Bevillningsutskottets betänkande nr Al år 1963 (Betänkande 1963:Bevu41 bevu)

Bevillningsutskottets betänkande nr Al år 1963

Nr 41

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning om ändring
i rusdrgcksförsäljningsförordningen den 26 maj 195A
(nr 521), m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

I en den 8 mars 1963 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 82, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda
i statsrådet och lagrådet förda protokoll föreslagit riksdagen att antaga
vid propositionen fogade förslag till

1) förordning om ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen den 26 maj
1954 (nr 521);

2) förordning om ändring i ölförsäljningsförordningen den 23 mars 1961
(nr 159);

3) förordning angående ändring i förordningen den 25 februari 1955 (nr
38) om försäljning av alkoholfria drycker;

4) förordning om förbud i vissa fall mot förtäring och förvaring av rusdrycker
och Öl m. m.;

5) förordning angående ändring i förordningen den 26 maj 1961 (nr 181)
om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat;

6) förordning angående ändrad lydelse av 10 § 1 mom. förordningen den
1 december 1959 (nr 507) om allmän varuskatt;

7) lag angående ändrad lydelse av 2 och 3 §§ lagen den 9 maj 1958 (nr
205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m. in.;

8) lag angående ändrad lydelse av 23 § lagen den 30 juni 1960 (nr 418)
om straff för varusmuggling; samt

9) lag angående ändrad lydelse av 63 § lagen den 27 juli 1954 (nr 579)
om nykterhetsvård.

Till behandling i detta sammanhang upptar utskottet även de delar av
proposition nr 90, som avser beskattningen av teknisk sprit och gåvoförsändelser
av rusdrycker. Övriga delar av proposition nr 90 har behandlats
av utskottet i betänkande nr 30.

Beträffande det huvudsakliga innehållet i proposition nr 82 må här anföras
följande.

De i propositionen framlagda förslagen berör ett flertal avsnitt av lagstiftningen
på det nykterhetspolitiska området. Förslagen bygger bl. a. på de utredningar
som verkställts av 1961 års nykterhetslagkommitté och 1959 års
utskänkningsutredning. De viktigaste innebär skärpningar i reglerna för

1 Bihang till riksdagens protokoll 1963. 7 samt. Nr 41

2 Bevillningsutskottets betänkande nr år 1963

rusdrycksinköpen och i ansvarsbestämmelserna för olovlig försäljning av
rusdrycker.

När det gäller utminuteringen, förordas en begränsad inköpsregistrering
beträffande personer som misstänks för missbruk eller langning. En allmän
registrering av rusdrycksinköpen avstyrkes däremot. Det nuvarande avstängningsförfarandet
föreslås utvidgat. Sålunda skall den, som inom viss
tid gjort sig skyldig till fylleri eller rattfylleri vid mer än ett tillfälle, automatiskt
avstängas från inköp. Systemet med spärrlistor göres effektivare
för att motverka langarnas inköp. I samma syfte rekommenderas vissa inskränkningar
i fråga om brännvinsförsäljningen.

En obligatorisk allmän legitimationskontroll avstyrkes. I stället förordas
en väsentlig skärpning av kontrollen inom de nuvarande bestämmelsernas
ram. Legitimationshandlingarna skall i fortsättningen vara försedda med
fotografi. Reglerna för ombudsköp skärpes i viss utsträckning.

Den nu inom vissa områden pågående försöksverksamheten med måltidsfri
utskänkning föreslås fortgå ännu någon tid, innan definitiv ställning tas till
måltidstvångets slopande. Samtidigt förordas en utvidgning av försöksverksamheten
till att omfatta hela landet. I samband härmed föreslås vissa bestämmelser,
avsedda att ge bättre tillsynsmöjligheter och ökade befogenheter
för de övervakande myndigheterna i fråga om drinkbarer och självservering
av rusdrycker. De s. k. förtärings- och förvaringsförbuden ges en
klarare utformning.

Utskänkningsutredningens förslag om liberalisering av bestämmelserna
angående tillverkning, försäljning och beskattning av ciderdrycker avstyrkes.

I syfte att skapa bättre förutsättningar för bekämpandet av den illegala
sprithanteringen föreslås strängare straffbestämmelser för langning. Straffet
för grovt brott föreslås sålunda höjt till straffarbete i högst två år. Förverkande
skall kunna användas i större utsträckning.

Vidare föreslås bl. a. ett förenklat förfarande med beslagtagna rusdrycker
och ändrade regler om gåvoförsändelser.

De nya reglerna skall enligt förslaget i huvudsak träda i kraft den 1 oktober
1963.

De ovannämnda till proposition nr 82 fogade författningsförslagen är av
följande lydelse.

Bevillningsutskottets betänkande nr it år 1963

Förslag

till

Förordning

om ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen den 26 maj 1954

(nr 521)

Härigenom förordnas dels att 54 och 82 §§ rusdrycksförsäljningsförordningen
den 26 maj 1954 skola upphöra att gälla, dels att 1 §, 12 § 4 mom.,
17, 18, 20, 35, 37, 41, 44 och 45 §§, 46 § 2 mom., 47 § 1 mom., 49 och 55 §§,
63 § 2 mom., 64 § 1 mom., 80 § 1 och 4 mom., 81 § 1 mom. samt 83, 86 och
90 §§ samma förordning1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1 §•

Till rusdrycker---och

starköl.

Med spritdryck förstås sådan
sprit som icke är att hänföra till
teknisk sprit, alkoholhaltigt preparat
eller apoteksvara.

Med vin---volymprocent

etylalkohol.

Med starköl---tiondels

viktprocent.

12 §.

4 mom. Utan hinder — — —
vanlig ordning;

c) resande, som ankommit från utrikes
ort, eller person, som varit anställd
på fartyg men därifrån avmönstrar,
för eget eller familjens
bruk eller som gåva till närstående
för personligt bruk tullfritt eller mot
erläggande av stadgad tull införa rusdrycker
i enlighet med av Konungen
meddelade bestämmelser;

d) till proviant--— föreskri ven

ordning;

1 §•

Till rusdrycker---och

starköl.

Med spritdryck förstås sådan
sprit som icke är att hänföra till
teknisk sprit, alkoholhaltigt preparat
eller läkemedel.

Med vin--— volymprocent

etylalkohol.

Med starköl---tiondels

viktprocent.

12 §.

4 mom. Utan hinder---

vanlig ordning;

c) resande, som ankommit från utrikes
ort, eller person, som varit anställd
på fartyg men därifrån avmönstrar,
för eget eller familjens
bruk eller som gåva till närstående
för hans eller hans familjs personliga
bruk tullfritt eller mot erläggande av
stadgad tull införa rusdrycker i enlighet
med av Konungen meddelade
bestämmelser;

d) till proviant--— föreskri ven

ordning;

1 Senaste lydelse av 1 §, 12 § 4 mom., 18 och 35 §§, 80 § 1 och 4 mom., 81 § 1 mom. samt
SO f 2 mom. se 1961:184, av 17, 20, 37 och 41 §§, 46 § 2 mom. samt 90 § 1 mom. se 1957: 212
ävensom av 86 § se 1959:133, 1960:430 och 1961: 184.

Bevillningsutskottets betänkande nr bl dr 1963

(Nuvarande lydelse)

f) rusdrycker transiteras i enlighet
med de föreskrifter generaltullstyrelsen
meddelar; samt

g) vin och starköl, som medföras
såsom proviant på järnvägståg i internationell
trafik, införas i den utsträckning
som erfordras för bespisning
av passagerare under tågets
gång inom riket.

17 §.

Vid utminutering — — — varan
erlagts.

Innan rusdrycker utlämnas eller
försändas till köpare, skall denne på
begäran styrka sin identitet och ålder
medelst av myndighet utfärdad handling
eller på annat sätt som finnes
kunna godtagas. Samma skyldighet
åvilar ombud för köpare i fråga om
såväl honom själv som köparen. Ombud
skall tillika på begäran styrka
sin behörighet medelst skriftlig fullmakt,
i vilken angivas de varor som
skola köpas.

18 §.

Rusdrycker må---tjuguett

år.

Utminutering må vägras den, beträffande
vilken nykterhetsnämnd meddelat
beslut som avses i 14 § 2 mom.
lagen om nykterhetsvård, så ock
den, som icke må försälja rusdrycker
och som enligt underrättelse
från nykterhetsnämnd, genom laga
kraftägande dom högst ett år dessförinnan
befunnits skyldig till brott
som avses i 80 eller 81 § eller till försök
eller medverkan som avses i 89
§ 1 och 2 mom. denna förordning.
Det åligger detaljhandelsbolaget att
för kommun eller annat lämpligt
område upprätta och till utminuteringsställena
inom området utsända

(Föreslagen lydelse)

f) rusdrycker transiteras i enlighet
med de föreskrifter generaltullstyrelsen
meddelar;

h) rusdrycker, som inkomma till
riket i enstaka gåvoförsändelse till
enskild person för hans eller hans familjs
personliga bruk, tullfritt eller
mot erläggande av stadgad tull införas
i enlighet med av Konungen meddelade
bestämmelser.

17 §.

Vid utminutering —--- varan

erlagts.

Innan rusdrycker utlämnas eller
försändas till köpare, skall denne på
begäran styrka sin identitet och ålder
medelst av myndighet utfärdad eller
därmed likvärdig handling försedd
med fotografi. Samma skyldighet åvilar
ombud för köpare i fråga om såväl
honom själv som köparen. Ombud
skall tillika på begäran styrka
sin behörighet medelst skriftlig fullmakt,
i vilken angivas de varor som
skola köpas.

18 §.

Rusdrycker må---tjuguett

år.

Utminutering må vägras den som
är upptagen på särskild förteckning
( spärrlista).

På spärrlista skall upptagas

1) den beträffande vilken nykterhetsnämnd
meddelat beslut som avses
i 14 § 2 mom. lagen om nykterhetsvård; 2)

den som icke må försälja rusdrycker
och som genom laga kraftägande
dom befunnits skyldig till
brott som avses i 80 eller 81 § eller
till försök eller medverkan som avses
i 89 § 1 och 2 mom. denna förordning
eller till sådant förfarande
med alkoholhaltiga drycker som av -

Bevillningsutskottets betänkande nr 47 år 1963

(Nuvarande lydelse)

förteckning över dem, som sålunda
må vägras utminutering, samt att
minst en gång varje kvartal med vederbörande
nykterhetsnämnd upptaga
frågan om vilka som böra upptagas
på sådan förteckning.

20 §.

Ej må någon såsom ombud eller på
därmed jämförligt sätt med anskaffande
av rusdrycker tillhandagå den
som kan antagas ej hava fyllt tjuguett
år eller missbruka alkoholhaltiga
drycker eller vara berörd av sådana
drycker eller annat berusningsmedel.

Ej heller må någon genom särskild,
för ändamålet driven rörelse eller eljest
i större omfattning och mot ersättning
tillhandagå annan med anskaffande
av rusdrycker.

Det är---på utminuterings ställe.

(Föreslagen lydelse)

ses i 69 § lagen om nykterhetsvård
eller 89 § barnavårdslagen; så ock

3) den som genom laga kraftägande
dom befunnits hava vid mer
än ett tillfälle inom en tidrymd av
tolv månader gjort sig skyldig till
rattfylleri eller fylleri.

Spärrlista skall av detalj handelsbolaget
upprättas för län eller annat
lämpligt område. Den som enligt
vad under 2) i tredje stycket sågs
må vägras utminutering skall upptagas
på mer än en sådan förteckning
i den mån så finnes erforderligt
för att hindra honom från inköp.
Förteckningarna skola förnyas för
varje månad.

Om upptagande på spärrlista beslutar
kontrollstyrelsen. Den som
upptagits på spärrlista skall avföras
därifrån, i fall som under 1) i tredje
stycket avses vid utgången av den
tid som nykterhetsnämnden bestämt,
i det under 2) i tredje stycket
nämnda fallet efter tolv månader
samt i det under 3) i samma
stycke avsedda fallet efter sex månader.

20 §.

Ej må någon genom särskild, för
ändamålet driven rörelse eller eljest i
större omfattning tillhandagå annan
med anskaffande av rusdrycker.

Det är---på utminuterings ställe.

35 §. 35 §•

Tillstånd till utskänkning på pas- Tillstånd till utskänkning på farsagerarfartyg,
i restaurangvagn på tyg, på järnvägståg eller på luftfartyg
järnvägståg eller på luftfartyg som i som i linjefart befordrar passagerare
linjefart befordrar passagerare (t ra- (trafikutskänkning) meddefi
k utskänkning) meddelas av las av länsstyrelsen i det län, där re -

Bevillningsutskottets betänkande nr 4/ år 1963

(Nuvarande lydelse)

länsstyrelsen i det län, där rederiet,
järnvägens styrelse eller luftfartsföretaget
har sitt säte. Har rederiet,
järnvägens styrelse eller luftfartsföretaget
icke säte inom riket, meddelas
tillstånd av överståthållarämbetet.

De i---å trafikföretaget.

37 §.

Rätt till —---endast starköl.

Tillstånd till trafikutskänkning må
avse vin och starköl. För fartyg, som
förmedlar regelbunden persontrafik
till utländsk hamn, eller luftfartyg,
som i linjefart befordrar passagerare
till eller från utländsk flygplats, må
dock tillståndet avse alla slag av rusdrycker.

41 §.

Beträffande överlåtelse---av tal

upprättas.

Är ej fråga om trafikutskänkning,
följer med sådan överlåtelse skyldighet
för rättighetsinnehavaren att hos
detaljhandelsbolaget inköpa alla för
rörelsen erforderliga rusdrycker.
Överlåtelse av tillstånd till trafikutskänkning
medför skyldighet att hos
bolaget inköpa sådana rusdrycker,
som äro avsedda för utskänkning i
restaurangvagn samt på fartyg och
luftfartyg vid färd mellan svenska
hamnar och svenska flygplatser.

Vid överlåtelse —---äger sam band.

44 §.

Utskänkningsställe skall--- —

ej försvåras.

Utskänkning må — --av kondi torivaror.

Angående beskaffenheten av utskänkningsställe
äger Konungen utfärda
de bestämmelser som kunna er -

(Föreslagen lydelse)

deriet, järnvägens styrelse eller luftfartsföretaget
har sitt säte. Har rederiet,
järnvägens styrelse eller luftfartsföretaget
icke säte inom riket,
meddelas tillstånd av överståthållarämbetet.
Tillstånd till utskänkning
på järnvägståg må endast om särskilda
skäl därtill åro avse annan del
av tåget än restaurangvagn.

De i---å trafikföretaget.

37 §.

Rätt till---- endast starköl.

Tillstånd till trafikutskänkning må
avse vin och starköl eller alla slag av
rusdrycker. Tillstånd att utskänka
alla slag av rusdrycker må dock endast
om särskilda skäl därtill åro
meddelas i fråga om järnvägståg eller
i fråga om fartyg, som ej förmedlar
regelbunden persontrafik till utländsk
hamn, eller luftfartyg, som ej i linjefart
befordrar passagerare till eller
från utländsk flygplats.

41 §.

Beträffande överlåtelse---av tal

upprättas.

Är ej fråga om trafikutskänkning,
följer med sådan överlåtelse skyldighet
för rättighetsinnehavaren att hos
detaljhandelsbolaget inköpa alla för
rörelsen erforderliga rusdrycker.
Överlåtelse av tillstånd till trafikutskänkning
medför skyldighet att hos
bolaget inköpa sådana rusdrycker,
som äro avsedda för utskänkning på
järnvägståg samt på fartyg och luftfartyg
vid färd mellan svenska hamnar
och svenska flygplatser.

Vid överlåtelse---äger sam band.

44 §.

Utskänkningsställe skall---

ej försvåras.

Utskänkning må---av kon ditorivaror.

Angående utskänkningslokalernas
anordnande och beskaffenhet äger
Konungen eller, efter Konungens be -

Bevillningsutskottets betänkande nr il år 1963

(Nuvarande lydelse)

fordras utöver vad i livsmedelsstad''
gan föreskrives om serveringslokal.

45 §.

Ombyte av---vederbörande

tillståndsmyndighet.

46 §.

2 m o m. Spritdrycker må---

med måltid.

Föreskrifter angående — — —
första stycket.

Konungen må beträffande viss ort
eller visst område medgiva undantag
från stadgandet i första stycket. Innan
sådant beslut fattas, skola fullmäktige
i därav berörda kommuner
genom intendentens för utskänkningsärenden
försorg erhålla tillfälle
att yttra sig i frågan. Medgivande
må ej lämnas, om fullmäktige i kommunen
förklarat att utskänkning av
spritdrycker utan samband med måltid
icke bör äga rum i kommunen.
Lämnas medgivande, utfärdar Konungen
de särskilda föreskrifter i avseende
å utskänkningen som prövas
erforderliga. Medgivandet må när
som helst återkallas.

47 §.

1 mom. Rusdrycker må---

och helgdagar.

49 §.

På passagerarfartyg må rusdrycker
utskänkas endast till besättning och
passagerare. På luftfartyg må utskänkning
äga rum endast under
färd.

(Föreslagen lydelse)

myndigande, kontrollstyrelsen utfärda
de bestämmelser som kunna erfordras
utöver vad i livsmedelsstadgan
föreskrives om serveringslokal.

45 §.

Ombyte av---vederbörande

tillståndsmyndighet.

Inrättande av drinkbar eller annan
väsentlig ändring i utskänkningslokalernas
anordnande eller införande av
självservering för rusdrycker må ske
endast efter godkännande av intendenten
för utskånkningsärenden.

46 §.

2 m o m. Spritdrycker må---

med måltid.

Föreskrifter angående — — —
första stycket.

Konungen må medgiva undantag
från stadgandet i första stycket. Innan
sådant beslut fattas, skola fullmäktige
i kommun, som beröres av
beslutet, genom intendentens för utskänkningsärenden
försorg erhålla
tillfälle att yttra sig i frågan. Medgivande
må ej lämnas, om fullmäktige
i kommunen förklarat att utskänkning
av spritdrycker utan samband
med måltid icke bör äga rum i kommunen.
Lämnas medgivande, utfärdar
Konungen de särskilda föreskrifter
i avseende å utskänkningen som
prövas erforderliga. Medgivandet må
när som helst återkallas.

47 §.

1 in o m. Rusdrycker må---—

och helgdagar.

Utskänkning i drinkbar må ej förekomma
med mindre utskänkning
samtidigt bedrives i annan del av utskänkningslokalerna.

49 §.

På fartyg må rusdrycker utskänkas
endast till besättning och passagerare.
På luftfartyg må utskänkning
äga rum endast under färd.

Bevillningsutskottets betänkande nr M år 1963

(Nuvarande lydelse)

55 §.

Ej må den som handhar utskänkning
eller någon hos honom anställd
söka förmå gäst att å utskänkningsstället
inköpa rusdrycker eller tillåta,
att något av det sålda medföres därifrån;
ock vare det gäst förbjudet att
sålunda medföra utskänkt rusdryck.

63 §.

2 m o m. Beslut som länsstyrelse
eller polismyndighet meddelat enligt
denna förordning länder omedelbart
till efterrättelse, där ej annorlunda
är föreskrivet eller särskilt förordnas.

64 §.

1 m o m. Avskrift av — — —
kommunens nykterhetsnämnd.

Har polismyndighet---un derrättas

därom.

Har detaljhandelsbolaget---

nykterhetsnämnd underrättas.

80 §.

1 mom. Den som säljer rusdrycker
utan att äga rätt därtill enligt
denna förordning eller överskrider sådan
rätt, straffes för olovlig försäljning
med dagsböter eller fängelse i
högst sex månader. I ringa fall skall
dock ej till straff dömas.

Är brottet grovt, vare straffet fängelse
i högst ett år.

Vid bedömande huruvida brottet är
grovt skall särskilt beaktas, om försäljningen
bedrivits i större omfattning
eller yrkesmässigt.

4 mom. Rusdrycker, som---

förklaras förverkade.

(Föreslagen lydelse)

55 §.

Den som handhar utskänkning eller
hos honom anställd må ej söka
förmå gäst att å utskänkningsstället
inköpa rusdrycker. Från utskänkningsställe
må icke någon medföra eller
tillåtas medföra utskänkt eller eljest
utlämnad rusdryck.

63 §.

2 mom. Beslut som länsstyrelse
eller polismyndighet meddelat enligt
denna förordning så ock beslut som
kontrollstyrelsen meddelat enligt 18 §
förordningen länder omedelbart till
efterrättelse, där ej annorlunda är föreskrivet
eller särskilt förordnas.

64 §.

1 m o m. Meddelande om beslut,
som avses i 18 § fjärde stycket förordningen,
skall av kontrollstyrelsen
i rekommenderat brev snarast
tillsändas den som beslutet avser.

Avskrift av---kommunens

nykterhetsnämnd.

Har polismyndighet---un derrättas

därom.

Har detaljhandelsbolaget---

nykterhetsnämnd underrättas.

80 §.

1 mom. Den som till någon säljer
rusdrycker utan att äga rätt därtill
enligt denna förordning eller
som överskrider sådan rätt, straffes
för olovlig försäljning med dagsböter
eller fängelse i högst sex månader. I
ringa fall skall dock ej till straff dömas.

Är brottet grovt, vare straffet fängelse
eller straffarbete i högst två år.

Vid bedömande huruvida brottet är
grovt skall särskilt beaktas, om försäljningen
utgjort led i en verksamhet
som bedrivits i större omfattning
eller yrkesmässigt.

4 mom. Rusdrycker, som---

förklaras förverkade.

Vid olovlig försäljning av rusdrycker
uppburet vederlag må, efter
vad som prövas skäligt, förklaras

Bevillningsutskottets betänkande nr il år 1963

(Nuvarande lydelse)

81 §.

1 mom. Den som tillhandagår annan
med anskaffande av rusdrycker
i strid med föreskriften i 20 § första
stycket, straffes såsom för olovlig försäljning
enligt vad i 80 § stadgas.

Rusdrycker, med —--— förklaras

förverkade.

83 §.

Bryter någon mot 46 § 1 mom., 48
eller 59 § eller bryter gäst å utskänlcningsställe
mot 5i eller 55 §, straffes
med böter, högst etthundra kronor.

86 §.

1 mom. Rusdrycker som till riket
införas av annan än den vilken
enligt 12 § är berättigad till införsel
av sådana drycker må, därest varan i
behörig ordning anmälts till tullklarering,
åter utföras i enlighet med de
föreskrifter generaltullstyrelsen äger
meddela. Sker ej återutförsel inom
två månader efter det varan enligt
vad i tullstadgan sägs skall anses hava
mottagits av tullanstalt, tillfaller
varan kronan, och skall för dess räkning
med varan förfaras på sätt i
90 § 2 mom. är stadgat.

Av resande medförda rusdrycker,
vilka efter utgången av tid som i föregående
stycke sägs kvarligga hos
tullverket, skola, ändå att den resande
enligt 12 § är berättigad till införsel
av dryckerna, behandlas på sätt i
nämnda stycke för där avsedda rusdrycker
är föreskrivet.

2 mom. Angående påföljd för
olovlig införsel av rusdrycker och för
försök därtill stadgas i lagen om
straff för varusmuggling. I fråga om

(Föreslagen lydelse)

förverkat till kronan. Utgjordes vederlaget
av annat än penningar och
finnes det ej i behåll, må i stället
värdet förklaras förverkat.

81 §.

1 mom. Den som tillhandagår
någon med anskaffande av rusdrycker
i strid med föreskriften i 20 §
första stycket, straffes såsom för
olovlig försäljning enligt vad i 80 §
stadgas.

Rusdrycker, med---förkla ras

förverkade.

83 §.

Bryter någon mot 46 § 1 mom., 48
eller 59 § eller bryter gäst å utskänkningsställe
mot 55 §, straffes med böter,
högst etthundra kronor.

86 §.

1 mom. Rusdrycker som till riket
införas av annan än den vilken
enligt 12 § är berättigad till införsel
av sådana drycker må, därest varan i
behörig ordning anmälts till tullklarering,
åter utföras i enlighet med de
föreskrifter generaltullstyrelsen äger
meddela. Sker ej återutförsel inom
två månader efter det varan enligt
vad i tullstadgan sägs skall anses
hava mottagits av tullanstalt, tillfaller
varan kronan, och skall för dess
räkning med varan förfaras på sätt i
90 § 2 mom. andra stycket är stadgat.

Rusdrycker, vilka medföras av resande
eller inkomma i gåvoförsändelse
till enskild person och vilka efter
utgången av tid som i föregående
stycke sägs kvarligga hos tullverket,
skola, ändå att den resande eller
den till vilken försändelsen är ställd
enligt 12 § är berättigad till införsel
av dryckerna, behandlas på sätt i
nämnda stycke för där avsedda rusdrycker
är föreskrivet.

2 m o m. Angående påföljd för
olovlig införsel av rusdrycker och
för försök därtill stadgas i lagen om
straff för varusmuggling. I fråga om

-ft Bihang till riksdagens protokoll 1963. 7 samt. Nr 41

Bevillningsutskottets betänkande nr il år 1963

(Nuvarande lydelse)

försäljning av olovligt införda rusdrycker
skall gälla vad i 90 § 2 mom.
sägs.

4 mom. Den som —--med

dagsböter.

5 m o m. Erfordras i---skall

förfaras.

90 §.

1 mom. Rättighet att verkställa
beslag tillkommer tulltjänsteman i
fall som i 86 § sägs. 1 övrigt gäller angående
beslag vad därom finnes stadgat
i rättegångsbalken, dock icke i
fråga om den tid inom vilken åtal sist
skall hava väckts.

2 mom. Rusdrycker som enligt
denna förordning eller annan författning
förklarats förverkade skola,
därest de äro i försåljningsdugligt
skick, hembjudas till detaljhandelsbolaget
eller partihandelsbolaget.
Kunna förverkade drycker på grund
av sin beskaffenhet ej tillhandahållas
allmänheten, skola de hembjudas till
partihandelsbolaget. Bolag till vilket
rusdrycker sålunda hembjudits vare
skyldigt att till skäligt pris inköpa

(Föreslagen lydelse)

förfarandet med rusdrycker, som enligt
samma lag förklarats förverkade,
skall gälla vad i 90 § 2 mom. andra
stycket sägs. Vad där stadgas skall
gälla även beträffande rusdrycker,
som ej förklaras förverkade men skola
säljas på grund av bestämmelser
i tullstadgan eller annan författning.

3 mom. Med den erlagda köpesumman
för rusdrycker, som försålts
på grund av stadgandet i 1
mom. eller bestämmelser i tullstadgan,
skall i tillämpliga delar förfaras
på sätt i tullstadgan föreskrives beträffande
köpesumman för gods, som
enligt samma stadga blivit genom
tullverkets försorg försålt å auktion;
och skall, därest enligt tullstadgan
viss tid skall räknas från auktionsdagen,
tiden i stället räknas från
den dag, då betalning kommit tullverket
till handa.

4 mom. Den som---med

dagsböter.

5 mom. Erfordras i---skall

förfaras.

90 §.

1 mom. Angående beslag av
egendom skall vad i allmänhet är
stadgat om beslag i brottmål äga motsvarande
tillämpning, där icke annat
följer av vad nedan stadgas.

Rätt att verkställa beslag i fall, som
i 86 § sägs, skall tillkomma tulltjänsteman.

Bestämmelserna i 2 § lagen den 9
maj 1958 om förverkande av alkoholhaltiga
drycker m. m. skola tillämpas
jämväl då beslag skett av egendom,
som kan antagas vara förverkad enligt
denna förordning.

2 m o m. Förverkad egendom tillfaller
kronan.

Med förverkad egendom skall förfaras
på sätt i 3 § lagen den 9 maj
1958 om förverkande av alkoholhaltiga
drycker m. m. är föreskrivet.

Bevillningsutskottets betänkande nr it år 1963

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

den hembjudna varan. Är värdet så
ringa, att det ej kan anses motsvara
forslingskostnaderna, skall varan bevisligen
förstöras.

Samma lag vare där rusdrycker
som ej förklaras förverkade skola
försäljas på grund av bestämmelser i
tullstadgan eller andra författningar.

Med den erlagda köpesumman för
rusdrycker som försålts på grund av
stadgandet i 86 § 1 mom. eller bestämmelser
i tullstadgan skall i tilllämpliga
delar förfaras på sätt i tullstadgan
föreskrives beträffande köpesumman
för gods som enligt samma
stadga blivit genom tullverkets
försorg försålt å auktion; och skall,
därest enligt tullstadgan viss tid skall
räknas från auktionsdagen, tiden i
stället räknas från den dag, då betalning
kommit tullverket till handa.

3 mom. Värdet av förverkad
egendom tillfaller kronan.

1. Denna förordning träder i kraft, såvitt avser 1 § den 1 januari 1964
och såvitt avser 17 § den 1 april 1964, samt i övrigt den 1 oktober 1963.
Brott, som begåtts före sistnämnda dag och som ej enligt tidigare bestämmelser
kunnat föranleda upptagande på sådan förteckning som avses i 18 §,
må icke till följd av de nya bestämmelserna läggas till grund för beslut om

sådan åtgärd. ... _ , .

2. Förordningens bestämmelser skola gälla redan fore ikraftträdandet i
avseende på åtgärder som erfordras för tillämpningen därefter. Äldre bestämmelser
skola alltjämt äga tillämpning beträffande förhållanden som
hänföra sig till tiden före ikraftträdandet, dock skola de nya bestämmelserna
i 90 § 1 mom. äga tillämpning jämväl å beslag som består den 1 oktober
1963.

Förslag

till

Förordning

om ändring i ölförsäljningsförordningen den 23 mars 1961 (nr 159)

Härigenom förordnas dels att 33 § ölförsäljningsförordningen den 23 mars
1961 skall upphöra att gälla dels att 25 §, 32 § 1 mom., 34 och 38 §§ samma
förordning skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

25 §. 25 §.

/ lokal, där Öl må utskånkas efter
tillstånd enligt denna förordning, är

Bevillningsutskottets betänkande nr 4/ år 1963

(Nuvarande lydelse)

det förbjudet att förtära eller låta någon
förtära rusdrycker eller ersättningsmedel
därför. Ej heller må rusdrycker
eller sådana ersättningsmedel
förvaras, i lokalen eller eljest, på
sådant sätt att det kan befaras att de
förtäras av gästerna.

Vid utminutering---äger för foga.

32 §.

1 mom. Den som säljer Öl utan
att äga rätt därtill enligt denna förordning
eller överskrider sådan rätt,
straffes för olovlig försäljning av Öl
med dagsböter. I ringa fall skall dock
ej till straff dömas.

Är brottet grovt, vare straffet dagsböter
eller fängelse i högst sex månader.
Vid bedömande huruvida brottet
är grovt skall särskilt beaktas, om
den olovliga försäljningen bedrivits i
större omfattning.

34 §.

Bryter någon i annat fall än i 32
eller 33 § sägs mot vad i denna förordning
är stadgat eller mot föreskrift
som meddelats med stöd av
förordningen, straffes med böter,
högst trehundra kronor.

38 §.

Har domstol avgjort mål mot någon
som bedriver yrkesmässig försäljning
av Öl eller mot någon hos sådan
försäljare anställd angående
brott som avses i 32—34 §§, åligger
det domstolen att inom fjorton dagar
från domens meddelande översända
avskrift av domen till den myndighet
som utfärdat tillståndsbevis eller,
om sådant bevis ej utfärdats, till länsstyrelsen.

(Föreslagen lydelse)

Vid utminutering — — — äger
förfoga.

32 §.

1 mom. Den som till någon säljer
Öl utan att äga rätt därtill enligt
denna förordning eller som överskrider
sådan rätt, straffes för olovlig
försäljning av Öl med dagsböter.
I ringa fall skall dock ej till straff
dömas.

Är brottet grovt, vare straffet dagsböter
eller fängelse i högst sex månader.
Vid bedömande huruvida brottet
är grovt skall särskilt beaktas, om
försäljningen utgjort led i en verksamhet
som bedrivits i större omfattning.

34 §.

Bryter någon i annat fall än i 32 §
sägs mot vad i denna förordning är
stadgat eller mot föreskrift som meddelats
med stöd av förordningen,
straffes med böter, högst trehundra
kronor.

38 §.

Har domstol avgjort mål mot någon
som bedriver yrkesmässig försäljning
av Öl eller mot någon hos sådan
försäljare anställd angående
brott som avses i 32 eller 34 §, åligger
det domstolen att inom fjorton dagar
från domens meddelande översända
avskrift av domen till den myndighet
som utfärdat tillståndsbevis eller, om
sådant bevis ej utfärdats, till länsstyrelsen.

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1963. Äldre bestämmelser
skola dock alltjämt äga tillämpning beträffande förhållanden som hänföra
sig till tiden före ikraftträdandet.

Bevillningsutskottets betänkande nr il år 1963

Förslag

till

Förordning

angående ändring i förordningen den 25 februari 1955 (nr 38) om
försäljning av alkoholfria drycker

Härigenom förordnas dels att 6 § förordningen den 25 februari 1955 om
försäljning av alkoholfria drycker skall upphöra att gälla dels att 1 § och
10 § 2 mom. samma förordning skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives.

(Nuvarande lydelse)

1 §•

Med alkoholfri---vo lymprocent

alkohol.

Vad som är att hänföra till 1 ä 11-ö 1 angives i förordningen angående
tillverkning och beskattning av maltdrycker.

Under försäljning---

på stället.

10 §.

2 mom. Låter den som bedriver
utskånkning eller någon hos honom
anställd rusdrycker, ersättningsmedel
därför eller Öl förtäras eller förvaras
i strid mot 6 § första stycket, straffes
med dagsböter.

Bryter gäst mot 6 § första stycket,
eller utskänker någon alkoholfria
drycker på otillåten tid, straffes med
böter, högst trehundra kronor.

(Föreslagen lydelse)

1 §•

Med alkoholfri---vo lymprocent

alkohol.

Vad som är att hänföra till 1 ä 11-ö 1 angives i förordningen om tillverkning
och beskattning av maltoch
läskedrycker.

Under försäljning---

på stället.

10 §.

2 mom. Utskänker någon alkoholfria
drycker på otillåten tid, straffes
med böter, högst trehundra kronor.

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1963. Äldre bestämmelser
skola dock alltjämt äga tillämpning beträffande förhållanden som hänföra
sig till tiden före ikraftträdandet.

Bevillningsutskottets betänkande nr il år 1963

Förslag

till

Förordning

om förbud i vissa fall mot förtäring och förvaring av rusdrycker

och Öl m. m.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Rusdrycker eller Öl, som ej i laga ordning utskänkts, eller ersättningsmedel
för rusdrycker må icke någon förtära eller tillåtas förtära i lokal eller
på plats

där serveringsrörelse bedrives;

där innehavaren yrkesmässigt upplåter lokalen eller platsen för anordnande
av sammankomster i slutna sällskap, då han genom anskaffande eller
servering eller annorledes tillhandagår med mat eller dryck; eller

då där i annat fall än nu sagts rätt till utskänkning av rusdrycker eller Öl
föreligger.

Drycker, som icke få utskänkas i lokalen eller på platsen, eller ersättningsmedel
för rusdrycker må ej förvaras på sådant sätt att det kan befaras
att de förtäras av gästerna.

Förbuden skola gälla varje lokal eller plats, som användes i eller för sådan
verksamhet som avses i första stycket.

Med serveringsrörelse förstås varje yrkesmässigt bedriven verksamhet, i
vilken mat eller dryck mot ersättning tillhandahålles till förtäring på stället.

2 §‘

Bestämmelserna i 1 § skola icke gälla, där på grund av stadgande i 10 §
andra stycket ölförsäljningsförordningen Öl må utskänkas utan tillstånd.

3 §.

Bryter den som bedriver serveringsrörelse, yrkesmässigt upplåter lokal
eller plats eller i annat fall innehar rätt till utskänkning eller någon hos honom
anställd mot bestämmelse i denna förordning, dömes till dagsböter.

Bryter annan mot bestämmelse i denna förordning, dömes till böter, högst
trehundra kronor.

Husbonde ansvarar för sådant i första stycket avsett brott, som begås av
hans husfolk eller i hans arbete antagen person, liksom vore brottet begånget
av honom själv, såframt ej omständigheterna göra sannolikt att brottet skett
utan hans vetskap och vilja.

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1963.

Bevillningsutskottets betänkande nr il år 1963

Förslag

till

Förordning

angående ändring i förordningen den 26 maj 1961 (nr 181) om försäljning
av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat

Härigenom förordnas, att 1 och 4 §§ samt 5 § 1 mom. förordningen den
26 maj 1961 om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat
skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1 8. 1 §•

Med teknisk---nu sagts.

Teknisk sprit--r — starkd e naturerad

sprit.

Med alkoholhaltigt preparat
förstås vara som innehåller
mer än 2,25 volymprocent eller, såvitt
avser icke flytande vara, 1,8 viktprocent
etylalkohol och som icke är apoteksvara
eller hänförlig till tulltaxenummer
22.03—22.08 eller 22.09 A eller
B.

Med partihandelsbolaget
---omnämnda detaljhandelsbolaget.

4 §-

Teknisk sprit må utan särskilt tillstånd
införas till riket av partihandelsbolaget.
Tillstånd erfordras ej
heller i fall då denaturerad teknisk
sprit eller alkoholhaltiga preparat
införas annorledes än i handelssyfte
eller för yrkesmässig förbrukning.

För annan---av kontrollsty relsen.

yad i — — — generaltullstyrelsen
meddelar.

Med teknisk---nu sagts.

Teknisk sprit---starkd e naturerad

sprit.

Med alkoholhaltigt preparat
förstås vara som innehåller
mer än 2,25 volymprocent eller, såvitt
avser icke flytande vara, 1,8 viktprocent
etylalkohol och som icke är hänförlig
till tulltaxenummer 22.03—
22.08 eller 22.09 A eller B och ej heller
är sådant läkemedel, för vilket
läkemedelsförordningens bestämmelser
gälla.

Med partihandelsbolaget
---omnämnda detaljhandelsbolaget.

4 §-

Teknisk sprit må utan särskilt tillstånd
införas till riket av partihandelsbolaget.
Tillstånd erfordras ej
heller i fall då denaturerad teknisk
sprit eller alkoholhaltiga preparat
av resande införas annorledes än i
handelssyfte eller för yrkesmässig
förbrukning.

För annan---av kontrollsty relsen.

Vad i — — — generaltullstyrelsen
meddelar.

5 §•

1 mom. Försäljning av---

i allmänhet.

För försäljning av alkoholhaltiga
läkemedel på apotek gälla de särskil -

5 §•

1 mom. Försäljning av---

i allmänhet.

För försäljning av alkoholhaltiga
läkemedel gälla de särskilda bestäm -

16 Bevillningsutskottets betänkande nr 4-1 år 1963

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

da bestämmelser som Kungl. Maj :t melser som Kungl. Maj :t meddelar
meddelar.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1964. Äldre bestämmelser
skola dock alltjamt äga tillämpning beträffande förhållanden som hänföra
sig till tiden före ikraftträdandet.

Förslag

till

Förordning

angående ändrad lydelse av 10 § 1 mom. förordningen den 1 december
1959 (nr 507) om allmän varuskatt

Härigenom förordnas, att 10 § 1 mom. förordningen den 1 december 1959
om allmän varuskatti skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

10 §.

1 mom. Från skatteplikt---

till sjukhus.

9. Spritdrycker och viner samt tobaksvaror
och cigarrettpapper, vilka
införas i den ordning som avses i 12
§_ 4 mom. c) rusdrycksförsäljningsförordningen
eller 1 § andra stycket
förordningen om tobaksskatt.

(Föreslagen lydelse)

10 §.

1 mom. Från skatteplikt---

till sjukhus.

9. Spritdrycker och viner samt tobaksvaror
och cigarrettpapper, vilka
införas i den ordning som avses i 12
§ 4 mom. c) och h) rusdrycksförsäljningsförordningen
eller 1 § andra
stycket förordningen om tobaksskatt.

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1963.

1 Senaste lydelse av 10 § 1 mom. se 1961:165.

Bevillningsutskottets betänkande nr M år 1963

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 2 och 3 §§ lagen den 9 maj 1958 (nr 205)
om förverkande av alkoholhaltiga drycker m. m.

Härigenom förordnas, att 2 och 3 §§ lagen den 9 maj 1958 om förverkande
av alkoholhaltiga drycker m. m. skola erhålla ändrad lydelse på sätt
nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

2 §•

Angående beslag av egendom som
avses i 1 § skall vad i allmänhet är
stadgat om beslag i brottmål äga motsvarande
tillämpning, med följande
avvikelser:

Bihang till riksdagens protokoll 1963.

2 §•

Angående beslag av egendom som
avses i 1 § skall vad i allmänhet är
stadgat om beslag i brottmål äga motsvarande
tillämpning, med följande
avvikelser:

1. Beslagtagen egendom må bevisligen
förstöras, om dess värde är ringa
eller egendomens förstörande eljest
måste anses försvarligt. I annat fall
må egendomen försäljas, rusdrycker
till det i rusdrycksförsäljningsförordningen
omnämnda partihandelsbolaget,
Öl till tillverkare av sådan vara
och annan egendom på sätt som med
hänsyn till egendomens beskaffenhet
finnes lämpligt. Belopp, som erhållits
vid försäljning av beslagtagen egendom,
tillfaller kronan.

Beslut om förstörande eller försäljning
meddelas av undersökningsledaren
eller åklagaren.

Går beslag åter och är egendomen
jämlikt denna paragraf förstörd eller
såld, skall ersättning av allmänna
medel utgå med belopp, som motsvarar
egendomens pris vid försäljning
till allmänheten eller eljest finnes
skäligt. Beslut om ersättning meddelas
av åklagaren. Är den som drabbats
av beslaget missnöjd med beslut
om ersättning, äge han inom en månad
från det han erhöll del av beslutet
påkalla rättens prövning därav.
Ansökan härom göres vid den domstol,
som ägt upptaga fråga om beslagets
bestånd. Ersättning utbetalas av
saml. 1Sr 41

Bevillningsutskottets betänkande nr il år 1963

(Nuvarande lydelse)

1. Vad i 27 kap. 7 § rättegångsbalken
är stadgat om att åtal skall väckas
inom viss tid skall ej gälla i annat
fall än då rätten utsatt sådan tid.

2. Väckes ej åtal, prövar åklagaren,
huruvida egendomen skall vara förverkad
enligt vad i 1 § sägs. Förordnande
därom meddelas skriftligen.
Där ej påföljden förelagts och godkänts
i samband med strafföreläggande,
äge den, från vilken beslaget skett,
hos åklagaren anmäla missnöje med
förordnandet inom en månad från
det han erhöll del därav. Anmäles
missnöje, har åklagaren att, om ej
beslaget finnes böra hävas, väcka talan
om egendomens förverkande. Sker
det ej inom en månad från det anmälan
gjorts, skall beslaget gå åter.

3 §.

Med rusdrycker som förklarats förverkade
enligt denna lag skall förfaras
på sätt i 90 § 2 mom. rusdrycksförsäljningsförordningen
föreskrives.
Annan förverkad egendom skall på
lämpligt sätt föryttras eller, om myckenheten
är ringa, bevisligen förstöras.

Belopp, som —--tillfaller kro nan.

(Föreslagen lydelse)

länsstyrelsen efter framställning av
åklagaren.

2. Vad i 27 kap. 7 § rättegångsbalken
är stadgat om att åtal skall väckas
inom viss tid skall ej gälla i annat
fall än då rätten utsatt sådan tid.

3. Väckes ej åtal, prövar åklagaren,
huruvida egendomen skall vara förverkad
enligt vad i 1 § sägs. Förordnande
därom meddelas skriftligen.
Där ej påföljden förelagts och godkänts
i samband med strafföreläggande,
äge den, från vilken beslaget skett,
hos åklagaren anmäla missnöje med
förordnandet inom en månad från
det han erhöll del därav. Anmäles
missnöje, har åklagaren att, om ej
beslaget finnes böra hävas, väcka talan
om egendomens förverkande. Sker
det ej inom en månad från det anmälan
gjorts, skall beslaget gå åter.

3 §.

Egendom, som förklarats förverkad
enligt denna lag, skall, i den mån
så ej förut skett, bevisligen förstöras
eller försäljas efter vad i 2 § är stadgat
om beslagtagen egendom.

Belopp, som ----tillfaller kro nan.

... Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1963 och skall äga tillämpning
jämväl å beslag, som består vid lagens ikraftträdande.

Bevillningsutskottets betänkande nr il år 1963

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 23 § lagen den 30 juni 1960 (nr 418)
om straff för varusmuggling

Härigenom förordnas, att 23 § lagen den 30 juni 1960 om straff för varusmuggling
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

23 §.

Är beslagtagen — — — egendo
mens avyttring.

(Föreslagen lydelse)

23 §.

Är beslagtagen — — — egendomens
avyttring.

Då beslag lagts å rusdrycker, som
kunna antagas vara förverkade enligt
denna lag, skola bestämmelserna i 2 §
1 lagen den 9 maj 1958 om förverkande
av alkoholhaltiga drycker m. m.
äga motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1963 och skall äga tillämpning jämväl
å beslag, som består vid lagens ikraftträdande.

Bevillningsutskottets betänkande nr M år 1963

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 63 § lagen den 27 juli 1954
(nr 579) om nykterhetsvård

Härigenom förordnas, att 63 § lagen den 27 juli 1954 om nykterhetsvård
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

63 §.

Påträffas alkoholhaltiga — — —
för anstalten.

Med rusdrycker som omhändertagits
enligt första stycket skall förfaras
på sätt i 90 § 2 mom. rusdrycksförsäljningsförordningen
föreskrives.
Annan omhändertagen egendom skall
på lämpligt sätt föryttras eller, om
myckenheten är ringa, bevisligen förstöras.
Belopp, som erhållits vid försäljning
av omhändertagen vara, tillfaller
kronan.

63 §.

Påträffas alkoholhaltiga--—

för anstalten.

Med egendom, som omhändertagits
enligt första stycket, skall förfaras
på sätt i 3 § lagen den 9 maj 1958 om
förverkande av alkoholhaltiga drycker
m. m. föreskrives. Belopp, som
erhållits vid försäljning av omhändertagen
egendom, tillfaller kronan.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1963.

1 Senaste lydelse av 63 § se 1958: 206.

Bevillningsutskottets betänkande nr il år 1963 21

Till utskottet har hänvisats följande i anledning av propositionerna
nr 82 och nr 90 väckta motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 660 av herr Bengtson m. fl. och II: 825
av herr Wiklund m. fl., vari hemställts, att den i propositionen nr 82 föreslagna
författningstexten till 18 § 3) rusdrycksförsäljningsförordningen
skall avslutas med orden »... gjort sig skyldig till brott mot 4 § lagen
den 28 september 1951 om straff för vissa trafikbrott eller fylleri»;

2) de likalydande motionerna 1:661 av herr Bengtson m. fl. och 11:821
av herr Rimmerfors m. fl., vari hemställts, »att riksdagen — med avslag
på Kungl. Maj :ts proposition nr 82 i denna punkt — måtte besluta att försöksverksamheten
med måltidsfri utskänkning bibehålies vid nuvarande
omfattning och sålunda icke utvidgas till att omfatta hela landet samt uttalar
sig för en effektivare kontroll över drinkbarers inrättande, anordnande
i fråga om läge och lokaler samt över deras skötsel och inverkan
på ortens nykterhetsförhållanden»;

3) de likalydande motionerna I: 662 av herrar Per-Olof Hanson och NilsEric
Gustafsson samt 11:819 av herr Hseggblom m. fl., vari hemställts,
att riksdagen måtte godkänna 1961 års nykterhetslagkommittés i motionerna
återgivna förslag till lydelse av 18 § 2 mom. rusdrycksförsäljningsförordningen; 4)

de likalydande motionerna 1:664 av herr Kronstrand och 11:815 av
herr Andersson i Knäred m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte besluta
att avslå förslaget om att enstaka gåvoförsändelser av rusdrycker från utlandet
skulle få mottagas tull- och skattefritt;

5) de likalydande motionerna I: 665 av herr Yngve Nilsson in. fl. och
II: 820 av herr Hansson i Skegrie m. fl., vari hemställts, »att riksdagen vid
behandlingen av propositionen nr 82 måtte besluta att starkcider och cider
må tillverkas, försäljas och beskattas i överensstämmelse med vad 1959
års utskänkningsutredning föreslagit, samt att vederbörande utskott måtte
utarbeta förslag till härför erforderliga författningsbestämmelser»;

6) de likalydande motionerna I: 666 av herr Ebbe Ohlsson m. fl. och
II: 824 av herr Stiernstedt m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte besluta
sådan liberalisering av tillverkning och försäljning av ciderdrycker
som utskänkningsutredningen föreslagit samt att det åt utskottet måtte
uppdragas att föreslå härför erforderliga författningsändringar»;

7) de likalydande motionerna I: 667 av herrar Erik Filip Petersson och
Nyman samt II: 826 av herr Wiklund m. fl., vari hemställts, att riksdagen
vid behandlingen av propositionen nr 82 ville besluta att obligatorisk legitimationskontroll
vid rusdrycksinköp skall genomföras och antaga den
författningstext härom som nykterhetslagkommittén föreslagit i sitt betänkande
(sid. 9); samt att riksdagen ville göra ett uttalande av innebörd
att systembolaget uppmanas att i mån av behov tillsätta ordningsvaktpersonal
att tjänstgöra i systembutikerna, i syfte alt förebygga alt ordningen
i dessa störes i samband med den skärpta kundkontroll som nu förberedes;

8) de likalydande motionerna 1:668 av herr Sundin och 11:816 av herr

Bevillningsutskottets betänkande nr 41 år 1963

Börjesson i Falköping m. fl., vari hemställts, »att riksdagen vid behandlingen
av propositionen nr 82 i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla
om skyndsam prövning och förslag angående allmän registrering av spritinköpen
genom inköpskort i enlighet med vad som anförts i motionerna»;

9) de likalydande motionerna I: 669 av herr Erik Svedberg m. fl. och II:
817 av herr Engkvist m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte vid behandlingen
av proposition nr 82 införa bestämmelse om att allmän legitimationskontroll
införes vid utminutering av rusdrycker och att vederbörande
utskott måtte utarbeta härför nödvändig lagtext;

10) de likalydande motionerna I: 670 av herr Rikard Svensson m. fl. och
II: 818 av herr Engkvist m. fl., vari hemställts, att vid behandling av proposition
nr 82 förslaget om självservering av spritdrycker avvisas och att
vederbörande utskott måtte utarbeta härför nödvändig lagtext;

11) motionen 1:663 av herrar Kaijser och Sveningsson, vari hemställts,
att riksdagen vid behandlingen av proposition nr 82 i skrivelse till Kungl.
Maj .t ville begära att en försöksverksamhet med allmän inköpsregistrering
måtte igångsättas;

12) motionen II: 822 av fru Sjövall och herr Martinsson, vari hemställts,
»att riksdagen vid behandling av Kungl. Maj :ts proposition nr 82 med förslag
till förordning om ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen måtte
uttala, att om en alkoholist gör sig skyldig till langarbrott på grund av sin
alkoholism hans alkoholism måtte utgöra ett sådant särskilt skäl att han
kan överlämnas till nykterhetsvården enligt brottsbalkens bestämmelser härvidlag,
oaktat om det för brottet är stadgat mer än sex månaders fängelsestraff»; 13)

motionen II: 823 av fru Sjövall m. fl., vari hemställts, »att riksdagen
med anledning av Kungl. Maj :ts proposition nr 82 måtte besluta

1) att antaga det vid propositionen fogade förslaget till förordning om ändring
i rusdrycksförsäljningsförordningen utom såvitt avser ändrad lydelse
av 18, 63 och 66 §§ sagda förordning,

2) att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om utredning om vilka åtgärder
som erfordras för att förstärka polisväsendet för bekämpande av langningsbrott».

Till behandling i detta sammanhang har utskottet jämväl upptagit följande
vid riksdagens början väckta, till bevillningsutskottet hänvisade
motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 30 av herr Erik Svedberg m. fl. och II: 35
av herr Engkvist m. fl., vari hemställts, »att åldersgränsen för alkoholutskänkning
å restaurang höjes till 21 år»;

2) de likalydande motionerna I: 52 av fröken Nordström m. fl. och II: 60
av herr Wiklund m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj :t
anhålla om skyndsam utredning och förslag rörande påföljd för den som
under i motionerna angivna förhållanden bjuder minderåriga på alkoholdrycker; -

Bevillningsutskottets betänkande nr Al år 1963 23

3) de likalydande motionerna I: 512 av herr Bengtson och II: 619 av herr
Andersson i Knäred, vari hemställts, »att riksdagen måtte besluta att i skrivelse
till Kungl. Maj :t begära att bestämmelser utfärdas om obligatorisk legitimation
vid alla vin- och spritinköp i enlighet med vad i motionerna anförts»;
samt

4) motionen II: 55 av herr Dickson m. fl., vari hemställts, »att riksdagen
måtte besluta att hos Kungl. Maj :t hemställa om sådan åtgärd, att det renade
brännvinet, försöksvis och tills vidare, upphör att tillverkas och saluföras».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda
Yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionerna I: 512, I: 663, II: 35, II: 55, II: 60, II: 815, II.
816, II: 817, II: 818, II: 819, II: 820, II: 821, II: 822, II: 823, II: 824, II: 825,
II: 826.

Rörande motiveringen för de i propositionen nr 82 framlagda förslagen
hänvisar utskottet till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen harutinnan
återfinnes under följande rubriker å nedan angivna sidor i propositionen,
nämligen

I. Inledning, s. 21—27

II. Allmänna synpunkter, s. 27—36

III. Utminuteringen, s. 36—89

IV. Utskänkningen, s. 89—137

V. Ciderfrågan, s. 138—163

VI. Ansvarsbestämmelser m. m., s. 163—182
VII. Övriga frågor, s. 182—189

VIII. Departementschefens hemställan, s. 189.

Motionerna

Utminuteringen

I motionerna I: 512 och II: 619 anföres i huvudsak följande. Ungdomens
ökande alkoholkonsumtion och därmed åtföljande fylleri är ett av de allvarligaste
samhällsproblemen just nu. Ungdom under 21 år ävensom personer,
vilka gjort sig skyldiga till vissa förseelser, har inte rätt till inköp pa
systembolag. Denna bestämmelse är dock mycket svårkontrollerbar. Systembolagspersonalen
har rätt att fordra legitimation men detta medför åtskilliga
olägenheter. Det skulle vara betydligt effektivare och säkerligen medföra
mindre olägenheter vid expediering om obligatorisk legitimation infördes vid
alla inköp av vin och sprit. Infördes denna bestämmelse behövde aldrig personalen
utvälja någon särskild. Försäljningen skulle kunna ske i det närmaste
lika snabbt, då alla kunder måste ha legitimationsbeviset redo vid inköpet.
Sådan legitimationshandling bör innehålla foto och uppgift om fo -

Bevillningsutskottets betänkande nr 47 år 1963

delsedag. Genom införandet av obligatorisk legitimering skulle alla ungdomar
under 21 år ovillkorligen utestängas från inköp och en viss kontroll
bättre kunna upprätthållas över andra köpare.

Som motivering för yrkandet i motionerna I: 660 och II: 825 anföres alt
brott mot 4 § 2 mom. trafikbrottslagen (s. k. rattonykterhet) också är en så
allvarlig nykterhetsanmärkning att detta brott bör jämställas med rattfylleri
och fylleri samt föranleda avstängning från rätt till inköp av rusdrycker.

Till stöd för yrkandet i motionerna I: 662 och II: 819 anföres i huvudsak
följande. Departementschefen har avvisat utredningsförslaget om en bestämmelse
enligt vilken personalen i spritbutik efter anmodan av nykterhetsvårds-
och polismyndighet skall göra anteckningar rörande vissa kunders
inköp, varjämte dylika anteckningar skulle kunna göras på personalens
eget initiativ. Departementschefen nöjer sig med att förorda att det redan
tidigare inledda, informella samarbetet mellan systembolagen samt polisen
och nykterhetsnämnderna utvidgas. Övervägande antalet remissinstanser
har emellertid tillstyrkt nykterhetslagkommitténs yrkande om klara, författningsmässiga
regler för butikspersonalens handlande på denna punkt. Motionärerna
finner det för sin del starkt motiverat, att klart författningsstöd
ges åt butikspersonalen rörande försäljningsanteckningar.

I motionerna 1: 667 och II: 826 framhålles att kontrollen över att obehöriga
inte inköper rusdrycker i systembolagets butiker av allt att döma för närvarande
ej är tillräcklig. Obligatorisk legitimationskontroll skulle kunna avhålla
en del köpare från att göra stora och täta inköp. Även ålderskontrollen
av kunderna bör underlättas genom ett allmänt legitimationskrav. Motionärerna
delar nykterhetslagkommitténs uppfattning att »det ingått i allmänhetens
medvetande att man inte kan hämta ut pengar på posten eller i
bank utan legitimation» och att systembolagskunderna redan på grund av
den nuvarande skyldigheten att legitimera sig vant sig vid att ha med sig
legitimationshandling vid rusdrycksinköp. Olägenheten för allmänheten av
eu allmän legitimationskonlroll torde därför numera inte vara stor. Motionäleina
ansluter sig också till kommitténs krav på att legitimationshandling
för att kunna godtagas skall vara »av myndighet utfärdad eller därmed likvärdig
handling, som försetts med fotografi».

Då allmän legitimation och andra led i en bättre kundkontroll av naturliga
skäl kan leda till irritation bland kunderna och i vissa fall möjligen även
till ordningsstörande beteende i butikerna, riktar motionärerna även uppmärksamheten
pa behovet av åtgärder för att ge personalen stöd i dess kontrollverksamhet
genom att systembolaget särskilt vid stor kundanhopning
utrustar större butiker med ordningsvakt. Vad avser ordningshållning och
bekämpande av olaga överlåtelse av rusdrycker i butikernas närhet är detta
uppgifter för polismyndigheten, vilkas stora betydelse i detta sammanhang
också särskilt understrykes i motionerna.

Bevillningsutskottets betänkande nr il år 1963 25

Som motivering för skrivelseyrkandet i motionerna I: 668 och II: 816 anföres
bl. a. följande. De föreslagna åtgärderna för att skärpa reglerna i fråga
om inköp är enligt motionärernas mening alltför vaga för att effektivaste
möjliga resultat skall kunna uppnås. Det är främst beträffande ungdomsoch
kvinnofylleriet, som åtgärder måste åstadkommas.

Enligt motionärernas uppfattning kan inte endast en begränsad registrering
av »misstänkta» yrkeslangare eller missbrukare leda till bästa möjliga
resultat och det finns mycket begränsade möjligheter för personal vid utminuteringsaffärer
att »misstänka» personer. Personer som redan vid sitt inköp
förtärt sprit kan givetvis registreras med den föreslagna metoden. Däremot
kan durkdrivna yrkeslangare alltjämt gå fria från varje misstanke. De
har alla möjligheter att frekventera olika utminuteringsaffärer och skaffa
sig erforderligt lager. Därtill kommer att bland denna kategori återfinns
många som inte själva över huvud konsumerar sprit utan inköper den i enbart
affärssyfte.

Genom allmän registrering av spritinköpen kan man också reducera »väntjänstöverlåtelserna»
främst bland ungdomen. När man, som i propositionen
föreslås, endast inför en begränsad registrering drabbar detta endast ett litet
fåtal av det stora klientel som nu förefinns bland de ansvarslösa. I Finland
har ett allmänt inköpsregistreringssystem visat sig vara det effektivaste medlet
för motverkande av yrkeslangning. Likaså har ungdomsfylleriet härigenom
kunnat reduceras. Vidare har detta system en viss återhållande effekt
när det gäller spritkonsumtion, som gränsar till missbruk.

Nykterhetslagkommittén har i sitt avstyrkande av allmän registrering hänvisat
bl. a. till de olägenheter för allmänheten och de betydande kostnader
som denna skulle medföra. Motionärerna anser inte dessa invändningar utgöra
något skäl för att avstyrka ett sådant system. Beträffande olägenheterna
kan inte ett inköpskort innebära större besvär än vanlig legitimation. —
Nykterhetslagkommittén liksom också departementschefen har vidare invänt,
att metoden med allmän registrering skulle föra med sig samma negativa
psykologiska verkningar som ansetts förknippade med motbokssystemet.
Motionärerna kan inte finna skäl för en sådan bedömning. Det psykologiskt
negativa i motbokssystemet var otvivelaktigt ransoneringen och inte
själva registreringen. En inköpsregistrering utan ransonering torde över huvud
taget inte ha någon negativ psykologisk verkan.

Motionärerna i motionerna I: 669 och II: 817 framhåller, att invändningarna
mot den allmänna legitimationskontrollen följer väsentligen två linjer.
För det första hänvisar man till den begränsade effekten av kontrollen.
Självklart bör man inte överskatta dess betydelse, men tillsammans med
andra åtgärder bör kontrollen ha sitt värde. När man vet att man behöver
legitimera sig vid inköp av sprit, kan detta verka återhållande. Inte minst
bör det hindra ungdomar som inte uppnått föreskriven ålder. För det andra
hänvisar man till att kontrollen medför obehag och tidsutdräkt. I andra
sammanhang, t. ex. på posten, får man legitimera sig, och del väcker inte

Bevillnimjsutskottets betänkande nr 47 år 1963

någon allmän ovilja. Det bör skapa mindre olust att alla får legitimera sig
än att man i enskilda fall avkräves legitimation.

Legitimationen bör utgöras av pass, körkort, postens identitetskort samt
av myndighet eller större företag utställda identitetskort som är försedda
med fotografi. Då allmänheten i stor utsträckning har sådana handlingar,
bör det inte innebära några större besvärligheter att en sådan handling
visas upp. Givetvis bör personalen, som handhar försäljningen, få sådana
instruktioner, att det inte uppstår några onödiga konflikter med kunderna.

I motionen I: 663 anföres bl. a. följande. Vissa remissinstanser framhåller
att frågan om en allmän inköpsregistrering inte är tillräckligt utredd,
och ett par länsnykterhetsnämnder ifrågasätter en försöksverksamhet
med allmän registrering. Det torde vara omöjligt att bedöma verkan av
en allmän inköpsregistrering utan att pröva den. Man vet att mycket av det
som man trodde om spritförbrukningen under motbokstiden visat sig icke
vara riktigt. Obestridligen hade motboken en hämmande inverkan som var
större än dess till ökad spritkonsumtion suggererande effekt. Man menade
också att langningen skulle upphöra efter motbokssystemets avskaffande.
Det blev emellertid tvärtom. På analogt sätt kan den uppfattning man fått
om betydelsen av en allmän inköpsregistrering visa sig icke motsvara verkligheten
om man får tillfälle att pröva densamma. Enligt motionärernas
mening bör man inrikta sig på att genom en försöksverksamhet inom ett begränsat
område söka få en på praktiska erfarenheter grundad uppfattning
om betydelsen av en allmän inköpsregistrering från nykterhetssynpunkt
och om de kostnader och de olägenheter för de lojala spritförbrukarna som
en sådan kommer att medföra.

Som motivering för skrivelseyrkandet i motionen II: 55 framhålles att
det är ett samhällsintresse av första ordningen att medborgare låter bli att
berusa sig. Det renade brännvinet är en dryck som förtäres så gott som
uteslutande för att nå en högre eller lägre berusningseffekt. Den fyller inte
annat ändamål, och tusentals människor här i landet skulle ha gott av om
den inte funnes till. I

I motionen II: 823 anföres i huvudsak följande. Sannolikt är det realistiskt
att räkna med att en kontroll enligt finansministerns förslag, om den
skall ha någon mening, kommer att medföra årliga kostnader på 5—10 miljoner
kronor. I detta sammanhang förtjänar understrykas att flera remissinstanser
avslagit utvidgningen av kontrollen av olika skäl. Ett av huvudskälen
har varit att den reella nykterhetsvårdande vinsten icke står i någon
som helst proportion till de mycket stora kostnader denna kontroll drar.
Som jämförelse må nämnas att de under budgetåret 1961/62 utbetalade anslagen
under rubriken nykterhetsvård uppgick till 46,8 miljoner kr. Skulle
realkostnaderna för kontrollen stanna vid fem miljoner kronor är detta
alltså mer än 10 % av vad den samlade nykterhetsvården erhåller.

Skälet till att föreslå denna utvidgade kontroll har varit den allvarliga
utvecklingen av alkoholmissbruket främst bland ungdomar men även bland

Bevillningsutskottets betänkande nr M år 1963

redan avancerade alkoholister samt langarproblemets omfattning. Det sannolika
är att langarna förser främst ungdomen och alkoholisterna med sprit.
Vi vet mycket litet om langarna, hur de rekryteras etc. Enligt systembolagens
och polisens kännedom synes två typer av langare ha utbildats, i sak
innebärande en kopiering av narkotikahandelns system med i toppen icke
narkotikahemfallna storköpare samt mellanhänder för direktförsäljning
och uppletande av kunder. Dessa mellanhänder skulle i likhet med vad
fallet är inom den illegala narkotikahandeln vara hemfallna åt missbruk
av den vara de säljer. Enligt vissa uppgifter från polishåll anser man sig
ha rätt att uppskatta gruppen storförsäljare till ca en fjärdedel av samtliga
langare; dessa skulle ofta icke ens bruka alkohol. Smålangarna är däremot
ofta förfallna alkoholister. Även de inköpsformer storlangarna nyttjat synes
tendera till förändring, om man så vill anpassning till rådande risker.
Tidigare köpte en langare ensam stora mängder alkohol i en butik. När detta
observerades på systembolagen och anmäldes under hand till polismyndigheter
och nykterhetsnämnder ändrade storlangarna metoder. Polisen lyckades
ofta genom utförd utredning då få fast dem, däremot ägde nykterhetsnämnderna
mera sällan möjlighet att ingripa, eftersom dessa langare var
okända hos dem. Storlangarna lär nu ofta komma tre—fyra i en bil och
samtliga i stället göra mindre inköp än tidigare. Därmed minskar möjligheterna
att sätta fast dem genom att från butikerna anmäla deras inköp,
svårare ju mer inköpen får »normalkaraktär». Kvar står då endast för polisen
att ingripa i försäljningsögonblicken, utanför systembutikerna och på
langarstråken, eller via smålangarna och deras avslöjanden.

En ökad kontroll i butikerna kommer troligen endast att leda till en ökning
av svårkontrollerade inköp. Den uppmaning finansministern riktar till
systembolagen, att butikspersonalen »vid försäljningen i erforderlig omfattning
bör hålla uppsikt över butikslokalen och i viss utsträckning ägna
uppmärksamhet åt dess närmaste omgivning» framstår som en omöjlighet,
när man får höra att i Göteborg t. ex. betjänar en butikspersonal på 10
—15 personer flera tusen kunder i en enda butik en fredag—lördag. Eftersom
personalen dessa dagar, då tillströmningen av alkoholister och langare
oekså är störst, ofta är otränad deltidspersonal, är dess möjligheter att
ingripa starkt begränsade. Nyktra storlangare kan ej skiljas från den normala
kunden, varken i uppträdande eller i kläder.

Det måste vara oriktigt att använda våra trots allt begränsade ekonomiska
resurser på den föreslagna kontrollen, inte minst mot bakgrunden av
att det är tveksamt om systembolagen kan erhålla den merpersonal fredagar--lördagar,
som krävs för alt ge reformen något innehåll. Det måste vara
riktigare att i stället bygga upp nykterhetsvårdens resurser men därtill
främst polisens personalstyrka om man vill komma åt problemets kärna.
Narkotikamissbruk och illegal narkotikahandel har i alla länder visat sig
effektivt kunna bekämpas endast med polisens hjälp. Den svenska polismaktens
resurser är otillräckliga för de uppgifter som redan nu åvilar polisväsendet.

Bevillningsutskottets betänkande nr 11 år 1963

Utskänkningen

Motionärerna i motionerna 1: 30 och 11: 35 framhåller, att trots lagstiftningens
spärregler för utminutering och utskänkning av alkoholhaltiga drycker
till ungdomar, tenderar utvecklingen att fortsätta mot en utbredning av
dryckesseden till allt yngre år sgrupper, med åtföljande ökning av riskerna
för social missanpassning. Följderna av detta torde komma att sträcka sig
långt fram i tiden, med ökade krav på nykterhetsvård och rehabiliteringsverksamhet.

Det torde dock vara förenat med stora svårigheter för dem som har att
svara för serveringen att kunna avgöra huruvida vederbörande har fyllt 18
år. En höjning av åldersgränsen till 21 år, att gälla även vid utskänkning,
torde kunna ge en bättre garanti för att ungdomar i de ömtåliga tonåren
icke får möjlighet till alkoholkonsumtion i samma utsträckning som nu.
Gränsfall kommer givetvis alltid att finnas, men en höjning av åldersgränsen
skulle med all sannolikhet medverka till en sanering av spritmissbruket
bland tonåringarna.

I motionerna 1: 661 och 11: 821 framhålles, att yrkandet att måltidstvånget
vid utskänkning av andra rusdrycker än egentliga brännvinsdrycker nu definitivt
avskaffas hör till de mest centrala förslagen från 1959 års utskänkningsutredning.
Den hittills bedrivna försöksverksamheten inom 16 län samt
Stockholms stad har enligt utredningen gett tillräckligt underlag för ett dylikt
beslut. Å andra sidan skärper utredningen kravet på måltidstvånget för
brännvinsdrycker i så måtto, att dessa drycker icke skall få serveras annat
än i samband med verklig måltid.

I spåren av försöksverksamheten med måltidsfri utskänkning av spritdrycker
har som känt följt tillkomsten av ett stort antal drinkbarer. Hur
lockande dessa kan verka på ungdomen har på ett mycket otvetydigt sätt
skildrats av utskänkningsutredningen, bl. a. i dess redovisning av utskänkningsintendenternas
yttranden.

Departementschefen anser att »den måltidsfria utskänkningen, exempelvis
på drinkbarerna, ofta kan utöva ett olyckligt inflytande på ungdomens
alkoholvanor». Därför förordar departementschefen inte nu att måltidstvånget
definitivt avskaffas. Han anser dock att försöksverksamheten utan
olägenhet kan utvidgas till att omfatta hela landet. Mot detta senare gör motionärerna
allvarliga erinringar.

Barsystemet har uppstått som en följd av försöksverksamheten med måltidsfri
utskänkning. Denna försöksverksamhets verkningar anses av utskänkningsutredningen
och vissa remissinstanser redan nu vara fullt klarlagda.
Till dessa verkningar hör främst just drinkbarerna och deras sociala
skadlighet, d. v. s. deras negativa inverkan på ungdomens dryckesvanor.
Behov av en sådan utvidgning av försöksverksamheten, att denna förlorar
karaktären av försök på ett antal representativa orter, saknas därför uppenbarligen.

Bevillningsutskottets betänkande nr il år 1963 29

En ytterligare, mycket väsentlig omständighet att här beakta är, att utskänkningsutredningen
förutsätter att utskänkningsskatten bibehålies, då
utredningen förordar att måltidstvånget definitivt avskaffas. Enligt Kungl.
Maj :ts proposition nr 90/1963 skall dock utskänkningsskatten avskaffas.
Därest detta förslag bifalles, undanryckes grunden för utskänkningsutredningens
förord för måltidstvångets avskaffande och enligt motionärernas
mening också för försöksverksamhetens utvidgning.

Motionärerna i motionerna I: 670 och 11: 818 hänvisar till att departementschefen
utgår från att självserveringarna liksom drinkbarema bör ägnas
särskild uppmärksamhet från de övervakande myndigheternas sida.
Därvid anföres att detta synes motiverat inte minst med hänsyn till den
större betydelse den måltidsfria utskänkningen kan väntas få. Motionärerna
delar denna mening men vill dessutom framhålla att de anser det angeläget
att avvakta utvecklingen på utskänkningsområdet innan det sker ett godtagande
av förslaget att självservering må gälla även spritdrycker. Det nykterhetspolitiska
läget bjuder enligt motionärernas mening till största varsamhet
när det gäller åtgärder vilkas verkningar kan vara svåra att överblicka.
Inte minst ungdomens ökade alkoholvanor är ägnade att inge bekymmer
och bör beaktas i detta sammanhang.

Motionärerna förordar därför att 46 § 3 mom. rusdrycksförsäljningsförordningen
erhåller sådan lydelse som föreslagits av 1959 års utskänkningsutredning.
Därigenom skulle de i motionerna påtalade olägenheterna kunna
undanröjas.

Ciderfrågan

I motionerna 1: 665 och 11: 820 framhålles, att alkoholmissbruket bland
ungdomen under de senaste åren blivit ett svårbemästrat problem. Det är
synnerligen angeläget, att effektiva åtgärder kommer till stånd mot detta
missbruk. Men detta kan naturligtvis inte motivera hårdare restriktioner
mot ciderdryckerna än mot andra drycker med motsvarande berusningseffekt.
En aktiv nykterhetspolitik måste i stället inriktas på fastare bestämmelser
och kontroll gentemot missbruk och lagöverträdelser och framför allt
på förebyggande och fostrande åtgärder.

I debatten om ciderdryckerna har som huvudmotiv för en liberalisering
på området framhållits den betydelse sådana åtgärder skulle få för fruktodlingen
i vårt land. Utskänkningsutredningen har framhållit att upptagande
av en svensk cidertillverkning skulle utgöra ett stöd för fruktodlingen i
landet men dock endast i begränsad omfattning. Organisationerna på fruktodlingens
område har emellertid i sina remissyttranden över utredningens
betänkande hävdat att cidertillverkningen skulle bli ett värdefullt komplement
till mos- och musttillverkningen och skapa förbättrade möjligheter
för avsättningen av överskottsfrukt från de svenska fruktodlingarna. Detsamma
har anförts av bl. a. lantbruksstyrelsen och kommerskollegium. Den
försökstillverkning av cider, som i viss utsträckning ägt rum, har otvivel -

30 Bevillningsutskottets betänkande nr il år 1963

äktigt visat att flertalet i Sverige odlade äppelsorter lämpar sig för tillverkning
av cider.

Då såsom ovan framgått från nykterhetspolitiska synpunkter skäl inte kan
anföras för bibehållande av särskilda restriktioner på ciderområdet och en
svensk cidertillverkning måste anses vara av betydelse för fruktodlingen i
vårt land, synes det motionärerna motiverat, att utskänkningsutredningens
förslag till liberalisering på området nu genomföres.

Motionärerna i motionerna 1: 666 och 11: 824 åberopar att utskänkningsutredningen,
som grundligt studerat ciderfrågan ur nykterhetspolitiska synpunkter,
i sitt ställningstagande inte funnit anledning föreligga att från
nykterhetspolitiska synpunkter motsätta sig vissa lättnader för tillverkning
och försäljning av cider.

Departementschefen avstyrker emellertid i proposition nr 82 utskänkningsutredningens
förslag, bl. a. med hänsyn till att alkoholmissbruket
bland ungdom intar en så central ställning i det aktuella problemkomplexet.
Då motionärerna delar utredningens uppfattning att den föreslagna liberaliseringen
ej kommer att få några nykterhetspolitiska konsekvenser och då
det framför allt för yrkesfruktodlingen är angeläget att på alla sätt stödja
avsättningen av svensk frukt, bör enligt motionärernas mening riksdagen
fatta beslut i enlighet med utskänkningsutredningens förslag i detta avseende.

Ansvarsbestämmelser

Motionärerna i motionerna 1: 52 och II: 60 relaterar ett par fall, där minderåriga
bjudits på sprit och blivit berusade. I samband därmed konstaterar
motionärerna att det inte är straffbart att bjuda minderåriga på rusdrycker
och anför vidare att alkoholbruket och alkoholmissbruket förefaller att gripa
omkring sig hos allt yngre personer. Berusade tonåringar är i dag inte något
särskilt ovanligt. Genom kampanjen »Skaffa inte sprit till ungdom» torde
samhällets och de enskildas uppmärksamhet på spritöverlåtelse till ungdom
ha skärpts. Det är då beklagligt, att man lagligen ej kan komma åt företeelser
som de inledningsvis relaterade. Troligen förekommer det i en viss
omfattning, att barn bjuds på alkoholdrycker av olika slag och att de —
bl. a. på grund av sin ovana vid denna konsumtion — blir berusade med de
följder detta kan få.

Det är givetvis inte lätt att på laglig väg komma till rätta med det här aktualiserade
problemet. Lagparagraferna kan naturligtvis inte sträcka sina
verkningar in på hemmens område. Däremot borde undersökas, om inte
bjudning av alkoholdrycker till ungdom på offentlig plats eller under liknande
förhållanden skulle kunna straffbeläggas. Det är visserligen inte lätt att
förhindra sådant förfarande i och för sig, men däremot skulle ett stadgande
av denna innebörd ge möjlighet till ingripande i flagranta fall.

Det finns redan ett stadgande av snarlik innebörd, nämligen när det gäller
ungdomsvårdsskolornas elever. Dessa skolor besvärades av personer, som
höll till utanför skolområdet och sökte efter tillfälle att bjuda eleverna —

Bevillningsutskottets betänkande nr bl år 1963 31

kanske särskilt de kvinnliga — på alkoholdrycker, vilket framtvingade en
lagändring. Utan att anställa jämförelser mellan de nämnda skolornas elever
och barn och ungdom i allmänhet måste man anse det otillfredsställande,
att samhället står maktlöst mot den som orsakar att barn dricker sig berusade.

På grund av frågans karaktär är motionärerna inte beredda att föreslå
någon lagändring men anser att spörsmålet bör snabbutredas.

I motionen II: 822 framhålles, att inga invändningar kan resas mot skärpt
straff för spritlangare. Vissa mellanhänder drivs ofta till langarbrott på
grund av sin alkoholism för att genom langarhanteringen kunna komma över
sprit, ofta i små mängder. Genom straffskärpningen undandras dessa smålangare
möjligheten att enligt brottsbalken kunna överlämnas till särskild
vård inom nykterhetsvården, såvida icke särskilda skäl anses föreligga för
överlämnande. För huvudparten av fallen bland dessa smålangare torde vård
inom nykterhetsvårdens ram vara den riktiga brottspåföljden. De problem
en straff skärpning för langarbrott kan medföra i inskränkning av möjligheter
till överlämnande åt särskild vård beaktades ej vid riksdagens behandling
av brottsbalken.

Man skulle kunna undkomma dessa konflikt- och kompetensproblem om
riksdagen vid behandlingen av förevarande proposition ville uttala att den
anser de särskilda skäl brottsbalken föreskriver föreligga då en avancerad
alkoholist döms för langarbrott, driven till dem på grund av sin alkoholism.
Det bör understrykas att varje enskilt sådant fall kommer att prövas
av domstol.

Import av rusdrycker i form av gåvoförsändelser

I motionerna I: 66b och II: 815 anföres. I propositionen nr 82 har departementschefen
vidtagit den ändringen i kontrollstyrelsens förslag till förenklade
bestämmelser beträffande gåvoförsändelser med rusdrycker från utlandet
att enstaka gåvoförsändelser skulle kunna få mottagas tull- och skattefritt.
Värdegränsen har angivits till 100 kronor eller densamma som gäller
i fråga om enstaka gåvor av tull- och skattebelagda varor i allmänhet.

Motionärerna kan inte finna att det finns skäl att da det gäller rusdrycker
medge någon som helst tull- och skattefri införsel. Kontrollstyrelsen har
heller inte i sitt förslag räknat med en sådan regel.

Utskottets yttrande

De olika förslag som framlagts i proposition nr 82 griper in i flera betydelsefulla
avsnitt av den nykterhetspolitiska lagstiftningen. Förslagen berör
såväl utminuteringen och utskänkningen som ansvarsbestämmelserna för
olovlig försäljning av rusdrycker. Mest betydelsefulla är givetvis de förslag,
som tar sikte på de centrala nykterhetspolitiska problemen, nämligen det
oroväckande alkoholmissbruket bland ungdomen och den omfattande langningen.

Bevillningsutskottets betänkande nr il år 1963

När det gäller principerna för den samhälleliga nykterhetspolitiken konstateras
inledningsvis i propositionen att — även om den nykterhetspolitiska
situationen under den senaste tiden i vissa hänseenden försämrats —
det inte synes föreligga skäl att nu anlägga en annan principiell syn på dessa
frågor än tidigare under de år som gått efter motbokssystemets slopande. Det
torde stå klart, framhålles det, att ingenting av verklig betydelse är att
vinna genom mera radikala ingrepp i den fria inköpsrätten eller i andra
grundläggande principer för den gällande rusdrycksförsäljningslagstiftningen.
Tyngdpunkten i de direkt nykterhetsfrämjande strävandena bör därför
alltjämt ligga på en fortsatt utbyggnad av de positiva och förebyggande åtgärderna.

Utskottet delar dessa synpunkter på de principiella nykterhetspolitiska
problemen.

U tm in uterin gen

På utminuteringsområdet förordar departementschefen, i avsikt att försvåra
langares, missbrukares och ungdomars inköp av rusdrycker, vissa
skärpningar av de nuvarande bestämmelserna. Sålunda föreslås begränsad
inköpsregistrering beträffande personer, som misstänkes för alkoholmissbruk
eller langning, utvidgning av nuvarande avstängningsförfarande samt
inskränkning i fråga om brännvinsförsäljningen. Vidare förordas en väsentlig
skärpning inom de nuvarande bestämmelsernas ram av legitimationskontrollen.
Däremot avstyrkes införande av allmän inköpsregistrering och obligatorisk
allmän legitimationskontroll.

Även utskottet anser att de nuvarande förhållandena på nykterhetsområdet,
särskilt den stigande spritkonsumtionen bland ungdomen och spritlangningens
omfattning, ger anledning till skärpning av utminuteringsbestämmelserna.
Utskottet tillstyrker därför i allt väsentligt Kungl. Maj :ts förslag
härom men har på ett par punkter en från propositionen avvikande mening.

I de likalydande motionerna I: 668 och II: 816 har yrkats skyndsam prövning
och förslag angående allmän registrering av spritinköp genom inköpskort,
medan motionärerna i motionen I: 663 hemställt om riksdagsskrivelse
med begäran om att försöksverksamhet med allmän inköpsregistrering igån^-sättes.

Nykterhetslagkommittén har vid sina överväganden funnit sig inte kunna
lörorda en allmän inköpsregistrering. Denna uppfattning har under remissbehandlingen
vunnit stöd av så gott som samtliga remissinstanser. En allmän
inköpsregistrering skulle medföra betydande kostnader ävensom vissa
av de negativa verkningar, som ansågs förenade med motbokssystemet och
som bidrog till dess slopande. På grund härav avstyrker utskottet motionerna
I: 668 och II: 816 ävensom motionen I: 663.

I de inbördes likalydande motionerna I: 667 och II: 826 samt I: 669 och
11:817 har yrkats införande av obligatorisk legitimationskontroll vid utminutering
av rusdrycker, medan motionärerna i de likalydande motionerna

Bevillningsutskottets betänkande nr 41 år 1963 33

1:512 och 11:619 hemställt om riksdagsskrivelse med begäran om utfärdande
av bestämmelser rörande sådan kontroll.

Enligt utskottets mening måste de från nykterhetssynpunkt relativt obetydliga
fördelar, som kan vinnas genom en obligatorisk allmän legitimationskontroll,
vägas mot de betydande nackdelar, som en sådan anordning medför
för den stora allmänheten med måttliga alkoholvanor, och de kostnader,
som är förenade därmed. Med det anförda avstyrker utskottet berörda
motioner i vad de avser obligatorisk legitimationskontroll vid rusdrycksinköp.

I de likalydande motionerna I: 662 och II: 819 har framställts yrkande om
författningsmässigt reglerad skyldighet för systembutikspersonalen att verkställa
anteckningar rörande vissa kunders inköp av rusdrycker.

Departementschefen har i propositionen förordat en utvidgning av det redan
nu förekommande informella samarbetet mellan systembolaget samt polisen
och nykterhetsnämnderna. Därvid förutsättes att samarbetet kan bedrivas
på ett effektivt sätt utan att den skötsamma kundkretsens intressen
trädes för nära. Med hänsyn härtill anser utskottet uttryckliga författningsbestämmelser
i detta hänseende inte erforderliga och avstyrker således motionsyrkandet
om begränsad, författningsmässigt reglerad skyldighet att registrera
rusdrycksinköp.

När det gäller utvidgningen av det nuvarande avstängningsförfarandet förordas
i propositionen automatisk avstängning av vissa missbrukare, som dokumenterat
misskötsamhet i nykterhetshänseende. Skäl för sådan åtgärd
föreligger enligt propositionen, när någon enligt laga kraftägande dom gjort
sig skyldig till fylleri eller rattfylleri vid mer än ett tillfälle under loppet av
tolv månader. Avstängningstiden för sådana missbrukare föreslås till sex
månader.

I de likalydande motionerna I: 660 och II: 825 har anförts att även brott
mot 4 § 2 mom. trafikbrottslagen (s. k. rattonykterhet) är en så allvarlig anmärkning
i nykterhetsavseende, att brottet bör jämställas med rattfylleri och
fylleri.

Enligt trafikbrottslagen skall den som vid förande av motorfordon varit
så påverkad av starka drycker, att det kan antas, att han inte på betryggande
sätt kunnat föra fordonet, dömas för rattfylleri. Hade föraren en alkoholkoncentration
i blodet av 1,5 promille eller därutöver, skall han anses ha
varit så påverkad att han inte på betryggande sätt kunnat föra fordonet.
Kan det ej styrkas att föraren varit så påverkad som nu nämnts, men uppgick
alkoholkoncentrationen i hans blod till 0,5 men ej 1,5 promille, har han
gjort sig skyldig till rattonykterhet. Enligt utskottets mening finns inte skäl
att, när det gäller avstängningsförfarandet, göra åtskillnad mellan personer
som gjort sig skyldiga till rattfylleri och personer som fällts för rattonykterhet.
Utskottet, som delar motionärernas uppfattning, föreslår därför med bifall
till de likalydande motionerna 1:660 och 11:825, att rattonykterhet i
förevarande sammanhang jämställes med rattfylleri och fylleri. Detta föranleder
ändring i 18 § rusdrycksförsäljningsförordningen.

34 Bevillningsutskottets betänkande nr il år 1963

Med sitt bär ovan redovisade ställningstagande anser utskottet sig inte
kunna tillstyrka yrkandet i motionen II: 823 om avslag å propositionen såvitt
angår ändrad lydelse av 18, 63 och 64 §§ rusdrycksförsäljningsförordningen.

Departementschefen har i samband med behandlingen av nykterhetslagkommitténs
förslag om ökad befogenhet för systembolagets personal att vägra
inköp understrukit betydelsen av att strävandena från butikspersonalens
sida att med stöd av gällande bestämmelser söka hindra langarnas inköpsverksamhet
fullföljes i största möjliga utsträckning. Departementschefen har
vidare framhållit att det enligt hans uppfattning i regel inte kan möta någon
berättigad invändning, om inköp vägras vid beställning av mer än en eller
annan halvbutelj brännvin åt gången. Regeln bör i dessa fall vara, framhåller
departementschefen, att den som gör en sådan beställning tillfrågas om anledningen
härtill. Kan godtagbar förklaring inte lämnas, bör inköp vägras.

Otvivelaktigt kommer vid tillämpningen av en sådan regel systembolagets
butikspersonal att ställas inför stora svårigheter. En inköpsvägran kan nämligen
oftast inte ske utan utfrågning av kunden, något som i sin tur i många
fall kan medföra besvärliga kontroverser mellan butikspersonalen och kunden.
Även med hänsyn till skötsamma kunders legitima behov av inköp av
större kvantiteter brännvin torde den föreslagna regeln inte böra införas.
Det bör självfallet åvila personalen att iaktta en viss restriktivitet vid försäljningen.
De föreskrifter, som utformas härutinnan, får emellertid inte
leda till ingripanden, som framkallar onödig irritation hos allmänheten. Enligt
utskottets mening torde det vara till fyllest att butikspersonalen i förekommande
fall iakttager den handlingsregel som departementschefen uttalat
sig för i propositionen nr 135 (s. 23) till 1961 års riksdag. Enligt detta uttalande
bör en kund, som utan klart godtagbar förklaring begär att få köpa
renat brännvin i kvantiteter utöver vad som är normalt — i synnerhet om
det rör sig om halvbuteljer — eller som ofta återkommer för inköp av sådan
vara i större kvantiteter, kunna vägras inköp.

I detta sammanhang upptar utskottet yrkandet i motionen II: 823 om skrivelse
till Kungl. Maj :t med anhållan om utredning rörande förstärkning av
polisen för att ernå effektivare bekämpning av langningen. Motionärerna understryker
att en sådan förstärkning kan ge möjlighet att effektivt bekämpa
langarnas verksamhet.

Utskottet delar motionärernas uppfattning och förordar en sådan utredning.
En förstärkning av polisens verksamhet i berörda hänseende torde även
underlätta butikspersonalens arbete med ordningshållning i butikerna. Härmed
torde yrkandet i de likalydande motionerna I: 667 och II: 826 om tillsättandet
av ordningsvakter i systembutikerna i huvudsak bli tillgodosett.

Med de jämkningar som här anförts tillstyrker utskottet de förslag som
i propositionen framlagts beträffande regleringen av utminuteringen av rusdrycker.

Till behandling upptar utskottet här även den vid riksdagens början väckta
motionen II: 55, vari yrkats skrivelse till Kungl. Maj :t angående försöksvis
upphörande med tillverkning och försäljning av renat brännvin.

Bevillningsutskottets betänkande nr hl år 1963 35

Enligt utskottets mening intar det renade brännvinet tyvärr alltjämt en
alltför dominerande ställning inom spritdryckskonsumtionen. Att såsom
motionärerna förordat slopa tillverkning och försäljning av renat brännvin
strider emellertid mot den regel som hittills varit vägledande då det gäller
alkoholhaltiga drycker, nämligen att konsumenternas efterfrågan av olika
sortiment såvitt möjligt bör respekteras. Utskottet vill emellertid uttala, att
anledning synes föreligga att följa utvecklingen på detta område och att —
om så befinnes lämpligt — åtgärder i syfte att sänka alkoholhalten hos
spritdrycker genomföres. Med det anförda avstyrkes motionen II: 55.

Utskänkningen

På utskänkningsområdet har i propositionen framlagts förslag om utvidgning
av försöksverksamheten med måltidsfri utskänkning till att omfatta
hela landet, bättre tillsynsmöjligheter och ökade befogenheter för de övervakande
myndigheterna i fråga om drinkbarer och självservering av rusdrycker,
klarare utformning av de s. k. förtärings- och förvaringsförbuden samt
möjlighet till spritutskänkning i speciella fall på tåg och andra färdmedel
i inrikes trafik.

De här framförda förslagen föranleder i princip inte någon erinran från
utskottets sida. Utskottet kan således inte biträda yrkandet i de likalydande
motionerna 1:661 och 11:821 om avslag å propositionen, såvitt angår den
föreslagna utvidgningen av försöksverksamheten med måltidsfri utskänkning.

Utskottet vill emellertid instämma i departementschefens uttalande att —•
även om de negativa tendenserna i nykterhetsläget inte i högre grad gjort
sig gällande på restaurangområdet — det allmänna nykterhetsläget får anses
påkalla försiktighet jämväl då det gäller utskänkningen och att den måltidsfria
utskänkningen, exempelvis på drinkbarerna, ofta kan öva ett olyckligt
inflytande på ungdomens alkoholvanor.

Utvecklingen på utskänkningsområdet har på senare år medfört, att en
ny typ av näringsställen uppkommit som i större utsträckning än tidigare
inriktat sig på att tillgodose allmänhetens behov av nöje och avkoppling genom
att anordna artistuppträdanden och dans. Det är framför allt denna
typ av restauranger som har inrättat drinkbarer. Med hänsyn till att ungdomen
främst dras till drinkbarerna under danskvällar och till den inverkan
som barerna torde ha på ungdomens alkoholvanor anser utskottet för sin del
att utskänkning i drinkbarer av rusdrycker inte bör få ske i samband med
dans. Utskottet förordar därför att undantag från det principiella förbudet
för utskänkning av rusdrycker i samband med dans inte får avse utskänkning
över disk i drinkbar. Detta medför ändring av 51 § andra stycket rusdrycksförsäljningsförordningen.
Härmed anser utskottet sig ha besvarat yrkandet
i de likalydande motionerna 1:661 och 11:821 om effektivare kontroll
över drinkbarernas anordnande.

I de likalydande motionerna I: 670 och II: 818 har yrkats förbud mot utskänkning
av rusdrycker i form av självbetjäning. Hittills gjorda erfarenheter
har inte visat att sådan utskänkning skulle medföra ökad rusdrycks -

Bevillningsutskottets betänkande nr il år 1963

konsumtion eller andra nykterhetspolitiska olägenheter. Med hänsyn till
att självbetjäning kan förväntas bli allt vanligare inom restaurangbranschen
är det angeläget att statsmakterna inte utan bärande skäl lägger
hinder i vägen för denna utveckling. Med det anförda avstyrker utskottet
motionerna I: 670 och II: 818.

Vad angår de vid riksdagens början väckta likalydande motionerna I: 30
och II: 35 om höjning av åldersgränsen vid rusdrycksutskänkning från 18 till
21 år vill utskottet erinra om att en sådan höjning av åldersgränsen föreslogs
av 1944 års nykterhetskommitté men avvisades av vederbörande departementschef
i propositionen nr 151 till 1954 års riksdag. Därvid åberopade departementschefen
bl. a. att inga nämnvärda fördelar skulle vara att vinna
genom en sådan åtgärd, som dessutom skulle kunna föranleda svårigheter i
tillämpningen. Även om missbruket av alkohol tilltagit hos ungdomen under
senare år, anser utskottet likväl förenämnda departementschefsuttalande i
huvudsak alltjämt äga giltighet. Frågan bör emellertid ägnas fortsatt uppmärksamhet.
Med det anförda avstyrker utskottet förenämnda motioner.

Ciderfrågan

1959 års utskänkningsutredning föreslog i sitt betänkande SOU 1961: 52
bl. a. att ciderdrycker med en alkoholhalt motsvarande starkölets resp. ölets
skulle få tillverkas och försäljas enligt de regler som gäller för dessa drycker.

Vid sitt ställningstagande härtill har departementschefen framhållit, att
denna fråga i avgörande utsträckning måste bedömas från nykterhetspolitiska
synpunkter. Eventuella åtgärder för främjande av fruktodlingens avsättningsmöjligheter
måste därför prövas och avgöras i annat sammanhang.

I de inbördes likalydande motionerna I: 665 och II: 820 samt I: 666 och
II: 824 har yrkats bifall till utskänkningsutredningens förslag rörande tillverkning
och försäljning av cider.

Utskottet delar departementschefens uppfattning ävensom hans mening
att det finns stor risk för att införandet av en helt ny typ av alkoholdryck
skulle bidraga till en ökad alkoholkonsumtion och sprida alkoholvanorna
till nya grupper, främst ungdomen. Med hänsyn härtill och till nu rådande
nykterhetsläge anser utskottet en liberalisering av villkoren för framställning
och försäljning av ciderdrycker för närvarande inte böra komma i
fråga. Med det anförda avstyrker utskottet förenämnda motionsyrkanden.

Ansvarsbestämmelser m. m.

I syfte att skapa bättre förutsättningar för bekämpandet av den illegala
sprithanteringen föreslås strängare straffbestämmelser för langning. Straffet
för grovt sådant brott föreslås sålunda höjt till straffarbete i högst två
år. Vidare skall förverkande kunna användas i större utsträckning.

I de likalydande motionerna I: 52 och II: 60, som väckts vid riksdagens
början, har hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj :t måtte anhålla om
skyndsam utredning och förslag rörande påföljd för den, som på offentlig

Bevillningsutskottets betänkande nr il år 1963 37

plats eller under liknande förhållanden bjuder minderåriga på alkoholdrycker.

Utskottet vill erinra om att departementschefen i ett i december förra året
avgivet svar på en enkel fråga av herr Hamrin i Jönköping av samma innebörd
som nu förevarande motionsyrkande framhållit, att han i samband med
avgivande av proposition till 1963 års vårriksdag rörande åtskilliga förslag,
som syftade till att hindra illegala spritöverlåtelser, inte minst till ungdomar,
ämnade ta ställning till detta spörsmål. Departementschefen framhöll samtidigt,
att, såvitt han då kunde bedöma, en utvidgning av det straffbara området
torde vara förenad med betydande praktiska svårigheter. Något förslag
härom har inte framlagts i den nu förevarande propositionen. Departementschefen
har emellertid vid sin prövning av frågan inte ansett sig böra vidtaga
någon åtgärd härutinnan. Inte heller utskottet har vid sina överväganden
funnit sig böra tillstyrka utredning av frågan.

I motionen II: 822 har hemställts om ett uttalande av riksdagen av innebörd
att alkoholismen hos en person, som gör sig skyldig till Iangarbrott
på grund av sitt spritmissbruk, måtte utgöra ett sådant särskilt skäl, att denne
kan överlämnas till nykterhetsvård enligt brottsbalkens bestämmelser,
oaktat för brottet är stadgat mer än sex månaders fängelse.

Avfattningen av stadgandet i fråga i brottsbalken utesluter inte att en
alkoholmissbrukare kan överlämnas till särskild vård enligt lagen om nykterhetsvård,
även om på brottet kan följa mer än sex månaders fängelse. Domstolarna
torde således i varje särskilt fall få pröva, huruvida sådan åtgärd
bör tillgripas.

Utskottet, som inte funnit anledning till erinran mot de i propositionen
framlagda förslagen rörande ändrade ansvarsbestämmelser m. m., avstyrker
med det anförda de i detta avsnitt behandlade motionsyrkandena.

Övriga frågor

Här upptar utskottet de frågor i proposition nr 90, vilka inte behandlats
i utskottets betänkande nr 30, ävensom därmed sammanhängande spörsmål
i proposition nr 82.

I förenämnda propositioner har bl. a. föreslagits förenklat förfarande vid
införsel av enstaka gåvoförsändelser med rusdrycker, som inkommer till enskild
person för hans eller hans familjs personliga bruk, samt att sådana
gåvor med ett värde av högst 100 kronor skall få införas tull- och skattefritt.

I de likalydande motionerna I: 664 och II: 815 har yrkats avslag på föreslaget
om tull- och skattefrihet för sådana gåvor.

Utskottet, som finner de i motionerna anförda synpunkterna värda beaktande,
tillstyrker propositionerna i denna del, dock med den ändringen att
den föreslagna tull- och skattefriheten slopas.

Mot det i propositionerna framlagda förslaget till ändringar i alkohollagstiftningen,
sammanhängande med införande av ny läkemedelslagstiftning,
har utskottet intet att erinra.

De i detta avsnitt behandlade frågorna föranleder vissa ändringar i förord -

38 Bevillningsutskottets betänkande nr il år 1963

ningen om skatt på sprit och vin, rusdrycksförsäljningsförordningen och
tulltaxan.

De i proposition nr 82 framlagda förslag, som inte närmare redovisats i detta
betänkande, har i sak inte föranlett någon erinran från utskottets sida.
I formellt hänseende bör dock den ändringen vidtas, att hänvisningen i 64 §
1 mom. rusdrycksförsäljningsförordningen till 18 § samma förordning skall
avse femte stycket i sistnämnda paragraf.

Utskottets hemställan

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen — dels med förklarande att Kungl. Maj :ts
proposition nr 90, i vad densamma behandlas i detta betänkande,
ävensom Kungl. Maj :ts proposition nr 82 icke kunnat
av riksdagen oförändrade antagas, dels med bifall till
de likalydande motionerna I: 660 av herr Bengtson m. fl.
och II: 825 av herr Wiklund m. fl. ävensom de likalydande
motionerna 1:664 av herr Kronstrand och 11:815 av herr
Andersson i Knäred m. fl., dels ock i anledning av de likalydande
motionerna I: 661 av herr Bengtson m. fl. och II:
821 av herr Rimmerfors m. fl., i vad sistnämnda motioner
avser utskänkning i drinkbarer — måtte

a) antaga följande vid Kungl. Maj:ts proposition nr 82
fogade förslag till

1) förordning om ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen
den 26 maj 1954 (nr 521) med de ändringar och tilllägg
att

dels ingressen erhåller följande såsom utskottets förslag
betecknade lydelse:

Kungl. Maj:ts förslag

80 § 1 och 4 mom., 81 § 1 mom. samt
83, 86 och 90 §§ samma förordning1
skola erhålla ändrad lydelse på sätt
nedan angives.

Utskottets förslag

Härigenom förordnas dels att 54
och 82 §§ rusdrycksförsäljningsförordningen
den 26 maj 1954 skola upphöra
att gälla, dels att 1 §, 12 § 4
mom., 17, 18, 20, 35, 37, 41, 44 och
45 §§, 46 § 2 mom., 47 § 1 mom., 49,
51 och 55 §§, 63 § 2 mom., 64 § 1
mom., 80 § 1 och 4 mom., 81 § 1
mom. samt 83, 86 och 90 §§ samma
förordning1 skola erhålla ändrad lydelse
på sätt nedan angives.

1 Lika med noten å s. 3 nederst i prop. nr 82.

Bevillningsutskottets betänkande nr kl år 1963 39

dels ock 12 § 4 mom., 18 § tredje stycket vid 3), 51 § och
64 § 1 mom. nämnda förordning erhåller följande såsom
utskottets förslag betecknade lydelse:

Kungl. Maj:ts förslag Utskottets förslag

4 mom. Utan hinder---ri ket;

samt

18 §.

Rusdrycker må---; så ock

3) den som genom laga kraftägande
dom befunnits hava vid mer än ett
tillfälle inom en tidrymd av tolv månader
gjort sig skyldig till rattfylleri
eller fylleri.

Spärrlista skall---sex måna der.

Nuvarande hjdelse

51 §.

Vid danstillställning,---med

danslokalen.

Från det i första stycket stadgade
förbudet må polismyndigheten medgiva
undantag för särskilda fall.

Sådant medgivande---hava

bestämt.

Kungl. Maj:ts förslag

04 §.

1 m o in. Meddelande om beslut,
som avses i 18 § fjärde stycket förordningen,
skall av kontrollstyrelsen

4 mom. Utan hinder---ri ket;

samt

h) rusdrycker, som inkomma till
riket i enstaka gåvoförsändelse till
enskild person för hans eller hans familjs
personliga bruk, mot erläggande
av stadgad tull införas i enlighet
med av Konungen meddelade bestämmelser.

18 §.

Rusdrycker må — — —; så ock

3) den som genom laga kraftägande
dom befunnits hava vid mer
än ett tillfälle inom en tidrymd av
tolv månader gjort sig skyldig till
rattfylleri, brott enligt å § 2 mom. lagen
om straff för vissa trafikbrott eller
fylleri.

Spärrlista skall — — -— sex månader.

Utskottets förslag
51 §.

Vid danstillställning,---med

danslokalen.

Från det i första stycket stadgade
förbudet må polismyndigheten medgiva
undantag för särskilda fall, dock
ej i fråga om utskänkning över bardisk.

Sådant medgivande —--hava

bestämt.

Utskottets förslag
64 §.

1 in o in. Meddelande om beslut,
som avses i 18 § femte stycket förordningen,
skall av kontrollstyrelsen

Bevillningsutskottets betänkande nr il år 1963

Kungl. Maj:ts förslag

i rekommenderat brev snarast tillsändas
den som beslutet avser.

Avskrift av---nykterhets nämnd

underrättas.

Utskottets förslag

i rekommenderat brev snarast tillsändas
den som beslutet avser.

Avskrift av — — — nykterhetsnämnd
underrättas,
ändring i ölförsäljningsförordningen

2) förordning om
den 23 mars 1961 (nr 159);

3) förordning angående ändring i förordningen den 25
februari 1955 (nr 38) om försäljning av alkoholfria drycker; 4)

förordning om förbud i vissa fall mot förtäring och
förvaring av rusdrycker och Öl m. m.;

5) förordning angående ändring i förordningen den 26
maj 1961 (nr 181) om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga
preparat;

6) förordning angående ändrad lydelse av 10 § 1 mom.
förordningen den 1 december 1959 (nr 507) om allmän varuskatt; 7)

lag angående ändrad lydelse av 2 och 3 §§ lagen den
9 maj 1958 (nr 205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker
m. m.;

8) lag angående ändrad lydelse av 23 § lagen den 30 juni
1960 (nr 418) om straff för varusmuggling; samt

9) lag angående ändrad lydelse av 63 § lagen den 27 juli
1954 (nr 579) om nykterhetsvård.

b) i anledning av Kungl. Maj :ts proposition nr 90 antaga
följande

Förslag

till

Förordning

angående ändrad lydelse av 2 § 3 mom. förordningen den 24 maj 1957
(nr 209) om skatt på sprit och vin1

Härigenom förordnas, att 2 § 3 mom. förordningen den 24 maj 1957 om
skatt på sprit och vin skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

2 §•

3 mom. För teknisk sprit som av annan än detaljhandelsbolaget inköpes
hos partihandelsbolaget eller som införes till riket för att användas
1 I denna del lika med förslaget 1 prop. nr 90.

Bevillningsutskottets betänkande nr bl år 1963 41

i denaturerat skick för tillverkning av varor hänförliga till tulltaxenummer
22.09 C, 33.04 A och 33.06 A eller ock i odenaturerat skick skall omsättningsskatt
utgå med 2 kronor 70 öre för liter. Sådan skatt skall dock icke
utgå för odenaturerad teknisk sprit, som

a) under särskild kontroll skall användas för annat ändamål än tillverkning
av varor hänförliga till ovan angivna tulltaxenummer;

b) skall användas för tillverkning av läkemedel, för vilka läkemedelsförordningens
bestämmelser gälla, eller för tillverkning av sådant medel som
avses i 1 § 3 mom. första stycket läkemedelsförordningen; eller

c) är avsedd att av apotek utlämnas mot vederbörligt recept.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1964. De tidigare bestämmelserna
skola alltjämt äga tillämpning beträffande förhållanden, som
hänföra sig till tiden före ikraftträdandet.

c) i anledning av Kungl. Maj :ts proposition nr 90 antaga
följande, såsom utskottets förslag betecknade

Förslag

till

Förordning

om ändring i tulltaxan den 12 september 1958 (nr 475)

Härigenom förordnas, att tulltaxan den 12 september 1958 skall i angiven
del erhålla ändrad lydelse på sätt framgår av härvid fogad bilaga.

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1963.

Bevillningsutskottets betänkande nr bl år 1963

Bilaga

Kap. 22. Drycker, alkohol och ättika
Kungl. Maj:ts förslag Utskottets förslag

Anm. För---volymprocent

För spritdrycker eller viner, vilka
införas i den ordning som avses i 12 §
4 mom. h) rusdrycksförsäljningsförordningen,
skall, där tullfrihet ej åtnjutes,
tull utgå med av partihandelsbolaget
för rusdrycker fastställt
belopp, motsvarande:

1) tull enligt vad i kap. 22 sägs;

2) omsättningsskatt enligt 2 § 1
mom. förordningen om skatt på sprit
och vin; samt

3) allmän varuskatt.

.....6: —

För spritdrycker eller viner, vilka
införas i den ordning som avses i 12 §
4 mom. h) rusdrycksförsäljningsförordningen,
skall tull utgå med av partihandelsbolaget
för rusdrycker fastställt
belopp, motsvarande:

1) tull enligt vad i kap. 22 sägs;

2) omsättningsskatt enligt 2 § 1
mom. förordningen om skatt på sprit
och vin; samt

3) allmän varuskatt.

B) att riksdagen — med bifall till motionen II: 823 av
fru Sjövall m. fl., i vad den avser utredningsyrkande om
förstärkning av polisväsendet — måtte i skrivelse till Kungl.
Maj:t anhålla om utredning beträffande erforderlig förstärkning
av polisväsendet för att bekämpa langning; samt

C) att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 30 av herr Erik Svedberg
m. fl. och II: 35 av herr Engkvist m. fl.,

2) de likalydande motionerna 1:52 av fröken Nordström
m. fl. och II: 60 av herr Wiklund m. fl.,

3) de likalydande motionerna I: 512 av herr Bengtson och
II: 619 av herr Andersson i Knäred,

4) de likalydande motionerna 1:661 av herr Bengtson
m. fl. och II: 821 av herr Rimmerfors m. fl.,

5) de likalydande motionerna I: 662 av herrar Per-Olof
Hanson och Nils-Eric Gustafsson samt II: 819 av herr Haeggblom
m. fl.,

6) de likalydande motionerna I: 665 av herr Yngve Nilsson
m. fl. och II: 820 av herr Hansson i Skegrie m. fl.,

7) de likalydande motionerna I: 666 av herr Ebbe Ohlsson
m. fl. och II: 824 av herr Stiernstedt m. fl.,

8) de likalydande motionerna 1:667 av herrar Erik Fi -

Bevillningsutskottets betänkande nr 41 år 1963

lip Petersson och Nyman samt II: 826 av herr Wiklund
m. fl.,

9) de likalydande motionerna I: 668 av herr Sundin och
II: 816 av herr Börjesson i Falköping m. fl.,

10) de likalydande motionerna I: 669 av herr Erik Svedberg
m. fl. och II: 817 av herr Engkvist m. fl.,

11) de likalydande motionerna I: 670 av herr Rikard
Svensson m. fl. och 11:818 av herr Engkvist m. fl.,

12) motionen I: 663 av herrar Kaijser och Sveningsson,

13) motionen II: 55 av herr Dickson m. fl.,

14) motionen 11:822 av fru Sjövall och herr Martinsson
ävensom

15) motionen II: 823 av fru Sjövall m. fl.,

måtte, i den mån de icke kan anses besvarade genom vad
utskottet ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas
utan åtgärd.

Stockholm den 3 maj 1963

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Hagberg, fröken Ranmark,
herrar Oscar Carlsson, Wärnberg, Lundström, Yngve Nilsson, Sundin,
Paul Jansson och Erik Filip Petersson; samt

från andra kammaren: herrar Brandt, Allard*, Engkvist, Magnusson i
Borås, Andersson i Essvik, Larsson i Umeå, Carlsson i Västerås, Nilsson i
Tvärålund, Broberg och fru Kristensson.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservationer

Beträffande utminuteringen

I) av herr Sundin, vilken ansett

dels att det stycke på s. 32 i utskottets yttrande, som börjar med orden
»Nykterhetslagkommittén har» och slutar med orden »motionen I: 663»,
bort ha följande lydelse:

»Nykterhetslagkommittén har under hänvisning till olägenheter för allmänheten
och betydande kostnader ställt sig avvisande till en allmän inköpsregistrering.
Mot dessa olägenheter måste enligt utskottets mening

Bevillningsutskottets betänkande nr il år 1963

ställas de fördelar som kan vinnas vid en dylik registrering. I fråga om yrkesmässig
langning och s. k. väntjänstöverlåtelser — inte minst till ungdom
— och i fråga om spritmissbruk och till spritmissbruk gränsande konsumtion
torde en allmän registrering få en positiv nykterhetspolitisk effekt. Såsom
framhållits i motionerna tyder erfarenheter utomlands på att denna
effekt inte skulle bli oväsentlig. De nämnda erfarenheterna tyder också på
att allmänheten har förståelse för både registreringens nykterhetspolitiska
syfte och registreringen som sådan. Då registreringen inte skulle innefatta
det moment av ransonering, som karakteriserade motbokssystemet, skulle
den heller inte få den negativa effekt som den med motbokssystemet förknippade
ransoneringen otvivelaktigt medförde. Vad gäller kostnaderna synes
dessa inte bli av sådan omfattning att de bör lägga hinder i vägen. Bl. a.
måste uppmärksammas att inköpsregistreringen skulle medföra ett mindre
behov av nykterhetspolitiska insatser av annan art. Utskottet finner sig böra
tillstyrka det i motionerna I: 668 och II: 816 framställda yrkandet och förordar
således att frågan om allmän inköpsregistrering upptages till förnyad
prövning. Motionen 1: 663 torde, i den mån den ej kan anses besvarad med
vad utskottet ovan anfört, ej böra föranleda någon riksdagens åtgärd.»
dels ock att utskottet i anledning av det ovan anförda bort hemställa,

att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna
1:668 av herr Sundin och 11:816 av herr Börjesson i Falköping
m. fl. i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om
skyndsam prövning och förslag angående allmän registrering
av spritinköpen genom inköpskort.

II) av herrar Oscar Carlsson, Wärnberg, Lundström, Erik Filip Petersson,
Engkvist, Larsson i Umeå, Nilsson i Tvärålund och Broberg, vilka ansett,
dels att det avsnitt i utskottets yttrande å s. 33, som börjar med orden
»Enligt utskottets» och slutar med orden »vid rusdrycksinköp», bort ersättas
med text av följande lydelse:

»Den skärpning av legitimationskontrollen som föreslås i propositionen
medför att alla måste vara försedda med legitimationshandlingar vid inköp
av rusdrycker. Det är därför möjligt att genomföra den obligatoriska legitimation
vid rusdrycksinköp som förordas i berörda motioner, utan att detta
medför särskilda svårigheter för allmänheten. Den kostnad som en obligatorisk
legitimation kan komma att medföra torde mer än väl uppvägas av
den större kontrollmöjligheten vid utminuteringen. En allmän legitimation
kan verka återhållande på personer vilkas spritinköp ger dem anledning känna
sig observerade och inte minst bör det hindra ungdomar som inte uppnått
föreskriven ålder. Utskottet får därför med det anförda tillstyrka förevarande
motioner i vad de avser obligatorisk legitimationskontroll vid rusdrycksinköp.
»

dels ock att utskottet under punkten A a 1) bort hemställa,

att riksdagen med bifall till motionerna I: 669 och II: 817
samt I: 667 och II: 826 om allmän legitimation vid rusdrycks -

Bevillningsutskottets betänkande nr 4/ år 1963 45

inköp måtte antaga följande förslag till ändrad lydelse av
17 § rusdrycksförsäljningsförordningen:

17 §.

Vid utminutering---varan erlagts.

Innan rusdrycker utlämnas eller försändas till köpare, skall denne styrka
sin identitet och ålder medelst av myndighet utfärdad eller därmed likvärdig
handling försedd med fotografi. Samma skyldighet åvilar ombud för köpare
i fråga om såväl honom själv som köparen. Ombud skall tillika styrka sin
behörighet medelst skriftlig fullmakt, i vilken angivas de varor som skola
köpas.

Beträffande utskänkningen

HD av herrar Erik Filip Petersson, Engkvist, Larsson i Umeå och Nilsson
i Tvärålund, vilka ansett

dels att det stycke å s. 35 i utskottets yttrande, som börjar med orden »De
här» och slutar med »måltidsfri utskänkning», bort ersättas med text av
följande lydelse:

»Frånsett förslaget om en ökad försöksverksamhet med måltidsfri utskänkning
föranleder de här framförda förslagen i princip ingen erinran
från utskottets sida. Utskottet anser dock i likhet med vad som framförts
i motionerna 1:661 och 11:821 att den nuvarande försöksverksamheten ej
bör utvidgas och anser sig således icke kunna tillstyrka det i propositionen
framförda förslaget om utvidgning av försöksverksamheten med måltidsfri
utskänkning.»

dels ock ansett att utskottet under punkten A a 1) bort hemställa,

1) att den i propositionen föreslagna ändringen av 46 §
2 mom. rusdrycksförsäljningsförordningen av riksdagen
måtte avslås;

2) att riksdagen — med bifall till motionerna I: 661 och
II: 821 i vad de avser måltidsfri utskänkning — måtte besluta
i enlighet med vad i reservationen föreslagits.

IV) av herrar Engkvist och Nilsson i Tvärålund, vilka ansett
dels att det avsnitt i utskottets yttrande å s. 35, som börjar med orden
»I de» och som å s. 36 slutar med orden »motionerna I: 670 och II: 818.»,
bort ha följande lydelse:

»I fråga om självbetjäningsprincipen vid utskänkning av rusdrycker har
i motionerna I: 670 och II: 818 yrkats att självservering ej skall få omfatta
spritdrycker. Därvid har åberopats den större betydelse den måltidsfria utskänkningen
kan väntas få. Motionärerna har framhållit det angelägna i att
avvakta denna utveckling innan slutlig ställning tages till förslaget om självservering
av spritdrycker. Utskottet delar denna mening och anser att det nyk -

Bevillningsutskottets betänkande nr 4/ år 1963

terhetspolitiska läget talar för stor varsamhet när det gäller utökade lättnader
i fråga om reglerna för självservering på utskänkningens område.
Därvid följes, såsom även i motionerna framhållits, den linje som 1959 års
utskänkningsutredning förordat, såvitt angår utskänkning av spritdrycker.
Med det anförda får utskottet med bifall till förevarande motioner avstyrka
propositionen i denna del.»

dels ock att utskottet under punkten A a 1) bort hemställa,

att riksdagen med bifall till motionerna I: 670 och II: 818
och med avslag å propositionen i denna del måtte antaga
följande tillägg till 46 § rusdrycksförsäljningsförordningen:

46 §.

3 mom. Utskänkning av spritdrycker till allmänheten må icke bedrivas
på sådant sätt att gäst därvid betjänar sig själv.

V) av herrar Erik Filip Petersson, Engkvist och Larsson i Umeå, vilka ansett dels

att det avsnitt i utskottets yttrande å s. 36, som börjar med orden
»Vad angår» och slutar med orden »förenämnda motioner.» bort ha följande
lydelse:

»I de vid riksdagens början väckta likalydande motionerna I: 30 och II: 35
har föreslagits en höjning av åldersgränsen vid rusdrycksutskänkning från
18 till 21 år. Därvid framhålles den alltmer oroande bilden av nykterhetsförhållandena
i vårt land där det ökade ungdomsfylleriet är särskilt bekymmersamt.
Intervjuer med för fylleri anhållen ungdom har visat att en stor
del av dessa unga missbrukare berusat sig på restaurang. Motionärerna framhåller
även svårigheten för dem som har att svara för serveringen att kunna
avgöra om vederbörande har fyllt 18 år. Det anföres vidare att en höjning
av åldersgränsen till 21 år att gälla även vid utskänkning bör kunna ge en
bättre garanti för att ungdomar i de ömtåliga tonåren icke får samma möjlighet
till alkoholkonsumtion som nu.

Utskottet delar helt de anförda synpunkterna och vill liksom motionärerna
framhålla att det helt säkert blir lättare att avgöra om den unge gästen
ar över 21 år än om vederbörande är över 18 år. Gränsfall kommer givetvis
alltid att finnas och misstag vid åldersbedömningen kan naturligtvis inte
helt undvikas, men en höjning av åldersgränsen torde kunna medverka till
en sanering av alkoholmissbruket bland ungdom i tonåren. Med det anförda
tår utskottet tillstyrka bifall till förevarande motioner».

dels ock att utskottet under punkten A a 1) bort hemställa,

att riksdagen i anledning av motionerna 1:30 och 11:35
måtte antaga följande

Bevillningsutskottets betänkande nr 41 år 1963 47

Förslag

till

Förordning

angående ändrad lydelse av 50 § rusdrycksförsäljningsförordningen
den 26 maj 1954 (nr 521)

Härigenom förordnas, att 50 § rusdrycksförsäljningsförordningen den
26 maj 1954 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

50 §.

Utskänkning må ej äga rum till den som kan antagas ej hava fyllt tjugoett
år.

Rusdrycker må---alkoholhaltiga drycker.

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1963.

Beträffande ciderfrågan

VI) av herrar Hagberg, Yngve Nilsson, Sundin, Magnusson i Borås och
fru Kristensson, vilka — under åberopande av innehållet i de likalydande
motionerna I: 665 av herr Yngve Nilsson m. fl. och II: 820 av herr Hansson
i Skegrie m. fl. samt de likalydande motionerna I: 666 av herr Ebbe Ohlsson
m. fl. och II: 824 av herr Stiernstedt m. fl. — ansett, att utskottet bort
tillstyrka motionärernas förslag rörande tillverkning och försäljning av
starkcider och cider samt att utskottet bort hemställa,

att riksdagen i anledning av förenämnda motioner måtte
i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa, att Kungl. Maj :t
måtte till innevarande års höstriksdag framlägga förslag till
ändringar i vederbörande författningar innebärande att
starkcider och cider må tillverkas, försäljas och beskattas
i överensstämmelse med vad 1959 års utskänkningsutredning
föreslagit.

Beträffande ansvarsbestämmelserna

VID av herrar Oscar Carlsson, Wärnberg, Lundström, Sundin, Erik Filip
Petersson, Engkvist, Larsson i Umeå, Nilsson i Tvärålund och Broberg,
vilka ansett,

dels att tredje stycket i det avsnitt av utskottets yttrande, som har rubriken
Ansvarsbestämmelser m. m., måtte erhålla följande lydelse:

»Utskottet vill erinra om att departementschefen i ett i december förra
året avgivet svar på en enkel fråga av herr Hamrin i Jönköping av samma

48 Bevillningsutskottets betänkande nr 41 år 1963

innebörd som nu förevarande motionsyrkande framhållit, att han i samband
med avgivande av proposition till 1963 års riksdag rörande åtskilliga
förslag, som syftade till att lindra illegala spritöverlåtelser inte minst till
ungdomar, ämnade ta ställning till detta spörsmål. Departementschefen
framhöll samtidigt, att, såvitt han då kunde bedöma, en utvidgning av det
straffbara området torde vara förenad med betydande praktiska svårigheter.
Då departementschefen på grund av dessa svårigheter inte ansett sig
böra vidtaga någon åtgärd i denna fråga, finner utskottet denna böra göras
till föremål för utredning till utrönande av hur dessa svårigheter skall
kunna övervinnas. Det är nämligen enligt utskottets mening i hög grad
stötande att samhället f. n. står maktlöst mot dem som bjuder minderåriga
på alkoholdrycker. Utredningen bör taga sikte på inte endast de omständigheter,
under vilka bjudning av alkoholdrycker till minderåriga bör föranleda
straffpåföljd, utan även vilka särskilda åtgärder i övrigt, som kan
vidtagas från samhällets sida till stävjande av förfaranden av det slag,
varom nu är fråga (t. ex. eventuell avstängning av bjudaren från rätt att
inköpa rusdrycker, upplysningsåtgärder och andra åtgärder ägnade att
motverka dylika förfaranden). Utskottet finner sig sålunda böra tillstyrka
motionsyrkandet.»

dels ock att utskottet bort hemställa,

att riksdagen med bifall till motionerna 1: 52 av fröken
Nordström m. fl. och II: 60 av herr Wiklund m. fl. måtte i
skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om skyndsam utredning
och förslag rörande påföljd för den, som bjuder minderåriga
på alkoholdrycker, varvid jämväl bör beaktas vad utskottet
i övrigt anfört i sitt yttrande över motionerna.

Stockholm 1963. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 630602