Bostadsbyggandets finansiering
Betänkande 1991/92:BoU9
Bostadsutskottets betänkande
1991/92:BOU09
Bostadsbyggandets finansiering
Innehåll
1991/92 BoU9
Sammanfattning
Utskottet tillstyrker proposition 1991/92:56 om bostadsbyggandets finansiering. Riksdagen bör enligt utskottets uppfattning riva upp besluten om att införa ett system med räntelån för bostadsfinansieringen vid ny- och ombyggnad.
Samtliga motioner avstyrks. Utskottet föreslår riksdagen att göra ett tillkännagivande om att ordningen med kommunal borgen som förutsättning för bostadslångivningen avseende egnahem och bostadsrättssmåhus ses över.
Till betänkandet har fogats 7 reservationer från utskottets socialdemokratiska ledamöter. Utskottets suppleant från vänsterpartiet instämmer i en meningsyttring med vad i reservationerna föreslagits.
Propositionen
Regeringen har i proposition 1991/92:56 föreslagit riksdagen att godkänna de i propositionen framlagda förslagen i fråga om
1. slopade krav för statligt stöd (avsnitt 2.1),
2. räntebidrag, m.m. (avsnitt 2.2),
3. statlig kreditgaranti (avsnitt 2.3),
4. hus med räntebidrag för nybyggnad, ombyggnad eller förvärv enligt nuvarande regler (avsnitt 3),
5. räntestöd för lägenhetsunderhåll (avsnitt 6).
Motionerna m.m.
I betänkandet behandlas dels de med anledning av proposition 1991/92:56 väckta motionerna
1991/92:Bo2 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen avslår proposition 1991/92:56 om bostadsbyggandets finansiering år 1992, m.m.,
2. att riksdagen -- vid avslag på yrkande 1 -- avslår proposition 1991/92:56 vad avser slopande av markvillkoret som villkor vid bostadsstöd,
3. att riksdagen -- vid avslag på yrkande 1 -- avslår proposition 1991/92:56 vad avser slopande av kravet på kommunal bostadsanvisningsrätt som villkor för bostadsstöd,
4. att riksdagen -- vid avslag på yrkande 1 -- avslår proposition 1991/92:56 vad avser slopande av övre areagräns för småhus som villkor för bostadsstöd,
5. att riksdagen -- vid avslag på yrkande 1 -- avslår proposition 1991/92:56 vad avser sänkning av bidragsunderlaget för allmännyttiga bostadsföretag och vissa bostadsrättsföreningar vid beräkning av räntebidrag,
6. att riksdagen -- vid avslag på yrkande 1 -- avslår proposition 1991/92:56 vad avser bibehållande av räntebidrag vid övertagande av fastighet från ett allmännyttigt bostadsföretag,
7. att riksdagen -- vid avslag på yrkande 1 -- som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om produktionskostnadsprövning för ny- och ombyggnad av bostäder.
1991/92:Bo3 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen avslår proposition 1991/92:56 i dess helhet.
dels den med anledning av proposition 1991/92:60 väckta motionen
1991/92:Sk20 av Agne Hansson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tillsättande av en kommission för bygg- och bostadsområdet.
Företrädare för Svenska byggnadsarbetareförbundet, Byggentreprenörföreningen, Sveriges bostadsrättsföreningars centralorganisation, Stockholms byggmästareförening och Riksbyggen har inför utskottet eller delar av utskottet lämnat synpunkter i ärendet. Skrivelser och informationsmaterial har därvid överlämnats.
Skrivelser har inkommit från Kommunalförbundet för Storstockholms bostadsförmedling, Svenska kommunförbundet, Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och Pilkington Floatglas AB.
Utskottet
Grunderna för bostadsfinansieringssystemet
Den 13 december 1990 beslutade riksdagen (prop. 1990/91:34, BoU4) att införa ett nytt system för finansiering av bostäder vad gäller ny- och ombyggnad. Beslutet, som bl.a. innebär att delar av räntebidragen enligt gällande regler ersätts av s.k. räntelån förenade med statliga kreditgarantier, kan sammanfattas på följande sätt.
Det nuvarande låne- och räntebidragssystemet vid ny- och ombyggnad av bostadshus ersätts med ett stödsystem som bygger på att hela lånefinansieringen sker på den allmänna kreditmarknaden i konkurrens mellan kreditinstituten. En del av låneräntorna omfördelas över tiden med hjälp av räntelån som låntagarna tar upp på kreditmarknaden. För att subventionsmässigt jämställa hyres- och bostadsrättshus med egnahem lämnas skattekompenserande räntebidrag för hyres- och bostadsrättshus som uppfyller de allmänna kraven för statligt stöd vid ny- eller ombyggnad. Sådana räntebidrag lämnas med 30 % av en beräknad kostnad för räntor på en låneskuld för investeringen och på räntelånet.
Ett särskilt räntebidrag -- realräntebidrag -- lämnas under tider med höga realräntor.
Statliga kreditgarantier lämnas i den utsträckning långivaren önskar det för sådana lån som behövs för att täcka den del av lånebehovet som i dag täcks med bostadslån. Statlig kreditgaranti lämnas även för räntelån. Statens åtaganden begränsas till den skulduppbyggnad som följer om nettoutgiften det första året är 3,75 % av investeringslånet. Nettoutgiften ökar därefter årligen i takt med inflationen. Investeringslånet motsvarar summan av bottenlån och bostadslån i dagens system. För garantigivningen föreligger beslut om att inrätta en särskild nämnd -- statens bostadskreditnämnd -- den 1 januari 1992. För kreditgarantin kommer att tas ut en årlig avgift som skall täcka kostnaderna för administration och förluster. Avgiften har inledningsvis bestämts till 0,5 % av det garanterade lånebeloppet.
Som en komplettering till det nu refererade riksdagsbeslutet från december 1990 fattade riksdagen i maj 1991 (prop. 1990/91:144 BoU20) ytterligare ett beslut. I detta beslut gjordes bl.a. vissa preciseringar och förtydliganden om kreditgarantins utformning och omfattning. Huvuddragen i decemberbeslutet om införande av räntelånesystemet ändrades dock ej.
Genom de båda nu i korthet återgivna riksdagsbesluten och genom beslut fattade av den förra regeringen träder de nya finansieringsbestämmelserna i kraft den 1 januari 1992 dels i fråga om hus färdigställda fr.o.m. denna tidpunkt, dels i fråga om hus färdigställda tidigare med beslut om bostadslån som inte utbetalats före ikraftträdandet. Beträffande hus med räntebidrag enligt gällande regler träder bestämmelserna i kraft den 1 januari 1993.
Det kan erinras att riksdagen i beslutet i december 1990 också beslöt införa ett investeringsbidrag för bostäder den 1 januari 1991 i syfte att kompensera för de ökade kostnader som följde av slopade reduceringsregler för mervärdeskatt för byggnads- och anläggningsarbete m.m. Bidraget lämnas numera med 9,3 % av de beräknade kostnaderna inkl. mervärdeskatt för åtgärderna. Vid ombyggnad lämnas bidrag för nyinvesteringar och för underhållsåtgärder med en varaktighet om minst 30 år. En förutsättning för investeringsbidraget är för närvarande att projektet byggs eller byggs om med stöd av bostadslån.
Förslaget att införa ett räntelånesystem stöddes i riksdagen av en majoritet bestående av företrädare för socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet de gröna. Den dåvarande oppositionen yrkade avslag på förslaget. I en reservation (m, fp, c) till betänkandet från december 1990 (1990/91:BoU4) instämde reservanterna i den dåvarande regeringens uppfattning om vikten av ett väl fungerande bostadsfinansieringssystem. Reservanterna anförde vidare att ett sådant system måste vara stabilt och kunna fungera under en längre tid och under skiftande ekonomiska förhållanden. De ansåg att det föreslagna räntelånesystemet inte uppfyllde dessa krav. De anförde vidare att samhällets stöd till bostadsbyggandet är en del av den ekonomiska politiken. En ansvarsfull ekonomisk politik har, framhöll de, som ett av sina grundläggande syften att hålla inflationen på en låg nivå, något som i sin tur också innebär en press nedåt på räntan. Om regeringen lyckas med uppgiften att pressa inflationen finns enligt reservanterna inte behov av ett realt bostadsfinansieringssystem, i vart fall inte med den av den dåvarande regeringen förordade utformningen. Sammanfattningsvis anfördes i reservationen i denna del att ett accepterande av regeringsförslaget skulle kunna innebära att samhällets intresse att bedriva antiinflationspolitik minskar. Räntelånesystemet kommer vid låg inflation och högt ränteläge att medföra en betydande ekonomisk belastning på statsbudgeten. Reservanterna yrkade att riksdagen skulle avslå regeringsförslaget om att införa ett räntelånesystem.
Som framgår av den proposition (prop. 1991/92:56) som nu är föremål för riksdagens behandling anges i regeringsförklaringen den 4 oktober 1991 att det beslutade räntelånesystemet inte skall genomföras och att ett nytt förenklat lånesystem skall gälla fr.o.m. år 1993. Motivet i propositionen att inte införa räntelånesystemet är i huvudsak detsamma som i den ovan refererade reservationen (m, fp, c).
Förslaget i den nu föreliggande propositionen kan sammanfattas på följande sätt. Skattekompenserande räntebidrag och realräntebidrag införs inte för ny- och ombyggnad. I stället lämnas i dessa fall tills vidare liksom för närvarande räntebidrag till i huvudsak skillnaden mallan en garanterad och en beräknad räntekostnad för huset i färdigt skick. För år 1992 föreslås den garanterade räntesatsen vara 3,4 % vid ny- och ombyggnad av hyres- och bostadsrättshus och 4,9 % vid ny- och ombyggnad av egnahem. Dessa räntesatser föreslås gälla dels i fråga om hus som påbörjas efter utgången av år 1991, dels i fråga om hus påbörjade men inte färdigställda före den 1 januari 1992, dels i fråga om hus färdigställda före den 1 januari 1992 med beslut om bostadslån som inte utbetalats före ikraftträdandet. Bidragstiden föreslås räknas från färdigställandet och inte som i dag först en viss tid efter det att bostadslånet betalats ut. Nettoavisering föreslås inte tillämpas. Nettoavisering innebär att räntebidraget betalas ut direkt till långivaren. Bidragsunderlaget vid nybyggnad föreslås beräknas i huvudsak på samma sätt som hittills. Detta innebär bl.a. att den nuvarande begränsningen av beloppen för byggnad till 80 % av de s.k. schablonbeloppen behålls liksom maximibeloppen för kostnader för mark- och exploatering. Kostnaderna för personalutrymmen i samband med ny- och ombyggnad av vissa boendeformer föreslås dessutom ingå i bidragsunderlaget.
Vid ombyggnad föreslås bidragsunderlaget motsvara beräknade kostnader för nyinvesteringar och underhållsåtgärder med en varaktighet om minst 30 år. Ingångsvärdebelåning föreslås inte tillämpas. Ingångsvärdebelåning innebär att låntagaren förutom räntebidrag för ombyggnadskostnaden i viss utsträckning får bidrag till kostnaderna för ränta även på befintliga lån.
Med hänsyn till pågående produktion föreslås kostnaden för parkeringsanläggningar få ingå i bidragsunderlaget under förutsättning att bostadsprojektet påbörjas före utgången av april 1992.
Med hänvisning till regeringens uppfattning att en statlig kreditgaranti bör införas i stället för nuvarande bostadslån anförs i propositionen att det hittillsvarande sambandet mellan räntebidrag och lånefinansiering kan upplösas, något som i sin tur anges innebära att räntebidragsunderlaget i princip bör beräknas oberoende av den faktiska finansieringen av huset. Beträffande bostadsrättshus måste dock vissa undantagsregler tills vidare gälla.
Vidare innebär regeringsförslaget att den s.k. räntebidragstrappan behålls. Fullt räntebidrag föreslås lämnas på 95 % av bidragsunderlaget inom 110 % av det schablonberäknade lika för alla fastighetsägarkategorier och upplåtelseformer. För hyres- och bostadsrättshus föreslås i propositionen att räntebidrag därutöver lämnas med 30 % av den räntekostnad som hänförs till den del av bidragsunderlaget som inte utgör underlag för beräkningen av fullt bidrag.
Med hänsyn till inkomstbeskattningens principiella utformning föreslås räntebidragen vara skattepliktiga. Rätten till ränteavdrag föreslås i konsekvens härmed utvidgas till att gälla hela den faktiska ränteutgiften, dvs. även till den del som betalas med räntebidrag.
Skattekompenserande räntebidrag och realräntebidrag skall enligt propositionen inte införas för hus som i dag har räntebidrag enligt nybyggnadslåneförordningen, ombyggnadslåneförordningen, bostadsfinansieringsförordningen, bostadslånekungörelsen eller enligt förordningen om stöd för flerbarnsfamiljer för köp av egnahem.
I de två motioner som väckts med anledning av propositionen, partimotionen från socialdemokraterna Bo2 och partimotionen från vänsterpartiet Bo3, yrkas avslag på propositionen i vad avser förslaget att inte införa räntelånesystemet. Motionärernas uppfattning utgår från att den sociala bostadspolitiken bör vägleda utformningen av bostadsfinansieringssystemet. Även om denna politik enligt motion Bo2 (s) under det gångna halvseklet varit framgångsrik när det gäller att undanröja bostadsslum, trångboddhet och bostadsbrist finns fortfarande viktiga bostadspolitiska frågor som behöver lösas. En bostadsproduktion måste kunna upprätthållas över hela landet som gör det möjligt att förverkliga målet om allas rätt till en bra bostad. Bostadsfinansieringen måste ges en sådan inriktning att behovet av bostaden blir utslagsgivande för efterfrågan. De boendes inflytande över bostaden måste utvecklas ytterligare. De förslag som regeringen redovisar leder bort från de bostadssociala målen. Regeringens, av motionärerna påstådda, strävan att låta marknadskrafterna helt styra utvecklingen på det bostadspolitiska området inger oro. Enligt dem visar erfarenheterna från en rad europeiska länder att ett mera marknadsanpassat synsätt inneburit en kraftig boendesegregation, bostadsslum och bostadsnöd och växande svårigheter inte minst för ungdomar att få bostäder. En liknande uppfattning förs fram i vänsterpartiets partimotion Bo3. I denna motion anförs bl.a. att den bostadssociala politiken inneburit att tillgången på bra bostäder är god men att problem fortfarande finns, bl.a. är tillgången ojämlikt fördelad. Brister finns ännu i de s.k. miljonprogramsområdena i vilka utbyggnad skett på bekostnad av kvalitet, trivsel och natur.
Med anledning av förslaget i propositionen och motionerna vill utskottet anföra följande. Inledningsvis kan det finnas skäl att slå fast vissa utgångspunkter för samhällets insatser när det gäller bostadspolitiken; utgångspunkter som torde omfattas av en bred majoritet. För det första är det viktigt att tillväxt skapas i samhället så att det över huvud taget finns resurser att fördela. En stillastående eller rent av tillbakagående ekonomi påverkar naturligen också de ekonomiska resurser som kan tillföras bostadssektorn. För det andra är det viktigt att se det bostadspolitiska finansieringssystemet som en del av samhällsekonomin i stort. Finansieringssystemet måste vidare vara stabilt över tiden. För det tredje måste hushållens betalningsförmåga, betalningsvilja och preferens beträffande bostaden ses i relation till deras disponibla inkomst. Även i ett sådant perspektiv får det anses både naturligt och rimligt att överväga bostadsfinansieringssystemets utformning i ett större samhällsekonomiskt sammanhang.
Utskottet konstaterar att det finansieringssystem -- räntelånesystemet -- som riksdagen under förra riksmötet beslöt skulle införas för nya bostäder i princip från den 1 januari 1992 hade stora brister; brister som efter några år skulle blivit kännbara både för de boendes ekonomi och för samhällsekonomin. Desssutom är effekterna av systemet svåra att bedöma för den enskilde. Den grundläggande svagheten i räntelånesystemet är enligt utskottets mening att det, som också anförs i propositionen, skulle kunna bidra till att minska kraven på en kraftfull antiinflationspolitik. Vid låg inflation och höga räntor skulle det, fortfarande enligt propositionen, medföra betydande statsfinansiella påfrestningar. Som framgått ovan framfördes i december 1990 liknande synpunkter i reservationen (m, fp, c) i vilken föreslogs att ett räntelånesystem inte skulle införas. Ett scenario med en inflation på 3 à 4 % per år eller lägre under de närmaste åren och med bostadslåneräntor på 10 % eller mera är fullt möjligt. En sådan utveckling skulle i räntelånesystemet ha inneburit realräntebidrag i en omfattning som skulle ha gjort det nödvändigt att ompröva systemet av statsfinansiella skäl efter några år. De farhågor som yppats om att den s.k. "skuldfällan" i räntelånesystemet skulle komma att drabba många boende och då inte minst boende i glesbygd och mindre tätorter måste bedömas som i hög grad realistiska. Svårigheten att bedöma utvecklingen av boendekostnaderna är, som anförts ovan, avsevärt större i räntelånesystemet än i ett system med räntebidrag.
Det kan finnas anledning att erinra om att vi under perioden 1968--1974 hade ett bostadsfinansieringssystem -- det s.k. paritetslånesystemet -- i vilket kapitalkostnaderna omfördelades över tiden. Detta system övergavs bl.a. därför att det inte ansågs möjligt att bemästra problemet med skuldökningarna inom lånesystemet.
Sammanfattningsvis anser utskottet att räntelånesystemet med dess omfördelning av kostnaderna över tiden har sådana brister och svagheter både för de boende och för samhället att det inte bör genomföras. Utskottet har ovan motiverat sitt ställningstagande för denna uppfattning. Utskottet ansluter sig med det anförda till den uppläggning finansieringen föreslås få i propositionen såvitt förslaget behandlas ovan. Utskottet vill dock betona vikten av att riksdagen skyndsamt föreläggs ett förslag om hur bostadsfinansieringen skall utformas i ett längre perspektiv. Som anförts i regeringsförklaringen är avsikten att ett nytt och förenklat lånesystem skall gälla fr.o.m. år 1993. I den nu behandlade propositionen anges att förslag om en långsiktig förändring av bostadsfinansieringen kommer att läggas fram under år 1992. Utskottet vill för sin del hävda att mycket skulle stå att vinna på om ett beslut om ett nytt finansieringssystem kunde fattas av riksdagen våren 1992. I vart fall bör ett regeringsförslag om ett nytt finansieringssystem läggas fram under våren. Ett snabbt beslut om ett nytt finansieringssystem skulle vara till fördel för boende och för intressenterna i bostadsproduktionen. Utskottet vill i denna del avslutningsvis anföra att beslut om ändrade planeringsförutsättningar av genomgripande natur bör fattas i god tid innan de skall träda i kraft.
Med det anförda tillstyrker utskottet yrkande 2 i propositionen om räntebidrag m.m. för nya hus och yrkande 4, detta yrkande i denna del, om räntebidrag m.m. för hus i beståndet. Förslagen i partimotionerna Bo2 (s) yrkande 1 i denna del och yrkande 5 samt Bo3 (v) i denna del avstyrks.
Statlig kreditgaranti
Förslaget i propositionen om statliga kreditgarantier utgår från vad riksdagen beslutat om den statliga kreditgarantins utformning i anslutning till riksdagsbeslutet om räntelånesystemet.
Sammanfattningsvis innebär regeringsförslaget att de statligt reglerade bostadslånen avvecklas och att den särställning som Statens bostadsfinansieringsaktiebolag, SBAB, hittills har haft på kreditmarknaden upphör. I stället införs en statlig kreditgaranti för lån för ny- och ombyggnad av permanenta bostäder. Kreditgarantin lämnas för lån motsvarande de nuvarande bostadslånen. Som framgått ovan inrättas statens bostadskreditnämnd den 1 januari 1992. Nämndens uppgift föreslås enligt propositionen bli att ställa garanti för bl.a. lån mot säkerhet i fastighet inom 100, 99 eller 95 % av pantvärdet för fastigheten beroende på upplåtelseform såvitt gäller lån för ny- och ombyggnad av bostäder.
Storleken på garantin föreslås beräknas på grundval av ett garantiunderlag som motsvarar räntebidragsunderlaget, dvs. i princip produktionskostnaden. Därmed ger kreditgarantin samma möjligheter att finansiera bostäder som bostadslånesystemet gav. Möjligheter finns också att i särskilda fall utöka garantin. Garantin kräver för sin giltighet att kreditgivaren betalar en avgift. Som också nämnts ovan föreslås denna avgift inledningsvis bestämmas till 0,5 % av det garanterade beloppet. För egnahem och bostadsrättssmåhus krävs vidare att kommunen framför staten i princip svarar för förlust på lånet intill 40 % av den mot garantibeloppet svarande utestående låneskulden vid förlusttillfället.
Vad i propositionen föreslagits om kreditgarantin utgår alltså i tillämpliga delar från det tidigare riksdagsbeslutet. I en skrivelse till utskottet från stadshypotekskassan har tagits upp vissa frågor om kreditgarantins utformning. Enligt vad utskottet erfarit pågår inför ikraftträdandet av en ordning med statlig kreditgaranti överväganden i bostadskreditnämnden av flera av de frågor som aktualiserats i skrivelsen. Utskottet utgår från att regeringen utan en riksdagens begäran därom i lämpligt sammanhang lämnar riksdagen en redovisning om hur systemet med statlig kreditgaranti avses administreras hos bostadskreditnämnden och hur bl.a. nämndens kontakter med boverket, kreditaktiebolagen, lands- och stadshypoteksinstitutionerna och övriga som kan vara involverade i kreditgivningen m.m. har utformats.
Vad i propositionen föreslagits har inte särskilt tagits upp i motionerna. Utskottet tillstyrker yrkandet 3 i propositionen om en statlig kreditgaranti.
Utskottet behandlar i detta avsnitt ytterligare frågan om det kommunala borgensansvaret. Som framgått ovan krävs för att kreditgarantin skall vara giltig att kommunerna tar ett visst borgensansvar för egnahem och bostadsrättssmåhus. Därvid föreligger i princip ingen skillnad från dagens system.
I olika sammanhang har aktualiserats frågan om det kommunala borgensåtagandet. Bl.a. har Kommunförbundet i november 1991 i en skrivelse till utskottet tagit upp frågan. I skrivelsen anförs att ordningen med att kommunerna framför staten skall svara för en viss låneförlust är mycket negativ ur kommunal synvinkel. I skrivelse anförs också att det blir kommunerna som får ta de egentliga kreditriskerna. Farhågor uttrycks också för att ett mycket stort antal kommuner inte kommer att ta på sig ett förlustansvar genom borgensåtagande.
Det finns enligt utskottets uppfattning anledning att förutsättningslöst utvärdera effekterna av den ovan och i propositionen beskrivna ordningen och analysera hur övergången till ett kreditgarantisystem kan tänkas påverka behovet av och beredvillighet hos kommunerna att ikläda sig det borgensansvar som nu diskuteras. Utskottet föreslår att regeringen tar initiativet till en översyn av frågan och lämnar riksdagen sin syn på den i förening med de eventuella förslag som regeringen finner lämpliga och erforderliga i sammanhanget. I vilka former översynen skall bedrivas bör överlåtas åt regeringen att avgöra. Vad utskottet nu anfört om en översyn av ordningen med kommunal borgen bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Som också framgått ovan kommer i det nu föreslagna systemet sambandet mellan räntebidrag och lån att upplösas. S.k. nettoavisering, dvs. utbetalning direkt till låntagaren, föreslås inte tillämpas. Upplösning av sambandet mellan lån och bidrag samt att nettoavisering inte bör tillämpas i princip från den 1 januari 1992 överensstämmer i tillämpliga delar med vad som avsetts gälla också i räntelånesystemet.
När det nu redovisade sambandet mellan lån och bidrag överges liksom en ordning med nettoavisering finns enligt utskottets mening anledning att vidta åtgärder så att möjligheterna att överlåta eller pantsätta rätten till räntebidrag förhindras. Utskottet förutsätter att regeringen vidtar åtgärder i detta syfte.
Räntebidrag vid övergång från hyresrätt till bostadsrätt m.m.
I förordningen (1986:694) om handläggning, förvaltning m.m. av bostadslån och räntebidrag finns bestämmelser om att ett bostadslån kan övertas av en ny ägare om länsbostadsnämnden medger det. Detta medför att också räntebidrag lämnas till den nye förvärvaren. Om huset har förvärvats från ett allmännyttigt bostadsföretag eller en kommun lämnas emellertid räntebidrag endast om regeringen medger det (24 § i förordningen). Detsamma gäller om huset har förvärvats från ett företag som fått sitt godkännande som allmännyttigt bostadsföretag återkallat efter den 3 juni 1987 och bostadslånet beviljades under den tid då företaget var godkänt som ett allmännyttigt bostadsföretag. Bestämmelsen infördes den 1 januari 1988 (jfr prop. 1986/87:168, BoU 1987/88:3).
I propositionen anförs att skäl saknas att behålla de nu refererade reglerna. En bostadsrättsförening som förvärvar ett hus från ett företag som är eller har varit ett allmännyttigt bostadsföretag bör därför enligt förslaget i propositionen få rätt att behålla räntebidragen. Detsamma föreslås gälla även andra som förvärvar hus från ett allmännyttigt bostadsföretag. Det föreslås i propositionen att ändringen bör göras den 1 januari 1992 och gälla förvärv som sker därefter.
Enligt utskottets uppfattning finns inte tillräckliga skäl att kräva ett medgivande från regeringen om att räntebidrag skall lämnas om ett bostadshus förvärvas från ett allmännyttigt bostadsföretag eller en kommun. En bostadsrättsförening som förvärvar ett hus från ett företag som är eller varit ett allmännyttigt bostadsföretag bör alltså få rätt att behålla räntebidragen. Den i propositionen nu förordade ordningen har alltsedan de nuvarande reglerna infördes kritiserats i riksdagen av en betydande minoritet (m, fp, c). Därvid har i reservationer från dessa partier till betänkanden från bostadsutskottet anförts att de boende i allmännyttiga bostadsföretag i praktiken inte kan förvärva de bostäder de bor i om räntebidrag av någon betydenhet finns samt att det ankommer på ägarna av de allmännyttiga bostadsföretagen -- kommunerna -- och hyresgästerna och inte staten att inom ramen för gällande lagstiftning avgöra om en förändring från hyresrätt till bostadsrätt skall äga rum.
Utskottet som delar denna uppfattning tillstyrker med det anförda förslaget i propositionen, yrkande 4 i denna del, om att räntebidrag vid övertagande av bostadshus från ett allmännyttigt bostadsföretagm.m. skall medges utan en prövning därav av regeringen. Utskottet avstyrker med det anförda partimotionerna Bo2 (s) yrkande 6 och Bo3 (v) denna motion i denna del om att nuvarande regler bör behållas.
Ytterligare ett regeringsförslag bör behandlas i nu förevarande avsnitt. Det gäller förslaget i propositionen om att det statliga räntestödet för lägenhetsunderhåll i hyreshus bör slopas.
I riksdagens beslut i december 1990 om att införa ett nytt bostadsfinansieringssystem (prop. 1990/91:34, BoU4) ingick att ett räntestöd för lägenhetsunderhåll infördes för hyreshus. I fråga om åtgärder med en varaktighet om 20 år omfattas alla hyreshus och i fråga om åtgärder med kortare varaktighet hyreshus med bostadslån eller motsvarande utbetalade efter år 1990. Statens kostnader för stödet beräknas till 60 milj.kr. det första året. I propositionen anförs att kostnader för lägenhetsunderhåll i princip bör täckas genom fonderingar.
Utskottet tillstyrker regeringsförslaget. Vad i propositionen anförts om att kostnader för lägenhetsunderhåll i princip bör täckas genom fonderingar ligger helt i linje med vad i en reservation (m, fp, c) förordades i samband med att riksdagen i december beslöt att räntestöd för lägenhetsunderhåll i hyreshus skulle införas.
Med det anförda avstyrker utskottet partimotionerna Bo2 (s) yrkande 1 och Bo3 (v), båda motionerna i denna del. I motionerna yrkas avslag på det nu behandlade regeringsförslaget. Utskottet tillstyrker yrkande 5 i propositionen om att räntestöd för lägenhetsunderhåll bör slopas.
Slopade krav för statligt stöd
I propositionen föreslås att markvillkor, kommunal bostadsanvisningsrätt, produktionskostnadsprövning och areagräns för småhus som krav för statligt stöd för ny- och ombyggnad och konkurrensvillkor som krav för stöd för nybyggnad av permanenta bostäder slopas den 1 januari 1992.
Markvillkoret innebär att statligt stöd för byggande på mark som förvärvats av annan än kommunen i princip lämnas bara om kommunen medger det.
Kommunal bostadsanvisningsrätt innebär att kommunen kan kräva att få anvisa bostadssökande till de lägenheter som byggs eller byggs om med statligt stöd.
Produktionskostnadsprövningen innebär att länsbostadsnämnden prövar om den beräknade kostnaden för ett projekt är skälig i förhållande till produktionsförhållandena och projektets allmänna kvalitet.
Vid nybyggnad av hyres- och bostadsrättshus samt s.k. säljarbyggda egnahem gäller vidare det s.k. konkurrensvillkoret. Villkoret innebär att projektet skall upphandlas genom infordrande av anbud från flera anbudsgivare och antagande av anbud utan föregående förhandling. Annan produktionsform får tillämpas om kommunen godtar den och kostnaden för projektet inte överstiger kostnaderna för ett konkurrensupphandlat projekt.
En arbetsgrupp inom bostadsdepartementet har i en promemoria den 27 september 1991 föreslagit bl.a. att mark- och konkurrensvillkoren slopas och att kommunerna i stället ges möjlighet att i planliknande former ställa preciserade villkor för bostadsbyggande med statligt stöd.
Som motiv för de nu refererade förslagen anförs i propositionen följande.
Bostadsmarknaden står inför stora utmaningar under nittiotalet. Byggkostnaderna har ökat kraftigt och bostadssubventionerna kommer att minskas. Det är nödvändigt med en kraftig avreglering så att producenter och byggherrar kan vända sig till konsumenterna direkt och tillfredsställa marknadens efterfrågan på bostäder. En avreglering är också nödvändig för att åstadkomma sänkta byggkostnader. Enligt min mening medför markvillkor, kommunal bostadsanvisningsrätt, produktionskostnadsprövning och konkurrensvillkor en kostnadshöjande tidsutdräkt i bostadsbyggandet utan att några fördelar uppnås för den enskilde eller samhället. De bör därför slopas. Jag ser inte heller någon anledning att i andra former öka kommunernas inflytande över bostadsbyggandet utöver vad som följer av gällande planlagstiftning. Mitt förslag att ta bort i stort sett alla villkor för erhållande av statligt stöd skall ses som ett första steg i en omfattande avreglering av byggandet.
Arbetsgruppen anser vidare att den nuvarande begränsningen att statligt stöd inte lämnas för bostäder i småhus med en bruksarea som överstiger 180 m2 bör kunna slopas. Jag delar arbetsgruppens uppfattning i denna del.
Vissa krav för statligt stöd bör enligt propositionen ställas även fortsättningsvis. Sådana krav är att bostäderna -- med vissa undantag -- skall vara avsedda för permanent bruk och självständigt boende.
Bostäderna bör vidare uppfylla vissa grundläggande krav i fråga om utrymmes- och utrustningsstandard. Utgångspunkten bör enligt propositionen vara de krav som kan ställas med stöd av plan- och bygglagen (1987:10). Prövning av dessa krav bör göras av kommunen i samband med prövningen av bygglovet. Kraven skall anses uppfyllda om bygglov är beviljat.
För särskilda boendeformer för äldre föreslås att lägre utrymmes- och utrustningsstandard i bostaden vad gäller kök och vardagsrum skall kunna ställas om denna lägre standard kompenseras av gemensamma utrymmen. I fråga om gruppbostäder för senildementa bör kunna godtas att man helt avstår från köksutrustning i bostaden.
Till de krav som fortsättningsvis bör ställas hör enligt propositionen krav om hyresgästinflytande vid ombyggnad av hyresbostäder samt krav på konsumentskydd vid nybyggnad av egnahem och bostadsrättssmåhus.
I vänsterpartiets partimotion Bo3 yrkas avslag på propositionen i dess helhet och då alltså även på de nu refererade regeringsförslagen om att slopa vissa krav för statligt stöd. I socialdemokraternas partimotion Bo2 yrkas avslag på regeringsförslaget om att slopa markvillkoret, den kommunala bostadsanvisningsrätten och areagränsen för småhus som krav för statligt stöd. Beträffande produktionskostnadsprövningen föreslås att denna prövning inom ramen för en försöksverksamhet bör kunna göras av kommunerna. Länsbostadsnämnderna får då mera rådgivande uppgifter. Vad i motionen anförts om produktionskostnadsprövningen samt om kommunernas beslutanderätt föreslås riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. I s-motionen godtas regeringsförslaget om att konkurrensvillkoret bör slopas.
Enligt utskottets mening bör olika förslag förverkligas och förenklingar tas till vara för att få en så smidig och ändamålsenlig administration av bostadslångivningen som möjligt utan att därmed viktiga bostadspolitiska krav eftersätts. Som utskottet i skilda sammanhang och ofta i enighet konstaterat har kommunerna ett stort ansvar när det gäller att genomföra de bostadspolitiska intentionerna och ta ansvar för den fysiska planeringen. En bedömning avseende utformningen av ett bostadsprojekt kan hävdas i huvudsak inom ramen för gällande planlagstiftning. Utskottet kan inte se att något skulle vara att vinna på att också pröva det inom ramen för bostadsfinansieringssystemet. Som också anförs i propositionen är det nödvändigt med en kraftig avreglering så att producenter och byggherrar kan vända sig till konsumenterna direkt. Därigenom tillfredsställs enligt propositionen marknadens efterfrågan på bostäder samtidigt som sänkta byggkostnader kan åstadkommas. Ett slopande av de olika villkoren som nu diskuteras innebär att en kostnadshöjande tidsutdräkt kommer att undvikas liksom i vissa fall en dubbelprövning av kommunerna och länsbostadsnämnderna.
Med det anförda tillstyrker utskottet regeringsförslaget om slopande av markvillkoret, den kommunala bostadsanvisningsrätten och produktionskostnadsprövningen som krav för statligt bostadsstöd. Vad nu förordats innebär att utskottet tillstyrker yrkande 1 i propositionen i denna del och avstyrker partimotionerna Bo2 (s) yrkandena 2, 3 och 7 samt partimotionen Bo3 (v) denna motion i denna del.
Utskottet tillstyrker förslaget i propositionen, yrkande 1 i denna del på i propositionen anförda grunder, om slopande av konkurrensvillkoret som krav för statligt bostadsstöd; ett förslag som också fått anslutning i partimotionen Bo2 (s). Partimotionen Bo3 (v) avstyrks i denna del.
Slutligen behandlar utskottet förslaget om att slopa den nuvarande begränsningen att statligt stöd inte lämnas för bostäder i småhus med en bruksarea som överstiger 180 m2. Detta förslag avstyrks i de båda motionerna.
Utskottet tillstyrker förslaget i propositionen -- yrkande 1 i denna del -- om slopande av areagränsen för småhus som krav för statligt bostadsstöd och avstyrker partimotionerna Bo2 (s) yrkande 4 och Bo3 (v) denna motion i denna del. Beträffande vad i den förstnämnda motionen anförts om att ett slopande av areagränsen skulle kunna innebära att "stora lyxvillor" får statlig belåning vill utskottet peka på möjligheten att kommunerna, inom ramen för sitt borgensåtagande i det enskilda fallet, om så bedöms önskvärt, för närvarande kan ställa villkor i avsikt att undvika att ett av kommunen inte önskvärt småhusbyggande förverkligas med stöd av statliga bostadssubventioner.
En kommission för bygg- och bostadsområdet
I den med anledning av proposition 1991/92:60 om skattepolitik för tillväxt väckta motionen Sk20 (c) föreslås att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en kommission för bygg- och bostadsområdet med företrädare från hela bygg- och bostadssektorn bör tillsättas. Arbetet i kommissionen bör bedrivas i nära samarbete med bl.a. finans-, närings- och arbetsmarknadsdepartementen.
Enligt motionen är utvecklingen inom bygg- och bostadsmarknaden utomordentligt allvarlig. Bl.a. förväntas en kraftig nedgång i bostadsbyggandet, något som sin tur väntas leda till kapitalförstöring, ytterligare utslagning av arbetskraft inom byggsektorn samt risk för överhettning när konjunkturen vänder uppåt igen.
Utskottet vill med anledning av motionen anföra följande. Det finns som motionärerna framhåller anledning till oro för sysselsättningen inom bygg- och bostadssektorn. Regeringen har genom sina förslag till riksdagen i avsikt att öka sysselsättningen inom byggbranschen visat att den är medveten om byggsektorns problem. Inte minst syftar dessa förslag till att öka tillväxten och skapa sysselsättning.
Vad rör förslaget i motionen vill utskottet erinra om att arbetsmarknadsministern i svar på en fråga i riksdagen den 26 november 1991 upplyst om att regeringen kommer att tillsätta en arbetsgrupp för samråd med parterna på byggarbetsmarknaden. Enligt vad utskottet erfarit är avsikten att gruppen också skall följa utvecklingen inom byggsektorn.
Eftersom regeringen kommer att tillsätta en arbetsgrupp med i huvudsak samma uppgifter som den i motionen föreslagna kommissionen kommer syftet med motionen i allt väsentligt att tillgodoses utan någon riksdagens begäran därom. Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motion Sk20 (c) om att en kommission för bygg- och bostadsområdet bör tillsättas.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande räntebidrag för nya hus och för hus i beståndet att riksdagen godkänner vad i proposition 1991/92:56 yrkandena 2 och 4 det sistnämnda yrkandet i denna del föreslagits och avslår motionerna 1991/92:Bo2 yrkande 1 i denna del och yrkande 5 samt 1991/92:Bo3 denna motion i denna del, res. 1 (s) men. (v)
2. beträffande statlig kreditgaranti att riksdagen godkänner vad i proposition 1991/92:56 yrkande 3 föreslagits,
3. beträffande en översyn av ordningen med kommunal borgen att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, res. 2 (s) men. (v)
4. beträffande räntebidrag vid övertagande av bostadshus från ett allmännyttigt bostadsföretag m.m. att riksdagen godkänner vad i proposition 1991/92:56 yrkande 4 i denna del föreslagits och avslår motionerna 1991/92:Bo2 yrkande 6 och 1991/92:Bo3 denna motion i denna del, res. 3 (s) men. (v)
5. beträffande räntestöd för lägenhetsunderhåll att riksdagen godkänner vad i proposition 1991/92:56 yrkande 5 föreslagits och avslår motionerna 1991/92:Bo2 yrkande 1 och 1991/92:Bo3 båda motionerna i denna del, res. 4 (s) men. (v)
6. beträffande slopande av markvillkoret, den kommunala bostadsanvisningsrätten och produktionskostnadsprövningen som krav för statligt bostadsstöd att riksdagen godkänner vad i proposition 1991/92:56 yrkande 1 i denna del föreslagits och avslår motionerna 1991/92:Bo2 yrkandena 2, 3 och 7 och 1991/92:Bo3 denna motion i denna del, res. 5 (s) men. (v)
7. beträffande slopande av konkurrensvillkoret som krav för statligt bostadsstöd att riksdagen godkänner vad i proposition 1991/92:56 yrkande 1 i denna del föreslagits och avslår motion 1991/92:Bo3 i denna del, men. (v)
8. beträffande slopande av areagränsen för småhus som krav för statligt bostadsstöd att riksdagen godkänner vad i proposition 1991/92:56 yrkande 1 i denna del föreslagits och avslår motionerna 1991/92:Bo2 yrkande 4 och 1991/92:Bo3 denna motion i denna del, res. 6 (s) men. (v)
9. beträffande en kommission för bygg- och bostadsområdet att riksdagen avslår motion 1991/92:Sk20. res. 7 (s) men. (v)
Stockholm den 5 december 1991
På bostadsutskottets vägnar
Agne Hansson
I beslutet har deltagit: Agne Hansson (c), Oskar Lindkvist (s), Knut Billing (m), Bertil Danielsson (m), Erling Bager (fp), Ulf Lönnqvist (s), Rune Evensson (s), Ulf Björklund (kds), Dan Eriksson i Stockholm (nyd), Britta Sundin (s), Birger Andersson (c), Marianne Carlström (s), Inga Berggren (m), Lars Stjernkvist (s) och Nils T Svensson (s).
Från vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Eva Zetterberg (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservationer
Oskar Lindkvist, Ulf Lönnqvist, Rune Evensson, Britta Sundin, Marianne Carlström, Lars Stjernkvist och Nils T Svensson (allas) har reserverat sig mot betänkandet i följande delar.
1. Räntebidrag för nya hus och för hus i beståndet (mom. 1)
Reservanterna anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med "Med anledning" och på s. 7 slutar med "del avstyrks" bort ha följande lydelse:
Som anförs i den socialdemokratiska partimotionen Bo2 och i vänsterpartiets partimotion Bo3 är den sociala bostadspolitiken en utgångspunkt för bedömningarna av hur bostadsfinansieringssystemet skall utformas. Denna politik utgår från att alla har rätt till en god bostad till ett rimligt pris. Som framgår av motionerna har denna politik varit framgångsrik. Detta innebär emellertid inte att alla problem är lösta. Även under överblickbar framtid måste en bostadsproduktion upprätthållas över hela landet som gör det möjligt att realisera målet om allas rätt till en bra bostad. Ovan i betänkandet har i sammandrag redovisats utformningen av räntelånesystemet enligt riksdagens beslut hösten 1990 och våren 1991 och utformningen av bostadsfinansieringssystemet enligt regeringens förslag. Här skall inte upprepas de olika systemens utformning. Utskottet vill emellertid peka på vissa grundläggande olikheter mellan de båda systemen. Inledningsvis konstaterar utskottet att räntelånesystemet är ett system som långsiktigt garanterar den bostadsproduktion vi behöver i landet. Inom ramen för detta system är det möjligt att utan att höja bostadsutgiften för den enskilde rätta till de brister som finns i det befintliga systemet samt avsevärt minska belastningen på statsbudgeten. Boverket har gjort beräkningar som visar att skillnaden i statens utgifter budgetåret 1993/94 kommer att vara ca 4,5 miljarder kronor lägre i räntelånesystemet än i räntebidragssystemet.
Ett förverkligande av det i propositionen föreslagna finansieringssystemet drabbar de boende mycket hårt. Som framgår av s-motionen kan beräknas att kostnaden för en nybyggd lägenhet om 80 m2 blir ca 1500--1700 kr. högre i månaden om regeringsförslaget genomförs än vad som blir följden om räntelånesystemet införs.
Det nu behandlade regeringsförslaget är avsett att gälla under 1992. Vilka regler som skall gälla därefter är oklart. Det är naturligtvis otillfredsställande och helt oacceptabelt att de i bostadsbyggandet involverade inte vet vilka finansieringsförutsättningar som kommer att gälla efter utgången av 1992. Detta kommer att leda till nära nog totalt byggstopp. Regeringen skapar denna situation genom sin oförmåga och ovilja att förstå de boendes och branschens behov av stabila, klara och fasta spelregler. Boverket räknar med ett påbörjande år 1991 om ca 53000 lägenheter. Verket räknar för år 1993 med ett påbörjande om ca 25000 lägenheter, dvs. mera än en halvering under två år. Verkets beräkningar bygger på bedömningar av konjunkturläget i kombination med osäkerhet om de framtida finansieringsvillkoren alternativt en försämring av villkoren. Tyvärr måste konstateras att båda dessa beräkningsförutsättningar kommer att bli verklighet om riksdagen accepterar regeringsförslaget om att inte införa räntelånesystemet. I detta prekära läge presenteras riksdagen alltså ett regeringsförslag om bostadsfinansieringen som ger väsentligt sämre utfall än räntelånesystemet för de boende och för samhället. Dessutom är osäkerheten stor om finansieringsreglerna framöver. Ett bifall till regeringsförslaget förstärker kraftigt en redan nedåtgående byggkonjunktur.
Under beredningen av regeringens förslag har utskottet eller delar av utskottet haft överläggningar bl.a. med företrädare för Byggnadsarbetareförbundet, Byggentreprenörerna, Stockholms byggmästareförening och Riksbyggen. Samtliga har redovisat en mycket dyster prognos över byggsysselsättningen. Sålunda räknar Byggentreprenörerna med att bygginvesteringarna sjunker med 10 % 1992 och att arbetskraftsefterfrågan i år och nästa år i snitt faller med 40 000 personer. Eftersom byggandet genererar arbeten i andra sektorer räknar man med att totalt 100 000 byggjobb är hotade.
Som anförs i motionerna bör riksdagen stå fast vid de beslut som fattades i december 1990 och våren 1991 om att införa räntelånesystemet. Utskottet delar motionärernas uppfattning om att detta system ger den stadga som de boende, de bostadssökande och byggmarknaden behöver. Med räntelånesystemet kan både sysselsättningen och bostadsförsörjningen klaras betydligt bättre än om regeringens framlagda förslag genomförs.
Väsentliga försämringar vid ett genomförande av regeringsförslaget i förhållande till räntelånesystem är bl.a. att räntebidragstrappan behålls, fullt räntebidrag endast lämnas till 95 % av bidragsunderlaget lika för alla upplåtelseformer, kostnaderna för parkeringsanläggningar inte ingår i bidragsunderlaget för bostadsprojekt som påbörjas efter utgången av april 1992, s.k. ingångsvärdebelåning inte kommer att tillämpas, bidragsunderlaget begränsas till 80 % av de s.k. schablonbeloppen.
Vad ovan anförts innebär sammanfattningsvis att regeringens förslag om att inte införa räntelånesystemet bör avslås av riksdagen. Utskottet tillstyrker de båda partimotionerna från s och v i motsvarande delar.
dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:1.beträffande räntebidrag för nya hus och för hus i beståndet att riksdagen med anledning av motionerna 1991/92:Bo2 yrkande 1 i denna del och yrkande 5 samt 1991/92:Bo3 denna motion i denna del inte godkänner vad i proposition 1991/92:56 yrkandena 2 och 4 det sistnämnda yrkandet i denna del föreslagits, 2. En översyn av ordningen med kommunal borgen (mom. 3)
Reservanterna anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med "Utskottet behandlar" och slutar med "till känna" bort utgå,
dels att moment 3 i utskottets hemställan bort utgå.
3. Räntebidrag vid övertagande av bostadshus från ett allmännyttigt bostadsföretag m.m. (mom. 4)
Reservanterna anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "bör behållas" bort ha följande lydelse:
Utskottet har ovan anslutit sig till vad i partimotionerna från s och v anförts om att den sociala bostadspolitiken är en utgångspunkt när det gäller att ta ställning till hur bostadsfinansieringssystemet skall utformas. I en sådan politik spelar de allmännyttiga bostadsföretagen en framträdande roll. I hyresrätten, som svarar för ca 40% av bostäderna i flerbostadshus, har dessa företag enligt motionärerna drygt 20 % och de privata fastighetsägarna resten. För regeringen tycks en omvandling av allmännyttans bostäder till bostadsrätter vara en av de viktigaste bostadspolitiska frågorna. Utskottet delar inte denna uppfattning. De möjligheter som regeringen har i dag att efter prövning i det enskilda fallet medge att räntebidragen får behållas vid en övergång från hyresrätt till bostadsrätt får anses väl avpassade. Någon ändring av dagens regler är varken önskvärd eller erforderlig. Med det anförda tillstyrker utskottet motionerna och avstyrker propositionen i motsvarande del.
dels att moment 4 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:4.beträffande räntebidrag vid övertagande av bostadshus från ett allmännyttigt bostadsföretag m.m. att riksdagen med anledning av motionerna 1991/92:Bo2 yrkande 6 och 1991/92:Bo3 denna motion i denna del inte godkänner vad i proposition 1991/92:56 yrkande 4 i denna del föreslagits,
4. Räntestöd för lägenhetsunderhåll (mom. 5)
Reservanterna anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med "Utskottet tillstyrker" och slutar med "bör slopas" bort ha följande lydelse:
Som framgått av det ovan anförda beslöt riksdagen i december 1990 att räntestöd för lägenhetsunderhåll i hyreshus skulle kunna utgå. Utskottet anförde då att ett sådant räntestöd skulle bidra till att öka neutraliteten mellan upplåtelseformerna. Utskottet, som vidhåller sin uppfattning, anser att riksdagen med anslutning till de båda partimotionerna från s och v bör avslå propositionen i denna del,
dels att moment 5 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:5.beträffande räntestöd för lägenhetsunderhåll att riksdagen med anledning av motionerna 1991/92:Bo2 yrkande 1 och 1991/92:Bo3 båda motionerna i denna del inte godkänner vad i proposition 1991/92:56 yrkande 5 föreslagits,
5. Slopande av markvillkoret, den kommunala bostadsanvisningsrätten och produktionskostnadsprövningen som krav för statligt bostadsstöd (mom.6)
Reservanterna anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "denna del" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning om att markvillkoret, den kommande bostadsanvisningsrätten och produktionskostnadsprövningen bör hävdas som förutsättning för statligt bostadsstöd. Vid behandlingen av motsvarande fråga i december 1990 anförde utskottet (bet. 1990/91:BoU4 s. 19).
Utskottet anför följande i frågan. Som förutsättning för statens stöd till bostadsfinansieringen i form av bostadslån och räntebidrag gäller i dag ett antal bostadspolitiskt motiverade krav. Dessa krav har sitt ursprung i en strävan att främja en bostadsproduktion som fyller de bostadssociala mål som ställts upp. Kraven utgör sålunda viktiga bostadspolitiska instrument. Den omläggning av bostadsfinansieringssystemet som nu föreslås innebär inte att behovet av dessa instrument försvinner. Mot bakgrund av att de uppställda målen för bostadsproduktionen, som utskottet anfört inledningsvis står fast bör sålunda statsmakterna även fortsättningsvis ges möjlighet att hävda de krav som behövs för att vidmakthålla dessa mål. Inte minst de omfattande åtaganden som staten gör också i det nya bostadsfinansieringssystemet motiverar ett sådant ställningstagande. Det är rimligt att staten får ett inflytande över den bostadsproduktion som den i väsentliga avseenden står som garant för. Samtidigt bör det självfallet vara en strävan att inte onödigtvis hävda krav som kan undvaras utan att den bostadspolitiska målsättningen eftersätts. I anslutning härtill bör också framhållas det skydd för bostadskonsumenterna som flera av kraven syftar till. Det gäller bl.a. kraven på produktionsgaranti och ansvarsutfästelse vid nybyggnad av egnahem och småhus som upplåts med bostadsrätt.
Utöver vad utskottet då anförde kan upplysas om att i en redovisning som boverket gjort framgår att 75 % av alla lägenheter i nyproducerade flerbostadshus och gruppbyggda småhus uppförts på mark som förvärvats av kommunerna. I övriga fall har dispens från markvillkoret lämnats. Över 70 % av kommunerna vill ha kvar markvillkoret; samtliga kommuner med ett invånarantal över 100 000 vill ha kvar villkoret.
Vad gäller den kommunala bostadsanvisningsrätten finns behov av att ha denna kvar. Därigenom blir det möjligt att hävda målet om allas rätt till en god bostad. Det är viktigt att de bostäder som produceras kan komma alla till del. Kommunalförbundet för Stor-Stockholms Bostadsförmedling har i skrivelse till utskottet tagit upp denna fråga. Förbundet anför bl.a. att det är rimligt att kommunerna tillförsäkras anvisningsrätt så att lägenheterna kan fördelas så rättvist som möjligt. Detta är motiverat bl.a. av det skälet att lägenheterna byggts med statligt bostadsstöd. Vidare anförs i skrivelsen att kommunerna genom stöd av lagstiftningen måste få möjligheter att erhålla lägenheter att förmedla. Inte minst viktigt är det att skaffa fram bostäder åt ungdomar, äldre och flyktingar. Utskottet instämmer med vad i skrivelsen anförts. Den kommunala bostadsanvisningsrätten och anvisningslagen bör behållas.
Beträffande produktionskostnadsprövningen har denna enligt gjorda undersökningar lett till en prissänkning på 4 %. Den i propositionen nämnda kommittén för översynen av de administrativa styrmedlen inom bostadsfinansieringen anser att kommunerna på sikt bör få ansvaret för skälighetsbedömningen av kostnaderna för bostadsprojekt med statligt stöd. Kommittén anser att om kommunerna ges ett direkt ansvar för att avgöra vilka kostnader som kan accepteras, kan det kommunala inflytandet över projektens utformning göra sig gällande på ett tidigt stadium i tillkomstprocessen. Då ökar kommunernas ansvar inför bostadssökande och övriga kommuninvånare för resultatet av den förda bostadspolitiken.
Utskottet vill understryka behovet av att produktionskostnadsprövningen finns kvar. Denna prövning har haft en prisdämpande effekt. Utskottet anser emellertid att det finns skäl, som talar för att lägga ett ökat ansvar för denna prövning på kommunerna. En viktig förutsättning för ett genomförande av ett sådant förslag är dock att den kommunala kompetensen kan byggas upp på ett sådant sätt att granskningen i kommunen blir tillfredsställande. I många kommuner saknas i dag denna kompetens. Utskottet förordar att en försöksverksamhet genomförs med kommunal produktionskostnadsprövning. I en första etapp bör den omfatta de kommuner som själva önskar ta över prövningen. Boverket bör ges i uppdrag att administrera en sådan försöksverksamhet. I det sammanhanget bör verket också se över grunder för prövningen. Där försöksverksamheten genomförs får länsbostadsnämnderna mera rådgivande uppgifter.
Vad nu anförts om produktionskostnadsprövning samt kommunernas beslutanderätt bör riksdagen ge regeringen till känna. Det kan finnas skäl att i sammanhanget överväga om kommunerna skall ersättas för de merkostnader som kan bli följden av den ökade kommunala administrativa insatsen i samband med prövningen.
dels att moment 6 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:6.beträffande slopande av markvillkoret, den kommunala bostadsanvisningsrätten och produktionskostnadsprövningen att riksdagen med anledning av motionerna 1991/92:Bo2 yrkandena 2, 3 och 7 och 1991/92:Bo3 denna motion i denna del inte godkänner vad i proposition 1991/92:56 yrkande 1 i denna del föreslagits och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om produktionskostnadsprövningen,
6. Slopande av areagränsen för småhus som krav för statligt bostadsstöd (mom. 8)
Reservanterna anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med "Utskottet tillstyrker" och slutar med "statliga bostadssubventioner" bort ha följande lydelse:
För närvarande gäller, som ovan framgått, att statligt stöd inte lämnas för bostäder i småhus med en bruksarea som överstiger 180 m2. I propositionen föreslås att den regeln slopas.
Som anförs i den socialdemokratiska partimotionen Bo2 är ett genomförande av detta regeringsförslag stötande. Som också anförs i motionen skulle ett förverkligande av regeringsförslaget innebära att det inte längre kommer att finnas någon begränsning i det statliga lånesystemet av belåningen av stora lyxvillor. Det är inte försvarbart att ge bostadsfinansieringssystemet en utformning som innebär att skattemedel skall användas till uppförande av hus som endast är tillgängliga för en mycket exklusiv köparkrets.
Utskottet tillstyrker med det anförda de båda partimotionerna från s och v och avstyrker propositionen om slopande av areagränsen för småhus.
dels att moment 8 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:8. beträffande slopande av areagränsen för småhus som krav för statligt bostadsstöd att riksdagen med anledning av motionerna 1991/92:Bo2 yrkande 4 och 1991/92:Bo3 denna motion i denna del inte godkänner vad i proposition 1991/92:56 yrkande 1 i denna del föreslagits,
7. En kommission för bygg- och bostadsområdet (mom. 9)
Reservanterna anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar med "Utskottet vill" och slutar med "bör tillsättas" bort ha följande lydelse:
Som har framgått av vad utskottet med anledning av motion Bo2 (s) ovan anfört är sysselsättningsläget inom byggbranschen utomordentligt allvarligt praktiskt taget över hela landet. Läget har förvärrats genom regeringens föreslagna åtgärder. Utskottet delar den oro för utvecklingen som förs fram i motion Sk21 (c). Det finns anledning för regeringen att skyndsamt ta initiativ till en kommission för bygg- och bostadsområdet med den breda sammansättning som motionärerna föreslår. I kommissionen bör också ingå företrädare för de i riksdagen representerade partierna.
Som motionärerna anför bör resultatet av kommissionens arbete redovisas för riksdagen under 1992.
Riksdagen bör enligt utskottets uppfattning genom ett tillkännagivande till regeringen ge uttryck för uppfattningen att en kommission i enlighet med vad i motion Sk21 (c) föreslagits bör tillsättas. En sådan meningsyttring ger uttryck för den stora vikt som riksdagen tillmäter frågan om byggsysselsättningen.
dels att moment 9 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:9. beträffande en kommission för bygg- och bostadsområdet att riksdagen med anledning av motion 1991/92:Sk21 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet.
Eva Zetterberg (v) anför:
Avslag på propositionen m.m.
Jag instämmer med vad i reservationerna förordats och hemställts.
Slopande av konkurrensvillkoret som krav för statligt bostadsstöd
Konkurrensvillkoret innebär i princip att ett bostadsbyggnadsprojekt skall upphandlas genom infordran av anbud från flera anbudsgivare. Villkoret infördes för att stärka konkurrensförutsättningarna i bostadsproduktionen. Under senare delen av 1970-talet var andelen anbudsupphandlade lägenheter 65%. Under 1980-talets överhettade byggkonjunktur hade villkoret en mera begränsad betydelse.
Det finns goda skäl att ha kvar konkurrensvillkoret även i fortsättningen. Under de närmaste åren kan bostadsbyggnadsmarknaden förväntas vara av den karaktären att konkurrensvillkoret kommer att vara betydelsefullt när det gäller att pressa byggkostnaderna.
Med det anförda avstyrker utskottet propositionen om att konkurrensvillkoret skall avskaffas. Vänsterpartiets partimotion Bo3 tillstyrks i denna del.
Med hänvisning till vad ovan anförts anser jag att utskottet under moment 7 borde ha hemställt: 7. beträffande slopande av konkurrensvillkoret att riksdagen med anledning av motion 1991/92:Bo3 i denna del inte godkänner vad i proposition 1991/92:56 yrkande 1 i denna del föreslagits,
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1 Propositionen 1 Motionerna m.m. 1 Utskottet 2 Grunderna för bostadsfinansieringssystemet 2 Statlig kreditgaranti 7 Räntebidrag vid övergång från hyresrätt till bostadsrätt m.m. 9 Slopade krav för statligt stöd 10 En kommission för bygg- och bostadsområdet 13 Hemställan 13 Reservationer 15 1. Räntebidrag för nya hus och för hus i beståndet (mom.1) (s) 15 2. En översyn av ordningen med kommunal borgen (mom. 3) (s) 17 3. Räntebidrag vid övertagande av bostadshus från ett allmännyttigt bostadsföretag m.m. (mom. 4) (s) 17 4. Räntestöd för lägenhetsunderhåll (mom. 5) (s) 18 5. Slopande av markvillkoret, den kommunala bostadsanvisningsrätten och produktionskostnadsprövningen som krav för statligt bostadsstöd (mom. 6) (s) 18 6. Slopande av areagränsen för småhus som krav för statligt bostadsstöd (mom. 8) (s) 20 7. En kommission för bygg- och bostadsområdet (mom.9) (s) 21 Meningsyttring av suppleant (v) 21