Bevillningsutskottets betänkande Nr 61 (Betänkande 1917:Bevu61 bevu)

Bevillningsutskottets betänkande Nr 61.

Nr 61.

Ankom till riksdagens kansli den 1 juni 1917 kl. l/s2 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av dels Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse
av 19 §, 49 § 2 mom. och 51 § i förordningen den
19 november 1914 om arvsskatt och skatt för gåva dels
ock i ämnet väckta motioner.

Närvarande: herrar K. G. Karlsson, Nilsson i Bonarp, Ollas A. Ericsson, Lyckholm,
K. A. Nilson, Antonsson, frih. Fleming, Bäckström, Jacob
Larsson, frih. Palmstierna, Jeansson i Kalmar, Rune, Månsson,
Jonsson i Hökhult, Danström, Forssman, Holmström, Jönsson i
Revinge, Nilsson i Kristianstad och Jönsson i Boa.

Genom en den 27 mars 1917 dagtecknad, till bevillningsutskottet
hänvisad proposition, nr 167, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för
samma dag, föreslagit riksdagen att antaga följande vid propositionen
fogade

Förslag

till

förordning

om ändrad lydelse av 19 §, 49 § 2 mom. och 57 § i förordningen den 19
november 1914 om arvsskatt och skatt för gåva.

Härigenom förordnas, att 19 §, 49 § 2 mom. och 57 § förordningen
den 19 november 1914 om arvsskatt och skatt för gåva skola, 19 §
i nedan angivna delar, hava följande ändrade lydelse:

19 §.

Skatt beräknas icke för andel, som på grund av arv eller testamente
tillkommer barn eller adoptivbarn eller avkomling till barn eller adoptivbarn
eller på grund av testamente efterlevande make, där samma andels
värde understiger 1,000 kronor, ej heller för annan andel, som icke uppgår
till ett värde av 200 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 7 saml. 51 käft. (Nr 61).

Bevillningsutskottets betänkande Nr 61.

I övrigt beräknas skatten enligt denna

Tariff.

Klass I. För andel, som på grund av arv eller testamente tillkommer
barn eller adoptivbarn eller avkomling till barn eller adoptivbarn eller
på grund av testamente efterlevande make.

Ökning för varje fullt

Andelsbelopp	Procenttal	Skattebelopp	100-tal kronor, som faller mellan de i kol. 1 angivna andelsbeloppen
kronor		kronor	kronor
1,000	0-6	6	1-00
2,000	0-8	16	1-20
4,000	1*0	40	1*60
6,000	1*2	72	2''oo
8,000	1*4	112	2-40
10,000	1’6	160	2’80
12,000 15,000	1*8	216	2*80
2-o	300	2''80
20,000	2-a	440	2-80
30,000	2-4	720	3-20
40,000	2-6	1,040 1,400	3-60
50,000	2-8	3''60
65,000	3*o	1,950	3''80
85,000	3-2	2,720	4''oo
110,000	3’4	3,740	4*30
140,000	3*6	5,040	4''70
170,000	3-8	6,460	5''io
200,000	4''o	8,000	5''50
300,000	4*5	13,500	6''50
400.000 500.000	5’o	20,000	7''50
5‘ö	27,500	8.50
600,000	6''o	36,000	9*50
700,000	6‘5	45,500	10''50
800,000 900,000	7-o	56,000	11*50
7-5	67,500	12''5o
1,000,000	—	—	—

För andel, som uppgår till 1,000,000 kronor eller därutöver, utgör
skatten 8 kronor för varje fulla 100 kronor.

Bevillningeutekottets betänkande Nr 61. 3

Klass 11. För andel, som på grund av arv eller testamente tillkommer
fader, moder, broder (halvbroder), syster (halvsyster) eller broders
(halvbroders) eller systers (halvsysters) avkomling eller på grund av testamente
akademi, vetenskapligt samfund, allmänt undervisningsverk, stipendiefond
eller pensionsanstalt, likasom ock sjuk- eller fattigvårdsinrättning
eller annan from stiftelse.

Andelsbelopp	Procenttal	Skattebelopp	Ökning för varje fullt 100-tal kronor, som faller mellan de i kol. 1 angivna
kronor		kronor	andelsbeloppen kronor
200	0-6	1*20	0.90
500	0*8	4	1 "20
1,000	l-o	10	1''80
2,000	1*4	28	2*60
3,000	1"8	54	3-40
4,000	2-2	88	4*20
5,000	2-6	130	5‘oo
6,000	3-o	180	5''50
20,000	4*8	960	6*80
50.000 60.000	6-o	3,000	7*20
6-2	3,720	7''80
80,000	6*6	5,280	8''60
100,000 130,000	7*o	7,000	8''7Ö
7U	9,620	9''iö
200,000	8-o	16,000	9*50
300,000	8-5	25,500	10*5O
400,000	9-o	36,000	11*50
500,000	9*5	47,500 60,000	12*50
600,000	10-o	13*50
700,000	10-5	73,500	14*50
800,000	ll-o	88,000	15*50
900,000	11*5	103,500	16*50
1,000,000	—	—	—

För andel, som uppgår till 1,000,000 kronor eller därutöver, utgör
skatten 12 kronor för varje fulla 100 kronor.

Klass III. — — —------—------

Klass IV.----------------

För andel, som uppgår till 260,000 kronor eller därutöver, utgör
skatten 16 kronor för varje fulla 100 kronor.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 61.

49 §.

2 mom. Vill någon av annan anledning än i 1 mom. sägs föra
talan om återfående av skatt eller del därav, skall ansökan därom inom
sex månader från det skatt blivit erlagd ingivas till vederbörande hovrätt.
Part, som ej nöjes åt hovrättens beslut, så ock advokat fiskalen i
hovrätten, där han finner sådant nödigt för bevarande av kronans rätt,
äger över beslutet anföra besvär under villkor och i den ordning 30 kap.
rättegångsbalken stadgar i fråga om fullföljd av talan mot hovrätts slutliga
utslag i dit fullföljt tvistemål eller ärende rörande penningar eller
sådant, som kan skattas i penningar.

Styrker part, att ansökan om återfående av skatt, varom i detta
mom. sägs, icke kunnat ingivas inom föreskriven tid, ankomme efter därom
gjord ansökning på Konungen att efter prövning av föreliggande omständigheter
förordna om restitution av vad i skatt för mycket erlagts.

57 §.

I fråga om skyldighet för vederbörande ämbets- eller tjänsteman att
makulera stämpel och att i vissa fall giva kvitto å mottagna stämplar eller
stämpelmedel samt angående provision, tid och sätt för anställande av
åtal mot ämbets- eller tjänsteman för fel eller försummelse i avseende å
stämpelbeläggning, befogenhet för advokatfiskal att i hovrätten föra talan
mot enskild part och att överklaga hovrätts beslut med anledning av sådan
talan samt böters fördelning och förvandling skola föreskrifterna i förordningen
angående stämpelavgiften äga motsvarande tillämpning.

Denna förordning träder i kraft, i vad den avser 49 § 2 mom. och
57 § den 1 juli 1917 och i vad den avser 19 § den 1 januari 1918,
skolande bestämmelserna i 19 § äga tillämpning vid beräkning av arvsskatt
och skatt för gåva i alla fall, där skatten erlägges efter sistnämnda
dag, även om skattskyldighet tidigare inträtt.

I samband med behandlingen av nämnda proposition har utskottet
förehaft följande till utskottet hänvisade, före den ordinarie motionstidens
utgång väckta motioner nämligen I: 75, av herr Kvarnzelius m. fl., och
II: 151, av herr Eden m. fl., vilka-äro likalydande, samt II: 228, av herr
Welin.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 61.

Samtliga dessa motioner avse höjningar av skattesatserna under klasserna
I och 11 i den i 19 § av gällande förordning om arvsskatt och
skatt för gåva intagna tariffen. Det förslag, som i sådant hänseende framlagts
genom motionerna I: 75 och II: 151, sammanfaller med vad propositionen
innehåller i fråga om ändringar i nämnda skattesatser. 1 motionen
II: 228 har hemställts, »att riksdagen beslutar, att § 19 av nu gällande
kungl. förordning den 19 nov. 1914 om arvs- och gåvoskatt måtte erhålla
följande ändrade lydelse:

Skatt beräknas icke — — — — 200 kronor.

1 övrigt beräknas skatten enligt denna

Tariff.

Klass 1. För andel, som på grund av arv eller testamente tillkommer
bröstarvinge eller på grund av testamente efterlevande make eller
bröstarvinges avkomling, är skatteprocenten lika med tiondedels kubikroten
av det beskattade andelsbeloppet. För andel, som uppgår till 512,000
kronor eller därutöver, utgör skatten 8 kronor för varje fulla 100 kronor.

Klass II. För andel, som på grund av arv eller testamente tillkommer
fader, moder, syskon (halvsyskon) eller syskons (halvsyskons) avkomling,
är skatteprocenten lika med den i klass I ökad med 50 procent.
För andel, som uppgår till 512,000 kronor eller därutöver, utgör skatten
12 kronor för varje fulla 100 kronor.

Klass III. För andel, som på grund av testamente tillkommer akademi,
vetenskapligt samfund, allmänt undervisningsverk, stipendiefond eller
pensionsanstalt, likasom ock sjuk- eller fattigvårdsinrättning eller annan
from stiftelse, är skatteprocenten lika med den i klass I ökad med 100
procent. För andel, som uppgår till 512,000 kronor eller därutöver, utgör
skatten 16 kronor för varje fulla 100 kronor.

Klass IV. För andel, som tillkommer kyrka, landsting, kommun
eller hushållningssällskap, är skatteprocenten lika med den i klass I ökad
med 150 procent. För andel, som uppgår till 512,000 kronor eller därutöver,
utgör skatten 20 kronor för varje fulla 100 kronor.

Klass V. För andel, som tillkommer annan arvinge eller testamentstagare
än sådan, som omförmäles i föregående klasser, så ock för andel,
som är danaarv, är skatteprocenten lika med den i klass I ökad med 200
procent. För andel, som uppgår till 512,000 kronor eller därutöver, utgör
skatten 24 kronor för varje fulla 100 kronor».

Bevillningsutskottets betänkande Nr 61.

Utskottet.

De nu gällande skatteskalorna för arvsskatt och skatt för gåva äro
i huvudsak desamma som fastställdes för bouppteckningsstämpeln genom
förordningen den 23 april 1910. De ändringar i nämnda skalor, som
infördes genom förordningen den 22 juni 1911, avsågo nämligen endast
att avhjälpa vissa tekniska brister, som vidlådde skalorna, i det desamma,
på sätt 1910 års bevillningsutskott påpekat, företedde avsevärda språng i
stegringen. Då bestämmelserna om bouppteckningsstämpel och stämpel
för gåva på Kungl. Maj:ts förslag och enligt beslut av 1914 års senare
riksdag utbrötos ur stämpelförordningen och sammanfördes — med åtskilliga
ändringar — i den nu gällande förordningen om arvsskatt och skatt
för gåva, bibehöllos skatteskalorna i oförändrat skick.

De skatteskalor, som på Kungl. Maj.ts förslag antogos av 1910 års
riksdag, inneburo en avsevärd höjning av den bouppteckningsstämpel, som
dittills utgått, vilket framgår därav att maximum, som förut uppgått till
i klass I 1‘5 procent, i klass II 3 procent och i klass III 6 procent, höjdes
till respektive 4, 8 och 16 procent. Vid bevillningsutskottets sistnämnda
år i ämnet avgivna betänkande (nr 11) fanns fogad en reservation,
däri flere ledamöter av utskottet påyrkat ytterligare höjning av skattesatserna.
Reservanternas yrkande biträddes av andra kammaren, under det
första kammaren biföll vad bevillningsutskottet i överen stäm melse med
Kungl. Maj:ts förslag härutinnan hemställt. Medelst gemensam omröstning
antog riksdagen utskottets förslag.

De höjningar i ifrågavarande skattetariff, som genom den föreliggande
propositionen samt i motionerna I: 75 av herr Kvarnzelius in. fl.
och II: 151 av herr Eden m. fl. föreslagits, överensstämma med vad i förberörda
reservation på sin tid ifrågasatts beträffande klasserna I och II.

Bevillningsutskottet har under denna riksdag, med tillstyrkande helt
eller huvudsakligen av förslag, framlagda av Kungl. Maj:t, i särskilda betänkanden
(nr 16 och 58) förordat ganska väsentliga höjningar dels av den
vid köp och byte av aktier, lotter samt andels- och delaktighétsbevis utgående
fondstämpeln dels ock av åtskilliga i gällande förordning om stämpelavgiften
upptagna stämpelavgifter. Utskottet har därvid såsom sin mening
uttalat, att, då det gäller att bereda staten den betydande inkomstökning
varav den för närvarande är i behov, stämpelbeskattningen är en av de
skatteformer som närmast böra ifrågakomma att i ökad utsträckning anlitas.
Detta omdöme gäller alldeles särskilt om arvsskatten, som är en ren
förmögenhetsskatt och som träffar kapitalet vid sådana tillfällen, då den
som får vidkännas avgiften i allmänhet torde kunna med lätthet bära den -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 61.

samma. Utskottet har sålunda ansett en höjning av arvsskatten vara, med
de krav som nu ställas på statskassan, påkallad.

Beträffande formen och omfattningen av en utvidgad arvsbeskattning
bygger det förslag, som framställts genom propositionen och i motionerna
1: 75 och II: 151, på den nuvarande tariffen. Det i herr Welins
motion, II: 228, framlagda förslaget skiljer sig från det nyssnämnda i
huvudsakligen följande hänseenden. Tariffen är byggd på ny grund, kännetecknad
därav att skatten bestämmes efter ett en gång för alla fastställt
förhållande till kubikroten av det beskattningsbara beloppet. Vidare leder
den i enlighet med denna matematiska princip föreslagna skalan till skattebelopp,
som enligt större delen av skalan ligga omkring 40 procent högre
än de som framgå av den i propositionen föreslagna tariffen. Och slutligen
har herr Welin ifrågasatt en uppdelning i två klasser av den nuvarande
andra klassen. Motionären har härvid påpekat, att i sistnämnda klass äro
för närvarande sammanförda arvtagare av så olika slag som å ena sidan
föräldrar, syskon eller halvsyskon och deras avkomlingar, å andra sidan
akademier och lärda samfund, allmänna undervisningsverk, stipendiefonder,
pensionsanstalter, sjuk- och fattigvårdsinrättningar och andra fromma stiftelser.
Ett dylikt sammanställande av närskylda arvtagare med oskylda,
har motionären ansett icke stämma väl överens med det allmänna föreställningssättet.
Motionen avser fördenskull, att arvsskatten inom den nuvarande
andra klassen skall göras något lindrigare för närskylda än för
oskylda.

Sådana skatteskalor, som här äro i fråga, kunna tvivelsutan byggas
på olika principer, om vilkas teoretiska och praktiska företräden olika
meningar kunna råda. De nu gällande skalorna torde emellertid icke i
tillämpningen, såvitt utskottet har sig bekant, hava givit anledning till
några väsentliga anmärkningar. Vid sådant förhållande och då det icke
synes vara med god ordning på beskattningsväsendets område överensstämmande
att utan vägande skäl övergiva de grunder, på vilka en viss
skatt vilar, har utskottet icke funnit herr Welins motion giva utskottet
anledning att ingå i närmare prövning av den nya princip för arvsskattens
uttagande, som däri förordats. Den påbyggnad på den nuvarande arvsskatten,
som i propositionen och i de båda övriga motionerna föreslagits,
har utskottet däremot funnit efter nuvarande förhållanden väl avvägd.

Vad herr Welin anfört till stöd för en sönderdelning av andra
klassen i tariffen har icke synts utskottet innefatta skäl att beröva ifrågavarande
samfund, anstalter och stiftelser den förmån, som genom deras
upptagande i en av de lägre skatteklasserna tillkommer dem.

8 Bevillningsutskottets betänkande Nr 61.

Enligt ovannämnda, vid förevarande proposition fogade statsrådsprotokoll
har föredragande departementschefen, till motivering av en i
19 § i förordningen föreslagen ändring, avseende viss utsträckt tillämpning
av bestämmelserna under klass I i paragrafen, anfört följande.

»I samband med den till innevarande års riksdag avlåtna nådiga propositionen
med förslag till lag om barn utom äktenskap och om adoption
m. m. synas vissa ändringar i förordningen den 19 november 1914 om
arvsskatt och skatt för gåva böra vidtagas. Ifrågavarande skatt är graderad
bland annat med hänsyn till skyldskapsförhållandet. Till den första lägst
beskattade klassen räknas bröstarvinge och dess avkomling. Med berörda
uttryckssätt torde dock förstås allenast arvsberättigad avkomling. Enligt
såväl gällande rätt som förslaget till lag om barn utom äktenskap äger
med visst undantag sådant barn icke rätt till arv efter fader. En följd
därav är, att om denne genom testamente eller gåva tillagt barnet egendom,
detta icke kommer i åtnjutande av den lindring i skatt, som gäller
för bröstarvinges förvärv. Den obillighet, som råder i förevarande hänseende,
torde böra avlägsnas.

I förslaget till lag om adoption är stadgat, att adoptivbarn lika med
barn i äktenskap äger taga arv efter adoptanten, dock med viss begränsning,
om bröstarvinge finnes, samt att, om adoptivbarnet är dött, dess
bröstarvinge äger taga den del av arvet, som skolat tillkomma adoptivbarnet.
De sålunda i förslaget angivna grunder i fråga om rätt till arv
synas böra vinna beaktande jämväl vid beräknande av skatt enligt förenämnda
förordning.

Enligt den uppfattning jag nu uttalat har upprättats förslag till
ändring av 19 § i samma förordning. Därvid har åt klass I i paragrafen
givits sådan utsträckning, att därunder inbegripas barn, adoptivbarn och
avkomling till barn eller adoptivbarn. De i paragrafen beträffande arvsskattens
beräknande gällande grunder bliva jämlikt det i 38 § i förordningen
upptagna stadgande tillämpliga jämväl i fråga om skatt för
gåva.

Över förslaget i sist angivna del har statskontoret den 15 innevarande
mars avgivit utlåtande och därvid funnit sig böra lämna detsamma
utan erinran.»

Sedan kamrarna fattat skiljaktiga beslut i anledning av den av
departementschefen omnämnda propositionen (nr 33) med förslag till lag
om barn utom äktenskap, m. in., har riksdagen numera antagit det sammanjämkningsförslag
i frågan, som lagutskottet med memorial nr 58 framlagt.
'' Då de ändringar i Kungl. Maj:ts lagförslag, som riksdagen härigenom
för sin del beslutat, icke torde giva anledning till någon ändring

Bevillningsutskott)''t$ betänkande Ar 61.

i vad Kungl. Maj:t i nu ifrågavarande punkt av den till bevillningsutskottets
behandling föreliggande propositionen föreslagit, har utskottet
biträtt Kungl. Maj:ts förslag i denna del.

Till stöd för de i propositionen föreslagna ändringarna i 49 § 2 mom.
och 57 § har departementschefen anfört följande.

»Den nya lydelse, som 30 kapitlet rättegångsbalken erhållit genom
lagen den 14 maj 1915, lärer påkalla ändring av bestämmelserna i förordningen
om arvsskatt och skatt för gåva angående rätt att fullfölja talan
mot hovrätts beslut i mål i fråga om återfående av skatt eller utgivande
av felande skattebelopp. Efter inhämtande av yttranden från rikets hovrätter
har jag låtit inom finansdepartementet utarbeta förslag till i sådant
avseende erforderliga ändringar i förenämnda förordning. Ändringarna
beröra 49 § 2 mom. och 57 § och torde ej erfordra någon vidare motivering.
»

Vad sålunda anförts och föreslagits har icke föranlett någon erinran
från utskottets sida.

Kungl. Maj:ts förslag innebär, att de genom propositionen föreslagna
ändringarna skola träda i kraft, i vad de avse 49 § 2 mom. och 57 § den
1 juli 1917 och i vad de avse 19 § med ingången av år 1918, samt att
beräkningen av såväl arvsskatt som skatt för gåva skall efter sistberörda tidpunkt
äga rum i enlighet med de nya bestämmelserna i alla fall, där skatten
erlägges efter samma tidpunkt, oavsett att skattskyldighet enligt den gällande
förordningens bestämmelser inträtt redan tidigare. Härom har departementschefen
anfört, att avsikten med det föreslagna stadgandet vore att
förebygga osäkerhet i fråga om de nya bestämmelsernas tillämpning i
vissa fall, en osäkerhet som vid föregående ändringar av bestämmelser rörande
stämpelbeskattningen i större eller mindre grad visat sig föreligga.

Icke heller beträffande ikraftträdandet har utskottet velat ifrågasätta
någon ändring i Kungl. Maj:ts förslag.

På grund av vad ovan anförts får utskottet hemställa,

1) att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts
förevarande proposition nr 167, antaga det med propositionen
framlagda, ovan införda förslag till förordning
om ändrad lydelse av 19 §, 49 § 2 mom. och 57 § i
förordningen den 19 november 1914 om arvsskatt och
och skatt för gåva;

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 7 saml. 51 Käft. (Nr 61.)

Bevillningsutskottets betänkande Nr 61.

2) att motionerna I: 75 av herr Kvarnzelius m. fl.
och II: 151 av herr Eden m. fl. må anses besvarade
genom vad utskottet ovan under 1) hemställt; samt

3) att motionen II: 228 av herr Welin likaledes må
anses besvarad genom vad utskottet under 1) hemställt.

Stockholm den 1 juni 1917.

På bevillningsutskottets vägnar:

K. G. KARLSSON.

Stockholm 1917. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt k Söner

172475