Bevillningsutskottets betänkande nr 68 år 1968 (Betänkande 1968:Bevu68 - höst bevu)

Bevillningsutskottets betänkande nr 68 år 1968

Nr 68

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Iiungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning om ändring i
uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272) jämte
motioner.

Propositionen

I propositionen 1968: 159 har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att anta
därvid fogat förslag till förordning om ändring i uppbördsförordningen den
5 juni 1953 (nr 272).

I propositionen föreslås bl. a. sådana ändringar i uppbördsförordningen
att Kungl. Maj :t får rätt att förordna om uttagande av preliminär A-skatt
för skattskyldigs sidoinkomster, om detta är särskilt påkallat från upphördssynpunkt.
De föreslagna ändringarna betingas närmast av behovet av
särbestämmelser om skatteavdrag på artistarvoden i vissa fall.

Författningsförslaget är av följande lydelse: 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 7 samt. Nr 68

Bevillningsutskottets betänkande nr 68 år 1968

Förslag

till

Förordning

om ändring i uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272)

Härigenom förordnas, att 3 § 2 och 3 mom., 7 §, 13 §, 27 § 2 mom. samt
39 § 1 och 3 mom. uppbördsförordningen den 5 juni 19531 skall erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

3 §•

2 m o m. Preliminär skatt---

1. Preliminär A - s k a 11 —

Med tjänst--—-------

Preliminär A-skatt skall utgå enligt
skattetabell, som avses i 4 §, eller
enligt de grunder som angivas i 7, 12
eller 40 §. I särskilda fall må lokal
skattemyndighet föreskriva annan
beräkningsgrund, exempelvis att
skatten skall beräknas å viss del av
inkomsten eller å inkomsten minskad
med visst belopp eller att skatten
skall utgå med särskilt angiven procent
av inkomsten.

Är den,----------

Är i---------- ---

Öretal som — -----—---

2. Preliminär B-skatt
skall i hemortskommunen för inkomståret
utgöras av skattskyldig,
som icke har att erlägga preliminär
A-skatt, samt utgå för inkomster
från den skattskyldiges samtliga förvärvskällor
och för garantibelopp för
fastighet ävensom för förmögenhet.
I annan kommun än hemortskommunen
skall preliminär B-skatt erläggas
för inkomst av fastighet, rörelse
och icke yrkesmässig avyttring
av fastighet samt för garantibelopp

----- preliminär B-skatt.

— ------bedriven rörelse.

--till avdrag.

Preliminär A-skatt skall utgå enligt
skattetabell, som avses i 4 §, eller
enligt de grunder som angivas i 7, 12
eller 40 §. Beträffande preliminär
A-skatt för inkomst som avses under
1 andra stycket må Kungl. Maj:t
föreskriva särskild beräkningsgrund.
För enskilda fall må lokal skattemyndighet
föreskriva särskild beräkningsgrund,
exempelvis att skatten
skall beräknas å viss del av inkomsten
eller å inkomsten minskad
med visst belopp eller att skatten
skall utgå med särskilt angiven procent
av inkomsten.
av tjänst.

— preliminär A-skatt.

--hela krontal.

2. Preliminär B-skatt
skall i hemortskommunen för inkomståret
utgöras av skattskyldig,
som icke har att erlägga preliminär
A-skatt enligt 1, samt utgå för inkomster
från den skattskyldiges
samtliga förvärvskällor och för garantibelopp
för fastighet ävensom
för förmögenhet. I annan kommun
än hemortskommunen skall preliminär
B-skatt erläggas för inkomst av
fastighet, rörelse och icke yrkesmässig
avyttring av fastighet samt för

Omtryckt 1967:625.

Bevillningsutskottets betänkande nr 68 år 1968

(Nuvarande lydelse)

för fastighet. Preliminär B-skatt
skall utgå enligt särskild debitering.

3 in o m. Kungl. Maj :t må förordna,
att preliminär A-skatt skall
utgå jämväl för tilläggspension enligt
lagen om allmän försäkring samt
för sådan folkpension som utbetalas
tillsammans med tilläggspension eller
i särskild ordning med hänsyn
till samordning med personalpensionsförmån,
så ock för annan inkomst
än sådan som i 2 mom. under
1 första och andra styckena sägs.

(Se vidare anvisningarna.)

(Föreslagen lydelse)

garantibelopp för fastighet. Preliminär
B-skatt skall utgå enligt särskild
debitering.

3 mom. Kungl. Maj:t må förordna,
att preliminär A-skatt skall
utgå för tilläggspension enligt lagen
om allmän försäkring samt för folkpension
som utbetalas tillsammans
med tilläggspension eller annan förmån.

Om det är särskilt påkallat från
uppbördssynpunkt, må Kungl. Maj:t
förordna att preliminär A-skatt
skall utgå även för annan inkomst
än sådan som utgör den skattskyldiges
huvudsakliga inkomst av
tjänst eller likställes därmed enligt
2 mom. under 1 andra stycket.

Har förordnande meddelats enligt
detta moment, skall i fråga om inkomst
som förordnandet avser gälla
vad Kungl. Maj.t föreskriver om
beräkning av preliminär skatt, avdrag
för preliminär och kvarstående
skatt samt ansvarighet för sådan
skatt, m. m.

(Se vidare anvisningarna.)

För inkomst--

Uppbäres inkomst
Skatt enligt —- —

Att lokal skattemyndighet äger föreskriva
särskilda grunder för uttagande
av preliminär A-skatt framgår
av 3 § 2 mom.

Bestämmelserna i — — -----

av inkomsten.

och uppbördsnämnden.
tio kronor.

Att särskilda grunder för uttagande
av preliminär A-skatt kan föreskrivas
i vissa fall framgår av 3 £
2 mom.

--av 40 §.

7 S.

Preliminär B-skatt skall, där nedan
icke annorledes stadgas eller särskilda
omständigheter ej till annat
föranleda, utgå med belopp motsvarande
den slutliga skatt, som påförts
den skattskyldige året näst före inkomståret,
till den del sistnämnda
skatt avser annat än utskiftningsskatt,
ersättningsskatt eller sådan i
denna förordning icke omnämnd
skatt eller avgift, vilken påförts j ämlikt
bestämmelse i annan författning. I

§•

I j- Bihang till riksdagens protokoll 1968. 7 samt. Nr 68

Bevillningsutskottets betänkande nr 68 år 1968

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Vid beräkning av preliminär B-skatt
skall hänsyn tagas till preliminär Askatt
som den skattskyldige kan ha
att erlägga på grund av förordnande
enligt 3 § 3 mom. andra stycket.

Har skattskyldig —-------— ---sådan taxering.

Preliminär B-skatt —---------slutlig skatt.

2 mom. Vid debitering av slutlig
skatt skall skattskyldig gottskrivas: 1)

debiterad preliminär B-skatt;

2) sådan preliminär A-skatt, som
den skatt skyldiges arbetsgivare i
strid mot bestämmelserna nedan i
denna förordning underlåtit att innehålla
genom skatteavdrag och som
till följd härav av lokal skattemyndighet
fastställts till betalning; samt

3) annan än--- — skattskyldi ge

erlagts.

1 mom. Vid utbetalning---

Har arbetstagare,----- — —

Kungl. Maj:t må i samband med
förordnande enligt 3 § 3 mom. föreskriva,
att skatteavdrag för kvarstående
skatt skall verkställas i annan
ordning än i nästföregående
stycke sägs.

3 mom. Har Kungl. Maj:t meddelat
förordnande som i 3 § 3 mom.
sägs, skall i fråga om skyldighet att
verkställa skatteavdrag, m. m. gälla
vad i samband därmed föreskrives.

(Se vidare anvisningarna.)

§•

2 m o m. Vid debitering av slutlig
skatt skall skattskyldig gottskrivas: 1)

debiterad preliminär B-skatt;

2) sådan preliminär A-skatt, som
den skattskyldiges arbetsgivare i
strid mot denna förordning eller
med stöd av förordningen meddelade
bestämmelser underlåtit att innehålla
genom skatteavdrag och som till
följd härav fastställts till betalning;
samt

3) annan än---skattskyldi ge

erlagts.

§•

• — erlägga (skatteavdrag),
första utbetalningstillfället.

3 mom. Har Kungl. Maj :t meddelat
föreskrift som i 3 § 2 mom.
under 1 tredje stycket sägs, skall
i fråga om skyldighet att verkställa
skatteavdrag, m. in., gälla vad
Kungl. Maj:t med anledning därav
förordnar.

(Se vidare anvisningarna.)

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1969.

Motiveringen för det i propositionen framlagda förslaget återfinns under
följande rubriker på nedan angivna sidor i propositionen, nämligen
Inledning, s. 5—6

Gällande bestämmelser m. m., s. 6—7
Departementspromemorian, s. 7—9

Bevillningsutskottets betänkande nr 68 år 1968

Remissyttrandena, s. 10—14
Departementschefen, s. 14—20.

Motionerna

Yrkanden

Med anledning av propositionen har väckts följande motioner

1) de likalydande motionerna I: 1026 av herr Lundberg samt II: 1298 av
herrar Nordgren och Ringaby, i vilka yrkats, att riksdagen vid behandling
av Kungl. Maj :ts proposition nr 159 tar i beaktande de synpunkter som framförts
i motionerna;

2) motionen II: 1297 av frn Marklund m. fl., vari yrkats, att skatteavdraget
på artistarvoden fastställs till 30 procent och att det minimibelopp från
vilket skatteavdrag får göras bestäms till 300 kr.

Motivering

I: 1026 och II: 1298

Frågan om en förenkling och effektivisering av skatteuppbörden kan sägas
vara av central betydelse för den skattelagstiftande myndigheten. Förslaget
om rätt för Kungl. Maj :t att förordna om uttagande av preliminär A-skatt
för skattskyldigs sidoinkomster måste anses vara ett steg i rätt riktning.
Tyvärr avser departementschefen att i första hand tillämpa denna bestämmelse
endast på artistarvoden. Någon generell regel om skatteavdrag på sidoinkomster
kommer således inte att införas i detta skede, vilket måste beklagas.
I likhet med flertalet remissinstanser anser motionärerna dock vissa
artisters skatteförhållanden så otillfredsställande att det kan vara motiverat
att redan nu införa speciella regler för denna yrkesgrupp. Reglerna måste
dock ges en sådan utformning att tillräcklig hänsyn tas till den enskilde
artistens arbetsvillkor. Bestämmelserna måste uppfylla vissa elementära
krav.

Det första kravet gäller skattskyldighetens omfattning, dvs. vad som skall
förstås med artist. Det måste anses absolut nödvändigt att den krets som berörs
av bestämmelserna i fråga noga bestäms. I annat fall uppkommer omedelbart
gränsdragningsproblem med stor osäkerhet bland skattskyldiga och
arbetsgivare som följd. En allmän beskrivning av vad som avses med artistisk
verksamhet och en exemplifiering av artistbegreppet bör således inarbetas
i bestämmelserna.

När det gäller skatteplikten måste tillräcklig hänsyn tas till de materiellträttsliga
reglerna. I de fall artisten har förhållandevis låga kostnader i samband
med uppdraget kan ett skatteavdrag på bruttobeloppet ge ett tämligen
riktigt resultat. Om däremot artisten eller artistgruppen har omfattande kost -

Bevillningsutskottets betänkande nr 68 år 1968

nader för sina arrangemang ger ett skatteavdrag på hela det utbetalade beloppet
ett helt felaktigt resultat. En artist som får i uppdrag att ordna en
show och erhåller 30 000 kr. för detta, skall enligt förslaget erlägga preliminär
A-skatt med 40 % dvs. 12 000 kr. Om man antar att kostnaderna för dekor,
kläder, orkester, resor osv. uppgår till 16 000 kr., ett fullt rimligt belopp,
erhåller artisten en summa av 2 000 kr. Det anförda innebär ett skatteuttag
på över 80 % av nettointäkten 14 000 kr. Det är uppenbart att ett sådant
förfarande skapar besvärande likviditetsproblem för den grupp av artister
som mera självständigt arrangerar sina framträdanden. Förslaget måste
därför omarbetas så att dessa olägenheter inte uppstår. Såväl skattesatsen
som beskattningsvärdet bör alltså erhålla en sådan utformning att full hänsyn
tas till den enskilda artistens arbetssätt redan vid utbetalandet av gaget.

Såsom kammarrätten framhållit kan det föreliggande förslaget anses behäftat
med sådana brister att det bör undergå erforderliga omarbetningar.

II: 1297

Kännetecknande för artisters och musikers yrkesutövning är de starkt
skiftande inkomstförhållandena. Många är hänvisade till avgift skr ävande
arbets- och engagemangsförmedling, som reducerar varje arvode med mellan
5 och 15 %. Yrkesutövningen kräver oftast dryga extrakostnader för kläder,
rekvisita, utgifter för hårvård etc., dyrbara instrument, fördyrade levnadskostnader.
Dessa förhållanden talar avgjort för att minimibeloppet för skatteavdrag
sätts betydligt högre än i departementspromemorian förordade 100
kr. Även i propositionen uttalas att beloppet bör sättas betydligt högre, ehuru
inget speciellt belopp nämns. Däremot sägs att förslaget om 40 % skatteavdrag
— och märk väl här avses bruttoersättningen — »är i varje fall inte
för högt». De förut gjorda hänvisningarna talar för att detta i mycket stor
utsträckning blir fallet. Därmed beträds en högst betänklig väg, nämligen
att en viss yrkeskategori blir föremål för statligt innehållande av skattemedel.
Det är orättfärdigt mot den grupp det nu är fråga om och kan bli det
gentemot ytterligare yrkesutövare. Centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden,
som får anses ha goda förutsättningar för en bedömning på hithörande
områden, anser att föreslagna 40 % innebär »i många fall väsentligt
högre procent av nettointäkten». Nämnden anser att avdrag med 30 % skapar
bättre överensstämmelse mellan preliminär och slutlig skatt. Motionärerna
ansluter sig härvid till nämndens mening.

Beträffande definieringen i detta sammanhang av yrkesbegreppet artist
anser motionärerna att omfattningen och inte arten av verksamheten måste
bli utslagsgivande. Personer som kan komma i fråga för de föreslagna särbestämmelserna
bör sålunda ha sin huvudsakliga inkomst från verksamhet
som artist; förslagsvis mer än halva årsinkomsten bör hänföra sig till sådan
verksamhet.

Bevillningsutskottets betänkande nr 68 år 1968

Utskottet

I propositionen föreslås sådana ändringar i uppbördsförordningen att
Kungl. Maj :t får rätt att förordna om uttagande av preliminär A-skatt på
skattskyldigs sidoinkomster i de fall detta kan anses särskilt påkallat från
uppbördssynpunkt. Förslaget bygger på en inom finansdepartementet upprättad
promemoria med förslag till särbestämmelser om skatteavdrag från
vissa arvoden som utbetalas till artister.

Enligt gällande rätt skall skatt erläggas antingen som preliminär A-skatt
eller som preliminär B-skatt. A-skatt skall erläggas av den vars huvudsakliga
inkomst kommer från anställning. Skatten beräknas vanligen efter tabell.
På engångsbelopp som uppbärs vid sidan av huvudsaklig arbetsinkomst
från samme arbetsgivare utgår skatten enligt grunder som fastställs av Centrala
folkbokförings- och uppbördsnämnden (CFU). För oregelbundna tjänsteinkomster
utgör skatten 30 % av inkomsten.

Den som inte är A-skattebetalare skall inbetala preliminär B-skatt under
särskilda uppbördsterminer med belopp som anges på debetsedel avseende
sådan skatt.

Ett flertal bestämmelser i uppbördsförordningen gör det möjligt att bestämma
avdraget för såväl preliminär A-skatt som B-skatt så att det närmare
överensstämmer med den slutliga skatten.

Enligt föreskrift i 3 § 3 mom. uppbördsförordningen äger Kungl. Maj :t
förordna att A-skatt skall utgå för bl. a. annan inkomst än sådan som huvudsakligen
härrör från tjänst. Denna fullmakt som på förslag av 1949 års
uppbördssakkunniga tillkommit i syfte att effektivisera uppbörden och förebygga
onödig skatteeftersläpning har ännu inte utnyttjats. Anledningen härtill
skulle enligt uttalande av departementschefen i propositionen vara dels
att fullmakten knappast kan sägas innebära rätt för Kungl. Maj :t att förordna
om uttagande av preliminär A-skatt också på sidoinkomster av tjänst,
dels att fullmakten i dess nuvarande form inte torde kunna utnyttjas för att
uttaga källskatt av den som har att erlägga B-skatt, eftersom en skattskyldig
enligt uppbördsförordningen har att betala antingen A-skatt eller B-skatt
men inte båda typerna av skatt samtidigt.

I propositionen föreslås därför sådan ändring av 3 § uppbördsförordningen
att B-skatt skall påföras den som inte har att erlägga preliminär A-skatt
för huvudsaklig inkomst av tjänst eller därmed likställd inkomst. Det blir
härigenom möjligt att beteckna skatt som med stöd av Kungl. Maj :ts förordnande
tas ut på extrainkomster av tjänst eller på rörelseinkomster m. m.
som preliminär A-skatt.

Inom utskottet har inte rått några delade meningar om lämpligheten av
föreskrifter som i särskilda fall möjliggör källskatteavdrag från andra intäkter
än huvudsaklig inkomst av tjänst och därmed jämställd inkomst. Inte

8 Bevillningsutskottets betänkande nr 68 år 1968

minst med tanke på de skattskyldiga själva men också från uppbördssynpunkt
är det angeläget att preliminär skatt kan tas ut med ett belopp som
stämmer någorlunda överens med vad som kan beräknas bli den slutliga
skattens storlek. Utskottet tillstyrker således bifall till förslaget att Kungl.
Maj :t — om det är särskilt påkallat från uppbördssynpunkt — skall kunna
förordna om källskatteuttag också på extrainkomster av tjänst och på rörelseinkomster.

Av propositionen framgår att den däri begärda fullmakten i första hand
är avsedd att användas för att meddela bestämmelser om skatteavdrag i
vissa fall från artistarvoden.

De brister i uppbördsförfarandet som föranlett förslaget i propositionen
gäller inte bara artister utan också åtskilliga andra kategorier skattskyldiga.
Det hade med hänsyn härtill varit önskvärt att med stöd av fullmakten
särbestämmelser om skatteavdrag samtidigt kunnat meddelas i fråga om alla
skattskyldiga med mera betydande sidoinkomster. Utskottet delar departementschefens
uppfattning att frågan om skatteavdrag på sidoinkomster med
hänsyn till spörsmålets komplicerade natur i första hand bör prövas av
källskatteutredningen men vill inte motsätta sig att Kungl. Maj :t redan nu
genomför en särreglering av skatteuppbörden för artister.

Enligt den promemoria med förslag till särbestämmelser om skatteavdrag
från artistarvoden som utarbetats inom finansdepartementet skall skatteavdrag
kunna ske med 40 % av den avtalade ersättningen. Vidare skall skatteavdrag
inte göras från belopp understigande 100 kr.

Motionärerna i motionerna I: 1026 och II: 1298 har framhållit att särbestämmelserna
bör utformas med hänsynstagande till den enskilde artistens
arbetsvillkor. Enligt motionärernas mening kan ett 40-procentigt källskatteuttag
ge ett felaktigt resultat i sådana fall, då en artist eller artistgrupp har
betydande kostnader i samband med sina framträdanden. Motionärerna anser
det viktigt att den krets som skall beröras av bestämmelserna noga avgränsas
och att dessa därför bör innehålla både en beskrivning av vad som
är artistisk verksamhet och en exemplifiering av artistbegreppet. I motionen
II: 1297 har — delvis med samma motivering — yrkats att skatteavdraget
på artistarvoden fastställs till 30 % och att det minimibelopp från vilket
skatteavdraget får ske höjs till 300 kr.

Enligt vad utskottet erfarit kommer de särbestämmelser om skatteavdrag
från artistarvoden som f. n. utarbetas inom finansdepartementet att innehålla
såväl en definition av begreppet artist som en exemplifiering av de yrken,
vilka bör hänföras till artistyrken. Med hänsyn härtill, och då enligt
propositionen frågan om en person är att anse som artist bör avgöras med
hänsyn till vederbör andes verksamhet i stort, torde i normalfallen några
större svårigheter att avgöra om skatteavdrag bör ske inte behöva uppkomma.

Utskottet har också inhämtat att bestämmelserna kommer att innehålla en

Bevillningsutskottets betänkande nr 68 år 1968

föreskrift om att skatteavdrag inte skall ske från belopp understigande 300
kr. men att avdragsprocenten, i enlighet med förslaget i departementspromemorian,
kommer att upptas till 40. Samtidigt ämnar man föreskriva att
jämkning av preliminär A-skatt inte skall få förekomma i andra fall än då
CFU medgivit att sådan skatt inte skall utgå på artistarvode som tillkommer
namngiven juridisk person.

Jämkningsförbudet torde ha tillkommit bl. a. med hänsyn till att utbetalarna
av artistarvoden ofta saknar egentlig kameral administration och att
det därför är fördelaktigt med en fast och för alla lika stor avdragsprocent.
I normalfallen torde också — med hänsyn till de betydande arvoden som
artister ofta uppbär och då engagemangen i regel avser kortare perioder —
ett 40-procentigt avdrag leda till ett lägre skatteavdrag än avdrag enligt tabell
för motsvarande inkomst. Det torde emellertid inte kunna bestridas att
åtskilliga artister och artistgrupper i sin verksamhet måste vidkännas betydande
kostnader och att i bl. a. sådana fall ett 40-procentigt avdrag från
bruttointäkten kan komma att sluka en icke oväsentlig del av arvodesnettot.
Den möjlighet artisten har att begära jämkning av den preliminära skatten
på andra inkomster än artistarvodet torde enligt utskottets mening knappast
innebära någon tillfredsställande garanti för att inte i vissa fall en artist på
grund av skatteavdraget kan komma att råka i ekonomiskt mindre gynnsamma
situationer. Med hänsyn härtill anser utskottet, att den lokala skattemyndigheten
bör ges generell möjlighet att jämka också den preliminära
skatten på artistarvoden, och utskottet förutsätter att bestämmelser av sådan
innebörd tas in i den kungörelse som kommer att utfärdas. För attjämkningsfallen
skall erhålla en så enhetlig bedömning som möjligt bör CFU
lämpligen utfärda anvisningar i ämnet.

Med det anförda anser utskottet sig ha besvarat motionerna.

De delar av propositionen som i det föregående inte upptagits till särskild
behandling har inte föranlett någon erinran från utskottets sida.

Med åberopande av det anförda hemställer utskottet

att riksdagen

A) med bifall till Kungl. Maj :ts proposition nr 159 antar
det vid propositionen fogade förslaget till förordning om
ändring i uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272);

B) avslår

1) motionerna I: 1026 och II: 1298

2) motionen II: 1297

i den mån de icke kan anses besvarade genom vad utskottet
ovan anfört.

Stockholm den 3 december 1968

På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON

Bevillningsutskottets betänkande nr 68 år 1968
Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson (s), Einar Eriksson* (s),
fröken Ranmark (s), herrar Yngve Nilsson (h), Sundin (ep), Wärnberg (s),
Gösta Jacobsson* (h), Lundström (fp), Stadling (s) och Tistad* (fp); samt

från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås (h), Brandt (s),
Allard (s), Gustafson i Göteborg (fp), Engkvist (s), Yigelsbo (ep), Andersson
i Essvik (s), fru Nettelbrandt (fp), herrar Eriksson i Bäckmora (ep)
och Forsberg* (s).

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

MARCUS BOKTR. STHLM 1968 68002