Bevillningsutskottets Memorial N:o li (Betänkande 1890:Bevu14 bevu)

Bevillningsutskottets Memorial N:o li.

N:o 14.

Ank. till Riksd. kansli den 10 maj 1890, kl. S e. m.

Memorial, i anledning af kamrarnes skiljaktiga beslut rörande bevillningsutskottets
betänkande n:o 11 angående Kongl. Maj.ts
nådiga proposition om förändrade bestämmelser i fråga om
denaturering af bränvin.

Enligt bevillningsutskottets tillhandakomna protokollsutdrag hafva
Riksdagens kamrar vid behandlingen af ofvan nämnda betänkande stannat
i olika beslut.

Kongl. Maj:t hade i sin ifrågavarande proposition föreslagit Riksdagen
att antaga

dels följande förslag till förändrad lydelse af §§ 10 och 12 i
förordningen angående vilkoren för tillverkning af bränvin den 13
juli 1887, sådana nämnda paragrafer lyda enligt kungörelsen den 28
mars 1888:

§ io.

1. För bränvin — — — — — — — — — alkohol.

2. Inbetalning--— — —• —--— 1,500 liter.

3. Vid utförsel---------normalstyrka.

4. Då bränvin under de vilkor och den kontroll, Kongl. Maj:t
vill föreskrifva, gjorts till förtäring obrukbart (denaturerats), må för

Bill. till Biksd. Prof. 1890. 5 Samt. 1 Afl. 11 Höft.

Bevillningsutskottets Memorial N:o 14.

sådant bränvin åtnjutas restitution af tillverkningsskatten eller ock vid
bränneri, der tillverkningsrätt gäller, skattefrihet; dock att såsom afgift
för denatureringen skall utgå det belopp, som af Kongl. Maj:t bestämmes.

§ 12.

1. Af obeskattadt bränvin skola minst åttiofem procent såsom
säkerhet för skatten vara liggande på nederlag. Återstoden eger tillverkaren
utbekomma utan skattens erläggande, dock med skyldighet
att före den 1 påföljande oktober erlägga derpå belöpande skatt, vid
påföljd att Kongl. Maj:ts befallningshafvande eljest låter ofördröjligen
utmäta densamma.

2. Bränvin, som, efter hvad i § 10 mom. 4 sägs, blifvit denatureradt,
må ej ligga såsom säkerhet för ogulden tillverkningsskatt;

dels ock i sammanhang härmed följande förslag till förändrad
lydelse af § 18 och 36 i nådiga förordningen angående vilkoren för
försäljning af bränvin och andra brända eller destillerade spirituösa
drycker den 29 maj 1885:

§ 18-

1. För sådan---— — — —--— åtagen är.

Bränvin, som denaturerats under de vilkor och den kontroll, hvarom

särskild! är föreskrifvet, är ej underkastadt försäljningsafgift.

2. Då i stad —--— — — — — — lämpligt vite.

§ 36.

1. Å apotek må bränvin säljas endast för medicinskt ändamål på
behörig läkares recept, hvilket bör å apoteket qvarlemnas och förvaras;
och gälle hvad medicinalförvaltningarna föreskrifva i afseende å försäljning
af sådana läkemedel, som innehålla bränvin.

2. Angående vilkoren för försäljning af denatureradt bränvin
meddelas särskilda bestämmelser af Kong]. Maj:t.

Utskottet hade i sitt förenämnda betänkande hemstält, att Kongl.
Maj:ts proposition måtte af Riksdagen bifallas.

Bevillningsutskottets Memorial N:o 14. 3

Denna utskottets hemställan bifölls af Första Kammaren, hvaremot
Andra Kammaren med bifall i öfrigt till utskottets hemställan
besluta, att ur § 10 mom. 4 utesluta sista delen börjande med ordet
»dock» och slutande med ordet »bestämmes», i sammanhang hvarmed
kammaren dels antagit ett så lydande

»Öfvergångsstaägande.

Såsom afgift för denatureringen skall- till och med utgången af
det försäljningsår, som slutar under år 1891, utgå det belopp, som
Kongl. Maj:t bestämmer»;

dels ock beslutit att i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att
Kongl. Maj:t ville för nästkommande riksdag framlägga förslag till bestämmelser
dels om den afgift, som skall för denaturering af bränvin
erläggas, dels om arfvoden för kontroll öfver denatureringen.

Jemlik!, 63 § riksdagsordningen åligger det utskottet att söka
sammanjemka dessa kamrarnes olika beslut.

Hvad först beträffar frågan om bestämmandet af den afgift, som
skall erläggas för denaturering af bränvin, har Andra Kammaren vid
sitt beslut i ämnet utgått från den åsigt, att Riksdagen bör deltaga i
fastställandet af denna afgifts belopp. Då emellertid den för afgiftens
bestämmande nödiga erfarenhet om den omfattning, hvari denaturering
kommer att ega rum, icke lärer kunna vinnas under den korta tid,
Andra Kammaren i sitt beslut förutsatt, eller till nästa Riksdag, synes
utskottet lämpligast att öfverlemna åt Kongl. Maj:t att bestämma tidpunkten,
då dylik erfarenhet må anses vunnen i tillräcklig grad för att
ett på tillförlitliga grunder bygdt förslag angående denatureringsafgiftens
belopp skall kunna föreläggas Riksdagen.

Att sedan denatureringsafgiften blifvit bestämd afgöra, huru densamma
bör mellan kontrollanterna fördelas, synes utskottet vara en
åtgärd, som i öfverensstämmelse med Första Kammarens åsigt bör åt
Kongl. Maj:t förbehållas.

Af denna anledning vill utskottet föreslå, att Andra Kammaren
frånträder sitt beslut om ändring i Kongl. Maj:ts förslag till förändrad
lydelse af 10 § 4 mom. i förordningen angående vilkoren för tillverkning
af bränvin samt om särskildt öfvergångsstadgande äfvensom beslutet
om skrifvelse till Kongl. Maj:t, i hvad detsamma angår arfvoden
för kontroll öfver denatureringen, samt att Första Kammaren biträder
Andra Kammarens beslut om skrifvelse till Kongl. Maj:t rörande bestämmandet
af denatureringsafgiftens belopp.

På grund häraf hemställer utskottet,

Bevillningsutskottets Memorial N:o 14.

att Riksdagen, Andra Kammaren med frånträdande
af sitt förut i ämnet fattade beslut, i oförändradt
skick bifaller hvad Kongl. Maj:t föreslagit rörande
10 § 4 mom. i förordningen angående vilkoren för
tillverkning af bränvin; samt att Riksdagen i skrifvelse
till Kongl. Maj:t anhåller, det täcktes Kongl.
Maj:t, så snart erfarenhet vunnits om den omfattning,
i hvilken denaturering af bränvin förekommer, för
Riksdagen framlägga förslag till bestämmelser om den
afgift, som skall för dylik denaturering erläggas.

Stockholm den 10 maj 1890.

På utskottets vägnar:

Er. Glist. Boström.

Stockholm, tryckt hos A. L. Normans Boktryckeri-Aktiebolag, 1890.