Bevillningsutslcoitets betänkande Nr 2.
1
Nr 2.
Ankom till riksdagens kansli den 12 juni 1914 kl. 2 e. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion
om upphävande av stämpelskatten å inrikes växlar.
Närvarande: herrar K. G. Karlsson, Nilsson i Bonarp, Hammarström,* Ollas A. Ericsson,
Eklund, Lyckholm, Antonsson, Kobb,* frih. Fleming, Bäckström, Jesperson, frih. Palmstierna,
Röing,* Sandler,* Jeansson i Kalmar,* Källman, Karlsson i Fjäl, Jonsson i Hökhult,
Danström och Jönsson i Revinge.
* Ej deltagit i justeringen av betänkandet.
I en inom andra kammaren av herr Bengtsson i Kullen väckt motion, nr
79, vilken hänvisats till bevillningsutskottet, har hemställts, »att riksdagen
ville besluta sådan ändring i kungl. förordningen den 18 september 1908
angående stämpelavgiften, att stämpelskatten å inrikes växlar uppkäves».
I fråga om motiveringen får utskottet, i likhet med motionären, hänvisa
till den vid innevarande års första riksdag i andra kammaren väckta motionen
nr 70.
Nu gällande stämpelskatt å inrikes växlar infördes enligt beslut av Utskottet.
1909 års riksdag och trädde i kraft med 1910 års ingång. Kedan vid
1911 års riksdag och sedermera såväl år 1912 som år 1913 väcktes
motioner om växelstämpelns upphävande. År 1911 avstyrktes den i ämnet
gjorda framställningen av bevillningsutskottet och sedan första kammaren
biträtt utskottets hemställan, under det andra kammaren beslutat i enlighet
med motionen, blev denna av riksdagen genom gemensam omröstning avslagen
med 179 röster mot 122.
År 1912 avslog riksdagen motionen i ämnet, men då det med visshet
kunde förutses, att frågan om växelstämpelns avskaffande inom en
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 7 sand. 2 käft. (Nr 2.) 1
2
Bevillningsutskottets betänkande Nr 2.
nära framtid åter koinme att föreläggas riksdagen ock då det icke kunde
vara med en sund skattepolitik förenligt att gång efter annan införa och
efter någon kortare tid åter avskaffa växelst ampelit allt efter skiftande
statsfinansiella konjunkturer, anhöll riksdagen, i enlighet med bevillningsutskottets
hemställan, i skrivelse till Kungl. Maj:t, att Kungl. Muj:t
måtte taga under övervägande, huruvida ifrågavarande stämpelskatt kunde
upphävas och ersättning för de genom densamma inflytande medel beredas
statsverket på sådant sätt, att växelstämpeln även för den närmaste
framtiden kunde beräknas icke bliva behövlig för statsregleringen.
Med anledning av riksdagens nämnda skrivelse avgav sedermera statskontoret,
på Kungl. Maj:ts befallning, utlåtande, däri statskontoret till en
början framhöll statsverksamhetens givna tendens i vår tid att utsträckas
över allt mer vidgade områden, varav hos oss komme att framkallas efter
våra förhållanden ofantliga krav på statskassan med därav följande nödvändighet
att skaffa nya inkomstkällor.
Vidare anförde statskontoret: »Vid jämförelse med de utvägar, som
i andra länder anlitats till de allt mera stegrade statsbehovens fyllande,
faller, såsom ofta blivit erinrat, i ögonen, hurusom den hos oss jämförelsevis
föga anlitade stämpelskatten i andra länder spelar en mycket betydande
roll och i vissa länder rent av är den till storleken främsta av statens
inkomstkällor. Med avseende på den i nutidens stater i det stora hela
likartade utvecklingsgången på det statsfinansiella området kan det, trots
den utpräglade motvilja mot denna skatteform, som hos oss ofta kommit
till synes, icke förutsättas, att vårt land skall kunna undgå att i en betydligt
större utsträckning än för närvarande anlita denna skattekälla.
Av synnerlig vikt borde därför de skäl vara, som skulle föranleda till
avskaffandet av en hos oss redan befintlig stämpelavgift, vilken, såsom
förhållandet är med stämpelavgiften för inrikes växlar, förekommer i alla
andra länder utom Finland.
Det är möjligt att, helst om övriga statsinkomster inflyta rikligt,
stämpelavgiften skulle i statsregleringen för ett eller annat av de närmaste
åren kunna undvaras. Intet synes dock statskontoret vissare än
att växelstämpeln, om den avskaffas, i en antagligen nära framtid därefter
kommer att återinföras för att framgent bibehållas. Olämpligheten av
dylika växlingar har blivit av riksdagen i dess förevarande skrivelse framhållen,
uti vilket uttalande statskontoret instämmer.»
Chefen för finansdepartementet återgav i sitt anförande till det statsrådsprotokoll
över finansärenden, varav utdrag bifogades 1913 års stats
-
Bevillningsutskottet* betänkande Nr. 2.
verksproposition, statskontorets ifrågavarande utlåtande i dess helhet; och
med förmälan att för uppgörande av 1914 års budget med dess stegrade
anslagskrav växelstämpelskatten vore behöflig samt att de förhandenvarande
utsikterna att ersätta denna skatt med annan statsinkomst vore
ringa, förklarade sig departementschefen icke för det dåvarande kunna tillstyrka
åtgärder i det av riksdagen angivna syftet. ■
Bevillningsutskottet vid 1913 års riksdag hänvisade i sitt betänkande
(nr 58) i anledning av då väckta motioner om upphävande av stämpelskatten
å inrikes växlar till vad chefen för finansdepartementet, med stöd
av statskontorets yttrande, anfört och, under förklaring att utskottet delade
den av departementschefen sålunda uttalade uppfattningen, hemställde utskottet,
att de ifrågavarande motionerna icke måtte av riksdagen bifallas.
Bägge kamrarna biföllo utskottets hemställan, första kammaren utan votering
och andra kammaren med 116 röster mot 48.
Den av statskontoret uttalade uppfattningen, att man måste hos oss
räkna med en betydligt utsträckt tillämpning av stämpelbeskattningen, vinner
stöd i ett uttalande av den jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 1
december 1911 tillsatta första försvarsberedningen. I ett i februari 1914 avgivet
betänkande (del II, preliminär) anför beredningen, att densamma, vid
övervägande av förefintliga möjligheter att i skatteväg vinna ökade statsinkomster
och utgående från att dessa borde tagas från håll, där den större
bärkraften fö re funnes, fäst sin uppmärksamhet på det förslag till utvidgning
av stämpelbeskattningen, som avgivits den 29 december 1909 av
därtill förordnade kommitterade, vilka beräknat, att de av dem föreslagna
förhöjda och nya stämpelskatterna skulle bereda statsverket eu ökad inkomst
av 3,685,000 kronor. I likhet med dessa kommitterade ansåge
beredningen, att stämpelbeskattningen, som i de flesta andra länder vore
vida mer använd än hos oss, borde kunna utan egentlig olägenhet i vårt
land utnyttjas i något högre grad än hittills ägt rum. Beredningen hade
funnit sig kunna antaga, att ett belopp av omkring 3 miljoner kronor
skulle kunna uttagas genom ökad stämpelbeskattning; och syntes detta
belopp i mån av den ekonomiska utvecklingens fortgång böra kunna växa
med ungefär 3 procent årligen.
Med hänvisning till vad sålunda beträffande ifrågavarande spörsmål
förekommit och med betonande särskilt, att 1913 års riksdag efter den
då förebragta utredningen i ämnet — eu utredning, vars resultat sedermera
på sätt nämnts ytterligare bestyrkts — med bägge kamrarnas sammanstämmande
beslut avslog då föreliggande motioner, får utskottet
hemställa,
4
Bevillningsutskottets betänkande, Nr 2.
att förevarande motion, II: 79, av herr Bengtsson
i Kullen, om upphävande av stämpelskatten å inrikes
växlar, icke må av riksdagen bifallas.^
Stockholm den 12 juni 1914.
På bevillningsutskottets vägnar:
K. G. KARLSSON.
Keservationer:
av herr Beting; samt,
i fråga om motiveringen, av herrar Bäckström, friherre Palmstierna, Källman
och Uddenberg.
Stockholm 1914, O. L. Svanbäcks Boktryckeri.