Bostadsdomstolen
Betänkande 1993/94:JuU31
Justitieutskottets betänkande
1993/94:JUU31
Bostadsdomstolen
Innehåll
1993/94 JuU31
Sammanfattning
I detta betänkande behandlar utskottet ett regeringsförslag som går ut på att Bostadsdomstolen skall upphöra den 1 juli 1994 samt att rättskipningen på hyres- och arrendeområdet på sikt skall koncentreras till de allmänna domstolarna.
I samband med propositionen behandlar utskottet ett antal motioner som väckts dels med anledning av propositionen, dels under den allmänna motionstiden i år. Utskottet avstyrker bifall till samtliga motioner.
Till betänkandet har fogats tre reservationer från (s).
Propositionen
I proposition 1993/94:200 (Justitiedepartementet) har regeringen föreslagit att riksdagen
dels antar de i propositionen framlagda förslagen till
1. lag om rättegången i vissa hyresmål i Svea hovrätt,
2. lag om ändring i jordabalken,
3. lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429),
4. lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder,
5. lag om ändring i bostadssaneringslagen (1973:531),
6. lag om ändring i lagen (1974:1080) om avveckling av hyresregleringen,
7. lag om upphävande av lagen (1974:1082) om bostadsdomstol,
8. lag om ändring i lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m.m.,
9. lag om ändring i bostadsförvaltningslagen (1977:792),
10. lag om ändring i hyresförhandlingslagen (1978:304),
11. lag om ändring i lagen (1982:352) om rätt till fastighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt,
12. lag om ändring i bostadsrättslagen (1991:614),
dels godkänner de riktlinjer för det fortsatta reformarbetet som redovisas i avsnitt 6 (arrende- och hyresnämndernas framtid) i propositionen.
Lagförslagen, som granskats av Lagrådet, har fogats till betänkandet, se bilaga 1.
Motionerna
Motioner väckta med anledning av propositionen
1993/94:Ju36 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen avslår regeringens proposition 1993/94:200 om upphörande av Bostadsdomstolen m.m.
1993/94:Ju37 av Bengt Rosén (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Bostadsdomstolen skall upphöra den 1 juli 1995.
1993/94:Ju38 av Lars-Erik Lövdén m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen beslutar avslå proposition 1993/94:200.
Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1994
1993/94:Ju412 av Lars-Erik Lövdén m.fl. (s) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om specialdomstolar,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Bostadsdomstolen,
1993/94:Ju417 av Nils Nordh och Hans Göran Franck (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett bibehållande av Bostadsdomstolen och hyresnämnderna.
Utskottet
Inledning
Domstolsväsendet är uppbyggt huvudsakligen med två parallella domstolsorganisationer: de allmänna domstolarna (tingsrätter, hovrätter och Högsta domstolen) och de allmänna förvaltningsdomstolarna (länsrätter, kammarrätter och Regeringsrätten). I stora drag kan man säga att de allmänna domstolarnas huvuduppgift är att slita tvister mellan enskilda rättssubjekt och att döma i mål om ansvar för brott, medan de allmänna förvaltningsdomstolarna har att pröva mål där ett enskilt rättssubjekt står mot det allmänna, dvs. staten eller en kommun. Denna fördelning är dock inte konsekvent genomförd.
De allmänna domstolarna har generell behörighet att handlägga alla mål och ärenden som inte uttryckligen är undantagna från deras kompetensområde. De allmänna förvaltningsdomstolarna prövar endast de mål och ärenden som i varje enskilt fall finns föreskrivet i lag eller annan författning. De allra flesta förvaltningsbeslut som skall överprövas av domstol skall enligt skilda föreskrifter prövas av en allmän förvaltningsdomstol. Härigenom kan sägas att dessa i praktiken fått en i det närmaste generell kompetens att överpröva beslut av förvaltningskaraktär.
Den dömande verksamheten i såväl de allmänna domstolarna som de allmänna förvaltningsdomstolarna utövas normalt av lagfarna domare enbart eller av lagfarna domare och nämndemän.
Utöver de ovan angivna domstolarna förekommer inom domstolsväsendet olika typer av specialdomstolar. Några är helt fristående medan andra är mer eller mindre fast knutna till ordinära domstolar. Som exempel på de sistnämnda kan nämnas fastighetsdomstolarna och vattendomstolarna. Till de fristående specialdomstolarna räknas bl.a. Arbetsdomstolen, Marknadsdomstolen, Patentbesvärsrätten och Bostadsdomstolen. Till denna grupp brukar också hänföras domstolsliknande nämnder, bl.a. hyresnämnderna och arrendenämnderna.
De fristående specialdomstolarna har normalt kompetensområden som är begränsade till vissa sakområden eller speciella frågor. I vissa specialdomstolar utövas beslutanderätten inte bara av lagfarna ledamöter och särskilda ledamöter, t.ex. med tekniska kunskaper, utan även av s.k. intresseledamöter. Benämningen intresseledamöter kommer från att dessa ledamöter i regel utses efter förslag av de intresseorganisationer som är berörda av det aktuella sakområdet.
Genom den nya lagstiftning på hyresrättens område som trädde i kraft den 1 januari 1969 inrättades de statliga hyresnämnderna i den form de har i dag. Under de år som hyresnämnderna har varit verksamma har deras kompetensområde utvidgats. De har numera en mer domstolsliknande roll än vad som var fallet vid starten år 1969, då tyngdpunkten låg på deras administrativa och medlande funktioner. Rollförändringen har skett successivt genom flera sinsemellan oberoende lagstiftningsåtgärder. Genom åren har skillnaderna i formellt avseende mellan processen i hyresnämnderna och processen i domstolarna sålunda i viss mån utjämnats.
När jordabalken kom till år 1972 inrättades samtidigt, efter förebild av hyresnämnderna, särskilda statliga arrendenämnder med representanter för partsorganisationerna. Deras kompetensområde kom att omfatta tvister om förlängning av arrendeavtal, tvister om villkorsändring i samband med förlängningstvister, dispensfrågor och vissa ersättningstvister. Övriga arrendetvister skulle liksom tidigare prövas av de allmänna domstolarna, men hänföras till de nyinrättade fastighetsdomstolarna. Arrendenämndernas verksamhet har inte utvecklats på samma sätt som gäller för hyresnämnderna.
Bostadsdomstolen inrättades den 1 juli 1975 som en central överinstans för ärenden som tidigare hade behandlats av hyresnämnd (prop. 1974:151, LU36, rskr. 375). Bostadsdomstolens huvudsakliga uppgift skulle vara att fungera som prejudikatinstans och leda rättsutvecklingen på området. En annan utgångspunkt för reformen var att den nya överinstansen skulle bygga på partsorganisationernas medverkan i rättskipningen. Erfarenheten ansågs ha visat att det vid överprövning av hyresnämndernas avgörande inte blev fråga om en renodlad rättslig bedömning, något som hade förutsatts vid inrättandet av hyresnämnderna. Även i överinstanserna förekom det skönsmässiga bedömningar över vilka hyresmarknadens organisationer ansågs böra få inflytande vid avgörandet. Särskilt målen om hyresvillkor och enligt bostadssaneringslagen ansågs nära beröra organisationerna och dessutom kräva speciell sakkunskap och hyrespolitisk överblick.
Förfarandet i Bostadsdomstolen är i stort sett utformat efter mönster av vad som gäller om förfarandet i besvärsmål i hovrätt vilket innebär att handläggningen i princip är skriftlig. Förutsättningarna för muntlig förhandling är dock vidare än i 52 kap. rättegångsbalken (RB) och överensstämmer i sak med 9 § förvaltningsprocesslagen. Det är dock relativt ovanligt att Bostadsdomstolen håller muntlig förhandling -- under 1993 avgjordes ett trettiotal mål efter muntlig förhandling.
Ett avgörande i Bostadsdomstolen skall grundas på vad handlingarna innehåller och vad i övrigt har förekommit i målet. Mot domstolens beslut får talan inte föras.
Bakgrund till propositionen
År 1989 tillkallades en parlamentariskt sammansatt kommitté med uppgift att se över domstolarnas uppgifter, arbetssätt och organisation (dir. 1989:56). Kommittén antog namnet Domstolsutredningen (Ju 1989:06). I den del av direktiven som avsåg en översyn av domstolarnas organisation nämndes bl.a. frågan om en samordning av kanslierna mellan hyresnämnderna och tingsrätterna på de orter där nämnderna fanns. I utredningens uppdrag ingick dock inte att överväga specialdomstolarnas ställning.
I senare utfärdade tilläggsdirektiv till Domstolsutredningen (dir. 1991:94) beslutade regeringen att återkalla utredningens uppdrag vad avsåg de organisatoriska delarna. Dessa frågor bereddes i stället inom regeringskansliet.
Inom Justitiedepartementet utarbetades därefter promemorian (Ds 1992:38) Domstolsväsendet, Organisation och administration i framtiden. I promemorian framhölls bl.a. att en given utgångspunkt för framtidens domstolsorganisation är att den skall bygga på ett treinstanssystem med tyngdpunkten i rättskipningen förlagd till första instans, överprövning i en andra instans och en renodlad prejudikatinstans som tredje och sista instans. Det framhölls vidare att domstolsväsendet bör vara uppbyggt kring två parallella domstolsorganisationer och att man i övrigt bör sträva efter ett mera sammanhållet domstolsväsende. I promemorian uttalades också att specialdomstolarna i möjligaste mån bör avskaffas och deras verksamhet inordnas i någon av domstolsorganisationerna. Som ett första steg föreslogs att Försäkringsöverdomstolen skulle läggas ned. Promemorian har remissbehandlats.
Riksdagen beslutade under våren 1993 att Försäkringsöverdomstolen skall upphöra den 1 juli 1995 och att dess uppgifter skall övertas av Regeringsrätten (prop. 1992/93:215, JuU33, rskr. 372).
I departementspromemorian (Ds 1993:34) Specialdomstolarna i framtiden behandlas frågan om att avskaffa specialdomstolarna och bl.a. att inordna hyres- och arrendenämndernas verksamhet i domstolsväsendet i övrigt. Promemorian har remissbehandlats.
I ärendet föreligger ett yttrande från bostadsutskottet (1993/94:BoU6y), se bilaga 3.
Härutöver har representanter för Hyresgästernas riksförbund uppvaktat utskottet i ärendet.
Propositionen
I propositionen behandlas specialdomstolarna utifrån ett principiellt perspektiv. Utgångspunkten bör enligt regeringens uppfattning vara att flertalet av de måltyper som för närvarande handläggs av specialdomstolar i framtiden bör prövas av de allmänna domstolarna och de allmänna förvaltningsdomstolarna.
Regeringen redovisar också principerna för hur processen inom det arrende- och hyresrättsliga området i framtiden bör vara beskaffad. Utgångspunkten är därvid att rättskipningen på detta område bör koncentreras till de allmänna domstolarna. Det innebär att arrende- och hyresnämnderna bör upphöra och att huvuddelen av deras arbetsuppgifter övertas av tingsrätten, som huvudsakligen skall handlägga målen som vanliga tvistemål i sin normala sammansättning. Några lagförslag läggs inte fram i detta sammanhang utan regeringen avser att återkomma med sådana vid en senare tidpunkt. Regeringen begär nu riksdagens godkännande av de angivna riktlinjerna för det fortsatta reformarbetet avseende arrende- och hyresnämndernas framtid (avsnitt 6 i propositionen).
I propositionen lämnas slutligen förslag om att Bostadsdomstolen skall upphöra den 1 juli 1994. Hyresnämndernas avgöranden som tidigare överklagades till Bostadsdomstolen skall enligt förslaget överklagas hos Svea hovrätt som tills vidare blir rikstäckande överinstans. Hovrätten skall avgöra dessa mål i sin normala sammansättning. Vad gäller rättegången i hovrätten föreslås att vissa specialregler om förfarandet meddelas i en särskild lag.
Regeringsförslaget innehåller härutöver, förutom förslag om upphävande av lagen om bostadsdomstol, också följdändringar i de lagar som angivits i det föregående.
Utskottets överväganden
Förfarandet för prövning av tvister mellan hyresvärd eller jordägare och nyttjanderättshavare är utformat på flera olika sätt. Inom det hyresrättsliga området är uppgiften att lösa tvister fördelad mellan å ena sidan hyresnämnderna och Bostadsdomstolen och å andra sidan de allmänna domstolarna. På det arrenderättsliga området är arbetsuppgifterna inte på samma sätt uppdelade; flertalet av arrendenämndernas beslut kan överprövas av allmän domstol i dess roll som fastighetsdomstol. Inom både det hyresrättsliga och det arrenderättsliga området är vissa tvister, till exempel tvister om avtalets upphörande i förtid (förverkande) och tvister som avser betalning av vederlag för nyttjandet samt de flesta skadeståndstvister, från början förbehållna de allmänna domstolarna. Detta har till följd att till synes likartade tvister ibland skall prövas av olika domstolsorganisationer. I propositionen anförs att det är önskvärt att tvister av likartat slag handläggs inom samma domstolsorganisation och att det är angeläget att tvister mellan enskilda i största möjliga utsträckning prövas av de allmänna domstolarna. Det anförs vidare att det också är angeläget att prövningsförfarandet är utformat så att parterna inte skall behöva löpa processuella risker på grund av förfarandereglernas svåröverskådlighet och att det även av andra skäl framstår som olämpligt att näraliggande frågor kan komma under olika prövningsorgans bedömning. Genom att föra över de mål som i dag handläggs av arrende- och hyresnämnderna till de allmänna domstolarna skapas enligt regeringen förutsättningar för en nödvändig samordning. Vidare anförs att de skäl som talar mot specialdomstolar och särskilda prövningsorgan för skilda grupper av rättsfrågor samtidigt motiverar en sådan samordning inom det hyresrättsliga och arrenderättsliga området. Utgångspunkten för regeringens fortsatta överväganden är därför att den hyresrättsliga och arrenderättsliga rättskipningen bör koncentreras till de allmänna domstolarna. En sådan omläggning anses emellertid kräva att bl.a. den materiella lagstiftningen reformeras så att rättegångsordningen blir ändamålsenlig och att vissa av nämndernas uppgifter eventuellt övertas av andra organ. Regeringen finner det därför inte möjligt att redan nu föreslå att hyresnämndernas uppgifter skall övertas av tingsrätterna. Regeringen aviserar att den under sommaren och hösten 1994 kommer att inleda ett arbete på att i grunden se över både de materiella och processuella reglerna på hyresområdet. I samband härmed kommer arrendemålen också att beröras.
Bostadsdomstolen inrättades som en exklusiv domstolsinstans för överprövning av hyresnämndernas avgöranden. I propositionen anförs att tillkomsten av domstolen medförde såväl ett avsteg från principen om ett sammanhållet domstolsväsende som en avvikelse från den vanliga ordningen med ett treinstanssystem. Vidare fördes ett flertal målkategorier som sedan lång tid hade handlagts av de allmänna domstolarna bort från dessa domstolar. Vissa frågor enligt hyreslagstiftningen prövas som nämnts dock fortfarande av allmän domstol. Detta har bl.a. lett till en splittring av hyresprocessen. I propositionen anförs vidare att Bostadsdomstolen dessutom är en liten domstol, som i viss utsträckning är beroende av domstolsväsendet i övrigt för sin personalförsörjning. Mot denna bakgrund och med hänsyn till önskemålet om en enhetlig processordning på hyresrättens område samt till att specialdomstolar, som ovan anförts, enligt regeringens uppfattning i möjligaste mån bör avskaffas, anser regeringen att Bostadsdomstolen bör upphöra som fristående specialdomstol.
Merparten av Bostadsdomstolens verksamhet är sådan att den naturligen hör hemma i de allmänna domstolarna. Domstolens uppgifter bör därför enligt regeringens uppfattning flyttas över till de allmänna domstolarna. I linje med att hyresnämndernas verksamhet i framtiden föreslås bli inordnad i tingsrätterna ligger att Bostadsdomstolens verksamhet bör övertas av hovrätterna. Det mest önskvärda skulle enligt regeringens uppfattning vara att de uppgifter som nu åvilar Bostadsdomstolen övertas av alla hovrätter. Praktiska och personalmässiga hänsyn talar emellertid för att ett sådant steg i reformprocessen bör ske samtidigt med att hyresnämndernas verksamhet förs över till tingsrätterna. Enligt regeringens mening är det emellertid angeläget att så snabbt som möjligt börja angripa problemet med särskilda specialdomstolar utanför de ordinarie domstolsorganisationerna på det hyresrättsliga området. Regeringen föreslår därför att Svea hovrätt tills vidare skall träda i Bostadsdomstolens ställe som överinstans till hyresnämnderna. Det förslag som nu läggs fram får enligt regeringen ses som en delreform i avbidan på ett slutligt ställningstagande sedan det fortsatta utredningsarbetet har avslutats.
Förfarandet i Bostadsdomstolen är huvudsakligen uppbyggt kring reglerna om besvärsmål i hovrätt enligt 52 kap. RB. Reglerna för tvistemål i allmänhet är också genom en hänvisning i lagen om bostadsdomstol tillämpliga på förfarandet i Bostadsdomstolen. Härutöver finns vissa specialregler för förfarandet. Det rör regler om bl.a. domstolens processledning, muntlig förhandling och beslutens rättskraft. Reglerna i 52 kap. RB är egentligen inte avsedda att reglera ett förfarande som syftar till en materiell sakprövning, vilket måste vara fallet för att reglera den verksamhet som för närvarande bedrivs i Bostadsdomstolen. För de mål som nu kommer från Bostadsdomstolen behöver, enligt vad regeringen anför i propositionen, frågan om handläggningen i hovrätten tills vidare lösas genom att bestämmelserna i 52 kap. rättegångsbalken kompletteras med vissa särskilda regler för förfarandet i mål som överklagats till Svea hovrätt från en hyresnämnd. Det rör regler om muntlig förhandling och kallelse av part eller annan till sådan, beslutens rättskraft m.m. Reglerna föreslås intagna i en särskild lag om rättegången i vissa hyresmål i Svea hovrätt.
Svea hovrätts beslut skall enligt regeringens förslag inte kunna överklagas. Det finns enligt regeringens uppfattning flera starka skäl som talar emot att nu låta de mål som startat i hyresnämnderna föras vidare från Svea hovrätt till Högsta domstolens (HD) prövning. De mål som i dag prövas av arrendenämnd som första instans får inte i något fall föras ända till HD utan får överklagas endast till hovrätterna. De arrendemål som är aktuella i detta sammanhang rör i stort sett samma sakfrågor som de hyresrättsliga mål som prövas i första instans av hyresnämnderna. I avvaktan på en ny lagstiftning och en ny lag om handläggningen av domstolsärenden bör rättsområdena enligt regeringens uppfattning inte ytterligare skiljas åt i processuellt hänseende. De hyresrättsliga målen bör därför tills vidare enligt förslaget inte få överklagas till HD. Ett annat skäl för en sålunda avskuren fullföljdsrätt är enligt propositionen att Svea hovrätt, under den övergångsperiod det är fråga om innan saken får sin slutliga lösning, blir en rikstäckande prövningsinstans och därför tills vidare kan svara för prejudikatbildningen. Eftersom Svea hovrätt avses ta över såväl Bostadsdomstolens verksamhet som den dömande personalen kan man enligt regeringens uppfattning utgå från att det finns goda förutsättningar för en fortsatt prejudikatbildning av samma kvalitet som hittills på området.
I motionerna Ju36 (v) och Ju38 (s) yrkas avslag på propositionen. I motionerna Ju412 (s) samt Ju417 (s) framställs yrkanden med i princip samma innebörd. I motionerna anförs sammanfattningsvis att det saknas skäl för de föreslagna förändringarna.
I motion Ju37 (fp) föreslås att Bostadsdomstolen skall upphöra den 1 juli 1995, dvs. ett år senare än vad regeringen föreslagit. I motionen anförs att avvecklingen av Bostadsdomstolen bör ske först när beslut samtidigt kan fattas även i fråga om arrende- och hyresnämndernas framtid.
Bostadsutskottet har i yttrande bl.a. anfört att det anser att riksdagen bör godkänna riktlinjerna för det fortsatta reformarbetet avseende bl.a. integrationen av hyresnämndernas verksamhet i de allmänna domstolarna (avsnitt 6 i propositionen) samt att hyresnämnderna bör kunna avvecklas och deras verksamhet övertas av tingsrätterna.
Bostadsutskottet ställer sig också bakom förslaget att Bostadsdomstolen skall avvecklas.
När det gäller tidpunkten för avvecklingen anför bostadsutskottet att det i och för sig kan instämma i vad som anförs i motion Ju37 att en helhetslösning för rättstillämpningen på det hyresrättsliga området hade varit att föredra. Bostadsutskottet anser emellertid, bl.a. mot bakgrund av att de praktiska olägenheterna med en avveckling den 1 juli 1994 inte framstår som särskilt påtagliga och att det genom att Svea hovrätt tills vidare tar över Bostadsdomstolens roll som rikstäckande överinstans även fortsättningsvis kommer att ske en sammanhållen beredning av överklagade ärenden från hyresnämnderna, att regeringens förslag i denna del bör vinna riksdagens bifall.
Bostadsutskottet har i yttrandet avstyrkt bifall till motionerna Ju36, Ju37, Ju38, Ju412 i behandlad del samt Ju417. Yttrandet har fogats som bilaga 3 till detta betänkande.
Justitieutskottet har under senare år behandlat frågan om specialdomstolar vid ett stort antal tillfällen (senast 1992/93:JuU33 s. 6 f med där gjorda hänvisningar). Utskottet redovisade då sitt tidigare gjorda uttalande (1991/92:JuU20 s. 8) att antalet specialdomstolar bör begränsas. Utskottet konstaterade vidare att departementspromemorian (Ds 1993:34) Specialdomstolarna i framtiden inom kort skulle sändas ut på remiss, och utskottet fann inte skäl att i det dåvarande beredningsläget göra något ytterligare uttalande.
Justitieutskottet delar regeringens bedömning att det är angeläget att tvister av likartat slag handläggs inom samma domstolsorganisation och att tvister mellan enskilda i största möjliga utsträckning prövas av de allmänna domstolarna. I likhet med regeringen anser utskottet att det behövs en samordning inom det hyresrättsliga och arrenderättsliga området. Utskottet ställer sig bakom regeringens uppfattning att den hyresrättsliga och arrenderättsliga rättskipningen bör koncentreras till de allmänna domstolarna. Liksom regeringen anser utskottet att denna förändring förutsätter mer ingående överväganden i flera frågor. De aktuella frågorna bör således, som regeringen också aviserat, bli föremål för ytterligare behandling innan förändringar genomförs. Utgångspunkten för det arbetet bör vara de riktlinjer som anges i propositionen (avsnitt 6).
Utskottet delar regeringens uppfattning att specialdomstolar i möjligaste mån bör avskaffas. Utskottet ställer sig mot bakgrund härav och i linje med sitt ställningstagande i fråga om riktlinjerna för det framtida reformarbetet bakom förslaget att Bostadsdomstolen bör upphöra som fristående specialdomstol.
Det anförda innebär att utskottet avstyrker bifall till motionerna Ju36, Ju38, Ju412 i behandlad del samt Ju417.
Till enskildheter i lagförslagen återkommer utskottet i det följande.
När det gäller tidpunkten för avvecklingen av Bostadsdomstolen delar utskottets regeringens uppfattning att det är angeläget att så snabbt som möjligt börja angripa problemet med särskilda specialdomstolar på det hyresrättsliga området. Utskottet anser i likhet med regeringen att de praktiska olägenheterna med en delreform innebärande att Bostadsdomstolen upphör den 1 juli 1994 inte framstår som särskilt påtagliga. Utskottet avstyrker bifall till motion Ju37.
Bostadsutskottet har i sitt nyligen justerade betänkande 1993/94:BoU21 behandlat en proposition (1993/94:199) om ändringar i hyresförhandlingslagen m.m. Lagförslagen i det ärendet måste samordnas med de här aktuella lagförslagen.
Således föranleder förslagen i proposition 1993/94:199 till lag om upphävande av bostadssaneringslagen och till ändring i 28 § lagen om bostadsdomstol ändringar också i förslaget i förevarande proposition till lag om rättegången i vissa hyresmål i Svea hovrätt. Vidare föranleder det sistnämnda lagförslaget och förslaget om att upphäva lagen om bostadsdomstol ändringar av riksdagens beslut (1993/94:BoU21 rskr. 000) såvitt gäller upphävande av bostadssaneringslagen och ändringar i jordabalken, lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder samt lagen (1974:1082) om bostadsdomstol.
Utskottet har utarbetat lagförslag i enlighet med vad som nu har anförts, se bilaga 2.
I övrigt har utskottet ingenting att anföra med anledning av propositionen och motionerna.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande den framtida organisationen att riksdagen med avslag på motionerna 1993/94:Ju36, 1993/94:Ju38, 1993/94:Ju412 yrkandena 2 och 3 samt 1993/94:Ju417 dels beslutar att Bostadsdomstolen skall upphöra, dels godkänner vad regeringen i propositionen anfört om riktlinjer för det fortsatta reformarbetet (avsnitt 6), res. 1 (s)
2. beträffande tidpunkt för upphörande av Bostadsdomstolen att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju37, res. 2 (s) - villk. res. 1
3. beträffande lagförslagen att riksdagen
a) antar regeringens förslag till lag om rättegången i vissa hyresmål i Svea hovrätt med den ändringen att 8 § erhåller i bilaga 2 som Utskottets förslag betecknade lydelse,
b) dels med ändring av riksdagens tidigare beslut (1993/94:BoU21, rskr. 000) såvitt gäller 12 kap. 55 c och 73 §§ jordabalken antar regeringens förslag till lag om ändring i balken i motsvarande delar samt såvitt gäller 12 kap. 44 § i balken beslutar att paragrafen skall ha i bilaga 2 som Utskottets förslag betecknade lydelse, dels antar regeringens förslag i övrigt till lag om ändring i balken,
c) med ändring av riksdagens tidigare beslut (1993/94:BoU21, rskr. 000) såvitt gäller 23 och 32 §§ lagen om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen i motsvarande delar,
d) med anledning av regeringens förslag till lag om ändring i bostadssaneringslagen och med ändring av riksdagens tidigare beslut (1993/94:BoU21, rskr. 000) såvitt gäller lag om upphävande av bostadssaneringslagen (1973:531) beslutar att den sistnämnda lagen skall ha i bilaga 2 som Utskottets förslag betecknade lydelse,
e) med ändring av riksdagens tidigare beslut (1993/94:BoU21, rskr. 000) såvitt gäller lag om ändring i lagen (1974:1082) om bostadsdomstol antar regeringens förslag till lag om upphävande av lagen om bostadsdomstol,
f) antar regeringens förslag till 1) lag om ändring i rättshjälpslagen, 2) lag om ändring i lagen (1974:1080) om avveckling av hyresregleringen, 3) lag om ändring i lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastigheter, 4) lag om ändring i bostadsförvaltningslagen (1977:792), 5) lag om ändring i hyresförhandlingslagen (1978:304), 6) lag om ändring i lagen (1982:352) om rätt till fastighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt, 7) lag om ändring i bostadsrättslagen (1991:614), res. 3 (s) - villk. res. 2
Stockholm den 24 maj 1994
På justitieutskottets vägnar
Britta Bjelle
I beslutet har deltagit: Britta Bjelle (fp), Jerry Martinger (m), Göthe Knutson (m), Bengt-Ola Ryttar (s), Birthe Sörestedt (s), Ingbritt Irhammar (c), Nils Nordh (s), Birgit Henriksson (m), Göran Magnusson (s), Karl Gustaf Sjödin (nyd), Sigrid Bolkéus (s), Siw Persson (fp), Alf Eriksson (s), Lena Boström (s) och Kjell Eldensjö (kds).
Reservationer
1. Den framtida organisationen (mom. 1)
Bengt-Ola Ryttar, Birthe Sörestedt, Nils Nordh, Göran Magnusson, Sigrid Bolkéus, Alf Eriksson och Lena Boström (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med "Justitieutskottet delar" och på s. 9 slutar med "behandlad del" bort ha följande lydelse:
Enligt justitieutskottets uppfattning är den restriktiva syn på specialdomstolar som redovisas i propositionen inte motiverad. Varje specialdomstols fortsatta verksamhet bör bedömas efter dess egna meriter och inte endast utifrån principiella ståndpunkter.
Utskottet anser att specialdomstolarnas särskilda kompetens leder till att målen behandlas skickligt, snabbt och ekonomiskt effektivt. Genom medverkan av intresseledamöter som är väl insatta i de frågor som skall prövas ges också en extra auktoritet åt domstolens avgöranden hos de grupper som berörs av lagstiftningen. Intresseledamöternas medverkan har enligt utskottets mening inneburit en snabbare och mer kompetent prövning av målen än som eljest skulle ha varit fallet. Erfarenheterna från t.ex. Bostadsdomstolens och Arbetsdomstolens arbete måste sägas vara klart positiva. Till detta kan läggas att den medlingsverksamhet som äger rum vid hyresnämnderna jämte nämndernas nuvarande funktion och sammansättning enligt utskottets uppfattning är av stor betydelse för hyresmarknadens funktionssätt och parternas tilltro till detta. Detsamma kan också anföras beträffande arrendenämnderna.
Utskottet ifrågasätter inte att det kan finnas skäl att se över verksamheten vid vissa specialdomstolar och domstolsliknande nämnder. Innan man överväger djupgående processuella och organisatoriska förändringar måste det dock finnas vägande sakliga skäl härför. Det borde också vara självklart att ställningstagandena till den fortsatta verksamheten skall ske även med beaktande av den uppgift som resp. organ har att fylla inom sin samhällssektor. Utskottet kan inte finna att regeringen presenterat tillräckligt vägande sakliga skäl för de i detta ärende föreslagna förändringarna.
Utskottet är sålunda kritiskt mot regeringsförslaget, och utskottet är, i linje med vad som framförs i motionerna Ju36, Ju38, Ju412 i behandlad del och Ju417, inte berett att tillstyrka propositionen.
dels att utskottets hemställan under moment 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande den framtida organisationen att riksdagen med bifall till motionerna 1993/94:Ju36 och 1993/94:Ju38 och med anledning av motionerna 1993/94:Ju412 yrkandena 2 och 3 samt 1993/94:Ju417 avslår proposition 1993/94:200.
2. Tidpunkt för upphörande av Bostadsdomstolen (mom. 2)
Under förutsättning av avslag på reservation 1
Bengt-Ola Ryttar, Birthe Sörestedt, Nils Nordh, Göran Magnusson, Sigrid Bolkéus, Alf Eriksson och Lena Boström (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med "När det gäller" och slutar med "motion Ju37" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning bör man, som föreslås i motion Ju37, avvakta med ikraftträdandet till den 1 juli 1995. Härigenom får riksdagen tillfälle att ta del av ett förslag som rör även verksamheten vid hyres- och arrendenämnderna innan Bostadsdomstolen upphör. Det ges vidare möjlighet att justera i beslutet om Bostadsdomstolen om det fortsatta utredningsarbetet skulle visa att det behövs. Utskottet tillstyrker således bifall till motion Ju37.
dels att utskottets hemställan under moment 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande tidpunkt för upphörande av Bostadsdomstolen att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Ju37 beslutar att Bostadsdomstolen skall upphöra den 1 juli 1995.
3. Lagförslagen (mom. 3)
Under förutsättning av bifall till reservation 2
Bengt-Ola Ryttar, Birthe Sörestedt, Nils Nordh, Göran Magnusson, Sigrid Bolkéus, Alf Eriksson och Lena Boström (alla s) anser
att utskottets hemställan under moment 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande lagförslagen att riksdagen
a) antar regeringens förslag till lag om rättegången i vissa hyresmål i Svea hovrätt med den ändringen att 8 § erhåller i bilaga 2 som Utskottets förslag betecknade lydelse,
b) dels med ändring av riksdagens tidigare beslut (1993/94:BoU21, rskr. 000) såvitt gäller 12 kap. 55 c och 73 §§ jordabalken antar regeringens förslag till lag om ändring i balken i motsvarande delar samt såvitt gäller 12 kap. 44 § i balken beslutar att paragrafen skall ha i bilaga 2 som Utskottets förslag betecknade lydelse, dels antar regeringens förslag i övrigt till lag om ändring i balken,
c) med ändring av riksdagens tidigare beslut (1993/94:BoU21, rskr. 000) såvitt gäller 23 och 32 §§ lagen om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen i motsvarande delar,
d) med anledning av regeringens förslag till lag om ändring i bostadssaneringslagen och med ändring av riksdagens tidigare beslut (1993/94:BoU21, rskr. 000) såvitt gäller lag om upphävande av bostadssaneringslagen (1973:531) beslutar att den sistnämnda lagen skall ha i bilaga 2 som Utskottets förslag betecknade lydelse,
e) med ändring av riksdagens tidigare beslut (1993/94:BoU21, rskr. 000) såvitt gäller lag om ändring i lagen (1974:1082) om bostadsdomstol antar regeringens förslag till lag om upphävande av lagen om bostadsdomstol,
f) antar regeringens förslag till 1) lag om ändring i rättshjälpslagen, 2) lag om ändring i lagen (1974:1080) om avveckling av hyresregleringen, 3) lag om ändring i lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastigheter, 4) lag om ändring i bostadsförvaltningslagen (1977:792), 5) lag om ändring i hyresförhandlingslagen (1978:304), 6) lag om ändring i lagen (1982:352) om rätt till fastighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt, 7) lag om ändring i bostadsrättslagen (1991:614),
dock med ändring dels att i utskottets förslag till ändring i riksdagens beslut om upphävande av bostadssaneringslagen årtalet 1994 ersätts med årtalet 1995, dels att ikraftträdandet av övriga lagar bestäms till den 1 juli 1995.
Regeringens lagförslag
Bilaga 1
Utskottets lagförslag 1. Förslag till ändring i regeringens förslag till lag om rättegången i vissa hyresmål i Svea hovrätt Bilaga 2
Regeringens förslag Utskottets förslag
8 §
Beslut av Svea hovrätt Beslut av Svea hovrätt
äger rättskraft, äger rättskraft,
såvitt därigenom såvitt därigenom
avgjorts fråga som avses i avgjorts fråga som avses i
4 § första stycket 2, 2 4 § första stycket 2, 2
a, 3, 5 a, 6, 7 eller 8 lagen a, 3, 5 a, 6, 7 eller 8 lagen
(1973:188) om (1973:188) om
arrendenämnder och arrendenämnder och
hyresnämnder. Detta hyresnämnder. Detta
gäller dock inte beslut, gäller dock inte beslut,
enligt vilket ansökan om enligt vilket ansökan om
åtgärdsföreläggande åtgärdsföreläggande
enligt 12 kap. 16 § andra enligt 12 kap. 16 § andra
stycket eller tillstånd stycket eller
enligt 12 kap. 23 § andra upprustningsföreläggande
stycket, 34, 36 eller 37 § enligt 12 kap. 18 a--c
jordabalken eller ansökan §§ eller tillstånd
om förbud eller medgivande enligt 12 kap. 23 § andra
som avses i 2 a § stycket, 34, 36 eller 37 §
bostadssaneringslagen eller godkännande enligt 12
(1973:531) eller yrkande om kap. 55 a § tredje stycket
rätt till jordabalken eller yrkande om
förhandlingsordning enligt rätt till
9 § förhandlingsordning enligt
hyresförhandlingslagen 9 §
(1978:304) lämnats utan hyresförhandlingslagen
bifall. (1978:304) lämnats utan
bifall.
2. Förslag till ändring i riksdagens beslut om lag om upphävande av bostadssaneringslagen (1973:531)
Lydelse enligt riksdagens Utskottets förslag beslut (rskr. 1900:000)
Härigenom föreskrivs att
bostadssaneringslagen
(1973:531) skall upphöra
att gälla vid utgången
av juni 1994.
5. Hyresnämndens beslut i
ärenden som avses i
punkterna 1, 2 och 4 får
överklagas hos Svea
hovrätt inom tre veckor
från den dag beslutet
meddelades. Överklagandet
skall ges in till
hyresnämnden.
3. Förslag till ändring i riksdagens beslut om lag om ändring i jordabalken
Lydelse enligt riksdagens Utskottets förslag
beslut (rskr. 1900:000)
12 kap.
44 §1
Är hyresrätten enligt 42 § första stycket 1 eller 2 förverkad på grund av dröjsmål med betalning av hyran och har hyresvärden med anledning därav sagt upp avtalet, får hyresgästen inte på grund av dröjsmålet skiljas från lägenheten, om hyran betalas på det sätt som anges i 20 § andra eller tredje stycket eller deponeras hos länsstyrelsen enligt 21 §
1. inom tre veckor från det att en hyresgäst, när det är fråga om en bostadslägenhet, har delgetts underrättelse om att han genom att betala hyran på angivet sätt får tillbaka hyresrätten samt meddelande om uppsägningen och anledningen till denna lämnats till socialnämnden i den kommun där lägenheten är belägen, eller
2. inom två veckor från det att en hyresgäst, när det är fråga om en lokal, har delgetts underrättelse om att han genom att betala hyran på angivet sätt får tillbaka hyresrätten.
I avvaktan på att hyresgästen visar sig ha gjort vad som fordras enligt första stycket för att få tillbaka hyresrätten får beslut om avhysning inte meddelas förrän det efter utgången av den tid som anges i det stycket har gått ytterligare två vardagar.
En hyresgäst får inte, En hyresgäst får inte, när det är fråga om när det är fråga om en bostadslägenhet, skiljas en bostadslägenhet, skiljas från lägenheten, om från lägenheten, om dröjsmålet endast har dröjsmålet endast har avsett sådan höjning av avsett sådan höjning av hyran som blivit gällande hyran som blivit gällande enligt 54 a § och hyran kan enligt 54 a § och hyran kan prövas med tillämpning prövas med tillämpning av 55 c § tredje stycket. av 55 c § tredje stycket. Vad som sagts nu skall Vad som sagts nu skall gälla till dess att en gälla till dess att en månad förflutit från månad förflutit från det att hyresnämndens eller det att hyresnämndens eller Bostadsdomstolens beslut har Svea hovrätts beslut har vunnit laga kraft. vunnit laga kraft.
En hyresgäst får inte heller, när det är fråga om en bostadslägenhet, skiljas från lägenheten om
1. socialnämnden inom den tid som anges i första stycket 1 skriftligen har meddelat hyresvärden att nämnden åtar sig betalningsansvaret för hyran, eller
2. hyresgästen har varit förhindrad att betala hyran inom den tid som anges i första stycket 1 på grund av sjukdom eller liknande oförutsedd omständighet och hyran har betalats så snart det var möjligt, dock senast när tvisten om avhysning avgörs i första instans.
Första--fjärde styckena gäller inte, om hyresgästen ändå är skyldig att flytta inom kortare tid än en månad efter det att hyresrätten förverkats.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fastställer formulär till underrättelse och meddelande som avses i första stycket.
1 Senaste lydelse 1993:400.
Bostadsutskottets yttrande 1993/94:BoU6y Bilaga 3 Upphörande av Bostadsdomstolen m.m.
Till justitieutskottet
Justitieutskottet har den 19 april 1994 beslutat bereda bostadsutskottet tillfälle att yttra sig över proposition 1993/94:200 Upphörande av Bostadsdomstolen m.m. samt över motioner i frågan väckta dels med anledning av propositionen, dels under allmänna motionstiden 1994.
Bostadsutskottet behandlar i sitt yttrande förslagen i propositionen samt i motionerna endast i de avseenden de kan anses beröra utskottets beredningsområde.
Propositionen
Regeringen begär riksdagens godkännande av de riktlinjer för det fortsatta reformarbetet avseende de fristående specialdomstolarna m.m. som redovisas i propositionens avsnitt 6. Dessa riktlinjer går i korthet ut på att inriktningen av reformarbetet bör vara att rättskipningen inom det hyres- och arrenderättsliga området koncentreras till de allmänna domstolarna. Det betyder att arrende- och hyresnämnderna bör upphöra och att huvuddelen av deras arbetsuppgifter övertas av tingsrätten, som huvudsakligen skall handlägga målen som vanliga tvistemål i sin normala sammansättning. En sådan omläggning anses emellertid kräva att bl.a. den materiella lagstiftningen reformeras så att rättegångsordningen blir ändamålsenlig och att vissa av nämndernas uppgifter eventuellt övertas av andra organ.
Vidare föreslår regeringen att Bostadsdomstolen upphör den 1 juli 1994. Hyresnämndens avgöranden som tidigare överklagades till Bostadsdomstolen föreslås i stället överklagas hos Svea hovrätt som tills vidare blir rikstäckande överinstans. Hovrätten föreslås avgöra dessa mål i sin normala sammansättning. Vissa speciella förfaranderegler skall enligt förslaget gälla för handläggningen av mål i Svea hovrätt som överklagats från hyresnämnd. Svea hovrätts beslut skall inte kunna överklagas.
Förslaget till riksdagsbeslut om den fortsatta handläggningsordningen av mål som tidigare handlagts av Bostadsdomstolen avser ett förslag till lag om rättegången i vissa hyresmål i Svea hovrätt. Som följdlagstiftning till ett sådant beslut föreslås ändringar i jordabalken, rättshjälpslagen, lagen om arrendenämnder och hyresnämnder, bostadssaneringslagen, lagen om avveckling av hyresregleringen, lagen om förvärv av hyresfastighet m.m., bostadsförvaltningslagen, hyresförhandlingslagen, lagen om rätt till fastighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt samt i bostadsrättslagen. Lagen om bostadsdomstol föreslås upphävas.
Motionerna
Tre motioner har väckts med anledning av propositionen. I detta sammanhang behandlas även två motioner från allmänna motionstiden 1994 som tar upp frågan om Bostadsdomstolen m.m.
I motion Ju37 (fp) föreslås att Bostadsdomstolen upphör den 1 juli 1995, dvs. ett år senare än vad regeringen föreslagit. Motionären delar regeringens principiella inställning att specialdomstolarna bör avvecklas men anser att avvecklingen av Bostadsdomstolen bör ske först när beslut kan fattas även om hyresnämndernas framtid. Det hänvisas i motionen till att såväl Högsta domstolen som Lagrådet förordat en sådan handläggningsordning.
I motionerna Ju36 (v) och Ju38 (s) yrkas avslag på propositionen. Även de två motionerna från allmänna motionstiden, Ju412 (s) yrkandena 2 och 3 samt Ju417 (s), innehåller yrkanden med i princip samma innebörd.
Vad gäller specialdomstolarnas framtid anförs i dessa motioner att verksamheten vid varje domstol måste övervägas för sig. Eventuella förslag om avveckling får inte baseras enbart på en principiell inställning till specialdomstolar i allmänhet. I motioner väckta med anledning av propositionen anförs att regeringsförslagen inte föregåtts av någon analys av hur hyresnämnderna och Bostadsdomstolen fungerar. Motionärerna hävdar att hyresmarknadens parter anser att dessa institutioner fungerar utmärkt.
Andra skäl mot en avveckling av hyresnämnderna och Bostadsdomstolen som framförs i motionerna är att deras handläggning är både snabbare och billigare än de allmänna domstolarnas. Vidare anses medverkan av intresseledamöter leda till en mer kompetent prövning av målen.
Utskottet
Förslagen i propositionen utgår från regeringens principiella bedömning att flertalet av de måltyper som för närvarande handläggs av specialdomstolar i framtiden bör prövas av de allmänna domstolarna eller de allmänna förvaltningsdomstolarna. Den övergripande frågan om en reformering av domstolsväsendet faller inte inom bostadsutskottets beredningsområde. Den behandlas därför i detta yttrande endast vad avser konsekvenserna på det hyresrättsliga området. Utskottet kan dock konstatera att de argument mot specialdomstolar som redovisas i propositionen även anses ha bärighet vad gäller bostadsdomstolens och hyresnämndernas verksamhet. Skäl finns således att överväga dessa institutioners verksamhet oavsett om de i andra avseenden kan anses fullgöra sina uppgifter på ett bra sätt.
Bostadsutskottet anser att riksdagen bör godkänna riktlinjerna för det fortsatta reformarbetet avseende bl.a. integrationen av hyresnämndernas verksamhet i de allmänna domstolarna (propositionen avsnitt 6). Hyresnämnderna bör kunna avvecklas och deras verksamhet övertas av tingsrätten. Liksom regeringen anser utskottet att denna förändring förutsätter mer ingående överväganden i flera frågor. Det gäller bl.a. frågan om hur de ärendetyper vid hyresnämnderna som lämpligen inte överlämnas till tingsrätterna i fortsättningen skall hanteras.
Bostadsutskottet ställer sig också bakom förslaget om att Bostadsdomstolen skall avvecklas. Vad gäller tidpunkten för avvecklingen av Bostadsdomstolen kan utskottet i och för sig instämma i vad som anförs i motion Ju37 (fp) om att en helhetslösning för rättstillämpningen på det hyresrättsliga området hade varit att föredra. I propositionen anförs emellertid att de praktiska olägenheterna med en avveckling den 1 juli 1994 inte framstår som särskilt påtagliga. Genom att Svea hovrätt tills vidare tar över Bostadsdomstolens roll som rikstäckande överinstans i hyresrättsliga frågor kommer det även fortsättningsvis att ske en sammanhållen beredning av överklagade ärenden från hyresnämnderna. Det borde även vara möjligt att efter Bostadsdomstolens avveckling utnyttja den kompetens i de aktuella frågorna som i dag finns vid domstolen. I propositionen framhålls också att huvuddelen av domarpersonalen vid Bostadsdomstolen redan har tjänster som ordinarie domare vid Svea hovrätt och att dessa tjänster kan tillföras hovrättens normala organisation.
Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att regeringens förslag om en avveckling av Bostadsdomstolen den 1 juli 1994 och att Svea hovrätt tills vidare skall fungera som rikstäckande överinstans bör vinna riksdagens bifall. Förslaget i motion Ju37 (fp) om att avvakta med avvecklingen till den 1 juli 1995 avstyrks således.
Vad gäller den kritik mot regeringsförslagen i övrigt som framförs i flera motioner kan utskottet konstatera att någon egentlig klarhet i de diskuterade frågorna om bl.a. snabbheten och kompetensen vid handläggningen av de hyresrättsliga frågorna inte kommer att vinnas innan den nya handläggningsordningen börjat tillämpas. Från de utgångspunkter som bostadsutskottet har att anlägga på frågan kan utskottet inte se något bärande skäl till att just det hyresrättsliga området skulle vara av en sådan karaktär att det inte kan hanteras på ett godtagbart sätt inom de allmänna domstolarna. Utskottet avstyrker med det anförda motionerna Ju36 (v), Ju38 (s), Ju412 (s) yrkandena 2 och 3 samt Ju417 (s).
Bostadsutskottet vill i detta sammanhang även uppmärksamma justitieutskottet på att viss samordning sannolikt kommer att bli nödvändig vid justitieutskottets forsatta beredning av propositionen om upphörande av Bostadsdomstolen och bostadsutskottets beredning av proposition 1993/94:199 om ändringar i hyresförhandlingslagen m.m. I båda dessa propositioner läggs fram förslag till ändringar i bostadssaneringslagen resp. i lagen om Bostadsdomstol. Hur denna samordning lämpligen bör genomföras får övervägas i den fortsatta beredningen av de aktuella ärendena.
Stockholm den 3 maj 1994
På bostadsutskottets vägnar
Agne Hansson
I beslutet har deltagit: Agne Hansson (c), Oskar Lindkvist (s), Bertil Danielsson (m), Magnus Persson (s), Erling Bager (fp), Lennart Nilsson (s), Sören Lekberg (s), Mikael Odenberg (m), Rune Evensson (s), Britta Sundin (s), Birger Andersson (c), Marianne Carlström (s), Inga Berggren (m), Harry Staaf (kds) och Dan Eriksson i Stockholm (nyd).
Avvikande mening
Avslag på propositionen
Oskar Lindkvist, Magnus Persson, Lennart Nilsson, Sören Lekberg, Rune Evensson, Britta Sundin och Marianne Carlström (alla s) anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken Utskottet börjar med "Förslagen i" och slutar med "samt Ju417 (s)" bort ha följande lydelse:
De i propositionen behandlade frågorna om den hyresrättsliga handläggningsordningen har en central betydelse för att garantera bl.a. hyresmarknadens funktion. Det är bl.a. mot denna bakgrund anmärkningsvärt att regeringen knappast alls har försökt att analysera hur det nuvarande systemet fungerar. Bostadsutskottet kan konstatera att de föreslagna förändringarna i stället nästan helt utgår från regeringens principiella inställning till specialdomstolar. Utskottet ifrågasätter inte att det kan finnas skäl att se över verksamheten vid vissa av dessa organ. Det borde dock vara självklart att ställningstagandena till den fortsatta verksamheten vid samtliga specialdomstolar sedan sker med beaktande av den upgift som resp. domstol har att fylla inom sin samhällssektor. Detta har uppenbarligen inte skett vad gäller förslagen om hyresnämndernas och Bostadsdomstolens framtid.
Om regeringen hade gjort en genomgång av verksamheten vid hyresnämnderna och Bostadsdomstolen hade man sannolikt kunnat konstatera att bostadsmarknadens parter, dvs. de som är närmast berörda av verksamheten, i stort anser att det nuvarande systemet fungerar utmärkt. Man hade vidare kunnat konstatera att både hyresnämndernas och Bostadsdomstolens handläggning vid en jämförelse med de allmänna domstolarna ter sig både snabbare och billigare. Slutligen hade en sådan analys visat på värdet av den specialkompetens i hyresrättsliga frågor som hyresnämnderna och Bostadsdomstolen besitter. Denna specialkompetens är till stor del beroende av de intresseledamöter som i dag deltar i handläggningen men som regeringen föreslår lämnas utanför den nya hyresrättsliga ordningen.
Vad utskottet ovan anfört innebär att riksdagen med bifall till motionerna Ju36 (v) och Ju38 (s) bör avslå förslagen i proposition 1993/94:200. Detta innebär att även vad som föreslagits i motionerna Ju412 (s) yrkandena 2 och 3 samt i Ju417 (s) blir tillgodosett.
Bostadsutskottet vill i sammanhanget också framhålla att även för dem som av principiella skäl vill avveckla alla specialdomstolar borde den ordning som regeringen föreslår på det hyresrättsliga området te sig klart olämplig. Regeringens förslag att flytta över verksamheten vid Bostadsdomstolen till Svea hovrätt är endast tänkt att vara en provisorisk lösning i avvaktan på att ställning tas till hyresnämndernas framtid. Samtidigt föreslår regeringen i en annan proposition omfattande förändringar i hyresförhandlingslagen och flera andra lagar som utgör grunden för bl.a. Bostadsdomstolens verksamhet. Denna proposition bereds för närvarande vid bostadsutskottet. Som konstateras i motion Ju37 (fp) skulle ett bifall till båda de aktuella propositionerna leda till ett förvirrat läge med stor rättsosäkerhet.
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1 Propositionen 1 Motionerna 2 Motioner väckta med anledning av propositionen 2 Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1994 2 Utskottet 2 Inledning 2 Bakgrund till propositionen 4 Propositionen 5 Utskottets överväganden 5 Hemställan 9 Reservationer 11 1. Den framtida organisationen (mom. 1) 11 2. Tidpunkt för upphörande av Bostadsdomstolen (mom. 2) 12 3. Lagförslagen (mom. 3) 12 Regeringens lagförslag 14 Utskottets lagförslag 32 Bostadsutskottets yttrande 35