Bevillningsutskottets Memorial N:o 13 (Betänkande 1890:Bevu13 bevu)

Bevillningsutskottets Memorial N:o 13.

N:o 13.

Ank. till Riksd. kansli den 6 maj 1890, kl. 12 midd.

Memorial, i anledning af kamrarnes skiljaktiga beslut rörande ll:e
och 12:e punkterna af bevillningsutskottets betänkande n:o 7
angående tullbevillningen.

Vid behandlingen af utskottets ofvannämnda betänkande hafva Riksdagens
kamrar, enligt utskottet tillhandakomna protokollsutdrag, stannat i
olika beslut i afseende ä de tvä punkter, hvilka här nedan omförmälas.

l:o.

I ll:e punkten hade utskottet hemstält, att B § 1 mom. i underrättelserna
till tulltaxan måtte erhålla följande förändrade lydelse:

1. Innehafvare af svenskt skeppsvarf eller verkstad, der fartyg byggas,
erhåller vid nybyggnad af ångfartyg om 500 tons bruttodrägtighet eller derutöfver
samt af segelfartyg om 200 tons bruttodrägtighet eller derutöfver,
sedan inför generaltullstyrelsen styrkt blifvit, att fartyget kommit i fallfärdigt,
skick, eu godtgörelse för hvarje ton af fartygets bruttodrägtighet, nemligen:

för fartyg af jern och stål..................................................................... 16 kronor

» » med träbordläggning på spant af jern eller stål, s. k.

kompositer........................................................................... 10 »

» » af trä ....................................................................................... 3 »

Då fartyg bygges för utländsk räkning eller såsom nytt säljes till
utlandet, lemnas dylik godtgörelse utan afseende på fartygets storlek.

Vid reparation eller förbyggnad af utländska fartyg af hvilken storlek
Bill. till Riksd. Prat. 1890. 5 Sami. 1 Afd. 10 Höft. 1

2 . Bevillningsutskottets Memorial N:o 13.

som helst eller af inhemska fartyg af ofvannämnda storlekar erhålles, sedan
inför generaltullstyrelsen styrkt blifvit, att fartygets förbyggnad eller reparation
blifvit afslntad, restitution af erlagd införselstull för de materialier och skeppsförnödenheter,
icke hänförliga till husgerådssaker eller proviant, dem innehafvare
af skeppsvarf eller verkstad genom behöriga intyg visat hafva varit
t.ill fartygets reparation eller förbyggnad använda och för sådant ändamål
från utlandet införda.

Denna utskottets hemställan har Första Kammaren bifallit, hvaremot
Andra Kammaren afslagit densamma.

Då någon samman]emkning af kamrarnes skiljaktiga beslut i denna
fråga icke synes utskottet kunna ega rum, och densamma ej heller lärer fä
afgöras genom gemensam omröstning, har frågan följaktligen enligt utskottets
åsigt förfallit, hvithet utskottet härmed tar

för Riksdagen anmäla.

2:o.

I 12:e punkten hade utskottet hemstält, bland annat, att 9 § 5 mom.
i underrättelserna till tulltaxan måtte erhålla följande förändrade lydelse:

Vill någon införa tull underkastade varor i ändamål att desamma åter
utföra, antingen bearbetade i förening med inhemsk eller icke tullpligtigt
utländskt råämne till produkt, som i mom. 1 omförmäles, eller ock bearbetade,
med eller utan tillsats af sådant råämne, till annan produkt, än förut i denna
§ sagdt är, må vid införseln erlagd tullafgift kunna återfås under iakttagande
af följande vilkor:

a) att den, som vill af sådan förmån komma i åtnjutande, skall derom
bos generaltullstyrelsen göra skriftlig anmälan med uppgift om den varas
beskaffenhet, som för vidare bearbetning skall till riket införas, samt om
bearbetningens art äfvensom om den tullkammare, vid hvilken införseln skall
ske; hvarefter generaltullstyrelsen bestämmer så väl den grund, efter hvilken
restitution må åtnjutas, dervid hänsyn jemväl må tagas till vid exportvaras
framställning oundviklig råämnesförlust, som ock den minsta qvantitet, hvilken
får till utförsel angifvas;

b) att i hvarje förtullningsinlaga afsigten med införseln angifves;

c) att utförseln sker vid samma tullkammare, der införseln egt rum,
så vida icke generaltullstyrelsen i särskild! fall annorlunda medgifvit;

Bevillningsutshottets Memorial N:o 13.

till dess framställning användts en viss uppgifven mängd af för sådant ändamål
från utlandet af tillverkaren införda, anmälda och förtullade varor;

e) att de, i enlighet med hvad ofvan föreskrifvits, vid utförseln lemnade
uppgifter, så vidt möjligt är, af tullförvaltningen kontrolleras, för hvilket
ändamål tullförvaltningen egen, om så anses nödigt, låta tekniskt undersöka varan;

f) att utförseln verificeras på sätt förut i denna § sagdt är;

g) att återutförseln eger rum och restitutionen sökes inom ett år från
varans införsel, skolande restitutionsansökningen innehålla uppgift om tiden,
då råvaran blifvit införd, och lägenheten, med hvilken införseln skett; samt

h) att varuegaren ställer sig till efterrättelse de ytterligare föreskrifter,
hvilka generaltullstyrelsen må ega meddela till förekommande af missbruk
utaf en sålunda medgifven förmån, samt godtgör alla de i och för restitutionsförmånens
åtnjutande uppkommande kostnader.

Derest utländskt bränvin etc,--(oförändradt)--myckenhet

normalliter.

Hvad utskottet sålunda hemstält har af Första Kammaren bifallits
oförändradt, hvaremot Andra Kammaren bifallit utskottets hemställan med
det tillägg att orden »så framt generaltullstyrelsen finner sådant utan fara
för missbruk kunna ske» införas i första stycket mellan orden »må» och
»vid införseln». Enligt Andra Kammarens beslut skulle sålunda första stycket
af ifrågavarande lagrum erhålla följande förändrade lydelse:

»5. Vill någon införa tull underkastade varor i ändamål att desamma
åter utföra, antingen bearbetade i förening med inhemskt eller icke tullpligtigt
utländskt råämne till produkt, som i mom. 1 omförmäles, eller ock
bearbetade, med eller utan tillsats af sådant råämne, till annan produkt, än
förut i denna § sagdt är, må, sä framt generaltullstyrelsen finner sådant utan
fara för missbruk kunna ske, vid införseln erlagd tullafgift kunna återfås
under iakttagande af följande vilkor:»

Då skiljaktigheten mellan de olika beslut, kamrarne sålunda fattat, icke
är af synnerligen väsentlig betydelse, synes en samman jemkning af dessa
beslut kunna ega rum. Under det Första Kammaren i likhet med utskottet
ansett, att genom den i det föreslagna stadgandet åt generaltullstyrelsen uppdragna
rätt att föreskrifva de kontrollåtgärder, som för åtnjutande af restitution
i hvarje särskilt fall kunde finnas erforderliga, tillräcklig magt vore
lagd i generaltullstyrelsens hand att förekomma missbruk, har Andra Kammaren
velat i sistberörda syfte åt generaltullstyrelsen inrymma rätt att
omedelbart vägra restitution i sådana fall, der särskilda svårigheter för
utöfvandet af en verksam kontroll kunde vara för handen.

Bévillninysutskotids Memorial N;o 13.

Da Andra Kammaren sålunda ansett sig böra uppställa ett, åtminstone
till formen, starkare skydd mot obehörig restitution än Första Kammaren,
synes eu sammanjemkning af kamrarnes beslut företrädesvis böra försökas i
den retning, hvaråt Andra Kammarens beslut i frågan gifvit uttryck.

Emellertid torde det af Andra Kammaren beslutade tillägget »sä framt
generaltullstyrelsen finner sådant utan fara för missbruk kunna ske» vara
alldeles för vidtomfattande, då väl »fara för missbruk» alltid i mer eller
mindre grad kan tänkas vara för handen. Afsigten med tillägget kan ej
antagas vara annan än att, när tillverkningens beskaffenhet gör kontrollen
särskilt svål'', medgifva generaltullstyrelsen rätt att omedelbart vägra
förmånen af restitutions erhållande. Detta syfte torde vinnas genom begagnande
af uttrycket »sä vida generaltullstyrelsen finner tillförlitlig kontroll
kunna åstadkommas».

På grund häraf hemställer utskottet,

att kamrarne, med frånträdande af sina. förut fattade
beslut rörande ändring i 9 § 5 mom. af underrättelserna
till tulltaxan, må förklara, att ifrågavarande stadgande
rnä erhålla följande förändrade lydelse:

Vill någon införa tull underkastade varor i ändamål
att desamma åter utföra, antingen bearbetade i förening
med inhemskt eller icke tullpligtigt utländskt råämne till
produkt, som i mom. 1 omförmäles, eller ock bearbetade,
med eller utan tillsats af sådant råämne, till annan produkt,
än förut i denna § sagdt är, må, så vidt generaltullstyrelsen
finner tillförlitlig kontroll kunna åstadkommas,
vid införseln erlagd tullafgift kunna återfås under
iakttagande af följande vilkor:

a) att den, som vill.af sådan förmån komma i åtnjutande,
skall derom hos generaltullstyrelsen göra skriftlig anmälan
med uppgift om den varas beskaffenhet, som för vidare
bearbetning skall till riket införas, samt om bearbetningens
art äfvensom om den tullkammare, vid hvilken införseln
skall ske; hvarefter generaltullstyrelsen bestämmer sä väl
den grund, efter hvilken restitution må åtnjutas, dervid
hänsyn jemväl må tagas till vid exportvaras framställning
oundviklig råämnesförlust, som ock den minsta qvantitet,
hvilken får till utförsel angifvas;

b) att i hvarje förtullningsinlaga afsigten med införseln
angifves;

Bevillningsutskottets Memorial N:o 13.

c) att utförseln sker vid samma tullkammare, der införseln
egt rum, så vida icke generaltullstyrelsen i särskild!
fall annorlunda medgifvit;

d) att vid utförseln angifningsinlagan skall vara åtföljd
af tillverkarens under edlig förpligtelse afgifna och af
två trovärdige män till rigtigheten bestyrkta försäkran,
att exportvaran blifvit inom landet tillverkad och att till
dess framställning användts en viss uppgifven mängd af
för sådant ändamål från utlandet af tillverkaren införda,
anmälda och förtullade varor;

e) att de, i enlighet med hvad ofvan föreskrifvits, vid
utförseln lemnade uppgifter, så vidt möjligt är, af tullförvaltningen
kontrolleras, för hvilket ändamål tullförvaltningen
eger, om så anses nödigt, låta tekniskt undersöka
varan;

f) att utförseln verificeras på sätt förut i denna §
sagdt är;

g) att återutförseln eger rum och restitutionen sökes
inom ett år från varans införsel, skolande restitutionsansökningen
innehålla uppgift om tiden, då råvaran blifvit
införd, och lägenheten, med hvilken införseln skett; samt

h) att varuegaren ställer sig till efterrättelse de ytterligare
föreskrifter, hvilka generaltullstyrelsen må ega
meddela till förekommande af missbruk utaf en sålunda
medgifven förmån, samt godtgör alla de i och för restitutionsförmånens
åtnjutande uppkommande kostnader.

Derest utländskt bränvin etc.--(oförändradt)--

myckenhet normalliter.

Stockholm den 6 maj 1890.

På utskottets vägnar:

ER. DUST. BOSTRÖM.

Bill. till Riksd. Prof. 1890. 5 Samt. 1 Afd. 10 Häft.