Bevillningsutskottets betänkande nr 57 (Betänkande 1946:Bevu57 - höst bevu)

Bevillningsutskottets betänkande nr 57.

Nr 57.

Ankom till riksdagens kansli den 7 november 1946 kl. 11 fm.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition
nr 335, i vad densamma avser förslag till förordning
angående ändrad lydelse av 17, 60 och 73 §§
förordningen den 6 juni 1941 (nr 416) örn arvsskatt
och gåvoskatt.

Genom en den 20 september 1946 dagtecknad proposition, nr 335, i vad
densamma hänvisats till bevillningsutskottet, har Kungl. Majit, under åberopande
av propositionen bilagda utdrag av dels statsrådsprotokollen över justitiedepartementsärenden
för den 26 april 1946 samt för förstnämnda dag och
dels lagrådets protokoll för den 19 juni 1946, föreslagit riksdagen att antaga
följande vid propositionen fogade

Förslag

till

Förordning

angående ändrad lydelse av 17, 60 och 73 §§ förordningen den 6
juni 1941 (nr 416) om arvsskatt och gåvoskatt.

Härigenom förordnas, att 17, 60 och 73 §§ förordningen den 6 juni 1941
örn arvsskatt och gåvoskatt skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

17 §.

För företeende---för inregistrering.

Anstånd skall bestämmas till högst fyra månader från det bouppteckningen
senast skolat vara ingiven. Ställes omedelbart eller, om anstånd
redan beviljats, före anståndstidens utgång nöjaktig säkerhet för det belopp,
vartill skatten uppgår vid lotternas beräkning enligt lag och testamente,
må anstånd medgivas högst ett år från det bouppteckningen senast skolat
vara ingiven.

Anstånd som —--bouppteckningens registrering.

På framställning —--motsvarande tillämpning.

Ställd säkerhet —---vidare gälla.

Örn skyldighet---i 52 §.

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 7 sami. Nr 57. 1

Bevillningsutskottets betänkande nr 57.

60 §.

Vill någon föra talan mot beslut i skatteärende, har han att till beskattningsmyndigheten
inkomma med sina till hovrätten ställda besvär; besvär
må anföras, förutom av enskild part, av advokatfiskalen vid hovrätten.

Innefattar beslut av underrätt eller länsstyrelse prövning av fråga örn
fastställande, eftergift eller återvinning av skatt, må talan fullföljas inom
tre år från beslutets dag. Har part anfört besvär och vill jämväl hans vederpart
söka ändring i beslutet, skall denne dock inkomma med sina besvär
inom två månader från det delgivning som avses i 52 kap. 7 § rättegångsbalken
ägt rum. I sistnämnda fall må vederparten inkomma med besvärsinlaga
till hovrätten; prövningen huruvida hans besvärstalan fullföljts
på föreskrivet sätt och inom rätt tid skall alltid tillkomma hovrätten.

Då besvär behörigen anförts över beslut, som avses i nästföregående
stycke, skall hovrätten städse höra klagandens vederpart över besvären.

Över beslut---— vitets utdömande.

73 §.

Angående skyldighet för beskattningsmyndighet att i vissa fall lämna meddelande
örn fastställande av skatt gäller vad Konungen förordnat.

Konungen äger ock utfärda de föreskrifter, som eljest finnas erforderliga
för tillämpning av denna förordning.

Denna förordning skall träda i kraft den 1 januari 1948; därvid gälle
i tillämpliga delar vad i lagen örn införande av nya rättegångsbalken finnes
föreskrivet.

Beträffande motiveringen för de i propostionen framlagda förslagen, i vad
de hänvisats till bevillningsutskottet, får utskottet, i den mån redogörelse härför
ej lämnas i det följande, hänvisa till ovannämnda statsråds- och lagrådsprotokoll.

I propositionen framläggas förutom nu förevarande förslag till förordning
angående ändrad lydelse av förordningen örn arvsskatt och gåvoskatt vissa
andra vid propositionen fogade förslag till ändringar ,i giftermålsbalken ävensom
i lagarna om boskillnad, testamente samt om boutredning och arvskifte.
I sist berörda delar har propositionen hänvisats till behandling av lagutskott.

Lagförslagen äro alla av processuell karaktär. De ha utarbetats av processlagberedningen
och upptagits i dess betänkande den 17 mars 1944 med förslag
till lag om införande av nya RB m. m. (SOU 1944: 9 och 10).

Beträffande här förevarande till bevillningsutskottet hänvisade förslag har
departementschefen — efter en närmare redogörelse för innehållet i övriga
i propositionen framlagda förslag — anfört följande.

Bevillningsutskottets betänkande nr 57.

»Enligt den nuvarande rättegångsordningen kan fastställande av arvsskatt
vid häradsrätt icke äga rum annat än å tingssammanträde. Med hänsyn härtill
föreskrives i 17 § arvsskatteförordningen, att om anstånd med sådan åtgärd
finnes böra medgivas, anståndet på landet alltid skall avse tiden till ett
framdeles infallande tingssammanträde. I stad äger rätten däremot att inom
vissa angivna gränser fritt bestämma anståndstidens längd. Enligt förenämnda
lagförslag angående handläggning av domstolsärenden skall häradsrätt
vid behandlingen av ärenden angående arvsskatt alltid vara domför med
en ensam domare, i regel den som tjänstgör såsom inskrivningsdomare.
Något skäl föreligger således ej längre att vid bestämmande av anstånd, som
här avses, anknyta till tingsordningen. På grund härav föreslår beredningen,
att de regler i förevarande hänseende, som nu gälla för rådhusrätt, göras
tillämpliga även å häradsrätt.

I 60 § första stycket stadgas för närvarande bland annat, att besvär över
beslut i skatteärende skola anföras hos hovrätten även om beslutet meddelats
av länsstyrelse. Såvitt detta innebär att hovrätten skall vara fullföljdsinstans
har någon ändring icke ansetts påkallad. Då den nya rättegångsordningen
medför, att fullföljdsinlaga skall avlämnas till underrätten eller länsstyrelsen
i stället för som nu till hovrätten, föreslås emellertid, att nu ifrågavarande
stadgande, till förebyggande av missförstånd, underkastas en redaktionell
jämkning.

Andra och tredje styckena av 60 § upptaga bestämmelser för det fall att
någon vill överklaga underrätts eller länsstyrelses beslut som innefattar
prövning av fråga örn fastställande, eftergift eller återvinning av arvs- eller
gåvoskatt. I sådant fall gäller nu enligt andra stycket som allmän regel att
besvärstiden är tre år, räknat från beslutets meddelande. Har ena parten anfört
besvär, är dock motpartens rätt att för sin del söka ändring underkastad
särskild tidsbegränsning i anslutning till det förfarande som inletts genom
de först inkomna besvären. Fristen för ingivande av ytterligare besvär utgör
två månader och skall vanligen räknas från det delgivning som avses i 27
kap. 6 § äldre RB ägt rum eller, i fall varom förmäles i 7 § samma kapitel,
från det kungörelse sista gången införts i allmänna tidningarna. Har förklaring
avgivits utan att sådan delgivning eller kungörelse skett, skall dock
fristen räknas från det förklaringen inkom. Sistnämnda föreskrift står i samband
med bestämmelserna i tredje stycket. Enligt dessa skall hovrätten, då
besvär anförts över beslut som nyss sagts, alltid höra motparten över besvären.
Därvid skola delgivnings- och förklaringstider bestämmas av hovrätten.
Är fråga örn besvär av advokatfiskalen, skola vanliga regler om sättet
för delgivning av besvärshandlingar tillämpas. Beträffande besvär av enskild
part skall däremot ett förenklat förfarande komma till användning; besvärshandlingarna
skola överlämnas till advokatfiskalen genom hovrättens
försorg.

Nya RB:s regler om kommunikation av besvär skilja sig, såsom framhålles
i betänkandet, i flera avseenden från de nuvarande bestämmelserna i samma
ämne. Enligt 52 kap. 7 § nya RB skall, örn hovrätt finner motpart böra böras

Bevillningsutskottets betänkande nr 57.

över besvär, besvärsinlagan med därvid fogade handlingar delgivas motparten
och föreläggande meddelas honom att inkomma med skriftlig förklaring. I
fråga örn delgivnings- och förklaringstider skall därvid tillämpas vad i 32
kap. 1 och 2 §§ samma balk finnes stadgat. Delgivningen skall, såsom framgår
av 33 kap. 4 §, i regel ske genom hovrättens försorg.

Beredningen uttalar, att med hänsyn till omförmälda föreskrifter i nya
RB de stadganden i tredje stycket av förevarande paragraf som avsåge
sättet för infordrande av förklaring syntes kunna uteslutas. Även då advokatfiskal
skulle höras över besvär, borde vanliga delgivningsregler utan olägenhet
kunna tillämpas. En konsekvens därav vore, att regeln i andra stycket om
beräkning av besvärstid för motpart i fall då delgivning eller kungörelse icke
ägt rum förlorade sin betydelse. Även föreskriften hur sådan tid skulle beräknas
då förklaring infordrats genom kungörelse bleve, såsom framginge
av 33 kap. 12 § nya RB, överflödig.

I överensstämmelse med dessa uttalanden föreslås, att de nuvarande bestämmelserna
på nu ifrågavarande punkt ersättas med en föreskrift att
besvärstiden för motpart alltid skall räknas från det delgivning som avses
i 52 kap. 7 § nya RB ägt rum.

Såsom förut anmärkts följer av nya RB:s fullföljdsregler, att klagande i
ärende angående arvsskatt eller gåvoskatt skall inkomma med besvärsinlaga
till underrätten eller länsstyrelsen i stället för som nu till hovrätten.
Beredningen framhåller emellertid, att om talan fullföljdes i anslutning till
besvär som tidigare anförts av motparten, särskilda skäl talade för att besvärsinlagan
borde kunna få avlämnas direkt till hovrätten. I sådant fall
hade beskattningsfrågan redan dragits under hovrättens prövning, och klaganden
önskade sannolikt ofta anföra besvär i samband med avgivandet av
förklaring. Vidare kunde framhållas, att besvärstid skulle räknas från det
klaganden erhållit del av motpartens förut anförda besvär samt att upplysning
örn den tidpunkt då så skett funnes tillgänglig i hovrätten men icke
hos beskattningsmyndigheten. Ur verkställighetssynpunkt vore det enligt beredningens
uppfattning icke av någon egentlig betydelse, till vilken myndighet
besvären inkomme. Beskattningsmyndighetens beslut ginge nämligen i verkställighet
utan hinder av förd klagan.

På grund av vad sålunda anförts har beredningen övervägt att för nu avsedda
fall föreskriva skyldighet att inkomma med besvärsinlaga till hovrätten.
Emellertid har beredningen ansett lämpligare att, till förebyggande av
rättsförluster för enskilda parter på grund av misstag angående fullföljdsreglema,
valfrihet mellan hovrätten och beskattningsmyndigheten medgåves.
Med hänsyn till den förut berörda svårigheten att hos beskattningsmyndigheten
fastställa när besvärstiden börjat löpa har emellertid frågan, huruvida
talan fullföljts på föreskrivet sätt och inom rätt tid, ansetts alltid böra prövas
av hovrätten. Bestämmelser av nu angiven innebörd ha upptagits i 60 §
andra stycket i förslaget.

Slutligen har i ett nytt fjärde stycke föreskrivits, att tid för fullföljd av
talan mot beslut som ej innefattar prövning av fråga örn fastställande,

Bevillningsutskottets betänkande nr 57.

eftergift eller återvinning av skatt skall räknas från det klaganden erhöll
del av beslutet. För närvarande löper i dylika fall klagotiden från dagen för
beslutets meddelande.

Beträffande förevarande förslag har lagrådet vid 60 § av anförda skäl
hemställt om uteslutande av det i fjärde stycket upptagna stadgandet att
besvärstid i vissa fall skall räknas från erhållen del av beslutet. Denna lagrådets
hemställan har beaktats.

Därjämte har lagrådet — under erinran att det av riksdagen antagna förslaget
till lag om handläggning av domstolsärenden innehölle föreskrift örn
skyldighet för rätten att under vissa förutsättningar avsända underrättelse
om tiden för besluts meddelande till den som beslutet gått emot — framhållit,
att i ärende rörande fastställande av arvsskatt eller gåvoskatt i sådant
hänseende i stället borde tillämpas vad som stadgats i kungörelsen den 7
november 1941 angående skyldighet för domstolar och länsstyrelser att i
vissa fall lämna meddelande om fastställd arvsskatt eller gåvoskatt. På
grund därav borde enligt lagrådets mening i 73 § arvsskatteförordningen införas
en föreskrift att i fråga om skyldighet för beskattningsmyndighet att i
vissa fall lämna meddelande angående beslut i ärenden rörande fastställande
av skatt skall gälla vad Konungen förordnat.

Även vad lagrådet sålunda föreslagit har jag ansett mig böra biträda.»

Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag,
får hemställa,

att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Majlis förevarande
proposition nr 335, till den del propositionen hänvisats
till bevillningsutskottet, antaga det vid propositionen
fogade förslaget till förordning angående ändrad lydelse av
17, 60 och 73 §§ förordningen den 6 juni 1941 (nr 416) om
arvsskatt och gåvoskatt.

Stockholm den 6 november 1946.

På bevillningsutskottets vägnar:

A. J. BÄRG.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Johan Bärg, Wahlmark, Velander, Ekman, Robert
Berg, Guslaf Elofsson, Franzon, Wetter och Carl Eric Ericsson samt

från andra kammaren: herrar Lövgren, Hagberg i Malmö, Björklund, Orgdrd, Janson
i Frändesta, Falk, Jonsson i Skedsbygd, Nilsson i Kristinehamn, Fröderberg och Vigelsbo.

Utskottet.