lämpligen regleras genom ett tillägg till punkt 12 i anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen. Utskottet förordar att näst sista stycket i denna punkt av anvisningarna ges följande lydelse. ?Detsamma gäller ersättning vid generationsväxling samt dagpenning, som enligt av regeringen eller av statlig myndighet meddelade bestämmelser utgår till deltagare i arbetsmarknadsutbildning samt med dem i fråga om sådant bidrag likställda.? Sammanfattningsvis ställer sig utskottet bakom regeringens förslag med det nyss angivna tillägget. Av detta följer att utskottet inte kan biträda något av de övriga motionsyrkandena. Samtliga förslag är anslagspåverkande. Utskottet återkommer till motionerna A259 (yrk. 16), A264 (yrk. 8-9), A270 (yrk. 2), A282 och A309 (yrk. 12-13), i avsnittet Sammanfattande bedömning av budgetförslagen och medelsanvisningen på utgiftsområde 13 nedan.
OTA - offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa
Motioner I fyra partimotioner begärs att OTA avskaffas, omedelbart eller på längre sikt. Folkpartiet liberalerna hänvisar i motion A259 (yrk. 18 delvis) till risken för att ordinarie arbeten trängs undan. OTA är ingen bra lösning och bör därför avskaffas. Vänsterpartiet anser enligt motion A310 att risken är stor att åtgärden döljer de verkliga arbetslöshetsnivåerna samtidigt som den reguljära arbetsmarknaden störs. I takt med att de resurser som partiet föreslår för kompetensutveckling, anställningsstöd m.m. får genomslag bör OTA successivt utmönstras, (yrk. 9 delvis). Miljöpartiet anser i motion A309 att OTA bör avskaffas från kommande årsskifte. De som redan deltar i åtgärden bör dock få fullfölja detta under avtalad tid (yrk. 11). Partiet tillgodoräknar sig en besparing på 25 miljoner kronor under 1998 och 50 miljoner kronor för 1999 respektive 2000. Utskottet återkommer till detta i avsnittet Sammanfattande bedömning av budgetförslagen och medelsanvisning. Kristdemokraterna ser enligt motion A269 OTA som ett exempel på att regeringen bedriver en politik motsatsen till vad som uttaladesi valrörelsen. Åtgärden saknar relevans och bör avvecklas (yrk. 22). Som framgått ovan anser Kristdemokraterna att även åtgärden Resursarbete bör utmönstras. Det är enligt motionen bättre att säkerställa resurser för kommuner och landsting så att man kan upprätthålla en god personalbemanning och förhindra arbetslöshet. Länsarbetsnämnderna skall tillåtas skriva avtal med kommuner och landsting när alternativet är öppen arbetslöshet. Detta förslag (yrk. 24) har utskottet behandlat ovan i avsnittet Resursarbete. I några motioner föreslås i stället en utvidgning av åtgärden. Ulla Wester-Rudin (s) ser det som en brist att OTA förutsätter att deltagaren är berättigad till arbetslöshetsersättning. Därmed ställs många invandrare utanför. De skulle annars kunna göra insatser inom vården, skolan och omsorgen. I motionen, A245, föreslås att regelverket ses över.
Utskottets ställningstagande Åtgärden offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa infördes från den 1 november 1996. Åtgärden är tidsbegränsad till slutet av nästa år. Syftet är dubbelt. De äldre arbetslösas kompetens skall tas till vara och kvaliteten skall höjas i den verksamhet där OTA utförs. Omfattningen har blivit mindre än vad som ursprungligen antogs. För 1997 beräknas enligt propositionen att 5 000 personer per månad skall delta. Fler män än kvinnor är deltagare. Utskottet kan inte instämma i den kritik som framförs mot åtgärden. Deltagarna har i många fall kunnat bidra med sin kompetens och erfarenhet och därmed gjort värdefulla insatser på angelägna områden. Åtgärden har inte sådan art eller omfattning att den kan antas störa den reguljära arbetsmarknaden. Utskottet kan alltså inte biträda kravet på att åtgärden avskaffas och avstyrker därmed motionerna A259, A269, A309, A310, alla i berörda delar. OTA bygger på att den arbetslösa är berättigad till arbetslöshetsersättning. Reglerna för åtgärden är kopplade till arbetslöshetsförsäkringen. En åtgärd som även innefattar icke ersättningsberättigade skulle behöva konstrueras på ett annat sätt. Utskottet kan därför inte ansluta sig till Ulla Wester-Rudins förslag om utvidgning till denna kategori. Utskottet instämmer i att även invandare skulle kunna göra värdefulla insatser inom de sektorer som OTA omfattar. Det bör kunna ske inom ramen för andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Motion A245 avstyrks.
Resursarbete
Bakgrund Resursarbete (Kalmarmodellen) är en ny, tillfällig åtgärd som infördes den 1 juli 1997 och som gäller till och med den 31 december 1998. Arbetstagarorganisationer och arbetsgivare på en arbetsplats inom stat, kommun, landsting, kyrkliga kommuner eller allmänna försäkringskassor kan komma överens om att inrätta resursarbeten inom alla yrkeskategorier. Syftet är att möjliggöra kvalitetshöjande insatser. Som motprestation förbinder sig arbetsgivaren att täcka alla kortare vikariatsbehov med resursarbetare. Personer som varit inskrivna i mer än sex månader som arbetssökande vid arbetsförmedlingen och som har rätt till arbetslöshetsersättning kan anvisas till resursarbeten som blir en extra resurs i det ordinarie arbetet. Den anvisade anses som arbetstagare, men lagen (1982:80) om anställningsskydd är inte tillämplig. Ett resursarbete får omfatta högst sex månader, med möjlighet till förlängning till nio månader. Arbetsförmedlingsnämnden beslutar om resursarbete. Lön utgår till den anvisade enligt ett särskilt träffat lokalt kollektivavtal. Lönen får uppgå till högst 90 procent av den dagpenninggrundande inkomsten, dock högst 620 kr per dag till och med den 28 december 1997 och högst 638 kr per dag därefter. Pågår resursarbete på deltid, räknas arbetslöshetsersättningen ned i motsvarande mån. Arbetsgivaren får ett bidrag som motsvarar den anvisades arbetslöshetsersättning. När resursarbete bryts av vikariat lämnas lön enligt gällande kollektivavtal.
Motionerna Moderaterna hänvisar i kommittémotion A299 till att partiet ställde sig avvisande till att resursarbete infördes. Partiet vidhåller sin uppfattning, men har inte framställt något särskilt yrkande om att åtgärden skall avvecklas. Även Folkpartiet, Miljöpartiet och Kristdemokraterna anser att åtgärden resursarbete bör avvecklas. I partimotion A259 (yrk. 18 delvis) förklarar Folkpartiet att åtgärden är defensiv och inte leder till fler sysselsatta. Enligt Miljöpartiet i partimotion Fi219 (yrk. 13) är det i längden omöjligt att skilja resursarbetarna från den ?normalt? anställda personalen, vilket kan leda till övervältrings- och inlåsningseffekter. I sin partimotion A269 (yrk. 23) förklarar Kristdemokraterna att åtgärden skapar ett B-lag inom den offentliga sektorn, bestående av tidigare anställda som får komma tillbaka men med lägre lön. Partiet förordar i stället att kommunernas och landstingens resurser säkerställs så att de kan upprätthålla bemanningen inom prioriterade områden såsom vård och omsorg och förhindra att ytterligare personer friställs. Vänsterpartiet anför i partimotion A310 (yrk. 9 delvis) att man har accepterat att åtgärden införs under en övergångsperiod. Enligt partiet finns det en risk för att åtgärden i likhet med OTA är kontraproduktiv i den meningen att den döljer de verkliga arbetslöshetsnivåerna samtidigt som den reguljära arbetsmarknaden störs. Åtgärden borde därför omprövas och ersättas med beredskapsarbeten eller arbetstillfällen med avtalsenlig lön.
Utskottets ställningstagande Syftet med åtgärden resursarbete är bl.a. att motverka långtidsarbetslöshet och långtidsinskrivning vid arbetsförmedlingen. Genom åtgärden kan personer som varit arbetslösa under en längre tid erbjudas fortsatt kontakt med arbetslivet för att kunna upprätthålla sin kompetens. Åtgärden innebär också att långtidsarbetslösa kan tas in som en extra resurs i det ordinarie arbetet i syfte att åstadkomma kvalitetshöjande insatser. Som framgår av utskottets ställningstagande i samband med behandlingen av politikens inriktning anser utskottet att gruppen långtidsarbetslösa bör prioriteras. Enligt utskottets mening är resursarbeten en lämplig åtgärd för att möjliggöra för vissa grupper att återgå till reguljärt arbete. I flera motioner har framförts farhågor för att åtgärden skulle kunna leda till undanträngningseffekter. Dessa farhågor bör enligt utskottets mening inte överdrivas med tanke på att arbetsgivarna och berörda arbetstagarorganisationer gemensamt skall ansöka om att få inrätta resursarbeten på arbetsplatsen. Till detta kommer att åtgärden är en försöksverksamhet som endast skall pågå till utgången av december 1998. Med hänsyn till det anförda kan utskottet inte ställa sig bakom det som förs fram i motionerna A259 (yrk. 18 delvis), A269 (yrk. 23), A310 (yrk. 9 delvis) och Fi219 (yrk. 13). Förslagen är anslagspåverkande. Utskottet återkommer till nämna motioner i avsnittet Sammanfattande bedömning av budgetförslagen och medelsanvisning på UO 13 nedan.
Tillfällig avgångsersättning
Propositionen Tillfällig avgångsersättning får lämnas till helt arbetslösa personer som har fyllt 60 men inte 65 år. Erbjudandet gäller från och med den 1 juli till och med den 31 december 1997. För att beviljas tillfällig avgångsersättning krävs att den arbetslöse har fått arbetslöshetsersättning eller deltagit i en arbetsmarknadspolitisk åtgärd i minst tolv månader under perioden från och med den 1 januari 1996 till och med den 15 april 1997. Ersättning lämnas till dess att den arbetslöse uppnår pensionsåldern. Något krav på arbetssökande eller annan aktivitet ställs inte. Den 1 september 1997 hade ca 9 500 personer beviljats tillfällig avgångsersättning.
Motionerna Folkpartiet föreslår i partimotion A259 (yrk. 18 delvis) att möjligheten att erhålla tillfällig avgångsersättning tas bort. Även Moderaterna anser i kommittémotion A299, utan att framställa något särskilt yrkande om det, att åtgärden skall tas bort.
Utskottets ställningstagande Som framgår av redogörelsen ovan är det inte möjligt att söka tillfällig avgångsersättning efter den 1 januari 1998. Med hänsyn till detta och då åtgärden endast riktar sig till äldre arbetslösa som har svårt att komma in på arbetsmarknaden framstår Folkpartiets krav om att åtgärden tas bort som obehövligt. Utskottet kan därför inte ställa sig bakom förslaget i motion A259 (yrk. 18 delvis). Utskottet återkommer till frågan i avsnittet Sammanfattande bedömning av budgetförslagen och medelsanvisning på UO 13 nedan.
Medelsanvisning på anslaget A 1. Bidrag till arbetslöshetsersättning
Motionerna
I kommittémotion A299 (yrk. 4) föreslår Moderaterna att det fr.o.m. den 1 januari 1998 skall införas en allmän och sammanhållen försäkring. För att garantera att den nya arbetslöshetsförsäkringen skall vara en omställningsförsäkring föreslår Moderaterna att en bortre gräns för ersättningsrätten införs. Försäkringen skall omfatta alla samt stimulera den enskilde att aktivt söka arbete. Den skall även underlätta en sundare lönebildning. Begränsningen av ersättningsrätten bör införas successivt i takt med antalet arbeten ökar. Det grundläggande försäkringsskyddet bör kunna kompletteras med ett mellan parterna överenskommet försäkringsskydd. Kostnaderna för införandet av en ny arbetslöshetsförsäkring beräknas till ca 400 miljoner kronor. Moderaterna föreslår att ersättningsnivåerna sänks och att arbetsvillkoret skärps. Ersättningen skall vara 75 % och den lägsta dagpenningen skall sänkas till 210 kr per dag. Vidare föreslås att den s.k. avindexeringen slopas. Dessa förslag innebär besparingar med ca 3,8 miljarder kronor. Moderaterna föreslår också att egenfinansieringen höjs för den enskilde till 25 %. Avgiftsökningen skall balanseras av skattesänkningar. Höjningen av egenfinansieringen motsvarar ca 2,4 miljarder kronor. Moderaterna avvisar också ågärderna resursarbete, OTA och tillfällig avgångsersättning. Genom att avveckla dessa åtgärder kan man spara knappt 2 miljarder kronor. Moderaterna anser vidare att de medel under utgiftsområde 14, anslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder, som är att hänföra till direkta transfereringar till enskilda för tydlighets skull bör överföras direkt till utgiftsområde 13. Denna överföring motsvarar totalt 17,7 miljarder kronor. Sammanfattningsvis föreslår Moderaterna en höjning av anslaget med 8,5 miljarder kronor jämfört med regeringens förslag. Folkpartiet föreslår i kommittémotion Fi510 en besparing med 14,7 miljarder kronor. Besparingen skall åstadkommas främst genom partiets förslag till reformering av arbetslöshetsförsäkringen. Reformen innebär bl.a. att en fjärdedel av försäkringspremierna skall betalas av den enskilde. Försäkringen blir då enligt partiet ett instrument för att skapa bättre förutsättningar för en ansvarsfull lönebildning. Förändringen innebär en besparing med ca 10 miljarder kronor. Den ökade egenfinansieringen skall vägas upp av sänkta egenavgifter. Övriga besparingar uppnås genom att partiet inte vill avsätta medel till generationsväxling, resursarbete, tillfällig avgångsersättning och OTA. Vidare bör statens utgifter för utbildningsbidraget reduceras genom att en viss del blir lån i stället för bidrag (yrk. 2). I partimotion A312 (yrk. 7-9 och 10, sistnämnda delvis) föreslår Vänsterpartiet att ca 39 miljarder kronor anvisas på anslaget för budgetåret 1998, dvs. 3,7 miljarder lägre än regeringens förslag. Detta följer bl.a. av partiets förslag att föra över medel avsedda för arbetslöshetsförsäkringen till andra utgiftsområden. För att aktivera arbetslösa bör man enligt Vänsterpartiet överföra 1 miljard kronor till utgiftsområde 14 för att användas som aktivitetsstöd för otraditionella projekt. Vidare föreslår partiet att 3,3 miljarder kronor överförs till utgiftsområde 25 för att sysselsätta långtidsarbetslösa i tillfälliga men avtalsenligt betalda kommunala arbeten. Det kan noteras att i yrkande 9 har det av ett förbiseende felaktigt angivits att sist nämnda belopp förslås överföras till utgiftsområde 14. När det sedan gäller arbetslöshetsförsäkringen föreslås att grundbelopp och tak för dagpenningbeloppet höjs samt att det införs en löneföljsamhetsregel. Genom dessa förslag blir försäkringen mer inkomstrelaterad. Partiet anser också att det skall vara möjligt att uppfylla arbetsvillkoret via arbete som genomförs med hjälp av arbetsmarknadspolitiskt stöd. Vidare föreslås att begränsningsregeln för deltidsarbetslösa upphävs. På grund av sistnämnda förändringar anser Vänsterpartiet att utgiftsområdet bör tillföras 600 miljoner kronor. Miljöpartiet föreslår i partimotion A309 (yrk. 1-2) att riksdagen för budgetåret 1998 reducerar anslaget med ca 3,8 miljarder kronor. Miljöpartiet anser att regeringens bedömning är för optimistisk. Detta innebär enligt Miljöpartiet att kostnaderna för anslaget ökar med 1,5 respektive 3 miljarder kronor åren 1999 och 2000. Den huvudsakliga besparingen på anslaget uppnås genom arbetstidsförkortning. En sådan åtgärd minskar bruttoutgifter i arbetslöshetsförsäkringen med 5,1 miljarder kronor för år 1998. Åren därefter kommer man att kunna räkna med ytterligare kraftiga besparingar inom dessa områden. Miljöpartiet föreslår även förändringar av ersättningsnivåerna och i kvalificeringsreglerna. Dessa förslag motsvarar ökade bruttoutgifterna med ca 1,4 miljarder kronor. Vidare avvisar Miljöpartiet förslaget om generationsväxling. Miljöpartiet vill även avskaffa OTA. Miljöpartiet hävdar också att utgiftsbehovet för åren 1999 och 2000 minskar med 9 respektive 7,7 miljarder kronor. Kristdemokraterna föreslår i kommittémotion A264 (yrk. 10) att anslaget skall reduceras med 14,9 miljarder kronor. Partiet framhåller att deras samlade förslag för tillväxt- och företagsfrämjande åtgärder tillsammans med ökade resurser till kommunsektorn ökar sysselsättningen, vilket innebär en minskad belastning på arbetslöshetsförsäkringen. Kristdemokraterna hävdar att deras förslag skulle ge en besparing på 2,5 miljarder kronor. Vidare anser Kristdemokraterna att man bör genomföra strukturella förändringar i arbetsvillkoret som i sin tur skulle leda till besparingar. Därtill anser partiet att OTA bör avskaffas och man avvisar förslaget om generationsväxling. Partiet föreslår också att egenfinansieringen i arbetslöshetsförsäkringen ökas. Den bör uppgå till 30 %. Genom den höjda egenfinansieringen minskar utgifterna för arbetslöshetsförsäkringen med 9,5 miljarder kronor. Den enskilde skall kompenseras genom en 2-procentig sänkning av egenavgiften i sjukförsäkringen.
Utskottets ställningstagande Både Folkpartiet och Kristdemokraterna anser att en högre egenfinansiering av arbetslöshetsersättningen medför att medelstilldelningen till anslaget kan reduceras kraftigt. Båda partierna beräknar att besparingarna uppgår till ca 10 miljarder kronor. Finansutskottet har vid sin behandling av utgiftsramarna (1997/98:FiU1) kommenterat båda dessa förslag. När det gäller Folkpartiet konstaterar finansutskottet att partiet inte närmare har redovisat vilka konsekvenser ett så långtgående förslag skulle få för arbetslöshetskassornas ekonomi och vilket avgiftsuttag detta skulle kunna ge upphov till för kassor i olika branscher. Finansutskottet förklarar att det har svårt att betrakta partiets förslag som ett seriöst budgetförslag. När det gäller Kristdemokraternas förslag har finansutskottet svårt att se hur man skall kunna omsätta förslaget i praktisk tillämpning redan vid 1998 års utgång. Utskottet, som inte har någon annan uppfattning än finansutskottet, vill särskilt peka på de orimliga konsekvenser som dessa förslag får för de enskilda. Som utskottet påpekat under behandlingen av inriktningen av politiken, skulle ett genomförande av förslagen innebära kraftiga höjningar av medlemsavgifterna. Tillhör den enskilde en arbetslöshetskassa med hög arbetslöshet kan det vara fråga om en tiofaldig höjning av avgiften. Även Moderaternas förslag innebär kraftiga höjningar av medlemsavgifterna. Medan Folkpartiet och Kristdemokraterna tillgodoräknar sig kraftiga besparingar i sina budgetförslag utgår Moderaterna från en mer måttlig besparing på 2,5 miljarder kronor. När det sedan gäller Miljöpartiets förslag bygger detta på förhoppningen att en arbetstidsförkortning skulle få kraftiga effekter på sysselsättningen. Utskottet är inte övertygat om att en sådan reform skulle innebära den sysselsättningsökning som Miljöpartiet påstår. Som utskottet konstaterat vid tidigare behandlingar av arbetstidsfrågan finns det knappast några vetenskapliga belägg till stöd för partiets påstående. Miljöpartiets antaganden om vilka besparingar som skulle kunna åstadkommas genom en arbetstidsförkortning är därför enligt utskottets mening överdrivna. I flera motioner framställs krav som innebär att sådana arbetsmarknadspolitiska åtgärder som generationsväxling, resursarbete, tillfällig avgångsersättning och offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa (OTA) skall avvecklas. Motionärerna tillgodoräknar sig besparingar till följd av detta utan att beakta det förhållandet att de personer som berörs av åtgärderna i sådanta fall skulle vara berättigade till arbetslöshetsersättning. Besparingarna skulle därför enligt utskottets mening bli mycket blygsamma. Sammanfattningsvis biträder utskottet regeringens förslag till medelstilldelning. Utskottet återkommer till förslaget och motionerna A265 (yrk. 10 delvis), A299 (yrk. 4), A309 (yrk 1 och 2), A312 (yrk. 7-9 och 10, sistnämnda delvis), Fi510 (yrk. 2) i avsnittet Sammanfattande bedömning av budgetförslagen och medelsanvisning på utgiftsområde 13 nedan.
A 2 Bidrag till lönegarantiersättning
Propositionen -------------------------------------------- |1997 |Anslag |2 086 |Utgiftsprognos|2 086| | | |0501 | |050 | -------------------------------------------- |1998 |Förslag|2 042 | | | | | |022 | | | -------------------------------------------- |1999 |Beräknat|2 005 | | | | | |787 | | | -------------------------------------------- |2000 |Beräknat|1 405 | | | | | |787 | | | -------------------------------------------- 1 Beloppen anges i tusental kronor Från anslaget finansieras utbetalning av ersättningar till arbetstagare för lönefordringar i konkurs i enlighet med lönegarantilagen (1992:497). Vidare finansieras amorteringar till Riksgäldskontoret för den skuld som kvarstår från lönegarantifonden. Slutligen finansieras ersättningarna till länsstyrelserna för deras arbete med utbetalningar av lönegarantimedel. I propositionen konstateras att så länge skulden från lönegarantifonden kvarstår finns ett behov av en kredit hos Riksgäldskontoret. Regeringen föreslår därför att en rörlig kredit får disponeras i Riksgäldskontoret om högst 2 miljarder kronor under budgetåret 1998 för utbetalningar av lönegarantiersättning. Utskottet, som inte har något att invända mot regeringens förslag, biträder förslaget till medelsanvisning. Utskottet återkommer till förslaget i avsnittet Sammanfattande bedömning av budgetförslagen och medelsanvisning på utgiftsområde 13 nedan.
Sammanfattande bedömning av budgetförslagen och medelsanvisning på utgiftsområde 13 Arbetsmarknadsutskottet anser med hänvisning till vad utskottet anfört ovan att riksdagen med avslag på motionerna enligt bilaga 3 för budgetåret 1998 skall anvisa medel under utgiftsområde 13 enligt bilaga 1.
UTGIFTSOMRÅDE 14 ARBETSMARKNAD OCH ARBETSLIV
Övergripande frågor, mål för utgiftsområdet m.m.
Propositionen
Omfattning Arbetsmarknadsverket (AMV) är den myndighet som huvudsakligen svarar för de arbetsmarknadspolitiska insatserna under verksamhetsområdet. omfattar detta Detta område omfattar främst utgifter för arbetsmarknadspolitiska åtgärder och AMV:s förvaltning. Under verksamhetsområdet återfinns också utgifter för Europeiska socialfonden, och Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering samt för vissa kostnader för införandet av en allmän och sammanhållen arbetslöshetsförsäkring. Verksamhetsområdet omfattar också avgiftsfinansierade verksamheter som inte redovisas på statsbudgeten. Dessa är Arbetslivstjänster och Aske kursgård.
Mål För innevarande budgetår finns följande övergripande mål för AMV:
Hålla nere vakanstiderna för lediga platser.
Minska långtidsarbetslösheten.
Motverka långa tider utan arbete. Regeringen anser att de övergripande målen bör vara oförändrade budgetåret 1998. Enligt regeringen är en grundläggande uppgift för arbetsförmedlingarna att snabbt och effektivt tillsätta lediga platser med lämpliga sökande. Härigenom motverkas inflationsdrivande ?flaskhalsar? och långa tider av arbetslöshet samtidigt som tillväxten påskyndas. Konjunkturuppgången skall utnyttjas till att stärka de svagares ställning på arbetsmarknaden. Regeringen anser vidare att decentraliseringen och förenklingen av arbetsmarknadspolitiken måste fortsätta. Åtgärder för att motverka ?flaskhalsar? och bekämpa ungdomsarbetslösheten skall prioriteras. Vidare skall arbetet med att bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden fortsätta.
Motioner I en motion behandlas en fråga som rör det övergripande målet för AMV:s verksamhet. Vänsterpartiet föreslår i motion A310 (yrk. 3) att målen för Arbetsmarknadsverket bör kompletteras med ett fjärde mål, att bryta den könssegregerade arbetsmarknaden. Vidare föreslår Vänsterpartiet att Riksrevisionsverket ges i uppdrag att utvärdera jämställdhetseffekterna av de yrkesuppdelade arbetsförmedlingarna (yrk. 4).
Utskottets ställningstagande Utskottet som delar Vänsterpartiets syn på vikten av att bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden kan konstatera att regeringen i budgetpropositionen lagt fram förslag om övergripande mål för hela utgiftsområdet. Utskottet har redogjort för dessa mål vid redovisningen av under avsnittet Allmän inriktning av politiken. Ett av de övergripande målen för utgiftsområdena skall vara att uppnå jämställdhet mellan kvinnor och män i arbets- och samhällsliv. Utskottet kan vidare konstatera att det framgår av de mer generella riktlinjerna för den arbetsmarknadspolitiska verksamheten inom Arbetsmarknadsverket att man skall verka för mäns och kvinnors lika rätt till arbete på lika villkor och motverka en könsuppdelad arbetsmarknad. Med hänvisning till detta kan det inte anses påkallat med ytterligare målangivelser. Utskottet avstyrker därför Vänsterpartiets motion i denna del. När det sedan gäller förslaget om att Riksrevisionsverket skall få i uppdrag att utvärdera jämställdhetseffekterna av de yrkesuppdelade arbetsförmedlingarna kan utskottet i nuläget inte ställa sig bakom förslaget. Med hänsyn till det anförda avstyrker utskottet motion A310 yrkandena 3 och 4
A1. Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader
Propositionen ------------------------------------------ |1997|Anslag |4 418 1181|Utgiftsprognos|4 338 000| ------------------------------------------ |1998|Förslag|4 118 585| | | ------------------------------------------ |1999|Beräknat|3 609 322| | | ------------------------------------------ |2000|Beräknat|3 681 183| | | ------------------------------------------ 1 Beloppen anges i tusental kronor. Från anslaget finansieras kostnader för personal och lokaler samt andra förvaltningskostnader vid Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), länsarbetsnämnder, arbetsförmedlingar samt vid arbetsmarknadsinstitut (AMI). Under anslaget redovisas också den avgiftsfinansierade verksamheten vid Aske kursgård. Under innevarande budgetår finansieras från anslaget tillfälliga personalförstärkningar vid arbetsförmedlingar och arbetsmarknadsinstitut med 600 miljoner kronor. Medel för detta har tidigare varit anvisade under anslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Vidare har av anslaget avsatts 20 miljoner kronor för projekt som syftar till att utveckla effektivare arbetsformer vid arbetsförmedlingar och arbetsmarknadsinstitut. Regeringen bedömer att det även för budgetåret 1998 finns ett stort behov av tillfälliga personalförstärkningar så att kvaliteten på förmedlingsarbetet upprätthålls. Särskilt viktigt är enligt regeringen arbetet med vägledningsinsatser för att bl.a. bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden samt med införande av individuella handlingsplaner. Regeringen har därför även för budgetåret 1998 beräknat 600 miljoner kronor under anslaget för att möjliggöra tillfälliga personalförstärkningar vid arbetsförmedlingar och arbetsmarknadsinstitut. Vidare föreslår regeringen att AMS för sin tillsynsverksamhet beträffande arbetslöshetsförsäkringen skall tilldelas 14 miljoner kronor från arbetsmarknadsavgiften.
Motionerna Moderata samlingspartiet föreslår i partimotion A229 (yrk. 5) att riksdagen för budgetåret 1998 under anslaget anvisar 4 068 585 000 kr. Partiet anser att den reformering av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna som partiet förespråkar minskar utgiftsbehovet under anslaget med 50 000 000 kr. I partimotion A259 förklarar Folkpartiet att man inte anser att det är nödvändigt med några personalförstärkningar. Enligt Folkpartiet finns det ingen anledning att anställa fler vid arbetsförmedlingarna utan att först analysera vad tidigare anslagna medel har använts till (yrk. 26 delvis). Miljöpartiet hävdar i motion A309 (yrk. 4 delvis) att partiets förslag om att slå samman arbetsförmedlingar och försäkringskassor på lokal nivå kommer att ge avsevärda minskningar i de administrativa kostnaderna på sikt. För år 2000 har Miljöpartiet räknat med kostnadsbesparingar på ca 5 % eller 180 miljoner kronor. Kristdemokraterna anser i partimotion A269 (yrk. 7) att det är en riktig åtgärd med tillfälligt extra tillskott till arbetsförmedlingsverksamheten. Partiet är dock inte övertygat om att de tillskjutna medlen bör användas till traditionella metoder mot bakgrund av att det på senare tid har etablerats ?jobbcentrum? med lyckade resultat. Partiet anser därför att en del av tillskottet bör kunna användas för att stimulera fler att starta jobbcentrum. Vidare förordar partiet att AMS får stabskaraktär och att länsarbetsnämnderna regionaliseras eller samordnas med länsstyrelsernas verksamhet. Sammantaget innebär dessa förändringar att anslaget kan reduceras med 100 miljoner kronor (yrk. 33 delvis). Marianne Carlsson m.fl. (s) anser i motion A226 att genom ökade insatser för nykooperativt företagande skulle många nya arbetstillfällen kunna skapas och detta till en betydligt lägre kostnad än i dag. Motionärerna föreslår därför en ökad andel statsbidrag till de lokala kooperativa utvecklingscentrumen (LKU) och till fortbildning av handläggare vid ALMI-kontor och arbetsförmedlingar till kooperativa handläggare. Höjningarna av statsbidragen skall finansieras genom en omfördelning av resurserna från AMS. Enligt Birgitta Gidholm (s) i motion A246 har arbetsförmedlingen i Gällivare en mycket ansträngd personalsituation. Hon föreslår därför att de medel som anvisas i budgeten för personalförstärkningar inom arbetsförmedlingarna även kommer arbetsförmedlingen i Gällivare till del.
Utskottets ställningstagande I det rådande arbetsmarknadsläget är det enligt utskottet angeläget att arbetsförmedlingarna erhåller tillräckliga resurser för att kunna klara det stora antalet arbetssökande på ett tillfredsställande sätt. Särskilt viktigt är det att långtidsarbetslösa får individuella handlingsplaner. För att göra en korrekt och framåtsyftande handlingsplan krävs särskild kompetens och tid. En handlingsplan skapar förutsättningar för att kunna möta de krav som ställs i ett föränderligt arbetsliv. Genom handlingsplanen förbereds den enskilde på de nya yrken och utbildningar som växer fram. En kvalificerad vägledningsinsats kan även stimulera arbetslösa att pröva nya yrkesområden och yrkesutbildningar, vilket kan medverka till att den könsuppdelade arbetsmarknaden bryts. Utskottet, som anser att arbetsförmedlingsverksamheten i första hand är en statlig uppgift, delar inte Kristdemokraternas uppfattning att en del av de extra medlen för personalförstärkningar skall gå till s.k. jobbcentrum. Utskottet, som i stället håller med regeringen om att det bör tillskjutas medel för tillfälliga personalförstärkningar hos arbetsförmedlingarna, ställer sig därför inte bakom Kristdemokraternas förslag. Utskottet kan inte heller ansluta sig till Moderaternas förslag till besparingar. Detta förslag bygger på att de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna reformeras på ett sätt som kraftigt avviker från utskottets uppfattning i dessa frågor. När det gäller Miljöpartiets beräkningar delar utskottet inte partiets förslag till organisation. Utskottet instämmer därför inte i Miljöpartiets beräkningar om framtida medelsbehov. Däremot delar utskottet den uppfattning som kommer till uttryck i motion A226 om att kooperativt företagande kan leda till att nya arbeten skapas. Som framgår av utskottets behandling ovan av motion A265 har regeringen avsatt 10 miljoner kronor utöver vad som tidigare anslagits till stöd för kooperativ utveckling. Därför är utskottet inte berett att biträda det förslag som framställs i motionen. När det slutligen gäller förslaget i motion A246 kan utskottet konstatera att det ankommer på respektive länsarbetsnämnd att bestämma hur medelsfördelningen skall ske på lokal nivå. Utskottet anser därför att det inte är påkallat med något tillkännagivande med anledning av vad som anförts i motionen. Sammanfattningsvis ställer sig utskottet bakom regeringens förslag till medelsanvisning. Utskottet återkommer till förslaget och motionerna A226, A229 (yrk. 5), A259 (yrk. 26 delvis), A269 (yrk. 7 och 33 sistnämnda delvis) och A309 (yrk. 4 delvis) i avsnittet Sammanfattande bedömning av budgetförslagen och medelsanvisning på utgiftsområde 14 nedan.
A2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
Omfattning och inriktning
Propositionen -------------------------------------------- |1997|Anslag |26 612 7271|Utgiftsprognos|26 365 7392| -------------------------------------------- |1998|Förslag|21 043 793| | | -------------------------------------------- |1999|Beräknat|23 463 212| | | -------------------------------------------- |2000|Beräknat|22 955 472| | | -------------------------------------------- 1 Beloppen anges i tusental kronor 2 I detta belopp ingår en beräknad förbrukning under år 1997 på 4 177 091 tkr på reservationsanslaget A 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1995/96 Från anslaget finansieras åtgärderna arbetsmarknadsutbildning, arbetsplatsintroduktion (API), datortek, arbetslivsutveckling (ALU), starta- eget bidrag samt ersättning till dem som deltar i yrkesinriktad rehabilitering vid arbetsmarknadsinstitut. Vidare finansieras från anslaget utbildningsvikariat, bidrag till utbildning inom företag, rekryteringsstöd och beredskapsarbete. Regeringen föreslår att vissa av dessa åtgärder från och med budgetåret 1998 skall ersättas av en ny åtgärdsform benämnd individuellt anställningsstöd. Därutöver finansieras från anslaget kostnader för interpraktikstipendier, ersättning till kommuner och landsting för kostnader i samband med offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa (OTA) samt ersättning till kommunerna för deras ansvar för ungdomar. Slutligen finansieras flyttningsbidrag, utredningskostnader, informationsinsatser, försäkringskostnader, arbetshjälpmedel, otraditionella insatser, försöksverksamhet med sysselsättningsskapande åtgärder samt särskilda medel från anslaget. Riksdagen förutsatte för budgetåret 1997 att omfattningen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärder som finansieras via anslaget skulle uppgå till 228 000 personer i genomsnitt år månad, det s.k. volymmålet. Vid bedömningen av vårpropositionen beslutade riksdagen, i enlighet med regeringens förslag på tilläggsbudget till statsbudgeten för år 1997, att 2 214 miljoner kronor skulle föras bort från anslaget (prop. 1996/97:150, bet. 1996/97:Fi20, rskr. 1996/97:284). Samtidigt minskades kravet på omfattningen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärder som finansieras från anslaget till 207 000 personer i genomsnitt per månad. Enligt regeringens bedömning kommer emellertid AMV att få svårt att nå upp till denna omfattning, vilket innebär att ett anslagssparande kommer att uppstå. Regeringen har beräknat anslagssparandet till 1 300 miljoner kronor. Därför har regeringen i tilläggsbudget till statsbudgeten föreslagit att anslagssparandet i första hand skall användas till en satsning på IT-utbildning (prop. 1997/98:1). Regeringen har emellertid poängterat att AMV:s uppdrag att sysselsätta 207 000 personer i genomsnitt per månad i arbetsmarknadspolitiska åtgärder kvarstår. För budgetåret 1998 kommer regeringen att ge AMU i uppdrag att sysselsätta 192 000 personer i genomsnitt per månad i arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Motionerna Vänsterpartiet anser i partimotion A310 att det inte behövs något uttryckligt volymkrav för AMV vid sidan av de övergripande målen och de preciserade verksamhetsmålen. Genom att inte ställa upp volymkrav får AMS, länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingsnämnderna bättre förutsättningar att göra effektiva prioriteringar i enlighet med de verkliga behoven på olika delarbetsmarknader (yrk. 5). I kommittémotion A269 konstaterar Kristdemokraterna att en mer flexibel och lokal arbetsmarknadspolitik inte gör det möjligt att exakt bestämma hur många människor som skall finnas i åtgärder. Partiet föreslår därför att nivån på antalet personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder skall anges i intervall i stället för i bestämda tal (yrk. 8). Vidare anser partiet att det måste anläggas en helhetssyn på utvärderingen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna så att det går att avläsa hur många som får reguljärt arbete efter en sådan åtgård (yrk. 9). Även Eva Björne (m) behandlar i sin motion A204 omfattningen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Volymmålet innebär att arbetsförmedlarna tvingas att välja så billiga åtgärder som möjligt därför att anvisade medel inte räcker till nödvändiga insatser. Anvisade åtgärder kan därför upplevas som meningslösa. Motionären föreslår därför att medlen under anslaget lämnas utan detaljstyrning och volymmål (yrk. 1). Kjell Ericsson och Eskil Erlandsson (båda c) framhåller i motion A277 att arbetslösa kan anvisas ca 20 olika slag av åtgärder av arbetsmarknadskaraktär. Dessa åtgärder har tillkommit under en lång följd av år och är enligt motionärerna ibland både överlappande och kolliderande. Motionärerna föreslår därför att man slår samman de flesta åtgärderna till en åtgärd. Dessutom bör det skapas ett enhetligt ersättningssystem med prövning av en enda huvudman för alla som deltar i åtgärder. Frank Lassen och Jarl Lander (båda s) framför i motion A288 en likartad åsikt. Motionärerna föreslår att det tillsätts en utredning med syfte att förenkla regelverket kring de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Nikos Papadopolous (s) påpekar i sin motion A237 att arbetsgivarna är försiktiga när de skall anställa långtidsarbetslösa. Detta beror enligt motionären bl.a. på de höga arbetsgivaravgifterna och att personerna varit arbetslösa under en längre tid. I motion A306 förklarar Lennart Klockare m.fl. (s) att på grund av de begränsningsregler som finns i arbetslöshetsförsäkringen i fråga om de deltidsarbetslösa har många av dem valt att sluta sina arbeten för att inte riskera att stå utan ersättning från försäkringen. Motionärerna begär därför att den utredning snarast tillsätts som regeringen aviserade våren 1997 för att se över deltidsreglerna.
Utskottets ställningstagande Som framgår av redogörelsen ovan har AMV under år 1997 haft svårt att uppfylla det volymkrav som ställts på verket vad gäller den mängd arbetsmarknadspolitiska åtgärder som skall uppnås inom ramen för tilldelade medel. I samband med utskottets behandling av budgetpropositionen för innevarande år (1996/97:AU1) ansåg utskottet att regeringens mål var högt ställt i förhållande till de resurser som ställts till förfogande. Utskottet varnade för att volymkravet inte fick ställas så högt att kvaliteten på åtgärderna försämrades. Det volymmål som regeringen valde innebar enligt AMS att huvuddelen av de personer som omfattades av arbetsmarknadspolitiska åtgärder skulle komma att erhålla arbetslivsutveckling eller arbetsplatsintroduktion. Utskottet utgick från att om det blev svårt för AMV att uppnå totalvolymen skulle regeringen återkomma till riksdagen i frågan, vilket också skedde i samband med årets vårproposition. Det av regeringen föreslagna volymmålet för budgetåret 1998 är enligt utskottets mening mer realistiskt och borde vara möjligt för AMV att uppnå. Den aktiva arbetsmarknadspolitiken bygger på att så många arbetslösa som möjligt erhåller åtgärder av olika slag. Genom att delta i åtgärder minskar risken för den arbetslöse att passiviseras. Enligt vad utskottet har erfarit finns det en risk att den väntade konjunkturuppgången under kommande vår kan leda till s.k. flaskhalseffekter. Detta fenomen beror bl.a. på att när efterfrågan stiger inom näringslivet stiger även behovet av välutbildad arbetskraft. I AMS prognos för utvecklingen på arbetsmarknaden som presenterades den 24 november 1997 påpekas att det är brist på viss arbetskraft. Det gäller framför allt kvalificerad personal inom data, konstruktion och tillverkning samt lärare. Vidare finns det en risk för att det inom vård och omsorg kan bli svårt att få tag på vissa specialister. Närmare 40 % av företagen inom me- tallindustrin uppger att de har svårigheter att rekrytera yrkesarbetare. Motsvarande andel är inom transportmedelsindustrin drygt 30 %. Enligt AMS kan volymmålet för år 1998 innebära en konflikt med målsättningen att begränsa bristen på arbetskraft. För att komma till rätta med flaskhalseffekterna krävs ytterligare utbildningsinsatser så att efterfrågan på utbildad arbetskraft kan tillgodoses. Risken är annars att inflationen ökar. Det är framför allt korta yrkesinriktade specialistutbildningar som är nödvändiga. Med hänsyn till vad som anförts anser utskottet att det det viktigt att regeringen och berörda myndigheter noggrant följer denna utveckling. Om regeringen skulle finna att volymmålet innebär en faktisk begränsning vad gäller de ekonomiska möjligheterna att anordna utbildningar bör volymmålet få stå tillbaka. Utskottet anser att om en sådan situation skulle uppstå så bör regeringen vara fri att ändra det uppsatta målet. Detta bör ges regeringen till känna. Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att företagen har ett stort ansvar att se till att deras anställda fortlöpande får nödvändig kompetensutveckling så att de därigenom är bättre rustade för den framtida arbetsmarknaden. Utskottet återkommer till frågan om tillkännagivandet och motionerna och A204 (yrk. 1) och A310 (yrk. 5) under avsnittet Sammanfattande bedömning av budgetförslagen och medelsanvisning på UO14 nedan. När det sedan gäller Kristdemokraternas förslag att man skall utveckla nya beräkningssätt och och utvärderingssystem vad gäller de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna vill utskottet erinra om att det har inrättats ett institut för arbetsmarknadspolitisk utvärdering som har verkat sedan den i 1 januari 1997. Institutets uppgift är att göra löpande utvärderingar av arbetsmarknadspolitiken. Institutet skall initiera och genomföra olika arbetsmarknadspolitiska insatser inom flera olika politikområden. Enligt utskottets mening finns det därför inget skäl till något tillkännagivande med anledning av motion A269 yrkandena 8 och 9. Med hänsyn till det anförda avstyrks nämnda motion. Utskottet övergår härefter till den fråga som har aktualiserats i motionerna A277 och A288 och som rör förenklingar av regelverket för de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Utskottet vill i denna del anföra följande. Vid en genomgång av de åtgärder som finns inom de båda utgiftsområdena 13 och 14 kan det konstateras att dessa uppgår till ett tjugotal. Regelsystemet är omfattande. Det kan vara mycket svårt både att få en överblick av åtgärderna och av vad som gäller för en viss enskild åtgärd. Detta förhållande uppmärksammades av Arbetsmarknadspolitiska kommittén som i sitt slutbetänkande Aktiv arbetsmarknadspolitik (SOU 1996:34) bl.a. föreslog ett förändrat åtgärdssystem. Ett sådant skulle bättre uppfylla de mål som arbetsmarknadspolitiken enligt kommittén borde ha och som fr.o.m. innevarande budgetår gäller som övergripande mål för AMV. Dessa mål var följande. * Hålla nere vakanstiderna * Motverka långa tider utan reguljärt arbete (långtidsinskrivningar vid förmedlingen) * Minska långtidsarbetslösheten Kommittén ansåg att det med utgångspunkt från målen var angeläget att det ?tungrodda? åtgärdssystemet förenklades och effektiviserades. Antalet åtgärder borde enligt kommittén begränsas och regelsystemet bli mer överskådligt. Kommittén angav också vilka åtgärder som den ansåg borde finnas i fortsättningen. Åtgärderna som kommittén föreslog var följande. * Stöd till geografisk rörlighet * Arbetsmarknadsutbildning och utbildningsvikariat i någon form * Praktik som i huvudsak överensstämde med API * Projektarbete * Starta-eget-bidrag * Otraditionella insatser * Åtgärder för arbetshandikappade Det kan noteras att vid tidpunkten för kommitténs slutbetänkande fanns det ca 15 arbetsmarknadspolitiska åtgärder, alltså färre än i dag. Åtgärderna finns för övrigt redovisade i en bilaga till slutbetänkandet. Som framgår av propositionen har regeringen påbörjat ett arbete med att förenkla regelverket och minska antalet arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Som ett led i detta arbete föreslås införandet av ett nytt, enhetligt anställningsstöd, vilket utskottet behandlar i det följande. Utskottet anser att förenklingsarbetet är mycket viktigt och bör intensifieras. Genom förenklingar av regelverk och minskningar av antalet åtgärder skulle det vara lättare både för dem som handlägger frågorna och för de arbetslösa själva att få en överblick av de möjligheter som står till buds. Utskottet anser dock inte att det är nödvändigt med ett tillkännagivande i denna del utan förutsätter att regeringen i sitt fortsatta arbete särskilt beaktar möjligheterna att genomföra förenklingar. Med hänsyn till det anförda avslår utskottet motionerna i den mån de inte kan anses tillgodosedda genom vad utskottet anfört. När det sedan gäller de frågor som behandlas i motion A237 om långtidsarbetslösa vill utskottet poängtera att detta är en prioriterad grupp. Flera arbetsmarknadspolitiska åtgärder är utformade för att stimulera att arbetsgivaren väljer att anställa en långtidsarbetslös. Med hänsyn till det anförda anser utskottet det inte är nödvändigt med något särskilt tillkännagivande i denna del. Utskottet avstyrker därför motionen. Som motionärerna mycket riktigt påpekar i motion A306 aviserade regeringen i propositionen 1996/97:197 våren 1997 att den avsåg att tillsätta en utredning som skulle analysera frågan om en tidsbegränsad ersättningsrätt i arbetslöshetsersättningen. Utredningen skulle också få i uppdrag att med förtur utreda borttagandet av deltidsbegränsningen i arbetslöshetsförsäkringen. Utskottet, som kan konstatera att utredningen ännu inte är tillsatt, förutsätter att regeringen snarast tillser att de deltidsarbetslösas ersättningsrätt utreds. Med hänsyn till det anförda avstyrker utskottet motion A306 i den mån den inte kan anses tillgodosedd genom vad utskottet anfört.
Riksdagens revisorers förslag (1996/97:RR10) angående undanträngningseffekter
Undanträngningseffekter
Allmänt Riksdagens revisorer har granskat undanträngningseffekter på arbetsmarknaden. Ämnet för granskningen var ett av dem som föreslogs av arbetsmarknadsutskottet vid sammanträde den 14 februari 1995 (dnr 1994/95:U17). I rapport 1996/97:2 Undanträngningseffekter på arbetsmarknaden redovisar revisorerna resultatet av granskningen. Rapporten har remissbehandlats. I revisorernas förslag till riksdagen (1996/97:RR10) angående undanträngningseffekter redovisas granskningen. Revisorerna har i huvudsak begränsat sin granskning till vad som brukar benämnas direkta undanträngningseffekter av vissa efterfråge- och utbudspåverkande arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Deras överväganden förs fram under tre rubriker, nämligen 1. utformning av åtgärder, 2. genomförande och kontroll, 3. utvärdering och resultatanalys. Punkterna behandlas i det följande under särskilda rubriker. För punkterna 1 och 2 begär revisorerna tillkännagivanden till regeringen.
Utformning av åtgärder
Revisorernas förslag Revisorerna framhåller inledningsvis att undanträngning i de fall den bereder svagare grupper möjlighet att få arbete, om än på konkurrenskraftigare gruppers bekostnad, kan vara positiv och att således undanträngning inte i alla fall är av negativ natur. Enligt revisorernas uppfattning bör Arbetsmarknadsdepartementet genomföra en analys av de olika arbetsmarknadspolitiska åtgärderna och hur de kan tänkas påverka graden av undanträngning samt vilka effekter som är eftersträvansvärda eller inte. Det är enligt revisorerna därför tillfredsställande att regeringen gett AMS i uppdrag att studera undanträngningen för samtliga åtgärder och att en rapport skall vara färdig till i november 1997. Viktiga aspekter i en sådan studie bör vara att analysera det förhållandet att flera av åtgärderna förefaller ha skilda effekter på kort och lång sikt, volymmässiga förändringar, vilka uppgifter eller anställningar stöden skall avse, vilka grupper och sektorer stöden skall riktas mot, vilka effekter stöden kan tänkas ha i olika sektorer och konjunkturanpassningens betydelse. Analysen bör också ta upp frågan huruvida de efterfrågepåverkande faktorerna huvudsakligen är inriktade mot den offentliga sektorn, något som AMS inte anser vara fallet, och om detta kan bero på att undanträngningseffekterna bedöms som större inom det enskilda näringslivet. Med utgångspunkt i denna AMS-studie och departementets egna analyser bör regeringen för riksdagen presentera en samlad bedömning av arbetsmarknadspolitiska åtgärders undanträngningseffekter.
Motionerna Hans Andersson och Ingrid Burman (v) biträder i motion 1996/97:A51 revisorernas förslag men anser dessa vara modesta och mycket allmänt hållna. De framhåller att det borde ha varit möjligt att göra en mer genomarbetad studie som kunnat tjäna som relevant underlag för de arbetsmarknadspolitiska besluten i framtiden. Revisorernas begränsning av perspektivet till att avse kontroll och uppföljning samt vissa aspekter som rör åtgärdernas utformning är olycklig. Den volymökning och kvalitetssänkning som skett inom arbetsmarknadspolitiken har inte varit förenlig med att upprätthålla effektivitet inom området. En diskussion om undanträngningseffekter måste enligt motionärernas uppfattning ägna stort intresse åt detta förhållande för att vara relevant. Omläggningen av arbetsmarknadspolitiken från kompetensutveckling till sysselsättningsskapande åtgärder har enligt motionärerna haft negativa effekter. Över huvud taget blandas olika ambitioner ihop, och revisorernas skrivelse är inte heller särskilt klargörande i detta hänseende. Att öka den reguljära sysselsättningen i ett givet tidsperspektiv är en sak. Att förbättra arbetsmarknadens funktionssätt är en annan. Att förhindra utslagning och social marginalisering genom meningsfyllda aktiviteter är också en annan sak. Konjunkturpolitiska efterfrågestimulanser inom arbetsmarknadspolitiken har vissa effekter på arbetsmarknaden. Strukturpolitiska och kompetenshöjande åtgärder har helt andra effekter. Arbetsmarknadspolitik kan aldrig ersätta andra nödvändiga politiska beslut. Det är ett tilläggsområde som bör styras av tydliga syften och relativt snäva operationella mål. I motionen framhålls vidare att undanträngning inte är ett särskilt väldefinierat begrepp. Enligt motionärerna borde granskningen mer ha analyserat denna begreppsutredning i förhållande till de arbetsmarknadspolitiska syftena. En vidare analys bör göras som är konkret och verklighetsnära. Motionärerna föreslår uttalanden av riksdagen dels om arbetsmarknadspolitikens inriktning och omfattning (yrk. 1), dels om vad som i motionen anförts om analys av undanträngningsproblemet (yrk. 3). I motion 1996/97:A50 av Dan Ericsson m.fl. (kd) har motionärerna inga invändningar mot att regeringen för riksdagen redovisar en analys av de arbetsmarknadspolitiska åtgärdernas undanträngningseffekter. Man anser dock att regeringen skall ta till sig den forskning som finns på området och nu inte genomföra förslag till arbetsmarknadspolitiska åtgärder som uppenbart leder till undanträngningseffekter. Enligt motionärerna är förslaget om resursarbeten det tydligaste exemplet på detta (yrk. 1).
Utskottets ställningstagande Utskottet vill inledningsvis något beröra begreppet undanträngningseffekt. Direkta undanträngningseffekter brukar delas upp i två typer av effekter. För det första kan en arbetsmarknadspolitisk åtgärd innebära att en anställning som ändå skulle komma till stånd subventioneras. Konsekvensen av denna effekt är att arbetsgivaren får en inte planerad vinstökning. För det andra kan den subvention som uppstår genom åtgärden förändra de relativa lönekostnaderna mellan olika grupper av arbetskraft. Detta kan ge en substitutionseffekt. Innebörden är att arbetsgivaren finner det lönsamt att ersätta ordinarie arbetskraft eller sådan som annars skulle anställas med den arbetskraft som subventioneras. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder som kan leda till undanträngning av sysselsättning i andra sektorer i ekonomin än de som stöden är direkt inriktade på brukar benämnas indirekta undanträngningseffekter. Om exempelvis subventionen påverkar konkurrensförhållandena mellan företag uppkommer en indirekt undanträngningseffekt. Till revisorernas rapport är bilagd en av docent Anders Forslund vid Uppsala universitet utförd statistisk beräkning av undanträngningens storlek. Forslunds studie visar på undanträngningseffekter av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna beredskapsarbeten, ALU, ungdomsåtgärder och arbetsmarknadsutbildning. Utbildningsvikariat medförde ingen undanträngningseffekt. De kortsiktiga och långsiktiga effekterna föreföll enligt studien vara olika beroende på åtgärd. Beredskapsarbeten och ungdomsinsatser har enligt studien starka undanträngningseffekter även långsiktigt, medan övriga åtgärder föreföll leda till betydligt lägre undanträngning på lång än på kort sikt. Denna rapport har kommenterats av Karl- Martin Sjöstrand vid Arbetsmarknadsstyrelsens utredningsenhet i anslutning till AMS remissyttrande över revisorernas rapport. Sjöstrands utvärdering visar på mindre effekter i allmänhet och i vissa fall även positiva sysselsättningseffekter. Dessa två studier har i sin tur kommenterats av professor Karl-Gustaf Löfgren och forskarassistent Magnus Wikström vid Umeå universitet. De anser att det finns brister i båda de föregående undersökningarna. Löfgren och Wikström anser att endast ungdomspraktik har långsiktiga negativa effekter på sysselsättningen medan övriga åtgärder saknar undanträngningseffekt. AMS har på regeringens uppdrag analyserat undanträngningseffekter av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. En rapport, Ura 1997:12 Åtgärdernas undanträngningseffekter, har nyligen överlämnats till regeringen. Resultaten bygger på enkäter till arbetssökande som under april 1997 avslutade en arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Sammanfattningsvis ger undersökningen vid handen att undanträngningseffekten är större ju närmare åtgärden ligger en reguljär anställning. Sådana effekter ses vid rekryteringsstöd och utbildningsvikariat. För dessa åtgärder kan dock en viss undanträngning vara avsiktlig. ALU och kommunalt ungdomsprogram visar på liten undanträngning. Vidare har AMS funnit att vissa faktorer tycks öka risken för undanträngning. Dessa faktorer är att arbetsställena har fler än två anställda, att arbetsställena har flera personer som samtidigt deltar i åtgärd, att arbetsgivarna är privata eller att åtgärdsdeltagarna tidigare haft sysselsättning på arbetsstället. Enligt AMS förefaller inte åtgärdsvolymen på orten eller den lokala arbetslösheten påverka risken för undanträngning. Det nu anförda visar enligt utskottets uppfattning på betydande osäkerhet vad gäller undersökningar av undanträngningseffekter. Sådan osäkerhet kan ha flera orsaker beroende på bl.a. vilken mätmetod som används. De redovisade undersökningarna visar att statistiska beräkningar pekar på större undanträngningseffekter medan däremot enkätundersökningar pekar på mindre sådana effekter. Utskottet vill också framhålla att arbetsmarknadspolitiken inte är statisk utan dynamisk och varierar över tiden och att det därför är väsentligt att man vid undersökningar också är medveten om vad som hela tiden sker inom detta område. AMS framhåller att det fortfarande råder osäkerhet om hur stora undanträngningseffekterna av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna är och att man planerar ytterligare två undersökningar under år 1998. Dessutom skall motsvarande undersökningar som riktar sig till arbetsgivare göras. Utskottet ser det mot denna bakgrund som värdefullt att frågor om undanträngningseffekter med avseende på olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder studeras och belyses i olika undersökningar. Samtidigt vill utskottet också peka på att åtgärder många gånger företas i medvetande om att undanträngningseffekter kan komma att uppstå men att åtgärderna ändå kan anses motiverade. Regeringen har i budgetpropositionen angett att tendenser till undanträngningseffekter av statliga åtgärder skall motverkas. Utskottet utgår från att regeringen fortsättningsvis följer utvecklingen. Något särskilt tillkännagivande med anledning av revisorernas förslag synes emellertid inte vara påkallat. Utskottet avstyrker också motionerna 1996/97:A51 yrkandena 1 och 3 samt 1996/97:A50 yrkande 1.
Genomförande och kontroll
Revisorernas förslag Av rapporten framgår den viktiga roll som AMS har beträffande bl.a. frågor om kontroll och uppföljning. Dock kan konstateras att undanträngningsproblematiken inte får tillräcklig uppmärksamhet hos arbetsförmedlingar och länsarbetsnämnder. De stora sökande- och åtgärdsvolymerna har gjort det svårare för arbetsförmedlingarna att hålla regelbunden kontakt med personer i åtgärder och att utföra arbetsplatsbesök. I rapporten noteras också att det ställs krav på att arbetstagarorganisationerna skall lämna yttrande om undanträngningseffekter, men att organisationerna yttrar sig i varierande grad. Vidare konstateras i rapporten att AMS riktlinjer för länsarbetsnämndernas och arbetsförmedlingarnas verksamhet bör ange tänkbara metoder för att nå uppsatta mål för att dämpa undanträngningseffekter. Enligt revisorerna har problemet med undanträngning inte beaktats tillräckligt inom Arbetsmarknadsverket, bl.a. vad avser kontrollsystemet. De volymmässiga krav som ställs på AMS kan leda till att kvaliteten på de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna reduceras. Revisorerna anser inte att det finns något egenvärde i att redovisa en stor åtgärdsvolym som inte uppfyller rimliga krav på kvalitativt innehåll. Enligt revisorerna bör AMS få i uppdrag att gå igenom de mekanismer som utnyttjas lokalt och regionalt för att hantera och kontrollera undanträngning. AMS bör också överväga arbetsplatsbesök och enkätuppföljning som möjliga kontrollinstrument. Vikten av att yttranden från arbetstagarorganisationerna begärs bör markeras genom att ett uttryckligt krav införs förordningsvägen alternativt i instruktionen för Arbetsmarknadsverket.
Motionerna Hans Andersson och Ingrid Burman (v) framhåller i motion 1996/97:A51 att statsmakternas beslut om resurstilldelning och volymkrav har försatt arbetsmarknadsmyndigheterna i en omöjlig situation. När det gäller att utan negativa bieffekter uppnå de arbetsmarknadspolitiska målsättningarna bör det ändå noteras att mycket kunde göras för att förbättra de konkreta åtgärdsplaceringarna. Det är särskilt viktigt att inte arbetsplatser slentrianmässigt utnyttjas för åtgärdsplatser gång efter gång. Om upprepade placeringar planeras måste särskild uppföljning ske av utbildningsinnehåll och av att inte ordinarie arbete utförs. Arbetsplatsbesök bör rutinmässigt utnyttjas för kontroll av åtgärdernas utformning. Enligt motionärernas mening är det av särskild vikt att de individuella handlingsplanerna innehåller avstämningspunkter, rapporter och kontroll som positivt kan bidra till åtgärdernas effektivitet. Motionärerna föreslår mot bakgrund av detta ett tillkännagivande om rutiner och kontroll (yrk. 4). I motion 1996/97:A50 anför Dan Ericsson m.fl. (kd) att det inte är ett egenvärde att redovisa stor åtgärdsvolym utan att det väsentliga är att mäta åtgärdernas effektivitet. Några absoluta tal för antalet personer i åtgärder bör inte fastställas. Man bör i stället arbeta med intervall och därmed ha flexibilitet för att kunna sätta in mer av kvalitetsåtgärder som leder till ordinarie arbeten. Motionärerna föreslår ett tillkännagivande om en mer kvalitetsinriktad arbetsmarknadspolitik (yrk. 2).
Utskottets ställningstagande Utskottet delar revisorernas uppfattning att frågor om kontroll och uppföljning är viktiga och att undanträngningseffekter därvidlag bör uppmärksammas. Med de stora åtgärdsvolymer som förekommit under i stort sett hela 1990-talet är det dock ofrånkomligt med vissa undanträngningseffekter, och volymerna har också försvårat bl.a. kontrollfunktionen. Stora volymer som i vissa fall kan innebära en försämrad åtgärdskvalitet har dock varit nödvändiga i det arbetsmarknadsläge som rått hittills under 1990-talet. Arbete i syfte att höja åtgärdskvaliteten pågår också. Revisorerna uppmärksammar vidare vikten av att yttranden från arbetstagarorganisationerna begärs om undanträngningseffekter. I budgetpropositionen poängteras att i ett läge med tecken på en konjunkturförbättring är det särskilt viktigt att tendenser till bl.a. undanträngningseffekter motverkas och att en av prioriteringarna för år 1998 därvidlag är förstärkt fackligt samråd. Det är dock enligt utskottets mening givet att problematiken med undanträngning såväl regionalt som lokalt måste uppmärksammas och att AMS därvid överväger olika metoder som kan medföra ökad effektivitet vad gäller kontroll och uppföljning. Med hänvisning till det anförda anser utskottet att något tillkännagivande med anledning av revisorernas förslag inte kan anses påkallat. Utskottet avstyrker också motionerna 1996/97:A51 yrkande 4 och 1996/97:A50 yrkande 2.
Utvärdering och resultatanalys
Revisorernas överväganden I rapporten poängteras att flertalet av de studier i vilka undanträngnings- effekter har analyserats inte är invändningsfria och att resultaten är osäkra, men också att sådana effekter förekommer, vilket är ett reellt problem. Enligt revisorerna pekar resultaten av granskningen på att det finns behov av utvärderingar och forskning. Revisorerna konstaterar också att ekonometriska studier av undanträngningseffekter av arbetsmarknadspolitiska åtgärder är förknippade med osäkerhet. Även om stor osäkerhet råder beträffande problemet med undanträngning kan frågan inte negligeras. Revisorerna noterar att ett nytt institut för arbetsmarknadspolitisk utvärdering inrättats under Arbetsmarknadsdepartementet och utgår från att institutet kommer att genomföra ytterligare utvärderingar av undanträngningseffekter. För övrigt har departementet därutöver möjlighet att initiera ytterligare studier inom detta område. Mot denna bakgrund finner revisorerna inte anledning föreslå någon särskild åtgärd.
Motion Hans Andersson och Ingrid Burman (v) konstaterar i motion 1996/97:A51 att revisorerna noterat att flertalet av de studier i vilka undanträngningseffekter har analyserats inte är invändningsfria och att resultaten är osäkra. Motionärerna kan dela uppfattningen att det behövs ytterligare studier. De förutsätter dock att studierna uppfyller rimligt ställda krav på kvalitet så att de verkligen ökar kunskaperna och inte endast tjänar till att motivera behovet av ytterligare forskning för att vinna någon klarhet. Studierna måste uppvisa en rimlig metodologisk säkerhet men också vara ägnade att besvara relevanta frågeställningar. Motionärerna begär ett tillkännagivande om de framförda synpunkterna på utvärderingar (yrk. 2).
Utskottets ställningstagande Som framgått ovan har de studier som genomförts angående undanträngningseffekter varit delvis motsägelsefulla, och resultaten har visat sig vara osäkra. En studie av utredaren Linda Öhrn vid AMS forsknings- och utvärderingssektion pekar på att behovet av tillförlitliga utvärderingar av arbetsmarknadsåtgärder ökat med rådande hög arbetslöshet och stora åtgärdsvolymer. De skiftande resultaten av de utvärderingar som genomförts kan enligt Öhrn bero på att urvalet till åtgärderna inte sker slumpmässigt. Andra orsaker kan vara för små urval samt att olika studier undersöker olika tidpunkter, med variationer i bl.a. åtgärdernas utformning, åtgärdsvolymer och deltagargruppernas sammansättning. Såsom framhålls i motion 1996/97:A51 är det väsentligt att studierna uppfyller vissa krav på kvalitet och metodik så att de därmed bidrar till ökade kunskaper om undanträngningsproblematiken. Det anförda får anses tillgodose syftet med motion 1996/97:A51 yrkande 2.
Övriga frågor som rör undanträngningseffekter Utskottet har ovan behandlat Riksdagens revisorers förslag om undanträngningseffekter. I detta avsnitt tar utskottet upp två enskilda motioner som rör frågan. Magnus Johansson (s) anger i motion A284 ALU och API som exempel på åtgärder som på grund av de stora volymerna får undanträngningseffekter. Motionären föreslår att arbetsmarknadens parter får möjlighet till medbestämmande innan projekten startas. Parterna skall kunna förhindra projekt som i praktiken utgör ordinarie arbete. Göran Lindblad (m) vänder sig i motion A216 särskilt mot undanträngningseffekterna av starta-eget-bidragen och rekryteringsstöden. Motionären menar att föreskrifterna om att åtgärderna inte får innebära undanträngningseffekter blivit så vanliga att ingen längre tar notis. Utskottet vill till en början hänvisa till vad som anfördes i det föregående avsnittet. Att undanträngningseffekter förekommer är klart, men det råder osäkerhet om omfattningen. Det är därför värdefullt att frågan studeras och belyses i olika undersökningar, som t.ex. nyligen av AMS i den rapport som presenterades den 3 november i år och som redovisades ovan. Det finns också skäl att upprepa att åtgärder många gånger företas i medvetande om att undanträngningseffekter kan uppstå, vilket inte hindrar att de ändå kan anses motiverade. Att arbetsmarknadsparterna får inflytande är som framhålls i s-motionen ett sätt att förhindra att åtgärder tränger undan reguljära arbeten. Utskottet kan i detta sammanhang hänvisa till att regeringen enligt propositionen avser att genomföra regeländringar beträffande ALU och API som innebär att samråd skall ske med de fackliga organisationerna på arbetsplatsen före anvisning av åtgärderna i fråga. Även det nya enhetliga individuella anställningsstödet förutsätter att anvisningen föregåtts av samråd med berörda arbetstagarorganisationer. Detsamma gäller den kommunala utvecklingsgarantin för ungdomar. Om verksamheten är förlagd till en arbetsplats skall det lokala facket ha rätt till samråd med kommunen innan anvisning sker. Det anförda visar att det finns en medvetenhet om risken för undanträngningseffekter och att politiken inriktas på att förhindra undanträngning av ordinarie arbetstillfällen. Något särskilt tillkännagivande till regeringen med anledning av de nu berörda motionerna kan därför inte anses vara påkallat. De avstyrks således.
Lokal samverkan - arbetsförmedlingsnämnder
Propositionen Våren 1996 beslutade riksdagen om en försöksverksamhet med lokal samverkan mot arbetslösheten (prop. 1995/96:148, bet. AU13). Regeringen skulle träffa avtal med ett begränsat antal kommuner om försök att finna former för lokal samverkan inom ramen för arbetsförmedlingsnämnderna. Nämnderna skulle få mer preciserade uppgifter, delvis en ny sammansättning och vissa ändrade befogenheter. Uppgifterna skulle vara att ansvara för efterlevnaden av den nationella arbetsmarknadspolitiken, pröva möjligheterna till en effektivare användning av tillgängliga resurser och att ge stöd i form av kompetenshöjning och andra insatser åt den som är arbetslös. Man skulle också initiera och medverka i projekt som har betydelse för utveckling av arbetsmarknaden i kommunen. 40 kommuner erbjöds att delta i verksamheten. Regeringen tecknade avtal med 28 av dessa. Försöksverksamheten innebär att medel från anslaget A 2 kan ingå i projekt som en arbetsförmedling och en kommun driver gemensamt. Kommunen bidrar med minst en fjärdedel av kostnaderna. De medel som ingår i försöksverksamheten får i sin helhet användas otraditionellt. Verksamheten regleras i lagen (1996:423) om kommunernas medverkan i försöksverksamhet med lokal samverkan om arbetsmarknadsutvecklingen och i en förordning (1996:424). Båda författningarna är tidsbegränsade fram till den 1 januari 1998. I propositionen föreslår regeringen nu att försöksverksamheten förlängs ett år. Den försenade inledningen av försöksverksamheten har försvårat bedömningen av verksamhetens resultat. Förslag läggs fram om att den nyssnämnda lagen får förlängd giltighet t.o.m. den 31 december 1998.
Motionerna Flera enskilda motioner, merparten väckta av socialdemokratiska ledamöter, rör frågan om lokal samverkan och arbetsförmedlingsnämnder. Man motsätter sig inte regeringens förslag om förlängning av verksamheten, men flertalet anser att den lokala nivån bör få större frihet. I motion A224 som anknyter till förslaget om kommunal utvecklingsgaranti anser Sonia Karlsson (s) att de otraditionella medlen direkt skall kunna ställas till arbetsförmedlingarnas förfogande så att man där kan avgöra i vilken grad resurserna för 20-24-åringarna behöver förstärkas (yrk. 3). Per Erik Granström m.fl. (s) anser i motion A234 att den lokala samverkan ger goda förutsättningar för ökat samspel mellan olika aktörer och bättre förankring av arbetsmarknadsåtgärderna. Kommunerna bör dock få större ansvar och större del av resurserna. Förlängningen är riktig, men försöksverksamheten bör vara än mer långsiktig så att parterna får bättre förutsättningar att bl.a. planera och genomföra verksamheten (yrk.1 ). Motionärerna anser också att det bör ges möjlighet att vidga områdena geografiskt så att man kan samverka mellan kommuner eller i hela länet (yrk. 2). Catherine Persson (s) anser i motion A238 att arbetsförmedlingarna bör få större handlingsfrihet genom ökade befogenheter att besluta över arbetsmarknadsmedel och genom lättnader i regelverket. På det sättet skulle möjligheterna bli bättre att tillgodose de skillnader som finns runt om i landet, och man skulle kunna använda mer s.k. okonventionella metoder för att öka människors förutsättningar för utbildning och arbete. Även Ann-Marie Fagerström (s) förordar i motion A303 friare regler så att man kan nå lokala lösningar. Som exempel anges att nämnderna bör få möjlighet att vid behov förlänga tiden i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Eva Arvidsson m.fl. (s) framför i motion A291 att den lokala samverkan inte fungerar på vissa håll. Nämnderna har svårt att finna sin roll och verksamheten är fortfarande stelbent och centralstyrd. Det behövs därför en utvärdering och översyn av arbetsförmedlingsnämndernas organisation och arbete. I motion A311 slutligen förklarar Kjell Ericsson (c) att delegationen och för- enklingen måste fortsätta om den lokala anpassningen skall kunna bli bättre. Som ett exempel nämner motionären det nya individuella anställningsstödet (behandlas nedan), som han anser inte bör ges några begränsningar t.ex. i form av ersättning per dag. När vissa projekt kostar mera bör den lokala nämnden ha möjlighet att besluta om det.
Utskottets ställningstagande Innan utskottet kommer in på de nu berörda motionerna vill utskottet något kort beröra en studie som utförts inom arbetsmarknadsutskottets kansli, och som redovisats under rubriken ?Kan arbetsförmedlingen använda de ?bästa? åtgärderna? Några konsekvenser för arbetsförmedlingen av resultatstyrning´. Studien berör i någon mån samma frågeställning som motionerna, nämligen i vilken utsträckning den lokala nivån ges frihet i förhållande till de nationella målen för arbetsmarknadspolitiken. Utgångspunkten för studien var den successiva omläggningen av budgeten mot ökad rambudgetering och resultatstyrning. Frågan var om styrningen från den högre nivån - riksdagen, regeringen, AMS och länsarbetsnämnden - i själva verket hämmar möjligheterna till lokal anpassning, kreativitet och flexibilitet. I studien beskrivs hur anslaget för arbetsmarknadspolitiska åtgärder stegvis bryts ner från riksdagsbeslutet om medel på anslaget A 2 till den enskilda arbetsförmedlingen och där kopplas till ett antal kvantifierade mål, som t.ex. att förmedlingen skall placera ett bestämt antal personer i konjunkturberoende åtgärder under verksamhetsåret. Studien, som bl.a. baserar sig på intervjuer av anställda vid några arbetsförmedlingar, visade att man på förmedlingarna genomgående gav uttryck för en tudelad syn på möjligheterna att göra lokala anpassningar. Å ena sidan ger budgetprocessen inom AMV i princip goda möjligheter att lokalt besluta om vilken typ av åtgärder som medlen skall användas till, å andra sidan anser man att volymkraven är starkt styrande. Det nationella målet att anslaget skall täcka kostnaden för ett angivet antal personer i genomsnitt per månad i arbetsmarknadspolitiska åtgärder blir i praktiken starkt styrande. Med datorstöd jämförs kostnaderna vid olika s.k. åtgärdsmixar, dvs. olika kombinationer av antal personer i olika åtgärder. Kostnaden för åtgärderna varierar. Anslaget begränsar möjligheterna att använda de dyraste åtgärderna. För att uppnå volymkravet måste man använda billigare åtgärder i vad som anses vara en alltför stor omfattning. Det kan enligt förmedlarna därmed bli svårt att använda den åtgärd som i det enskilda fallet skulle vara mest effektiv. Det framhölls emellertid också att ett slopande av volymkravet skulle kunna leda till att vissa arbetslösa erbjöds dyra och i och för sig effektiva åtgärder, medan andra inte skulle kunna erbjudas någonting, vilket i sin tur skulle leda till att de blev utförsäkrade. En annan uppfattning som framkom var att effektiviteten skulle kunna öka om uppdelning inte gjordes av medlen till förvaltningen, anslaget A 1, och för åtgärderna, anslaget A 2. Utökade förmedlingsinsatser skulle enligt denna uppfattning ibland kunna vara effektivare än åtgärder. Övergången till rambudgetering och resultatstyrning ansågs annars ha gjort förmedlingens personal mer involverad och engagerad i måldiskussioner än tidigare, vilket ökat effektiviteten i verksamheten. När utskottet i förra årets arbetsmarknadspolitiska betänkande 1996/97:AU1 behandlade liknande motioner var det utskottets uppfattning att arbetsförmedlingsnämnderna bör ha så få restriktioner som möjligt. Utskottet står fast vid detta. Utskottet utgår från att regeringen fortlöpande prövar möjligheten att decentralisera arbetsmarknadspolitiken ytterligare liksom att ge arbetsförmedlingsnämnderna utvidgade befogenheter. Det är genom decentralisering och lokal förankring som träffsäkerheten och kvaliteten i åtgärderna kan öka. Samtidigt ansvarar nämnderna för att målen för den nationella arbetsmarknadspolitiken efterlevs. De resurser som kan ställas till förfogande är begränsade, i vilket också ligger en begränsning av de lokala möjligheterna. Skall ett tillräckligt antal personer kunna omfattas av insatserna måste det också finnas restriktioner t.ex. i fråga om tid i åtgärd och ersättningsnivå. Utskottet kan ha förståelse för om man på sina håll känt besvikelse i arbetsförmedlingsnämnderna, men utskottet utgår från att det på lite sikt inte skall betyda att intresset och engagemanget minskar. Den lokala samverkan är en försöksverksamhet. Det är för tidigt att nu uttala sig om den bör förlängas ytterligare utöver vad regeringen föreslagit, vilket förordas i motion A234. Inte heller bör man nu ändra förutsättningarna i skilda avseenden. Den uppföljning och utvärdering av verksamheten som regeringen ställde i utsikt i samband med förslaget om försöksverksamheten våren 1996 bör enligt utskottets mening avvaktas innan några ytterligare beslut fattas. Utskottet tillstyrker regeringsförslaget om ett års förlängning av försöksverksamheten med lokal samverkan. Sammanfattningsvis anser utskottet att de nu behandlade motionerna A224, A234, A238, A291, A303 och A311 bör avstyrkas, i förekommande fall i berörd del.
Ungdomssatsning - kommunal utvecklingsgaranti
Propositionen I detta avsnitt kommer utskottet att behandla regeringens förslag om ungdomssatsning, benämnd kommunal utvecklingsgaranti. I ett senare avsnitt tar utskottet upp övriga förslag som rör ungdomar. Regeringen aviserade i 1997 års vårproposition (1996/97:150) att den skulle återkomma med förslag till åtgärder för att minska arbetslösheten bland främst lågutbildade ungdomar. Arbetslösheten bland ungdomar mellan 20 och 24 år steg från 4 % till knappt 19 % mellan åren 1990 och 1996, vilket är avsevärt mer än för arbetskraften i sin helhet. Över hälften av de arbetslösa ungdomarna saknar treårig gymnasieutbildning. I januari 1997 gav regeringen AMS och Socialstyrelsen i uppdrag att gemensamt arbeta fram en modell som ökar ungdomars förutsättningar att ta sig in på den reguljära arbetsmarknaden eller i utbildningssystemet. Förslaget skulle bl.a. * medverka till att förverkliga regeringens ambition att alla arbetslösa ungdomar inom 100 dagar skall erbjudas arbete, utbildning eller arbetsmarknadspolitisk åtgärd, * utformas så att det ger möjlighet för kommunerna att i stället för socialbidrag erbjuda kompetensutveckling för den enskilde och * understödja samarbetet mellan kommunen och arbetsmarknadsmyndigheten. AMS och Socialstyrelsen skulle beräkna och lämna förslag till konstruktion av det nya ekonomiska stödet. Vidare skulle erfarenheter från Danmark, som har lagstiftning om kommunal aktivering av unga arbetslösa, beaktas. AMS och Socialstyrelsen kunde inte komma överens om ett gemensamt förslag utan överlämnade separata underlag och förslag till regeringen. Synpunkter på förslagen har inhämtats vid ett remissmöte som Arbetsmarknadsdepartementet och Socialdepartementet anordnade i augusti 1997. I syfte att utveckla det lokala inflytandet inom ramen för den nationella arbetsmarknadspolitiken föreslår regeringen att en utvecklingsgaranti för arbetslösa ungdomar införs från och med den 1 januari 1998. Utvecklingsgarantin innebär att de kommuner som så vill också skall kunna erbjuda alla arbetslösa ungdomar mellan 20 och 24 år en aktiverande och utvecklande insats på heltid. Den unge skall från den första arbetslösa dagen stå till arbetsmarknadens förfogande, aktivt söka arbete samt delta i de åtgärder som arbetsförmedlingen och kommunen anvisar. Arbetsförmedlingen skall i första hand bedöma den unges möjligheter att skaffa sig ett reguljärt arbete. Vidare skall arbetsförmedlingen bedöma om en reguljär utbildning eller någon av de befintliga arbetsmarknadspolitiska åtgärderna kan komma i fråga. Inom 90 dagar skall den unge få en individuell handlingsplan som arbetas fram av individen i samarbete med arbetsförmedlingen och kommunen. Om den unge inte har fått en meningsfull sysselsättning inom 100 dagar skall kommunen överta ansvaret för aktiveringen. Kommunen skall se till att utvecklingsinsatser sätts in inom 100 dagar. Utvecklingsinsatsen skall utformas med skälig hänsyn till den enskildes önskemål och förutsättningar. När insatsen skall ske på en arbetsplats har den lokala fackliga organisationen rätt till samråd med kommunen innan anvisning sker. Undanträngnings- och inlåsningseffekter skall motverkas, liksom snedvridningar av konkurrensförhållanden. Insatserna skall följas upp regelbundet och den unge skall med jämna mellanrum delta i jobbsökaraktiviteter som arbetsförmedlingen anordnar. Den unge skall inte anses som arbetstagare, men om verksamheten bedrivs på en arbetsplats skall vissa bestämmelser i arbetsmiljölagen och lagen om arbetsskadeförsäkring ändå gälla till förmån för den unge. Utvecklingsinsatserna bör i normalfallet inte omfatta mer än tolv månader. När insatsen har avslutats skall individen söka arbete på den reguljära arbetsmarknaden i tre månader med samma ersättning som före utvecklingsinsatsen. Ett alternativ till detta kan vara att den unge påbörjar en reguljär utbildning med vanlig studiefinansiering. De kommande insatserna kan genomföras i samarbete med t.ex. skola, studieförbund och ideella organisationer. Den nya satsningen skall utvärderas såväl kvalitativt som kvantitativt. Följande tre ersättningsmöjligheter finns för ungdomar som deltar i kommunala utvecklingsinsatser: * Den som varken har rätt till socialbidrag eller arbetslöshetsersättning får ett skattefritt bidrag, kallat utvecklingsersättning, av kommunen på 1 967 kr per månad, vilket motsvarar ett beskattat utbildningsbidrag. Staten ersätter kommunen för denna extra kostnad. * Den som har rätt till socialbidrag får en ersättning, också kallad utvecklingsersättning, av kommunen. Denna ersättning motsvarar socialbidraget. * Den som har rätt till ersättning från arbetslöshetskassa, antingen i form av grundbelopp eller inkomstrelaterad ersättning, får utbildningsbidrag av staten. Bidraget motsvarar arbetslöshetsersättningen. Utvecklingsinsatsen kvalificerar inte för ersättning från arbetslöshetskassa, men tid i utvecklingsinsats skall räknas som överhoppningsbar tid i arbetslöshetsförsäkringen. Deltagande i kommunal utvecklingsinsats skall för den som har rätt till ersättning från arbetslöshetskassa inte räknas in i ersättnings-perioden. Den unge skall skiljas från utvecklingsinsatsen om han eller hon missköter sig eller är frånvarande utan giltigt skäl. Den enskilde har då inte rätt till vare sig utvecklingsersättning eller utbildningsbidrag. Vidare skall i ett sådant fall den som annars skulle ha haft rätt till arbetslöshetsersättning stängas av från sådan ersättning med stöd av bestämmelserna i lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring. Den unga kan också förlora rätten till socialbidrag om han eller hon utan sakliga skäl avstår från att delta i utvecklingsinsatsen. I varje enskilt ärende skall dock en individuell bedömning göras. För att arbetsförmedlingarna skall kunna intensifiera arbetet med ungdomar och kunna upprätta handlingsplaner med god kvalitet avser regeringen föreskriva att de medel för tillfälliga personalförstärkningar som regeringen föreslagit under förevarande anslag kan användas till förstärkning av arbetsförmedlingarnas arbete med ungdomar. För att arbetsförmedlingsnämnderna skall kunna fullgöra sina uppgifter och ersätta kommunerna för den aktivitet som ungdomen deltar i föreslås att 396 miljoner kronor av medlen under anslaget A2 får användas för utvecklingsinsatser för ungdomar. Kommunerna skall också kunna skjuta till medel för finansiering av aktiveringen när de anser det lämpligt av kvalitetsskäl. För den kostnad som uppstår i samband med aktivering i kommunal regi ersätter staten kommunerna med 150 kr per dag och ungdom. Arbetsförmedlingsnämnden i den kommun som har åtagit sig att anordna utvecklingsinsatser för ungdomar skall * ansvara för att överenskommelser mellan stat och kommun om anordnande av utvecklingsinsatser ingås, * ombesörja utbetalning av det belopp som staten skall ersätta kommunerna med såvitt avser de ungdomar som inte uppbär arbetslöshetsersättning eller har rätt till socialbidrag, * ombesörja utbetalning av det belopp som staten skall ersätta kommunerna med avseende aktiveringskostnader för ungdomarna och * ansvara för att handlingsplan upprättas inom 90 dagar. Kommunernas ansvar för ungdomar mellan 20 och 24 år i form av utvecklingsgarantin, skall regleras i lag.
Motionerna Moderaterna har inte framställt något yrkande om att regeringens förslag om utvecklingsgaranti skall avslås men anför i kommittémotion A299 att den föreslagna utvecklingsgarantin bör ersättas av ett modernt lärlingsprogram för arbetslösa ungdomar. Folkpartiet anför i partimotion A259 (yrk. 19) att åtgärden skapar följande rundgång. Först har arbetsförmedlingen ansvar för att den unge erhåller en meningsfull sysselsättning inom 90 dagar. Därefter tar kommunen över ansvaret för den unge i upp till tolv månader. När utvecklingsinsatsen har avslutats går ansvaret på nytt över på arbetsförmedlingen i tre månader innan det åter är dags för kommunen att ta på sig ansvaret för den unge osv. Det finns också en del oklarheter vad gäller finansieringen. Enligt partiet bör därför regeringen noga följa upp och utvärdera åtgärden. Vänsterpartiet, som är skeptiskt till en särlagstiftning för den aktuella åldersgruppen, varnar också, i partimotion A310 (yrk. 18), för rundgång mellan arbetsförmedlingen och kommunen. Partiet anser att den föreslagna ersättningsnivån är för låg. I stället skall ersättning i form av utbildningsbidrag på den KAS-nivå som gällde före den 1 juli 1997 utges till denna grupp. Miljöpartiet yrkar i partimotion A309 (yrk. 14 och 15) att regeringens förslag om utvecklingsgaranti avslås. Partiet anser att det är fel med en särskild lagstiftning för en viss åldersgrupp på arbetsmarknaden och varnar för inlåsningseffekter. Kristdemokraterna anför i partimotion A269 (yrk. 15-17) att regeringens förslag innehåller en rad oklarheter när det gäller ansvarsfördelningen och den ekonomiska fördelningen mellan staten och kommunerna. Regeringen bör klargöra att staten inte på nytt övervältrar kostnader på kommunerna. Det skattefria bidraget på 1 967 kr i månaden kommer inte att påverka kommunernas kostnader för socialbidrag i positiv riktning. Partiet vill anslå ytterligare 90 miljoner kronor för att höja det skattefria bidraget. Även det statliga bidraget till kommunerna för utvecklingsinsatserna på 150 kr per dag och ungdom måste höjas för att det skall bli kvalitet på insatserna. Eva Björne (m) avvisar i motion A204 (yrk. 2) förslaget om utvecklingsgaranti. Enligt motionären är åtgärden inte attraktiv för ungdomar. Den innebär också att kommunerna måste skaffa sig ny kompetens inom arbetsmarknadsområdet. Även Göran Lindblad (m) ställer sig i motion A218 avvisande till förslaget. Han anser att man kan lösa arbetslösheten endast genom att angripa dess orsaker. Utvecklingsgarantin bör omprövas. I stället bör befintliga stödformer utnyttjas. Motionären förordar generella strukturella förändringar, som ger verkliga arbetstillfällen, framför det som beskrivs som manipulationer med statistiken. Sonia Karlsson (s) anser i motion A224 att utvecklingsgarantin är en positiv åtgärd för ungdomar. Det bör dock klart och tydligt framgå att utvecklingsinsatserna skall kunna förläggas till den privata sektorn (yrk. 1). Det är viktigt att en stor del av de extra personalresurser som arbetsförmedlingarna enligt förslaget skall få avsätts för åldersgruppen 20-24 år och för det gemensamma arbetet med kommunerna (yrk. 2).
Utskottets ställningstagande Utskottet delar uppfattningen att särskilt ungdomsarbetslösheten utgör ett stort samhällsproblem. Vissa motionärer har i princip ställt sig negativa till särlösningar för vissa åldersgrupper. Utskottet har förståelse för denna inställning men menar att särskilda problem kan kräva särskilda lösningar. Utskottet välkomnar därför regeringens förslag till en särskild satsning på ungdomar. Det bör framhållas att förslaget inte innehåller några begränsningar när det gäller möjligheten till utvecklingsinsatser i den privata sektorn. Från ett par håll har det uttryckts farhågor för att förslaget om utvecklingsgaranti skapar rundgång mellan arbetsförmedlingen och kommunen. Enligt utskottets mening är dessa farhågor överdrivna. Frågeställningen bör dock uppmärksammas vid den utvärdering av den nya satsningen som regeringen avser att göra. Kritik har också riktats mot nivån på det skattefria bidraget på 1 967 kr per månad till dem som inte har arbetslöshetsersättning eller socialbidrag. Utskottet vill i detta sammanhang påpeka att ungdomar som kommer att omfattas av denna ersättning normalt inte har någon ersättning alls innan de påbörjar verksamheten. Utskottet ställer sig alltså positivt till regeringens förslag. Vissa förtydliganden av förslaget är emellertid nödvändiga. Enligt regeringens överväganden i propositionen inträder ansvaret för en kommun, som har åtagit sig skyldigheten att erbjuda ungdomar utvecklingsinsatser, 100 dagar efter det att den unge anmält sig som arbetssökande hos arbetsförmedlingen. Vidare anges att kommunen inom samma tid skall sätta in en utvecklingsinsats. Av den föreslagna lagtexten framgår emellertid att kommunens ansvar inträder 90 dagar efter det att den unge anmält sig som arbetssökande. Det saknas vidare en bestämmelse om att kommunen därefter har tio dagar på sig att erbjuda en utvecklingsinsats. Mot denna bakgrund föreslår utskottet att 4 § förslaget till lag om kommuners ansvar för ungdomar mellan 20 och 24 år ändras på det sättet att andra meningen utgår och ersätts av ett nytt andra stycke med följande lydelse:
Utvecklingsinsatsen skall erbjudas inom tio dagar från det att kommunens skyldighet enligt första stycket inträdde och får pågå i högst 12 månader.
För att det klart skall framgå att kommunen inte behöver göra en prövning av om den unge är berättigad till socialbidrag innan kommunen lämnar utvecklingsersättning enligt 8 § lagförslaget, föreslår utskottet att denna paragraf får ändrad lydelse. Vidare föreslår utskottet att det införs en regel i andra stycket i paragrafen som täcker in även det fallet att den unge börjar uppbära socialbidrag under pågående utvecklingsinsats. Enligt utskottet bör 8 § i lagförslaget därför ges följande lydelse:
Kommunen skall till den som deltar i verksamhet som anordnas enligt denna lag och som uppbär försörjningsstöd enligt 6 och 6b §§ socialtjänstlagen (1980:620) när han eller hon börjar delta i verksamheten utge ersättning med ett belopp som motsvarar försörjningsstödet.
Detsamma skall gälla beträffande den för vilken fattas beslut om sådant försörjningsstöd som avses i första stycket under tid som han eller hon deltar i verksamheten. Till följd av de ändringar som utskottet föreslår i 8 § bör 9 § formuleras om enligt följande: Kommunen skall till deltagare som inte erhåller ersättning enligt 6 § eller 8 § utge ersättning med 1 967 kr per månad. Utskottet ställer sig med de förändringar som framgår ovan bakom regeringens förslag. Det innebär att utskottet inte kan ställa sig bakom motionerna A204 (yrk. 2), A218, A224 (yrk. 1), A259 (yrk. 19), A269 (yrk. 15-17), A299, A 309 (yrk. 14-15) och A310 (yrk. 18). Utskottet återkommer till frågan i avsnittet Sammanfattande bedömning av budgetförslaget och medelsanvisning på utgiftsområde 14 nedan. När det slutligen gäller yrkandet om fördelning av extra personalresurser hos arbetsförmedlingarna i motion A224 (yrk. 2) återkommer utskottet till detta vid behandlingen av anslagsfrågorna.
Arbetsmarknadsutbildning - utbildningsbidrag
Propositionen Arbetsmarknadsutbildning är en på arbetsmarknadspolitiska grunder prioriterad vuxenutbildning som riktar sig till arbetslösa. Det är vidare en omställningsutbildning för dem som behöver förnya sina kunskaper för att kunna fortsätta arbeta inom sina yrkesområden eller behöver ny yrkesutbildning för att byta yrkesområde. Utbildningen skall ha en klar yrkesinriktning. Arbetsmarknadsutbildning består av den särskilt upphandlade arbetsmarknadsutbildningen och av arbetsmarknadsutbildning inom det reguljära utbildningsväsendet. Den genomsnittliga kostnaden per kursdeltagarmånad har fortsatt att sjunka under budgetåret. Länsarbetsnämnderna har varnat för att ytterligare prissänkningar kommer att leda till allvarliga konsekvenser för utbildningens innehåll och kvalitet. Andelen deltagare som fått arbete inom sex månader från avslutad utbildning har sjunkit stadigt under 1990-talet. Under budgetåret 1995/96 hade 37 % av deltagarna arbete sex månader efter avslutad utbildning. I enlighet med regeringens förslag på tilläggsbudget för år 1997 har riksdagen beslutat att skapa ett utrymme om 600 miljoner kronor för att höja kvaliteten i utbildningen och stärka den arbets- och kompetenslinje som genomsyrar arbetsmarknadspolitiken. Arbetsmarknadsutbildningen skall även fortsättningsvis ha en klar yrkesinriktning som syftar till att deltagaren får arbete. Andelen deltagare i arbetsmarknadsutbildning inom det reguljära utbildningsväsendet, som under första halvåret 1997 uppgick till en tredjedel, måste minska. Kunskapslyftet i vuxenutbildningen och utbyggnaden av högskolan gör att arbetsmarknadsutbildningen kan koncentreras mer på yrkesutbildning. Aktivitetsstöd i form av utbildningsbidrag lämnas för budgetåret 1997 vid de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna arbetsmarknadsutbildning, yrkesinriktad rehabilitering, arbetsplatsintroduktion, datortek, arbetslivsutveckling och till starta-eget-bidrag. Kostnaden för utbildningsbidraget är direkt beroende av nivån på arbetslöshetsersättningen.
Motionerna Moderaterna har, som framgår av tidigare redogörelser, i motion A299 hävdat att det bör ske en förändring av arbetsmarknadsutbildningen. Enligt partiets förslag skall utbildningen vara styrd mot ett klart arbetsmarknadsbehov. Folkpartiet anför i partimotion A259 (yrk. 11) att den positiva förändringen av inriktningen på arbetsmarknadsutbildningen från gårdagens till framtidens arbetsmarknad måste fortsätta. För att utbildningen skall leda till att fler får arbete måste enligt partiet antalet personer i utbildning minskas och kvaliteten på utbildningen höjas. Kristdemokraterna anför i partimotion A269 (yrk. 11) att arbetsmarknadsutbildningen på sikt bör bli en del av det reguljära utbildningsväsendet. Vänsterpartiet anser, utan att framställa något yrkande om detta, i partimotion A310 att arbetsmarknadsutbildningen måste få större omfattning om flaskhalsproblem skall undvikas. Vidare anser partiet att näringslivet måste engageras på ett helt annat sätt än vad som hittills varit fallet. Hans Karlsson (s) framhåller i motion A283 att det är viktigt att länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingarna från tid till annan kan välja olika inriktningar på de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna och utbildningarna. Det bör vara möjligt att styra över resurser till mer yrkesinriktad utbildning när den lokala marknaden efterfrågar arbetskraft med sådan kompetens. Birgitta Carlsson (c) anser i motion A302 att företagare bör kunna erhålla utbildningsbidrag för deltagande i arbetsmarknadsutbildning utan att först behöva avyttra sitt företag.
Utskottets ställningstagande Utskottet delar regeringens uppfattning att arbetsmarknadsutbildningen måste ha en klar yrkesinriktning som syftar till att deltagarna får arbete. Som framgår av vad utskottet anfört tidigare i betänkandet kan det s.k. volymmålet innebära en begränsande faktor när det gäller möjligheten att skapa tillräckligt med kvalificerande yrkesutbildningar. Orsaken till detta är att yrkesutbildningar är kostsamma. Utskottet ser en risk för att inte tillräckligt många utbildningsplatser skapas, eftersom detta kan leda till s.k. flaskhalseffekter. Det är därför enligt utskottets mening angeläget att yrkesinriktad utbildning prioriteras. Som framgår av utskottets ställningstagande när det gäller volymmålet anser utskottet att regeringen skall ges möjlighet att vid behov kunna justera detta. Denna ändrade inriktning överensstämmer delvis med vad Folkpartiet anfört i sin motion A259. I motionen förordar partiet en minskning av antalet personer i arbetsmarknadsutbildning samtidigt som kvaliteten på utbildningarna höjs. Även i motion A283 framförs krav på att det skall finnas fler yrkesinriktade utbildningar. Detta krav kan till viss del anses tillgodosett genom utskottets ställningstaganden. Med hänsyn till det anförda avvisar utskottet motionerna A259 (yrk. 11) och A283 i den mån de inte kan anses tillgodosedda genom vad utskottet anfört. Utskottet delar inte den uppfattning som Kristdemokraterna framför i motion A269 att arbetsmarknadsutbildningen på sikt skall bli en del av den reguljära utbildningen. På en framtida arbetsmarknad kommer det att krävas av den enskilde att han eller hon är beredd att komplettera sin utbildning. I första hand bör denna komplettering ske på arbetsplatserna men det kommer även i framtiden att krävas att arbetslösa gör kompletteringar av sin utbildning. Med hänsyn till det anförda avstyrker utskottet motion A269 (yrk. 11). Avslutningsvis behandlar utskottet den fråga som har tagits upp i motion A302 och som rör företagares utbildningsbidrag. Utskottet vill i denna del anföra följande. En person som uppbär arbetslöshetsersättning innan han eller hon deltar i en åtgärd erhåller ett utbildningsbidrag som motsvarar arbetslöshetsersättningen. Riksdagen har under våren beslutat om förändringar av arbetslöshetsersättning som bl.a. innebär att det skall vara möjligt för företagare att erhålla arbetslöshetsersättning utan att företaget avvecklas. Bestämmelserna som rör företagarnas ersättningsrätt trädde i kraft den 29 september 1997. Med hänsyn till det anförda avstyrker utskottet motion A302.
Nivån på utbildningsbidrag m.m.
Propositionen Utbildningsbidrag i form av dagpenning kan enligt förordningen (1996:1100) om aktivitetsstöd lämnas till deltagare i bl.a. arbetsmarknadsutbildning. Dagpenningen uppgår för närvarande till 103 kr per dag. Före den 1 juli var motsvarande ersättningsnivå 230 kr per dag. Skälet till sänkningen var att det skulle införas en enhetlig nivå på utbildningsbidraget för alla deltagare som inte har rätt till arbetslöshetsersättning. Nivån skall motsvara ett belopp som efter skatteavdrag motsvarar studiebidrag. Av propositionen framgår att regeringen anser att det bör göras vissa förändringar vad gäller det aktivitetsstöd som utgår vid särskilt upphandlade utbildningar. Regeringen föreslår att möjligheten att utbetala stödet under sommaruppehåll bör slopas. Vidare föreslår regeringen att samordningen mellan utbildningsbidrag och änkepension skall upphöra.
Motionerna Vänsterpartiet förklarar i partimotion A310 att utbildningsbidragen för dem som deltar i arbetsmarknadspolitiska åtgärder men som inte har rätt till arbetslöshetsersättning fr.o.m. den 1 januari 1998 bör höjas till en nivå motsvarande grundbeloppet i arbetslöshetsförsäkringen (yrk. 15). Vänsterpartiet motiverar sitt förslag med att det nuvarande systemet skapar felaktiga incitament. Det blir svårare än tidigare att motivera arbetslösa som inte är berättigade till arbetslöshetsersättning till aktiva åtgärder. För att täcka den totala kostnaden för att återställa utbildningsbidraget och höja den lägsta nivån på det nya utvecklingsbidraget för ungdomar föreslår Vänsterpartiet att anslaget tillförs ytterligare 1 900 miljoner kronor (yrk. 19). Kristdemokraterna föreslår också, i motion A269, att de personer som inte är berättigade till arbetslöshetsersättning skall kunna erhålla ett utbildningsbidrag som motsvarar grundbeloppet i arbetslöshetsförsäkringen. Enligt Kristdemokraterna skall differensen mellan dagens ersättningsnivå och grundbeloppet utges som en lånedel. För att finansiera denna höjning föreslås att 300 miljoner kronor avsätts inom ramen för anslaget (yrk. 10).
Utskottets ställningstagande I samband med behandlingen i våras av förslaget om sänkt utbildningsbidrag anslöt sig utskottet i sitt yttrande (1996/97:AU7y) till finansutskottet till regeringens uppfattning att det bör råda enhetlighet i ersättningen mellan olika utbildningar, oavsett om de genomförs inom den reguljära utbildningsväsendet eller inom ramen för arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Finansutskottet instämde i arbetsmarknadsutskottets uppfattning (1996/97:FiU20) och ersättningsnivån bestämdes till 2 275 kr per månad. Utskottet har inte någon annan uppfattning i dag och kan därför inte ställa sig bakom motionerna A269 (yrk. 10) och A310 (yrk. 15 och 19). Utskottet har ingen erinran mot förslagen som rör aktivitetsstöd och samordning mellan utbildningsbidrag och änkepension. Utskottet återkommer till förslagen och motionerna i avsnittet Sammanfattande bedömning av budgetförslag och medelsanvisning på utgiftsområde 14 nedan.
Arbetsplatsintroduktion (API)
Propositionen Arbetsplatsintroduktion (API) infördes den 1 juli 1995 och ersatte tidigare praktikformer såsom invandrarpraktik, akademikerpraktik, arbetsprövning inom AMI, praktikdelen inom ungdomsintroduktionen samt vidgad arbetsprövning. API har inneburit att många arbetssökande har fått den nödvändiga kontakten med arbetslivet som ökat deras kompetens så att de efter praktikperioden kunnat få ett reguljärt arbete. Arbetsförmedlingarna har haft svårt att nå upp till den planerade omfattningen av API, till stor del beroende på att det inte funnits tillräckligt med arbetsplatser som varit beredda att ta emot praktikanter. Den 1 juli 1996 höjdes finansieringsbidraget som betalas av arbetsgivare som anordnar API från 1 000 till 2 000 kronor per månad och deltagare. Arbetsgivare som anordnar API för personer som fyllt 60 år, för invandrare och arbetshandikappade samt för dem som deltar i praktikperioder i vägledningssyfte i högst fyra veckor är undantagna från skyldigheten att betala finansieringsbidrag. Den 1 juli 1996 slopades villkoret som innebar att arbetsgivaren gjorde en utfästelse att erbjuda ungdomar under 25 år anställning efter avslutad API. Under budgetåret 1995/96 uppgick utgifterna för utbildningsbidrag vid API till 3 692 miljoner kronor. Inkomsterna av finansieringsbidraget uppgick under samma period till 234 miljoner kronor, vilket var mindre än hälften av vad regeringen beräknat. Under första halvåret 1997 betalades 1 576 miljoner kronor ut i utbildningsbidrag samtidigt som arbetsgivarna betalade in 213 miljoner kronor. En av orsakerna till att inkomsterna för finansieringsbidraget blivit lägre än väntat är att det funnits brister i uppföljning och administrativa rutiner hos RFV och AMV. Som en del i finansieringen av de reformer regeringen föreslår för år 1998 och för att motverka undanträngning i samband med en förväntad ökning av efterfrågan på arbetskraft föreslår regeringen att finansieringsbidraget höjs till 3 000 kr per månad och deltagare fr.o.m. den 1 januari 1998. För arbetsgivare som anordnar API för personer som fyllt 60 år, för invandrare och arbetshandikappade samt för dem som deltar i praktikperioder i vägledningssyfte i högst fyra veckor skall finansieringsbidraget uppgå till 1 000 kr per månad och deltagare. För att ytterligare minska riskerna för undanträngning avser regeringen att göra regelförändringar som innebär att det krävs samråd med fackliga organisationer på de arbetsplatser som anordnar API. Regeringen föreslår vidare att administrationen av finansieringsbidrag flyttas från de allmänna försäkringskassorna till länsarbetsnämnderna fr.o.m. den 1 januari 1998.
Motionerna Vänsterpartiet välkomnar i partimotion A310 regeringens förslag att administrationen av finansieringsbidragen flyttas från de allmänna försäkringskassorna till länsarbetsnämnderna. Partiet ställer sig dock tveksamt till att finansieringsbidraget höjs och avvisar helt regeringens förslag om finansieringsbidrag på 1 000 kr per månad för de fyra av regeringen angivna kategorierna (yrk. 6). Vidare anser partiet att detaljreglerna för API bör avskaffas och ersättas av rekommendationer och noggranna utvärderingsprocedurer (yrk. 7 delvis). Sistnämnda åtgärder är enligt partiet tillräckliga för att styra fördelningen av åtgärdsplatser på ett ekonomiskt och arbetsmarknadspolitiskt optimalt sätt för att på bästa sätt uppfylla verksamhetsmålen. I partimotion A269 (yrk. 12) begär Kristdemokraterna att regeringens förslag om höjning av finansieringsbidraget avslås, eftersom en höjning av bidraget motverkar tillkomsten av fler praktikplatser. Roland Larsson och Kerstin Warnerbring (båda c) föreslår i motion A276 att förslaget om finansieringsbidrag om 1 000 kr per månad och deltagare för arbetshandikappade avslås. Motionärerna framhåller att arbetslösheten redan i dag är mycket hög bland arbetshandikappade och att regeringens förslag leder till att färre arbetshandikappade får API, vilket i sin tur medför att färre arbetshandikappade får anställning. Därmed ökar också kostnaderna för sjukersättning och förtidspension.
Utskottets ställningstagande Regeringsförslaget innebär förutom en generell höjning att grupper, som arbetsgivare tidigare inte behövt betala finansieringsbidrag för, nu skall omfattas av ett finansieringsbidrag på 1 000 kr per månad och deltagare. Av förslaget framgår inte om några särskilda regler skall gälla för unga handikappade, vilket är fallet vid de flesta andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Arbetsmarknadsutskottet förutsätter att regeringen även i det här fallet tar hänsyn till de särskilda behov som unga handikappade har samt behoven hos många arbetssökande, framförallt arbetshandikappade, av arbetsprövning i form av en kortare arbetsplatsintroduktion. Med beaktande av det anförda biträder utskottet regeringens förslag. Motionerna A269 (yrk. 12), A276, och A310 (yrk. 6) bör avslås i den mån de inte kan anses tillgodosedda genom vad utskottet anfört. Utskottet återkommer till förslaget i avsnittet Sammanfattande bedömning av budgetförslaget och medelsanvisning på utgiftsområde 14 nedan. Utskottet återkommer till yrkandet i motion A310 (yrk. 7 delvis) om detaljregleringen av API vid sin behandling av det individuella anställningsstödet.
Individuellt anställningsstöd
Nuvarande bestämmelser För närvarande kan anställningsstöd till enskilda anställningar lämnas i form av rekryteringsstöd, beredskapsarbete (resursarbete eller annat beredskapsarbete) eller vikariatsstöd. Stödformen innebär att arbetsgivaren får bidrag till lönekostnaden. Rekryteringsstöd, som i dag regleras i förordningen (SFS 1986:414) om rekryteringsstöd, har från den 1 januari 1997 ändrats i enlighet med de bestämmelser som gäller för EU:s statsstöd. Det får lämnas vid anställning av arbetslösa, dock inte vid statligt reglerade anställningar. Vissa sektorer är undantagna, bl.a. varvsindustrin. Beredskapsarbete regleras för närvarande i förordningen (SFS 1987:411) om beredskapsarbete. Sådant arbete kan sedan halvårsskiftet 1997 anordnas som resursarbete (Kalmarmodellen) eller som annat beredskapsarbete (motsvarar den urspungliga formen av beredskapsarbete). Vikariatsstöd (tidigare utbildningsvikariat) regleras i förordningen om rekryteringsstöd. Det får lämnas till arbetsgivare som anställer ersättare under den tid som en anställd med lön deltar i utbildning eller är ledig för att starta egen näringsverksamhet.
Propositionen I propositionen begär regeringen godkännande av ett nytt anställningsstöd (utgiftsområde 14, anslag A 2, yrkande 10). Den ökade efterfrågan på arbetskraft inom den privata sektorn och kommunernas förbättrade ekonomi bör enligt regeringen göra det lättare för arbetslösa att komma in på arbetsmarknaden med hjälp av ett anställningsstöd som är individanpassat. För att undvika onödig administration och som ett led i förenklingsarbetet föreslås att de nu berörda stödformerna från den 1 januari 1998 slås samman till ett enda stöd, individuellt anställningsstöd. I detta stöd skall även annat beredskapsarbete som medför investeringar ingå. Det är fråga om ett individstöd som skall utges för de extra kostnader som arbetsgivare får när de anställer en person som behöver fördjupad introduktion eller utbildning. Stödet skall enligt propositionen lämnas - under högst sex månader - med högst 350 kronor per dag, dock högst 50 % av lönekostnaden inklusive sjuklön, semesterersättning och sociala avgifter. Vid synnerliga skäl får tiden med anställningsstöd som medför investeringar utsträckas till 12 månader. Anställningsstöd skall kunna lämnas till personer fr.o.m. det år de fyller 20 år. Förutsättningen är att de varit inskrivna vid arbetsförmedlingen i minst 12 månader och är långtidsarbetslösa. I undantagsfall skall stöd även kunna lämnas till arbetslösa som haft anställning under kortare tid. Som ett komplement till ungdomssatsningen (se ovan) skall under år 1998 anställningsstöd kunna ges till ungdomar under förutsättning att de varit anmälda som arbetssökande under minst 90 dagar. Under nästa år skall stöd även kunna ges till ungdomar som genomgått gymnasieskolans tekniska program och som behöver lärlingstid för att få ett yrkesbevis. Anställningar skall kunna ske såväl inom privat som offentlig sektor. De kan avse både anställning tills vidare eller för viss tid. Stöd får inte lämnas om arbetsbristuppsägningar skett inom driftsenheten inom en niomånadersperiod före anställningen. En förutsättning för anställningsstöd är att arbetsgivaren ger arbetstagaren utbildning i form av praktik eller teori. Anställningsstöd kan i vissa fall kombineras med utbildningsstöd, dvs. stöd till arbetsgivare som bekostar utbildning för en arbetstagare och som anställer ersättare för den som deltar i utbildningen. Anställningsstöd skall få lämnas endast om lön och andra anställningsförmåner är jämförbara med kollektivavtal för branschen. Före beslut om anställningsstöd skall samråd ske med berörda arbetstagarorganisationer. Lagen om anställningsskydd kommer att vara tillämplig. Arbetet kvalificerar inte för förstagångsersättning från arbetslöshetskassan. Det är däremot återkvalificerande för ytterligare ersättningsperioder. Införandet av ett individuellt anställningsstöd beräknas medföra en besparing motsvarande 140 miljoner kronor under nästa budgetår. Stödet torde enligt regeringens bedömning inte strida mot EU:s statsstödsregler.
Motionerna Vänsterpartiet anser enligt sin motion A310 att förenklingen av anställningsstödet är bra, men konstaterar samtidigt att stöden försämras en del. Som framgått ovan i avsnittet Omfattning och inriktning är partiets uppfattning att åtgärdsvolymen bör öka. Detaljreglering, som t.ex. tid i åtgärden, bör kunna ersättas av rekommendationer och noggranna utvärderingsprocedurer i ett kvalitetssäkrat åtgärdssystem (yrk. 7 delvis, yrk. 8). Vänsterpartiet har, som framgått ovan, motsvarande uppfattning beträffande API (arbetsplatsintroduktion). Även i ett antal enskilda motioner framförs förslag som rör det individuella anställningsstödet. Sigrid Bolkéus (s) anser i motion A220 att ersättningsnivån är för låg för att stödformen skall kunna användas för att skapa arbetstillfällen inom byggnadsvård och fornminnesvård. Reglerna bör ses över så att inte dessa områden faller bort. Pär-Axel Sahlberg m.fl. (s) begär i motion A289 ett tillkännagivande om den s.k. Hallandsmodellen med beredskapsarbeten som en del i ett framgångsrikt projekt för upprustning av värdefulla äldre byggnader. Regeringsförslaget innebär enligt motionärerna att förutsättningarna försämras, eftersom fastighetsägarna - oftast kommuner eller ideella föreningar - får ta ett större finansiellt ansvar. Även Sven Bergström (c) uttrycker liknande tankegångar i motion A293.
Utskottets överväganden Förslaget som sådant om att införa ett enhetligt individuellt anställningsstöd har inte mött några invändningar i motionerna. Enligt utskottets mening är det bra att man genomför förenklingar även om det skulle dröja innan nyordningen uppfattas så - det är ju faktiskt fråga om ytterligare ett nytt begrepp som ersätter äldre och inarbetade i den arbetsmarknadspolitiska terminologin. Regeringen gör som nämnts i propositionen bedömningen att stödet inte strider mot EU:s statsstödsregler. Arbetsmarknadsdepartementet har emellertid nu underrättat utskottet om EU-kommissionens underhandsbedömning att stödet bör konstrueras med en fast subventionsgrad för att stå i överensstämmelse med statsstödsreglerna. Utskottet förordar därför att stödet i stället bestäms till 50 % av lönekostnaden, dock högst 350 kr per dag. Den beräknade besparingen, 140 miljoner kronor under nästa budgetår, bör enligt vad som uppgetts från Arbetsmarknadsdepartementet kunna uppnås även med en fast stödnivå. Utskottet kan inte dela Vänsterpartiets uppfattning att stödet blir alltför detaljerat. T.ex. kan tiden i åtgärden variera liksom innehållet. Stödet kan även kombineras med utbildningsstöd. Utskottet vill i detta sammanhang även hänvisa till vad som sagts ovan i avsnittet Lokal samverkan - arbetsförmedlingsnämnder med anledning av synpunkterna i motion A311. Med anledning av vad som framförts i motionerna om för låg ersättningsnivå m.m. vill utskottet hänvisa till EU-reglerna och till det begränsade utrymme som det nuvarande ekonomiska läget ger. Utskottet vill också erinra om att det är fråga om ett arbetsmarknadspolitiskt stöd. Att förändringarna av stödformen kan leda till försämrade förutsättningar t.ex. för vissa byggnadsvårdsprojekt är något som inte bör lösas inom ramen för arbetsmarknadspolitiken. Utskottet vill också erinra om att kringkostnaderna vid anställningsstöd som medför investeringar kan täckas av otraditionella medel. Sammanfattningvis anser utskottet att regeringens förslag om ett nytt anställningsstöd (punkt 10 i propositionens förslag) bör godkännas, dock med den nyss angivna ändringen i fråga om stödnivå. Det innebär också att motionerna A310 (yrk. 7 delvis och 8), A220, A289 och A293 avstyrks.
Arbetslivsutveckling (ALU)
Propositionen Syftet med åtgärden arbetslivsutveckling (ALU), som infördes den 1 januari 1993, är att de arbetssökande skall kunna behålla sin kompetens och sina kontakter med arbetslivet. Ersättningen till de arbetslösa som deltar i ALU motsvarar arbetslöshetsersättningen och betalas ut av arbetslöshetskassan respektive försäkringskassan. Från och med budgetåret 1997 belastar dessa utgifter anslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Första halvåret 1997 deltog drygt 60 000 personer i genomsnitt per månad i ALU. Under samma tid uppgick kostnaderna för utbildningsbidrag i samband med ALU till 2 894 miljoner kronor och AMS utgifter för kringkostnader, såsom planering och organisation av anordnarens verksamhet samt resekostnader för deltagare i ALU-verksamheten, till 49 miljoner kronor. Regeringen konstaterar att åtgärden har fungerat väl och att den i praktiken används som om den inte är tidsbegränsad. För att undvika undanträngningseffekter kommer regeringen att genomföra regelförändringar som innebär att samråd skall ske med berörda fackliga organisationer innan en person placeras på en ALU-plats. Regeringen föreslår också att en ny lag om arbetslivsutveckling bör införas som inte är tidsbegränsad.
Motionerna Moderaterna förklarar i motion A299 att för att uppnå en mer redodlad arbetsmarknadspolitik bör ALU avvecklas. Utan att framställa något särskilt avslagsyrkande avvisar partiet regeringens lagförslag. Folkpartiet uppger i sin partimotion A259 att åtgärden bör vara en sista utväg när alla andra åtgärder har prövats. Enligt Folkpartiet är det positivt att ALU-projekten nu börjar inriktas mot kultur, miljö och jämställdhet. Eftersom partiet anser att ALU skall vara en åtgärd som tillgrips i sista hand bör den längsta tid som ett ALU-projekt kan pågå begränsas till sex månader (yrk. 13). Vidare anser partiet att åtgärden bör bli föremål för en utvärdering (yrk. 14). Ronny Olander (s) föreslår i motion A211 att försäkringsskyddet för de som deltar i ALU skall förbättras så att deltagarna får samma skydd som arbetstagarna på den reguljära arbetsmarknaden. Karl Hagströmer och Sinnikka Bohlin (båda s) framhåller i motion A222 att personer som deltar i ALU ofta har en pressad ekonomisk sitution. Motionärerna föreslår därför att arbetsgivare hos vilka personer deltar i ALU bör åläggas att betala ut en viss inkomstförstärkning till dessa personer. Denna förstärkning skulle bl.a. kunna användas till att finansiera resor. Rune Berglund och Jörgen Persson (båda s) påpekar i motion A301 att kringkostnaderna för att arrangera ALU är högre i skogslänens glesbygd än i övriga delar av Sverige vilket framför allt beror på de långa avstånden. Motionärerna anser att man vid fördelningen mellan länen av de s.k. otraditionella medlen - vilka bl.a. används för att finansiera kringkostnaderna - inte tar tillräcklig hänsyn till regionala förhållanden. De föreslår därför att regeringen i sitt regleringsbrev till AMV kompenserar skogslänen för de merkostnader som de långa avstånden medför.
Utskottets ställningstagande Utskottet delar regeringens åsikt att det mot bakgrund av det svåra läget på arbetsmarknaden även i framtiden finns ett behov av en åtgärd med sådan inriktning som arbetslivsutveckling. Utskottet biträder därför regeringens förslag en ny, icke tidsbegränsad lag om arbetslivsutveckling. Utskottet återkommer till lagförslaget under avsnittet Sammanfattandet bedömning av budgetförslagen och medelsanvisning på utgiftsområde 14 nedan. När det gäller Folkpartiets krav att ALU-projekt skall begränsas till sex månader vill utskottet påpeka att ALU-projekt normalt anvisas i högst sex månader. Om det finns särskilda skäl kan anvisningstiden förlängas med ytterligare sex månader. Enligt utskottets mening det finns situationer när det är värdefullt att kunna förlänga anvisningstiden. Risken för missbruk motverkas av att det krävs särskilda skäl för att förlänga anvisningstiden. När det sedan gäller Folkpartiets krav på en utvärdering av åtgärden arbetslivsutveckling vill utskottet hänvisa till att Statskontoret nyligen på regeringens uppdrag utvärderat åtgärden. Utvärderingen avsåg bl.a. hur verksamheten utfallit i förhållande till de mål som statsmakterna har satt upp samt undanträngningseffekter och arbetsmarknadssitutionen för dem som avslutat ett ALU-projekt. Med hänsyn till det anförda avstyrker utskottet motion A259 (yrk. 13-14) Utskottet övergår härefter till att behandla de frågor som rör försäkringsskydd och kostnadsersättningar när det gäller arbetslivsutveckling. Deltagare i arbetslivsutveckling omfattas av ett visst försäkringsskydd som regleras i ett antal förordningar till vilka förordningen (1992:1333) om arbetslivsutveckling hänvisar. Försäkringsskyddet omfattar bl.a. arbetsskador. Det är inte lika omfattande som det försäkringsskydd som finns i kollektivavtal. Skälet till detta är att de kollektivavtalsreglerade försäkringarna har tillkommit genom att arbetstagarna avstått från lönemedel. Utskottet anser att det är viktigt att de som deltar i arbetslivsutveckling har ett gott försäkringsskydd. Utskottet utgår dock från att regeringen noga följer denna fråga. Med hänsyn till det anförda avslår utskottet motion A211. I de båda motionerna A222 och A301 behandlas frågor om resekostnader i samband med arbetslivsutveckling. I den nuvarande regleringen av arbetslivsutveckling finns möjlighet för anordnare av verksamhet för arbetslivutveckling att få bidrag för de merkostnader som föranleds av verksamheten. I dessa merkostnader ingår inte resekostnader. Däremot är det möjligt för länsarbetsnämnderna att använda s.k. otraditionella medel för att ersätta sådana kostnader. Vissa länsarbetsnämnder utnyttjar denna möjlighet. Enligt utskottets mening ankommer det på varje länsarbetsnämnd att avgöra vad som är mest lämplig prioritering. När det sedan gäller förslaget att ålägga anordnare av arbetslivsutveckling att betala vissa kostnader för deltagarna vill utskottet påpeka att det finns risk för att detta kan leda till att vissa avstår från att anordna arbetslivsutveckling. Med hänvisning till det anförda avslår utskottet motionerna A222 och A301.
Feriearbeten
Propositionen Regeringen betonade i sysselsättningspropositionen (prop. 1995/96:222) vikten av att näringsliv, stat, kommun och landsting tar ett gemensamt ansvar för att uppfylla målsättningen att de gymnasieungdomar som söker feriearbete också skall kunna få det. En SIFO-undersökning som avsåg feriearbetsmarknaden somrarna 1996 och 1997 visade att en fjärdedel av de ungdomar som ville ha ett feriearbete blev utan. Det är angeläget att alla ungdomar som vill får ett feriearbete under sommaren 1998. Regeringen vill därför stimulera arbetsgivarna att anställa fler gymnasieungdomar nästa sommar. AMS tilldelades i februari 1997 5 miljoner kronor för att genomföra en riksomfattande informationssatsning som i första hand skulle vända sig till näringslivet. AMS kommer även tidigt under år 1998 att genomföra en informationssatsning som syftar till att engagera och stimulera arbetsgivarna i frågan om feriearbeten för unga gymnasiestuderande. Regeringen föreslår att 100 miljoner kronor av medlen under anslaget skall få användas av kommunerna för att stimulera det lokala näringslivet att anordna fler feriearbeten för gymnasieungdomar, en målgrupp som består av 154 000 personer. Medlen skall också kunna användas för insatser inom kommunen. Det skall även vara möjligt att inom ramen för denna åtgärd anordna kombinationer av utbildning och praktik eller ren utbildning.
Motion Kristdemokraterna avvisar i partimotion A269 (yrk. 18) satsningen på feriearbeten. Enligt partiet kommer åtgärden att strida mot konkurrensreglerna och ge tydliga undanträngningseffekter.
Utskottets ställningstagande Utskottet anser att Kristdemokraternas farhågor om feriearbetenas undanträngningseffekter är överdrivna. Utskottet delar inte heller partiets uppfattning att förslaget strider mot konkurrensreglerna. De positiva effekterna av feriearbete bör inte underskattas. Feriearbete ger inte bara ungdomar värdefull arbetslivserfarenhet utan ökar deras möjligheter att komma in på arbetsmarknaden. Utskottet värdesätter därför den informationssatsning som AMS skall göra. Med hänvisning till det anförda biträder utskottet regeringens förslag till medelsanvisning och återkommer till förslaget och motion A269 (yrk. 18) i avsnittet Sammanfattande bedömning av budgetförslaget och medelsanvisning på utgiftsområde 14 nedan.
Riksdagens revisorers förslag (1996/97:RR11) angående starta-eget-bidrag
Allmänt Riksdagens revisorer har granskat starta-eget-bidraget. Ämnet för granskningen var ett av dem som föreslogs av arbetsmarknadsutskottet vid sammanträde den 14 februari 1995 (dnr 1994/95:U17). I rapport 1996/97:5 redovisas resultatet av granskningen. Rapporten har remissbehandlats. I revisorernas förslag till riksdagen (1996/97:11) angående starta-eget- bidraget redovisas granskningen. I huvudsak har granskningen inriktats mot tre områden som enligt revisorerna inte tidigare belysts i tillräcklig omfattning. För det första har den mer långsiktiga överlevnaden granskats för de företag som startats med hjälp av bidraget genom en uppföljning av nyföretagarnas situation cirka tre år efter bidragets upphörande. För det andra har den administrativa hanteringen av bidraget granskats, i huvudsak med inriktning på det program som utarbetats av AMS för att uppnå en enhetlig bedömning av bidragstagarna och deras framtida möjligheter som företagare. En viktig del har varit att studera det regionala och lokala införandet av detta program. För det tredje har stödets eventuella konkurrenssnedvridande effekter analyserats, t.ex. de nya företagens möjligheter att med hjälp av bidraget sänka sina priser i förhållande till redan etablerade företag. Revisorernas överväganden förs fram under tre rubriker, nämligen 1. fördelning på olika bidragstagare, 2. den administrativa hanteringen och uppföljningen av bidraget, 3. bidragets effekter på konkurrensen. Revisorerna begär tillkännagivanden till regeringen på dessa punkter. Punkterna behandlas i det följande under särskilda rubriker.
Fördelning på olika bidragstagare
Revisorernas förslag I rapporten redovisas utvecklingen för ett antal olika grupper för att belysa den fördelningspolitiska inriktningen. På grund av brister i AMS statistik har det inte varit möjligt att redovisa en heltäckande bild. Genomgången pekar dock på att den andel bidragstagare som utgörs av kvinnor, utländska medborgare och långtidsarbetslösa är lägre än dessa gruppers andel av det totala antalet arbetssökande. Revisorerna framhåller att det kan finnas flera orsaker till att vissa utsatta grupper har låg andel bland bidragstagarna. Vad gäller utländska medborgare kan en orsak vara att bidragets utformning ofta passar invandrare sämre. När det gäller kvinnor känner de ofta behov av att träffa kvinnliga konsulter, men av rapporten framgår att antalet sådana är lågt. Långtidsarbetslösa förlorar successivt förankringen i arbetslivet, och försämringen av den privata ekonomin gör det svårt att bygga upp ett eget kapital. Enligt revisorerna har det inte varit möjligt att närmare penetrera alla tänkbara orsaker. AMS bör därför få i uppdrag att analysera de fördelningspolitiska aspekterna av bidraget samt att komma med förslag till eventuella åtgärder.
Motioner Hans Andersson och Ingrid Burman (v) säger sig i motion A2 i huvudsak ansluta sig till revisorernas förslag och överväganden men anser att en del förtydliganden och kompletteringar bör göras. Motionärerna menar att allt talar för att särskilda insatser behövs för att ta till vara den beredskap till nyföretagande som finns hos kvinnor och invandrare. Det är viktigt att insatserna kan kombineras med arbetsmarknadsutbildning och arbetslivsutveckling för individuell utbildning och vägledning. Med sådana riktade insatser kan såväl kvinnor som invandrare få en väsentligt bättre andel av bidragsvolymen (yrk. 1). Motionärerna förordar också en samhällsekonomisk analys av effekterna av bidraget. En sådan analys bör innefatta såväl samhällskostnader som effekterna för nyföretagande, sysselsättning och försörjningsnivå. Vidare bör regionala effekter och skillnader mellan tätort och glesbygd uppmärksammas (yrk. 2).
Utskottets ställningstagande Starta-eget-bidraget är avsett att utgöra ett tillskott till näringsidkarens försörjning under inledningsskedet av verksamheten. Bidrag får lämnas till den som är arbetslös, riskerar att bli arbetslös eller är bosatt inom område som betecknas som stödområde 1 eller 2 enligt förordningen (1990:642) om regionalpolitiskt företagsstöd. Bidrag kan lämnas under sex månader eller om det finns särskilda skäl till det eller om näringsverksamheten bedrivs i sådan glesbygd som avses i 1 § andra stycket förordningen (1990:643) om glesbygdsstöd under ytterligare sex månader. Under 1990-talet har bidragsgivningen ökat kraftigt, från ca 2 500 personer budgetåret 1990/91 till ca 30 000 personer budgetåret 1995/96 (18 månader). Statistiska bakgrundsvariabler såsom kön och ålder redovisas inte i AMS statistik utan redovisningen för olika grupper får sökas bland de uppföljningar som gjorts av AMS. Andelen kvinnor bland bidragstagarna har under en följd av år legat konstant på ca 25 % och andelen utländska medborgare som får bidrag är ca 5 %, vilket är en betydligt lägre andel än vad dessa grupper motsvarar bland det totala antalet arbetssökande. Även långtidsarbetslösa och arbetshandikappade är underrepresenterade. Såsom framkommit av revisorernas rapport finns det olika skäl till att vissa grupper bland bidragstagarna är underrepresenterade. För att öka det kvinnliga företagandet infördes år 1996 en möjlighet för arbetslösa kvinnor, särskilt invandrarkvinnor, att få starta-eget-bidrag upp till tolv månader. Denna åtgärd riktar sig till de kvinnor som varit inskrivna vid arbetsförmedlingen i minst två år. I årets budgetproposition framhåller regeringen att för att minska arbetslösheten bland invandrare är det angeläget att öka deras möjligheter till nyföretagande. Regeringen avser därför att uppdra åt AMS att i ökad utsträckning erbjuda invandrare individuell vägledning och utbildning i nyföretagande. Detta kan enligt regeringen ske inom ramen för arbetsmarknadsutbildning och ALU. Vidare föreslår regeringen att utbildningsbidrag skall kunna lämnas till invandrare under längre tid än sex månader vid start av egen verksamhet. Starta-eget-bidrag bör kunna lämnas i högst tolv månader till de invandrare som innan de startar eget företag varit anmälda på arbetsförmedlingen under minst sex månader. Utskottet konstaterar också att enligt senast tillgängliga statistik ökar andelen kvinnor bland bidragstagarna och utgör för närvarande cirka en tredjedel av dessa. Som framgått pågår ansträngningar för att åstadkomma en bättre fördelningspolitisk profil vad avser starta-eget-bidraget. Enligt utskottets uppfattning är det dock väsentligt att de fördelningspolitiska målen får en ökad uppmärksamhet. Detta bör beaktas av AMS, länsarbetsnämnderna och de lokala arbetsförmedlingarna. Något uttalande av riksdagen med anledning av revisorernas förslag i detta avseende föreslår dock inte utskottet. Utskottet avstyrker också med hänvisning till det anförda motion A2 yrkande 1. Utskottet är heller inte berett tillstyrka en samhällsekonomisk analys av starta-eget- bidraget och avstyrker motion A2 yrkande 2.
Den administrativa hanteringen och uppföljningen av bidraget
Revisorernas förslag Enligt revisorerna råder det stora skillnader mellan arbetsförmedlingarnas sätt att hantera bidraget. Det gäller bl.a. i vilken utsträckning informationsträffar erbjuds, hur konsultbedömningar utnyttjas, hur nyföretagarkurserna är utformade och utnyttjas samt i vilket skede inför företagsstarten som kurserna erbjuds. Revisorerna anser att länsarbetsnämnderna bör utveckla sitt stöd till de mindre arbetsförmedlingarna, men då det förekommer stora lokala skillnader vad gäller förutsättningarna för att starta företag bör det finnas utrymme för regionala och lokala anpassningar i handläggningen. I granskningen har framkommit att könsfördelningen bland konsulter är ojämn i länen samtidigt som kvinnliga bidragssökande företrädesvis vill träffa kvinnliga konsulter. Enligt revisorernas bedömning är det viktigt att jämställdhetsfrågorna uppmärksammas, och AMS bör därför få i uppdrag att analysera orsakerna till den ojämna könsfördelningen bland konsulterna. Enligt nyföretagarprogrammet skall en uppföljning av bidragstagarnas verksamhet genomföras direkt efter bidragsperiodens slut samt efter två till tre år. Revisorernas bedömning är att arbetsförmedlingarna bör ge uppföljningsarbetet större prioritet. Uppföljningarna bör inte endast omfatta företagens överlevnadsgrad utan också belysa effekterna av nyföretagarprogrammet, t.ex. vad gäller arbetsförmedlingarnas och konsulternas förmåga att bedöma affärsidéer.
Motioner I motion A1 yrkande 4 av Carl Fredrik Graf (m) begärs ett tillkännagivande om upphandling av konsulttjänster. Motionären framhåller vikten av att de konsulter som anlitas kontrolleras. Det är inte rimligt att man skall tjäna pengar på att hjälpa andra att få statliga bidrag samtidigt som man själv har skulder till det allmänna. Det är också väsentligt att upphandlingen konkurrensutsatt.
Utskottets ställningstagande I samarbete med NUTEK har AMS år 1994 utarbetat en strategi för starta-eget- bidraget samt ett arbetsmaterial som stöd till länsarbetsnämnder och arbetsförmedlingar, det s.k. nyföretagarprogrammet. Syftet har främst varit att utforma enhetliga och likvärdiga bedömningsgrunder för ansökningar över hela landet. Av rapporten framgår att det råder skillnader mellan arbetsförmedlingarnas sätt att hantera bidraget och att de mindre arbetsförmedlingarna ofta kan ha svårigheter att etablera kontakter med andra aktörer inom nyföretagarområdet. Revisorerna anser mot bakgrund härav att länsarbetsnämnderna bör utveckla sitt stöd till de mindre arbetsförmedlingarna. Utskottet delar denna uppfattning. Vid upphandling av konsulter kan länsarbetsnämnden och arbetsförmedlingen välja mellan offertförfrågan och förenklad upphandling. Upphandlingen sker enligt rapporten generellt enligt AMS föreskrifter om bl.a. bred kompetens och kunskap om den lokala marknaden. Den baseras däremot inte på en jämn könsfördelning bland konsulterna vilket också anges i AMS föreskrifter. Av rapporten framgår att kvinnor företrädesvis vill ha kontakt med kvinnliga konsulter. Det är enligt utskottets mening väsentligt att länsarbetsnämnder och arbetsförmedlingar strävar efter en ökad andel kvinnliga konsulter. Därvid är det dock viktigt att grundläggande regler iakttas, nämligen att upphandling skall göras med uppsökande av tillgänglig konkurrens och utan särbehandling. Något särskilt uttalande av riksdagen med anledning av revisorernas förslag i nämnda avseenden föreslår utskottet inte. Vid upphandling av konsulter är det naturligtvis önskvärt att den som får uppdraget är fri från skulder för skatter och socialavgifter. Enbart förhållandet att någon är restförd för skatt behöver dock enligt utskottets mening inte diskvalificera en tilltänkt konsult. Om skatteskulden uppkommit på grund av misskötsel eller om skulden är ett tecken på en allmänt svag ekonomi i företaget kan det naturligtvis finnas skäl att göra en annan bedömning. Att upphandling skall ske under konkurrensutsättning har utskottet redan angett. Det anförda får i huvudsak anses tillgodose motion A1 yrkande 4.
Bidragets effekter på konkurrensen
Revisorernas förslag Förordningen (1984:523) om bidrag till arbetslösa som startar egen verksamhet innehåller inga bestämmelser som rör konkurrenssituationer. Enligt revisorerna kan den stora andelen företag verksamma på den lokala marknaden, liksom den stora andelen företag inom tjänstenäringarna, ha inneburit att snedvridningar av konkurrensen uppstått. Revisorernas bedömning är att man bör vara restriktiv med att ge bidrag till företag som vill etablera sig inom marknader som har risk för överetablering och till företag som inriktas på verksamheter med mycket begränsad lokal efterfrågan. Avgörande för konkurrensneutraliteten är enligt revisorerna under hur lång tid bidraget betalas ut och marknadssituationen inom det område där bidragsmottagaren avser att etablera sig. Revisorerna anser därför att en generell förlängning av bidragsperioden kan öka risken för konkurrenssnedvridning. Revisorerna anser också att en översyn av förordningen med avseende på konkurrenspåverkan bör göras.
Motionerna Hans Andersson och Ingrid Burman (v) föreslår i motion A2 yrkande 5 ett tillkännagivande om förlängning av starta-eget-bidraget. Möjligheterna till förlängning bör göras mer generösa än vad som är vanligt enligt den praxis som nu tillämpas. Det avgörande skall då vara företagets ekonomiska förutsättningar efter förlängningen. Vidare är det väsentligt att konkurrensförhållanden inte talar emot en förlängning i det enskilda fallet. Särskilt viktigt är att bra förberedelser görs och att en intensiv uppföljning sker i samband med åtgärden. Carl Fredrik Graf (m) framhåller i motion A1 att det är angeläget att reglerna ändras så att myndigheterna har möjligheter att göra en bedömning av konkurrensläget. Finns det företag på orten som arbetar efter samma eller liknande affärsidé som den bidragssökande är det viktigt att dessa inte konkurreras ut av nystartare som har hjälp av statliga bidragsmedel (yrk. 1).
Utskottets ställningstagande Som framgått ovan kan starta-eget-bidraget lämnas för längre tid än sex månader för vissa grupper av sökande eller om näringsverksamheten är avsedd att bedrivas i viss glesbygd. Det finns vidare i förordningen om starta-eget- bidraget en bestämmelse som anger att förlängt bidrag kan utges om det föreligger särskilda skäl. Revisorerna anser att en generell förlängning av bidragsperioden kan öka risken för konkurrenssnedvridning. Någon sådan förlängning är inte aktuell, och en annan sak är att det i vissa fall eller för vissa specifika grupper kan finnas skäl till en förlängd tidsperiod. I budgetpropositionen har regeringen uppmärksammat revisorernas uttalande om att starta-eget-bidraget i vissa fall kan snedvrida konkurrensen. Regeringen har därvid uttalat att den utgår från att AMS beaktar dessa risker vid beviljande av bidraget. Mot bakgrund av det anförda synes något särskilt tillkännagivande med anledning av revisorernas förslag i fråga om konkurrens inte vara erforderligt. Utskottet avstyrker också motionerna A1 yrkande 1 och A2 yrkande 5.
Starta-eget-bidraget Utskottet har i avsnittet ovan behandlat Riksdagens revisorers förslag med anledning av starta-eget-bidraget. I detta avsnitt behandlar utskottet övriga frågor rörande denna åtgärd.
Propositionen Antalet personer som fått starta-eget-bidrag har ökat kraftigt under senare år, från mellan 2 000 och 3 000 per år under slutet av 1980-talet till ca 30 000 under budgetåret 1995/96 (18 månader). Företag som startats av personer som fått starta-eget-bidrag har haft en något lägre överlevnadsgrad än andra nystartade företag. I propositionen konstateras att antalet egenföretagare med utländsk bakgrund ökat under senare år. Omkring 3 000 nya sådana företag startas varje år. Invandrarna är i minoritet bland personer som får bidrag från arbetsförmedlingen för att starta eget. De utgör bara 5 %, vilket klart understiger deras andel av de arbetssökande. För att minska arbetslösheten bland invandrare är det angeläget att öka deras möjligheter till nyföretagande. Regeringen avser att uppdra åt AMS att i ökad utsträckning erbjuda invandrare individuell vägledning och utbildning i nyföretagande, vilket kan ske inom ramen för arbetsmarknadsutbildning och ALU. Regeringen föreslår att invandrare skall kunna få starta-eget-bidrag under längre tid än sex månader. Förlängt bidrag skall kunna lämnas om det anses nödvändigt för företagets överlevnad och lönsamhet och om den påbörjade egna företagsamheten bedöms vara den enda möjligheten till försörjning. I dessa fall skall bidrag kunna lämnas i högst 12 månader, förutsatt att invandraren innan företaget startades varit anmäld på arbetsförmedlingen under minst sex månader. Vid beviljandet av förlängt bidrag bör särskild hänsyn tas till risker för snedvridning av konkurrensen. Förslaget bedöms inte påverka ramen för utgiftsområdet. Förslaget bör träda i kraft den 1 januari 1998.
Motionerna Några invändningar i motioner har inte gjorts mot förslaget om förlängt starta- eget-bidrag. Folkpartiet anser dock enligt sin motion A259 (yrk. 21) att förslaget inte är lösningen på de problem som invandrare har på arbetsmarknaden. Åtgärden bör därför prövas under ett år och därefter utvärderas. I sex motioner framförs andra förslag som rör starta-eget-bidraget. Hans Andersson och Ingrid Burman (v) framför i motion A2, väckt med anledning av det ovan behandlade förslaget från Riksdagens revisorer, den synpunkten att man närmare borde utreda starta-eget-bidragens effekt i samband med kooperativbildning. I många fall är kooperativbildning ett viktigt inslag både vid övertagande och nybildning av verksamheter. Verksamhetsformen passar dessutom för kvinnors företagsamhet (yrk. 3). Motionärerna anser att möjligheterna till förlängning bör vara något mer generösa än enligt dagens praxis. Det avgörande skall vara företagets ekonomiska förutsättningar efter förlängningen. Konkurrensförhållanden får inte tala emot förlängning (yrk. 4). Carl Fredrik Graf (m) framför i sin motion A1, också väckt med anledning av Revisorernas förslag, att starta-eget-bidraget inte borde vara relaterat till den tidigare inkomsten utan utges med samma belopp för alla. Det borde dessutom bestämmas till ett lägre belopp och skiljas från a-kassesystemet (yrk. 2). Det borde också införas begränsningar, så att en person inte utan en karenstid kan få starta-eget-bidrag ytterligare en gång för företagande i samma bransch (yrk. 3). Stig Sandström (s) förespråkar i motion L206 en kooperativ företagsform efter italiensk modell. Detta förslag har remitterats till lagutskottet. I motionen framförs (yrk. 2) att man borde styra arbetsmarknadsinsatserna i riktning mot den kooperativa företagsformen. En idé vore enligt motionären att använda starta-eget-bidraget till kooperativa initiativ. Christina Axelsson (s) anser enligt motion A279 att alla ?Starta-eget-kurser? borde innehålla utbildning i arbetsrätt. Hon efterlyser också information i det sammanhanget om vilka regler som gäller vid anställning. Ann-Kristine Johansson och Helena Frisk (s) vill enligt motion A286 att man inför en försöksverksamhet, t.ex. i Värmland, med någon form av ersättning för den som fortfarande har en anställning men vill starta eget. Motionärerna ser framför sig en modell med successivt minskande a-kasseersättning under den tid som företaget ger små intäkter. I en näringspolitisk motion inriktad på förhållandena i förorten, N307, av Karin Pilsäter och Eva Flyborg (fp) förordar motionärerna att invandrare får möjlighet till starta-eget-bidrag på samma villkor som a-kasseberättigade (yrk. 8).
Utskottets ställningstagande Som framgått görs inga invändningar mot förslaget om förlängt starta-eget- bidrag för invandrare. Utskottet välkomnar förslaget, som bör kunna uppmuntra start av eget företag och därmed minska arbetslösheten bland invandrare. Någon tidsbegränsning av det förlängda bidraget kan inte anses erforderlig, och inte heller någon särskild utvärdering som Folkpartiet efterlyser. En uppföljning av effekterna av förlängningen kan ske inom ramen för Arbetsmarknadsverkets reguljära verksamhet. I fråga om längden av den tid under vilken starta-eget-bidrag kan utges kan utskottet inte ansluta sig till förslaget om generösare regler. En generell förlängning skulle innebära en ökad risk för konkurrenssnedvridning. Utskottet hänvisar till Revisorernas rapport, som anger att längden för bidraget är en av de avgörande faktorerna för konkurrensneutraliteten. Vad avser ersättningsnivån är det utskottets uppfattning att kopplingen till nivån för arbetslöshetsersättningen bör bibehållas. I det ligger att utskottet inte heller kan ställa sig bakom en generellt sänkt ersättningsnivå. Några uttryckliga regler om att bidrag inte får lämnas flera gånger till en och samma person, i vart fall inte efter viss karenstid, kan inte anses erforderliga. Utskottet vill hänvisa till att bidraget skall föregås av en prövning av affärsidén. Ett tidigare misslyckande kan givetvis påverka bedömningen av en eventuell ny ansökan. Utskottet har i den tidigare framställningen kommit in på frågor som rör den kooperativa företagsformen. Utskottet vill hänvisa till vad som där sagts om att företagsformen redan uppmärksammats av regeringen, och om att stöd avsatts för ändamålet under utgiftsområde 24 Näringsliv. Som framförs i v-motionen kan företagsformen många gånger passa för kvinnors företagande. I den mån Christina Axelsson i sin motion hänvisar till kurser som anordnas speciellt för personer som söker starta-eget-bidrag vill utskottet hänvisa till de nyföretagarkurser som anordnas enligt det s.k. Nyföretagarprogrammet som utarbetats av AMS i samarbete med NUTEK. Utskottet utgår från att dessa kurser även kan innehålla moment av det slag som motionären efterlyser. I betänkandet med anledning av regeringens förslag om en lag om rätt till ledighet för att bedriva näringsverksamhet (1997/98:AU4) har utskottet med anledning av motionsförslag uttalat att man på lite sikt bör kunna överväga möjligheterna att koppla denna ledighet från anställningen till någon form av ekonomiskt stöd. Slutligen vill utskottet med anledning av Karin Pilsäters och Eva Flyborgs motion hänvisa till reglerna för starta-eget-bidraget. Något krav ställs inte på att den som beviljas bidrag är berättigad till a-kassa. Utskottet ansluter sig till regeringens förslag om förlängt bidrag till starta-eget för invandrare fr.o.m. den 1 januari 1998. De i detta avsnitt behandlade motionerna avstyrks i den mån de inte kan anses tillgodosedda med vad utskottet anfört. Det är A1, A2, A259, A279, A286, L206 och N307, i förekommande fall i berörda delar. Utskottet återkommer till regeringsförslaget och motionerna i avsnittet Sammanfattande bedömning och medelsanvisning nedan.
IT-satsningen
Bakgrund I budgetpropositionens avsnitt om tilläggsbudget för 1997 föreslog regeringen en ny arbetsmarknadspolitisk åtgärd, ett nationellt program för IT-utbildning. I anslutning till förslaget konstaterades att det i dag råder en stor brist på kompetent och yrkesutbildad personal inom IT-området. Denna brist ökar riskerna för inflationsdrivande löneökningar och kan vara ett hinder för tillväxt. Regeringen har kommit överens om ett nationellt program för IT-utbildning med Industriförbundet och företrädare för IT-företagen. Utbildningen beräknas omfatta 10 000 personer från den 1 december i år till utgången av år 1999. Målgruppen skall främst vara arbetslösa. Till arbetslösa deltagare betalas utbildningsbidrag under studietiden. Lönekostnaden för redan anställda skall bäras av arbetsgivaren. Vid urvalet skall särskild hänsyn tas till kvinnor och invandrare. Utgifterna beräknas till 17, 681 respektive 573 miljoner kronor under åren 1997, 1998 och 1999. Utgifterna skall finansieras inom ramen för tillgängliga medel under anslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Arbetsmarknadsutskottet tillstyrkte förslaget i sitt yttrande 1997/98:AU3y till finansutskottet. Riksdagen beslutade den 20 november i enlighet med regeringens förslag.
Motionerna Vänsterpartiet ser i motion A310 förslaget som ett lovvärt initiativ. Utbildningsbehoven är uppenbara, men borde till större delen täckas av de berörda företagen. Med hänsyn till den centrala roll som företagen får i utbildningen när det gäller såväl uppläggning och genomförande som rekrytering och uttagning av deltagare anser Vänsterpartiet att regeringen måste ställa upp sådana riktlinjer att projektet kvalitetssäkras och individualiseras efter deltagarnas förutsättningar (yrk. 14). Monica Green m.fl. (s) välkomnar förslaget i motion A267. Därmed kommer kvinnorna i Skaraborgs län att få ytterligare en chans. Motionärerna begär ett tillkännagivande om att Skaraborg skall ta del av satsningen. I en motion T910 framförs att kvinnorna bör prioriteras i denna satsning. I Kristdemokraternas partimotion A269 (yrk. 27) och kommittémotion So430 (yrk. 8) framhålls att utbildningen även måste göras tillgänglig för funktionshindrade.
Utskottets ställningstagande Genom den av riksdagen godkända satsningen skall 10 000 personer kunna få IT- utbildning under perioden från den 1 december i år t.o.m. år 1999. Utbildningen skall bedrivas i projektform inom ramen för arbetsmarknadsutbildningen. Enligt vad utskottet inhämtat kommer regeringen att inom kort sluta avtal med en för ändamålet nybildad förening, SwIT. Medlemmar i föreningen är Industriförbundet och IT-företagens branschorganisation. Föreningens roll är att tillhandahålla utbildningen och att göra urvalet bland de sökande. En rådgivande nämnd med representanter för en stor del av IT-branschen har inrättats för ändamålet. Deltagarna, som till ca 75 % skall bestå av arbetslösa, väljs ut efter test. Några formella förkunskaper krävs inte, utan urvalet skall ske med hänvisning till den enskildes förutsättningar för utbildningen. Särskild hänsyn skall tas till kvinnor och invandrare. Kurserna skall omfatta ca 25 veckor. Det är fråga om en ren yrkesteknisk datautbildning som skall leda till kompetens som t.ex. nätverkstekniker, programmerare eller applikationsutvecklare. Utbildningen skall kunna leda till certifiering. Länsarbetsnämnden fattar beslut om utbildningen efter godkänt urvalstest och rekommendation av SwIT. Arbetslösa deltagare ersätts som vid vanlig arbetsmarknadsutbildning. Icke arbetslösa kan med arbetsgivarens godkännande få lön och andra anställningsförmåner under utbildningstiden. Avtal träffas med anordnare efter sedvanligt upphandlingsförfarande. Utbildningen skall anordnas över hela landet och styras av efterfrågan på IT- kompetens. Utskottet gör bedömningen att denna uppläggning borgar för kvalitet. Genom att utbildningen föregås av urvalstest garanteras att deltagarna har förutsättningar för utbildningen. Som framgått skall utbildningen anordnas över hela landet och särskild hänsyn skall tas till kvinnorna, vilket innebär att även kvinnorna i Skaraborg kommer att omfattas. Utskottet utgår från att utbildningen görs tillgänglig även för funktionshindrade. För samtliga som skall delta gäller givetvis kravet på godkänt urvalstest. Något tillkännagivande till regeringen kan inte anses påkallat med anledning av motionerna A267, A269, A310, So430 och T910 som därför avstyrks, i förekommande fall i berörd del.
Europastipendier och interpraktikstipendier
Propositionen Riksdagen har i enlighet med regeringens förslag i vårpropositionen beslutat (yttr. 1996/97:AU7y, 1996/97:FiU20, rskr. 1996/97:284) att europastipendiernas konstruktion skall ändras fr.o.m. den 1 oktober 1997. Förändringarna innebär att stipendierna även skall omfatta ersättning för kost, logi och försäkringar samt möjlighet att praktisera även i länderna utanför Europa. Huvudmannaskapet för stipendierna flyttades från AMS till delegationen för genomförande av vissa EU-program inom utbildning och kompetensutveckling m.m. (Svenska EU- programkontoret). Stipendierna kan sökas av unga långtidsarbetslösa mellan 20 och 30 år.
Utskottets ställningstagande I samband med behandlingen av frågan om interpraktikstipendier uttalade utskottet att det var värdefullt att arbetslösa ungdomar kan få en internationell erfarenhet och att det därför var av intresse att söka de former som stimulerar till sådan. Utskottet ställde sig därför bakom regeringens förslag. Stipendierna regleras i förordningen (1997:581) om interpraktikstipendier. Av förordningens 2 § framgår att ett krav för att erhålla ett sådant stipendium är att sökanden varit långtidsarbetslös. Avgränsningen innebär att arbetslösa som förvärvsarbetar enstaka dagar eller kortare perioder utestängs från möjligheten att söka stipendier. Denna ordning är enligt utskottets mening inte tillfredsställande. Utskottet har vid kontakter med Arbetsmarknadsdepartementet upplysts om att det för närvarande pågår ett arbete att ändra ovanstående bestämmelse. Detta arbete syftar bl.a. till att lösa de tillämpningsproblem som utskottet pekat på ovan. Förändringarna skall enligt uppgift träda i kraft den 1 januari 1998. Utskottet som anser att det är angeläget att denna förändring verkligen kommer till stånd förutsätter därför att förordningen ändras angivet sätt. Något tillkännagivande kan därför inte anses erforderligt.
Datortek och Jobbsökaraktiviteter
Bakgrund Datortek infördes vid halvårsskiftet 1995. Syftet var att arbetslösa ungdomar skulle få lära sig informationshantering och datorer parallellt med att de deltog i olika arbetsmarknadsinriktade aktiviteter som yrkesvägledning och jobbsökaraktiviteter. Verksamheten regleras i förordningen (1995:713) om datortek. Vid deltagandet utges utbildningsbidrag enligt förordningen (1996:1100) om aktivitetsstöd. Jobbsökaraktiviteter (JSA) är uppdelade i tre olika former: Jobbklubbar, längre JSA och kortare JSA. De mera omfattande aktiviteterna syftar till kunskap och färdighetsträning med arbete som mål medan de kortare syftar till att lära ut effektiva sätt att söka arbete.
Motionerna I tre motioner lämnas förslag och synpunkter som gäller dessa verksamheter. Vänsterpartiet framhåller i motion A310 att 70 % av deltagarna i datortek är över 25 år. Det ställer stora krav både på planeringen av datorutbildningen och på resten av aktiviteterna. Det är svårt att upprätthålla kvaliteten med endast ALU-anvisade handledare. Därför måste det skapas möjligheter att projektanställa åtminstone en del av handledarna. Otraditionella medel skall få utnyttjas om inte samarbete kan ske med näringslivet och inte heller EU-medel kan användas (yrk. 16). Kristdemokraterna hänvisar i motion A269 till att effektiviteten i datortekverksamheten har ifrågasatts på många håll. Därför bör Statskontoret genomföra en studie av verksamheten så att man får säkrare underlag för en bedömning av den fortsatta verksamheten (yrk. 13). En motsvarande översyn bör enligt Kristdemokraterna göras i fråga om kvaliteten och effektiviteten i Jobbsökaraktiviteterna (yrk. 14). Även Lisbeth Staaf-Igelström och Ann-Kristine Johansson (s) vill enligt motion A287 ha en översyn av datortekverksamheten. Verksamheten är bra, sägs det i motionen, men den kan förbättras. Därför bör en översyn göras i fråga om kapacitetsutnyttjande, ansvarsfördelning, ersättning till handledare m.m.
Utskottets ställningstagande Utskottet vill med anledning av Vänsterpartiets synpunkter rörande handledarna i datortekverksamheten hänvisa till att det vanliga är att en projektledare ansvarar för datorutbildningen på datorteken. Att många arbetsförmedlingar dessutom valt att låta arbetslösa fungera som handledare inom ramen för ALU måste enligt utskottets mening ses som positivt, både för deltagarna i datorteken och för handledarna. Datorteksdeltagarna får därigenom mer handledning än de annars skulle få, och för handledarna har ALU i ett datortek i många fall visat sig vara en värdefull merit när de söker arbete. Med anledning av en rapport från AMS 1997-09-19 vill utskottet poängtera att det sagda givetvis endast gäller under förutsättning att handledarkonstruktionen inte leder till bristande kontinuitet eller kvalitet. Utskottet kan konstatera att andelen som fått arbete efter att ha avslutat datortekverksamheten har minskat och är jämförelsevis låg. Enligt utskottets mening behöver detta dock inte betyda att effektiviteten är dålig. Det har visat sig att vägledningsinsatserna i datorteken många gånger leder till andra aktiviteter i form av utbildning m.m. Utskottet gör bedömningen att någon särskild studie av det slag som efterlyses i motionerna inte kan anses erforderlig. Detsamma gäller i fråga om jobbsökaraktiviteterna. Med hänvisning till det anförda avstyrks motionerna A310, A269 och A287, de båda förstnämnda i berörda delar.
Sabbatsår - friår
Motionerna I fyra motioner läggs fram förslag om införande av s.k. friår eller sabbatsår. I syfte att minska arbetslösheten föreslår Miljöpartiet i motion A208 att det införs ett friår med en enhetlig ersättning som motsvarar 85 % av den ersättning den ledige skulle ha erhållit i arbetslöshetsersättning. Staten skall inte kunna bestämma vad ledigheten skall användas till (yrk. 1). Vidare föreslås att kommunerna ges full frihet att utforma kommunala friår, och att den tid under vilken en person har en ?friårsplats? skall räknas som fullvärdigt arbete vid bestämmande av framtida ersättningsrätt (yrk. 2). Kristdemokraterna föreslår också i motion A269 (yrk. 21) att det införs ett friår för personer mellan 45 och 55 år. Införandet av en sådan åtgärd innebär att många skulle ges en möjlighet att komma in på en ny yrkesmässig bana samtidigt som vikariatsmöjligheten skulle minska arbetslösheten. Enligt Kristdemokraterna kan sabbatsåret bekostas av den enskilde individen genom förtida pensionsuttag. Tuve Skånberg m.fl. (mp) A205 framför liknande synpunkter som i ovanstående motion och föreslår att det skyndsamt tillsätts en utredning om sabbatsår. Som framgår av ovanstående avsnitt Ungdomar föreslår även Helena Frisk m.fl. (s) i motion A281 att det införs ett friår som en åtgärd för att minska arbetslösheten.
Utskottets ställningstagande Utskottet har vid ett flertal tillfällen behandlat motioner som har tagit upp frågan om införandet av sabbatsår som arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Vid det första tillfället konstaterade utskottet i sitt yttrande till finansutskottet (1995/96:AU6y) i samband med behandlingen av regeringens sysselsättningsproposition (prop. 1995/96:222) att arbetsmarknadspolitiska åtgärder där ersättningen utgår i relation till arbetslöshetsersättning är inriktade på utbildning, arbetslivskontakt eller företagande. En sådan användning ansåg utskottet vara betydligt mer framtidsinriktat. I samband med utskottets behandling av budgetpropositionen 1996 instämde utskottet i sin tidigare slutsats. Samtidigt uteslöt inte utskottet att man på sikt borde kunna undersöka om i vilken mån sabbatsår/friår skulle kunna användas som en arbetsmarknadspolitisk åtgärd för att skapa fler arbetstillfällen. Utskottet intar alltjämt samma ståndpunkt. Enligt utskottets mening bör de arbetsmarknadspolitiska medlen i första hand gå till de grupper som inte har något arbete eller riskerar att bli arbetslösa. I den mån det finns ekonomiskt utrymme är det enligt utskottets mening inte uteslutet att man bör överväga att införa någon form av sabbatsår/friår. I sådana fall bör denna möjlighet riktas mot arbetstagare som har arbetat en längre period och som har för avsikt att under ledigheten studera eller på annat sätt öka sin kompetens. Av det anförda följer att utskottet avstyrker motionerna A205, A208 (yrk. 1-2), A269 (yrk. 21) och A281.
Arbetsmarknadsresurser för olika ändamål
Motioner I ett antal motioner föreslås att arbetsmarknadspolitiska medel används för skilda ändamål. Fem av motionerna hänvisar till uppgifterna i propositionen om att regeringen avser att avsätta 50 miljoner kronor årligen för att rikta arbetsmarknadspolitiska åtgärder till projekt inom Svenska kyrkan för bl.a. renovering av kyrkor. I motionerna föreslås att arbetsmarknadspolitiska medel på motsvarande sätt riktas mot olika angivna ändamål. Två av dessa motioner, kommittémotionen Kr211 (yrk. 1) av Marianne Andersson m.fl. (c) och A225 av Marianne Carlström m.fl. (s), gäller Nordiska Akvarellmuseet på Tjörn. En stiftelse har bildats för att uppföra och driva detta museum samt ett centrum för forskning och utveckling av vattenfärgstekniker. I motion A225 preciseras inget belopp, medan motion Kr211 anser att den ännu ofinansierade delen, 13 miljoner kronor, bör kunna finansieras genom utgiftsområde 14. Erling Bager och Eva Flyborg (fp) vill enligt motion A268 ha en skyndsam utredning om att genom arbetsmarknadspolitiska åtgärder prioritera ombyggnadsstöd till Landsarkivet i Göteborg. I motion A223 av Bernt Ekholm och Berit Löfstedt (s) föreslås att medel ställs till de fria trossamfundens förfogande som ersättning för minskningen av lokalbidragen på anslaget Stöd till trossamfund på utgiftsområde 17. I motion A275 av Göran Magnusson m.fl. (s, c) föreslår motionärerna insatser till byggande och upprustning av allmänna samlingslokaler. Hans Karlsson m.fl. (s) vill enligt motion Bo502 att de arbetsmarknadspolitiska insatserna för byggsektorn även skall kunna avse tillgängligheten för funktionshindrade. Sigrid Bolkéus (s) begär i motion A229 ett tillkännagivande om tidigareläggning av byggnadsvårdsbidrag. De tidigare medlen, som stått till Riksantikvarieämbetets disposition, har enligt motionären gett mycket goda resultat för sysselsättning och kulturmiljö. Några motioner innehåller förslag om att olika lokala och regionala arbetsmarknadspolitiska projekt skall tillämpas i större utsträckning. Catherine Persson (s) talar i motion A239 för att den s.k. Trelleborgsmodellen, som innebär att en anställd är tjänstledig med ersättning motsvarande arbetslöshetsersättningen samtidigt som en långtidsarbetslös vikarierar med avtalsenlig lön, får nationell spridning Olle Lindström (m) förordar i motion A202 att den s.k. norska modellen prövas i Norrlands inland för att minska arbetslösheten. Modellen innebär att invånarna själva tar ansvar för bygdens överlevnad. Inga bidrag betalas utan egna insatser. Lena Sandlin m.fl. (s) föreslår i motion A263 att arbetsmarknadsmedel avsätts för projektet Fjällvägen Ammarnäs-Norra Fjällnäs. Roland Larssons (c) motion A257 gäller den s.k. avbytartjänsten inom jordbruket. Indragningen av bidragen till denna verksamhet skulle enligt motionen kunna kompenseras med en möjlighet för mindre jordbruk att få bidrag av arbetsmarknadsmedel för en del av resekostnaderna för avbytaren, förutsatt att det ger en sysselsättningseffekt. Ronny Olander m.fl. (s) vill i motion A241 att det öppnas en möjlighet till frivilligarbete i utlandet, s.k. volontärtjänst, speciellt för ungdomar. Finansiering skulle kunna ske med exempelvis arbetslöshetsersättningen.
Utskottets ställningstagande Utskottet anser liksom regeringen att det krävs särskilda insatser även under år 1998 för att minska den alltjämt höga arbetslösheten bland byggnadsarbetare. Det finns därför skäl att rikta arbetsmarknadspolitiska åtgärder till olika byggprojekt. Regeringen har i propositionen redan pekat ut vissa områden för satsningar. Förutom den nyssnämnda satsningen inom Svenska kyrkan för renovering av kyrkor, prästgårdar och församlingshem nämns miljö- och energisektorn för ett ekologiskt hållbart Sverige. Med de goda erfarenheter som finns inom kulturområdet bör på motsvarande sätt stöd kunna riktas till byggnadsvårdssatsningar. Som sägs i propositionen är sådana insatser arbetsintensiva och innebär nya arbetstillfällen. De skall kunna riktas mot långtidsarbetslösa byggnadsarbetare. Enligt information från Kulturdepartementet omfattar satsningarna ett stort antal projekt, mellan 1 500 och 1 600, under de närmaste tre åren. Totalantalet nya arbetstillfällen kan enligt departementet i nuläget uppskattas till över 4 000. Utskottet vill i sammanhanget hänvisa till två rapporter som nyligen avlämnats av RRV, Sysselsättningseffekter av ESS och FIM (RRV 1997:50) respektive Uppföljning av ett särskilt sysselsättningspaket till Vägverket (RRV 1997:55). Rapporterna beskriver sysselsättningseffekterna av några olika statliga satsningar under senare år. Båda rapporterna utmynnar i att satsningarna inneburit mindre effekt på sysselsättningen än vad som förväntats. Utskottet kan mycket väl se att resurser riktas mot kulturprojekt av det slag som anges i motionerna Kr211 och A225 eller för upprustning av allmänna samlingslokaler. Byggande och upprustning av sådana lokaler är en viktig samhällsangelägenhet, och insatser på detta område lämpar sig väl för att stimulera sysselsättningen inom byggsektorn. De nyssnämnda rapporterna ger anledning att poängtera att de enskilda satsningarna måste framstå som arbetsmarknadspolitiskt motiverade på motsvarande sätt som de projekt som angetts i propositionen. Det kan dock inte vara riksdagens sak att identifiera vilka enskilda projekt som från sådana synpunkter bör väljas ut för riktade insatser. Utskottet utgår från att regeringen och arbetsmarknadsmyndigheterna beaktar vad som nu sagts utan något särskilt tillkännagivande från riksdagens sida. Med detta avstyrks de nu behandlade motionerna Kr211, A225, A223 och A275. Utskottet är inte heller främmande för förslaget i motion Bo502 att arbetsmarknadspolitiskt stöd riktas mot projekt inom byggsektorn som ökar tillgängligheten för handikappade, givetvis under samma förutsättning som angetts ovan. Något särskilt tillkännagivande om detta kan inte anses påkallat. Detsamma gäller förslaget i motion A268. Med anledning av förslaget i motion A229 om tidigareläggning av byggnadsvårdsbidrag vill utskottet hänvisa till den plan för upprustning och vård av byggnader med kulturhistoriska värden som tagits fram av Riksantikvarieämbetet. Den upptar enligt vad som framgår av propositionen projekt som är särskilt angelägna ur kulturmiljösynpunkt och som kan påbörjas med kort varsel. Anställningsstöd bör kunna riktas mot satsningar av detta slag likaväl som till t.ex. det av regeringen redan angivna projektet inom Svenska kyrkans ram. Något tillkännagivande till regeringen behövs därför inte. Motionsförslagen om olika ?modeller? mot arbetslösheten ger utskottet anledning att påminna om den frihet som numera ges att pröva nya lösningar och arbetssätt inom arbetsmarknadspolitiken t.ex. genom otraditionella medel, aktivare användning av arbetslöshetsersättningen och inom ramen för den kommunala samverkan. Det skulle strida mot tanken bakom detta om riksdagen förordade den ena eller andra modellen. Utskottet, som påminner om vad som nyss sagts om grunden för att rikta arbetsmarknadsstöd till olika projekt, anser att riksdagen inte heller bör peka ut vissa vägbyggen som mer angelägna än andra. Förslagen om avbytartjänst (A257) och volontärtjänst i utlandet (A241) är i och för sig vällovliga. De framstår dock snarast som jordbruksstöd respektive biståndsverksamhet, det senare i den mån det inte är fråga om sådan verksamhet som kan ske inom ramen för de s.k. interpraktikstipendierna. Att mera generellt uttala sig för användning av de arbetsmarknadspolitiska medlen för sådana ändamål kan inte komma i fråga. Sammanfattningsvis innebär det anförda att även motionerna A202, A229, A239, A241, A263, A257, A268 och Bo502 avstyrks av utskottet. Utskottet återkommer till motionerna i avsnittet Sammanfattande bedömning och medelsanvisning.
Medelsanvisning på anslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
Propositionen Utöver de förslag som behandlats ovan har regeringen förutom medelsanvisningen föreslagit att AMV under budgetåret skall få använda 250 miljoner kronor av medlen under förevarande anslag till tillfälliga personalförstärkningar vid arbetsförmedlingar och arbetsmarknadsinstitut. Vidare föreslås att det även efter budgetåret 1997 skall vara möjligt att lämna bidrag till utbildning i företag.
Motionerna Moderaterna föreslår i kommittémotion A299 (yrk. 6) att till anslaget bör anvisas ca 2,9 miljarder kronor, dvs. ca 18 miljarder kronor mindre än vad regeringen föreslår. Huvuddelen av minskningen beror på förslaget att till utgiftsområde 13 anslaget A 1 överföra de medel under anslaget som är att hänföra till direkta transfereringar till enskilda. Denna överföring motsvarar totalt 15,7 miljarder kronor. Moderaterna avvisar den del av förslaget som avser utgifter för tillfälliga förstärkningar vid arbetsförmedlingar och arbetsmarknadsinstitut. Genom att bl.a. avskaffa arbetslivsutveckling (ALU), rekryteringsstöd och bidrag till utbildning i företag samt genom en förändrad arbetsmarknadsutbildning räknar Moderaterna med att uppnå besparingar på 2,2 miljarder kronor. Vidare förordar Moderaterna ett modernt lärlingsprogram. Detta program kommer att belasta anslaget med 250 miljoner kronor årligen. När det gäller äldre föreslås ett system med återbäring på arbetsgivaravgifterna. Detta förslag innebär på sikt en belastning på statsbudgeten med 1 miljard kronor. Folkpartiet föreslår i motion A259 (yrk. 26 delvis) att riksdagen reducerar det föreslagna anslaget med ca 7,3 miljarder kronor. Enligt Folkpartiet bör man ändra synen på arbetsmarknadsutbildningen. Partiet tror att det är möjligt att göra ytterligare besparingar genom en kraftfull decentralisering och avbyråkratisering, nära samarbete med andra aktörer som kommuner och näringslivsorganisationer, upphandling på en konkurrensmarknad av fler delar av verksamheten än i dag samt en strävan att där det är möjligt och lämpligt välja billigare åtgärder framför dyrare. Det bör inte heller ställas upp några volymmål. Antalet personer i utbildningar bör minskas och kvaliteten höjas. Förändringarna innebär besparingar med ca 7,6 miljarder kronor jämfört med regeringens förslag. Vidare avvisar Folkpartiet förslaget om tillfälliga personalförstärkningar på arbetsförmedlingarna. Vänsterpartiet föreslår i motion A310 (yrk. 10-13, 20 och 38, sistnämnda delvis) att riksdagen för budgetåret under anslaget anvisar ytterligare ca 4,3 miljarder kronor. Vänsterpartiet föreslår att 500 miljoner kronor tillförs anslaget till ett riktat sysselsättningsprogram för kvinnor, vilkas arbete har rationaliserats bort. Vidare föreslås att 1 miljard kronor överförs från utgiftsområde 13 anslaget 1 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet i syfte att skapa en försöksverksamhet med lokala sysselsättningsprojekt. För att kunna möta de lokala behoven som arbetsförmedlingarna aviserar, anser Vänsterpartiet att det behovs ett extra aktivitetsstöd om 450 miljoner kronor. Medlen skall framför allt användas till ungdomar och invandrare. Vänsterpartiet beräknar ytterligare 400 miljoner kronor för att öka volymen av anställningsstöd och olika utbildningsinsatser i syfte att höja den arbetsmarknadspolitiska effektiviteten och minska belastningen på arbetslöshetsersättningen. Miljöpartiet föreslår i partimotion A309 (yrk. 3 och 4 delvis) att riksdagen för budgetåret 1998 under anslaget anvisar 18,9 miljarder kronor. Vidare beräknar Miljöpartiet anslaget för åren 1999 och 2000 till 14,1 miljarder kronor respektive 2,1 miljarder kronor. Partiet hävdar att anslagsförbrukningen för de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna minskas av två skäl. För det första innebär partiets förslag om sänkt arbetstid att arbetslösheten minskar. För det andra innebär partiets förslag till ökade ekonomiska ramar för kommunerna att antalet arbetstillfällen ökar. Kristdemokraterna föreslår i motion A269 (yrk. 33 delvis) att riksdagen för budgetåret 1998 reducerar det föreslagna anslaget med 2,2 miljarder kronor. Kristdemokraterna hävdar att om partiets tillväxtförslag genomförs innebär det ett minskat behov av arbetsmarknadspolitiska åtgärder, vilket medför en besparing med ca 2,4 miljarder kronor. Kristdemokraterna har motsatt sig försämringen av utbildningsbidraget för dem som inte är berättigade till arbetslöshetsersättning. Enligt partiet bör denna grupp ges en möjlighet att utnyttja en lånedel för att få med andra studerandegrupper likvärdiga villkor. Kristdemokraterna sätter av 300 miljoner kronor för denna reform. Vidare motsätter sig partiet förslaget om att höja finansieringsbidragen. Partiet vill också avskaffa det s.k. flyttningsbidraget (yrk. 20). Som framgår av utskottets redogörelse för motioner under rubriken Ungdomssatsning - kommunal utvecklingsgaranti anser Sonia Karlsson i motion A224 (yrk. 2) att det är viktigt att en stor del av de extra personalresurser som arbetsförmedlingar tilldelas avsätts för åldersgruppen 20-24 år.
Utskottets ställningstagande Vid en genomgång av oppositionspartiernas förslag skiljer sig Folkpartiet markant från de övriga. Enligt Folkpartiet skulle man bl.a. genom en förändring av arbetsmarknadsutbildningen kunna uppnå kraftiga besparingar. Enligt utskottets mening är det orealistiskt att tro att man kan uppnå så kraftiga besparingar inom en så kort tidsperiod. Även under detta område tillgodoräknar sig Miljöpartiet stora besparingar genom förslaget om arbetstidsförkortning. Som framgår av utskottets redogörelse under utgiftsområde 13 medelsanvisningen delar inte utskottet detta synsätt. Övriga partiers förslag följer av respektive partis huvudförslag i arbetsmarknadspolitiken. Eftersom utskottet inte kan instämma i deras politik kan det inte heller biträda förslagen i motionerna. När det sedan gäller flyttningsbidrag delar utskottet inte Kristdemokraternas åsikt. Enligt utskottets mening bör denna möjlighet finnas kvar. Utskottet delar Sonia Karlssons uppfattning i motion A224 (yrk. 2) att det är viktigt att ungdomar prioriteras när man fördelar de tillfälliga personalförstärkningarna. Av propositionen framgår att regeringen har för avsikt att föreskriva att medel för tillfälliga personalförstärkningar skall kunna användas till förstärkning av arbetsförmedlingarnas arbete med ungdomar. Utskottet anser inte att ett initiativ i frågan från riksdagens sida är påkallat och ställer sig därför inte bakom motionen. Slutligen biträder utskottet regeringens förslag till medel för tillfälliga personalförstärkningar vid arbetsförmedlingar och arbetsmarknadsinstitut. Sammanfattningsvis biträder utskottet regeringens förslag till medelsanvisning samt förslagen till tillfälliga personalförstärkningar vid arbetsförmedlingar och arbetsmarknadsinstitut samt bidrag till utbildningar vid företag. Utskottet återkommer till förslagen och motionerna A224 (yrk. 2), A259 (yrk. 26 delvis), A269 (yrk. 20 och 33, sistnämnda delvis), A299 (yrk. 7), A309 (yrk. 3 och 4) och A310 (yrk. 10-13 och 38, sistnämnda delvis) i avsnittet Sammanfattande bedömning av budgetförslagen och medelsanvisning på utgiftsområde 14 nedan.
Arbetsmarknaden för olika grupper
Arbetsmarknaden för kvinnor
Propositionen I takt med att arbetslösheten bland kvinnor har ökat har de fått en allt större andel av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Kvinnornas andel av åtgärdsplatserna uppgick under budgetåret 1995/96 till 46 % vilket motsvarade deras andel av de arbetslösa. Kvinnorna dominerade inom utbildningsvikariat medan deras andel av rekryteringsstöd, beredskapsarbete och starta-eget-bidrag var särskilt låg. Det var dock inom starta-eget-bidraget som andelen kvinnor ökade mest under budgetåret. Kvinnor utgör huvuddelen av de deltidsarbetslösa och tidsbegränsat anställda. Äldre arbetssökande får allt svårare att hävda sig på arbetsmarknaden på grund av ökade krav på kompetens och omställning till följd av den snabba tekniska utvecklingen. Detta väntas bl.a. innebära att sysselsättningen minskar inom kvinnodominerade yrken samtidigt som kvinnor i stor utsträckning kommer att stå för ökningen av antalet äldre på arbetsmarknaden. Den stora utbildningssatsningen Kunskapslyftet samt personalförstärkningar vid arbetsförmedlingar och arbetsmarknadsinstitut väntas kunna ge arbetslösa kvinnor och män nya möjligheter på arbetsmarknaden. Vidare förväntas regeringens miljardsatsning, som innebär ökade resurser till den kommunala sektorn de närmaste åren, motverka att arbetslösheten stiger i kvinnodominerade yrken inom vård och omsorg. Enligt regeringen finns det emellertid ett stort behov av kompetensutveckling inom de kommunala och landstingskommunala verksamheterna. Driften av dessa verksamheter är ytterst en fråga för de valda politiska organen i kommun och landsting. Genom utbildnings- och arbetsmarknadspolitiken kan dock staten ge arbetsförmedlingsnämnderna de verktyg de behöver för att stödja arbetsgivarna i deras strävan att kompetensutveckla personalen. Regeringen är angelägen om att arbetsmarknadspolitiska åtgärder används för att höja kvaliteten inom vård och omsorg. Regeringen avser bl.a. att föreskriva att ramen för medel för otraditionella medel ökas med 50 miljoner kronor. Medlen kan användas för åtgärder som underlättar för kommunalt anställda, som på grund av bristande utbildning annars riskerar att förlora arbetet, att få den utveckling i arbetslivet som de behöver.
Motionerna Folkpartiet liberalerna anser i motion A259 att fler kvinnor måste ges möjlighet att få starta företag. Stödet bör utgå till alla kvinnor som är långtidsarbetslösa och inte bara främst de som tidigare arbetat i offentlig sektor (yrk. 22). Vänsterpartiet föreslår som sagts ovan i avsnittet Medelsanvisning på anslaget A 3 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder att anslaget A 2 tillförs 500 miljoner kronor för riktat stöd till kvinnor som drabbats av strukturomvandlingens rationaliseringseffekter på arbetsmarknaden, t.ex. inom vård och omsorg eller inom området för kontorsadministration. Det kan, enligt partiet, handla om kompetenshöjning eller sysselsättningsskapande projekt. I kommittémotion A803 föreslår Margareta Andersson m.fl. (c) att regeringen ges till känna behovet av riktade arbetsmarknadsinsatser för kvinnor i samma utsträckning som för män, t.ex. tillfälliga stöd till vården inom äldreomsorgen (yrk 5). Även Barbro Johansson m.fl. (mp) har i kommittémotion A804 föreslagit riktade satsningar på nya arbetstillfällen för kvinnor inom offentlig sektor (yrk. 5). Flera motionärer anser att fördelningen av arbetsmarknadspolitiska åtgärder mellan kvinnor och män är snedvriden. I kommittémotion A803 anför Margareta Andersson m.fl. (c) att fördelningen av arbetsmarknadsinsatser måste ses över i ett jämställdhetsperspektiv (yrk. 6). I kommittémotion A805 påpekar Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) att kvinnor och män får del av olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Män dominerar starkt i t.ex. beredskapsarbete. Kvinnor är underrepresenterade i åtgärder som direkt riktas mot arbetslivet t.ex. rekryteringsstöd (yrk. 8). Inger Segelström m.fl. (s) föreslår i motion A314 att arbetsmarknadspolitiska medel fördelas efter behov och inte efter kön (yrk. 8). Även Ingbritt Irhammar och Margareta Andersson (c) påtalar i motion A273 att kvinnor ofta får erbjudanden om ?kallas vid behov?- arbeten då de vänder sig till arbetsförmedlingen. De får också kortare arbetsmarknadsutbildningar och deltar inte lika ofta som män i projektanställningar (yrk. 1). I kommittémotion A805 anser Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) att det behövs en arbetsmarknadspolitik som stimulerar kvinnors arbete på landsbygden (yrk. 9). Christina Axelsson och Ann-Kristine Johansson (s) anser i motion A278 att tendensen att kvinnor i större utsträckning får tillfälliga arbeten, ?springvikariat? etc. måste motverkas. Motionärerna anser också att arbetstiderna måste utformas så att inte kvinnor ofrivilligt skall behöva arbeta deltid. Lena Sandlin (s) påtalar i motion A295 att stora nedskärningar inom den statliga sektorn särskilt drabbar kvinnor. Enligt motionären bör statlig verksamhet sträva efter att inte säga upp anställda förrän de har en rimlig möjlighet att få ett nytt arbete. Även Ingbritt Irhammar och Margareta Andersson (c) anser i motion A273 att extra insatser behövs för att förstärka kvinnors situation inom den offentliga sektorn i likhet med de insatser som görs för att stimulera byggandet på arbetsmarknaden (yrk. 2).
Utskottets ställningstagande Arbetslösheten bland kvinnor har minskat från 6, 8 % i oktober förra året till 6,0 % i oktober i år. Enligt AMS beror detta bl.a. på att satsningen på det s.k. Kunskapslyftet har varit särskilt framgångsrik i denna grupp. Vidare minskade antalet sysselsatta kvinnor under perioden med 57 000, varav 52 000 inom vård och omsorg. Enligt AMS prognos för år 1998 kommer sysselsättningen inom offentlig sektor att vara oförändrad. Skillnaderna i sysselsättningsgrad mellan kvinnor och män kommer dock att öka. Utskottet har förståelse för de synpunkter som framförts i några motioner om att riktade arbetsmarknadspolitiska insatser för kvinnor behövs. Liksom regeringen anser utskottet att kompetensutvecklingen har stor betydelse för sysselsättningen på sikt. Genom satsningar på vuxna som saknar gymnasiekompetens bidrar man till förnyelse och omställning i arbetslivet. Genom utbildningen kan kvinnor få ökat självförtroende, ökade möjligheter att få eller behålla ett arbete och möjligheter att öka inflytandet över den egna situationen. Regeringen har i propositionen pekat på flera arbetsmarknadspolitiska åtgärder, t.ex. resursarbeten och vikariatstöd, som kan bidra till en sådan kompetensutveckling. Regeringens förslag om att öka ramen för de otraditionella medlen kan vidare underlätta för kommunalt anställda att få den utveckling i arbetslivet som de behöver. Motionerna A273 yrk. 2, A803 yrk. 5 och A804 yrk. 5 avstyrks i den mån de inte kan anses tillgodosedda med vad utskottet anfört. Utskottet kan inte ställa sig bakom Vänsterpartiets förslag att öka anslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder med 500 miljoner för riktat stöd till kvinnor som drabbats av strukturomvandlingens rationaliseringseffekter på arbetsmarknaden. Motion A310 i berörd del bör avslås. Utskottet återkommer till motionen i avsnittet Sammanfattande bedömning av budgetförslagen och medelsanvisning på utgiftsområde 14 nedan. När det gäller nedskärningar inom offentlig sektor och uppsägningar på grund av sådana kan utskottet i och för sig förstå de tankar som framförs i motion A295. Utskottet har tidigare uttalat sig om en motsvarande motion av Lena Sandlin i betänkande 1996/97:AU1. Utskottet delade då, liksom nu, uppfattningen att det ligger en motsättning i att samtidigt som nedskärningar görs i den offentliga sektorn med uppsägningar som följd betydande belopp betalas ut som arbetslöshetsersättning. Rent principiellt kan sägas att det är bättre att människor får stanna kvar i sin anställning än att de passivt uppbär kontantstöd. Prioriteringar måste göras inom arbetsmarknadspolitiken. Om man inom den offentliga sektorn bedömer att nedskärningar måste göras är det inte säkert att den som drabbas är den som är i störst behov av stöd. Insatserna måste i första hand riktas mot den som har de sämsta utsikterna till ett nytt arbete. Utskottet vill dock peka på att möjligheter finns att få bidrag till utbildning i företag. Åtgärden kan bidra till kompetensutveckling i syfte att begränsa uppsägningar och underlätta omstruktureringar inom offentlig sektor. På grund av det anförda avstyrker utskottet motion A295. År 1996 beslutade riksdagen att införa möjligheter för kvinnor att få förlängt starta eget-bidrag/aktivitetsstöd för att öka kvinnors företagande (1995/96:FiU15, AU6y, rskr. 307). Stödet riktar sig främst till kvinnor som varit anställda inom offentlig sektor. Utskottets uppfattning då stödet infördes och då frågan återigen togs upp i en folkpartimotion i samband med beredningen av budgetpropositionen förra budgetåret (1996/97:AU1) var att det var angeläget att stödet inriktades på kvinnor som varit anställda i offentlig sektor. Utskottet vidhåller att stödet även fortsättningsvis bör ha den inriktningen och kan därför inte biträda Folkpartiets motion A259 yrk. 22 i nu berörd del. Utskottet återkommer till motionen under avsnittet Sammanfattande bedömning av budgetförslaget och medelsanvisning på utgiftsområde 14. Regeringen har i propositionen pekat på skillnaderna i arbetsmarknadspolitiska insatser för kvinnor respektive män. Riksrevisionsverket har nyligen presenterat sin översyn - Arbetsmarknadspolitiska åtgärder - ett effektivt styrmedel mot könsuppdelning på arbetsmarknaden? (RRV 1997:45). Enligt rapporten dominerar män i de tre åtgärder, utbildning i företag, rekryteringsstöd och starta-eget-bidrag, som mer än andra leder till arbete. Kvinnor är däremot överrepresenterade i åtgärden utbildningsvikariat. Regeringen har aviserat att den avser att återkomma till Riksrevisionsverkets översyn och en mer samlad jämställdhetsanalys i vårpropositionen. Ett tillkännagivande i enlighet med vad som anförts i motionerna A273 yrkande 1, A278 delvis, A314 yrkande 8, A803 yrkande 6 och A805 yrkande 8 förefaller därför inte vara nödvändigt. Motionerna avstyrks. Beträffande kvinnors arbetsmarknad på landsbygden kan utskottet konstatera att det inom ramen för regionalpolitiken vidtagits åtgärder för att förbättra kvinnors företagande (prop. 1993/94:140, 1993/94:AU13, rskr. 1993/94:366). Institutet för regional forskning (SIR) har också tagit fram projekt vars syfte är att djupare analysera regional utveckling ur ett könsperspektiv. Utskottet behandlar regionalpolitiken i sitt betänkande AU2. I den mån motion A805 yrk. 9 inte kan anses tillgodosedd med vad utskottet anfört avstyrks förslaget. Som framgått av avsnittet om den allmänna inriktningen av politiken pågår för närvarande inom Regeringskansliet beredning av Arbetstidskommitténs slutbetänkande Arbetstid, längd, förläggning och inflytande (SOU 1996:145). I avvaktan på förslag från regeringen anser utskottet att ansvaret för förkortade arbetstider främst ligger på arbetsmarknadens parter. Förslaget om anpassning av arbetstider i motion A278 delvis avstyrks därför.
Arbetsmarknaden för äldre
Motionerna Utskottet har ovan behandlat regeringsförslaget om generationsväxling och anknytande motioner liksom motionsförslag som rör OTA (offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa). I detta avsnitt behandlas övriga motioner som rör äldre på arbetsmarknaden. Folkpartiet liberalerna avvisar som framgått ovan förslaget om generationsväxling. I motion A259 framhåller partiet att äldre arbetslösa ofta har stor erfarenhet och kompetens. Att anställa en 55-åring kan vara mycket lönsamt för arbetsgivaren eftersom den äldre arbetskraften dessutom ofta stannar kvar på sin arbetsplats (yrk. 15). Christina Axelsson m.fl. (s) i motion A280 och Inger Segelström m.fl. (s) i motion A314 (yrk. 5) framför likartade förslag om arbetsbyte mellan generationerna. Anställda som uppnått 45 års ålder och som har arbetat i minst 15 år skall kunna ta studieledighet med arbetslöshetsersättning upp till två år. Under ledigheten ersätts den äldre med en arbetslös person under 25 år (A280) eller med en yngre yrkeskunnig person (A314).
Utskottets ställningstagande Utskottet kan till fullo instämma med Folkpartiet att en anställning av en 55- åring kan vara lönsamt, och det i många bemärkelser. Utöver det som partiet framhåller i motionen vill utskottet peka på den fördel det kan innebära för arbetsplatsen med anställda i olika åldrar. Att göra ett tillkännagivande om sådana saker kan dock inte anses påkallat. De båda förslagen om arbetsbyte mellan generationerna kan enligt utskottets mening ha sina förtjänster. Det skulle dock bli kostsamt för statskassan. Nya sätt att skapa arbetstillfällen måste kunna prövas, men med de begränsade resurser som står till buds är det viktigt att insatserna i första hand sätts in där de framstår som mest angelägna. Som framhållits ovan bör de arbetsmarknadspolitiska medlen i första hand gå till de grupper som inte har något arbete eller riskerar att bli arbetslösa. Om ekonomiskt utrymme skulle finnas bör möjligheten riktas mot arbetstagare som har arbetat en längre period och som har för avsikt att under ledigheten studera eller på annat sätt öka sin kompetens. Utskottet vill i sammanhanget även hänvisa till de möjligheter Kunskapslyftet ger. Utskottet avstyrker med det anförda motionerna A259, A280 och A314, i förekommande fall i berörd del.
Arbetsmarknaden för ungdomar Utskottet har i avsnittet Ungdomssatsning - kommunal utvecklingsgaranti ovan behandlat regeringsförslaget om ungdomssatsningen och de motioner som rör den frågan. Även i avsnittet ovan om inriktningen av politiken berörs vissa förslag och synpunkter i partimotionerna som rör ungdomar. Detta avsnitt tar upp övriga motionsförslag som särskilt rör ungdomar.
Motionerna I Centerpartiets motion om ungdomsfrågor, A203, hänvisar man till de tendenser till brist på arbetskraft inom vissa branscher som AMS pekar på. Det är ett misslyckande om inte utbildningsväsendet och de arbetsmarknadspolitiska insatserna tillsammans kan leva upp till ungdomarnas förväntningar och arbetsmarknadens krav. Centerpartiet anser att det behövs mer än de redan påbörjade satsningarna på s.k. kvalificerad yrkesutbildning. Det är t.ex. angeläget att ta tillvara den ?input? som entreprenörer med invandrarbakgrund kan ge (yrk. 3). Centerpartiet anser också att man kan misstänka att det finns regelverk som hindrar ungdomar att få fotfäste på arbetsmarknaden. Därför begär man en översyn av de regelverk som hänger samman med dessa svårigheter (yrk. 5). Folkpartiet anser i motion A259, som framgått ovan, att förslaget om en kommunal ungdomsgaranti väcker vissa frågor. Enligt partiet är det viktigaste att ungdomarna får in en fot på arbetsmarknaden, och det sker genom att det skapas fler arbeten. Genom partiets politik för fler företag och genom en reformerad arbetsrätt och lönebildning ökar ungdomarnas möjligheter att få arbete. Även i fortsättningen behövs dock vissa arbetsmarknadspolitiska åtgärder som är anpassade till ungdomar och deras behov (yrk. 17). Vänsterpartiet lägger, som nämnts inledningsvis, fram förslag om obligatoriska praktikplatser i sin motion A310. Förslaget tar även sikte på invandrare. Vänsterpartiet anser det inte rimligt att det offentliga systemet skall ta hela det finansiella ansvaret. Det är näringslivet som måste ta ansvar och investera i den framtida arbetskraften. Ett företag skall vara skyldigt att inrätta minst en praktikplats per var femtionde anställd. På det sättet borde ca 50 000 platser kunna skapas. Arbetsförmedlingarna godkänner arbets- och utbildningsinnehåll, och parterna reglerar villkoren i form av praktikantlön och utbildningsinnehåll (yrk. 17). I några motioner föreslås slopade eller nedsatta socialavgifter vid anställning av ungdomar. Agne Hansson och Sivert Carlsson (c) föreslår i motion A227 ett fullskaleförsök inom ett geografiskt avgränsat område där arbetsgivaravgifterna sätts ned till 0 % på löner till ungdomar. Motionärerna anger Kalmar län, som är utsett att ingå i EU:s sysselsättningspakt. Medel för att genomföra åtgärden kan komma från EU:s program inom målområdena 3, 4 eller 5b med nationell finansiering genom arbetsmarknadsmedel. Siw Persson (fp) anser i motion A294 (yrk. 1 och 2) att man, i avvaktan på genomförandet av Folkpartiets förslag om generellt sänkta arbetsgivaravgifter, som ett försök begränsat till Skåne helt bör avskaffa arbetsgivaravgiften under tre sommarmånader vid anställning av ungdomar mellan 18 och 24 år. Ett likartat förslag, men avseende Gävleborgs län och utan tidsmässig begränsning, läggs fram av Lennart Rohdin (fp) i motion T230 (yrk. 1). Även andra förslag läggs fram i enskilda motioner. Karin Wegestål (s) pekar i motion A240 på alternativa förslag till den kommunala utvecklingsgarantin. Sådana alternativ skulle kunna vara insatser liknande den s.k. KrAMI-verksamheten med samverkan mellan arbetsförmedling, AMI, socialförvaltning och kriminalvård. Metoden skulle enligt henne kunna fungera lika bra för ungdomar utan kriminell belastning. Även körkortsutbildning skulle kunna leda till arbeten som är ofta är väl lämpade för ungdomar, sägs det i motionen. Hanna Zetterberg (v) föreslår ett system med allmän samhällstjänst i motion A261 (yrk. 1-4). Det skulle avse alla ungdomar mellan 16 och 25 år och utföras under högst 12 månader inom den offentliga sektorn. Samhällstjänsten skulle innehålla sådan utbildning som inte kan fås i skolan. Teori och praktik skulle varvas. Individuella önskemål skulle beaktas och frisedel skulle kunna ges som vid värnplikt. Ersättningen skulle ligga över nivån för socialbidrag och finansieras bl.a. genom arbetsmarknadspolitiska medel. Kommun och landsting skall ha ansvaret för verksamheten.
Utskottets ställningstagande Utskottet har i den tidigare framställningen ställt sig bakom den särskilda ungdomssatsningen med vissa mindre justeringar. Om flertalet kommuner träffar avtal med regeringen, vilket utskottet anser att man bör kunna utgå från, kommer man att kunna erbjuda en stor del av de arbetslösa ungdomarna utbildning, praktik eller annan sysselsättning. Tillsammans med de möjligheter som arbetsmarknadsmyndigheterna har till sitt förfogande för att hjälpa arbetslösa ungdomar finns nu ett spektrum av åtgärder mot ungdomsarbetslösheten. Utskottet håller med Centerpartiet om vilka krav som måste kunna ställas på utbildnings- och arbetsmarknadspolitiken och att mer kan behöva göras. Utskottet kan däremot inte instämma i att man måste se över regelverken. Trots att anställningsskyddet konstruerats med syftet att framför allt skydda den äldre arbetskraften kan man se att det nu är de yngre som kommer in på arbetsmarknaden. Att det dröjer för många ungdomar innan de får fotfäste där, i bemärkelsen fast anställning, har många och komplexa förklaringar. Nya regler som ger mindre utrymme än i dag för tillfälliga anställningar skulle enligt utskottets mening knappast gynna ungdomarna. Utskottet har ingen annan uppfattning än Folkpartiet att det viktigaste är att det skapas fler arbeten. Som framgått tidigare har utskottet dock en helt annan uppfattning än Folkpartiet om hur detta skall ske. Vänsterpartiets förslag om obligatoriska praktikplatser grundar sig på ett synsätt som utskottet i och för sig kan ansluta sig till - arbetsgivarna och näringslivet måste också ta ansvar för den framtida arbetskraften. Men att detta skulle ske genom ett tvång riktat mot företagen att ställa ett visst antal praktikplatser till förfogande är av flera skäl ingen lyckad lösning. Praktikplatser måste komma fram genom frivilliga åtaganden eller genom avtal mellan parterna eller med staten. Tidigare tidsbegränsade system med nedsättning av socialavgifter har enligt studier haft begränsad sysselsättningspolitisk effekt. Man kan dessutom anta att de inneburit vissa administrativa problem. Utskottet är ändå inte främmande för tanken att man på nytt gör geografiskt och tidsmässigt begränsade försök med detta, t.ex. vid anställning av ungdomar som föreslås i A227, A294 resp T230. Utformningen och avgränsningen av sådana försök måste föregås av noggranna överväganden. Utskottet är därför inte berett att tillstyrka de nu berörda motionerna. Det alternativa förslag till den kommunala utvecklingsgarantin med insatser liknande KrAMI-verksamheten bör som utskottet ser det även kunna komma till stånd inom ramen för garantin, likaväl som inom ramen för den kommunala samverkan. Något uttalande till regeringen med anledning av motion A240 behövs därför inte enligt utskottets uppfattning. Utskottet vill slutligen något kommentera förslaget i A261 om allmän samhällstjänst. Förslaget går långt utöver arbetsmarknadspolitiken, eftersom det skulle rikta sig även mot dem som inte är arbetslösa och inte heller riskerar att bli det. Det synes förutsätta väsentliga inslag av tvång mot den enskilde. Det kan i själva verket liknas vid vapenfri tjänst, om än inte inom totalförsvaret. Utskottet avstår från att uttala sig om idén som sådan. Det räcker att konstatera att det skulle krävas en rad överväganden som till stor del inte skulle ha beröring med arbetsmarknadsutskottets politikområden. Sammanfattningsvis innebär det anförda att motionerna A203, A227, A240, A259, A261, A294, A310 och T230 avstyrks av utskottet, i förekommande fall i berörd del.
Arbetsmarknaden för invandrare I detta avsnitt behandlas motionsförslag som rör invandrare. Regeringsförslaget om förlängning av starta-eget-bidraget till invandrare har behandlats ovan.
Motionerna
Centerpartiet föreslår en särskild arbetsmarknadsutbildning för invandrare i sin utbildningspolitiska motion Ub810. Partiet framhåller att invandrare inte kommer in på arbetsmarknaden trots att de i många fall har kvalificerad utbildning. Utbildningen bör ges i form av ett separat program där den enskilde kan komplettera eller justera sin utbildning. Det skall även ges kvalificerad språkundervisning i svenska och fackspråk. En tredje del skall utgöras av riktad yrkespraktik som ger möjlighet att komma in på arbetsmarknaden, etablera kontakter och få erfarenheter. AMV bör kunna upphandla sådan arbetsmarknadsutbildning (yrk. 1). I kommittémotionen A803 av Margareta Andersson m.fl. (c) sägs att de svårigheter som invandrare har på arbetsmarknaden är särskilt uttalade bland kvinnorna. Svårigheterna att överhuvud taget få ett arbete är påtagliga. Om invandrarkvinnorna haft ett arbete har det ofta varit inom industri och service, vilket lett till belastnings- och förslitningsskador. Man måste alltså både motverka att invandrare ställs utanför arbetsmarknaden och verka för att arbetsmiljön anpassas bättre efter individuella behov (yrk. 10). Folkpartiet liberalerna tar i motion A259 upp invandrarnas situation på arbetsmarknaden. Arbetslösheten borde inte vara så omfattande, eftersom invandrare ofta har en hög utbildning. Arbetsgivare och arbetsförmedlingar bör gemensamt ta itu med problemen och t.ex. genom informationskampanjer förmå fler att anställa invandrare. Många invandrare är en stor tillgång som företagare. Partiets politik för fler arbeten genom företagande skulle betyda mer än selektiva åtgärder. I motionen pekas på det växande problemet för nyanlända flyktingar och långtidsarbetslösa invandrare att få hjälp på arbetsförmedlingarna (yrk. 20). Vänsterpartiets förslag i motion A310 (yrk. 17 delvis) om ett system med obligatoriska praktikplatser, som behandlats ovan i avsnittet Ungdomar, tar även sikte på invandrare. Som framgått anser partiet att ett företag skall vara skyldigt att inrätta minst en praktikplats per var femtionde anställd. På det sättet skulle ca 50 000 platser kunna skapas. Kristdemokraternas kommittémotion A805 om jämställdhetsfrågor av Rose-Marie Frebran m.fl. rör även invandrarkvinnorna, en grupp som enligt motionen hamnar sist i kön till arbete. Invandrarkvinnornas specifika kompetens måste tas till vara för att användas t.ex. inom exportindustrin. En särskild undersökning bör göras. Kvinnorna bör sedan ges utbildning om svenskt arbetsliv. Ett särskilt företagarstöd för denna grupp bör inrättas (yrk. 5). Juan Fonseca (s) ger i motion A217 sin bild av vad som krävs för minska arbetslösheten bland invandrare och för att förhindra att Sverige får en underklass som i huvudsak är etniskt betingad. Det behövs ökad tillväxt och nya arbeten inom såväl traditionella näringar som nya branscher. De kompetenshöjande satsningarna måste framför allt komma invandrarna och deras barn till del. Det krävs en ökad integrering mellan skola, arbetsliv, högre studier och praktik. Svenska företag bör uppmuntras att rekrytera invandrare, och de företag som gör det måste uppmärksammas och få positiv respons. Även inom den offentliga sektorn måste det finnas personal med olika ursprung. Motionären begär ett tillkännagivande till regeringen om åtgärder för att komma till rätta med arbetslösheten bland invandrare. I motion A305 framför Elisa Abascal Reyes m.fl. (mp) att ett skäl till att invandrare inte anställs är att arbetsgivarna har invändningar mot den språkliga kompetensen. Motionärerna föreslår ett nationellt språkcentrum där man med hjälp av modern teknik enkelt och snabbt skulle kunna garantera arbetsgivaren ett felfritt skriftspråk i de texter som fordras av den anställde. Inledningsvis skulle staten stå för kostnaden för denna verksamhet inom ramen för de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna.
Utskottets ställningstagande Under en följd av år har arbetsmarknadsutskottet i sina arbetsmarknadpolitiska betänkanden haft ett avsnitt om arbetsmarknaden för invandrare. Utskottet har kunnat konstatera en mycket hög arbetslöshet och ett lågt arbetskraftsdeltagande. Utskottet har sett allvarligt på situationen och förepråkat aktiva insatser av olika slag. Dessvärre måste utskottet konstatera att situationen knappast förbättrats. En bild av utvecklingen under 1990-talet talar ett tydligt och skrämmande språk. Arbetskraftsdeltagandet framför allt bland utomnordiska medborgare har sjunkit kraftigt. Bara drygt 30 % är sysselsatta, att jämföra med drygt 75 % av infödda svenskar. Mellan åren 1990 och 1994 har arbetslösheten ökat från 5 till 30 % av arbetskraften. Chansen för en utomnordisk arbetssökande att få ett arbete har under de senaste åren varit betydligt lägre än för övriga arbetssökande. Under första halvåret 1997 var arbetslösheten bland de utomnordiska männen 32 %. Bland kvinnorna var den ännu högre - 35 %. Den krympande arbetsmarknaden inom den offentliga sektorn och andra sektorer som traditionellt varit dominerade av kvinnor har drabbat invandrarkvinnorna särskilt hårt. Många av dem har endast haft kortare perioder av arbete bakom sig. Även sysselsättningsgraden är mycket låg. Utskottet vill hänvisa till sitt nyligen avgivna yttrande till socialförsäkringsutskottet i ärendet om propositionen Sverige, framtiden och mångfalden - från invandrarpolitik till integrationspolitik (1997/98:AU4y). Sett i ett integrationspolitiskt perspektiv är delaktighet i arbetslivet av största vikt. Arbetet har betydelse socialt och ekonomiskt, både för individen och för samhället. Ett samhälle med stora grupper invandrare som står utanför arbetsmarknaden skapar inte bara sociala och ekonomiska klyftor. Föreställningen om, eller än värre en faktisk uppdelning i, arbetande svenskar och bidragsberoende invandrare leder till spänningar och kan utgöra grogrund för rasism och främlingsfientlighet. Som utskottet anförde i yttrandet till socialförsäkringsutskottet är det viktiga nu när det finns tydliga tecken på att det vänt på arbetsmarknaden att även invandrare får möjligheter att komma in i arbetslivet. Utsikterna bör för närvarande vara större än på många år att åstadkomma förbättringar. Arbetsmarknadspolitiken erbjuder en rad åtgärder som kan användas i detta syfte - det individuella anställningsstödet, arbetsplatsintroduktion, arbetslivsutveckling, förlängt starta-eget-bidrag m.m. liksom arbetsmarknadsutbildning. Som framgått tidigare undantas bl.a. invandrare från höjningen av finansieringsbidraget till 3 000 kronor. Den utveckling som redovisas i propositionen om de utländska medborgarnas successivt minskade del av åtgärdsplatserna under senare tid är inte tillfredsställande. Under första halvåret 1997 hade deras andel sjunkit till 12 % samtidigt som deras andel av de arbetslösa var 11 %. Utskottet anser att ambitionen måste vara att andelen i åtgärder åter ökar. Utskottet vill inte blunda för att alla problem inte omedelbart kan lösas inom ramen för traditionell arbetsmarknadspolitik. Det finns grupper framför allt bland de tämligen nyanlända flyktingarna men även bland dem som levt i Sverige under längre tid som behöver omfattande insatser bl.a. i form av undervisning i svenska och svenska förhållanden innan det är realistiskt med en introduktion på en arbetsplats eller än mindre med en anställning. Utskottet vill särskilt betona betydelsen av att invandrare så snart som möjligt efter avslutad sådan undervisning kan komma i arbete eller anvisas en åtgärd där språkkunskaperna kan komma till praktisk användning. Förvärvade kunskaper kan snabbt gå förlorade om de inte praktiseras i det dagliga livet. Det är ett resursslöseri både för den enskilde och samhället. För att integrationspolitiken skall lyckas är det av avgörande betydelse att fler invandare kommer in på arbetsmarknaden. De positiva exemplen är viktiga inte minst för invandrarna själva. Av det skälet är en av de angelägnaste uppgifterna nu att på alla sätt försöka utnyttja den vändande konjunkturen och det ökande antalet lediga platser till att introducera invandrare i arbetslivet eller förbereda dem för det genom utbildningsinsatser av olika slag. I yttrandet till socialförsäkringsutskottet utvecklar utskottet sina tankar om invandrarnas svårigheter på arbetsmarknaden. Det nya sättet att organisera arbetet, krav på språkfärdigheter, kriterier vid rekrytering, brist på kontakter i arbetslivet m.m. är allt sådant som bidrar till problemen. Negativa attityder hos vissa arbetsgivare eller ren diskriminering kan också vara en förklaring. Utskottet kan i anslutning till detta konstatera att den utredare som har till uppdrag att se över lagen mot etnisk diskriminering skall överlämna sina förslag till regeringen inom kort. Utskottet framhöll arbetsförmedlarnas viktiga roll i sammanhanget. Det finns skäl att upprepa detta. Utskottet är väl medvetet om de stora krav som ställs på arbetsförmedlarna och vill därför också hänvisa till förslaget som behandlats ovan om tillfälliga resursförstärkningar vid arbetsförmedlingen. Ett viktigt syfte med dessa medel är att förstärka arbetsförmedlingarna i invandrartäta områden. Utskottet övergår nu till de motioner som rör denna fråga. Först skall sägas att den beskrivning av problemen som tecknas i de olika motionerna till stora delar sammanfaller med utskottets syn. Det gäller t.ex. Juan Fonsecas motion A217. Det krävs ökad tillväxt och nya arbeten, men det krävs också en rad insatser på olika områden. En särskild utbildning av det slag som Centerpartiet föreslår i Ub810 med inslag av kvalificerad språkundervisning och yrkespraktik kan säkert för många invandrare vara vägen mot en plats i arbetslivet. Utskottet utgår från att AMV i förekommande fall skall kunna upphandla sådan eller liknande utbildning. Något särskilt tillkännagivande i frågan kan inte anses behövligt. Utskottet instämmer även i de synpunkter som framförs i partiets kommittémotion A803. Att många invandrarkvinnor slitits ut på grund av dålig arbetsmiljö är också något som man måste vara medveten om. Arbetsmiljön måste anpassas bättre efter individuella behov. Utskottet kan även ansluta sig till delar av Folkpartiets respektive Kristdemokraternas motioner. Utskottet kan dock inte som Folkpartiet tro att partiets politik för fler arbeten skulle betyda mer än vad selektiva åtgärder kan göra. Utskottet ser det inte heller som realistiskt att genomföra en undersökning av invandrarkvinnornas kompetens som Kristdemokraterna vill enligt kommittémotionen. En annan sak är att invandrarkvinnornas egenföretagande bör stödjas. Utskottet vill påminna om att det förlängda starta-eget-bidrag som infördes från årsskiftet 1996/97 särskilt riktas mot invandrarkvinnor. Vänsterpartiets förslag i A310 om obligatoriska praktikplatser har redan berörts i avsnittet ovan om ungdomar. Vad som där sagts om frivilliga lösningar gäller även i fråga om praktikplatser för invandrare. Mot förslaget i motion A305 av Elisa Abascal Reyes om ett nationellt språkcentrum kan flera invändningar göras. Förutom att det skulle bli kostsamt och förmodligen också administrativt tungrott skulle det snarast kunna motverka sitt syfte - det skulle i arbetsgivares ögon kunna framstå som särskilt besvärligt med anställda invandrare. För övrigt är väl just oförmågan att skriva god svenska utbredd även bland personer med svenska som modersmål. Det brukar kunna lösas praktiskt på arbetsplatsen. Utskottet återkommer därmed till vad som sades tidigare i detta avsnitt. Arbetsförmedlarna har en viktig roll. De kan till exempel påverka arbetsgivaren att inte ställa överdrivna krav på kunskaper i svenska. Sammanfattningsvis anser utskottet att de nu behandlade motionerna A217, A259, A305, A310, A803, A805 och Ub810 bör avslås.
5. Arbetsmarknaden för yrkesdansare
Motioner Tre partimotioner och två enskilda motioner tar upp yrkesdansarnas situation. Det är Kr305 (yrk. 6) av Folkpartiet, Kr269 (yrk. 29) av Vänsterpartiet, Kr270 (yrk. 14) av Miljöpartiet, A206 av Marianne Andersson m.fl. (c, v, mp, kd, m) och A255 av Elisabeth Fleetwood (m). I motionerna beskrivs de speciella förhållandena för yrkesgruppen, som består av omkring 600 personer. Det är inte ovanligt att dansarna tvingas avbryta sin yrkeskarriär i förtid på grund av skador. Yrkesdansare med fast anställning pensioneras i åldern 41 - 44 år. För frilansdansarna gäller vanliga regler, men i praktiken är karriären slut före 35-årsåldern. I motionerna framhålls att dansarna måste kunna finna en ny yrkesinriktning efter danskarriärens slut. Därför måste man utreda på vilket sätt dansarna kan stödjas i yrkesbytet. Några av motionerna hänvisar till de speciella center för dansare som finns i många länder. I Folkpartiets motion föreslås att det inrättas ett rådgivningcentrum med personal som är specialinriktad på rådgivning för dansare. Den skall kunna organiseras som en fristående enhet eller som en avdelning inom arbetsförmedlingen.
Utskottets ställningstagande Inför behandlingen av dessa motioner har utskottet uppvaktats av representanter för Arbetsgruppen för Dansares Yrkesbyte (ADY). För utskottet står det klart att dansarna är en yrkesgrupp med mycket speciella förhållanden. Karriären är kort och koncentrerad, och i allmänhet både fysiskt och psykiskt krävande. Hos många är yrkesidentiteten stark. Livet kretsar kring dansen. Det är därför inte förvånande om många får problem i samband med sitt yrkesbyte, som säkert ibland kan uppfattas som påtvingat. Dansarna kan behöva stöd av många olika slag, inte bara i fråga om yrkesval utan även allmänt rådgivande eller kurativt stöd. Utskottet vill framhålla vikten av förebyggande insatser. Redan under utbildningen och under själva karriären måste dansarna förberedas på att det kommer en tid då dansandet är över och krafterna måste inriktas på att klara försörjningen på annat sätt. Det här gäller för övrigt även vissa andra yrkesgrupper. Det vore önskvärt att sådana frågor togs upp redan under utbildningen. Eftersom det är en utpräglad yrkesfråga anser utskottet att ansvaret måste ligga på dansarnas egna organisationer och på de institutioner som har yrkesdansare anställda. Förutsättningarna för en lyckosam övergång till ett nytt yrkesliv bör vara betydligt bättre om dansaren är mentalt och praktiskt förberedd för detta. När yrkeskarriären väl är slut och yrkesbytet ett faktum har arbetsmarknadsmyndigheterna sitt ansvar. Utskottet, som behandlade likartade motioner i förra årets arbetsmarknadspolitiska betänkande 1996/97:AU1, uttalade då att dansare som vill byta yrkesinriktning kan få hjälp med det inom ramen för den befintliga arbetsförmedlingsverksamheten. Utskottet står fast vid detta, men vill tillägga att det givetvis är en fördel om arbetsförmedlaren har kännedom om denna grupps särskilda förhållanden. Bland annat med tanke på den mycket stora belastningen på arbetsförmedlingen i det rådande arbetsmarknadsläget ser utskottet det knappast som realistiskt att bygga upp en särskild organisation för denna yrkesgrupp vid sidan av vad som redan i dag erbjuds t.ex. av arbetsförmedlingarna med yrkesinriktning. Utskottet ser det dock som önskvärt med vidgad kunskap på området så att särskilda behov kan tillgodoses. Det viktigaste är emellertid att rådgivning och vägledning lämnas med kunskap om hela arbetsmarknaden så att inte perspektivet snävas in i onödan. Om stödåtgärder behövs utöver detta, måste det ske efter en individuell bedömning. I sammanhanget kan hänvisas till de s.k. kundarbetsplatserna på Arbetsförmedlingen, som inrättats bl.a. på grund av det stora antalet arbetssökande - en tredubbling under 1990-talet. Där kommer de arbetssökande att kunna leta arbete både inom och utom Sverige. De kan också hämta information om yrken och utbildningsvägar, testa sina intressen för olika yrken, hämta information om a-kassa, olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder m.m. Servicen omfattar även arbetsgivarna. Med hänvisning till detta avstyrks de nu behandlade motionerna A206, A255, Kr269, Kr270 och Kr305, i förekommande fall i berörd del.
Övriga frågor
Personaluthyrning m.m.
Motioner Isa Halvarsson och Barbro Westerholm (båda fp) anför i motion A201 att anställda vid uthyrningsföretag bör ha rätt till fyllnadsersättning från arbetslöshetsförsäkringen under den tid som deras tjänster inte tas i anspråk. Patrik Norinder och Christel Anderberg (båda m) framför i motion A231 motsvarande synpunkter i fråga om rätten till arbetslöshetsersättning för anställda i uthyrningsföretag (yrk. 1). Motionärerna föreslår att rätten till fyllnadsersättning för uppdragsanställda hos uthyrningsföretag som samtidigt är inskrivna hos arbetsförmedlingen och står till arbetsmarknadens förfogande införs som en tillfällig arbetsmarknadspolitisk åtgärd (yrk. 5). Motionärerna menar också att möjligheten av inrätta lokala arbetscentrum, som har samma syfte som uthyrningsföretag, avskaffas snarast (yrk. 3). Vidare anför motionärerna att AmuGruppen AB, som planerar att starta ett personaluthyrningsföretag, snarast privatiseras så att inte frågor kring konkurrensneutralitet uppstår (yrk. 2). Motionärerna är negativa till förslaget i betänkandet SOU 1997:58 att uthyrningsföretag skall vara registrerade hos en statlig nämnd. Motionärerna vill att ett frivilligt auktorisationssystem utreds och införs (yrk. 4).
Utskottets ställningstagande Utskottet vill inledningsvis behandla de frågor som rör arbetslöshetsersättningen och personaluthyrningsföretagen. När det gäller anställda vid uthyrningsföretag, har de inte rätt till arbetslöshetsersättning i de fall arbetsgivaren inte kan bereda dem arbete. Detta följer av ett antal domstolsavgöranden. Frågor rörande uthyrningsföretag, däribland ersättningsfrågor för de anställda, har nyligen varit föremål för en utredning. Utredningen redovisade sitt uppdrag i mars 1997 i slutbetänkandet Utredningen för utvärdering av avreglering av arbetsförmedlingsmonopolet (SOU 1997:58). I betänkandet föreslås bl.a. att det skall införas en särskild nämnd hos vilken företag som vill bedriva personaluthyrning skall vara registrerade. För att bli registrerad krävs vissa villkor, bl.a. att personal som har återkommande uppdrag skall vara tillsvidareanställd. I betänkandet behandlades även frågan om anställda vid uthyrningsföretag skall ha rätt till deltidsersättning från arbetslöshetsförsäkringen. Utredningen ansåg inte att de skulle ha rätt till ersättning utan att frågan skulle lösas genom kollektivavtal. Det kan noteras att det nyligen har träffats ett avtal mellan Tjänsteföretagens Arbetsgivarförbund och Tjänstemannaförbundet HTF. Avtalet innebär att anställda vid s.k. bemanningsföretag är garanterade en arbetstid motsvarande 75 % av ordinarie heltid. Utredningens förslag bereds för närvarande inom Regeringskansliet. Utskottet vill inte föregripa denna beredning och är därför inte berett att i nuläget förorda en förändring av rätten till arbetslöshetsersättning för anställda vid uthyrningsföretag. När det sedan gäller lokala arbetscentum och AmuGruppens beslut att bilda ett personaluthyrningsföretag har utskottet ingen erinran mot dessa verksamhetsformer. Som framgår av propositionen skall uthyrningsverksamheten vid AmuGruppen bedrivas som ett dotterbolag. Om verksamheten inte bär sig ekonomiskt skall bolaget avvecklas. Sammanfattningsvis avstyrker utskottet motionerna A201 och A231 yrk. 1-5.
A 4. Europeiska socialfonden m.m. Europeiska socialfonden m.m.¹
Propositionen ------------------------------------------- |1997|Anslag |1 981 2652|Utgiftsprog-|1 400 000| | | | |nos | | ------------------------------------------- |1998|Förslag |2 100 600| | | ------------------------------------------- |1999|Beräknat|1 838 484| | | ------------------------------------------- |2000|Beräknat|1 252 563| | | ------------------------------------------- 1 Anslaget har tidigare benämnts Europeiska socialfonden. 2 Beloppen anges i tusental kronor. Under detta anslag redovisas utbetalningarna från Europeiska socialfonden som är en av EG:s strukturfonder. Utbetalningarna avser delfinansiering av insatser inom ramen för strukturfondsmålen 2, 3, 4, 5b och 6 samt ett antal gemenskapsinitiativ. Från anslaget bekostas vidare den statliga medfinansieringen av mål 4 och insatser av mål 4-karaktär inom mål 6 samt viss administration av bl.a. mål 4. Målen 3 och 4 samt gemenskapsinitiativen Employment och Adapt omfattas enbart av Europeiska socialfonden. Mål 3 syftar till att slussa in ungdomar på arbetsmarknaden, bekämpa långtidsarbetslöshet samt stödja personer som riskerar att utestängas från arbetsmarknaden och mål 4 har till syfte att ge erforderlig kompetensutveckling till anställda som hotas av arbetslöshet till följd av strukturella förändringar. Det svenska mål 4-programmet, även kallat Växtkraft Mål 4, är inriktat på att förändra arbetsorganisationen för att därigenom stärka de anställdas och företagens konkurrenskraft. Gemenskapsinitiativet Employment syftar bl.a. till att öka jämställdheten på arbetsmarknaden, och gemenskapsinitiativet Adapt har bl.a. till syfte att underlätta för anställda att klara arbetsmarknadens förändrade krav. Riksrevisionsverket (RRV) redovisade i januari 1997 ett regeringsuppdrag att granska AMS och övriga berörda myndigheters administrativa rutiner avseende Europeiska socialfonden. RRV konstaterade bl.a. att det förelåg väsentliga brister i underlagen för besluten och utbetalningarna samt att dokumentation av gjorda kontroller ofta saknades. Vidare pekade RRV på att det fanns behov av att komplettera det s.k. åtgärdssystemet, i vilket utbetalningarna registreras, med ytterligare funktioner för att stärka kontrollen och säkerheten. Enligt RRV fanns det oklarheter i ansvars- och arbetsfördelningen mellan berörda myndigheter, vilket resulterade i en riskfylld hantering av socialfondsmedlen. AMS har i ett yttrande till regeringen redovisat vidtagna och planerade åtgärder med anledning av granskningsresultaten. Enligt regeringens bedömning har AMS beaktat flertalet av RRV:s rekommendationer. RRV:s iakttagelser vad avser ansvarfördelningen mellan berörda myndigheter bereds för närvarande inom Regeringskansliet i syfte att klargöra behovet av åtgärder.
Motion Ulf Melin och Göte Jonsson (m) konstaterar i motion A266 att utbetalning till projekt inom ramen för Växtkraft Mål 4 görs av AMS efter godkännande av Svenska EU-programkontoret. Enligt motionärerna gör både programkontoret och AMS en granskning av projektet, vilket fördröjer utbetalningen. För att minska byråkratin anser motionärerna att utbetalningarna bör flyttas över från AMS till programkontoret.
Utskottets ställningstagande AMS är fondansvarig myndighet för Europeiska socialfonden och svarar för utbetalning av stöd från socialfonden. Innan utbetalning sker skall AMS kontrollera att stödet är förenligt med gemenskapsreglerna och programdokumentet. AMS har rätt att efter samråd med Svenska EU-programkontoret utfärda föreskrifter om det underlag som krävs för utbetalning av stöd. Som fondansvarig myndighet har AMS att inför EU-kommissionen intyga att fondmedlen använts och förvaltats i enlighet med gemenskapsreglerna. Mot denna bakgrund är det naturligt att AMS innan utbetalning sker måste göra de kontroller som man anser nödvändiga. Konstruktionen med två berörda myndigheter kan självfallet skapa osäkerhet kring ansvars- och arbetsfördelningen mellan myndigheterna. Som framgår av propositionen är frågan om ansvarfördelningen mellan berörda myndigheter för närvarande föremål för beredning inom Regeringskansliet. När det gäller arbetsfördelningen mellan AMS och programkontoret pågår enligt AMS ett samarbete mellan myndigheterna för att förbättra och utveckla rutinerna för att undvika dubbelarbete. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion A266. Utskottet biträder regeringens förslag till medelsanvisning. Utskottet återkommer till förslaget och motionen under avsnittet Sammanfattande bedömning av budgetförslaget och medelsanvisning på utgiftsområde 14 nedan.
A 6. Vissa kostnader för införandet av en allmän och sammanhållen försäkring
Propositionen ------------------------------------ |1997|Anslag |7 |Utgiftsprognos|7| | | |5001 | |500| ------------------------------------ |1998|Förslag|51 | | | | | |500 | | | ------------------------------------ |1999|Beräknat|61 | | | | | |808 | | | ------------------------------------ |2000|Beräknat|67 | | | | | |387 | | | ------------------------------------ 1 Beloppen anges i tusental kronor Från anslaget finansieras under budgetåret utgifter avseende förberedelser för införandet av en allmän och sammanhållen arbetslöshetsförsäkring. Från och med den 1 januari 1998 bör från anslaget finansieras utgifterna för den nya kompletterande arbetslöshetskassans förvaltningskostnader.
Motion I enlighet med sin inställning att det bör införas en allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring föreslår Moderaterna i sin kommittémotion A299 (yrk. 7) att regeringens förslag till medelsanvisning avslås.
Utskottets ställningstagande Som framgår av redogörelsen ovan avstyrker Moderaterna regeringens förslag som en följd av sin uppfattning om den nya arbetslöshetsförordningen, dvs. att den avvecklas. Utskottet, som inte delar Moderaternas uppfattning, biträder regeringens förslag i denna del. Utskottet återkommer till regeringens förslag och motionen i avsnittet Sammanfattande bedömning av budgetförslagen och medelsanvisning.
Arbetsliv
Företagshälsovård
Bakgrund Det tidigare generella statsbidraget till företagshälsovården avvecklades fr.o.m. den 1 januari 1993. Frågor om företagshälsovård regleras i arbetsmiljölagen (1977:1160). Arbetsgivare skall enligt lagen vidta alla åtgärder som behövs för att förebygga att arbetstagaren utsätts för ohälsa eller olycksfall. Om arbetsförhållandena påkallar det skall arbetsgivare föranstalta om företagshälsovård i den omfattning som verksamheten kräver. Som en grundprincip anses emellertid gälla att en utbyggnad av företagshälsovården är en angelägenhet för arbetsmarknadens parter och vilar på samverkan mellan dessa. Sverige har ratificerat ILO-konvention nr 161 om företagshälsovård.
Propositionen På uppdrag av regeringen har Statskontoret utarbetat en rapport benämnd Företagshälsovården i dag (1997:2). Rapporten som överlämnades till Arbetsmarknadsdepartementet i januari 1997 belyser och analyserar företagshälsovårdens tjänsteutbud samt arbetssätt i förhållande till företag och förvaltningar och deras anställda. En arbetsgrupp vid departementet skall komma med förslag rörande företagshälsovården.
Motionerna I flera motioner tas frågor om obligatorisk företagshälsovård upp. Vänsterpartiet föreslår i motion A271 att riksdagen av regeringen begär förslag till lag om obligatorisk anslutning till kvalitetssäkrad företagshälsovård. Utvecklingen går mot att alltfler arbetsgivare lämnar företagshälsovården. Sverige har genom ratificerandet av ILO-konvention nr 161 om företagshälsovård åtagit sig att bygga ut företagshälsovården för alla arbetstagare. Företagshälsovården är viktig både för det förebyggande arbetet på arbetsplatserna och för den arbetslivsinriktade rehabiliteringen (yrk. 1). Hans Hoff m.fl. (s) begär i motion A219 ett tillkännagivande om behovet av lagstiftning om obligatorisk företagshälsovård. Hans Stenberg m.fl. (s) föreslår i motion A 221 ett motsvarande tillkännagivande, liksom Torgny Danielsson och Ann-Kristine Johansson (s) i motion A 248. Ingemar Josefsson (s) anser i motion A296 att företagen bör vara skyldiga att organisera eller ansluta sig till en företagshälsovård av god kvalitet. Hur organisationen av företagshälsovården skall se ut måste däremot fortfarande avgöras genom överenskommelser mellan arbetsmarknadens parter. Motionären begär att detta ges regeringen till känna. Carl Erik Hedlund (m) föreslår i motion A249 att ILO-konvention nr 161 om företagshälsovård sägs upp eftersom dess regelverk inte längre tillämpas.
Utskottets ställningstagande Såsom nämnts inledningsvis avvecklades det generella statsbidraget till företagshälsovården den 1 januari 1993. Frågan om lagstiftning om obligatorisk företagshälsovård har sedan dess varit uppe till diskussion flera gånger i utskottet. Frågan behandlades senast i det av riksdagen godkända betänkandet (bet. 1996/97:AU1). Utskottet uttalade då att statsmakterna borde avvakta möjligheterna att få till stånd en mer allmän avtalsreglering av företagshälsovården. Om detta visar sig inte vara en framkomlig väg anser utskottet dock att regeringen bör överväga en lagstiftning om företagshälsovården. För närvarande bereds frågor om företagshälsovård av en arbetsgrupp vid Arbetsmarknadsdepartementet. I avvaktan på att arbetsgruppen lämnat sin rapport kan inte utskottet ställa sig bakom vad som anförts i motionerna i denna del. Utskottet avstyrker motionerna A271 yrk. 1, A219, A221, A248 och A296. Den av Sverige ratificerade ILO-konventionen nr 161 om företagshälsovård trädde i kraft den 7 februari 1988. Stat som vill säga upp konventionen skall göra det efter den 7 februari 1998 och senast inom ett år därefter. Om uppsägning inte sker blir konventionen automatiskt bindande för ytterligare en tioårsperiod. ILO-konventionen innehåller relativt detaljerade stadganden om hur företagshälsovården skall utformas. Företagshälsovårdsutredningen (SOU 1992:103) tog upp frågan om huruvida svensk lagstiftning skulle kunna anses vara förenlig med ILO-konventionen om statsbidraget för företagshälsovård togs bort. Enligt utredningen var det inte självklart att så var fallet. Utskottet utgår från att den arbetsgrupp inom Arbetsmarknadsdepartementet som nu utreder företagshälsovårdsfrågorna också överväger frågan om ILO-konventionens innebörd och hur svensk lagstiftning överensstämmer med den. Utskottet avstyrker mot bakgrund av det anförda motion A249.
Arbetsmiljö
Motioner Vänsterpartiet föreslår i motion A271 att riksdagen ger regeringen till känna behovet av förändringar i arbetsmiljölagstiftningen. Partiet anser att föreskrifterna om internkontroll måste kompletteras med ett sanktionssystem. Arbetsgivare som inom ett år efter Yrkesinspektionens påpekande inte har en fungerande internkontroll skall betala skadestånd, vilket skall bestämmas i relation till företagets storlek (yrk. 2). Partiet anser vidare att det behövs en kunskapsbank med information om arbetsskador, sjukfrånvaro, personalomsättning etc. på de olika arbetsplatserna. Om sådan information införs i företagens redovisningar menar partiet att arbetsförmedlingarna kan utnyttja denna kunskap och påverka de arbetssökandes val på marknaden. Företagen tvingas vidta förbättringsåtgärder i de fall arbetsmiljön är dålig (yrk. 3). De regionala skyddsombudens uppdrag behöver klargöras. Det är viktigt att betona de regionala skyddsombudens betydelse när det gäller att initiera och upprätthålla ett aktivt miljöarbete på mindre företag. Partiet begär en tydligare skrivning av 6 kap. 2 § arbetsmiljölagen (yrk. 4). Partiet efterlyser slutligen en ändring av 8 § arbetsmiljöförordningen (yrk. 5) så att elevrepresentanter i skyddskommittéer ges samma status som övriga ledamöter. I tre motioner har särskilda gruppers problem med arbetsmiljön tagits upp. Ronny Olander (s) begär i motion A210 att regeringen tar initiativ till en forskning om vuxenmobbning. I motion So344 (yrk. 4) begär Sigge Godin och Kenth Skårvik (fp) att riksdagen ger regeringen till känna att fibromyalgisjuka bör få sin situation på arbetsplatsen inventerad. Kia Andreasson m.fl. (mp) begär i motion So259 att de som ansvarar för musikanläggningar eller musikevenemang genomgår en kurs i hur man sköter högtalare (yrk. 2).
Utskottets ställningstagande Med internkontroll avses arbetsgivarens skyldighet att planera, genomföra och följa upp verksamheten så att den uppfyller arbetsmiljölagens (1977:1160), arbetsmiljöförordningens (1977:1166) och Arbetarskyddsstyrelsens bestämmelser och föreskrifter. Vänsterpartiet har begärt att arbetsmiljölagen ändras så att arbetsgivare som inte uppfyller kraven i dessa bestämmelser skall kunna åläggas att betala skadestånd. Enligt gällande lagstiftning har Yrkesinspektionen och Arbetarskyddsstyrelsen möjlighet att utfärda föreläggande, eventuellt förenat med vite, mot arbetsgivare som inte uppfyller kraven på internkontroll. Om föreläggandet inte följs kan den myndighet som utfärdat föreläggandet förordna om rättelse på arbetsgivarens bekostnad eller ansöka om vitets utdömande. Reglerna om internkontroll är således redan i dag förenade med vissa sanktionsmöjligheter. Utskottet avstyrker mot bakgrund därav motion A271 yrkande 2. Vad gäller Vänsterpartiets begäran om skapandet av en kunskapsbank om arbetsskador, sjukfrånvaro, personalomsättning m.m. kan utskottet konstatera att Arbetslivsinstitutet genom sin forskning bl.a. skall bidra till att minska riskerna för ohälsa och olycksfall i arbetslivet. Regeringen har i regleringsbrevet till Arbetslivsinstitutet för år 1997 uttalat som ett övergripande mål att informations- och biblioteksverksamheten skall utvecklas och befintligt kunskapsmaterial inom arbetslivsområdet göras mer tillgängligt för såväl forskare som intressenter. I den mån motion A271 (yrk. 3) inte kan anses vara tillgodosedd med vad som anförts avstyrker utskottet yrkandet. På små arbetsställen där det inte tillsatts någon skyddskommitté får den fackliga avdelningen utse skyddsombud utanför kretsen av arbetstagare på arbetsstället, s.k. regionalt skyddsombud. Vad gäller reglerna i arbetsmiljölagen har de regionala skyddsombuden samma rättigheter och skyldigheter som ett ?vanligt skyddsombud?. Utskottet anser inte att det mot bakgrund av vad Vänsterpartiet anfört behövs ett tillkännagivande om ändring av arbetsmiljölagen i detta avseende och avstyrker motion A271 yrkande 4. I början av 1990-talet tillkom en bestämmelse i arbetsmiljölagen om att de som genomgår en utbildning skall ges tillfälle att genom elevskyddsombud medverka i skyddsverksamheten på arbetsstället om det är rimligt med hänsyn till utbildningens art och utbildningsperiodens längd. Enligt arbetsmiljöförordningen (1977:1166) får elevskyddsombud närvara och yttra sig vid skyddskommittésammanträden. När bestämmelsen om elevskyddsombud infördes i arbetsmiljölagen ansåg den dåvarande regeringen (prop. 1989/90:61 s. 9, 1989/90:UbU28, rskr. 1989/90:240) att någon fullständig anpassning till de förhållanden som gäller för arbetstagarnas ledamöter i skyddskommittéerna inte kunde ske framför allt beroende på att verksamheten i skyddskommittéerna till stor del regleras i avtal. Utskottet har ingen annan uppfattningen än den som uttalats i förarbetena till bestämmelsen och avstyrker därför motion A271 yrkande 5. När det gäller s.k. vuxenmobbning, delar utskottet motionärens uppfattning att de bakomliggande orsakerna till att någon eller några utsätts för kränkande behandling på arbetsplatsen kan ha sin bakgrund i bl.a. ledningsproblem, omstruktureringar eller nedskärningar på arbetsplatsen. Utskottet kan konstatera att kränkande behandling på arbetsplatserna är ett arbetsmiljöproblem som uppmärksammats av berörd tillsynsmyndighet. Arbetarskyddsstyrelsen utfärdade år 1993 allmänna råd om tillämpning av föreskrifter om åtgärder mot kränkande behandling i arbetslivet (AFS 1993:17). I de allmänna råden beskrivs bland annat tänkbara orsaker till destruktiva beteenden i form av kränkande särbehandling, konsekvenserna för såväl den enskilde som arbetsgruppen samt vilka insatser som kan göras för att motverka problemen. Frågeställningar om vuxenmobbning är i och för sig sådana att de kan tas upp inom forskningen på arbetslivsområdet. Utskottet är dock inte berett att peka ut något särskilt forskningsområde som prioriterat utan förutsätter att berörda forskningsorgan själva gör dessa prioriteringar. Med hänvisning till detta och till att mobbningsfrågan är uppmärksammad inom berörda myndigheters tillsynsansvar anser utskottet att ett tillkännagivande från riksdagen är obehövligt och motion A210 avstyrks därför. Utskottet tar nu upp frågan om anpassning av arbetsplatserna till de fibromyalgisjukas speciella arbetsförhållanden. Arbetsmiljölagen föreskriver att arbetsförhållandena på en arbetsplats skall anpassas till människors olika förutsättningar i fysiskt och psykiskt avseende. Därtill kommer den s.k. främjandelagen (1974:13) som innehåller bestämmelser om att en arbetsgivare är skyldig att överlägga med länsarbetsnämnden eller den nämnden förordnar om exempelvis åtgärder för att förbättra arbetsförhållanden för redan anställda äldre arbetstagare eller arbetstagare med nedsatt arbetsförmåga. I den mån arbetssociala eller tekniska problem inte kan lösas inom ramarna för normal arbetsledning hos arbetsgivaren skall problemet tas upp inom arbetsanpassnings- och rehabiliteringsverksamheten. Ansvaret för sådan verksamhet vilar på skyddskommittén. Gällande lagstiftning öppnar således möjligheter till en anpassning av de fibromyalgisjukas arbetsplatser efter dessas behov. Utskottet vill dock betona vikten av initiativ från parterna i dessa frågor. Motion So344 yrkande 4 avslås med det anförda. Vad gäller motionen om kurs i hur högtalare skall användas vill utskottet peka på att behovet av åtgärder mot buller har varit känt en längre tid. Våren 1994 förelade regeringen riksdagen proposition 1993/94:215 Handlingsplan mot buller. Riksdagen godkände vad regeringen förordat i propositionen om mål för och inriktningen på en handlingsplan mot buller (bet. 1993/94:JoU31, rskr. 402). När det gäller arbetsmiljöområdet innebar handlingsplanen att arbetet med att minska bullerexponeringen i arbetslivet skulle fortsätta med utgångspunkt i vad som är praktiskt möjligt med hänsyn till den tekniska utvecklingen och möjligheterna att begränsa exponeringen. Arbetarskyddsstyrelsens uppgift skulle vara att fortlöpande se över de exponeringsvärden som skall gälla i arbetslivet. Arbetarskyddsverket bedriver fortlöpande ett arbete med avseende på buller i arbetsmiljön. Härutöver ägnas buller speciella branschvisa tillsynsinsatser på flera yrkesinspektionsdistrikt, där restauranger är en bransch. Eftersom även frågan om buller på arbetsplatser är uppmärksammad av berörda tillsynsmyndigheter anser utskottet det obehövligt med ett tillkännagivande som begärts i motion So259 yrk. 2. Motionen i berörd del avstyrks därför.
Distansarbete
Propositionen Regeringen har i propositionen Åtgärder för att bredda och utveckla användningen av informationstekniken (prop. 1995/96:125, bet.1995/96:TU19, rskr. 1995/96:282) bl.a. pekat ut regleringen av distansarbete som ett prioriterat rättsområde och uttalat att konsekvenserna för olika lagar t.ex. på det arbetsrättsliga området och på arbetsmiljöområdet borde klarläggas. Regeringen har tillsatt en särskild utredare (dir. 1997:83) med uppdrag att se över regleringen av distansarbete. Uppdraget skall redovisas senast den 12 september 1998.
Motion Centerpartiet anför i motion N247 att den tekniska utvecklingen gjort att den geografiska placeringen av arbetskraften fått allt mindre betydelse. Ett antal trygghetsbestämmelser är dock kopplade till geografiska driftsenhetsbegrepp. Den tidsram som regeringen gett för utredningen om distansarbete är inte tillfredsställande. Regeringen måste prioritera detta område och återkomma med förslag snarast. Partiet har begärt ett tillkännagivande om detta (yrk. 6).
Utskottets ställningstagande Regeringen tillsatte en särskild utredare för att se över regleringen av distansarbete den 5 juni i år. Översynen skall bl.a. avse de frågor som Centerpartiet tar upp i motionen. Utredaren har drygt ett år på sig att slutföra utredningen. Utskottet anser sig inte ha någon anledning att förorda att detta arbete skall slutföras tidigare. Utskottet avstyrker motion N247 yrkande 6.
B 1. Arbetarskyddsverket
Propositionen --------------------------------------- |1997|Utgift |371 |Utgiftsprognos|422| | | |1941 | |000 | --------------------------------------- |1998|Förslag|365 | | | | | |196 | | | --------------------------------------- |1999|Beräknat|375 | | | | | |020 | | | --------------------------------------- |2000|386 | | | | | |327 | | | | --------------------------------------- 1 Beloppen anges i tusental kronor. Arbetarskyddsverket består av Arbetarskyddsstyrelsen och Yrkesinspektionen. Arbetarskyddsverket är central förvaltningsmyndighet för arbetsmiljö- och arbetstidsfrågor, utom i fråga om fartygsarbete, samt chefsmyndighet för Yrkesinspektionen. Yrkesinspektionen är regional tillsynsmyndighet på arbets- miljö- och arbetstidsområdet. Arbetarskyddsverkets övergripande mål är att minska riskerna för ohälsa och olycksfall och att förbättra arbetsmiljön ur ett helhetsperspektiv, dvs. från såväl fysisk, psykisk som social och arbetsorganisatorisk synpunkt. Arbetarskyddsverket har antagit ett nytt verksamhetsprogram för perioden 1997-1999. De arbetsställen som har de sämsta arbetsmiljöerna har fortsatt att stå i fokus.
Motion I kommittémotion A299 föreslår Per Unckel m.fl. (m) en sammanlagd besparing för anslagsposterna B 1- B 4 på 610 miljoner kronor. Moderata samlingspartiets företrädare i utskottet har under hand justerat sitt förslag till anslaget B 1, varav 180,2 miljoner kronor avser anslaget B 1 Arbetarskyddsverket (yrk. 8 efter justering).
Utskottets ställningstagande Utskottet tillstyrker regeringens förslag om 365 miljoner på anslag B 1 och avstyrker därmed motion A299 yrkande 8. Utskottet återkommer till motionen i avsnittet Sammanfattande bedömning av budgetförslagen och medelsanvisning på utgiftsområde 14 nedan.
ARBETSHANDIKAPPADE
Inledning
Propositionen Oberoende av konjunkturläge har personer med funktionsnedsättning som leder till ett arbetshandikapp svårt att hitta arbete. Regeringen anser att det är angeläget att ge personer med funktionshinder riktat stöd för att stärka deras möjligheter att få arbete på den reguljära arbetsmarknaden. Förutom de riktade åtgärderna under anslaget A 3 Särskilda åtgärder för arbetshandikappade bör även fortsättningsvis personer med funktionshinder vara prioriterade i såväl de konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärderna som i andra insatser. De individuella handlingsplanerna spelar en central roll för att mobilisera vägledningsinsatser och andra lämpliga åtgärder som leder till arbete eller studier.
Motionerna Per Unckel m.fl. (m) anför i kommittémotion A251 följande. Bred enighet råder om att funktionshindrade skall garanteras trygghet och välfärd även i tider av ekonomisk kris. Detta innefattar också rätten till likabehandling och möjligheter till egen försörjning. En parlamentarisk utredning bör tillsättas med uppdrag att utreda de arbetshandikappades situation. Därvid bör även den hittills dolda arbetslösheten lyftas fram. Motionärerna anser att en ingående diskussion måste föras om de framtida villkoren på arbetsmarknaden för de arbetshandikappade. Folkpartiet liberalerna anför i motion A259 följande. Oavsett konjunkturläget har de handikappade alltid en svår situation på arbetsmarknaden. De statliga insatserna för att stärka de handikappades ställning är därför oerhört viktiga och bör vara prioriterade. Arbetslinjen måste gälla även för handikappade. Förtidspensioneringar skall undvikas i största möjliga utsträckning. Både lönebidrag och anställning inom Samhall har visat sig vara värdefulla lösningar för många handikappade. Undersökningar har visat att både lönebidragsanställningar och anställningar vid Samhall är mycket billiga om man jämför med alternativen a-kassa eller förtidspension. Partiet har begärt att riksdagen ger regeringen till känna vad som anförts i motionen (yrk. 23).
I motion A285 (delvis) av Bo Nilsson m.fl. (s) begärs att regeringen ges till känna att det finns ett behov av ökad sysselsättning för handikappade och att andra insatser som, vid sidan om lönebidrag och anställning inom Samhall, kan öka antalet arbetstillfällen för funktionshindrade bör prövas.
I motion A300 begär Anita Jönsson och Ingegerd Wärnesson (s) att regeringen ges till känna att stödet till de arbetshandikappade är i behov av särskild uppmärksamhet. Motionärerna frågar sig om det är rimligt att satsningen på personer med behov av handikappåtgärder på arbetsmarknaden skall vara oförändrad, samtidigt som satsningen på arbetsmarknadspolitiska åtgärder för övrigt är mycket stor. Motionärerna pekar på att det i dag står 50 000 arbetshandikappade i kö för att få komma ut på arbetsmarknaden. I flera motioner har föreslagits att en lag för att förhindra diskriminering av arbetshandikappade bör införas. Folkpartiet liberalerna begär i motion So443 ett tillkännagivande om att ny diskrimineringslagstiftning med jämställdhetslagen som modell bör införas för att förhindra diskriminering av funktionshindrade i arbetslivet (yrk. 3). Även Mona Berglund Nilsson (s) föreslår, i motion A233, att en lag om förbud mot diskriminering av funktionshindrade i arbetslivet införs. Vänsterpartiet begär i motion So444 (yrk. 12) att regeringen ges till känna att den bör komma med förslag om diskrimineringslag avseende arbetshandikappade snarast efter det att utredningen om detta lagts fram. I kommittémotion So411 av Roland Larsson m.fl. (c) begärs ett tillkännagivande om att en ny lagstiftning om arbetslivets tillgänglighet för funktionshindrade som lämnats av handikapputredningen i slutbetänkande (SOU 1992:52) får särskilt stor betydelse och måste fullföljas (yrk. 4).
Utskottets ställningstagande Tidigare i år presenterades en undersökning, De funktionshindrades situation på arbetsmarknaden - en pilotundersökning (1997:3), utförd av Statistiska centralbyrån i samarbete med Handikappombudsmannen. Definitionen av funktionshinder är i undersökningen att man har en fysisk, medicinsk eller psykisk nedsättning, som kan medföra begränsningar i det dagliga livet. Undersökningen gäller således inte enbart dem som anser sig ha ett arbetshandikapp. Undersökningen visar att drygt hälften, eller 54,8 procent av de funktionhindrade är sysselsatta. Detta skall jämföras med motsvarande siffra, 70,9 procent, för befolkningen totalt. Av de funktionshindrade var det cirka 62 procent som ansåg att deras arbetsförmåga helt eller delvis var nedsatt. En tredjedel av dessa ansåg att de hade behov av anpassad arbetsplats. Enligt AMS var cirka 30 000 arbetshandikappade arbetslösa i oktober i år. Det är en minskning med 8 000 jämfört med samma tid förra året. Antalet lönebidragsanställningar har under samma period ökat med cirka 1 000 till omkring 46 000. Anställningar av arbetshandikappade vid Samhall har dock minskat med 1 400 under perioden. Enligt AMS prognos för år 1998 kommer andelen arbetshandikappade som söker arbete på arbetsförmedlingen att öka. Anledningen till det är att det är fler äldre i befolkningen och att försäkringskassan tillämpar alltmer restriktiva regler för sjukbidrag och förtidspension. Det torde vara oomstritt att de arbetshandikappade har en mycket besvärlig situation på arbetsmarknaden, särskilt i tider av hög arbetslöshet bland befolkningen totalt. De arbetshandikappades utbildningsnivå är betydligt lägre än andra gruppers. Över hälften saknar gymnasieutbildning. Frekvensen av inskrivningar längre än två år är enligt AMS dubbelt så hög bland de arbetshandikappade som bland övriga sökande hos arbetsförmedlingarna. Statliga insatser är därför nödvändiga för att så långt som möjligt förhindra passivitet i form av arbetslöshet eller förtidspensioneringar. Utskottet delar motionärernas uppfattning att behovet av såväl subventionerade arbetsplatser för arbetshandikappade som andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder är stort. Utskottet ser därför positivt på att regeringen anser att de arbetshandikappade även i fortsättningen skall prioriteras i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Enligt utskottet är de arbetshandikappades situation väl känd för regeringen och några tillkännagivanden i enlighet med vad som yrkats av motionärerna är inte behövliga. Utskottet avstyrker motionerna A259 yrk. 23, A285 delvis. och A300. När det gäller förslaget om en parlamentarisk utredning om arbetshandikappade konstaterar utskottet att det inte var länge sedan den s.k. LOSAM-utredningen presenterade sina båda betänkanden Aktivt lönebidrag - Ett effektivare stöd för de arbetshandikappade (SOU 1997:5) och Samhall - En arbetsmarknadspolitisk åtgärd (SOU 1997:64). Utskottet har fått den underhandsupplysningen från Arbetsmarknadsdepartementet att regeringen avser att lämna förslag mot bakgrund av LOSAM-utredningens betänkande om Samhall i samband med vårpropositionen. Utskottet anser därför inte att det för närvarande finns anledning att tillsätta en ytterligare utredning om arbetshandikappade. Utskottet avstyrker motion A251. 1989 års handikapputredning lämnade i juni 1992 sitt slutbetänkande Ett samhälle för alla (SOU 1992:52). I slutbetänkandet tog utredningen bland annat upp frågan om en lagstiftning om arbetslivets tillgänglighet för människor med funktionshinder. Utredningen lade fram ett förslag till lag med förbud mot diskriminering av funktionshindrade. Vid riksdagens behandling av propositionen Handikappsombudsman (prop. 1993/94:219) uttalade socialutskottet att regeringen borde belysa förutsättningarna för att ge Handikappombudsmannen en processförande roll och ange de lagändringar som ett sådant beslut skulle föranleda samt återkomma till riksdagen. För närvarande pågår en utredning (Dir. 1997:8) med uppgift att utreda förbud mot diskriminering i arbetslivet av funktionshindrade. Utredningen skall vara klar senast den 1 december 1997. Utskottet utgår ifrån att regeringen så snart det är möjligt därefter presenterar ett förslag till lagstiftning mot diskriminering i arbetslivet. Ett tillkännagivande i enlighet med vad som yrkats i motionerna A233, So411 yrk. 4 och So443 yrk. 3 avstyrks. Motion So444 yrk. 12 får anses vara tillgodosedd med vad utskottet anfört och avstyrks därför.
A 3. Särskilda åtgärder för arbetshandikappade
Propositionen ----------------------------------------- |1997|Anslag |6 794 |Utgiftsprognos|6 188| | | |3001 | |894 | ----------------------------------------- |1998|Förslag|6 596 | | | | | |798 | | | ----------------------------------------- |1999|Beräknat|6 728 | | | | | |734 | | | ----------------------------------------- |2000|Beräknat|6 863 | | | | | |309 | | | ----------------------------------------- 1 Beloppen anges i tusental kronor. Från anslaget bekostas bidrag till arbetshjälpmedel och arbetsbiträde samt näringshjälp till handikappade, anställning med lönebidrag, statsbidrag till skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare (OSA), kostnader för vissa otraditionella insatser för arbetshandikappade samt viss nationell medfinansiering som svarar mot utbetalningar från anslaget Europeiska socialfonden m.m. Även en försöksverksamhet SIUS - särskilt introduktions- och uppföljningsstöd för funktionshindrade i arbetslivet - finansieras under anslaget. SIUS har pågått som försöksverksamhet i vissa län sedan budgetåret 1993/94. Stödet syftar till att öka möjligheterna för personer med omfattande funktionshinder att få och behålla ett arbete. I verksamheten ingår att särskilt utbildade stödpersoner medverkar till att relevant träning och introduktion kommer till stånd i samband med att en svårt arbetshandikappad person anställs.
Motioner Ann-Marie Fagerström m.fl. (s) anser i motion A243 att tillräckligt utrymme för lönebidrag bör skapas inom ramen. I motion A274 begär Sigge Godin (fp) ett tillkännagivande om att rehabiliteringen av synskadade, tillgången till arbetshjälpmedel samt lönebidrag gagnar gravt synskadades förutsättningar på arbetsmarknaden.
Utskottets ställningstagande SIUS har pågått som försöksverksamhet sedan budgetåret 1993/94. Regeringen har aviserat att den överväger att komma med ett förslag om en permanentning av försöksverksamheten. Utskottet utgår från att regeringen lämnar ett sådant förslag under våren 1998 och att försöksverksamheten till dess pågår som hittills. Enligt regeringen tyder beräkningar på att antalet lönebidragsanställningar under år 1997 kommer att överstiga 50 000. Enligt regeringen kommer inte hela det tilldelade beloppet för budgetåret 1997 att förbrukas trots att omfattningen av åtgärderna blivit större än beräknat. Regeringen beräknar att 53 000 arbetshandikappade kommer att få bidrag från anslaget under år 1998. Motion A243 avstyrks i den mån den inte kan anses vara tillgodosedd med vad utskottet anfört. Utskottet återkommer till motionen i avsnittet Sammanfattande bedömning av budgetförslagen och medelsanvisning på utgiftsområde 14 nedan. Utskottet vill upprepa vad som sagt inledningsvis om de arbetshandikappades svåra förhållanden på arbetsmarknaden. De olika åtgärder som finansieras under anslaget A 3 Särskilda åtgärder för arbetshandikappade, såsom lönebidrag och bidrag till arbetshjälpmedel, kan bidra till att de arbetshandikappades förutsättningar på arbetsmarknaden förbättras. Utskottet delar uppfattningen att de synskadade bör ha tillgång till arbetshjälpmedel och lönebidrag. Utskottet anser dock inte att det finns någon anledning att göra ett tillkännagivande med hänsyn till en särskild grupp av arbetshandikappade. Motion A274 avstyrks därför.
Lönebidragens nivå Fram till den 1 juli 1991 var bidragsnivåerna inom lönebidragssystemet fasta och dessutom olika för skilda kategorier av arbetsgivare. Bidragsnivåerna var för statliga arbetsgivare 100 %, för allmännyttiga organisationer 90 % och för kommuner, landsting, affärsdrivande verk och enskilda företag 50 eller 25 % beroende på anställningstidens längd. Den 1 juli 1991 gjordes bidraget flexibelt. Bidragets nivå skall fastställas efter den arbetssökandes behov och förutsättningar med hänsyn till arbetsförmåga och graden av funktionsnedsättning. Däremot tas inte hänsyn till arbetsgivarens ekonomiska möjligheter att svara för lönekostnaden. Bidraget utges med ett belopp som motsvarar högst 80 % av lönekostnaden för den arbetshandikappade personen. Om arbetsgivaren är en allmännyttig organisation får bidrag utges med högst 90 % av lönekostnaden. För vissa grupper med svårare funktionshinder kan bidrag lämnas upp till 100 % av lönekostnaden. Bidragsbeloppet fastställs i kronor och skall gälla hela bidragsperioden. Taket för den bidragsgrundande inkomsten är 13 700 kr i månaden.
Propositionen Enligt regeringen låg under åren 1994 och 1995 den genomsnittliga bidragsnivån för samtliga arbetsgivarkategorier på en i stort sett oförändrad nivå, 72 % av den bidragsgrundande lönekostnaden. År 1996 minskade den till 68 %. Den kraftigaste minskningen har skett hos de statliga arbetsgivarna som tidigare hade de högsta bidragsnivåerna. För budgetåret 1997 har AMS givits i uppdrag att sänka den genomsnittliga bidragsnivån i lönebidrag som lämnas till andra arbetsgivare än allmännyttiga organisationer till högst 60 % av den bidragsgrundande lönekostnaden.
Motionerna Vänsterpartiet anför i motion A310 att det bör vara möjligt för arbetsgivare att få en bidragsdel på 90 % (yrk. 23). Vidare anser partiet att taket för lönebidraget, 13 700 kr, är för lågt. Denna nivå har legat fast sedan 1992 och i och med det har möjligheter till personlig utveckling drastiskt minskat för de arbetshandikappade. Nivån på taket bör följa den allmänna löneutvecklingen (yrk. 26). Lönebidraget bör också fastställas i procent och inte i kronor för att de arbetshandikappade skall få del av avtalsmässiga löneökningar. Bidragsbeloppet skall kunna ändras under avtalsperioden (yrk. 27). Slutligen begär partiet ett tillkännagivande om att återinföra bestämmelsen i lönebidragsförordningen om att risken för uppsägning skall beaktas vid omförhandling av lönebidrag (yrk. 29). Kristdemokraterna anser i motion A269 att rätten till ersättning på 90 % vid anställning i ideella organisationer skall gälla såväl vid nyanställningar som för dem som innehade anställning mellan 1 juli 1995 och 1 juli 1997 (yrk. 26). Partiet anser också att risken för uppsägning skall beaktas vid omprövning av lönebidraget (yrk. 25). Bo Nilsson m.fl. anser i motion A285 delvis (s) dels att det är bra med ett flexibelt lönebidragssystem under förutsättning att bidrag verkligen kan utgå med 100 %, dels att vid bestämmandet av bidragsnivån hänsyn bör tas till organisationens betalningsförmåga. Fanny Rizell m.fl. anser i motion Kr510 (kd) att ideella föreningar skall undantas från den beslutade sänkningen av lönebidragsnivån (yrk. 15).
Utskottets ställningstagande Utskottet har inhämtat från AMS att den genomsnittliga lönebidragsnivån för hela landet i juni i år låg på 65,1 %. Lönebidragsnivåerna varierar dock i landet beroende på strukturen på arbetsmarknaden. För de allmännyttiga organisationerna uppgick den genomsnittliga lönebidragsnivån vid samma tid till 78, 5 %, medan den för anställda inom enskild sektor var nere i 58, 7 %. De högsta bidragsnivåerna återfinns, förutom hos allmännyttiga organisationer, hos statliga myndigheter (För den senare gruppen var den genomsnittliga bidragsnivån i mars i år 75 %). Utskottet konstaterar att de genomsnittliga bidragsnivåerna ligger en bra bit under taket på 80 %. Utskottet utgår ifrån att de arbetsgivare där de högsta bidragsnivåerna finns, nämligen de statliga myndigheterna, tar sitt sociala ansvar och att uppsägningar på grund av lönebidragsnivåerna inte förekommer. Utskottet erinrar i detta sammanhang om att arbetstagare som har nedsatt arbetsförmåga och som på grund av det har beretts särskild sysselsättning hos arbetsgivaren, enligt lagen (1982:80) om anställningsskydd, skall få företräde till fortsatt arbete om det kan ske utan allvarliga olägenheter. Detta gäller oberoende av turordningsregler. Utskottet anser mot bakgrund av detta att den högsta bidragsnivån alltjämt bör vara 80 %. Utskottet biträder därför inte förslaget i motion A310 yrk. 23 att höja den högsta bidragsnivån till 90 %. Utskottet är inte berett att ställa sig bakom Vänsterpartiets förslag i motion A310 yrk. 26-27 om att lönebidragen bör följa löneutvecklingen. Den 1 juli 1993 infördes en bestämmelse i lönebidragsförordningen som innebar att vid en omprövning av beslut om lönebidrag som fattats före den 1 juli 1991, skulle beaktas om en minskning av lönebidraget skulle kunna medföra en påtaglig risk för att den anställde inte fick behålla anställningen. Bestämmelsen upphävdes genom riksdagens beslut 1996. Utskottet erinrar om att utskottet tidigare (yttr. 1996/97:AU7y, 1995/96:AU6y och bet. 1996/97:AU1) avstyrkt motsvarande förslag om att risken för uppsägning skulle beaktas vid omprövning av lönebidrag. Utskottet har i dessa sammanhang uttalat att den förutvarande bestämmelsen 17 a § i lönebidragsförordningen bara gällde vid omprövning av beslut om lönebidrag som beviljats före den 1 juli 1991. Dessutom ansåg utskottet att bestämmelsen hade betydande nackdelar genom att den skapade oklarheter om vilka bidragsnivåer som skulle gälla. Bestämmelsen var därför svår att tillämpa för arbetsförmedlingarna. Utskottet ansåg slutligen att det inte kunde uteslutas att bestämmelsen bidragit till att motverka vissa av de av riksdagen uppsatta målen med det flexibla lönebidraget. Utskottet gör samma bedömning i dag och ställer sig därför inte bakom förslagen i motionerna A310 yrk. 29 och A269 yrk. 25. Vad gäller Kristdemokraternas begäran om ändring i lönebidragsreglerna så att lönebidrag skall kunna utges med 90 % också för den grupp som anställdes i allmännyttiga organisationer mellan den 1 juli 1995 och den 1 juli 1997 vill utskottet anföra följande. Fr.o.m. den 1 juli 1995 infördes nya bestämmelser om lönebidragsnivån som innebar att bidrag kunde utgå med högst 80 %. För dem som anställdes med lönebidrag efter den 1 juli 1995 har alltså bidragsnivån redan från anställningstillfället varit högst 80 %. Detta är bakgrunden till att lönebidragsförordningen inte medger en 90-procentig bidragsnivå vid förlängning av bidraget för denna grupp. För dem som anställs i allmännyttiga organisationer efter den 1 juli 1997 kan dock bidrag utges med 90 %. Utskottet avstyrker motion A269 yrk. 26 i berörd del. Vad gäller möjligheterna till bidrag med 100 % utgår utskottet från att bidragsnivån fastställs så att den motsvarar arbetsförmågan och graden av funktionsnedsättning hos den arbetshandikappade. Ett tillkännagivande om detta anser utskottet vara onödigt. Motion A285 avstyrks i den delen. Lönebidrag ges till arbetsgivare för att underlätta för arbetshandikappade att få ett arbete som de annars inte skulle ha kunnat få och syftar inte till att ge arbetsgivare företagsstöd. Utskottet ställer sig därför inte bakom förslaget i motion A285 att hänsyn också skall tas till arbetsgivarens betalningsförmåga vid bestämmandet av lönebidragsnivå. Vad gäller begäran att undantag skall göras från beslutad sänkning av lönebidraget för ideella föreningar konstaterar utskottet att det finns en möjlighet för allmännyttiga organisationer att få lönebidrag upp till 90 % av lönekostnaden. Utskottet har därför ingen anledning att ställa sig bakom motion Kr510 yrk. 15. Utskottet återkommer till motionerna A310 yrk. 23, 26, 27 och 29, A285 delvis, A269 yrk25 och 26 och Kr510 yrk 15 under avsnittet Sammanfattande bedömning av budgetförslagen och medelsanvisning på utgiftsområde 14.
Särskilt rekryteringsstöd
Motion Vänsterpartiet föreslår i motion A310 (yrk. 24) att ett särskilt rekryteringsstöd införs för arbetshandikappade. Stödet skall omfatta högst tolv månader och bidragsnivån skall ligga på högst 90 %. Genom en kvalitetssäkrad handlingsplan kan förutsättningarna för hur den arbetshandikappade kan klara ett arbete fastställas. Då kan storleken på lönebidraget bestämmas på ett säkrare sätt än i dag. Partiet begär ett tillkännagivande om detta.
Utskottets ställningstagande För personer som har anställning med lönebidrag är individuella, målinriktade handlingsplaner och uppföljning viktiga faktorer för att påverka rehabiliteringen. Handlingsplanerna leder till att bättre förutsättningar för en bedömning av de arbetshandikappades arbetsförmåga skapas. Detta för i sin tur med sig att det blir lättare att bestämma lönebidragets storlek. Med hänsyn härtill och med beaktande av de extra kostnader som ett särskilt rekryteringsstöd skulle innebära anser utskottet att något sådant rekryteringsstöd som föreslås i motion A310 yrk. 24 för närvarande inte är aktuellt. Utskottet återkommer till motionen i berörd del under avsnittet Sammanfattande bedömning av budgetförslagen och medelsanvisning på utgiftsområde 14.
Samhall och lönebidrag
Motion Enligt Vänsterpartiet är lönebidraget av stor betydelse för Samhalls målsättning att klara övergångar från Samhall. Osäkerheten för Samhall i arbetet med övergångar på grund av förändringar i lönebidragsvolymen medför stora problem. Mycket talar för att en särskild kvot eller ett särskilt lönebidrag för övergångar från Samhall bör införas. Partiet begär ett tillkännagivande om detta (motion A310, yrk. 25).
Utskottets ställningstagande Enligt utskottet bör överenskommelser om särskilda lönebidragskvoter träffas på lokal nivå mellan länsarbetsnämnderna och det regionala Samhallbolaget. Utskottet kan i den mån motion A310 yrk. 25 inte tillgodosetts med vad utskottet anfört inte ställa sig bakom förslaget. Utskottet återkommer till motionen i berörd del under avsnittet Sammanfattande bedömning av budgetförslagen och medelsanvisning på utgiftsområde 14 nedan.
Lönebidrag till icke arbetshandikappade
Motion Folkpartiet liberalerna anser i motion A259 att lönebidragsanställningar i största möjliga utsträckning måste vara en åtgärd för arbetshandikappade. När arbetslösheten bland de arbetshandikappade stiger måste denna anställningsform starkare renodlas (yrk. 24).
Utskottets ställningstagande Riksdagen beslutade våren 1995 att, för en begränsad tid, vidga målgruppen för lönebidrag så att också långtidsarbetslösa som fyllt 60 år och som uppbar ersättning från arbetslöshetskassa kunde få bidrag. Om Folkpartiet med motionen åsyftar denna utvidgning kan utskottet konstatera att åtgärden begränsades till budgetåren 1995/96 och 1997. Regeringen har inte föreslagit någon förlängning. Vad Folkpartiet anfört i motion A259 yrk. 24 får anses tillgodosett med vad utskottet anfört. Motionen avstyrks.
Arbetsbiträde
Motion Vänsterpartiet föreslår i motion A310 att förordningen om bidrag till arbetshjälpmedel m.m. ändras så att arbetstagare som får lönebidrag, skyddat arbete eller utbildning i företaget kan få arbetsbiträdesbidrag. Vidare bör enligt partiet taket för bidrag till arbetsbiträde höjas och knytas till utvecklingen av basbeloppet. Slutligen anser partiet att den begränsning som i dag gäller i lönebidragsförordningen, att lönebidrag och bidraget till arbetsbiträde inte får överstiga lönekostnaden, bör slopas (yrk. 28).
Utskottets ställningstagande Bidrag till arbetsbiträde kan lämnas med högst 50 000 kr per år till arbetsgivare som anställer en handikappad eller redan har en handikappad anställd. Som huvudregel gäller dock att bidrag till arbetsbiträde inte får lämnas för arbetstagare för vilken lönebidrag utges. Undantag kan dock medges för personer med svåra funktionshinder. Om en kombination av dessa bidrag ges får de inte tillsammans överstiga lönekostnaden för den anställde. Arbetsmarknadsutskottet har behandlat yrkanden om möjligheterna att kombinera lönebidrag med bidrag till arbetsbiträde under flera år, bland annat i betänkande 1996/97:AU1. Utskottet avstyrkte då att möjligheterna till bidrag utökas på det sätt som Vänsterpartiet har begärt. Utskottet vidhåller sitt ställningstagande. Utskottet ställer sig inte heller bakom förslaget att taket för arbetsbiträdesbidraget knyts till basbeloppet. Utskottet återkommer till motion A310 i berörda delar nedan under avsnittet Sammanfattande bedömning av budgetförslagen och medelsanvisning på utgiftsområde 14 nedan.
Medelsanvisning
Motionerna Folkpartiet liberalerna anser i motion A259 att riksdagen bör anvisa 200 miljoner kronor utöver de medel som regeringen anvisat till anslaget A 3 Särskilda åtgärder för arbetshandikappade (yrk. 26 delvis). Vänsterpartiet föreslår i motion A310 att riksdagen till anslaget A 3 för budgetåret 1998 anvisar 413 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit för att skapa fler jobb till arbetshandikappade och för att finansiera regel- ändringar vad gäller lönebidragen (yrk. 30 och 38). Miljöpartiet föreslår i motion A309 att riksdagen anvisar ytterligare 200 miljoner kronor på anslaget A 3 för vardera budgetåren 1997-1999, bl.a. för ett bibehållande av antalet platser med lönebidrag i allmännyttiga organisationer (yrk. 3 delvis och 4 delvis). Kristdemokraterna föreslår i motion A269 att riksdagen anvisar ytterligare 20 miljoner kronor utöver de medel som regeringen har anvisat till anslaget A 3 (yrk. 33).
Utskottets ställningstagande Anslaget för lönebidrag m.m. innevarande budgetår kommer sannolikt inte att förbrukas. Trots att anslaget inte har förbrukats har fler kunnat erbjudas åtgärder under anslaget än som förutsattes vid medelsberäkningen. Enligt uppgifter som utskottet inhämtat från Arbetsmarknadsdepartementet har de genomsnittliga lönebidragsnivåerna sänkts. Det har också varit dålig tillgång på arbetsplatser. Dessa faktorer har bidragit till att anslaget för 1997 inte kommer att utnyttjas fullt ut. Mot bakgrund av detta anser utskottet inte att det nu finns anledning att avsätta medel för anslaget i större omfattning än vad regeringen föreslagit. Utskottet ställer sig därför inte bakom motionerna A259 yrk. 26 delvis, A310 yrk. 30 och 38, A309 yrk. 3 och 4, och A269 yrk. 33. Utskottet återkommer till motionerna i berörda delar under avsnittet Sammanfattande bedömning av budgetförslagen och medelsanvisning på utgiftsområde 14 nedan.
B 6. Bidrag till Samhall
Propositionen ----------------------------------------- |1997|Anslag |4 424 |Utgiftsprognos|4 424| | | |4191 | |419 | ----------------------------------------- |1998|Förslag|4 356 | | | | | |419 | | | ----------------------------------------- |1999|Beräknat|4 262 | | | | | |419 | | | ----------------------------------------- |2000|Beräknat|4 262 | | | | | |419 | | | ----------------------------------------- 1 Beloppen anges i tusental kronor. De utgifter som belastar anslaget avser bidrag till Samhall AB för kostnader för anordnande och drift av verksamheten med att ge arbete åt arbetshandikappade, m.m. Samhall AB har till uppgift att anordna, leda och samordna verksamhet som bedrivs inom koncernen för att ge meningsfullt och utvecklande arbete åt arbetshandikappade där behoven finns. De krav som staten ställer på Samhall AB för innevarande budgetår är följande. - Samhall skall erbjuda minsta sysselsättningsvolym om 31, 9 miljoner arbetstimmar för arbetshandikappade anställda. - Rekryteringen skall till minst 40 % ske från de s.k. prioriterade grupperna. - Andelen övergångar från anställda arbetshandikappade från företagsgruppen till den reguljära arbetsmarknaden skall uppgå till minst 3 %. Samhall skall redovisa hur många av dessa som återgått till Samhall efter en tolvmånadersperiod. Vidare skall redovisas hur många av övergångarna som skett med hjälp av lönebidrag. - Verksamheten skall bedrivas med ökad effektivitet och ett bättre resursutnyttjande inom koncernen och med inriktning på att en successiv nedtrappning av statens ersättning kan ske. Regeringen anser att Samhall bör fortsätta sitt arbete med att effektivisera verksamheten och förbättra rörelseresultatet. De övergripande målen för Samhall och de resultatkrav som nu gäller för verksamheten bör gälla även för 1998.
Motionerna Folkpartiet liberalerna anser i motion A259 att det är viktigt att arbetshandikappade även i fortsättningen får ett välbehövligt stöd och föreslår att riksdagen anvisar 50 miljoner kronor utöver vad regeringen anvisat under anslaget B 6. Partiet menar att undersökningar har visat att både lönebidragsanställningar och anställningar vid Samhall är billigare än alternativen a-kassa eller förtidspension (yrk. 26 delvis.). Vänsterpartiet anser i motion A310 att riksdagen till B 6 bör anvisa 330 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit. Arbetslösheten är hög för de funktionshindrade, och långtidsarbetslösheten ökar. Det är mot bakgrund därav förvånande att regeringen skärper resultatförbättringskraven genom att inte ge Samhall kompensation för löneutvecklingen (yrk. 32 och 38 delvis). Partiet anser också att det är viktigt att utveckla kvaliteten i Samhalls verksamhet. Ett alltför hårt rationaliseringsbeting riskerar kvaliteten på arbetstillfällena och personalutvecklingen. I stället borde sociala stödinsatser och vidareutbildning utvecklas för att stärka arbetsförmågan hos de funktionshindrade och därmed underlätta övergången till den ordinarie arbetsmarknaden (yrk. 31). Miljöpartiet anser i motion A309 att anslaget B 6 bör tillföras 100 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit för vart och ett av budgetåren 1997 till 1999 (yrk. 3 delvis och 4 delvis). Kristdemokraterna föreslår i motion A269 att riksdagen till anslaget B 6 anvisar 100 miljoner kronor utöver vad regeringen har föreslagit som en kompensation för löneutvecklingen för de anställda inom Samhall och för att säkerställa de anställningar som nu finns (yrk. 33 delvis). Partiet förutsätter också att regeringen kommer med en proposition där de samhällsekonomiska och mänskliga vinster som det innebär att arbetshandikappade kan flyttas från arbetslöshet till verksamhet inom Samhall särskilt beaktas (yrk. 30). I motion A290 anser Hans Hoff m.fl. (s) att de lokala arbetsförmedlingsnämnderna bör få inflytande över Samhall. Motionären begär att regeringen ges detta till känna. I motion A212 av Kenth Skårvik och Sigge Godin (fp) föreslås att riksdagen för 1998 anvisar 50 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit under anslaget B 6 till Samhall AB (yrk. 1). Motionärerna anser också att Samhall bör tillskapa 1 500 nya arbetstillfällen (yrk. 2). Motionärerna anser att detta kan finansieras genom att medel överförs från utgiftsområde 13 till anslaget B 6. Samhall.
Utskottets ställningstagande I budgetpropositionen för år 1997 föreslogs en besparing på anslaget med cirka 100 miljoner kronor för år 1998. Riksdagen beslutade dock att besparingen skulle skjutas upp till år 1999 (bet. 1996/97:AU1 rskr. 102). Bakgrunden till riksdagens beslut var att Samhall befarat att en sådan besparing skulle medföra uppsägningar av cirka 1 000 arbetshandikappade. Regeringens anslagsförslag i årets budgetproposition överensstämmer med det beslut som fattades av riksdagen förra året. Samhall har i samband med uppvaktning inför utskottet uppgett att regeringens anslagsförslag innebär att antalet anställningar av arbetshandikappade kan komma att minska med cirka 600. Utskottet har under det inledande avsnittet om arbetshandikappade betonat vikten av att statliga insatser görs för att underlätta för arbetshandikappade att få arbete. Möjligheterna till anställning inom Samhall är naturligtvis en viktig faktor i denna strävan. Mot bakgrund av att riksdagen föregående år sköt upp en besparing avseende Samhall anser sig utskottet nu inte kunna ställa sig bakom de förslag som lämnats i motionerna A259 yrk. 26 delvis, A310 yrk. 31,32 och 38 delvis, A309 yrk. 3 och 4, A269 yrk. 33 samt A212 yrk. 1 om ytterligare medel till Samhall. Regeringen har aviserat att den mot bakgrund av LOSAM-utredningens slutbetänkande Samhall - En arbetsmarknadspolitisk åtgärd återkommer i vårpropositionen med förslag om Samhall. Vad som anförts i motion A269 yrk. 30 får anses vara tillgodosett med detta. Utskottet avstyrker motionen i berörd del. När det gäller inflytandet över Samhall har en projektgrupp mellan Samhall och AMV i slutet av 1996 lämnat en rapport - Rekrytering och anställning av personer med arbetshandikapp i Samhall. Där behandlas bl.a. samverkansformer mellan arbetsförmedlingen/Arbetsmarknadsinstitutet och Samhall. Rapporten ligger till grund för ett gemensamt samverkansdokument som undertecknats av cheferna för AMS och Samhall i februari 1997. Genom dokumentet vill man markera behovet av fördjupad samverkan för personer med arbetshandikapp. Motion A290 avstyrks i den mån den inte är tillgodosedd med det anförda. Utskottet ställer sig inte bakom att medel överflyttas från utgiftsområde 13 till detta anslag för tillskapande av 1 500 nya arbeten såsom föreslagits i motion A212 yrk. 2. Utskottet återkommer till motion A212 yrk. 1 och 2, A259 yrk. 26 delvis, A269 yrk. 33 delvis, A309 yrk. 3 och 4 samt A310 yrk. 31,32 och 38 under avsnittet Sammanfattande bedömning av budgetförslagen och medelsanvisning på utgiftsområde 14 nedan.
B 7 AmuGruppen
Propositionen -------------------------------------- |1997|Anslag |14 |Utgiftsprognos|23| | | |9171 | |7102| -------------------------------------- |1998|Förslag|9 514 | | | -------------------------------------- |1999|Beräknat|7 538| | | -------------------------------------- |2000|Beräknat|4 365| | | -------------------------------------- 1 Beloppen anges i tusental kronor.
2 Regeringen föreslår i tilläggsbudgeten att anslaget tillförs 8 793 miljoner kronor 1997. AmuGruppen bedriver arbetsmarknadsutbildning med tyngdpunkt på yrkesinriktad utbildning och ägs i sin helhet av svenska staten. Koncernen bildades under våren 1993 och tog från den 1 juli 1993 över den verksamhet som tidigare bedrevs av myndigheten AMU-gruppen. De utgifter som belastar anslaget är avveckling av outhyrda lokaler. Vad avser avvecklingskostnader skall, enligt ramavtalet som skrevs då bolaget bildades den 1 juli 1993 mellan staten och AmuGruppen AB, staten stå för två tredjedelar av hyreskostnaderna. Den 1 mars 1997 bytte AmuGruppen AB organisationsform. Verksamheten i de regionala dotterbolagen överfördes till moderbolaget. Verksamheten delades in i fyra affärsområden anpassade till kundernas efterfrågan på kompetensutvecklingstjänster. Den nya organisationen och en påbörjad minskning av antalet anställda är ett led i att anpassa AmuGruppen AB:s verksamhet till efterfrågan på arbetsmarknadsutbildning och att öka flexibiliteten och minska affärsriskerna. Ett nytt verksamhetsområde med inriktning mot personaluthyrning är under utveckling. Enligt regeringen leder det påbörjade omstruktureringsarbetet och de förändringar som genomförts av verksamhetens organisation på sikt till en ökad flexibilitet och därmed minskad affärsrisk. Regeringen avser att noga följa utvecklingen av AmuGruppen AB. I enlighet med regeringens proposition (1992/93:152) samt regeringsbeslut i april 1994 har AmuGruppen AB genom avtal uppgifter motsvarande vad som föreskrivs för beredskapsmyndigheter. Vid en revidering av avtalet i oktober 1996 konstaterades att AmuGruppen AB inte längre hade egna resurser att genomföra utbildningar som kan bli aktuella vid förhöjd beredskap. Regeringen föreslår därför att AmuGruppen AB:s beredskapsuppgifter inom totalförsvaret upphör fr.o.m. den 1 januari 1998.
Motionerna I kommittémotion A253 anför Per Unckel m.fl. (m) att det är viktigt att staten inte bedriver affärsverksamhet. Så länge staten kvarstår som ägare föreligger en risk för bristande konkurrensneutralitet. Detta gäller i synnerhet som staten själv är den största kunden på den aktuella marknaden. En avveckling av det statliga ägandet, genom en stegvis försäljning av hela eller delar av bolaget, skulle öka konkurrensen till gagn för utbildningsmarknadens utveckling. I samband med en privatisering bör möjligheterna att sälja till de anställda särskilt beaktas. I motionen hemställs att riksdagen bemyndigar regeringen att genomföra en privatisering av AmuGruppen AB. Folkpartiet liberalerna anför i motion A259 att en privatisering av hela eller delar av AmuGruppen AB på sikt borde prövas (yrk. 12).
Utskottets ställningstagande Frågan om en privatisering av AmuGruppen AB har tidigare behandlats av utskottet i betänkande 1996/97:AU10. Utskottet uttalade då att det statliga ägandet av bolaget visserligen kunde anses vara ett problem eftersom det kunde ligga en risk för konflikt i att staten har dubbla roller som ytterst ansvarig både köpare och säljare av arbetsmarknadsutbildning. Koncernen är nu, liksom då arbetsmarknadsutskottet tidigare behandlade frågan, i en omstruktureringsfas. Regeringen har uttalat att den noga följer bolagets utveckling. Mot den bakgrunden anser arbetsmarknadsutskottet inte att det i nuläget finns skäl att ge regeringen i uppdrag att privatisera AmuGruppen AB. Motionerna A253 och A259 yrkande 12 avstyrks. Utskottet godtar regeringens förslag att AmuGruppens beredskapsuppgifter inom totalförsvaret upphör fr.o.m. den 1 januari 1998. Utskottet biträder vidare regeringens förslag till medelsanvisning under anslaget. Utskottet återkommer till anslaget nedan i avsnittet Sammanfattande bedömning av budgetförslagen och medelsanvisning på utgiftsområde 14 nedan.
B 8 Arbetsdomstolen
Propositionen ------------------------------------- |1997|Anslag |15 |Utgiftsprognos|16| | | |2531 | |000| ------------------------------------- |1998|Förslag|15 | | | | | |849 | | | ------------------------------------- |1999|Beräknat|16 | | | | | |349 | | | ------------------------------------- |2000|Beräknat|16 | | | | | |865 | | | ------------------------------------- 1 Beloppen anges i tusental kronor. Arbetsdomstolen är en specialinstans som prövar arbetsrättsliga tvister, dvs. tvister som rör förhållanden mellan arbetsgivare och arbetstagare. Vid domstolen avgörs A- och B-mål. A-mål är de arbetsrättsliga tvister där domstolen är första och sista instans och B-mål är sådana mål som avser överklagande av arbetstvister som prövas i tingsrätt.
Utskottets ställningstagande Arbetsmarknadsutskottet biträder regeringens förslag till medelsanvisning under anslaget. Utskottet återkommer till anslaget nedan i avsnittet Sammanfattande bedömning av budgetförslagen och medelsanvisning på utgiftsområde 14 nedan.
B 9 Statens förlikningsmannaexpedition
Propositionen ---------------------------------- |1997|Anslag |2 |Utgiftsprognos|57| | | |3171 | | | ---------------------------------- |1998|Förslag|2 | | | | | |339 | | | ---------------------------------- |1999|Beräknat|2 | | | | | |429 | | | ---------------------------------- |2000|Beräknat|2 | | | | | |507 | | | ---------------------------------- 1 Beloppen anges i tusental kronor. Statens förlikningsmannaexpedition är central myndighet för det statliga förlikningsväsendet. Myndigheten förordnar förlikningsmän vid medlingar i arbetstvister mellan arbetsgivare och arbetstagare enligt medbestämmandelagen (1976:580). Expeditionen ansvarar också för statistiken över arbetsinställelser i riket.
Utskottets ställningstagande Arbetsmarknadsutskottet biträder regeringens förslag till medelsanvisning under anslaget. Utskottet återkommer till anslaget nedan i avsnittet Sammanfattande bedömning av budgetförslagen och medelsanvisning på utgiftsområde 14 nedan.
B 10 Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar
Propositionen -------------------------------- |1997|Anslag |571|Utgiftsprognos|57| -------------------------------- |1998|Förslag|55 | | | -------------------------------- |1999|Beräknat|56| | | -------------------------------- |2000|Beräknat|57| | | -------------------------------- 1 Beloppen anges i tusental kronor. Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar avger utlåtanden i frågor som avser tillämpningen av lagen om rätten till arbetstagares uppfinningar. I tvist mellan arbetstagare och arbetsgivare kan någon av parterna inhämta utlåtande från nämnden.
Utskottets ställningstagande Arbetsmarknadsutskottet biträder regeringens förslag till medelsanvisning under anslaget. Utskottet återkommer till anslaget nedan i avsnittet Sammanfattande bedömning av budgetförslagen och medelsanvisning på utgiftsområde 14 nedan.
B 11 Bidrag till Stiftelsen Utbildning Nordkalotten
Propositionen ------------------------------------- |1997|Anslag |6 |Utgiftsprognos|4| | | |0001 | |000| ------------------------------------- |1998|Förslag|4 147 | | | ------------------------------------- 1 Beloppen anges i tusental kronor. Stiftelsen Utbildning Nordkalotten är en gemensam institution för Sverige, Norge och Finland med uppgift att anordna och utveckla arbetsmarknadsutbildning för i första hand de nordligaste delarna av de tre länderna. Stiftelsen är belägen i Övertorneå kommun.
Motion I kommittémotion A299 föreslår Per Unckel m.fl. (m) att anslaget B 11 Bidrag till Stiftelsen Utbildning Nordkalotten inte tillförs några medel (yrk. 12).
Utskottets ställningstagande Arbetsmarknadsutskottet finner regeringens anslagsförslag väl avvägt. Utskottet ställer sig således inte bakom det förslag som lämnas i motion A299 i berörd del. Utskottet återkommer till motionen under avsnittet Sammanfattande bedömning av budgetförslagen och medelsanvisning på utgiftsområde 14 nedan.
B 12 Internationella avgifter
Propositionen ------------------------------------- |1997|Anslag |24 |Utgiftsprognos|20| | | |1951 | |627| ------------------------------------- |1998|Förslag|24 | | | | | |195 | | | ------------------------------------- |1999|Beräknat|24 | | | | | |195 | | | ------------------------------------- |2000|Beräknat|24 | | | | | |195 | | | ------------------------------------- 1 Beloppen anges i tusental kronor. Från anslaget betalas Sveriges andel av kostnaderna för ILO:s verksamhet. Sedan 1946 är ILO FN:s fackorgan för sysselsättnings- och arbetslivsfrågor. Sverige är medlem i ILO sedan anslutningen till Nationernas Förbund 1920. ILO:s främsta mål är att främja sysselsättning, förbättra arbets- och levnadsvillkor samt värna om fackliga fri- och rättigheter. Över den reguljära budgeten finansieras ILO:s mötes-, norm-, utrednings-, forsknings- och publikationsverksamhet, ILO-sekretariatet i Genève, de regionala och lokala kontoren och 14 s.k. multidisciplinära team runt om i världen. ILO:s tekniska biståndsverksamhet finansieras till 10 % över den reguljära budgeten. Sveriges andel utgör 1,21 % av budgeten år 1998. I Arbetsmarknadsdepartementet handläggs ärenden som rör förhållandet till ILO. För beredning av vissa ärenden som rör samarbetet med ILO finns en trepartssammansatt kommitté, ILO-kommittén.
Utskottets ställningstagande Arbetsmarknadsutskottet biträder regeringens förslag till medelsanvisning under anslaget. Utskottet återkommer till anslaget nedan i avsnittet Sammanfattande bedömning av budgetförslagen och medelsanvisning på utgiftsområde 14 nedan.
FORSKNINGSFRÅGOR
Allmänt om forsknings- och utvecklingsfrågor på arbetsmarknads- och arbetslivsområdet
Bakgrund Arbetsmarknadsutskottet behandlar i detta avsnitt budgetpropositionens förslag rörande anslagen A 5 Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering, B 2 Arbetslivsinstitutet, B 3 Bidrag och uppdrag inom arbetslivsområdet m.m., B 4 Rådet för arbetslivsforskning samt B 5 Forskning och utveckling inom arbetslivsområdet. I anslutning till detta tar utskottet upp de motioner som rör de aktuella anslagen respektive verksamhet vid forsknings- och utvecklingsorganen. Den i sammanhanget aktuella forsknings- och utvecklingsverksamheten har undergått stora förändringar under de senaste åren. Fr.o.m. den 1 juli 1995 gäller en ny myndighetsorganisation för forskning och utveckling inom arbetslivsområdet. Genom riksdagsbeslut inrättades Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering fr.o.m. den 1 januari 1997 (prop. 1996/97:5, bet. AU1, rskr. 102-104). Rådet för arbetslivsforskning fick samtidigt i uppdrag att i sin verksamhet även stödja forskning avseende arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Beträffande Arbetslivsinstitutets verksamhet ansågs en ökad satsning angelägen inom områdena arbetsorganisation och arbetsmarknad medan resurserna för traditionella arbetsmiljöfrågor skulle minskas. Både rådet och Arbetslivsinstitutet beviljar medel till verksamhet inom såväl arbetslivs- som arbetsmarknadsområdet. Under år 1997 har Expertgruppen för arbetsmarknadspolitiska utvärderingsstudier, EFA, avvecklats. I sammanhanget bör nämnas att det inom AMS utredningsenhet sker utvärdering av den arbetsmarknadspolitiska verksamheten. Detta utvärderingsarbete finansieras via anslaget A 1 Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader. Också vissa projekt som bedrivs inom ramen för verksamheten vid Statens institut för regionalforskning (SIR) är arbetsmarknadsrelaterade. SIR:s verksamhet och anslag behandlas i utskottets betänkande 1997/98:AU2 Utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling.
Motionerna En rad motioner som behandlas på andra håll i detta betänkande tar upp frågor rörande forskning och utveckling på arbetsmarknads- och arbetslivsområdet och/eller uppföljning och utvärdering. I motionerna finns exempelvis förslag om studier av inlåsningseffekter, undanträngningseffekter, utvärdering av arbetsmarknadspolitiska åtgärder, mobbning på arbetsplatsen, m.m.
Utskottets ställningstagande Utskottet vill först betona att det finns starka skäl att stimulera och vidareutveckla verksamheten med utvärdering och uppföljning av arbetsmarknadspolitiken. Detta är angeläget inte minst med tanke på att de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna har fått en mycket stor omfattning. Ett annat skäl till att uppföljning och utvärdering tillmäts ökad betydelse är den mål- och resultatstyrning som införts liksom den ökade friheten när det gäller medelsanvändning. Utskottet vill också peka på betydelsen av att det bedrivs forsknings- och utvecklingsverksamhet som kan bidra till förnyelse av arbetslivet med hänsyn till arbetsorganisation och utvecklingen på arbetsmarknaden liksom verksamhet som kan leda till minskade risker för ohälsa och olycksfall i arbetslivet. Som framgått av den tidigare redovisningen har en mängd motionsförslag avlämnats som rör forsknings- och utveckling på arbetsmarknads- och arbetslivsområdet. Utskottet är, som framgått tidigare i betänkandet, inte berett att föreslå mer detaljerade prioriteringar av vilka forsknings- och utvecklingsinsatser som bör göras utan förutsätter att berörda forskningsorgan själva gör dessa prioriteringar med utgångspunkt från övergripande riktlinjer från riksdag och regering. I förekommande fall kan regeringen också ge uppdrag rörande exempelvis översikter av forskningsläget på ett aktuellt område. Regeringen har i samband med främst förslag om införande av nya arbetsmarknadspolitiska åtgärder på senare år betonat vikten av att åtgärden inte får medföra negativa konsekvenser i form av konkurrenssnedvridning, undanträngningseffekter, inlåsningseffekter o.d. För att kunna bedöma om åtgärder leder till sådana konsekvenser och för att ge underlag till utformningen av arbetsmarknadspolitiska åtgärder som inte leder till negativa sidoeffekter behövs utvärdering och uppföljning. Uppföljning och utvärdering ger enligt utskottet värdefull information som kan användas till att höja kvaliteten på de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Utskottet hänvisar till vad som sagts ovan med anledning av Riksdagens revisorers förslag angående undanträngningseffekter. Utskottet hyser förhoppningen att det nyinrättade Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering kommer att ge viktigt underlag i detta hänseende. Enligt vad utskottet har erfarit övervägs inom Arbetsmarknadsdepartementet möjligheten att i regleringsbrevet för år 1998 ge institutet i uppdrag att utvärdera bl.a. nya arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Arbetsmarknadsutskottet vill i detta sammanhang erinra om vad utskottet framhöll i samband med att institutet inrättades, nämligen att situationen på dagens arbetsmarknad ställer ökade krav på utvärderingsstudier och annat underlagsmaterial för att förbättra effektiviteten i arbetsmarknadspolitiken. Utskottet uttalade vidare att det är viktigt att institutets verksamhet kan komma till praktisk nytta i det arbetsmarknadspolitiska arbetet. Också när det gäller den verksamhet som bedrivs vid och stöds av Arbetslivsinstitutet och Rådet för arbetslivsforskning finns det anledning att poängtera betydelsen av kunskaps- och erfarenhetsspridning såväl till arbetslivet som till forskare och andra intressenter. Verksamheten skall vara relevant för problem och utvecklingstendenser i arbetslivet.
Anslagsfrågor
Anslaget A 5 Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering
Propositionen ------------------------------------- |1997|Anslag | 8 |Utgiftsprognos|8| | | |0831 | |083| ------------------------------------- |1998|Förslag|11 | | | | | |274 | | | ------------------------------------- |1999|Beräknat|11 | | | | | |617 | | | ------------------------------------- |2000|Beräknat|11 | | | | | |972 | | | ------------------------------------- 1 Beloppen anges i tusental kronor Ett ökat behov föreligger av utvärderingsstudier i syfte att förbättra effektiviteten i arbetsmarknadspolitiken. Verksamheten vid institutet befinner sig i ett inledningsskede och regeringens avsikt är att den successivt skall byggas ut under budgetåren 1997 och 1998. Uppgiften för institutet är att löpande göra utvärderingar av arbetsmarknadspolitiken. Institutet skall initiera och genomföra kvalificerade och oberoende utvärderingar av olika arbetsmarknadspolitiska insatser inom flera politikområden. Verksamheten skall omfatta ett brett spektrum av utvärderingar och studier, från bredare studier av arbetsmarknadspolitikens samhällsekonomiska effekter och arbetsmarknadens funktionssätt till specifika undersökningar av enskilda åtgärder. Institutet skall även analysera arbetsmarknadspolitiken ur ett jämställdhetsperspektiv. Studier skall också genomföras av oberoende forskare och utredare eller av personer i den egna verksamheten. I vårpropositionen aviserade regeringen att institutet skulle få ytterligare resurser. Budgetpropositionen föreslår att anslaget fr.o.m. 1998 långsiktigt skall förstärkas med 3 miljoner kronor utöver vad som tidigare har beräknats. Motsvarande anslag har för budgetåret 1997 beteckningen A 6.
Motion Kristdemokraterna upprepar i motion A269 (yrk. 28 och 33 delvis) sitt även i tidigare sammanhang framförda krav att institutet bör avskaffas. Förslaget leder till en besparing på 10 miljoner kronor. Det är enligt partiet bättre att man lägger ut utvärderings- och forskningsuppdrag på fristående organisationer, myndigheter och universitet.
Utskottets ställningstagande Utskottet har i betänkandet 1996/97:AU1 ställt sig bakom inrättandet av institutet. Som framgår av budgetpropositionen är verksamheten vid institutet under uppbyggnad. En styrelse har tillsatts där välrenommerade arbetsmarknadsforskare samt företrädare för Arbetsmarknadsdepartementet ingår. Till institutet finns en referensgrupp knuten med representanter för arbetsmarknadens parter. Inriktning och prioritering av institutets verksamhet kommer enligt uppgift inom kort att behandlas i institutets styrelse. I samband med beslutet om att tillskapa institutet gjorde arbetsmarknadsutskottet vissa uttalanden som det finns anledning att erinra om. Utskottet förutsatte att institutet, även om det administrativt är knutet till Arbetsmarknadsdepartementet, kan garanteras oberoende. Något annat vore enligt utskottet oacceptabelt. Mot denna bakgrund kan utskottet inte ställa sig bakom Kristdemokraternas förslag i kommittémotion A269. Förslaget är anslagspåverkande. Utskottet, som biträder regeringens förslag till medelsanvisning, återkommer nedan till motion A269 samt till anslaget i avsnittet Sammanfattande bedömning av budgetförslagen och medelsanvisning på utgiftsområde 14.
Anslaget B 2 Arbetslivsinstitutet
Propositionen ------------------------------------------- |1997 |Anslag |212 |Utgiftsprognos|225 | | | |3081 | |0002 | ------------------------------------------- |1998 |Förslag|208 | | | | | |361 | | | ------------------------------------------- |1999 |Beräknat|208 | | | | | |651 | | | ------------------------------------------- |2000 |Beräknat|209 | | | | | |045 | | | ------------------------------------------- 1 Beloppen anges i tusental kronor 2 I detta belopp ingår förbrukning från anslagsbehållningen från anslaget B 2 Myndigheter inom arbetslivsområdet från budgetåret 1995/96 Anslaget avser institutets förvaltnings- och verksamhetskostnader. Institutet är en forskningsutförande myndighet med uppgift att bedriva och främja forskning, utbildning och utveckling som rör arbetsliv, arbetsmiljö och relationerna på arbetsmarknaden. Institutet skall samverka med andra myndigheter, vetenskapliga institutioner, universitet och högskolor inom och utom landet. Institutet skall bedriva och främja en långsiktig kunskaps- och kom- petensuppbyggnad samt bidra till informations- och kunskapsspridningen inom arbetslivsområdet. Institutets forskning skall vara mångvetenskaplig och äga relevans för problem och utvecklingstendenser i arbetslivet. Institutet skall inom sitt område verka för ökad jämställdhet mellan kvinnor och män. Regeringen angav i propositionen Forskning och samhälle (1996/97:5) att Arbetslivsinstitutets verksamhet skulle förskjutas från mer traditionell arbetsmiljöforskning i riktning mot en ökad andel forsknings- och utvecklingsinsatser inom områdena arbetsorganisation, arbetsmarknad och arbetsrätt. Vidare angavs att en ökad satsning skall ske för att stödja arbetsplatsanknutet förändringsarbete i samverkan med företag och den offentliga sektorn. Regeringen bedömer att en viss förskjutning i denna riktning har skett och att ett omfattande arbete har bedrivits för att tydliggöra verksamhetsmålen i organisationen. Förändringsarbetet bör fortsätta. Riksrevisionsverket (RRV) anser att årsredovisningen i allt väsentligt är rättvisande. Verket anser att institutet under budgetåret 1997 bör genomföra åtgärder för att förbättra och förtydliga strukturen för återrapportering av verksamhetsresultaten.
Motionerna Per Unckel m.fl. (m) föreslår i kommittémotion A299 (yrk. 9) att anslaget B 2 minskas i förhållande till regeringens förslag och fastställs till 100 miljoner kronor. Vänsterpartiet pekar i motion A310 (yrk. 37 och 38 delvis) på behovet av forskning kring fibromyalgi och elöverkänslighet och förordar att 5 miljoner kronor skall avsättas för vardera området. Partiet föreslår därför att anslaget B 2 ökas med 10 miljoner kronor i förhållande till regeringens förslag.
Utskottets ställningstagande Utskottet konstaterar att Arbetslivsinstitutets övergripande mål enligt regleringsbrevet är att genom sin forskning bidra till minskad risk för ohälsa och olycksfall i arbetslivet samt en förnyelse av arbetslivet med hänsyn till arbetsorganisation och utvecklingen på arbetsmarknaden. Institutet skall vidare bedriva och främja en långsiktig kunskaps- och kompetensuppbyggnad inom arbetslivsområdet. Institutets forskning skall vara mångvetenskaplig och äga relevans för problem och utvecklingstendenser i arbetslivet. Av regeringens redovisning i budgetpropositionen framgår vidare att en viss förskjutning i Arbetslivsinstitutets verksamhet har skett i den riktning som angavs i proposition 1996/97:5. Utskottet vill starkt betona betydelsen av att detta förändringsarbete drivs vidare. Utskottet noterar att RRV bedömt att institutet under innevarande budgetår bör genomföra åtgärder för att förbättra och förtydliga strukturen för återrapportering av verksamhetsresultaten. Med anledning av Vänsterpartiets synpunkter på behovet av forskning vill utskottet erinra om vad som ovan anförts, nämligen att utskottet inte är berett att förorda mer detaljerade prioriteringar av vilka forsknings- och utvecklingsinsatser som bör göras. Detta bör ankomma på den berörda myndigheten och i förekommande fall regeringen i enlighet med vad utskottet anfört inledningsvis i detta avsnitt. Utskottet kan i sammanhanget konstatera att Rådet för arbetslivsforskning har ett regeringsuppdrag att följa upp och sammanställa resultatet från genomförd forskning inom området elöverkänslighet. Arbetsmarknadsutskottet kan inte ställa sig bakom förslagen i motionerna A299 och A310. Utskottet anser att regeringens förslag till medelsanvisning under anslaget är väl avvägt. Utskottet återkommer till berörda motioner samt till anslaget nedan i avsnittet Sammanfattande bedömning av budgetförslagen och medelsanvisning på utgiftsområde 14.
Anslaget B 3 Bidrag och uppdrag inom arbetslivsområdet m.m.
Propositionen ---------------------------------------- |1997|Anslag |285 |Utgiftsprognos|283| | | |3751 2 | |729 | ---------------------------------------- |1998|Förslag|261 485 | | | ---------------------------------------- |1999|Beräknat|266 323| | | ---------------------------------------- |2000|Beräknat|271 679| | | ---------------------------------------- 1 Beloppen anges i tusental kronor 2 Redovisningen avseende budgetåret 1997 avser Arbetslivsinstitutets andel enligt regleringsbrev för budgetåret av anslaget B 4 Forskning och utveckling inom arbetslivsområdet för år 1997 Anslaget avser medel för bidrag och uppdrag inom arbetslivsområdet. Anslaget disponeras av Arbetslivsinstitutet. Större delen av anslaget har använts till samverkan med arbetsmarknadens parter och stöd till den omfattande utbildnings- och informationsverksamhet som bedrivs av t.ex. fackliga funktionärer. Bidragsverksamheten bör enligt regeringen tonas ner till förmån för olika former av samarbetsaktiviteter mellan Arbetslivsinstitutets forskarkompetens och arbetslivets aktörer samt lokala och regionala insatser som bidrar till arbetslivets utveckling genom att främja erfarenhets- och informationsutbyte. Som framgår av anslagssammanställningen motsvarar anslaget en del av det för budgetåret 1997 upptagna anslaget med beteckningen B 4 Forskning och utveckling inom arbetslivsområdet (anslagspost 1 enligt regleringsbrev). Genom anslaget B 3 finansieras också medverkan i ett flertal utvecklings- och samarbetsprogram med högskolor och andra vetenskapliga miljöer. Omfattningen av institutets långsiktiga samarbetsprojekt förväntas öka de närmaste åren. Förutom de förvaltnings- och verksamhetskostnader som finansieras via anslaget B 2 Arbetslivsinstitutet, föreslår regeringen mot denna bakgrund att sådana kostnader under budgetåret 1998 också skall kunna belasta anslaget B 3 Bidrag och uppdrag inom arbetslivsområdet m.m. när det gäller samverkansprogram med högskolor och andra externa vetenskapliga miljöer. I budgetpropositionen föreslås att riksdagen bemyndigar regeringen att, i fråga om ramanslaget B 3 Bidrag och uppdrag inom arbetslivsområdet m.m., inom en ram av högst 180 miljoner kronor besluta om bidrag som medför utgifter efter år 1998, dock längst t.o.m. år 2002.
Motionerna Moderata samlingspartiets företrädare i utskottet har under hand gjort justeringar vad gäller vissa anslag under utgiftsområde 14 i förhållande till yrkandet i kommittémotion A299 (yrk. 10) av Per Unckel m.fl. (m). Efter justering föreslås att anslaget B 3 Bidrag och uppdrag inom arbetslivsområdet fastställs till 15 miljoner kronor. Kristdemokraterna förordar i motion A269 (yrk. 29 och 33 delvis) att anslaget B 3 minskas med 60 miljoner kronor i förhållande till regeringens förslag. I anslutning till detta poängterar partiet betydelsen av att forskningen inom arbetslivsområdet verkligen kommer dem som berörs till del. Tillämpningen av forskningsresultat måste prioriteras.
Utskottets ställningstagande Som framgått tidigare anser regeringen att användningen av anslaget B 3 till bidragsverksamhet bör tonas ner. I stället bör stödet till olika samarbetsaktiviteter förstärkas. Anslaget B 3, som avser medel för bidrag och uppdrag inom arbetslivsområdet, föreslås få användas även till annat ändamål. Enligt vad utskottet har inhämtat anser regeringen att högst 27 miljoner kronor av anslaget bör få användas till att finansiera tillfälliga personalförstärkningar vid samarbets- och regionala utvecklingsprojekt. Arbetsmarknadsutskottet anser att den av regeringen föreslagna medelstilldelningen under anslaget B 3 är väl avvägd. Utskottet tillstyrker att högst 27 miljoner kronor av medlen på anslaget under budgetåret 1998 får användas för tillfälliga personalförstärkningar vid institutet i anknytning till samarbets- och regionala utvecklingsprojekt. Utskottet förutsätter att regeringen för riksdagen redovisar användningen av de tillfälliga medlen för personalförstärkningar. Utskottet förutsätter också att regeringen vid lämpligt tillfälle redovisar omfattning, inriktning och resultat av institutets olika samarbets- och regionala projekt. Utskottet instämmer i Kristdemokraternas uppfattning om betydelsen av att forskningen kommer de berörda till del liksom i att tillämpningen av forskningsresultat måste prioriteras. Något tillkännagivande till regeringen i frågan kan dock inte anses nödvändigt varför motionen avstyrks. Utskottet tillstyrker regeringens förslag i fråga om beställningsbemyndigande rörande anslaget B 3. Arbetsmarknadsutskottet avstyrker Moderaternas och Kristdemokraternas förslag om lägre anslag. Utskottet biträder som framgått tidigare regeringens förslag till medelsanvisning under anslaget. Utskottet återkommer till motionerna och anslaget nedan i avsnittet Sammanfattande bedömning av budgetförslagen och medelsanvisning på utgiftsområde 14.
Anslaget B 4 Rådet för arbetslivsforskning
Propositionen ------------------------------------- |1997|Anslag |25 |Utgiftsprognos|25| | | |9721 | |900| ------------------------------------- |1998|Förslag|24 | | | | | |752 | | | ------------------------------------- |1999|Beräknat|25 | | | | | |506 | | | ------------------------------------- |2000|Beräknat|26 | | | | | |285 | | | ------------------------------------- 1 Beloppen anges i tusental kronor Anslaget avser myndighetens förvaltningskostnader. Det övergripande målet för verksamheten vid Rådet för arbetslivsforskning är enligt budgetpropositionen att initiera och finansiera forskning och utveckling samt anslutande kunskapsförmedling och därigenom bidra till utvecklingen av en god arbetsmiljö, en effektiv arbetsorganisation och en arbetsmarknad tillgänglig för alla. Enligt regeringen genomför rådet successivt en ökad inriktning av forsknings- och utvecklingsverksamheten på arbetsorganisation och arbetsmarknad. Vikten av kunskapsspridning betonas starkt i rådets verksamhet. Den arbetsmarknadspolitiska forskning som fått stöd av rådet har tidigare begränsats till forskning relaterad till arbetsmarknadspolitiska åtgärder kopplad till individer och arbetsplatser. Som framgått ovan skall rådet fr.o.m. 1997 även stödja forskning avseende arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Riksrevisionsverket bedömer att årsredovisningen i allt väsentligt är rättvisande. Rådets ekonomiadministrativa system och rutiner bör dock förbättras. Enligt regeringen pågår ett sådant arbete. Fr.o.m. årsredovisningen 1997 kommer bidragsgivningen enligt propositionen att kunna följas i kvantifierbara termer. Även effekterna av projekt bör fortlöpande redovisas i form av mer avgränsade djupgående analyser av ett begränsat antal områden. Motsvarande anslag har för budgetåret 1997 beteckningen B 3.
Motionerna Som tidigare framgått har Moderata samlingspartiet under hand gjort justeringar av vissa anslag under utgiftsområde 14 i förhållande till yrkandet i kommittémotion A299 (yrk. 11 delvis) av Per Unckel m.fl. (m). Efter justering föreslås att anslaget B 4 Rådet för arbetsmiljöforskning för år 1998 fastställs till 18 miljoner kronor.
Utskottets ställningstagande Arbetsmarknadsutskottet noterar att budgetpropositionens beskrivning av det övergripande målet för Rådet för arbetslivsforskning innebär en förskjutning i tonvikten på verksamheten jämfört med vad som i dag gäller enligt regleringsbrevet. Avsikten med denna förändring är enligt vad utskottet har erfarit att myndigheten i större utsträckning än hittills skall kunna ge stöd åt utvecklingsprojekt. Utskottet ser positivt på det utvecklingsarbete som pågår inom rådet och som innebär att bidragsgivningen och effekterna av olika projekt kommer att kunna följas tydligare. Arbetsmarknadsutskottet biträder regeringens förslag till medelsanvisning under anslaget och avstyrker därmed Moderaternas förslag om lägre anslagsbelopp. Utskottet återkommer till förslaget nedan i avsnittet Sammanfattande bedömning av budgetförslagen och medelsanvisning på utgiftsområde 14.
Anslaget B 5 Forskning och utveckling inom arbetslivsområdet
Propositionen ----------------------------------------- |1997|Anslag |237 |Utgiftsprognos|300| | | |4101 2 | |0003 | ----------------------------------------- |1998|Förslag|212 217 | | | ----------------------------------------- |1999|Beräknat|216 867| | | ----------------------------------------- |2000|Beräknat|221 510| | | ----------------------------------------- 1 Beloppen anges i tusental kronor 2 Redovisningen avseende budgetåret 1997 avser Rådet för arbetslivsforsknings andel enligt regleringsbrev för budgetåret av anslaget B 4 Forskning och utveckling inom arbetslivsområdet för år 1997 3 I detta belopp ingår förbrukning från anslagsbehållningen från anslaget B 2 Myndigheter inom arbetslivsområdet från budgetåret 1995/96 Anslaget avser medel för forskning och utveckling inom områdena arbetsmiljö, arbetsorganisation, arbetsmarknad och programövergripande projekt. Tonvikten i verksamheten såväl när det gäller antal projekt som när det gäller beviljade medel ligger inom området arbetsmiljö. En omprioritering har dock påbörjats. I allt större utsträckning beviljas medel till områdena arbetsorganisation och arbetsmarknad. De största bidragsmottagarna från rådet är universitet och högskolor. Inom området arbetsmarknad har under budgetåret 1997 ett nytt bidragsområde införts för stöd till forskning kring tillkomsten av nya arbetstillfällen. I bidragsområdet innefattas frågor om entreprenörskap, företagsutveckling och internationella faktorer som påverkar tillkomsten av arbetstillfällen samt arbetslivsutveckling. Som framgår av anslagssammanställningen motsvarar anslaget en del av det för år 1997 upptagna anslaget B 4 Forskning och utveckling inom arbetslivsområdet (anslagspost 2 enligt regleringsbrev). I budgetpropositionen föreslås att riksdagen bemyndigar regeringen att, i fråga om ramanslaget B 5 Forskning och utveckling inom arbetslivsområdet, inom en ram av högst 160 miljoner kronor, besluta om bidrag som medför utgifter efter år 1998, dock längst t.o.m. år 2002.
Motioner Som tidigare framgått har Moderata samlingspartiet under hand gjort justeringar av vissa anslag under utgiftsområde 14 i förhållande till yrkandet i kommittémotion A299 (yrk. 11 delvis) av Per Unckel m.fl. (m). Efter justering föreslås att anslaget B 5 Forskning och utveckling inom arbetslivsområdet fastställs till 144 miljoner kronor.
Utskottets ställningstagande Arbetsmarknadsutskottet ser i likhet med regeringen positivt på att en ökad andel av medlen för forskning och utveckling inom arbetslivsområdet används inom områdena arbetsmarknad och arbetsorganisation. Utskottet tillstyrker regeringens förslag beträffande beställningsbemyndigande rörande anslaget B 5. Arbetsmarknadsutskottet biträder även regeringens förslag till medelsanvisning under anslaget och avstyrker därmed Moderaternas förslag om lägre anslagsbelopp. Utskottet återkommer till motionen och anslaget nedan i avsnittet Sammanfattande bedömning av budgetförslagen och medelsanvisning på utgiftsområde 14.
C JÄMSTÄLLDHET MELLAN KVINNOR OCH MÄN
Inledning
Propositionen Målet för jämställdhetspolitiken ligger fast. Det innebär att kvinnor och män skall ha samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter inom alla väsentliga områden i livet. Vidare innebär det en jämn fördelning av makt och inflytande mellan kvinnor och män, samma möjligheter till ekonomiskt oberoende, lika villkor och förutsättningar i fråga om företagande, arbete, arbetsvillkor samt utvecklingsmöjligheter i arbetet. Målet är också att kvinnor och män skall ha lika tillgång till utbildning och möjligheter till utveckling av personliga ambitioner, intressen och talanger, delat ansvar för hem och barn samt frihet från sexualiserat våld. Enligt regeringen kommer metoder för att införliva ett jämställdhetsperspektiv på alla politikområden att få ökad betydelse. Utredningen om fördelning av ekonomisk makt och ekonomiska resurser mellan kvinnor och män lämnar i januari 1998 sitt betänkande. Betänkandet kommer att remissbehandlas. Förslag kommer också att läggas fram för att motverka våld mot kvinnor och för att öka kunskaperna hos yrkesgrupper som på olika sätt kommer i kontakt med kvinnor som utsätts för våld.
Motioner Vänsterpartiet anför i motion Fi220 yrkande 2 att regeringen i sina egna propositioner mer regelmässigt och på ett tydligare sätt bör redovisa förslagens konsekvenser för jämställdheten. Partiet anser att budgeten brister när det gäller denna redovisning såväl vad gäller kvinnors ställning i ekonomin som när det gäller jämställdheten mellan man och kvinna. Partiet begär att riksdagen ger regeringen till känna vad som anförts om budgetpropositionen.
Utskottets ställningstagande Beslut som fattas om den ekonomiska politiken får inte sällan omfattande konsekvenser för den grundläggande samhällsstrukturen. Jämställdheten får inte ses som en isolerad fråga utan kvinnors och mäns skilda villkor inom alla samhällsområden bör analyseras. Arbetsmarknadsutskottet anser det som självklart att jämställdhetsperspektivet ges en allsidig belysning i sådana offentliga utredningar och propositioner som tar upp frågor som har betydelse för eller beröring med könsperspektivet. Utskottet anser att något ytterligare uttalande i frågan inte är nödvändigt och avstyrker därför motion Fi220 yrkande 2.
C 1 Jämställdhetsombudsmannen
Propositionen ------------------------------------- |1997|Anslag |14 |Utgiftsprognos|15| | | |0391 | |309| ------------------------------------- |1998|Förslag|13 | | | | | |943 | | | ------------------------------------- |1999|Beräknat|14 | | | | | |361 | | | ------------------------------------- |2000|Beräknat|14 | | | | | |736 | | | ------------------------------------- 1 Beloppen anges i tusental kronor. Från anslaget betalas kostnader för Jämställdhetsombudsmannen (JämO) med kansli och för Jämställdhetsnämnden. De övergripande målen för JämO är att främja jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet och verka för att jämställdhetslagens föreskrifter följs. JämO:s verksamhet bedrivs i form av information och rådgivning, uppföljning av kraven om aktiva åtgärder samt genom att myndigheten bistår arbetstagare och arbetssökande som anmäler överträdelse av förbuden mot könsdiskriminering. JämO:s årsredovisning visar en fortsatt hög arbetsbelastning när det gäller ärenden om aktiva åtgärder och könsdiskriminering. JämO:s större arbetsbelastning är bl.a. en följd av de lagändringar som trädde i kraft den 1 juli 1994 och som innebar att JämO fick tillsyn över hela arbetsmarknaden när det gäller lagens krav på aktiva åtgärder och upprättande av årliga jämställdhetsplaner. Antalet anmälningar om lönediskriminering har ökat successivt. Enligt regeringen har JämO en central roll i arbetet för att främja jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet. Regeringen kommer noggrant att följa huruvida ökningen av JämO:s anslag får avsedd effekt.
Motionerna I kommittémotion A299 föreslår Per Unckel m.fl. (m) att anslaget till Jämställdhetsombudsmannen läggs närmare den nivå som motsvarar 1996 års anslag. Moderata samlingspartiets företrädare i utskottet har under hand justerat sitt förslag till anslag till 9,943 miljoner kronor (yrkande 13 efter justering). Vänsterpartiet föreslår i motionerna A310 yrkandena 33 och 38 delvis och A802 yrkande 6 att anslaget till Jämställdhetsombudsmannen höjs i förhållande till regeringens förslag med 3 miljoner kronor. Regeringens redovisning i budgetpropositionen visar att kvinnor tjänar mindre än män på alla nivåer oavsett vilken bransch man arbetar i. Det är viktigt att komma till rätta med lönediskriminering på grund av kön. I det arbetet har JämO spelat en viktig roll. Myndigheten bör därför tillföras medel för ytterligare fyra handläggartjänster och två assistenttjänster. Partiet föreslår vidare i motion Ub458 att högre utbildning skall utgöra ett särskilt ansvarsområde för JämO under en treårsperiod (yrk. 6).
Utskottets ställningstagande Liksom regeringen anser utskottet att JämO bedriver ett viktigt arbete för ökad jämställdhet. Den ökade arbetsbelastning som förändringen i jämställdhetslagen har medfört gör det nödvändigt att myndigheten får ökade resurser jämfört med vad som anslogs budgetåret 1995/96. En reducering av anslaget i enlighet med vad som föreslagits i motion A299 yrkande 13 skulle leda till att JämO inte kunde fullfölja sina uppgifter på ett sätt som är önskvärt. Utskottet anser att regeringens anslagsförslag är väl avvägt och kan därför inte heller ställa sig bakom förslaget i Vänsterpartiets motioner A310 yrkandena 33 och 38 delvis samt A802 yrkande 6 om ökat anslag till JämO. Utskottet återkommer till anslaget och motionerna i berörda delar under avsnittet Sammanfattande bedömning av budgetförslagen och medelsansvisning på utgiftsområde 14 nedan. Vad gäller Vänsterpartiets förslag om att högre utbildning skall utgöra ett särskilt ansvarsområde för JämO vill utskottet anföra följande. Jämställdhetsombudsmannen har till uppgift att verka för att jämställdhetslagens föreskrifter om kvinnors och mäns lika rätt i arbetslivet efterlevs. Jämställdhetslagen är således en arbetsrättslig reglering som kommit till för att främja kvinnors och mäns lika rätt i arbetslivet. Utskottet anser därför inte att JämO:s instruktion bör ändras så att ombudsmannens uppgifter också omfattar utbildningsområdet i vidare mån än vad som gäller i dag (JämO skall enligt instruktionen för myndigheten genom rådgivning och information verka för jämställdhet inom skolväsendet, högskolan och andra utbildningar). Utskottet vill också peka på att universiteten och högskolorna har ett ansvar att vidta åtgärder som syftar till en jämnare könsfördelning bland annat vad gäller tillsättning av tjänster på olika nivåer. Regeringen presenterade förra budgetåret en skrivelse (1996/97:41, bet. 1996/97:AU8) med en redogörelse för åtgärder som vidtagits för att öka jämställdheten i den högre utbildningen och forskningen, bland annat genom inrättande av professurer och forskarassistenttjänster för underrepresenterat kön. I högskoleförordningen (1993:100) finns också regler om att båda könen skall vara representerade i tjänsteförslagsnämnden. Med det anförda avstyrker utskottet motion Ub458 yrkande 6.
C 2 Särskilda jämställdhetsåtgärder
Propositionen -------------------------------------- |1997|Anslag |13 |Utgiftsprognos|46| | | |7061 | |4422| -------------------------------------- |1998|Förslag|13 | | | | | |706 | | | -------------------------------------- |1999|Beräknat|13 | | | | | |706 | | | -------------------------------------- |2000|Beräknat|13 | | | | | |706 | | | -------------------------------------- 1 Beloppen anges i tusental kronor. 2 Enligt prognosen för år 1997 förväntas hela anslaget för år 1997 samt reservationen på reservationsanslaget G 2 Särskilda jämställdhetsåtgärder från budgetåret 1995/96 förbrukas. Från anslaget betalas kostnader för särskilda jämställdhetsåtgärder som syftar till att främja jämställdhet mellan kvinnor och män. Inom ramen för anslaget genomförs projektverksamhet och samlade satsningar m.m. för att främja utvecklingen mot jämställdhet på särskilt angelägna områden. Vidare prövas nya metoder och modeller i jämställdhetsarbetet. För år 1998 bör inriktningen vara fortsatt satsning på utvecklings- och förändringsarbete mellan kvinnor och män.
Motion I motion A701 föreslår Eva Björne (m) att anslaget C 2 Särskilda jämställdhetsåtgärder överförs till anslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder (yrk. 1).
Utskottets ställningstagande Utskottet har budgetåret 1996/97 behandlat motsvarande yrkande i betänkande 1996/97:AU1. Utskottet betonade då att det är viktigt att det finns resurser så att det är möjligt att på ett övergripande sätt bedriva olika projekt för att främja jämställdheten. Utskottet ansåg vidare att denna verksamhet inte bör vara inriktad enbart mot arbetslösa vilket skulle bli följden om anslaget överflyttades till anslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Utskottet är av samma uppfattning nu och avstyrker därför förslaget i motion A701 yrkande 1. Enligt utskottets mening är regeringens anslagsförslag väl avvägt. Utskottet återkommer till anslaget och motionen nedan i avsnittet Sammanfattande bedömning av budgetförslagen och medelsanvisning på utgiftsområde 14.
C 3 Bidrag till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet
Propositionen ------------------------------------ |1997|Anslag |3 |Utgiftsprognos|3| | | |4321 | |432| ------------------------------------ |1998|Förslag|3 | | | | | |432 | | | ------------------------------------ |1999|Beräknat|3 | | | | | |432 | | | ------------------------------------ |2000|Beräknat|3 | | | | | |432 | | | ------------------------------------ 1 Beloppen anges i tusental kronor. Bidraget skall användas till kostnader för kvinnoorganisationernas centrala verksamhet samt för förnyelse och utveckling av verksamheten. Det övergripande målet är att genom stödet stärka kvinnornas ställning i samhället i syfte att uppnå jämställdhet mellan kvinnor och män. Kvinnoorganisationernas medlemsantal fortsätter att minska. För att göra det möjligt för kvinnoförbunden att arbeta i andra former och engagera nya grupper av kvinnor har stödets inriktning delvis förändrats och bidragsreglerna reviderats. Stödet utgörs av ett grundbidrag och ett rörligt bidrag. Det rörliga bidraget är ett projektbidrag för utveckling och förnyelse av kvinnoorganisationernas arbete. En utvärdering av stödet kommer att ske under kommande år. Kvinnoorganisationerna bör ges fortsatt stöd. Även under budgetåret 1998 bör nya organisationsformer och nyskapande verksamhet prioriteras.
Motionerna Eva Björne (m) föreslår i motion A701 att anslaget C 3 Bidrag till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet avvecklas efter år 1998 (yrk. 2). Lennart Rohdin (fp) anför i motion A808 att bidrag till riksorganisationen för mansjourer bör kunna ges från jämställdhetsbudgeten (yrk. 4).
Utskottets ställningstagande Arbetsmarknadsutskottet anser att kvinnoorganisationerna har stor betydelse för att stärka kvinnors ställning i samhället och uppnå jämställdhet mellan kvinnor och män. Arbetet med att utveckla och förnya kvinnoorganisationerna bör ges fortsatt stöd även efter år 1998. Regeringens anslagsförslag för år 1998 och beräkning av anslagen för åren 1999 och 2000 är väl avvägda och bör bifallas. Utskottet ställer sig därför inte bakom vad som föreslagits i motion A701 yrk. 2. Vad gäller yrkandet om budgetanslag för mansjourer under jämställdhetsavsnittet delar utskottet motionärens uppfattning att män, liksom kvinnor, har behov av att få hjälp med krishantering i olika situationer. Under utgiftsområde 14 anslag C 3 Bidrag till kvinnorganisationernas centrala verksamhet ges bland annat bidrag till kvinnojourernas riksorganisation, ROKS. Bidraget ges till organisationen i dess egenskap av central kvinnoorganisation. Frivilliga organisationer inom det sociala området, som t.ex. länkorganisationer, organisationer som arbetar med att hjälpa barn och deras familjer, organisationer som motverkar våld mot kvinnor m.m., kan få bidrag av medel som anslagits på utgiftsområde 9 anslag C 2 Bidrag till organisationer på det sociala området. Arbetsmarknadsutskottet har inhämtat från Socialdepartementet att verksamhet med mansjourer är en sådan verksamhet som skulle kunna få bidrag från anslaget men att bidrag i princip enbart utgår till rikstäckande organisationer. I den mån motion A808 yrkande 4 inte kan anses tillgodosedd med vad som anförts avstyrks förslaget. Utskottet återkommer till anslaget och motionerna A701 yrk. 2 och A808 yrk. 4 under avsnittet Sammanfattande bedömning av budgetförslagen och medelsanvisning på utgiftsområde 14 nedan.
D STATLIGA ARBETSGIVARFRÅGOR
Inledning
Propositionen Regeringen tillkallade i januari 1996 en särskild utredare med uppdrag att göra en samlad bedömning av effekterna av 1985 års personalpolitiska proposition, analysera 1994 års ombildning av arbetsgivarorganisationen för det statliga området (prop. 1993/94:77) och lämna förslag om hur den personal- och lönepolitiska utvecklingen vid statliga myndigheter fortlöpande skulle kunna följas av regeringen på ett överblickbart sätt. Utredningen överlämnade i början av mars 1997 sitt betänkande Arbetsgivarpolitik i staten (SOU 1997:48). Regeringen har mot bakgrund av utredningens innehåll och de remissvar som lämnats inte funnit skäl att ändra nuvarande system med den arbetsgivarpolitiska delegeringen. Regeringen avser dock att använda sig av utredningens förslag till uppföljningssystem och ålägga myndigheterna att fortlöpande redovisa sin kompetensförsörjning och dess mål i syfte att etablera ett styrinstrument för en effektivare arbetsgivarpolitik.
D 1 Stabsuppgifter vid Arbetsgivarverket
Propositionen ------------------------------------ |1997|Anslag |3 |Utgiftsprognos|3| | | |0001 | |000| ------------------------------------ |1998|Förslag|3 | | | | | |000 | | | ------------------------------------ |1999|Beräknat|3 | | | | | |000 | | | ------------------------------------ |2000|Beräknat|3 | | | | | |000 | | | ------------------------------------ 1 Beloppen anges i tusental kronor. Anslaget är avsett för sådana stabsuppgifter som regeringen kan komma att efterfråga hos Arbetsgivarverket (AgV) och som normalt inte ingår i AgV:s arbete. De utgifter som belastar anslaget är bl.a. medlemsavgifter för de samnordiska institutionerna, särskilda beställningar/uppdrag från regeringen, utgivning av författningssamling, överklagandeärenden och AgV:s funktion enligt beredskapsförordningen. Regeringen kommer mot bakgrund av att den avser att införa en modell för uppföljning av arbetsgivarpolitiken att ge AgV nya uppdrag. Enligt regeringen är det därför rimligt att nuvarande anslagsnivå bibehålls.
Utskottets ställningstagande Utskottet biträder regeringens förslag till medelsanvisning under anslaget. Utskottet återkommer till anslaget nedan i avsnittet Sammanfattande bedömning av budgetförslagen och medelsanvisning på utgiftsområde 14 nedan.
D 2 Statliga tjänstepensioner m.m.
Propositionen ----------------------------------------- |1997|Anslag |8 027 |Utgiftsprognos|8 008| | | |0001 | |000 | ----------------------------------------- |1998|Förslag|8 155 | | | | | |200 | | | ----------------------------------------- |1999|Beräknat|8 155 | | | | | |200 | | | ----------------------------------------- |2000|Beräknat|8 308 | | | | | |800 | | | ----------------------------------------- 1 Beloppen anges i tusental kronor. Anslaget avser utgifter för personalpensionsförmåner, särskild löneskatt på pensionskostnader m.m. Personalpensionsförmånerna styrs av kollektivavtal. Motsvarande inkomster utgörs främst av de försäkringsmässigt beräknade premier som statliga arbetsgivare skall betala från den 1 juli 1998. För ett antal icke-statliga arbetsgivare gäller att de anställda omfattas av den statliga tjänstepensioneringen, tjänstegrupplivförsäkringen eller person- skadeavtalet. I fråga om vissa arbetsgivare, där anställningsvillkoren liknar dem hos staten, och vissa statsunderstödda teater-, musik- och kulturinstitutioner regleras detta i förordningar eller särskilda beslut. Förmånerna är de statliga kollektivavtalens med vissa i förordningarna angivna avvikelser. Anslutningen av anställda hos icke-statliga arbetsgivare till förmånssystemen har hittills skett med stöd av riksdagens beslut. För vissa andra arbetsgivare, som omfattats av lagen (1965:576) om ställföreträdare för kommun vid vissa avtalsförhandlingar m.m., gäller att de anställda omfattas av de statliga kollektivavtalen. Enligt vad som uttalades då lagen upphävdes (prop. 1993/94:77, bet. 1993/94:KU19) kan dessa arbetsgivares anställda även fortsättningsvis omfattas av det statliga förmånssystemet. Båda dessa kategorier av arbetsgivare ingår i det statliga finansieringssystemet för tjänstepensioner m.m. genom att avgifter eller lönekostnadspålägg tillförs inkomsttiteln 5211 Statliga tjänstepensioner och utgående förmåner belastar anslaget. I Arbetsgivarverkets nya roll (prop. 1993/94:77, bet. 1993/94:KU19) ingår att verket kan anta frivilliga medlemmar. De arbetsgivare som Arbetsgivarverket företräder, och som tillämpar i huvudsak samma kollektivavtal, bör kunna ingå i samma kollektiv när det gäller en försäkringsmässig utjämning av kostnaderna för tjänstepensioner och andra trygghetsförmåner. Enligt regeringen är det önskvärt att frågan om ett sådant uppdrag kan avgöras utan att ett beslut av riksdagen behöver avvaktas. Regeringen har därför begärt att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ges rätt att besluta om anslutning till det statliga finansieringssystemet av anställda hos icke-statliga arbetsgivare som i huvudsak tillämpar de statliga kollektivavtalen. Beslut bör även kunna fattas på motsvarande sätt om anslutning av arbetsgivare, som i huvudsak tillämpar likartade anställningsvillkor som de teater-, musik- och kulturinstitutioner som för närvarande är anslutna.
Utskottets ställningstagande Arbetsmarknadsutskottet godtar regeringens förslag om anslutning av anställda hos icke-statliga arbetsgivare till det statliga finansieringssystemet. Utskottet biträder vidare regeringens förslag till medelsanvisning under anslaget. Utskottet återkommer till anslaget under avsnittet Sammanfattande bedömning av budgetförslagen och medelsanvisning på utgiftsområde 14 nedan.
D 3 Bidrag till förnyelsefonder på det statligt reglerade området
Propositionen ------------------------------------ |1997|Anslag|77 |Utgiftsprognos|16| | | |6851 | |600| ------------------------------------ |1998|Förslag|57 | | | | | |892 | | | ------------------------------------ 1 Beloppen anges i tusental kronor. Nämnden för statliga förnyelsefonder stimulerar och stödjer utveckling och effektivisering inom statliga myndigheter. Nämnden tillhandahåller kompetensutvecklingsprogram, seminarier, konferenser, publikationer och ett brett nätverkssamarbete. Nämnden för statliga förnyelsefonder finansieras med bidrag som avsätts efter förhandlingar mellan Arbetsgivarverket och de centrala arbetstagarorganisationerna på det statliga förhandlingsområdet.
Utskottets ställningstagande Arbetsmarknadsutskottet biträder regeringens förslag till medelsanvisning under anslaget. Utskottet återkommer till anslaget under avsnittet Sammanfattande bedömning av budgetförslagen och medelsanvisning på utgiftsområde 14 nedan.
Sammanfattande bedömning av budgetförslagen och medelsanvisning på utgiftsområde 14 Arbetsmarknadsutskottet anser med hänvisning till vad utskottet anfört ovan att riksdagen med avslag på motionerna enligt bilaga 3 för budgetåret 1998 skall anvisa medel under utgiftsområde 14 enligt bilaga 1.
Följdändringar m.m. De konkreta förslag på det arbetsmarknadspolitiska området som utskottet behandlat ovan föranleder följdändringar i ett antal lagar. Förslaget om generationsväxling föranleder som framgått ovan en av utskottet föreslagen ändring i kommunalskattelagen, enligt vilken det klargörs att sådan ersättning är skattepliktig. Detta regleras genom ett tillägg till punkt 12 i anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen. Förslaget föranleder även en ändring i 11 kap. 2 § första stycket f) lagen (1962:381) om allmän försäkring . Därmed klargörs att ersättning vid generationsväxling skall anses som inkomst av anställning i lagens mening. I propositionen föreslås även en ändring i paragrafens första stycke k) såvitt avser timersättning vid svenskundervisning för invandrare (sfi), ett förslag som sakbehandlats och tillstyrkts av utbildningsutskottet i betänkande 1997/98:UbU2. Skatteutskottet har till arbetsmarknadsutskottet överlämnat två lagförslag som rör lagen om allmän försäkring, som framlagts i regeringens proposition 1996/97:173 beskattning av bostadsförmån, m.m. Det ena gäller samma paragraf, 11 kap. 2 §, som nyss nämnts (lagförslag 7) och den andra en ändring 11 kap. 3 § i grundförfattningen (lagförslag 8). Förslagen som rör 11 kap. 2 § bör samordnas. Förslag om detta läggs fram i bilaga 2 till detta betänkande. I denna bilaga återfinns även lagförslaget rörande 11 kap. 3 §. Förslaget i budgetpropositionen om kommunal utvecklingsgaranti föranleder även det ett antal följdändringar i andra författningar. Genom ett tillägg till 19 § kommunalskattelagen klargörs att ersättning som lämnas av kommunen enligt lagen (1997:000) om kommuners ansvar för ungdomar mellan 20 och 24 år inte räknas till skattepliktig inkomst. Detta lagförslag har lagts fram i budgetpropositionen under utgiftsområde 12 (yrkande 5) tillsammans med en annan ändring i paragrafen som rör vårdbidrag. Socialförsäkringsutskottet har överlämnat dessa förslag till arbetsmarknadsutskottet eftersom förslaget om kommunal ungdomsgaranti kommer att behandlas senare av riksdagen än socialförsäkringsutskottets ärende. Enligt arbetsmarknadsutskottets mening bör en redaktionell ändring göras i lagförslaget så att det klart framgår att vårdbidrag till den del det utgör ersättning för merkostnader inte är skattepliktig inkomst. De nu berörda ändringarna bör ske i lagen enligt dess lydelse enligt lagen (1997:772) om ändring i lagen (1996:1331) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370). Förslag om detta läggs fram i bilaga 2 till detta betänkande. Förslaget om kommunal ungdomsgaranti föranleder även en ändring i 22 § lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring i paragrafens lydelse enligt lagen (1977:580) om ändring i nämnda lag. Innebörden är att dagar då den sökande anvisats verksamhet enligt lagen inte skall räknas in i ersättningsperioden. Förslag om detta läggs fram i bilaga 2 till detta betänkande. Även förslaget om ett nytt anställningsstöd föranleder följdändringar i lagen om arbetslöshetsförsäkring. Åtgärden skall i a-kassehänseende behandlas på samma sätt som förvärvsarbete i de nuvarande åtgärderna beredskapsarbete, rekryteringsstöd och vikariatsstöd. Det skall således enligt huvudregeln i 14 § inte kvalificera för förstagångsersättning, men tiden i åtgärden skall enligt 19 § vara jämställd med förvärvsarbete för den som en gång har påbörjat en ersättningsperiod. Regeringen föreslår i samma yrkande 3 i propositionen en reglering föranledd av lagen om rätt till ledighet för att bedriva näringsverksamhet (prop. 1997/98:27, AU4). Förslaget innebär att tiden då den sökande varit ledig skall vara överhoppningsbar. Enligt utskottets mening kan en sådan regel inte anses behövlig, eftersom ledigheten enligt lagen förutsätter att den sökande bedriver näringsverksamhet, vilket i sig normalt kvalificerar för arbetslöshetsersättning. En regel om att tiden då den sökande varit ledig från anställningen inte skall räknas när ramtiden skall bestämmas skulle kunna medföra att förvärvsarbetet i näringsverksamheten inte tillgodoräknas vid prövning av arbetsvillkoret. Utskottet tillstyrker det nu berörda förslaget till lag om ändring i lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring, såvitt avser 14 och 19 §§.
Hemställan
Utskottet hemställer 1. beträffande allmän inriktning av politiken att riksdagen avslår motionerna 1997/98:A213 yrkandena 1 och 2, 1997/98:A214 yrkande 2 och 4, 1997/98:A230 yrkandena 4-6, 1997/98:A244, 1997/98:A256 yrkande 1, 1997/98:A258, 1997/98:A259 yrkandena 1-10 och 25, 1997/98:A264 yrkande 1, 1997/98:A269 yrkandena 1-6 och 31, 1997/98:A299 yrkandena 1 och 2, 1997/98:A310 yrkandena 1 och 2, 1997/98:A314 yrkandena 1 och 6, 1997/98:A415 yrkandena 1 och 2, 1997/98:A806 yrkande 11, 1997/98:Fi205 yrkandena 16-19, 1997/98:N217 yrkande 3, 1997/98:Sf305 yrkande 12, 1997/98:N311 yrkande 7 samt 1997/98:Sk321 yrkande 12, res. 1 (m, fp, kd) res. 11 (v) - delvis res. 15 (mp) - delvis
2. beträffande framtidens arbetsförmedling att riksdagen avslår motion 1997/98:A232, res. 8 (m) - delvis
3. beträffande andra övergripande frågor rörande arbetsmarknadspolitiken att riksdagen avslår motionerna 1997/98:A242 och 1997/98:A298, res. 15 (mp) - delvis
4. beträffande EU-frågor m.m. att riksdagen avslår motionerna 1997/98:A269 yrkande 32, 1997/98:A307, och 1997/98:K715 yrkande 2, res. 2 (fp, kd) res. 11 (v) - delvis
5. beträffande flyttbidrag inom Norden att riksdagen avslår motion 1997/98:A269 yrkande 19, res. 13 (kd) - delvis
6. beträffande Nordisk arbetsmarknad att riksdagen avslår motion 1997/98:A252, res. 8 (m) - delvis
7. beträffande lokaliseringen av den kompletterande arbetslöshetskassan att riksdagen avslår motion 1997/98:A235,
8. beträffande arbetslöshetsförsäkring som insats i kooperativt företagande att riksdagen avslår motion 1997/98:A265,
9. beträffande utvärdering av generationsväxling att riksdagen avslår motion 1997/98:A308,
10. beträffande övergripande mål för AMV m.m. att riksdagen avslår motion 1997/98:A310 yrkandena 3 och 4, res. 8 (v) - delvis
11. beträffande beräkningssätt och utvärderingssystem vid arbetsmarknadspolitiska åtgärder att riksdagen avslår motion 1997/98:A269 yrkandena 8 och 9, res. 6 (kd) - delvis
12. beträffande förenklingar av regelverk att riksdagen avslår motionerna 1997/98:A277 och 1997/98:A288,
13. beträffande långtidsarbetslösa att riksdagen avslår motion 1997/98:A237,
14. beträffande utredning om deltidsarbetslösas ersättningsrätt att riksdagen avslår motion 1997/98:A306,
Revisorernas förslag angående undanträngningseffekter
15. beträffande arbetsmarknadspolitiska åtgärders undanträngningseffekter att riksdagen lämnar Riksdagens revisorers förslag 1996/97:RR10 yrkande 1 samt motionerna 1996/97:A50 yrkande 1 och 1996/97:A51 yrkandena 1 och 3 utan vidare åtgärd, res. 3 (m, fp, mp) - delvis res. 11 (v) - delvis res. 13 (kd) - delvis
16. beträffande genomförande och kontroll att riksdagen lämnar Riksdagens revisorers rapport 1996/97:RR10 yrkande 2 samt motionerna 1996/97:A50 yrkande 2 och 1996/97:A51 yrkande 4 utan vidare åtgärd, res. 3 (m, fp, mp) - delvis res. 11 (v) - delvis res. 13 (kd) - delvis
17. beträffande utvärderingar att riksdagen avslår motion 1996/97:A51 yrkande 2, -------
18. beträffande övriga frågor som rör undanträngningseffekter att riksdagen avslår motionerna 1997/98:A216 och 1997/98:A284, res. 8 (m) - delvis
19. beträffande förlängning av försöksverksamhet med lokal samverkan att riksdagen med bifall till propositionen, utgiftsområde 14 yrkande 6, antar det i propositionen enligt bilaga framlagda förslaget till lag om fortsatt giltighet av lagen (1996:423) om kommuners medverkan i försöksverksamhet med lokal samverkan om arbetsmarknadsutvecklingen,
20. beträffande lokal samverkan - arbetsförmedlingsnämnder att riksdagen avslår motionerna 1997/98:A224 yrkande 3, 1997/98:A234, 1997/98:A238, 1997/98:A291, 1997/98:A303 och 1997/98:A311,
21. beträffande arbetsmarknadsutbildning - utbildningsbidrag att riksdagen avslår motion 1997/98:A302,
22. beträffande utvärdering av arbetslivsutveckling att riksdagen avslår motion 1997/98:A259 yrkandena 13 och 14, res. 10 (fp) - delvis
23. beträffande försäkringsskydd vid arbetslivsutveckling att riksdagen avslår motion 1997/98:A211,
24. beträffande kostnader vid arbetslivsutveckling att riksdagen avslår motionerna 1997/98:A222 och 1997/98:A301,
Revisorernas förslag angående starta-eget-bidraget
25. beträffande fördelning på olika bidragstagare att riksdagen lämnar Riksdagens revisorers förslag 1996/97:RR11 yrkande 1 samt motion 1997/98:A2 yrkande 1 och 2 utan vidare åtgärd, res. 4 (fp, mp) res. 11 (v) - delvis
26. beträffande hantering och uppföljning av bidraget att riksdagen lämnar Riksdagens revisorers förslag 1996/97:RR11 yrkande 2 samt motion 1997/98:A1 yrkande 4 utan vidare åtgärd, res. 5 (fp, mp)
27. beträffande effekter på konkurrensen att riksdagen lämnar Riksdagens revisorers förslag 1996/97:RR11 yrkande 3 samt motionerna 1997/98:A1 yrkande 1 och 1997/98:A2 yrkande 5 utan vidare åtgärd, res. 6 (fp, mp) res. 11 (v) - delvisi res. 13 (kd) - delvis
28. beträffande IT-satsningen att riksdagen avslår motionerna 1997/98:A267, 1997/98:A269 yrkande 27, 1997/98:A310 yrkande 14, 1997/98:So430 yrkande 8 och 1997/98:T910,
29. beträffande Datortek och jobbsökaraktiviteter att riksdagen avslår motionerna 1997/98:A269 yrkandena 13 och 14, 1997/98:A287 samt 1997/98:A310 yrkande 16, res. 7 (fp, kd) res. 11 (v) - delvis
30. beträffande sabbatsår/friår att riksdagen avslår motionerna 1997/98:A205, 1997/98:A208 yrkandena 1 och 2, 1997/98:A269 yrkande 21 samt 1997/98:A281, res. 13 (kd) - delvis res. 15 (mp) - delvis
31. beträffande riktade satsningar på kvinnor i arbetsmarknadspolitiken att riksdagen avslår motionerna 1997/98:A273 yrkande 2, 1997/98:A803 yrkande 5 och 1997/98:A804 yrkande 5, res. 9 (c) - delvis res. 15 (mp) - delvis
32. beträffande uppsägningar av kvinnor i statlig verksamhet att riksdagen avslår motion 1997/98:A295,
33. beträffande fördelning av arbetsmarknadspolitiska åtgärder mellan kvinnor och män att riksdagen avslår motionerna 1997/98:A273 yrkande 1, 1997/98:A278 i motsvarande del, 1997/98:A314 yrkande 8, 1997/98:A803 yrkande 6 och 1997/98:A805 yrkande 8, res. 9 (c) - delvis
34. beträffande arbetsmarknadspolitiska åtgärder för kvinnor på landsbygden att riksdagen avslår motion 1997/98:A805 yrkande 9,
35. beträffande arbetstidsförkortning att riksdagen avslår motion 1997/98:A278 i motsvarande del,
36. beträffande arbetsmarknaden för äldre att riksdagen avslår motionerna 1997/98:A259 yrkande 15, 1997/98:A280, och 1997/98:A314 yrkande 5,
37. beträffande arbetsmarknaden för ungdomar att riksdagen avslår motionerna 1997/98:A203 yrkandena 3 och 5, 1997/98:A227, 1997/98:A240, 1997/98:A259 yrkande 17, 1997/98:A261, 1997/98:A294 yrkandena 1 och 2, 1997/98:A310 yrkande 17 i motsvarande del samt 1997/98:T230 yrkande 1, res. 9 (c) - delvis res. 11 (v) delvis
38. beträffande arbetsmarknaden för invandrare att riksdagen avslår motionerna 1997/98:A217, 1997/98:A259 yrkande 20, 1997/98:A305, 1997/98:A310 yrkande 17 i motsvarande del, 1997/98:A803 yrkande 10, 1997/98:A805 yrkande 5 och 1997/98:Ub810 yrkande 1, res. 9 (c) - delvis res. 10 (fp) - delvis res. 11 (v) - delvis res. 12 (mp) - delvis res. 13 (kd) - delvis
39. beträffande arbetsmarknaden för yrkesdansare att riksdagen avslår motionerna 1997/98:A206, 1997/98:A255, 1997/98:Kr269 yrkande 29, 1997/98:Kr270 yrkande 14 och 1997/98:Kr305 yrkande 6, res. 12 (mp) - delvis
40. beträffande personaluthyrningsföretag att riksdagen avslår motionerna 1997/98:A201 och 1997/98:A231, res. 8 (m) - delvis res 10 (fp) - delvis
41. beträffande obligatorisk företagshälsovård att riksdagen avslår motionerna 1997/98:A219, 1997/98:A221, 1997/98:A248, 1997/98:A271 yrkande 1 och 1997/98:A296, res. 11 (v) - delvis 42. beträffande uppsägning av ILO-konventionen om företagshälsovård att riksdagen avslår motion 1997/98:A249, res. 8 (m) - delvis
43. beträffande internkontroll m.m. att riksdagen avslår motion 1997/98:A271 yrkandena 2-5, res. 11 (v) delvis
44. beträffande vuxenmobbning att riksdagen avslår motion 1997/98:A210,
45. beträffande de fibromyalgisjukas arbetsplatser att riksdagen avslår motion 1997/98:So344 yrkande 4,
46. beträffande högtalarutbildning att riksdagen avslår motion 1997/98:So259 yrkande 2, res. 15 (mp) - delvis
47. beträffande distansarbete att riksdagen avslår motion 1997/98:N247 yrkande 6, res. 9 (c) - delvis
48. beträffande arbetshandikappades behov av arbete att riksdagen avslår motionerna 1997/98:A259 yrkande 23, 1997/98:A285 i motsvarande del och 1997/98:A300, res. 10 (fp) - delvis
49. beträffande parlamentarisk utredning om arbetshandikappade att riksdagen avslår motion 1997/98:A251, res. 8 (m) - delvis
50. beträffande lagstiftning mot diskriminering av arbetshandikappade att riksdagen avslår motionerna 1997/98:A233, 1997/98:So411 yrkande 4, 1997/98:So443 yrkande 3 och 1997/98:So444 yrkande 12,
51. beträffande rehabilitering av synskadade att riksdagen avslår motion 1997/98:A274,
52. beträffande övergångar från Samhall till reguljära arbetsmarknaden att riksdagen avslår motion 1997/98:A269 yrkande 30,
53. beträffande inflytande över Samhall att riksdagen avslår motion 1997/98:A290,
54. beträffande privatisering av AmuGruppen AB att riksdagen avslår motionerna 1997/98:A253 och 1997/98:A259 yrkande 12, res. 8 (m) - delvis res. 10 (fp) - delvis
55. beträffande redovisning av jämställdhetsperspektiv i utredning m.m. att riksdagen avslår motion 1997/98:Fi220 yrkande 2, res. 11 (v) - delvis
56. beträffande Jämställdhetsombudsmannens uppgifter på utbildningsområdet att riksdagen avslår motion 1997/98:Ub458 yrkande 6,
57. beträffande anslag på utgiftsområde 13 för år 1998 att riksdagen
a) med bifall till propositionen yrkande 3 godkänner att 1 000 000 000 kr av ramanslaget A1 Bidrag till arbetslöshetsersättning får användas under budgetåret 1998 för försöksverksamhet med friare användning av arbetslöshetsersättning,
b) med bifall till av propositionen yrkande 2 godkänner det i propositionen framlagda förslaget om generationsväxling (ramanslaget A 1 Bidrag till arbetslöshetsersättning),
c) med bifall till propositionen yrkande 4 medger att en rörlig kredit får disponeras i Riksgäldskontoret om högst 2 000 000 000 kr under budgetåret 1998 för utbetalningar av lönegarantiersättning (ramanslaget A 2 Bidrag till lönegarantiersättning),
d) med bifall till propositionen yrkande 5 anvisar medel enligt vad som framgår av bilaga 1,
e) avslår de i bilaga 3 upptagna motionsyrkandena, res. 14 (fp) - delvis res. 15 (mp) - delvis
58. beträffande anslag på utgiftsområde 14 för år 1998 att riksdagen
a) med bifall till propositionen yrkande 7 godkänner regeringens förslag att 14 000 000 kr av inflytande arbetsmarknadsavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter får användas för tillsynen av arbetslöshetsförsäkringen (ramanslaget A 1 Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader),
b) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om volymmålet i arbetsmarknadspolitiken,
c) med bifall till propositionen yrkandena 1 och 6 antar de i propositionen enligt bilaga 2 framlagda förslaget till
dels lag om arbetslivsutveckling,
dels lag om fortsatt giltighet av lagen (1996:423) om kommuners medverkan i försöksverksamhet med lokal samverkan om arbetsmarknadsutvecklingen,
d) med anledning av propositionen yrkande 2 antar det enligt bilaga 2 framlagda förslaget till lag om kommuners ansvar för ungdomar mellan 20 och 24 år ,
e) med bifall till av propositionen yrkande 4 antar det av regeringen enligt bilaga 2 framlagda förslaget till lag (1997:580) om ändring i lagen (1977:238) om arbetslöshetsförsäkring,
f) med bifall till propositionen yrkande 14 godkänner regeringens förslag till bidrag till kommunerna vid feriearbeten för gymnasiestuderande ungdomar (ramanslaget A2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder),
g) med bifall till propositionen yrkande 11 godkänner förslaget om förlängning av bidrag till starta-eget för invandrare fr.o.m. den 1 januari 1998 (ramanslaget A2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder),
h) med bifall till propositionen yrkande 12 godkänner regeringens förslag att samordningen mellan änkepension och utbildningsbidrag slopas fr.o.m. den 1 januari 1998 (ramanslaget A2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder),
i) med bifall till propositionen yrkande 13 godkänner regeringens förslag att rätten till utbildningsbidrag under sommarledighet vid särskilt upphandlad arbetsmarknadsutbildning slopas fr.o.m. den 1 januari 1998 (ramanslaget A2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder),
j) med bifall till propositionen yrkandena 5 och 15,
dels antar det i propositionen enligt bilaga 2 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1995:705) om arbetsplatsintroduktion,
dels godkänner regeringens förslag om ändringar i fråga om finansieringsbidrag vid arbetsplatsintroduktion fr.o.m. den 1 januari 1998 (ramanslaget A2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder),
k) med anledning av propositionen yrkande 3 antar det enligt bilaga 2 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1977:238) om arbetslöshetsförsäkring såvitt avser 14 och 19 §§,
l) med bifall till propositionen yrkande 10 godkänner regeringens förslag om ett nytt anställningsstöd med den ändringen att stödnivån skall uppgå till 50 % av lönekostnaden, dock högst 350 kronor per dag (ramanslaget A2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder),
m) med bifall till propositionen yrkande 8 godkänner regeringens förslag att högst 250 000 000 kronor av medlen under ramanslaget A2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder får användas för tillfälliga personalförstärkningar vid arbetsförmedlingar och arbetsmarknadsinstitut under budgetåret 1998,
n) med bifall till propositionen yrkande 9 godkänner regeringens förslag att bidrag till utbildning i företag får lämnas även efter budgetåret 1997 (ramanslaget A2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder),
o) med bifall till propositionen yrkande 18 godkänner regeringens förslag att AmuGruppen AB fr. o. m. den 1 januari 1998 inte längre skall vara beredskapsmyndighet inom totalförsvarets funktion Arbetskraft (ramanslaget B 7 AmuGruppen AB),
p) med bifall till propositionen yrkande 16 bemyndigar regeringen att, i fråga om ramanslaget B 3 Bidrag och uppdrag inom arbetslivsområdet m.m., inom en ram av högst 180 000 000 kr besluta om bidrag som medför utgifter efter år 1998, dock längst t.o.m. år 2002,
q) med bifall till propositionen yrkande 17 bemyndigar regeringen att, i fråga om ramanslaget B 5 Forskning och utveckling inom arbetslivsområdet, inom en ram av högst 160 000 000 kr besluta om bidrag som medför utgifter efter år 1998, dock längst t.o.m. år 2002,
r) med bifall till propositionen yrkande 19 bemyndigar regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att medge anslutning av anställda hos arbetsgivare till den statliga tjänstepensioneringen, grupplivförsäkringen, trygghetsavtalet och/eller personskadeavtalet i enlighet med vad regeringen förordat (ramanslaget D 2 Statliga tjänstepensioner m.m.),
s) med bifall till propositionen yrkande 20 anvisar medel enligt vad som framgår av bilaga 1,
t) avslår de i bilaga 3 upptagna motionsyrkandena, res. 14 (fp) - delvis res. 15 (mp) - delvis
59. beträffande ändringar i kommunalskattelagen m.m. att riksdagen
dels avslår det i propositionen, utgiftsområde 12 yrkande 5, framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1997:507) om ändring i lagen (1996:1331) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370), och i stället antar det enligt bilaga 2 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1997:772) om ändring i lagen (1996:1331) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),
dels antar det enligt bilaga 2 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1997:771) om ändring i lagen (1997:244) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),
60. beträffande ändringar i lagen om allmän försäkring att riksdagen med anledning av dels propositionen, utgiftsområde 13 yrkande 1, dels proposition 1996/97:173 yrkande 7 , antar det enligt bilaga 2 av utskottet samordnade förslaget till lag om ändring i lagen (1997:485) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring, dels med bifall till proposition 1996/97:173 yrkande 8 antar förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Stockholm den 27 november 1997
På arbetsmarknadsutskottets vägnar
Johnny Ahlqvist
I beslutet har deltagit: Johnny Ahlqvist (s), Elver Jonsson (fp), Sten Östlund (s), Per Unckel (m), Berit Andnor (s), Ingvar Johnsson (s), Kent Olsson (m), Elving Andersson (c), Laila Bjurling (s), Patrik Norinder (m), Sonja Fransson (s), Hans Andersson (v), Kristina Zakrisson (s), Christel Anderberg (m), Barbro Johansson (mp), Dan Ericsson (kd) och Paavo Vallius (s).
Reservationer
A. Gemensamma reservationer
1. Allmän inriktning av politiken (mom. 1) Elver Jonsson (fp), Per Unckel (m), Kent Olsson (m), Patrik Norinder (m), Christel Anderberg (m) och Dan Ericsson (kd) anser dels att utskottets ställningstagande i nedanstående avsnitt bort ha följande lydelse:
Arbetsmarknadsutskottets syn på inriktningen av politiken
Den nuvarande situationen på arbetsmarknaden präglas av höga arbetslöshetstal och ett begränsat antal lediga platser. Som framgår av den ovan refererade statistiken har arbetskraften minskat under det senaste året med 115 000 personer. Arbetskraften uppgick i oktober till 4 180 000 personer, vilket motsvarar 75,3 % av befolkningen i åldersgruppen 16-24 år. Även antalet sysselsatta har sjunkit och var under oktober månad 3 894 000 personer. Detta kan jämföras med läget på arbetsmarknaden i oktober 1994 då den nuvarande regeringen nyligen hade tillträtt. Vid denna tidpunkt var arbetskraften 4 273 000 personer, vilket motsvarade 77,9 % av befolkningen i åldersgruppen 16-24 år. Antalet sysselsatta var samma tid 3 958 000 personer, vilket var 64 000 fler än i dag. Den öppna arbetslösheten var 8 % år 1994. Utskottet kan konstatera att trots de löften som Socialdemokraterna lämnade innan partiet intog regeringsställningen har den politik som hittills förts under mandatperioden inte inneburit någon förändring av arbetslösheten. Antalet öppet arbetslösa har inte minskat utan snarare ökat något. Det bör då särskilt noteras att sysselsättningen år 1994 hade ökat med 64 000 personer jämfört med året innan. Enligt regeringens beräkningar kommer den öppna arbetslösheten under innevarande år att bli 8,4 %. Även om det för tillfället kan noteras något sjunkande arbetslöshetssiffror när det gäller den öppna arbetslösheten beror detta främst på de ökade åtgärdsvolymerna. Skälet till denna förändring är främst det s.k. kunskapslyftet. Skulle de personer som för närvarande deltar i kunskapslyftet räknas in i den öppna arbetslösheten skulle denna öka med uppemot 2 procentenheter. Vad som är värre är att det inte skapas några förutsättningar för nya arbeten. Eftersom regeringens mål i första hand är att halvera den öppna arbetslösheten, har den under de senaste åren infört ett flertal åtgärder som i praktiken inneburit att arbetslösa avförs från statistiken över öppet arbetslösa utan att erhålla några reguljära arbeten. Flera av åtgärderna har i princip inneburit att man pensionerat delar av arbetskraften eller infört subventionerade sysselsättningar inom stat och kommun. Som exempel på sådana åtgärder kan nämnas den tillfälliga avgångsersättningen och resursarbeten. Regeringens politik kan därför sägas vara en form av statistikpolitik utan ambitioner att lösa det huvudsakliga problemet att skapa förutsättningar för nya arbeten. Den förda politiken innebär att allt färre skall finansiera de kostnader som arbetslösheten innebär. Detta framgår med all önskvärd tydlighet av det förhållandet att den nuvarande sysselsättningsnivån är den lägsta sedan år 1974 då den totala befolkningsmängden var en och en halv miljon färre än i dag. Ett bättre mål för bekämpningen av arbetslösheten måste enligt utskottets mening vara att få ned den totala arbetslösheten. Utskottet delar därför motionärernas syn att den enda lösningen för att förhindra att massarbetslösheten permanentas är att sysselsättningen ökar. Detta kan man bara åstadkomma genom en politik som underlättar för nya företag att bildas och förhindrar att redan etablerade företag försvinner. En sektor som skulle kunna expandera kraftigt om den gavs rätt förutsättningar är tjänstesektorn. För att möjliggöra detta krävs en rad åtgärder. En viktig åtgärd för tillskapandet av nya företag och fler arbeten är lägre skatter på arbete och företagande. Härigenom stimuleras personliga initiativ. Andra viktiga åtgärder är att åstadkomma en fungerande lönebildning. Utskottet, som delar motionärernas syn att den nuvarande lönebildningen inte fungerar, anser att en reformering av lönebildningen inte enbart är en fråga för arbetsmarknadens parter. De institutionella ramarna som sätts upp genom lagstiftning måste ses över så att balans vad gäller bl.a. konfliktregler uppnås. Förutsättningarna för en väl fungerande lönebildning bör också stärkas genom en ökad egenfinansiering av arbetslöshetsförsäkringen. Vidare är arbetsmarknaden alltför hårt reglerad. Flera regelsystem motverkar en flexiblare arbetsmarknad. För att arbetsmarknaden skall kunna utvecklas i enlighet med de nya villkor som en större rörlighet medför krävs bl.a. en ny arbetsrätt. Denna bör säkerställa ett gott skydd åt alla anställda, men samtidigt vara så utformad att den inte motverkar företagsexpansion och nyanställningar. Särskilt de små företagens villkor måste i detta sammanhang beaktas. Utgångspunkten för en ny lagstiftning bör vara att den skall uppmuntra flexiblare lösningar. Reglerna bör också möjliggöra att överenskommelser kan träffas på alla arbetsplatser oavsett om arbetsgivaren är bunden av kollektivavtal eller inte. I avvaktan på en sådan mera genomgripande förändring behövs temporära lösningar i syfte att snabbt stimulera till nyanställningar. En möjlighet är enligt utskottets mening att i avvaktan på en mer generell modernisering av den arbetsrättsliga lagstiftningen återinföra den arbetsrättsliga reglering som infördes av fyrpartiregeringen och som gällde under år 1994. Därigenom underlättas provanställningar och tidsbegränsade anställningar vid arbetsanhopning. Turordningsreglerna blir mindre rigida. Genom att vetoreglerna i medbestämmandelagen slopas underlättas entreprenader samtidigt som stridsåtgärder mot enmans- och familjeföretag förbjuds. Den framtida arbetsmarknaden kommer att ställa allt högre krav på arbetstagarnas kompetens. Utskottet anser därför att det bör införas ett system med personliga utbildningskonton. Genom ett sådant system kan bättre ekonomiska förutsättningar skapas för alla vuxna att påbörja fort- och vidareutbildning. Det kan ske genom att den enskilde medges skattebefrielse för de medel som avsätts samtidigt som arbetsgivaren ges rätt att skattefritt avsätta lika mycket som den enskilde. Vidare bör det enligt utskottets mening återinföras en allmän arbetslöshetsförsäkring som till större del än i dag finansieras med egenavgifter. Genom en högre egenfinansiering medverkar försäkringen till att det inte träffas avtal som leder till ökad arbetslöshet. Som tidigare påpekats påverkas härigenom lönebildningen. Arbetslöshetsförsäkringens betydelse som omställningsförsäkring måste tydligt betonas. När det sedan gäller frågan om ungdomsarbetslösheten anser utskottet att det krävs andra åtgärder än dem som regeringen föreslår. Ett sätt att underlätta för ungdomar att komma in på arbetsmarknaden är att bygga ut ett lärlingssystem. Ett annat sätt är att verka för mer flexibla ungdomslöner. Det skulle bidra till att stimulera arbetsgivare att anställa ungdomar. När det sedan gäller arbetsmarknadspolitikens utformning delar utskottet motionärernas syn på att den måste förändras radikalt. Som framgår av redogörelsen ovan måste arbetslöshetsförsäkringen reformeras. Arbetsmarknadsutbildningen måste bli effektivare och bättre anpassas till arbetsmarknadens behov. Vidare bör en förändring av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna genomföras. Regeringens volymkrav leder till att åtgärderna i första hand inriktas på kvantitet i stället för kvalitet. Flera av åtgärderna upplevs som meningslösa och innebär att den arbetslösa hamnar i en rundgång mellan arbetslöshet och åtgärder. Regeringen har de senaste åren infört många olika åtgärder. Mängden åtgärder är nu så stor att det är svårt att få överblick över regelsystemet. Knappt någon av de införda åtgärderna har motsvarat de förväntningar man ställt på dem. Av förståeliga skäl utbreder sig därför en allmän ?åtgärdströtthet?. Få åtgärder leder till att de arbetslösa erhåller ett arbete efter genomgången utbildning. Genom att sätta upp höga volymmål blir det svårt att finansiera de utbildningar som behövs för att undvika att det uppstår s.k. flaskhalsar. Utskottet anser därför att man bör prioritera kvalitet före kvantitet. Enbart höga volymer i åtgärder löser inte problemet. Många åtgärder innebär också att ordinarie arbetstillfällen trängs ut. Åtgärderna offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa (OTA) och resursarbeten är exempel på sådana åtgärder som skapar undanträngningseffekter. Enligt utskottets mening är det bättre att man skapar förutsättningar för ordinarie arbetstillfällen i stat och kommun. Utskottet anser därför att nyssnämnda åtgärder bör avvecklas. Vidare anser utskottet att förslaget om generationsväxling är ytterligare ett exempel på regeringens strategi att minska arbetskraftsutbudet för att därigenom få en bättre arbetslöshetsstatistik. Utskottet avvisar därför denna åtgärd. Slutligen anser utskottet att AMV:s verksamhet bör bedrivas med hög effektivitet. Genom de föreslagna förändringarna av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna kommer även behovet av AMV:s insatser att minskas. Med hänsyn till det anförda tillstyrker utskottet motionerna A232, A259 yrkandena 1-10 och 25, A264 yrkande 1, A269 yrkandena 1-6 och 31, A299 yrkandena 1 och 2, A806 yrkande 11, Fi205 yrkandena 16-19 och Sf 305 yrkande 12. Motionerna A 213 yrkandena 1 och 2, A214 yrkandena 2 och 4, A230 yrkandena 1, 5 och 6, A244, A256 yrkande 1, A310 yrkandena 1 och 2, A 258, A314 yrkandena 1 och 6, A415 yrkandena 1 och 2, N217 yrkande 3, N311 yrkande 7 och Sk321 yrkande 12 avslås i den mån de inte kan anses tillgodosedda genom vad utskottet har anfört. dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande allmän inriktning av politiken att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:A259 yrkandena 1-10 och 25, 1997/98:A264 yrkande 1, 1997/98:A269 yrkandena 1-6 och 31, 1997/98:A299 yrkandena 1 och 2, 1997/98:A806 yrkande 11, 1997/98:Fi205 yrkandena 16-19 och 1997/98:Sf305 yrkande 12 samt med avslag på motionerna 1997/98:A213 yrkandena 1 och 2, 1997/98:A214 yrkandena 2 och 4, 1997/98:A230 yrkandena 4-6, 1997/98:A244, 1997/98:A256 yrkande 1, 1997/98:A258, 1997/98:A310 yrkandena 1 och 2, 1997/98:A314 yrkandena 1 och 6, 1997/98:A415 yrkandena 1 och 2, 1997/98:N217 yrkande 3, 1997/98:N311 yrkande 7 samt 1997/98:Sk321 yrkande 12 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. EU-frågor m.m. (mom. 4) Elver Jonsson (fp) och Dan Ericsson (kd) anser
dels att utskottets ställningstagande under rubriken EU-frågor m.m. bort ha följande lydelse:
Arbetsmarknadspolitiken och problemen med den höga arbetslösheten diskuteras allt intensivare inom EU. I dessa diskussioner har det stått klart att gemensamma initiativ är nödvändiga för att förhindra den utslagning som den höga arbetslösheten medför. I de gemensamma handlingsprogram som har utarbetats har som några huvudpunkter särskilt betonats ökad flexibilitet på arbetsmarknadsområdet, lägre löneskatter samt satsningar på tjänstesektorn. Utskottet delar Kristdemokraternas ståndpunkt att regeringen har haft svårt att ta till sig de förslag som man enats om vid dessa diskussioner. Utskottet biträder därför partiets krav att riksdagen bör begära att regeringen utarbetar ett handlingsprogram för att omsätta de gemensamma ståndpunkter som EU:s medlemsländer enats om vad gäller arbetslöshetsbekämpning i praktiken. Med hänsyn till det anförda tillstyrker utskottet motionerna A269 (yrk. 32) och K715 (yrk. 2) och avstyrker motion A307 (yrk. 32). dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse: 4. beträffande EU-frågor m.m. att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:A269 yrkande 32 och 1997/98:- A307 och med avslag på motion 1997/98:K715 yrkande 2 som sin mening ger regeringen tillkänna vad utskottet anfört,
3 Arbetsmarknadspolitiska åtgärders undanträngningseffekter m.m. (mom. 15 och 16) Elver Jonsson (fp), Per Unckel (m), Kent Olsson (m), Patrik Norinder (m), Christel Anderberg (m) och Barbro Johansson (mp) anser
dels att den del av utskottets ställningstagande under rubriken Utformning av åtgärder som börjar med ?Utskottet ser? och slutar ?yrkande 1? bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i revisorernas uppfattning att regeringen för riksdagen bör presentera en samlad bedömning av arbetsmarknadspolitiska åtgärders undanträngningseffekter. En sådan bedömning bör föregås av en analys av de olika åtgärderna och hur de kan tänkas påverka graden av undanträngning. Analysen bör också inrikta sig på det förhållandet att olika åtgärder kan ha olika effekt på kort och lång sikt. Andra viktiga moment som bör analyseras noga gäller den volymmässiga omfattningen, vilka uppgifter eller anställningar som stöden skall avse, vilka grupper och sektorer som stöden skall riktas mot samt vilka effekter stöden kan tänkas ha i olika sektorer och konjunkturanpassningens betydelse. Riksdagen bör med anledning av revisorernas förslag göra ett uttalande till förmån för vad utskottet nu anfört.
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet Genomförande och kontroll bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning bör riksdagen göra ett uttalande till regeringen till förmån för vad revisorerna anfört i denna del.
dels att utskottets hemställan under 15, 16 bort ha följande lydelse: 15. beträffande arbetsmarknadspolitiska åtgärders undanträngningseffekter att riksdagen med anledning av Riksdagens revisorers förslag 1996/97:RR10 yrkande 1 och med avslag på motionerna 1996/97:A50 yrkande 1 och 1996/97:A51 yrkandena 1 och 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse: 16. beträffande genomförande och kontroll att riksdagen med anledning av Riksdagens revisorers förslag 1996/97:RR10 yrkande 2 och med avslag på motionerna 1996/97:A50 yrkande 2 och 1996/97:A51 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Fördelning på olika bidragstagare (mom. 25) Elver Jonsson (fp) och Barbro Johansson (mp) anser
dels att den del av utskottets ställningstagande under rubriken Fördelning på olika bidragstagare som börjar med ?Som framgått? och slutar med ?yrkande 2? bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning förtjänar de fördelningspolitiska målen vad avser starta-eget-bidraget en ökad uppmärksamhet. Av rapporten kan konstateras att de fördelningspolitiska målen för verksamheten, vad gäller andelen kvinnor, invandrare och långtidsarbetslösa, inte har uppnåtts. Visserligen pågår ett arbete i syfte att åstadkomma ett bättre resultat härvidlag men det kan enligt utskottets uppfattning ändå finnas skäl att undersöka varför de fördelningspolitiska målen inte uppfylls, och därefter bör regeringen komma med förslag om hur problemen kan åtgärdas. Utskottet anser att riksdagen bör göra ett uttalande av denna innebörd. dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse: 25. beträffande fördelning på olika bidragstagare att riksdagen med anledning av Riksdagens revisorers förslag 1996/97:RR11 yrkande 1 och med avslag på motion 1997/98:A2 yrkandena 1 och 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Hantering och uppföljning av bidraget (mom. 26)
Elver Jonsson (fp) och Barbro Johansson (mp) anser
dels att den del av utskottets ställningstagande under rubriken Den administrativa hanteringen och uppföljningen av bidraget som börjar med ?Vid upphandling? och slutar med ?utskottet inte? bort ha följande lydelse:
Sammanfattningsvis anser utskottet att revisorernas förslag om hantering och uppföljning av bidraget ur olika aspekter har väsentlig betydelse vad gäller utformning av konsultupphandling och uppföljningsverksamhet. Det är enligt utskottets uppfattning särskilt viktigt att samtidigt som grundläggande kvalitetsregler iakttas länsarbetsnämnder och arbetsförmedlingar eftersträvar att öka andelen kvinnliga konsulter. Det är vidare av stor betydelse att uppföljningsarbetet prioriteras då mycket talar för att ett sådant arbete ökar företagens möjligheter att överleva och även kan leda till förbättrad kunskap hos arbetsförmedlingarna i den fortsatta bidragsgivningen. Utskottet anser att riksdagen bör göra ett uttalande till förmån för vad utskottet med anledning av revisorernas förslag nu har anfört. dels att utskottets hemställan under 26 bort ha följande lydelse: 26. beträffande hantering och uppföljning av bidraget att riksdagen med anledning av Riksdagens revisorers förslag 1996/97:RR11 yrkande 2 och med avslag på motion 1997/98:A1 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Effekter på konkurrensen (mom. 27)
Elver Jonsson (fp) och Barbro Johansson (mp) anser
dels att den del av utskottets ställningstagande under rubriken Effekter på konkurrensen bort ha följande lydelse:
Utskottet anser det viktigt att hänsyn tas till bidragets effekter med avseende på konkurrensen. Enligt utskottets mening bör man vara restriktiv med att ge bidrag till företag som vill etablera sig på marknader med risk för överetablering och till företag som inriktas på verksamheter med mycket begränsad lokal efterfrågan. Samtidigt måste betonas att risken från konkurrenssynpunkt inte får överdrivas. Stödet kan ses som ett engångsstöd och ges till en grupp som kan bedömas vara mindre förberedd på egenföretagarverksamhet än personer som startar företag utan att vara arbetslösa. Även om det i flera fall finns anledning att förlänga tiden för starta-eget-bidraget kan en generell förlängning öka risken för en konkurrenssnedvridning. Olika möjligheter för att undvika förlängning, som t.ex. olika former av förberedande åtgärder, bör tas till vara. Det kan också enligt utskottets mening finnas anledning att se över förordningen (1984:523) angående starta-eget-bidraget, eftersom denna inte innehåller något krav på analys av konkurrenspåverkan vid beslut om bidrag. Riksdagen bör med anledning av revisorernas förslag göra ett uttalande till förmån för vad utskottet nu anfört. dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande lydelse: 27. beträffande effekter på konkurrensen att riksdagen med anledning av Riksdagens revisorers förslag 1996/97:RR11 yrkande 3 och med avslag på motionerna 1997/98:A1 yrkande 1 och 1997/98:A2 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. Datortek och jobbsökaraktiviteter (mom. 29)
Elver Jonsson (fp) och Dan Ericsson (kd) anser
dels att utskottets yttrande i avsnittet Datortek och Jobbsökaraktiviteter bort ha följande lydelse:
Som framhålls i Kristdemokraternas motion A269 har kvaliteten och effektiviteten i datortekverksamheten ifrågasatts på många håll. Därför bör Statskontoret göra en motsvarande studie beträffande denna åtgärd som tidigare i fråga om OTA. Därmed kan man få säkrare underlag för bedömningen av den fortsatta verksamheten. Utskottet anser att Statskontoret bör göra en likartad studie även beträffande kvaliteten och effektiviteten i Jobbsökaraktiviteterna. Detta innebär att utskottet tillstyrker Kristdemokraternas motion A269 yrkandena 13 och 14. dels att utskottets hemställan under 29 bort ha följande lydelse: 29. beträffande Datortek och jobbsökaraktiviteter att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A269 yrkandena 13 och 14 samt med avslag på motionerna 1997/98:A287 och 1997/98:A310 yrkande 16 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
B Övriga reservationer
8. Framtidens arbetsförmedling m.m (mom. 2, 6, 18, 40, 42, 49, 54)
Per Unckel (m), Kent Olsson (m), Patrik Norinder (m) och Christel Anderberg (m) anser
dels att utskottets ställningstagande i nedanstående avsnitt bort ha följande lydelse:
Den framtida arbetsförmedlingen
(avser utskottets ställningstagande under avsnittet Allmän inriktning på politiken utöver vad som angivits i reservation 1)
Som påpekas av Moderaterna i motion A232 utgör förmedlingsverksamheten det mest betydelsefulla och effektiva inslaget i arbetsmarknadspolitiken. Arbetsförsmedlingens uppgift är främst att snabbt och effektivt tillsätta lediga platser med lämpliga sökande . Arbetsförmedlingens karaktär har förändrats under 1990-talet. En sådan förändring är att det blivit möjligt att bedriva privata arbetsförmedlingar. Därigenom har en liten möjlighet till konkurrens uppstått. De positiva effekterna har emellertid delvis förtagits av den kraftiga ökningen av antalet arbetslösa som sökt sig till förmedlingarna. Belastningen på arbetsförmedlingarna har blivit hög. En stor del av förmedlingsverksamheten har upptagits av att ordna arbetsmarknadspolitiska åtgärder i stället för att förmedla arbeten. Trots en effektiviserad verksamhet, mer personal och hårt arbete av de anställda har problemen inte lösts. Förmedlingsverksamheten måste i framtiden fungera bättre. Förmedlingsverksamheten måste enligt utskottets mening anpassas för en ny arbetsmarknad som markant skiljer sig från dagens. Den framtida arbetsmarknaden kommer att vara flexiblare och det kommer att ske stora förändringar vad gäller anställningsförhållanden, arbetstider, rekryteringsmönster och utbildningsbehov etc. Den traditionella anställningsformen tillsvidareanställning har minskat och andra anställningsformer såsom projektanställningar, vikariat och anställningar inom personaluthyrningsföretag har ökat. Uthyrningsföretagens betydelse har ökat de senaste åren. Andra tendenser i arbetslivet är att distansarbete har ökat och att alltfler arbetar kortare perioder i företagen. Arbetsbyte blir allt vanligare. Det är därför nödvändigt att arbetsförmedlingarna anpassar sig efter dessa tendenser. Enligt utskottets mening bör den offentliga arbetsförmedlingen utsättas för konkurrens i högre grad än i dag. Möjligheten att starta privata arbetsförmedlingar bör öka. Ett alternativ som utskottet anser bör övervägas är att införa ett system liknande det som finns i Australien. Detta system bygger på att ett antal privata arbetsförmedlingar ges möjlighet att på lika villkor konkurrera med den offentliga arbetsförmedlingen om att förmedla arbeten. Ersättning utgår till förmedlingarna först efter det att de har visat att de har kunnat skaffa arbete eller adekvat utbildning till den arbetssökande. För att ersättning skall utgå krävs att arbetet pågår i minst sex månader. Ersättningen för svåranskaffade arbeten är högre än för de lättanskaffade. Utskottet anser också att antalet specialistförmedlingar bör öka. Dessa är effektivare än de ordinarie förmedlingarna när det gäller att kunna erbjuda arbetslösa arbete. Vidare bör förmedlingsverksamheten i största möjliga utsträckning vara frikopplad från de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna. Med hänsyn till det anförda tillstyrker utskottet motion A232.
Nordisk arbetsmarknad
(Avser utskottets ställningstagande under avsnittet Nordisk arbetsmarknad fr.o.m.?När det sedan? t.o.m.? motion A252?.)
Många människor i gränstrakterna mellan Sverige och Norge bor i ett land men arbetar i ett annat. Utskottet har uppmärksammats på att det finns en del hinder för dem som arbetar och bor i skilda nordiska länder. Som exempel på sådana hinder kan nämnas formella problem för att få rätt till arbetslöshetsersättning. Ett annat problem är att gränspendlare inte medges avdrag för resor till och från arbetet samt avdrag för räntor eller pensionsförsäkringspremier. Utskottet, som delar Kent Olssons och Stig Grauers uppfattningar i motion A252 att det krävs åtgärder för att den nordiska arbetsmarknaden skall fungera bättre, anser att ovan angivna problem snarast bör lösas. Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna.
Övriga frågor som rör undanträngningseffekter Utskottet instämmer i vad som sägs i motion A216 om undanträngningseffekter. De är särskilt påtagliga i fråga om starta-eget-bidraget och rekryteringsstöden. Det är inte tillräckligt att som regeringen gör hänvisa till att det skall ske samråd med den fackliga organisationen på arbetsplatsen före anvisning av åtgärd. Som sägs i motionen förekommer det att de fackliga organisationerna resignerar. Konkurrensen blir snedvriden, och den företagare som driver verksamhet med hjälp av starta-eget-bidrag får en felaktig föreställning om företagandets förutsättningar. Utskottet ansluter sig till motionens förslag om att regeringen skall föranstalta om en studie där man redovisar hur starta-eget-bidraget och rekryteringsstödet påverkat näringslivet och den verkliga sysselsättningsnivån. Detta innebär att motion A216 tillstyrks.
Riksdagens revisorers förslag angående starta-eget-bidraget
Bidragets effekter på konkurrensen
Fler av de blivande företagarna som får starta-eget-bidraget säljer sina personliga tjänster på en lokal marknad. Enligt utskottets uppfattning är det därför angeläget att reglerna ändras så att utbetalande myndighet har möjlighet göra en bedömning även av konkurrensläget. Om det på orten redan finns företag som arbetar efter samma eller liknande affärsidé som den bidragssökande, är det angeläget att dessa inte konkurreras ut av nya företagare som erhåller bidrag. Även om bidragstiden är relativt kort sett i ett längre perspektiv kan bidraget medföra att ett nytt företag tar marknadsandelar i en omfattning som kan vara skadlig för befintliga företag. Riksdagen bör med anledning av motion A1 yrkande 4 göra ett uttalande till förmån för vad utskottet anfört.
Personaluthyrning
Som Patrik Norinder och Christel Anderberg konstaterar i motion A231 är det få företag som i dagens läge nyanställer i samma utsträckning som de s.k. bemanningsföretagen. För närvarande sysselsätter dessa företag omkring 11 000 personer vilket motsvarar 0,25 % av den totala arbetskraften. Branschen beräknas omsätta drygt 2 miljarder kronor under innevarande år och årstillväxten är 40-50 %. Utskottet delar motionärernas åsikt att det är en viktig bransch som bör ges möjlighet att expandera. Utskottet anser därför att det är otillfredsställande att anställda vid bemanningsföretag behandlas annorlunda än anställda vid andra företag när det gäller rätten till arbetslöshetsersättning. Enligt ett beslut från AMS kan anställda vid personaluthyrningsföretag inte erhålla arbetslöshetsersättning under den tid som de inte har något arbete. Detta förhållande innebär att konkurrensen snedvrids mellan personaluthyrningsföretag och företag med liknande verksamhet som inte kallar sig personaluthyrningsföretag. AMS har trots det ovan refererade beslutet valt att anordna egna personalpooler som förmedlar korttidsanställningar till arbetslösa. Poolerna fungerar så att den arbetslöse knyts till poolen och erhåller arbetslöshetsersättning under den tid som han inte har arbete. Enligt utskottets mening är det uppseendeväckande att AMS själv bygger upp en verksamhet som man i andra sammanhang motverkar. När det sedan gäller de s.k. lokala arbetscentrumen, som kan inrättas efter initiativ av arbetsförmedlingsnämnderna, anser utskottet att dessa bör avskaffas. Arbetslösa som knyts till dessa centrum erhåller aktivitetsstöd när de inte arbetar. Detta innebär i praktiken en form av ?fyllnadsstämpling?. Följden blir att privata småföretag kommer att slås ut av dessa centrum. Även AmuGruppen AB har för avsikt att starta ett personaluthyrningsföretag. För att undanröja alla tvivel om att detta företag kommer att ha försteg framför de privata personaluthyrningsföretagen, delar utskottet motionärernas syn att AmuGruppen bör privatiseras. Utskottet är i likhet med motionärerna kritiska till vissa av de förslag som presenteras i betänkandet SOU 1997:58. Som framgår av betänkandet föreslår utredningen bl.a. att företag som skall hyra ut arbetskraft skall vara registrerade hos en statlig nämnd. Enligt utskottets mening kommer det att uppstå vissa gränsdragningsproblem, såsom vilka som skall räknas som personaluthyrningsföretag. För att undvika grändragningsproblem anser utskottet att ett frivilligt auktorisationssystem utreds. I avvaktan på resultatet av denna utredning anser utskottet att reglerna om ersättning för deltidsarbetslösa bör ändras så att alla arbetstagare och alla branscher behandlas lika. Enligt utskottet bör det införas en form av arbetsmarknadspolitisk åtgärd som innebär att det skall vara möjligt för en person som har en uppdragsanställning hos ett bemanningsföretag att erhålla arbetslöshetsersättning. För att erhålla arbetslöshetsersättning måste personen vara inskriven hos arbetsförmedlingen och stå till arbetsmarknadens förfogande. Med hänsyn till det anförda tillstyrker utskottet motion A231 (yrk. 1-5). Motion A201 får anses tillgodosedd genom vad utskottet har anfört.
Företagshälsovård (Avsnittet Företagshälsovård i den del det avser uppsägning av ILO-konventionen om Företagshälsovård)
De generella statsbidragen till företagshälsovården avvecklades den 1 januari 1993. Sedan dess har svensk företagshälsovård genomgått en strukturförändring, som i allt väsentligt har varit positiv både för de anställda och för företagen. Statskontoret har i en undersökning presenterad 1997 (1997:2) påvisat att tre av fyra anställda hade tillgång till företagshälsovård, att kundföretagen var nöjda med företagshälsovården, att dialogen mellan företagshälsovården och företagen hade förstärkts och att tjänsterna anpassats efter efterfrågan. Enligt utskottet har således företagshälsovården utvecklats positivt ur såväl företagens som de anställdas synvinkel och dessutom utvecklats till en viktig resurs i företagens arbetsmiljöarbete. Sverige har tillsammans med ett antal andra länder ratificerat ILO- konventionen nr 161 om företagshälsovård. Konventionen innehåller en mängd detaljerade bestämmelser som för svenska förhållanden är främmande och otidsenliga. Om konventionens bestämmelser skulle tillämpas strikt vore det att direkt motverka den positiva utveckling som svensk företagshälsovård genomgått sedan flera år. Den svenska arbetsmiljölagen, liksom lagen om allmän försäkring, innehåller regler om företagshälsovård, arbetsgivarens ansvar för arbetsmiljö och rehabilitering och om samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare i dessa frågor. Dessutom finns det inom större delen av den privata arbetsmarknaden avtal om företagshälsovård. Eftersom dessa avtal träffas på förbundsnivå ger de i motsats till konventionsreglerna stort utrymme för lokala lösningar. Utskottet anser därför att ILO-konventionen bör sägas upp. Detta bör ges regeringen till känna. Utskottet tillstyrker mot bakgrund av det anförda motion A249.
Parlamentarisk utredning om arbetshandikappade
(Avsnittet Arbetshandikappade, i den del det avser parlamentarisk utredning om arbetshandikappade)
Flera studier och rapporter visar att funktionshindrade har lägre sysselsättningsgrad och högre arbetslöshet än övriga medborgare. De har svårare att anpassa sig till arbetslivets snabba förändringstakt och riskerar i större utsträckning än andra att hamna i långtidsarbetslöshet eller förtidspensionering. Bedömningen av läget försvåras dock av att det inte finns statistik över hur många funktionshindrade som saknar arbete eller som inte arbetar på den öppna arbetsmarknaden, bl.a. beroende på att begreppet funktionshindrade definieras olika i olika sammanhang. Endast arbetshandikappade som aktivt söker arbete eller är registrerade för arbetsmarknadspolitiska åtgärder är enligt AMS definition att betrakta som arbetslösa. Registrering som arbetshandikappad är frivillig, vilket innebär att det kan finnas en betydande ?gråzonsarbetslöshet?. Utskottet delar de moderata motionärernas uppfattning att det är nödvändigt att uppmärksamma och kartlägga denna gråzonsarbetslöshet. En betydande diskrepans råder mellan behov av åtgärder för arbetshandikappade och de åtgärder som nu står till buds, bl.a. lönebidrag och Samhallanställningar. Utskottet menar att frågan om hur detta skall hanteras endast besvaras genom ytterligare utredning. Vidare måste de olika rehabiliteringsorganisationerna ses över så att eventuella mål- eller intressekonflikter undanröjs. Ett samhällsstöd är visserligen i viss mån nödvändigt. Nya arbetsområden och ny teknik kommer dock att öppna nya vägar där handikappet för många inte längre är en begränsning. Genom att förnya arbetsmiljön minskar funktionshindrets betydelse. Satsning på forskning och utveckling inom dessa nya områden bör ytterligare förstärkas. En förutsättning för att funktionshindrade skall få tillfälle att skaffa sig högre utbildning är att universiteten ökar tillgängligheten för handikappade att studera vid universitet och högskolor. Här kan ny informationsteknik komma till användning. Inrättande av en professur i handikappteknik skulle lyfta fram detta område som en speciell disciplin. Det kommer dock fortfarande att finnas ett stort behov av enklare arbetsuppgifter för lågpresterande. Utskottet anser att det trots detta är helt uppenbart att det finns många efterfrågade arbetsuppgifter som i dagens situation inte utförs beroende på lönestruktur och skattesystem. En rikstäckande försöksverksamhet för Samhallanställdas övergång till annan arbetsgivare bör genomföras. Återbäring på arbetsgivaravgifterna till arbetsgivare är också ett alternativ som bör prövas. Härigenom kan också en ökad integrering av arbetshandikappade ske på den ordinarie arbetsmarknaden. Mot bakgrund av vad som anförts delar utskottet den uppfattning som kommit till uttryck i den moderata kommittémotionen A251 att frågeställningarna kring de arbetshandikappades villkor på arbetsmarknaden är många. Utskottet anser därför att en parlamentarisk utredning bör tillsättas för att ge klarhet i dessa frågor. Med det anförda tillstyrks motion A251.
AmuGruppen AB
Utskottet anser att det föreligger en risk för bristande konkurrensneutralitet så länge staten kvarstår som ägare till AmuGruppen AB. Det gäller särskilt som staten själv är den största kunden på den marknad där AmuGruppen verkar. Att regeringens ambition är att AmuGruppen skall drivas på rent kommersiella villkor pekar ytterligare på behovet av en privatisering. Utskottet delar vidare Moderata samlingspartiets uppfattning att det är viktigt att staten inte driver affärsmässig verksamhet över huvud taget eftersom en sådan verksamhet aldrig fullt ut kan förenas med sund och rättvis konkurrens. En avveckling av det statliga ägandet, genom en stegvis försäljning av hela eller delar av bolaget, skulle öka konkurrensen till gagn för utbildningsmarknaden. I samband med privatiseringen bör möjligheterna att sälja till de anställda särskilt beaktas. Utskottet tillstyrker med det anförda motion A253. Utskottet avstyrker motion A259 yrkande 12 i den mån motionen i berörd del inte kan anses tillgodosedd med vad utskottet anfört. dels att utskottets hemställan under 2, 6, 18, 40, 42, 49, 54 bort ha följande lydelse:
2. beträffande framtidens arbetsförmedling att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A232 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. beträffande Nordisk arbetsmarknad att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A252 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
18. beträffande övriga frågor som rör undanträngningseffekter att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A216 och med avslag på motion 1997/98:A284 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
40. beträffande personaluthyrningsföretag att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:A201 och 1997/98:A231 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 42. beträffande uppsägning av ILO-konventionen om företagshälsovård att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A249 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
49. beträffande parlamentarisk utredning om arbetshandikappade att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A251 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
54. beträffande privatisering av AmuGruppen AB att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A253 och med avslag på motion 1997/98:A259 yrkande 12 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
9. Arbetsmarknaden för ungdomar m.m. (mom. 31, 33, 37, 38 och 47)
Elving Andersson (c) anser
dels att utskottets ställningstagande i nedanstående avsnitt bort ha följande lydelse:
Arbetsmarknaden för kvinnor
(Avsnittet Arbetsmarknaden för kvinnor i de delar det avser riktade arbetsmarknadspolitiska satsningar på kvinnor och fördelningen av sådana åtgärder mellan kvinnor och män)
Könsuppdelningen på arbetsmarknaden är fortfarande mycket stor. Sysselsättningen bland kvinnor är mer koncentrerad till vissa yrken och branscher än vad den är bland männen. I dagens kärva ekonomiska situation finns det stora krav på förändringar i den offentliga sektorn. Kvinnor i medelåldern med svag utbildning som arbetar inom denna sektor kommer att sägas upp. Många av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna är inriktade på män, såsom t.ex. satsningar inom byggbranschen med ROT-bidrag. För att förstärka kvinnors situation behövs enligt utskottet, liksom också påtalats i motionerna A803 yrkande 5 och A273 yrkande 2, riktade arbetsmarknadsinsatser för kvinnor i samma utsträckning som för män. En sådan satsning kan vara t.ex. tillfälligt stöd till äldreomsorgen. Det är också viktigt att kvinnor får hjälp med att bredda sin kompetens för att de skall kunna komma in på andra delar av arbetsmarknaden. I dag har män i högre grad än kvinnor tillgång till dyrare utbildningar. Även arbetsmarknadsutbildningar för kvinnor är kortare än de för männen. Utskottet delar därför den uppfattning som kommer till uttryck i motionerna A803 yrkande 6 och A273 yrkande 1 att fördelningen av arbetsmarknadsinsatser mellan kvinnor och män är ojämn och måste ses över. Motionerna A804 yrkande 5, A278 delvis, A314 yrkande 8 och A805 yrkande 8 avstyrks i den mån de inte tillgodosetts med vad utskottet anfört.
Arbetsmarknaden för ungdomar
Den omtanke som de unga har rätt till måste avspegla sig i trygghetssystemen. Oavsett ålder måste det finnas en grundtrygghet för den som på grund av arbetslöshet, sjukdom eller annan orsak inte kan försörja sig. Statistiken visar i dag skrämmande siffror över att många ungdomar lämnas utanför de generella trygghetssystemen. Liksom Centerpartiet i motion A203 anser utskottet att den politiska inriktningen måste vara att i första hand ge grundtrygghet åt de grupper som saknar sådan och i andra hand att upprätthålla den standardgaranti som dagens system bygger på. De senaste årens höga arbetslöshet har lett till att den yngsta arbetskraften fått ännu svårare att hävda sig på arbetsmarknaden. Som sägs i motionen finns det anledning att utgå från att det i de befintliga regelverken finns regler som försvårar för ungdomar att få fotfäste på arbetsmarknaden. Utskottet instämmer med Centerpartiet att regeringen bör göra en översyn av de samlade regelverk som hänger samman med ungdomarnas svårigheter i detta hänseende. Det anförda innebär att motion A203 tillstyrks i motsvarande del.
Arbetsmarknaden för invandrare
Liksom på många andra områden marginaliseras invandrare inom den akademiska världen. Inte heller där har man tillräcklig insikt om mångfaldens och variationens betydelse. Många invandrare har kvalificerad eftergymnasial utbildning eller högskoleutbildning. Trots möjligheten att få utbildningen värderad och översatt kvarstår problemen för många. Det handlar både om avsaknaden av praktik och kontakter och om behovet av kompletteringar av tidigare utbildningar. Utskottet vill ta fasta på förslaget i Centerpartiets motion Ub810. Det bör inrättas ett separat program som ger den enskilde möjlighet att komplettera eller justera utbildningen. Det skall också ges kvalificerad undervisning i svenska och fackspråk. En tredje del skall utgöras av riktad yrkespraktik som ger möjlighet att komma in på arbetsmarknaden och där etablera kontakter och samla erfarenhet. Liksom Centerpartiet anser utskottet att det inom ramen för arbetsmarknadspolitiken bör införas en arbetsmarknadspolitisk åtgärd av detta innehåll. AMV bör kunna upphandla utbildningen i fråga. Detta innebär att utskottet tillstyrker motion Ub810 (yrk. 1).
Distansarbete
Distansarbete har tyvärr inte fått det genombrott som utskottet hoppats på. Det kan delvis förklaras med att lagstiftningen inte hängt med utvecklingen. Lagarna inom arbetsmarknadsområdet utformades under en tid då distansarbete var relativt ovanligt. När det gäller försäkringar är det t.ex. oklart hur arbete i hemmet eller i så kallade telestugor skall betraktas. Vidare är det oklart om arbetsskadebegreppet omfattar en person som arbetar hemma och som skadar sig under arbetstid. Det är i dag relativt svårt att få avdrag i självdeklarationen för arbete eller kontor i hemmet. Däremot är det betydligt enklare att få avdrag för resor till och från arbetsplatsen. Det är också oklart om datorer som förvaras hemma skall betraktas som företagets eller om de skall ses som en beskattningsbar förmån. Vid uppsägning på grund av arbetsbrist är rättsläget osäkert. De som distansarbetar kan komma att utgöra en egen turordningskrets. I takt med den tekniska utvecklingen har den geografiska placeringen av arbetskraften fått allt mindre betydelse. Utskottet anser i likhet med vad som anförts i motion N247 yrkande 6. att regeringen inte behandlat frågor om distansarbete med önskvärd skyndsamhet. Regeringen måste prioritera detta område och återkomma med förslag snarast. Detta bör ges regeringen till känna. Utskottet tillstyrker motion N247 yrkande 6. dels att utskottets hemställan under 31, 33, 37, 38, 47 bort ha följande lydelse:
31. beträffande riktade satsningar på kvinnor i arbetsmarknadspolitiken att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:A273 yrkande 2 och 1997/98:A803 yrkande 5 och med avslag på motion 1997/98:A804 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
33. beträffande fördelning av arbetsmarknadspolitiska åtgärder mellan kvinnor och män att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:A273 yrkande 1 och 1997/98:A803 yrkande 6 och med avslag på motionerna 1997/98:A278 i motsvarande del, 1997/98:A314 yrkande 8 och 1997/98:A805 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
37. beträffande arbetsmarknaden för ungdomar att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A203 yrkandena 3 och 5 samt med avslag på motionerna 1997/98:A227, 1997/98:A240, 1997/98:A259 yrkande 17, 1997/98:A261, 1997/98:A294 yrkandena 1 och 2, 1997/98:A310 yrkande 17 i motsvarande del och 1997/98:T230 yrkande 1 som sin mening ger regering till känna vad utskottet anfört,
38. beträffande arbetsmarknaden för invandrare att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Ub810 yrkande 1 samt med avslag på motionerna 1997/98:A217, 1997/98:A259 yrkande 20, 1997/98:A305, 1997/98:A310 yrkande 17 i motsvarande del, 1997/98:A803 yrkande 10 och 1997/98:A805 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
47. beträffande distansarbete att riksdagen med anledning av motion 1997/98:N247 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
10. Utvärdering av arbetslivsutveckling m.m. (mom. 22, 38, 40, 48 och 54)
Elver Jonsson (fp) anser
dels att utskottets ställningstagande i nedanstående avsnitt bort ha följande lydelse:
Utvärdering av arbetslivsutveckling
Utskottets instämmer i Folkpartiets uppfattning i motion A259 (yrk. 13 och 14) att arbetslivsutveckling bör vara en sista utväg när andra åtgärder har provats. Tiden för hur länge arbetslivsutveckling skall få pågå bör därför kortas till sex månader. Eftersom åtgärden har funnits i snart fem år delar utskottet partiets syn att det är nödvändigt med en utvärdering av hur den har fungerat. Vad utskottet har anfört bör ges regeringen till känna.
Arbetsmarknaden för invandrare Invandrarna är en mycket utsatt grupp på arbetsmarknaden. Arbetslösheten är hög. Det borde inte vara så eftersom invandrare ofta har hög utbildning. I stället för att få arbete inom det yrke som de har utbildning för hänvisas de till andra områden med betydligt lägre utbildningskrav. Arbetsförmedlingarna, arbetsgivarna och de fackliga organisationerna borde gemensamt ta tag i dessa problem och t.ex. genom informationskampanjer förmå fler att anställa invandrare. Invandrarna är även en stor tillgång som företagare. Företagsamheten bland dem ökar dock inte genom selektiva åtgärder. Det är, som Folkpartiet framhåller, genom en politik för fler arbeten genom företagande som även invandrarföretagsamheten ökas. Det är också viktigt att invandrarna kan få tillgång till riskkapital. Utskottet vill i sammanhanget peka på det problem som nyanlända flyktingar och långtidsarbetslösa invandrare kan möta på förmedlingarna. På sina håll skrivs de inte ens in vid förmedlingen utan blir hänvisade till socialbidrag. Det anförda innebär att utskottet tillstyrker Folkpartiets motion A259 yrkande 20. Övriga i sammanhanget behandlade motioner avstyrks.
Personaluthyrningsföretag
Personaluthyrning och privat arbetsförmedling har i dag en begränsad omfattning i Sverige jämfört med det behov som föreligger. Ett problem som Isa Halvarsson och Barbro Westerholm pekar på i motion A201 är att anställda inom personaluthyrningsföretagen behandlas annorlunda än anställda vid andra företag på så sätt att förstnämnda grupp inte får ?fyllnadsmarkera?. Detta beror bl.a. på ett ställningstagande av AMS. Detta ställningstagande är särskilt anmärkningsvärt mot bakgrund av att AMS håller på att bygga upp en verksamhet med personaluthyrning i offentlig regi. För att stimulera verksamheten med personaluthyrning anser utskottet att reglerna för deltidsarbetslösa bör ändras så att även anställda vid personaluthyrningsföretag har rätt till arbetslöshetsersättning. Detta bör ges regeringen till känna. Med hänsyn till det anförda tillstyrker utskottet motion A201. Motion A 231(yrk. 1-4) avslås i den mån den inte kan anses tillgodosedd genom vad utskottet har anfört.
Arbetshandikappade (Avsnittet Arbetshandikappade, Inledning, i den del det avser arbetshandikappades behov av arbete)
De handikappade har oavsett konjunkturläge en svår situation på arbetsmarknaden. Utskottet delar därför den uppfattning som Folkpartiet liberalerna redovisat i motion A259 yrkande 23 att det är mycket viktigt att stärka de statliga insatserna för att förbättra de handikappades ställning i arbetslivet. Att få möjlighet att utföra ett efterfrågat arbete ökar livskvaliteten och ofta överdrivs de svårigheter som är förknippade med att anställa en person med funktionshinder. Information och enklare anpassningar av arbetsmiljön kan ofta räcka för att överbrygga hindren att få arbete. Arbetslinjen måste enligt utskottet gälla även för handikappade. Förtidspensioneringar skall undvikas i största möjliga utsträckning. Både lönebidrag och anställningar inom Samhall har visat sig vara värdefulla lösningar för många handikappade. Sådana anställningar är också billiga jämfört med att den arbetshandikappade får förtidspension eller a-kassa. Vad utskottet anfört bör riksdagen ge regeringen till känna. Utskottet tillstyrker motion A259 yrkande 23. Utskottet avstyrker motionerna A285 delvis, och A300 i den mån de inte kan anses vara tillgodosedda med vad utskottet anfört.
AmuGruppen AB
En privatisering av hela eller delar av AmuGruppen AB bör prövas. En sådan privatisering bör ske på sikt sedan bolagets nya organisation har prövats en tid. Detta bör ges regeringen till känna. Utskottet tillstyrker motion A259 yrkande 12. Motion A253 avstyrks i den mån den inte kan anses tillgodosedd med vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 22, 38, 40, 48, 54 bort ha följande lydelse:
22. beträffande utvärdering av arbetslivsutveckling att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A259 yrkandena 13 och 14 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
38. beträffande arbetsmarknaden för invandrare att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A259 yrkande 20 samt med avslag på motionerna 1997/98:A217, 1997/98:A305, 1997/98:A310 yrkande 17 i motsvarande del, 1997/98:A803 yrkande 10, 1997/98:A805 yrkande 5 och 1997/98:Ub810 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
40. beträffande personaluthyrningsföretag att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A201 och med avslag på motion 1997/98:A231 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
48. beträffande arbetshandikappades behov av arbete att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A259 yrkande 23 och med avslag på motionerna 1997/98:A285 i motsvarande del och 1997/98:A300 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
54. beträffande privatisering av AmuGruppen AB att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A259 yrkande 12 och med avslag på motion 1997/98:A253 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
11. Allmän inriktning av politiken m.m. (mom. 1, 4. 10, 15, 16, 25, 27 ,29 ,37 ,38 , 41, 43, 55)
Hans Andersson (v) anser
dels att utskottets ställningstagande i nedanstående avsnitt bort ha följande lydelse:
Allmän inriktning av politiken
Att bekämpa arbetslösheten måste vara huvuduppgiften i en politik för rättvisa, välfärd och hållbar utveckling. Utskottet delar Vänsterpartiets uppfattning i motion A310 att alla krafter måste inriktas på att öka sysselsättningen i landet. Sysselsättningspolitiken måste vara integrerad i den ekonomiska politiken. Det går inte att med arbetsmarknadspolitik få till stånd tillräcklig sysselsättning om den övergripande politiken verkar i motsatt riktning. Att öka sysselsättningen måste vara en uppgift för den samlade ekonomiska politiken. Då måste också anpassning till konvergenskraven i EMU-processen ersättas av en politik som sätter målet om full sysselsättning före inflationsbekämpningen. I likhet med Vänsterpartiet förordar utskottet en sysselsättningspolitik som omfattar en mer efterfrågestimulerande fördelningspolitik, riktade skattesänkningar till tjänstesektorn, förbättrad riskkapitalförsörjning för små och medelstora företag samt investeringar för byggande och ekologisk omställning. Därigenom skapas ett större utrymme för den kommunala välfärdssektorn. Skattepolitiken måste, med utgångspunkt från skatteväxling, utformas så att den bidrar till ökad sysselsättning. Om arbetslösheten skall kunna bekämpas krävs att den ekonomiska makten blir demokratisk. Improduktiv finanskapitalism måste bekämpas både i Sverige och internationellt. Ett mer aktivt mellanstatligt finanspolitiskt samarbete i Europa kan ge betydande positiva effekter på tillväxt och sysselsättning. Sverige borde ta initiativ till en sådan expansion av finanspolitiken i ett ekonomiskt perspektiv. Utskottet förordar betydande insatser för att stimulera arbetstidsförkortningar samt för kompetens- och arbetslivsutvecklande åtgärder i såväl näringsliv som offentlig sektor. Veckoarbetstiden bör genom lagstiftning minskas vid sekelskiftet och därefter reduceras till 35 timmar under kommande mandatperiod. Övertidsuttaget bör begränsas kraftigt. Framtidsfonder för kompetensutveckling, finansierade med näringslivets vinstmedel och med starkt löntagarinflytande, bör införas. Näringslivets finansiella ansvar för investeringar i rekrytering, praktik, utbildning, rehabilitering och anpassade arbetsplatser måste öka. När det gäller arbetsrätten anser utskottet i likhet med Vänsterpartiet att den måste utvecklas i stället för försämras, vilket varit fallet under senare år. Ökat löntagarinflytande samt trygghet och flexibla lösningar för de anställda låter sig väl förenas med krav på effektivitet i produktionen. Lönebildningen har stor betydelse för sysselsättningen. Här delar utskottet Vänsterpartiets uppfattning att regeringen måste ta initiativ för att förhindra en lönebildning som underminerar sysselsättningsmålen. Initiativen skall riktas mot orimligt höga vinstnivåer, oskäliga spekulationsvinster, utmanande stora löneskillnader och lönediskriminering på grund av kön. Staten bör dock avhålla sig från direkt inblandning i lönebildningen. Förhandlings- och konflikträtten måste värnas. Utskottet vill i likhet med Vänsterpartiet i motion A310 varna för de starka inslag av systemskifte som skett i det svenska samhället som medfört att massarbetslöshet accepteras i långt högre grad än tidigare. Nya klassklyftor växer fram som hotar att påverka förhållandena på den reguljära arbetsmarknaden. En effektiv arbetsmarknads- och arbetslivspolitik måste motverka dessa tendenser. Den ekonomiska politiken i bred mening är avgörande för om sysselsättningen skall öka och arbetslösheten minska. När alltför stora grupper arbetslösa deltar i arbetsmarknadspolitiska åtgärder riskerar resultatet att bli en rundgång mellan arbetslöshet och åtgärder. Trycket på arbetsmarknadspolitiken får inte vara för stort eftersom detta urholkar kvaliteten och leder till att åtgärderna blir ineffektiva. Utskottet kan inte acceptera att målet att halvera den öppna arbetslösheten uppnås genom ett minskat arbetskraftsdeltagande eller genom godtyckliga statistikeffekter beroende på om personer i åtgärder klassas som tillhörande arbetskraften eller ej. Sammanfattningsvis anser utskottet att arbetsmarknadspolitiken skall utformas så att den förbättrar arbetsmarknadens funktionssätt. Den skall inriktas på att bryta könssegregationen, undanröja flaskhalsar, hålla nere vakanstiderna för lediga platser, stimulera rörlighet, höja kompetensen samt minska långtidsarbetslöshet och långa tider utan arbete. Den skall stärka arbetslinjen och motverka passivitet. Vidare skall den som tidigare nämnts ses som en del av den ekonomiska politiken. Ansvaret för arbetsmarknadspolitiken skall även i fortsättningen ligga hos staten även om en så stark lokal förankring som möjligt skall eftersträvas. Arbetsmarknadspolitiken skall vara en aktiv del av konjunkturpolitiken och främja tillväxt genom effektiv arbetsförmedling och kompetenshöjning. Utskottet vill här i likhet med Vänsterpartiet rikta invändningar mot den inriktning som arbetsmarknadspolitiken har haft på senare tid och som har lett till alltfler rapporter om gratis arbetskraft, undanträngningseffekter och kvalitetsbrister i exempelvis åtgärdsformerna arbetslivsutveckling (ALU) och arbetsplatsintroduktion (API) som utnyttjas i för stora volymer. Regeringens politik de senaste åren har i allt högre grad inriktats på att minska arbetskraftsutbudet och att tillskapa åtgärder som inte inneburit avtalsenlig ersättning utan i stället ersättning där arbetslöshetsersättningen utgör grund. Utskottet instämmer i Vänsterpartiets uppfattning i motion A310 att det finns anledning att uttrycka stark tveksamhet mot denna utveckling. Offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa (OTA) och resursarbete, som är exempel på denna typ av åtgärder, borde omprövas och ersättas av beredskapsarbeten eller arbetstillfällen med avtalsenlig lön. Det finns ingen motsättning mellan ökat lokalt inflytande över arbetsmarknadspolitiken och ett övergripande nationellt ansvar för kampen mot arbetslösheten. Det avgörande är att de offentliga medlen för att bekämpa arbetslösheten ökas och utnyttjas optimalt. Mycket talar enligt utskottet för Vänsterpartiets förslag om att finansiera avtalsenliga anställningar inom välfärdssektorn i stället för att som i dag låta stora resurser gå till passiv ersättning från arbetslöshetskassan. De individuella handlingsplanernas betydelse måste understrykas. Det är enligt utskottet uppenbart att arbetsförmedlingarna inte förmår åstadkomma kvalitetssäkrade handlingsplaner där förmedlingen och den sökande är överens om vad planen skall innefatta. Först när planen är långsiktig och har ett meningsfullt innehåll kan den fungera som ett kontrakt mellan två parter. Utskottet hyser i likhet med Vänsterpartiet i motion A310 farhågor för att yrkesmässig specialisering hos arbetsförmedlingarna kan motverka strävandena att bryta den könssegregerade arbetsmarknaden. Utskottet instämmer därför i partiets förslag att Riksrevisionsverket, RRV, skall få tilläggsdirektiv att belysa denna aspekt på jämställdhetsarbetet. Sammanfattningsvis anser utskottet att ett tillkännagivande bör riktas till regeringen med anledning av vad som här har anförts om den allmänna inriktningen på sysselsättnings- och arbetsmarknadspolitiken. Motion A310 (v) tillstyrks i berörd del. Övriga i sammanhanget behandlade motioner avstyrks.
Andra övergripande frågor som rör arbetsmarknadspolitiken -- EU-frågor
Utskottet delar motionärernas uppfattning i A307 (s) att tiden är mogen för att lägga grunden för en världsordning där människornas behov och förutsättningar är utgångspunkten och marknadsekonomin ges det utrymme som krävs för att utveckla en effektiv produktion inom ramen för ett ekonomiskt system som inte får bli ett självändamål. Sveriges bidrag till en sådan ordning bör vara att såväl inom EU som globalt driva frågorna om en minimering av det rotlösa spekulativa kapitalets framfart och om vilka mekanismer i den globaliserade ekonomin som står i motsättning till de förutsättningar som demokratin kräver, och som inte förutsätter en federalistisk utveckling av EU. Utskottet anser att ett tillkännagivande bör riktas till regeringen med anledning av vad som här har anförts. Motion A307 (s) tillstyrks i berörd del. Övriga i sammanhanget behandlade motioner avstyrks.
Övergripande mål för AMV m.m.
Utskottet delar Vänsterpartiets förslag i motion A310 (yrk. 3) att de övergripande målen för arbetsmarknadspolitiken och AMV:s verksamhet skall kompletteras med ett fjärde mål att man skall verka för att bryta den könssegregerade arbetsmarknaden, såväl horisontellt som vertikalt, såväl vad gäller yrkestillhörighet och befattningskategori som löner och andra arbetsvillkor. Denna övergripande fokusering är viktig för att få genomslag för en effektiv jämställdhetspolitik. Vidare delar utskottet Vänsterpartiets uppfattning att arbetsförmedlingarnas yrkesmässiga specialisering i praktiken verkar konserverande i förhållande till traditionell yrkesfördelning mellan könen. Utskottet anser därför att RRV bör få i uppdrag att utvärdera jämställdhetseffekterna av de yrkesuppdelade arbetsförmedlingarna. Vad utskottet har anfört bör ges regeringen till känna. Med hänsyn till detta bifaller utskottet motionen A310 (yrk. 3-4).
Riksdagens revisorerns förslag RR10
Arbetsmarknadspolitiska åtgärders undanträngningseffekter
avser den del som börjar med ?Det nu? och slutar med ?yrkande 1?
Enligt utskottets mening borde det ha varit möjligt för revisorerna att såväl analytiskt som metodologiskt göra en mer genomarbetad studie som kunnat tjäna som mer relevant underlag för de arbetsmarknadspolitiska besluten i framtiden. Den utveckling som skett har i många fall inneburit att felaktiga åtgärder valts. Arbetsmarknadspolitiken har fått bära en allför stor börda och överlastats kvantitativt på kvalitetens bekostnad. Revisorerna tycks ha varit medvetna om att denna utveckling utgör en stor del av förklaringen till många av de observerade bristerna, men har ändå valt att begränsa perspektivet till kontroll och uppföljning samt till vissa aspekter som rör åtgärdernas utformning. Den volymökning och kvalitetssänkning som skett inom arbetsmarknadspolitiken har enligt utskottets uppfattning inte varit förenlig med att upprätthålla effektivitet inom arbetsmarknadspolitiken. Det är väsentligt att arbetsmarknadspolitiken inom ramen för en övergripande sysselsättningspolitik kan få en rimligare volym som medger större effektivitet. En stor del av kostnaderna för utbildning, praktik och introduktion i arbetslivet bör ses som en investering i framtida arbetskraft och bör därmed bäras av arbetsgivarna. På detta sätt uppstår inte så stora effektivitets- och undanträngningseffekter som i dagens situation när den statliga arbetsmarknadspolitiken i stor skala får rensa upp de massiva marknadsmisslyckandena som ställt mer än en halv miljon kvinnor och män utanför ett ordinarie arbetsliv. Undanträngning är endast en effekt av många vad gäller arbetsmarknadspolitiska åtgärder. I rapporten uppmärksammas både distinktionen mellan direkta och indirekta och mellan planerade och oplanerade åtgärder. Revisorerna borde enligt utskottets mening mer ha ägnat sig åt denna begreppsutredning i förhållande till de arbetsmarknadspolitiska syftena. I en kommande granskning bör denna problematik belysas. Undanträngning handlar i realiteten om helt olika saker. Ibland är det ett arbetsmarknadspolitiskt problem, ofta är dock fallet inte så. Med det kraftiga bidragsflöde som arbetsmarknadspolitiken medför finns det enligt utskottets uppfattning stora risker för icke rationella marknadsanpassningar och felaktig fördelning av ekonomiska resurser. De arbetsmarkandspolitiska insatserna bör styras av övergripande strukturella och fördelningspolitiska mål. En analys måste vidare göras konkret och verklighetsnära. Konjunkturläge och arbetsmarknadsläge bör uppmärksammas. Hänsyn bör tas till olika branscher, yrken och regioner. Olika målsättningar för utsatta grupper på arbetsmarknaden bör vägas in i analysen. Enligt utskottets mening bör en fortsatt analys ta till vara de nu framförda synpunkterna. Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna. Det anförda får anses tillgodose motion A51 yrkandena 1 och 3.
Genomförande och kontroll
(avser den del som börjar med ?Med hänvisning? och slutar med ?yrkande 2?)
Såsom framhålls i motion A51 har statsmakternas beslut om resurstilldelning och volymkrav försatt arbetsmarknadsmyndigheterna i en mycket svår situation när det gäller att utan bieffekter uppnå de arbetsmarknadspolitiska målsättningarna. Enligt utskottets mening kunde ändå mycket göras för förbättra de konkreta åtgärdsplaceringarna. Utskottet ställer sig därför bakom revisorernas förslag i dessa avseenden. Särskilt viktigt är att inte arbetsplatser slentrianmässigt utnyttjas som åtgärdsplatser gång efter gång. Rutinmässigt bör arbetsplatsbesök utnyttjas för kontroll av åtgärdernas utformning. Det är också viktigt att de individuella handlingsplanerna innehåller avstämningspunkter, rapporter och kontroll som positivt kan bidra till åtgärdernas effektivitet. Vad utskottet anfört om genomförande och kontroll bör ges regeringen till känna. Motion A51 yrkande 4 får anses tillgodosedd med det anförda.
Bidragets effekter på konkurrensen (mom. 3)
Enligt utskottets uppfattning bör möjligheterna till en förlängning av starta- eget-bidraget göras mer generösa än vad som gäller i dag. Det avgörande bör då vara företagets ekonomiska förutsättningar efter en eventuell förlängning. I det enskilda fallet är det viktigt att konkurrensförhållandena är sådana att detta inte talar mot en förlängning. Det mest väsentliga är att goda förberedelser görs och att en intensiv uppföljning företas i samband med en sådan åtgärd. Riksdagen bör med anledning av revisorernas förslag och motion A2 yrkande 5 göra ett uttalande till förmån för det nu anförda.
Bidragets effekter på konkurrensen
Enligt utskottets uppfattning bör möjligheterna till en förlängning av starta- eget-bidraget göras mer generösa än i dag. Det avgörande bör då vara företagets ekonomiska förutsättningar efter en eventuell förlängning. I det enskilda fallet är det viktigt att konkurrensförhållandena är sådana att detta inte talar mot en förlängning. Det mest väsentliga är att goda förberedelser görs och att en intensiv uppföljning företas i samband med en sådan åtgärd. Riksdagen bör med anledning av revisorernas förslag och motion A2 yrkande 5 göra ett uttalande till förmån för det nu anförda.
Datortek
I dag är 70 % av deltagarna i datorteken över 25 år och resten är ungdomar. Det ställer stora krav på att planera såväl datorutbildningen som resten av aktiviteterna. Det är svårt att upprätthålla den pedagogiska kvaliteten och kontinuiteten med endast ALU-anvisade handledare. Enligt Vänsterpartiet måste det skapas möjlighet att projektanställa åtminstone en del av handledarna på samma sätt som gäller för datortekföreståndarna. Otraditionella medel bör få utnyttjas såvida inte samarbete med näringslivet kan ske eller EU-medel utnyttjas.
Arbetsmarknaden för ungdomar
Stora grupper ungdomar ställs i dag utanför arbetsmarknaden. Det behövs fler praktikplatser i alla branscher och yrken. Bristen är stor på väl planerade praktikplatser med ett systematiskt utbildningsinnehåll. De praktikplatser som för närvarande kommer till planeras kortsiktigt efter det löpande behovet. Näringslivet måste ta sitt ansvar och investera i den framtida arbetskraften. Det är inte rimligt att det offentliga systemet skall ta hela det finansiella ansvaret att förse arbetsgivarna med rätt erfarenhet och kompetens. Utskottet ansluter sig till Vänsterpartiets förslag om s.k. obligatoriska praktikplatser på medelstora och stora företag inom näringslivet. Minst en praktikplats bör inrättas på var femtionde anställd. För de mindre företagen kan lösningar åstadkommas inom ramen för bransch- och företagarföreningarna. På detta sätt skulle ca 50 000 praktikplatser kunna skapas. Arbetsförmedlingarnas roll blir att godkänna arbets- och utbildningsinnehåll. Parterna reglerar villkoren för ersättning i form av praktikantlön och utbildningsinnehåll. Det anförda innebär att utskottet tillstyrker motion A310 yrkande 17. Övriga i sammanhanget behandlade motioner avstyrks.
Arbetsmarknaden för invandrare
Stora grupper invandrare ställs i dag utanför arbetsmarknaden. Vänsterpartiets förslag i motion A310 om obligatoriska praktikplatser tar även sikte på denna grupp. Förslaget, som beskrivs ovan under avsnittet Ungdomar, tillstyrks även det av utskottet. Övriga i sammanhanget behandlade motioner avstyrks.
Företagshälsovård (Avsnittet Företagshälsovård i den del det avser obligatorisk företagshälsovård)
Det generella statsbidraget till företagshälsovården avvecklades år 1993. Det ankommer nu på arbetsmarknadens parter att träffa avtal om hur arbetsmiljön och rehabiliteringen skall skötas. Statskontoret har på regeringens uppdrag utrett vissa frågor om företagshälsovården. Av utredningen framgår att 27 % saknar tillgång till företagshälsovård. På arbetsplatser med mindre än fem anställda saknar 66 % tillgång till sådan vård. På de största arbetsplatserna däremot anger så gott som samtliga att de har tillgång till företagshälsovård. Yrken med högre social status har i allmänhet god tillgång till företagshälsovård, medan flera yrken med lägre status har sämre tillgång. Det förtjänar också att påpekas att flertalet av de yrken som utnyttjar företagshälsovården i hög grad domineras av män medan de yrken som utnyttjar den i låg omfattning domineras av kvinnor. Utskottet anser att företagshälsovårdens arbete är viktigt både för det förebyggande arbetet på arbetsplatserna och för den arbetslivsinriktade rehabiliteringen. Avtalen är emellertid numera anpassade till kundföretagens efterfrågan. Utskottet befarar att arbetstagarpartens och skyddskommittéernas inflytande över företagshälsovården har minskat. Vidare förekommer det avtal enligt vilka den enskilde inte på eget initiativ kan vända sig till företagshälsovården. Sverige har ratificerat ILO-konventionen om företagshälsovård. I artikel tre åtar sig alla medlemsstater att successivt bygga ut företagshälsovården för alla arbetstagare. Enligt konventionen kan detta genomföras t.ex. genom avtal eller lagstiftning. Utskottet har i flera år uttalat att statsmakterna borde avvakta möjligheterna att få till stånd en mer allmän avtalsreglering av företagshälsovården. Utskottet menar emellertid att det nu har gått alltför lång tid utan att en avtalsreglering har kommit till stånd. Mot bakgrund av detta och hur företagshälsovården i Sverige har utvecklats anser utskottet därför att rätten till företagshälsovård bör lagfästas. En lag om företagshälsovård måste också innehålla en definition av vad företagshälsovårdens uppgift är och regler om kvalitetssäkring. Det anförda innebär att utskottet tillstyrker motion A271 yrkande 1.
Arbetsmiljö
(avser de delar som gäller internkontroll, kunskapsbank om arbetsmiljöfrågor, regionala skyddsombud och elevskyddsombud)
Föreskrifterna om internkontroll började gälla den 1 januari 1993. De innebär att alla arbetsgivare är skyldiga att ta fram konkreta och systematiska rutiner för hur man skall arbeta med arbetsmiljön på företagen. Det skall finnas en policy som anger målen för arbetsmiljöarbetet, handlingsplaner för att komma till rätta med bristerna i arbetsmiljön samt rutiner för utbildning och introduktion i arbetet. Internkontrollen ställer också krav på tydlig ansvarsfördelning för arbetsmiljön och uppföljning av exempelvis olyckor, sjukfrånvaro och personalomsättning. Den 1 mars 1997 trädde Arbetarskyddsverkets nya föreskrifter om internkontroll i kraft. Enligt dessa föreskrifter har arbetsgivarna en skyldighet att undersöka och bedöma risker och brister i arbetsmiljön, liksom om de måste åtgärdas snabbt. Fortfarande är det många företag som inte klarar av att leva upp till föreskrifterna om internkontroll, däribland många småföretag. Utskottet menar att det är dags att komplettera föreskrifterna om internkontroll med ett sanktionssystem. En sådan bestämmelse kan utformas så att en arbetsgivare som ett år efter Yrkesinspektionens påpekande fortfarande inte har en fungerande internkontroll, skall åläggas att betala ett skadestånd. Skadeståndets storlek skall bestämmas i relation till företagets storlek. Vad gäller Vänsterpartiets begäran om skapandet av en kunskapsbank om arbetsskador, sjukfrånvaro m.m. kan utskottet konstatera att det är viktigt att olika intressenter i samhället såsom t.ex. löntagare får bättre information om för- och nackdelar med olika arbetsplatser och arbetsuppgifter. För att göra arbetsmarknaden effektivare och ge arbetsgivarna incitament att förändra produktionen behövs en kunskapsbank med information om arbetsskador, sjukfrånvaro, personalomsättning etc. på de olika arbetsplatserna. Enligt utskottet bör information om arbetsmiljön och dess effekter på personalen föras in i företagens redovisningar och utnyttjas för att klassificera arbetsplatser i förhållande till respektive bransch och yrke. På små arbetsplatser där det inte finns någon skyddskommitté får den fackliga avdelningen utse skyddsombud utanför kretsen av arbetstagare på arbetsstället, s. k. regionalt skyddsombud. Utskottet delar Vänsterpartiets uppfattning att det är viktigt att betona de regionala skyddsombudens betydelse när det gäller att initiera och upprätthålla ett aktivt miljöarbete på mindre företag. De regionala skyddsombudens roll har dock varit och är omdiskuterad. Ombuden har av vissa arbetsgivare uppfattats som ett intrång i företagens verksamhet. Utskottet anser att de regionala skyddsombuden gör stor nytta när det gäller att ge råd och driva på arbetsmiljöarbetet i småföretagen. Ibland är de t. o. m. en förutsättning för att ett arbetsmiljöarbete över huvud taget skall förekomma på arbetsplatsen. Utskottet anser att arbetsmiljölagen är oklar vad gäller de regionala skyddsombudens uppgifter. Riksdagen bör därför ge regeringen till känna att 6 kap. 2 § arbetsmiljölagen bör ses över. Utskottet tillstyrker med anledning av det anförda motion A271 yrkande 4. I början av 1990-talet tillkom en bestämmelse i arbetsmiljölagen om att de som genomgår en utbildning skall ges tillfälle att genom elevskyddsombud medverka i skyddsverksamheten på arbetsstället. De har dock ingen reell påverkansmöjlighet eftersom de bl.a. saknar rösträtt. Utskottet anser att elevrepresentanter bör ges samma befogenheter som övriga ledamöter och tillstyrker därför motion A271 yrkande 5. Utskottet tillstyrker mot bakgrund av vad som anförts ovan motion A271 yrkandena 2 - 5.
Jämställdhet mellan kvinnor och män
(den del som avser redovisning av jämställdhetsperspektiv i budgeten)
Regeringen har i ett särskilt beslut gett alla statliga kommittéer i uppdrag att anlägga ett jämställdhetsperspektiv i sitt utredningsarbete. Utskottet delar Vänsterpartiets uppfattning att detta beslut är positivt. Utskottet anser dock att regeringen i sina egna propositioner mer regelmässigt och på ett tydligare sätt borde redovisa förslagens konsekvenser för jämställdheten. Utskottet anser att också budgetpropositionen brister när det gäller att redovisa förslagens konsekvenser såväl för kvinnornas ställning i ekonomin som för jämställdheten mellan män och kvinnor. Vad utskottet nu har anfört bör riksdagen ge regeringen till känna. Med det anförda tillstyrker utskottet Vänsterpartiets motion Fi220 yrkande 2. dels att utskottets hemställan under 1, 4, 10, 15, 16, 25, 27, 29, 37, 38, 41, 43, 55 bort ha följande lydelse:
1. beträffande allmän inriktning av politiken att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A310 yrkandena 1 och 2 samt med avslag på motionerna 1997/98:A213 yrkandena 1 och 2, 1997/98:A214 yrkandena 2 och 4, 1997/98:A230 yrkandena 4-6, 1997/98:A244, 1997/98:A256 yrkande 1, 1997/98:A258, 1997/98: A259 yrkandena 1-10 och 25, 1997/98:A264 yrkande 1, 1997/98: A269 yrkandena 1-6 och 31, 1997/98:A299 yrkandena 1 och 2, 1997/98:A314 yrkandena 1 och 6, 1997/98:A415 yrkandena 1 och 2, 1997/98:A806 yrkande 11, 1997/98:Fi205 yrkandena 16-19, 1997/98: N217 yrkande 3, 1997/98:Sf305 yrkande 12, 1997/98:N311 yrkande 7 samt 1997/98:Sk321 yrkande 12 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. beträffande EU-frågor m.m. att riksdagen med anledning av av motion 1997/98:A307 och med avslag på motionerna 1997/98:A269 yrkande 32 och 1997/98:K715 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
10. beträffande övergripande mål för AMV m.m. att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A310 yrkandena 3 och 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
15. beträffande arbetsmarknadspolitiska åtgärders undanträngningseffekter att riksdagen med anledning av Riksdagens revisorers förslag 1996/97:RR10 yrkande 1 och motion 1996/97:A51 yrkandena 1 och 3 samt med avslag på motion 1996/97:A50 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
16. beträffande genomförande och kontroll att riksdagen med anledning av Riksdagens revisorers förslag 1996/97:RR10 yrkande 2 och motion 1996/97:A51 yrkande 4 samt med avslag på motion 1996/97 A50 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
25. beträffande fördelning på olika bidragstagare att riksdagen med anledning av Riksdagens revisorers förslag 1996/97:RR11 yrkande 1 och motion 1997/98:A2 yrkandena 1 och 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
27. beträffande effekter på konkurrensen att riksdagen med anledning av Riksdagens revisorers förslag 1996/97:RR11 yrkande 3 och motionerna 1997/98:A1 yrkande 1 och 1997/98:A2 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
29. beträffande Datortek och jobbsökaraktiviteter att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A269 yrkandena 13 och 14 samt med avslag på motionerna 1997/98:A287 samt 1997/98:A310 yrkande 16 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
37. beträffande arbetsmarknaden för ungdomar att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A310 yrkande 17 i motsvarande del samt med avslag på motionerna 1997/98:A203 yrkandena 3 och 5, 1997/98:A227, 1997/98:A240, 1997/98:A259 yrkande 17, 1997/98:A261, 1997/98:A294 yrkandena 1 och 2 samt 1997/98:T230 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
38. beträffande arbetsmarknaden för invandrare att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A310 yrkande 17 i motsvarande del samt med avslag på motionerna 1997/98:A217, 1997/98:A259 yrkande 20, 1997/98:A305, 1997/98:A803 yrkande 10, 1997/98:A805 yrkande 5 samt 1997/98:Ub810 yrkande 1 som sin mening ger regering till känna vad utskottet anfört,
41. beträffande obligatorisk företagshälsovård att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A271 yrkande 1 samt med avslag på motionerna 1997/98:A219, 1997/98:A221, 1997/98:A248 och 1997/98:A296 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
43. beträffande internkontroll m.m. att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A271 yrkandena 2-5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
55. beträffande redovisning av jämställdhetsperspektiv i utredning m.m. att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Fi220 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
12. Arbetsmarknaden för invandrare m.fl. (mom. 38 och 39)
Barbro Johansson (mp) anser
dels att utskottets ställningstagande i nedanstående avsnitt bort ha följande lydelse:
Arbetsmarknaden för invandrare - Nationellt språkcentrum
En vanlig invändning från arbetsgivares sida mot arbetssökande invandrare är att de saknar tillräckliga kunskaper i svenska. Vad som behövs är en attitydförändring, men det tar tid. Staten kan hjälpa till och undanröja ett av de vanliga hindren. Som sägs i motion A305 borde ett nationellt språkcentrum inrättas. Med hjälp av modern teknik skulle arbetsgivaren snabbt kunna garanteras ett felfritt skriftspråk i de texter som erfordras av den anställde. Större delen av kostnaden skulle betalas av staten som en arbetsmarknadspolitisk åtgärd, medan arbetsgivaren skulle betala en mindre del. Eftersom datakommunikation kan användas kan centret ligga nästan var som helst i landet. Utskottet ansluter sig således till motion A305.
Arbetsmarknaden för yrkesdansare
Utskottet anser, liksom Miljöpartiet i motion Kr270, att de grupper inom kultursektorn som är särskilt utsatta bör lyftas fram. Som sägs i motionen är dansarna en sådan yrkesgrupp. Yrkesskadefrekvensen är hög, arbetslösheten likaså. Dessutom är karriären mycket kort, i regel koncentrerad till åldern 21- 35 år. Detta faktum är mycket litet uppmärksammat inom dansarutbildningarna och inom dansvärldens olika arbetsmiljöer. Nästan alla dansare, i Sverige omkring 600 stycken, måste byta yrke. För att ge stöd vid yrkesbytet krävs kunskap om dansarnas särskilda behov och om vilka erfarenheter dansare med fördel kan ta med sig vid yrkesbytet. Utskottet anser liksom Miljöpartiet att man i Sverige bör inrätta ett speciellt rådgivningscentrum för dansare som står inför yrkesbyte. Centret skulle kunna erbjuda yrkesrådgivning liksom juridisk, psykologisk och ekonomisk rådgivning. Utskottet tillstyrker alltså motion Kr270 yrkande 14. Övriga i sammanhanget behandlade motioner får anses tillgodosedda med vad utskottet anfört. dels att utskottets hemställan under 38 och 39 bort ha följande lydelse:
38. beträffande arbetsmarknaden för invandrare att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A305 och med avslag på motionerna 1997/98:A217, 1997/98:A259 yrkande 20, 1997/98:A310 yrkande 17 i motsvarande del, 1997/98:A803 yrkande 10, 1997/98:A805 yrkande 5 och 1997/98:Ub810 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
39. beträffande arbetsmarknaden för yrkesdansare att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:A206, 1997/98:A255, 1997/98:- Kr269 yrkande 29, 1997/98:Kr270 yrkande 14 och 1997/98:Kr305 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
13. Flyttbidrag inom Norden m.m. (mom. 5, 11, 15 ,16, 27, 30, 38)
Dan Ericsson (kd) anser
dels att utskottets ställningstagande i nedanstående avsnitt bort ha följande lydelse:
Nordisk arbetsmarknad
att utskottets ställningstagande under rubriken Nordisk arbetsmarknad från i likhet med till och med A269 yrkande 19 bör avslås borde ha haft följande lydelse.
Utskottet delar Kristdemokraternas åsikt att i stället för att bedriva en flyttlasspolitik bör statsmakterna anlägga en regionalpolitisk helhetssyn på närings- och arbetsmarknadspolitiken. Denna syn bör också omfatta beslut om åtgärder som drabbar statlig verksamhet. Aktiva arbetsmarknads- och regionalpolitiska åtgärder som tillförsäkrar de lokala områdena och regionerna möjligheter till fortsatt sysselsättning är nödvändigt om hela Sverige skall leva. Utskottet anser därför i enlighet med vad som anförts ovan att regeringen inte bör verka för att det skall införas något utvidgat flyttbidrag i Norden. Vad utskottet har anfört bör ges regeringen till känna. Med hänsyn till det anförda tillstyrker utskottet motion A269 yrkande 19.
Beräkningssätt och utvärderingssystem vid arbetsmarknadspolitiska åtgärder
I likhet med Kristdemokraterna anser utskottet att en flexibel och lokal arbetsmarknadspolitik inte medger att man exakt kan bestämma hur många människor som ska finnas i åtgärder. I stället bör det skapas ett intervall och ett utvärderingssystem som medger en analys av kvaliteten i åtgärderna. Man bör, med andra ord, ha en helhetssyn där man avläser resultatet av åtgärderna genom att se hur många som erhåller reguljära arbeten efter att ha deltagit i en åtgärd. Med ett genomförande av Kristdemokraternas tillväxt- och företagsfrämjande förslag föreslår utskottet att intervallet vad gäller arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1998 bör bestämmas till 160 000-180 000 åtgärdsplatser. Vad utskottet har anfört bör ges regeringen till känna.
Revisorernas förslag angående undanträngningseffekter
Utformning av åtgärder
(avser den del som börjar med ?Utskottet ser? och slutar med ?yrkande 1?)
Enligt utskottets mening har revisorerna på ett förtjänstfullt sätt redogjort för läget när det gäller undanträngningseffekter av arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Enligt revisorerna bör regeringen redovisa en samlad bedömning av de arbetsmarknadspolitiska åtgärdernas undanträngningseffekter, vilket i sig är positivt. En sådan bedömning kommer dock sannolikt att dra ut på tiden eftersom regeringen först skall avvakta en analys av AMS. Emellertid kan redan nu dras slutsatser som bör medföra en ändrad inriktning av arbetsmarknadspolitiken. Av de förslag som presenterats av regeringen i 1997 års vårproposition finns det flera åtgärder som ger just undanträngnings- och inlåsningseffekter. Utskottet anser att regeringen mot bakgrund av den forskning och de analyser som redan nu finns inom området inte bör föreslå åtgärder som uppenbart leder till undanträngningseffekter. Härmed skulle motion A50 yrkande 1 väsentligen bli tillgodosedd.
Genomförande och kontroll
(avser del del som börjar med ?Utskottet delar? och slutar med ?yrkande 2?)
Av rapporten framgår att de volymmässiga krav som ställs på AMS kan leda till att kvaliteten på de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna reduceras. Enligt utskottets uppfattning finns det inget värde i sig att redovisa en stor åtgärdsvolym. AMS och Arbetsmarknadsdepartementet bör mer inrikta sig på att mäta effektiviteten av de olika åtgärderna. Man bör heller inte fastställa absoluta tal för antalet åtgärder utan i stället mer arbeta i intervall. Därmed ges flexibilitet för att kunna sätta in mer av kvalitetsåtgärder som leder till ordinarie arbeten i stället för åtgärder som innebär ett ?arbetslöshetens eget kretslopp?. Slutsatserna av den forskning och de studier som genomförts innebär enligt utskottets mening att kvaliteten i åtgärderna måste sättas före volymen. Det anförda bör ges regeringen till känna. Genom det anförda får motion A50 yrkande 2 anses bli tillgodosedd.
Revisorernas förslag angående starta-eget-bidraget
Bidragets effekter på konkurrensen
Utskottet delar revisorernas uppfattning att det är viktigt att hänsyn tas till starta-eget-bidragets eventuella konkurrenssnedvridande effekter. Man bör vara restriktiv med att ge bidrag till företag som vill etablera sig inom marknader med risk för överetablering och till företag som inriktas på på verksamheter med mycket begränsad lokal efterfrågan. Det avgörande bör därvid ur konkurrensneutralitetssynpunkt vara under hur lång tid bidraget betalas ut och marknadssituationen inom det område där bidragsmottagaren avser att etablera sig. En generell förlängning av bidragsperioden kan öka risken för konkurrenssnedvridning. Utskottet anser också att det behövs en översyn av förordningen (1984:523) angående starta-eget-bidraget med avseende på konkurrenspåverkan. Riksdagen bör göra ett uttalande till förmån för det nu anförda.
Sabbatsår/friår
Utskottet delar Kristdemokraternas förslag i motion A269 yrkande 21 att det bör införas ett s.k. sabbatsår för personer i åldern 45-55 år. En sådan åtgärd skulle ge möjlighet för många personer att komma in på en ny yrkesmässig bana samtidigt som vikariatsmöjligheten skulle minska arbetslösheten. Ett krav bör vara att företaget som beviljar ett sabbatsår måste tillsätta en vikarie och att den tjänsten skall gå till en arbetslös. Med hänsyn till det anförda tillstyrker utskottet motion A269 yrkande 21. Motionerna A208 yrkande 1-2, A205 och A281 får anses tillgodosedda genom vad utskottet har anfört.
Arbetsmarknaden för invandrare
I dag hamnar invandrarkvinnorna längst bak i kön till arbete. Trots olika bakgrund i fråga om t.ex. skäl för invandring, utbildning och socioekonomiska förhållanden räknas alla in i en och samma grupp. Många får aldrig möjlighet att visa sin kompetens för arbetsgivare. Språkkunskaper och kännedom om olika länders kulturer är en ovärderlig kunskap för t.ex. exportindustrin. Därför bör man ta fasta på förslaget i motion A805 av Rose- Marie Frebran m.fl. (kd). En särskild undersökning bör göras bland invandrarkvinnorna om specifik kompetens till nytta för exportindustrin. Därefter bör de ges utbildning om svenskt arbetsliv. Ett särskilt företagarstöd bör inrättas. dels att utskottets hemställan under 5, 11, 15, 16, 27, 30, 38 bort ha följande lydelse: 5. beträffande flyttbidrag inom Norden att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A269 yrkande 19 som sin meningger regeringen till känna vad utskottet anfört, 11. beträffande beräkningssätt och utvärderingssystem vid arbetsmarknadspolitiska åtgärder att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A269 yrkandena 8 och 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 15. beträffande arbetsmarknadspolitiska åtgärders undanträngningseffekter att riksdagen med anledning av Riksdagens revisorers förslag 1996/97:RR10 yrkande 1 och motion 1996/97:A50 yrkande 1 samt med avslag på motion 1996/97:A51 yrkandena 1 och 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 16. beträffande genomförande och kontroll att riksdagen med anledning av Riksdagens revisorers förslag 1996/97:RR10 yrkande 2 och motion 1996/97:A50 yrkande 2 samt med avslag på motion 1996/97:A51 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 27. beträffande effekter på konkurrensen att riksdagen med anledning av Riksdagens revisorers förslag 1996/97:RR11 yrkande 3 och motion 1997/98:A1 yrkande 1 samt med avslag på motion 1997/98:A2 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 30. beträffande sabbatsår/friår att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A269 yrkande 21 samt med avslag på motionerna 1997/98:A205, 1997/98:A208 yrkandena 1 och 2 samt 1997/98:A281 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 38. beträffande arbetsmarknaden för invandrare att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A805 yrkande 5 samt med avslag på motionerna 1997/98:A217, 1997/98:A259 yrkande 20, 1997/98:A305, 1997/98:A310 yrkande 17 i motsvarande del, 1997/98:A803 yrkande 10 och 1997/98:Ub810 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
C. Reservationer i fråga om anslagen för år 1998
14. Anslag på utgiftsområde 13 för år 1998 och anslag på utgiftsområde 14 för år 1998 (mom. 57, 58)
Elver Jonsson (fp) anser
dels att utskottets ställningstaganden som framgår av nedan angivna underrubriker till avsnittet A 1 Bidrag till arbetslöshetsersättningen bort ha följande lydelse:
Beträffande anslag på utgiftsområde 13 för år 1998
Inledning
I likhet med Folkpartiet förordar utskottet att det införs en allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Försäkringen skall ge den enskilde ett ekonomisk skydd när han eller hon söker en ny sysselsättning. Den skall inte utgöra någon permanent försörjning. För att betona försäkringens karaktär av omställningsförsäkring bör ersättningsrätten tidsbegränsas. Vidare anser utskottet att det statliga ansvaret för finansieringen bör minskas. Utskottet delar därför Folkpartiets ståndpunkt att egenfinansiering via avgifter för de enskilda bör ökas så att den motsvarar 25 % av arbetslöshetskassornas utbetalningar. Försäkringen blir då ett instrument för att skapa bättre förutsättningar för en ansvarsfull lönebildning. Den ökade egenfinansieringen skall för den enskilde vägas upp av sänkta egenavgifter. Vidare delar utskottet Folkpartiets syn att det skall vara arbetslinjen som skall vara den vägledande linjen inom sysselsättningspolitiken. Utskottet anser därför att de utbudsbegränsande åtgärder som införts, såsom resursarbeten osv., bör avvecklas. Utskottet återkommer till denna fråga vid den fortsatta behandlingen av respektive åtgärd.
Generationsväxling
Utskottet delar de synpunkter som framförs av Folkpartiet i motion A259 (yrk. 16) att många arbetsgivare tvekar att anställa äldre arbetslösa som inte har så många år kvar till pensionering. I dessa fall bortser arbetsgivarna från att många av dessa personer har stor erfarenhet och hög kompetens och att de troligen kommer att stanna på arbetsplatsen under en längre period. Utskottet anser i likhet med Folkpartiet att förslaget om generationsväxling är ytterligare ett ?slag? mot den äldre arbetskraften. Genom förslaget kommer denna grupp att känna sig obehövd på arbetsmarknaden. Med hänsyn till det anförda anser utskottet att förslaget bör avslås.
Resursarbete
I likhet med vad Folkpartiet framfört i motion A259 (yrk. 18 delvis) anser utskottet att denna åtgärd är defensiv och leder till en rad problem. Förändringsbenägenheten i kommunerna avtar och det finns risk för undanträgningseffekter. Utskottet anser mot denna bakgrund att åtgärden bör avvecklas.
Tillfällig avgångsersättning
Även tillfällig avgångsersättning är i likhet med generationsväxling och resursarbete en defensiv åtgärd. Utskottet delar därför Folkpartiets ståndpunkt i motion A259 (yrk. 18 delvis) att åtgärden bör avvecklas.
Medelsanvisning under anslaget A 1 Bidrag till arbetslöshetsersättning
Utskottet delar Folkpartiets förslag i motion FiA510 (yrk. 2) att anslaget bör kunna reduceras med 14,7 miljarder kronor jämfört med regeringens förslag. Denna besparing uppnås i första hand genom de ökade egenavgifterna i arbetslöshetsförsäkringen. Förändringen av egenavgifterna innebär en besparing motsvarande 10 miljarder kronor. Vidare uppnås besparingar genom att man inte avsätter medel till åtgärderna generationsväxling, resursarbete, tillfällig avgångsersättning och offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa (OTA). Utskottet ställer sig därför bakom Folkpartiets förslag till anslag i denna del som framgår av bilaga 1.
Offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa (OTA)
Utskottet anser liksom Folkpartiet i motion A259 offentliga tillfälliga arbeten inte är någon bra lösning för de äldre arbetslösa. De äldre får känna att de inte är behövda på arbetsmarknaden. Risken är dessutom stor att ordinarie arbeten i den offentliga sektorn trängs undan. Dessa äldre personer har ofta stor erfarenhet och kompetens som kan vara bra för många arbetsgivare att få del av. Utskottet ansluter sig till Folkpartiets förslag att åtgärden OTA avvecklas. Det innebär att motion A259 yrkande 18 delvis tillstyrks, liksom övriga motioner med motsvarande förslag.
Beträffande anslag på utgiftsområde 14 för år 1998
Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader
Som Folkpartiet påpekat i motion A259 (yrk. 26 delvis) har regeringen under ett flertal år föreslagit att det skall tillföras medel till anslaget för tillfälliga personalförstärkningar på arbetsförmedlingarna. Riksdagen har beslutat i enlighet med dessa förslag. Någon uppföljning av hur dessa medel har använts har inte gjorts. Utskottet delar därför Folkpartiets ståndpunkt att det inte bör tillföras några ytterligare medel innan en sådan uppföljning genomförts. Med hänsyn till det anförda biträder utskottet partiets förslag och avstyrker regeringens förslag i denna del.
Kommunal utvecklingsgaranti
Utskottet delar Folkpartiets uppfattning att den nya åtgärden reser en del frågetecken både vad gäller finansiering och s.k. rundgång. När det gäller finansieringen innebär regeringens förslag att det kommer att finnas flera olika ersättningsformer för vilka kommunerna i vissa fall kommer att erhålla ersättning från staten. När det sedan gäller den s.k. rundgången kan utskottet konstatera att den kommer att uppkomma genom att arbetsförmedlingarna har ansvaret för ungdomarna under 100 dagar. Sedan övergår ansvaret till kommunerna. Kommunernas ansvar kan sträcka sig upp till ett år. Därefter återgår ansvaret till arbetsförmedlingarna som ansvarar under 100 dagar innan det är dags för kommunerna igen. Med hänsyn till det anförda biträder utskottet Folkpartiets krav i motion A259 (yrk. 19) att regeringen noga bör följa och utvärdera åtgärden. Motion A310 (yrk. 18 delvis) får anses tillgodosedd genom vad utskottet har anfört.
Arbetsmarknadsutbildning
I likhet med vad Folkpartiet anfört i motion A259 (yrk. 11) anser utskottet att arbesmarknadsutbildningen i alltför hög grad har varit anpassad till gårdagens arbetsmarknad. Visserligen har det skett en viss förändring i den meningen att man numera i allt högre grad försöker anpassa utbildningen till den enskildes behov och kraven på arbetsmarknaden. Enligt utskottets mening är det viktigt att detta förändringsarbete intensifieras. Vidare är det väsentligt att antalet personer i utbildningar minskas samtidigt som kvaliteten på utbildningarna höjs. En sådan förändring kommer att leda till fler arbeten.
Arbetsmarknaden för kvinnor (Avser avsnittet Arbetsmarknaden för kvinnor i den del det avser kvinnors företagande)
Fler kvinnor måste ges möjligheter att starta företag. År 1996 beslutade riksdagen att införa möjligheter för kvinnor att få förlängt starta - eget- bidrag. Stödet riktar sig främst till kvinnor som tidigare arbetat i offentlig sektor och som är långtidsarbetslösa. Utskottet anser emellertid att även kvinnor med bakgrund i t.ex. näringslivet har en utmärkt kompetens som måste tas till vara. Stöd till kvinnor som startar eget företag bör därför kunna ges till alla kvinnor som är långtidsarbetslösa. Stödet bör utformas på ett sådant sätt att man tar vara på och lyssnar på kvinnors förutsättningar och krav. Utskottet ställer sig mot den bakgrunden bakom vad som anförts i motion A259 yrkande 22.
Medelsanvisning under anslaget A2
Arbetmarknadspolitiken är en viktig del för att komma till rätta med arbetslösheten. Utskottet delar emellertid Folkpartiets ståndpunkt i motion A259 att den traditionella arbetsmarknadspolitiken bör få ett mindre anslag för budgetåret 1998. Genom en kraftfull decentralisering och avbyråkratisering, ett nära samarbete med andra aktörer som kommuner och näringslivsorganisationer, en upphandling på en konkurrensmarknad av fler delar av verksamheten än i dag och en strävan efter att där det är möjligt och lämpligt välja billigare åtgärder framför dyrare kan man uppnå ytterligare besparingar. Några volymmål bör inte heller ställas upp. Antalet personer i utbildningar bör minskas och kvaliteten på utbildningarna höjas. Utskottet delar Folkpartiets syn att man genom dessa förändringar kan spara ca 7 miljarder på anslaget under år 1998 jämfört med regeringens förslag. Utskottet biträder därför anslagsyrkandet som framställs i motion A259 (yrk. 26 delvis) och som framgår av bilaga 1. Vad utskottet har anfört ovan bör ges regeringen till känna.
Starta-eget-bidraget
Utskottet konstaterar att regeringen föreslår att invandrare skall kunna få förlängt starta-eget-bidrag i upp till tolv månader. Utskottet kan instämma med Folkpartiet i motion A259 att denna åtgärd knappast är lösningen på de problem som invandrare har på arbetsmarknaden. Utskottet är berett att acceptera åtgärden på prov under ett år. Därefter bör den, som föreslås av Folkpartiet, utvärderas. Detta bör ges regeringen till känna. Utskottet tillstyrker därmed motion A259 yrkande 21.
Medelsanvisning på anslaget A 3 Särskilda åtgärder för arbetshandikappade
Utskottet anser att det är viktigt att de arbetshandikappade får det stöd som de behöver. Utskottet återkommer i detta sammanhang till vad som tidigare anförts om att såväl lönebidragsanställningar som anställningar vid Samhall är billiga jämfört med alternativen arbetslöshet eller förtidspensionering. Utskottet delar därför Folkpartiet liberalernas uppfattning att anslaget A 3 bör tillföras ytterligare 200 miljoner kronor utöver vad regeringen har föreslagit. Utskottet biträder motionen A259 yrkande 26 delvis. Utskottet kan dock inte ställa sig bakom motionerna A310 yrkandena 30 och 38, A309 yrkandena 3 och 4 och A269 yrkande 33.
Samhall, anslaget B 6
I budgetpropositionen betonar regeringen vikten av att fler människor inom de svagaste grupperna på arbetsmarknaden får del av de statliga insatserna på det arbetsmarknadspolitiska området så att de kan få och behålla ett arbete. Utskottet anser att det mot den bakgrunden är svårt att förstå varför regeringen inför år 1998 ytterligare vill öka resultatförbättringskraven på Samhall. Tvärtom bör Samhall kompenseras för de anställdas löneutveckling. Utskottet delar därför den uppfattning som kommer till uttryck i motion A259 yrkande 26 delvis och A212 yrkande 1 att anslaget B 6 bör tillföras ytterligare 50 miljoner kronor för att Samhall skall kunna bibehålla ett oförändrat antal arbetstillfällen. Vidare bör riksdagen som sin mening ge regeringen tillkänna att Samhall på sikt bör beredas möjligheter att tillskapa nya arbetstillfällen så som föreslagits i motion A212 yrkande 2. Utskottet biträder således förslagen motionerna A259 yrkande 26 delvis, och A212 yrkande 1 och 2. Utskottet kan dock inte ställa sig bakom motionerna A310 yrkandena 31, 32 och 38, A309 yrkandena 3 och 4 och A269 yrkande 33 delvis.
dels att utskottets hemställan under 57 bort ha följande lydelse: 57. beträffande anslag på utgiftsområde 13 för år 1998 att riksdagen a)=utskottet b) med bifall till motion 1997/98:A259 yrkande 16 avslår regeringens förslag om generationsväxling, c)=utskottet d) med bifall till motion 1997/98:Fi510 yrkande 2 anvisar medel enligt vad som framgår av bilaga 1,
dels med anledning av motion 1997/98:A259 yrkande 18 i motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om resursarbete, dels med anledning av motion 1997/98:A259 yrkande 18 i motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört tillfällig avgångsersättning, dels med anledning av motion 1997/98:A259 yrkande 18 i motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om Offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa (OTA),
dels avslår övriga i bilaga 3 upptagna motionsyrkanden.
dels att utskottets hemställan under 58 bort ha följande lydelse: 58. beträffande anslag på utgiftsområde 14 för år 1998 att riksdagen med anledning av
a-c)=utskottet
d, e) dels med anledning av motion 1997/98:A259 yrkande 19 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om kommunal utvecklingsgaranti,
f-r)=utskottet
s) dels med bifall till motion 1997/98:A259 yrkande 26 anvisar medel enligt vad som framgår av bilaga 1,
dels med anledning av motion 1997/98:A259 yrkande 11 som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts om arbetmarknadsutbildning dels med anledning av motion A1997/98:A259 yrkande 22 som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts om stöd för kvinnors företagande, dels med anledning av motion 1997/98:A259 yrkande 21 som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts om starta-eget-bidraget, dels med anledning av motion 1997/98:A259 yrkande 26 i motsvarande del ger regeringen till känna vad som anförts om medelsanvisning på anslaget A 3, dels med anledning av motionerna 1997/98:A259 yrkande 26 i motsvarande del och A1997/98:A212 yrkandena 1 och 2 ger regeringen till känna vad som anförts om Samhall, anslaget B 6, dels avslår övriga i bilaga 3 upptagna motionsyrkanden,
15. Allmän inriktning av politiken m.m. (mom. 1, 3, 30, 31, 46, 57 och 58) Barbro Johansson (mp) anser dels att utskottet ställningstagande under nedanstående avsnitt bort ha följande lydelse:
Allmän inriktning på politiken
Utskottet delar Miljöpartiets ståndpunkt att problemen på arbetsmarknaden inte bara kan lösas genom ökad ekonomisk tillväxt. Arbetsmarknaden förändras och den kommer att se helt annorlunda ut i framtiden. För att komma till rätta med arbetslösheten krävs att sysselsättningen ökar. Enligt utskottets mening är den enskilt viktigaste åtgärden för att öka sysselsättningen att förkorta arbetstiden. Genom en generell sänkning av arbetstiden kommer fler att få arbeten. Utskottet instämmer därför i Miljöpartiets krav att en förkortning av arbetstiden till 35 timmar per vecka bör genomföras fram till sekelskiftet. Förändringen bör genomföras genom en kombination av lagstiftning och kollektivavtal. Utöver den föreslagna arbetstidsförkortningen krävs ytterligare åtgärder för att förbättra sysselsättningen. Utskottet instämmer i Miljöpartiets förslag att det krävs åtgärder för att stärka de små och medelstora företagens konkurrensmöjligheter. Särskilt angeläget är det att se till att dessa företag har en god riskkapitalförsörjning och att skattereglerna anpassas för deras verksamhet. Utskottet anser vidare att det är nödvändigt med en ekologisk omställning till ett kretsloppssamhälle för att Sverige på sikt skall kunna bevara och förstärka sin internationella konkurrenskraft. Genom en sådan omställning kan de framtida arbetena tryggas. En skatteväxling som innebär höjda skatter på energi- och naturresursförbrukning och minskade skatter på arbete måste genomföras. Genom att öka de ekonomiska ramarna för kommuner och landsting på det sätt som Miljöpartiet föreslår ökar tjänsteutbudet och därmed sysselsättningen. En sådan ökning av de ekonomiska ramarna för kommunsektorn kan leda till att 15 000 arbetstillfällen räddas fram till år 2000. Utskottet anser att de nuvarande ersättningssystemen vid arbetslöshet, ohälsa och utbildning måste samordnas och delvis slås ihop. Därigenom undviks den nuvarande splittringen i ersättningssystemen. Kvalifikationskraven för att erhålla arbetslöshetsersättning måste mildras. Även ersättningsnivån bör höjas. För låginkomsttagare bör ersättningen vara 85 % av tidigare inkomst. Denna höjning kan finansieras genom successivt lägre procentuell ersättning vid högre inkomster, s.k. brutet tak. En bortre gräns för ersättningsrätten kan enligt utskottets mening endast accepteras om det klart framgår vad som skall komma därefter. Utskottet instämmer därför i Miljöpartiets förslag om att det efter ersättningsperiodens utgång skall utgå i form av ett grundskydd som är lika för alla och som ligger på en nivå som ungefär motsvarar grundskyddet i förtidspensioneringen inklusive bostadstillägg. Arbetsrätten måste också reformeras. Möjligheten till visstidsanställning vid arbetsanhopning bör förlängas från sex månader till ett år. I företag med högst tio anställda bör det vara möjligt att undanta två anställda från turordningsreglerna. Blockadåtgärd för att teckna kollektivavtal mot enmans- och familjeföretag utan utomstående anställda skall förbjudas. Utskottet delar Miljöpartiets ståndpunkt att det övergripande målet måste vara att få ned den totala arbetslösheten till en rimlig nivå. Målet att halvera den öppna arbetslösheten är enligt utskottets mening inte tillräckligt. Även antalet personer som är beroende av arbetsmarknadspolitiska åtgärder måste på sikt minskas. Utskottet anser därför att det av riksdagen beslutade målet om en halvering av den öppna arbetslösheten till 4 % år 2000 bör kompletteras med ett mål för den totala arbetslösheten, dvs. inklusive personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Målet bör vara att den totala arbetslösheten skall uppgå till högst 7 % år 2000. När det sedan gäller arbetsmarknadspolitiken instämmer utskottet i Miljöpartiets ståndpunkt att den måste förnyas. En total omorganisation av arbetsmarknadspolitiken på lokal nivå med en sammanslagning av arbetsförmedling, försäkringskassa och delar av kommunens socialtjänst behövs. Som framgår av en studie gjord av Arbetslivscentrum är minst 25 % av alla tillsvidareanställda missnöjda med sitt arbete. I denna grupp finns det många arbetstagare som skulle vilja byta anställning men som inte vågar det. En annan studie, som också är gjord av Arbetslivscentrum, visar att över 70 % av arbetskraften upplever att fast anställning är den största sociala tryggheten. Utskottet delar därför den synpunkt som framförs av Barbro Johansson m.fl. (mp) i motion A214 (yrk. 2 och 4) att människor vill få del av den ökade frihet och möjlighet till utveckling som den flexibla arbetsmarknaden ger. För att den enskilde skall våga detta krävs att trygghetssystemen i betydligt större utsträckning följer personen och inte anställningen. Utskottet delar därför motionärernas förslag att man bör utreda vilka inlåsningseffekter som i dag råder på arbetsmarknaden. Vidare instämmer utskottet i förslaget att trygghetssystemen bättre måste anpassas till en flexibel arbetsmarknad. Detta bör ges regeringen till känna. Med hänsyn till det anförda tillstyrker utskottet motionerna A214 (yrk. 2 och 4), A256 (yrk. 1) och N311 (yrk. 7) samt avstyrker motionerna A213 (yrk. 1 och 2), A230 (yrk. 1, 5 och 6), A232, A244, A259 (yrk. 1-10 och 25), A264 (yrk. 1), A269 (yrk. 1-6 och 31), A299 (yrk. 1 och 2), A310 (yrk. 1och 2), A314 (yrk. 1 och 6), A415 (yrk. 1 och 2), A806 (yrk. 11), Fi205 (yrk. 16-19), N217 (yrk. 3), Sf305 (yrk. 12) och Sk321 (yrk. 12) avstyrks i den mån de inte kan anses tillgodosedda genom vad utskottet anfört.
Andra övergripande frågor som rör arbetsmarknadspolitiken
Utskottet anser i likhet med Thomas Julin m.fl. (mp) i motion A298 att nedskärningarna inom den offentliga sektorn har lett till att människor har tvingats att lämna viktiga samhällsarbeten inom kommuner och landsting. Detta har i sin tur lett till ökade kostnader för arbetslöshetsersättningen. Staten har således tvingats att genom stora ekonomiska insatser betala för den arbetslöshet som den själv skapat. Enligt utskottets mening är det bättre om dessa medel överförs till kommuner och landsting för att där skapa riktiga arbeten. Med hänsyn till det anförda tillstyrker utskottet motion A298. Motion A242 avstyrks i den mån den inte kan anses tillgodosedd genom vad utskottet anfört.
Sabbatsår/friår
Utskottet anser att det är viktigt att människor skall kunna ta ledigt ett år för att t.ex. studera, vara hemma med barnen och göra en resa. Under ledigheten får en arbetslös arbete vilket minskar statens kostnader för arbetslöshetsersättning. Utskottet ställer sig därför bakom motion A208 (yrk. 1 och 2) om att ett sabbatsår bör införas i syfte att bl.a. minska arbetslösheten i Sverige. Ersättningsnivån skall vara 85 % av den ersättning som skulle ha utgått i arbetslöshetsersättning. Med hänsyn till det anförda tillstyrker utskottet motion A208 (yrk. 1 och 2). Övriga i sammanhanget upptagna motioner får anses tillgodosedda genom vad utskottet anfört. De bör därför avslås.
Arbetsmarknaden för kvinnor (Avsnittet Arbetsmarknaden för kvinnor i den del det avser riktade satsningar på kvinnor)
I den ekonomiska krisens spår har kvinnor fått det allt svårare att erhålla sådant lönearbete som ger möjlighet till faktiskt ekonomiskt oberoende. Kvinnor utför alltjämt mer obetalt omsorgsarbete än vad män gör. Eftersom vår nuvarande arbetsmarknad är könssegregerad är kvinnor i högre grad än män beroende av att den offentliga sektorn är ordentligt utbyggd. Utskottet anser att det är viktigt att gynna denna sektor för att undvika hög arbetslöshet bland kvinnor. Utskottet anser att motion A804 yrkande 5 bör bifallas. Utskottet ställer sig inte bakom motionerna A273 yrkande 2 och A803 yrkande 5 i den mån de inte kan anses tillgodosedda med vad utskottet anfört.
Högtalarutbildning (Avsnittet Arbetsmiljö i den del det avser utbildning för den som sköter högtalare)
Vad gäller motion So259 yrkande 2 om ljudnivån vi olika musikevenemang vill utskottet anföra följande. Med den moderna ljudtekniken kan det förekomma ljudtoppar på 130-140 dB vid pop- eller rockkonserter. Även på diskotek och i andra musiksammanhang framförs musik i höga ljudnivåer. Flera studier har visat att ljudnivån höjs successivt vid en konsert eller diskoteksafton. Utskottet delar den uppfattning som kommer till uttryck i motionen att det är viktigt att skydda våra ungdomar från det livslånga lidande som en hörselskada innebär. Utskottet anser därför att de personer som sköter eller har ansvaret för musikanläggningar och arrangörer av musikevenemang skall ha genomgått en kurs i hur man sköter högtalare. Utskottet tillstyrker motion So259 yrkande 2.
dels att utskottets hemställan under 1, 3, 30, 31, 46 bort ha följande lydelse: 1. beträffande allmän inriktning av politiken att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:A214 yrkandena 2 och 4, 1997/98:A256 yrkande 1 och 1997/98:N311 yrkande 7 samt med avslag på motionerna 1997/98:A213 yrkandena 1 och 2, 1997/98:A230 yrkandena 4-6, 1997/98:A244, 1997/98:A258, 1997/98:A259 yrkandena 1-10 och 25, 1997/98:A264 yrkande 1, 1997/98:A269 yrkandena 1-6 och 31, 1997/98:A299 yrkandena 1 och 2, 1997/98:A310 yrkandena 1 och 2, 1997/98:A314 yrkandena 1 och 6, 1997/98:A415 yrkandena 1 och 2, 1997/98:A806 yrkande 11, 1997/98:Fi205 yrkandena 16-19, 1997/98:N217 yrkande 3, 1997/98:Sf305 yrkande 12 samt 1997/98:Sk321 yrkande 12 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. beträffande andra övergripande frågor rörande arbetsmarknadspolitiken att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A298 och med avslag på motion 1997/98:A242 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
30. beträffande sabbatsår/friår att riksdagen med anledning av av motion 1997/98:A208 yrkandena 1 och 2 och med avslag på motionerna 1997/98:A205, 1997/98:A269 yrkande 21 samt 1997/98:A281 som sin mening ger regeringentill känna vad utskottet anfört,
31. beträffande riktade satsningar på kvinnor i arbetsmarknadspolitiken
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A804 yrkande 5 samt med avslag på motionerna 1997/98:A273 yrkande 2 och 1997/98:A803 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
46. beträffande högtalarutbildning att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So259 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Anslag på utgiftsområde 13 för år 1998
Inledning
Ersättningsnivåerna i arbetslöshetsförsäkringen bör höjas. Utskottet anser i likhet med Miljöpartiet i motion A309 att ersättningen i arbetslöshetsförsäkringen bör höjas till 85 % för inkomster upp till 4,2 basbelopp och för inkomstdelar däröver med 40 %. Vidare bör den lägsta ersättningsnivån i försäkringen, grundbeloppet, höjas till 246 kr per dag. En enhetlig högsta ersättningsnivå, s.k. tak, bör enligt utskottets uppfattning införas i sjuk-, föräldra- och arbetslöshetsförsäkringarna. Utskottet, som här instämmer i motion A309 (yrk. 7) från Miljöpartiet, anser att taket bör motsvara en inkomstnivå på 6,5 basbelopp eller 619 kr per dag år 1998. För arbetslöshetsförsäkringens del innebär detta en höjning, eftersom det nuvarande ersättningstaket, 580 kr per dag, uppnås redan vid inkomster på ca 5,3 basbelopp. Det är viktigt att de allmänna försäkringarna blir så heltäckande som möjligt och att färre personer än i dag utestängs genom de kvalifikationsregler som ställs upp för de olika försäkringarna. Utskottet delar Miljöpartiets uppfattning att kvalifikationstiden för ersättning från arbetslöshetskassa bör sänkas från dagens gräns på sex månaders arbete till fyra månader. Med hänsyn till det anförda biträder utskottet motion A309 yrkandena 7-10.
Generationsväxling
Regeringens förslag om generationsväxling är enligt utskottets uppfattning ett kortsiktigt och illa genomtänkt förslag. Utskottet instämmer här i de invändningar mot förslaget som redovisas i Miljöpartiets motion A309. Möjligheterna att fuska med övertagandevillkoret är stora, särskilt i företag av sådan storlek att man till följd av den normala personalomsättningen mer regelmässigt anställer ungdomar. Förslaget om generationsväxling är vidare förknippat med stora orättvisor. Generationsväxlingen kan i likhet med den tillfälliga avgångsersättningen ses som en sämre variant av arbetstidsförkortning där vissa personer får en arbetstidsförkortning på 100 % medan flertalet inte får någon förkortning alls. Den långsiktiga försörjningsbördan till följd av åtagandena i samband med generationsväxling blir betydande. En långt bättre lösning än generationsväxling, både mänskligt och ekonomiskt, är att genomföra en måttlig förkortning av arbetstiden för alla arbetande. Då får fler arbete och fler än i dag orkar förvärvsarbeta fram till pensionsåldern. Utskottet avvisar i likhet med Miljöpartiet regeringens förslag till generationsväxling. Med hänsyn till det anförda biträder utskottet motion A309 yrk. 12 och 13, och övriga i sammanhanget upptagna motioner avstyrks.
Offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa (OTA)
Utskottet instämmer med Miljöpartiet i motion A309. OTA är ingen bra arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Det är många gånger inhumant att mer eller mindre tvinga på en individ en sådan åtgärd om utsikten att få arbete är mycket liten. Utskottet ansluter sig därför till Miljöpartiets förslag att åtgärden skall upphöra vid årsskiftet 1997/98. De som redan har påbörjat en åtgärd bör dock få fortsätta tiden ut, om de så önskar. Detta innebär att motion A309 yrkande 11 tillstyrks.
Resursarbete
Arbetsmarknadspolitiken har på senare år kännetecknats av en rad tillfälliga och mindre väl genomtänkta arbetsmarknadspolitiska åtgärder. En av dessa åtgärder är resursarbete. Det kommer, som Miljöpartiet konstaterar i motion Fi219 (yrk. 13), i längden att vara omöjligt att skilja deltagare i resursarbete från den reguljärt anställda personalen. Risken för övervältrings- och inlåsningseffekter är betydande. Utskottet instämmer i Miljöpartiets uppfattning att åtgärden resursarbete bör avskaffas. I stället bör politiken inriktas på att möjliggöra fler permanenta anställningar hos kommuner och landsting. Det anförda innebär att motion Fi219 biträds.
Medelsanvisning på anslaget A 1 Bidrag till arbetslöshetsersättning
Utskottet delar Miljöpartiets uppfattning att regeringens bedömning av utvecklingen av den öppna arbetslösheten är för optimistisk. Detta innebär att kostnaderna för anslaget kommer att öka med 1,5 respektive 3 miljarder kronor för åren 1999 och 2000. För att uppnå en rejäl besparing krävs att arbetslösheten går ned ordentligt vilket bara kan åstadkommas genom en arbetstidsförkortning. Genom den arbetstidsförkortning som Miljöpartiet föreslår minskar bruttoutgifterna på anslaget med 5,1 miljarder kronor. Genom de föreslagna förändringarna vad gäller ersättningsnivåer och kvalificeringsregler ökar bruttoutgifterna med 1,4 miljarder kronor. Till detta kommer besparingar på grund av att åtgärden offentliga arbeten för äldre arbetslösa (OTA) föreslås bli avskaffad och att förslaget om generationsväxling avstyrks. Sammantaget anser utskottet att anslaget för budgetåret 1998 bör reduceras med 3,9 miljarder kronor. För åren 1999 och 2000 beräknar utskottet att utgiftsbehovet minskar med 9 respektive 7,7 miljarder kronor. Med hänsyn till det anförda biträder utskottet motion A309 (yrk. 1 och 2) samt avstyrker övriga i sammanhanget upptagna motioner.
Anslag för budgetåret 1998 utgiftsområde 14
Medelsanvisning på anslaget A 1
I likhet med Miljöpartiet anser utskottet att arbetsförmedlingar och försäkringskassor på lokal nivå måste slås samman och kommunaliseras. Arbetsmarknadsverket skall behållas som ett organ för centrala statliga uppgifter. Verket bör emellertid bantas kraftigt. Genom sammanslagningar av verksamheterna på lokal nivå kommer de administrativa kostnaderna på sikt att avsevärt minska. Utskottet delar därför Miljöpartiets åsikt att kostnadsbesparingarna på anslaget bör uppgå till ca 180 miljoner kronor år 2000. Detta bör ges regeringen till känna.
Ungdomssatsning - Kommunal utvecklingsgaranti
Enligt utskottets mening är det fel att införa en lagstiftning som bara riktar sig till en viss åldersgrupp på arbetsmarknaden. Risken med en sådan lagstiftning är att den kan få motsatt verkan och att den bl.a. bidrar till inlåsningseffekter. Utskottet delar därför Miljöpartiets krav att förslaget bör avslås.
Medelsanvisning på anslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
Utskottet anser i likhet med Miljöpartiet att anslaget bör minskas med hänsyn till förslagen om sänkt arbetstid och ökade ekonomiska ramar för kommunerna som båda kommer att leda till lägre arbetslöshet. Vidare innebär ökningen av anslaget till Samhall A en motsvarande minskning av det nu aktuella anslaget. Dessa förändringar innebär att det totala anslagsbehovet kan minskas jämfört med regeringens förslag med 2 100 miljoner kronor för år 1998, 9 330 miljoner kronor för år 1999 och 20 848 miljoner kronor för år 2000. Med hänsyn till det anförda biträder utskottet Miljöpartiets förslag i motion A309 yrkandena 3 och 4 till medelsanvisning och avstyrker regeringens förslag i denna del.
Medelsanvisning på anslaget A 3
Utskottet anser i likhet med Miljöpartiet att anslaget A 3 bör tillföras ytterligare 200 miljoner kronor för budgetåren 1998-2000. Ett sådant tillskott till anslaget skulle möjliggöra ett bibehållande av antalet lönebidragsanställningar hos allmännyttiga organisationer. Utskottet anser därför att motion A309 yrkandena 3 delvis och 4 delvis bör bifallas. Utskottet kan däremot inte ställa sig bakom vad som föreslagits i motionerna A259 yrkande 26 delvis, A310 yrkandena 30 och 38 och A269 yrkande 33 i den mån de inte kan anses tillgodosedda med vad utskottet anfört.
Samhall
Utskottet delar Miljöpartiets uppfattning att anslaget B 6 Samhall bör tillföras ytterligare 100 miljoner kronor för budgetåren 1998-2000. Genom ett sådant tillskott kan alltför kraftiga nedskärningar i Samhalls verksamhetsområde undvikas. Utskottet anser därför att Miljöpartiets motion A309 yrkandena 3 och 4 delvis, bör bifallas. Utskottet kan däremot inte ställa sig bakom motionerna A259 yrkande 26 delvis, A269 yrkande 33 delvis A310 yrkandena 31,32 och 38 delvis, och A212 yrkande och 2 i den mån de inte kan anses tillgodosedda med vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 57 bort ha följande lydelse: 57. beträffande anslag på utgiftsområde 13 för år 1998 att riksdagen a)=utskottet b) med anledning av motion 1997/98:A309 yrkandena 12 och 13 som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts om generationsväxling, c)=utskottet d) med bifall till motion 1997/98:A309 yrkandena 1 och 2 i motsvarande delar anvisar medel enligt vad som framgår av bilaga 1,
dels med anledning av motion 1997/98:A309 yrkandena 7-10 som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts om ersättningsnivåer i arbetslöshetsförsäkringen,
dels med anledning av motion 1997/98:Fi219 yrkande 13 sin mening ger regeringen till känna vad som anförts om resursarbete, dels med anledning av motionerna 1997/98:A259 yrkande 18 i motsvarande del, 1997/98:A269 yrkandena 22 och 24 samt 1997/98:A309 yrkande 11 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa, dels med anledning av motion 1997/98:A309 yrkandena 3 och 4, båda i motsvarande delar, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om medelsanvisning på anslaget A3, dels med anledning av motion 1997/98:A309 yrkandena 3 och 4, båda i motsvarande delar, som sin mening ger regeriengen till känna vad som anförts om Samhall,
dels avslår övriga i bilaga 3 upptagna motionsyrkanden,
dels att utskottets hemställan under 58 bort ha följande lydelse: 58. beträffande anslag på utgiftsområde 14 för år 1998 att riksdagen a-c)=utskottet
d,e) med bifall till motion 1997/98:A309 yrkandena 14 och 15 avslår regeringens förslag om kommunal utvecklingsgaranti, f-r)=utskottet
s) med bifall till motion 1997/98:A309 yrkandena 3 och 4 i motsvarande delar anvisar medel enligt vad som framgår av bilaga 1,
dels med anledning av motion 1997/98:A309 yrkande 4 i motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader,
dels avslår övriga i bilaga 3 upptagna motionsyrkanden,
D. Gemensamma särskilda yttranden
Arbetsmarknadsresurser för olika ändamål - Nordiskt akvarellmuseum
Elver Jonsson (fp), Kent Olsson (m), Elving Andersson (c), Barbro Johansson (mp) och Dan Ericsson (kd) anför:
Frågan om arbetsmarknadspolitiska medel för att finansiera projektet Nordiskt Akvarellmuseum har aktualiserats i kommittémotionen Kr211 av Marianne Andersson m.fl. (c) och i motion A225 av Marianne Carlström m.fl. (s). Nordiskt Akvarellmuseum är ett gott exempel på hur ett bra kulturprojekt kan arbetas fram av en ideell organisation och med lokalt engagemang. Museet, som blir det första i sitt slag i Norden och Europa, har betydelse på såväl det kulturpolitiska, det näringspolitiska som det sysselsättningspolitiska planet. Projektet är väl förankrat lokalt och regionalt. Länsarbetsnämnden och det lokala och regionala närings- och föreningslivet har säkrat mer än hälften av det erforderliga investeringskapitalet. Byggstart är planerad till våren 1998. Investeringen är kostnadsberäknad till 45 miljoner kronor, varav 32 miljoner kronor är säkrade. Boverket kan inte skjuta till resterande medel på grund av att anslaget till icke statliga kulturlokaler har minskat. Normalt beslutar inte riksdagen om specialdestinering av arbetsmarknadspolitiska medel till enskilda projekt. Nordiskt Akvarellmuseum är dock ett så unikt projekt, med stort värde ur såväl kulturpolitisk, regionalpolitisk som arbetsmarknadspolitisk utgångspunkt att det i detta fall är motiverat att frångå gängse ordning. Vi anser att arbetsmarknadspolitiska resurser bör tillföras detta projekt på motsvarande sätt som sådana medel, enligt vad som anges i propositionen, kommer att satsas på renovering av kyrkor, prästgårdar och församlingshem inom svenska kyrkan. Det är i båda fallen fråga om satsningar som kan ge goda sysselsättningseffekter. Vi förutsätter att regeringen tar fasta på det anförda.
Arbetsmarknadsresurser för olika ändamål - De fria trossamfundens lokalbyggande
Elver Jonsson (fp) och Dan Ericsson (kd) anför:
Stödet till de fria trossamfunden har minskat under 1990-talet som följd av påfrestningarna på statens ekonomi. Utvecklingen av de s.k. lokalbidragen inger oro. Under de senaste budgetåren har neddragningarna kompenserats genom extra sysselsättningsmedel. Det återstående byggbehovet är fortfarande stort. Det förefaller därför mindre väl underbyggt att avsluta insatserna med arbetsmarknadspolitiska medel. Därför finns det anledning att i betydande utsträckning fullfölja de tidigare årens insatser med arbetsmarknadspolitiska medel. Inte minst med hänsyn till den överenskommelse som regeringen ingått med Svenska kyrkan om ett sysselsättningsprogram för de närmaste åren bör regeringen även ställa arbetsmarknadspolitiska resurser till förfogande för de fria trossamfundens lokalbyggande på motsvarande sätt som under den föregående treårsperioden.
E. Övriga särskilda yttranden
Moderaternas särskilda yttrande i anslagsfrågorna
Per Unckel, Kent Olsson, Patrik Norinder och Christel Anderberg (alla m) anför:
Den 20 november 1997 beslutade riksdagens majoritet bestående av socialdemokrater och centerpartister att fastställa ekonomiska ramar för de olika utgiftsområdena i den statliga budgeten och att göra en beräkning av statens inkomster avseende 1998. Samtidigt beslutades en preliminär fördelning av statens utgifter på utgiftsområden för budgetåren 1999 och 2000. Moderata samlingspartiet har i parti- och kommittémotioner förordat en annan inriktning av den ekonomiska politiken och budgetpolitiken. Våra förslag syftar till att skapa förutsättningar för ett ekonomiskt, kulturellt och socialt växande Sverige. Genom en större enskild sektor och ett starkare civilt samhälle kan både företag och människor växa. Massarbetslösheten kan steg för steg pressas tillbaka samtidigt som den sociala tryggheten också i andra bemärkelser kan öka genom att hushållen får en större ekonomisk självständighet. Vi har föreslagit en långtgående växling från subventioner och bidrag till omfattande skattesänkningar för alla, främst låg- och medelinkomsttagare. Samtidigt värnar vi de människor som är i störst behov av gemensamma insatser och som har små eller inga möjligheter att påverka sin egen situation. Vi slår också fast att det allmänna skall tillföras resurser för att på ett tillfredsställande sätt kunna genomföra de uppgifter som måste vara gemensamma. När riksdagens majoritet nu genom riksdagsbeslutet den 20 november om ramar för de olika utgiftsområdena valt en annan inriktning av politiken, deltar vi inte i det nu aktuella beslutet om anslagsfördelning inom utgiftsområdena 13 och 14. Vi har följt upp våra parti- och kommittémotioner i de delar dessa inte är anslagspåverkande. Bland annat har vi en gemensam reservation med Folkpartiet och Kristdemokraterna när det gäller den allmänna inriktningen av politiken. I detta yttrande redovisar vi den övriga delen av vår politik som rör arbetsmarknadspolitiken och utgiftsområdena 13 och 14. De synpunkter som vi nedan redovisar i vårt särskilda yttrande följer i huvudsak utskottsbetänkandets disposition.
Den allmänna inriktningen på politiken
Utöver vad som anförts i den gemensamma reservationen vill vi moderater anföra följande. Enligt vår uppfattning behövs det nya regler på arbetsmarknaden som ger största möjliga utrymme för nya anställningsformer och som samtidigt stärker den enskildes ställning på marknaden. En utgångspunkt vid tillskapandet av dessa regler måste vara att den enskilde genom eget avtal skall kunna förfoga över lönen och andra till anställningen knutna villkor. Endast det grundläggande skyddet för arbetstagaren skall regleras genom lag. Vi föreslår att den nya lagstiftningen skall träda i kraft den 1 januari 2000 men att beslutet om införandet av den fattas senast den 1 januari 1999. Denna konstruktion innebär att det under den mellanliggande tiden, från tidpunkten för beslutet till dess att lagen träder i kraft, ges möjlighet att anpassa gällande avtal till den nya ordningen. Vi föreslår vidare att det med omedelbar verkan införs en möjlighet för löntagare och arbetsgivare att vid nyanställning välja andra samverkansformer än dem som anges i den arbetsrättsliga lagstiftningen. Detta kan uppnås genom att endast indispositiva delar av anställningsskyddslagen, semesterlagen och arbetstidslagen blir tvingande för de avtal som kan komma att gälla under övergångsperioden. Härigenom ges det en möjlighet för dem som är berörda att själva sörja för sina inbördes relationer. De nu förslagna förändringarna kommer att påverka lönebildningen. Detta är dock inte tillräckligt utan vi föreslår också att sympatiåtgärder förbjuds och att man bara skall kunna utlösa konfliktåtgärder om dessa godkänns av medlemmarna. Vi är även kritiska till den satsning på kommunerna som regeringen föreslår. Enligt vår mening bör man i första hand satsa på skattesänkningar för enskilda och företag för att därigenom stimulera tillskapandet av riktiga arbeten.
Utgiftsområde 13
Inledning
Som framgår av vår gemensamma reservation med Folkpartiet och Kristdemokraterna förordar vi att det införs en allmän och sammanhållen arbetslöshetsförsäkring. Den bör införas fr.o.m. den 1 januari 1998. Försäkringen skall omfatta alla och stimulera den enskilde att aktivt söka arbete. Den skall också underlätta en sundare lönebildning. Vi anser vidare att försäkringen bör inkludera det ekonomiska stöd som den enskilde erhåller i samband med deltagande i vissa arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Som en följd av detta förslag föreslår vi att att de medel under utgiftsområde 14, anslag A 2, som är att hänföra till direkta transfereringar överförs till utgiftsområde 13. För att garantera arbetslöshetsförsäkringens roll som omställningsförsäkring anser vi att ersättningstiden bör begränsas till 300 ersättningsdagar. Denna förändring bör införas successivt och i takt med att antalet arbetstillfällen ökar. Det grundläggande försäkringsskyddet kan och bör kompletteras med ett tilläggsskydd genom avtal. Den höjning av ersättningsnivåerna som har genomförts under innevarande år innebär att den nödvändiga anpassningen av lönebildningen riskerar att försvåras. Vi förordar i stället att ersättningsnivån blir 75 %. Detta skall kombineras med sänkta skatter. Uppjusteringar av ersättningsnivåer bör ske genom direkta riksdagsbeslut. Den lägsta dagpenningnivån skall vara 210 kr. Denna nivå skall gälla både kontantstöd och aktivitetsstöd. Vidare anser vi att den s.k. avindexeringen av ersättningen från arbetslöshetsförsäkringen skall slopas. När det gäller finansieringen av försäkringen kan man konstatera att närmare 97 % av arbetslöshetsförsäkringens kostnader i dag finansieras med skattemedel och obligatoriska arbetsgivaravgifter. Sambandet mellan inbetalda avgifter och utbetalningar är därmed i det närmaste obefintligt. För att tydliggöra kopplingen bör finansieringen till en betydande del ske genom avgifter från den enskilde, motsvarande 25 % av försäkringen. Avgiftshöjningarna skall balanseras av samtidiga skattesänkningar. Vi anser också att det s.k. arbetsvillkoret bör skärpas.
Generationsväxling
Regeringen vill genomföra en generationsväxling på arbetsmarknaden. Kostnaden för genomförandet av förslaget beräknas uppgå till ca 1 miljard kronor netto. Om man vill avskaffa arbetslösheten som samhällsproblem måste man göra det genom att skapa nya riktiga arbeten och inte, som regeringen föreslår, genom att pensionera arbetskraften. Vi ifrågasätter också hur effektiv den föreslagna åtgärden är på grund av alla villkor som måste uppfyllas. Dessutom ifrågasätter vi kravet på att arbetsgivaren måste betala ett finansieringsbidrag till staten som motsvarar 25 % av den ersättning staten lämnar. Mot denna bakgrund motsätter vi oss regeringens förslag om generationsväxling. Vi har tidigare motsatt oss införandet av den s.k. tillfälliga avgångsersättningen, med vars hjälp regeringen vill ?pensionera? äldre långtidsarbetslösa. Denna ståndpunkt vidhålls.
Resursarbete
I samband med tidigare beslut om införande av åtgärden avvisade vi regeringens förslag. Vi vidhåller denna uppfattning. Genom att avveckla åtgärden bör man kunna göra en besparing med 653 miljoner kronor för budgetåret 1998.
Medelsanvisning på anslaget A 1 Bidrag till arbetslöshetsersättning
Som framgår av redogörelsen ovan föreslår vi att det fr.o.m.den 1 januari 1998 införs en allmän och sammanhållen försäkring. Kostnaden för denna försäkring kan beräknas till 400 miljoner kronor. Förslagen om ersättningsnivåer, slopad avindexering och skärpt arbetsvillkor innebär besparingar med 3,8 miljarder kronor. Vidare innebär höjningen av den enskildes egenfinansiering till 25 % ytterligare besparingar med 2,4 miljarder kronor. Genom att avveckla åtgärderna offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa (OTA) och resursarbeten samt genom att inte införa åtgärden generationsväxling kan man spara knappt 2 miljarder kronor. Till detta kommer vårt förslag att de medel under utgiftsområde 14, anslag A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder, som är att hänföra till direkta transfereringar till enskilda för tydlighetens skull bör överföras direkt till utgiftsområde 13. Denna överföring motsvarar totalt 15,7 miljarder kronor. Sammantaget innebär våra förslag att anslaget måste tillföras 8,5 miljarder kronor jämfört med regeringens förslag.
Utgiftsområde 14
Övergripande frågor m.m.
Enligt vår uppfattning är arbetsmarknadspolitikens främsta uppgift att förmedla arbeten. Utöver detta bör aktiva åtgärder riktas till särskilda grupper, såsom ett modernt lärlingsprogram för unga arbetslösa och insatser för vissa äldre. Arbetsmarknadsutbildningen bör fokuseras för att motsvara tydliga arbetsmarknadsbehov. De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna kan enligt vår uppfattning inte ersätta sådana arbetstillfällen som skapas i en sund ekonomi. Genom de skattesänkningar och avregleringar som vi föreslår underlättas tillkomsten av riktiga arbeten i företagen.
A 1 Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader
Till följd av de reformer vi förordar såvitt avser de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna minskar utgiftsbehovet med 50 miljoner kronor budgetåret 1998.
A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
Omfattning och inriktning
Vi förordar en omfattande reformering av arbetsmarknadspolitiken som bl.a. innefattar en ny sammansättning av arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Åtgärdssammansättningen måste tydligare än i dag inriktas på att förbättra enskildas möjligheter att återkomma till reguljärt arbete, inte på att erbjuda aktivitet åt så många som möjligt. Övergången till den nya sammansättningen av arbetsmarknadspolitiska åtgärder som vi förordar bör genomföras gradvis under de kommande tre åren. Av detta följer att vi bl.a. ställer oss avvisande till införandet av det s.k. individuella anställningsstödet samt till att införa ett s.k. sabbatsår. Vidare delar vi de synpunkter som förs fram i motion A204 att volymmålet innebär att arbetsförmedlarna tvingas att välja billiga men i stor omfattning ineffektiva arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Det finns en risk för att de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna upplevs som meningslösa. Vi anser att kvalitativa åtgärder skall väljas framför kvantitativa och att medlen under anslaget bör lämnas utan detaljstyrning och volymmål. Vi är också negativa till datorteken och de s.k. jobbsökaraktiviteterna eftersom man kan ifrågasätta hur effektiva dessa åtgärder är. Enligt vår mening är effektiviteten låg, varför dessa åtgärder bör bli föremål för översyn.
Övriga frågor som rör undanträngningseffekter
Utskottet instämmer i vad som sägs i motion A216 om undanträngningseffekter. De är särskilt påtagliga i fråga om starta-eget-bidraget och rekryteringsstöden. Det är inte tillräckligt att som regeringen gör hänvisa till att det skall ske samråd med den fackliga organisationen på arbetsplatsen före anvisning av åtgärd. Som sägs i motionen förekommer det att de fackliga organisationerna resignerar. Konkurrensen blir snedvriden, och den företagare som driver verksamhet med hjälp av starta-eget-bidrag får en felaktig föreställning om företagandets förutsättningar. Utskottet ansluter sig till motionens förslag om att regeringen skall föranstalta om en studie där man redovisar hur starta-eget-bidraget och rekryteringsstödet påverkat näringslivet och den verkliga sysselsättningsnivån. Detta innebär att motion A216 tillstyrks.
Arbetsmarknadsutbildning
Vi anser att arbetsmarknadsutbildningen bör sörja för fokuserade insatser riktade mot specifika yrkesområden samt definierade kompletteringar av de arbetslösas kompetens. Häri ingår också stöd till arbetshandikappade. Enligt vår åsikt bör en mer allmän utbildning av arbetslösa ske inom det ordinarie utbildningssystemet. Genom dessa förändringar av arbetsmarknadsutbildningen bör man kunna spara 1 500 miljoner kronor under budgetåret 1998.
Utvecklingsgaranti för unga
Vi anser att det är tveksamt om kommunerna kommer att vara villiga att sluta avtal i den omfattning regeringen räknat med. Vidare ifrågasätter vi hur en månadsersättning på 1 967 kr, vilket motsvarar en timlön på 10-12 kr, överensstämmer med regeringens åsikter om nivån på ungdomslöner. Vi föreslår, vilket framgår nedan, att det införs ett modernt lärlingsprogram som alternativ för arbetslösa ungdomar. Med hänsyn till detta avvisar vi regeringens förslag i denna del.
Arbetsplatsintroduktion
I likhet med ALU anser vi att att denna åtgärd successivt bör minska i omfattning för att slutligen helt avvecklas.
Starta-eget-bidraget
Som föreslås i motion A1, yrkande 2, av Carl Fredrik Graf (m) bör man göra reglerna tydligare för att förhindra missbruk. Vi ansluter oss till det förslag som framförs i motionen om något slag av karenstid för den som på nytt söker starta-eget-bidrag.
IT-satsningen
Den IT-utbildning som nu aktualiseras måste utformas på ett sådant sätt att företag av olika storlek får möjlighet att erbjuda sina tjänster. Många mindre IT-företag har goda förutsättningar att medverka om de ges möjlighet till det. Det bör dessutom understrykas att utbildning av detta slag måste kunna arrangeras på ett smidigt och flexibelt sätt. Byråkratiska hinder måste undvikas.
Medelsanvisning på anslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
Vi anser att till anslaget bör anvisas 2,9 miljarder kronor, dvs. 18 miljarder kronor lägre än regeringens förslag. Huvuddelen av denna minskning beror på vårt förslag att till utgiftsområde 13 anslaget A 1 överföra de medel under förevarande anslag som är att hänföra till direkta transfereringar. Denna överföring motsvarar 15,7 miljarder kronor. Eftersom vi under anslaget A 1 Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader har biträtt förslaget om 600 miljoner kronor extra för tillfälliga personalförstärkningar vid arbetsförmedlingar och arbetsmarknadsinstitut på grund av arbetsbelastning, avvisar vi här förslaget om att på detta anslag anvisa extra resurser för samma ändamål. Som framgår av vad vi anfört ovan förordar vi bl.a. en ny sammansättning av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna och förändring av arbetsmarknadsutbildningen. Dessa förändringar innebär besparingar på anslaget. Vi förordar också ett modernt lärlingsprogram och att arbetsgivaravgifterna reduceras för de arbetsgivare som anställer äldre arbetskraft. Sammantaget innebär förändringarna att anslaget kan reduceras med 2,3 miljarder kronor.
A 4 Europeiska socialfonden
Sverige deltar sedan juni 1996 i EU:s ramprogram Växtkraft Mål 4 som är ett utbildnings- och kompetensprogram för småföretag. Många företag har anmält intresse för att delta i detta projekt. Men det är även många företag som har blivit avskräckta från att starta och delta i projekt därför att programmet omfattas av onödig byråkrati. En bidragande orsak till denna inställning är att det är två skilda myndigheter som granskar ansökningar om nya projekt respektive sköter utbetalningarna av beslutade projektmedel. För närvarande är det Svenska EU-programkontoret som är den myndighet som granskar projektansökningarna och AMS som sköter utbetalningarna. Innan AMS betalar ut projektmedel gör de samma granskning av handlingarna som EU- programkontoret har gjort. Detta skapar stor irritation mellan myndigheterna och ute på företagen. För att unvika onödigt dubbelarbete och minska på irritationen förordrar vi att utbetalningarna överförs till programkontoret.
A 6 Vissa kostnader för införandet av en allmän och sammanhållen arbetslöshetsförsäkring
Med hänsyn till att vi har förordat en annan konstruktion vad gäller arbetslöshetsförsäkringen än den riksdagen har beslutat om anser vi att man inte bör anslå några medel för införandet av denna försäkring.
Arbetsmarknaden för invandrare
Det största hindret för invandrare men också för andra grupper av arbetslösa är de höga skatterna och de stelbenta arbetsrättsreglerna. Arbetsgivarna drar sig för att anställa. Det finns mängder av arbetsuppgifter, inte minst inom hushållssektorn, som nu inte utförs därför att köparnas kostnader blir för höga. I stället hänvisas alltför många till ett kravlöst bidragsberoende. Dessvärre blir svartjobb effekten av skatte- och arbetsrättslagstiftningen. Det går inte att subventionera fram de hundratusentals arbetstillfällen som behövs. Arbetsmarknaden måste bli mer av en marknad där utbud och efterfrågan möts. Oberoende av vilken kompetensnivå invandrarna har tycks den inte räcka till för inträde på den svenska arbetsmarknaden. Även kvalificerade och akademiskt utbildade invandrare har svårigheter att komma in på arbetsmarknaden och hänvisas, om de får arbete, till lägre betalda arbeten. En stor resurs blir outnyttjad i svenskt arbetsliv. Det är nödvändigt att reformera arbetsrätten och ge arbetsgivare och arbetstagare friare möjligheter att komma överens om lönenivåer och provanställningsperioder. Utbud och efterfrågan måste kunna få mötas i friare form. Avgörande för invandrarnas möjligheter till arbeten är också en flexibel lönebildning, liksom en ny syn på företagande och företagsamhet m.m. Diskriminering i arbetslivet måste bekämpas och den nuvarande lagen fortlöpande utvärderas. Vi avvisar särskilda program för invandrare. All form av särbehandling, låt vara både positiv och frivillig, motverkar långsiktigt invandrarnas egna intressen. Positiv särbehandling eller kvotering riskerar att öka spänningarna mellan svenskar och invandrare på ett oönskat sätt och kan därmed bidra till att snarare öka än minska problemen för invandrarna.
B 1 Arbetarskyddsverket
Moderata samlingspartiet anser att en sammanlagd besparing på anslagsområdena B 1-B 4 bör göras med 610 miljoner kronor, varav 180,2 miljoner kronor avser anslaget för Arbetarskyddsverket.
B 8 Arbetsdomstolen
Tvister om förhållanden som berör arbetsmarknaden hanteras i dag huvudsakligen av Arbetsdomstolen. Vi är för vår del principiella motståndare till specialdomstolar och partssammansatta domstolar. Vi förordar därför att de allmänna domstolarna tar över Arbetsdomstolens funktioner fr.o.m. den 1 januari år 2000.
B 11 Bidrag till Stiftelsen Utbildning Nordkalotten
Vi anser att anslaget B 11 Bidrag till Stiftelsen Utbildning Nordkalotten inte bör tillföras några medel.
C 1 Jämställdhetsombudsmannen
Fr.o.m. år 1997 höjdes anslaget till myndigheten med 5 miljoner kronor eller 50 % jämfört med föregående budgetår. Vi anser att anslaget bör ligga närmare 1996 års nivå. Vi förordar därför att anslaget fastställs till 9, 943 miljoner kronor eller 4 miljoner kronor mindre än vad regeringen föreslagit.
Arbetsmarknads- och arbetslivsforskning
I vår kommittémotion A299 vidhåller vi moderater vår även tidigare framförda uppfattning att anslagen till arbetslivsforskning bör minskas. Vi anser att totalt 430 miljoner kronor bör sparas under anslagen B 2 - B 5 från och med 1998. Till anslaget B 2 Arbetslivsinstitutet bör 100 miljoner kronor anvisas, till anslaget B 3 Bidrag och uppdrag inom arbetslivsområdet m.m. 15 miljoner kronor, till anslaget B 4 Rådet för arbetslivsforskning 18 miljoner kronor och till anslaget B 5 Forskning och utveckling inom arbetslivsområdet 144 miljoner kronor.
Folkpartiets samlade särskilda yttrande Elver Jonsson (fp) anför:
Omfattning och inriktning
Folkpartiet har under en längre tid varnat för att det övergripande volymmålet inneburit en försämring av kvaliteten på arbetsmarknadsutbildningarna, eftersom det har saknats resurser att genomföra dessa på ett godtagbart sätt. Denna kvalitetssänkning innebär att det trots den höga arbetslösheten finns risk för s.k. flaskhalseffekter. Folkpartiet anser därför att det är särskilt angeläget att man bortser från volymmålet och satsar på färre utbildningsplatser men med högre kvalitet.
Feriearbeten
Folkpartiet anser att det är viktigt att ungdomar ges en möjlighet att komma in på arbetsmarknaden. Detta åstadkommer man bäst genom den politik partiet förordar och som leder till att fler företag startas. Folkpartiet anser dock att det även i framtiden måste finnas en viss arsenal av arbetsmarknadspolitiska åtgärder som är anpassade till ungdomar och deras behov. Det är därför positivt att det görs ett försök att ordna sådana arbeten.
Företagshälsovård
Sedan 1993 arbetar företagshälsovården på en fri marknad. Jag är i huvudsak positiv till avregleringen. Det finns dock nackdelar med reformen. En sådan är att läkarna inom företagshälsovården har gjort för få företagsläkarinsatser . Från Folkpartiets sida anser vi att en utredning bör tillsättas med uppgift att utreda företagshälsovårdens ställning, inriktning och framtida finansiering. Utredningen bör också överväga i vilken utsträckning företagshälsovården kan anslutas till försäkringskassan eller ingå vårdavtal med landstingen.
Vänsterpartiets särskilda yttrande i anslagsfrågor Hans Andersson (v) anför:
Uppdelning på utgiftsområdena 13 respektive 14 för budgetåret 1998
Från Vänsterpartiets sida anser vi att arbetsmarknadspolitiken skall utformas så att den förbättrar arbetsmarknadens funktionssätt. Den skall inriktas på att bryta könssegregationen, undanröja flaskhalsar, hålla nere vakanstiderna för lediga platser, stimulera rörlighet, höja kompetensen samt minska långtidsarbetslöshet och långa tider utan arbete. Den skall stärka arbetslinjen och motverka passivitet. Vidare skall den som tidigare nämnts ses som en del av den ekonomiska politiken. Vänsterpartiets budgetalternativ innefattar en rad satsningar som återspeglar vår syn på arbetsmarknadspolitiken. Innan jag redovisar våra förslag behandlar jag sambandet mellan utgiftsområdena 13 respektive 14. Det finns ett nära samband mellan utgiftsområdena 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet och 14 Arbetsmarknad och arbetsliv. Från Vänsterpartiets sida anser vi att det är tveksamt att ha en uppdelning på två utgiftsområden. Övervägande delen av kostnaderna för de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna under utgiftsområde 14 avser medel för försörjning där alternativet är ersättning från arbetslöshetskassa som finansieras via utgiftsområde 13. Av de totala kostnaderna för kontantstöd utgörs mer än 80 % av olika typer av medel för försörjning. Under budgetåret 1997 har det dessutom införts en möjlighet att använda en viss del av arbetslöshetsersättningen till en åtgärd i form av projektverksamhet. Detta förvirrar bilden av uppdelningen på utgiftsområden ytterligare. Mycket talar enligt Vänsterpartiets uppfattning för att ett anslag för omställningskostnader bör införas inom ramen för utgiftsområde 14 och som också skulle inkludera anslaget A 1 Bidrag till arbetslöshetsersättning inom utgiftsområde 13. På detta sätt skulle en mer flexibel lösning kunna åstadkommas. Den skulle medge ett aktivare förhållningssätt än i dag och syfta till att minimera det passiva bidragsberoendet.
Utgiftsområde 13
De nuvarande ersättningsnivåerna i arbetslöshetsförsäkringen är för låga för att ge arbetslöshetsförsäkringen karaktär av en inkomstrelaterad försäkring. Vänsterpartiet föreslår att den högsta dagpenningen i arbetslöshetsförsäkringen sätts till 620 kr och grundbeloppet till 260 kr per dag fr.o.m. den 1 januari 1998. Vidare anser vi att ersättningsnivån successiv bör höjas till 90 % av den tidigare inkomsten. Vi föreslår också att den följsamhet som tidigare fanns mellan ersättningen från arbetslöshetsförsäkringen och inkomstutvecklingen återinförs.
OTA - Offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa
Flera av de senaste årens inslag i regeringens politik har i praktiken handlat om att minska arbetskraftsutbudet och att inrätta icke avtalsenliga sysselsättningstillfällen med arbetslöshetsersättningen som grund. Risken är stor att dessa åtgärder är kontraproduktiva så till vida att de döljer de verkliga arbetslöshetsnivåerna samtidigt som den reguljära arbetsmarknaden störs. Åtgärden OTA bör omprövas och successivt ersättas av beredskapsarbeten (individuellt anställningsstöd) eller arbetstillfällen med avtalsenlig lön i enlighet med Vänsterpartiets förslag att aktivera a-kassemedlen för att åstadkomma 25 000 sysselsättningstillfäl
Resursarbete Vänsterpartiet anser att åtgärden resursarbete bör omprövas och successivt ersättas med beredskapsarbeten eller arbetstillfällen med avtalsenlig lön.
Medelsanvisning på anslaget A 1 Bidrag till arbetslöshetsersättning Från Vänsterpartiets sida anser vi att de lokala arbetsförmedlingsnämnderna bör få förbättrade möjligheter att genomföra lokalt anpassade projekt i syfte att generera nya arbetstillfällen. Utöver denna försöksverksamhet bör 1 000 miljoner kronor överföras till utgiftsområde 14 för att användas som aktivitetsstöd inom ramen för otraditionella sysselsättningsprojekt. Vänsterpartiet har ocskå beräknat ytterligare medel under utgiftsområde 14 för arbetsmarknadspolitiska åtgärder i otraditionell form. Vi föreslår att 3 300 miljoner kronor av anslaget A 1 under utgiftsområde 13 överförs till utgiftsområde 25 för extra satsningar på anställningar till avtalsenliga löner av långtidsarbetslösa - främst kvinnor - i kommuner och landsting under 1998. För utgiftsområde 13 föreslår Vänsterpartiet att utgiftsramen sänks med 3 700 miljoner kronor 1998. Vårt förslag om att upphäva begränsningsregeln för deltidsarbetande som jag återkommer till nedan medför en ökad anslagsbelastning på totalt 600 miljoner kronor.
Utgiftsområde 14
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder - Omfattning och inriktning Från Vänsterpartiets sida anser vi att volymmålet när det gäller omfattningen på de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna bör tas bort. Något explicit volymkrav behövs inte vid sidan av de övergripande målen för arbetsmarknadspolitiken och de preciserade verksamhetsmålen för Arbetsmarknadsverket. En lämplig avvägning av åtgärderna ger en rationell nivå på åtgärdsvolymen. På detta sätt ges bättre förutsättningar såväl för AMS respektive länsarbetsnämnden som för arbetsförmedlingsnämnderna att göra effektiva prioriteringar där de kan beakta de verkliga behoven på olika delarbetsmarknader. Det individuella anställningsstödet innebär en förenkling av ett flertal tidigare åtgärder. Risken för att volymerna på åtgärden skall minska motiverar vårt förslag om att nivån för anställningsstöd vad gäller vikariats- och utbildningsstöd skall återställas till den nivå som gällde före den 1 juli 1996. Enligt vår mening bör dagens begränsning av ersättningsrätten i arbetslöshetsförsäkringen för den som har en tillsvidaretjänst på deltid tas bort. Deltidsbegränsningen drabbar i första hand kvinnor. Detta problem bör i första hand avhjälpas genom att dessa erhåller arbetsmarknadspolitiska åtgärder i samma utsträckning som andra grupper av arbetslösa. Den negativa särbehandlingen av deltidsarbetslösa måste upphöra.
Ungdomssatsning - kommunal utvecklingsgaranti För unga människor är det katastrofalt med utanförskap och marginalisering Att starta vuxenlivet i arbetslöshet och passivt bidragsberoende är destruktivt. Alla krafter måste sättas in för att förverkliga rätten till utbildning eller meningsfullt arbete för unga. Det får dock inte göras på ett diskriminerande sätt. Tvångsåtgärder kan inte utgöra en lösning. Regeringens tidigare garanti att erbjuda unga mellan 20 och 24 år utbildning eller andra aktiva åtgärder inom 100 dagar efter det att de anmält sig som arbetslösa har inte infriats. Vi anser att ett genomförande av partiets förslag om obligatoriska praktikplatser, övertidsbegränsning, arbetstidsförkortning och ökade medel till arbetsmarknadspolitiska insatser skulle ha skapat bättre förutsättningar för att uppnå 100-dagarsmålet. Andra insatser som måste till för att klara målet är individualiserad vägledning vid arbetsförmedlingen och bra samarbete skola - socialförvaltning - arbetsförmedling. Också medel för lokalt anpassade projekt och aktiviteter erfordras. Först då blir arbetsförmedlingsnämndernas initiativ för arbetslösa ungdomar meningsfulla. En förutsättning för att ungdomssatsningen skall lyckas är att samarbetet mellan kommunen och arbetsförmedlingen fungerar bra. Här saknas dock gemensamma ekonomiska incitament, vilket kan få negativa effekter. Det finns risk för att den arbetslöse hamnar i en rundgång mellan kommun och arbetsförmedling och därmed behandlas olika beroende på var han eller hon befinner sig med avseende på tidsgränserna om 100 dagar respektive 12 månader. Vi anser därför att i de avtal som träffas med kommunerna som åtar sig utvecklingsgarantin måste detta regleras som en del i en kvalitetssäkring. Verksamhetens innehåll och resultat bör kontinuerligt följas upp.
Arbetslivsutveckling Ett problem som har uppmärksammats är det bristande försäkringsskydd som gäller för de personer som deltar i ALU-verksamhet. Enligt det nuvarande regelsystemet kan den som får en arbetsskada när han eller hon deltar i åtgärden inte få ersättning för läkar- och sjukvårdskostnader, anda utgifter samt för viss skadad egendom. Enligt Vänsterpartiets ståndpunkt är denna ordning otillfredsställande. Vi anser att man bör ordna försäkringsskyddet för denna grupp så att den överensstämmer med försäkringsskyddet för anställda. En förbättring av försäkringsskyddet bör kunna ordnas utan alltför stora ekonomiska åtaganden från statens sida.
Offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa Den arbetsmarknadspolitiska åtgärden offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa bör omprövas och successivt ersättas med beredskapsarbeten eller arbetstillfällen med avtalsenlig lön.
Arbetsmarknadsutbildning - utbildningsbidrag Vi anser att arbetsmarknadsutbildningen måste läggas på en högre nivå om flaskhalsproblem skall undvikas. Näringslivet måste engageras i arbetsmarknadsutbildningen i en helt annan omfattning än i dag.
Nivån på utbildningsbidrag m.m. I Vänsterpartiets reservation till utskottsbetänkandet redovisar vi vårt förslag till ungdomssatsning - kommunal utvecklingsgaranti. I detta sammanhang behandlar vi ersättningen i samband med ungdomssatsningen. Vi kan inte godta den ersättning på 1 967 kr per månad som regeringen förordar i lagförslaget. Många unga måste i så fall komplettera ersättningen med socialbidrag vilket är olyckligt. Det tycks också bli godtyckligt vilken nivå ersättningen hamnar på beroende på om finansieringen är statlig eller kommunal. Från Vänsterpartiets sida anser vi vidare att utbildningsbidragen för dem som inte har rätt till arbetslöshetsersättning skall återställas från och med år 1998 till den nivå som gällde före sänkningen den 1 juli 1997. Detta innebär att nettorersättningen skulle ligga drygt 500 kr över socialbidragsnivån i stället för 1 000 under denna nivå, vilket regeringens förslag innebär. Deltagare i datortek under 25 år skall enligt vår uppfattning ha motsvarande utbildningsbidrag. Genom vårt förslag skulle det vara möjligt att undvika en situation där deltagarna kan få olika nivåer på ersättningar som är finansierade från olika håll. Med den modell vi föreslår för utbildningsbidrag får alla den ersättningsnivå som de är kvalificerade för. Ersättningen beskattas och uppvisar större likheter med lön vilket måste ses som ett viktigt incitament. Vi beräknar i vårt budgetförslag att anslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder behöver tillföras ytterligare 1 900 miljoner kronor för att täcka den totala kostnaden för att återställa utbildningsbidragen och för att höja de nya utvecklingsbidragen till motsvarande nivå.
Arbetsplatsintroduktion och individuellt anställningsstöd Vi är i Vänsterpartiet generellt tveksamma till en höjning av finansieringsbidraget för arbetsplatsintroduktion, API. Vid en höjning kan det bli svårt att få fram ett tillräckligt antal praktikplatser. Vi motsätter oss bestämt att ett finansieringsbidrag på 1 000 kr införs för arbetshandikappade över 60 år, invandrare eller personer som deltar i API i vägledningssyfte i fyra veckor. De problem som finns redan i dag att få fram tillräckligt antal platser för dessa grupper förvärras ytterligare. Genom vårt förslag minskas intäkterna på inkomsttiteln Bidrag till API med 87 miljoner kronor 1998. Vi anser att detaljregler för bl.a. API och individuellt anställningsstöd till stor del kan avskaffas. I stället bör fördelningen av åtgärdsplatser styras genom rekommendationer och noggrann utvärdering. Genom ett sådant kvalitetssäkrat åtgärdssystem kan styrningen ske på ett sätt som är ekonomiskt och arbetsmarknadspolitiskt optimalt enligt gällande målsättningar. Vänsterpartiet välkomnar den förenkling som införandet av det individuella anställningsstödet innebär. Samtidigt genomförs dock försämringar, som kommer att göra det ännu svårare att få volym på åtgärden. Med dagens låga nivåer har den nära anknytningen till reguljär anställning gått förlorad. Den ekonomiska ersättningen bör återställas till vad som gällde före den 1 juli 1996. Dessutom bör detaljregler, som t.ex. beträffande tid i åtgärden, avskaffas. Rekommendationer och noggranna utvärderingsprocedurer kan i ett kvalitetssäkrat åtgärdssystem vara tillräckligt för att styra fördelningen av åtgärdsplatser på ett ekonomiskt och arbetsmarknadspolitiskt optimalt sätt. Starta-eget-bidragets effekt i samband med kooperativbildning borde utredas närmare. I många fall är kooperativbildning ett viktigt inslag både vid övertagande och nybildning av verksamheter. Erfarenheterna visar att företagsformen särskilt passar kvinnors verksamhet. Det är verksamhetens innehåll som står i förgrunden, inte den kortsiktiga ekonomiska avkastningen. Man borde också kunna införa ett utvidgat starta-eget-bidrag för icke arbetslösa, som komplement till lagförslaget om rätt till ledighet för att bedriva näringsverksamhet. Det kunde utformas efter mönster av utbildningsvikariaten.
Arbetsmarknadsresurser för olika ändamål Det är bra att regeringen föreslår fortsatta satsningar inom byggsektorn för att minska den höga arbetslösheten bland byggnadsarbetare. Flera initiativ bör tas. Jag anser att satsningarna bör breddas så beredskapsarbete och andra åtgärder även riktas till skogs- och naturvård. Satsningar på skogsvård har en god regional spridningseffekt och ligger inom målsättningen för uppbyggnaden av ett ekologiskt hållbart Sverige. I den gemensamma satsningen med Svenska kyrkan bör även skogsvården beaktas. Jag vill hänvisa till att Vänsterpartiet på utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande föreslår ett tillskott på 1 miljard kronor för byggande, varav 400 miljoner kronor för ekologiskt byggande.
Medelsanvisning på anslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder Från Vänsterpartiet tillför vi anslaget A 2 ytterligare 500 miljoner kronor för att bryta den könssegregerade arbetsmarknaden. Vidare bör 1 000 miljoner kronor överföras från anslaget A 1 Bidrag till arbetslöshetsersättning inom utgiftsområde 13 till anslaget A 2 inom utgiftsområde 14 för försöksverksamhet med lokala sysselsättningsprojekt. Förutom denna förstärkning av aktivitetsstöd beräknar vi 450 miljoner kronor extra för otraditionella insatser. Därigenom kan arbetsförmedlingsnämnderna bättre möta lokala behov. Ytterligare 400 miljoner kronor bör anslås för att öka kvalitet och volym på anställningsstöd och olika utbildningsinsatser. Detta ökar effektiviteten i arbetsmarknadspolitiken och minskar behovet av arbetslöshetsersättning. Arbetsmarknadsutbildningen måste få större omfattning om man skall kunna undvika flaskhalsproblem. Näringslivet måste engageras på ett helt annat sätt än hittills i arbetsmarknadsutbildningen och också fås att ta ett större finansiellt ansvar. Vänsterpartiet anser att anslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1998 skall tillföras 4 337 miljoner kronor mer än vad regeringen har föreslagit. Anslaget bör således uppgå till 25 381 miljoner kronor.
Kvinnor Den stigande kvinnoarbetslösheten har sin bakgrund i den könssegregerade arbetsmarknaden. Kvinnor är överrepresenterade inom yrkesområden där sysselsättningen minskar. Kvinnor återfinns också till stor del inom de delar av arbetslivet där deltider eller korta och otrygga anställningsformer dominerar. Vidare gäller i hög grad ökningen av äldre på arbetsmarknaden kvinnor. Rationaliseringarna inom kontorsadministration och nedskärningarna i kommunerna är huvudorsaken bakom den negativa sysselsättningsutvecklingen för kvinnor. Vänsterpartiet anser därför att 3 300 miljoner kronor bör föras över från utgiftsområde 13 till utgiftsområde 25 för extra satsningar på arbeten inom kommuner och landsting. Vi beräknar att 25 000 personer kan sysselsättas under en tolvmånadersperiod för dessa medel. För att bryta den könssegregerade arbetsmarknaden och ge ett riktat stöd till kvinnor som drabbats av strukturomvandlingens rationaliseringseffekter på arbetsmarknaden vill Vänsterpartiet tillföra anslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder 500 miljoner kronor. Dessa medel kan, eventuellt i kombination med andra åtgärder, användas till kompetenshöjning eller sysselsättningsskapande projekt.
Lönebidragets nivå Jag är oroad över de effekter som kan följa av sänkta bidragsnivåer för lönebidragsanställda. När bidragsnivån budgetåret 1995/96 sänktes till 80 % fick enligt AMS nära 7 000 lämna sina anställningar med lönebidrag för att gå till Af/AMI som arbetssökande. De flesta av dessa lämnade sina anställningar på grund av arbetsgivarnas bristande förmåga att betala en större del av lönekostnaden. Detta skall enligt utskottet ställas mot de möjligheter som de arbetshandikappade har på arbetsmarknaden. Det är därför Vänsterpartiets uppfattning att det bör vara möjligt för alla arbetsgivare att få lönebidrag upp till 90 %. Taket för den bidragsgrundande inkomsten är i dag 13 700 kr. Detta låga belopp gör att arbetsmarknaden är smal för arbetshandikappade och möjligheterna till personlig utveckling är små. Jag anser att hela arbetsmarknaden måste öppnas för arbetshandikappade och att steg bör tas för att taket för den bidragsgrundande inkomsten tas bort. I vart fall bör nivån på taket följa den allmänna löneutvecklingen. Vi i Vänsterpartiet anser vidare att lönebidraget bör räknas i procent av lönen och inte i kronor. Bidragsbeloppet kan därmed ändras under en avtalsperiod. Den 1 juli 1993 infördes en bestämmelse i lönebidragsförordningen som innebar att risken för uppsägning skulle beaktas vid omprövning av lönebidrag. Vi i Vänsterpartiet anser att en sådan bestämmelse bör återinföras.
Särskilt rekrytreringsstöd Vänsterpartiet anser att ett särskilt rekryteringsstöd bör införas för arbetshandikappade. Stödet bör ges under högst 12 månader och med 90 % av den bidragsgrundande inkomsten som högsta bidragsnivå. Rekryteringsstödet skulle göra det möjligt att upprätta en kvalitetssäkrad handlingsplan. Den arbetshandikappades förutsättningar att klara ett arbete kan därigenom fastställas bättre. Även lönebidragets storlek kan då beräknas bättre.
Samhall och lönebidrag Jag anser att lönebidraget är av stor betydelse för Samhalls målsättning att klara övergångar till den reguljära arbetsmarknaden. Förändringar i lönebidragsvolymen medför stor osäkerhet för Samhall i arbetet med sådana övergångar. Enligt min mening är det mycket som talar för att en särskild kvot eller ett särskilt lönebidrag bör införas för övergångar från Samhall till annat arbete.
Arbetsbiträde Jag anser att förordningen om arbetshjälpmedel bör ändras så att den begränsning som i dag finns och som innebär att arbetstagare som får lönebidrag, skyddat arbete eller utbildning i företaget inte kan få arbetsbiträdesbidrag tas bort. Taket för bidrag till arbetsbiträde bör också höjas och knytas till utvecklingen av basbeloppet. Det reella innehållet i åtgärden urholkas annars och arbetet med individuella och meningsfulla handlingsplaner försvåras. Vi i Vänsterpartiet anser dessutom att lönebidrag och bidrag till arbetsbiträde skall kunna ges med högre belopp än lönekostnaden.
Medelsanvisning A 3 Särskilda åtgärder för arbetshandikappade För att skapa arbeten för arbetshandikappade och för att finansiera de regeländringar som Vänsterpartiet föreslagit beträffande lönebidragen m.m. bör anslaget A 3 tillföras ytterligare 413 miljoner kronor utöver vad regeringen har anslagit.
Medelsanvisning B 6 Samhall Vänsterpartiet har flera gånger avvisat regeringens förslag till besparingar för Samhall utöver vad som kan klaras inom ramen för en rimlig effektivisering. Jag tycker att det är förvånande att regeringen nu inför nästa år ytterligare skärper resultatförbättringskraven genom att inte ge Samhall någon kompensation för de funktionshindrades löneutveckling. Konsekvensen kommer att bli att antalet arbetstillfällen minskar inom Samhall. Det är orimligt att förutsätta att löneutvecklingen för arbetshandikappade skall kunna kompenseras med ytterligare effektiviseringar. Jag bedömer att 135 miljoner kronor skulle kunna garantera 700 arbetstillfällen. Ett alltför hårdfört rationaliseringsbeting riskerar vidare kvaliteten på arbetstillfällena och personalutvecklingen. Sociala stödinsatser och vidareutbildning borde i stället utvecklas för att stärka arbetsförmågan hos de funktionshindrade och därmed underlätta övergången till den ordinarie arbetsmarknaden. Vi i Vänsterpartiet vill använda 15 miljoner kronor för detta ändamål. Det är viktigt att utnyttja den potential som Samhall utgör. Företaget har ju tidigare erbjudit sig att för 180 miljoner kronor skapa 1 500 nya jobb för arbetshandikappade. Jag anser att anslaget B 6 mot bakgrund av vad jag här anfört bör tillföras ytterligare 330 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit. Ett sådant tillskott skulle enligt samstämmiga bedömningar från flera håll innebära en blygsam statsfinansiell kostnad och snarast vara samhällsekonomiskt lönsamt. Det skulle dessutom leda till ökad jämlikhet och välfärd.
Anslaget B 2 Arbetslivsinstitutet Mellan 150 000 och 200 000 personer i vårt land har fibromyalgi. Flertalet av dessa är kvinnor. Kunskapen om sjukdomen är liten samtidigt som försäkringskassan betalar ersättning för 17,5 miljoner arbetsdagar per år för gruppen fibromyalgisjuka. Vänsterpartiet föreslår att 5 miljoner kronor anslås för forskning kring sjukdomen. Vi vill också avsätta 5 miljoner kronor för forskning kring elöverkänslighet. Anslaget B 2 Arbetslivsinstitutet bör fastställas till 218 miljoner kronor, vilket är 10 miljoner kronor mer än regeringens förslag.
C 1 Jämställdhetsombudsmannen Regeringens proposition bilaga 1 till detta utgiftsområde visar att kvinnor tjänar mindre än män på alla nivåer oavsett vilken bransch man arbetar i. Det är enligt min uppfattning viktig att komma till rätta med lönediskrimineringen på grund av kön. I detta arbete har JämO en central roll. Jag anser att JämO bör tillföras ytterligare medel för fyra nya handläggartjänster och två nya assistenttjänster. Jag vill därför att anslaget tillförs 3 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit.
Miljöpartiets samlade särskilda yttrande Barbro Johansson (mp) anför:
EU-frågor m.m. Miljöpartiet anser att sysselsättning och arbetslöshetsbekämpning är en nationell angelägenhet. Vi anser att varje land bör lösa arbetslöshetsproblemen utifrån sina egna förutsättningar. Bedrivs frågor om sysselsättning och arbetslöshet på EU-nivå, måste även finanspolitiken drivas gemensamt. Både i regeringen och inom EU anses att en ökad ekonomisk tillväxt är den främsta lösningen på arbetslöshetsproblemet. Miljöpartiet delar inte denna syn, vilket framgår av våra reservationer. Vi anser att en ökad ekonomisk tillväxt inte kommer tillrätta med den höga arbetslösheten. Den enskilt viktigaste åtgärden för att minska arbetslösheten är istället att införa en arbetstidsförkortning, vilken leder till att fler delar på de arbeten som finns. Det är också nödvändigt med en ekologisk omställning till ett kretsloppssamhälle för att Sverige på sikt skall kunna bevara och förstärka sin internationella konkurrenskraft. Vidare bör det genomföras en skatteväxling, som innebär sänkta skatter på arbete och höjda skatter på energi- naturesursförbrukning och miljöstörande utsläpp.
Nivån på utbildningsbidrag Miljöpartiet anser att den nuvarande nivån på utbildningsbidraget för dem som inte är berättigade till arbetslöshetsersättning är oacceptabelt lågt. Vi anser därför att nivån på detta bidrag bör återställas till vad som gällde före den 1 juli 1997.
Kristdemokraternas samlade särskilda yttrande Dan Ericsson (kd) anför:
Utgiftsområde 13
Inledning Vi kristdemokrater har under lång tid pläderat för en allmän obligatorisk arbetslöshetsförsäkring med rimlig ersättningsnivå som innebär att den arbetslöse inte skall behöva komplettera med socialbidrag. Alla som står till arbetsmarknadens förfogande skall till skillnad från i dag finnas inom försäkringssystemet. Det skall också finnas en från parterna på arbetsmarknaden fristående kassa dit den som inte vill tillhöra en till intresseorganisationen knuten arbetslöshetskassa kan ansluta sig. Denna kassa ska administreras av staten. Arbetslöshetsförsäkringen bör som tidigare påpekats vara en omställningsförsäkring som finansieras genom avgifter som betalas både av arbetsgivare och arbetstagare. Den höga arbetslöshetsnivån har lett till att försäkringen sedan flera år tillbaka är kraftigt underfinansierad. Bristen täcks över statsbudgeten. Från kristdemokratiskt håll anser vi det angeläget att arbetslöshetsförsäkringen åter blir en omställningsförsäkring som finansieras genom avgifter. Genom avgiftsfinansiering uppnås ett bättre samband mellan lönebildning och arbetslöshet. Härigenom förbättras arbetsmarknadens funktionssätt. Genom branschvisa avgifter som återspeglar arbetslösheten inom sektorn skapas incitament för övergångar till sektorer med bättre framtidsmöjligheter. Egenfinansieringen av arbetslöshetsförsäkringen bör successivt öka för att slutligen uppgå till 30 %. För att kompensera den enskilde anser vi att man skall genomföra en tvåprocentig sänkning av egenavgiften i sjukförsäkringen. Vid utformandet av en ny arbetslöshetsförsäkring bör enligt vår mening den danska modellen för arbetsrätt och arbetslöshetsförsäkring studeras. I Danmark finns ett tydligt samband mellan dessa företeelser. En betydligt mer flexibel arbetsrätt som gör det lättare att gå in och ut på arbetsmarknaden har kombinerats med en generös arbetslöshetsersättning som ger trygghet i denna rörliga arbetsmarknadssituation. Vi anser också att arbetsvillkoret bör skärpas på sätt som ARBOM-utredningen föreslog. Allt arbete såsom säsongs-, projekt- och deltidsarbete skall kvalificera för arbetslöshetsersättning. För att åstadkomma detta krävs att man slopar kravet på minsta antal arbetade timmar per månad. Det är den totala mängden arbete över en tidsperiod som bör vara försäkringsgrundande. I enlighet med ARBOM-utredningen föreslår vi också att man har en lägre tröskel för nytillträdande på arbetsmarknaden. Vi vill också understryka försäkringens karaktär av omställningsförsäkring och väntar på den parlamentariska utredning som regeringen aviserat om en tidsbegränsad ersättning.
Offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa (OTA) och resursarbeten Regeringen fullföljer under år 1998 den misslyckade satsningen av OTA. Vidare genomförs s.k. resursarbeten som en ny åtgärd. Vi anser att med våra förslag skapas förutsättningar för ordinarie arbetstillfällen i kommuner och landsting och då blir dessa åtgärder obehövliga. Statskontoret har i sin nyligen gjorda utvärdering rekommenderat regeringen att avskaffa OTA som åtgärd. Vi instämmer i detta och anser att både OTA och resursarbeten skall utmönstras ur den arbetsmarknadspolitiska arsenalen. I konsekvens med detta finns det då heller inget behov av den särskilda stimulansersättningen för OTA. Sammantaget innebär detta en besparing med 855 miljoner kronor.
Generationsväxling Vi avvisar regeringens förslag om generationsväxling. Detta är ytterligare ett exempel på regeringens strategi att genom minskat arbetskraftsutbud komma tillrätta med den besvärande arbetslöshetsstatistiken. Tvärtom måste ansträngningarna ökas för att få fram fler arbetstillfällen så att fler kommer i arbete. Besparingen beräknas till 1 163 miljoner kronor.
Medelsanvisning på anslaget A1 Ersättning vid arbetslöshet Som framgår av redogörelsen ovan anser vi att genom vårt samlade förslag för tillväxt- och företagsfrämjande åtgärder tillsammans med ökade resurser till kommunsektorn ökar sysselsättningen, vilket innebär en minskad belastning för arbetslöshetsförsäkringen. Vi hävdar att dessa förslag skulle innebära en besparing på 2,5 miljarder kronor. Vidare anser vi att de strukturella förändringarna i arbetsvillkoret leder till besparingar. Genom en ökad egenfinansiering av arbetslöshetsförsäkringen minskar utgifterna för arbetslöshetsförsäkringen med 9,5 miljarder kronor. Den enskilde skall som tidigare påpekats kompenseras genom en tvåprocentig sänkning av egenavgiften i sjukförsäkringen. Sammantaget innebär det ovan anförda att anslaget kan reduceras med 14,9 miljarder kronor jämfört med regeringens förslag. Som Kristdemokraterna framhållit i anslutning till åtgärden Resursarbete är det bättre att resurser säkerställs för kommuner och landsting så att man kan upprätthålla en god personalbemanning inom vård och omsorg. Länsarbetsnämnderna skall tillåtas skriva avtal med kommuner och landsting om utbildning/kompetensutveckling när alternativet är öppen arbetslöshet
Utgiftsområde 14
A 1 Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader Vi inom Kristdemokraterna förordar att AMS som central myndighet får mer av stabskaraktär med möjlighet till ytterligare rationalisering. Vad sedan gäller mellannivån anser vi att länsarbetsnämnderna antingen bör regionaliseras eller samordnas med länsstyrelsernas verksamhet. En sådan förändring innebär att man tydliggör att det är fältarbetet på arbetsförmedlingarna som skall prioriteras. Vidare anser vi att det är riktigt med ett tillfälligt extra tillskott för arbetsförmedlingsverksamhet. Däremot delar vid inte den uppfattningen att det är den traditionella metoden som skall användas. På senare tid har flera privata jobbcenter etablerats med lyckade resultat. Vi föreslår därför att AMV använder en del av de extra resurstillskotten för att stimulera egenföretagarverksamhet inom denna sektor. Detta för att avlasta den statliga arbetsförmedlingen men också för att genom ökad ?konkurrens? kunna få såväl kvalitets- som effektivitetsförbättringar.
A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder De förslag som vi redovisar i olika motioner kommer att leda till en kraftig sysselsättningsökning. Därmed minskar behovet av arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Våra förslag innebär bl.a. en satsning på sänkt skatt inom tjänstesektorn och en förstärkning av kommunernas och landstingens ekonomiska resurser som kommer att ge effekter på sysselsättningen inom vården, omsorgen och skolan. Som framgår av vår reservation ovan gör en mer flexibel och lokal arbetsmarknadspolitik det inte möjligt att exakt bestämma hur många människor som skall finnas i åtgärder. Vi föreslår därför att ett intervall tillskapas och att ett utvärderingssystem införs som ser på kvaliteten i åtgärderna.
Ungdomssatsningen - Kommunal utvecklingsgaranti Regeringen föreslår nu en s.k. utvecklingsgaranti för att unga arbetslösa skall sysselsättas. Vi förordar i stället att man satsar på lärlingsutbildning, flexiblare lönesättning och ny arbetsrättslagstiftning. Dessa åtgärder skulle direkt bidra till att ge ungdomar ordinarie arbetstillfällen. Enligt vår åsikt finns det en rad oklarheter i liggande förslag beträffande ansvarsfördelning och ekonomisk fördelning mellan staten och kommunerna. Vidare kommer det att uppstå märkliga situationer när vissa ungdomar får en ersättning på 1 967 kr per månad, vilket är den statliga nivån, och andra får ett kommunalt bidrag som motsvarar socialbidragsnivån. Förslaget kommer på denna punkt inte att påverka kommunernas socialbidragskostnader i positiv mening. Därför måste det skattefria bidraget för dem som står utanför arbetslöshetsförsäkringen höjas i nivå med vad vi ansett vara rimligt för utbildningsbidraget. Vi anser därför att man bör anvisa ytterligare 90 miljoner kronor till anslaget för denna förändring. Vi kan också konstatera att det statliga bidraget till kommunerna för utvecklingsaktiviteter är för lågt tilltaget om man förväntar sig kvalitet på insatserna. Detta ger anledning att ifrågasätta om det blir någon större anslutning till detta kommunala ungdomsprogram.
Arbetsmarknadsutbildning Vi Kristdemokrater har hävdat att arbetsmarknadsutbildningen bör knytas närmare och på sikt bli en del av det reguljära utbildningsväsendet. Genom en sådan förändring får det reguljära utbildningsväsendet en naturlig inriktning mot arbetsmarknaden som i dag i långa stycken saknas. Arbetsmarknadsutbildningens roll bör vara att underlätta strukturomvandlingar i samhället.
Nivån på utbildningsbidrag Vi kristdemokrater motsatte oss regeringens förslag när den i samband med vårpropositionen föreslog försämringar av utbildningsbidraget för dem som saknar arbetslöshetsersättning. För att gruppen skall få med andra studerandegrupper likvärdiga villkor bör det erbjudas en möjlighet att utnyttja en lånedel för att komma upp i samma nivå som bidraget tidigare hade.
Arbetsplatsintroduktion (API) Efter att regeringen avskaffade den ungdomspraktik som fyrklöverregeringen införde har man aldrig kommit upp i samma kvalitet och omfattning som då vad gäller insatser för arbetslösa ungdomar. Regeringen föreslår nu att finansieringsbidraget för arbetsgivarna skall öka. Dette kommer enligt vår uppfattning att motverka tillkomsten av fler praktikplatser. Vi avvisar därför regeringens förslag i denna del och beräknar att vårt förslag minskar intäkterna med 100 miljoner kronor.
Medelsanvisning på anslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder Från Kristdemokraternas sida föreslår vi att riksdagen för budgetåret 1998 reducerar det föreslagna anslaget med 2,2 miljarder kronor. Vi hävdar att om vårt tillväxtförslag genomförs innebär det ett minskat behov av arbetsmarknadspolitiska åtgärder, vilket medför en besparing med ca 2,4 miljarder kronor. Om man förändrar nivån på utbildningsbidraget för dem som inte är berättigade till arbetslöshetsersättning på sätt vi föreslår, dvs. att denna grupp ges en möjlighet att utnyttja en lånedel för att få med andra studerandegrupper likvärdiga villkor, krävs det att anslaget tillförs 300 miljoner kronor. Vidare motsätter vi oss förslaget om att höja finansieringsbidragen. Vi anser också att man bör avskaffa det s.k. flyttningsbidraget, vilket innebär en besparing på 200 miljoner kronor för år 1998.
Lönebidragens nivå Jag anser att det är nödvändigt att tillförsäkra de arbetshandikappade möjligheter till ett fortsatt aktivt arbetsliv. De förändringar som regeringen genomfört för lönebidragsanställda har emellertid försämrat situationen. Jag anser därför att det på nytt bör införas en bestämmelse i lönebidragsförordningen som innebär att risken för uppsägning skall beaktas vid en omprövning av lönebidraget. Jag anser vidare att de allmännyttiga organisationernas rätt till ersättning med högst 90 procent skall gälla såväl för dem som är nyanställda som för dem som innehade anställning mellan 1 juli 1995 och 1 juli 1997. De olika regeländringar som har skett beträffande lönebidragen till allmännyttiga organisationer har varit synnerligen olyckliga och skapat stor osäkerhet och oklarhet vid genomförandet. Kristdemokraterna anser att det bör vara en generös tolkning i de fall tvist råder om huruvida uppsägningshot föreligger p g a genomförd sänkning av lönebidraget. Anslaget bör tillföras ytterligare 20 miljoner kr utöver vad regeringen föreslagit.
B 6 Samhall Jag konstaterar att regeringen inte föreslagit att Samhall AB skall få kompensation för löneutvecklingen. Detta försvårar möjligheterna att upprätthålla anställningar i den omfattning som är önskvärt. Vi i Kristdemokraterna anser därför att anslaget B 6 bör tillföras ytterligare 100 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit.
Forskningsfrågor inom utgiftsområde 14 I budgetpropositionen föreslås långsiktigt ökade anslag till det nyinrättade Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering som är direkt underställt Arbetsmarknadsdepartementet. Från Kristdemokraternas sida vidhåller vi vår tidigare framförda uppfattning att utvärderings- och forskningsuppdrag bör läggas ut på fristående organisationer, myndigheter och universitet. För detta bör medel finnas avsatta. Vi anser att Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering bör avskaffas, vilket innebär en besparing på 10 miljoner kronor på anslaget A 5. Förslag till beslut om anslag inom utgiftsområdena 13 och 14 (tusental kronor) Utskottets förslag överensstämmer med regeringens förslag till anslagsfördelning.
Utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet ------------------------------------------------------------ | | |Utskottets|Reservanternas förslag i| | | |förslag |förhållande till| | | | |utskottets förslag | ------------------------------------------------------------- | | | | fp | mp | ------------------------------------------------------------- |A |Bidrag till | 40 681 |- 14 700 000 |- 3 795 | |1 |arbetslöshetsersättning| 334 | | 000 | ------------------------------------------------------------- |A |Bidrag till |2 042 022| | | |2 |lönegarantiersättning| | | | ------------------------------------------------------------- | |Summa. | 42 723 |- 14 700 000 |- 3 795 | | | | 356 | | 000 | -------------------------------------------------------------
Utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv --------------------------------------------------------- | |Utskottets|Reservanternas | | |förslag | förslag i | | | |förhållande till | | | |utskottets förslag| --------------------------------------------------------- | | | fp res |mp res | --------------------------------------------------------- | A 1. | 4 118 | - 600 | | | Arbetsmarknadsverkets | 585 | 000 | | | förvaltningskostnader | | | | --------------------------------------------------------- | A 2. | 21 043 |- 7 250 |- 2 100| | Arbetsmarknadspolitiska | 793 | 000 | 000 | | åtgärder | | | | --------------------------------------------------------- | A 3. Särskilda åtgärder | 6 596 | + 200 | + 200| | för arbetshandikappade | 798 | 000 | 000 | --------------------------------------------------------- | A 4. Europeiska | 2 100 | | | | socialfonden m.m. | 600 | | | --------------------------------------------------------- | A 5. Institutet för | 11 274 | | | | arbetsmarknadspolitisk | | | | | utvärdering | | | | --------------------------------------------------------- | A 6. Vissa kostnader för | 51 500 | | | | införandet av en allmän | | | | | och sammanhållen | | | | | arbetslöshetsförsäkring | | | | --------------------------------------------------------- | B 1. Arbetarskyddsverket |365 196 | | | --------------------------------------------------------- | B 2. |208 361 | | | | Arbetslivsinstitutet | | | | --------------------------------------------------------- | B 3. Bidrag och uppdrag |261 485 | | | | inom arbetslivsområdet | | | | | m.m. | | | | --------------------------------------------------------- | B 4. Rådet för | 24 752 | | | | arbetslivsforskning | | | | --------------------------------------------------------- | B 5. Forskning och |212 217 | | | | utveckling inom | | | | | arbetslivsområdet | | | | --------------------------------------------------------- | B 6. Bidrag till Samhall | 4 356 |+ 50 000 |+ 100 | | AB | 419 | | 000 | --------------------------------------------------------- | B 7. AmuGruppen AB | 9 514 | | | --------------------------------------------------------- | B 8. Arbetsdomstolen | 15 849 | | | --------------------------------------------------------- | B 9. Statens | 2 339 | | | | förlikningsmannaexpedition| | | | --------------------------------------------------------- | B 10. Statens nämnd för | 55 | | | | arbetstagares | | | | | uppfinningar | | | | --------------------------------------------------------- | B 11. Bidrag till | 4 147 | | | | Stiftelsen Utbildning | | | | | Nordkalotten | | | | --------------------------------------------------------- | B 12. Internationella | 24 195 | | | | avgifter | | | | --------------------------------------------------------- | C 1. | 13 943 | | | | Jämställdhetsombudsmannen| | | | --------------------------------------------------------- | C 2. Särskilda | 13 706 | | | | jämställdhetsåtgärder | | | | --------------------------------------------------------- | C 3. Bidrag till | 3 432 | | | | kvinnoorganisationernas | | | | | centrala verksamhet | | | | --------------------------------------------------------- | D 1. Stabsuppgifter vid | 3 000 | | | | Arbetsgivarverket | | | | --------------------------------------------------------- | D 2. Statliga | 8 042 | | | | tjänstepensioner m.m. | 900 | | | --------------------------------------------------------- | D 3. Bidrag till | 57 892 | | | | förnyelsefonder på det | | | | | statligt reglerade | | | | | området | | | | --------------------------------------------------------- | SUMMA | 47 541 |- 7 600 |- 1 800| | | 952 | 000 | 000 | --------------------------------------------------------- Lagförslag
Förslag till lag om arbetslivsutveckling ------------------------------------------------------- ------------------------------------------------------- | | |Härigenom föreskrivs följande. | ------------------------------------------------------- | 1 § | ------------------------------------------------------- |Den som av länsarbetsnämnden anvisats till verksamhet| |för ar-betslivsutveckling skall inte anses som| |arbetstagare när han deltar i verksamheten. När sådan| |verksamhet bedrivs på en arbetsplats, skall han dock| |likställas med arbetstagare vid tillämpning av 2 kap.| |1-9 §§, 3 kap. 1-4 och 7-14 §§, 4 kap. 1-4 och 8-10 §§| |samt 7-9 kap. arbetsmiljölagen (1977:1160). Därvid| |skall vad i arbetsmiljölagen sägs om arbetsgivare| |gälla den som upplåtit en arbetsplats för verksamhet| |för arbetslivsutveckling. | ------------------------------------------------------- | 2 § | ------------------------------------------------------- |Den tid under vilken en arbetslös deltagit i| |verksamhet för ar-betslivsutveckling i enlighet med| |länsarbetsnämndens anvisning utgör sådan med utfört| |arbete jämställd tid som avses i 19 § lagen (1997:238)| |om arbetslöshetsförsäkring. Vid bestämmande av ramtid| |enligt den lagen räknas inte tid då den arbetslöse| |varit hindrad att arbeta på grund av deltagandet, i| |den mån tiden inte jämställs enligt vad som nyss| |sagts. | ------------------------------------------------------- | 3 § | ------------------------------------------------------- |När det gäller avstängning från rätt till ersättning| |skall vad som föreskrivs om arbetsmarknadspolitiska| |åtgärder i 46 § lagen (1997:238) om| |arbetslöshetsförsäkring gälla också i fråga om| |verksamhet som avses i 1 §. | ------------------------------------------------------- |---------------------- | |Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. | ------------------------------------------------------- ------------------------------------------------------- ------------------------------------------------------- ------------------------------------------------------- ------------------------------------------------------- -------------------------------------------------------
Förslag till lag om kommuners ansvar för ungdomar mellan 20 och 24 år
------------------------------------------------------- | | | |Propositionen |Utskottets förslag | ------------------------------------------------------- |Härigenom föreskrivs följande. | ------------------------------------------------------- |Inledande bestämmelser | ------------------------------------------------------- | 1 § | ------------------------------------------------------- |En kommun får efter överenskommelse med regeringen| |eller den myndighet som regeringen bestämmer åta sig| |en skyldighet att i enlighet med bestämmelserna i| |denna lag erbjuda ungdomar en aktiverande och| |utvecklande insats på heltid. | ------------------------------------------------------- | 2 § | ------------------------------------------------------- |Den verksamhet som avses i 1 § skall syfta till att| |utveckla den enskildes möjligheter att i framtiden| |försörja sig själv. Verksamheten skall stärka den| |enskildes möjligheter att komma in på arbetsmarknaden| |eller, där så är lämpligt, på fortsatt utbildning. Den| |skall utformas med skälig hänsyn till den enskildes| |individuella önskemål och förutsättningar. | ------------------------------------------------------- | 3 § | ------------------------------------------------------- |Kommunens skyldighet omfattar ungdomar som står till| |arbets-marknadens förfogande och gäller från och med| |den 1 juli det år de fyller 20 år och till dess de| |fyllt 25 år. | ------------------------------------------------------- | 4 § | ------------------------------------------------------- |Kommunens skyldighet | Kommunens skyldighet| |inträder om något arbete, |inträder om något arbete,| |reguljär utbildning eller |reguljär utbildning eller| |någon lämplig |någon lämplig| |arbetsmarknadspolitisk |arbetsmarknadspolitisk | |åtgärd inte kunnat |åtgärd inte kunnat| |erbjudas inom 90 dagar |erbjudas inom 90 dagar| |från det att den unge |från det att den unge| |anmälde sig som |anmälde sig som| |arbetssökande hos den |arbetssökande hos den| |offentliga |offentliga | |arbetsförmedlingen. |arbetsförmedlingen. | |Utvecklingsinsatsen skall | Utvecklingsinsatsen | |pågå i högst 12 månader. |skall erbjudas inom tio| | |dagar från det att| | |kommunens skyldighet| | |enligt första stycket| | |inträdde och får pågå i| | |högst 12 månader. | ------------------------------------------------------- | 5 § | ------------------------------------------------------- |De som deltar i verksamhet anordnad av en kommun| |enligt denna lag skall inte anses som arbetstagare när| |de deltar i verksamheten. När sådan verksamhet bedrivs| |på en arbetsplats, skall den unge dock likställas med| |arbetstagare vid tillämpning av 2 kap. 1-9 §§, 3 kap.| |1-4 och 7-14 §§, 4 kap. 1-4 och 8-10 §§ samt 7-9 kap.| |arbetsmiljölagen (1977:1160) och vid tillämpning av| |lagen (1976:380) om ar-betsskadeförsäkring. Därvid| |skall vad i arbetsmiljölagen sägs om ar-betsgivare| |gälla den som upplåtit en arbetsplats för verksamhet| |enligt denna lag. | | Innan kommunen erbjuder den unge en| |utvecklingsinsats skall samråd ske med den| |sammanslutning av arbetstagare som är part i lokal| |förhandling med arbetsgivaren. | ------------------------------------------------------- | | ------------------------------------------------------- |Propositionen |Utskottets förslag | ------------------------------------------------------- |Ersättningen | ------------------------------------------------------- | 6 § | ------------------------------------------------------- |Den som är berättigad till ersättning enligt lagen| |(1997:238) om arbetslöshetsförsäkring har vid| |deltagande i verksamhet som anordnas av kommunen| |enligt denna lag rätt till utbildningsbidrag. | ------------------------------------------------------- | 7 § | ------------------------------------------------------- |Vid bestämmande av ramtiden enligt 12 § lagen| |(1997:238) om arbetslöshetsförsäkring skall inte| |räknas tid då den unge varit hindrad att arbeta på| |grund av deltagandet i verksamhet som anordnas av| |kommunen enligt denna lag. | ------------------------------------------------------- | 8 § | ------------------------------------------------------- |Kommunen skall lämna | Kommunen skall till den| |ersättning till den som |som deltar i verksamhet| |deltar i verksamhet som |som anordnas enligt denna| |anordnas enligt denna lag |lag och som uppbär| |med ett belopp som |försörjningsstöd enligt 6| |motsvarar vad han eller |och 6 b §§| |hon annars skulle varit |socialtjänstlagen | |berättigad till i |(1980:620) när han eller| |försörjningsstöd enligt 6 |hon börjar delta i| |och 6 b §§ |verksamheten utge| |socialtjänstlagen |ersättning med ett belopp| |(1980:620). |som motsvarar| | |försörjningsstödet. | | | Detsamma skall gälla| | |beträffande den för| | |vilken fattas beslut om| | |sådant försörjningsstöd| | |som avses i första stycket| | |under tid som han eller| | |hon deltar i verksamheten.| ------------------------------------------------------- | 9 § | ------------------------------------------------------- |Till den som inte är | Kommunen skall till| |berättigad till ersättning |deltagare som inte| |enligt 6 § eller 8 § skall |erhåller ersättning enligt| |kommunen under den tid den |6 § eller 8 § utge| |unge deltar i verksamheten |ersättning med 1 967| |lämna ersättning med 1 967 |kronor per månad. | |kronor per månad. | | ------------------------------------------------------- | 10 § | ------------------------------------------------------- |Ersättning enligt 8 och 9 §§ skall benämnas| |utvecklingsersättning. | ------------------------------------------------------- | | ------------------------------------------------------- |Upphörande | ------------------------------------------------------- | 11 § | ------------------------------------------------------- |Om den unge som deltar i verksamhet anordnad av| |kommunen enligt denna lag på grund av misskötsamhet| |inte kan tillgodogöra sig det som anordnas i| |verksamheten, får kommunen besluta att den unge skall| |skiljas från denna. Detsamma gäller om den unge| |allvarligt stör eller hindrar av kommunen anordnad| |verksamhet i vilken han eller hon deltar eller om han| |eller hon uteblir från sådan verksamhet fem dagar i| |följd utan att anmäla giltigt förfall. | ------------------------------------------------------- | 12 § | ------------------------------------------------------- |Den som skiljs från verksamhet enligt denna lag i| |enlighet med bestämmelserna i 11 § skall avstängas| |från rätt till utvecklingsersättning från kommunen. | ------------------------------------------------------- | | | | |Överklagande | ------------------------------------------------------- | 13 § | ------------------------------------------------------- |Ett beslut av en kommun i fråga om ersättning enligt| |denna lag eller om skiljande av den unge från| |deltagande i verksamhet enligt 11 § får överklagas hos| |allmän förvaltningsdomstol. Annat beslut av kommunen| |enligt denna lag får inte överklagas.| |Prövningstillstånd krävs vid överklagande till| |kammarrätten. | ------------------------------------------------------- |Verkställighetsföreskrifter | ------------------------------------------------------- | 14 § | ------------------------------------------------------- |Regeringen eller den myndighet som regeringen| |bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter som| |behövs för tillämpningen av denna lag. | ------------------------------------------------------- |---------------------- | |Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. | ------------------------------------------------------- ------------------------------------------------------- ------------------------------------------------------- ------------------------------------------------------- ------------------------------------------------------- Förslag till lag om ändring i lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring ------------------------------------------------------- ------------------------------------------------------- | | | Härigenom föreskrivs att 14, 17 och 19 §§ lagen| |(1997:238) om arbetslöshetsförsäkring skall ha| |följande lydelse. | ------------------------------------------------------- |Nuvarande lydelse | | | |Föreslagen lydelse | ------------------------------------------------------- | 14 § | | Vid prövning av arbetsvillkoret bortses från utfört| |förvärvsarbete | ------------------------------------------------------- |1. som arbetsgivaren | 1. som arbetsgivaren| |finansierat med stöd av |finansierat med stöd av | |- förordningen (1986:414) |- förordningen (1997:000)| |om |om | |rekryteringsstöd, eller |anställningsstöd, eller | |- förordningen (1987:411) |- förordningen (1987:411)| |om |om | |beredskapsarbete, eller |beredskapsarbete, eller | ------------------------------------------------------- |2. som bedrivits med stöd av förordningen (1984:523)| |om bidrag till arbetslösa m.fl. som startar egen| |näringsverksamhet. | |Detta gäller dock inte om den sökande när det i första| |stycket nämnda arbetet påbörjades uppfyllde| |arbetsvillkoret med annat förvärvsarbete enligt 12-13| |§§. | ------------------------------------------------------- | 17 § | ------------------------------------------------------- |När ramtid skall bestämmas | När ramtid skall| |enligt 12 § räknas inte |bestämmas enligt 12 §| |heller tid då den sökande |räknas inte heller tid då| |fått föräldrapenningförmån |den sökande fått| |enligt lagen (1962:381) om |föräldrapenningförmån | |allmän försäkring eller |enligt lagen (1962:381) om| |varit hindrad att arbeta |allmän försäk-ring, varit| |på grund av |ledig enligt lagen| | |(1997:000) om rätt till| | |ledighet för att bedriva| | 1. tjänstgöring enligt |näringsverksamhet, eller| |lagen (1994:1809) om |varit hindrad att arbeta| |totalförsvarsplikt, |på grund av | | 2. | 1. tjänstgöring enligt| |arbetsmarknadsutbildning, |lagen (1994:1809) om| | 3. yrkesinriktad |totalförsvarsplikt, | |rehabilitering, | 2. | | 4. utbildning för vilken |arbetsmarknadsutbildning,| |utbild-ningsbidrag lämnas | 3. yrkesinriktad| |enligt förord-ningen |rehabilitering, | |(1996:1654) om särskilt | 4. utbildning för vilken| |utbildningsbidrag, eller |utbild-ningsbidrag lämnas| | 5. deltagande i |enligt förord-ningen| |verksamhet där ersättning |(1996:1654) om särskilt| |enligt 3 a § har utgått, i |utbildningsbidrag, eller | |den mån tiden inte | 5. deltagande i| |jämställs enligt vad som |verksamhet där ersättning| |följer av 19 §. |enligt 3 a § har utgått, i| | |den mån tiden inte| | |jämställs enligt vad som| | |följer av 19 §. | ------------------------------------------------------- | 19 § | | För sökande som en gång har påbörjat en| |ersättningsperiod enligt denna lag gäller följande.| |När det arbetsvillkor skall uppfyllas som skall ligga| |till grund för en ny ersättningsperiod skall med tid| |under vilken sökande enligt 12-14 §§ skall ha| |förvärvsarbetat jämställas den tid då de | ------------------------------------------------------- |1. deltagit i och, om inte särskilda skäl hindrat det,| |fullföljt arbets-marknadsutbildning eller| |yrkesinriktad rehabilitering för vilken statligt| |utbildningsbidrag lämnats, | ------------------------------------------------------- | | | |Nuvarande lydelse |Föreslagen lydelse | ------------------------------------------------------- ------------------------------------------------------- | 2. deltagit i och, om inte särskilda skäl hindrat| |det, fullföljt utbildning för vilken utbildningsbidrag| |lämnats enligt förordningen (1996:1654) om särskilt| |utbildningsbidrag, | | 3. fullgjort tjänstgöring enligt lagen (1994:1809)| |om totalförsvarsplikt eller fått föräldrapenningförmån| |enligt lagen (1962:381) om allmän för-säkring, i båda| |fallen dock tillsammans högst 2 månader, | ------------------------------------------------------- |4. utfört förvärvsarbete |4. utfört förvärvsarbete| |som arbetsgivaren |som arbetsgivaren| |finansierat med stöd av |finansierat med stöd av | |- förordningen (1986:414) |- förordningen (1997:000)| |om rekryteringsstöd, eller |om anställningsstöd, eller| |- förordningen (1987:411) |- förordningen (1987:411)| |om beredskapsarbete, |om beredskapsarbete, | ------------------------------------------------------- |5. bedrivit egen näringsverksamhet med stöd av| |förordningen (1984:523) om bidrag till arbetslösa| |m.fl. som startar egen näringsverksamhet, eller | | 6. fullföljt verksamhet där ersättning enligt 3 a §| |utgått. | ------------------------------------------------------- -------------------------------------------------------
Förslag till lag om ändring i lagen (1997:580) om ändring i lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring ------------------------------------------------------- ------------------------------------------------------- | | |Härigenom föreskrivs att 22 § lagen (1997:238) om| |arbetslöshetsförsäkring i paragrafens lydelse enligt| |lagen (1997:580) om ändring i nämnda lag skall ha| |följande lydelse. | ------------------------------------------------------- |Nuvarande lydelse | | | |Föreslagen lydelse | ------------------------------------------------------- | 22 § | ------------------------------------------------------- |Ersättning lämnas under längst 300 dagar| |(ersättningsperiod). Om den sökande har fyllt 57 år| |före ersättningsperiodens slut är perioden i stället| |450 dagar. | ------------------------------------------------------- |I ersättningsperioden | I ersättningsperioden| |räknas inte in dagar under |räknas inte in dagar under| |vilka den sökande har |vilka den sökande har| |anvisats verksamhet för |anvisats verksamhet för| |ar-betslivsutveckling, ett |ar-betslivsutveckling, ett| |offentligt tillfälligt |offentligt tillfälligt| |arbete för äldre |arbete för äldre| |arbetslösa eller |arbetslösa, verksamhet| |verksamhet där ersättning |enligt lagen om kommuners| |enligt 3 a § utgår i |ansvar för ungdomar mellan| |enlighet med föreskrifter |20 och 24 år eller| |som har meddelats av |verksamhet där ersättning| |regeringen. |enligt 3 a § utgår i| | |enlighet med föreskrifter| | |som har meddelats av| | |regeringen. | ------------------------------------------------------- |Om den sökande omedelbart före inträdet i en| |arbetslöshetskassa har fått ersättning från en annan| |arbetslöshetskassa, räknas ersättningsdagar i den| |andra kassan in i ersättningsperioden. | |Rätten till dagpenning upphör vid månadsskiftet före| |den månad den arbetslöse fyller 65 år. | -------------------------------------------------------
Förslag till lag om ändring i lagen (1995:705) om arbetsplatsintroduktion ------------------------------------------------------- ------------------------------------------------------- |Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1995:705) om| |arbetsplatsintroduktion skall upphöra att gälla vid| |utgången av år 1997. | | | | Äldre bestämmelser om tillvaratagande av statens| |rätt med avseende på betalningen av| |finansieringsbidrag skall tillämpas för praktik som| |påbörjats före ikraftträdandet. | ------------------------------------------------------- Förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen (1996:423) om kommuners medverkan i försöksverksamhet med lokal samverkan om arbetsmarknadsutvecklingen ------------------------------------------------------- ------------------------------------------------------- | | | Härigenom föreskrivs att lagen (1996:423) om| |kommuners medverkan i försöksverksamhet med lokal| |samverkan om arbetsmarknadsutvecklingen, som gäller| |till utgången av december 1997, skall äga fortsatt| |giltighet till utgången av december 1998. | -------------------------------------------------------
Förslag till lag om ändring i lagen (1997:772) om ändring i lagen (1996:1331) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) Härigenom föreskrivs att 19 § kommunalskattelagen (1928:370) i dess lydelse enligt lagen (1997:772) om ändring i lagen (1996:1331)1 om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.
------------------------------------------------------- ------------------------------------------------------- |Nuvarande lydelse |Föreslagen lydelse | ------------------------------------------------------- | 19 § | ------------------------------------------------------- |Till skattepliktig inkomst enligt denna lag räknas| |icke: | | vad som vid bodelning tillfallit make eller sambo| |eller vad som förvärvats genom arv, testamente, fördel| |av oskift bo eller gåva; | | vinst i svenskt lotteri eller vinst vid| |vinstdragning på här i riket utfärdade| |premieobligationer och ej heller sådan vinst i| |utländskt lotteri eller vid vinstdragning på utländska| |premieobligationer, som uppgår till högst 100 kronor;| | ersättning, som på grund av försäkring jämlikt lagen| |(1962:381) om allmän försäkring, lagen (1954:243) om| |yrkesskadeförsäkring eller lagen (1976:380) om| |arbetsskadeförsäkring tillfallit den försäkrade, om| |icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst eller| |utgör föräldrapenning, så ock sådan ersättning enligt| |annan lag eller särskild författning, som utgått| |annorledes än på grund av sjukförsäkring, som nyss| |sagts, till någon vid sjukdom eller olycksfall i| |arbete eller under militärtjänstgöring eller i fall| |som avses i lagen (1977:265) om statligt| |personskadeskydd eller lagen (1977:267) om| |krigsskadeersättning till sjömän om icke ersättningen| |grundas på förvärvsinkomst, ävensom ersättning, vilken| |vid sjukdom eller olycksfall tillfallit någon på grund| |av annan försäkring, som icke tagits i samband med| |tjänst, dock att till skattepliktig inkomst räknas| |ersättning i form av pension eller i form av livränta| |i den mån livräntan är skattepliktig enligt 32 § 1| |eller 2 mom., så ock ersättning som utgår på grund av| |trafikförsäkring eller annan ansvarighetsförsäkring| |eller på grund av skadeståndsförsäkring och avser| |förlorad inkomst av skattepliktig natur; | | belopp, som till följd av försäkringsfall eller| |återköp av försäkringen utgått på grund av| |kapitalförsäkring, samt belopp som arbetsgivare utan| |att försäkring har tecknats för anställdas räkning| |betalar ut och som motsvarar ersättning på grund av| |grupplivförsäkring, i den mån beloppet inte väsentligt| |överstiger vad som utgår för befattningshavare i| |statens tjänst; | | försäkringsersättning eller annan ersättning för| |skada på egendom, dock att skatteplikt föreligger dels| |i den mån ersättningen avser annan byggnad än| |privatbostad eller markanläggning, dels i den mån| |köpeskilling, som skulle ha influtit om den försäkrade| |eller skadade egendomen i stället hade sålts, hade| |varit att hänföra till intäkt av näringsverksamhet och| |dels i den mån ersättningen eljest motsvarar| |skattepliktig intäkt av eller avdragsgill omkostnad| |för näringsverksamhet; | | ersättning för förlust eller skada på egendom vid| |fartygs förolyckande som redare utger till sådan| |arbetstagare som avses i punkt 1 av anvisningarna till| |49 §; | | vinstandel, återbäring eller premieåterbetalning,| |som utgått på grund av annan personförsäkring än| |pensionsförsäkring eller sådan sjuk- eller| |olycksfallsförsäkring som tagits i samband med tjänst,| |samt vinstandel, som utgått på grund av| |skadeförsäkring, och premieåterbetalning på grund av| |skadeförsäkring, för vilken rätt till avdrag för| |premie icke förelegat; | | ersättning jämlikt lagen (1956:293) om ersättning åt| |smittbärare om icke ersättningen grundas på| |förvärvsinkomst; | | periodiskt understöd eller därmed jämförlig| |periodisk intäkt, som icke utgör vederlag vid| |avyttring av egendom, i den mån givaren enligt 20 §| |eller punkt 5 av anvisningarna till 46 § icke är| |berättigad till avdrag för utgivet belopp; | | stipendium för mottagarens utbildning, dock inte ett| |sådant stipendium som anges i punkt 12 sjunde stycket| |av anvisningarna till 32 §; | | stipendium som är avsett för andra ändamål och som| |inte utgår periodiskt och inte utgör ersättning för| |arbete som har utförts eller skall utföras för| |utgivarens räkning, dock inte ett sådant stipendium| |som anges i punkt 12 sjunde stycket av anvisningarna| |till 32 §; | | studiestöd enligt 3 eller 4 kap. studiestödslagen| |(1973:349), internatbidrag, studielån och| |resekostnadsersättning enligt 6 och 7 kap. samma lag| |samt sådant särskilt bidrag vilket enligt av| |regeringen eller statlig myndighet meddelade| |bestämmelser utgår till deltagare i arbetsmarknads-| |utbildning samt med dem i fråga om sådant bidrag| |likställda, och äger i följd härav de| |bidragsberättigade icke göra avdrag för kostnader som| |avsetts skola bestridas med bidrag av förevarande| |slag; | | introduktionsersättning enligt lagen (1992:1068) om| |introduktionsersättning för flyktingar och vissa andra| |utlänningar; | | allmänt barnbidrag och förlängt barnbidrag, samt| |barnpension enligt lagen om allmän försäkring till den| |del pensionen för varje månad den avser inte| |överstiger en tolftedel av fyrtio procent eller, vid| |pension efter båda föräldrarna, åttio procent, av| |basbeloppet den månad pensionen avser samt sådan i 17| |kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring angiven| |livränta i form av efterlevandelivränta till barn| |enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller| |enligt annan i nämnda lagrum angiven författning till| |den del livräntan föranlett minskning av sådan del av| |barnpension som inte är skattepliktig; | | kontantunderstöd, som utgives av arbetslöshetsnämnd| |med bidrag av statsmedel; | ------------------------------------------------------- |handikappersättning enligt | handikappersättning | |9 kap. 2 och 3 §§ lagen om |enligt 9 kap. 2 och 3 §§| |allmän försäkring, sådan |lagen om allmän| |del av vårdbidrag enligt 9 |försäkring, vårdbidrag| |kap. 4 och 4 a §§ samma |till den del det utgör| |lag som utgör ersättning |ersättning för| |för merkostnader, |merkostnader enligt 9 kap.| |ersättning för merutgifter |4 och 4 a §§ samma lag,| |för resor enligt 3 kap. 7 |ersättning för merutgifter| |a § samma lag, särskilt |för resor enligt 3 kap. 7| |pensionstillägg enligt |a § samma lag, särskilt| |lagen (1990:773) om |pensionstillägg enligt| |särskilt pensionstillägg |lagen (1990:773) om| |till folkpension för |särskilt pensionstillägg| |långvarig vård av sjukt |till folkpension för| |eller handikappat barn |långvarig vård av sjukt| |samt hemsjukvårdsbidrag |eller handikappat barn| |och hemvårdsbidrag, som |samt hemsjukvårdsbidrag| |utges av kommunala eller |och hemvårdsbidrag, som| |landstingskommunala medel |utges av kommunala eller| |till den vårdbehövande; |landstingskommunala medel| | |till den vårdbehövande; | ------------------------------------------------------- |assistansersättning enligt lagen (1993:389) om| |assistansersättning och ekonomiskt stöd till kostnader| |för personlig assistans enligt lagen (1993:387) om| |stöd och service till vissa funktionshindrade; | | bostadstillägg enligt lagen (1994:308) om| |bostadstillägg till pensionärer; | | kommunalt bostadstillägg till handikappade; | | bostadsbidrag som avses i lagen (1988:786) om| |bostadsbidrag och lagen (1993:737) om bostadsbidrag; | | bidrag enligt lagen (1988:1463) om bidrag vid| |adoption av utländska barn; | | bidrag enligt lagen (1992:148) om särskilt bidrag| |till ensamstående med barn; | ------------------------------------------------------- | | ersättning som lämnas av| | |kommun enligt lagen| | |(1997:000) om kommuners| | |ansvar för ungdomar mellan| | |20 och 24 år; | ------------------------------------------------------- |ersättning som fastställts av allmän domstol eller| |utgått av allmänna medel till den som - utan att det| |skett yrkesmässigt - inställt sig inför domstol eller| |annan myndighet, om ersättningen avser reseersättning,| |traktamente eller ersättning för tidsspillan; | | förmån av fri resa till eller från| |anställningsintervju eller kostnadsersättning för| |sådan resa till den del förmånen eller ersättningen| |avser resa inom eller mellan Europeiska unionens| |medlemsländer eller EES-länderna och, såvitt gäller| |ersättningen, till den del den inte överstiger| |faktiska resekostnader och vid körning med egen bil| |inte överstiger det avdrag som medges för kostnader| |för resor med egen bil enligt den schablon som anges i| |punkt 4 av anvisningarna till 33 §; | | hittelön samt ersättning till den som i särskilt| |fall räddat person eller egendom i fara eller bidragit| |till avslöjande eller gripande av person som begått| |brott; | | sedvanlig ersättning till den som lämnat organ, blod| |eller modersmjölk; | | tävlingsvinst som inte hänför sig till anställning| |eller uppdrag och som utgår i annan form än kontant| |eller därmed likställd ersättning, om vinsten avser| |minnesföremål eller värdet inte överstiger 0,03| |basbelopp avrundat till närmaste hundratal kronor; | | sådan gottgörelse för utgift eller kostnad som| |arbetsgivare uppburit från personalstiftelse ur medel| |för vilka avdrag icke medgivits vid taxering, vid| |första tillfälle dylika medel finnas i stiftelsen; | | gottgörelse som arbetsgivare uppburit från| |pensionsstiftelse, till den del stiftelsen ej ägt| |andra medel för att lämna gottgörelse än sådana för| |vilka avdrag icke åtnjutits vid avsättning till| |stiftelsen; | | intäkter av försäljning av vilt växande bär och| |svampar samt kottar som den skattskyldige själv| |plockat till den del intäkterna under ett| |beskattningsår inte överstiger 5 000 kronor och inte| |kan hänföras till näringsverksamhet som utgör rörelse| |eller till lön eller liknande förmån; | | ränta enligt 61 § lagen (1941:416) om arvsskatt och| |gåvoskatt, 5 kap. 13 § lagen (1984:151) om| |punktskatter och prisregleringsavgifter, 40 § lagen| |(1984:404) om stämpelskatt vid| |inskrivningsmyndigheter, 33 § tullagen (1994:1550)| |eller 19 kap. 2 och 12-14 §§ skattebetalningslagen| |(1997:483); | | ränta som enligt bestämmelserna i 3 kap. 23 § 3 och| |4 lagen (1990:325) om självdeklaration och| |kontrolluppgifter inte redovisas i kontrolluppgift om| |sådan ränta för den skattskyldige under ett beskatt-| |ningsår sammanlagt inte uppgår till 500 kronor; | | ränta enligt 22 § tredje stycket lagen (1993 :737)| |om bostadsbidrag; | | vad som utgör utgående skatt enligt| |mervärdesskattelagen (1994:200). | | Om mervärdesskatt ändå har räknats med vid| |inkomstredovisningen anses skatten, om den betalats| |till staten, som en sådan speciell skatt för vilken| |avdrag medges vid inkomsttaxeringen enligt denna lag.| |Till följd av detta utgör belopp som har fallit bort,| |och för vilket avdrag medgetts vid inkomsttaxeringen,| |skattepliktig intäkt vid inkomsttaxeringen. | | Beträffande ersättning som utfaller på grund av| |avtalsgruppsjukförsäkring gäller särskilda| |bestämmelser i 32 § 3 a mom. och punkt 12 av| |anvisningarna till 22 §. | | (Se vidare anvisningarna.) | ------------------------------------------------------- ------------------------------------------------------- ------------------------------------------------------- ------------------------------------------------------- ------------------------------------------------------- ------------------------------------------------------- ------------------------------------------------------- ------------------------------------------------------- ------------------------------------------------------- ------------------------------------------------------- ------------------------------------------------------- ------------------------------------------------------- |1 Senaste lydelse 1997:507 | -------------------------------------------------------
Förslag till lag om ändring i lagen (1997:771) om ändring i lagen (1997:244) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) Härigenom föreskrivs att punkt 12 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen (1928:370) i dess lydelse enligt lagen (1997:771) om ändring i lagen (1997:244) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.
------------------------------------------------------- ------------------------------------------------------- |Nuvarande lydelse |Utskottets förslag | ------------------------------------------------------- | Anvisningar | | till 32 § | ------------------------------------------------------- |12. Sjukpenning och rehabiliteringspenning enligt| |lagen (1962:381) om allmän försäkring och sjukpenning| |enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring, lagen| |(1976:380) om arbetsskadeförsäkring, lagen (1977:265)| |om statligt personskadeskydd och lagen (1977:267) om| |krigsskadeersättning till sjömän utgör skattepliktig| |intäkt av tjänst om förmånen grundas på| |förvärvsinkomst, som hänför sig till tjänst. Till| |intäkt av tjänst hänföres under nämnda förutsättning| |också ersättning enligt lagen (1989:225) om ersättning| |till smittbärare samt annan lag eller författning, som| |utgått annorledes än på grund av försäkring, som nyss| |sagts, till någon vid sjukdom eller olycksfall i| |arbete eller på grund av militärtjänstgöring. | | Föräldrapenningförmåner och vårdbidrag enligt lagen| |om allmän försäkring, ersättning enligt lagen| |(1988:1465) om ersättning och ledighet för| |närståendevård samt ersättning som en allmän| |försäkringskassa utger enligt 20 § lagen (1991:1047)| |om sjuklön utgör skattepliktig intäkt av tjänst, dock| |ej sådan del av vårdbidrag som utgör ersättning för| |merkostnader. | | Korttidsstudiestöd och vuxenstudiebidrag enligt| |studiestödslagen (1973:349), vuxenstudiebidrag enligt| |lagen (1983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd för| |arbetslösa, utbildningsbidrag för doktorander,| |särskilt utbildningsbidrag samt timersättning vid| |vuxenutbildning för utvecklingsstörda (särvux) eller| |vid svenskundervisning för invandrare (sfi) räknas som| |skattepliktig intäkt av tjänst. | | Dagpenning från arbetslöshetskassa, statsbidrag| |motsvarande dagpenning vid arbetsmarknadsutbildning| |som lämnas till den som startar egen| |näringsverksamhet, och som avser att utgöra ett| |tillskott till näringsidkarens försörjning under| |inledningsskedet av verksamheten, räknas som| |skattepliktig intäkt av tjänst. | | Dagpenning vid utbildning och tjänstgöring inom| |totalförsvaret räknas som skattepliktig intäkt av| |tjänst. | ------------------------------------------------------- |Detsamma gäller dagpenning | Detsamma gäller| |som enligt av regeringen |ersättning vid| |eller av statlig myndighet |generationsväxling samt| |meddelade bestämmelser |dagpenning som enligt av| |utgår till deltagare i |regeringen eller av| |arbetsmarknadsutbildning |statlig myndighet| |samt med dem i fråga om |meddelade bestämmelser| |sådant bidrag likställda. |utgår till deltagare i| | |arbetsmarknadsutbildning | | |samt med dem i fråga om| | |sådant bidrag likställda.| ------------------------------------------------------- |Forskarstipendium (Marie Curie-stipendium) som utges| |direkt eller indirekt av Europeiska gemenskaperna| |räknas som skattepliktig intäkt av tjänst. | ------------------------------------------------------- -------------------------------------------------------
Förslag till lag om ändring i lagen (1997:485) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring Härigenom föreskrivs att 11 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring1, i dess lydelse enligt lagen (1997:485) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.
------------------------------------------------------- ------------------------------------------------------- |Nuvarande lydelse |Föreslagen lydelse | ------------------------------------------------------- | 11 kap. | | 2 § | ------------------------------------------------------- |Med inkomst av anställning avses lön eller annan| |ersättning i pengar eller andra skattepliktiga| |förmåner, som en försäkrad har fått såsom arbetstagare| |i allmän eller enskild tjänst. Med lön likställs| |kostnadsersättning som inte enligt 8 kap. 19 eller 20| |§ skattebetalningslagen (1997:483) undantas vid| |beräkning av skatteavdrag. Sådan skattepliktig intäkt| |i form av rabatt, bonus eller annan förmån som utgår| |på grund av kundtrohet eller liknande, skall också| |anses som inkomst av anställning, om den som slutligt| |har stått för de kostnader som ligger till grund för| |förmånen är någon annan än den som är skattskyldig för| |förmånen. Till sådan inkomst räknas dock inte från en| |och samme arbetsgivare utgiven lön som under ett år ej| |uppgått till 1 000 kronor. Till sådan inkomst räknas| |inte heller intäkt som avses i 32 § 1 mom. första| |stycket h och i kommunalskattelagen (1928:370) eller| |sådan ersättning som anges i 1 § första stycket 2-6| |och fjärde stycket lagen (1990:659) om särskild| |löneskatt på vissa förvärvsinkomster. I fråga om| |arbete som har utförts utomlands bortses vid| |beräkningen av pensionsgrundande inkomst från sådana| |lönetillägg som betingas av ökade levnadskostnader och| |andra särskilda förhållanden i sysselsättningslandet.| |Såsom inkomst av anställning anses även | ------------------------------------------------------- |a) sjukpenning och rehabiliteringspenning enligt denna| |lag samt sjukpenning enligt lagen (1976:380) om| |arbetsskadeförsäkring eller motsvarande ersättning som| |utgår enligt annan författning eller på grund av| |regeringens förordnande, i den mån ersättningen träder| |i stället för försäkrads inkomst såsom arbetstagare i| |allmän eller enskild tjänst, | | b) föräldrapenningförmåner, | | c) vårdbidrag enligt 9 kap. 4 §, i den mån bidraget| |inte är ersättning för merkostnader, | | d) dagpenning från arbetslöshetskassa, | ------------------------------------------------------- |f) utbildningsbidrag under | f) utbildningsbidrag| |arbetsmarknadsutbildning |under | |och yrkesinriktad |arbetsmarknadsutbildning | |rehabilitering i form av |och yrkesinriktad| |dagpenning, |rehabilitering i form av| | |dagpenning samt ersättning| | |vid generationsväxling, | ------------------------------------------------------- |g) korttidsstudiestöd och vuxenstudiebidrag enligt| |studiestödslagen (1973:349) eller lagen (1983:1030) om| |särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa samt särskilt| |utbildningsbidrag, | | h) delpension enligt lagarna (1975:380) och| |(1979:84) om delpensionsförsäkring, | | i) dagpenning till totalförsvarspliktiga som| |tjänstgör enligt lagen (1994:1809) om| |totalförsvarsplikt och andra som erhåller dagpenning| |enligt de för totalförsvarspliktiga gällande| |grunderna, | | j) utbildningsbidrag för doktorander, | ------------------------------------------------------- |k) timersättning vid | k) timersättning vid| |vuxenutbildning för |vuxenutbildning för| |utvecklingsstörda (särvux) |utvecklingsstörda | |och vid svenskundervisning |(särvux), | |för invandrare (sfi), | | ------------------------------------------------------- |l) livränta enligt 4 kap. lagen (1976:380) om| |arbetsskadeförsäkring eller motsvarande livränta som| |bestäms med tillämpning av sagda lag, | | m) från Sveriges författarfond och Konstnärsnämnden| |utgående bidrag som ej är att hänföra till inkomst av| |annat förvärvsarbete enligt 3 §, i den mån regeringen| |så förordnar, | | n) statsbidrag till arbetslösa som tillskott till| |deras försörjning när de startar egen rörelse, | ------------------------------------------------------- | | o) stipendium som enligt| | |punkt 12 sjunde stycket av| | |anvisningarna till 32 §| | |kommunalskattelagen skall| | |tas upp som intäkt av| | |tjänst, om stipendiet| | |utbetalats av en fysisk| | |person bosatt i Sverige| | |eller av en svensk| | |juridisk person, | ------------------------------------------------------- |p) ersättning enligt lagen (1988:1465) om ersättning| |och ledighet för närståendevård, | | q) tillfälliga förvärvsinkomster av verksamhet som| |inte bedrivs självständigt, | | r) ersättning som en allmän försäkringskassa utger| |enligt 20 § lagen (1991:1047) om sjuklön, | | s) ersättning från semesterkassa. | | I fråga om ersättning i pengar eller andra| |skattepliktiga förmåner för utfört arbete i annan form| |än pension och ersättning från semesterkassa, i fråga| |om ersättning till idrottsutövare från visst slag av| |ideell förening samt i fråga om ersättning från| |vinstandelsstiftelse eller annan juridisk person med| |motsvarande ändamål gäller i tillämpliga delar| |bestämmelserna i 3 kap. 2 § andra stycket samt 2 a §| |tredje och fjärde styckena. | | Vid beräkning av inkomst av anställning skall hänsyn| |tas till lön eller annan ersättning, som den| |försäkrade har fått från en arbetsgivare, som är| |bosatt utom riket eller är utländsk juridisk person,| |endast i fall då den försäkrade sysselsatts här i| |riket och överenskommelse inte träffats enligt 3 kap.| |2 a § första stycket eller då han tjänstgjort som| |sjöman ombord på svenskt handelsfartyg. Vad som sägs| |här skall inte gälla beträffande lön till svenska| |medborgare, om svenska staten eller, där lönen härrör| |från utländsk juridisk person, en svensk juridisk| |person, som äger ett bestämmande inflytande över den| |utländska juridiska personen, enligt av| |Riksförsäkringsverket godtagen förbindelse har att| |svara för tilläggspensionsavgiften. | | Hänsyn skall ej heller tas till lön eller annan| |ersättning från främmande makts beskickning eller| |lönade konsulat här i riket eller från arbetsgivare,| |som tillhör sådan beskickning eller sådant konsulat| |och som inte är svensk medborgare. Vad som sägs här| |skall inte gälla beträffande lön till svensk| |medborgare eller till den som utan att vara svensk| |medborgare är bosatt i riket, om en utländsk| |beskickning här i riket enligt av| |Riksförsäkringsverket godtagen förbindelse har att| |svara för tilläggspensionsavgiften. | | Den som åtagit sig förbindelse enligt tredje eller| |fjärde stycket skall anses som arbetsgivare. | ------------------------------------------------------- 1 Lagen omtryckt 1982:120 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring
Härigenom föreskrivs att 11 kap. 3 § lagen (1962:381) om allmän försäkring skall ha följande lydelse. ------------------------------------------------------- ------------------------------------------------------- |Nuvarande lydelse |Föreslagen lydelse | ------------------------------------------------------- | 11 kap. | | 3 §[1] | ------------------------------------------------------- |Med inkomst av annat förvärvsarbete avses | | a) inkomst av näringsverksamhet här i landet i| |vilken den försäkrade arbetat i icke oväsentlig| |omfattning (aktiv näringsverksamhet); | | b) tillfälliga förvärvsinkomster av självständigt| |bedriven verksamhet; | | c) ersättning för arbete för någon annans räkning i| |pengar eller andra skattepliktiga förmåner; | ------------------------------------------------------- |d) sjukpenning och rehabi- | d) sjukpenning och| |literingspenning enligt |rehabiliteringspenning | |denna lag samt sjukpenning |enligt denna lag samt| |enligt lagen (1976:380) om |sjukpenning enligt lagen| |arbetsskadeförsäkring |(1976:380) om arbetsskade-| |eller motsvarande |försäkring eller| |ersättning som utgår |motsvarande ersättning som| |enligt annan författning |utgår enligt annan| |eller på grund av |författning eller på grund| |regeringens förordnande, i |av regeringens| |den mån ersättningen |förordnande, i den mån| |träder i stället för |ersättningen träder i| |inkomst som ovan nämnts |stället för inkomst som| |samt |ovan nämnts; | ------------------------------------------------------- |e) ersättning som utgör | e) ersättning som utgör| |skattepliktig inkomst av |skattepliktig inkomst av| |tjänst enligt |tjänst enligt| |kommunalskattelagen |kommunalskattelagen | |(1928:370) och som, utan |(1928:370) och som, utan| |att |att | |anställningsförhållande |anställningsförhållande | |förelegat, utbetalats av |förelegat, utbetalats av| |fysisk person bosatt |fysisk person bosatt| |utomlands eller av |utomlands eller av| |utländsk juridisk person; |utländsk juridisk person| | |samt | ------------------------------------------------------- | | f) stipendium som enligt| | |punkt 12 sjunde stycket av| | |anvisningarna till 32 §| | |kommunalskattelagen skall| | |tas upp som intäkt av| | |tjänst; | ------------------------------------------------------- |allt i den mån inkomsten inte enligt 2 § är att| |hänföra till inkomst av anställning. | ------------------------------------------------------- |Bedömningen i första stycket a) görs för sig för varje| |förvärvskälla enligt kommunalskattelagen (1928:370).| |Har inkomst som avses i första stycket a) eller b)| |inte uppgått till 1 000 kronor för år, tas den inte i| |beräkningen. Ej heller tas sådan ersättning som avses| |i första stycket c) i beräkning, om ersättningen från| |den, för vilken arbetet utförts, under året inte| |uppgått till | |1 000 kr. Intäkt som avses i 32 § 1 mom. första| |stycket h och i nämnda lag eller sådan ersättning| |enligt gruppsjukförsäkring eller trygghetsförsäkring| |vid arbetsskada som enligt 2 § första stycket lagen| |(1990:659) om särskild löneskatt på vissa| |förvärvsinkomster utgör underlag för nämnda skatt| |räknas inte som inkomst av annat förvärvsarbete. | -------------------------------------------------------
**FOOTNOTES**
[1]:Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.
Senaste lydelse 1993:1551. Av utskottet avstyrkta motionsyrkanden (mom. 57 och 58) i hemställan -------------------------------------------------------------- |Motion |Motionärer |Yrkanden | -------------------------------------------------------------- |Utgiftsområde | | | |13 | | | --------------------------------------------------------------- |Ersättningsnivåer i arbetslöshetsförsäkringen | -------------------------------------------------------------- |1997/98:A309 |av Birger Schlaug m.fl. |7-10 | | |(mp) | | -------------------------------------------------------------- |1997/98:A312 |av Johan Lönnroth m.fl. |1, 2, 7 i| | |(v) |motsvarande del | -------------------------------------------------------------- --------------------------------------------------------------- |Generationsväxling | -------------------------------------------------------------- |1997/98:A259 |av Lars Leijonborg m.fl. |16 | | |(fp) | | -------------------------------------------------------------- |1997/98:A264 |av Dan Ericsson m.fl. |8, 9 | | |(kd) | | -------------------------------------------------------------- |1997/98:A270 |av Lennart Beijer m.fl. |2 | | |(v) | | -------------------------------------------------------------- |1997/98:A282 |av Hans Karlsson m.fl. | | | |(s) | | -------------------------------------------------------------- |1997/98:A309 |av Birger Schlaug m.fl. |12, 13 | | |(mp) | | -------------------------------------------------------------- --------------------------------------------------------------- |Resursarbete | -------------------------------------------------------------- |1997/98:A259 |av Lars Leijonborg m.fl. |18 i motsvarande del| | |(fp) | | -------------------------------------------------------------- |1997/98:A269 |av Alf Svensson m.fl. |23 | | |(kd) | | -------------------------------------------------------------- |1997/98:A310 |av Johan Lönnroth m.fl. |9 i motsvarande del| | |(v) | | -------------------------------------------------------------- |1997/98:Fi219 |av Marianne Samuelsson |13 | | |m.fl. | | -------------------------------------------------------------- --------------------------------------------------------------- |Tillfällig avgångsersättning | -------------------------------------------------------------- |1997/98:A259 |av Lars Leijonborg m.fl. |18 i motsvarande del| | |(fp) | | -------------------------------------------------------------- --------------------------------------------------------------- |Medelsanvisning på anslaget A 1 Bidrag till| |arbetslöshetsersättningen | -------------------------------------------------------------- -------------------------------------------------------------- |1997/98:A264 |av Dan Ericsson, m.fl. |10 | | |(kd) | | -------------------------------------------------------------- |1997/98:A299 |av Per Unckel m.fl. (m) |4 | -------------------------------------------------------------- |1997/98:A309 |av Birger Schlaug m.fl. |1, 2 | | |(mp) | | -------------------------------------------------------------- |1997/98:A312 |av Johan Lönnroth m.fl. |8, 9 och 10 i| | |(v) |motsvarande del | -------------------------------------------------------------- |1997/98:Fi510 |av Anne Wibble m.fl. |2 | --------------------------------------------------------------- | | |Offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa (OTA) | -------------------------------------------------------------- -------------------------------------------------------------- |1997/98:A245 |av Ulla Wester-Rudin (s) | | -------------------------------------------------------------- |1997/98:A259 |av Lars Leijonborg m.fl. |18 i motsvarande del| | |(fp) | | -------------------------------------------------------------- |1997/98:A269 |av Alf Svensson m.fl. |22, 24 | | |(kd) | | -------------------------------------------------------------- |1997/98:A309 |av Birger Schlaug m.fl. |11 | | |(mp) | | -------------------------------------------------------------- |1997/98:A310 |av Johan Lönnroth m.fl. |9 i motsvarande del| | |(v) | | -------------------------------------------------------------- -------------------------------------------------------------- |Utgiftsområde | | | |14 | | | --------------------------------------------------------------- |Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader | -------------------------------------------------------------- |1997/98:A226 |av Marianne Carlström | | | |m.fl. (s) | | -------------------------------------------------------------- |1997/98:246 |av Birgitta Gidblom (s) | | -------------------------------------------------------------- |1997/98:A259 |av Lars Leijonborg m.fl. |26 i motsvarande del| | |(fp) | | -------------------------------------------------------------- |1997/98:A269 |av Alf Svensson m.fl. |7, 33 i motsvarande| | |(kd) |del | -------------------------------------------------------------- |1997/98:A299 |av Per Unckel m.fl. (m) |5 | -------------------------------------------------------------- |1997/98:A309 |av Birger Schlaug m.fl. |4 i motsvarande del| | |(mp) | | -------------------------------------------------------------- -------------------------------------------------------------- |Volymmål m.m. | | | -------------------------------------------------------------- |1997/98:A204 |av Eva Björne (m) |1 | -------------------------------------------------------------- |1997/98:A310 |av Johan Lönnroth m.fl. |5 | | |(v) | | -------------------------------------------------------------- --------------------------------------------------------------- |Kommunal utvecklingsgaranti | -------------------------------------------------------------- |1997/98:A204 |av Eva Björne (m) |2 | -------------------------------------------------------------- |1997/98:A218 |av Göran Lindblad (m) | | -------------------------------------------------------------- |1997/98:A224 |av Sonia Karlsson (s) |1 | -------------------------------------------------------------- |1997/98:A259 |av Lars Leijonborg m.fl. |19 | | |(fp) | | -------------------------------------------------------------- |1997/98:A269 |av Alf Svensson m.fl. |15-17 | | |(kd) | | -------------------------------------------------------------- |1997/98:A309 |av Birger Schlaug m.fl. |14, 15 | | |(mp) | | -------------------------------------------------------------- |1997/98:A310 |av Johan Lönnroth m.fl. |18 | | |(v) | | -------------------------------------------------------------- --------------------------------------------------------------- |Nivån på utbildningsbidrag m.m. | -------------------------------------------------------------- |1997/98:A269 |av Alf Svensson m.fl. |10 | | |(kd) | | -------------------------------------------------------------- |1997/98:A310 |av Johan Lönnroth m.fl. |15, 19 | | |(v) | | -------------------------------------------------------------- --------------------------------------------------------------- |Arbetsmarknadsutbildning - utbildningsbidrag | -------------------------------------------------------------- |1997/98:A259 |av Lars Leijonborg m.fl. |11 | | |(fp) | | -------------------------------------------------------------- |1997/98:A269 |av Alf Svensson m.fl. |11 | | |(kd) | | -------------------------------------------------------------- |1997/98:A283 |av Hans Karlsson (s) | | -------------------------------------------------------------- -------------------------------------------------------------- |Feriearbeten | | | -------------------------------------------------------------- |1997/98:A269 |av Alf Svensson m.fl. |18 | | |(kd) | | -------------------------------------------------------------- --------------------------------------------------------------- |Starta-eget-bidraget, m.m. | -------------------------------------------------------------- |1997/98:A1 |av Carl Fredrik Graf (m) |2, 3 | -------------------------------------------------------------- |1997/98:A2 |av Hans Andersson och |3, 4 | | |Ingrid Burman (v) | | -------------------------------------------------------------- |1997/98:A259 |av Lars Leijonborg m.fl. |21, 22 | | |(fp) | | -------------------------------------------------------------- |1997/98:A279 |av Christina Axelsson | | | |(s) | | -------------------------------------------------------------- |1997/98:A286 |av Ann-Kristine | | | |Johansson och Helena | | | |Frisk (s) | | -------------------------------------------------------------- |1997/98:L206 |av Stig Sandström m.fl. |2 | | |(v) | | -------------------------------------------------------------- |1997/98:N307 |av Karin Pilsäter och |8 | | |Eva Flyborg (fp) | | -------------------------------------------------------------- --------------------------------------------------------------- |Finansieringsbidrag vid arbetsplatsintroduktion | -------------------------------------------------------------- |1997/98:A269 |av Alf Svensson m.fl. |12 | | |(kd) | | -------------------------------------------------------------- |1997/98:A276 |av Roland Larsson och | | | |Kerstin Warnerbring (c) | | -------------------------------------------------------------- |1997/98:A310 |av Johan Lönnroth m.fl. |6 | | |(v) | | -------------------------------------------------------------- --------------------------------------------------------------- |Nytt anställningsstöd m.m. | -------------------------------------------------------------- |1997/98:A220 |av Sigrid Bolkéus (s) | | -------------------------------------------------------------- |1997/98:A289 |av Pär-Axel Sahlberg | | | |m.fl. (s) | | -------------------------------------------------------------- |1997/98:A293 |av Sven Bergström (c) | | -------------------------------------------------------------- |1997/98:A310 |av Johan Lönnroth m.fl. |7, 8 | | |(v) | | --------------------------------------------------------------- |Arbetsmarknadsresurser för olika ändamål | -------------------------------------------------------------- |1997/98:A202 |av Olle Lindström (m) | | -------------------------------------------------------------- |1997/98:A223 |av Berndt Ekholm och | | | |Berit Löfstedt (s) | | -------------------------------------------------------------- |1997/98:A225 |av Marianne Carlström | | | |m.fl. (s) | | -------------------------------------------------------------- |1997/98:A229 |av Sigrid Bolkéus (s) | | -------------------------------------------------------------- |1997/98:A239 |av Catherine Persson (s) | | -------------------------------------------------------------- |1997/98:A241 |av Ronny Olander m.fl. | | | |(s) | | -------------------------------------------------------------- |1997/98:A257 |av Roland Larsson (c) | | -------------------------------------------------------------- |1997/98:A263 |av Lena Sandlin m.fl. | | | |(s) | | -------------------------------------------------------------- |1997/98:A268 |av Erling Bager och Eva | | | |Flyborg (fp) | | -------------------------------------------------------------- |1997/98:A275 |av Göran Magnusson m.fl. | | | |(s, c) | | -------------------------------------------------------------- |1997/98:Kr211 |av Marianne Andersson |1 | | |m.fl. (c) | | -------------------------------------------------------------- |1997/98:Bo502 |av Hans Karlsson m.fl. | | | |(s) | | -------------------------------------------------------------- -------------------------------------------------------------- |Flyttningsbidrag| | | -------------------------------------------------------------- |1997/98:A269 |av Alf Svensson m.fl. |20 | | |(kd) | | -------------------------------------------------------------- --------------------------------------------------------------- |Tillfälliga personalförstärkningar | -------------------------------------------------------------- |1997/98:A224 |av Sonia Karlsson (s) |2 | -------------------------------------------------------------- --------------------------------------------------------------- |Medelsanvisning på anslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska| |åtgärder | -------------------------------------------------------------- |1997/98:A259 |av Lars Leijonborg m.fl. |26 i motsvarande del| | |(fp) | | -------------------------------------------------------------- |1997/98:A269 |av Alf Svensson m.fl. |33 i motsvarande del| | |(kd) | | -------------------------------------------------------------- |1997/98:A299 |av Per Unckel m.fl. (m) |6 | -------------------------------------------------------------- |1997/98:A309 |av Birger Schlaug m.fl. |3, 4 i motsvarande| | |(mp) |del | -------------------------------------------------------------- |1997/98:A310 |av Johan Lönnroth m.fl. |10-13, 20, 38 i| | |(v) |motsvarande del | -------------------------------------------------------------- |1997/98:A312 |av Johan Lönnroth m.fl. |7 i motsvarande del| | |(v) | | --------------------------------------------------------------- |Utbetalningar från Europeiska socialfonden | -------------------------------------------------------------- |1997/98:A266 |av Ulf Melin och Göte | | | |Jonsson (m) | | --------------------------------------------------------------- | | |Medelsanvisning på anslaget A 6 Vissa kostnader för införandet| |av en | |allmän och sammanhållen försäkring | -------------------------------------------------------------- |1997/98:A299 |av Per Unckel m.fl. (m) |7 | -------------------------------------------------------------- --------------------------------------------------------------- |Medelsanvisning på anslaget B 1 Arbetarskyddsverket | -------------------------------------------------------------- |1997/98:A299 |av Per Unckel m.fl. (m) |8 | -------------------------------------------------------------- --------------------------------------------------------------- |Utrymmet för lönebidrag | -------------------------------------------------------------- |1997/98:A243 |av Ann-Marie Fagerström | | | |m.fl. (s) | | -------------------------------------------------------------- --------------------------------------------------------------- |Lönebidragsnivåer m.m. | -------------------------------------------------------------- |1997/98:A269 |av Alf Svensson m.fl. |25, 26 | | |(kd) | | -------------------------------------------------------------- |1997/98: A285 |av Bo Nilsson m.fl. (s) |i motsvarande del | -------------------------------------------------------------- |1997/98:A310 |av Johan Lönnroth m.fl. |23, 26, 27, 29 | | |(v) | | -------------------------------------------------------------- |1997/98:Kr510 |av Anne Wibble m.fl. |15 | | |(fp) | | -------------------------------------------------------------- --------------------------------------------------------------- |Särskilt rekryteringsstöd för arbetshandikappade | -------------------------------------------------------------- |1997/98:A310 |av Johan Lönnroth m.fl. |24 | | |(v) | | -------------------------------------------------------------- --------------------------------------------------------------- |Samhall och lönebidrag | -------------------------------------------------------------- |1997/98:A310 |av Johan Lönnroth m.fl. |25 | | |(v) | | -------------------------------------------------------------- --------------------------------------------------------------- |Lönebidrag till andra än arbetshandikappade | -------------------------------------------------------------- |1997/98:A259 |av Lars Leijonborg m.fl. |24 | | |(fp) | | -------------------------------------------------------------- -------------------------------------------------------------- |Arbetsbiträde | | | -------------------------------------------------------------- |1997/98:A310 |av Johan Lönnroth m.fl. |28 | | |(v) | | -------------------------------------------------------------- --------------------------------------------------------------- |Medelsanvisning på anslaget A 3 Särskilda åtgärder för| |arbetshandikappade | -------------------------------------------------------------- |1997/98:A259 |av Lars Leijonborg m.fl. |26 i motsvarande del| | |(fp) | | -------------------------------------------------------------- |1997/98:A269 |av Alf Svensson m.fl. |33 i motsvarande del| | |(kd) | | -------------------------------------------------------------- |1997/98:A309 |av Birger Schlaug m.fl. |3, 4 båda i| | |(mp) |motsvarande delar | -------------------------------------------------------------- |1997/98:A310 |av Johan Lönnroth m.fl. |30, 38 i motsvarande| | |(v) |del | --------------------------------------------------------------- |Medelsanvisning på anslaget B 6 Bidrag till Samhall | -------------------------------------------------------------- |1997/98:A212 |av Kenth Skårvik och |1, 2 | | |Sigge Godin (fp) | | -------------------------------------------------------------- |1997/98:A259 |av Lars Leijonborg m.fl. |26 i motsvarande del| | |(fp) | | -------------------------------------------------------------- |1997/98:A269 |av Alf Svensson m.fl. |33 i motsvarande del| | |(kd) | | -------------------------------------------------------------- |1997/98:A309 |av Birger Schlaug m.fl. |3, 4 båda i| | |(mp) |motsvarande delar | -------------------------------------------------------------- |1997/98:A310 |av Johan Lönnroth m.fl. |31, 32, 38 i| | |(v) |motsvarande del | -------------------------------------------------------------- --------------------------------------------------------------- |Medelsanvisning på anslaget B 11 Bidrag till stiftelsen| |Utbildning Nordkalotten | -------------------------------------------------------------- |1997/98:A299 |av Per Unckel m.fl. (m) |12 | -------------------------------------------------------------- --------------------------------------------------------------- |Medelsanvisning på anslaget A 5 Institutet för| |arbetsmarknadspolitisk utvärdering m.m. | -------------------------------------------------------------- |1997/98:A269 |av Alf Svensson m.fl. |28 och 33 i| | |(kd) |motsvarande del | -------------------------------------------------------------- --------------------------------------------------------------- |Medelsanvisning på anslaget B 2 Arbetslivsinstitutet | -------------------------------------------------------------- |1997/98:A299 |av Per Unckel m.fl. (m) |9 | -------------------------------------------------------------- |1997/98:A310 |av Johan Lönnroth m.fl. |37, 38 i motsvarande| | |(v) |del | -------------------------------------------------------------- --------------------------------------------------------------- |Medelsanvisning på anslaget B 3 Bidrag och uppdrag inom| |arbetslivsområdet m.m. | -------------------------------------------------------------- |1997/98:A269 |av Alf Svensson m.fl. |29, 33 i motsvarande| | |(kd) |del | -------------------------------------------------------------- |1997/98:A299 |av Per Unckel m.fl. (m) |10 | -------------------------------------------------------------- --------------------------------------------------------------- |Medelsanvisning på anslaget B 4 Rådet för arbetsmiljöforskning| -------------------------------------------------------------- |1997/98:A299 |av Per Unckel m.fl. (m) |11 i motsvarande del| -------------------------------------------------------------- --------------------------------------------------------------- |Medelsanvisning på anslaget B 5 Forskning och utveckling inom| |arbetslivsområdet | -------------------------------------------------------------- |1997/98:A299 |av Per Unckel m.fl. (m) |11 i motsvarande del| --------------------------------------------------------------- |Medelsanvisning på anslaget C 1 Jämställdhetsombudsmannen | -------------------------------------------------------------- |1997/98:A299 |av Per Unckel m.fl. (m) |13 | -------------------------------------------------------------- |1997/98:A310 |av Johan Lönnroth m.fl. |33, 38 i motsvarande| | |(v) |del | -------------------------------------------------------------- |1997/98:A802 |av Johan Lönnroth m.fl. |6 | | |(v) | | --------------------------------------------------------------- | | |Medelsanvisning på anslaget C 2 Särskilda| |jämställdhetsåtgärder | -------------------------------------------------------------- |1997/98:A701 |av Eva Björne (m) |1 | -------------------------------------------------------------- --------------------------------------------------------------- |Medelsanvisning på anslaget C 3 Bidrag till| |kvinnoorganisationernas centrala verksamhet | -------------------------------------------------------------- |1997/98:A701 |av Eva Björne (m) |2 | -------------------------------------------------------------- --------------------------------------------------------------- |Bidrag till mansjourer | -------------------------------------------------------------- |1997/98:A808 |av Lennart Rohdin (fp) |4 | --------------------------------------------------------------
Propositionerna
Proposition 1997/98:1 I proposition 1997/98:1 föreslår regeringen
dels för utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn att riksdagen 5. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1997:507) om ändring i lagen (1996:1331) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),
dels för utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet att riksdagen 1. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1997:485) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring, 2. godkänner regeringens förslag om generationsväxling (ramanslaget A 1 Bidrag till arbetslöhetsersättning), 3. godkänner att högst 1 000 000 000 kr av ramanslaget A 1 Bidrag till arbetslöshetsersättning får användas under budgetåret 1998 för försöksverksamhet med friare användning av arbetslöshetsersättning, 4. medger att en rörlig kredit om högst 2 000 000 000 kr får disponeras i Riksgäldskontoret under budgetåret 1998 för utbetalningar av lönegarantiersättning (ramanslaget A 2 Bidrag till lönegarantiersättning), 5. för budgetåret 1998 anvisar anslagen under utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet enligt följande uppställning: ----------------------------------------------------- |Anslag |Anslagstyp |Anslagsbelopp| | | | (tusental| | | | kronor)| ----------------------------------------------------- |A 1 Bidrag till |ramanslag | 40 681 334| |arbetslöshetsersättning | | | ----------------------------------------------------- |A 2 Bidrag till |ramanslag | 2 042 022| |lönegarantiersättning | | | ----------------------------------------------------- |Summa för utgiftsområdet | | 42 723 356| ----------------------------------------------------- dels för utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv att riksdagen 1. antar regeringens förslag till lag om arbetslivsutveckling, 2. antar regeringens förslag till lag om kommuners ansvar för ungdomar mellan 20 och 24 år, 3. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring, 4. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1997:580) om ändring i lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring, 5. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1995:705) om arbetsplatsintroduktion, 6. antar regeringens förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen (1996:423) om kommuners medverkan i försöksverksamhet med lokal samverkan om arbetsmarknadsutvecklingen, 7. godkänner regeringens förslag att 14 000 000 kr av inflytande arbetsmarknadsavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter får användas för tillsynen av arbetslöshetsförsäkringen (ramanslaget A 1 Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader), 8. godkänner regeringens förslag att högst 250 000 000 kr av medlen under ramanslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder får användas för tillfälliga personalförstärkningar vid arbetsförmedlingar och arbetsmarknadsinstitut under budgetåret 1998, 9. godkänner regeringens förslag att bidrag till utbildning i företag får lämnas även efter budgetåret 1997 (ramanslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder), 10. godkänner regeringens förslag om ett nytt anställningsstöd (ramanslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder), 11. godkänner regeringens förslag om förlängning av bidrag till starta-eget för invandrare fr.o.m. den 1 januari 1998 (ramanslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder), 12. godkänner regeringens förslag att samordningen mellan änkepension och utbildningsbidrag slopas fr.o.m. den 1 januari 1998 (ramanslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder), 13. godkänner regeringens förslag att rätten till utbildningsbidrag under sommarledighet vid särskilt upphandlad arbetsmarknadsutbildning slopas fr.o.m. den 1 januari 1998 (ramanslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder), 14. godkänner regeringens förslag om bidrag till kommunerna vid feriearbeten för gymnasiestuderande ungdomar (ramanslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder), 15. godkänner regeringens förslag om ändringar i fråga om finansieringsbidrag vid arbetsplatsintroduktion fr.o.m. den 1 januari 1998 (ramanslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder), 16. bemyndigar regeringen att, i fråga om ramanslaget B 3 Bidrag och uppdrag inom arbetslivsområdet m.m., inom en ram av högst 180 000 000 kr besluta om bidrag som medför utgifter efter år 1998, dock längst t.o.m. år 2002, 17. bemyndigar regeringen att, i fråga om ramanslaget B 5 Forskning och utveckling inom arbetslivsområdet, inom en ram av högst 160 000 000 kr besluta om bidrag som medför utgifter efter år 1998, dock längst t.o.m. år 2002, 18. godkänner regeringens förslag att Amugruppen AB fr.o.m. den 1 januari 1998 inte längre skall vara beredskapsmyndighet inom totalförsvarets funktion Arbetskraft (ramanslaget B 7 Amugruppen AB), 19. bemyndigar regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att medge anslutning av anställda hos arbetsgivare till den statliga tjänstepensioneringen, grupplivförsäkringen, trygghetsavtalet och/eller personskadeavtalet i enlighet med vad regeringen förordat (ramanslaget D 2 Statliga tjänstepensioner m.m.), 20. för budgetåret 1998 anvisar anslagen under utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv enligt följande uppställning:
------------------------------------------------------- | Anslag| Anslagstyp| Anslagsbelopp | | | | (tusental| | | | kronor)| ------------------------------------------------------- |A 1 Arbetsmarknadsverkets |ramanslag| 4 118 585| |förvaltningskostnader | | | ------------------------------------------------------- |A 2 Arbetsmarknadspolitiska |ramanslag| 21 043 793| |åtgärder | | | ------------------------------------------------------- |A 3 Särskilda åtgärder för |ramanslag| 6 596 798| |arbetshandikappade | | | ------------------------------------------------------- |A 4 Europeiska socialfonden |ramanslag| 2 100 600| |m.m. | | | ------------------------------------------------------- |A 5 Institutet för |ramanslag| 11 274| |arbetsmarknadspolitisk ut- | | | |värdering | | | ------------------------------------------------------- | A 6 Vissa kostnader för |ramanslag| 51 500| | införandet av en allmän | | | | och sammanhållen | | | | arbetslöshetsförsäkring | | | ------------------------------------------------------- |B 1 Arbetarskyddsverket |ramanslag| 365 196| ------------------------------------------------------- |B 2 Arbetslivsinstitutet |ramanslag| 208 361| ------------------------------------------------------- |B 3 Bidrag och uppdrag inom |ramanslag| 261 485| |arbetslivsområdet m.m. | | | ------------------------------------------------------- |B 4 Rådet för |ramanslag| 24 752| |arbetslivsforskning | | | ------------------------------------------------------- |B 5 Forskning och utveckling |ramanslag| 212 217| |inom arbetslivsområdet | | | ------------------------------------------------------- |B 6 Bidrag till Samhall AB |ramanslag| 4 356 419| ------------------------------------------------------- |B 7 Amugruppen AB |ramanslag| 9 514| ------------------------------------------------------- |B 8 Arbetsdomstolen |ramanslag| 15 849| ------------------------------------------------------- |B 9 Statens |ramanslag| 2 339| |förlikningsmannaexpedition | | | ------------------------------------------------------- |B 10 Statens nämnd för |ramanslag| 55| |arbetstagares uppfinningar | | | ------------------------------------------------------- |B 11 Bidrag till Stiftelsen |obetecknat| 4 147| |Utbildning Nordkalotten |anslag | | ------------------------------------------------------- |B 12 Internationella |ramanslag| 24 195| |avgifter | | | ------------------------------------------------------- |C 1 |ramanslag| 13 943| |Jämställdhetsombudsmannen | | | ------------------------------------------------------- |C 2 Särskilda |ramanslag| 13 706| |jämställdhetsåtgärder | | | ------------------------------------------------------- |C 3 Bidrag till |obetecknat| 3 432| |kvinnoorganisationernas |anslag | | |centrala verksamhet | | | ------------------------------------------------------- |D 1 Stabsuppgifter vid |ramanslag| 3 000| |Arbetsgivarverket | | | ------------------------------------------------------- |D 2 Statliga |ramanslag| 8 042 900| |tjänstepensioner m.m. | | | ------------------------------------------------------- |D 3 Bidrag till |ramanslag| 57 892| |förnyelsefonder på det | | | |statligt reglerade området | | | ------------------------------------------------------- |Summa för utgiftsområdet | | 47 541 952| -------------------------------------------------------
Proposition 1996/97:173
I proposition 1996/97:173 föreslår regeringen att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till
7. lag om ändring i lagen (1997:485) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring, 8. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Förslag från Riksdagens Revisorer 1996/97:RR10 vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad revisorerna anfört om en samlad bedömning av arbetsmarknadspolitiska åtgärders undanträngningseffekter, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad revisorerna anfört om genomförande och kontroll. 1996/97:RR11 vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad revisorerna anfört om fördelning på olika bidragstagare, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad revisorerna anfört om den administrativa hanteringen och uppföljningen av bidraget, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad revisorerna anfört om bidragets effekter på konkurrensen.
Motioner väckta med anledning av Riksdagens revisorers förslag 1997/98:A1 av Carl Fredrik Graf (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att i reglerna införa möjlighet för arbetsförmedlingen att kunna göra bedömningar av konkurrensläget, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en utredning av möjligheterna att starta-eget-bidrag bör utgå med lika belopp för alla, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om begränsningar för samma person att få bidrag flera gånger, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om upphandling av konsulttjänster. 1997/98:A2 av Hans Andersson och Ingrid Burman (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de fördelningspolitiska målen, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om övergripande samhällsekonomisk analys, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kooperativbildning, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvidgat starta-eget-bidrag, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förlängning av starta-eget-bidrag. 1996/97:A50 av Dan Ericsson m.fl. (kd) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att nya arbetsmarknadspolitiska åtgärder som ger tydliga undanträngningseffekter inte skall genomföras, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en mer kvalitetsinriktad arbetsmarknadspolitik. 1996/97:A51 av Hans Andersson och Ingrid Burman (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetsmarknadspolitikens inriktning och omfattning, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvärderingar, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om undanträngningsproblemet, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rutiner och kontroll.
Innehållsförteckning
Sammanfattning........................................1 Reservationer och särskilda yttranden...............2 Yrkandena.............................................5 UTSKOTTET.............................................5 Allmän inriktning av politiken........................5 Andra övergripande frågor rörande arbetsmarknads-politiken21 EU-frågor m.m........................................22 Nordisk arbetsmarknad................................23 UTGIFTSOMRÅDE 13 EKONOMISK TRYGGHET VID ARBETSLÖSHET 25 Övergripande frågor, mål för utgiftsområdet m.m......25 A 1. Bidrag till arbetslöshetsersättning.............25 Aktivare användning av arbetslöshetsersättning.....28 Generationsväxling.................................28 OTA offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa31 Resursarbete.......................................32 Tillfällig avgångsersättning.......................34 Medelsanvisning på anslaget A 1. Bidrag till arbetslöshetsersättning35 A 2 Bidrag till lönegarantiersättning..............38 Sammanfattande bedömning av budgetförslagen och medelsanvisning på utgiftsområde 13 38 UTGIFTSOMRÅDE 14 ARBETSMARKNAD OCH ARBETSLIV.........39 Övergripande frågor, mål för utgiftsområdet m.m......39 A1. Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader......41 A2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder..................43 Omfattning och inriktning..........................43 Riksdagens revisorers förslag (1996/97:RR10) angående undanträngningseffekter 48 Undanträngningseffekter............................48 Allmänt..........................................48 Utformning av åtgärder.............................48 Revisorernas förslag.............................48 Genomförande och kontroll..........................51 Revisorernas förslag.............................51 Utvärdering och resultatanalys.....................53 Övriga frågor som rör undanträngningseffekter......54 Lokal samverkan arbetsförmedlingsnämnder.........55 Ungdomssatsning - kommunal utvecklingsgaranti......58 Arbetsmarknadsutbildning - utbildningsbidrag.......63 Nivån på utbildningsbidrag m.m.....................65 Arbetsplatsintroduktion (API)......................66 Individuellt anställningsstöd......................68 Arbetslivsutveckling (ALU).........................70 Feriearbeten.......................................72 Riksdagens revisorers förslag (1996/97:RR11) angående starta-eget-bidrag73 Allmänt............................................73 Fördelning på olika bidragstagare..................74 Revisorernas förslag.............................74 Den administrativa hanteringen och uppföljningen av bidraget76 Revisorernas förslag.............................76 Bidragets effekter på konkurrensen.................77 Revisorernas förslag.............................77 Starta-eget-bidraget...............................78 IT-satsningen......................................81 Europastipendier och interpraktikstipendier........83 Datortek och Jobbsökaraktiviteter..................83 Sabbatsår - friår..................................85 Arbetsmarknadsresurser för olika ändamål...........86 Medelsanvisning på anslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder89 Arbetsmarknaden för olika grupper....................91 Arbetsmarknaden för kvinnor........................91 Arbetsmarknaden för äldre..........................95 Arbetsmarknaden för ungdomar.......................95 Arbetsmarknaden för invandrare.....................98 5. Arbetsmarknaden för yrkesdansare...............102 Övriga frågor.......................................103 Personaluthyrning m.m.............................103 A 4. Europeiska socialfonden m.m..................105 A 6. Vissa kostnader för införandet av en allmän och sammanhållen försäkring 106 Arbetsliv...........................................107 Företagshälsovård.................................107 Arbetsmiljö.......................................109 Distansarbete.....................................111 B 1. Arbetarskyddsverket..........................112 ARBETSHANDIKAPPADE..................................113 Inledning.........................................113 A 3. Särskilda åtgärder för arbetshandikappade....115 Lönebidragens nivå................................117 Särskilt rekryteringsstöd.........................119 Samhall och lönebidrag............................120 Lönebidrag till icke arbetshandikappade...........120 Arbetsbiträde.....................................121 Medelsanvisning...................................121 B 6. Bidrag till Samhall..........................122 B 7 AmuGruppen....................................125 B 8 Arbetsdomstolen...............................126 B 9 Statens förlikningsmannaexpedition............127 B 10 Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar.127 B 11 Bidrag till Stiftelsen Utbildning Nordkalotten128 B 12 Internationella avgifter.....................128 FORSKNINGSFRÅGOR....................................130 Allmänt om forsknings- och utvecklingsfrågor på arbetsmarknads- och arbetslivsområdet 130 Anslagsfrågor.......................................132 Anslaget A 5 Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering132 Anslaget B 2 Arbetslivsinstitutet.................133 Anslaget B 3 Bidrag och uppdrag inom arbetslivsområdet m.m.135 Anslaget B 4 Rådet för arbetslivsforskning........136 Anslaget B 5 Forskning och utveckling inom arbetslivsområdet138 C JÄMSTÄLLDHET MELLAN KVINNOR OCH MÄN...............140 Inledning.........................................140 C 1 Jämställdhetsombudsmannen.....................141 C 2 Särskilda jämställdhetsåtgärder...............142 C 3 Bidrag till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet143 D STATLIGA ARBETSGIVARFRÅGOR........................145 Inledning.........................................145 D 1 Stabsuppgifter vid Arbetsgivarverket..........145 D 2 Statliga tjänstepensioner m.m.................146 D 3 Bidrag till förnyelsefonder på det statligt reglerade området147 Sammanfattande bedömning av budgetförslagen och medelsanvisning på utgiftsområde 14 147 Följdändringar m.m................................147 Hemställan........................................149 Reservationer.......................................158 A. Gemensamma reservationer.........................158 1. Allmän inriktning av politiken (mom. 1)........158 2. EU-frågor m.m. (mom. 4)........................161 3 Arbetsmarknadspolitiska åtgärders undanträngningseffekter m.m. (mom. 15 och 16) 161 4. Fördelning på olika bidragstagare (mom. 25)....162 5. Hantering och uppföljning av bidraget (mom. 26)163 6. Effekter på konkurrensen (mom. 27).............163 7. Datortek och jobbsökaraktiviteter (mom. 29)....164 B Övriga reservationer..............................165 8. Framtidens arbetsförmedling m.m (mom. 2, 6, 18, 40, 42, 49, 54)165 Övriga frågor som rör undanträngningseffekter...166 Riksdagens revisorers förslag angående starta-eget-bidraget166 Bidragets effekter på konkurrensen..............166 9. Arbetsmarknaden för ungdomar m.m. (mom. 31, 33, 37, 38 och 47)170 Distansarbete...................................172 10. Utvärdering av arbetslivsutveckling m.m. (mom. 22, 38, 40, 48 och 54) 173 Personaluthyrningsföretag.......................174 11. Allmän inriktning av politiken m.m. (mom. 1, 4. 10, 15, 16, 25, 27 ,29 ,37 ,38 , 41, 43, 55) 176 Riksdagens revisorerns förslag RR10...............179 Arbetsmarknaden för ungdomar....................181 12. Arbetsmarknaden för invandrare m.fl. (mom. 38 och 39)185 13. Flyttbidrag inom Norden m.m. (mom. 5, 11, 15 ,16, 27, 30, 38)186 Revisorernas förslag angående undanträngningseffekter187 Revisorernas förslag angående starta-eget-bidraget188 C. Reservationer i fråga om anslagen för år 1998....189 14. Anslag på utgiftsområde 13 för år 1998 och anslag på utgiftsområde 14 för år 1998 (mom. 57, 58) 189 Beträffande anslag på utgiftsområde 13 för år 1998190 Beträffande anslag på utgiftsområde 14 för år 1998191 Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader.....191 Kommunal utvecklingsgaranti.....................191 Arbetsmarknadsutbildning........................192 Arbetsmarknaden för kvinnor.....................192 Medelsanvisning under anslaget A2...............192 15. Allmän inriktning av politiken m.m. (mom. 1, 3, 30, 31, 46, 57 och 58) 195 Anslag på utgiftsområde 13 för år 1998............199 Anslag för budgetåret 1998 utgiftsområde 14.......201 D. Gemensamma särskilda yttranden...................204 Arbetsmarknadsresurser för olika ändamål - Nordiskt akvarellmuseum204 Arbetsmarknadsresurser för olika ändamål - De fria trossamfundens lokalbyggande 204 E. Övriga särskilda yttranden.......................206 Moderaternas särskilda yttrande i anslagsfrågorna.206 Folkpartiets samlade särskilda yttrande.............214 Omfattning och inriktning.........................214 Vänsterpartiets särskilda yttrande i anslagsfrågor..214 Uppdelning på utgiftsområdena 13 respektive 14 för budgetåret 1998214 Utgiftsområde 14....................................216 Särskilt rekrytreringsstöd......................220 Miljöpartiets samlade särskilda yttrande............222 EU-frågor m.m...................................222 Nivån på utbildningsbidrag......................223 Kristdemokraternas samlade särskilda yttrande.......223 Utgiftsområde 13................................223 Inledning.......................................223 Offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa (OTA) och resursarbeten 224 Generationsväxling..............................224 Medelsanvisning på anslaget A1 Ersättning vid arbetslöshet224 Utgiftsområde 14................................225 A 1 Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader.225 A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder............225 Ungdomssatsningen Kommunal utvecklingsgaranti.225 Arbetsmarknadsutbildning........................226 Nivån på utbildningsbidrag......................226 Arbetsplatsintroduktion (API)...................226 Medelsanvisning på anslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder226 Lönebidragens nivå..............................227 B 6 Samhall.....................................227 Forskningsfrågor inom utgiftsområde 14..........227 Bilaga 1 Förslag till anlagsbeslut.........................228 Bilaga 2 Lagförslag..........................................230 Förslag till lag om arbetslivsutveckling..........230 Förslag till lag om kommuners ansvar för ungdomar mellan 20 och 24 år231 Förslag till lag om ändring i lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring 234 Förslag till lag om ändring i lagen (1997:580) om ändring i lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring 236 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:705) om.237 arbetsplatsintroduktion...........................237 Förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen (1996:423) om kommuners medverkan i försöksverksamhet med lokal samverkan om arbetsmarknadsutvecklingen 238 Förslag till lag om ändring i lagen (1997:772) om ändring i lagen (1996:1331) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) 239 Förslag till lag om ändring i lagen (1997:771) om ändring i lagen (1997:244) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) 243 Förslag till lag om ändring i lagen (1997:485) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring 244 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring246 Bilaga 3 Av utskottet avstyrkta motionsyrkanden (mom. 57 och 58) i hemställan247 Bilaga 4 Propositionerna.....................................254 Proposition 1997/98:1.............................254 Proposition 1996/97:173...........................257 Förslag från Riksdagens Revisorer...................257 Motioner väckta med anledning av Riksdagens revisorers förslag257 Motionerna..........................................258 Motioner väckta under allmänna motionstiden 1997..258 Bilaga 5 Regeringens och oppositionens förslag till anslagsfördelning för budgetåret 1998 279 Utgiftsområde14 Arbetsmarknad och arbetsliv.....280