BeviUn in asut skottets Betänkande N:o 19

Betänkande 1894:Bevu19

1

BeviUn in asut skottets Betänkande N:o 19.

Uj A -;ti .t. ‘.iiuUiiV : ‘i n,

: . iJi» > ''ir, ‘n. :■* ; . ■ - r*

i- ,... • *1 •«.*''- , • ii*.'' ''<''01 t* i''.)

>!;, ;/■ >i 1 i ■ ••fi:'' ! r''''i

J^.o m

• *\ * . o •! • i, t i-*i; 1 f »• ''j t‘j>; ; ''i. i * . -

* ■ r* 1 '' * ■ ■* ■* ,J o '' . v

-ihi .- ... g£ir:‘m:*: .->b !>i

Betänkande i anledning af Kongl Majds proposition med förslag till
bestämmelser i fråga om beloppet af den afgift, som bör

• • för devalvering af bränvin erläggas. ;. :

• .-i'' . 5 * •>; - j'' ;• . . Vfi

§ 10 mom. 4 i gällande förordning angående vilkoren för tillverkning
af bränvin lyder sålunda:

, : -• . -• .(''Tö . ■''Ce i •-

Då bränvin under de vilkor och den kontroll, Kongl. Maj:t vill
föreskrifva, gjorts till förtäring obrukbart (denaturerats), må för sådant
bränvin åtnjutas restitution af tillverkningsskatten eller ock vid bränneri,
der tillverkningsrätt gäller, skattefrihet; dock att såsom afgift för
denatur er ingen skall utgå det belopp, som af Kongl. Maj:t bestämmes.

»• . r r • . - rr- -• r *

Under åberoparide af bilagdt statsrådsprotokoll öfver finansärenden
för den 9 sistlidne februari har Kongl. Maj:t i proposition n:o 39 föreslagit
Riksdagen att besluta, att ofvanintagna mom. må erhålla följande
förändrade lydelse att lända till efterrättelse från och med den 1 januari
1895, nemligen:

Då bränvin under de vilkor och den kontroll, Kongl. Maj:t vill
föreskrifva, gjorts till förtäring obrukbart (denaturerats), må för sådant j
bränvin åtnjutas restitution af tillverkningsskatten eller ock vid bränneri,
der tillverkningsrätt gäller, skattefrihet; dock att afgift för denatnreringen
skall utgå med två öre för hvarje liter bränvin af normalstyrka.

Enligt, ofvan omförmälda statsrådsprotokoll har vid frågans behandling
i statsrådet chefen för finansdepartementet, efter att hafva erinrat,
hurusom Kongl. Maj:t i proposition, till Riksdagen den 7 mars 1890

Bih. till Biksd. Prof. 1894. 5 Sami. 1 Afd. 19 Höft. (N:o 19.)

2 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

angående förändrade bestämmelser i fråga om denaturering af bränvin
föreslagit, bland annat, att såsom afgift för denatureringen skulle utgå
det belopp, som af Kongl. Maj:t bestämdes, samt hurusom Riksdagen
bifallit propositionen, men i sammanhang dermed anhållit, att Kongl.
Maj:t täcktes, så snart erfarenhet vunnits om den omfattning, i hvilken
denaturering af bränvin förekomme, för Riksdagen framlägga förslag
till bestämmelser om den afgift, som skulle för dylik denaturering
erläggas, vidare anfört följande:

»Sedan nu tre år förflutit, under hvilka nådiga förordningen den
10 oktober 1890 angående denaturering af bränvin varit gällande, har
chefen för finansdepartementets kontroll- och justeringsbyrå i memorial
af den 7 innevarande februari lemnat en redogörelse för dels denatureringen
af bränvin under de sex år, sådan varit medgifven, dels kostnaderna
för denatureringen under de tre år, nyssnämnda förordning
tillämpats.

Under åren 1888—1893 denaturerades nedanstående myckenheter
bränvin, nemligen:

år 1888 ........................ 725,575,8 liter af normalstyrka

» 1889 .................i...... 797,523,2 » » »

» 1890 ...........966,390,3 » > »

» 1891 ........................ 1,152,104,2 » » »

» 1892 ........................ 1,120,646,4 » » »

» 1893 ........................ 1,207,730,4 » » »

och framgår det ändamål, hvarför bränvinet denaturerades, af följande
tabell, i hvilken dock uppgifterna för de tre första åren afse den
myckenhet denautureradt bränvin, som under året användts och för hvilket
derför enligt då gällande bestämmelser afräkningsbevis utfärdats för
skattens restitution.

i För vetenskapliga behof ... ..V.''''-.'' » ättikberedning...... » öfriga industrier......... w . '' 1 » försäljning......	1888	1889	1890	1891	1892	1893
liter 8,890,1 385,706,4 86,798,* 176,681,7	i. u'' . ■ . liter 10,946,» 406,149,4 138,844,8 256,262,3	liter 10,064,6 429,289,» 147,887,2 334,275,8	liter 18,788,1 412,541,6 183.921.2 541.908.3	liter 16,586,* 391,823,2 181,686,7 630,661,0	liter 7,841,4 404,876,4 138,908,0 666,104,6
Summa 1. af normalstyrka.. | 666,526,7	806,208,» | 921,617,* 1,162,104,»	1,120,646,4	1,207,730,4

3

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

Häraf synes, att användningen af denaturerad sprit för vetenskapliga
behof och ättikberedning hållit sig temligen konstant. Användningen
af denauturerad sprit för andra industriella behof steg deremot
rätt betydligt från och med år 1891, beroende detta derpå, att enligt
1890 års förordning, som trädde i kraft med 1891 års början, det bränvin,
som denaturerades till försäljning, skulle vara färgadt, hvarigenom
en del industriidkare, som förut köpt denatureradt bränvin, tvungos att
sjelfva låta verkställa denatureringen, samt att samma förordning medgaf
fabrikanter af lackfärger och polityr att använda lindrigare denatureringsmedel
äfven för varor, afsedda till försäljning, hvilket enligt
föregående förordning ej varit tillåtet. Den minskning, som åter inträdde
år 1893, kommer uteslutande på sockerfabriken vid Arlöf med
omkring 50,000 liter.

Tillökningen år 1891 i det för försäljning denaturerade bränvinet
finner sin förklaring deri, att det från och med samma år blef medgifvet
en hvar att utan särskilt tillståndsbevis inköpa denatureradt
bränvin, hvilket derefter har kommit att i rätt betydlig skala användas
till bränsle. I öfrigt torde det egentligen vara inom snickeriyrket, som
det i handeln tillgängliga, färgade denaturerade bränvinet användes.

Af den sålunda hittills vunna erfarenheten angående förbrukningen
af denatureradt bränvin torde man kunna draga den slutsatsen, att,
derest icke nu gällande bestämmelser ändras, kommer förbrukningen
af denatureradt bränvin att under de närmaste åren hålla sig omkring
1,100,000 å 1,200,000 liter eller möjligen stiga helt obetydligt deröfver.

Afgiften för denaturering utgör enligt § 24 i förordningen den
10 oktober 1890 3 öre för hvarje liter bränvin af normalstyrka, hvilken
afgift, då restitution af skatten eger rum, innehålles i ränteriet, men,
då denatureringen skett vid ett bränneri, tillgodoräknas statsverket
genom minskad afföring af skatt ur bränneriets afräkningslängd.

År 1891 uppgingo denatureringsafgifterna, beräknade efter 3 öre

per liter under året denatureradt bränvin, till .................. kr. 34,563: 06

kontrollantsarfvodena till ....................................... kr. 22,836: 02

vittnesersättningarne till ....................................... d 3,929: 92 20,765: 94

och uppstod alltså för statsverket en behållning af kronor 7,797: 12

År 1892 uppgingo denatureringsafgifterna till ...... kr. 33,619: 34

kontrollantsarfvodena till........................... kr. 20,848: 33

vittnesersättningarne till.......................................... » 3,857: 51 24,205: 84

behållning kronor 9,413: 50

4

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

År 1893 uppgingo denatureringsafgifterna till......... kr. 36,231: 91

kontrollantsarfvodena till ....................................... kr. 21,027: 70

vittnesersättningarne till.......................................... » 3,754: 77 24,782: 47

behållning kronor 11,449: ,44

Kontrollkostnaderna hafva således under nämnda tre år uppgått
till respektive 2,33, 2,16 och 2,os öre för hvarje under hvardera året
denaturerad liter bränvin. Den sålunda inträdda minskningen i kontrollkostnaderna
och den i sammanhang dermed fortgående ökningen i
statsverkets behållning af denatureringsafgifterna bero derpå, att denatureringen
ökats vid de största denatureringsställena, vid hvilka kontrollantens
arfvode varit begränsadt till 1,200 kronor om året. Vid de
sju denatureringsställen, der sådan begränsning egt rum, denaturerades
nemligen år 1891 tillsammans 644,632 liter, men år 1893 702,620 liter
bränvin.

Då ingen anledning finnes att antaga, det dessa förhållanden
skola ändras, har chefen för kontroll- och justeringsbyrån i sitt ofvanberörda
memorial ansett hinder icke möta att från och med år .1895
nedsätta denatureringsafgiften från tre till två öre per liter.»

Instämmande i den af byråchefen sålunda uttalade mening, hemstälde
departementschefen, att Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta
nådig proposition af ofvanangifna lydelse.

Vid behandlingen af ifrågavarande proposition har Utskottet Val
funnit sig böra tillstyrka bifall till densamma, men har dock ansett sig
böra i detta sammanhang framhålla, att de kontrollantsarfvoden, hvilka
-— på sätt af ofvan berörda statsrådsprotokoll och bifogade, från
Finansdepartementets kontroll- och justeringsbyrå utskottet tillhandakomna
tabell inhemtas — blifvit för denaturering af bränvin under de
sista tre åren utbetalde, synts utskottet väl höga, samt att önskvärdt
vore, om en minskning i och jemnare fördelning af nämnda arfvoden
kunde ega rum.

Utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande proposition må af
. , Riksdagen bifallas.

Stockholm den 27 april 1894.

* . ; U • ''j i '' ’ . • ..... •........- ‘ ; ^ ''

På bevillningsutskottets vägnar:

J. Johansson.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

5

Reservation

af herr Fredholm:

Då den sednare riksdagen 1887 medgaf denaturering af bränvin
saknades all inhemsk erfarehet, om huru denna rätteligen borde tillgå,
och kännedom om hvad som i samband därmed vore att i författningsväg
iakttaga. Det var då lätt förklarligt, att riksdagen gaf sitt bifall
till den af Kongl. Maj:t föreslagna lydelse, som 10 § 4 mom. af då
antagna bevillningstadga för tillverkning af bränvin erhöll, eller »då
bränvin under de vilkor och den kontroll Kongl. Maj:t vill föreskrifva,
göres till förtäring obrukbart (denatureras) för att användas för tekniskt
eller vetenskapligt behof, må restitution åtnjutas med 40 öre för hvarje
liter bränvin af normalstyrka; dock medgifves ej restitution för bränvin*
som användes till tvål, parfym eller, med undantag af ättika, till fabrikater,
afsedda att förtäras. Denatureradt bränvin är ej underkastadt
försäljningsafgift.» Vid 1890 års riksdag erhöll nämnda moment likaledes
på Kongl. Maj:ts förslag följande förändrade lydelse: »Då brän vin

under de vilkor och den kontroll Kongl. Maj:t vill föreskrifva, göres
till förtäring obrukbart (denatureras), må för sådant bränvin åtnjutas
restitution af tillverkningsskätten eller och vid bränneri, der tillverkningsrätt
gäller, skattefrihet; dock att såsom afgift för denatureringen
skall utgå det belopp, som af Kongl. Maj:t bestämmes». I den skrifvelse
till Konungen, hvari Riksdagen tillkännagaf detta sitt beslut, anhöll
Riksdagen: »det täcktes Eders Kongl. Mäj:t, så snart erfarenhet
vunnits om den omfattning, i hvilken denaturering af bränvin förekommer,
för Riksdagen framlägga förslag till bestämmelser om den afgift,
som skall för dylik denaturering erläggas». Denna anhållan var resultatet
af en sammanjemkning af de olika beslut, i hvilka riksdagens
begge kamrar stadnat, i det den första biföll Kongl. Maj:ts förslag
oförändradt, men den andra endast till 1891 års slut med anhållan
tillika, att Kongl. Maj:t täcktes till 1891 års riksdag »framlägga förslag
till bestämmelser dels om den afgift, som skall för denaturering af bränvin
erläggas, dels om arfvoden för kontroll öfver denatureringen».

I öfverensstämmelse med 1890 års riksdags beslut har Kongl.
Maj:t nu inkommit med förslag till denatureringsafgifternas bestämmande.
Utskottet bär tillstyrkt bifall till Kongl. Maj:t proposition, men .tillika

6

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.

uttalat en önskan om, att kontrollafgifterna kunde minskas och jemnare
fördelas och dertill har utskottet visserligen icke saknat skäl.

Af den utskottets utlåtande bifogade tabell framgår att kontrollafgiften
för år 1893 uppgått till det betydliga beloppet af 24,782 kronor
deraf ensamt i kontrollantsarfvoden 21,027. Fördelas detta arfvode
på 361 denatureringsförrättningar blifver kontrollantens arfvode för
hvarje förrättning 58 kronor. Det är visserligen sant att denna siffra
icke är fullt riktig, emedan arfodet vid 7 denatureringsställen är begränsad!
till 1,200 kronor. Men att äfven med denna begränsning arfvode!
är öfver höfvan stort och någon gång större än hvad medeltalet
angifver, framgår deraf, att vid Rejmersholm, som är ett förrättningsställe
med för kontrollanten till 1,200 kronor begränsad! arfvode, förrättningarne8
antal under året 1893 uppgått endast till 13, hvarigenom
på hvar och en belöper sig ett kontrollantarfvode af 92 kronor. Lägges
härtill att vittnesersättningen utgår till vittnet med ett belopp mellan
5 ock 15 kronor för hvarje förrättning så kan man, i jemförelse med
det af riksdagen för bränvinskontrollör faststälda arfvode af 10 kronor
om dagen, ej annat än anse det äfven vittnesersättningen är för hög.

De nu utgående arfvodena hafva, fördelade på antalet liter denatureradt
bränvin, belöpt sig till 2,os öre per liter. Då någon behållning
för statsverket ej är med denatureringsafgifterna afsedd att vinna, så
kommer en nedsättning i denatuering6afgiften till 2 öre per liter att
medföra endast en obetydlig nedsättning i nu utgående arfvodesbelopp,
om ens detta blifver händelsen, i betraktande af att denatureringen af
bränvin alltjemt tillväxer. Vid sådant förhållande vill det synas mig,
som det för Riksdagen skulle vara angeläget att vara medbestämmande
vid fastställandet af arfvodesersättningen och att det sålunda ej är nog
att endast hos Kongl. Maj:t uttala en önskan om nedsättning deri, utan
att Riksdagen nu gör till sitt det af Andra Kammaren vid 1890 års
riksdag i detta ämne fattade beslut.

Med hänsyn till Riksdagens bevillningsrätt torde det dock på goda
grunder kunna ifrågasättas om Riksdagen nu, då en tillräckligt lång erfarenhet
blifvit vunnen för att kunna definitivt förordna om denatureringen,
bör åtnöja sig endast härmed. Den af Kongl. Maj:t den 10
oktober 1890 utfärdade förordningen angående denaturering af bränvin
är likaväl som förordningarne angående vilkoren för tillverkning af
bränvin af den 13 juli 1887 och angående vilkoren för försäljning af
bränvin af den 31 december 1891 med deri sedermera vidtagna förändringar
en integrerande del af bränvinslagstifningen, som till hela
sin omfattning är af bevillnings natur, och det synes mig derföre vara

Bevillningsutskottets Betånhtndc N:o 19;'' f

icke mindre logiskt rigtigt än praktiskt klokt att bestämmelserna i den
först nämnde förordningen göras till föremål för Riksdagens beslut På
alldeles lika satt som eger rum med afseende på bestämmelserna i de
begge sednare. I detta hänseende torde ej vara mindre vigtigt att
ansvars- och bötesbestämmelserna, hvilka sednare i förordningen angående
denaturering af bränvin kunna uppgå till 1,000 kronor göras
till föremål för granskning af sammansatt bevillnings- och lagutskott
än hvad förhållandet är i fråga om likartade bestämmelser, för öfverträdelse
af stadgandena i de begge andra förordningarne.

Det är på dessa grunder som jag ansett att utskottet bort hemställa
‘ ''1 ! * ; *

dels att Riksdagen behagade bifalla den af Kongl.
Maj:t föreslagna förändrade lydelsen af § 10 mom. 4
i förordningen angående tillverkning af bränvin den
13 juli 1887 sådant nämnda moment lyder enligt kungörelsen
den 10 oktober 1890 att lända till efterrättelse
under året 1895;

dels att Riksdagen ville i skrifvelse till Kong!.
Maj:t anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t att för nästkommande
riksdag framlägga förslag till förordning
angående denaturering af bränvin.

■ '' ’’ " ''• ‘.''i *• : .i l,i

-- .i ■!-''? ''i i» j

■ ■■■v--'' : ! ......i i!»:i -wlealiM j

Herr Cavalli har anhållit få antecknadt, att han ej deltagit i behandlingen
af detta ärende.

* ----------- ■— * r

c * i

i/n''t

!*!/

!-Vft

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.-

8

j Bilaga.

Denatureringskontrollanternas arfvoden under den tid f ''itlV . . . j ; ii i nuvarande förordning gällt • ■ \: ■ .»<; -vi : . »> *.• ‘ r } . *'' ^• •• .7 ii- '' • ’ 1 i *• y> ■ ■	|. ® Antal denaturerings- ställen	ireringen ä O rf- m» S® ? a M'' . § s s.| 1 3 * B* »3 CE	ir 1893 Denature-radt brän-vin -liter af normal-styrka
Distrikt	1891	1892 f	1893
«. f k T k V; ‘ . Stockholms stad....................	4,191,29	3,862,io	-*3,879,8 6	13 ’	60	241,688,4
Reijmersholm i Stockholms län	•) 1,986,14	3) 1,563,24	1,200,oo	1	13	109,464,8
Stockholms län i öfrigt samt
Upsala......''... .''.‘.t.......	1,974,05	1,306,88	1,109,67	3	14	44,387,0
Östergötland och Vestervik....	307,96	714,97	703,75	6	14	28,160,0
Kronobergs län .....................	82,88	110,41	138,35	1	6	6,584,2
Jönköpings » ...........	79,67	—	—	—	—	—
Gotlands > .....................	90,42	60,58	.30,27	1	1	1,211,7
Blekinge » ..............	>) 3,047,86	1,995,48	2,264,3 8	''■ 4	43	96,207,8
Kristianstad » .....................	1,842,86	1,783,4 5	2,414,48	3	74	160,460,2
Helsingborg och Eslöf...........	4) 1,222,92	1,207,81	1,098,28	3	27	43,931,5
Malmöhus län i öfrigt............	4,617,04	3,908,85	4,574,74	9	78	189,316,7
Göteborgs och Bohus län.......	2,464,17	3,284,70	3,084,0 9	5	38	276,202,9
Elfsbörgs län .............11.''..''......	648,97	380,18	358,6 6	2	7	14,346,7
Skaraborgs > ........................	326,97	153,26	171,22	1	2	6,849,0
Vermlands » ........................	204,96	.26,92	—	—	—	—
Jemtlands » ........................	9,87	• —	—	—	—	—
Summa kr.	22,836,02	20,348,33	21,027,70	62	361	1,207,730,4
Vittnesersättning...................	3,929,92	3,867,51	3,754,7 7
Summa kontrollkostnad	26,766,94	24,205,84	24,782,4 7	;
Denatureringsafgift........... kr.	34,663,06	33,619,34	36,231,91
Statsverkets behållning..... »	7,797,12	9,413,60	11,449,44

*) Kontrollantsombyte egde rum under året, i Blekinge till följd af den först utnämnde kontrollantens
frånfälle.

a) Malmöhus län delades i oktober 1891 i 2 distrikt.

») Kontrollanten erhöll till följd af sjukdom tjenstledighet under senaste delen af året.

Stockholm, tryckt ho« A. L. Normans Boktryckeri-Aktiebolag, 1894.