Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Bevillningsutskottets Memorial N:o 23

Betänkande 1892:Bevu23

Bevillningsutskottets Memorial N:o 23.

1

N:o 23.

Ank. till Riksd. kansli den 18 maj 1892, kl. 4 e. m.

Memorial i anledning af kamrarnes skiljaktiga beslut rörande 120:de
''punkten af bevillningsutskottets betänkande n:o 9 angående
tullbevillningen.

I 120:de punkten af sitt betänkande n:o 9 angående tullbevillningen
hade utskottet hemstält om bifall till Kongl. Maj:ts förslag, att åt § 8 i
tulltaxeunderrättelserna måtte gifvas följande delvis förändrade lydelse:

»1. Innehafvare af svenskt skeppsvarf eller verkstad, der fartyg af mer
än 40 tons afgiftspligtig drägtighet, vare sig svenskt eller utländskt, blifvit
nybygdt, förbygdt eller repareradt, vare berättigad att för dervid använda,
från utrikes ort införda tullpligtiga materialier och skeppsfornödenheter, som
ej äro hänförliga till husgerådssaker eller proviantartiklar, restitutionsvis
återbekomma den erlagda tullafgiften, under vilkor:

a) att afsigten med de införda materialiernas och skeppsförnödenheternas
användning till förberörda ändamål vid deras införsel och angifning till
tullbehandling skriftligen anmäles;

b) att det fartyg, till hvilket materialierna och skeppsförnödenheterna
användas, inom två år efter deras införsel till riket styrkes vara i fullfärdig!
skick;

c) att varfvets eller verkstadens innehafvare eller föreståndare, när
fartyget är fullt färdigt, till generaltullstyrelsen aflemnar en af honom under
edlig förpligtelse afgifven och af tvenne hans biträden, som med arbetet tagit
befattning, bestyrkt noggrann förteckning öfver myckenheten af alla till
fartyget använda olika materialier och skeppsfornödenheter, materialförlusten
vid arbetet deri inberäknad, för hvilka restitution af tullafgift sökes, jemte

Bih. till liiksd. Vrot. 1892. 5 Samt. 1 Afd. 19 Höft. (N:o 23.) 1

Bevillningsutskottets Memorial N:o 23.

2

under samma förpligtelse afgifven försäkran, att dessa materialier och förnödenheter
äro af utländskt ursprung, och att full införseltull för dem blifvit
behörigen erlagd, samt uppgift om tiden, då de till riket inkommit, och den
lägenhet, med hvilken införseln skett; samt

d) att varfs- eller verkstadsinneliafvaren är förbunden att underkasta
sig all den kontroll i öfrigt, hvilken generaltullstyrelsen kan finna skäligt
föreskrifva.

2. De skeppsförnödenheter, hvarmed ett svenskt från utrikes ort återvändande
fartyg under resan blifvit försedt, äro icke underkastade tull, så
länge de förblifva i samma fartygs bruk.»

Sedan Första Kammaren bifallit utskottets förenämnda hemställan, men
Andra Kammaren vid behandling af ifrågavarande punkt endast beslutit
bifall till eu vid samma punkt afgifven reservation, hvari hemstälts, att den
nuvarande lydelsen af tulltaxeunderrättelsernas § 8 mom. 1 i punkten d)
måtte oförändrad bibehållas, samt utskottet med anledning af sistberörda förhållande,
i memorial n:o 13, till Andra Kammaren hemstält, att kammaren
ville fatta beslut jemväl rörande de delar af ifrågavarande §, om hvilkas
lydelse kammaren då ännu icke uttalat sig, så har, enligt utskottet tillhandakommet
protokollsutdrag, Andra Kammaren beslutit, att § 8 i tulltaxeunderrättelserna
skall erhålla följande lydelse:

»1. Innehafvare åt svenskt skeppsvarf eller verkstad, der fartyg af
mer än 40 tons afgiftspligtig drägtighet, vare sig svenskt eller utländskt,
blifvit nybygdt, förbygdt eller repareradt, vare berättigad att för dervid
använda, från utrikes ort införda tullpligtiga materialier och skeppsförnödenheter,
som ej äro hänförliga till husgerådssaker eller proviantartiklar, restitutionsvis
återbekomma den erlagda tullafgiften, eller, i fall, då tullafgiften
icke blifvit erlagd utan allenast, på sätt här nedan sägs, säkerhet för densamma
stälts, njuta befrielse från dess gäldande, under vilkor:

a) att afsigten med de införda materialiernas och skeppsförnödenheternas
användning till förberörda ändamål vid deras införsel och angifning
till tullbehandling skriftligen anmäles;

b) att det fartyg, till hvilket materialierna och skeppsförnödenheterna
användas, inom två år efter deras införsel till riket styrkes vara i fullfärdig!
skick;

c) att varfvets eller verkstadens innehafvare eller föreståndare, när
fartyget är fullt färdigt, till generaltullstyrelsen aflemnar en af honom under
edlig förpligtelse afgifven och af tvenne hans biträden, som med arbetet tagit
befattning, bestyrkt noggrann förteckning öfver myckenheten af alla till
fartyget använda olika materialier och skeppsförnödenheter, materialförlusten

Bevillningsutskottets Memorial N:o 23. 3

vid arbetet deri inberäknad, för hvilka restitution af eller befrielse från tullafgift
sökes, jemte under samma förpligtelse afgifven försäkran, att dessa
materialier och förnödenheter äro af utländskt ursprung och att full införseltull
för dem blifvit behörigen erlagd eller af generaltullstyrelsen godkänd
säkerhet för densamma stadd, samt uppgift om tiden, då de till riket ankommit,
och den lägenhet, med hvilken införseln skett; samt

d) att varfs- eller verkstadsinnehafvaren är förbunden att underkasta
sig all den kontroll i öfrig!, hvilken generaltullstyrelsen kan finna skäligt
föreskrifva.

Varfs- eller verkstadsinnehafvare, som önskar anstånd med erläggande
af tullafgiften för materialier och skeppsfornödenheter, som i detta moment
afses, till dess frågan, huru vida befrielse från afgiften må njutas, blifvit afgjord,
kan, efter hos generaltullstyrelsen derom gjord anhållan, erhålla sådant
anstånd, om han för samma afgift ställer säkerhet, som generaltullstyrelsen
finner betryggande; skolande angående tullverkets rätt att, efter utgången
af den tid, för hvilken anstånd med tullafgiftens erläggande beviljats, af
sådan säkerhet göra sig betäckt för belöpande tullafgift i tillämpliga delar
gälla de i § 31 tullstadgan meddelade föreskrifter.

2. De skeppsfornödenheter, hvarmed ett svenskt från utrikes ort återvändande
fartyg under resan blifvit försedt, äro icke underkastade tull, så
länge de förblifva i samma fartygs bruk.»

Då kamrarne sålunda stannat i olika beslut rörande lydelsen af ifrågavarande
§, får utskottet för frågans afgörande genom gemensam omröstning
föreslå följande voteringsproposition:

»Den, som i likhet med Första Kammaren vill, att åt § 8 i tulltaxeunderrättelserna
gifves följande af Kongl. Maj:t föreslagna lydelse:

»1. Innehafvare af svenskt skeppsvarf eller verkstad, der fartyg af
mer än 40 tons afgiftspligtig drägtighet, vare sig svenskt eller utländskt,
blifvit nybygdt, förbygdt eller repareradt, vare berättigad att för dervid
använda, från utrikes ort införda tullpligtiga materialier och skeppsförnödenlieter,
som ej äro hänförliga till husgerådssaker eller proviantartiklar, restitutionsvis
återbekomma den erlagda tullafgiften, under vilkor:

a) att afsigten med de införda materialiernas och skeppsförnödenheternas
användning till förberörda ändamål vid deras införsel och angifning'' till
tullbehandling skriftligen anmäles;

b) att det fartyg, till hvilket materialierna och skeppsförnödenheterna
användas, inom två är efter deras införsel till riket styrkes vara i fullfärdig!
skick;

4

Bevillningsutskottets Memorial N:o 23.

c) att varfvets eller verkstadens innehafvare eller föreståndare, när
fartyget är fullt färdigt, till generaltullstyrelsen aflemnar eu af honom under
edlig förpligtelse afgifven och af tvenne hans biträden, som med arbetet tagit
befattning, bestyrkt noggrann förteckning öfver myckenheten af alla till
fartyget använda olika materialier och skeppsförnödenheter, materialförlusten
vid arbetet deri inberäknad, för hvilka restitution af tullafgift sökes, jemte
under samma förpligtelse afgifven försäkran, att dessa materialier och förnödenheter
äro af utländskt ursprung, och att full införseltull för dem blifvit
behörigen erlagd, samt uppgift om tiden, då de till riket inkommit, och den
lägenhet, med hvilken införseln skett; samt

d) att varfs- eller verkstadsinnehafvaren är förbunden att underkasta
sig all den kontroll i öfrigt, hvilken generaltullstyrelsen kan finna skäligt
föreskrifva.

2. De skeppsförnödenheter, hvarmed ett svenskt från utrikes ort
återvändande fartyg under resan blifvit försedt, äro icke underkastade tull,
sa länge de förblifva i samma fartygs bruk.»

röstar

Den, det ej vill, röstar

Ja;

Nej;

Vinner Nej, har Riksdagen, lika med Andra Kammaren, beslutit, att
ifrågavarande § skall lyda sålunda:

»1. Innehafvare af svenskt skeppsvarf eller verkstad, der fartyg af
mer än 40 tons afgiftspligtig drägtighet, vare sig svenskt eller utländskt,
blifvit. nybygdt, förbygdt eller repareradt, vare berättigad att för dervid
använda, från utrikes ort införda tullpligtiga materialier och skeppsförnödenheter,
som ej äro hänförliga till husgerådssaker eller proviantartiklar, restitutionsvis
återbekomma den erlagda tullafgiften, eller i fall, då tullafgiften
icke blifvit erlagd utan allenast, på sätt, här nedan sägs, säkerhet för densamma
stälts, njuta befrielse från dess gäldande, under vilkor:

a) att afsigten med de införda materialiernas och skeppsförnödenheternas
användning till förberörda ändamål vid deras införsel och angifning till
tullbehandling skriftligen anmäles;

Bevillningsutskottets Memorial N:o 23.

5

b) att det fartyg, till hvilket materialierna och skeppsförnödenheterna
användas, inom två år efter deras införsel till riket styrkes vara i fallfärdigt
skick;

c) att varfvets eller verkstadens innehafvare eller föreståndare, när
fartyget är fullt färdigt, till generaltullstyrelsen aflemnar en af honom under
edlig förpligtelse afgifven och af tvenne hans biträden, som med arbetet tagit
befattning, bestyrkt noggrann förteckning öfver myckenheten af alla till
fartyget använda olika materialier och skeppsförnödenheter, materialförlusten
vid arbetet deri inberäknad, för hvilka restitution af eller befrielse från
tullafgift sökes, jemte under samma förpligtelse afgifven försäkran, att dessa
materialier och förnödenheter äro af utländskt ursprung och att full införseltull
för dem blifvit behörigen erlagd eller af generaltullstyrelsen godkänd
säkerhet för densamma stöld, samt uppgift om tiden, då de till riket ankommit,
och den lägenhet, med hvilken införseln skett; samt

d) att varfs- eller verkstadsinnehafvaren är förbunden att underkasta
sig all den kontroll i öfrigt, hvilken generaltullstyrelsen kan finna skäligt
föreskrifva.

Varfs- eller verkstadsinnehafvare, som önskar anstånd med erläggande
af tullafgiften för materialier och skeppsförnödenheter, som i detta moment
afses, till dess frågan, huru vida befrielse från afgiften må njutas, blifvit
afgjord, kan, efter hos generaltullstyrelsen derom gjord anhållan, erhålla
sådant anstånd, om han för samma afgift ställer säkerhet, som generaltullstyrelsen
finner betryggande; skolande angående tullverkets rätt att, efter
utgången af den tid, för hvilken anstånd med tnllafgiftens erläggande beviljats,
af sådan säkerhet göra sig betäckt för belöpande tullafgift i tillämpliga
delar gälla de i § 31 tullstadgan meddelade föreskrifter.

2. De skeppsförnödenheter, hvarmed ett svenskt från utrikes ort
återvändande fartyg under resan blifvit försedt, äro icke underkastade tull,
så länge de förblifva i samma fartygs bruk.»

Stockholm den 18 maj 1892.

På utskottets vägnar:

F. BAKNEKOW.

Bill. till liiksd. Prat. 1892. 5 Band. 1 Afd. 19 Häft.

2

Tillbaka till dokumentetTill toppen