Bevillningsutskottets Memorial N:o 27
Betänkande 1892:Bevu27
2
Bevillningsutskottets Memorial N:o 27
N:o 27.
Ank. till Riksd. kansli den 20 maj 1892, kl. 3 e. m.
Memorial, i anledning af kamrarnes skiljaktiga beslut rörande
bevillningsutskottets betänkande n:o 19 i anledning af
väckta motioner om införande af progressiv beskattning.
Vid behandlingen af utskottets betänkande n:o 19, i anledning af
väckta motioner om införande af progressiv beskattning, hafva Riksdagens
kamrar, enligt utskottet tillhandakomna protokollsutdrag, stannat
i olika beslut i afseende å hvad utskottet uti moment 2 af samma betänkande
hemstält.
Utskottet hade i nämnda moment hemstält, att Riksdagen ville i
skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att, derest i och för ett fullständigt
eller bättre ordnande af vårt försvar eller för annat statsändamål förhöjning
af nu befintliga eller införande af nya skatter skulle erfordras,
Kongl. Maj:t täcktes taga under öfvervägande, dels huruvida den direkta
skatt, som för närvarande utgår såsom bevillning af inkomst, skulle
lämpligen kunna höjas och så ordnas, att den bestämdes att utgå med
viss procent högre för den större och lägre för den mindre inkomsten
eller olika för olika slag af inkomst, dels ock huruvida icke för ofvanberörda
ändamål arfskatten skulle kunna i vidsträcktare omfattning än
hittills tagas i anspråk, samt i sådant fall låta utarbeta och för Riksdagen
framlägga dels förslag till ändrade bestämmelser i afseende å
arfskatten, dels ock, i sammanhang med förslag ej mindre till fortsatt
afskrifning af grundskatterna samt lindring i rustnings- och roteringsbesvären,
än äfven till deraf föranledda ändringar i grunderna
för nu gällande fastighetsbeskattning, förslag till de förändringar
Bevillningsutskottets Memorial N:o 27. 3
i bevillningsförordningen, som för vinnande af berörda syftemål kunde
erfordras.
Denna hemställan har Andra Kammaren bifallit, hvaremot Första
Kammaren afslagit densamma.
Då någon sammanjemkning af kamrarnes skiljaktiga beslut i denna
fråga synes utskottet icke kunna ega rum och densamma ej heller
kan blifva föremål för gemensam omröstning, har frågan, enligt utskottets
åsigt, förfallit; hvilket utskottet härmed får för Riksdagen
anmäla.
Stockholm den 20 maj 1892.
På utskottets vägnar:
J. JOHANSSON.