Bevillningsutskottets Memorial N:o 18 (Betänkande 1891:Bevu18 bevu)

Bevillningsutskottets Memorial N:o 18.

JT:o 18.

Anlt. till Riksd. kansli den 6 maj 1891, kl. 11 f. m.

Bevillningsutskottets memorial, i anledning af återremiss utaf
2:ära punkten i utskottets betänkande n:o 2 angående
stämpelafgiften.

Vid behandling af ofvannämrida betänkande hafva Riksdagens kamrar,
enligt utskottet tillhandakomma protokollsutdrag, till utskottet återremitterat
betänkandets 2;dra punkt, hvari utskottet hemstält, att en af herr
A. G. Anderson i Himmelsby väckt motion om ändring i gällande bestämmelser
rörande stämpelafgift å lagfartsprotokoll icke måtte vinna Riksdagens
bifall.

Motionären hade föreslagit:

att Riksdagen för sin del måtte besluta sådan ändring i kong!, förordningen
af den 24 september 1886 samt kong! kungörelsen af den 17
oktober 1887 angående lagfart å fång till fast egendom genom giftorätt
eller arf, att der förekommande orden »der taxeringsvärdet i dess helhet
icke uppgår till 1,000 kronor» måtte utbytas mot orden »der taxeringsvärdet
å hvarje fastighetslott icke uppgår till 1,000 kronor».

Af hvad vid frågans behandling inom kamrarne förekom synes framgå,
att Riksdagen finner en förändring uti motionens syfte, ehuru icke i hela
den utsträckning motionären föreslagit, vara önskvärd,.

Bill. till Piksd. Prof. 1891. 5 Samt. 1 Afd. 17 Haft. (N:o 18 och 1,9).

Bevillningsutskottets Memorial M:o IS.

Utskottet kan icke frångå att, genom en förändring af ifrågavarande
stadgande i den rigtning motionären föreslagit, den princip, som hittills
uti sådana fall som det nu föreliggande varit gällande för medgifvande
af stämpelfrihet, öfvergifves. Stämpeln å lagfartsprotokoll är en till staten
utgående ersättning för det legaliserande af egendomsförflyttningen, som
eger rum genom lagfarten. Vid denna beskattning har man hittills icke
tagit hänsyn till storleken af den andel hvarje arftagare erhållit, icke till
den större eller mindre skatteförmåga arfvet ansetts kunna medföra, utan
allenast till den omständighet, att egendom öfvergått till annan egare; den
kongl. kungörelsen af den 17 oktober 1887, som för visst fall medgifver
frihet från denna skatt och fastställer minimivärdet för den egendom,
å hvilken den skall uttagas, fäster också uteslutande afseende vid den
ärfda egendomens samfälda värde, ej vid arfslottens. Skall man nu fästa
afseende på huru mycket hvarje arfvinge af egendomen bekommer, huru
mycket hans skatteförmåga ökas, måste man i konseqvens härmed äfven
vid stämpelskatt å bouppteckningar fästa afseende på samma omständighet.
Man förändrar skatten från att vara lagd på den i förflyttning stadda
egendomen till en personlig skatt.

Då emellertid af diskussionen i kamrarne synes framgå, att denna
skatt, i motsats mot hvad utskottet hade sig bekant, uti de delar af landet,
der jorden är mycket styckad, ofta drabbar hårdt, torde man möjligen
böra af billighetsskäl göra eu jemkning i den för öfrigt rigtiga principens
konseqventa tillämpning. För en sådan jemkning talar vidare den
omständigheten, att man genom att såmedelst minska lagfartskostnaderna
torde kunna förmå arfvingar att beredvilligare och inom kortare tid än
hittills varit vanligt lagfara sina fång. Särskilt för ordnandet af lagfartsväsendet
i Dalarne, der lagfartsböcker först på senare tider börjat
uppläggas, synes frågan ega en viss betydelse.

Ur statsfinansiel synpunkt eger densamma deremot nästan ingen vigt.
Hela summan af stämpelafgifter för lagfartsprotokoll rörande arffallna
fastigheter torde uppgå till omkring 30,000 kronor.

Utskottet kan dock ingalunda föreslå en så vidtgående utsträckning
af stämpelfriheten, som af motionären påyrkats. Man skulle nemligen
derigenom medgifva befrielse äfven vid lagfart af ganska stora fastigheter,
och äfven der några ömmande omständigheter icke kunna anses föreligga.
Maximivärdet å fastighetslott, som skall åtnjuta stämpelfrihet, har utskottet
ej ansett böra sättas högre än 300 kronor. Under sådana förhållanden
har utskottet icke heller kunnat biträda ett vid frågans behandling inom

Bevillningsutskottets Memorial N:o 18.

Första Kammaren väckt förslag, att befrielsen från stämpel icke alls
skulle göras beroende af värdet å sterbhusets odelade fastighet, utan
allenast af taxeringsvärdet å den fastighetslott, hvarå lagfart sökes. Vill
man nemligen, såsom utskottet, icke sätta maximivärdet å den från
stämpelskatt fritagna fastighetslotten lika högt som förut gält för den
arffallna fastigheten samfäld, så skulle man genom sistberörda förslag
å nyo införa stämpelbeskattning i många fall, der den nu redan är upphäfd.
Men en skatteökning i berörda afseende torde hvarken af motionären
eller Riksdagen vara afsedd.

Utskottet får således hemställa,

att Riksdagen ville på det sätt bifalla motionen,
att Riksdagen beslutar, det under rubriken »protokoll»
uti 3 § af förordningen angående stämpelafgiften orden
»protokoll angående lagfart å fång till fast egendom
genom giftorätt eller arf, der icke taxeringsvärdet å
egendomen i dess helhet uppgår till 1,000 kronor»
måtte utbytas mot orden »protokoll angående lagfart
å fång till fast egendom genom giftorätt eller
arf, der icke taxeringsvärdet å egendomen i dess helhet
uppgår till 1,000 kronor eller å den lagfartssökande
sterbhusdelegarens lott i egendomen till 800
kronor.»

Stockholm den 6 maj 1891.

På utskottets vägnar:

CARL HERSLOW.

Reservation

af herr Cavalli: Af den vid detta ärendes föregående behandling i
kamrarne förda diskussion framgår, att flertalet af dem, som i ärendet

Bevillningsutskottets Memorial N:o 18.

yttrat sig, uttalat sin anslutning till ett förslag, livilket ginge i samma
syfte som motionen, men då utskottets förslag, detta oaktadt, ej oväsentligt
skiljer sig från hvad motionären åsyftat, har jag icke kunnat biträda
förestående betänkande, utan yrkat, att utskottet bort hemställa,

att Riksdagen ville på det sätt bifalla motionen,
att Riksdagen beslutar, att under rubriken »protokoll»
i § 8 af förordningen angående stämpelafgiften orden
»protokoll angående lagfart å fång till fast egendom
genom giftorätt eller arf, der taxeringsvärdet å egendomen
i dess helhet icke uppgår till 1,000 kronor»
måtte utbytas mot orden »protokoll angående lagfart
å fång till fast egendom genom giftorätt eller arf, der
taxeringsvärdet å den egendom, hvarå lagfart sökes,
icke uppgår till 1,000 kronor.»