Bevillningsutskottets betänkande nr 8 år 1961 (Betänkande 1961:Bevu8 bevu)

Bevillningsutskottets betänkande nr 8 år 1961

Nr 8

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om rätt till avdrag vid beskattningen för avsättning inom
familjebolag till pension.

(2 avd.)

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande
motionerna 1:41 av herr Stefanson m.fl. och 11:48 av herr Magnusson i
Borås m. fl. har hemställts, att riksdagen måtte antaga följande

Förslag

till

lag om ändring av punkt 2 av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas att punkt 2 av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen
den 28 september 1928 skall erhålla följande ändrade lydelse.

Anvisningar
till 29 §.

2. Skattskyldig må---sådan personal.

Avdrag må---överlämnat skuldebrev.

Avdrag för---denna gavs.

Skattskyldig må---beträffande pensionsstiftelse.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1962; dock att äldre bestämmelser
alltjämt skola gälla vid 1962 års taxering samt i fråga om eftertaxering för
år 1962 eller tidigare år.

Rörande motiveringen för det i motionerna framställda yrkandet far utskottet,
i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande, hänvisa till
motionen II: 48.

De år 1955 beslutade ändrade bestämmelserna rörande företagsbeskattningen
innefattade bl. a. nya föreskrifter angående vad som skall förstås
med pensionsstiftelse och om rätt till avdrag för avsättning av medel till
dylik stiftelse. Bestämmelserna, som gäller vid taxering till såväl kommunal
som statlig inkomstskatt, innebär i huvudsak följande. Enligt punkt 2
av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen föreligger rätt till avdrag

Bihang till riksdagens protokoll 1961. 7 saml. Nr 8

Bevillningsutskottets betänkande nr 8 dr 1961

vid beräkning av inkomst av rörelse för medel som avsatts till pensionsstiftelse
för pensionering av personal, som är eller varit anställd i rörelsen, eller
efterlevande till sådan personal. Motsvarande gäller jämlikt punkt 1 av anvisningarna
till 22 § samma lag vid beräkning av inkomst av jordbruksfastighet
enligt bokföringsmässiga grunder. Då en person inte kan vara anställd
i sin egen verksamhet innebär nu angivna bestämmelser, att avdrag
vid inkomstberäkningen för en såsom enskild firma eller av ett handelseller
kommanditbolag bedriven verksamhet inte får ske för avsättning till
tryggande av pension åt ägaren eller delägarna.

Med pensionsstiftelse förstås enligt punkt 6 av anvisningarna till 53 §,
förutom bunden stiftelse, jämväl fri stiftelse under förutsättning att stiftelsen
står under tillsyn enligt lagen om tillsyn över stiftelser, att stiftelsens
stadgar fastställts av tillsynsmyndigheten, att stiftelsens kapital och
avkastning må användas endast till pensioner på grund av tjänst, att genom
föreskrifter i reglementet eller eljest trygghet skapas för att stiftelsen så
länge den bestar skall hava sadant ändamal samt att vid dess upplösning
eller då det icke längre finnes eller kan antas komma att finnas någon,
vars rätt till pension på grund av tjänst skall tillgodoses av stiftelsen, återstående
medel antingen skall användas för dylik pensionering eller ock skall
anslås till välgörande eller eljest allmännyttiga ändamål. Enligt numera
gällande lydelse av nyssnämnda anvisningspunkt 2 till 29 § medges emellertid
icke avdrag för avsättning till pensionsstiftelse med mindre pensioneringen
anordnats på sätt i kommunalskattelagen föreskrivs som villkor
för att livförsäkring skall hänföras till pensionsförsäkring. Vidare krävs
för rätt till avdrag att medlen kontant eller i form av aktier, obligationer
eller därmed jämförliga tillgångar överlämnats till stiftelsen. Är fråga om
aktiebolag eller vissa andra juridiska personer, godtas dock av den skattskyldige
utfärdat och till stiftelsen överlämnat skuldebrev.

I fråga om det belopp, vartill den avdragsgilla avsättningen högst må
uPPga, föreskrivs att avdrag icke ma medges med högre belopp än som
måste avsättas för att stiftelsens förmögenhet vid beskattningsårets utgång
skall uppgå till det belopp, som erfordras för att jämte framtida avgifter
säkerställa de pensioner vilka skall utgå enligt gjorda bindande utfästelser.
Fjärde stycket av punkt 2 av anvisningarna till 29 § stadgar, att vid beräkning
av det belopp, vartill avdragsgill avsättning till pensionsstiftelse högst
ma uppgå, hänsyn i fråga om s. k. familjebolag icke får tas till pensionsutfästelse
avseende nagon, som genom eget eller anhörigs innehav av aktier
har ett avgörande inflytande i bolaget, eller ock efterlevande till någon
varom sålunda är fråga.

De allmänna förutsättningarna för avdrag för avsättning till pensionsstiftelse
har förändrats genom tillkomsten av den allmänna tilläggspensio -

Bevillningsutskottets betänkande nr 8 dr 1961

neringen. Vid 1961 års taxering torde således avdragsrätt föreligga endast
i det fall utfästelse gjorts om kompletteringspension att utgå vid sidan av
tilläggspensionen.

Beträffande rätt till avdrag i familjeföretag för sådan avsättning till pensionsstiftelse,
som avser huvuddelägaren, förelåg vid 1955 års riksdag ett
motionsvis framställt yrkande av i huvudsak samma innebörd som nu framförts
i de likalydande motionerna I: 41 och II: 48. I sitt av riksdagen godkända
betänkande nr 45 avstyrkte 1955 års bevillningsutskott de då förevarande
motionsyrkandena. Utskottet erinrade därvid om att det från taxeringsmyndigheternas
sida påpekats, att pensionsstiftelseavsättningar i betydande
omfattning gjorts allenast för att vinna obehöriga skattefördelar. Detta
missbruk av bestämmelserna hade erfarenhetsmässigt ifrågakommit främst
bland familjeföretag. I såväl det till grund för propositionsförslaget liggande
kommittébetänkandet som i propositionen hade ansetts ofrånkomligt med
bestämmelser som i görligaste mån förhindrade dylikt missbruk. De mot
propositionsförslaget riktade invändningarna gick i första hand ut på att
familjeföretagen genom förslaget skulle från kapitalförsörjningssynpunkt
ställas i samma läge som enskilda rörelseidkare och alltså sämre än andra
aktiebolag och ekonomiska föreningar. Utskottet uttalade vidare bl. a.

Med anledning härav vill utskottet emellertid framhålla att frågan om
utformningen av reglerna för avsättningar till pensionsstiftelser rimligen
inte bör avgöras från i princip ovidkommande synpunkter. Rätten till sådana
avdrag måste bedömas med hänsyn till pensionsstiftelsernas verkliga
syfte, nämligen att trygga de anställdas pensionering. Utskottet vill därjämte
i detta sammanhang erinra att familjeföretagen har andra möjligheter att
tillgodose önskemålet om pension åt delägare, nämligen samma möjligheter
som föreligger för den rörelseidkare, vilken driver sitt företag såsom enskild
firma. Den enskilde företagaren kan trygga sin pensionering genom att hos
försäkringsanstalt teckna pensionsförsäkring; premierna härför utgör avdragsgill
omkostnad. Hinder föreligger ej heller att från firman utbetala årliga
pensionsbelopp, som vid inkomstberäkningen blir avdragsgilla.

Utskottet, som delar uppfattningen att speciella bestämmelser rörande
familjeföretag i förevarande hänseende inte kan undvaras, finner följaktligen
den nyss återgivna invändningen inte vara av avgörande betydelse.

Utskottet är emellertid medvetet om att från andra synpunkter vissa olägenheter
är förenade med den i propositionen valda linjen. Ett familjeföretag
kan nämligen förfara sålunda alt företaget gör stiftelseavsältningar,
grundade på pensionsförpliktelser gentemot andra anställda än delägare,
varefter stiftelseförmögenheten i större eller mindre omfattning likväl användes
för delägarnas pensionering. Denna invändning finner utskottet emellertid
inte heller vara av avgörande betydelse. De mindre nogräknade företag,
som kan tänkas förfara på detta sätt, torde vara just sådana beträffando
vilka man har all anledning antaga att de inte heller med de för närvarande
gällande bestämmelserna verkställt stiftelseavsättningar i de anställdas
intresse. Utskottet vill vidare erinra att hinder inte föreligger för

Bevillning satskottets betänkande nr 8 år 1961

familjeföretag att inrätta pensionsstiftelse med ändamål att trygga pensioneringen
uteslutande för anställda, som inte är delägare. Sker detta erhålles
fullt avdrag för vad som svarar mot pensionsförpliktelserna gentemot
de anställda, varjämte stiftelseförmögenheten inte kan utnyttjas för annans
räkning än de anställdas.

Samma fråga har därefter flera gånger varit föremål för behandling av
riksdagen, senast förra året, då motioner med samma yrkande som i de nu
förevarande väcktes. Bevillningsutskottet behandlade motionerna i sitt av
riksdagen godkända betänkande nr 26. Utskottet avstyrkte motionerna och
uttalade bl. a. följande.

Den förevarande frågan har i viss mån kommit i ett förändrat läge, sedan
beslut numera fattats om införande av en lagfäst allmän tilläggspensionering.
Sålunda får behovet av möjligheter till pensionsstiftelseavsättning
avseende huvudaktieägaren i familjebolag antagas komma att minska avsevärt,
eftersom lagstiftningen om allmän tilläggspensionering äger tillämpning
på de aktieägare, som innehar verklig anställning i familjebolaget.
Frågans betydelse torde i och med detta ha reducerats till att i stort sett
avse komp.etterande pensionsförmåner. I de tilläggsdirektiv till utredningen
angående pensionsstiftelsernas civilrättsliga ställning, som utfärdades förra
året, har framhållits att det förändrade läge, som nu uppstått för pensionsstiftelserna
över huvud taget, liksom också blivande civilrättsliga ändringar
av pensionsstiftelseinstitutet, torde medföra att de skatteregler som berör
dessa stiftelser bör ånyo överses. Därvid torde även den i motionerna behandlade
frågan komma under förnyat övervägande. Enligt utskottets mening
bör det med hänsyn härtill inte komma i fråga att nu ändra bestämmelserna
rörande rätt till avdrag för avsättning till pensionsstiftelse i familjebolag.

I de förevarande motionerna har erinrats om att pensionsstiftelserna står
under allmän tillsyn, vilket jämte bestämmelserna i övrigt för pensionsstiftelser
enligt motionärernas mening måste anses innebära en fullt tillräcklig
garanti mot missbruk. Med hänsyn till den stora betydelse som familjebolagen
har för landets näringsliv och för dess ekonomiska utveckling bör de
för dessa bolag rådande diskriminerande undantagsbestämmelserna slopas.
Det bör vara angeläget för statsmakterna att inte försvåra existensen för
den typ av företag som familjebolagen representerar. Motionärerna anser
att likhet bör råda beträffande ett företags möjlighet att bereda alla i företaget
anställda den trygghet pensionen innebär.

Utskottet

I de förevarande motionerna yrkas upphävande av bestämmelsen om att
hänsyn vid beräkning av avdragsgill avsättning till pensionsstiftelse i s. k.

Bevillningsutskottets betänkande nr 8 dr 1961 5

familjeföretag inte får tas till pensionsförmån avseende huvuddelägaren eller
honom närstående person.

Utskottet får till en början erinra om att berörda begränsningsregel tillkom
år 1955 och avsåg att förhindra att avsättningar till pensionsstiftelse
gjordes i syfte att vinna obehöriga skattefördelar — något som enligt taxeringsmyndigheternas
utsago förekommit tidigare och därvid främst bland
familjeföretagen. Vid bedömande av om begränsningsregeln nu bör upphävas
har utskottet beaktat att lagstiftningen rörande pensionsstiftelserna genomgick
andra betydelsefulla ändringar ar 1955. Bl. a. föreskrevs såsom villkor
för avdragsrätt att stiftelserna skulle stå under länsstyrelsernas tillsyn.
Enligt utskottets mening ger erfarenheterna av den nya lagstiftningens tilllämpning
vid handen att man främst genom tillsynen lyckats skapa tillräckliga
garantier mot missbruk av bestämmelserna. Härtill kommer att frågan
om avdrag för avsättning till pensionsstiftelse kommit i ett förändrat läge
genom införandet av den allmänna tilläggspensioneringen. Vid 1961 års taxering
kommer således avdragsrätten att vara starkt begränsad i förhållande
till vad tidigare gällt, sammanhängande med att avdragsrätt kan ifrågakomma
endast för arbetsgivare som gjort utfästelse om kompletterande pensionsförmåner
att utgå vid sidan av den allmänna tilläggspensionen. Detta
förhållande anser utskottet vara ytterligare ett skäl för att inte längre bibehålla
den särskilda begränsningsregeln rörande pensionsavsättningar i familjeföretag.

Vid ställningstagandet i förevarande fråga bör jämväl uppmärksammas
att det under senare år registrerats ett stort antal nya aktiebolag. Det måste
antas att en relativt stor del av dessa nybildade bolag uppkommit genom ombildning
av tidigare såsom enskilda firmor bedrivna rörelser. Även aktiebolagsbildningar
av jordbruk torde i viss utsträckning ha skett. Enligt utskottets
mening är det angeläget att de sålunda nybildade bolagen, i den mån
de har karaktären av familjeföretag, erhåller samma möjligheter till pensionsavsättningar
som bolag i allmänhet. Över huvud taget måste det anses
vara ett önskemål att samma beskattningsregler så långt möjligt gäller för
familjeföretagen som för övriga aktiebolag och ekonomiska föreningar.

Med det anförda tillstyrker utskottet yrkandet i de likalydande motionerna
I: 41 och II: 48 att begränsningsregeln rörande pensionsavsättningar i familjeföretag
upphäves fr. o. m. 1963 års taxering.

Under åberopande av vad sålunda anförts far utskottet hemställa,

att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna
I: 41 av herr Stefanson m. fl. och II: 48 av herr Magnusson
i Borås m. fl. måtte för sin del antaga följande

Bevillningsutskottets betänkande nr 8 dr 1961

Förslag

till

lag om ändrad lydelse av punkt 2 av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att punkt 2 av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen
den 28 september 1928 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives.

Anvisningar
till 29 §.

2. Skattskyldig må---sådan personal.

Avdrag må---överlämnat skuldebrev.

Avdrag för---denna gavs.

Skattskyldig må---beträffande pensionsstiftelse.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1962; dock att äldre bestämmelser
alltjämt skola gälla vid 1962 års taxering samt i fråga om eftertaxering för
år 1962 eller tidigare år.

Stockholm den 23 februari 1961

På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Hagberg, Einar Eriksson,
Jansson, Spetz* fröken Ranmark, herrar Gustaf Elofsson*, Söderquist,
Oscar Carlsson och Yngve Nilsson*; samt

från andra kammaren: herrar Brandt i Aspabruk, Allard, Kollberg,
Nilsson i Svalöv, Engkvist, Gustafson i Göteborg*, Magnusson i Borås*, Andersson
i Essvik, Eriksson i Bäckmora och Kristenson i Göteborg.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservation

av herrar John Ericsson, Einar Eriksson, Jansson, fröken Ranmark, herrar
Oscar Carlsson, Brandt i Aspabruk, Allard, Engkvist, Andersson i Essvik
och Kristenson i Göteborg, vilka ansett att utskottets yttrande och hemställan
bort ha följande lydelse:

Bevillningsutskottets betänkande nr 8 dr 1961

I de förevarande motionerna yrkas upphävande av bestämmelsen om att
hänsyn vid beräkning av avdragsgill avsättning till pensionsstiftelse i s. k.
familjeföretag inte får tas till pensionsförmån avseende huvuddelägaren
eller honom närstående person.

Utskottet får till en början erinra om att berörda bestämmelse tillkom år
1955 i samband med att lagstiftningen om rätt till avdrag vid beskattning
för avsättning av medel till pensionsstiftelse ändrades i väsentliga delar.
Anledningen till dess införande var att det från taxeringsmyndigheternas
sida framhållits att pensionsstiftelseavsättningar i betydande omfattning
skett endast för att vinna obehöriga skattefördelar samt att detta missbruk
av avsättningsmöjligheterna förekommit främst bland familjeföretagen. Det
ansågs på grund härav lämpligt att beträffande avdragsrätten för avsättningar
till pensionsstiftelse likställa familjeföretagen med enskilda rörelseidkare,
vilka saknar möjlighet att göra pensionsstiftelseavsättningar för egen
pensionering.

Vidare får utskottet erinra om att frågan om avdrag för avsättning till pensionsstiftelse
kommit i ett förändrat läge genom införandet av den allmänna
tilläggspensioneringen. Vid 1961 års taxering kommer på grund härav avdragsrätten
att vara starkt begränsad i förhållande till vad tidigare gällt.
Detta sammanhänger med att avdragsrätt kan ifrågakomma endast för arbetsgivare
som gjort utfästelse om kompletterande pensionsförmåner att
utgå vid sidan av den allmänna tilläggspensionen.

Såsom framhållits av föregående års bevillningsutskott vid behandlingen
av samma motionsyrkande som det nu förevarande har utredningen angående
pensionsstiftelsernas civilrättsliga ställning att pröva huruvida de för
pensionsstiftelserna gällande skattereglerna numera kan anses ändamålsenliga.
Enligt årets riksdagsberättelse avser utredningen att under våren 1961
framlägga ett delbetänkande med förslag till civilrättslig och skatterättslig
lagstiftning. Då utredningens förslag kan komma att ha betydelse för den i
motionerna upptagna frågan om familjeföretagens rätt till avdrag för pensionsstiftelseavsättningar,
anser utskottet att förslaget bör avvaktas innan
lagstiftningsåtgärd i ämnet överväges. Utskottet avstyrker på grund härav
de förevarande motionerna.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna I: 41 av herr Stefanson
m. fl. och II: 48 av herr Magnusson i Borås m. fl. om rätt till
avdrag vid beskattningen för avsättning inom familjebolag
till pension icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.