Bevillningsutskottets Memorial N:o 21 (Betänkande 1897:Bevu21 bevu)

Bevillningsutskottets Memorial N:o 21.

N;o 21.

Ank. till Riksd. kansli den 10 maj 1897, kl. 1 e. m.

Memorial, i anledning af Jcamrarnes skiljaktiga beslut i vissa delar
af bevillningsutskottets betänkande n:o 19 angående allmänna
bevillningen.

Enligt bevillningsutskottet tillhandakomna protokollsutdrag hafva
Riksdagens kamrar vid behandlingen af utskottets betänkande n:o 19,
angående allmänna bevillningen, fattat skiljaktiga definitiva beslut i de
delar, som här nedan omförmälas.

l:o.

I det författningsförslag, om hvars antagande utskottet under lista
punkten hemstält, hade 4 § erhållit följande lydelse:

»Fastighetsbevillning erlägges icke af:

a) staten;

b) akademier, vetenskapliga samfund, allmänna undervisningsverk
och barmhertighetsinrättningar: för dem tillhöriga allmänna platser, tomter
och byggnader;

kommuner och andra menigheter: för dem tillhöriga, inom deras
eget område belägna allmänna platser, tomter och byggnader;

Uih. till Riksd. Rot. 1897. 9 Sami. 1 Jfd. 21 lliift. (N:o 21).

2 Bevillningsutskottets Memorial N:o 21.

regementen och officerscorpser: för deras vid mötesplatser till
begagnande under mötena uppförda bygnader; samt

enskilda personer eller samfund: för dem tillhöriga kyrkor och
bönehus;

allt dock endast så framt nu omförmälda allmänna platser, tomter,
byggnader, kyrkor och bönehus icke lemna egaren någon inkomst;
börande i motsatt fall fastighetsbevillning utgöras för så stor del af
fastighetens taxeringsvärde, som enligt den i instruktionen för taxeringsmyndigheterna
bestämda grund motsvarar inkomstbeloppet; och

c) egare af kanal, jernväg och annan farväg eller farled samt
flottled: för den mark, som af anläggningen upptages, äfvensom för
sjelfva kanal- och vägbyggnaden, hvarunder jemväl inbegripas de för
anläggningens begagnande erforderliga stationshus, verkstäder och andra
byggnader.»

Denna lydelse af paragrafen har af båda kamrarne godkänts, men
har Andra Kammaren för sin del antagit ett tillägg af följande lydelse:

a) innehafvare af lägenhet med tillhörande åbyggnad, då lägenhetens
hufvudsakliga värde utgöres af åbyggnaden och ej öfverstiger
500 kronor, derest lägenhetens innehafvare ej eljest erlägger bevillning
af fast egendom eller inkomst eller hans inkomster, deri inbegripet
det hyresvärde, åbyggnaden kan ega, uppgå till 500 kronor».

För denna frågas afgörande genom gemensam omröstning får utskottet
föreslå följande voteringsproposition:

»Den, som bifaller bevillningsutskottets af Första Kammaren godkända
hemställan, att 4 § i förordningen angående bevillning af fast
egendom samt af inkomst skall erhålla följande lydelse:
»Fastighetsbevillning erlägges icke af:

a) staten;

b) akademier, vetenskapliga samfund, allmänna undervisningsverk
och barmhertighetsinrättningar: för dem tillhöriga allmänna platser,
tomter och byggnader;

kommuner och andra menigheter: för dem tillhöriga, inom deras
eget område belägna allmänna platser, tomter och byggnader;

regementen och officerscorpser: för deras vid mötesplatser till
begagnande under mötena uppförda byggnader; samt

enskilda personer eller samfund: för dem tillhöriga kyrkor och
bönehus;

Bevillningsutskottets Memorial N:o 21. 3

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har Riksdagen, i öfverensstämmelse med Andra Kammarens
mening, beslutit., att ifrågavarande paragraf skall lyda sålunda:

»Fastighetsbevillning erlägges icke af

a) staten;

b) akademier, vetenskapliga samfund, allmänna undervisningsverk
och barmhertighetsinrättningar: för dem tillhöriga allmänna platser,
tomter och byggnader;

kommuner och andra menigheter: för dem tillhöriga, inom deras
eget område belägna allmänna platser, tomter och byggnader;

regementen och officerscorpser: för deras vid mötesplatser till begagnande
under mötena uppförda byggnader; samt

enskilda personer eller samfund: för dem tillhöriga kyrkor och
bönehus;

d) innehafvare af lägenhet med tillhörande åbyggnad, då lägenhetens
hufvudsakliga värde utgöres af åbyggnaden och ej öfverstiger

4 Bevillningsutskottets Memorial N:o 21.

500 kronor, derest lägenhetens innehafvare ej eljest erlägger bevillning
af fast egendom eller inkomst eller hans inkomster, deri inbegripet
det hyresvärde, åbyggnaden kan ega, uppgå till 500 kronor.»

2:o.

I utskottets författningsförslag hade 14 § erhållit följande lydelse:

»Skyldige att, i den ordning här nedan stadgas, utan särskild anmaning
på heder och samvete afgifva uppgifter till ledning vid taxeringen
äro:

a) egare af fastighet, som i 1 § b) omförmäles, eller sådan innehafvare
af dylik fastighet, som enligt 2 § är pligtig att derför erlägga
bevillning, så vida för nästföregående år taxeringsvärdet å den eller de
fastigheter, hvilka af honom egas eller med skattskyldighet innehafvas,
samman]agdt uppgått till minst 10,000 kronor;

b) verk eller bolag, som är med Kongl. Maj:ts oktroj försedt eller
blifvit såsom aktiebolag registreradt eller står under offentlig kontroll;

c) en hvar, som enligt lag är pligtig att föra handelsböcker;

d) skattskyldig, som under nästföregående år uppskattats för eller åtnjutit
minst 1,000 kronors inkomst af kapital eller i arrende för
fastighet;

e) skattskyldig, som under nästföregående år uppskattats för eller
åtnjutit minst 2,000 kronors inkomst af arbete eller af kapital och arbete
gemensamt.»

Utaf den sålunda föreslagna lydelsen af nämnda paragraf har
Första Kammaren afslagit inledningen samt momenten a), c), d) och e)
men godkänt momentet b), hvaremot Andra Kammaren besluta, att
ifrågavarande lagrum skulle lyda sålunda:

»Skyldige att, i den ordning här nedan stadgas, utan särskild anmaning
på heder och samvete afgifva uppgifter till ledning vid taxeringen
äro:

a) egare af fastighet eller sådan innehafvare deraf, som i andra
§ omförmäles, så vida för nästföregående år taxeringsvärde af minst
50,000 kronor varit fastigheten åsatt;

b) verk eller bolag, som är med Kongl. Maj:ts oktroj försedt eller
blifvit såsom aktiebolag registreradt eller står under offentlig kontroll;

c) annan skattskyldig, som under nästföregående år uppskattats för
eller åtnjutit inkomst af kapital, eller af arbete, eller af begge gemensamt,
uppgående till minst 4,000 kronor.»

Bevillningsutskottets Memorial N:o 21. 5

Utskottet, som anser dessa kamrarnes beslut, så vidt de strida mot
hvarandra, icke kunna afgöras medelst gemensam omröstning, får till
stöd för sin uppfattning anföra följande:

Sedan vid 1883 års riksdag i fråga om behandlingen af skattskyldigs
till bevillningsberedningen aflemnade uppgifter kamrarne stannat i olika
beslut, i det Första Kammaren ansett ett föreslaget stadgande derom
böra afse allenast frivilligt meddelad uppgift, då deremot Andra Kammaren
ansett jemväl särskildt infordrad uppgift böra under stadgandet
inbegripas, har bevillningsutskottet i sitt memorial n:o 16, punkten 6:o),
förklarat sig anse denna fråga icke vara af beskaffenhet att kunna
göras till föremål för gemensam omröstning, hvarefter denna uppfattning
blifvit af kamrarne godkänd.

Ett ytterligare stöd finner utskottet derutinnan, att sedan vid 1865
— 1866 årens riksdag ridderskap^ och adeln afslagit en utskottets
hemställan om föreskrift att ordförande i bevillningsberedning på landet
skulle vara »helst inom distriktet boende», men de öfriga riksstånden
gillat utskottets förslag, man ansett nämnda stagande vara af reglementarisk
natur samt således tre stånds sammanstämmande beslut utgöra
Rikets Ständers, under det, enligt då gällande bestämmelse, bevillningsfråga
bort vid en sådan utgång inom stånden öfverlemnas till
afgörande af förstärkt bevillningsutskott.

Utskottet finner således förevarande fråga hafva förfallit; hvilket
utskottet härmed får för Riksdagen

anmäla.

3:o.

Utskottet hade hemstält, att 31 § i bevillningsförordningen måtte
erhålla följande lydelse:

»1 mom. Derest i afgifven uppgift eller upplysning enligt 16 §,
17 §, 18 §, 21 § eller 25 § skattskyldig eller förmyndare eller god man
för sådan mot bättre vetande lemnat origtigt meddelande och derigenom
från taxering undandragit inkomst, skall vid den taxeringsförrättning,
då kännedom erhålles om sådant svikligt förfarande, den skattskyldige
särskildt taxeras för den inkomst, hvarför bevillning till följd af berörda
förfarande icke blifvit påförd; och böte den skattskyldige eller,
der den origtiga uppgiften lemnats af förmyndare eller god man, denne
ett belopp, motsvarande fem gånger den bevillning, som genom det
svikliga förfarandet undandragits kronan. Lag samma vare, der någon

Bevillningsutskottets Memorial N:o 21.

mot bättre vetande i uppgift enligt 15 § eller 21 § angående fast
egendom lemna! origtigt meddelande.

2 mom. Har inkomst, som af skattskyldig åtnjutits, undgått bevillning
af annan orsak än att afgifven uppgift varit veterligen origtig,
skall vid den taxeringsförrättning, då utredning härom vinnes, den
skattskyldige särskildt taxeras för den sålunda obeskattade inkomsten.

3 mom. Taxering på grund af denna § skall ske senast inom tre
år efter det år, då inkomsten rätteligen bort taxeras, och påföres bevillningen,
derest den skattskyldige aflidit, hans dödsbo. År boet
skiftadt, påföres bodelegare icke mera än hvad af bevillningen å hans
lott belöper och i intet fall mera än hans lott i boet utgör.»

Då denna § är beroende ej mindre af de beslut, som Riksdagen
kan komma att fatta beträffande den här ofvan omförmälda 14 § än
äfven i fråga om de till utskottet återförvisade 16 och 21 §§, torde
något beslut beträffande 31 § nu icke kunna fattas, utan kommer utskottet
att framdeles till Riksdagen inkomma med yttrande angående
denna §; hvilket utskottet härmed får för Riksdagen

anmäla.

4:o.

Uti en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 43, hade herr
Ollas A. Ericsson i Ofvanmyra föreslagit:

»det Riksdagen måtte i skrifvelse anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes
med första till Riksdagens antagande framlägga förslag till förordning
angående inkomstbevillning, grundadt på Riksdagens förut gjorda uttalanden.
»

I 2:dra punkten af omförmälda betänkande hade utskottet hemstält,
att herr Ericssons motion icke måtte till någon Riksdagens åtgärd
föranleda.

Denna utskottets hemställan har bifallits af Första Kammaren,
hvaremot Andra Kammaren bifallit en vid punkten fogad reservation,
innefattande hemställan, att Riksdagen — med uttalande af att genom
antagande af det i lista punkten af utskottets betänkande omförmälda
författningsförslaget ej de reformer i skattelagstiftningen, hvilka Riksdagen
i sin skrifvelse till Kongl. Maj:t den 27 november 1892 framhållit
såsom behöfliga, med hänsjm till sagda års urtima Riksdags beslut,

Bevillningsutskottets Memorial N:o 21. 7

kunna anses hafva vunnit sin lösning — ville, med anledning af ifrågavarande
motion, i skrifvelse till Kongl. Maj:t ytterligare framhålla
behofvet och önskvärdheten af att få emotse ett förslag till lösning af
berörda skattefrågor, hvilken lösning Riksdagen ansett sig böra främja
genom sin under innevarande år beslutade skrifvelse till Kongl. Maj:t
om utredning af frågan om särskiljande af den kommunala beskattningen
från bevillningen till staten.

Då någon sammanjemkning af kamrarnes skiljaktiga beslut i förevarande
fråga synes utskottet icke kunna ega rum, och densamma ej
heller är af beskaffenhet att kunna blifva föremål för gemensam omröstning,
har frågan, enligt utskottets åsigt, förfallit; livilket utskottet
får för Riksdagen

anmäla.

Stockholm den 10 maj 1897.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. CAVALLI.

Reservation

vid punkten 2:o)

af herrar friherre von Schwerin, Collander, Fredholm, G. Jansson,
Lundström, S. M. Olsson, Göransson, Smärling, Nilson och Bergendahl,
hvilka anfört:

»Regeringsformens § 71 är af följande lydelse:

»På enahanda sätt (gemensam omröstning) förfares jemväl der
kamrarne sig icke förena om grunderna för någon bevillning, sättet
för deras tillämpning, eller bevillningens fördelning till utgörande.»

Riksdagsordningens § 65 innehåller föreskrift, att när i fråga om
bland annat bevillning kamrarne fatta stridiga beslut, gemensam omröstning
skall eg a rum.

Då med hänsyn till dessa bestämmelser kamrarnes skiljaktiga beslut
angående 14 § i förevarande författningsförslag, enligt vår åsigt,
böra blifva föremål för gemensam omröstning, hafva vi inom utskottet
påyrkat, att utskottet skulle uppsätta och för Riksdagen framlägga
förslag till voteringsproposition.»