Bostadsförsörjningen
Betänkande 1994/95:BoU13
Bostadsutskottets betänkande
1994/95:BOU13
Bostadsförsörjningen
Innehåll
1994/95 BoU13
Sammanfattning
I betänkandet behandlar utskottet regeringens förslag i budgetpropositionen om vissa förändringar i reglerna för statens stöd till bostadsbyggandet samt om anslag till bl.a. räntebidrag, Boverket, Statens bostadskreditnämnd samt till vissa äldre stödformer m.m. Regeringens förslag tillstyrks. Motstående motionsförslag avstyrks. Med anledning av ett regeringsförslag om att slopa den statligt reglerade ersättningslångivningen gör utskottet dessutom ett tillkännagivande. Enligt utskottets mening bör regeringen överväga om det är möjligt att eliminera de problem som ett slopande av ersättningslånen kan innebära för bostadsföretag som ombildas från stiftelse till aktiebolag.
I betänkandet behandlas dessutom motioner om bl.a. bostadspolitikens inriktning och utformning, bostadsbyggnadsbehovet, boendesegregationen, kommunernas ansvar för bostadsförsörjningen, bostadsfinansieringssystemets utformning och om bosparande. Utskottets behandling sker mot bakgrund av att överväganden i dessa frågor kommer att ske inom ramen för den nyligen tillsatta bostadspolitiska utredningen. Samtliga motionsyrkanden avstyrks med hänvisning bl.a. till arbetet i utredningen.
Reservationer har avgivits av m-ledamöterna bl.a. vad gäller utskottets ställningstaganden till bostadspolitikens inriktning och utformning, boendesegregationen, bosparandet, reglerna för räntebidrag och ersättningslångivningens avveckling. Ledamöter (c), (fp) och (kds) har reserverat sig till förmån för motionsförslag från respektive parti om extra besparingar på räntebidragen. I reservationer (v) stöds motionsförslag om ändrade regler för bostadssubvention, bl.a. avseende hur subventionsräntan bestäms. Ledamoten från Miljöpartiet har reserverat sig till förmån för motionsförslag (mp) om ungdomars boende.
Härutöver har även avgivits reservationer (m), (c), (fp) och (kds) avseende utskottets motiveringar till sina ställningstaganden i vissa frågor. Till betänkandet har slutligen ett särskilt yttrande (mp) fogats.
TOLFTE HUVUDTITELN
Propositionen
Regeringen har i proposition 1994/95:100 bilaga 13 (Näringsdepartementet) föreslagit riksdagen att
1. godkänna det som regeringen förordar om ändring av räntesubventioner för bostäder med anledning av nya kapitalbeskattningsregler fr.o.m. 1995,
2. godkänna det som regeringen förordar om ombyggnadsstöd för grundförstärkning m.m.,
3. godkänna det som regeringen förordar om att slopa den statligt reglerade ersättningslångivningen,
4. till Boverket: Förvaltningskostnader för budgetåret 1995/96 anvisa ett ramanslag på 207 900 000 kr,
5. till Boverket: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1995/96 anvisa ett anslag på 1 000 kr,
6. till Räntebidrag m.m. för budgetåret 1995/96 anvisa ett förslagsanslag på 43 300 000 000 kr,
7. till Investeringsbidrag för bostadsbyggande för budgetåret 1995/96 anvisa ett förslagsanslag på 200 000 000 kr,
8. till Tilläggslån för vissa reparations- och ombyggnadsåtgärder i hyres- och bostadsrättshus för budgetåret 1995/96 anvisa ett förslagsanslag på 25 000 000 kr,
9. till Vissa lån för bostadsbyggande för budgetåret 1995/96 anvisa ett förslagsanslag på 1 000 000 kr,
10. till Statens bostadskreditnämnd: Förvaltningskostnader för budgetåret 1995/96 anvisa ett ramanslag på 22 100 000 kr,
11. till Statens bostadskreditnämnd: Garantiverksamhet för budgetåret 1995/96 anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr.
Motionerna
I betänkandet behandlas de under allmänna motionstiden 1995 väckta motionerna
1994/95:Bo201 av Elving Andersson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rättvisa boräntor.
1994/95:Bo202 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att 1995 års kontrollstationsarbete i bostadsfinansieringen genomförs som en bred parlamentarisk, bostadspolitisk utredning med uppgift att lämna förslag till bostadspolitiska åtgärder med ikraftträdande den 1 januari 1996.
1994/95:Bo205 av Kenth Skårvik (fp) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ombyggnadsbidragen även skall omfatta pannutrustning, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att staten bör ge räntegarantier till dem som investerar i godkända pannor.
1994/95:Bo206 av Per Lager m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att stimulansåtgärder bör tillskapas i avsikt att öka ombyggandet till och nybyggandet av mindre, enkla och billiga bostäder, för att i första hand nyttjas av ungdomar.
1994/95:Bo208 av Göran Magnusson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna behovet av stöd till vissa bostadsrättsföreningar.
1994/95:Bo210 av Per Olof Håkansson (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att fastigheter med vårdbyggnader m.m. bör befrias från stämpelskatt vid ombildningen från stiftelse till aktiebolag, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de kommunägda bostadsföretagens ställning i räntebidragshänseende vid ombildning från stiftelse till aktiebolag.
1994/95:Bo211 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om åtgärder för att sänka räntan i bostadssektorn enligt motionens intentioner, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts om att ekologiska grundprinciper skall gälla vid om- och nybyggnationer.
1994/95:Bo213 av Anita Johansson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att främja bostadsbyggandet i Stockholms län.
1994/95:Bo214 av Ingrid Andersson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tillfälliga lösningar för krisdrabbade bostadsrättsföreningar.
1994/95:Bo216 av Nalin Baksi och Christina Axelsson (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nödvändigheten av att satsa offensivt för att stärka miljonprogrammets områden, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den sociala bostadspolitiken, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att se över möjligheterna att omfördela kostnaderna från det yngre beståndet till det äldre beståndet, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förmedlingen av lägenheter, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att kommunerna även fortsättningsvis bör ges ett klart uttalat ansvar för bostadsförsörjningen, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ungdomars speciella ställning på bostadsmarknaden.
1994/95:Bo217 av Catarina Rönnung och Åke Gustavsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av analys och åtgärder för småhusindustrins framtida utveckling.
1994/95:Bo218 av Inger Lundberg och Nils-Göran Holmqvist (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om regler för aktivering som ger möjlighet till lånefinansiering av investeringar i reparations- och underhållsåtgärder, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de tre bidragen till ROT-åtgärder inom bostadssektorn.
1994/95:Bo220 av Lena Klevenås m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att vid om- och tillbyggnadsåtgärder ökad vikt skall läggas på åtgärder för att stimulera energibesparing.
1994/95:Bo225 av Ingvar Eriksson och Carl G Nilsson (m) vari, såvitt nu är i fråga, yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bosparande -- -- -- ( yrkandet i vad avser ägarlägenheter behandlas i betänkandet 1994/95:BoU19).
1994/95:Bo227 av Ronny Olander och Claes-Göran Brandin (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det låga bostadsbyggandet.
1994/95:Bo229 av Erling Bager och Lennart Fremling (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bostadssegregation, 2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om minskade bostadssubventioner motsvarande sammanlagt 3 miljarder kronor under åren 1996--1998 samt justeringar i bostadsbidragen i enlighet med vad som anförts i motionen, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bosparande.
1994/95:Bo230 av Hans Stenberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att den i samband med kompletteringspropositionen återkommer till riksdagen med bedömningar av behovet av det framtida bostadsbyggandet.
1994/95:Bo231 av Knut Billing m.fl. (m) vari yrkas 1. att riksdagen beslutar att under anslaget G 1 inom Näringsdepartementet anvisa ett i förhållande till regeringen minskat anslag med 30 000 000 kr, 2. att riksdagen beslutar att under anslaget G 3 inom Näringsdepartementet anvisa ett i förhållande till regeringen minskat anslag med 1 100 000 000 kr.
1994/95:Bo232 av Anneli Hulthén och Claes-Göran Brandin (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en sammanhållen enhet för bostadspolitiken.
1994/95:Bo233 av Sinikka Bohlin och Karl Hagström (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om social bostadspolitik för att minska segregation i boendet.
1994/95:Bo236 av Rune Berglund och Jörgen Persson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ROT-insatser inom turistsektorn.
1994/95:Bo237 av Owe Hellberg m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bostäder och samhällsekonomi, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om upprustning av bostäder, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bostadssubventioner, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kreditgarantier, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om minskade kostnader i boendet.
1994/95:Bo239 av Nils T Svensson och Sören Lekberg (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bristande neutralitet i subventionssystemet.
1994/95:Bo241 av Lars-Erik Lövdén och Kurt Ove Johansson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts gällande bostadsbyggande och bostadsrättsföreningarnas situation.
1994/95:Bo243 av Owe Hellberg m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring av den statliga subventionsräntan som anges i motionen, i enlighet med Boverkets skrivelse alternativ 2, 2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring att om det egentliga lånet understiger det subventionerade räntebidragsunderlaget anpassas räntesubventionen till det beloppet att gälla även vid nyproduktion, 3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring av Boverkets regler att räntesubventionen uteblir helt om inga lån tas upp för byggnation.
1994/95:Bo411 av Knut Billing m.fl. (m) vari yrkas 14. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett bosparande i enlighet med vad som anförts i motionen, 15. att riksdagen beslutar om förbud mot sådant kommunalt stöd till egna fastighetsföretag som medför att konkurrensen snedvrids, i enlighet med vad som anförts i motionen, 16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bostadspolitiken.
1994/95:Bo504 av Ulf Björklund m.fl. (kds) vari yrkas 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kommunala fastighetsavgifter, 14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utreda fastighetsanknutna underhållsfonder.
1994/95:Fi216 av Alf Svensson m.fl. (kds) vari yrkas 12. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts beslutar om sänkning av fastighetsskatten till 1,5 % och återgång till den tidigare beslutade nedtrappningen av räntebidragen.
1994/95:Fi219 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas 7. att riksdagen med anledning av proposition 1994/95:100 beslutar om minskade räntesubventioner med 1 750 000 000 kr för budgetåret 1995/96 i enlighet med vad i motionen anförts.
1994/95:Fi417 av Yvonne Ruwaida (mp) vari yrkas 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bostadspolitik, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att man vid ny- och ombyggnad skall satsa på billiga och små lägenheter.
1994/95:N451 av Berndt Ekholm m.fl. (s) vari, såvitt nu är i fråga, yrkas 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om -- -- -- ROT-bidrag (yrkandet i vad gäller byggnormer behandlas i ett kommande betänkande).
1994/95:Sf608 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bostadspolitiken.
1994/95:Sf635 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om boendeplanering, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om forskning kring boendesegregation.
1994/95:Sf636 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) vari yrkas 17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att öka tillgången på små och billiga bostäder, 18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ge de boende ett reellt inflytande i bostadsområdena, 19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att skapa ett attraktivt boende där olika hustyper kan blandas, 20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att flytta högstatusutbildningar till invandrartäta områden, 21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att satsa mer på att följa upp de hyresvärdar och bostadsförmedlare som diskriminerar invandrare.
1994/95:So224 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av olika typer av boende.
1994/95:So293 av Rune Backlund m.fl. (c) vari yrkas 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en aktuell och samlad bild av bostadssegregationen.
1994/95:So484 av Fanny Rizell m.fl. (kds) vari yrkas 33. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utreda fastighetsanknutna underhållsfonder.
Skrivelser m.m.
Skrivelser med anknytning till de frågor som behandlas i detta betänkande har under år 1995 till bostadsutskottet inkommit från Advokatfirman Nordh AB, Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag (SABO) och Stor-Stockholms Planeringsnämnd. Bostadsutskottet har den 22 mars även sammanträffat med Stor-Stockholms Planeringsnämnd för en muntlig överläggning om bostadsförsörjningen i Stockholmsområdet m.m. Statistiska uppgifter om bostadsförsörjningen m.m.
Bostadsbeståndet
Den senaste heltäckande statistiska undersökningen av landets bostadsbestånd genomfördes vid 1990 års folk- och bostadsräkning -- FoB 90. År 1990 fanns det drygt 4 miljoner permanentbostäder i landet. Därutöver fanns ca 630 000 fritidshus. Av lägenheterna i permanentbostadsbeståndet låg ca 54 % i flerbostadshus och återstoden -- 46 % -- således i småhus. Antalet hushåll uppgick år 1990 till drygt 3,8 miljoner. I tabell 1 redovisas permanentbostadsbeståndets fördelning på olika hustyper och ägarkategorier år 1990.
Tabell 1. Lägenheter i bostadsbeståndet efter hustyp och ägarkategori år 1990
00>Hustyp 21>Antal 39>Ägarkategori % 00> 21>lägenheter 00> 39>Staten, 53>Allmän- 65>Bostads- 79>Privata 91>Privata 00> 39>lands- 53>nyttiga 65>rätts- 79>perso- 91>företag 00> 39>ting, 65>före- 79>ner 91>m.fl 00> 39>kommuner 65>ningar
00>Alla hus 32>4 044 000 42>1 58>22 70>17 84>50 96>10 00> småhus32>1 875 000 42>1 58> 3 70> 4 84>91 96>1 00> flerbostads- 00> hus 32>2 169 000 42>2 58>38 70>28 84>13 96>17
00>Källa: SCB, FoB 90
Uppgifterna från FoB 90 är fortfarande i stort sett giltiga. Antalet permanentbostäder har dock ökat genom en relativt omfattande nyproduktion under de första åren av 1990-talet och torde i dag uppgå till drygt 4,2 miljoner lägenheter.
Bostadsproduktionen
Efter den kraftiga uppgången under det sena 1980-talet inleddes under år 1990 en ännu kraftigare nedgång i de totala byggnadsinvesteringarna. Denna utveckling fortgick också under år 1994, och investeringarna föll detta år med omkring 14 %. En vändpunkt kunde ändock noteras under året för delar av byggsektorn genom att näringslivets byggnadsinvesteringar ökade med 10 %. Skälet till att den totala byggproduktionen föll var fortsatt fallande bostadsinvesteringar. Den prognos som presenteras i årets finansplan visar dock på en uppgång i de totala byggnadsinvesteringarna med mellan 2 och 3 % för år 1995 och med ytterligare drygt 5 % under år 1996. När det gäller bostadsinvesteringarna väntas dessa dock falla också under år 1995. Däremot väntas enligt prognosen en ökning på drygt 9 % för år 1996.
Det har över åren funnits ett klart samband mellan fördelningen av bostadsinvesteringarna på ny- resp. ombyggnad. Under perioder med omfattande nyproduktion har ombyggnadsverksamheten minskat, och när nyproduktionen har gått ner har ombyggnadsverksamheten ökat. Detta samband får nu anses brutet. Under vart och ett av åren 1992--1994 kan en samtidig nedgång i ny- och ombyggnadsinvesteringarna noteras. En bidragande orsak till att investeringarna i ombyggnader gått ned är att den genomsnittliga investeringen per ombyggd lägenhet har minskat kraftigt under de senaste åren. År 1991 var den genomsnittliga investeringen per ombyggd lägenhet omkring 450 000 kr, medan den åren 1993 och 1994 beräknas uppgå till ca 230 000 kr.
Diagram 1: Bostadsinvesteringarnas fördelning på ny- och ombyggnad åren 1970--1995 (miljarder kronor i 1991 års priser)
Källa: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån, Finansdepartementet
Statistiska centralbyrån (SCB) redovisar regelbundet uppgifter om bostadsproduktionen, bl.a. statistik över antalet påbörjade lägenheter. Denna har traditionellt använts för att bedöma omfattningen av bostadsproduktionen. Under de senaste åren har dock denna statistik visat sig ge en mindre tillförlitlig bild av hur många lägenheter som faktiskt har påbörjats. Det beror bl.a. på att dagens räntebidragssystem ger starka incitament för att få ett projekt registrerat som påbörjat före varje årsskifte även om projektets verkliga byggstart kanske sker betydligt senare. Vidare gör den osäkra situationen vad gäller finansieringen av byggnadsprojekt att en planerad byggstart ofta måste omprövas. Av dessa skäl har Boverket för de senaste åren gjort bedömningar av det "faktiska" påbörjandet som avviker från SCB:s statistik. För år 1994 gäller dock att Boverkets uppskattning överensstämmer med de preliminära uppgifter som presenterats av SCB.
I fråga om nyproduktionen beräknar Boverket att omkring 12 000 lägenheter har påbörjats under år 1994. I sin senaste prognos gör verket dessutom bedömningen att omkring 14 000 lägenheter kommer att påbörjas under år 1995 och omkring 18 000 år 1996. Av denna produktion förutses en mycket hög andel komma att bestå av specialbostäder, äldrebostäder och gruppboende. I vissa län beräknas andelen bli så hög som 75 %.
Under år 1994 har länsstyrelsernas bostadsenheter fattat beslut om stöd för mer omfattande ombyggnadsåtgärder för omkring 35 000 lägenheter i flerbostadshus. Enligt Boverkets bedömning kommer detta antal att öka till omkring 38 000 lägenheter år 1995. För år 1996 förutses att de större ombyggnaderna skall omfatta 33 000 lägenheter.
I tabell 2 nedan redovisas SCB:s uppgifter över påbörjade lägenheter i nyproduktionen och i ombyggnader under de tre senaste åren. Som redan påpekats är uppgifterna för vissa år mindre tillförlitliga.
Tabell 2. Påbörjade lägenheter 1990--1994
00>År
21>Nybyggnad Alla hus
63>Ombyggnad Flerbostadshus
21>antal lgh
39>förändring i %
63>antal lgh
81>förändring i %
00>1990 1991 1992 1993 1994*
21>69 598 56 929 53 043 11 877 11 600
39>+ - - - -
46>18 8 7 782
63>16 887 25 596 69 797 15 361 17 200
81>- + + - +
90>1952 172 78 12
*Preliminära uppgifter Källa: SCB
År 1993 infördes ett nytt bostadssubventionssystem, det s.k. Danellsystemet. Det har dock i praktiken varit möjligt att bygga bostäder med 1992 års regler för räntebidrag även sedan Danellsystemet började tillämpas. Om ett byggnadsprojekt i formell mening påbörjats före år 1993 får de äldre reglerna fortfarande användas. För projekt som fick beslut om statligt stöd under år 1993 gällde att över 90 % av nyproduktionen i flerbostadshus och hela 98 % av ombyggnadsverksamheten fortfarande avsåg ärenden enligt 1992 års regler. År 1994 hade denna andel sjunkit till 24 % för nyproduktionen och 58 % i ombyggnadsverksamheten. För den nyproduktion av egnahem som beviljades statligt stöd under år 1994 tillämpades till helt övervägande del 1993 års regler, dvs. Danellsystemet.
Byggkostnader
För att mäta byggkostnadsutvecklingen används olika typer av index, bl.a. faktorprisindex och byggnadsprisindex. Prisutvecklingen i byggandet kan också mätas med hjälp av den genomsnittliga kostnaden per kvadratmeter bruksarea (BRA) för objekt som fått beslut om statligt stöd till nybyggnad av bostäder. Särskilt för den senare mätmetoden gäller att byggkostnadsutvecklingen under år 1994 är mycket osäker. På grund av den mycket låga bostadsproduktionsnivån kan förhållanden i enstaka projekt få stort genomslag i statistiken. Om man vill jämföra hur den genomsnittliga produktionskostnaden för hela riket utvecklat sig mellan olika år medför den låga produktionsnivån också problem eftersom den regionala fördelningen av byggandet i hög grad kan påverka det statistiska utfallet. År 1994 har dessutom varit en brytningstid i det avseendet att under året påbörjats byggnadsprojekt både med de regler som gäller för 1992 års räntebidragssystem och med de stödvillkor som tillämpas enligt 1993 års system. Möjligheten att erhålla uppgifter om faktisk produktionskostnad skiljer sig mellan dessa båda system.
Med de reservationer som följer av det ovanstående redovisas följande uppgifter från Boverket och SCB. Uppgifterna bör användas med försiktighet.
För flerbostadshus där beslut meddelats om statligt stöd enligt 1992 års regler om räntebidrag uppgick produktionskostnaderna under år 1994 i hela riket till i genomsnitt 10 818 kr per kvadratmeter bruksarea. Detta är en minskning med 3 % från år 1993. Uppgifter från sista kvartalet 1994 -- som dock utgår från mycket få projekt -- pekar på stigande byggkostnader under slutet av året.
För gruppbyggda småhus enligt 1992 års regler uppgick produktionskostnaden för år 1994 till 11 015 kr per kvadratmeter bruksarea -- en ökning med 2 % i förhållande till år 1993. Även för småhusen pekar uppgifter från slutet av år 1994 mot höjda produktionskostnader. De uppgifter som finns från första halvåret 1994 för gruppbyggda småhus subventionerade enligt 1993 års regler visar på lägre produktionskostnader än för hus med 1992 års regler under motsvarande period. Skillnader i redovisningsmetoder m.m. gör denna uppgift osäker. Det kan dock noteras att uppgifter tyder på att bostadsytorna i de gruppbyggda småhusen med 1993 års regler krympts kraftigt i förhållande till hus med 1992 års regler. Normalt leder mindre bostadsytor till högre produktionskostnader per kvadratmeter. Orsakerna till förändringar i byggkostnaderna kan delvis följas genom faktorprisindex. Denna indexserie mäter effekten av prisutvecklingen för de produktionsfaktorer (byggmaterialpriser, arbetslöner etc.) som sätts in i byggnadsverksamheten. Under det senaste året har faktorprisindex för flerbostadshus ökat med 6,2 % (feb. 94--feb. 95). Ungefär hälften av årsförändringen kan förklaras av höjda priser på byggmaterial. Framför allt har priserna på trävaror stigit kraftigt.
Byggsysselsättningen
Under de första åren av 1990-talet steg arbetslösheten bland byggnadsarbetare kraftigt. Sedan år 1994 har emellertid tendenser till en liten minskning kunnat noteras. Den totala arbetslösheten ligger dock fortfarande på en mycket hög nivå. Sysselsättningen inom byggnadsindustrin har samtidigt visat en motsatt utveckling. Antalet sysselsatta har här minskat sedan år 1990.
Enligt Statistiska centralbyråns arbetskraftsundersökningar uppgick det genomsnittliga antalet sysselsatta inom byggnadsindustrin till 313 000 år 1990. Därefter har antalet sysselsatta gått ned, och för år 1994 uppgick årsmedeltalet till 219 000 sysselsatta. Det finns dock tecken på att nedgången nu bromsats upp. En jämförelse av sysselsättningstalen för de två första månaderna år 1995 med de för samma månader år 1994 visar att antalet sysselsatta skiljer mycket lite mellan dessa tillfällen.
Arbetslöshetssiffrorna för branschen ger uttryck för samma utveckling. Frånsett vissa säsongsmässiga variationer har andelen arbetslösa inom byggnadsarbetarnas arbetslöshetskassa (kassa 36) ökat sedan maj 1990 för att nå sin högsta nivå i december 1993. I maj 1990 uppgick andelen arbetslösa till 2,0 %, medan den i december 1993 hade ökat till 31,4 %. Därefter har arbetslösheten minskat något och andelen arbetslösa byggnadsarbetare uppgick i februari 1995 till 28,4 %.
Diagram 2: Arbetslösheten bland byggnadsarbetare åren 1990--1995 (procent av medlemmarna i kassa 36)
Källa: Arbetsmarknadsstyrelsen
Den i diagram 2 redovisade relativa arbetslösheten innefattar medlemmar i kassa 36 som står utan arbete och som inte heller omfattas av någon arbetsmarknadspolitisk åtgärd, dvs. sådana medlemmar som står till arbetsmarknadens omedelbara förfogande. Därutöver kan i dag omkring 9 % av medlemmarna beräknas vara sysselsatta i arbetsmarknadspolitiska åtgärder av olika slag som s.k. ALU, utbildningsvikariat, beredskapsarbete och ungdomspraktik.
Bostadsmarknadsläget
Läget på bostadsmarknaden har under de senaste åren bl.a. präglats av att antalet outhyrda lägenheter ökat. Andra mått på problemen på bostadsmarknaden är att antalet fastigheter på obestånd liksom antalet avhysningar påtagligt ökat. I detta avsnitt redovisas statistik som belyser dessa förhållanden.
Statistiska centralbyrån mäter två gånger årligen -- mars och september -- antalet outhyrda lägenheter, lediga för omedelbar inflyttning. Dock har septembermätningarna t.o.m. år 1992 endast omfattat de allmännyttiga bostadsföretagen.
Antalet lediga lägenheter uppgick i september 1994 till närmare 54 000 enligt SCB:s redovisning. Det är en liten minskning jämfört med situationen ett år tidigare. Några uppgifter för mars 1995 finns ännu inte tillgängliga. Det finns dock tecken på att antalet lediga lägenheter har minskat ytterligare sedan i september.
Diagram 3: Antalet lägenheter lediga för uthyrning i allmännyttiga och privata bostadsföretag i mars 1976--1994
Källa: SBC
Även om det totala antalet lediga lägenheter i september 1994 var stort är de regionala skillnaderna betydande. Sett till det allmännyttiga bostadsbeståndet var vid denna tidpunkt andelen lediga lägenheter 9,2 % i Jämtlands län medan andelen i Stockholms, Gotlands och Hallands län inte översteg 2 %. I Stor-Stockholm fanns det i åtta kommuner inte några lediga bostäder alls i det allmännyttiga bostadsbeståndet. Flera orter med universitets- och högskoleutbildning som Uppsala, Linköping, Växjö, Kalmar, Kristianstad, Lund och Umeå hade också de en liten andel lediga lägenheter.
Under en period var även antalet osålda, nyproducerade bostadsrättslägenheter ovanligt stort -- uppskattningsvis omkring 5 000 lägenheter år 1993. Detta antal har nu minskat men de ekonomiska problemen för bostadsrättsföreningar med nyproducerade fastigheter är fortsatt stora. Fram till början av 1990-talet var det ovanligt att bostadsrättsföreningar gick i konkurs. En kraftig ökning av antalet obeståndsfall har dock kunnat registreras sedan år 1992. Det är framför allt föreningar i det nybyggda fastighetsbeståndet som hamnat i ekonomiska svårigheter beroende på bl.a. höga produktionskostnader, minskade bostadssubventioner och höga bostadsräntor. Följden har blivit höjda boendekostnader som i sin tur ibland lett till att medlemmar lämnar bostadsrättsföreningen och slutar betala månadsavgiften. Övriga medlemmar måste då bära även dessa kostnader. I ett ökande antal fall har denna utveckling medfört att föreningen till slut försatts i konkurs. I tabellen nedan redovisas utvecklingen under åren 1986--1994. År 1994 gick 90 föreningar i konkurs. Uppgifter om utvecklingen under början av år 1995 tyder på att antalet konkurser ligger kvar på ungefär samma nivå som under början av år 1994.
Tabell 3. Bostadsrättsföreningar i konkurs 1986--1994
00>År 27>Antal bostadsrättsföreningar i konkurs
00>1986--1989 39> 8 00>1990 39> 1 00>1991 39> 6 00>1992 39> 17 00>1993 39> 46 00>1994 39> 90
00>Totalt 39>178
Källa: Konsumentverket
Andra -- men osäkra -- mått på obeståndssituationer på bostadsmarknaden kan erhållas från Riksskatteverkets statistik över kronofogdemyndigheternas avhysningar resp. exekutiva försäljningar av fastigheter. Statistiken över avhysningar omfattar till största delen uppgifter om hyreslägenheter, men även andra former av upplåtelser ingår. Under år 1993 registrerades det största antalet ansökningar om avhysningar som förekommit under senare årtionden. Antalet ansökningar låg under år 1994 kvar på ungefär samma nivå -- drygt 21 000. Även antalet fullföljda avhysningar låg under år 1994 oförändrat kvar på 1993 års nivå -- ca 7 600.
Antalet ansökningar om exekutiva försäljningar av fastigheter sjönk något mellan år 1993 och 1994 -- från ca 17 400 till 15 100. Däremot ökade antalet fullföljda exekutiva försäljningar från ca 3 400 till 3 900. Även denna statistik innefattar emellertid annat än bostadsfastigheter. Större delen av försäljningarna kan dock antas avse egnahem.
Ytterligare ett mått på utvecklingen av antalet fastigheter på obestånd på bostadsmarknaden kan erhållas av uppgifter från Statens bostadskreditnämnd (BKN). BKN lämnar sedan år 1992 kreditgarantier för en del av de kreditrisker som är förknippade med bostadslån till hus som har statlig bostadsbyggnadssubvention. Garantin utlöses då en låntagare inte fullgör sina förpliktelser gentemot långivaren, och dennes säkerhet inte täcker det garanterade beloppet.
Vid utgången av juni månad 1994 hade från verksamhetens start sammanlagt 249 skadeärenden anmälts till BKN. Det garanterade beloppet för dessa ärenden uppgick till 334 miljoner kronor. Under andra halvåret 1994 har det tillkommit 231 ärenden med ett garanterat belopp på 400 miljoner kronor. På ett halvt år har således antalet ärenden i det närmaste fördubblats och det garanterade beloppet mer än fördubblats.
De t.o.m. år 1994 anmälda skadeärendena svarar mot 3,5 % av det totala garanterade beloppet. Av antalet anmälda ärenden avser den största delen egnahem. Beloppsmässigt störst är däremot flerbostadshus med hyresrätt.
Bostadskostnaderna
Bostadskostnaderna har under det senaste årtiondet ökat betydligt mer än konsumentpriserna i allmänhet och de genomsnittliga lönerna. Detta innebär att bostadskostnaderna fått en allt större betydelse i hushållsekonomin. De ökade bostadskostnaderna under perioden beror till stor del på skatteomläggningen i början av 1990-talet som bl.a. innebar att bostadssektorn belades med skatt i betydligt större utsträckning än tidigare. Stor betydelse för bostadskostnaderna har också ränteläget på bostadskreditmarknaden.
På hyreshussidan kom de största höjningarna i februari 1991 då hyrorna ökade med i genomsnitt ca 25 %. Därefter har hyreshöjningarna legat på en betydligt lägre nivå. Hyresförhandlingarna under hösten 1994 ledde fram till överenskommelser om de lägsta hyreshöjningarna på mycket lång tid. Den genomsnittliga nivån på hyreshöjningarna för år 1995 uppges av Hyresgästernas Riksförbund ligga på 2,3 %. Hyresförhandlingarna resulterade också i att 38 bostadsföretag, däribland flera stora Stockholmsföretag, har slutit avtal som innebär att hyrorna kommer att ligga kvar på samma nivå som förra året.
Enligt preliminära uppgifter från SCB:s bostads- och hyresundersökning uppgick den genomsnittliga årshyran i rikets hyreslägenhetsbestånd under år 1994 till ca 640 kr/m2. I januari 1995 låg den genomsnittliga hyresnivån på ca 655 kr/m2. I förhållande till januari föregående år hade hyrorna därmed i genomsnitt höjts med 3,1 %. Konsumentprisindex steg under motsvarande period med 2,9 %. Om hänsyn tas till att en del av hyreshöjningarna beror på nytillkomna lägenheter och på standardhöjningar i beståndet sjönk dock hyran för en motsvarande lägenhet något mellan år 1994 och 1995 räknat i fast penningvärde.
I tabellen nedan redovisas de årliga hyreshöjningarna för en "genomsnittlig" lägenhet under den senaste tioårsperioden enligt SCB:s undersökning av januarihyrorna respektive år. För jämförbarhetens skull redovisas även konsumentprishöjningarna för motsvarande perioder.
Tabell 4. Förändringar i hyra mellan januari respektive år och januari året innan för en genomsnittlig hyreslägenhet (beräkning per m2 )
00>År 25>Hyreshöjning 55>Konsumentprisförändring 00> 25>jan--jan. % 55>jan--jan. %
00>1985 25> 6,4 55> 7,3 00>1986 25> 5,9 55> 6,2 00>1987 25> 5,6 55> 3,2 00>1988 25> 6,2 55> 5,0 00>1989 25> 6,8 55> 6,7 00>1990 25>10,2 55> 8,4 00>1991 25> 8,6 55>10,6 00>1992 25>30,6 55> 5,4 00>1993 25> 7,9 55> 4,8 00>1994 25> 5,5 55> 1,9 00>1995* 25> 3,1 55> 2,9
00>* Preliminär uppgift 00>Källa: SCB
Inom bostadsrätts- och egnahemsbeståndet är det svårare att ge en entydig statistisk redovisning av bostadskostnadernas utveckling. I detta bestånd är variationerna i bostadskostnader också betydligt större. Framför allt varierar kapitalkostnaderna starkt beroende på storleken av de upptagna lånen. Inte heller finns något omedelbart samband mellan husets ålder och bostadskostnadernas storlek. För dem som köpt ett småhus under den senaste tiden med relativt låga villapriser kan bostadskostnaden bli väsentligt lägre än för dem som köpt ett motsvarande hus några år tidigare.
Priserna på egnahem steg, även räknat i reala termer, från mitten av 1980-talet fram till år 1990/91. Därefter föll de genomsnittliga priserna kraftigt under en period. Det senaste året har priserna legat på en relativt stabil nivå, men en mindre prisnedgång registrerades i slutet av år 1994. Under det sista kvartalet 1994 låg medelpriset i riket för ett egnahem på 634 000 kronor. I reala termer motsvarar detta ungefär den prisnivå som gällde i mitten av 1980-talet innan priserna började stiga. De regionala skillnaderna i utvecklingen av prisnivån är stora. Detta kommer att få genomslag i nästa fastighetstaxering och därmed i höjningen av fastighetsskatten. I Stor-Stockholm låg försäljningspriserna i slutet av år 1994 49 % över gällande taxeringsvärde. I bl.a. Småland låg däremot prisnivån runt det dubbla taxeringsvärdet.
Läget på kreditmarknaden i samband med nyupplåning eller omsättning av bostadslån har stor betydelse för bostadskostnaderna i samtliga upplåtelseformer. Bostadslåneräntorna har varierat kraftigt under de senaste åren. Från slutet av år 1992 föll räntorna påtagligt fram till början av år 1994. Därefter steg räntorna åter och har sedan sommaren 1994 stabiliserat sig på en relativt hög nivå.
I tabellen nedan redovisas utvecklingen sedan år 1987 av den subventionsränta (Sub A) som Boverket veckovis fastställer och som ligger till grund för räntebidragens storlek. Subventionsräntan baseras på ett vägt genomsnitt av andrahandsmarknadens köpräntor för femåriga bostadsobligationer. Den lägsta noteringen under den redovisade perioden är 6,98 % (feb. 1994) och den högsta 14,93 % (mars 1990). Den senast återgivna räntenivån ligger på 11,29 % (vecka 14, 1995).
Diagram 4: Subventionsräntan (Sub A) åren 1987--1995
Källa: Boverket OBS: Diagrammet utgår från räntenivån 6 %
Under de senaste åren har det emellertid inte varit möjligt för de flesta låntagare att erhålla lån på subventionsräntans nivå. Den faktiska utlåningsräntan bestäms av låneinstituten efter ett påslag för olika former av omkostnader. Skillnaden mellan dessa räntenivåer för ett villalån låg i början av år 1990 på ca 0,25 procentenheter. Under början av år 1994 uppgick ränteskillnaden till ca 1,5 procentenheter. Den har därefter sjunkit och uppgår för närvarande till ca 0,8 procentenheter. Ett femårigt villalån har således för närvarande (vecka 14, 1995) en räntenivå på ca 12,1 %.
Den bostadspolitiska utredningen
Regeringen beslutade den 9 mars 1995 om direktiv för en parlamentariskt sammansatt utredning med uppgift att göra en översyn av bostadspolitiken -- Bostadspolitiska utredningen. Direktiven innebär i korthet följande.
Utredningens övergripande uppgift är att ta fram underlag för beslut om bostadspolitiken på längre sikt. Den skall vidare precisera målen för en fortsatt social bostadspolitik och ge förslag om lämpliga medel för genomförandet av dem.
En utgångspunkt för utredningsarbetet är att statens ekonomiska insatser måste begränsas.
Mot bakgrund av det samhällsekonomiska utrymme som kan avdelas för stöd till boendet och till de bostadsbyggnadsbehov som kan förutses skall utredningen föreslå hur stödet till den fortsatta produktionen av bostäder bör utformas.
Utredningen skall överväga hur det egna kapitalets andel av finansieringen kan ökas för de bostäder som byggs framdeles.
Frågan om bosparande skall ses över.
Den fastighetsekonomiska utvecklingen för redan byggda bostäder och nu gällande regler för stöd till ny- och ombyggnad skall utvärderas. Mot bakgrund härav skall förslag om nödvändiga förändringar av de ekonomiska villkoren för beståndet lämnas.
Kommunernas ansvar inom bostadsförsörjningen skall klarläggas. Därefter skall övervägas vilka medel som kommunerna behöver för att kunna uppfylla sitt ansvar.
Förslagen skall inordnas i en sammanhållen politik för att öka integrationen och motverka segregationen inom samhällslivets alla områden.
Arbetet skall redovisas i etapper. Den första etappen, som skall avse utvärderingen av nu gällande regler och deras fastighetsekonomiska konsekvenser, skall redovisas före den 1 oktober 1995. Utredningsarbetet skall i sin helhet vara genomfört före den 1 oktober 1996.
Utskottet
Bostadspolitikens inriktning och utformning m.m.
Bostadspolitikens allmänna utformning
Utskottet behandlar inledningsvis motionsyrkanden med förslag om bostadspolitikens inriktning och utformning.
Alla människor behöver enligt Centerpartiets partimotion Bo202 bra bostäder till rimliga kostnader i en god miljö. Enligt motionen vidtog också fyrklöverregeringen en rad åtgärder för att vända den kostnadsdrivande trend som präglade 80-talets bostadspolitik och som ledde bort från välfärdsmålet. Motionärerna vill nu gå vidare för att ge detta mål i boendet ökat innehåll. Bostadsinvesteringar är långsiktiga åtaganden som kräver stabilitet i de regler som formar byggandets och boendets förutsättningar. För att skapa en sådan långsiktighet föreslås att 1995 års kontrollstation skall genomföras som en bred parlamentarisk bostadspolitisk utredning med uppgift att lämna förslag till bostadspolitiska åtgärder. Utredningen skall enligt motionen bedrivas så att åtgärderna kan träda i kraft den 1 januari 1996. Den skall bl.a. syfta till att växla räntebidragen mot sänkt byggmoms, bekämpa den svarta byggsektorn, hålla samman bostadsfrågorna i ett bostadsdepartement, minska konkurshoten i dyrårens krisfastigheter, införa ett långsiktigt målinriktat bosparande, vidareutveckla avdragsrätten för reparationer av egnahem samt fortsätta kretsloppsanpassningen av boendet och ett decentraliserat boende.
I motion Bo411 (m) yrkande 16 begärs ett riksdagens tillkännagivande om inriktningen och utformningen av bostadspolitiken. Den enskilde måste enligt motionen garanteras rätten att i så stor utsträckning som möjligt bestämma över sitt eget boende. Vad som skall byggas och hur skall bestämmas genom hushållens önskemål och inte genom politisk styrning. Enligt motionen blir bostadsmarknaden effektiv och välfungerande först när marknadsekonomins principer tillåts vara styrande. Det anges bl.a. innebära att subventionsavvecklingen måste fullföljas, likabehandling av olika upplåtelseformer måste införas, offentliga bostadsföretag bör säljas, äganderätten skall stärkas samt avregleringen skall fullföljas.
Utvecklingen på bostadsmarknaden i Stockholms län är enligt motion Bo213 (s) djupt oroande. De finansiella förutsättningarna för bostadsbyggandet måste därför förändras så att det i regioner med stark befolkningsökning är möjligt att bygga bostäder för breda grupper av tillkommande hushåll och samtidigt upprätthålla standarden i det befintliga beståndet. Den bostadspolitiska utredningen bör enligt motionen därför föreslå åtgärder som kan främja bostadsbyggandet i Stockholms län.
Bostaden är enligt motion Bo216 (s) en grundläggande social rättighet i likhet med arbete, utbildning och sjukvård. I motionens yrkande 2 begärs ett riksdagens tillkännagivande om den sociala bostadspolitiken med denna innebörd.
Enligt motion Bo233 (s) ökar sedan år 1991 klasskillnaderna i boendet samtidigt som standarden för stora grupper försämras och de boendes inflytande minskar. Samhället måste därför på nytt markera sitt bostadspolitiska ansvar genom ett tillkännagivande om inriktningen av en social bostadspolitik för att minska segregationen i boendet. Det förutsätter enligt motionen bl.a. att de bostadspolitiska målen preciseras, att ett upprustningsprogram för flerbostadshus skapas samt att ett lagenligt kommunalt ansvar för bostadsförsörjningen införs.
Orsakerna till raset i nyproduktionen är enligt motion Bo237 (v) bl.a. ränteläget, den låga inflationen, byggkostnaderna, byggavgifter samt tomtavgifter. Som en följd härav överstiger kostnaderna i nyproduktionen vida marknadsvärdena på bostadsfastigheter -- något som bidrar till att tillgängligt kapital satsas på annat än bostadsbyggande. Politiker och byggmarknadens aktörer måste enligt motionen därför samverka för att pressa kostnaderna på alla tänkbara sätt. Med hänvisning härtill föreslås i motionens yrkande 1 ett riksdagens tillkännagivande om sambandet mellan bostadsbyggande och samhällsekonomi.
Utskottet tar i detta sammanhang också upp förslaget i motion Bo217 (s) med begäran om en analys och förslag till åtgärder för småhusindustrins framtida utveckling. Enligt motionen bör en analys av utvecklingen genomföras följt av ett åtgärdsprogram. Övervägandena föreslås bl.a. avse effekten av minskade räntesubventioner samt förslag om ett investeringsbidrag för bostäder.
Slutligen behandlas i detta avsnitt förslaget i motion Bo232 (s) om behovet av en sammanhållen enhet inom regeringskansliet med ansvar för bostadsfrågorna. Att bostadsfrågorna är fördelade på flera departement ger enligt motionen inte möjlighet till den sammanhållna bostadspolitik som nu är nödvändig för att komma till rätta med problemen på bostadsmarknaden. Enligt förslaget bör regeringen därför så snart som möjligt se över möjligheterna att skapa en sammanhållen enhet som har ansvaret för bostadspolitiken.
Utskottet behandlar först frågan om bostadspolitikens inriktning och utformning.
Det grundläggande bostadspolitiska målet har traditionellt formulerats som att alla människor skall ha tillgång till en sund, rymlig, välplanerad och ändamålsenligt utrustad bostad till ett rimligt pris. En bred enighet har också rått om målet som sådant. Däremot har det funnits delade meningar om hur och med vilka medel det skall uppnås. Samtidigt har samhällsutvecklingen gjort det nödvändigt att över tiden precisera och utveckla det grundläggande målet. Till detta har varit kopplat en omprövning och förnyelse av de bostadspolitiska medlen.
Inte minst de senaste årens utveckling motiverar enligt utskottets mening att en bred översyn av bostadspolitiken nu genomförs. Som framgår ovan har regeringen nyligen tillsatt en parlamentarisk utredning som har till uppgift att ta fram ett underlag för beslut om bostadspolitiken på längre sikt. Enligt direktiven skall utredningen precisera målen för en fortsatt social bostadspolitik och ge förslag om lämpliga medel för genomförandet.
Utredningen skall genomföras i etapper där den första etappen främst är avsedd att belysa den fastighetsekonomiska utvecklingen för redan byggda bostäder samt effekterna av gällande regler för stöd till ny- och ombyggnad. Utredningen kommer sålunda att svara för den av riksdagen tidigare beslutade avstämningen av det nya stödsystemet -- "1995 års kontrollstation". Sett i ett något längre perspektiv skall utredningen dessutom lämna förslag bl.a. om utformningen av det framtida stödet till bostadsproduktionen, åtgärder som ökar integrationen och motverkar segregation, bosparande, samt kommunerna och de kommunala bostadsföretagens roll i bostadsförsörjningen.
Som framgår av den kortfattade redovisningen ovan kommer den parlamentariskt sammansatta bostadspolitiska utredningen att göra en bred översyn av huvudlinjerna i bostadspolitiken. Det innebär att också de frågor som behandlas i de nu aktuella motionerna i allt väsentligt kommer att ingå i övervägandena. Enligt utskottets mening bör resultatet av dessa överväganden avvaktas. I den mån förslagen i Centerpartiets partimotion Bo202, såvitt nu är i fråga, samt i motionerna Bo213 (s), Bo216 (s) yrkande 2, Bo217 (s), Bo233 (s), Bo237 (v) yrkande 1 och Bo411 (m) yrkande 16 inte kan anses tillgodosedda genom det nu anförda avstyrks de av utskottet.
Utskottet tar i detta avsnitt även upp frågan om organisationen av de bostadspolitiska frågorna i regeringskansliet som aktualiserats i Centerpartiets partimotion Bo202, samt i motion Bo232 (s).
Sedan mitten av 1970-talet och fram till årsskiftet 1991/92 handlades bostadsfrågorna i vid mening i ett särskilt bostadsdepartement. Vid denna tidpunkt avvecklades Bostadsdepartementet och ärendena fördelades på sju olika departement. Splittringen väckte kritik från många håll och inte minst från byggsektorn. Frågan om att på nytt inrätta ett bostadsdepartement aktualiserades också i riksdagen vid flera tillfällen genom frågor och interpellationer samt genom motioner. Med anledning av motioner uttalade bostadsutskottet och riksdagen så sent som våren 1994 (bet. 1993/94:BoU15 s. 26--28) att bostadsfrågorna borde få en sammanhållen behandling i regeringskansliet. Enligt utskottets mening kunde detta ske antingen genom att ett bostadsdepartement inrättades eller genom att frågorna anförtroddes ett statsråd.
Sedan riksdagen gjorde sitt uttalande har en ny regering tillträtt, och arbetet i regeringens kansli har omorganiserats bl.a. i vad avser bostadsfrågorna. Sålunda har inom Näringsdepartementet ett särskilt statsråd fått ansvar för bostads- och energifrågor. Som en följd härav har de frågor om bostadsfinansieringen m.m. som under den tidigare regeringen handlades i Finansdepartementet förts över till Näringsdepartementet. I detta departement handläggs sedan tidigare vissa byggfrågor samt frågor om byggforskning m.m. Väsentliga delar av bostadspolitiken har därmed fått en sammanhållen behandling under ett ansvarigt statsråd.
Trots den ovan redovisade omorganisationen inom regeringens kansli kan det enligt utskottets mening finnas anledning att överväga behovet av att ytterligare koncentrera handläggningen av de bostadspolitiska frågorna. Dagens handläggningsordning innebär sålunda att ansvaret för det generella bostadsstödet -- räntebidragen -- och det individuella -- bostadsbidragen -- åvilar olika statsråd. I sammanhanget kan också noteras att bl.a. hyres- och bostadsrättsfrågorna handläggs av ett tredje statsråd. Även beredningsordningen för planfrågor förtjänar uppmärksammas i detta sammanhang. Handläggningen av viktiga bostadspolitiska frågor uppvisar sålunda fortfarande en splittring -- något som enligt utskottets mening kan göra det svårt att bedriva en sammanhållen och effektiv bostadspolitik.
Även om det är regeringen som har att avgöra hur den vill organisera sitt arbete bör, enligt utskottets mening, vikten av att bostadsfrågorna ges en sammanhållen behandling i regeringens kansli ånyo betonas. Inte minst viktigt är det att de ovan nämnda ämnesområdena sammanhålls så att möjligheten tas till vara att skapa och genomföra en konsistent bostadspolitik. Det får emellertid förutsättas att regeringen fortlöpande har sin uppmärksamhet riktad på frågan och att lämpliga och möjliga åtgärder vidtas utan någon riksdagens särskilda begäran härom. Utskottet är med hänvisning härtill inte nu berett ställa sig bakom förslagen i Centerpartiets partimotion Bo202, såvitt nu är i fråga, samt motion Bo232 (s), varför de avstyrks.
Bostadsbyggnadsbehovet
Kännetecknande för inledningen av 1990-talet har varit en sjunkande bostadsproduktion och ett ökande antal tomma lägenheter. Det betyder att tillgången på lägenheter i dag generellt sett är god. De lediga lägenheterna är inte jämnt fördelade över landet. I ett mindre antal kommuner råder det sålunda brist på bostäder. Sammantaget måste dock bostadsefterfrågan betecknas som låg. Boverkets bedömningar visar också på att efterfrågan kommer att öka först under år 1997. Totalt sett räknar dock verket med att det kommer att efterfrågas ytterligare drygt 230 000 lägenheter under resten av 1990-talet. Enligt Boverkets bedömning kommer efterfrågan därmed att överstiga tillgången på lägenheter vid sekelskiftet.
Frågor om bostadsbyggnadsbehovet tas upp i tre motioner.
Samtidigt som svårigheterna på byggarbetsmarknaden är betydande råder det enligt motion Bo230 (s) obalanser också på bostadsmarknaden. Enligt motionen kan dessa obalanser förväntas bestå, men skifta karaktär från bostadsöverskott till bostadsbrist och från överkapacitet i byggandet till kapacitetsbrist. Regeringen bör enligt förslaget därför i kompletteringspropositionen redovisa sin bedömning av det framtida bostadsbyggnadsbehovet.
Även i motion Bo227 (s) begärs en redovisning av utvecklingen av bostadsbyggandet m.m. Med dagens låga bostadsbyggande och det bostadsbehov som kan förväntas är det enligt motionen viktigt att regeringen noga följer utvecklingen och föreslår eventuella åtgärder i samband med kompletteringspropositionen.
En igångsättning av bostadsbyggandet är enligt motion Bo241 (s), såvitt nu är i fråga, en väg till tillväxt både på kort och lång sikt. En förutsättning för att bostadsbyggandet skall få en önskad omfattning är ett långsiktigt hållbart bostadsfinansieringssystem -- en fråga som den bostadspolitiska utredningen har att överväga. I avvaktan på att utredningen blir klar bör regeringen enligt motionen noga följa utvecklingen och, om starka behov skulle uppstå, överväga temporära insatser på vissa orter.
Det är naturligtvis viktigt att på olika sätt försöka överblicka utvecklingen på bostadsmarknaden och därmed också bostadsbyggnadsbehovet. Inte minst sådana bedömningar har legat till grund för statens agerande på bostadsområdet. Det bör erinras om att statens bostadspolitiska ansvar i första hand är att ge de grundläggande förutsättningarna för bostadsmarknadens aktörer. Detta ansvar avser sålunda bl.a. att svara för att kostnaderna fördelas rättvist, att finansiering och byggande kan ske på ett resurseffektivt sätt och att bostadsförsörjningen till inriktning och omfattning medger en reell valfrihet för alla. Ansvaret för att en bostadsproduktion som svarar mot behoven verkligen kommer till stånd åvilar däremot i första hand kommuner och byggherrar. Detta fritar naturligtvis inte staten från att också vidta åtgärder i det korta perspektivet.
Mot bakgrund av utvecklingen på bostadsmarknaden liksom på byggarbetsmarknaden har också en rad åtgärder vidtagits för att motverka nedgången i byggproduktionen och i byggsysselsättningen. Det gäller dels 1993 års ROT-program, dels de två ROT-program som beslutats under 1994. Regeringen har dessutom aviserat sin avsikt att i samband med kompletteringspropositionen förelägga riksdagen ett förslag till ett investeringsprogram för budgetåret 1995/96 på 2 miljarder kronor för att förbättra inomhusklimatet i bostäder och offentliga lokaler.
Även om prognoser över den framtida bostadsefterfrågan och det därav följande bostadsbyggnadsbehovet är av stort värde måste statens bostadspolitiska insatser vägledas också av en rad andra faktorer. En sådan viktig faktor är naturligtvis det samhällsekonomiska utrymmet. Utskottet vill erinra om att den bostadspolitiska utredningen har till uppgift att se över stödet till bostadsproduktionen mot bakgrund av det bostadsbyggnadsbehov som kan förutses och med hänsyn till det samhällsekonomiska utrymme som kan avdelas.
Som framgår av den kortfattade framställningen ovan uppmärksammas frågorna om bostadsbyggnadsbehovet de närmaste åren såväl i regeringens kansli som i den bostadspolitiska utredningen. Motionerna Bo227 (s), Bo230 (s) samt Bo241 (s), såvitt nu är i fråga, bör därför inte nu föranleda någon riksdagens åtgärd, varför de avstyrks.
Kommunernas ansvar för bostadsförsörjningen m.m.
De senaste årens förändringar har enligt motion Bo216 (s) inneburit att det i dag ligger i kreditinstitutens hand att avgöra vilka bostäder som skall byggas. Det är en utveckling som enligt motionärernas mening är oacceptabel. Lagstiftningen bör därför ändras så att kommunerna även fortsättningsvis ges ett klart uttalat ansvar för bostadsförsörjningen -- yrkande 6. Dessutom föreslås att det kommunala inflytandet över bostadsförmedlingsverksamheten m.m. skall öka -- yrkande 5. Bostadsförmedlingen måste enligt motionen stå fri från andra intressen. Kommunerna bör därför i lagstiftningen ges stöd för att kunna säkra målen för förmedlingen bl.a. genom en ackvisitionsverksamhet.
Favoriseringen av de allmännyttiga bostadsföretagen har enligt motion Bo411 (m) nu i det närmaste upphört. Två viktiga skillnader kvarstår dock. Det gäller förekomsten dels av kommunal borgen, dels av kommunala tillskott av skattemedel till kommunala bostadsföretag. Med hänvisning härtill föreslås i motionens yrkande 15 att ett förbud skall införas mot sådant kommunalt stöd till egna fastighetsföretag som snedvrider konkurrensen.
Med anledning av vad som i de nu aktuella motionerna föreslagits beträffande kommunernas ansvar för bostadsförsörjningen m.m. vill utskottet anföra följande.
Som framgått ovan bygger bostadspolitiken på en ansvarsfördelning mellan stat och kommun som innebär att staten svarar för sådana grundläggande förutsättningar som att finansiering och byggande kan ske på ett resurseffektivt sätt. Det är dessutom ett statligt ansvar att formulera de krav som skall gälla för bl.a. byggnaders egenskaper för att tillgodose väsentliga allmänna intressen. Kommunerna har å sin sida att svara både för bedömningarna av bostadsbyggnadsbehoven och för den fysiska planering som är nödvändig för att behoven skall kunna tillgodoses.
Den grundläggande ansvarsfördelning mellan staten och kommunerna som tillämpats under lång tid har enligt utskottets mening varit ändamålsenlig. Trots detta kan det, mot bakgrund av de senaste årens bostadspolitiska förändringar, finnas anledning att se över den hittills rådande ansvarsfördelningen. Det ingår också i den bostadspolitiska utredningens uppgifter att utvärdera hur de senaste årens förändringar i de bostadspolitiska regelsystemen har inverkat på kommunernas formella och reella möjligheter att ta ett övergripande ansvar inom bostadsförsörjningen. Enligt utskottets mening bör resultatet av detta arbete avvaktas. Motionerna Bo216 (s) yrkandena 5 och 6 samt Bo411 (m) yrkande 15 avstyrks således.
Boendesegregationen
I ett stort antal motioner väckta under årets allmänna motionstid har uppmärksammats de problem som finns i många bostadsområden med en segregerad befolkningssammansättning. Det gäller framför allt vissa av de bostadsområden i utkanten av större städer där andelen invandrare är mycket hög. I dessa områden förekommer också en överrepresentation av bl.a. ensamstående föräldrar och personer med sociala problem. I motionerna diskuteras bl.a. frågor om språkproblem, arbetslöshet, brister i utbildning, låga inkomster, hög sjukfrekvens, sociala problem, ungdomsbrottslighet, diskriminerande behandling i olika avseenden, brister i det offentliga och kommersiella serviceutbudet, enahanda och slitna bostadsmiljöer osv.
Beredningsordningen inom riksdagen är sådan att frågor om segregationen behandlas av olika utskott beroende på deras primära inriktning. Således hanteras flera av dem av socialförsäkringsutskottet, som har bl.a. invandrarpolitiken inom sitt beredningsområde, medan andra ligger på socialutskottet, som bereder frågor inom socialpolitiken. Inom bostadsutskottets beredningsområde faller givetvis de frågor om boendesegregation som främst har en bostadspolitisk innebörd. Det kan gälla den fysiska boendemiljön och frågor om bostadsekonomi, villkor för upplåtelse av bostäder m.m. Andra utskott som i hög grad berörs av de frågor som diskuteras i motionerna är arbetsmarknads- och utbildningsutskotten. I syfte att inhämta ytterligare information i frågan anordnade socialförsäkringsutskottet den 14 mars i år en offentlig utfrågning med titeln Invandrartäta storstadsområden. I denna utfrågning deltog även ledamöter från bostadsutskottet och övriga berörda utskott.
Bostadsutskottet tar nedan upp de motionsförslag som behandlar frågor med främst en bostadspolitisk inriktning. Det är givetvis inte möjligt att dra upp skarpa gränser mellan bostadspolitiken och övriga politikområden när så komplexa frågor som boendesegregationen och dess följder skall behandlas. Såväl inom riksdagen som vid överväganden i frågan inom andra instanser bör därför en strävan vara att finna lösningar på problemen där olika sektorer samverkar.
I Folkpartiets partimotion Sf635 yrkande 6 samt i motion Bo229 (fp) yrkande 1 föreslås riksdagen göra ett tillkännagivande om boendesegregation och boendeplanering. För att göra bostadsområden attraktiva för både invandrare och svenskar anser motionärerna att en blandning av upplåtelseformerna bör eftersträvas. Andra åtgärder i samma syfte är att underhållet av fastigheterna i de aktuella områdena förbättras och att den samhälleliga servicen upprätthålls på en hög nivå. Vidare föreslås i partimotionens yrkande 7 att forskningen kring frågor om boendesegregationen skall stimuleras.
Även i motion So293 (c) yrkande 10 föreslås insatser för att ge ökad kunskap om boendesegregationen. Motionärerna anser att studier måste genomföras som bl.a. belyser egenskaperna hos boendemiljöer med stor segregation och dessa områdens geografiska fördelning.
I motion Sf608 (m) om invandrarpolitiken finns ett förslag -- yrkande 7 -- om att insatser måste göras för att förbättra de invandrartäta bostadsområdena. Motionärerna hänvisar till att den yttre miljön i dessa områden ofta är påver och oinspirerande. Även den kommersiella servicen anses vara märkbart sämre än i områden med högre status.
Boendesegregationen leder enligt vad som anförs i motion Sf636 (mp) till att invandrarna missgynnas på flera olika områden. I motionen förs en rad förslag till åtgärder fram. Av dessa förslag har fem yrkanden hänvisats till bostadsutskottet. Riksdagen föreslås i dem göra tillkännagivanden om behovet att: öka tillgången på små och billiga bostäder (yrkande 17), öka boendeinflytandet m.m. (yrkande 18), blanda olika hustyper (yrkande 19), flytta olika högstatusutbildningar till invandrartäta områden (yrkande 20), vidta åtgärder mot hyresvärdar och bostadsförmedlare som diskriminerar invandrare (yrkande 21).
De s.k. miljonprogramsområdena måste enligt Bo216 (s) göras attraktivare. Det kan enligt förslaget ske genom ökat inflytande för de boende över förvaltning och budget m.m. samt genom att ombyggnader och aktiviteter i områdena stimuleras. I motionens yrkande 1 begärs därför ett riksdagens tillkännagivande om nödvändigheten av att satsa offensivt för att stärka miljonprogrammets områden.
Ett särskilt stöd för miljonprogrammets områden är enligt motion Bo237 (v) yrkande 2 nödvändigt för att områdena inte skall förslummas med ytterligare segregationsproblem och sociala konsekvenser som följd. Ett förslag med denna inriktning föreslås därför läggas fram i kompletteringspropositionen.
Som framgått av både de motioner som väckts om boendesegregationen och vid utskottets beredning av frågan finns inga delade meningar om allvaret i de problem som aktualiserats. Det är uppenbart att många samhällsproblem koncentrerats till vissa bostadsområden med en hög andel invandrare eller med en på annat sätt ensidig befolkningssammansättning. Därav kan självklart inte slutsatsen dras att befolkningssammansättningen i sig är grund till problemen. Många områden med en hög andel invandrare fungerar i dag bra. Som redovisats i motionerna står grundproblemen i stället att finna i arbetslöshet, bristande utbildning och andra förhållanden som gör att en integration i det svenska samhället försvåras. Denna typ av problem måste givetvis till största delen lösas med andra medel än vad som står till buds inom bostadspolitikens ram. Detta hindrar inte att även frågor om bostäderna i sig samt den yttre miljön i bostadsområdena är mycket viktiga när man söker finna åtgärder som kan motverka segregationen.
Det stora antalet motioner från allmänna motionstiden om boendesegregationsproblem i vid mening har i år medfört en bred riksdagsbehandling av dessa frågor. Bostadsutskottet vill i detta sammanhang framför allt hänvisa till de överväganden som redovisas i socialutskottets betänkande 1994/95:SoU15. I detta betänkande finns en omfattande genomgång av de sociala problem som har samband med boendesegregationen. Ett enigt socialutskott föreslår i betänkandet riksdagen att ge regeringen till känna vad utskottet anfört i denna fråga.
Bostadsutskottet vill för sin del i stor utsträckning instämma i vad i motionerna anförts om behovet av att vidta åtgärder även inom det bostadspolitiska området. Som framhålls i flera motioner behövs dock en i flera avseenden bättre kunskap om vilka egenskaper i bostadsmiljöerna som behöver åtgärdas och hur detta i så fall skall ske. Även frågor om boendevillkoren i övrigt med betydelse för segregationsproblemet behöver övervägas. Flertalet av de motionsförslag om åtgärder som förs fram är inte heller utformade så att de utan vidare överväganden kan leda fram till beslut.
Vad gäller behovet av överväganden om boendesegregationen ur det perspektiv som bostadsutskottet har att beakta kan konstateras att den bostadspolitiska utredningens förslag enligt direktiven skall inordnas i en sammanhållen politik för att öka integrationen och motverka segregationen inom samhällslivets alla områden. I direktiven konstateras att det som ligger framför oss är att säkra att goda bostäder är tillgängliga för alla så att integrationen främjas och ekonomisk, etnisk eller social segregation motverkas. De boende skall ges möjligheter att utveckla sina områden på ett sådant sätt att boendemiljön fungerar väl och boendet berikas. En av utredningens uppgifter är att överväga vilka bostadspolitiska medel som kommunerna behöver för att motverka segregation och öka valfriheten i boendet. Utredningen skall också utvärdera nu gällande regler för stöd till ombyggnad och andra förbättringsåtgärder inom bostadsområden med särskilda problem och överväga om stödet till dessa områden bör ges en annan utformning än stöd för ombyggnad i allmänhet. Utskottet förutsätter mot denna bakgrund att en bred genomgång kommer att ske inom utredningens ram av vilka bostadspolitiska medel som kan användas i de frågor som nu är aktuella.
Utredningens överväganden av frågor om boendesegregation torde i stor utsträckning komma att avse förhållandena i vissa s.k. miljonprogramsområden, dvs. de bostadsområden som producerades åren 1965 till 1975. Utskottet vill dock understryka det olyckliga i att beteckningen miljonprogramsområde i den allmänna debatten blivit mer eller mindre synonymt med problemområde. Det är trots allt så att många av de bostadsområden som byggdes inom ramen för miljonprogrammet kan erbjuda en bra boendemiljö med bra bostäder. Till detta har inte minst bidragit de särskilda insatser som har kommit till stånd i dessa områden med hjälp såväl av det ordinarie bostadsstödet som av extra insatser av olika slag. Samtidigt finns det många miljonprogramsområden som präglas av brister i bostadsstandard och boendemiljö liksom av sociala problem och segregation.
Som anförts ovan är det nödvändigt att de komplexa problem som har samband med boendesegregationen inte enbart betraktas utifrån varje samhällssektors perspektiv. Detta understryks också i det av socialutskottet föreslagna tillkännagivandet där behovet av sektorsövergripande överväganden och åtgärder särskilt framhålls. En utredning om levnadsvillkoren i storstadsområdena har nyligen tillsatts med uppgift att utifrån en bred ansats överväga olika åtgärder mot segregationsproblemen. Denna utredning har enligt direktiven (dir. 1995:35) bl.a. till uppgift att föreslå behövliga förändringar av lagteknisk, finansiell och organisatorisk natur för att bättre samordning och samverkan mellan olika myndigheter och samhällssektorer skall uppnås. Andra utredningar med uppgift att behandla segregationsfrågor är, förutom de båda ovan nämnda, Kommittén för översyn av invandrarpolitiken (dir. 1994:130) och Arbetsgruppen (Fi 1993:C) med uppgift att följa bostadsförsörjningen för svaga hushåll. Den bostadspolitiska utredningen skall enligt direktiven samråda med dessa utredningar. Utskottet har också erfarit att regeringen har för avsikt att i dagarna fatta beslut om en ny demokratiutredning. Denna utredning, som skall föreslå åtgärder som kan öka medborgarnas möjligheter till inflytande och delaktighet i samhällsutvecklingen, skall särskilt beakta förhållandena i bostadsområden med segregationsproblem.
I detta sammanhang bör även framhållas att det i årets budgetproposition (bil. 11 s. 138) föreslås att det under nästa budgetår avsätts särskilda medel om 125 miljoner kronor för insatser i områden med stor andel invandrare. De särskilda medlen skall enligt regeringen användas för att stärka kompetensen och öka arbetskraftsdeltagandet bland de boende i dessa områden samt konkret bidra till en god social utveckling och förhindra utanförskap. Frågor med anknytning till denna satsning bereds för närvarande inom socialförsäkringsutskottet.
Mot bakgrund av ovanstående redovisning av de omfattande överväganden som nu inletts i de frågor som aktualiserats i motionerna anser utskottet att vad i dem föreslagits kommer att beaktas även utan något tillkännagivande från bostadsutskottet. Genomgången ovan visar att regeringen redan är väl uppmärksammad på problemen med boendesegregationen. Därutöver kommer riksdagens syn på dessa frågor att redovisas genom det av socialutskottet föreslagna tillkännagivandet. Något ytterligare tillkännagivande med anledning av motionerna Bo216 (s) yrkande 1, Bo229 (fp) yrkande 1, Bo237 (v) yrkande 2, Sf608 (m) yrkande 7, Sf635 (fp) yrkandena 6 och 7, Sf636 (mp) yrkandena 17--21 samt So293 (c) yrkande 10 kan således inte anses erforderligt.
Boende för vissa grupper
Ungdomens bostadssituation tas upp i tre motionsyrkanden.
Många ungdomar har enligt motion Bo206 (mp) svårt att i dag hitta en bostad som de har råd med. Enligt förslaget bör därför åtgärder vidtas för att stimulera ny- och ombyggnad av mindre, enkla och billiga bostäder som främst är avsedda för ungdomar -- bostäder med "rena" material, alternativ uppvärmning, snåldusch m.m.
Mot bakgrund av ungdomars situation på bostadsmarknaden förs i motion Fi417 (mp) yrkande 7 fram förslag om utformningen av bostadspolitiken. Det anges bl.a. vara viktigt att undvika 1970-talets enformighet genom att bygga och blanda alla upplåtelseformer. I motionens yrkande 8 förordas dessutom en satsning på billiga och små lägenheter vid ny- och ombyggnad. Enligt motionen är en sådan satsning motiverad av att många ungdomar är villiga att göra avsteg från de allmänna kraven på standard.
Även förslagen i motion Bo216 (s) förs fram mot bakgrund av de ungas bostadssituation och då främst i Stockholms län. Enligt motionens yrkande 7 behöver åtgärder vidtas för att förbättra ungdomars ställning på bostadsmarknaden. Det anges bl.a. innebära att kommunerna skall ha beredskap för att möta en ökad bostadsefterfrågan från unga. Dessutom förordas att möjligheterna till andrahandsuthyrning förbättras genom kommunal förmedling.
Med anledning av vad som i de nu aktuella motionerna anförts om ungdomars boende vill utskottet anföra följande.
Ungdomar är en i många avseenden utsatt grupp på bostadsmarknaden. De har inte i någon större omfattning hunnit etablera sig som bostadskonsumenter, bl.a. därför att de ofta har begränsade ekonomiska resurser. Sett mot denna bakgrund kan det finnas skäl att, som föreslås i motionerna, vidta åtgärder som specifikt riktar sig mot ungdomar. Åtgärder med denna inriktning har också vidtagits vid flera tillfällen under 1980-talet. Enligt utskottets mening är dock det bästa sättet att stärka ungdomars och andra svaga gruppers ställning på bostadsmarknaden att verka för att det finns bra och ändamålsenliga bostäder att tillgå för alla. Målsättningen bör således vara att lösa bostadsfrågan för ungdomar liksom för andra hushåll på den reguljära bostadsmarknaden.
Vad som nu erfordras är enligt utskottets mening en bostadspolitik som skapar långsiktigt hållbara förutsättningar som tryggar bostadsförsörjningen för alla. Den nu tillsatta bostadspolitiska utredningen har också till uppgift att lägga fast en sådan långsiktig bostadspolitik. Utskottet avstyrker med hänvisning härtill förslagen i motionerna Bo206 (mp), Bo216 (s) yrkande 7 samt Fi417 (mp) yrkandena 7 och 8.
I Miljöpartiets partimotion So224 yrkande 6 begärs ett riksdagens tillkännagivande om behovet av olika boendeformer för handikappade m.fl. Enligt motionen, som syftar till ett handikappanpassat samhälle, skall olika boendealternativ erbjudas som små vårdhem, gruppboende och ensamlägenheter.
Utskottet delar motionärernas uppfattning om att handikappade på samma sätt som andra boende i möjligaste mån skall erbjudas bostäder som svarar mot deras behov. Det innebär bl.a. att olika typer av gruppboende liksom särskilt anpassade lägenheter bör kunna erbjudas i den utsträckning behov härav föreligger. Utskottet vill också erinra om att staten på olika sätt medverkat till att ett boende med denna inriktning har kunnat komma till stånd. Det gäller t.ex. det tidigare statliga stödet till bostadsanpassning. Som en del i det hösten 1994 beslutade ROT-programmet ingår dessutom ett stöd till ombyggnadsåtgärder för särskilda boendeformer för bl.a. personer med fysiska och psykiska funktionshinder. I första hand är det dock en kommunal uppgift att i planeringen m.m. beakta de bostadsbehov som bl.a. handikappade kan ha. Utskottet är med hänvisning härtill inte berett göra det i partimotion So224 (mp) yrkande 6 förordade tillkännagivandet om behovet av olika boendeformer för handikappade m.fl. Motionen avstyrks.
Bostadsfinansieringens utformning m.m.
Bakgrund
Reglerna för det statliga stödet för ny- och ombyggnad av bostäder har ändrats vid ett flertal tillfällen under de senaste årtiondena. Under åren 1975 t.o.m. 1992 tillämpades dock ett räntebidragssystem som i sina grunder var oförändrat under hela perioden. År 1993 infördes ett nytt bostadssubventionssystem som utgår från delvis andra förutsättningar. Till skillnad från de äldre räntebidragssystemen bygger det nya på successivt minskade subventioner. Därmed minskar kostnaderna för staten för varje ny årgång bostäder vid i övrigt lika förutsättningar. I förhållande till tidigare system utgår dessutom det nya från en betydligt mer schabloniserad beräkning av bidragsunderlaget. Vidare är det nya systemet utformat så att bidragstagarens kapitalkostnader under bidragstiden till viss del påverkas av marknadsräntornas utveckling. Det gamla systemet byggde på att staten "garanterade" räntenivån respektive bidragsår.
Trots de redovisade skillnaderna uppvisar det äldre och det nya bostadssubventionssystemet betydande likheter vad gäller den tekniska utformningen. I båda systemen beräknas således ett bidragsunderlag som skall motsvara byggherrens tänkta lånebehov. Därefter lämnas en årligt successivt minskad subvention till byggherrens verkliga eller tänkta räntekostnader. Inget av systemen innehåller någon form av behovsprövning.
Under de senaste åren har en intensiv debatt förts om hur staten i fortsättningen bör stödja finansieringen av bostadsbyggandet. Debatten har också gällt vilket ansvar som staten har för det bostadsbestånd som redan uppbär subventioner. Detta gäller speciellt för de bostäder som producerades åren kring 1990 och som i dag i många fall har betydande ekonomiska svårigheter. I detta avsnitt behandlas motioner som tar upp frågor om den framtida bostadsfinansieringen, bosparandet och statens agerande för att bistå bl.a. bostadsrättsföreningar med ekonomiska problem.
Utformningen av bostadsfinansieringssystemet
I motion Bo216 (s) yrkande 3 föreslås att riksdagen i ett tillkännagivande bör framhålla behovet av att omfördela kostnaderna från det yngre bostadsbeståndet till det äldre. Ett nytt bostadsfinansieringssystem föreslås utformas med detta syfte. Motionärerna anser att en omfördelning bör ske genom att en boavgift som utgår från en värdering av den enskilda bostaden tas ut i bostadsbeståndet. Finansieringssystemet föreslås utformas så att skillnader i byggkostnader mellan olika delar av landet utjämnas.
Bostadsfinansieringssystemet behöver enligt vad som anförs i motion Bo237 (v) yrkande 7 läggas om i grunden. Motionärerna föreslår bl.a. att egnahemmens ränteavdrag bör avvecklas och ersättas med ett system lika för alla, oavsett upplåtelseform. Den närmare utformningen av bostadsfinansieringssystemet föreslås dock övervägas i den nya bostadspolitiska utredningen.
Som beskrivits ovan i avsnittet om bostadspolitikens allmänna utfomning har även Centerpartiet i sin bostadspolitiska partimotion Bo202 lämnat förslag om inriktningen av ett nytt bostadsfinansieringssystem. Enligt denna motion bör den bostadspolitiska utredningen överväga ett system som innebär att räntebidragen avskaffas och ersätts med en byggmomssänkning. Ett sådant system innebär enligt motionärerna att de långsiktiga bidragsåtagandena för ett speciellt projekt för staten försvinner. Samtidigt elimineras den kraftiga eftersläpningen i kostnader för staten som räntebidragen medför.
I två motioner behandlas särskilt bostadsräntornas betydelse i bostadsfinansieringssystemet. Följderna av regionalt differentierade räntevillkor diskuteras i motion Bo201 (c). Enligt motionären planerar flera bostadslåneinstitut att införa villkor som innebär att högre räntor tas ut om fastigheten ligger i ett område med låg efterfrågan. Detta anses leda till högre boendekostnader på landsbygden än i tätorterna. Riksdagen föreslås mot denna bakgrund ge regeringen till känna att bostadsfinansieringen måste ske på lika villkor oavsett var man bor i landet. Räntan inom bostadssektorn bör enligt vad som föreslås i Miljöpartiets partimotion Bo211 yrkande 1 pressas ned genom såväl lagstiftning som marknadsstyrande åtgärder. Motionärerna anser att sådana åtgärder blir möjliga om det införs ett bosparande med en statlig borgensgaranti.
Utskottet vill anföra följande vad gäller förslagen om ett nytt bostadsfinansieringssystem m.m.
Den senaste femårsperioden har inneburit ändrade förutsättningar och stora påfrestningar inom bostadssektorn. Från ett läge med en överhettad bostadsmarknad både vad gäller produktionsnivåer och överlåtelsepriser inom vissa områden har vi gått till en situation då byggkapaciteten är underutnyttjad och priserna på befintliga bostäder fallit kraftigt. Detta har skett samtidigt som det blivit alltmer uppenbart att det ansträngda statsfinansiella läget sätter upp starka restriktioner för statens åtaganden inom sektorn.
Det är mot denna bakgrund som diskussionerna om bostadsfinansieringssystemets utformning har förts. Även om en samsyn ofta förelegat om problemens art och om behovet av att vidta åtgärder i syfte att förbättra förutsättningarna inom sektorn har de politiska partierna inte sällan förordat olika lösningar. Under den förra socialdemokratiska regeringen fattade riksdagen beslut om ett nytt bostadsfinansieringssystem. Beslutet revs dock upp efter regeringsskiftet hösten 1991. Riksdagen fattade i stället beslut om att införa det s.k. Danellsystemet fr.o.m. år 1993. Även vad gäller möjligheterna att genomföra och fördela besparingar inom bostadsbeståndet finns olika åsikter. Riksdagens beslut i denna fråga från år 1993 ändrades hösten 1994, och en annan metod att uppnå det sparbeting som ansetts erforderligt för bostadssektorn valdes.
Den ovan mycket kortfattat beskrivna utvecklingen vad avser förhållandena på bostadsmarknaden och de politiska besluten i finansieringsfrågorna har bidragit till en viss misstro vad gäller beslut om bostadssubventioner. Företrädare för bostadsmarknaden har i allt högre grad efterlyst långsiktigt hållbara spelregler som står fast, även om den politiska majoriteten i riksdagen förändras. Förhållandena inom bostadssektorn med bl.a. långa produktionstider och avskrivningsperioder gör behovet av långsiktighet större än inom många andra samhällssektorer. Därtill kommer givetvis den helt avgörande betydelsen som bostadsutgifterna har för hushållsekonomin i många familjer.
Utskottet kan i stor utsträckning instämma i de synpunkter som framförts av många sektorföreträdare under de senaste åren. Det är givetvis mycket olyckligt om en osäkerhet om de framtida förutsättningarna för bostadsfinansieringen hindrar eller fördröjer önskvärda bostadsinvesteringar. En strävan bör därför vara att i möjligaste mån undanröja den osäkerhet som i dag finns inom sektorn. Detta är också en av utgångspunkterna för den nya bostadspolitiska utredningens direktiv vad avser det statliga stödet till bostadsbyggandet. I direktiven framhålls särskilt behovet av långsiktig stabilitet samt att kompletterande subventioner måste vara förutsebara under subventionens löptid.
Utskottet har kunnat konstatera att utredningen ges stor frihet att överväga olika frågor om det statliga stödet. En av utredningens första uppgifter är att redovisa bedömningar av konsekvenserna för bostadsförsörjningen av de finansieringsregler som nu gäller för bostäder. Därefter finns möjlighet att överväga förändringar av stödet i ett flertal olika avseenden. Det får förutsättas att även de frågor som tas upp i de aktuella motionerna därvid kommer att uppmärksammas. De företrädare för samtliga riksdagspartier som ingår i utredningen har givetvis möjlighet att särskilt framhålla angelägna frågor för respektive parti.
Det är utskottets förhoppning att utredningens arbete kan leda fram till att en uppgörelse träffas om långsiktigt hållbara förutsättningar för bostadsfinansieringen. Sett mot den bakgrunden kan det inte anses lämpligt att utskottet nu föregriper utredningsarbetet genom uttalanden om önskvärd utformning av bostadsfinansieringssystemet. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet därför motionerna Bo201 (c), Bo202 (c) såvitt nu är i fråga, Bo211 (mp) yrkande 1, Bo216 (s) yrkande 3 samt Bo237 (v) yrkande 7.
Ytterligare en fråga med anknytning till villkoren i bostadsfinansieringssystemet skall behandlas här. Det gäller motion Bo237 (v) yrkande 8, där riksdagen föreslås göra ett tillkännagivande om villkoren för de kreditgarantier som ingår som en del av det nuvarande bostadsfinansieringssystemet. Motionärerna vill att regeringen skall inleda överläggningar med Statens bostadskreditnämnd (BKN) om villkoren för kreditgarantierna och om kreditgarantiavgiften. Enligt motionärerna medför de krav på tilläggssäkerheter som BKN ibland ställer för att bevilja kreditgaranti vissa problem. Motionärerna anser vidare att en höjning av kreditgarantiavgiften bör övervägas.
Även vad gäller reglerna för kreditgarantier anser utskottet att övervägandena i den bostadspolitiska utredningen bör avvaktas och det aktuella yrkandet således avstyrkas. Utskottet vill dock upplysa om att en av regeringen nyligen beslutad ändring av kreditgarantiförordningen (1991:1924) innebär att BKN inte längre kan kräva tilläggssäkerheter för att uppväga brister i låntagarens betalningsförmåga. Förändringen är föranledd av att förordningen anpassats till de regler som gäller enligt lagen (1992:1610) om kreditmarknadsbolag. Vad gäller frågan om kreditgarantiavgiftens storlek kan upplysas om att BKN i sin senaste anslagsframställning beräknat att man för att uppnå full kostnadstäckning för nu aktuella årgångar skulle behöva höja avgiften från 0,5 % till 3 % av det garanterade beloppet. En sådan höjning måste i det nuvarande läget anses vara helt orealistisk. Det är därför rimligt att frågan om kreditgarantiavgiften övervägs i ett vidare sammanhang där även övriga frågor om bostadsfinansieringssystemets utformning kan beaktas.
Bosparande
Under de senaste årtiondena har bostadsinvesteringar till helt övervägande del finansierats med lånat kapital. I och med statens alltmer begränsade möjligheter att bidra till bostadsfinansieringen har det dock under senare år i flera sammanhang kommit att övervägas formerna för en ökad kapitalinsats från fastighetsägarna och de boende i samband med en bostadsinvestering. Som en förutsättning för att privatpersoner skall kunna öka sin kapitalinsats i det egna boendet har därvid olika former av bosparsystem kommit att uppmärksammas. Den föregående regeringen tillsatte en utredning om ett nytt statligt premierat bosparsystem. Utredningen redovisade i augusti 1994 sina förslag i betänkandet Bosparande (SOU 1994:121). Förslagen innebär en sparlåneordning där sparvillkoren kopplas till ett statligt kreditgarantisystem för förvärv av eget hem eller bostadsrätt för permanentboende. Efter ett regelbundet sparande under viss tid garanteras spararen lån till ett maximerat belopp genom av staten utfärdade kreditgarantier.
Förslag om bosparande förs fram i sex motioner. I två av dessa motioner hänvisas till det ovan omnämnda förslaget om ett bosparsystem i betänkandet SOU 1994:121. Detta förslag bör enligt motion Bo411 (m) yrkande 14 genomföras. Motionärerna framhåller bl.a. att ett ökat bosparande kommer att underlätta en fortsatt omställning på bostadsmarknaden och minska risktagandet för det enskilda hushållet vid köp av bostad. Även i motion Bo229 (fp) yrkande 3 föreslås att ett bosparsystem i enlighet med Bosparutredningens förslag bör införas. Det anförs dock i motionen att den tekniska utformningen av systemet först bör övervägas närmare.
Centerpartiet avvisar däremot i sin partimotion Bo202 såvitt nu är i fråga förslaget i betänkandet SOU 1994:121. Man anser bl.a. att systemet riskerar att få en prisdrivande effekt och att det dessutom skulle motverka en normalisering av kreditmarknaden. Centerpartiet vill i stället att bosparande skall ske genom personliga investeringskonton. På dessa konton skulle ett skattefritt sparande på upp till ett halvt basbelopp per år tillåtas. All avkastning på kontot föreslås vara skattefri. Uttag utan beskattning förutsätts kunna ske bl.a. för investering i egen permanentbostad.
I motion Bo225 (m) hänvisas såvitt nu är i fråga bl.a. till det bosparsystem som finns i Tyskland. Detta system uppges bygga på att spararen tecknar ett avtal med ett bosparinstitut om att spara ett visst belopp. Bospararen kan efter att ha uppnått sparmålet erhålla ett lån till en relativt låg fast ränta samt en bosparpremie.
Även Miljöpartiet hänvisar i sin partimotion Bo211 yrkande 2 till det tyska sparlånesystemet samt till det system som tillämpas inom den svenska ekonomiska föreningen JAK (Jord, Arbete, Kapital). JAK-systemet bygger på att spararen inte får någon sparränta. Efter en viss tids sparande kan denne i stället låna utan att betala någon låneränta. I motionen föreslås att ett liknande system med låg eller ingen ränta införs och kombineras med ett krav på att det byggande som finansieras genom systemet skall utföras efter ekologiska grundprinciper.
I motion Bo237 (v) yrkande 9 föreslås riksdagen göra ett tillkännagivande om åtgärder som bör vidtas för att minska kostnaderna i boendet. En sådan åtgärd bör enligt motionärerna vara att införa ett bosparsystem som gäller alla upplåtelseformer. Andra åtgärder som föreslås övervägas är bl.a. att öka det enskilda ansvaret för driftkostnaderna i boendet och att uppmuntra självbyggarinsatser.
Av samma skäl som anförts vad gäller de ovan behandlade förslagen om förändringar i bostadsfinansieringssystemet avstår utskottet från att värdera eller närmare kommentera de olika förslag om bosparsystem som framförts i motionerna. Utskottet kan dock konstatera att en bred enighet råder i fråga om synen på behovet av ett ökat bosparande. Genom sparandet kan lånebehovet begränsas och därmed också de risker som är förknippade med en stor skuldsättning för det enskilda hushållet. Även behovet av statliga insatser för bostadsfinansieringen påverkas givetvis på sikt om ett system för bosparande kan få en bred anslutning hos olika typer av hushåll. Frågan om ett utvidgat bosparande ingår därför som en del i övervägandena om hur bostadsfinansieringssystemet skall utformas på längre sikt. Enligt sina direktiv skall den bostadspolitiska utredningen på nytt se över frågan om bosparande samt redovisa modeller för hur de enskilda hushållens behov av att ta upp lån för sina bostadsinvesteringar kan minskas. En utgångspunkt för att staten skall medverka i ett bosparsystem bör vara att det kommer alla upplåtelseformer till del.
Mot den redovisade bakgrunden anser utskottet att riksdagen nu bör avslå motionerna Bo202 (c) såvitt nu är i fråga, Bo211 (mp) yrkande 2, Bo225 (m) såvitt nu i fråga, Bo229 (fp) yrkande 3, Bo237 (v) yrkande 9 samt Bo411 (m) yrkande 14.
Ekonomiska problem i vissa bostadsrättsföreningar
En minst lika aktuell fråga som diskussionen om bostadsfinansieringen för nyproduktionen är de ekonomiska problem som många fastighetsägare råkat ut för de senaste åren. I det inledande statistikavsnittet i detta betänkande finns en redovisning av utveckligen avseende konkurser inom bostadssektorn. Även om antalet obeståndsfall ökat inom samtliga upplåtelseformer är det kanske problemen för bostadsrättsföreningar producerade under senare år som kommit att uppmärksammas mest. Denna fråga har också tagits upp i tre motioner från allmänna motionstiden. I dessa motioner beskrivs de svårigheter som många bostadsrättsinnehavare råkat ut för när deras förening hamnat på obestånd. Hushållens ekonomiska situation har ibland blivit ohållbar när det sparkapital som investerats i bostadsrätten gått förlorat.
I motion Bo208 (s) efterlyses aktiva statliga insatser för att hjälpa föreningar med ekonomiska problem att omförhandla lånevillkoren eller att rekonstruera en förening som hamnat på obestånd. Den nya bostadspolitiska utredningen bör enligt motion Bo214 (s) uppmärksamma problemen för de krisdrabbade bostadsrättsföreningarna. I avvaktan på dessa överväganden anser dock motionärerna att regeringen måste finna tillfälliga stödformer för att undvika att de mest akuta fallen hinner hamna i obeståndssituationer. I motion Bo241 (s) efterfrågas, såvitt nu är i fråga, ett ömsesidigt ansvar från kreditinstituten och bostadsföretagen för att förhindra konkurser hos bostadsrättsföreningar. Motionärerna pekar vidare på ett antal frågor som bör uppmärksammas av den bostadspolitiska utredningen i syfte att undvika att nytillkommande bostadsrättsföreningar skall hamna i svårigheter. Förslag med denna inriktning finns även i den tidigare behandlade partimotionen Bo202 från Centerpartiet.
Utskottet ser med stor oro på utvecklingen av den ekonomiska situationen för bl.a. de bostadsrätter som producerades åren runt 1990. Bakom rapporterna om allt fler föreningar som försatts i konkurs ligger många fall av enskilda hushåll som hamnat i svåra ekonomiska situationer. Ofta har dessa personer känt sig missledda eftersom de inte ansett sig fått en rättvisande bild av de ekonomiska risker de påtagit sig i och med bostadsrättsköpet. Det finns därför anledning att dra lärdomar i detta avseende om vilka krav som bör ställas i samband med upplåtelse av bostadsrätter. Vad gäller motionsförslagen om åtgärder på kortare och längre sikt för att komma till rätta med de ekonomiska problemen i vissa bostadsrättsföreningar vill utskottet anföra följande.
På förslag av bostadsutskottet förordade riksdagen våren 1993 att en utredning skulle tillsättas med uppdrag att skyndsamt lämna förslag om åtgärder som motverkade krisen på bostadsmarknaden (yttr. 1992/93:BoU9y och bet. FiU30). Hösten 1993 förelades riksdagen regeringens förslag i frågan. Det gällde bl.a. ett slopande av kopplingen mellan räntebidrag och finansieringsform samt införande av en möjlighet till s.k. omfördelningslån (se prop. 1993/94:76, bet. BoU6, rskr. 115). Dessa åtgärder har sedermera visat sig ha endast en mycket begränsad effekt för de föreningar som fått allvarliga ekonomiska problem. Det har därför blivit alltmer uppenbart att andra åtgärder måste vidtas för att inte obeståndssituationerna skall få en alltför stor omfattning. Under förra året fördes i detta syfte samtal mellan framför allt regeringen och företrädare för bostadskreditmarknaden om lämpliga åtgärder på kortare sikt. Under hand har en ordning kommit att etableras som innebär att bostadskreditinstituten tagit ett större ansvar för rekonstruktionen av krisdrabbade föreningar utan någon direkt statlig inblandning.
Denna ordning innebär att Statens bostadsfinansieringsaktiebolag (SBAB) och respektive bottenlåneinstitut gemensamt försökt finna lösningar som innebär att krisdrabbade föreningar inte behöver försättas i konkurs utan i stället rekonstrueras. Kreditgivarna har under vissa förutsättningar varit beredda att omförhandla föreningarnas lånevillkor avseende lånens storlek och ränta. Rekonstruktionen förutsätter att SBAB och bottenlånegivaren delar på eventuella förluster samt att bostadsrättsföreningen gör vissa åtaganden om hur framtida intäkter och utgifter skall hanteras.
Svårigheterna inom bostadssektorn har även kommenterats i budgetpropositionen (bil. 13 s. 167). Regeringen hänvisar där till den ovan beskrivna ordningen för att hantera obeståndssituationer för bl.a. bostadsrättsföreningar. Vidare anförs att överväganden pågår om hur motsvarande situationer skall hanteras i de fall staten har lämnat kreditgaranti genom Statens bostadskreditnämnd (BKN). Ett förslag i denna fråga har aviserats till senare i vår.
Som utskottet beskrivit ovan har en ordning etablerats för att på kort sikt hantera de akuta ekonomiska problemen i vissa bostadsrättsföreningar. Dessutom är ytterligare förslag i frågan att vänta från regeringen. Vad gäller utvecklingen på längre sikt inom det bostadsbestånd som uppförts eller byggts om under senare år har den bostadspolitiska utredningen givits i uppdrag göra bedömningar. Utredningen skall enligt sina direktiv även ge förslag om erforderliga förändringar av villkoren för det befintliga beståndet.
Med hänvisning till vad ovan anförts om åtgärder med anledning av den ekonomiska situationen för vissa bostadsrättsföreningar anser utskottet att förslagen i motionerna Bo208 (s), Bo214 (s) samt Bo241 (s), den sistnämnda motionen såvitt nu är i fråga, kommer att bli tillgodosedda utan att riksdagen nu gör något tillkännagivande i frågan till regeringen. Dessutom finns anledning att avvakta det aviserade förslaget från regeringen. Motionerna avstyrks således.
Räntebidrag m.m.
Bakgrund
Räntesubventioner utgår i dag enligt ett antal olika stödformer. Huvuddelen av subventionerna avser stöd som beviljats enligt det äldre räntebidragssystem för ny- och ombyggnad som tillämpades enligt samma huvudprinciper under åren 1975 till 1993 (SFS 1974:946, 1986:692, 1986:693, 1989:858, 1991:1933). År 1993 trädde ett nytt subventionssystem, det s.k. Danellsystemet, i kraft (SFS 1992:986).
I budgetpropositionen förs fram förslag om ändrade regler för räntesubventionernas årliga förändring enligt både det äldre räntebidragssystemet och det nya subventionssystemet. Dessa förändringar är föranledda av riksdagens beslut hösten 1994 om vissa ändringar av kapitalbeskattningsreglerna fr.o.m. år 1995. Dessutom föreslås den statligt reglerade ersättningslångivningen slopas. Slutligen föreslås ändringar av villkoren i det nya subventionssystemet avseende vilka ombyggnadsåtgärder som skall vara stödberättigade. Det sistnämnda förslaget behandlas under avsnittet Stöd till ROT-åtgärder m.m. nedan.
I en motion föreslås andra förändringar än dem regeringen förordat av räntesubventionernas årliga förändring. Dessutom föreslås i tre motioner "extra" nedtrappningar av räntesubventioner som går utöver de årliga förändringarna enligt de "ordinarie" reglerna. I en motion behandlas villkoren för räntesubvention enligt det nya subventionssystemet. Slutligen tas i detta avsnitt upp ett motionsförslag om villkoren för räntebidrag m.m. i samband med ombildning av ett bostadsföretag från stiftelse till aktiebolag.
Utskottet inleder med att behandla de förslag som avser de "ordinarie" reglerna för räntebidragens årliga förändring.
Den årliga förändringen av räntebidragen
Riksdagen beslutade hösten 1994 att slopa den tidigare beslutade sänkningen fr.o.m. år 1995 av skattesatsen för kapitalinkomster från 30 % till 25 % (prop. 1994/95:25, bet. FiU1, rskr. 145). Enligt tidigare riksdagsbeslut är emellertid räntebidragsreglerna både i det gamla och det nya räntesubventionssystemet bestämda med utgångspunkt från en kapitalskattenivå på 25 % och en därtill kopplad avdragsrätt för egnahemsägarnas ränteutgifter på samma nivå. Riksdagens nya beslut om kapitalbeskattningsreglerna föranleder därför enligt regeringen behov av att ändra reglerna för räntesubventioner för ny- och ombyggnad av bostäder. Syftet är att återställa neutraliteten i kapitalbeskattningshänseende mellan å ena sidan hyres- och bostadsrätt och å andra sidan egnahem. De av regeringen föreslagna förändringarna innebär i korthet följande.
I det äldre räntebidragssystemet minskas de årliga höjningarna av den garanterade räntan såvitt gäller hyres- och bostadsrättshus från 0,375 till 0,35 procentenheter. De lägre procenttalet tillämpas fr.o.m. det bidragsår som börjar under år 1995.
För s.k. reducerat räntebidrag i det äldre systemet föreslås bidragsandelen höjas från 25 % till 30 % av räntekostnaden och tillämpas i fråga om räntebidrag för tid efter årsskiftet 1994/95.
I det nya subventionssystemet minskas bidragsnivån för egnahem. De procenttal med vilka bidragsnivån årligen skall ändras under bidragstiden, respektive för varje ny årgång, höjs. Dessa tal höjs från 5 1/3 % till 5,7 %, respektive från 6 2/3 % till 7,1 %. Det nya procenttalet för årlig sänkning av bidragsnivån under bidragstiden, 5,7 %, avses såvitt gäller ärenden i vilka bidragstiden påbörjats före utgången av 1994 tillämpas fr.o.m. det bidragsår som påbörjas efter utgången av juni 1995 och i övrigt fr.o.m. utgången av det första bidragsåret. Det nya procenttalet 7,1 % för den årgångsvisa sänkningen av bidragsnivån avses tillämpas fr.o.m. årsskiftet 1995/96.
Därutöver föreslås bidragsnivån för egnahem, såvitt avser den nivå som skall gälla under det första bidragsåret, sänkas med ca 5 procentenheter i förhållande till de nivåer som nu är föreskrivna. Sänkningen avses genomföras för de projekt som påbörjas fr.o.m. år 1995. Denna åtgärd kombineras med en ytterligare engångsåtgärd med innebörden att den årgångssänkning som enligt gällande ordning skall göras vid årsskiftet 1994/95 uteblir. Således föreslås den bidragsandel på 52 % det första bidragsåret som nu är föreskriven för hyres- och bostadsrättsprojekt påbörjade år 1994 behållas även under år 1995. Bidragsandelen det första bidragsåret för egnahemsprojekt som påbörjas år 1995 föreslås i konsekvens med detta sättas till 31,4 %. Med hänvisning till att räntesubventioner inte lämnas för ombyggnad av egnahem föreslås ändringen av bidragsandelen för hyres- och bostadsrätter bara gälla i fråga om nybyggnad. Det förutsätts i övrigt ankomma på regeringen att närmare utforma de bestämmelser som behövs för att åstadkomma den föreslagna anpassningen.
Slutligen innebär regeringens förslag att den lägsta bidragsnivån för hyres- och bostadsrätter både vad gäller ny- och ombyggnad höjs från 25 % till 30 % av räntekostnaden.
I motion Bo231 (m) yrkande 2 föreslås såvitt nu är i fråga att den årliga nedtrappningen av räntebidragen enligt det äldre räntebidragssystemet ökar. Förslaget innebär att den årliga nedtrappningen görs med 0,667 procentenheter för egnahem och med 0,5 procentenheter för flerbostadshus.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om ändrade regler för räntebidragens årliga förändring m.m. De föreslagna förändringarna är nödvändiga för att upprätthålla neutraliteten mellan olika upplåtelseformer. Dessutom torde den del av regeländringen i det nya subventionssystemet som innebär att årgångssänkningen för nyproduktionen mellan år 1994 och 1995 uteblir få en positiv inverkan på bostadsproduktionen. Även om inte denna åtgärd ensamt leder till att bostadsproduktionen kan återgå till mer normala nivåer förbättrar den givetvis förutsättningarna för investeringar i ett bostadsbyggnadsprojekt.
Utskottets ställningstagande innebär att förslaget i motion Bo231 (m) yrkande 2 såvitt nu är i fråga bör avslås av riksdagen. Det bör framhållas att en avtrappning av räntebidragen i den takt som motionärerna föreslagit torde leda till stora ekonomiska svårigheter för många fastighetsägare inom samtliga upplåtelseformer. Sett mot bakgrund av de problem som redan finns på bostadsmarknaden måste det anses orealistiskt att genomföra förslaget. Frågan om de ändrade kapitalbeskattningsreglerna även bör föranleda ändringar i vissa villkor för ombyggnadssubvention har aktualiserats i en motion och övervägs av utskottet under avsnittet Förutsättningar och villkor m.m. för stöd till ROT-åtgärder nedan.
Extra besparingar på räntebidragen
Utskottet övergår nu till att behandla motionsförslagen om extra besparingar på räntebidragen som går utöver de årliga förändringar som behandlats ovan. Förslag med denna innebörd läggs fram i tre motioner. I två av motionerna, Centerpartiets partimotion Fi219 yrkande 7 såvitt nu är i fråga samt i Kristdemokraternas partimotion Fi216 yrkande 12, föreslås att riksdagen beslutar genomföra 1993 års beslut om extra nedtrappningar av räntebidragen. Förslaget i Kristdemokraternas partimotion innebär att riksdagen samtidigt bör besluta att fastighetsskatten även i fortsättningen skall utgå med 1,5 %.
I motion Bo229 (fp) yrkande 2 föreslås att regeringen skall återkomma med förslag om minskade bostadssubventioner motsvarande sammanlagt 3 miljarder kronor under åren 1996--1998. Besparingen föreslås uppgå till en miljard kronor under respektive år. För att effekterna av besparingen inte skall bli för stor för utsatta grupper föreslås samtidigt sammanlagt 200 miljoner kronor reserveras för justeringar i bostadsbidragen.
Vad gäller de två första motionerna om extra besparingar på räntebidragen vill utskottet erinra om att denna fråga behandlades av riksdagen så sent som i december 1994 (prop. 1994/95:25, yttr. BoU1y, bet. FiU1, rskr. 145). Riksdagen beslutade då att inte genomföra det tidigare beslutet från år 1993 om besparingar på räntebidragen vad avser extra upptrappningar av den garanterade räntan under åren 1995 och 1996. Den besparing som därmed uteblev beslutades i stället inhämtas genom en höjning av fastighetsskatten från 1,5 % till 1,7 % fr.o.m. beskattningsåret 1996.
Bostadsutskottet konstaterade i samband med riksdagsbehandlingen av frågan hösten 1994 att ändringen i besparingsmetod innebar en rättvisare fördelning av besparingen över bostadsbeståndet. Dessutom framhöll utskottet att ändringen något förbättrar situationen för de bostäder som producerats kring år 1990 och som i många fall har mycket höga kapitalkostnader. Inget av vad som anförs i de aktuella partimotionerna föranleder utskottet att nu ompröva sitt tidigare ställningstagande. Partimotionerna Fi216 (kds) yrkande 12 och Fi219 (c) yrkande 7 såvitt nu är i fråga, avstyrks således.
Även förslaget i motion Bo229 (fp) yrkande 2 om minskade bostadssubventioner åren 1996--1998 avstyrks av utskottet. En sådan besparing som föreslås i motionen skulle riskera leda till problem motsvarande dem som hade blivit följden av ett genomförande av 1993 års besparingsbeslut. Dessutom finner utskottet det motiverat att -- beträffande bostadsfinansieringen på något längre sikt -- avvkta det pågående utredningsarbetet.
Vissa villkor för bostadssubvention
I motion Bo243 (v) anförs att frikopplingen mellan räntebidragsgivningen och lånefinansieringen av bostadsbyggandet har lett till vissa problem. Ett av dessa problem gäller reglerna för bestämmandet av subventionsräntans nivå. Sedan år 1992 har låntagaren i praktiken själv kunnat bestämma den tidpunkt -- starttidpunkten -- som bestämmer subventionsräntan under de fem första bidragsåren. Motionärerna hänvisar till ett exempel som visar på stora skillnader i kapitalutgifterna mellan olika bostadsbyggnadsprojekt beroende på hur låntagaren bestämt starttidpunkten. Mot denna bakgrund föreslås i motionens yrkande 1 att starttidpunkten för räntebidragsberäkningen bör bestämmas till tidpunkten då lånet för projektet placeras.
Motionärerna vänder sig vidare mot att räntebidrag utgår oavsett om byggnadsprojektet har finansierats med lån eller ej. I motionen föreslås därför att bidragsunderlaget skall maximeras till ett belopp motsvarande det faktiskt upptagna lånet -- yrkande 2. I konsekvens med detta förslag föreslås att räntesubvention inte skall utgå alls om inga lån tas upp för byggnationen -- yrkande 3.
Utskottet har i olika sammanhang uppmärksammats på konsekvenserna av de regler för bestämmande av subventionsräntan som varit i kraft sedan hösten 1992. Fram till den 1 november 1992 gällde att bidragstiden skulle börja löpa inom en period av tre månader efter färdigställandet. Oron på kreditmarknaden hösten 1992 gjorde emellertid att vissa låntagare fick svårigheter att erhålla långsiktig finansiering inom tremånadersgränsen. Den dåvarande regeringen beslöt därför att ändra reglerna så att bidragstagaren kunde vänta med att ansöka om utbetalning av bidraget och då i princip fritt välja starttidpunkten för subventionsräntan. Nackdelen för bidragstagaren att vänta med att ansöka om utbetalning är att bidrag inte betalas ut för tiden före denna ansökan.
Boverket m.fl. har hävdat att reglerna delvis fått andra effekter än vad som avsågs. I en skrivelse till regeringen har Boverket anfört att de nuvarande reglerna inbjuder till ett spekulativt beteende utan nämnvärd risk för bidragstagarna. Verket föreslår i skrivelsen också alternativa regler för fastställande av starttidpunkten för subventionsräntan. Ett av dessa alternativ överensstämmer med vad som i motion Bo243 (v) yrkande 1 föreslagits.
Utskottet har erfarit att ett arbete sedan en tid pågått inom regeringskansliet med att utforma nya regler för bestämmandet av starttidpunkten för subventionsräntan. Svårigheterna i sammanhanget har varit att utforma villkor som gör att man kan undvika de problem som bl.a. Boverket påtalat utan att man samtidigt återfår de problem som ursprungligen ledde till att reglerna ändrades. Enligt vad utskottet erfarit återstår nu endast vissa tekniska överväganden om utformningen av reglerna. Det är regeringens avsikt att under de närmaste veckorna fatta beslut i frågan.
Utskottet anser att det av regeringen aviserade beslutet bör avvaktas. Det får förutsättas att den kommande regeländringen är så utformad att bl.a. de problem som påtalats i motion Bo243 (v) yrkande 1 kan elimineras. I den mån vad som föreslagits i motionen inte kan anses vara tillgodosett med vad utskottet nu anfört, avstyrks yrkandet.
Utskottet är inte berett att ställa sig bakom förslagen i motion Bo243 (v) yrkandena 2 och 3 om att åter införa en koppling mellan bidragsunderlaget och det upptagna lånet. Denna koppling togs vad avser nya bidrag bort år 1992. I den mån denna typ av grundläggande förändringar i bostadsfinansieringssystemet över huvudtaget skall övervägas bör detta ske inom ramen för den bostadspolitiska utredningen. Yrkandena avstyrks således.
Slopad ersättningslångivning samt vissa problem vid ombildning av bostadsföretag från stiftelse till aktiebolag
År 1990 infördes ett krav på återbetalning av äldre anslagsfinansierade bostadslån i samband med ägarbyte. Samtidigt infördes en statlig reglerad s.k. ersättningslångivning (prop. 1988/89:89, bet. 1988/89:BoU10, rskr. 1988/89:266). Långivningen, som finansieras av Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag (SBAB), infördes för att underlätta den förtida återbetalningen av de äldre anslagsfinansierade bostadslånen. Genom ersättningslångivningen kunde fastighetsägaren byta ut ett äldre statslån mot ett ersättningslån utan att förlora rätten till räntebidrag. Bestämmelser om ersättningslån finns i förordningen (1989:858) om ersättningslån för bostadsändamål.
SBAB har i skrivelse till regeringen den 19 augusti 1993 föreslagit att ersättningslångivningen slopas eftersom ersättningslåneverksamheten anses innebära vissa problem. Arten av dessa problem redovisas i propositionen.
Regeringen hänvisar i propositionen till att alla krav på viss lånefinansiering för att få rätt till räntebidrag enligt äldre bestämmelser numera är borttagna och att behovet av en särskild statligt reglerad ersättningslångivning i SBAB:s regi därmed starkt har minskat. Mot bakgrund härav och med hänsyn till de problem med långivningen som SBAB påtalar anser regeringen att ersättningslångivningen nu bör upphöra. Regeringen förordar att den statligt reglerade ersättningslångivningen slopas vid utgången av juni 1995.
Regeringens förslag om slopad ersättningslångivning har inte genom motioner väckt några invändningar. Under utskottets beredning av ärendet har emellertid genom en inkommen skrivelse frågan aktualiserats om den slopade ersättningslångivningen kan medföra hinder vid ombildning från stiftelse till aktiebolag.
Bakgrunden är att vissa äldre statsfinansierade lån får bokföras enligt bestämmelserna i lagen (1972:175) med vissa bestämmelser om bokföring av bostadslån m.m. Dessa bestämmelser medger att låntagaren aktiverar skuldposten i bokföringen, vilket innebär att ett belopp motsvarande lånebeloppet får tas upp som en särskild tillgångspost i balansräkningen. Även i fråga om ersättningslån som ersätter aktiverbara lån får bestämmelserna i lagen tillämpas.
Det problem som utskottet uppmärksammats på uppstår bl.a. när ett kommunalt bostadsföretag ombildas från stiftelse till aktiebolag. Eftersom ombildningen formellt sett innebär ett ägarbyte måste enligt bestämmelserna de gamla anslagsfinansierade bostadslånen lösas. Om motsvarande belopp skall finansieras genom att lån tas upp på den allmänna lånemarknaden istället för att som hittills finansieras genom ersättningslån, bortfaller även möjligheten att aktivera skulden i bokföringen. Detta kan i sin tur försvåra en ombildning eftersom skulden i så fall måste balanseras genom exempelvis ett ägartillskott till bolaget.
Utskottet har inte underlag att bedöma omfattningen av de ovan beskrivna problemen som kan uppstå i samband med en avveckling av ersättningslångivningen. Det synes dock finnas olika metoder att eliminera problemet, exempelvis genom att kravet på att de äldre lånen skall lösas vid ägarbyte revideras. Det bör ankomma på regeringen att överväga frågan om det är möjligt och lämpligt att förfara på detta eller annat sätt för att inte avvecklingen av ersättningslångivningen skall lägga hinder i vägen för en önskvärd förändring av ägandeformen för vissa bostadsföretag. Det får förutsättas att regeringen därvid snarast vidtar nödvändiga regeländringar eller, om så är erforderligt, återkommer till riksdagen i frågan.
Utskottet anser sammanfattningsvis att riksdagen bör godkänna regeringens förslag om att slopa den statligt reglerade ersättningslångivningen samt som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört i frågan.
I motion Bo210 (s) tas upp vissa andra följder av ombildning av kommunala bostadsstiftelser till aktiebolag. Enligt motionären finns det i dag ca 150 kommunala bostadsstiftelser som av ekonomiska skäl förhindras att genomföra en önskvärd ombildning till aktiebolag. Ett hinder anses vara den stämpelskatt som kan utgå vid ombildningen. Ett annat uppges vara att ombildningen medför försämrade räntebidragsvillkor.
I motionens yrkande 1 föreslås att fastigheter med vårdbyggnader m.m. bör befrias från stämpelskatt i samband med ombildning. Bakgrunden är att Kammarkollegiet efter ett regeringsbeslut i frågan medger befrielse från stämpelskatt vid ombildning av en kommunal bostadsstiftelse till ett av kommunen helägt bostadsbolag, men endast i fråga om bostadsfastigheter. Enligt vad som anförs i motionen har vissa kommunala bostadsstiftelser ett blandat fastighetsinnehav med både bostadsfastigheter och vårdfastigheter. De får således betala stämpelskatt på delar av sitt fastighetsbestånd i samband med ombildning.
Yrkande 2 i motionen gäller att räntebidragsvillkoren inte bör försämras vid ombildning. Bakgrunden är i detta fall att allmännyttiga bostadsföretag enligt de äldre lånebestämmelserna fick räntebidrag på förmånligare villkor än övriga bostadsföretag. I samband med ombildning mister dock bostadsföretaget sin ställning som allmännyttigt, vilket enligt motionären också innebär att räntebidragsvillkoren försämras för de äldre lånen.
Vad gäller den senare frågan om förändrade räntebidragsvillkor i samband med ombildning av kommunala bostadsstiftelser till aktiebolag har utskottet erfarit att detta problem i praktiken löses av regeringen i de enskilda fallen. Regeringen har sedan år 1987 riksdagens bemyndigande att tillämpa motsvarande räntebidragsvillkor som gäller för allmännyttiga bostadsföretag även för vissa andra bostadsföretag (prop. 1986/87:155, BoU21, rskr. 328). I samband med att regeringen under senare tid utnyttjat detta bemyndigande för ombildade kommunala bostadsföretag har medgivandena förknippats med vissa villkor. I besluten har regeringen bl.a. angivit att medgivandena endast gäller så länge samtliga aktier i bolagen ägs av respektive kommun.
Vad gäller möjligheten till befrielse från stämpelskatt i samband med ombildning av kommunala bostadsstiftelser behandlades denna fråga av utskottet våren 1993 (bet. 1992/93:BoU19). Riksdagen ställde sig då genom ett tillkännagivande till regeringen bakom utskottets överväganden i frågan. Utskottet anförde att befrielse från stämpelskatt för de kommunala bostadsföretag som ändrar sin juridiska form från stiftelse till aktiebolag under vissa förutsättningar borde medges även fortsättningsvis. Regeringen fattade därefter i oktober 1993 det ovan omnämnda beslutet. Detta är vägledande för Kammarkollegiets fortsatta beredning av ansökningar om befrielse från stämpelskatt. Som angivits i den aktuella motionen medges enligt detta beslut inte befrielse från stämpelskatt för vårdbyggnader. Inte heller medges befrielse vid vissa andra ombildningar som aktualiserats genom ansökan till Kammarkollegiet. Under utskottets beredning av frågan har exempelvis diskuterats fall då överlåtelsen inte sker inom en och samma kommun. Kammarkollegiet har i ett sådant aktuellt ärende avslagit ansökan om befrielse från stämpelskatt. Ärendet är överklagat till regeringen.
Utskottet tar inte nu ställning i frågan om befrielse från stämpelskatt även bör medges i andra fall än enligt den praxis som fastställts genom regeringsbeslutet hösten 1993. Som nämnts ovan ligger för f.n. ärende i denna fråga på regeringens bord för beredning. Utfallet av detta beslut bör avvaktas. Regeringen har också, med anledning av riksdagens tillkännagivande om stämpelskatten våren 1993, i skrivelsen (1994/95:15) med redogörelse för behandlingen av riksdagens skrivelser till regeringen framhållit att en översyn av stämpelskatten planeras. Det får förutsättas att bl.a. de frågor som ovan behandlats därvid kommer att uppmärksammas. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion Bo210 (s).
Stöd till ROT-åtgärder m.m.
Ombyggnadsstöd för grundförstärkningsåtgärder
Regeringen lägger i budgetpropositionen fram förslag om att ombyggnadsstöd skall utgå även för grundförstärkning. Bakgrunden till förslaget är att stödet till ombyggnad enligt 1993 års bostadsubventionsregler inte omfattar sådana åtgärder. Detta riskerar enligt vad Boverket har framhållit leda till att hus som är i behov av grundförstärkning inte åtgärdas. Bl.a. av detta skäl anser regeringen att grundförstärkning bör få ingå bland de åtgärder som berättigar till räntesubvention för ombyggnad.
För att inte statens sammanlagda utgifter för räntesubventionerna skall öka till följd av den föreslagna utvidgningen av de räntesubventionsberättigade åtgärderna föreslås samtidigt en motsvarande besparing göras genom en ändring i de generella villkoren för ombyggnadsstöd. Det belopp som generellt frånräknas den ombyggnadskostnad som skall utgöra underlag för bidragsberäkningen föreslås höjas från 50 000 kr till 100 000 kr per projekt. De föreslagna ändringarna av reglerna för ombyggnadsstödet föreslås träda i kraft den 1 juli 1995.
Inga invändningar har i motioner eller under utskottets beredning av frågan framkommit mot regeringens förslag om ombyggnadsstöd för grundförstärkningsåtgärder m.m. Utskottet tillstyrker således förslaget.
Förutsättningar och villkor för stödet till ombyggnad m.m.
I det nya subventionssystemet för bostadsbyggande minskas, som framgått ovan, bidragsnivån det första året för varje nytillkommande årgång. Som också redovisats ovan läggs i budgetpropositionen fram ett förslag som innebär att bidragsandelen vid nybyggnad av hyres- och bostadsrättslägenheter förblir oförändrad år 1995 i förhållande till år 1994. Däremot föreslås att bidragsandelen sänks vid nybyggnad av småhus -- detta med hänvisning till de förändringar i kapitalskattesatsen som riksdagen beslutat om hösten 1994.
Vid ombyggnad av småhus lämnas inte några räntesubventioner -- detta oavsett upplåtelseform. Ändringen av bidragsandelen bör enligt budgetpropositionen därför bara gälla i fråga om nybyggnad. Det betyder att den sänkning av bidragsnivån som följer av de ursprungliga reglerna genomförs för subventionen till ombyggnad av flerbostadshus. Enda undantaget är att den lägsta bidragsnivån för subventionen vid ombyggnad höjs från 25 % till 30 %.
Det finns enligt motion Bo239 (s) risk för att effekten av de stimulansåtgärder för ombyggnadsinvesteringar som riksdagen beslutat om försvagas om inte 1994 års bidragsandel behålls även för ombyggnad. Enligt motionen är det ur neutralitetssynpunkt dessutom logiskt att subventioner för ombyggnad av småhus som upplåts med hyres- eller bostadsrätt lämnas på samma sätt som för flerbostadshus -- detta då det inte är husformen utan upplåtelseformen som är avgörande för om skatteavdrag medges eller ej.
Det statliga stödet till ombyggnad av småhus slopades år 1993 med hänvisning till den goda utrymmesstandarden i dessa hus och till att stödet i huvudsak bara kunde användas för tillbyggnad. Med hänsyn till det mycket allvarliga statsfinansiella läget ansågs ett bibehållande av stödet därför inte vara försvarbart. De skäl som vägledde slopandet av det statliga ombyggnadsstödet till småhus äger enligt utskottets mening fortsatt giltighet. Utskottet är mot bakgrund härav inte berett ställa sig bakom förslaget i motion Bo239 (s) i vad gäller ett återinförande av ombyggnadsstödet till småhus. Utskottet vill dock i anslutning härtill erinra om att småhusen kan erhålla stöd för vissa underhålls- och förbättringsåtgärder bl.a. inom ramen för de särskilda ROT-insatser som riksdagen beslutade om hösten 1994.
Utskottet är inte heller berett ställa sig bakom förslaget i motionen vad gäller bidragsandelen för stöd vid ombyggnad. Utskottet delar sålunda vad som i budgetpropositionen anförs i denna del. Samtidigt vill utskottet erinra om att frågan om ombyggnadsstödets utformning i ett längre perspektiv kommer att övervägas av den bostadspolitiska utredningen. I detta sammanhang kommer också frågan om stödets utformning med avseende på neutraliteten mellan olika boende- och upplåtelseformer att övervägas. Utskottet avstyrker med hänvisning till det nu anförda motion Bo239 (s) även såvitt nu är i fråga.
ROT-programmen för bostäder
På förslag av regeringen (prop. 1994/95:25) fattade riksdagen hösten 1994 beslut om vissa ROT-åtgärder i bostäder m.m. (yttr. 1994/95:BoU1y och bet. 1994/95:FiU1). De beslutade åtgärderna avsåg bl.a. en extra subvention om 15 % för ROT-åtgärder avseende bostäder inkl. tillgänglighetsskapande åtgärder, ett investeringsbidrag om 20 % för att förbättra inomhusklimatet samt ett ombyggnadsbidrag om 20 % för särskilda boendeformer för äldre och personer med fysiska och psykiska funktionshinder. En förutsättning för att stöd skall kunna utgå för de aktuella åtgärderna är att arbetena påbörjas före den 1 oktober 1995 och att de avslutas senast under 1996.
Beslutet hösten 1994 om stöd till ROT-åtgärder i bostäder var enligt motion Bo218 (s) ett viktigt steg för att stimulera ombyggnad och upprustning. Enligt motionen är dock de tidsramar för påbörjande resp. färdigställande som satts upp som förutsättning för stöd för snäva, åtminstone för andra fastighetsägare än villaägare. Risken anges därför vara uppenbar att stöden får otillräcklig effekt. I motionens yrkande 2 begärs ett riksdagens tillkännagivande om tidsramen för ROT-åtgärder inom bostadssektorn.
I motion Bo236 (s) förordas att de hösten 1994 beslutade ROT-åtgärderna avseende bostäder skall utsträckas till att omfatta också insatser inom turistsektorn. Enligt motionen är tillgången på projekt inom bostadssektorn begränsad varför en vidgning av kretsen stödberättigade projekt är angelägen.
Till grund för riksdagens beslut hösten 1994 om ROT-åtgärder i bostäder m.m. låg en strävan att förbättra situationen på byggarbetsmarknaden. Det var också ett uttalat syfte att åtgärderna skulle komma i gång snabbt. Regeringens förslag innebar därför att stöd skulle kunna utgå endast till sådana projekt som påbörjades före utgången av år 1995. För att ytterligare stimulera en snabb igångsättning av angelägna projekt beslutade riksdagen på förslag av finansutskottet att endast åtgärder som påbörjades för den 1 oktober 1995 skulle vara bidragsberättigade.
Målet att få en snabb effekt på sysselsättningen får naturligtvis inte leda till att tidsgränserna sätts så snäva att den eftersträvade effekten uteblir, dvs. att inga eller endast få projekt hinner sättas i gång. Utskottet har också i sitt tidigare i vår avgivna betänkande 1994/95:BoU18 uppmärksammat detta problem. I anslutning härtill vill utskottet erinra om att regeringen aviserat sin avsikt att i samband med kompletteringspropositionen förelägga riksdagen ett förslag om ett investeringsprogram för att förbättra inomhusklimatet i bostäder och offentliga lokaler. Programmet är avsett att stimulera byggsysselsättningen och skall avse projekt som påbörjas senast under år 1996. Ett genomförande av förslaget innebär således att byggsysselsättningen kommer att stimuleras även sedan det nu löpande ROT-programmet löpt ut.
Utskottet har på grundval av vad som i motion Bo218 (s) yrkande 2 anförts inte funnit anledning till annat ställningstagande än att riksdagens tidigare beslut nu bör ligga fast. Enligt utskottets mening bör inte heller förslaget i motion Bo236 (s) om en vidgning av kretsen för stödberättigade projekt vinna riksdagens bifall. Förslagen i de nu aktuella motionerna avstyrks således.
Fram till utgången av år 1994 har bidrag kunnat sökas för vissa underhålls- och förbättringsåtgärder i hyres- och bostadsrättshus -- s.k. RBF-stöd. Till stödet är kopplat en möjlighet att i bostadsföretagets balansräkning aktivera en särskild reparationslånepost på tillgångssidan. Genom att utnyttja denna möjlighet påverkas inte bostadsföretagets likviditet när ett bidragsberättigat lån tas upp. Frågan om en aktivering av vissa lån har även tagits upp ovan i utskottets överväganden om ersättningslånens avveckling.
I motion Bo218 (s) framhålls att avvecklingen av RBF-stödet fr.o.m. år 1995 innebär att den till stödet knutna aktiveringsmöjligheten försvinner. Enligt motionen medför detta också att möjligheten att lånefinansiera underhålls- och förbättringsåtgärder försvinner. Med hänvisning härtill föreslås att regler för aktivering i bokföringen skall införas som gör det möjligt att även fortsättningsvis lånefinansiera denna typ av åtgärder -- yrkande 1.
Den i motion Bo218 (s) aktualiserade frågan om aktivering av vissa låneposter i bokföringen avser, som framgår ovan, i första hand att göra det möjligt att lånefinansiera vissa underhålls- och förbättringsåtgärder. Det är även enligt utskottets mening viktigt att förutsättningar skapas så att underhåll och förbättringar i erforderlig utsträckning kan genomföras i bostadsbeståndet. Bostäderna måste naturligtvis vårdas för att ge de boende en fortsatt god bostadsmiljö och för att de skall behålla sitt värde. Det är ett gemensamt intresse för såväl fastighetsägare som för boende att våra bostäder kan hållas i stånd. Även statsmakterna har naturligtvis ett starkt intresse härav. Samtidigt åvilar ansvaret för att åtgärder verkligen vidtas i första hand fastighetsägaren.
Det vanligaste skälet till att vissa bostadsföretag i dag inte kan finansiera underhållsåtgärder m.m. är att de har ett otillräckligt eget kapital. Detta gäller inte minst kommunalt ägda bostadsföretag. En förstärkning av det egna kapitalet för dessa företag skulle göra det möjligt för dem att ta upp lån för de nu aktuella åtgärderna. Den bostadspolitiska utredningen har till uppgift att i samråd med företrädare för kommunerna, de kommunala bostadsföretagen och de boende undersöka hur kapitalanskaffning i företagen kan underlättas. Syftet är bl.a. att stärka företagens förmåga att möta ekonomiska påfrestningar i förvaltningen så att de kan göra nya åtaganden för att utveckla bostadsbeståndet. Större möjligheter för företagen att genom en ökad soliditet möta nödvändiga underhållsbehov är, inte minst med hänvisning till det statsfinansiella läget, att föredra framför den tidigare ordningen med s.k. RBF-stöd.
Utskottet avstyrker med hänvisning till det nu anförda motion Bo218 (s) yrkande 1.
Stöd till energiåtgärder m.m.
Det är enligt motion Bo205 (fp) nödvändigt att komma till rätta med vedeldningens hälso- och miljöfaror så att en uppvärmingsform som är naturlig i Sverige inte motverkas. Enligt motionen bör detta ske dels genom att kommunerna ges effektiva styrmedel, dels genom stimulanser till investeringar i miljöriktiga vedpannor. I motionen föreslås att bidragen till ombyggnad även skall omfatta pannutrustning -- yrkande 2 -- samt att statliga räntegarantier skall erbjudas vid investeringar i miljögodkända vedpannor -- yrkande 3.
Till grund för motionen ligger uppfattningen att ved är en för vårt land både naturlig och viktig energikälla. Utskottet delar denna uppfattning. Utskottet delar även vad som i motionen anförts om att uppvärmning med ved måste ske i sådana former att inte hälso- eller miljöproblem uppkommer. Moderna eldningspannor är också konstruerade så att de ger ett högt energiutnyttjande och små utsläpp. Vid sidan av de miljömässiga skälen talar sålunda fastighetsekonomiska skäl för att äldre pannor bör bytas ut. Utskottet finner emellertid inte tillräckliga skäl föreligga att förorda att statligt stöd skall utgå för installation eller utbyte av vedpannor m.m. i enlighet med förslagen i motion Bo205 (fp). Yrkandena 2 och 3 i motionen avstyrks sålunda.
Om riksdagens beslut om avveckling av kärnkraften skall kunna bli verklighet är det enligt motion Bo220 (s) viktigt att minska elanvändningen. En väg att åstadkomma denna besparing är att ställa krav på energieffektivisering som villkor för ROT-bidrag.
Även i motion N451 (s) yrkande 8, såvitt nu är i fråga, föreslås att energieffektivisering skall ställas som krav för ROT-stöd.
Utskottet delar vad som i de nu aktuella motionerna anförts om värdet av energieffektiviseringar för att minska energianvändningen. Genom bestämmelserna i plan- och bygglagen ställer också samhället krav på att byggnader skall medge god hushållning med energi. Det innebär bl.a. att nya byggnader skall utformas så att energibehovet begränsas genom låga värmeförluster, effektiv värmeanvändning och effektiv elanvändning. Vid ombyggnad skall kraven tillämpas på de delar av byggnaden som byggs om i den utsträckning det är skäligt med hänsyn till den förlängning av brukstiden som kan förväntas. Redan i dag utgör energieffektivisering sålunda en förutsättning för ROT-stöd i de fall byggnadsåtgärderna är av sådan omfattning eller beskaffenhet att de omfattas av bestämmelserna i PBL i denna del. Utskottet är inte nu berett att förorda en ytterligare reglering av dessa frågor. Motionerna Bo220 (s) samt N451 (s) yrkande 8, såvitt nu är i fråga, avstyrks.
Underhållsfonder m.m.
För att ekonomiskt underlätta underhåll av fastigheter föreslås i motion Bo504 (kds) yrkande 14 att frågan om fastighetsanknutna underhållsfonder skall utredas. Enligt förslaget skall avsättning till fonden vara skattefri. Fonden skall vara knuten till en fastighet och avse både hyres- och bostadsrättshus liksom småhus. Även i motion So484 (kds) yrkande 33 förs ett motsvarande förslag fram.
Det är, som utskottet anfört ovan, viktigt att förutsättningar skapas så att underhåll och förbättringar i erforderlig utsträckning kan genomföras i bostadsbeståndet. Även om ansvaret för att fastighetsunderhållet tryggas primärt åvilar fastighetsägaren ligger det i såväl de boendes som i statsmakternas intresse att våra bostäder kan hållas i stånd. I den bostadspolitiska utredningens uppdrag ingår också att överväga stödet till ombyggnad m.m. Utredningen skall dessutom uppmärksamma de särskilda problem i fråga om möjligheterna att finansiera underhåll och reparationer som i vissa fall följer av omläggningen från de redovisnings- och stödregler som hittills gällt för sådan verksamhet. Resultatet av de pågående övervägandena bör avvaktas. Utskottet är inte nu berett att förorda ytterligare utredningsinsatser avseende förutsättningarna m.m. för det långsiktiga underhållet av bostadsbeståndet. Förslagen i motionerna Bo504 (kds) yrkande 14 samt So484 (kds) yrkande 33 om underhållsfonder avstyrks således.
Möjligheterna för kommunerna att hålla en hög standard i fråga om underhåll och investeringar i skolor, daghem och andra kommunala fastigheter bör enligt motion Bo504 (kds) förbättras. Enligt motionens yrkande 4 kan detta ske genom att en kommunal fastighetsavgift införs. Med avgiften skulle uppförande, drift och underhåll av kommunala fastigheter kunna finansieras.
Frågor om de principiella utgångspunkterna för fastighetsbeskattningen m.m. behandlas i Fastighetsbeskattningsutredningens betänkande Beskattning av fastigheter, del II (SOU 1994:57). Utredningen bereds för närvarande i regeringens kansli. Resultatet av denna beredning bör enligt utskottets mening avvaktas. Förslaget i motion Bo504 (kds) yrkande 4 om finansieringen av underhållet m.m. av kommunala fastigheter avstyrks.
Anslag
Anslag till Boverket
I budgetpropositionen redovisas den övergripande inriktningen av verksamheten vid Boverket. Verksamhetens mål för treårsperioden 1993/94--1995/96 lades fast genom ett riksdagsbeslut våren 1993 (prop. 1992/93:172, BoU20, rskr. 301). I regeringens överväganden om anslaget till verksamheten vid Boverket anges att verket omfattas av regeringens sparkrav på utgifter för statlig konsumtion och att anslaget för budgetåret 1995/96 därför har räknats ned med 10,4 miljoner kronor. Vidare anges att verket bör tillföras 3 miljoner kronor för att ge möjlighet att fördjupa arbetet med att utvärdera de olika regel- och stödsystem som verket har tillsyn och uppsikt över. Regeringen föreslår att riksdagen till Boverkets förvaltningskostnader för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 207,9 miljoner kronor.
Anslaget till Boverket bör enligt motion Bo231 (m) yrkande 1 reduceras med 30 miljoner kronor i förhållande till regeringens förslag. Motionärerna anför att behovet av Boverkets verksamhet har minskat i och med avreglering och ökat inslag av marknadsekonomi.
Utskottet delar inte motionärernas syn på Boverkets verksamhet. Under de närmaste åren kan behovet av olika insatser från verket förväntas vara fortsatt stort. Inte minst mot bakgrund av de ekonomiska ramarna för statens insatser på bostadsområdet behöver verket även fortsättningsvis ha en hög kompetens bl.a. i vad avser utvärderingar av olika stödsystem. Det kan i sammanhanget nämnas att den parlamentariska bostadspolitiska utredningen enligt sina direktiv förutsätts kunna begära biträde av Boverket. Även det utökade internationella samarbetet under senare år har ställt stora krav på verket.
Regeringens förslag om anslag till Boverkets förvaltningskostnader tillstyrks således av utskottet. Motion Bo231 (m) yrkande 1 avstyrks.
Förslaget från regeringen om anslag till Boverkets uppdragsverksamhet har inte mött invändningar under utskottets beredning och tillstyrks således.
Anslag till räntebidrag
Från anslaget till räntebidrag utbetalas såväl räntebidrag för ny- och ombyggnad av bostäder enligt äldre regler som de nya räntesubventioner som tillämpas fr.o.m. ingången av år 1993. Vidare utbetalas från anslaget räntestöd för förbättring av bostadshus (s.k. RBF-stöd) samt utgifter för ombyggnadsbidrag för äldrebostäder. Dessutom belastas anslaget med vad som återstår i fråga om statliga bidragsåtaganden enligt ett antal äldre stödsystem som är under avveckling.
Regeringen föreslår att riksdagen till räntebidrag m.m. anvisar ett förslagsanslag på 43 300 miljoner kronor för budgetåret 1995/96. Den föreslagna anslagsnivån utgår från vissa antaganden om bostadsbyggande, räntenivåer m.m. under de närmaste åren. Dessa förutsättningar redovisas kortfattat i propositionen.
I motion Bo231 (m) yrkande 2 såvitt nu är i fråga föreslås anslaget till räntebidrag bestämmas till ett 1 100 miljoner kronor lägre belopp än regeringen förordat. Anslagsförslaget i Centerpartiets partimotion Fi219 yrkande 7 såvitt nu är i fråga innebär att anslaget skall bestämmas till ett belopp som är 1 750 miljoner kronor lägre än i regeringsförslaget.
Utskottet har ovan i avsnittet Räntebidrag m.m. behandlat och avstyrkt de sakförslag som grundar anslagsförslagen i motionerna. Motionerna avstyrks därför även såvitt avser förslag om nivån på anslaget till räntebidrag m.m. Regeringens förslag tillstyrks.
Anslag i övrigt
Vad i budgetpropositionens bilaga 13 föreslagits beträffande anslag i övrigt såvitt avser anslagsposterna G4--G8, tillstyrks av utskottet. Mot regeringens förslag i denna del har inga invändningar framkommit i motioner eller under utskottets behandling. De poster som här avses är anslagen till investeringsbidrag till bostadsbyggande, tilläggslån för vissa reparations- och ombyggnadsåtgärder i hyres- och bostadsrättshus, vissa lån till bostadsbyggande samt anslagen till Statens bostadskreditnämnd för förvaltningskostnader och garantiverksamheten.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande bostadspolitikens inriktning och utformning att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Bo202 i motsvarande del, 1994/95:Bo213, 1994/95:Bo216 yrkande 2, 1994/95:Bo217, 1994/95:Bo233, 1994/95:Bo237 yrkande 1 och 1994/95:Bo411 yrkande 16, res. 1 (m)
2. beträffande organisationen av de bostadspolitiska frågorna i regeringskansliet att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Bo202 i motsvarande del och 1994/95:Bo232, res. 2 (m, fp, kds) - motiv.
3. beträffande bostadsbyggnadsbehovet att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Bo227, 1994/95:Bo230 och 1994/95:Bo241, den sistnämnda motionen i motsvarande del, res. 3 (m) - motiv.
4. beträffande kommunernas ansvar för bostadsförsörjningen m.m. att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Bo216 yrkandena 5 och 6 samt 1994/95:Bo411 yrkande 15, res. 4 (m)
5. beträffande boendesegregationen att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Bo216 yrkande 1, 1994/95:Bo229 yrkande 1, 1994/95:Bo237 yrkande 2, 1994/95:Sf608 yrkande 7, 1994/95:Sf635 yrkandena 6 och 7, 1994/95:Sf636 yrkandena 17--21 samt 1994/95:So293 yrkande 10, res. 5 (m) - motiv.
6. beträffande ungdomars boende att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Bo206, 1994/95:Bo216 yrkande 7 och 1994/95:Fi417 yrkandena 7 och 8, res. 6 (m) - motiv. res. 7 (mp)
7. beträffande boendeformer för handikappade m.fl. att riksdagen avslår motion 1994/95:So224 yrkande 6,
8. beträffande ett nytt bostadsfinansieringssystem att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Bo201, 1994/95:Bo202, denna motion i motsvarande del, 1994/95:Bo211 yrkande 1, 1994/95:Bo216 yrkande 3 och 1994/95:Bo237 yrkande 7,
9. beträffande reglerna för kreditgarantier att riksdagen avslår motion 1994/95:Bo237 yrkande 8,
10. beträffande bosparsystem att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Bo202, denna motion i motsvarande del, 1994/95:Bo211 yrkande 2, 1994/95:Bo225 i motsvarande del, 1994/95:Bo229 yrkande 3, 1994/95:Bo237 yrkande 9 och 1994/95:Bo411 yrkande 14, res. 8 (m)
11. beträffande den ekonomiska situationen för bostadsrätter att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Bo208, 1994/95:Bo214 och 1994/95:Bo241, den sistnämnda motionen i motsvarande del,
12. beträffande räntebidragens årliga förändring att riksdagen godkänner vad i proposition 1994/95:100 bilaga 13 förordats om ändring av räntesubventioner för bostäder med anledning av nya kapitalbeskattningsregler fr.o.m. 1995 samt avslår motion 1994/95:Bo231 yrkande 2 i motsvarande del, res. 9 (m)
13. beträffande extra besparingar på räntebidragen att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Fi216 yrkande 12 och 1994/95:Fi219 yrkande 7, det sistnämnda yrkandet i motsvarande del, res. 10 (m) - motiv. - villk. res. 9 res. 11 (c) res. 12 (fp) - motiv. res. 13 (kds)
14. beträffande minskade bostadssubventioner åren 1996--1998 att riksdagen avslår motion 1994/95:Bo229 yrkande 2, res. 14 (m) - motiv. - villk. res. 9 res. 15 (c, kds) - motiv. - villk. res. 11 eller res. 13 res. 16 (fp)
15. beträffande regler för bestämmande av subventionsräntan att riksdagen avslår motion 1994/95:Bo243 yrkande 1, res. 17 (v)
16. beträffande bidragsunderlaget och det upptagna lånet att riksdagen avslår motion 1994/95:Bo243 yrkandena 2 och 3, res. 18 (v)
17. beträffande slopad ersättningslångivning att riksdagen godkänner vad i proposition 1994/95:100 bilaga 13 förordats om att slopa den statligt reglerade ersättningslångivningen samt som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, res. 19 (m)
18. beträffande ombildning av kommunala bostadsstiftelser att riksdagen avslår motion 1994/95:Bo210, res. 20 (m) - motiv.
19. beträffande ombyggnadsstöd för grundförstärkningsåtgärder att riksdagen godkänner vad i proposition 1994/95:100 bilaga 13 förordats om ombyggnadsstöd för grundförstärkning m.m.,
20. beträffande stödet till ombyggnad att riksdagen avslår motion 1994/95:Bo239,
21. beträffande ROT-åtgärder i bostäder m.m. att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Bo218 yrkande 2 och 1994/95:Bo236, res. 21 (m) - motiv.
22. beträffande aktivering av vissa låneposter i bokföringen att riksdagen avslår motion 1994/95:Bo218 yrkande 1.
23. beträffande uppvärmning med ved att riksdagen avslår motion 1994/95:Bo205 yrkande 2 och 3,
24. beträffande energieffektiviseringar att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Bo220 och 1994/95:N451 yrkande 8, det sistnämnda yrkandet i motsvarade del,
25. beträffande underhållsfonder att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Bo504 yrkande 14 och 1994/95:So484 yrkande 33,
26. beträffande finansieringen av underhållet m.m. av kommunala fastigheter att riksdagen avslår motion 1994/95:Bo504 yrkande 4,
27. beträffande anslag till Boverkets förvaltningskostnader att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:100 bilaga 13 och med avslag på motion 1994/95:Bo231 yrkande 1 till Boverket: Förvaltningskostnader för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 207 900 000 kr, res. 22 (m)
28. beträffande anslag till Boverkets uppdragsverksamhet att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:100 bilaga 13 till Boverket: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1995/96 anvisar ett anslag på 1 000 kr,
29. beträffande anslaget till räntebidrag m.m. att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:100 bilaga 13 och med avslag på motionerna 1994/95:Bo231 yrkande 2 och 1994/95:Fi219 yrkande 7, båda motionsyrkandena i motsvarande del, till Räntebidrag m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 43 300 000 000 kr, res. 23 (m) - villk. res. 9 res. 24 (c, kds) - villk. res. 11 eller res. 13
30. beträffande anslag i övrigt att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:100 bilaga 13 för budgetåret 1995/96 anvisar till a) Investeringsbidrag för bostadsbyggande ett förslagsanslag på 200 000 000 kr, b) Tilläggslån för vissa reparations- och ombyggnadsåtgärder i hyres- och bostadsrättshus ett förslagsanslag på 25 000 000 kr, c) Vissa lån för bostadsbyggande ett förslagsanslag på 1 000 000 kr, d) Statens bostadskreditnämnd: Förvaltningskostnader ett ramanslag på 22 100 000 kr, e) Statens bostadskreditnämnd: Garantiverksamhet ett förslagsanslag på 1 000 kr.
Stockholm den 6 april 1995
På bostadsutskottets vägnar
Knut Billing
I beslutet har deltagit: Knut Billing (m), Lennart Nilsson (s), Rune Evensson (s), Britta Sundin (s), Marianne Carlström (s), Lars Stjernkvist (s), Ingrid Skeppstedt (c), Lena Larsson (s), Stig Grauers (m), Erling Bager (fp), Lilian Virgin (s), Owe Hellberg (v), Carina Moberg (s), Inga Berggren (m), Per Lager (mp), Ulf Björklund (kds) och Peter Weibull Bernström (m).
Reservationer
1. Bostadspolitikens inriktning och utformning (mom. 1)
Knut Billing, Stig Grauers, Inga Berggren och Peter Weibull Bernström (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med "Det grundläggande" och på s. 21 slutar med "av utskottet" bort ha följande lydelse:
Den enskilde medborgaren måste, som framhålls i motion Bo411 (m), garanteras rätten att i så stor utsträckning som möjligt bestämma över sitt eget boende. Det betyder att förutsättningar skall skapas för att ett rikt utbud av småhus, bostadsrätter, hyreslägenheter och ägarlägenheter med olika planlösningar, rumsstorlekar och standard skall kunna erbjudas bostadskonsumenterna. Utgångspunkten måste vara att bostadsmarknaden skall styras av människors efterfrågan och inte av politiker och byråkrater genom planeringsåtgärder eller andra regleringar.
Vad som skall byggas skall enligt utskottets mening sålunda bestämmas av hushållens önskemål och inte genom politisk styrning. Det innebär att de lagar, regleringar och subventionssystem som hindrar bostadskonsumenternas efterfrågan från att få genomslag måste avvecklas. Politikens roll skall sålunda koncentreras till att ta ansvar för sådana övergripande frågor som miljö och infrastruktur.
Bostadspolitiken skall vidare inriktas på att behandla olika boende- och upplåtelseformer likvärdigt ur skatte- och finansieringssynpunkt. Det innebär att det ensidiga gynnandet av vissa boendeformer, främst hyresrätt i kommunalt ägda bostadsföretag, måste upphöra. Den av olika s-regeringar förda politiken har i detta avseende endast bidragit till att motverka ett spritt och enskilt ägande till förmån för ett koncentrerat offentligt ägande.
En absolut förutsättning för att alla människor skall kunna erbjudas ett boende som svarar mot deras efterfrågan är naturligtvis att boendekostnaderna kan hållas tillbaka. Detta är dock inte något som kan ske genom bostadspolitiska åtgärder, utan det förutsätter i första hand en ansvarsfull ekonomisk politik som sänker räntorna. Sänkta räntor innebär i sin tur sänkta kapitalkostnader och därmed ett minskat behov av hyreshöjningar för det egna boendet. De hittillsvarande åtgärderna att genom olika subventionssystem och liknande åtgärder försöka påverka bostadskostnaderna skapar enbart en illusion av att kostnaderna för boendet är låga. Genom att kostnaderna i stället finansieras över statsbudgeten leder subventionerna till sämre statsfinanser och därmed högre räntor som i sin tur fördyrar boendet. Effekterna blir därmed de motsatta till vad som eftersträvats.
De enda subventioner som enligt utskottets mening kan accepteras på bostadsmarknaden är de bidrag som går direkt till den enskilde för att garantera honom eller henne tillgång till en fullgod bostad. Dessa bidrag skall emellertid inte betraktas som en del av bostadspolitiken, utan som en del i ett grundläggande socialt skyddsnät.
Den enskildes äganderätt måste stärkas. Politiskt godtycke skall inte hindra användningen av enskilt ägd mark. Det innebär bl.a. att expropriation och regleringar är åtgärder som skall användas ytterst restriktivt. Inte minst gäller detta i glesbygd där åtgärder i stället bör vidtas för att underlätta nybyggande och utveckling. Endast genom att på detta sätt förbättra villkoren för byggande och boende skapas förutsättningar för en levande landsbygd och skärgård. Målet för markpolitiken skall vara att slå vakt om miljö och allmän säkerhet. Den skall dessutom genom framförhållning i planeringen ge goda förutsättningar för en väl fungerande infrastruktur.
Sammanfattningsvis bör enligt utskottets mening bostadspolitiken ges en utformning som garanterar den enskilde rätten att i så stor utsträckning som möjligt bestämma över sitt eget boende. Det är hushållens önskemål och efterfrågan som skall vara vägledande. En effektiv och väl fungerande bostadsmarknad förutsätter att marknadsekonomins principer tillåts vara styrande. I korthet innebär det att subventionsavvecklingen måste fullföljas, att likabehandling av olika upplåtelseformer måste införas, att offentliga bostadsföretag bör säljas, att äganderätten skall stärkas samt att avregleringen skall fullföljas.
Vad utskottet nu med anslutning till motion Bo411 (m) yrkande 16 anfört om bostadspolitikens inriktning och utformning bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Utskottets ställningstagande i denna del innebär att övriga motionsyrkanden avstyrks.
dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:1. beträffande bostadspolitikens inriktning och utformning att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Bo411 yrkande 16 och med avslag på motionerna 1994/95:Bo202, denna motion i motsvarande del, 1994/95:Bo213, 1994/95:Bo216 yrkande 2, 1994/95:Bo217, 1994/95:Bo233 samt 1994/95:Bo237 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Organisationen av de bostadspolitiska frågorna i regeringskansliet (mom. 2, motiveringen)
Knut Billing (m), Stig Grauers (m), Erling Bager (fp), Inga Berggren (m), Ulf Björklund (kds) och Peter Weibull Bernström (m) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 21 börjar med "Sedan mitten" och på s. 22 slutar med "de avstyrks" bort ha följande lydelse:
Bostadsutskottet har vid två tidigare tillfällen haft att behandla förslag om hur regeringen skall hantera de bostadspolitiska frågorna i sitt kansli. Vid det första av dessa tillfällen våren 1993 konstaterade ett enhälligt utskott (bet. 1992/93:BoU11 s. 8) att ärendefördelningen mellan olika departement var en fråga som regeringen självständigt hade att avgöra. Utskottet ansåg då att ett tillkännagivande i frågan redan av detta skäl var olämpligt. Utskottet vidhåller denna principiella uppfattning. Partimotionen Bo202 (c), såvitt nu är i fråga, samt motion Bo232 (s) avstyrks med hänvisning till det anförda.
3. Bostadsbyggnadsbehovet (mom. 3, motiveringen)
Knut Billing, Stig Grauers, Inga Berggren och Peter Weibull Bernström (alla m) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 22 börjar med "Det är" och på s. 23 slutar med "de avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utgångspunkten för bostadspolitiken bör vara att hushållens önskemål och behov i möjligaste mån skall styra vilka bostäder som skall produceras och var de skall byggas. Det betyder att bostadsbyggnadsbehovet måste bedömas utifrån den kunskap som finns om bostadskonsumenternas efterfrågan. Vid ett sådant synsätt måste det ankomma på bostadsmarknadens aktörer att svara för att bostadsbyggandet får en omfattning som svarar mot efterfrågan. En förutsättning för att detta skall bli möjligt är bl.a. en väl fungerande bostadsmarknad där den verkliga efterfrågan tillåts få genomslag.
Vad i motionerna Bo227 (s), Bo230 (s) och Bo241 (s), såvitt nu är i fråga, förordats avstyrks med hänvisning till det nu anförda.
4. Kommunernas ansvar för bostadsförsörjningen m.m. (mom. 4)
Knut Billing, Stig Grauers, Inga Berggren och Peter Weibull Bernström (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24 börjar med "Som framgått" och slutar med "avstyrks således" bort ha följande lydelse:
De kommunägda bostadsföretagen har alltsedan sin tillkomst efter kriget givits en särställning på den svenska bostadsmarknaden. De har omfattats av en mängd gynnande regler som helt har satt konkurrensen ur spel. Vi kan i dag också avläsa effekterna av denna politik. Det gäller bl.a. den höga andelen hyresbostäder i bostadsbeståndet. Som framhålls i motion Bo411 (m) är detta inte följden av bostadskonsumenternas egentliga efterfrågan, utan det beror på en bostadspolitik där ägande och valfrihet motarbetats medan den offentligägda hyresrätten har favoriserats.
Under den förra fyrpartiregeringen påbörjades en avreglering av bostadsmarknaden som bl.a. syftade till att ge neutralitet mellan olika upplåtelseformer och mellan olika fastighetsägare. Ett väsentligt inslag i denna politik var att skapa likställighet mellan de kommunägda bostadsföretagen och övriga bostadsföretag. Det innebär att favoriseringen av dessa företag i det närmaste upphört och att kommunala bostadsbolag får konkurrera på i stort sett lika villkor som andra bostadsföretag. Enligt utskottets mening kvarstår dock två viktiga skillnader. Det gäller förekomsten av dels kommunal borgen, dels kommunala tillskott av skattemedel till kommunala bostadsföretag.
Det är enligt utskottets mening inte rimligt att kommunerna med hjälp av skattemedel på detta sätt kan stödja de egna bostadsföretagen. I enlighet med förslaget i motion Bo411 (m) bör därför åtgärder vidtas för att hindra kommunerna från att fortsättningsvis direkt eller indirekt ekonomiskt stödja av dem ägda bostadsföretag. Ett förbud mot kommunal borgen eller direkt kommunalt stöd bör alltså införas i de nu aktuella situationerna.
Vad utskottet nu med anslutning till förslagen i motion Bo411 (m) yrkande 15 anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Utskottets ställningstagande i denna del innebär att motionerna Bo213 (s) samt Bo216 (s) yrkandena 5 och 6 avstyrks.
dels att moment 4 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:4. beträffande kommunernas ansvar för bostadsförsörjningen m.m. att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Bo411 yrkande 15 samt med avslag på motion 1994/95:Bo216 yrkandena 5 och 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Boendesegregationen (mom. 5, motiveringen)
Knut Billing, Stig Grauers, Inga Berggren och Peter Weibull Bernström (alla m) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 26 börjar med "Som framgått" och på s. 28 slutar med "anses erforderligt" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den oro som kommer till uttryck i flera av motionerna över problemen i vissa bostadsområden med stor boendesegregation. Dessa problem är emellertid till stor del av sådan natur att de inte kan lösas med de medel som står till buds inom bostadspolitikens ram. Socialutskottet bereder frågor som gäller de sociala problem som uppstått genom en ensidig befolkningssammansättning i delar av bostadsbeståndet. Det förtjänar dock i sammanhanget påpekas att en starkt bidragande orsak till att problemen uppstått står att finna i den av tidigare socialdemokratiska regeringar förda bostadspolitiken.
En ideologiskt betingad satsning under flera årtionden på kommunägda hyresfastigheter har således bidragit till att vi i dag har hela stadsdelar där de boende inte känner tillräckligt ansvar för den egna lägenheten eller sitt bostadsområde. Till detta har bidragit både ensidigheten i utbudet av upplåtelseformer och i den fysiska utformningen av boendemiljön. Bostadsområden med en blandning av hustyper och med ett större inslag av egnahem och bostadsrättslägenheter har erfarenhetsmässigt visat sig fungera betydligt bättre. Även i s.k. problemområden är det påtagligt att i övrigt identiska bostadshus fungerar betydligt bättre om de boende känner ett eget ekonomiskt ansvar för sin bostad. Det har nästan alltid visat sig att både skötseln av fastigheten och trivseln blivit bättre efter en ombildning från hyresrätt till bostadsrätt.
Det vore givetvis att ge en förenklad bild av problemens omfattning i de segregerade bostadsområdena att påstå att problemen kan lösas genom ett större inslag av ägda bostäder. Insatser behöver göras inom exempelvis socialpolitikens, utbildningpolitikens och arbetsmarknadspolitikens ram. Även inom dessa områden torde emellertid de erforderliga åtgärderna till stor del handla om att ge de enskilda individerna större möjlighet att ta ansvar för sina liv. Vad gäller erforderliga åtgärder inom bostadsutskottets ansvarsområde har utskottet ovan under avsnittet om bostadspolitikens inriktning och utformning redovisat sin principiella inställning.
Vad utskottet ovan anfört innebär att en inriktning av bostadspolitiken i enlighet med vad Moderata samlingspartiet föreslagit i sina bostadspolitiska motioner även kommer att medföra förbättringar inom de bostadsområden som i dag har segregationsproblem. Det är däremot inte lämpligt att utforma en särskild bostadspolitik för dessa områden. Detta skulle snarast bidra till att konservera problemen. Riksdagen bör mot denna bakgrund avslå de aktuella motionskraven om olika former av tillkännagivanden om särskilda bostadspolitiska åtgärder för områden med segregationsproblem. En fortsatt omläggning av den generella bostadspolitiken i linje med det arbete som den tidigare borgerliga regeringen inledde bör däremot efterlysas från regeringens sida.
6. Ungdomars boende (mom. 6, motiveringen)
Knut Billing, Stig Grauers, Inga Berggren och Peter Weibull Bernström (alla m) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 28 börjar med "Ungdomar är" och på s. 29 slutar med "7 och 8" bort ha följande lydelse:
Det bästa sättet att stärka ungdomars och andra gruppers ställning på bostadsmarknaden är enligt utskottets mening att verka för att det finns bra och ändamålsenliga bostäder att tillgå för alla. Målsättningen bör vara att lösa bostadsfrågan för ungdomar liksom för andra hushåll på den reguljära bostadsmarknaden. Vad som erfordras är därför en bostadspolitik som skapar långsiktigt hållbara förutsättningar som tryggar bostadsförsörjningen för alla. Ett genomförande av förslagen i motion Bo411 (m), som utskottet ovan ställt sig bakom, leder också till att en sådan bostadspolitik kan förverkligas. Utskottet avstyrker med hänvisning härtill förslagen i motionerna Bo206 (mp), Bo216 (s) yrkande 7 samt Fi417 (mp) yrkandena 7 och 8.
7. Ungdomars boende (mom. 6)
Per Lager (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 28 börjar med "Ungdomar är" och på s. 29 slutar med "7 och 8" bort ha följande lydelse:
Som framhålls i motionerna Bo206 (mp) och Fi417 (mp) har många ungdomar i dag svårt att hitta en bostad som de har råd med. Skälet till detta är främst att bostadsbyggandet under senare år varit alltför inriktat på fördyrande standardnormer. Tillsammans med den allmänna prisutvecklingen i byggandet har detta lett till bostadskostnader som ligger långt över vad vanliga ungdomar kan betala. Som en följd härav bor ungdomar i dag kvar hemma under allt längre tid. Det är inte heller ovanligt att ungdomar som skaffat egen bostad av ekonomiska skäl tvingas flytta tillbaka till föräldrahemmet.
Enligt utskottets mening måste möjligheterna för unga att skaffa sig en egen bostad till rimliga kostnader förbättras. En produktion av enkla bostäder utförda i hälso- och miljöriktiga material måste därför stimuleras. Det kan t.ex. avse bostäder med ett rum och kokvrå där komplicerade ventilationsanläggningar ersatts av öppningsbara fönster och där miljöriktiga och samtidigt billiga installationer som mulltoalett och alternativa uppvärmningsmöjligheter liksom utrymmen för källsortering och kompostering är standard.
Vad utskottet nu med anslutning till förslagen i motionerna Bo206 (mp) och Fi417 (mp) yrkandena 7 och 8 anfört om ungdomars boende bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. I den mån förslaget i motion Bo216 (s) yrkande 7 inte kan anses tillgodosett med det nu anförda avstyrks det av utskottet.
dels att moment 6 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:6. beträffande ungdomars boende att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:Bo206 samt 1994/95:Fi417 yrkandena 7 och 8 och med avslag på motion 1994/95:Bo216 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. Bosparsystem (mom. 10)
Knut Billing, Stig Grauers, Inga Berggren och Peter Weibull Bernström (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 34 börjar med "Av samma" och slutar med "yrkande 14" bort ha följande lydelse:
Ett bosparsystem som kan stimulera till köp av en egen bostad har under lång tid efterlysts av personer med insikt i de ekonomiska förhållandena på bostadsmarknaden. Om ett sådant sparsystem funnits i Sverige och vunnit bred anslutning hade sannolikt de senaste årens kris på fastighetsmarknaden varit av betydligt mindre omfattning. Ett av de grundläggande problemen inom bostadssektorn är att huvuddelen av alla bostadsinvesteringar sker med lånade medel. Enskilda hushåll har tagit på sig skuldbördor som gjort dem mycket känsliga för utvecklingen på kapitalmarknaden. Andra hushåll har inte kunnat satsa på en egen bostad eftersom startkapital saknats den dag familjesituationen gjort att man efterfrågar ett småhus.
Bosparande är att betrakta som en långsiktig investering i framtiden. Det är därför viktigt att tidigt grundlägga goda sparvanor hos ungdomar. Bosparandet är också långsiktigt i den bemärkelsen att det tar kanske upp mot tio år från att ett bosparsystem införs till det är utbyggt och får fullt genomslag i sätten att finansiera ett bostadsköp. Det är därför angeläget att de politiska besluten om förutsättningarna för ett bosparsystem snarast kan fattas. Som framhålls i motion Bo411 (m) har en bosparutredning nyligen presenterat ett förslag till hur ett ökat bosparande skall kunna stimuleras genom en statlig kreditgaranti. Enligt utskottets uppfattning motsvarar detta förslag de krav som bör ställas på ett bosparsystem utformat efter de svenska förhållandena på bostads- och kreditmarknaden. Det bör därför ankomma på regeringen att snarast återkomma med ett konkret förslag i enlighet med vad Bosparutredningen föreslagit i sitt betänkande SOU 1994:121. Förslaget bör föreläggas riksdagen i sådan tid att reglerna för det nya bosparsystemet kan träda i kraft den 1 januari 1996.
Vad utskottet ovan anfört bör riksdagen med anledning av motionerna Bo411 (m) yrkande 14 och Bo225 (m), såvitt nu är i fråga, som sin mening ge regeringen till känna. Det innebär att även vad i motion Bo229 (fp) yrkande 3 föreslagits i huvudsak blir tillgodosett. Övriga motionsyrkanden med förslag om bosparande avstyrks.
dels att moment 10 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 10. beträffande bosparsystem att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:Bo411 yrkande 14, 1994/95:Bo225 i motsvarande del och 1994/95:Bo229 yrkande 3 samt med avslag på motionerna 1994/95:Bo202 i motsvarande del, 1994/95:Bo211 yrkande 2 och 1994/95:Bo237 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
9. Räntebidragens årliga förändring (mom. 12)
Knut Billing, Stig Grauers, Inga Berggren och Peter Weibull Bernström (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 38 börjar med "Utskottet tillstyrker" och slutar med "ROT-åtgärder nedan" bort ha följande lydelse:
Bostadssubventionssystemen har under lång tid bidragit till fördyringar inom bostadssektorn och en snedvridning av konkurrensen. Den borgerliga regeringen fattade mot denna bakgrund flera beslut som syftade till att avveckla statens åtaganden i bostadsfinansieringen. Statens starka påverkan av de ekonomiska förutsättningarna för bostadsbyggandet har emellertid pågått så länge att en viss avvecklingsperiod erfordras. Det äldre räntebidragssystemet byttes därför ut mot ett nytt system som syftar till att fram till år 2000 i princip ta bort bostadssubventionerna för den nytillkommande bostadsproduktionen. I motion Bo231 (m) yrkande 2, såvitt nu är i fråga, föreslås förändringar i räntevillkoren även för det äldre subventionssystemet som innebär att också avvecklingen av dessa påskyndas.
Utskottet tillstyrker motionsförslaget. Mot bakgrund av det statsfinansiella läget bör en ökad avtrappningstakt av subventionerna kunna accepteras. Regeringsförslaget om förändrade villkor för räntebidragen utgår från en kapitalbeskattningsnivå på 30 %. Utskottet anser att riksdagen snarast bör besluta återgå till beskattningsnivån 25 % som fastställdes under det borgerliga regeringsinnehavet. Med denna inställning finns inte skäl att genomföra de regeländringar som föreslås i budgetpropositionen. Riksdagen bör därför avslå regeringsförslaget.
Utskottet vill i sammanhanget framhålla att ekonomiskt utrymme för den ovan föreslagna höjningen av avtrappningstakten för räntebidragen i de äldre systemen bör skapas genom att beslutet från hösten 1994 att kraftigt höja fastighetsskatten rivs upp. Fastighetsskatten innebär ett betydande ingrepp på bostadsmarknaden och har dessutom en negativ effekt på hushållens förmåga att utan bidrag klara sina boendekostnader. Det är mot denna bakgrund angeläget att fastighetsskatten gradvis avvecklas. I ett första steg bör skattenivån återställas till 1,5 %. Frågor om fastighetsskatten ankommer dock på skatteutskottet att närmare bereda.
dels att moment 12 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 12. beträffande räntebidragens årliga förändring att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Bo231 yrkande 2 i motsvarande del och med avslag på proposition 1994/95:100 bilaga 13 om ändring av räntesubventioner för bostäder med anledning av nya kapitalbeskattningsregler fr.o.m. 1995 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
10. Extra besparingar på räntebidragen (mom. 13, motiveringen) Under förutsättning av bifall till reservation 9
Knut Billing, Stig Grauers, Inga Berggren och Peter Weibull Bernström (alla m) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 38 börjar med "Vad gäller" och på s. 39 slutar med "avstyrks således" bort ha följande lydelse:
Utskottet har ovan förordat en regeländring vad avser den "ordinarie" avtrappningstakten för räntebidrag enligt det äldre räntebidragssystemet. Denna besparingsmetod är att föredra framför de förslag om "extra" besparingar på räntebidragen som föreslås i de nu aktuella motionerna. Företrädare för bostadsbranschen har starkt betonat behovet av fasta spelregler och klara besked om erforderliga besparingar inom sektorn. Den av utskottet förordade besparingsmetoden uppfyller bättre än motionsförslagen dessa önskemål. Det kan också påpekas att den förordade besparingsmetoden under åren 1995 och 1996 leder till lägre kostnadshöjningar för de berörda årgångarna än den av (c) och (kds) förordade besparingsmetoden. Mot denna bakgrund avstyrks motionerna Fi216 (kds) yrkande 12 och Fi219 (c) yrkande 7 såvitt nu är i fråga.
11. Extra besparingar på räntebidragen (mom. 13)
Ingrid Skeppstedt (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 38 börjar med "Vad gäller" och på s. 39 slutar med "avstyrks således" bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i motionsförslagen om att den tidigare beslutade men av riksdagen hösten 1994 ändrade besparingen på räntebidragen åren 1995 och 1996 bör genomföras. Det statsfinansiella läget är nu sådant att besparingsbesluten måste fullföljas för att trovärdighet för de statliga sparplanerna skall uppnås. Detta gynnar på sikt även bostadskonsumenterna genom lägre marknadsräntor för bostadslånen.
Vad utskottet anfört i denna fråga med anledning av motionerna Fi216 (kds) yrkande 12 och Fi219 (c) yrkande 7, såvitt nu är i fråga, bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 13 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
13. beträffande extra besparingar på räntebidragen att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:Fi216 yrkande 12 och 1994/95:Fi219 yrkande 7, det sistnämnda yrkandet i motsvarande del, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
12. Extra besparingar på räntebidragen (mom. 13, motiveringen)
Erling Bager (fp) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 38 börjar med "Vad gäller" och på s. 39 slutar med "avstyrks således" bort ha följande lydelse:
Höstens riksdagsbeslut om att inte fullfölja de tidigare beslutade besparingarna på räntebidragen för åren 1995 och 1996 var oklokt. Det är dock nu inte praktiskt genomförbart att åter ändra detta beslut. Utskottet förordar i stället att en besparing genomförs enligt det förslag från Folkpartiet som behandlas nedan. De nu aktuella motionerna (c) och (kds) avstyrks således.
13. Extra besparingar på räntebidragen (mom. 13)
Ulf Björklund (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 38 börjar med "Vad gäller" och på s. 39 slutar med "avstyrks således" bort ha följande lydelse:
Riksdagen beslutade hösten 1994 på förslag av den socialdemokratiska regeringen att höja fastighetsskatten till 1,7 % fr.o.m. beskattningsåret 1996. Samtidigt revs ett tidigare beslut upp om besparingar på räntebidragen om 2,5 miljarder kronor under åren 1995 och 1996.
Utskottet anser att den tidigare beslutade besparingen på räntebidragen är att föredra framför en skattehöjning. Beslutet om en fastighetsskattehöjning bör därför snarast ändras och besparingarna på räntebidragen genomföras så att de förutsatta sparmålet uppnås.
Vad utskottet anfört i denna fråga med anledning av motion Fi216 (kds) yrkande 12 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Detta innebär även att vad som i motion Fi219 (c) yrkande 7 förordats i allt väsentligt blir tillgodosett.
dels att moment 13 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 13. beträffande extra besparingar på räntebidragen att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:Fi216 yrkande 12 och 1994/95:Fi219 yrkande 7, det sistnämnda yrkandet i motsvarande del, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
14. Minskade bostadssubventioner åren 1996--1998 (mom. 14, motiveringen) Under förutsättning av bifall till reservation 9
Knut Billing, Stig Grauers, Inga Berggren och Peter Weibull Bernström (alla m) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 39 börjar med "Även förslaget" och slutar med "pågående utredningsarbetet" bort ha följande lydelse:
Utskottet har ovan förordat att besparingar på bostadssubventionerna görs fr.o.m. nästa budgetår genom en ändring av de "ordinarie" reglerna för räntebidragen. Utrymme för ytterligare besparingar i enlighet med förslaget i motion Bo229 (fp) yrkande 2 finns enligt utskottets mening inte. Motionsförslaget avstyrks således.
15. Minskade bostadssubventioner åren 1996--1998 (mom. 14, motiveringen) Under förutsättning av bifall till reservation 11 eller 13
Ingrid Skeppstedt (c) och Ulf Björklund (kds) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 39 börjar med "Även förslaget" och slutar med "pågående utredningsarbetet" bort ha följande lydelse:
Utskottet har ovan ställt sig bakom motionsförslag med innebörden att den av riksdagen tidigare beslutade besparingen på räntebidragen för åren 1995 och 1996 bör genomföras. Därutöver bör för närvarande inte beslut fattas om ytterligare besparingar i vad avser räntesubventionerna. Motion Bo229 (fp) yrkande 2 avstyrks.
16. Minskade bostadssubventioner åren 1996--1998 (mom. 14)
Erling Bager (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 39 börjar med "Även förslaget" och slutar med "pågående utredningsarbetet" bort ha följande lydelse:
I stället för att nu åter ändra höstens beslut om att slopa den tidigare beslutade besparingen på räntebidragen för åren 1995 och 1996 bör regeringen anmodas att återkomma med ett nytt förslag som kan bidra till saneringen av statsfinanserna. Dagens problem på bostadsmarknaden är till övervägande del beroende av den höga räntenivån. Trovärdiga åtgärder behövs därför för att skapa balans i statsbudgeten och därigenom få till stånd en räntesänkning.
Utskottet ställer sig bakom förslaget i motion Bo229 (fp) yrkande 2 om att bostadssubventionerna bör sänkas med 1 miljard kronor per år under åren 1996--1998. En sådan besparing om sammanlagt 3 miljarder kronor innebär en mindre belastning på bostadssektorn under år 1996 än vad som hade blivit följden om det tidigare besparingsbeslutet fullföljts. Besparingen bör kombineras med justeringar i bostadsbidragen för att inte effekterna skall bli för stora på utsatta grupper. Kompensationen genom bostadsbidragssystemet bör ligga inom en total ram om 200 miljoner kronor.
Det bör enligt utskottets mening ankomma på regeringen att utforma ett besparingsförslag enligt de riktlinjer som nu redovisats. Detta bör riksdagen med anledning av motion Bo229 (fp) yrkande 2 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 14 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 14. beträffande minskade bostadssubventioner åren 1996--1998 att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Bo229 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
17. Regler för bestämmande av subventionsräntan (mom. 15)
Owe Hellberg (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 39 börjar med "Utskottet har" och på s. 40 slutar med "avstyrks yrkandet" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar vad i motion Bo243 (v) anförts om att reglerna för bestämmande av subventionsräntan bör ändras i enlighet med Boverkets förslag. Det har nu förflutit lång tid sedan Boverket påtalade de negativa effekterna av nuvarande regler utan att regeringen vidtagit några åtgärder. Under tiden har fastighetsägare med en god likviditet kunnat tillskansa sig bostadssubventioner i betydligt större omfattning än vad som ursprungligen förutsatts. Det begränsade utrymme som står till buds för det statliga stödet till de boende borde kunna användas och styras på ett betydligt bättre sätt än vad som blir följden av nuvarande regler.
Vad utskottet ovan anfört med anledning av motion Bo243 (v) yrkande 1 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 15 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 15. beträffande regler för bestämmande av subventionsräntan att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Bo243 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
18. Bidragsunderlaget och det upptagna lånet (mom. 16)
Owe Hellberg (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 40 börjar med "Utskottet är" och slutar med "avstyrks således" bort ha följande lydelse:
Lika felaktigt som att staten betalar räntesubventioner till räntenivåer betydligt över den som låntagaren verkligen har på sitt lån, är det att ge subventioner till lån som inte finns. I det nuvarande subventionssystemet finns således ingen koppling mellan lånets storlek och subventionen. Detta medför att även fastighetsägare som helt eller delvis kan klara ett byggande utan stöd från staten uppbär räntebidrag. Dessa regler bör snarast ändras i enlighet med förslagen i motion Bo243 (v) yrkandena 2 och 3 så att bidrag endast utgår till verkliga lånekostnader.
Regeringen bör i avvaktan på den bostadspolitiska utredningens förslag om det framtida bostadsfinansieringssystemet snabbt återkomma med förslag som innebär att en koppling mellan lån och bidrag åter införs. Detta bör riksdagen med anledning av motion Bo243 (v) ge regeringen till känna.
dels att moment 16 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 16. beträffande bidragsunderlaget och det upptagna lånet att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Bo243 yrkandena 2 och 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
19. Slopad ersättningslångivning (mom. 17)
Knut Billing, Stig Grauers, Inga Berggren och Peter Weibull Bernström (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 41 börjar med "Regeringens förslag" och slutar med "i frågan" bort ha följande lydelse:
Regeringens förslag om slopad ersättningslångivning har inte genom motioner väckt några invändningar. Förslaget tillstyrks av utskottet.
dels att moment 17 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 17. beträffande slopad ersättningslångivning att riksdagen godkänner vad i proposition 1994/95:100 bilaga 13 förordats om att slopa den statligt reglerade ersättningslångivningen, 20. Ombildning av kommunala bostadsstiftelser (mom. 18, motiveringen)
Knut Billing, Stig Grauers, Inga Berggren och Peter Weibull Bernström (alla m) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 42 börjar med "Vad gäller" och på s. 43 slutar med "Bo210 (s)" bort ha följande lydelse:
Under det borgerliga regeringsinnehavet fattades en rad beslut som syftade till att stärka konkurrensen på bostadsmarknaden och ta bort särregler för kommunala bostadsföretag. Dessa företag bör givetvis agera på bostadsmarknaden på samma villkor som övriga företag. En stärkt konkurrens kommer även bostadskonsumenterna till del genom att kraven på en effektiv drift av de kommunala företagen ökar. Det kan därför inte vara aktuellt att som föreslås i motion Bo210 (s) införa nya särregler för denna del av bostadsbeståndet. Motionen avstyrks.
21. ROT-åtgärder i bostäder m.m. (mom. 21, motiveringen)
Knut Billing, Stig Grauers, Inga Berggren och Peter Weibull Bernström (alla m) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 45 börjar med "Till grund" och slutar med "avstyrks således" bort ha följande lydelse:
De hösten 1994 beslutade ROT-åtgärderna bör enligt utskottets mening avvecklas. I stället bör ett permanent skatteavdrag införas för arbeten i småhus och flerbostadshus i enlighet med av Moderata samlingspartiet framlagda motionsförslag. Vad i motionerna Bo218 (s) och Bo236 (s) förordats om ändringar m.m. i det aktuella stödet saknar därmed aktualitet. Motionerna avstyrks.
22. Anslag till Boverkets förvaltningskostnader(mom. 27)
Knut Billing, Stig Grauers, Inga Berggren och Peter Weibull Bernström (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 48 börjar med "Utskottet delar" och slutar med "yrkande 1 avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den bedömning som görs i motion Bo231 (m) yrkande 1 av besparingspotentialen inom Boverket. Under det borgerliga regeringsinnehavet fattades en rad beslut som förenklade regelsystemen på bostadsmarknaden och därmed även minskade behovet av Boverkets verksamhet. Den inledda avregleringen bör nu följas upp med att anslagen till berörda myndigheter anpassas till de nya förutsättningarna. Anslaget till Boverket för budgetåret 1995/96 bör således bestämmas till ett belopp 30 miljoner kronor lägre än vad regeringen föreslagit.
dels att moment 27 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 27. beträffande anslag till Boverkets förvaltningskostnader att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Bo231 yrkande 1 och med anledning av proposition 1994/94:100 bilaga 13 till Boverket: Förvaltningskostnader för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 177 900 000 kr,
23. Anslaget till räntebidrag m.m. (mom. 29) Under förutsättning av bifall till reservation 9
Knut Billing, Stig Grauers, Inga Berggren och Peter Weibull Bernström (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 49 börjar med "Utskottet har" och slutar med "förslag tillstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet har ovan tillstyrkt förslaget i Bo231 (m) yrkande 2 om nya regler för avtrappningen av räntebidragen. Utskottet tillstyrker av detta skäl även den anslagsberäkning för räntebidragen som följer av detta förslag. Anslaget kan således räknas ned med 1,1 miljard kronor i förhållande till regeringens förslag.
dels att moment 29 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 29. beträffande anslaget till räntebidrag m.m. att riksdagen med med bifall till motion 1994/95:Bo231 yrkande 2 i motsvarande del och med anledning av proposition 1994/95:100 bilaga 13 samt med avslag på motion 1994/95:Fi219 yrkande 7 i motsvarande del till Räntebidrag m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 42 200 000 000 kr,
24. Anslaget till räntebidrag m.m. (mom. 29) Under förutsättning av bifall till reservation 11 eller 13
Ingrid Skeppstedt (c) och Ulf Björklund (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 49 börjar med "Utskottet har" och slutar med "förslag tillstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet har ovan ställt sig bakom förslag om att de besparingar på räntebidragen för åren 1995 och 1996 som beslutades av riksdagen år 1993 nu bör fullföljas. Anslagskonsekvenserna av ett riksdagens bifall till detta förslag framgår av motion Fi219 (c) yrkande 7, såvitt nu är i fråga. Anslaget till räntebidrag m.m. kan således räknas ned med 1 750 miljoner kronor i förhållande till regeringens förslag.
dels att moment 29 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 29. beträffande anslaget till räntebidrag m.m. att riksdagen med med bifall till motion 1994/95:Fi219 yrkande 7 i motsvarande del och med anledning av proposition 1994/95:100 bilaga 13 samt med avslag på motion 1994/95:Bo231 yrkande 2 i motsvarande del till Räntebidrag m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 41 550 000 000 kr,
Särskilt yttrande
Boendeformer för handikappade m.fl.
Per Lager (mp) anför:
Miljöpartiet de grönas grundsyn är att alla människor skall ha samma tillgänglighet till ett värdigt liv. För att detta mål skall kunna uppfyllas fullt ut fordras det insatser som riktar sig till speciellt utsatta grupper. Inte minst gäller detta på det bostadspolitiska området. Här finns det ett fortsatt stort behov av att vidta åtgärder som förbättrar tillgängligheten eller på andra sätt ger förutsättningar för ett självständigt liv även för dem med handikapp. Det förutsätter bl.a. att vi i samhällsplaneringen i ökande utsträckning beaktar berättigade krav från bl.a. handikapprörelsen. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att personer med handikapp inte kan behandlas som ett anonymt kollektiv där en lösning passar för alla. De handikappade har naturligtvis olika behov och önskemål precis som andra människor.
Som framhålls i Miljöpartiets partimotion So224 är det viktigt att ett brett utbud av olika boendeformer står till buds också för personer med handikapp. I första hand är det kommunerna som skall svara för att samhällsplaneringen ger förutsättningar för en allsidig bostadsproduktion. Samtidigt finns det oroande tecken på att handikappades efterfrågan på särskilda bostäder inte kan tillgodoses i rimlig utsträckning i många kommuner. Till grund för detta kan bl.a. ligga den delvis nya roll som kommunerna under senare år fått när det gäller vissa vård- och omsorgsfrågor. Det får därför förutsättas att kommunerna fortsättningsvis fullt ut tar sitt ansvar när det gäller de handikappades boende. Jag har mot bakgrund härav nu avstått från att fullfölja kravet på ett tillkännagivande om boendeformer för handikappade. Det är dock min avsikt att åter aktualisera frågan om inte en förbättring kommer till stånd.
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1 Propositionen 2 Motionerna 2 Skrivelser m.m. 7 Statistiska uppgifter om bostadsförsörjningen m.m. 7 Bostadsbeståndet 7 Bostadsproduktionen 8 Byggkostnader 10 Byggsysselsättningen 11 Bostadsmarknadsläget 12 Bostadskostnaderna 15 Den bostadspolitiska utredningen 17 Utskottet 18 Bostadspolitikens inriktning och utformning m.m. 18 Bostadspolitikens allmänna utformning 18 Bostadsbyggnadsbehovet 22 Kommunernas ansvar för bostadsförsörjningen m.m. 23 Boendesegregationen 24 Boende för vissa grupper 28 Bostadsfinansieringens utformning m.m. 29 Bakgrund 29 Utformningen av bostadsfinansieringssystemet 30 Bosparande 32 Ekonomiska problem i vissa bostadsrättsföreningar 34 Räntebidrag m.m. 36 Bakgrund 36 Den årliga förändringen av räntebidragen 36 Extra besparingar på räntebidragen 38 Vissa villkor för bostadssubvention 39 Slopad ersättningslångivning samt vissa problem vid ombildning av bostadsföretag från stiftelse till aktiebolag 40 Stöd till ROT-åtgärder m.m. 43 Ombyggnadsstöd för grundförstärkningsåtgärder 43 Förutsättningar och villkor för stödet till ombyggnad m.m. 43 ROT-programmen för bostäder 44 Stöd till energiåtgärder m.m. 46 Underhållsfonder m.m. 47 Anslag 48 Anslag till Boverket 48 Anslag till räntebidrag 49 Anslag i övrigt 49 Hemställan 49 Reservationer 53 1. Bostadspolitikens inriktning och utformning (mom. 1) (m) 53 2. Organisationen av de bostadspolitiska frågorna i regeringskansliet (mom. 2, motiveringen) (m, fp, kds) 54 3. Bostadsbyggnadsbehovet (mom. 3, motiveringen) (m) 55 4. Kommunernas ansvar för bostadsförsörjningen m.m. (mom. 4) (m) 55 5. Boendesegregationen (mom. 5, motiveringen) (m) 56 6. Ungdomars boende (mom. 6, motiveringen) (m) 57 7. Ungdomars boende (mom. 6) (mp) 57 8. Bosparsystem (mom. 10) (m) 58 9. Räntebidragens årliga förändring (mom. 12) (m) 59 10. Extra besparingar på räntebidragen (mom. 13, motiveringen) (m) 60 11. Extra besparingar på räntebidragen (mom. 13) (c) 61 12. Extra besparingar på räntebidragen (mom. 13, motiveringen) (fp) 61 13. Extra besparingar på räntebidragen (mom. 13) (kds) 61 14. Minskade bostadssubventioner åren 1996--1998 (mom. 14, motiveringen) (m) 62 15. Minskade bostadssubventioner åren 1996--1998 (mom. 14, motiveringen) (c, kds) 62 16. Minskade bostadssubventioner åren 1996--1998 (mom. 14) (fp) 62 17. Regler för bestämmande av subventionsräntan (mom. 15) (v) 63 18. Bidragsunderlaget och det upptagna lånet (mom. 16) (v) 64 19. Slopad ersättningslångivning (mom. 17) (m) 64 20. Ombildning av kommunala bostadsstiftelser (mom. 18, motiveringen) (m) 65 21. ROT-åtgärder i bostäder m.m. (mom. 21, motiveringen) (m) 65 22. Anslag till Boverkets förvaltningskostnader (mom. 27) (m) 65 23. Anslaget till räntebidrag m.m. (mom. 29) (m) 66 24. Anslaget till räntebidrag m.m. (mom. 29) (c, kds) 66 Särskilt yttrande 67 Boendeformer för handikappade m.fl. (mp)67