Bevillningsutskottets Memorial N:o 26 (Betänkande 1895:Bevu26 bevu)

Bevillningsutskottets Memorial N:o 26.

N:o 26.

Ank. till Riksd. kansli den 7 maj 1895, kl. 11 f. m.

Memorial, med anledning af Jcamrarnes skiljaktiga beslut vid behandlingen
af bevillningsutskottets betänkande n:o 15, i
anledning af väckta motioner om upphäfvande eller uppsägning
af förordningen angående Sveriges och Norges
ömsesidiga handels- och sjöfartsförhållanden den 30 maj
1890.

Vid behandlingen af utskottets förenämnda betänkande hafva
Riksdagens kamrar, enligt utskottet tillhandakomna protokollsutdrag,
stannat i olika beslut, på sätt här nedan omförmäles.

Första Kammaren har bifallit utskottets hemställan,

»att Riksdagen, i anledning af de i ämnet väckta motioner, måtte
för sin del besluta, att förordningen angående Sveriges och Norges
ömsesidiga handels- och sjöfartsförhållanden den 30 maj 1890 skall, i
den ordning, som i § 18 af nämnda lag stadgas, upphäfvas, samt vid
meddelande af detta beslut hos Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t
täcktes vidtaga erforderliga åtgärder i syfte att angående omförmälda
förhållanden måtte snarast möjligt åvägabringas en ny öfverenskommelse,
hvarigenom de båda ländernas ömsesidiga ekonomiska intressen varda
på ett rättvisare sätt än genom den nu gällande förordningen tillgodosedda.
»

Bih. till Riksd. Prof.. 1895. 5 Sami. 1 Afd. 24 Käft. (N:o 26.)

Bevillningsutskottets Memorial N:o 26.

Andra Kammaren deremot har med bifall till en vid betänkandet
fogad reservation, med viss ändring, beslutit,

»att Riksdagen, med afslag å de i ämnet väckta motioner, skall
dels hos Kongl. Maj:t anhålla:

att Kongl. Maj:t, med anledning af de betydande ändringar i tulltaxan,
som på senaste tiden egt rum, täcktes inleda underhandlingar
med norska regeringen om utarbetandet af sådana förändrade bestämmelser
i förordningen angående Sveriges och Norges ömsesidiga handels-
och sjöfartsförhållanden den 30 maj 1890, att de olägenheter för
det svenska näringslifvet, hvilka på grund af de båda ländernas nu
från hvarandra så betydligt afvikande tullsatser förefinnas, må kunna
afhjelpas och så vidt möjligt är för framtiden förebyggas, samt

att Kongl. Maj:t, till olägenheternas snara afhjelpande, måtte så
skyndsamt bedrifva nämnda underhandlingar, att fullständigt förslag
till ny mellanrikslag må kunna redan år 1896 föreläggas svenska Riksdagen
och norska Stortinget, eller, att Kongl. Maj:t — derest detta
icke skulle låta sig göra — meddelar nästkommande Riksdag kännedom
om underhandlingarnas fortgång och de resultat, hvartill de kunna
hafva ledt, på det Riksdagen, för så vidt icke uppsägning på sätt
nedan sägs, redan egt rum, då må blifva i tillfälle att efter sig företeende
omständigheter besluta, om mellanrikslagen skall uppsägas eller
icke; och

dels för sin del besluta

sådan ändring i 3 och 14 §§ af gällande mellanrikslag, att spanmål,
omalen och malen, äfvensom bröd skola upptagas bland de naturalster
och tillverkningar, som, oafsedt sitt ursprung, enligt nämnda
paragrafer draga hel tull,
hvarjemte beslutits:

att Riksdagen skall bemyndiga Kongl. Maj:t att, för den händelse
det från Norges sida skulle möta hinder att före instundande 1 september
genomföra nyssnämnda, af Riksdagen beslutade ändring i mellanrikslagens
3 §, i öfverensstämmelse med samma lags 18 § uppsäga
mellanrikslagen med enahanda verkan, som hade Sverige för sin del
fattat ett af Norges samtycke oberoende beslut om lagens ändring eller
upphäfvande, dock utan att de med Norge inledda underhandlingarna
derigenom afbrytas.»

Vid fullgörandet af den jemlikt 63 § riksdagsordningen utskottet
åliggande skyldighet att söka sammanjemka dessa kamrarnes olika beslut
anser sig utskottet böra framhålla, att, enligt hvad den vid frågans
behandling inom kamrarne förda diskussionen gifver vid handen,

Bevillningsutskottets Memorial N:o 26.

någon meningsskiljaktighet kamrarne emellan icke förekommit i afseende
å behofvet att, med hänsyn till de i utskottets ofvanberörda betänkande
närmare utvecklade olägenheterna för Sveriges del af nu gällande
mellanrikslag, söka snarast möjligt åvägabringa förändrade bestämmelser
rörande de förenade rikenas inbördes handels- och sjöfartsförhållanden.
Ett uttryckligare betonande af Riksdagens önskan att
äfven för framtiden en mellanrikslag, ehuru byggd på andra grunder
än den nuvarande, må reglera nyssberörda förhållanden, samt att de
häraf betingade underhandlingarne med norska regeringen måtte så
skyndsamt bedrifvas, att den nya lagen kan beslutas om möjligt redan
nästa år, synes utskottet kunna väsentligen undanrödja Andra Kammarens
obenägenhet för lagens ovilkorliga uppsägning, hvilken sistnämnda
åtgärd utskottet, i likhet med Första Kammaren fortfarande anser nödig
för det åsyftade målets ernående. I samma rigtning torde ock
kunna antagas verka ett framskjutande af tiden för lagens uppsägning.

.Utskottet, som anser, att på nu angifna grund en sammanjemkning
af de ifrågavarande olika besluten bör kunna åstadkommas, hemställer
för den skull,

att kamrarne, med frånträdande af sina förut i
frågan fattade beslut, måtte för sin del besluta, att
förordningen angående Sveriges och Norges ömsesidiga
handels- och sjöfartsförhållanden den 30 maj
1890 skall upphäfvas och upphöra att gälla när två
år förflutit från den dag, lagen varder genom Kongl.
Maj:ts försorg uppsagd, samt att Riksdagen hos Kongl.
Maj:t anhåller, ej mindre att sådan uppsägning varder
före den 1 nästkommande augusti verkstäld, än
äfven att — för åvägabringande af en ny öfverenskommelse
i ämnet de förenade rikena emellan, genom
hvilken deras ekonomiska intressen varda på ett rättvisare
sätt än genom den nu gällande förordningen
tillgodosedda och hvilken förty är egnad att afhjelpa
såväl de olägenheter för det svenska näringslifvet,
som på grund af de båda ländernas nu från hvarandra
så betydligt afvikande tullsatser förefinnas, som ock
öfriga öfverklagade missförhållanden — Kongl. Maj:t
täcktes inleda underhandlingar med norska regeringen
och så skyndsamt bedrifva dessa underhandlingar,
att, så vidt ske kan, fullständigt förslag till ny mel -

Bevillningsutskottets Memorial N:o 26.

lanrikslag redan år 1896 förelägges Sveriges Riksdag
och Norges storting, eller, om detta icke låter sig
göra, meddela nästkommande Riksdag kännedom om
underhandlingarnes fortgång och det resultat, till hvilket
de kunna hafva ledt.

Stockholm den 7 maj 1895.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. CAVALL!

Reservation:

af herrar friherre von Schwerin, Collander, Fredholm, S. M. Olsson,
Bokström, Bromée, Ivar Månsson, Hahn och Lilljeqvist, hvilka anfört:

»Båda kamrarne hafva sammanstämmande, ehuru med någon skiljaktig
formulering, beslutat hos Kongl. Maj:t anhålla om underhandlingars
skyndsamma inledande med Norges regering, för åstadkommande af en
nödig befunnen revision af den s. k. mellanrikslagen. Första Kammaren
har likväl ansett, att dessa underhandlingar skulle föregås af lagens uppsägning,
under det att Andra Kammaren ansett, det uppsägning först
skulle ifrågakomma för den händelse det från Norges sida skulle möta
hinder att före instundande första september erhålla dess samtycke till
sådan ändring i 3 och 14 paragraferna af nämnda lag, att spannmål, malen
och omalen äfvensom bröd skola upptagas bland de naturalster och tillverkningar,
som, oafsedt sitt ursprung, enligt nämnda paragrafer draga
hel tull, dock att de med Norge inledda underhandlingarne icke med
nämnda uppsägning skulle afbrytas.

Utskottets flertal har ansett sig kunna såsom sammanjemkningsförslag
hemställa, att Riksdagen i anledning af kamrarnes skiljaktiga beslut
måtte för sin del besluta, att Kongl. Maj:t täcktes dels före den första
nästa augusti uppsäga berörde lag, och dels i sammanhang dermed in -

Bevillningsutskottets Memorial N:o 26.

leda underhandlingar med Norges regering om åvägabringande af en
ny öfverenskommelse, hvarigenom de båda ländernas ömsesidiga ekonomiska
intressen varda på ett rättvisare sätt än genom den nu gällande
mellanrikslagen tillgodosedda.

Vi reservanter hafva deremot sökt häfda, att det af utskottets flertal
framlagda sammanjemkningsförslaget i sak icke är något annat än
en hemställan, att Andra Kammaren med fullständigt uppgifvande af
sitt beslut måtte biträda Första Kammarens fordran om ovilkorlig uppsägning,
under det att en verklig sammanjemkning, såsom 63 § riksdagsordningen
föreskrifver, kan åstadkommas, om Riksdagen, jemte den
anhållan om underhandlingars inledande, som utskottets flertal föreslagit,
ville lemna Kongl. Maj:t ett vidsträcktare bemyndigande till uppsägning,
än det som afsåga i Andra Kammarens förberörda beslut, och hafva
för den skull vi, under fullt förtroende till Kongl. Maj:ts regering, som
bäst kan bedöma tidpunkten för en eventuelt nödvändig uppsägning, ansett
att utskottets samman]emkningsförslag bort erhålla följande lydelse:

att kamrarne med frånträdande af sina förut i
frågan fattade beslut måtte;

dels anhålla, att Kongl. Maj:t, i anledning af ej
mindre de olägenheter för det svenska näringslifvet,
hvilka på grund af de båda ländernas nu från hvarandra
så betydligt afvikande tullsatser förefinnas, än
äfven öfriga öfverklagade missförhållanden, täcktes
inleda underhandlingar med norska regeringen om
åvägabringande af en ny öfverenskommelse, hvarigenom
de båda ländernas ömsesidiga ekonomiska intressen
varda på ett rättvisare sätt, än genom den nu
gällande förordningen af den 30 maj 1890, angående
Sveriges och Norges ömsesidiga handels- och sjöfartsförhållanden,
tillgodosedda, äfvensom att dessa underhandlingar
må så skyndsamt bedrifvas, att, så vidt ske
kan, fullständigt förslag till ny mellanrikslag redan år
1896 förlägges Sveriges Riksdag och Norges Storting
eller, om detta icke låter sig göra, nästkommande
Riksdag meddelas kännedom om underhandlingarnes
fortgång och det resultat, hvartill de kunna hafva ledt;

dels lemna Kongl. Maj:t i uppdrag att, för den
händelse det från Norges sida skulle möta hinder för
underhandlingarnes ofördröjliga inledande, eller dessa
Bill. till Riksd. Prot. 1895. 5. Sami. 1 Afd. 24 Häft. 2

Bevillningsutskottets Memorial N:o 2 6.

icke synas leda till åsyftadt resultat, eller Kongl.
Maj:t eljest skulle finna det behöflig!, när som helst i
den ordning, som i 18 § af nämnda förordning stadgas,
uppsäga ifrågavande förordning med enahanda verkan,
som hade Sverige för sin del fattat ett af Norges
samtycke oberoende beslut om förordningens upphäfvande.

Herrar J. Johansson i Noraskog och G. Jansson hafva anhållit att
få här antecknadt, att de varit af sjukdom hindrade att deltaga i behandlingen
af förestående fråga inom utskottet.

STOCKHOLM, F. A. NYMANS EFTERTRÄDARES TRYCKERI. 1S9B.