Bevillningsutskottets betänkande nr 5i år 1960 (Betänkande 1960:Bevu54 bevu)

Bevillningsutskottets betänkande nr 5i år 1960

Nr 54

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckla motioner
om viss ändring i förordningen om automobilskatt.

(1 :a avd.)

1 de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande
motionerna I: 419 av herr Mattsson m. fl. samt II: 500 av herrar Gustafsson
i Kårby och Hansson i Skegrie har hemställts, »alt riksdagen inåtte i skrivelse
till Kungl. Maj :t begära åtgärder i syfte att fordonsbeskattningen i vad
avser lastbilar måtte grundas på fordonens totalvikt i stället för, som nu är
fallet, på deras tjänstevikt».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framförda
yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionen I: 419.

Enligt förordningen den 2 juni 1922 (nr 260) om automobilskatt skall
skatt årligen erläggas för här i riket registrerade bilar. Jämlikt 5 § skall för
lastbilar erläggas dels grundavgift med 110 kr. och dels tilläggsavgift beräknad
med hänsyn till bilens tjänstevikt. Tilläggsavgiften för lastbil utgår med
37 kr. för varje påbörjat hundratal kg av tjänstevikten minskad med 900
kg, då det gäller tjänstevikter icke överstigande 3 000 kg. Om tjänstevikten
överstiger 3 000 men ej 7 000 kg utgår tilläggsavgift med 777 kr. för 3 000 kg
och 64 kr. för varje påbörjat hundratal kg av återstående del av tjänstevikten,
och om tjänstevikten överstiger 7 000 kg utgår tilläggsavgift med 3 337
kr. för 7 000 kg och 120 kr. för varje påböx-jat hundratal kg av återstående
del av tjänstevikten.

Enligt 1 § 6 mom. vägtrafikförordningen förstås med bilens tjänstevikt
sammanlagda vikten av dels fordonet i normalt, fullt driftfärdigt skick vid
användning av tyngsta till fordonet hörande karosseri, dels till fordonet hörande
verktyg, reservhjul, bränsle, smörjolja samt vatten och dels föraren
av fordonet. Med fordonets totalvikt menas summan av fordonets tjänstevikt
och maximilast. Om registrerat fordon underkastas sådan ändring, att det
inte längre överensstämmer med uppgifterna i utfärdat besiktningsinstrument
eller typintvg, åligger det enligt 10 § 5 mom. vägtrafikförordningen
ägaren att inom tre veckor från det ändringen skedde inställa fordonet hos
besiktningsman för registreringsbesiktning.

1 de likalydande motionerna I: 293 och II: 363 vid 1959 års riksdag yrkades
bl. a. att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla, att sådana
Bihang till riksdagens protokoll 1960. 7 samt. Nr 54

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 5b är 1960

ändringar skulle vidtagas i förordningen om automobilskatt, att skatten för
fordon, som är utrustat med mer än ett karosseri eller med tillfällig lastanordning,
skulle bestämmas med hänsyn till den tid under vilken de olika
karosserierna respektive lastningsanordningarna kommit till användning.
I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 13 anförde bevillningsutskottet
bl. a. följande.

Utskottet är medvetet om att de nuvarande reglerna om beräkning av
skatt efter tjänstevikt i vissa fall kan föranleda en högre skattebelastning
än som i och för sig är motiverad med hänsyn till angivna principer rörande
fördelningen av motorfordonstrafikens kostnadsansvar på olika motorfordon.
Som fordonsskatten är konstruerad är det emellertid svårt att på ett
tillfredsställande sätt avväga beskattningen av på visst sätt utrustade fordon
efter den omfattning vari utrustningen kommit till användning, lika
litet som hänsyn kan tas till den större eller mindre utsträckning vari registrerat
iordon varit i trafik. I viss mån kan fordonsskattens anknytning
till tjänstevikten vara ägnad att försvåra en önskvärd rationalisering av
lastbilstransporterna i berörda hänseende. De av motionärerna framförda
synpunkterna är därför värda beaktande. Frågan synes dock inte kunna erhålla
en godtagbar lösning efter de i motionerna uppdragna riktlinjerna.
Enligt vad utskottet inhämtat har 1953 års trafikutredning frågan om beskattning
efter tjänstevikt under övervägande. Utredningen väntas konnna
att framlägga förslag till ändrade regler rörande beskattning av motorfordonstrafiken
under loppet av nästa år. Innan ställning tas till det i motionerna
aktualiserade spörsmålet, synes det lämpligt att tills vidare avvakta
resultatet av utredningens arbete. Utskottet anser sig således inte böra tillstyrka
skrivelse till Kungl. Maj :t i ämnet.

Av innehållet i de förevarande motionerna må här återges följande.

För närvarande utgår automobilskatt (fordonsskatt) för lastbilar efter
tjänstevikt. Denna beskattning är fr. o. in. 1 januari 1955 starkt progressiv,
och denna progressivitet drabbar hårt framför allt de lastbilar, som är
sysselsatta i skogs-, lantbruks- och väganläggningstransporter. Dessa bilar
har, till följd av den alltmer uppdrivna mekaniseringen inom här ifrågavarande
transporter, till stor del måst utrustas med hjälpverktyg såsom
kranar och tippar. Eftersom dessa hjälpverktyg räknas in i fordonens
tjänstevikt blir skattetrycket på lastbilarna ytterligare skärpt. Detta hämmar
en sund rationalisering av transportverksamheten. En övergång från
beskattning efter tjänstevikt till en skatteläggning baserad på fordonens
totalvikt torde innebära en viss skattelättnad för de tunga lastbilarna samtidigt
som man skattetekniskt skulle komma ifrån de tolkningssvårigheter,
som nu är för handen i fråga om begreppet tjänstevikt.

Utskottet

Enligt automobilskatteförordningen utgår för lastbilar årligen fordonsskatt
med dels en enhetlig grundavgift och dels en tilläggsavgift med efter

Bevillningsutskottets betänkande nr öi år 1960

tjänstevikten stigande belopp. Med bilens tjänstevikt förstås enligt vägtrafikförordningen
sammanlagda vikten av fordonet i normalt, fullt driftfärdigt
skick vid användning av tyngsta till fordonet hörande karosseri,
till fordonet hörande verktyg och reservhjul, bränsle o. d. samt föraren
av fordonet. Med fordonets totalvikt menas den sammanlagda tjänstevikten
och maximilasten. Om sådana förändringar vidtages å registrerat fordon,
att det inte längre överensstämmer med uppgifterna i utfärdat besiktningsinstrument
eller typintyg, är ägaren skyldig att låta fordonet undergå
ny besiktning för fastställande av bl. a. tjänstevikten och totalvikten.

I de förevarande motionerna har yrkats att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj :t begära åtgärder i syfte att fordonsbeskattningen av lastbilar
skall grundas på totalvikten i stället för tjänstevikten. Till stöd för
yrkandet har anförts att de lastbilar, som användes för tyngre transporter,
till stor del utrustats med kranar och andra hjälpverktyg, vilka inräknas
i fordonets tjänstevikt. Därigenom har skattebelastningen på dessa bilar
ökat. En övergång till beskattning efter totalvikt skulle enligt motionärernas
mening medföra en viss skattelättnad för de tyngre lastbilarna och
främja en rationalisering av transportverksamheten.

Fordonsskatten är med undantag för släpvagnar för närvarande grundad
på fordonets tjänstevikt. För att åstadkomma en mer rättvis avvägning av
fordonsbeskattningen och på grund av svårigheterna vid den praktiska tilllämpningen
av på tjänstevikten grundade skatteskalor föreslog 1951 års
utredning rörande beskattningen av motorfordonstrafiken en övergång till
beräkning av fordonsskatten för lastbilar och bussar efter totalvikt. Utredningens
förslag härutinnan lades emellertid inte till grund för 1954 års
riksdagsbeslut rörande automobilbeskattningen. Däremot innebar beslutet
en ökad skattebelastning för den tyngre trafiken, som ansågs motiverad
av denna trafiks större krav på vägväsendet och kraftigare vägförslitning.
Beslutet betecknades som ett provisorium i avvaktan på den ytterligare
utredning av frågan, som för närvarande verkställes av 1953 års trafikutredning.

Såsom motionärerna framhållit talar vissa skäl för att fordonsbeskattningen
av lastbilar bör grundas på fordonets totalvikt i stället för på tjänstevikt.
Sålunda är en beskattning efter totalvikt oberoende av förhållandet
mellan tjänstevikt och maximilast och medför därför en mer likformig
beskattning av fordon i samma totalviktklasser. Även de praktiska svårigheterna
att bedöma i vilken omfattning mer eller mindre specialbetonad
fordonsutrustning bör hänföras till tjänstevikten talar för en övergång till
beskattning efter totalvikt. De i motionerna framförda synpunkterna är
därför värda beaktande. Enligt vad utskottet erfarit har 1953 års trafikutredning
bl. a. frågan om fordonsskattens utformning under övervägande.
Det är inte osannolikt att utredningens ståndpunktstaganden kan leda till
nya metoder för skatteberäkningen och till en ändrad fördelning av skatte -

Bevillningsutskottets betänkande nr ö\ år 1960

bördan mellan olika fordonstyper. Först sedan utredningens arbete slutförts,
torde det därför finnas tillräckligt material för att kunna bedöma
den i motionerna aktualiserade frågan. Med hänsyn till råd ovan anförts
anser utskottet skäl icke föreligga att tillstyrka skrivelse till Kungl. Maj:t
i ämnet. Utskottet avstyrker således bifall till de likalvdande motionerna
I: 419 och II: 500.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna I: 419 av herr Mattsson
in. fl. samt II: 500 av herrar Gustafsson i Kårby och Hansson
i Skegrie om viss ändring av grunderna för motorfordonsbeskattningen
icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Stockholm den 6 maj 1960

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Hagberg, Einar Eriksson,
Snygg, Spetz, Jansson, fröken Ranmark, herrar Söderquist, Bengtson
och Torsten Mattsson; samt

från andra kammaren: herrar Sundström, Kollberg, Vigelsbo, Kärrlander,
Magnusson i Borås, Wiklund, Engkvist, Nilsson i Bästekille, Kristenson
i Göteborg och Rydén.

Reservation

av herr Torsten Mattsson.

IDUNS TRYCKERI, ESSELTE. STHLM 60
004462