Bostadsförmedling m.m.
Betänkande 1990/91:BoU15
Bostadsutskottets betänkande
1990/91:BOU15
Bostadsförmedling m.m.
Innehåll
1990/91 BoU15
Sammanfattning
Utskottet tillstyrker ett regeringsförslag om att vissa av de tjänster som bostadsförmedlingen erbjuder skall kunna avgiftsbeläggas. Det gäller t.ex. förmedling av lägenhetsbyten, andrahandsuthyrningar och rumsuthyrningar. Med anledning av motioner från samtliga partier gör utskottet ett tillkännagivande som innebär att en allsidig utredning om den kommunala bostadsförmedlingsverksamheten skall genomföras. Utskottet gör dessutom med anledning av en motion (s) ett tillkännagivande om skyldighet för hyresnämnd och bostadsdomstol att till bostadsförmedlingen anmäla lägenheter som genom den rättsliga prövningen blir lediga. Övriga motionsyrkanden avstyrks av utskottet.
Med anledning av utskottets ställningstaganden har avgivits sex reservationer.
Propositionen
Regeringen har i proposition 1990/91:109 föreslagit riksdagen att anta de i propositionen framlagda förslagen till
1. lag om ändring i lagen (1947:523) om kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens främjande m.m., 2. lag om ändring i jordabalken.
Motionerna m.m.
I betänkandet behandlas
dels de med anledning av proposition 1990/91:109 väckta motionerna
1990/91:Bo48 av Margareta Persson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att kommunerna får rätt att själva bestämma om avgifter vid bostadsförmedlingarna.
1990/91:Bo49 av Maud Björnemalm m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att kommunerna själva får avgöra hur verksamheten med kommunal bostadsförmedling skall finansieras.
1990/91:Bo50 av Knut Billing m.fl. (m) vari yrkas 1. att riksdagen beslutar att bostadsförmedlingsverksamhet även skall få bedrivas av fristående förmedlingar i enlighet med vad i motionen anförts, 2. att riksdagen beslutar att såväl kommunala som fristående bostadsförmedlingar skall få ta ut en avgift för att registrera en bostadssökande i enlighet med vad i motionen anförts, 3. att riksdagen beslutar att fristående bostadsförmedlingar skall ges rätt att ta ut ersättning vid bostadsförmedling i enlighet med vad i motionen anförts.
1990/91:Bo51 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen beslutar att 4 § lagen om kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens främjande m.m. skall ges följande ändrade lydelse:
En kommun skall anordna bostadsförmedling om det inte är uppenbart att behov saknas. I ett område -- -- -- Regeringen får bevilja en kommun undantag från skyldigheten enligt första stycket.
1990/91:Bo52 av Kjell Dahlström m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen beslutar om sådan ändring i bostadsförmedlingslagen att kommunerna får rätt att själva bestämma om avgifter vid bostadsförmedlingarna.
1990/91:Bo53 av Agne Hansson m.fl. (c) vari yrkas 1. att riksdagen med avslag på proposition 1990/91:109 beslutar om sådan ändring i lagen om kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens främjande att kommun får rätt att ta ut avgifter vid tillhandahållande av tjänster i samband med bostadsförmedling i enlighet med vad i motionen anförts, 2. att riksdagen beslutar om sådan ändring i lagen om kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens främjande att möjligheter öppnas att starta konkurrerande bostadsförmedlingar i kommunerna i enlighet med vad i motionen anförts.
1990/91:Bo54 av Erling Bager m.fl. (fp) vari yrkas 1. att riksdagen beslutar ge kommunerna möjlighet att ta ut avgifter för sin verksamhet i enlighet med vad som anförts i motionen, 2. att riksdagen beslutar om sådan lydelse av fjärde paragrafen bostadsförsörjningslagen att ansvaret för bedömningen av om en bostadsförmedling behöver inrättas entydigt läggs på kommunen.
dels de under allmänna motionstiden 1991 väckta motionerna
1990/91:Bo223 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bostadssociala åtgärder som förtur till bostad i samband med skilsmässa. Motiveringen återfinns i motion 1990/91:So622.
1990/91:Bo224 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kommunal bostadsanvisningsskyldighet och bostadsförmedlingens uppgifter.
1990/91:Bo237 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) vari yrkas 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om offentligt drivna bostadsförmedlingar. Motiveringen återfinns i motion 1990/91:A766.
1990/91:Bo252 av Erling Bager m.fl. (fp) vari yrkas 18. att riksdagen beslutar avskaffa lagen om kommunal bostadsanvisningsrätt, 19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bostadsförmedlingars rätt att ta ut avgifter.
1990/91:Bo253 av Agne Hansson m.fl. (c) vari yrkas 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en effektivare bostadsförmedling.
1990/91:Bo402 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas 21. att riksdagen upphäver lagen om kommunal bostadsanvisningsrätt.
1990/91:Bo407 av Anita Johansson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att hyresnämnder och bostadsdomstol skall meddela de kommunala bostadsförmedlingarna om lägenheter som blir lediga genom utgången i tvist om förlängning av hyresavtal.
1990/91:Bo411 av Knut Billing m.fl. (m) vari yrkas 20. att riksdagen beslutar att avskaffa bostadsförsörjningslagen, 21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om möjlighet för kommun att ta ut avgift för bostadsförmedling, 22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bostadsförmedlingsverksamhet på frivillig väg, 23. att riksdagen beslutar avskaffa lagen om kommunal bostadsanvisningsrätt (1978:397).
1990/91:Bo413 av Agne Hansson m.fl. (c) vari yrkas 9. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i gällande lagstiftning att möjligheter finns att ta ut avgift vid bostadsförmedling.
I ärendet har inkommit en skrivelse från Lindesbergs kommun.
Utskottet
Bostadsförsörjningslagen m.m.
Upphävande av bostadsförsörjningslagen
Genom lagen (1947:523) om kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens främjande -- bostadsförsörjningslagen -- åläggs kommunerna vissa uppgifter för att främja bostadsförsörjningen. Det gäller bl.a.
skyldighet att svara för förmedling av statliga lån och bidrag till bostadsbyggande m.m. samt att biträda med byggnadskontroll och låneförvaltning och utöva insyn i bostadsrättsföreningar (2§), att fortlöpande bedriva bostadsförsörjningsplanering genom att bl.a. upprätta bostadsförsörjningsprogram som antas av kommunfullmäktige (3§) samt att, om det behövs för att främja bostadsförsörjningen, anordna avgiftsfri bostadsförmedling (4§).
Genom lagen ges en kommun dessutom rätt ställa medel till förfogande för att nedbringa den enskildes kostnader för anskaffande eller innehav av en fullvärdig bostad.
I motion Bo411 (m) erinras om de uppgifter kommunerna åläggs genom bostadsförsörjningslagen. Enligt motionärerna lägger statliga och kommunala myndigheter, byggare och fastighetsägare som en följd härav varje år ned mycket stora resurser på planering av byggandet. Denna planering bidrar enligt deras mening dock inte till en förbättrad bostadsförsörjning. Bostadsförsörjningslagen bör enligt motionens yrkande 20 därför upphävas.
Bostadsutskottet har så sent som hösten 1990 haft att ta ställning till ett motionsförslag om upphävande av bostadsförsörjningslagen. Vad utskottet härvid anfört (1990/91:BoU1 s. 26) om att lagen har en viktig funktion att fylla när det gäller kommunernas möjligheter att fullgöra sina uppgifter inom bostadsförsörjningen står fast. Motion Bo411 (m) yrkande 20 avstyrks sålunda. Till frågan om den närmare utformningen av lagen återkommer utskottet nedan.
Avgifter vid kommunal bostadsförmedling m.m.
Som i korthet redovisats ovan innebär bestämmelserna i bostadsförsörjningslagen bl.a. att en kommun, om det behövs för att främja bostadsförsörjningen, skall anordna avgiftsfri bostadsförmedling. Regeringen kan också ålägga en kommun att inrätta bostadsförmedling i det fall behov härav finns (4 §).
Även i övrigt är möjligheten att ta ut avgifter vid bostadsförmedling begränsad genom lagstiftning. Ett uttryckligt förbud att ta emot, träffa avtal om eller begära ersättning av hyressökande för anvisning av sådan bostadslägenhet som inte är fritidsbostad finns i 12 kap. 65 a § jordabalken. Att bryta mot förbudet är straffbart och medför skyldighet att betala tillbaka den otillåtna ersättningen. Undantag från avgiftsförbudet görs dock för yrkesmässig bostadsförmedling. En avgift som bestäms av kommerskollegium får då tas ut med stöd av förordningen (1978:313) om taxa för yrkesmässig bostadsförmedling. Enligt denna taxa (kommerskollegiets författningssamling KFS 1990:36, KK:2) får dock ersättning tas ut endast om anvisningen leder till att hyresavtal träffas. Om avtal inte kommer till stånd och avgiften har betalats i förskott skall den betalas tillbaka. Den högsta ersättning, inkl. mervärdeskatt, som i dag får tas ut för förmedling av omöblerad lägenhet i en- eller flerfamiljshus är 1100 kr.
Förslag om avgifter vid kommunal bostadsförmedling läggs dels fram i proposition 109, dels i motioner väckta såväl med anledning av propositionen som under allmänna motionstiden 1991.
Genom proposition 109 föreläggs riksdagen ett förslag till ändring i bostadsförsörjningslagen som innebär att vissa av de tjänster som bostadsförmedlingen tillhandahåller skall kunna avgiftsbeläggas. Enligt förslaget skall dock all anvisning av bostad till bostadssökande som är registrerad hos kommunal bostadsförmedling, liksom registrering av bostadssökande, vara avgiftsfri. Tjänster som bostadsförmedlingen härutöver erbjuder -- t.ex. förmedling av lägenhetsbyten, andrahandsuthyrningar och rumsuthyrningar -- skall däremot få avgiftsbeläggas.
Enligt bostadsministern är det angeläget att den service som bostadsförmedling ger kan utökas till att bl.a. omfatta förmedling av lägenhetsbyten, andrahandsuthyrning och rumsuthyrning. För dessa tjänster föreslås därför kommunen få ta ut en avgift av dem som utnyttjar tjänsten. Enligt förslaget kan kommunen genom ett avgiftsuttag få reella möjligheter att finansiera en vidgad verksamhet. En rätt att ta ut avgift anges dessutom stimulera kommuner som i dag saknar bostadsförmedling att starta sådan verksamhet. Det skall enlig förslaget ankomma på kommunen att bestämma avgiftens storlek. Därvid skall de principer för avgiftsuttag som allmänt gäller för kommunerna tillämpas, bl.a. självkostnadsprincipen.
Bostadsministern föreslår vidare att kommunerna inte skall omfattas av de särskilda bestämmelserna i jordabalken avseende taxor för yrkesmässig bostadsförmedling.
De framlagda lagförslagen omfattar förslag till ändringar i
1. lagen (1947:523) om kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens främjande (4 §) 2. jordabalken (12 kap. 65 a §)
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1991.
I sex med anledning av proposition 109 framlagda motioner, liksom i fyra under allmänna motionstiden 1991 väckta motioner, förs fram förslag som innebär att kommunernas möjligheter att avgiftsbelägga bostadsförmedlingsverksamheten i princip skall omfatta alla de tjänster förmedlingen erbjuder.
De med anledning av proposition 109 väckta motionerna innebär i korthet följande.
En liten registreringsavgift skulle enligt motion Bo48 (s) inte avskräcka de verkligt intresserade bostadssökande, men ha en viss tröskeleffekt för den som står i kön "för säkerhets skull". Enligt motionärerna kan dessutom olika former av förmedlingsavgifter diskuteras. Med hänvisning härtill förordas att kommunerna skall ges rätt att själva bestämma om avgifter vid bostadsförmedling. Även i motion Bo49 (s) förs motsvarande synpunkter fram.
En registreringsavgift skulle också enligt motion Bo50 (m) bl.a. medföra att endast de som är seriöst intresserade av en bostad skulle anmäla sig. Detta skulle effektivisera verksamheten och leda till en bättre service. I motionens yrkande 2, såvitt nu är i fråga, förordas med hänvisning härtill att kommunala bostadsförmedlingar skall få ta ut en avgift för att registrera en bostadssökande. Förslag om registreringsavgift m.m. förs dessutom fram i motionerna Bo52 (mp), Bo53 (c) yrkande 1 samt Bo54 (fp) yrkande 1. Enligt motionerna får dock inte avgiften vara så hög att den av ekonomiska skäl utestänger någon från att söka bostad via den kommunala bostadsförmedlingen.
De under allmänna motionstiden väckta motionerna innefattar följande förslag.
Bostadsförmedlingarna skall enligt motion Bo252 (fp) spela en aktiv roll för att öka rörligheten på bostadsmarknaden och göra denna effektivare. För att få resurser härför bör bostadsförmedlingarna enligt motionens yrkande 19 ges möjlighet att ta ut avgifter för sin verksamhet. Även i motionerna Bo253 (c) yrkande 8 såvitt nu är i fråga, Bo411 (m) yrkande 21 samt Bo413 (c) yrkande 9 förs motsvarande förslag fram -- detta med i princip samma motivering.
Frågan om de allmänna grunderna för den kommunala bostadsförmedlingens anordnande m.m. tas upp i fyra motioner.
Lediga lägenheter bör enligt vänsterpartiets partimotion Bo224 yrkande 12 i största möjliga utsträckning förmedlas av en organisation med integritet och utan enskilt vinstintresse. Alla hyreslägenheter skall enligt förslaget därför anvisas av en kommunal bostadsförmedling. En ny lag om kommunal bostadsanvisningsskyldighet förordas med hänvisning härtill. Även i den med anledning av proposition 109 avgivna motionen Bo51 (v) tas frågan om kommunal bostadsanvisningsskyldighet upp. Enligt förslaget i motionen skall kommunen genom en ändring i 4§ bostadsförsörjningslagen åläggas att anordna bostadsförmedling om det inte är uppenbart att behov saknas i den aktuella kommunen. Regeringen skall dock kunna medge undantag härifrån.
De kommunala bostadsförmedlingarna förmedlar enligt motion Bo411 (m) yrkande 22 bevisligen få lägenheter. Enligt motionärerna löses inte bostadsmarknadens problem genom administrativa fördelningsorganisationer i kommunal regi, utan genom att bostadspolitiken förändras. Med hänvisning härtill förordas att bostadsförmedlingsverksamheten skall ske på frivillig väg.
Enligt förslaget i den med anledning av proposition 109 framlagda motion Bo54 (fp) bör ansvaret för bedömningen av om bostadsförmedling behöver inrättas entydigt läggas på kommunen. I motionens yrkande 2 hemställs därför att 4§ bostadsförsörjningslagen omarbetas i enlighet härmed.
Bostadsutskottet behandlar först förslaget i propositionen beträffande avgifter för vissa av bostadsförmedlingens tjänster.
Förslaget i propositionen innebär att de kommunala bostadsförmedlingarna skall ges möjlighet att ta ut avgift för den del av verksamheten som inte avser anvisning av bostad till bostadssökande eller registrering av sådan sökande. Detta innebär att bostadsförmedlingens övriga tjänster som förmedling av lägenhetsbyten, andrahandsuthyrningar och rumsuthyrningar får beläggas med avgift. Förslaget, som inte har mött invändningar i motioner eller annorledes, tillstyrks av utskottet.
När det gäller frågan om grunderna för när kommunal bostadsförmedling skall anordnas och möjligheterna att avgiftsbelägga bostadsförmedlingarnas verksamhet utöver vad som följer av förslaget i propositionen och av utskottets ställningstagande ovan vill utskottet anföra följande.
Enligt en av boverket nyligen publicerad undersökning avseende bostadsmarknadsläget stod det i januari 1991 sammanlagt 580000 personer i de kommunala bostadsköerna. Även om det totalt sett stora antalet köande inte innebär att det på alla orter finns en lång bostadskö förhåller det sig så i vissa delar av landet, inte minst i storstadsområdena. I den för kommunerna i Storstockholm gemensamma bostadskön beräknas det sålunda finnas ca 160000 personer. Mer än var tionde invånare står därmed i bostadskön i detta område. Som framgår av regeringsförslaget (s. 4) har Kommunalförbundet för Stor-Stockholms Bostadsförmedling (KSB) tillskrivit regeringen med begäran om lagändringar så att det blir möjligt att finansiera delar av bostadsförmedlingsverksamheten med avgifter. Det har också i andra sammanhang från bl.a. kommunalt håll förts fram krav på att kommunerna skall ges rätt att ta ut avgifter i samband med sin bostadsförmedling. Även i vissa av de nu aktuella motionerna förs, som framgår ovan, fram krav med denna innebörd.
Kommunernas arbete med att registrera de bostadssökande och att hålla bostadsköerna aktuella m.m. är inte sällan omfattande och kostsamt. Många kommuner har också betydande svårigheter att inom ramen för dagens regelsystem administrera sin bostadskö på ett effektivt sätt. Det kan enligt utskottets mening redan på denna grund finnas anledning att se över de regler som i dag gäller för den kommunala bostadsförmedlingen. Även om bostadsförsörjningslagen under årens lopp har reviderats i olika avseenden bygger den på de samhälls- och bostadsförhållanden som rådde vid tiden för dess tillkomst i slutet av 1940-talet. Med avseende på samhällsutvecklingen och kommunernas i väsentliga delar ändrade roll kan det också mot bakgrund härav finnas anledning att överväga utformningen av regelsystemet.
De krav som förts fram från bl.a. kommunalt håll beträffande möjligheterna att avgiftsbelägga delar av den kommunala bostadsförmedlingsverksamheten får ses som ett uttryck för de svårigheter som många kommuner har att inom ramen för dagens ordning bedriva verksamheten så ändamålsenligt som möjligt. Först och främst drabbar detta naturligtvis de bostadssökande. En låg effektivitet i förmedlingsverksamheten innebär att tiden för förmedlingen förlängs och att lediga lägenheter inte kan ställas till de köandes förfogande så snabbt som annars skulle vara fallet. Det bör därför övervägas i vilken utsträckning regeländringar m.m. kan främja kommunernas möjligheter att på olika sätt effektivisera och förbättra sin bostadsförmedlingsverksamhet. I övervägandena bör sålunda ingå om införandet av avgifter för ytterligare delar av förmedlingsverksamheten kan ge bättre förutsättningar för en rationell hantering av bostadsköerna m.m. Övervägandena får dock inte begränsas enbart till att avse ekonomiska styrmedel, utan de bör även innefatta behovet av regeländringar i övrigt. Sammantaget bör således översynen ges en bred inriktning, där målet är att ge kommunerna förutsättningar att utifrån de lokala förhållandena och behoven bedriva en så effektiv bostadsförmedlingsverksamhet som möjligt.
Det nu anförda innebär att det som en del i översynen bör ingå att kartlägga behovet och effekterna av att ge kommunerna möjlighet att belägga också registrering av bostadssökande och anvisning av bostad till sådan sökande med avgift. Det bör sålunda klargöras om t.ex. någon form av registreringsavgift skulle kunna bidra till bostadsköer som bättre än i dag speglar det verkliga bostadsbehovet. I de fall avgifter blir aktuella bör dessa tillföras förmedlingsverksamheten.
I den mån avgifter i bostadsförmedlingen blir aktuella får dessa naturligtvis inte sättas så högt att bostadssökande med berättigade behov av ekonomiska skäl avstår från att anmäla sig till den kommunala bostadskön eller från att acceptera ett erbjudande om bostad från förmedlingen. Det av utskottet ovan tillstyrkta regeringsförslaget innebär att kommunerna med beaktande av den s.k. självkostnadsprincipen skall få fastställa avgifterna vid förmedling av lägenhetsbyten, andrahandslägenheter och rum. Förslaget i denna del torde bl.a. grundas på uppfattningen att kommunernas kostnader i dessa fall inte är högre än att de kan accepteras. När det gäller sådana tjänster som registrering och anvisning av bostad är dock situationen delvis en annan. Enligt vad utskottet erfarit kan självkostnaden i dessa fall ibland uppgå till betydande belopp. Även om det är svårt att med exakthet beräkna kostnaden är det uppenbart att det inte sällan kan vara fråga om kostnader av en sådan storleksordning att det inte framstår som rimligt att ta ut hela kostnaden av de bostadssökande. Det kan enligt bostadsutskottets mening mot bakgrund härav finnas anledning att i de nu aktuella fallen begränsa avgiftens storlek utöver vad som följer av den s.k. självkostnadsprincipen. Den närmare utformningen härav bör övervägas i det föreslagna utredningsarbetet.
De nu förordade övervägandena avseende behovet av regeländringar m.m. för att främja kommunernas möjligheter att på olika sätt effektivisera och förbättra sin bostadsförmedlingsverksamhet bör enligt utskottets mening ge nya och bättre förutsättningar för kommunerna att bedriva bostadsförmedling. Mot bakgrund härav bör övervägandena därför omfatta också när kommunal bostadsförmedling skall inrättas. Som framgår ovan innebär dagens regler i detta avseende att en kommun skall anordna bostadsförmedling om det behövs för att främja bostadsförsörjningen.
Vad utskottet nu med anledning av vänsterpartiets partimotion Bo224 yrkande 12 samt motionerna Bo252 (fp) yrkande 19, Bo253 (c) yrkande 8 såvitt nu är i fråga, Bo411 (m) yrkandena 21 och 22, Bo413 (c) yrkande 9, Bo48 (s), Bo49 (s), Bo50 (m) yrkande 2 såvitt nu är i fråga, Bo51 (v), Bo52 (fp), Bo53 (c) yrkande 1 samt Bo54 (fp) anfört om en allsidig utredning om den kommunala bostadsförmedlingsverksamheten bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Till frågan om avgifter m.m. vid privata förmedlingar återkommer utskottet nedan.
De kommunala bostadsförmedlingarna i övrigt
Med hänvisning till motiveringen i motion So622 föreslås i vänsterpartiets partimotion Bo223 yrkande 1 att den förälder som vid en skilsmässa inte får vårdnaden av barn skall få förtur i bostadskön. Enligt motionärerna kan detta bl.a ge föräldern en bostad nära barnet.
Frågan om efter vilka principer m.m. fördelningen av tillgängliga bostäder skall ske till de bostadssökande är en i huvudsak kommunal uppgift. Denna ordning bör enligt bostadsutskottets mening bestå. Det bör sålunda även fortsättningsvis ankomma på kommunerna att med utgångspunkt i bl.a. de lokala förhållandena fastställa de principer m.m. enligt vilka den kommunala bostadsförmedlingen skall förmedla tillgängliga lägenheter. Motionen, i den mån den inte kan anses tillgodosedd genom vad som nu redovisats, avstyrks.
Det har enligt motion Bo407 (s) framkommit att lägenheter som blir lediga efter beslut från hyresnämnder och bostadsdomstolen inte lämnas till bostadsförmedlingen. För att kommunerna skall få kännedom om lägenheter som på detta sätt blir lediga och därmed ges möjlighet att agera gentemot fastighetsägaren föreslås i motionen att hyresnämnderna och bostadsdomstolen alltid skall meddela bostadsförmedlingen vilka lägenheter som blir lediga till följd av utgången i tvist om förlängning av hyresavtal.
De lägenheter som till följd av utslag i hyresnämnd och bostadsdomstol blir lediga bör enligt utskottets mening i princip tillföras den reguljära hyresmarknaden. Enligt utskottets uppfattning bör hyresnämnderna och bostadsdomstolen meddela den kommunala bostadsförmedlingen vilka lägenheter som genom den rättsliga prövningen blir lediga. Det bör ankomma på regeringen att utforma de närmare reglerna härför. Vad utskottet nu med anslutning till förslaget i motion Bo407 (s) anfört om skyldighet för hyresnämnd och bostadsdomstol att anmäla lediga lägenheter bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Avgifter vid privat bostadsförmedling m.m.
I två med anledning av proposition 109 väckta motionsyrkanden förs fram förslag om från kommunerna fristående bostadsförmedlingar.
Det skulle enligt motion Bo50 (m) medföra stora fördelar med ökad konkurrens i bostadsförmedlingsverksamheten genom att t.ex. olika aktörer som privata och allmännyttiga fastighetsägare själva förmedlar lägenheter. Enligt motionärerna borde även andra fristående förmedlingar kunna erbjuda motsvarande tjänster. Med hänvisning härtill förordas att bostadsförmedlingsverksamheten också skall få bedrivas av fristående förmedlingar -- yrkande 1. Enligt förslaget skall dessa förmedlingar ges rätt att ta ut ersättning för sin verksamhet -- yrkande 2 såvitt nu är i fråga samt yrkande 3.
Enligt motion Bo53 (c) kan det av bl.a. sociala skäl vara befogat att öppna möjligheterna för konkurrens inom bostadsförsörjningsområdet. Syftet härmed anges vara att förbättra effektiviteten och motverka att kommunala bostadsförmedlingar tar ut alltför höga avgifter. Med hänvisning härtill förordas i motionens yrkande 2 att bostadsförsörjningslagen skall ändras så att konkurrerande bostadsförmedlingar kan öppnas. Även i den under allmänna motionstiden väckta motion Bo253 (c) yrkande 8 såvitt nu är i fråga förs motsvarande förslag fram.
Motivledes anförs i motion Bo54 (fp) att fristående bostadsförmedlingar självfallet kan spela en betydelsefull roll.
I den under allmänna motionstiden väckta motion Bo237 (m) yrkande 3 begärs ett riksdagens tillkännagivande som synes innebära att privata bostadsförmedlingar skall få inrättas. I motiveringen härför, som återfinns i motion A766, anförs att lägenhetsförmedlingen sker genom en centraliserad offentlig myndighet -- bostadsförmedlingen -- i en form som bl.a. leder till uppkomsten av köer och godtycke. Enligt motionärerna utgör bostadsförmedlingar ett kartellhinder mot hyresgästernas frihet att söka bostad.
När det gäller frågan om inrättandet av från kommunerna fristående bostadsförmedlingar kan utskottet konstatera att det i dag inte finns något hinder mot att bedriva privat bostadsförmedlingsverksamhet. Som framgår ovan har från det generella förbudet i hyreslagen (12 kap. 65 a § jordabalken) mot att ta ut avgift vid bostadsförmedling undantagits yrkesmässig bostadsförmedling. En avgift som bestäms av kommerskollegium får vid sådan förmedling tas ut med stöd av förordningen (1978:313) om taxa för yrkesmässig bostadsförmedling. Enligt kommerskollegiets taxa får ersättning tas ut om anvisningen leder till att hyresavtal träffas. Förslagen i motionerna Bo237 (m) yrkande 3, Bo253 (c) yrkande 8 såvitt nu är i fråga, Bo50 (m) yrkandena 1, 2 såvitt nu är i fråga samt 3 och Bo53 (c) yrkande 2 är därmed i allt väsentligt redan tillgodosedda. Motionerna avstyrks.
Lagen om kommunal bostadsanvisningsrätt
Lagen (1987:1274) om kommunal bostadsanvisningsrätt -- anvisningsrättslagen -- ger rätt för en kommun att anvisa bostadssökande till bostadslägenhet som upplåts med hyresrätt eller bostadsrätt för annat ändamål än fritidsändamål. Lagen bygger på att överenskommelser om anvisningsrätt i första hand skall träffas mellan kommuner och husägare eller deras organisationer. Om överenskommelser inte kan nås ger lagen kommunerna möjlighet att hos hyresnämnden ansöka om ett beslut om anvisningsrätt för lägenheterna i ett visst hus. Beslutet kan förenas med vite och innebär bl.a. förbud för husägaren att upplåta en ledig lägenhet, som omfattas av beslutet, till någon annan än den som kommunen anvisar.
I moderata samlingspartiets partimotion Bo402 yrkande 21 samt i motionerna Bo252 (fp) yrkande 18 och Bo411 (m) yrkande 23 hemställs att anvisningsrättslagen skall upphävas. Enligt den förstnämnda motionen skapar inte lagen några bostäder, samtidigt som den försvårar lägenhetsbyten och andrahandsuthyrningar. Enligt den sistnämnda motionen är lagen både onödig och skadlig.
Frågan om upphävande av anvisningsrättslagen behandlades av utskottet så sent som hösten 1990 (1990/91:BoU1 s. 26). Vad utskottet därvid anfört om att lagen behövs för att kommunerna skall få tillgång till bostadslägenheter i sådan omfattning att de kan fullgöra sina uppgifter inom bostadsförsörjningen står fast. Moderata samlingspartiets partimotion Bo402 yrkande 21 samt motionerna Bo252 (fp) yrkande 18 och Bo411 (m) yrkande 23 avstyrks sålunda.
Hemställan
Utskottet hemställer
1.beträffande upphävande av bostadsförsörjningslagen att riksdagen avslår motion 1990/91:Bo411 yrkande 20, res. 1 (m)
2.beträffande avgifter för vissa av bostadsförmedlingens tjänster att riksdagen med bifall till regeringens förslag i proposition 1990/91:109 antar de vid propositionen fogade och i bilaga till detta betänkande intagna lagförslagen,
3.beträffande bostadsförmedlingarnas verksamhet att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Bo48, 1990/91:Bo49, 1990/91:Bo50 yrkande 2, detta yrkande såvitt nu är i fråga, 1990/91:Bo51, 1990/91:Bo52, 1990/91:Bo53 yrkande 1, 1990/91:Bo54, 1990/91:Bo224 yrkande 12, 1990/91:Bo252 yrkande 19, 1990/91:Bo253 yrkande 8, detta yrkande såvitt nu är i fråga, 1990/91:Bo411 yrkandena 21 och 22 och 1990/91:Bo413 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, res. 2 (m,fp,c,mp)
4.beträffande fördelningen av tillgängliga bostäder att riksdagen avslår motion 1990/91:Bo223 yrkande 1,
5.beträffande skyldighet för hyresnämnd och bostadsdomstol att anmäla lediga lägenheter att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Bo407 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, res. 3 (m,fp)
6.beträffande från kommunerna fristående bostadsförmedlingar att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Bo50 yrkandena 1, 2, detta yrkande såvitt nu är i fråga samt 3, 1990/91:Bo53 yrkande 2, 1990/91:Bo237 yrkande 3 och 1990/91:Bo253 yrkande 8, detta yrkande såvitt nu är i fråga, res. 4 (m,fp,c)
7.beträffande upphävande av anvisningsrättslagen att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Bo252 yrkande 18, 1990/91:Bo402 yrkande 21 och 1990/91:Bo411 yrkande 23. res. 5 (m,fp) res. 6 (v)-motiv.
Stockholm den 7 maj 1991
På bostadsutskottets vägnar
Agne Hansson
Närvarande: Agne Hansson (c), Oskar Lindkvist (s), Magnus Persson (s), Knut Billing (m), Lennart Nilsson (s), Erling Bager (fp), Hans Göran Franck (s), Bertil Danielsson (m), Gunnar Nilsson (s), Siw Persson (fp), Birger Andersson (c), Jan Strömdahl (v), Kjell Dahlström (mp), Britta Sundin (s), Berndt Ekholm (s), Nils Fredrik Aurelius (m) och Marianne Carlström (s).
Reservationer
1.Upphävande av bostadsförsörjningslagen (mom. 1)
Knut Billing, Bertil Danielsson och Nils Fredrik Aurelius (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar med "Bostadsutskottet har" och slutar med "utskottet nedan" bort ha följande lydelse:
Genom bostadsförsörjningslagen är kommunerna skyldiga att bedriva en omfattande bostadsförsörjningsplanering för såväl ny- som ombyggnad. Som en följd härav tvingas inte bara kommunerna utan även staten, byggare och fastighetsägare att lägga ner mycket stora resurser på denna planering. Oftast visar det sig emellertid att planeringen varken stämmer med vad människorna vill ha eller med det byggande som i verkligheten sker. Verksamheten innebär därmed ett stort slöseri med skattebetalarnas pengar.
Planeringen av bostadsförsörjningen bör i stället vara en frivillig kommunal uppgift, som kommunen själv bestämmer om. Bostadsförsörjningslagen bör därför upphävas i enlighet med förslaget i motion Bo411 (m) yrkande 20. Det bör ankomma på regeringen att skyndsamt förelägga riksdagen förslag härom. Utskottets ställningstagande i denna del bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:1.beträffande upphävande av bostadsförsörjningslagen att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Bo411 yrkande 20 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2.Bostadsförmedlingarnas verksamhet (mom. 3)
Agne Hansson (c), Knut Billing (m), Erling Bager (fp), Bertil Danielsson (m), Siw Persson (fp), Birger Andersson (c), Kjell Dahlström (mp) och Nils Fredrik Aurelius (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med "Enligt en" och på s. 9 slutar med "utskottet nedan" bort ha följande lydelse:
Det finns i många av landets kommuner besvärande långa köer till de kommunala bostadsförmedlingarna. Enligt en av boverket nyligen publicerad undersökning stod det i januari 1991 sammanlagt 580000 personer i de kommunala bostadsköerna. En stor del av dessa köar för en bostad i våra storstadsområden, där situationen är särskilt besvärlig. I den för kommunerna i Storstockholm gemensamma bostadskön beräknas det sålunda finnas omkring 160000 personer. Mer än var tionde invånare står därmed i bostadskön i detta område.
Det framstår enligt bostadsutskottets mening mot bakgrund av den kortfattade redovisningen ovan som uppenbart att många kommuner har betydande svårigheter att inom ramen för dagens regler administrera sin bostadskö på ett effektivt sätt. Regelsystemet ger inte kommunerna möjlighet att organisera sin förmedlingsverksamhet utifrån de lokala förutsättningarna och behoven. Det ger i stället upphov till låsningar som först och främst drabbar de bostadssökande bl.a. i form av långa kötider. Enligt utskottets mening bör mot bakgrund härav dagens regler ändras så att de ger kommunerna möjlighet att bedriva verksamheten i de former och på de villkor i övrigt som de finner lämpligt. Frågan om hur bostadsförmedlingen skall anordnas avgörs naturligtvis bäst av den enskilda kommunen.
Enligt bostadsutskottets mening bör det sålunda primärt vara en kommunal fråga att bestämma hur den kommunala bostadsförmedlingen skall bedrivas. Genom en sådan ordning skapas enligt utskottets mening förutsättningar för att bostadsförmedlingarna skall kunna spela en aktiv roll i avsikt att öka rörligheten på bostadsmarknaden och göra denna effektivare. Ansvaret för bedömningen av om bostadsförmedling behöver inrättas bör sålunda läggas på kommunen.
I det ökade ansvar som kommunerna enligt bostadsutskottets mening måste tilldelas när det gäller bostadsförmedlingsverksamheten bör också ingå att kommunerna ges möjlighet att ta ut avgifter för de tjänster som förmedlingen tillhandahåller. Härigenom skulle kommunerna bl.a. kunna tillföras resurser för verksamheten. Som framhålls i flera av de nu aktuella motionerna torde ett sådant system ge en mer realistisk bild av de reella bostadsbehov som finns. En förutsättning för en effektiv bostadsförmedling är naturligtvis att bostadskön på ett realistiskt sätt återspeglar den verkliga bostadsefterfrågan som finns.
Mot bakgrund av vad utskottet ovan anfört beträffande kommunernas rätt att själva bestämma huruvida den kommunala bostadsförmedlingen skall avgiftsbeläggas eller ej bör enligt utskottets mening kommunerna också ges rätt att bestämma avgiftens storlek. Det bör sålunda ankomma på den enskilda kommunen att med beaktande av de allmänna principer som gäller för kommunernas avgiftsuttag, bl.a. den s.k. självkostnadsprincipen, fastställa de avgifter som skall tillämpas i förmedlingsverksamheten. Som framhålls i flera av de nu aktuella motionerna får dock inte avgifterna sättas så att en bostadssökande med berättigade behov av ekonomiska skäl avstår från att anmäla sig till den kommunala bostadskön. Enligt utskottets mening bör dock de nu förordade åtgärderna ge utrymme för sådana förbättringar av bostadsförmedlingsverksamheten att den kan bedrivas både effektivare och till en lägre total kostnad än vad som i dag är möjligt.
Regeringen bör skyndsamt återkomma till riksdagen med förslag till lagändringar i enlighet med vad som nu anförts, eventuellt efter granskning av lagrådet. Vad utskottet med anledning av motionerna Bo252 (fp) yrkande 19, Bo253 (c) yrkande 8 såvitt nu är i fråga, Bo411 (m) yrkandena 21 och 22, Bo413 (c) yrkande 9, Bo48 (s), Bo49 (s), Bo50 (m) yrkande 2 såvitt nu är i fråga, Bo52 (fp), Bo53 (c) yrkande 1 samt Bo54 (fp) anfört om avgifter vid kommunal bostadsförmedling m.m. bör sålunda riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Utskottets ställningstagande i denna del innebär att vänsterpartiets partimotion Bo224 yrkande 12 samt motion Bo51 (v) avstyrks. Till frågan om avgifter m.m. vid privata förmedlingar återkommer utskottet nedan.
dels att moment 3 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:3.beträffande bostadsförmedlingarnas verksamhet att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Bo48, 1990/91:Bo49, 1990/91:Bo50 yrkande 2, detta yrkande såvitt nu är i fråga, 1990/91:Bo52, 1990/91:Bo53 yrkande 1, 1990/91:Bo54, 1990/91:Bo252 yrkande 19, 1990/91:Bo253 yrkande 8, detta yrkande såvitt nu är i fråga, 1990/91:Bo411 yrkandena 21 och 22 och 1990/91:Bo413 yrkande 9 samt med avslag på motionerna 1990/91:Bo51 och 1990/91:Bo224 yrkande 12 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3.Skyldighet för hyresnämnd och bostadsdomstol att anmäla lediga lägenheter (mom. 5)
Knut Billing (m), Erling Bager (fp), Bertil Danielsson (m), Siw Persson (fp) och Nils Fredrik Aurelius (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med "De lägenheter" och slutar med "till känna" bort ha följande lydelse:
De lägenheter som till följd av utslag i hyresnämnd och bostadsdomstol blir lediga bör enligt bostadsutskottets mening tillföras hyresmarknaden i den ordning och på det sätt som gäller för andra lägenheter som blir vakanta. I den mån det finns frivilliga uppgörelser m.m. mellan fastighetsägare och bostadsförmedling bör sålunda lägenheterna ställas till förmedlingens förfogande i enlighet med den träffade överenskommelsen. Något behov av att i särskild ordning reglera hur lägenheter som frigörs genom den rättsliga prövningen i hyresnämnd och bostadsdomstol skall tillföras bostadsförmedlingen finns enligt utskottets mening däremot inte. Motion Bo407 (s) avstyrks.
dels att moment 5 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:5.beträffande skyldighet för hyresnämnd och bostadsdomstol att anmäla lediga lägenheter att riksdagen avslår motion 1990/91:Bo407,
4.Från kommunerna fristående bostadsförmedlingar (mom. 6)
Agne Hansson (c), Knut Billing (m), Erling Bager (fp), Bertil Danielsson (m), Siw Persson (fp), Birger Andersson (c) och Nils Fredrik Aurelius (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med "När det" och slutar med "Motionerna avstyrks" bort ha följande lydelse:
I en situation där de kommunala bostadsförmedlingarna bl.a. ges frihet att avgiftsbelägga sin verksamhet är det naturligtvis viktigt att detta sker i full konkurrens med fristående förmedlingar. De ändrade förutsättningarna för de kommunala förmedlingarna får sålunda inte leda till monopol för dessa. Det är därför nödvändigt med en ökad konkurrens i bostadsförmedlingsverksamheten. Detta kan bl.a. åstadkommas genom att t.ex. olika aktörer som privata och allmännyttiga fastighetsägare själva får förmedla lediga lägenheter. Även andra från kommunerna fristående förmedlingar måste ges möjlighet att erbjuda motsvarande tjänster. Dessa förmedlingar bör på samma grunder som de kommunala förmedlingarna kunna ta ut avgifter för sina tjänster. Genom en på detta sätt ökad konkurrens på området skapas bl.a. förutsättningar för att förbättra effektiviteten i hela förmedlingsverksamheten och motverka att de kommunala bostadsförmedlingarna tar ut för höga avgifter.
Vad utskottet nu i anslutning till förslagen i motionerna Bo237 (m) yrkande 3, Bo253 (c) yrkande 8 såvitt nu är i fråga, Bo50 (m) yrkandena 1, 2 såvitt nu är i fråga samt 3 och Bo53 (c) yrkande 2 anfört om verksamheten vid från kommunerna fristående bostadsförmedlingar bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 6 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:6.beträffande från kommunerna fristående bostadsförmedlingar att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Bo50 yrkandena 1, 2, detta yrkande såvitt nu är i fråga, samt 3, 1990/91:Bo53 yrkande 2, 1990/91:Bo237 yrkande 3 och 1990/91:Bo253 yrkande 8, detta yrkande såvitt nu är i fråga, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5.Upphävande av anvisningsrättslagen (mom. 7)
Knut Billing (m), Erling Bager (fp), Bertil Danielsson (m), Siw Persson (fp) och Nils Fredrik Aurelius (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med "Frågan om" och slutar med "avstyrks sålunda" bort ha följande lydelse:
Det är angeläget att förutsättningarna för ökad rörlighet på bostadsmarknaden förbättras. Den av riksdagen nyligen beslutade anvisningsrättslagen verkar i motsatt riktning. Lägenhetsbyten och andrahandsuthyrningar försvåras. Bostäderna fördelas efter kommunala beslut i stället för de bostadssökandes önskemål. Den svarta eller grå bostadsmarknaden ökar, eftersom människorna ändå försöker få de bostäder de vill ha. Anvisningsrättslagen bör därför upphävas.
Utskottet föreslår med bifall till moderata samlingspartiets partimotion Bo402 yrkande 21 samt motionerna Bo252 (fp) yrkande 18 och Bo411 (m) yrkande 23 att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att förslag om upphävande av bostadsanvisningslagen och förändringar i angränsande lagstiftning skyndsamt bör föreläggas riksdagen.
dels att moment 7 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:7.beträffande upphävande av anvisningsrättslagen
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Bo252 yrkande 18, 1990/91:Bo402 yrkande 21 och 1990/91:Bo411 yrkande 23 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
6.Upphävande av anvisningsrättslagen (mom. 7, motiveringen)
Jan Strömdahl (v) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med "Frågan om " och slutar med "avstyrks sålunda" bort ha följande lydelse:
Anvisningsrättslagen är enligt utskottets mening helt otillräcklig som grund för den kommunala bostadsförmedlingsverksamheten. De överenskommelser som i första hand skall träffas har visat sig mycket bräckliga. Mindre nogräknade fastighetsägare har sålunda helt eller delvis kunnat strunta i att lämna avtalade lägenheter till den kommunala bostadsförmedlingen. Lagen bör därför inte avvecklas, utan den måste i stället skärpas och utvidgas. De aktuella motionsyrkandena (m) och (fp) avstyrks sålunda. I enlighet med förslaget i vänsterpartiets partimotion bör i stället en ny lag om kommunal bostadsanvisningsskyldighet utarbetas och föreläggas riksdagen. Det bör ankomma på den ovan förordade utredningen att behandla denna fråga.
De vid propositionen fogade och av utskottet tillstyrkta lagförslagen Bilaga