Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956
Betänkande 1956:Bevu56 - höst
Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956
1
Nr 56
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj ds
proposition med förslag till taxeringsförordning, m. m.,
jämte i ämnet väckta motioner.
I en den 16 mars 1956 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 150, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen att
dels antaga vid propositionen fogade förslag till
1) taxeringsförordning;
2) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr
370); samt
3) förordning om ändring i taxeringsförordningen den 28 september
1928 (nr 379);
dels ock godkänna av föredragande departementschefen enligt samma
protokoll förordade riktlinjer för en ändrad taxeringsorganisation.
I betänkandet nr 52 har utskottet behandlat de ovan under 2) och 3)
upptagna författningsförslagen. I föreliggande betänkande behandlar utskottet
således propositionen i återstående delar.
Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll i nu förevarande del
må här anföras följande.
På grundval av 1955 års taxeringssakkunnigas betänkande framlägges
i propositionen förslag till ny taxeringsförordning och delvis ändrad taxeringsorganisation.
Härvid har huvudsyftet varit att skapa ökad effektivitet
i taxeringsarbetet med sikte främst på en förbättrad granskning av svårkontrollerade
deklarationer men även att tillgodose de skattskyldigas krav
på ett förbättrat rättsskydd.
Enligt propositionen skall i varje stad med egen uppbördsförvaltning och
i varje fögderi finnas en eller flera särskilda taxeringsnämnder med uppgift
att taxera rörelseidkare, fria näringsutövare och andra skattskyldiga
beträffande vilka en mer ingående deklarationsgranskning är påkallad. I
dessa nämnder, där på vanligt sätt ordföranden utses av länsstyrelsen och
övriga ledamöter väljes av de kommunala organen, skall i granskningsarbetet
biträde åtnjutas av heltidsanställd tjänsteman, benämnd taxeringsassistent.
Denne ersätter det nuvarande kronoombudet. Taxeringsassistenterna
placeras hos de lokala skattemyndigheterna, under vilka de admi1—Bihang
till riksdagens protokoll 1956. 7 sand. Nr 56
2 Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956
nistrativt sorterar. Taxeringsassistenten har att iakttaga de allmänna anvisningar
för granskningsarbetets effektiva bedrivande, som taxeringsintendenten
i länet äger utfärda. På taxeringsnämndens ordförande ankommer
bl. a. att bevaka att tillfredsställande utredning finnes när fråga
uppkommer om avvikelse från deklaration. Taxeringsassistenten skall erhålla
biträde med sortering, längdföring in. fl. liknande uppgifter av i huvudsak
manuell natur.
Då en likartad organisation redan genomförts i Stockholm, där även i
övrigt speciella förhållanden föreligger, skall assistenter tills vidare inte
anställas i denna stad.
Övriga taxeringsnämnder skall enligt förslaget ha samma organisation
och arbetsformer som hittills. Dock föreslås att arbetet med sortering och
längdföring skall övertas av de lokala skattemyndigheterna. Vidare skall
arbetsperioden i samtliga taxeringsnämnder förlängas till den 30 juni. Genom
dessa åtgärder erhålles ökad tid för kontroll och andra väsentliga
arbetsuppgifter.
Taxeringsassistenten skall under tiden mellan taxeringsperioderna i
huvudsak utnyttjas för taxeringsrevision. Kapaciteten för denna betydelsefulla
form av taxeringskontroll kommer härigenom att bli avsevärt större.
För att ytterligare vidga möjligheterna till kvalificerat kontrollarbete
föreslås förstärkningar på länsstyrelsernas taxeringssektioner, främst bland
revisionspersonalen.
Ytterligare föreslås att taxeringsintendentens ställning skall stärkas i
vissa hänseenden samt att hans arbetsbörda skall lättas genom ökade möjligheter
att delegera arbetsuppgifter, bl. a. processföring i skattemål, på
underordnade befattningshavare.
Beträffande prövningsnämnderna föreslås olika åtgärder för att tillförsäkra
dessa en obunden ställning som besvärsprövande organ. Taxeringsintendenten
och den skattskyldige skall inför nämnden processa såsom
likaberättigade parter. Detta innebär att prövningsnämnden inte får ändra
en taxering annat än på yrkande av part. Ändringar till den skattskyldiges
förmån skall dock i mål, som genom besvär dragits inför nämndens prövning,
kunna företas även utan yrkande.
Förbud föreslås för ledamot av prövningsnämnd att samtidigt vara ledamot
av taxeringsnämnd.
Den nuvarande anordningen att taxeringsintendenten skall deltaga i
prövningsnämndens överläggningar föreslås avskaffad. Intendenten blir
i fråga om rätt att vara närvarande i nämnden huvudsakligen likställd
med den skattskyldige.
För att åstadkomma en åtskillnad mellan den dömande och den fiskaliska
verksamheten förordas att särskilda prövningsnämndskanslier inrättas
inom länsstyrelserna. Åtgärden innebär indirekt en förstärkning av
taxeringssektionerna, vilka hittills i betydande omfattning tagits i an
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956 3
språk för att biträda prövningsnämnderna med beredning av besvärsärenden.
Bland ytterligare förslag på detta område må nämnas, att vissa enklare
mål skall kunna avgöras av ordföranden ensam samt att det muntliga
förfarandet ges ökad stadga. Ersättning skall av allmänna medel kunna
utgå till personer som inkallas för att höras upplysningsvis.
Riksskattenämndens kansli föreslås utbyggt med en byrå för taxeringskontroll,
på vilken placeras en byråchef och fyra taxeringsrevisorer. I övrigt
lämnas riksskattenämndens organisation tills vidare orubbad.
På besvärsreglernas område är den viktigaste nyheten att de skattskyldiga
inte längre skall förlora sin rätt att anföra besvär hos kammarrätten och
regeringsrätten på grund av deklarationsförsummelse. Intresset av att
självdeklarationerna avges i tid föreslås i stället tillgodosett genom effektiviserade
vites- och bötesbestämmelser.
Vidare förordas att de skattskyldigas möjligheter att efter den vanliga
besvärstidens utgång få för höga taxeringar nedsatta skall avsevärt vidgas.
Den nya taxeringsförordningen föreslås skola träda i kraft den 1 januari
1958. Utbyggnaden av assistentorganisationen kan emellertid beräknas taga
åtskilliga år i anspråk. Fullt utbyggd torde förstärkningen av taxeringsorganisationen
kräva en utgiftsökning på omkring 10 milj. kronor.
Ovannämnda, i detta betänkande behandlade författningsförslag är av
följande lydelse.
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956
Förslag
till
taxeringsförordning
Härigenom förordnas som följer.
FÖRSTA AVDELNINGEN
Inledande stadganden
1 §•
Taxering enligt kommunalskattelagen samt enligt förordningarna om
statlig inkomstskatt och om statlig förmögenhetsskatt sker i den ordning
nedan stadgas. Därvid skall iakttagas, att taxeringarna bliva överensstämmande
med skatteförfattningarna samt i möjligaste måtto likformiga och
rättvisa.
2 §•
1 mom. I denna förordning förstås med
inkomsttaxering: taxering till kommunal inkomstskatt och till statlig
inkomstskatt;
förmögenhetstaxering: taxering till statlig förmögenhetsskatt;
allmän fastighetstaxering: sådan taxering av fastighet, som enligt 12 §
1 mom. kommunalskattelagen skall verkställas vart femte år; samt
särskild fastighetstaxering: sådan taxering av fastighet, som skall verkställas
de år, då allmän fastighetstaxering icke äger rum.
Inkomsttaxering och förmögenhetstaxering samt särskild fastighetstaxering
innefattas under benämningen årlig taxering.
2 mom. Beteckningarna taxeringsår, beskattningsår och hemortskommun
hava i denna förordning samma innebörd som i kommunalskattelagen.
Huruvida någon är att anse såsom bosatt här i riket, skall avgöras efter
de i anvisningarna till 53 § kommunalskattelagen stadgade grunderna.
Vad i denna förordning stadgas om person, som varit här i riket bosatt,
skall äga tillämpning jämväl å person, som i Sverige stadigvarande vistats
utan att vara härstädes bosatt.
3 §•
Där ej annat angives eller av sammanhanget framgår, förstås i denna
förordning med län jämväl Stockholms stad, med länsstgrelse jämväl över
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956 5
ståthållarämbetet samt med landskamrerare jämväl skattedirektören hos
överståthållarämbetet. Med vederbörande länsstyrelse avses, såvitt angår
den mellankommunala prövningsnämnden, överståthållarämbetet.
Med taxeringsintendenten i länet förstås i denna förordning i Stockholm
förste taxeringsintendenten, i län taxeringsintendenten samt, såvitt angår
mellankommunala prövningsnämnden, allmänna ombudet hos denna
nämnd. Under benämningen taxering sintendent inbegripas jämväl biträdande
taxeringsintendent samt den, åt vilken uppdragits att i sin tjänst
utföra på taxeringsintendent ankommande göromål.
ANDRA AVDELNINGEN
Taxering för inkomst och förmögenhet
I. Om taxeringsorganisationen
4 §.
I län skola finnas lokala taxeringsdistrikt och särskilda taxeringsdistrikt.
Lokalt taxeringsdistrikt skall utgöras av kommun eller del av kommun.
När särskilda skäl därtill äro, må dock två eller flera kommuner sammanföras
till ett lokalt taxeringsdistrikt.
För varje lokalt taxeringsdistrikt skall finnas en lokal taxeringsnämnd,
som har att verkställa taxering inom distriktet, i den mån detta icke ankommer
på annan taxeringsnämnd enligt vad nedan i denna paragraf sägs.
I fögderi, så ock i stad med egen uppbördsförvaltning skall finnas särskilt
taxeringsdistrikt, inom vilket särskild taxeringsnämnd verkställer
taxering av fysiska personer, dödsbon och familjestiftelser, vilkas inkomstförhållanden
med hänsyn till förvärvskällans art eller eljest äro av mera
invecklad beskaffenhet. I fögderi och stad som nu sagts må ock inrättas
flera sådana särskilda taxeringsdistrikt.
I län skall finnas ett eller flera särskilda taxeringsdistrikt, där särskild
taxeringsnämnd verkställer taxering av andra skattskyldiga än fysiska personer,
dödsbon och familjestiftelser.
En taxeringsnämnd i Stockholm förordnas årligen av överståthållarämbetet
att, utöver nämnden eljest tillkommande göromål, såsom en för riket
gemensam taxeringsnämnd (den gemensamma taxeringsnämnden) verkställa
dels taxering till statlig inkomstskatt och statlig förmögenhetsskatt
av skattskyldiga, som sakna hemortskommun i riket, ävensom av sådana i
17 § förordningen om statlig inkomstskatt och 17 § förordningen om statlig
förmögenhetsskatt omförmälda skattskyldiga, som jämlikt 14 § 2 mom.
och 36 § folkbokföringsförordningen skola mantalsskrivas i Storkyrkoförsamlingen
i Stockholm, dels ock taxering till kommunal inkomstskatt,
som skall ske för gemensamt kommunalt ändamål.
6 Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956
Taxering, som verkställes av den gemensamma taxeringsnämnden, anses
äga rum å särskild ort och i särskilt taxeringsdistrikt.
5 §•
Länsstyrelsen skall indela länet i taxeringsdistrikt samt besluta om de
särskilda taxeringsnämndernas verksamhetsområden.
Beslutet skall avse visst taxeringsår samt meddelas senast den 30 november
året näst före taxeringsåret.
Innan länsstyrelsen ändrar i stad tillämpad distriktsindelning, skall yttrande
infordras från kommunens styrelse ävensom, i stad med egen upphör
dsförvaltning, från den lokala skattemyndigheten. Vad nu sagts om
inhämtande av yttrande från kommunens styrelse skall dock icke gälla
beträffande Stockholm.
6 §•
1 mom. Ordförande i taxeringsnämnd förordnas av länsstyrelsen i samband
med indelningen i taxeringsdistrikt. Därvid utses tillika, om ej förordnande
meddelats enligt 2 mom., en person att i egenskap av kronoombud
vara ledamot i nämnden.
Övriga ledamöter väljas på sätt i 3 mom. stadgas under december månad
för nästföljande år.
2 mom. För särskild taxeringsnämnd, som enligt vad i 4 § fjärde stycket
stadgas skall verkställa taxering av fysiska personer, dödsbon och familjestiftelser,
skall länsstyrelsen förordna taxerings assistent att biträda
nämnden.
Vad nu sagts skall dock icke gälla Stockholm.
3 mom. Val av ledamöter i taxeringsnämnd verkställes av fullmäktige i
vederbörande kommun. I fråga om särskild taxeringsnämnd, som avses i 4 §
femte stycket, skall dock valet förrättas av landstingskommunens förvaltningsutskott,
därest i taxeringsdistriktet ingår mer än en kommun.
Antalet valda ledamöter i taxeringsnämnd skall utgöra minst tre och
högst åtta. År fråga om särskild taxeringsnämnd, som i 2 mom. sägs, skall
minst en ledamot väljas för varje kommun, och må i följd härav flera än
åtta ledamöter väljas, dock högst tolv. Antalet ledamöter skall bestämmas
av dem, på vilka valet ankommer, dock att, om ledamöterna skola väljas
av skilda organ, länsstyrelsen skall bestämma antalet ledamöter i taxeringsnämnden
samt angiva huru många av dem som skola väljas av varje
organ.
För envar av de valda ledamöterna skall utses en suppleant.
Om utgången av val skall den som därvid fört ordet omedelbart underrätta
länsstyrelsen, taxeringsnämndens ordförande och de valda.
4 mom. Besvär över val av ledamöter och suppleanter i taxeringsnämnd
må anföras hos länsstyrelsen inom tre veckor efter valets förrättande; och
skall i övrigt om vals överklagande i tillämpliga delar gälla vad i kommunal
-
7
Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956
lagen är stadgat angående besvär över beslut av kommunens fullmäktige.
Finner länsstyrelsen efter besvär anledning förordna om nytt val på grund
därav, att vid valet icke i enlighet med vad därom är stadgat i 13 § 1 mom.
kännedom om olika grupper av skattskyldiga blivit vederbörligen företrädd,
har länsstyrelsen att meddela föreskrift, huru många ledamöter för varje
grupp som skola väljas, överklagas det därefter företagna valet och befinnes
detsamma icke böra fastställas, äger länsstyrelsen utse ledamöter i
nämnden.
Över länsstyrelsens beslut må klagan icke föras.
7 §.
I taxeringsnämnd, som icke åtnjuter biträde av taxeringsassistent, skall
ordföranden, utöver vad i denna förordning eljest angives, huvudsakligen
1) tillhandahålla allmänheten blanketter till deklarationer med mera
dylikt,
2) lämna deklarations- eller uppgiftsskyldig de upplysningar som finnas
erforderliga för deklarations- eller uppgiftsskyldighetens fullgörande,
3) då deklarationsskyldig begagnar honom i 23 § medgiven rätt att muntligen
avgiva upplysningar till ledning för egen taxering, å blankett införa
upplysningarna och därå taga uppgiftslämnarens underskrift,
4) mottaga och granska deklarationer, uppgifter och andra handlingar,
dock att länsstyrelsen må medgiva, att deklarationer av enkel beskaffenhet
efter ordförandens bestämmande granskas allenast av kronoombudet,
5) i erforderlig omfattning vidtaga åtgärder för att införskaffa felande
deklarationer och andra uppgifter,
6) i övrigt med den befogenhet, som i sådant avseende tillkommer honom,
utöva kontroll till ledning för en noggrann och tillförlitlig taxering,
7) leda taxeringsnämndens arbete och vid sammanträdena föra ordet,
8) vara föredragande i taxeringsnämnden,
9) ombesörja erforderliga göromål av expeditionell art, i den mån dessa
icke ankomma på annan,
10) lämna annan taxeringsmyndighet ävensom lokal skattemyndighet erforderliga
underrättelser och uppgifter, samt
111 avgiva yttranden i besvärsmål.
8 §•
1 taxeringsnämnd, som åtnjuter biträde av taxeringsassistent, skall ordföranden,
utöver vad i denna förordning eljest angives, huvudsakligen ha
till uppgift att utföra de åligganden som upptagas i 7 § vid 5), 7) och 11).
Därutöver åligger det ordföranden att granska deklarationer och andra
handlingar i den utsträckning som erfordras för en noggrann och tillförlitlig
taxering. Ordföranden må, i den omfattning han finner påkallat, vara
föredragande i nämnden.
8 Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956
9 §•
Kronoombudet har till åliggande särskilt
1) att, oavsett den ordföranden tillkommande granskningsskyldigheten,
granska alla inkommande självdeklarationer, uppgifter och andra handlingar,
dock att länsstyrelsen må medgiva, att deklarationer av enkel beskaffenhet,
som avse huvudsakligen inkomst av tjänst, efter ordförandens
bestämmande granskas allenast av denne,
2) att vid granskningen tillse, att kronans rätt vid taxeringen varder behörigen
iakttagen, samt
3) att, i den mån sådant må vara erforderligt och av ordföranden påkallas,
biträda honom under taxeringsarbetet.
10 §.
I taxeringsnämnd, som åtnjuter biträde av taxeringsassistent, skall taxeringsassistenten
ulföra de åligganden som angivas i 7 § vid 1)—3) samt
9) och 10).
Därjämte åligger det taxeringsassistenten huvudsakligen att
1) granska deklarationer, uppgifter och andra handlingar,
2) biträda ordföranden vid införskaffande av felande deklarationer, uppgifter
och andra handlingar,
3) i övrigt med den befogenhet, som i sådant avseende tillkommer honom,
utöva kontroll till ledning för en noggrann och tillförlitlig taxering,
4) vara föredragande i taxeringsnämnden, i den mån icke ordföranden
finner sig böra utföra föredragningen,
5) upprätta förslag till de taxeringar som skola beslutas av nämnden, samt
6) i övrigt lämna ordföranden det biträde som av honom påkallas.
Taxeringsassistenten skall därjämte iakttaga vad länsstyrelsen eller
taxeringsintendenten i länet föreskrivit i avseende å taxeringsarbetets ordnande
och ändamålsenliga bedrivande.
Taxeringsassistenten skall, i den mån han därtill erhåller uppdrag,
utföra taxeringsrevision.
11 §■
1 mom. Varje län utgör ett prövningsdistrikt.
För varje prövningsdistrikt skall finnas en prövningsnämnd.
Efter framställning av länsstyrelsen må Kungl. Maj :t medgiva, att prövningsnämnd
sammanträder å två avdelningar. Då fråga är om beslut av
principiell innebörd, så ock eljest, då särskilda skäl därtill föranleda, må
nämnden i dess helhet företa mål eller ärende till avgörande.
2 mom. För hela riket skall finnas en gemensam prövningsnämnd (den
mellankommunala prövningsnämnden).
3 mom. Prövningsnämnd prövar besvär över beslut av taxeringsnämnd
samt fullgör i övrigt de åligganden som enligt denna förordning eller annan
författning ankomma på nämnden.
Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956 9
12 §.
1 mom. I länen är landskamreraren prövningsnämndens ordförande.
Prövningsnämnd i län skall bestå av ytterligare minst fyra och högst
åtta ledamöter eller, om nämnden skall sammanträda å avdelningar, fyra
ledamöter å varje avdelning. För nämnda ledamöter skola finnas lika
många suppleanter. Dessa ledamöter och suppleanter utses av Kungl.
Maj :t för en tid av fyra år.
För den mellankommunala prövningsnämnden förordnar Kungl. Maj :t
för en tid av fyra år ordförande, vice ordförande samt ytterligare sex ledamöter
jämte sju suppleanter. För samma tid förordnar Kungl. Maj :t allmänt
ombud hos nämnden.
Suppleant må närvara vid prövningsnämndens sammanträden endast då
han därtill kallats i anledning av uppkommet hinder för ledamot att tillstädeskomma.
1 länen skola ledamöter och suppleanter utses bland personer, som enligt
vad i 13 § sägs äro valbara till ledamöter i taxeringsnämnd inom prövningsdistriktet.
Ledamot eller suppleant i prövningsnämnd må icke samtidigt vara ledamot
eller suppleant i taxeringsnämnd.
2 mom. Hos prövningsnämnd i län skall finnas kansli inom länsstyrelsen.
Kansliet står under landskamrerarens ledning.
Hos den mellankommunala prövningsnämnden skall finnas kansli, som
står under ledning av allmänna ombudet.
13 §.
1 mom. Till ledamöter och suppleanter i nämnderna böra utses redliga
och allmänt aktade personer, som kunna antagas besitta nödig insikt och
erfarenhet.
Av kommun må till ledamot eller suppleant i taxeringsnämnd väljas allenast
den, som är inom kommunen mantalsskriven. Av landstingskommunens
förvaltningsutskott må till ledamot eller suppleant i särskild taxeringsnämnd
väljas allenast den, som är mantalsskriven i kommun, belägen inom
nämndens verksamhetsområde och tillika inom landstingskommunen.
Vid val av ledamöter och suppleanter i lokal taxeringsnämnd, så ock
vid förordnande av ledamöter i prövningsnämnd skall tillses, att om
möjligt personer tillhörande olika inom distriktet förekommande grupper
av skattskyldiga komma att tillhöra nämnden ävensom att såvitt möjligt
kännedom om distriktets olika delar kommer att förefinnas inom densamma.
Till ledamöter och suppleanter i särskild taxeringsnämnd skola utses
personer, som besitta särskild insikt och erfarenhet i de taxeringsfrågor,
som ankomma på dylik nämnds handläggning. Därjämte bör tillses, att
inom nämnden kännedom såvitt möjligt kommer att förefinnas om olika
delar av nämndens verksamhetsområde.
10
Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956
2 mom. Den som uppnått sextio års ålder må avsäga sig uppdrag att vara
ledamot eller suppleant. Eljest må ej någon avsäga sig sådant uppdrag med
mindre han uppgiver hinder, vilket godkännes av den som utsett honom.
3 mom. Till ledamot eller suppleant kan endast svensk medborgare utses.
Sådant uppdrag må ej utövas av den, som är omyndig eller i konkurstillstånd.
4 mom. Kommer ledamot eller suppleant etter det han utsetts i den ställning,
att han ej längre är behörig att utöva uppdraget, skall han omedelbart
frånträda detsamma.
14 §.
1 mom. Av Kungl. Maj :t eller länsstyrelse meddelat förordnande såsom
ordförande eller ledamot i prövningsnäinnd eller taxeringsnämnd kan när
som helst återkallas.
Avgår ledamot eller suppleant i sådan nämnd, innan tjänstgöringstiden
är till ända, skall efterträdare till honom för den återstående tiden utses i
den ordning, som gällt beträffande den avgångne.
2 mom. Uteblir vald ledamot i taxeringsnämnd från sammanträde och
finnes icke suppleant för tillfället att tillgå, äga nämndens vid sammanträdet
närvarande ledamöter att, om det för taxeringsförrättningens fortgång
erfordras, inkalla annan till ledamot valbar person att deltaga i förrättningen.
15 §.
Vid behandling av taxeringsfråga, som kräver särskild sakkunskap, må
taxeringsnämnd och prövningsnämnd anlita biträde av sakkunnig.
Då fråga är om biträde åt taxeringsnämnd, tillkallas sakkunnig av ordföranden
efter samråd med taxeringsintendenten i länet.
16 §.
1 mom. Det åligger lokal skattemyndighet att
1) ombesörja sortering av inkomna deklarationer och andra uppgifter
samt därvid efter anvisningar av taxeringsintendenten i länet utvälja de
deklarationer som skola behandlas av särskild taxeringsnämnd,
2) verkställa längdföring för taxeringsnämnd, i den mån detta icke ombesörj
es av länsstyrelsen,
3) vaka över att taxeringsassistent fullgör sina åligganden ävensom tillhandahålla
honom erforderlig biträdespersonal, samt
4) i den omfattning Kungl. Maj:t eller länsstyrelsen föreskriver, i övrigt
medverka vid taxeringsarbetet.
Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956 11
2 mom. Kommun må ställa en eller flera kommunens tjänstemän, som
av länsstyrelsen godkännas, till förfogande för taxeringsarbete inom kommunen
för annat ändamål än som i 1 mom. avses. Godkännandet må när
som helst återkallas.
Sådan tjänsteman har att, i enlighet med de närmare föreskrifter länsstyrelsen
och ordföranden i vederbörande taxeringsnämnd finner skäl meddela,
granska deklarationer och uppgifter, hos nämndens ordförande göra
de erinringar, vartill granskningen må giva anledning, samt i övrigt lämna
ordföranden biträde vid fullgörandet av dennes åligganden.
3 mom. I taxeringsnämnd, som icke åtnjuter biträde av taxeringsassistent,
äger ordföranden anlita skrivbiträde, som av honom tillkallas.
4 mom. Beträffande Stockholm skall i de hänseenden varom i denna
paragraf stadgas gälla vad Kungl. Maj :t därom förordnar.
17 §.
Taxeringsintendenten i länet skall, med iakttagande av bestämmelserna i
denna förordning, bevaka det allmännas rätt i taxeringsfrågor samt verka
för att taxeringarna bliva likformiga och rättvisa. Han skall därvid i erforderlig
omfattning granska verkställda taxeringar samt särskilt uppmärksamma
ojämnheter mellan taxeringar i olika taxeringsdistrikt.
Taxeringsintendenten äger anlita sakkunnig för utredning av taxeringsfråga,
som kräver särskild sakkunskap.
När så finnes erforderligt, äger taxeringsintendenten kalla ordförande
eller annan ledamot av taxeringsnämnd i prövningsdistriktet att infinna
sig för att meddela upplysningar.
Den som i annan befattning handlagt visst taxeringsärende må icke såsom
taxeringsintendent taga befattning med samma ärende.
18 §.
Kungl. Maj:t förordnar en för hela riket gemensam nämnd (riksskattenämnden)
med uppgift att genom rådgivande och vägledande verksamhet
främja en riktig och enhetlig tillämpning av denna förordning ävensom av
de skatteförfattningar, enligt vilka taxering verkställes på sätt i denna förordning
sägs.
Nämnden äger, i enlighet med vad därom särskilt är stadgat, på begäran
meddela förhandsbesked i taxeringsfrågor.
19 §•
Riksskattenämnden består av ordförande och ytterligare sex ledamöter,
vilka utses för en tid av fyra år. En av ledamöterna skall förordnas till vice
ordförande att vid förfall för ordföranden tjänstgöra i sådan egenskap.
Ordföranden skall vara lagfaren. Vice ordföranden och ytterligare två av
nämndens ledamöter skola vara lagfarna eller hava avlagt examen vid han
-
12
Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956
delshögskola. De nu nämnda ledamöterna skola tillika vara erfarna i domarvärv
eller i administrativ verksamhet. Övriga ledamöter skola utses så att
kännedom om förhållandena inom olika områden av förvärvslivet kommer
att förefinnas hos nämnden.
För envar ledamot, som skall vara lagfaren eller hava avlagt examen vid
handelshögskola, skall utses en suppleant samt för övriga ledamöter sammanlagt
sex suppleanter. Vad ovan stadgats angående ledamöterna skall äga
motsvarande tillämpning beträffande suppleanterna.
Förordnande såsom ledamot eller suppleant kan när som helst återkallas.
Avgår ledamot eller suppleant, skall annan förordnas för återstående delen
av den tid, för vilken den avgångne var utsedd.
Ledamöter och suppleanter skola vara svenska medborgare. Ej må uppdraget
utövas av den, som är omyndig eller i konkurstillstånd.
Kungl. Maj :t äger meddela föreskrifter angående när nämnden är att anse
som beslutför samt angående inkallandet av suppleanter så ock de föreskrifter
i övrigt som finnas erforderliga för nämndens verksamhet.
II. Om skyldighet att föra anteckningar, m. m.
20 §.
Den som enligt denna förordning är skyldig att avgiva deklaration eller
annan uppgift till ledning för egen taxering eller ock uppgift till ledning för
annans taxering är jämväl skyldig att i skälig omfattning genom räkenskaper,
anteckningar eller på annat lämpligt sätt sörja för att underlag
finnes för deklarations- eller uppgiftsskyldighetens fullgörande och för
kontroll därav.
Om skyldighet i vissa fall att föra räkenskaper är stadgat i bokföringslagen
och förordningen om skyldighet för vissa idkare av jordbruk eller
skogsbruk att föra räkenskaper såsom underlag för taxering.
21 §.
Har deklaration ej avgivits eller kan, på grund av brister i deklaration
eller bristfälligt underlag för sådan, skattskyldigs inkomst av viss förvärvskälla
icke tillförlitligen beräknas, skall inkomsten uppskattas efter vad
med hänsyn till föreliggande omständigheter såsom verksamhetens art och
omfattning finnes skäligt.
III. Om skyldighet att avlämna självdeklaration
22 §.
1 mom. Nedannämnda skattskyldiga äro, där ej annat följer av stadgandet
i 3 mom., skyldiga att utan anmaning till ledning för egen taxering avlämna
deklaration (självdeklaration), nämligen:
Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956 13
1) aktiebolag och ekonomisk förening ävensom sådan stiftelse, fond eller
inrättning som bär till huvudsakligt ändamål att tillgodose viss familjs,
vissa familjers eller bestämda personers ekonomiska intressen,
2) annan juridisk person, om dess bruttointäkter av en eller flera förvärvskällor
under beskattningsåret uppgått till sammanlagt minst 100
kronor,
3) fysisk person, vilkens bruttointäkter av en eller flera förvärvskällor
under beskattningsåret uppgått, om han varit bosatt här i riket under hela
beskattningsåret, till sammanlagt minst 1 200 kronor och eljest till sammanlagt
minst 100 kronor,
4) fysisk eller juridisk person, vilkens tillgångar av den art, som angives
i 3 § 1 mom. förordningen om statlig förmögenhetsskatt, vid beskattningsårets
utgång haft ett värde överstigande 50 000 kronor eller, såvitt angår
sådan juridisk person som avses i 6 § 1 mom. b) nämnda förordning, 5 000
kronor, samt
5) fysisk eller juridisk person, för vilken garantibelopp för fastighet skall
upptagas såsom skattepliktig inkomst.
Vid bedömandet av fysisk eller juridisk persons deklarationsskyldighet
enligt punkterna 2)—4) skall hänsyn icke tagas till sådan inkomst eller
förmögenhet, för vilken den fysiska eller juridiska personen icke är skattskyldig
enligt kommunalskattelagen, förordningen om statlig inkomstskatt
eller förordningen om statlig förmögenhetsskatt.
Hava makar, som ingått äktenskap före ingången av beskattningsåret och
levt tillsammans under större delen därav, var för sig haft inkomst eller
förmögenhet, skall vardera makens deklarationsskyldighet bedömas med
hänsyn till makarnas och boets sammanlagda inkomst och förmögenhet.
Skall skattskyldig enligt förordningen om statlig förmögenhetsskatt taxeras
för förmögenhet, som tillhör barn eller annan, skall hänsyn därtill tagas
vid deklarationsskyldighetens bedömande.
Vid tillämpning av vad i första stycket vid 3) är stadgat, skall svensk
medborgare, som under beskattningsåret tillhört svensk beskickning hos
utländsk makt eller lönat svenskt konsulat eller beskickningens eller konsulatets
betjäning och som på grund av sin tjänst varit bosatt utomlands,
anses hava varit bosatt här i riket. Detsamma skall gälla sådan persons
hustru samt barn under 18 år, därest de varit svenska medborgare och
bott hos honom. Person, som under beskattningsåret tillhört främmande
makts härvarande beskickning eller lönade konsulat eller beskickningens
eller konsulatets betjäning och som icke varit svensk medborgare, så ock
sådan persons hustru, barn under 18 år och enskilda tjänare, därest de
bott hos honom och icke varit svenska medborgare, anses däremot vid tillläinpningen
av vad i första stycket vid 3) är stadgat icke hava varit här i
riket bosatta.
I fråga om deklarationsskyldighet för oskift dödsbo efter skattskyldig,
14 Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956
som avlidit under beskattningsåret, skall tillämpas vad som skolat gälla för
den avlidne.
2 mom. Efter anmaning är jämväl den, som icke på grund av bestämmelserna
i 1 mom. har deklarationsskyldighet, skyldig avgiva självdeklaration.
3 mom. Lapp är ej skyldig avgiva deklaration för inkomst av renskötsel
eller i sådan rörelse nedlagd förmögenhet, och skall förty vid tillämpning av
bestämmelserna i 1 mom. första stycket vid 3) och 4) så anses, som om
dylik inkomst eller förmögenhet ej vore underkastad beskattning, önskar
lapp avgiva uppgift om inkomst eller förmögenhet, som nu sagts, må uppgift
härom lämnas i självdeklaration, vilken avlämnas i vanlig ordning, eller
ock särskild uppgift angående renskötsel avgivas på sätt i 32 § stadgas.
23 §.
Självdeklaration skall avgivas på heder och samvete samt avfattas å
blankett enligt fastställt formulär. Dock må, där deklaration infordrats
jämlikt 22 § 2 mom., de erforderliga upplysningarna meddelas muntligen inför
taxeringsnämndens ordförande eller dess taxeringsassistent, som har att
införa desamma å deklarationsblankett och därå taga den deklarationsskyldiges
underskrift.
24 §.
1 mom. Självdeklaration är dels allmän självdeklaration, dels särskild
s jälvdeklaration.
2 mom. Deklarationsskyldig, som icke är fysisk person, oskift dödsbo
eller familjestiftelse, skall avgiva allmän självdeklaration inom det län, där
han är skattskyldig till statlig inkomstskatt eller statlig förmögenhetsskatt.
Sådan deklarationsskyldig skall därjämte avgiva särskild självdeklaration i
varje annat län, inom vilket han är skattskyldig till kommunal inkomstskatt.
Här avsedd deklarationsskyldig, som icke är skattskyldig till statlig
inkomstskatt eller statlig förmögenhetsskatt, skall avgiva särskild självdeklaration
i varje län, inom vilket han är skattskyldig till kommunal inkomstskatt.
Särskild självdeklaration skall dock i fall av behov efter anmaning avgivas
jämväl inom det län, där allmän självdeklaration avgives, ävensom i
flera exemplar.
3 mom. Deklarationsskyldig, som är fysisk person, oskift dödsbo eller
familjestiftelse och som är skattskyldig till statlig inkomstskatt eller statlig
förmögenhetsskatt, skall avgiva dels i den kommun, där han var mantalsskriven
för året näst före taxeringsåret eller, utan att hava varit mantalsskriven,
är skattskyldig till sådan skatt, allmän självdeklaration till ledning
vid taxering till nämnda skatter och till kommunal inkomstskatt i
samma kommun, dels i varje annan kommun, där han är skattskyldig till
kommunal inkomstskatt, särskild självdeklaration till ledning vid taxering
Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956
15
till sådan skatt. Här avsedd deklarationsskyldig, som icke är skattskyldig
till statlig inkomstskatt eller statlig förmögenhetsskatt, skall avgiva särskild
självdeklaration i varje kommun, där han är skattskyldig till kommunal
inkomstskatt.
25 §.
Allmän självdeklaration skall upptaga:
1) den skattskyldiges namn och postadress, hemortskommun, där sådan
finnes, och hemvist därstädes samt nummer å för honom utfärdad debetsedel
å preliminär skatt för året näst före taxeringsåret ävensom beträffande
utlänning nationalitet, beträffande utländsk juridisk person det land, där
styrelsen haft sitt säte, samt beträffande skattskyldig, som allenast under
någon del av beskattningsåret varit i riket bosatt, uppgift om den tid, han
sålunda haft bostad härstädes,
2) alla förvärvskällor, beträffande vilka skattskyldighet för beskattningsåret
åligger den skattskyldige; och skall därvid i fråga om förvärvskälla, i
vilken skattepliktig fastighet ingått, särskilt angivas dels beskaffenheten av
den skattskyldiges innehav av fastigheten, dels fastighetens taxeringsvärde
året näst före taxeringsåret eller, om sådant värde det året icke varit fastigheten
åsatt, dess eljest antagliga värde vid taxeringsårets ingång, dels ock,
därest fastigheten icke ingått i förvärvskällan under hela beskattningsåret
eller fastigheten ingått däri endast till viss del, huru lång tid eller till vilken
del fastigheten sålunda ingått i förvärvskällan,
3) de intäkter och de avdrag, som äro att hänföra till varje förvärvskälla,
4) de allmänna avdrag, som den skattskyldige yrkar få tillgodonjuta vid
taxeringen,
5) den skattskyldiges tillgångar och skulder vid slutet av beskattningsåret,
ändå att förmögenheten icke uppgår till skattepliktigt belopp, dock
endast om och i den mån skattskyldighet för förmögenhet åligger honom,
6) beloppet av den preliminära skatt, som genom skatteavdrag erlagts för
året näst före taxeringsåret, ävensom
7) garantibelopp, vilket skall upptagas såsom skattepliktig inkomst för
den skattskyldige i dennes hemortskommun.
Allmän självdeklaration skall därjämte innehålla de uppgifter, som för
särskilda fall föreskrivas i denna förordning.
Har skattskyldig under beskattningsåret varit gift, skall han jämväl
uppgiva sådan boets eller andra makens inkomst och förmögenhet, över
vilken förvaltningen rättsligen tillkommit honom. Åligger skattskyldigheten
andra maken, skall uppgiften lämnas å särskild blankett. Då skattskyldig
skall taxeras för barns eller annans förmögenhet, skall uppgift lämnas jämväl
om sådan förmögenhet.
Belopp, som upptagas i självdeklaration, skola utföras i hela krontal, så
att överskjutande öretal bortfalla.
16
Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956
26 §.
Därest inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet redovisas enligt bokföringsmässiga
grunder med räkenskapsavslutning medelst vinst- och förlustkonto,
skall självdeklaration utöver vad eljest är föreskrivet innehålla:
1) uppgift, såvitt angår rörelse, om storleken av omsättningen,
2) uppgifter huru värdesättningen å lager samt fordringar skett,
3) uppgift huru det bokföringsmässiga vinstresultatet justerats till överensstämmelse
med de för den skattemässiga inkomstberäkningen stadgade
grunderna,
4) uppgifter rörande i räkenskaperna gjorda avdrag för värdeminskning,
5) uppgifter rörande gjorda avdrag för avsättningar till pensions- eller
andra personalstiftelser eller till fonder eller stiftelser av annat slag,
6) uppgift om vad den skattskyldige i varor, penningar eller annat uttagit
ur näringsverksamheten eller annorledes använt för bestridande avlevnadskostnader
eller eljest för utgifter, som icke äro hänförliga till omkostnader
i verksamheten, så ock om andra förmåner som den skattskyldige
åtnjutit av rörelsen eller jordbruksfastigheten,
7) uppgift om belopp, som vid inkomstberäkningen avdragits såsom reseoch
representationskostnader, i den mån sådant belopp icke utgivits till
anställda och upptagits å kontrolluppgifter rörande dessas förmåner, dock
att, därest lämnandet är förenat med synnerliga svårigheter, uppgiften
skall lämnas först efter anmaning, samt
8) uppgift om verkställda nedskrivningar av värdet å rättigheter till leverans
av omsättningstillgångar samt maskiner och andra inventarier.
Redovisas inkomst av rörelse enligt bokföringsmässiga grunder men utan
räkenskapsavslutning medelst vinst- och förlustkonto, skall beträffande
innehållet i självdeklaration i tillämpliga delar gälla vad ovan sägs.
Vad i denna paragraf stadgas skall av försäkringsanstalt, såvitt angår livförsäkringsrörelse,
iakttagas allenast i vad gäller uppgifter om huru värdesättningen
å lager samt fordringar skett; härutöver skall iakttagas vad i
27 § sägs om skyldighet att lämna där avsedda uppgifter.
27 §.
Inländsk försäkringsanstalt, som är skattskyldig för inkomst av försäkringsrörelse,
skall i allmän självdeklaration jämväl meddela uppgift
i de avseenden, som omförmälas i anvisningarna till 30 § kommunalskattelagen.
Motsvarande gäller beträffande utländsk försäkringsanstalt, som här
i riket drivit livförsäkringsrörelse, dock endast såvitt angår den till nämnda
rörelse hänförliga verksamheten.
Med inländsk försäkringsanstalt förstås i denna förordning, förutom försäkringsbolag,
jämväl sådan understödsförening, vilken enligt sina stadgar
äger meddela annan kapitalförsäkring än sådan som omfattar kapitalunderstöd
å högst 500 kronor för medlem.
Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956
17
Utländsk försäkringsanstalt, som här i riket drivit försäkringsrörelse,
skall i allmän självdeklaration lämna uppgift å premieinkomsten här i riket,
fördelad å dels livförsäkring, dels sjöförsäkring, dels trafikförsäkring, dels
sjuk-, olycksfalls- och brandförsäkring och dels annan försäkring, samt uppgift
å den eller de kommuner, där sysslomannen (generalagenten) haft kontor,
ävensom, då flera kontor funnits, uppgift å de vid varje kontor influtna
premieinkomsterna, fördelade på nämnda olika slag av försäkring. Beträffande
annan än till livförsäkring hänförlig verksamhet föreligger icke skyldighet
för utländsk försäkringsanstalt att lämna uppgifter om intäkter och
avdrag i förvärvskällan.
28 §.
Särskild självdeklaration skall för den kommun, deklarationen avser,
innefatta de uppgifter, som erfordras för taxeringen inom kommunen; och
skall om sådan deklaration i tillämpliga delar gälla vad om allmän självdeklaration
är stadgat.
29 §.
Är skattskyldigs inkomst enligt kommunalskattelagens bestämmelser om
beskattningsort att hänföra till mer än en kommun, skall i allmän eller
särskild självdeklaration lämnas de uppgifter, som erfordras för tillämpning
av bestämmelserna i 56—59 §§ kommunalskattelagen.
Vad i första stycket sägs skall äga motsvarande tillämpning i fall där
jkattskyldigs inkomst jämlikt 60 § kommunalskattelagen skall fördelas
å olika administrativa områden inom samma kommun.
30 §.
1 mom. Vid självdeklaration för deklarationsskyldig, som under beskattningsåret
varit skyldig föra räkenskaper eller som, utan att sådan skyldighet
förelegat, under beskattningsåret fört räkenskaper i av honom bedriven
rörelse, skall fogas bestyrkt avskrift av balansräkning för beskattningsåret
och balansräkning för det närmast föregående räkenskapsåret samt av vinstoch
förlusträkning för beskattningsåret, om sådan räkning ingått i bokföringen.
Har i bokföringen intagits särskilt balanskonto eller vinst- och
förlustkonto och avviker sådant konto från räkning som nyss sagts, skall
vid deklarationen jämväl fogas bestyrkt avskrift av kontot.
Vid självdeklaration, som ovan sägs, skola vidare fogas uppställningar
enligt fastställt formulär med uppgifter erforderliga för tillämpning av gällande
bestämmelser rörande avdrag för värdeminskning så ock utdrag av
räkenskaperna till styrkande av dessa uppgifter.
För aktiebolag, ekonomisk förening och ömsesidigt försäkringsbolag skall
avlämnas bestyrkt avskrift eller tryckt exemplar av förvaltnings- och revisionsberättelser,
som avgivits för beskattningsåret.
2 — Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 56
18 Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956
För inländsk försäkringsanstalt skall avlämnas bestyrkt avskrift av protokoll
eller annan handling, som utvisar, huru vinst- och förlusträkningen
samt balansräkningen för beskattningsåret slutgiltigt fastställts samt huru
vinsten för samma år disponerats. Vad sålunda stadgats skall dock icke
gälla beträffande försäkringsanstalt, som drivit enbart livförsäkringsrörelse.
2 mom. läkare av jordbruk eller skogsbruk, vilken påyrkar att bliva taxerad
för inkomst av jordbruksfastighet enligt bokföringsmässiga grunder,
skall senast tre månader före ingången av det första beskattningsår, för vilket
taxering skall ske enligt sådana grunder, göra anmälan härom till taxeringsintendenten
i det län, där jordbruksfastigheten är belägen.
31 §.
1 mom. Envar bör, utöver vad deklarationsformuläret föranleder, meddela
de upplysningar till ledning för egen taxering, som kunna vara av betydelse
för åsättande av en riktig taxering.
2 mom. Efter anmaning är envar skyldig att i den omfattning, som i anmaningen
angivits, meddela de ytterligare upplysningar, som finnas erforderliga
för kontroll av egen deklarations riktighet eller eljest för egen taxering.
Dylika upplysningar skola lämnas skriftligen, där ej annat angivits
i anmaningen.
32 §.
Särskild uppgift angående renskötsel, som avses i 22 § 3 mom., skall avfattas
å blankett enligt fastställt formulär. Sådan uppgift bör senast den
31 januari avlämnas antingen i den ordning, som i 35 § sägs, eller ock till
ordningsmannen i den lappby, uppgiftslämnaren tillhör.
Det åligger ordningsman i lappby att granska till honom avlämnade uppgifter
samt å desamma anteckna ej mindre det antal egna renar och skötesrenar,
som för den skattskyldige finnes upptaget i senast upprättade renlängd,
än även de övriga upplysningar och erinringar, som han finner av
omständigheterna påkallade. Uppgifterna skola därefter av ordningsmannen
senast den 15 februari eller, om uppgift senare avlämnas, inom en vecka efter
avlämnandet översändas till den lokala skattemyndigheten.
33 §.
Är stiftelse eller förening helt eller delvis frikallad från skattskyldighet,
skall i fall som nedan angivas särskild uppgift avlämnas rörande inkomst
och förmögenhet, som icke i självdeklaration uppgivits till beskattning.
Uppgiftsskyldighet, som i första stycket sägs, åligger
1) pensionsstiftelse,
2) jämlikt lagen om aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser
bildad stiftelse för arbetslöshetsunderstöd, sjukhjälp eller hjälp vid olycksfall,
Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956 19
3) stiftelse som har till huvudsakligt ändamål att under samverkan med
militär eller annan myndighet stärka rikets försvar,
4) stiftelse som har till huvudsakligt ändamål att, utan begränsning till
viss familj, vissa familjer eller bestämda personer, främja vård och uppfostran
av barn eller lämna understöd för beredande av undervisning eller
utbildning eller utöva hjälpverksamhet bland behövande eller främja vetenskaplig
forskning, ävensom
5) förening som, utan att den i sin verksamhet tillgodoser medlemmarnas
ekonomiska intressen, huvudsakligen verkar för ändamål av den art, som
angives vid 3) eller 4).
Uppgift avfattas å blankett enligt fastställt formulär och skall upptaga
inkomster och utgifter under räkenskapsår, som gått till ända närmast
före den 1 mars under taxeringsåret, samt tillgångar och skulder vid nämnda
räkenskapsårs början och slut, ävensom upplysning om de omständigheter,
vilka anses böra föranleda frikallelse från skattskyldighet.
Uppgift avlämnas varje år senast den 31 mars till länsstyrelsen i det län,
där stiftelsens eller föreningens förvaltning huvudsakligen utövats, där icke
taxeringsintendenten i länet på därom gjord framställning medgivit befrielse
tills vidare från nämnda skyldighet.
Det åligger stiftelse eller förening, som i denna paragraf avses, att efter
anmaning meddela de ytterligare upplysningar, som kunna erfordras för
bedömandet av stiftelsens eller föreningens skattskyldighet.
34 §.
1 mom. Självdeklaration, som skall avgivas utan anmaning, skall, försåvitt
ej annat följer av vad här nedan stadgas, vara avlämnad senast den
15 februari under taxeringsåret.
Staten, landstingskommun, kommun och annan dylik menighet må åtnjuta
anstånd med självdeklarations avlämnande till den 31 mars.
Den som nästföregående år varit skyldig föra räkenskaper må tillgodonjuta
liknande anstånd, därest räkenskapsåret gått till ända senare än den
31 oktober året näst före taxeringsåret.
Vad i nästföregående stycke är sagt skall hava motsvarande tillämpning
å delägare i vanligt handelsbolag, kommanditbolag eller rederi.
2 mom. På ansökan av deklarationsskyldig, som visar att i följd av hans
förvärvskällors särskilda beskaffenhet eller verksamhetens mera betydande
omfattning eller annan omständighet av säregen beskaffenhet hinder möter
att avlämna självdeklaration inom föreskriven tid, må genom särskilt beslut
utsättas annan tid, inom vilken självdeklarationen skall vara avlämnad.
Ansökan som i första stycket avses göres hos taxeringsintendenten i det
län, där sökanden är skattskyldig till statlig inkomstskatt eller statlig förmögenhetsskatt.
Föreligger ej sådan skattskyldighet för sökanden, göres
20 Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956
ansökningen hos taxeringsintendenten i det län, där självdeklarationen skall
avlämnas.
Mot taxeringsintendentens beslut må talan ej föras.
3 mom. I 30 § 1 mom. tredje och fjärde styckena omförmälda handlingar
skola avlämnas samtidigt med och fogas vid den eller de självdeklarationer,
som den skattskyldige avgiver. Möter hinder därför, skola handlingarna
avlämnas inom två veckor efter det desamma upprättats.
4 mom. Självdeklaration och annan uppgift eller upplysning till ledning
vid egen taxering, som skall avgivas på grund av anmaning, avlämnas inom
den tid, som i anmaningen förelägges; dock att skyldighet icke föreligger att
på grund av anmaning avlämna självdeklaration eller uppgift å tidigare dag
än handlingen skolat avlämnas utan anmaning.
35 §.
Självdeklaration, som avgives utan anmaning, skall, jämte tillhörande
handlingar, avlämnas till länsstyrelsen eller till lokal skattemyndighet eller
landsfiskal i det län, där taxeringen skall äga rum, eller ock till ordföranden
i vederbörande taxeringsnämnd.
Har på föranstaltande av eller i samråd med länsstyrelsen i kommun vidtagits
särskild anordning för mottagande av deklarationer, må deklaration
till ledning för taxering inom länet i enlighet därmed avlämnas.
36 §.
Deklarationsskyldig, från vilken självdeklaration icke inkommit inom
föreskriven tid, må anmanas att avgiva självdeklaration.
Är avlämnad självdeklaration icke så upprättad, som i denna förordning
föreskrives, må den deklarationsskyldige anmanas att inkomma med felande
uppgift eller, där deklarationen är i väsentliga avseenden bristfällig, med
ny, på behörigt sätt upprättad deklaration.
Innan anmaning utfärdas, bör den deklarationsskyldige, om detta kan ske
utan olägenhet, på lämpligt sätt erinras om deklarationsskyldigheten.
IV. Om kontrolluppgifter och andra uppgifter för annans taxering
37 §.
1 mom. Till ledning vid inkomsttaxering skola varje år utan anmaning
uppgifter (kontrolluppgifter) för nästföregående kalenderår avlämnas på
sätt framgår av följande uppställning:
21
Bevillningsutskottets betänkande nr 56 är 1956
Uppgiftsskyldig Vem uppgiften skall avse Vad uppgiften skall avse
1. a) Statlig och kom- Den som hos den Avlöning, arvode, annan ermunal
myndighet, uppgiftsskyldige inne- sättning eller förmån, oavsett
b) aktiebolag, ekono- haft anställning eller huruvida denna utgått kon
misk
förening, fond, uppdrag eller utfört till- tant eller såsom naturaförmån
stiftelse och annan ju- fälligt arbete eller som samt oavsett om densamma
ridisk person än döds- av den uppgiftsskyldi- utgör ersättning för kostna
bo»
ge åtnjutit pension, liv- der, som mottagaren haft att
c) fysisk person och ränta eller periodiskt bestrida. Har mottagaren haft
dödsbo, som bedrivit utgående ersättning, att erlägga vederlag för åtnju
rörelse
eller jordbruk, ävensom den som åt- ten naturaförmån, skall upp
däri
inbegripet skogs- njutit förmån från per- gift om förmånen och veder
bruk,
i fråga om förmå- sonalstiftelse eller an- laget lämnas.
ner, som utgått från så- nan stiftelse,
dan förvärvskälla, samt
d) fysisk person och
dödsbo, som innehaft
annan fastighet, i fråga
om förmåner, som utgått
från sådan förvärvskälla.
Undantag:
a) folkpension,
b) ersättning och förmån
i anledning av tillfälligt arbete,
om det som mottagaren
sammanlagt åtnjutit haft ett
lägre värde än 100 kronor för
hela året,
c) ersättning och förmån
till någon i anledning av tillfälligt
arbete å annan fastighet
än jordbruksfastighet, om
vad som sammanlagt utgivits
har lägre värde än 500 kronor
för hela året och det icke utgör
avdragsgill omkostnad i
förvärvskällan rörelse,
d) utbetalning till rörelseidkare,
som enligt lag varit
bokföringsskyldig, av ersättning
för tillfälligt arbete, om
ersättningen utgör intäkt av
rörelse för mottagaren,
e) av statlig myndighet utgiven
förmån, som icke utgör
skattepliktig intäkt för mottagaren,
f) förmåner i annat än penningar,
om det som mottagaren
i sådant hänseende sammanlagt
från den uppgiftsskyldige
åtnjutit, efter avdrag
för vederlag, uppenbarligen
haft ett värde icke överstigande
400 kronor för helt år
räknat,
g) ersättning för resa i
tjänsten, motsvarande gjorda
utlägg som sammanlagt icke
22 Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956
Uppgiftsskyldig
2. Fysisk person som
varit skyldig att verkställa
skatteavdrag enligt
uppbördsförordningen.
3. Försäkringsanstalt
och understödsförening.
4. Den som utbetalt
royalty eller periodiskt
utgående avgift för rättighet
av goodwills natur,
såsom varumärke,
firmanamn o. dyl., eller
för utnyttjande av patent,
mönster o. dyl.
5. Den som bedrivit
verksamhet, vari ingått
inköp av jordbruks- eller
trädgårdsprodukter
eller husdjur eller från
husdjur erhållna produkter,
allt i den mån
Kungl. Maj :t därom förordnat.
6. Den som bedrivit
verksamhet, vari ingått
förvärv av avverkningsrätt
eller inköp av virke
eller andra skogseffekter,
allt i den mån
Vem uppgiften skall avse
Den å vilkens inkomst
skatteavdrag skolat
verkställas.
Den som från anstalten
eller föreningen
uppburit belopp, ej understigande
200 kronor
för hela året, på grund
av försäkring av den
art att skatteplikt för
beloppet föreligger.
Den till vilken royaltyn
eller avgiften utbetalts.
Den från vilken inköp
skett.
Den som ägt eller
brukat fastighet, från
vilken upplåtelse av avverkningsrätt
eller försäljning
av skogseffekter
ägt rum.
Vad uppgiften skall avse
överstiga 500 kronor, traktamentsersättning
vid vistelse i
tjänsten utom tjänstgöringsorten
med sammanlagt högst
500 kronor och representationsersättning,
motsvarande
gjorda utlägg, sammanlagt
icke överstigande 500 kronor,
samt
h) förmån från stiftelse,
om vad som utgivits uppenbarligen
icke utgör skattepliktig
intäkt för mottagaren.
Om uppgiftens innehåll
skall i tillämpliga delar gälla
vad ovan vid 1. sägs.
Utgivet belopp.
Det utbetalda beloppet.
Utgivet vederlag i penningar,
naturaprodukter eller annat.
Undantag: vederlag som
gottgjorts bokföringsskyldig
rörelseidkare.
Vederlag som utgivits eller
gottgjorts, ävensom vederlag,
om vars utgivande under senare
år avtal träffats.
23
Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956
Uppgiftsskyldig Vem uppgiften skall avse Vad uppgiften skall avse
Kungl. Maj :t därom förordnat.
7. Den som bedrivit
förmedlingsverksamhet
eller annan därmed
jämförlig verksamhet,
allt i den mån Kungl.
Maj:t därom förordnat.
Den som genom verksamheten
erhållit anställning,
uppdrag eller
tillfälligt arbete eller
ock försålt egendom.
Ersättning eller vederlag
som förmedlats eller varom
uppgift eljest finnes tillgänglig
-
2 mom. Vid avlämnande av uppgifter, varom stadgas i 1 mom., skall iakttagas
följande.
Avser sådan förmån, varom i 1 mom. första och andra punkterna förmäles,
endast en del av året, skall upplysning meddelas om den tidrymd,
för vilken förmånen utgått.
I kontrolluppgift, som upptager särskild resekostnads- och traktamentsersättning,
skall angivas beloppet av dels resekostnadsersättning och dels
traktamentsersättning jämte antalet dagar för vilka traktamentsersättning
utgått.
Därest vid avlönings utbetalande avdrag skett för löntagares eller hans
efterlevandes pensionering, skall i kontrolluppgiften upptagas bruttolön och
vad som avdragits.
Har arbetsgivare uppburit den anställde tillkommande ersättning på grund
av försäkring i allmän sjukkassa, skall angivas jämväl beloppet av vad sålunda
uppburits.
I kontrolluppgift skall särskilt för sig upptagas sådant skatteavdrag, som
skett för uttagande av preliminär A-skatt.
Särskild uppgiftshandling skall avlämnas för varje person, varom fråga
är. Därvid skall fullständigt angivas personens namn, hemvist och bostadsadress.
Där så kan ske, bör uppgift lämnas jämväl om hans födelseår ävensom
om numret å utfärdad debetsedel å preliminär skatt för året näst före
taxeringsåret.
Uppgift skall avfattas å blankett enligt fastställt formulär eller å annan
för ändamålet lämpad blankett.
3 mom. Skall annan än statlig eller kommunal myndighet jämlikt 1 mom.
första punkten avlämna uppgifter till ett antal understigande tjugufem, skall
vid uppgifterna fogas ett särskilt sammandrag över dessa, upptagande
namn å den eller de personer, varom fråga är, ävensom beträffande envar
av dem uppgift angående belopp, som utbetalts, och förmån, som i övrigt
åtnjutits.
i mom. Uppgifterna skola avlämnas senast den 31 januari under taxeringsåret
i den ordning, som gäller för avlämnande av självdeklaration.
Uppgifter, som avses i 1 mom. punkterna 5—7, skola dock avlämnas till
länsstyrelsen i det län, där uppgiftslämnaren är bosatt. I fall, som avses i
24 Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956
3 mom., skall därjämte iakttagas, att uppgifterna jämte därtill hörande sammandrag
städse skola avlämnas till myndighet, hos vilken arbetsgivarens
allmänna självdeklaration må avlämnas.
Uppgifterna skola vid avlämnandet vara ordnade kommunvis eller, om
i kommun ingå flera församlingar, församlingsvis och skall medelst särskilda
omslag eller annorledes vara tydligt utmärkt, vilken kommun eller
församling varje grupp av uppgifter avser.
38 §.
1 mom. Vanligt handelsbolag, kommanditbolag och rederi för registreringspliktigt
fartyg skall varje år till ledning för delägares taxering utan
anmaning avlämna följande uppgifter angående bolaget eller rederiet,
nämligen
a) för varje kommun, där delägare är skattskyldig till statlig inkomstskatt
och statlig förmögenhetsskatt: uppgift, särskilt för varje sådan delägare,
vilken uppgift skall avfattas enligt reglerna för allmän självdeklaration
och tillika innehålla upplysning om den delägaren tillkommande andelen
av bolagets eller rederiets inkomst och värdet av hans andel eller lott
i bolaget eller rederiet; samt
b) för varje kommun, dit någon av bolaget eller rederiet innehavd förvärvskälla
är att hänföra: uppgift, avfattad enligt reglerna för särskild
självdeklaration, med upplysning tillika om den andel av inkomsten, som
å varje delägare belöper.
Äro bolagets eller rederiets samtliga delägare skattskyldiga till statlig inkomstskatt
och statlig förmögenhetsskatt i samma kommun, skall dock
uppgift, som i b) avses, icke lämnas för den kommunen.
Finnes inom kommun administrativt område, inom vilket menighet äger
utöva beskattningsrätt, skola vid avlämnande av uppgifter som ovan sägs
i förekommande fall jämväl lämnas erforderliga uppgifter för tillämpning
av bestämmelserna i 60 § kommunalskattelagen.
Vid uppgift, som i denna paragraf sägs, skola fogas i 30 § 1 mom. första
och andra styckena omförmälda handlingar.
2 mom. Uppgifter enligt 1 mom. skola vara avlämnade senast den 15
februari under taxeringsåret; dock må bolag eller rederi, som varit skyldigt
att föra räkenskaper och vars räkenskapsår gått tillända senare än
den 31 oktober under året före taxeringsåret, åtnjuta anstånd med uppgifternas
avlämnande till den 31 mars under taxeringsåret.
Uppgifterna skola avlämnas i den ordning, som gäller för avlämnande av
sj älvdeklaration.
39 §.
1 mom. I särskilda fall skola efter anmaning kontrolluppgifter för nästföregående
kalenderår avlämnas på sätt framgår av följande uppställning:
Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956 25
Uppgiftsskyldig | Vem uppgiften skall avse | Vad uppgiften skall avse |
1. Den som enligt 37 § 1 mom. första punkten | Den som hos den | Åtnjutna förmåner, därest |
2. Den som för ar-betslag eller liknande | Medlem av arbetsla-get eller gruppen. | Till medlem utgivet belopp. |
3. Bankaktiebolag, | Namngiven skattskyl-dig. | Gottgjord ränta ävensom |
4. Annan än penning-inrättning, därest ve-derbörande under näst-föregående år utbetalt | Varje borgenär. | Borgenärens namn och |
5. Fysisk eller juri-disk person, som haft | Namngiven skattskyl-dig. | Ränteinkomst från den |
6. Försäkringsanstalt ening. | Namngiven skattskyl-dig. | Arten av uppgiven försäk-ring, beloppet av premie el-ler annan avgift, tid då så-dan mottagits, samt värdet |
7. Den som bedrivit | Namngiven annan nä-ringsidkare. | Belopp för vilket den upp-giftsskyldige under viss an-given tid köpt eller sålt va- |
26
Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956
Uppgiftsskyldig Vem uppgiften skall avse Vad uppgiften skall avse
ror, därest beloppet i säljarens
eller köparens hand är
skattepliktig intäkt eller avdragsgill
utgift, med angivande
där så begäres av varuslag
och myckenhet, verkställda
likvider, så ock av belopp å
provision eller annat, som utgjort
sådan intäkt eller utgift.
Undantag: belopp avseende
köp eller försäljning av varor
över disk och liknande
fall, där uppgiftsskyldigheten
uppenbarligen icke kan fullgöras.
Ersättning eller vederlag
som förmedlats eller varom
uppgift eljest finnes tillgänglig
-
8. Den som bedrivit Namngiven skattskylförmedlingsverksamhet
dig.
eller därmed jämförlig
verksamhet, om uppgift
icke skolat lämnas
utan anmaning.
2 mom. Den som bedrivit jordbruk, skogsbruk eller rörelse är skyldig
att, ändå att mottagarna icke i anmaningen namngivas, avlämna följande
uppgifter:
a) uppgift om belopp, som han utbetalt till andra näringsidkare, i den
mån beloppen äro av beskaffenhet att i mottagarens hand utgöra intäkt av
jordbruksfastighet eller av rörelse och uppgift därom icke skolat lämnas
på grund av annan föreskrift i denna förordning, med upplysning tillika om
mottagarens namn och adress, samt
b) uppgift om belopp, för vilka han under viss angiven tid sålt varor till
andra näringsidkare, i den mån beloppen äro av beskaffenhet att i köparens
hand utgöra avdragsgill utgift, med upplysning tillika om köparens namn
och adress.
Vad i detta moment stadgas om näringsidkares uppgiftsskyldighet skall ej
avse köp eller försäljning av varor över disk och liknande fall, där uppgiftsskyldigheten
uppenbarligen icke kan fullgöras.
3 mom. Bankaktiebolag, sparbank eller annan penninginrättning är skyldig
att efter anmaning lämna uppgift om namngiven persons insättningar
och uttag under viss tid.
4 mom. Har någon enligt denna paragraf anmanats avlämna uppgift och
avser uppgiften förhållande, varom han har att iakttaga tystnad, eller anser
han att särskilda omständigheter eljest kunna åberopas för att uppgiften
ej kommer till annans kännedom, må länsstyrelsen, på framställning av
27
Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956
den som anmanats, när synnerliga skäl föranleda därtill, befria honom från
skyldighet att lämna uppgiften.
Mot länsstyrelsens beslut må talan ej föras.
40 §.
Bankaktiebolag, sparbank eller annan penninginrättning åligger, utöver
vad eljest i denna förordning stadgas, att efter förordnande av Kungl. Maj :t,
i den omfattning och ordning som angives vid förordnandets meddelande,
lämna uppgift om storleken av insättares ränteinkomst under viss angiven
tid och beloppet av insättares innestående medel vid viss angiven tidpunkt
samt om insättares fullständiga namn och senast för inrättningen kända
bostadsadress ävensom, därest annan än räkningshavare äger förfoga över
räkningen, uppgift om den sålunda berättigades fullständiga namn och
senast för inrättningen kända bostadsadress.
41 §.
Aktiebolag är pliktigt att efter anmaning till ledning vid värdesättning av
aktier i bolaget avlämna uppgift enligt fastställt formulär rörande bolagets
tillgångar och skulder jämte andra omständigheter av betydelse för värdesättningen.
Motsvarande skyldighet åligger ekonomisk förening.
42 §.
1 mom. Har medlem av bostadsförening eller delägare i bostadsaktiebolag
under hela eller större delen av beskattningsåret helt eller till övervägande
del till annan upplåtit honom i nämnda egenskap tillkommande
lägenhet, skall till ledning för medlemmens eller delägarens taxering varje
år av föreningen eller bolaget lämnas uppgift om beloppet av medlemmens
eller delägarens inbetalningar till föreningen eller bolaget och huru mycket
därav som utgör kapitaltillskott ävensom angående värdet av medlemmens
eller delägarens andel i föreningens eller bolagets behållna förmögenhet.
Omförmälda uppgift skall utan anmaning avlämnas senast den 15 februari
under taxeringsåret i den ordning, som gäller för avlämnande av självdeklaration.
Uppgiften skall avfattas å blankett enligt fastställt formulär.
2 mom. Efter anmaning åligger det bostadsförening eller bostadsaktiebolag
att även beträffande andra medlemmar eller delägare än som avses i 1 mom.
i den omfattning, som i anmaningen angives, avlämna uppgift angående
värdet av medlems eller delägares andel i föreningens eller bolagets behållna
förmögenhet.
3 mom. Det åligger bostadsförening eller bostadsaktiebolag att senast
den 8 februari under taxeringsåret underrätta medlem eller delägare om
värdet av medlemmens eller delägarens andel i föreningens eller bolagets
behållna förmögenhet.
28 Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956
I fall som avses i 1 mom. åligger det bostadsföreningen eller bostadsaktiebolaget
att senast den 8 februari under taxeringsåret tillställa medlemmen
eller delägaren uppgift angående de i berörda moment omförmälda
förhållanden, i vad medlemmen eller delägaren angår.
43 §.
1 mom. Envar, som utbekommit utdelning å svenska aktier, så ock envar,
som här i riket utbekommit
a) utdelning å andelar i svensk ekonomisk förening eller från utländsk
juridisk person eller
b) ränta, vilken erlagts mot avlämnande av kupong eller kvitto, å obligation,
förlagsbevis eller annan för den allmänna rörelsen avsedd förskrivning,
är skyldig att till ledning för egen taxering vid mottagandet av utdelningen
eller räntan avgiva särskild uppgift härom. Lyftes beloppet för annans
räkning, och överlämnas ej därvid en av denne avgiven vederbörlig
uppgift, skall uppgift i stället avgivas av den, som lyfter beloppet, och därvid
uppgivas namn och hemvist å den, för vars räkning beloppet lyftes. Utbekommer
någon utdelning eller ränta mot kupong, som han förvärvat utan
det värdepapper kupongen tillhör, skall jämväl uppgivas namn och hemvist
å den, från vilken kupongen förvärvats.
Uppgift avfattas enligt fastställt formulär och avlämnas till den, som utbetalar
utdelning eller ränta. Denne skall tillse att uppgift avlämnas, innan
betalning sker.
2 mom. Med uppgifter, som avgivits enligt 1 mom. och röra utdelning å
svenska aktier, skall förfaras på sätt stadgas i förordningen om kupongskatt.
Övriga enligt 1 mom. avgivna uppgifter, som avse utdelning, skola för
varje år senast den 31 januari nästföljande år av den som mottagit uppgifterna
avlämnas i enahanda ordning som gäller för avlämnande av kontrolluppgifter,
varom i 37 § 1 mom. punkterna 1—4 förmäles. Har i något
fall utbetalning av utdelning skett utan att uppgiftsskyldighet vederbörligen
fullgjorts, skall vid uppgifternas avlämnande lämnas upplysning härom.
Enligt 1 mom. avgivna uppgifter, som avse ränta, skola avlämnas i den
mån Kungl. Maj :t så förordnar och i den ordning, som därvid av Kungl.
Maj :t bestämmes. Hava avlämnade uppgifter icke inom fem år infordrats,
må de förstöras.
3 mom. Kungl. Maj:t äger förordna, att även för andra fall än de, då
uPP§iftsskyldighet för mottagare av utdelning eller ränta jämlikt 1 mom.
föreligger, uppgift till ledning vid annans taxering för inkomst eller förmögenhet
skall avlämnas, av svenskt bolag eller svensk ekonomisk förening
rörande utbetald utdelning samt av den, som här i riket utfärdat obligationer,
förlagsbevis eller andra för den allmänna rörelsen avsedda förskrivningar,
rörande utbetald ränta. Kungl. Maj :t bestämmer i sådant fall jämväl
i T,ilken omfattning och i vilken ordning uppgift skall lämnas.
Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956 29
4 mom. Kungl. Maj :t må, där så kan ske utan att åsyftad kontroll eftersättes
eller då eljest särskilda omständigheter därtill föranleda, förordna
om jämkning av den i 1 mom. stadgade uppgiftsskyldigheten.
5 mom. Taxeringsintendent eller, efter hans förordnande, honom underställd
tjänsteman är berättigad att hos den, som mottagit uppgifter som
i 1 mom. sägs, för taxeringskontroll taga del av dessa uppgifter. Den hos
vilken uppgifterna förvaras är därvid skyldig att lämna det biträde, som
erfordras för kontrollens genomförande.
44 §.
Har här i riket bosatt person eller här verksamt företag gottgjort person
eller företag i utlandet belopp eller förmån, som därest det gottgjorts person
eller företag här i riket skulle hava föranlett skyldighet att avlämna kontrolluppgift,
skall den som utgivit beloppet eller förmånen vara skyldig att
på sätt och i den omfattning Kungl. Maj :t föreskriver avlämna kontrolluppgift
till ledning vid beloppets eller förmånens beskattning utom riket.
45 §.
Hava föreskrivna uppgifter till ledning vid annans taxering icke avlämnats
eller icke upprättats enligt föreskrifterna i denna förordning, må den
uppgiftspliktige anmanas att avlämna eller fullständiga uppgifterna.
46 §.
För taxering erforderlig, i denna förordning icke särskilt omförmäld
handling eller uppgift skall, då så begäres för taxeringskontroll, tillhandahållas
av statligt eller kommunalt verk, allmän inrättning eller överförmyndare.
Vad nu sagts gäller ej handling, som avses i 1—4 §§ samt 31 och 33 §§
lagen den 28 maj 1937 om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna
handlingar och som ej må utlämnas till envar.
Är handling, som avses i första stycket, eljest sådan att den enligt vad
därom är stadgat ej må utlämnas till envar, eller är uppgift, som där sägs,
av beskaffenhet att omfattas av tystnadsplikt, må handlingen eller uppgiften
tillhandahållas allenast efter framställning av taxeringsintendent som
avses i 3 § andra stycket första punkten. Finnes vid prövning av sådan
framställning att handlingens eller uppgiftens tillhandahållande skulle, för
det allmänna eller med hänsyn till enskilds befogade intressen, lända till
synnerligt men, må framställningen lämnas utan bifall.
Efter ansökan av taxeringsintendent som i nästföregående stycke sägs må
Kungl. Maj :t förordna, att handling eller uppgift skall tillhandahållas honom
utan hinder av vad som stadgas i andra och tredje styckena.
Befattningshavare vid riksskattenämnden äger, i den mån nämndens ordförande
förordnar därom, i fråga om handlingar och uppgifter som avses i
denna paragraf samma befogenhet som tillkommer här ovan avsedd taxeringsintendent.
30 Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956
V. Gemensamma bestämmelser rörande deklarationer och andra uppgifter
47 §.
Skyldighet att avgiva deklaration eller annan uppgift, varom i denna förordning
sägs, skall fullgöras
1) för omyndig av förmyndare eller god man, som förordnats enligt 18
kap. 1 § föräldrabalken, beträffande vad förmyndaren eller gode mannen
har under sin förvaltning,
2) för sådan person, för vilken god man förordnats enligt 18 kap. 3 eller
4 § föräldrabalken, av gode mannen beträffande vad han har under sin
förvaltning,
3) för avliden person och hans dödsbo av dödsbodelägare eller testamentsexekutör,
som har att förvalta den dödes egendom, dock att där egendomen
avträtts till förvaltning av boutredningsman, denne har att fullgöra deklarations-
eller uppgiftsskyldigheten,
4) för dödsbo, som ej längre består, av den som vid tidpunkten för dödsboets
upplösning haft att förvalta boets egendom,
5) för annan deklarations- eller uppgiftsskyldig än enskild person och
dödsbo av vederbörande styrelse, förvaltning, syssloman, förvaltare eller
ombud, där ej beträffande staten, landsting, kommun eller annan dylik
menighet Kungl. Maj :t annorlunda förordnar, samt
6) för annan än här ovan omförmäld juridisk person, som ej längre
består, av den som senast haft att förvalta dess angelägenheter.
48 §.
Blanketter till sådana deklarationer och uppgifter, för vilka formulär
fastställas, skola kostnadsfritt tillhandahållas i den ordning Kungl. Maj :t
föreskriver.
49 §.
För de fall, då i denna förordning stadgats skyldighet att efter anmaning
lämna uppgift eller upplysning till ledning vid taxering, föreligger sådan
skyldighet jämväl i fråga om förhållanden, som avse tid före beskattningsåret
och som hava betydelse för åsättande av taxering eller eftertaxering.
50 §.
1 mom. Granskning av självdeklarationer må verkställas endast av
ämbets- eller tjänsteman, på vilken dylik granskning till följd av bestämmelserna
i denna förordning ankommer,
ordföranden och kronoombudet i taxeringsnämnden,
de ledamöter i taxeringsnämnden, som därtill utses av nämnden, samt
ledamöterna i prövningsnämnden.
Sakkunnig må granska självdeklaration, för vars behandling hans biträde
påkallas.
Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956 31
Ordningsman i lappby och lappfogde äga verkställa granskning av självdeklaration,
som lapp inom vederbörande lappby eller lappfogdedistrikt
avgivit.
Vid taxeringsarbete anlitat biträde, så ock tjänsteman som avses i 16 §
2 mom. må taga del av deklaration i den omfattning, som är erforderlig
för arbetets utförande.
För innehållet i självdeklaration må icke inom taxeringsnämnd lämnas
vidare redogörelse än som för taxeringen erfordras. Självdeklaration må
icke intagas i taxeringsnämnds eller prövningsnämnds protokoll i vidare
mån än som oundgängligen erfordras.
Självdeklaration skall tillhandahållas de myndigheter, vilka i och för sin
befattning böra erhålla del därav.
Självdeklaration må, på sätt Kungl. Maj:t förordnar, för statistisk bearbetning
utlämnas till den ämbetsmyndighet eller tjänsteman, åt vilken
Kungl. Maj :t uppdrager utförandet av sådan bearbetning.
Den som har att utföra talan för besvärsberättigad kommun i fråga om
viss skattskyldigs taxering äger taga del av självdeklaration, som skolat
ligga till grund för taxeringen.
Då besvär anförts, skall självdeklaration, som har avseende å taxeringen
i fråga, biläggas besvärshandiingarna, där ej vid delgivning med menighet
sådant anses vara för målets utredning obehövligt. Handlingarna skola vid
förekommande delgivningar inneslutas i förseglat konvolut, vilket skall
förses med påskrift om innehållet och i obrutet skick tillställas den förklaringsskyldige
eller annan vederbörande.
1 övrigt må självdeklaration, där ej annat följer av stadgande i allmän
lag, icke vara för någon tillgänglig, utan att den, som avgivit deklarationen,
lämnat skriftligt medgivande därtill.
2 mom. Självdeklarationer skola förvaras hos länsstyrelsen, där ej denna
förordnar om förvaring hos lokal skattemyndighet. Sedan sex år förflutit,
skola deklarationerna förstöras, där ej Kungl. Maj :t annorlunda föreskriver.
3 mom. Vad ovan i denna paragraf är sagt om självdeklaration gäller i
tillämpliga delar även beträffande andra uppgifter, vilka avlämnats till ledning
vid taxering, ävensom av myndighet vid taxeringskontroll upprättade
handlingar; dock må uppgifter enligt 43 § 1 mom. vara tillgängliga även för
dem, från vilka utdelning eller ränta erhållits, samt av dem anlitade medhjälpare.
VI. Gemensamma bestämmelser rörande anmaning och delgivning
51 §.
Rätt att utfärda anmaning i fall som avses i 22 § 2 mom., 24 § 2 mom.,
31 § 2 mom., 33 och 36 §§, 39 § 1 mom. samt 45 § tillkommer taxeringsnämnd,
taxeringsintendent samt prövningsnämnd. Samma rätt tillkommer
32 Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956
tjänsteman, åt vilken uppdragits att verkställa taxeringsrevision, i den mån
så erfordras för uppdragets fullgörande, dock att tjänsteman som nu sagts
icke äger anmana någon att avlämna deklaration.
Anmaning som avses i 39 § 2 mom. må endast utfärdas av taxeringsintendenten
i det län, där den uppgiftsskyldige är bosatt.
I de fall som avses i 39 § 3 mom., 41 § samt 42 § 2 mom. må anmaning
göras av taxeringsintendent.
52 §.
Anmaning skall innehålla föreläggande för den anmanade att avlämna
självdeklaration, annan uppgift eller upplysning till den, som utfärdat anmaningen,
inom viss efter omständigheterna lämpad tid, minst fem dagar
efter delfåendet. Härutöver skall anmaningen innehålla uppgift om postadress
för den, som utfärdat anmaningen.
53 §.
I anmaning, som utfärdas av taxeringsnämnd, taxeringsintendent eller
prövningsnämnd, må vite föreläggas.
54 §.
Finnes beträffande anmaning eller annan i denna förordning avsedd
handling vara av betydelse att erhålla bevis för att handlingen kommer
skattskyldig eller annan tillhanda, må delgivning äga rum i den ordning
nedan sägs.
Rätt att använda sådan delgivning tillkommer taxeringsnämnd, taxeringsintendent,
prövningsnämnd och länsstyrelse.
Delgivningen skall, där så ske kan, verkställas genom posten. Om sådan
delgivning skall vad i rättegångsbalken stadgas om delgivning genom posten
av annan handling än stämning äga motsvarande tillämpning. Närmare
bestämmelser om delgivning genom posten av handling från taxeringsmyndighet
meddelas av Kungl. Maj :t.
Kan delgivning ej ske genom posten, må polismyndighet anlitas för delgivningens
verkställande.
55 §.
Har i anmaning vite förelagts, skall anmaningen delgivas enligt bestämmelserna
i 54 §, där ej delgivningen finnes kunna på betryggande sätt ske i
annan ordning.
VII. Om taxeringsrevision
56 §.
1 mom. För kontroll av att deklarations- och uppgiftsskyldighet enligt
denna förordning riktigt och fullständigt fullgjorts eller för att eljest bereda
beskattningsmyndighet upplysning till ledning vid beslut om taxering eller
Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956 33
eftertaxering må taxeringsrevision äga rum hos envar deklarations- eller
uppgiftsskyldig, dock att sådan revision ej må äga rum hos myndighet eller
annat organ, som avses i 46 § första stycket.
Taxeringsrevision må jämväl verkställas hos den som bedriver förmedlingsverksamhet
eller annan verksamhet av sådan beskaffenhet, att uppgifter
av betydelse för taxeringskontrollen kunna hämtas ur anteckningar
eller andra handlingar, som föras vid verksamhetens bedrivande.
Vid taxeringsrevision må granskning i den omfattning, som finnes erforderlig,
ske av räkenskaper och anteckningar med därtill hörande verifikationer
ävensom av korrespondens, protokoll och andra handlingar rörande
verksamheten.
Då taxeringsrevision för visst eller vissa beskattningsår verkställes, må
jämväl det löpande årets räkenskaper och handlingar granskas.
Vid taxeringsrevision hos bokföringspliktig skattskyldig må även verkställas
kassainventering.
2 mom. Den som har att verkställa taxeringsrevision må påfordra att i
den utsträckning, som är erforderlig för det med granskningen avsedda
syltet, genast få taga del av handlingar som skola granskas.
Vid taxeringsrevision är den, hos vilken revisionen sker, pliktig att lämna
de upplysningar, som erfordras för revisionens verkställande.
3 mom. Taxeringsrevision skall såvitt möjligt ske på sådant sätt och
på sådan tid att den icke förorsakar hinder i verksamheten för den, hos
vilken revisionen sker. Revisionen må med hans medgivande verkställas
hos honom. Hava böcker eller handlingar överlämnats för revision, skola
de så fort ske kan återställas. Meddelande om resultatet av revisionen skall
snarast lämnas den, hos vilken revisionen skett, i vad angår hans taxering.
4 mom. Den som verkställer taxeringsrevision må taga del av handlingar
av betydelse för revisionen utan hinder av att den, hos vilken revisionen
sker, har att iakttaga tystnad om deras innehåll. Är handlings innehåll
av beskaffenhet som nu sagts eller anser den, hos vilken revisionen
sker, att särskilda omständigheter eljest kunna åberopas för att handlingens
innehåll ej kommer till annans kännedom, må dock länsstyrelsen, på framställning
av den hos vilken revisionen sker, när synnerliga skäl föranleda
därtill, besluta att handlingen skall undantagas från revisionen.
Mot länsstyrelsens beslut må talan ej föras.
57 §.
1 mom. Beslut om taxeringsrevision meddelas av taxeringsintendenten i
länet.
Finner taxeringsintendenten taxeringsrevision böra verkställas i annat
län, skall han framställa begäran därom hos taxeringsintendenten i det länet.
Taxeringsrevision skall verkställas av taxeringsintendenten i länet eller
av tjänsteman, åt vilken taxeringsintendenten uppdrager revisionens verk3
— llihang till riksdagens protokoll 1956. 7 sand. Nr 56
34 Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956
ställande. Taxeringsrevision må jämväl uppdragas åt annan i bokföring
och taxering sakkunnig person, som därtill godkänts av länsstyrelsen.
2 mom. Finner taxeringsnämnd taxeringsrevision vara erforderlig, har
nämnden att göra framställning därom till taxeringsintendenten i länet. Därvid
skall i förekommande fall skattskyldigs deklaration med tillhörande
handlingar överlämnas.
Så snart handläggningen av ärendet slutförts, skall, där så erfordras,
underrättelse om utgången meddelas taxeringsnämnden, därvid översänd
deklaration skall återställas.
Framkomma vid taxeringsrevision omständigheter av beskaffenhet att
kunna antagas inverka å annan taxeringsnämnds taxeringsåtgärd, skall
taxeringsintendenten föranstalta om underrättelse härom till denna nämnd.
58 §.
Underlåter någon, hos vilken taxeringsrevision enligt meddelat beslut
skall äga rum, att tillhandahålla räkenskaper eller andra handlingar, må
den som beslutat revisionen förelägga den försumlige lämpligt vite.
VIII. Om taxeringsnämndernas verksamhet
59 §.
Länsstyrelsen har att vaka över att taxeringsarbetet i första instans inom
länet ordnas och bedrives ändamålsenligt.
Det åligger taxeringsintendenten i länet att övervaka taxeringsnämndernas
arbete samt att vid behov lämna råd, upplysningar och annat bistånd.
Har taxeringsintendenten lämnat allmänna anvisningar för taxeringsarbetets
bedrivande, skall han ofördröjligen insända dessa till riksskattenämnden.
60 §.
Länsstyrelsen må då så finnes lämpligt kalla ordföranden och högst två
andra ledamöter från varje taxeringsnämnd inom länet eller del därav att
å lämplig ort sammanträda inför landskamreraren för överläggningar rörande
taxeringsarbetet, och må till dylikt sammanträde jämväl särskilda sakkunniga
kallas för lämnande av upplysningar. Vid överläggningarna bör
uppmärksamhet ägnas åt åtgärder för befordrande av en likformig och
rättvis taxering.
61 §.
1 mom. Taxeringsnämnds sammanträden hållas å tid och plats, som
bestämmas av ordföranden. Denne har att kalla ledamöterna till sammanträdena
samt att om tid och plats härför på lämpligt sätt och i god tid underrätta
länsstyrelsen och de skattskyldiga inom taxeringsdistriktet. Möter
för ledamot hinder att tillstädeskomma, skall han i sitt ställe kalla för
honom utsedd suppleant samt tillika härom underrätta ordföranden.
Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956 35
Vid sammanträdena föres protokoll i erforderlig omfattning. Protokollet
justeras av ordföranden jämte två av nämnden utsedda ledamöter.
2 mom. Taxeringsassistent äger deltaga i taxeringsnämndens överläggningar
men icke i dess beslut.
3 mom. I de taxeringsdistrikt, där taxering av inkomst av renskötsel
ifrågakommer, böra sammanträden för förrättande av dylik taxering hållas
i god tid före den 15 april; och åligger det taxeringsnämndens ordförande att
om tid och plats för sammanträdena samråda med vederbörande lappfogde.
Lappfogden samt ordningsman i lappby inom taxeringsdistriktet skola särskilt
kallas till dylikt sammanträde.
Vid sådant sammanträde skall ordningsman, som nu nämnts, vara närvarande,
då fråga är om taxering av lappar, som tillhöra ordningsmannens
lappby, med rätt för ordningsmannen att deltaga i nämndens överläggningar
men ej i besluten. Ordningsmannen skall till dylikt sammanträde medföra
det hos honom förvarade exemplaret av senast upprättade renlängd. Där så
ske kan skall jämväl lappfogden vara tillstädes vid sådant sammanträde
med rätt att deltaga i överläggningarna men ej i besluten.
4 mom. Sammanträde med taxeringsnämnd skall hållas inom slutna
dörrar. Skattskyldig är dock berättigad att företräda inför taxeringsnämnd
för att meddela upplysningar till ledning vid taxering, som berör honom.
Där så ske kan utan hinder för taxeringsförrättningens fortgång, bör taxeringsnämnd
på stället meddela skattskyldig begärd upplysning rörande
hans taxering.
5 mom. Taxeringsintendenten i länet eller av honom beordrad tjänsteman
äger närvara vid sammanträde med taxeringsnämnd för fullgörande
av den i 59 § stadgade skyldigheten.
62 §.
1 mom. Ledamot i taxeringsnämnd skall avträda:
då fråga förekommer om taxering, som angår honom själv, hans hustru,
föräldrar, barn eller syskon eller oskift dödsbo, däri han äger del,
då fråga är om taxering av bolag, förening eller stiftelse, vars styrelse eller
förvaltning han tillhör, så ock
då fråga är om taxering av någon, för vilken han är förmyndare, god
man eller ombud eller vilken han mot ersättning biträtt med upprättande
av deklaration, som skall tjäna till ledning vid taxeringen.
Vad nu sagts skall i tillämpliga delar gälla i fråga om taxeringsassistent.
2 mom. År ordförande i taxeringsnämnd på grund av vad i 1 mom.
stadgats hindrad att deltaga i behandling av visst taxeringsärende, utser
nämnden inom sig viss ledamot att vid behandlingen av ärendet föra ordet.
63 §.
Beslut om taxering, så ock annat beslut, som innefattar avgörande i
sak, må icke fattas av taxeringsnämnd, såvida icke ordföranden och minst
36 Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956
två eller, i taxeringsnämnd vars distrikt omfattar mer än en kommun,
minst tre andra ledamöter äro tillstädes. Dock skall den omständigheten
att ledamot har att avträda vid behandling av viss taxering icke utgöra
hinder mot att beslut fattas rörande denna taxering.
Annat nämndens beslut än i första stycket sägs må fattas av ordföranden
ensam.
Anser taxeringsnämndens ordförande eller taxeringsassistent att taxering
bort åsättas annorlunda än taxeringsnämnden beslutat, skall han på
deklaration eller därvid fogad handling angiva den taxering, han ansett
böra åsättas, ävensom i protokollet anteckna de fall, i vilka detta skett.
Annan ledamot än ordföranden äger, om han deltagit i taxeringsnämndens
beslut, anföra reservation mot beslutet. Reservation skall anmälas innan
sammanträdet avslutas samt, om den närmare utvecklas, avfattas skriftligen
och avgivas sist vid justeringen av protokollet.
Av nämnden anlitad sakkunnig och lappfogde äga att beträffande taxering,
vid vars handläggning de biträtt, i enahanda ordning anteckna särskild
mening till protokollet.
64 §.
Uppstå skiljaktiga meningar inom taxeringsnämnd och måste till följd
därav omröstning anställas, skall denna vara öppen och den mening bliva
gällande, vilken flertalet biträtt, eller, om rösterna utfalla lika, den som
länder till den skattskyldiges förmån. Kan denna grund ej tillämpas, gäller
den mening, som biträdes av ordföranden.
65 §.
Förekommer anledning att åsätta skattskyldig taxering med avvikelse från
självdeklaration, skall, där hinder ej möter, tillfälle beredas den skattskyldige
att yttra sig i frågan. Dock vare detta ej nödigt i fråga om felräkning,
misskrivning eller annat uppenbart förbiseende eller då eljest yttrande av
den skattskyldige uppenbarligen icke är erforderligt för frågans bedömande.
66 §.
Varje år beslutar taxeringsnämnden, i den mån icke annat i 67 § stadgas,
för envar skattskyldig, huruvida och till vilket belopp taxering till kommunal
inkomstskatt samt till statlig inkomstskatt och statlig förmögenhetsskatt
skall honom åsättas.
Så snart ske kan och såvitt möjligt före utgången av maj månad under
taxeringsåret skall nämnden företaga taxering till kommunal inkomstskaft
beträffande sådana skattskyldiga, som skola taxeras till statlig inkomstskatt
av annan taxeringsnämnd eller beträffande vilka besvär över taxeringen
skola prövas av den mellankommunala prövningsnämnden. Vid sådan taxering
bör, när anledning därtill föreligger, samråd äga rum med övriga
taxeringsnämnder, av vilka den skattskyldige skall taxeras. För envar, som
därvid taxerats, skall underrättelse, huru taxeringen utfallit, med uppgift
37
Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956
jämväl om nettointäkt och uppskattad inkomst för varje förvärvskälla,
ofördröjligen avlåtas till omförmälda taxeringsnämnder, dock icke i det fält
att besvär över taxeringen skota prövas av den mellankommunala prövningsnämnden.
;
Har taxeringsnämnd i fråga om skattskyldighet för förmögenhet med
ägare likställt den som åtnjuter avkastningen av förmögenhet, vartill äganderätten
tillkommer stiftelse, skall, där stiftelsen skall taxeras till statlig
förmögenhetsskatt av annan taxeringsnämnd, underrättelse om berörda
taxeringsåtgärd ofördröjligen avlåtas till sist omförmälda nämnd.
67 §.
Taxering till kommunal inkomstskatt på grund av 57 § 3 mom. kommunalskattelagen
må icke verkställas av taxeringsnämnd. Anser sådan nämnd
anledning föreligga att beträffande viss skattskyldig tillämpa berörda stadgande,
skall skriftlig anmälan härom göras hos taxeringsintendenten i länet,
som, därest besvär över taxeringen skola prövas av prövningsnämnden i
länet, äger göra framställning i frågan hos sagda nämnd. Är däremot fråga
om skattskyldig, beträffande vilkens taxering besvär skola anföras hos den
mellankommunala prövningsnämnden, skall taxeringsintendenten skyndsamt
med eget yttrande överlämna anmälan till allmänna ombudet hos
denna nämnd för sådan åtgärd och samtidigt härom underrätta taxeringsintendenten
i annat län, där den skattskyldige, såvitt kunnigt är, blivit taxetad
till kommunal inkomstskatt.
Om handläggning av framställning, som avses i första stycket, så ock
om fullföljd av talan mot beslut i sådan fråga skall i tillämpliga delar gälla
vad i denna förordning är i motsvarande hänseenden stadgat.
68 §.
För taxeringsnämnd skola föras följande taxeringslängder, nämligen
inkomstlängd och förmögenhetslängd, vari av nämnden beslutade taxeringar
skola införas med angivande av taxeringens belopp och den skattskyldiges
namn.
I inkomstlängden antecknas särskilt
dels i avseende å statlig inkomstskatt inkomst av olika förvärvskällor,
medgivet avdrag för underskott å förvärvskälla, sammanräknad nettoinkomst,
medgivna allmänna avdrag som icke avse underskott å förvärvskälla,
taxerad och beskattningsbar inkomst med angivande tillika, där det
ej framgår av längdens uppställning, av den punkt i 10 § 2 mom. förordningen
om statlig inkomstskatt, enligt vilken skatten skall beräknas,
dels i avseende å kommunal inkomstskatt taxerad och beskattningsbar inkomst,
dels ock, till ledning för påförande av skogsvårdsavgift, uppgift om de
värden å skogsmark och växånde skog» varå avgiften skall beräknas.
38 Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956
Uppgår den enligt förordningen om statlig inkomstskatt beräknade taxerade
inkomsten till minst 1 200 kronor för ensamstående och till sammanlagt
minst 1 200 kronor för makar, som samtaxeras, skall den beräknade
taxerade inkomsten införas, även om beskattningsbar inkomst icke uppkommer.
I förmögenhetslängden antecknas yrkesbeteckning för den skattskyldige
samt den till statlig förmögenhetsskatt skattepliktiga och beskattningsbara
förmögenheten.
Närmare föreskrifter om taxeringslängds förande meddelas av Kungl.
Maj :t.
Taxeringslängd underskrives av taxeringsnämndens ordförande och de
ledamöter, som utsetts att justera nämndens protokoll. Såvitt angår taxeringsnämnd,
som åtnjuter biträde av taxeringsassistent, skall taxeringslängd
jämväl underskrivas av denne.
69 §.
1 mom. Har självdeklaration icke blivit följd vid taxeringen,skall deklarationen
förses med uppgift om avvikelsen och skälen därför. Tillika skall
till den skattskyldige sändas underrättelse om i vilka hänseenden deklarationen
frångåtts samt om skälen härför. Vad nu sagts skall jämväl gälla
beträffande avvikelse från annan av skattskyldig till ledning för egen
taxering lämnad uppgift eller upplysning.
Har taxering för inkomst eller förmögenhet åsatts skattskyldig, som icke
avgivit deklaration, skall underrättelse om taxeringen sändas till den skattskyldige,
dock att sådan underrättelse icke är erforderlig, då den som i fastighetslängden
för året näst före taxeringsåret upptagits såsom ägare till
fastighet åsättes allenast taxering till kommunal inkomstskatt för garantibelopp
för fastigheten.
2 mom. Skall i fråga om stiftelse den statliga inkomstskatten beräknas
;nligt 10 § 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt eller den statliga
förmögenhetsskatten beräknas enligt 11 § 1 mom. förordningen om statlig
förmögenhetsskatt, skall till stiftelsen sändas underrättelse därom.
3 mom. Har dödsbo gjort framställning om befrielse från erläggande av
skatt, skall underrättelse om taxeringsnämndens beslut tillsändas dödsboet i
samma ordning som gäller för underrättelse om avvikelse från deklaration.
4 mom. Underrättelse som avses i denna paragraf skall undertecknas av
taxeringsnämndens ordförande. Underrättelsen skall tillika innehålla upplysning
om vad som skall iakttagas vid anförande av besvär över taxeringsnämndens
beslut.
Underrättelsen skall tillställas den skattskyldige i rekommenderat brev.
Återkommer försändelsen såsom obeställbar och förekommer anledning
att den skattskyldige kan anträffas, bör, där så lämpligen kan ske, underrättelsen
delgivas honom i den ordning 54 § stadgar.
Bevillningsutskottets betänkande nr 56 är 1956 39
70 §.
Om besvär över skattskyldigs taxering skola prövas av den mellankommunala
prövningsnämnden, skola, efter det taxering åsatts och längdföring
skett, deklarationer och övriga handlingar rörande den skattskyldige ävensom,
därest han samtaxeras med make, motsvarande handlingar rörande
maken så fort ske kan översändas till den mellankommunala prövningsnämnden.
Vid handlingarna skola fogas utdrag av taxeringslängd samt, i
förekommande fall, utdrag av taxeringsnämndens protokoll.
71 §.
Taxeringsnämnds arbete beträffande visst års taxering skall vara avslutat
före utgången av juni månad under taxeringsåret.
Senast den 15 juli under taxeringsåret skola, där ej länsstyrelsen annorlunda
föreskriver, deklarationer och övriga taxeringsnämnden tillhandakomna
handlingar överlämnas till länsstyrelsen.
72 §.
Kungl. Maj :t äger meddela de närmare föreskrifter angående taxeringsnämnds
arbete, som må erfordras utöver vad denna förordning innehåller
IX. Om besvär över taxeringsnämnds beslut
73 §.
Talan mot taxeringsnämnds beslut föres genom besvär hos prövningsnämnden
i länet.
Har skattskyldig haft förvärvskälla, som enligt kommunalskattelagens
bestämmelser om beskattningsort är att hänföra till skilda län, skall dock
den mellankommunala prövningsnämnden pröva besvär rörande den skattskyldiges
taxering. Om den skattskyldige skall samtaxeras med make, skall
den mellankommunala prövningsnämnden pröva besvär jämväl rörande
makens taxering.
Uppkommer fråga, i vilket län skattskyldig skall taxeras, ankommer det
likaledes på den mellankommunala prövningsnämnden att pröva besvär
rörande taxering i nu avsett fall.
74 §.
Skattskyldig äger hos prövningsnämnden anföra besvär över taxeringsnämnds
beslut om taxering, så ock över annat dess beslut som innefattar
avgörande i sak, allt såvitt honom rörer.
Kommun må anföra besvär i fråga om taxering till kommunal inkomstskatt.
Taxeringsintendent äger genom besvär hos prövningsnämnden framställa
yrkande rörande taxeringsåtgärd, som av taxeringsnämnd vidtagits eller bort
40
Bevillningsutskottets betänkande nr 56 dr 1956
vidtagas. Han må yrka ändring i taxeringsnämnds beslut även till den skattskyldiges
förmån.
75 §.
Besvär enligt 74 § skola ingivas eller insändas till kansliet hos den prövningsnämnd,
som har att pröva besvären. Den omständigheten att besvären
ingivits eller insänts till kansliet hos annan prövningsnämnd må dock
ej utgöra hinder för målets prövning; i sådant fall skola handlingarna
omedelbart översändas till kansliet hos den prövningsnämnd som har att
pröva besvären.
76 §.
Besvär av skattskyldig skola hava inkommit senast den 15 augusti under
taxeringsåret.
Kommuns besvär skola anföras före utgången av augusti månad under
taxeringsåret.
Taxeringsintendent äger anföra besvär intill utgången av april månad
året efter taxeringsåret. Har prövningsnämnden avgjort besvär över viss
skattskyldigs taxering, må taxeringsintendenten dock ej därefter anföra besvär
hos prövningsnämnden rörande samma taxering.
X. Om prövningsnämndernas verksamhet
77 §.
Hava besvär anförts av skattskyldig eller kommun, skall yttrande avgivas
av taxeringsintendent. Innan yttrande inhämtas från taxeringsintendenten,
skall, när det icke finnes överflödigt, yttrande infordras från taxeringsnämndens
ordförande.
Över besvär, som anförts av taxeringsintendent eller kommun, skall den
skattskyldige, om hinder härför ej möter, erhålla tillfälle att avgiva förklaring,
där ej fråga är om rättelse av felräkning, misskrivning eller annat
uppenbart förbiseende.
När så finnes påkallat, skall yttrande inhämtas från vederbörande kommun
samt påminnelser eller nytt yttrande infordras från part.
Skriftväxlingen sker genom prövningsnämndens kansli.
Det åligger taxeringsintendent att vid besvär eller vid yttrande, som avgives
över besvär, foga tillgänglig utredning.
78 §.
Tid och plats för sammanträde med prövningsnämnd bestämmas av ordföranden,
som har att kalla ledamöterna till sammanträdet. Där icke anledning
till annat förekommer, skall sammanträde hållas i residensstaden
eller, såvitt angår den mellankommunala prövningsttämndeh, 1 Stockholm.
Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956 41
Är ledamot hindrad att inställa sig, skall anmälan därom göras hos ordföranden,
som inkallar suppleant i hans ställe.
Ordföranden är föredragande i nämnden, där icke annan föredragande
av länsstyrelsen utsetts.
Landshövdingen äger närvara vid nämndens sammanträden samt deltaga
i överläggningarna men ej i besluten.
79 §.
Sammanträde med prövningsnämnd må ej övervaras av annan än tjänsteman,
som biträder nämnden, där ej muntlig förhandling äger rum enligt
vad nedan i 80—84 §§ stadgas.
Utan hinder av vad i första stycket sägs må taxeringsintendent vara närvarande
vid handläggning av ärende, i vilket han icke är part. Taxeringsintendent
må ock komma tillstädes för lämnande av muntlig upplysning i
mål eller ärende, när prövningsnämnden för visst fall så finner av särskilda
skäl påkallat. Likaledes må, där så anses erforderligt, ordförande eller annan
ledamot i taxeringsnämnd inom prövningsdistriktet kallas att infinna sig
vid sammanträde med prövningsnämnden för att meddela upplysningar.
80 §.
Muntlig förhandling skall hållas, när framställning därom göres av part,
dock ej om sådan förhandling uppenbarligen skulle vara utan gagn eller
eljest framstår såsom opåkallad. Prövningsnämnden må ock utan att part
därom gjort framställning förordna om muntlig förhandling.
81 §.
Till muntlig förhandling skola parterna kallas. Prövningsnämnden må
till förhandlingen kalla även annan person, om han är uppgiftsskyldig enligt
denna förordning.
Den skattskyldige må, när så finnes erforderligt, vid vite föreläggas att
inställa sig personligen.
Vite må jämväl föreläggas annan, som kallas till muntlig förhandling.
Om delgivning av kallelse gäller vad i 54 § är stadgat.
Skattskyldigs eller annans utevaro utgör ej hinder för att mål eller ärende
liandlägges muntligen och avgöres på föreliggande utredning.
82 §.
Vid muntlig förhandling må, utöver nämnden och de tjänstemän som
tillhandagå denna, endast de som kallats till förhandlingen vara närvarande,
där ej den skattskyldige begär att förhandlingen skall vara offentlig. Utan
hinder av vad nu sagts må sakkunnig, som anmodats av part, så ock ombud
för eller biträde åt part vara närvarande. Prövningsnämnden må även
tillåta annan, vilkens närvaro kan förväntas bliva till nytta, att Övervara
förhandlingen.
42
Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956
83 §.
Vad som förekommit vid muntlig förhandling skall upptagas i prövningsnämndens
protokoll. Parts utveckling av talan skall dock ej upptagas i
protokollet, där det ej är påkallat av särskilda skäl.
Prövningsnämnden skall, om den skattskyldige gör framställning därom,
förordna att uppteckning av uppgifter, som vid förhandlingen lämnas angående
dennes förhållanden, icke må vara för någon tillgänglig i vidare
mån än som gäller i fråga om självdeklaration.
84 §.
I fråga om ersättning till den som i annan egenskap än part eller ställföreträdare
för part efter kallelse av prövningsnämnden inställt sig vid
muntlig förhandling skall vad som finnes stadgat angående ersättning av
allmänna medel till vittne äga motsvarande tillämpning, dock att ersättningen
alltid skall stanna å statsverket.
Om ersättning, som avses i denna paragraf, beslutar prövningsnämnden.
Beslutet må ej överklagas. Ersättningen utbetalas av länsstyrelsen.
85 §.
Ledamot i prövningsnämnd skall avträda:
då fråga förekommer om taxering, som angår honom själv, hans hustru,
föräldrar, barn eller syskon eller oskift dödsbo, däri han äger del,
då fråga är om taxering av bolag, förening eller stiftelse, vars styrelse
eller förvaltning han tillhör,
då fråga är om taxering av någon, för vilken han är förmyndare, god man
eller ombud eller vilken han mot ersättning biträtt med upprättande av
deklaration, som tjänat till ledning vid den taxering, varom fråga är,
då fråga förekommer om taxering, i vars behandling han tidigare deltagit
i taxeringsnämnd eller med vilken han i annan egenskap än ledamot av
prövningsnämnden haft att taga befattning, samt
då eljest särskild omständighet föreligger, som är ägnad att rubba förtroendet
till hans opartiskhet i målet.
Är landskamrerare på grund av vad ovan i denna paragraf stadgas hindrad
att i prövningsnämnd deltaga i behandling av mål eller ärende, inträder i
hans ställe den befattningshavare hos länsstyrelsen, som av länsstyrelsen
förordnats.
86 §.
Prövningsnämnd må vid prövning av besvär icke bestämma taxering till
högre men väl till lägre belopp än part yrkat.
87 §.
Prövningsnämnden är ej beslutför, med mindre ordföranden och tre andra
ledamöter eller suppleanter äro tillstädes.
Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956 43
Beslut i mål eller ärende, som icke innefattar avgörande av målet eller
ärendet, så ock beslut över besvär som allenast avser rättelse av felräkning,
misskrivning eller annat uppenbart förbiseende eller som biträtts av motpart,
må dock på nämndens vägnar fattas av ordföranden ensam.
88 §.
Uppstå skiljaktiga meningar inom prövningsnämnd och måste till följd
därav omröstning anställas, skall denna vara öppen och den mening bliva
gällande, vilken flertalet biträtt, eller, om rösterna utfalla lika, den som
länder till den skattskyldiges förmån. Kan denna grund ej tillämpas, gäller
den mening, som biträdes av ordföranden.
89 §.
Prövningsnämnd skall avgöra mål och ärenden så snart ske kan. Besvär
av skattskyldig eller kommun rörande visst års taxering, som inkommit
under taxeringsåret, så ock besvär av taxeringsintendent rörande samma
års taxering, som inkommit före utgången av därpå följande april månad,
skola vara avgjorda senast den 30 juni året näst efter taxeringsåret.
90 §.
Hos prövningsnämnd skall föras protokoll av tjänsteman vid nämndens
kansli.
Det för varje sammanträde förda protokollet skall senast inom åtta dagar
därefter justeras av ordföranden, som har att å protokollet anteckna dagen
för justeringen.
Av ordföranden å prövningsnämndens vägnar meddelat beslut över anförda
besvär antecknas i nämndens protokoll och justeras omedelbart.
Taxering, som innefattar ändring i vad taxeringsnämnden bestämt, skall
antecknas i taxeringslängden, där ej prövningsnämndens beslut meddelas
senare än den 30 juni året efter taxeringsåret. För sådan anteckning skola
utdrag av protokoll, utvisande den mellankommunala prövningsnämndens
beslut, översändas till kansliet hos prövningsnämnden i vederbörande län.
91 §.
Finner prövningsnämnd på grund av anmärkning eller eljest att något
nämndens beslut blivit oriktigt på grund av felräkning, misskrivning eller
annat uppenbart förbiseende, skall nämnden, sedan parterna erhållit tillfälle
att yttra sig, meddela beslut om rättelse.
92 §.
Underrättelse om prövningsnämndens beslut skall inom två veckor efter
det nämndens protokoll justerats tillställas parterna, taxeringsintendent
dock endast om beslutet gått honom emot. Underrättelse till skattskyldig
skall sändas i rekommenderat brev med mottagningsbevis. Återkommer för
-
44
Bevillningsutskottets betänkande nr 56 är 1956
sändelsen som obeställbar och förekommer anledning att den skattskyldige
kan anträffas, skall underrättelsen delgivas honom i den ordning 54 §
stadgar.
Underrättelse, som i denna paragraf omförmäles, skall innehålla upplysning
om vad som skall iakttagas vid anförande av besvär över beslutet.
93 §.
Landskamreraren har att upprätta förslag till anvisningar för nästkommande
års taxering samt senast den 1 december året före taxeringsåret insända
förslaget till riksskattenämnden. Denna skall senast den 20 i samma
månad återställa förslaget jämte de erinringar mot detsamma, som nämnden
funnit anledning framställa. Landskamreraren har att förelägga prövningsnämnden
omförmälda förslag och erinringar. Prövningsnämnden skall
på grundval av nämnda handlingar fastställa anvisningar för taxeringen,
vilka senast den 15 januari taxeringsåret skola tillställas taxeringsnämnderna
och samtidigt översändas till riksskattenämnden.
94 §.
Kungl. Maj :t äger meddela de närmare föreskrifter angående prövningsnämnds
arbete, som må erfordras utöver vad denna förordning innehåller.
XI. Om besvär över prövningsnämnds beslut och kammarrättens utslag
95 §.
Besvär över prövningsnämnds beslut må anföras hos kammarrätten av
taxeringsintendent, av skattskyldig såvitt honom rörer samt av kommun
i fråga om kommunal inkomstskatt,
. 1) om klaganden anfört besvär hos prövningsnämnden men hans talan
icke bifallits,
2) om prövningsnämnden ändrat taxeringsnämnds beslut utan att sådan
ändring yrkats av klaganden, samt
3) om prövningsnämnden såsom första instans meddelat beslut i taxerings-
eller beskattningsfråga.
Besvär till kammarrätten över beslut, som prövningsnämnden meddelat
såsom andra instans, må endast innefatta fullföljande helt eller delvis av
yrkande, som klaganden framställt hos prövningsnämnden. Har denna
ändrat taxeringsnämnds beslut utan att yrkande därom framställts av
klaganden, må besvären till kammarrätten icke innefatta längre gående
yrkande än taxeringens bestämmande i enlighet med taxeringsnämndens
beslut.
Utan hinder av vad ovan i denna paragraf stadgas äger taxeringsintendent
Samnia behörighet att anföra besvär till den skattskyldiges förmån,
som tillkommer denne. : •" • : u-:-i.czz - :-:.U
Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956 45
96 §.
Besvär till kammarrätten skola ingivas eller insändas till kansliet hos
den prövningsnämnd som meddelat det överklagade beslutet. Den omständigheten
att besvären ingivits eller insänts direkt till kammarrätten må
dock ej utgöra hinder för målets prövning; kammarrätten har att i sådant
fall omedelbart översända handlingarna till prövningsnämndens kansli.
Besvären skola vara inkomna,
om de anföras av skattskyldig, inom två månader från det han erhållit
del av det överklagade beslutet, samt
om de anföras av taxeringsintendent eller kommun, inom två månader
från den dag, då prövningsnämndens protokoll justerades.
97 §.
Prövningsnämndens kansli har att vid besvär över nämndens beslut foga
såväl erforderliga utdrag av taxeringslängd och prövningsnämndens protokoll
som ock i målet ingivna handlingar. Genom prövningsnämndens kansli
skall över besvären infordras förklaring eller yttrande. Härav skall avskrift
översändas till klaganden. Där så finnes erforderligt, skall tillfälle beredas
till ytterligare skriftväxling.
Besvärsakt skall, där ej särskilda omständigheter föreligga, översändas
till kammarrätten inom sex månader efter det att besvären inkommit till
prövningsnämndens kansli.
Från prövningsnämndens kansli skall omedelbart efter taxeringsårets utgång
till kammarrätten insändas förteckning över besvär, som före nämnda
tidpunkt anförts enligt 95 §. Inkomma besvär efter taxeringsårets utgång,
skall förteckning över sådana besvär omedelbart efter varje månads utgång
insändas till kammarrätten.
98 §.
Den som icke åtnöjes med kammarrättens utslag i mål rörande taxering
äger hos Kungl. Maj :t söka ändring genom besvär, vilka skola vara inkomna
till finansdepartementet inom två månader efter det klaganden erhållit del
av kammarrättens utslag.
XII. Om besvär i särskild ordning
99 §.
Har skattskyldig icke erhållit i 69 § föreskriven underrättelse senast den
15 juli under taxeringsåret, må den skattskyldige anföra besvär hos prövningsnämnden
intill utgången av året efter taxeringsåret eller, om han
icke under taxeringsåret erhållit debetsedel å slutlig skatt i anledning av
den taxering, varom fråga är, inom ett år efter det han erhållit sådan debetsedel.
46 Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956
100 §.
Besvär må jämväl i särskild ordning anföras av den skattskyldige,
1) om han taxerats för inkomst eller förmögenhet, som icke är av skattepliktig
natur,
2) om han taxerats för inkomst eller förmögenhet, för vilken han icke
är skattskyldig,
3) om han taxerats till kommunal inkomstskatt för garantibelopp för
fastighet, vilket icke bort för honom upptagas såsom skattepliktig inkomst,
4) om han taxerats för samma inkomst eller förmögenhet på mer än en
ort eller eljest taxerats å orätt ort,
5) om hans taxering blivit oriktig på grund av felräkning, misskrivning
eller annat uppenbart förbiseende,
6) om han, till följd av underlåtenhet att avgiva deklaration eller annan
uppgift eller på grund av felaktighet i deklaration eller i annan uppgift från
honom eller i kontrolluppgift eller i handling som legat till grund för sådan
deklaration eller uppgift, taxerats till väsentligt högre belopp än som svarar
mot hans inkomst eller förmögenhet, samt
7) om han eljest kan åberopa omständighet eller bevis som bort föranleda
väsentligt lägre taxering.
I de fall som angivas i första stycket vid 6) och 7) må besvärstalan ej
tagas upp till prövning, med mindre den kan grundas på omständighet eller
bevis, varom kännedom saknats vid fastställandet av den taxering vari rättelse
sökes, och det framstår såsom ursäktligt att den skattskyldige icke i
annan ordning åberopat omständigheten eller beviset till vinnande av riktig
taxering.
Besvär som avses i denna paragraf må anföras inom fem år efter taxeringsåret.
101 §.
Taxeringsintendent må inom tid, som angives i 100 §, i där avsedda fall
anföra besvär till den skattskyldiges förmån samt i det vid 5) i första stycket
av samma paragraf omförmälda fallet jämväl anföra besvär med yrkande
om ändring i taxering till den skattskyldiges nackdel.
102 §.
Har fastighets taxeringsvärde legat till grund för inkomsttaxering eller
förmögenhetstaxering och sker genom utslag av Kungl. Maj :t eller kammarrätten
eller genom beslut enligt 166, 181 eller 184 § av prövningsnämnd
sådan ändring beträffande fastighetstaxeringen att inkomsttaxeringen eller
förmögenhetstaxeringen bör bestämmas till annat belopp än som skett,
må besvär med yrkande om härav föranledd ändring i taxeringen för inkomst
eller förmögenhet anföras av den skattskyldige, taxeringsintendent.
Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956 47
och, såvitt angår taxering till kommunal inkomstskatt, vederbörande
kommun.
Besvären skola anföras av skattskyldig eller kommun inom sex månader
och av taxeringsintendent inom åtta månader från den dag, då beslutet
rörande fastighetstaxeringen meddelades.
Besvär enligt denna paragraf må ej företagas till avgörande, förrän laga
kraftägande beslut rörande fastighetstaxeringen föreligger.
103 §.
Besvär som anförts i särskild ordning prövas, utom i de fall som nedan
sägs, av prövningsnämnd, som skolat avgöra besvär över den taxering vari
rättelse sökes.
Är taxeringen föremål för prövning av kammarrätten eller har den avgjorts
av prövningsnämnd genom laga kraftvunnet beslut, ankommer det
på kammarrätten att pröva målet. Har taxeringen prövats av kammarrätten
eller Kungl. Maj:t; skall målet prövas av Kungl. Maj:t.
Kungl. Maj :t och kammarrätten må, om besvär som anförts i särskild
ordning finnas böra upptagas till prövning, förordna att målet skall upptagas
och vidare handläggas av i första stycket avsedd prövningsnämnd.
104 §.
Skola besvär anföras i särskild ordning hos prövningsnämnd, skall vad i
75 § stadgas äga motsvarande tillämpning.
Skola besvären anföras hos kammarrätten, gäller i tillämpliga delar vad
som stadgas i 96 § första stycket och 97 §.
XIII. Gemensamma bestämmelser rörande besvär
105 §.
1 mom. Om kammarrätten eller Kungl. Maj:t vid prövning av anförda
besvär i taxeringsmål finner, att taxering verkställts å orätt ort eller å rätt
ort underlåtits eller ej skett till riktigt belopp, äger kammarrätten eller
Kungl. Maj :t, efter vederbörandes hörande, vidtaga erforderlig rättelse i
taxeringen å ort som vederbör; dock må skattskyldigs hela taxering i sådant
fall icke höjas utöver vad tidigare bestämts, därest besvären icke innefatta
yrkande om sådan höjning. Ändras taxering av kammarrätten eller Kungl.
Maj :t på den grund, att inkomst eller utgift bör hänföras till annat beskattningsår
än det, vilket taxeringen avser, må härav föranledd ändring vidtagas
i den skattskyldiges taxering för det beskattningsår, till vilket inkomsten
eller utgiften rätteligen är att hänföra. Jämväl må, om någon av
kammarrätten eller Kungl. Maj:t befrias från taxering på den grund, att
48
Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956
annan person bort i stället taxeras, kammarrätten eller Kungl. Maj :t överflytta
taxeringen å denne.
Äro makar var för sig taxerade, äger kammarrätten eller Kungl. Maj :t,
där ändring göres i den enes taxering, även i den andres taxering vidtaga
av ändringen påkallad rättelse, såvitt angår tillämpning av 52 § 1 mom.
kommunalskattelagen eller 11 § 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt
eller 12 § 1 mom. förordningen om statlig förmögenhetsskatt.
Hava besvär hos kammarrätten eller Kungl. Maj :t anförts rörande taxering,
som åsatts avliden person eller hans dödsbo, och har dödsboet tidigare
befriats från att erlägga skatt på grund av taxeringen, skall vid ändring
av taxeringen i anledning av besvären jämväl beslutet om skattebefrielse
i erforderlig mån ändras.
2 mom. Vid prövningsnämnds prövning av besvär, som anförts i särskild
ordning, skola bestämmelserna i 1 mom. hava motsvarande tillämpning å
prövningsnämnden; dock skall, därest hos prövningsnämnd i län fråga uppkommer
om vidtagande av här ovan omförmäld åtgärd beträffande taxering
inom annat prövningsdistrikt än det, som besvären angå, ärendet i hela
dess vidd överlämnas till avgörande av den mellankommunala prövningsnämnden.
106 §.
Sker efter besvär eller eljest ändring i fråga om taxering till statlig
inkomstskatt, skall samtidigt vidtagas den ändring i taxering till statlig
förmögenhetsskatt, som därav må föranledas.
107 §.
Angående fullföljd av talan mot beslut i anledning av besvär som anförts
i särskild ordning, så ock i fråga, som avses i 105 och 106 §§, skall i
tillämpliga delar gälla vad i denna förordning i övrigt är stadgat angående
besvär rörande taxering.
108 §.
Har part anfört besvär över prövningsnämnds beslut eller kammarrättens
utslag i mål angående inkomsttaxering eller förmögenhetstaxering, äger
även motpart föra talan mot beslutet eller utslaget, ehuru den för honom
stadgade besvärstiden utgått; dock åligger det honom att inkomma med
sådana besvär inom en månad från utgången av den tid inom vilken de
först anförda besvären skolat anföras.
Återkallas eller förfaller eljest den första besvärstalan, är ock den senare
besvärstalan förfallen.
109 §.
Beträffande sådana skattskyldiga, vilka skola taxeras till statlig inkomstskatt
i ett län och därjämte till kommunal inkomstskatt inom annat län,
49
Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956
utan att likväl fråga är om sådant fall att besvär över taxeringarna enligt
73 § skola prövas av mellankommunala prövningsnämnden, böra taxeringsintendenterna
i de olika länen samråda för att åvägabringa en likformig
taxering.
no §.
I fråga om besvär enligt denna förordning skall vad som är stadgat för
kommun gälla jämväl för landstingskommun, municipalsamhälle och annan
menighet, som äger utöva beskattningsrätt.
in §.
Den som vill anföra besvär över taxeringsnämnds eller prövningsnämnds
beslut är berättigad att av vederbörande myndighet eller tjänsteman kostnadsfritt
erhålla erforderligt utdrag av taxeringslängd samt av nämndens
protokoll; och må ej heller lösen fordras för andra protokollsutdrag och
expeditioner, som till följd av vederbörande nämnders beslut böra utfärdas.
112 §.
Skattskyldig skall i besvärsskrifter och övriga inlagor i taxeringsärenden
lämna fullständig uppgift om sin postadress.
Klagande må föreläggas att fullständiga besvärsskrift i fråga om yrkande,
grunderna för besvärstalan eller i annat hänseende. Efterkommes ej föreläggande
och är besvärsskriften så ofullständig att den är otjänlig som grund
för prövning av målet, må besvären avvisas.
113 §.
Av prövningsnämnd behandlad taxeringsfråga må återförvisas till nämnden
för förnyad behandling.
XIV. Om eftertaxering
114 §.
Har skattskyldig i uppgift eller upplysning, avgiven till ledning vid taxering,
lämnat oriktigt meddelande och har meddelandet följts eller har eljest
meddelandet föranlett att den skattskyldige icke blivit taxerad eller att han
blivit för lågt taxerad till kommunal inkomstskatt inom vederbörande kommun
eller till statlig inkomstskatt eller statlig förmögenhetsskatt, skall han
eftertaxeras för vad som genom berörda förfarande förut undgått taxering.
Eftertaxering må dock ej åsättas, om vad som undgått taxering är att anse
såsom ringa.
Föreligga sådana omständigheter att eftertaxering skall åsättas och kan
på grund av vad sålunda och i övrigt förekommit antagas att av den skattskyldige
lämnade uppgifter icke varit av beskaffenhet att kunna läggas
4 — Bihang till riksdagens protokoll 1956. 7 sand. Nr 56
50 Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956
till grund för en riktig taxering, skall eftertaxeringen åsättas med tillämpning
av 21 §.
Vad ovan sagts skall äga motsvarande tillämpning, om skattskyldig, ehuru
uppgiftspliktig, underlåtit avlämna uppgift eller infordrad upplysning.
115 §.
Eftertaxering må icke ske med mindre fråga därom prövats inom fem år
efter det år, då taxeringen rätteligen bort verkställas i första instans.
Har den skattskyldige avlidit, åsättes eftertaxering hans dödsbo, dock att
sådan eftertaxering icke må ske med mindre fråga därom prövats inom två
år efter utgången av det kalenderår, under vilket bouppteckning efter honom
blivit ingiven för registrering.
116 §.
Fråga om eftertaxering prövas, efter framställning från taxeringsintendent
eller, i fråga om kommunal inkomstskatt, från kommun, av den prövningsnämnd,
som haft att upptaga besvär rörande den skattskyldiges taxering
det år framställningen avser.
Om handläggning av sådan framställning, så ock om fullföljd av talan
mot beslut rörande eftertaxering skall i tillämpliga delar gälla vad förut i
denna förordning är i motsvarande hänseenden stadgat.
XV. Om straff och viten
117 §.
Innehållet i deklaration eller annan i 50 § avsedd handling må, utom i
de fall som angivas i nämnda paragraf, icke yppas för annan än den som
själv må taga del av handlingen i fråga.
Vad som med stöd av bestämmelserna i denna förordning inhämtats vid
taxeringsrevision eller vid granskning av handling, som avses i 46 §, må ej
yppas i vidare mån än som erfordras för vinnande av det med revisionen
eller granskningen avsedda ändamålet.
Ej heller må för obehörig uppenbaras vad som upplysts eller i övrigt
yttrats vid sammanträde med taxeringsnämnd eller sådant sammanträde
med prövningsnämnd som icke är offentligt.
Bryter någon mot vad ovan i denna paragraf är stadgat, straffes med
dagsböter eller fängelse i högst sex månader, där ej gärningen är belagd
med straff i strafflagen.
118 §.
Om ansvar i vissa fall för den, som lämnat oriktig uppgift i självdeklaration
eller till sådan deklaration hörande handling eller i särskild uppgift
angående renskötsel eller i upplysning, som i 31 § avses, stadgas i skattestrafflagen.
Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956 51
Förekommer anledning att brott, som avses i första stycket, förövats,
skall taxeringsintendenten i länet göra anmälan till åklagare. Det åligger
taxeringsnämndens ordförande att underrätta taxeringsintendenten om fall,
i vilka sådant brott kan misstänkas.
119 §.
Har den, som är pliktig avgiva självdeklaration, till någon, som enligt
denna förordning är skyldig meddela kontrolluppgift angående honom,
lämnat oriktig upplysning rörande namn och andra förhållanden och har
han därvid haft uppsåt att försvåra uppgiftsskyldighetens behöriga fullgörande,
straffes med dagsböter, lägst trettio.
120 §.
Har någon, ehuru skyldig att utan anmaning avgiva självdeklaration, icke
behörigen avlämnat sådan deklaration inom föreskriven tid eller avlämnar
han självdeklaration med så bristfälligt innehåll att den uppenbarligen icke
är ägnad att ligga till grund för taxering, straffes med böter, högst trehundra
kronor.
Till påföljd, som i första stycket sägs, skall jämväl dömas
1) den som ej fullgör skyldighet enligt 30 § 1 mom. eller 34 § 3 mom. att
avlämna där avsedda handlingar eller uppgifter,
2) den som ej fullgör skyldighet att utan anmaning avlämna uppgift, som
avses i 33 §, rörande inkomst och förmögenhet, som icke i självdeklaration
uppgivits till beskattning,
3) den som ej fullgör honom enligt 37 eller 38 § åliggande skyldighet att
utan anmaning avlämna uppgifter till ledning vid annans taxering,
4) den som ej fullgör vad honom åligger på grund av förordnande, som
i 40 § sägs,
5) den som ej fullgör i 42 § föreskriven skyldighet att utan anmaning
avlämna särskilda uppgifter från bostadsförening eller bostadsaktiebolag,
6) den som ej fullgör i 43 § 1 mom., 2 mom. andra och tredje styckena
samt 3 mom. föreskriven skyldighet att avlämna uppgifter om utdelningar
och räntor, samt
7) den som ej fullgör skyldighet enligt 44 § att lämna uppgift till ledning
vid beskattning utom riket.
Vad i denna paragraf stadgas äger ej tillämpning, där gärningen är belagd
med straff i strafflagen.
Finnes försummelse, som avses i denna paragraf, ursäktlig eller eljest
ringa, må från straff frias.
121 §.
Har någon i allmän självdeklaration eller i annan uppgift till ledning för
taxering uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnat oriktig uppgift rörande
52
Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956
förmögenhet, som skolat upptagas i deklarationen, straffes, där ej gärningen
är belagd med straff i skattestrafflagen eller innefattar ämbetsbrott, med
böter, högst trehundra kronor.
122 §.
Brott, som avses i 117 § må, där det ej innefattar ämbetsbrott, av åklagare
åtalas endast efter angivelse av målsägande.
Brott, varom i 120 och 121 §§ sägs, må av åklagare åtalas allenast efter
anmälan av taxeringsintendent.
123 §.
Vite, som förelägges enligt denna förordning, må ej bestämmas under
etthundra kronor eller över tiotusen kronor.
Vite må icke föreläggas staten, kommun eller annan menighet, ej heller
ämbets- eller tjänsteman i tjänsten.
124 §.
Om uttagande av vite förordnar länsstyrelsen efter anmälan av taxeringsintendent.
Finnes, då fråga uppkommer om utdömande av vite, ändamålet med
vitet hava förfallit, må vitet ej utdömas.
Vid prövning av anmälan enligt första stycket må jämväl fråga, huruvida
och med vilket belopp vitet bort föreläggas, komma under bedömande.
125 §.
Över beslut, varigenom vite förelagts, må klagan ej föras.
Talan mot länsstyrelses beslut i fråga om utdömande av vite må föras
genom besvär hos kammarrätten av den som förpliktats utgiva vite, så
ock av taxeringsintendenten i länet. Besvären skola hava inkommit till den
länsstyrelse, som meddelat det överklagade beslutet, inom tre veckor från
det klaganden fick del därav. Hava besvären inom angiven tid inkommit
direkt till kammarrätten, må det dock ej utgöra hinder för besvärens prövning;
kammarrätten har att i sådant fall omedelbart översända handlingarna
till länsstyrelsen.
Sedan besvär, som avses i andra stycket, inkommit till länsstyrelsen,
skall denna infordra förklaring över besvären från motparten samt översända
avskrift av förklaringen till klaganden. Finnes för målets beredande
ytterligare skriftväxling böra äga rum, äger länsstyrelsen förordna därom.
Handlingarna skola skyndsamt överlämnas till kammarrätten med det yttrande,
vartill omständigheterna giva anledning.
Om klagan över kammarrättens utslag i fråga om utdömande av vite
skall vad i 98 § stadgas äga motsvarande tillämpning, dock att besvärstiden
skall vara tre veckor.
Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956
53
XVI. Särskilda föreskrifter
126 §.
Vid granskning av statsverkets räkenskaper inom riksräkenskapsverket
inå med avseende å verkställd taxering anmärkning icke framställas.
127 §.
Kungl. Maj :t äger meddela de föreskrifter med avseende å taxeringsförfarandet,
som finnas erforderliga för tillämpning av överenskommelse med
främmande stat till förekommande av eller lindring i dubbelbeskattning.
128 §.
Formulär till blanketter och längder, varom i denna förordning förmäles,
ävensom formulär till andra för taxeringsarbetet erforderliga blanketter
fastställas av Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, av
riksskattenämnden.
129 §.
1 mom. Av statsmedel bestridas:
1) ersättning åt ordförandena och kronoombuden i taxeringsnämnderna,
2) gottgörelse för den medverkan i taxeringsarbetet, som enligt 16 §
1 mom. lämnas av lokal skattemyndighet i stad med egen uppbördsförvaltning,
3) bidrag till kostnader, som kommun åtagit sig för särskilda anstalter
för taxeringsarbetet genom tillhandahållande av tjänstemän enligt 16 § 2
mom. eller annorledes, därest dessa anstalter finnas äga särskilt värde för
det allmänna, samt
4) kostnader för taxeringen, vilka omförmälas i 3 mom. samt 5—8 mom.
här nedan.
2 mom. Det åligger länsstyrelsen att, enligt de närmare bestämmelser
Kungl. Maj :t utfärdar, meddela beslut om de ersättningar och bidrag, som
skola utgå enligt bestämmelserna i 1 mom. vid 1)—3).
3 mom. Sakkunnig erhåller för av honom verkställd utredning eller undersökning
gottgörelse, som — med iakttagande av de särskilda föreskrifter
rörande disposition av medel för ändamålet, Kungl. Maj :t må finna nödigt
meddela — bestämmes av länsstyrelsen eller, då den sakkunnige biträtt
den mellankommunala prövningsnämnden eller allmänna ombudet hos
nämnden, av denna nämnd.
4 mom. Uppgift rörande de jämlikt 2 och 3 mom. utbetalda ersättningsbeloppen,
avseende sistförflutna budgetår, skall årligen före juli månads
utgång av länsstyrelsen insändas till finansdepartementet.
5 mom. De personer, som jämlikt 60 § inkallats av länsstyrelsen för meddelande
av upplysningar eller för överläggningar rörande taxeringsarbetet,
54 Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956
de ordförande och andra ledamöter i taxeringsnämnd, som inställt sig
efter kallelse jämlikt 17 § tredje stycket och 79 § andra stycket, samt
de ordförande och kronoombud i taxeringsnämnd, som på vederbörlig
kallelse inställt sig vid instruktionssammanträde, som anordnats genom
länsstyrelsens försorg,
äga att för inställelsen åtnjuta arvode med nitton kronor för sammanträdesdag
samt i förekommande fall reselcostnadsersättning och traktamente
enligt rese- och traktamentsklass II B i allmänna resereglementet.
Ersättning efter ovannämnda grunder tillkommer jämväl sakkunnig,
som biträtt i taxeringsfrågor.
6 mom. Ersättning till lappfogde för inställelse vid sammanträde med
taxeringsnämnd enligt 61 § 3 mom. utgår enligt allmänna resereglementet.
7 mom. Ordföranden i den mellankommunala prövningsnämnden och
allmänna ombudet hos nämnden åtnjuta arvode med belopp, som bestämmas
av Kungl. Maj :t.
Ersättning åt de till allmänna ombudets förfogande ställda biträden, åt
protokollförare hos nämnden samt åt övrig hos nämnden anställd kanslipersonal
bestämmes likaledes av Kungl. Maj :t.
Till bestridande av övriga av nämndens verksamhet föranledda utgifter
anvisar Kungl. Maj :t, efter förslag av nämnden, erforderliga medel.
8 mom. Sådan ledamot i prövningsnämnd, som icke är befattningshavare
i statens tjänst, äger för tid, varunder han varit inkallad till tjänstgöring,
åtnjuta arvode med trettio kronor om dagen. Ledamot, som är befattningshavare
i statens tjänst, skall för tjänstgöringen åtnjuta, jämte ersättningför
avlöningsförmåner, som han får avstå under tjänstledighet för ifrågavarande
uppdrag, arvode med belopp, som bestämmes av Kungl. Maj :t. Därjämte
skall ledamot i förekommande fall åtnjuta resekostnadsersättning
och traktamente enligt rese- och traktamentsklass I A i allmänna resereglementet.
130 §.
Av kommun valda ledamöter i taxeringsnämnd äga, därest sådant beslutas
av kommunen, att av dess medel åtnjuta dagtraktamente, ersättning
för särskild resdag och resekostnadsersättning efter de grunder, som i kommunallagen
stadgas angående sådan gottgörelse till ledamöter i kommunala
nämnder. Ersättning efter enahanda grunder må av kommunens medel utgå
jämväl till ordningsman i lappby för inställelse vid sammanträde enligt
61 § 3 mom.
De av landstingskommunens förvaltningsutskott valda ledamöter i särskild
taxeringsnämnd äga för sin inställelse vid nämndens sammanträden
åtnjuta dagtraktamente och resekostnadsersättning av landstingskommunens
medel efter de för landstingsmän stadgade grunder.
Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956
55
TREDJE AVDELNINGEN
Allmän fastighetstaxering
I. Om taxeringsorganisationen
131 §.
1 mom. För allmän fastighetstaxering skola i första instans finnas
å landet: beredningsnämnder, som uppgöra förslag till taxering, och fastighetstaxering
snämnder, som besluta om taxering, samt
1 städerna: fastighetstaxeringsnämnder, som omedelbart verkställa taxering.
Beredningsnämndernas och fastighetstaxeringsnämndernas verksamhetsområden
äro beredningsdistrikt och fastighetstaxering sdistrikt.
Beredningsdistrikt skall utgöras av kommun eller del av kommun. Fastighetstaxeringsdistrikt
å landet skall göras så stort, som omständigheterna
lämpligen medgiva, och omfatta flera beredningsdistrikt. Ett beredningsdistrikt
må ej uppdelas mellan olika fastighetstaxeringsdistrikt.
Indelning i distrikt verkställes av länsstyrelsen senast den 30 april året
näst före taxeringsåret.
2 mom. Varje län utgör ett fastighetsprövningsdistrikt med en fastighetsprövningsnämnd.
Fastighetsprövningsnämnd beslutar över anförda besvär och gjorda framställningar
i anledning av fastighetstaxeringsnämndernas beslut samt fullgör
i övrigt de åligganden som enligt denna förordning ankomma på
nämnden.
132 §.
1 mom. Antalet ledamöter i beredningsnämnd bestämmes av länsstyrelsen
i samband med indelningen i beredningsdistrikt och skall utöver ordföranden
utgöra minst fyra.
Ordföranden förordnas av länsstyrelsen i samband med indelningen i
beredningsdistrikt.
Övriga ledamöter jämte suppleanter, en för varje ledamot, väljas av kommunalfullmäktige
senast den 30 juni året näst före taxeringsåret. I samband
med valet må en av ledamöterna utses att på kommunens bekostnad
deltaga uti det i 144 § 1 mom. omförmälda sammanträdet.
Ordförande i fastighetstaxeringsnämnd må ej vara ledamot i någon av
de till fastighetstaxeringsdistriktet hörande beredningsnämnderna.
Om utgången av val skall den som därvid fört ordet underrätta länsstyrelsen,
ordföranden i beredningsnämnden och de valda.
2 mom. Besvär över val av ledamöter och suppleanter i beredningsnämnd
må anföras hos länsstyrelsen inom tre veckor efter valets förrättande; och
skall i övrigt om vals överklagande i tillämpliga delar gälla vad i kommu
-
56 Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956
nallagen är stadgat angående besvär över beslut av kommunens fullmäktige.
Finner länsstyrelsen efter besvär anledning förordna om nytt val på grund
därav, att vid valet icke i enlighet med vad därom är stadgat i 172 §, jämförd
med 13 § 1 mom., olika grupper av skattskyldiga blivit vederbörligen
företrädda, har länsstyrelsen att meddela föreskrift, huru många ledamöter
för varje grupp som skola väljas. Överklagas det därefter företagna valet
och befinnes detsamma icke böra fastställas, äger länsstyrelsen utse ledamöter
i nämnden.
Över länsstyrelsens beslut må klagan icke föras.
133 §.
1 mom. Fastighetstaxeringsnämnd består av ordförande samt ytterligare
å landet sex och i stad fyra eller, i vissa nedan i denna paragraf angivna
fall, sex ledamöter.
Ordföranden och ytterligare en ledamot förordnas av länsstyrelsen i samband
med indelningen i fastighetstaxeringsdistrikt.
I övrigt inträda i nämnden:
å landet:
a) två av landstingskommunens förvaltningsutskott valda ledamöter,
b) vederbörande beredningsnämndsordförande,
c) två av kommunalfullmäktige valda ledamöter, av vilka minst en skall
vara ledamot i beredningsnämnd inom vederbörande kommun,
och skola dessa ledamöter tjänstgöra, de av landstingskommunens förvaltningsutskott
valda i hela taxeringsdistriktet, beredningsnämndsordföranden
då fråga är om taxering av fastighet inom hans beredningsdistrikt,
samt de av kommunalfullmäktige valda, då fråga är om taxering av fastighet
inom kommun för vilken de valts; samt
1 stad:
tre eller, därest länsstyrelsen med hänsyn till fastighetsdistriktets utsträckning
eller andra förhållanden så förordnat, fem av stadsfullmäktige
valda ledamöter.
Val av ledamöter i fastighetstaxeringsnämnd jämte suppleanter, en för
varje ledamot, skall förrättas senast den 30 juni året näst före taxeringsåret.
Om utgången av här omförmälda val har den som därvid fört ordet att
underrätta länsstyrelsen, ordföranden i fastighetstaxeringsnämnden och de
valda.
2 mom. Besvär över val av ledamöter i fastighetstaxeringsnämnd må anföras
i den ordning, som i 132 § 2 mom. sägs. Vad i övrigt finnes stadgat i
samma moment skall hava motsvarande tillämpning å här ifrågavarande
val.
134 §.
Fastighetsprövningsnämnd i län skall utgöras av de personer, som äro
ledamöter av prövningsnämnden i länet, samt ytterligare nio ledamöter,
57
Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956
vilka utses av länsstyrelsen senast den 15 augusti året näst före taxeringsåret.
Av sistnämnda ledamöter skola tre utses bland dem, som efter förordnande
av länsstyrelsen eller val av landstingskommunens förvaltningsutskott
äro ledamöter i fastighetstaxeringsnämnd, tre bland dem, som
efter val av kommun äro ledamöter i sådan nämnd, samt tre bland personer
inom länet, som icke äro ledamöter i fastighetstaxeringsnämnd men genom
sin verksamhet kunna antagas besitta sakkunskap i fråga om fastighetsvärdering.
Enligt samma grunder, som gälla för utseende av ovannämnda nio ledamöter,
utser länsstyrelsen sex suppleanter för dem.
Prövningsnämnden i Stockholm är tillika fastighetsprövningsnämnd i
staden.
Vad i 11 § 1 mom. tredje stycket är stadgat om prövningsnämnd skall även
gälla fastighetsprövningsnämnd.
Ordföranden i prövningsnämnden skall vara fastighetsprövningsnämndens
ordförande.
Fastighetsprövningsnämnd biträdes av det i 12 § 2 mom. omförmälda
kansliet.
135 §.
I län, där länsstyrelsen så finner erforderligt, förordnar länsstyrelsen
senast den 30 april året näst före år, då allmän fastighetstaxering äger rum,
två personer (konsulenter för taxering av vattenfallsfastighet) att vid nämnda
taxering biträda nämnderna, såvitt angår taxering av outbyggda vattenfall,
kraftverk och regleringsdammar. Av konsulenterna skall den ene företräda
taxeringsteknisk och den andre vattenkraftteknisk sakkunskap.
Konsulenterna skola biträda nämnderna vid taxeringen huvudsakligen
genom upprättande av liggare över vattenfallsfastiglieter, som böra bliva
föremål för taxering, komplettering av deklarationsmaterialet samt avgivande
av skriftliga utlåtanden till ledning vid taxeringen.
Konsulent äger, då fråga är om taxering av vattenfallsfastighet, närvara
vid nämnds sammanträde med rätt att deltaga i överläggning men ej i beslut.
II. Om skyldighet att avlämna allmän fastighetsdeklaration m. m.
136 §.
1 mom. Till ledning vid allmän fastighetstaxering skall för varje fastighet,
med undantag för sådan, som avses i 5 § 2 mom. eller 5 § 4 mom. kommunalskattelagen,
av fastighetens ägare utan anmaning avgivas deklaration
(allmän fastighetsdeklaration). Därest fastighet innehaves av någon, som
enligt 47 § kommunalskattelagen är att anse såsom ägare eller är i ägares
58 Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956
ställe skyldig att erlägga skatt för garantibelopp för fastigheten, skall vad
nu sagts om ägare i stället gälla sådan innehavare.
Allmän fastighetsdeklaration skall avfattas å blankett enligt fastställt
formulär.
Allmän fastighetsdeklaration skall innehålla uppgifter om fastighetens
areal av olika ägoslag, användning och byggnader, gällande brandförsäkringsvärde,
den senast för fastigheten erlagda köpeskillingen, hyror och
därmed jämförlig avkastning av fastigheten samt till fastigheten hörande
särskilda förmåner ävensom, beträffande jordbruksfastighet, om åkerjordens
dränering, kreatursbesättningen och skogen, beträffande annan fastighet,
om anskaffningsår och anskaffningskostnader för sådana maskiner
och liknande tillgångar, för vilka särskilt maskinvärde skall angivas, samt
beträffande fastighet, därå vattenfall finnes, uppgifter om medelvattenföring
och bruttofallhöjd vid medelvattenföring samt, där så kan ske, om
magasinsvolym för års- och korttidsreglering, som är eller med sannolikhet
väntas bliva genomförd, så ock, därest vattenfallet är utbyggt, om anläggningsår
och anskaffningskostnader.
Är jordbruksfastighet upplåten till brukande av annan, skall nu föreskriven
deklarationsskyldighet i fråga om åkerjordens användning och dess
dränering samt om kreatursbesättningen åvila brukaren i stället för ägaren
eller innehavaren.
Kungl. Maj :t må föreskriva, att vid avgivande av allmän fastighetsdeklaration
utöver de uppgifter, som nu sagts, uppgifter skola lämnas för
statistiskt ändamål.
2 mom. Efter anmaning är ägare eller därmed likställd innehavare av
fastighet skyldig att till ledning vid fastighetens taxering avgiva uppgift
jämväl angående andra förhållanden än dem, som finnas angivna i deklarationsformuläret.
137 §.
Allmän fastighetsdeklaration skall avlämnas senast den 15 september
året näst före det, då allmän fastighetstaxering skall äga rum, och ingivas
antingen direkt till vederbörande beredningsnämnds ordförande å landet
eller fastighetstaxeringsnämnds ordförande i stad,
eller till länsstyrelsen eller till lokal skattemyndighet eller landsfiskal i
det län där taxeringen skall äga rum.
Har på föranstaltande av eller i samråd med länsstyrelsen i kommun
vidtagits särskild anordning för mottagande av deklarationer, må deklaration
till ledning för taxering inom länet i enlighet därmed avlämnas.
138 §.
Har efter avlämnandet av allmän fastighetsdeklaration men före taxeringsårets
ingång fastighet eller del därav övergått till ny ägare eller där
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956 59
med likställd innehavare, äro såväl den förutvarande som den nye ägaren
eller innehavaren skyldiga att inom tio dagar därefter härom göra anmälan
till vederbörande beredningsnämnds ordförande å landet eller fastighetstaxeringsnämnds
ordförande i stad eller till länsstyrelsen; och bör i fall,
då genom överlåtelse fastighet blivit uppdelad, överlåtelsehandlingen i huvudskrift
eller bestyrkt avskrift företes.
139 §.
1 mom. Till ledning vid allmän fastighetstaxering skall lokal skattemyndighet
avlämna de till myndigheten, enligt vad därom är särskilt stadgat,
överlämnade lagfartsförteckningarna för tiden från och med den 1 juli året
näst före det, då allmän fastighetstaxering senast ägde rum, till och med
den 30 juni det år, då uppgiften skall avlämnas.
Hypoteksinrättning skall utan anmaning lämna uppgift å det värde, vartill
i hypoteksinrättningen till belåning anmäld fastighet blivit uppskattad
vid värdering, som blivit för dylikt låns erhållande anställd och godkänd
under tiden från och med den 1 juli året näst före det, då allmän fastighetstaxering
senast ägde rum, till och med den 30 juni det år, då uppgiften
skall avlämnas.
2 mom. Uppgifter enligt 1 mom. skola avlämnas senast den 20 juli året
näst före det, då allmän fastighetstaxering skall äga rum, samt ingivas till
länsstyrelsen i det län, där fastigheten är belägen.
Uppgifterna skola vid avlämnandet vara ordnade kommun- eller församlingsvis;
och skall medelst särskilda omslag eller annorledes vara tydligt
utmärkt, vilken kommun eller församling varje grupp av uppgifter avser.
140 §.
Brandförsäkringsanstalt är efter anmaning skyldig att till ledning vid allmän
fastighetstaxering avlämna uppgift rörande försäkringsvärdet å byggnader,
som äro hos anstalten försäkrade mot brandskada.
141 §.
Uppgiftspliktig, från vilken fastighetsdeklaration eller annan uppgift till
ledning vid fastighetstaxering icke inom föreskriven tid inkommit, må anmanas
att avgiva sådan deklaration eller uppgift.
Är avlämnad deklaration eller uppgift icke så upprättad, som i denna
förordning sägs, må den uppgiftspliktige anmanas att avhjälpa bristen.
142 §.
Anmaning må utfärdas av fastighetsprövningsnämnd, prövningsnämnd,
taxeringsintendent, ordföranden i beredningsnämnd eller fastighetstaxeringsnämnd
samt konsulent för taxering av vattcnfallsfastighct, den sistnämnde
dock icke i vad avser avgivande av allmän fastighetsdeklaration.
60
Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956
Vad i 34 § 4 mom. samt 52 § är stadgat om anmaning skall i tillämpliga
delar gälla jämväl beträffande anmaning som här avses. Bestämmelserna
i 53—55 §§ skola äga motsvarande tillämpning i fråga om ordförande i
beredningsnämnd och fastighetstaxeringsnämnd samt beträffande taxeringsintendent,
fastighetsprövningsnämnd, prövningsnämnd och länsstyrelse.
III. Om förberedande åtgärder
143 §.
1 mom. Angående skyldighet dels för statens skogsforskningsinstitut att
före allmän fastighetstaxering fastställa centrala skogstaxeringsanvisningar
samt till länsstyrelserna avlämna arealuppgifter m. m. dels ock för skogsstyrelsen
att före sådan taxering till länsstyrelserna lämna uppgifter rörande
virkespriser m. m. stadgas i skogsvärderingsinstruktionen.
Det åligger landskamreraren att, med biträde av skogssakkunnig, på
grundval av anvisningar och uppgifter som nu sagts samt i mån av behov
inhämtade upplysningar upprätta förslag till lokala skogstaxeringsanvisningar
varom likaledes är stadgat i skogsvärderingsinstruktionen.
2 mom. Före sammanträde, varom i 144 § 1 mom. förmäles, har landskamreraren
att på grundval av de uppgifter, som jämlikt 139 § avlämnats, och
de upplysningar, som eljest kunna vinnas, verkställa undersökning rörande
fastigheternas allmänna saluvärde å länets landsbygd. Länsstyrelsen äger
kalla lämpligt antal personer med ingående kännedom om fastighetsvärdena
att därvid tillhandagå landskamreraren med upplysningar.
144
1 mom. Senast den 20 augusti året näst före det, då allmän fastighetstaxering
skall äga rum, skola efter kallelse av länsstyrelsen ordförandena i
beredningsnämnderna och fastighetstaxeringsnämnderna å länets landsbygd
ävensom de beredningsnämndsledamöter, som därtill utsetts enligt
132 § 1 mom., samt de fastighetstaxeringsnämndsledamöter, vilka enligt
133 § 1 mom. utsetts av landstingskommunens förvaltningsutskott, sammanträda
inför landskamreraren å en eller flera lämpliga orter för förberedande
överläggningar rörande tillämpningen av de allmänna grunderna
vid den förestående allmänna fastighetstaxeringen; och äger länsstyrelsen
till dessa sammanträden kalla jämväl andra personer, vilka på grund av
sin verksamhet eller eljest kunna antagas äga sakkunskap rörande fastighetsvärdena
inom länet eller delar därav eller ock särskilt rörande värdering
av skogsmark och skog.
Vid sådant sammanträde redogör landskamreraren för priserna vid försäljning
av fastigheter inom länet under tiden efter senaste allmänna fastighetstaxering
och för de slutsatser beträffande fastigheternas allmänna
Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956 61
saluvärde, som enligt hans mening kunna dragas av dessa priser, så ock
för övriga av honom kända förhållanden av beskaffenhet att inverka på
nämnda värde. Därjämte skall landskamreraren framlägga jämlikt 143 §
1 mom. andra stycket upprättat förslag till lokala skogstaxeringsanvisningar
ävensom, i den mån så finnes erforderligt, förslag till särskilda
anvisningar jämväl i andra hänseenden, såsom angående redovisningen av
olika ägoslag, värdesättning av övrig mark och bete å skogsmark samt
enhetliga grunder för taxeringen av annan fastighet med mera. Avser sammanträdet
överläggning angående taxeringen inom allenast viss del av
länet, skola redogörelserna och förslagen därefter lämpas.
För sådana trakter inom länet, där jordbruksfastigheterna kunna med
avseende å ägoslag och jordens beskaffenhet anses vara väsentligen likartade,
böra de vid dessa sammanträden närvarande på grundval av den
redogörelse, landskamreraren enligt vad nyss är sagt har att avgiva, beträffande
fastigheter i skilda storleksgrupper föreslå vissa värden för ytenhet
mark av olika ägoslag, godhetsklasser och brukningsförhållanden
under förutsättning av normalt byggnadsbestånd, vilka enhetsvärden må
tjäna till ledning vid taxeringen av jordbruksfastigheter. Jämväl i fråga
om annan fastighet samt beträffande värdesättning av skogsmark och
växande skog skola övervägas enhetliga grunder för taxeringen.
2 mom. Skulle för åstadkommande av en jämn och likformig taxering
i stad länsstyrelsen finna lämpligt, att sammanträde inför landskamreraren
hålles med ordförande och ledamöter av stadens fastighetstaxeringsnämnder,
må sådant sammanträde äga rum före taxeringsarbetets påbörjande.
Därvid skola stadgandena i 1 mom. hava motsvarande tillämpning.
3 mom. Landskamreraren har att, sedan sammanträden enligt första
och andra momenten hållits, upprätta och senast den 25 augusti året näst
före taxeringsåret till riksskattenämnden insända förslag till anvisningar
för fastighetstaxeringen inom länet, däri inbegripet lokala skogstaxeringsanvisningar.
Riksskattenämnden skall senast den 15 september året näst
före taxeringsåret till landskamreraren återställa förslaget jämte de erinringar
mot detsamma, som nämnden funnit anledning framställa. Landskamreraren
har att förelägga fastighetsprövningsnämnden omförmälda förslag
och erinringar. Fastighetsprövningsnämnden skall på grundval av
nämnda handlingar fastställa lokala skogstaxeringsanvisningar och övriga
anvisningar till ledning för fastighetstaxeringen, vilka senast den 30 september
året näst före taxeringsåret skola tillställas ordförandena i beredningsnämnderna
och fastighetstaxeringsnämnderna samt samtidigt översändas
till riksskattenämnden.
145 §.
Sedan de av fastighetsprövningsnämnden fastställda lokala skogstaxeringsanvisningarna
och övriga anvisningar för fastighetstaxeringen kommit
62 Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956
ordförandena i beredningsnämnderna och fastighetstaxeringsnämnderna
tillhanda och innan beredningsnämnderna börja det egentliga arbetet, skall
å landet ordföranden i fastighetstaxeringsnämnden, efter samråd med taxeringsintendenten
i länet angående tid och plats, sammankalla de av länsstyrelsen
och landstingskommunens förvaltningsutskott utsedda ledamöterna
i fastighetstaxeringsnämnden ävensom samtliga ordförande i de till
fastighetstaxeringsdistriktet hörande beredningsnämnderna till överläggningar
rörande det förestående taxeringsarbetet. Vid överläggningarna bör
uppmärksamhet ägnas åt åtgärder för befordrande av likformig taxering
inom fastighetstaxeringsdistriktets olika delar samt åt spörsmål, som kunna
förväntas vålla beredningsnämnderna svårigheter.
146 §.
1 mom. Sedan länsstyrelsen ombesörjt, dels att de vid närmast föregående
allmänna fastighetstaxering tillgängliga jordregisterutdragen blivit fullständigade
med de anteckningar, som efter utdragens upprättande tillkommit
i jordregistret, dels att utdrag verkställts av jordregistret i de delar, som
upplagts under samma tidrymd, skall länsstyrelsen senast den 15 september
året näst före taxeringsåret till ordföranden i vederbörande beredningsnämnd
översända omförmälda utdrag ävensom de vid närmast föregående
allmänna fastighetstaxering och därefter avgivna, hos länsstyrelsen förvarade
fastighetsdeklarationer och andra uppgifter rörande fastigheter inom
beredningsdistriktet.
1 den ordning, Kungl. Maj :t bestämmer, skall beredningsnämndens ordförande
därjämte erhålla tillgång till de vid närmast föregående allmänna
fastighetstaxering upprättade fastighetslängderna, såvitt beredningsdistriktet
angår.
2 mom. Samtidigt med översändande av de av fastighetsprövningsnämnden
fastställda lokala skogstaxeringsanvisningarna och övriga anvisningar
för taxeringen på sätt i 144 § 3 mom. sägs har länsstyrelsen att till ordföranden
i den beredningsnämnd å landet eller fastighetstaxeringsnämnd
i stad, som i varje särskilt fall vederbör, översända de i 139 § omförmälda
uppgifterna.
IV. Om beredningsnämndernas verksamhet
147 §.
Beredningsnämndens ordförande åligger huvudsakligen:
1) att tillhandahålla deklarationsblanketter samt meddela den som därom
framställer begäran erforderliga upplysningar om honom åliggande deklarationsskyldighet
och sättet för dess fullgörande,
2) mottaga, ordna och granska deklarationer, uppgifter och andra handlingar,
Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956 63
3) vidtaga åtgärder för felande deklarationers och andra uppgifters införskaffande,
4) tillse att anmälda eller eljest kända förändringar i avseende å äganderättsförhållandena
bliva iakttagna och införda i fastighetslängden,
5) kalla nämndens ledamöter till sammanträde, leda nämndens arbete
samt vid sammanträdena föra ordet och vara föredragande,
6) ombesörja förandet av nämndens protokoll och längder samt övriga
göromål av expeditionell art, samt
7) avgiva yttranden i besvärsmål.
Vid fullgörande av honom åliggande uppgifter må ordförande åtnjuta
biträde av personal, som för sådant ändamål kan anvisas.
148 §.
1 mom. Beredningsnämndens sammanträden hållas å tid och plats, som
ordföranden bestämmer efter samråd med ordföranden i fastighetstaxeringsnämnden.
Möter för ledamot hinder att tillstädeskomma, skall han i
sitt ställe kalla sin suppleant och tillika härom underrätta ordföranden i
beredningsnämnden.
Vid sammanträdena föres protokoll i erforderlig omfattning. Protokollet
justeras av två av nämnden utsedda ledamöter.
2 mom. Sammanträde med beredningsnämnd skall hållas inom slutna
dörrar. Ägare eller därmed likställd innehavare av fastighet är dock berättigad
att företräda inför beredningsnämnd för att meddela upplysningar
till ledning vid taxering av fastigheten.
3 mom. Taxeringsintendenten i länet eller av honom beordrad tjänsteman
äger närvara vid sammanträde med beredningsnämnd till fullgörande
av vad honom åligger enligt 172 §, jämförd med 59 §.
Ordförande i fastighetstaxeringsnämnd äger närvara vid sådant sammanträde
och därunder deltaga i överläggningen men ej i besluten.
149 §.
Vid beredningsnämndens första sammanträde skall ordföranden, innan
taxeringsarbetet tager sin början, avgiva noggrann redogörelse ej mindre
rörande av fastighetsprövningsnämnden fastställda enhetsvärden och övriga
värderingsgrunder, såvitt distriktet berör, än även rörande de köp av jordbruksfastighet
inom distriktet, som förekommit under tiden efter senaste
allmänna fastighetstaxering, samt de slutsatser beträffande fastigheternas
allmänna saluvärde i orten, som enligt ordförandens mening kunna dragas
av de vid dessa köp tillämpade priser. Finnas inom distriktet fastigheter
med skog, bör i redogörelsen tillika lämnas upplysning rörande det virkesförråd,
som i medeltal per hektar finnes inom länet eller vederbörlig del
därav, och dess fördelning på trädslagsklasser och förrådsgrupper samt, i
64 Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956
förekommande fall, trädslag ävensom rörande innehållet i övrigt av de
lokala skogstaxeringsanvisningarna.
150 §.
1 mom. Beredningsnämnden har att föreslå värden för fastigheterna i
distriktet.
2 mom. Beredningsnämndens förslag till taxering skola upptagas i taxeringslängd
(fastighetslångd). Närmare föreskrifter angående längdens förande
meddelas av Kungl. Maj:t. Fastighetslängden underskrives av beredningsnämndens
ordförande och de ledamöter, som utsetts att justera nämndens
protokoll.
3 mom. De av beredningsnämnden följda grunderna för taxeringen,
såvitt angår jordbruksfastighet, skola för varje fastighet upptagas i en
särskild längd enligt fastställt formulär. Denna längd skall med lämpliga
mellanrum under beredningsarbetet framläggas för nämnden, som i händelse
av ojämnhet i taxeringen har att verkställa erforderlig jämkning.
Då nämndens förslag till taxering föreligger färdigt, skall längden i justerat
skick fogas vid protokollet. Senast den 20 december skall ordföranden
översända sammandrag av längden till landskamreraren i länet.
151 §.
Vad i 62 och 64 §§ är stadgat om jäv och omröstning i taxeringsnämnd
skall äga motsvarande tillämpning beträffande beredningsnämnd.
Beslut må icke fattas av beredningsnämnd, såvida icke ordföranden och
minst två ledamöter äro tillstädes. Dock skall den omständigheten, att
ledamot av nämnden har att avträda vid behandling av viss taxering, icke
utgöra hinder mot att beslut fattas rörande ifrågavarande taxering.
Ordföranden har att i fastighetslängden angiva det värde, han ansett
böra föreslås, i de fall, då beredningsnämndens beslut utfallit på
annat sätt.
Annan ledamot i beredningsnämnd, som deltagit i nämndens beslut, äger
anföra reservation mot beslutet. Reservation skall anmälas innan sammanträdet
avslutas samt, om den närmare utvecklas, avfattas skriftligen och
avgivas sist vid justeringen av protokollet.
Av nämnden anlitad sakkunnig äger att beträffande taxering, vid vars
handläggning han biträtt, anteckna särskild mening till protokollet.
152 §.
Beredningsnämndens förslag skall föreligga färdigt senast den 10 december
året näst före taxeringsåret.
Beredningsnämndens ordförande skall senast den 15 i nämnda månad
med allmänna posten tillsända sådan ägare eller därmed likställd innehavare
av skattepliktig fastighet, vilkens namn och postadress äro för ordföranden
kända, underrättelse om det för fastigheten föreslagna taxerings*
65
Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956
värdet. Underrättelse som nu sagts skall även innehålla upplysning, att ägaren
eller innehavaren av fastigheten äger senast den 5 påföljande januari
till beredningsnämndens ordförande avgiva skriftliga erinringar mot förslaget.
Beredningsnämndens förslag skall under tio dagar viss angiven tid på
dagen hållas tillgängligt inom kommunen hos beredningsnämndens ordförande
eller någon dess ledamot, med rätt för ägare eller därmed likställd
innehavare av fastighet inom distriktet att på sätt och inom tid, som i nästföregående
stycke stadgas, avgiva erinringar mot förslaget, åliggande det
ordföranden att sådant i vederbörlig ordning kungöra.
Därest erinran mot förslaget avgivits eller känt blivit, att beträffande i
fastighetslängden uppförd fastighet före årsskiftet inträffat sådan omständighet,
som föranleder, att fastigheten skall uppdelas i flera taxeringsenheter,
skall ordföranden senast den 20 januari hålla sammanträde med
beredningsnämnden, som har att yttra sig över inkommen erinran samt i
förekommande fall avgiva nytt förslag till taxering. Dylika yttranden och
förslag upptagas i protokollet.
Senast den 25 januari skall beredningsnämndens ordförande till ordföranden
i fastighetstaxeringsnämnden överlämna de upprättade fastighetslängderna,
behörigen summerade, ävensom nämndens protokoll, de deklarationer
och andra skriftliga uppgifter och upplysningar, som avlämnats till
ledning vid taxeringen, samt de enligt 146 § beredningsnämndens ordförande
tillhandakomna handlingarna.
V. Om fastighetstaxeringsnämndernas verksamhet
153 §.
Ordförande i fastighetstaxeringsnämnd å landet skall huvudsakligen
1) för vinnande av jämnhet och likformighet i taxeringen följa arbetet
i beredningsnämnderna inom fastighetstaxeringsdistriktet samt i erforderlig
utsträckning lämna anvisningar för arbetets bedrivande,
2) före fastighetstaxeringsnämndens sammanträde granska de från beredningsnämndernas
ordförande inkomna längderna och övriga handlingar
och därvid särskilt undersöka, huru beredningsnämnderna tillämpat de
enhetsvärden och de värderingsgrunder i övrigt, som av fastighetsprövningsnämnden
fastställts, ävensom huru beredningsnämndernas uppskattning
av virkesförrådet och dess fördelning på trädslagsklasser och förrådsgrupper
samt, i förekommande fall, trädslag överensstämmer med uppgifterna
härom i de för taxeringen fastställda lokala skogstaxeringsanvisningarna,
3) vidtaga åtgärder för införskaffande av de uppgifter och upplysningar,
som ytterligare må finnas erforderliga för taxeringen,
5 — Bihang till riksdagens protokoll 1956. 7 sand. Nr 56
66 Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956
4) kalla fastighetstaxeringsnämndens ledamöter till sammanträden och
om utsatt tid och ställe härför i god tid underrätta länsstyrelsen,
5) leda nämndens arbete och vid sammanträdena föra ordet,
6) ombesörja förandet av nämndens protokoll och längder, samt övriga
göromål av expeditionell art, ävensom
7) avgiva yttranden i besvärsmål.
Ordförande i fastighetstaxeringsnämnd i stad har enahanda åligganden
som i 147 § stadgas för ordförande i beredningsnämnd. Det åligger honom
att i god tid underrätta länsstyrelsen om utsatt tid och plats för fastighetstaxeringsnämndens
sammanträden.
Vid fullgörande av honom åliggande uppgifter må ordförande i fastighetstaxeringsnämnd
åtnjuta biträde av personal, som för sådant ändamål
kan anvisas.
154 §.
1 mom. Sammanträden med fastighetstaxeringsnämnd å landet hållas
å tid och plats, som ordföranden bestämmer. Möter för ledamot hinder att
tillstädeskomma, skall han i sitt ställe kalla för honom utsedd suppleant och
tillika härom underrätta ordföranden. Föredragande i nämnden är vederbörande
beredningsnämnds ordförande beträffande de fastigheter, som
tillhöra hans beredningsdistrikt.
Vid sammanträdena föres protokoll i erforderlig omfattning. Protokollet
justeras av två av nämnden utsedda ledamöter.
Sammanträde med nämnden skall hållas inom slutna dörrar.
Angående rätt för ägare eller därmed likställd innehavare av fastighet
att företräda inför nämnden samt om befogenhet för taxeringsintendenten
i länet eller av honom beordrad tjänsteman att närvara vid sammanträde
med fastighetstaxeringsnämnd å landet skola bestämmelserna i 148 § 2
och 3 mom. äga motsvarande tillämpning.
2 mom. Innan fastighetstaxeringsnämnd å landet börjar det egentliga
arbetet, skall ordföranden, efter samråd med taxeringsintendenten i länet
angående tid och plats, kalla de av länsstyrelsen och landstingskommunens
förvaltningsutskott utsedda ledamöterna ävensom samtliga ordförande i
beredningsnämnderna i de till fastighetstaxeringsdistriktet hörande beredningsdistrikten
till ett förberedande sammanträde. Vid detta har ordföranden,
med erforderligt biträde av beredningsnämndernas ordförande,
att avgiva noggrann redogörelse för de värderingsgrunder, efter vilka varje
beredningsnämnd upprättat sitt förslag, ävensom för sin egen mening,
huruvida och i vad mån dessa värderingsgrunder kunna anses överensstämma
med av fastighetsprövningsnämnden fastställda enhetsvärden och
anvisningar i övrigt eller eljest med de priser, som erhållits vid fastighetsförsäljningar
i orten. På grundval av dessa redogörelser skola de vid sammanträdet
närvarande taga under övervägande och för anteckning till
protokollet uttala sin mening, vilka allmänna jämkningar av berednings
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956 67
nämndernas förslag finnas erforderliga för en jämn och likformig taxering
i hela fastighetstaxeringsdistriktet.
Avskrift av protokollet skall inom tio dagar efter sammanträdet av ordföranden
översändas till landskamreraren, som har att, efter därav tagen
del, till finansdepartementet insända de inkomna protokollsavskrifterna
ävensom de i 150 § 3 mom. angivna sammandragen.
3 mom. Sedan det i 2 mom. omförmälda sammanträdet hållits, tager
taxeringsarbetet sin början med de kommuner, där vid nämnda sammanträde
beredningsnämndernas förslag ansetts tillfredsställande, samt fortgår
kommun efter kommun och fastighet efter fastighet. Föredraganden
har att i varje fall meddela såväl beredningsnämndens förslag som ock sin
egen mening ävensom redogöra för inkomna erinringar och de ändringar,
som beredningsnämnden funnit sig böra föreslå. Nämnden beslutar därefter
med vilket belopp taxeringsvärde skall åsättas varje fastighet.
Nämndens sålunda fattade beslut skola, där de skilja sig från beredningsnämndens
förslag, antecknas i fastighetslängderna.
Fastiglietslängderna underskrivas av nämndens ordförande och vederbörande
beredningsnämndsordförande samt en av nämnden utsedd ledamot.
155 §.
1 mom. Sammanträden med fastighetstaxeringsnämnd i stad hållas inom
staden å tid och ställe, som ordföranden bestämmer. Möter för ledamot
hinder att tillstädeskomma, skall han i sitt ställe kalla för honom utsedd
suppleant och tillika härom underrätta ordföranden.
Vid sammanträdena föres protokoll i erforderlig omfattning. Protokollet
justeras av två av nämnden utsedda ledamöter.
Sammanträde med nämnden skall hållas inom slutna dörrar.
Angående rätt för ägare och därmed likställd innehavare av fastighet att
företräda inför nämnden samt om befogenhet för taxeringsintendenten i
länet eller av honom beordrad tjänsteman att närvara vid sammanträde med
fastighetstaxeringsnämnd i stad skola bestämmelserna i 148 § 2 och 3 mom.
äga motsvarande tillämpning.
2 mom. Är stad indelad i två eller flera fastighetstaxeringsdistrikt och
har sådant sammanträde, som i 144 § 2 mom. omförmäles, icke funnits
erforderligt, skall länsstyrelsen uppdraga åt ordföranden i en av fastighetstaxeringsnäinnderna
att före taxeringsarbetets påbörjande kalla övriga
ordförande och ledamöter till sammanträde för förberedande överläggningar
rörande de allmänna grunder, som böra i stadens skilda delar komma i
tillämpning vid taxeringen; och äger länsstyrelsen på framställning av
den sammankallande ordföranden medgiva, att han må till detta sammanträde
kalla jämväl andra personer, vilka på grund av sin verksamhet eller
eljest kunna antagas äga sakkunskap rörande fastighetsvärdena inom
staden.
68 Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956
3 mom. Fastighetstaxeringsnämnd i stad företager fastighetstaxeringen
i den ordning, som finnes bäst lämpad för vinnande av jämnhet och likformighet
mellan taxeringsvärdena i stadens olika delar. Nämnden beslutar,
med vilket belopp taxeringsvärde skall åsättas varje fastighet. Nämnden
bör i den omfattning, som befinnes lämplig, dessförinnan bereda ägare eller
därmed likställd innehavare av fastighet tillfälle att inom viss angiven tid
yttra sig över av nämnden ifrågasatt värde å fastigheten.
Då ägare eller därmed likställd innehavare av fastighet beredes tillfälle
att yttra sig över det av nämnden ifrågasatta värdet å fastigheten, skall han
samtidigt underrättas därom att särskild underrättelse om fastighetstaxeringsnämndens
beslut icke kommer att tillsändas honom, därest erinringar
icke riktats mot det ifrågasatta värdet och detta av nämnden fastställes
såsom taxeringsvärde. Därjämte skall meddelandet innehålla upplysning om
vad som skall iakttagas vid anförande av besvär över fastighetstaxeringsnämndens
beslut rörande taxeringen.
Fastighetstaxeringsnämndens beslut om taxering skola antecknas i fastighetslängd,
och skola i fråga om denna längd stadgandena i 150 § 2 mom.
hava motsvarande tillämpning. De av nämnden följda grunderna för taxeringen,
såvitt angår jordbruksfastighet, skola upptagas i en särskild längd.
I fråga om denna längd skall i tillämpliga delar gälla vad i 150 § 3 mom.
sägs, dock att sammandrag av längden icke skall översändas till landskamreraren
i länet.
156 §.
Vad i 62 och 64 §§ är stadgat rörande jäv och omröstning i taxeringsnämnd
skall äga motsvarande tillämpning i fråga om fastighetstaxeringsnämnd.
Beslut må icke fattas av fastighetstaxeringsnämnd å landet, såvida icke
ordföranden, föredraganden samt en av landstingskommunens förvaltningsutskott
vald och en kommunvald ledamot äro tillstädes, samt av fastighetstaxeringsnämnd
i stad, såvida icke ordföranden och minst två ledamöter
äro tillstädes. Dock skall den omständigheten, att ledamot av fastighetstaxeringsnämnd
har att avträda vid behandling av viss taxering icke
utgöra hinder mot. att beslut fattas rörande ifrågavarande taxering.
Ordföranden skall i händelse av avvikande mening låta densamma antecknas
till protokollet. Motsvarande skyldighet har föredragande i fastighetstaxeringsnämnd
å landet.
Annan ledamot i fastighetstaxeringsnämnd, som deltagit i nämndens
beslut, äger anföra reservation mot beslut. Reservation skall anmälas innan
sammanträdet avslutas samt, om den närmare utvecklas, avfattas skriftligen
och avgivas sist vid justeringen av protokollet.
Av nämnden anlitad sakkunnig äger att beträffande taxering, vid vars
handläggning han biträtt, anteckna särskild mening till protokollet.
09
Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956
157 §.
1 mom. Fastighetstaxeringsnämndens arbete bör taga sin början å landet
senast den 5 februari under taxeringsåret och i stad senast den 1 oktober
året dessförinnan, dock att vad nu sagts icke har avseende å Stockholm,
årbetet skall vara avslutat i länen senast den 25 mars och i Stockholm
senast den 15 juni under taxeringsåret.
2 mom. Har ägare eller därmed likställd innehavare av fastighet å landet
avgivit erinringar mot beredningsnämndens förslag eller har fastighetstaxeringsnämnden,
utan att erinringar avgivits, beslutat åsätta fastighet annat
taxeringsvärde än det av beredningsnämnden föreslagna eller eljest beslutat
frångå beredningsnämndens förslag, åligger det fastighetstaxeringsnämndens
ordförande att tillsända ägaren eller innehavaren, därest dennes namn
och postadress äro för ordföranden kända, underrättelse om det taxeringsvärde,
som av fastighetstaxeringsnämnden beslutats.
Ordförande i fastighetstaxeringsnämnd i stad åligger att tillsända sådan
ägare eller därmed likställd innehavare av fastighet, vilkens namn och
postadress äro för ordföranden kända, underrättelse om det taxeringsvärde,
som av nämnden beslutats. Vad nu sagts skall dock icke gälla, om meddelande
rörande ifrågasatt taxeringsvärde tillsänts ägaren eller innehavaren
och taxeringsvärde åsatts fastigheten på sätt i meddelandet angivits.
Underrättelse, som i detta moment avses, skall innehålla upplysning om
vad som skall iakttagas vid anförande av besvär över fastighetstaxeringsnämndens
beslut.
3 mom. Senast den 31 mars eller vad angår Stockholm den 21 juni skall
fastighetstaxeringsnämndens ordförande till länsstyrelsen insända fastighetsdeklarationerna
och övriga handlingar ävensom berednings- och fastighetstaxeringsnämndernas
protokoll. Fastighetslängderna skola avlämnas å
den tid och i den ordning, Kungl. Maj :t föreskriver.
4 mom. Fastighetslängderna, i huvudskrift eller bestyrkt avskrift, skola
vara att tillgå för landskamreraren, taxeringsintendent och fastighetsprövningsnämnden
samt i den ordning, Kungl. Maj :t föreskriver, utom vad angår
Stockholm, offentligen framläggas inom vederbörande kommun under minst
fjorton dagar före den 15 maj under taxeringsåret.
VI. Om fastighetsprövningsnämndernas verksamhet
158 §.
Sedan fastighetslängderna med tillhörande handlingar inkommit till
länsstyrelsen, skola längderna ävensom de hos berednings- och fastighetstaxeringsnämnderna
förda protokollen granskas, varvid taxeringsintendent
har att hos fastighetsprövningsnämnden göra framställningar om de åtgär
-
70
Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956
der, som erfordras för åstadkommande av en med skatteförfattningarna
överensstämmande, jämn och likformig fastighetstaxering.
Länsstyrelsen äger, där så anses erforderligt, kalla ordförande eller ledamot
i fastighetstaxeringsnämnd i länet eller andra i fastighetsvärdering
kunniga och erfarna personer att under granskningsarbetet infinna sig
för upplysningars meddelande.
159 §.
Kungl. Maj :t äger förordna, att med ledning av de i 154 § 2 mom. andra
stycket omförmälda handlingarna undersökning skall verkställas till utrönande,
huruvida vid taxeringen av jordbruksfastigheter å landsbygden
jämnhet och likformighet de olika länen emellan blivit uppnådd. Verkställes
sådan undersökning, skall resultatet därav meddelas landskamrerarna
och taxeringsintendenterna senast den 30 april under taxeringsåret.
Ovannämnda handlingar skola tillhandahallas kammarrätten senast den
1 oktober under taxeringsåret.
160 §.
1 mom. Fastighetsprövningsnämnds arbete skall vara avslutat senast
den 30 september under taxeringsåret, i Stockholm den 31 oktober.
2 mom. Fastighetsprövningsnämnd eller dess ordförande äger, där så
anses erforderligt, kalla ordförande eller ledamot i fastighetstaxeringsnämnd
i länet eller andra i fastighetsvärdering kunniga och erfarna personer
att infinna sig vid sammanträde med fastighetsprövningsnämnden eller hos
dess ordförande för att meddela upplysningar.
161 §.
Genom prövningsnämndens kansli skola införskaffas erforderliga yttranden
över hos fastighetsprövningsnämnden anförda besvär och gjorda framställningar;
där yttrandena därtill föranleda, skola påminnelser infordras
från vederbörande. Taxeringsintendent har att åvägabringa för besvärens
och framställningarnas prövning eljest erforderlig utredning.
162 §.
Beträffande fastighetsprövningsnämnds verksamhet skall i övrigt vad
som stadgas om prövningsnämnd i 78—88, 90—92 och 94 §§ gälla i tilllämpliga
delar, därvid vad som stadgas angående besvär av taxeringsintendent
skall tillämpas jämväl å framställning enligt 158 § samt vad som avser
skattskyldig skall gälla ägare eller därmed likställd innehavare av fastighet
och annan, för vilken garantibelopp för fastighet skall upptagas såsom
skattepliktig inkomst.
Åtgärder, som avses i 91 §, skola, sedan fastighetsprövningsnämndens arbete
avslutats, företagas av prövningsnämnden i länet.
Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956
71
VII. Om fullföljd av talan
163 §.
1 mom. över beslut av fastighetstaxeringsnämnd må besvär anföras hos
fastighetsprövningsnämnden
1) av ägare eller därmed likställd innehavare av fastighet, såvitt fastigheten
rörer,
2) av vederbörande kommun.
Besvären skola avfattas skriftligen samt ingivas eller insändas till prövningsnämndens
kansli,
i länen senast den 15 maj under taxeringsåret och
1 Stockholm senast den 10 augusti under taxeringsåret.
2 mom. Taxeringsintendent äger att genom framställning, som i 158 §
sägs, yrka ändring i fastighetstaxeringsnämnds beslut.
164 §.
1 mom. Ägare eller därmed likställd innehavare av fastighet, så ock
kommun må hos kammarrätten anföra besvär över fastighetsprövningsnämnds
beslut rörande viss fastighet
1) om klaganden besvärat sig hos fastighetsprövningsnämnden över fastighetstaxeringsnämndens
beslut men hans talan icke bifallits,
2) om fastighetsprövningsnämnden ändrat fastighetens taxering utan
att sådan ändring påyrkats av honom.
2 mom. Taxeringsintendent må hos kammarrätten anföra besvär, om fastighetsprövningsnämnden
icke bifallit av honom gjord framställning eller
fastighetsprövningsnämnden efter besvär ändrat fastighetstaxeringsnämnds
beslut.
3 mom. Besvär till kammarrätten må endast innefatta fullföljande helt
eller delvis av yrkande, som klaganden framställt hos fastighetsprövningsnämnden.
Har denna ändrat fastighetstaxeringsnämnds beslut utan att
yrkande därom framställts av klaganden, må besvären till kammarrätten
icke innefatta längre gående yrkande än taxeringens bestämmande i enlighet
med fastighetstaxeringsnämndens beslut.
4 mom. Vad i 96 och 97 §§ är stadgat skall äga motsvarande tillämpning
beträffande besvär över allmän fastighetstaxering, dock att besvärsakt skall,
där ej särskilda omständigheter föreligga, översändas till kammarrätten
inom fyra månader efter det att besvären inkommit till prövningsnämndens
kansli.
Vid besvär över fastighetsprövningsnämnds beslut i fråga om fastighetstaxering
skall, utöver i 97 § angivna handlingar, fogas utdrag av taxeringslängd
beträffande närmast föregående taxering av fastigheten.
I förteckning över anförda besvär skola besvär över allmän fastighetstaxering
upptagas för sig utan sammanblandning med övriga besvär.
72 Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956
165 §.
1 mom. Vid handläggning i kammarrätten av mål angående allmän fastighetstaxering
skola deltaga tre av rättens ledamöter, därav minst två ordinarie,
av vilka sistnämnda en efter Kungl. Maj :ts förordnande skall föra
ordet, samt två av de särskilda ledamöter, om vilka i 2 mom. förmäles; dock
må utevaro av en av de särskilda ledamöterna icke hindra måls avgörande,
därest tre av kammarrättens ledamöter äro om slutet ense.
Utan hinder av vad i första stycket sägs äger Kungl. Maj :t beträffande
vissa grupper av ifrågavarande mål föreskriva, att bestämmelsen om särskilda
ledamöters deltagande i målens handläggning ej skall äga tilllämpning.
2 mom. Kungl. Maj :t förordnar för högst fem år i sänder minst nio,
högst tjugu i praktiska värv förfarna män med god kännedom om fastighetsförhållandena
i allmänhet att efter kallelse inträda såsom ledamöter
i kammarrätten vid handläggning av mål, som i 1 mom. avses. Av dessa
personer skola minst tre äga sakkunskap beträffande värdering av skogsmark
och växande skog, minst två beträffande värdering av vattenfallsfastighet,
minst två beträffande värdering av jordbruksfastighet i övrigt
och minst två beträffande värdering av annan fastighet i övrigt. Avgår
sådan person under den tid, för vilken han blivit utsedd, förordnar Kungl.
Maj :t annan person i hans ställe.
Ledamot som här sägs skall vara svensk medborgare. Ej må sådant
uppdrag utövas av den, som är omyndig eller försatt i konkurstillstånd.
3 mom. Kungl. Maj :t äger meddela närmare föreskrifter angående inkallande
av de i 2 mom. nämnda ledamöter till tjänstgöring i kammarrätten
samt angående ordnandet av kammarrättens arbete med handläggning
av mål angående allmän fastighetstaxering och därmed sammanhängande
frågor.
166 §.
1 mom. Besvär över allmän fastighetstaxering må hos prövningsnämnden
i länet anföras i särskild ordning av ägare eller därmed likställd innehavare
av fastighet,
1) om fastighet uppförts såsom skattepliktig, ehuru den är undantagen
från skatteplikt, eller taxering ägt rum av annan egendom än som enligt
4 § tredje stycket kommunalskattelagen är att hänföra till fastighet,
2) om fastighet taxerats å mer än en ort eller eljest taxerats i fall,
där taxering av fastigheten icke bort äga rum,
3) om fastighet på grund av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart
förbiseende blivit felaktigt taxerad, samt
4) om underrättelse, som avses i 152 § andra stycket, 155 § 3 mom. första
och andra styckena eller 157 § 2 mom., haft felaktigt innehåll.
Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956
73
Har taxeringen prövats av kammarrätten eller av fastighetsprövningsnämnd,
skola dock besvären anföras hos kammarrätten.
Kammarrätten må, om besvär som anförts i särskild ordning finnas böra
upptagas till prövning, förordna att målet skall upptagas och vidare handläggas
av i första stycket avsedd prövningsnämnd.
2 mom. I fall som i 1 mom. sägs må besvär anföras jämväl av taxeringsintendent.
3 mom. Besvär, som i denna paragraf avses, skola vara inkomna före utgången
av femte året efter taxeringsåret.
i mom. Anföras besvär i särskild ordning hos prövningsnämnd skall vad
i 75 § stadgas äga motsvarande tillämpning.
Skola besvären anföras hos kammarrätten, gäller i tillämpliga delar vad
som stadgas i 96 § första stycket och 97 §.
167 §.
Över kammarrättens utslag i mål angående allmän fastighetstaxering,
såvitt rörer tillämpning av 6 § 1 mom., 7, 8, 9, 10, 11 eller 12 § kommunalskattelagen,
må klagan icke föras.
Den som icke åtnöjes med kammarrättens utslag i mål angående allmän
fastighetstaxering, såvitt angår annan fråga än i första stycket sägs, äger
hos Kungl. Maj :t söka ändring genom besvär, som skola vara inkomna till
finansdepartementet inom två månader efter det klaganden erhållit del av
kammarrättens utslag.
168 §.
Besvärsrätt liksom för ägare eller därmed likställd innehavare av fastighet
tillkommer jämväl annan för vilken garantibelopp för fastigheten skall
upptagas såsom skattepliktig inkomst, så ock arrendator, vilken jämlikt
avtal, ingånget efter kommunalskattelagens ikraftträdande, gentemot ägaren
eller innehavaren har att ansvara för skatt för fastighets garantibelopp.
Vad i 107 samt 110—112 §§ är stadgat rörande besvär över taxering för
inkomst eller förmögenhet skall i tillämpliga delar gälla jämväl beträffande
besvär över allmän fastighetstaxering.
Utslag av kammarrätten eller Kungl. Maj :t beträffande allmän fastighetstaxering
skall, därest utslaget innefattar ändring av prövningsnämnds beslut,
för kännedom tillställas, förutom klaganden, den som vid taxeringsårets
ingång ägt fastigheten eller varit skyldig att erlägga skatt för garantibelopp
för densamma, den kommun, där fastigheten är belägen, taxeringsintendenten
i det län, där fastigheten är belägen, så ock där fastighetens ägare eller
därmed likställd innehavare vid ingången av taxeringsåret hade sin hemortskommun
i annat län, taxeringsintendenten i det länet.
Vid sådant utslag eller beslut beträffande allmän fastighetstaxering, som
i 102 § första stycket sägs, skall fogas underrättelse till den skattskyldige
74
Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956
om rätt för honom att anföra besvär enligt nämnda paragraf och om vad
han därvid har att iakttaga.
169 §.
Om vid prövning av besvär hos kammarrätten eller Kungl. Maj :t rörande
allmän fastighetstaxering befinnes, att taxeringen verkställts å orätt ort
eller å rätt ort underlåtits, må, efter vederbörandes hörande, vidtagas erforderlig
rättelse å ort som vederbör; dock må taxeringen icke höjas utöver
vad tidigare bestämts, därest besvären icke innefatta yrkande om sådan
höj ning.
Beträffande prövningsnämnds befogenhet att vidtaga åtgärd som avses i
första stycket skola bestämmelserna i 105 § 2 mom. gälla i tillämpliga delar.
VIII. Om straff
170 §.
Vad i 117 § första, tredje och fjärde styckena samt 122 § första stycket
stadgas om tystnadsplikt och om påföljd för brott mot sådan plikt skall
äga motsvarande tillämpning i fråga om allmän fastighetstaxering.
171 §.
1 mom. Den som i allmän fastighetsdeklaration eller i uppgift enligt 136
§ 2 mom. uppsåtligen eller av grov vårdslöshet lämnat oriktig uppgift,
ägnad att leda till för låg taxering, skall, där ej gärningen är belagd med
straff i strafflagen, dömas till dagsböter.
2 mom. Fullgör någon ej behörigen uppgiftsskyldighet enligt 139 §, gäller
vad i 120 § och 122 § andra stycket är för där avsedda fall stadgat.
IX. Gemensamma bestämmelser
172 §.
Utöver vad som ovan angivits skola följande bestämmelser rörande taxering
för inkomst och förmögenhet äga motsvarande tillämpning eller hava
avseende jämväl å allmän fastighetstaxering:
1) 13—15 §§, 16 § 1 mom. 4) samt 2—4 mom. ävensom 17—19 §§ med
för taxeringsnämnder och prövningsnämnder gemensamma bestämmelser
samt med föreskrifter om riksskattenämnden m. m.,
2) 46 § angående uppgifter från statlig och kommunal myndighet m. m.,
3) 47—50 §§ angående gemensamma bestämmelser rörande deklarationer
och andra uppgifter, dock att samtliga ledamöter av vederbörande
beskattningsnämnd, så ock konsulent för taxering av vattenfallsfastighet
äga deltaga i granskningen av deklarationer och uppgifter, som avlämnats
till ledning vid allmän fastighetstaxering,
Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956 75
4) 59 och 72 §§ angående taxeringsnämndernas verksamhet,
5) 123—125 §§ angående viten, samt
6) 126—128 §§ med särskilda föreskrifter.
173 §.
1 mom. Bestämmelserna i 129 § skola äga motsvarande tillämpning beträffande
kostnader för allmän fastighetstaxering, varvid följande skall
iakttagas.
1) Vad i 129 § 1 mom. vid 1) stadgas skall hava avseende å ersättning till
ordförandena i beredningsnämnderna och fastighetstaxeringsnämnderna
samt å de av länsstyrelsen förordnade ledamöterna i fastighetstaxeringsnämnderna
och konsulenterna för taxering av vattenfallsfastighet.
2) Vad i 129 § 5 mom. stadgas skall hava avseende å
de personer, som jämlikt 143 § 2 mom. inkallats av länsstyrelsen för meddelande
av upplysningar,
de personer, som till sammanträde enligt 144 § 1 eller 2 mom. särskilt
inkallats av länsstyrelsen eller till sammanträde enligt 155 § 2 mom. inkallats
efter länsstyrelsens medgivande,
de ordförande i beredningsnämnd och i fastighetstaxeringsnämnd, som
på vederbörlig kallelse inställt sig till sådant sammanträde, varom förmäles
i 144 § 1 mom.,
de ordförande och ledamöter i fastighetstaxeringsnämnd i stad, som på
vederbörlig kallelse inställt sig till sådant sammanträde, varom förmäles i
144 § 2 mom., samt
de personer, som inställt sig på vederbörlig kallelse enligt 158 § andra
stycket.
3) Vad i 129 § 8 mom. stadgas skall hava avseende å ledamot i fastighetsprövningsnämnd.
2 mom. I 165 § 2 mom. omförmäld ledamot av kammarrätten åtnjuter
för tid, varunder han varit inkallad till tjänstgöring, ersättning av statsmedel
enligt grunder, som fastställas av Kungl. Maj :t.
Angående gottgörelse av statsmedel för verkställande av undersökning,
varom i 159 § förmäles, förordnar Kungl. Maj:t.
3 mom. Vad i 130 § första stycket stadgas skall äga motsvarande tilllämpning
å kommunvald ledamot i beredningsnämnd och fastighetstaxeringsnämnd.
För inställelse vid fastighetstaxeringsnämnds sammanträden ävensom
för inställelse vid sammanträden, som omförmälas i 144 § 1 mom., 145 §
och 154 § 2 mom., äger av landstingskommuns förvaltningsutskott utsedd
ledamot av sådan nämnd åtnjuta dagtraktamente och resekostnadsersättning
av landstingskommunens medel efter de för landstingsmän stadgade
grunder.
76
Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956
FJÄRDE AVDELNINGEN
Särskild fastighetstaxering
174 §.
Särskild fastighetstaxering verkställes inom varje lokalt taxeringsdistrikt
av distriktets lokala taxeringsnämnd. Dock må länsstyrelsen vid uppdelning
av kommun i lokala taxeringsdistrikt förordna, att vid särskild fastighetstaxering
annan indelning skall tillämpas än som föreskrives för årlig
taxering i övrigt.
Vad i denna förordning är stadgat rörande taxeringsnämndernas och
prövningsnämndernas verksamhet beträffande taxeringen för inkomst och
förmögenhet, så ock för sådan taxering meddelade gemensamma bestämmelser
rörande deklarationer och andra uppgifter ävensom föreskrifterna
om riksskattenämnden, de särskilda föreskrifterna i 126—128 §§ samt bestämmelserna
om viten i 123—125 §§ och om kostnader för taxeringsarbetet
i 129 och 130 §§ skola äga motsvarande tillämpning med avseende å handhavandet
av särskild fastighetstaxering, i den mån icke här nedan annorlunda
stadgas.
175 §.
1 mom. Har vid ingången av år, då allmän fastighetstaxering icke äger
rum, beträffande viss fastighet förhållande förelegat av beskaffenhet att
böra jämlikt 12 § 2 mom. kommunalskattelagen föranleda åsättande av
nytt taxeringsvärde, är fastighetens ägare eller därmed likställd innehavare
skyldig att utan anmaning till ledning för fastighetens taxering det
året avgiva deklaration (särskild fastighetsdeklaration).
Har fastighet eller komplex av fastigheter, som vid senaste fastighetstaxering
behandlats som taxeringsenhet, därefter uppdelats mellan flera
ägare eller innehavare, skola dylika deklarationer avgivas av samtliga ägare
eller innehavare, av envar beträffande hans del av taxeringsenheten.
Särskild fastighetsdeklaration skall avfattas å blankett enligt fastställt
formulär och innehålla upplysning om det förhållande, som skall föranleda
åsättande av nytt taxeringsvärde; och skall i övrigt om sådan deklaration
i tillämpliga delar gälla vad om allmän fastighetsdeklaration är stadgat.
2 mom. Efter anmaning är ägare eller därmed likställd innehavare av
fastighet, även om han förmenar, att sådant förhållande, som enligt 1 mom.
föranleder deklarationsskyldighet, icke förelegat, skyldig avgiva särskild
fastighetsdeklaration rörande fastigheten.
3 mom. Ägare eller därmed likställd innehavare av fastighet är efter
anmaning skyldig att till ledning vid fastighetens taxering avgiva uppgift
jämväl angående andra förhållanden än dem, som angivas i deklarationsformuläret.
Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956
77
4 mom. Särskild fastighetsdeklaration, som skall avgivas utan anmaning,
skall avlämnas senast den 15 februari.
Om plats för avlämnande av särskild fastighetsdeklaration samt om anmaning
rörande deklaration eller uppgift till ledning vid särskild fastighetstaxering
ävensom om delgivning skola bestämmelserna i 34 § 4 mom.,
35 och 36 §§ samt 51—55 §§ äga motsvarande tillämpning.
176 §.
Brandförsäkringsanstalt är efter anmaning skyldig att till ledning vid
särskild fastighetstaxering avlämna uppgift rörande försäkringsvärdet å
byggnader, som äro hos anstalten försäkrade mot brandskada.
177 §.
1 mom. Under de år, då särskild fastighetstaxering skall äga rum, har
taxeringsnämnden att, så fort ske kan, företaga sådan taxering. Nämnden
har därvid att för varje fastighet, å vilken jämlikt 12 § 2 mom. kommunalskattelagen
nytt taxeringsvärde skall sättas, besluta till vilket belopp det
nya värdet skall upptagas. För övriga taxering underkastade fastigheter
skola nästföregående års taxeringsvärden oförändrade upptagas.
Taxeringsnämnden har jämväl att pröva hos nämnden gjorda framställningar
om sådant särskilt angivande av värden å olika i taxeringsenhet ingående
fastigheter eller delar av fastigheter, varom i 8 § sista stycket kommunalskattelagen
förmäles.
2 mom. För varje lokalt taxeringsdistrikt eller, om sådant distrikt består
av mer än en kommun, för varje kommun skall föras en längd över taxeringen
av fastigheter (fastighetslängd). De beslutade taxeringarna skola
upptagas i längden. För varje fastighet, som taxeras, angivas taxeringens
belopp och namnet å den som vid taxeringsårets ingång varit ägare till fastigheten.
3 mom. Har taxeringsnämnden åsatt fastighet nytt taxeringsvärde eller
jämlikt 8 § sista stycket kommunalskattelagen, med avvikelse från vad
som under nästföregående taxeringsår varit gällande, fördelat taxeringsvärde
å olika i taxeringsenhet ingående fastigheter eller delar av fastigheter
eller har taxeringsnämnden avslagit framställning om vidtagande av nu
omförmäld taxeringsåtgärd, skall underrättelse om taxeringsnämndens beslut
sändas till fastighetens ägare eller därmed likställd innehavare ävensom,
därest annan än ägaren eller innehavaren är skyldig att erlägga skatt
för garantibelopp för fastigheten, till denne.
Om sådan underrättelse skola bestämmelserna i 69 § 4 mom. äga motsvarande
tillämpning.
4 mom. Samtliga ledamöter av taxeringsnämnd må deltaga i granskningen
av särskild fastighetsdeklaration.
78 Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956
178 §.
1 mom. Taxering, som till följd av prövningsnämnds beslut tillkommit
eller blivit fastställd annorlunda än taxeringsnämnden bestämt, skall antecknas
i vederbörlig fastighetslängd.
2 mom. Bestämmelserna i 92 § om underrättelse angående prövningsnämnds
beslut i fråga om taxering för inkomst eller förmögenhet skola
äga motsvarande tillämpning å sådan nämnds beslut rörande särskild fastighetstaxering,
därvid vad som avser skattskyldig skall gälla ägare eller
därmed likställd innehavare av fastighet och annan, för vilken garantibelopp
för fastighet skall upptagas såsom skattepliktig inkomst.
179 §.
1 mom. Över beslut av taxeringsnämnd rörande särskild fastighetstaxering
må besvär anföras hos prövningsnämnden i länet
1) av ägare eller därmed likställd innehavare av fastighet, såvitt fastigheten
rörer,
2) av vederbörande kommun, samt
3) av taxeringsintendent.
2 mom. Beträffande besvär enligt denna paragraf skall vad i 75 och 76 §§
är stadgat rörande besvär i fråga om taxering för inkomst och förmögenhet
äga motsvarande tillämpning.
ISO §.
1 mom. Besvär över prövningsnämnds beslut rörande särskild fastighetstaxering
må anföras hos kammarrätten av part som i 179 § sägs
1) om han anfört besvär hos prövningsnämnden men hans talan icke bifallits,
2) om prövningsnämnden ändrat fastighetens taxering utan att sådan
ändring påyrkats av honom.
Besvär till kammarrätten må endast innefatta fullföljande helt eller
delvis av yrkande, som klaganden framställt hos prövningsnämnden. Har
denna ändrat taxeringsnämnds beslut utan att yrkande därom framställts
av klaganden, må besvären till kammarrätten icke innefatta längre gående
yrkande än taxeringens bestämmande i enlighet med taxeringsnämndens
beslut.
2 mom. Beträffande besvär enligt denna paragraf skall vad i 96 och 97 §§
är stadgat rörande besvär till kammarrätten i fråga om taxering för inkomst
och förmögenhet äga motsvarande tillämpning. I förteckning över
anförda besvär skola besvär över särskild fastighetstaxering upptagas för
sig utan sammanblandning med övriga besvär.
3 mom. I fråga om kammarrättens handläggning av mål angående särskild
fastighetstaxering skall vad i 165 § är stadgat äga motsvarande tilllämpning.
79
Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956
181 §.
1 mom. Vad i 99 § stadgas skall äga motsvarande tillämpning, om ägare
eller därmed likställd innehavare av fastighet icke erhållit i 177 § 3 mom.
föreskriven underrättelse senast den 15 juli under taxeringsåret.
2 mom. Besvär i fråga om särskild fastighetstaxering må jämväl anföras
i särskild ordning av ägare eller därmed likställd innehavare av fastighet
1)
om fastighet uppförts såsom skattepliktig, ehuru den är undantagen
från skatteplikt, eller taxering ägt rum av annan egendom än som enligt
4 § tredje stycket kommunalskattelagen är att hänföra till fastighet,
2) om fastighet taxerats å mer än en ort eller eljest taxerats i fall, där
taxering av fastigheten icke bort äga rum, samt
3) om fastighet på grund av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart
förbiseende blivit felaktigt taxerad.
Besvär som nu sagts prövas av prövningsnämnden i länet. Har taxeringen
prövats av prövningsnämnden eller kammarrätten, ankommer det dock på
kammarrätten att pröva målet.
Kammarrätten må, om besvär som anförts i särskild ordning finnas
böra upptagas till prövning, förordna att målet skall upptagas och vidare
handläggas av prövningsnämnden.
3 mom. I fall som i 2 mom. sägs må besvär jämväl anföras av taxeringsintendent.
4 mom. Besvär, som i denna paragraf avses, skola för att kunna upptagas
till prövning vara inkomna före utgången av femte året efter taxeringsåret.
5 mom. Anföras besvär i särskild ordning hos prövningsnämnd, skall
vad i 75 § stadgas äga motsvarande tillämpning.
Skola besvären anföras hos kammarrätten, gäller i tillämpliga delar vad
som stadgas i 96 § första stycket och 97 §.
182 §.
Över kammarrättens utslag i mål angående särskild fastighetstaxering,
såvitt rörer tillämpning av 6 § 1 mom., 7, 8, 9, 10, 11 eller 12 § kommunalskattelagen,
må klagan icke föras.
Den som icke åtnöjes med kammarrättens utslag i mål angående särskild
fastighetstaxering, såvitt angår annan fråga än i första stycket sägs,
äger hos Kungl. Maj :t söka ändring genom besvär, som skola vara inkomna
till finansdepartementet inom två månader efter det klaganden erhållit del
av kammarrättens utslag.
183 §.
Besvärsrätt liksom för ägare eller därmed likställd innehavare av fastighet
tillkommer jämväl annan för vilken garantibelopp för fastigheten skall
80
Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956
upptagas såsom skattepliktig inkomst, så ock arrendator, vilken jämlikt avtal,
ingånget efter kommunalskattelagens ikraftträdande, gentemot ägaren
eller innehavaren har att ansvara för skatt för fastighets garantibelopp.
Vad i 107, 108 samt 110—113 §§ är stadgat rörande besvär över taxering
för inkomst och förmögenhet skall i tillämpliga delar gälla jämväl beträffande
besvär över särskild fastighetstaxering.
Vad i 168 § tredje och fjärde styckena och 169 § stadgas skall äga motsvarande
tillämpning beträffande särskild fastighetstaxering.
184 §.
Därest efter taxeringsårets utgång fastighets taxeringsvärde i anledning
av anförda besvär ändras eller taxeringsvärde åsättes fastighet, som icke
blivit taxerad, har prövningsnämnden att efter anmälan av taxeringsintendent
vidtaga däremot svarande åtgärder för efterföljande år under taxeringsperioden,
där ej beträffande fastigheten sådant förhållande inträffat,
som jämlikt 12 § 2 mom. kommunalskattelagen bör föranleda åsättande av
nytt taxeringsvärde.
Sådan anmälan hos prövningsnämnden må jämväl göras av fastighetens
ägare eller därmed likställd innehavare eller, om besvären anförts av annan
än ägaren eller innehavaren, av denne.
185 §.
Vad i 117 § första, tredje och fjärde styckena samt 122 § första stycket
stadgas om tystnadsplikt och om påföljd för brott mot sådan plikt skall
äga motsvarande tillämpning i fråga om särskild fastighetstaxering.
186 §.
Den som i särskild fastighetsdeklaration eller i uppgift som i 175 § 3 mom.
sägs uppsåtligen eller av grov vårdslöshet lämnat oriktig uppgift, ägnad
att leda till för låg taxering, skall, där ej gärningen är belagd med straff
i strafflagen, dömas till dagsböter.
Övergångsbestämmelser
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1958, dock att förordningens
bestämmelser skola gälla redan dessförinnan i avseende å åtgärder, *
som erfordras för förordningens tillämpning efter ikraftträdandet,
I samband med ikraftträdandet skall följande iakttagas.
1. Genom förordningen upphävas taxeringsförordningen den 28 september
1928 (nr 379), så ock vad i övrigt finnes i lag eller författning stridande
mot den nya förordningens bestämmelser.
2. Förekommer i lag eller författning hänvisning till eller avses däri eljest
författningsrum, som ersatts genom bestämmelse i denna förordning, skall
den bestämmelsen i stället tillämpas.
Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956 81
3. I fråga om taxeringar, som verkställts eller bort verkställas i första
instans år 1957 eller tidigare år, skola äldre bestämmelser fortfarande gälla
med följande undantag:
a) Besvär till kammarrätten och Kungl. Maj:t, som anföras efter den
31 december 1957, skola beredas och vidare handläggas enligt denna förordning.
b) I fråga om rätt att anföra besvär i särskild ordning skola denna förordnings
bestämmelser äga tillämpning, om besvären inkomma efter den
31 december 1957. Vad nu sagts skall dock icke gälla sådana besvär, som
avses i 99 § och 181 § 1 mom. denna förordning.
c) Besvär, som efter den 31 december 1957 anföras i särskild ordning, skola
beredas och vidare handläggas enligt denna förordning.
d) På prövningsnämnd efter den 31 december 1957 ankommande uppgifter
skola fullgöras av prövningsnämnd, utsedd enligt bestämmelserna
i denna förordning.
e) Fråga om eftertaxering, som väckes efter den 31 december 1957, skall
handläggas och prövas enligt bestämmelserna i denna förordning.
4. Vad i 4 § fjärde stycket denna förordning stadgas skall, intill dess
taxeringsassistent förordnats för där angivet särskilt taxeringsdistrikt, icke
gälla, länsstyrelsen obetaget att inrätta sådant taxeringsdistrikt utan att
förordna taxeringsassistent för distriktet.
5. Intill dess indelning av länet i särskilda taxeringsdistrikt, som avses
i 4 § fjärde stycket denna förordning, blivit för länet i dess helhet genomförd,
må länsstyrelsen i samband med indelningen i lokala taxeringsdistrikt
i erforderlig omfattning förordna taxeringskonsulenter för sådana
distrikt.
Har taxeringskonsulent förordnats, åligger honom att granska självdeklarationer
och andra uppgifter, avgivna av fysiska personer, oskifta
dödsbon eller familjestiftelser, vilka äro rörelseidkare eller sådana idkare
av jordbruk eller skogsbruk, som äro skyldiga föra räkenskaper. Han har
därjämte att granska andra deklarationer och uppgifter av mera invecklad
beskaffenhet, vilka taxeringsnämnd överlämnar till honom för granskning.
Taxeringskonsulenten äger, då fråga är om deklaration eller annan uppgift
som av honom granskats, deltaga i taxeringsnämndens överläggningar
men icke i dess beslut.
Han äger vidare utfärda anmaning, som avses i 51 § första stycket denna
förordning, i den mån så erfordras för fullgörande av honom åvilande
granskning av deklaration eller annan uppgift, dock att han icke äger anmana
skattskyldig att avlämna deklaration.
I fråga om ersättning åt taxeringskonsulent skall i tillämpliga delar gälla
vad i 129 § denna förordning stadgas om ersättning åt ordförande i taxeringsnämnd.
6 — Bihang till riksdagens protokoll 1956. 7 samt. Nr 56
82 Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956
6. Erfordras utöver vad ovan stadgas särskilda bestämmelser i avseende
å denna förordnings ikraftträdande, äger Kungl. Maj :t meddela sådana
bestämmelser.
Till utskottets behandling har hänvisats följande i anledning av
propositionen väckta motioner, nämligen
I) de likalydande motionerna I: 556 av herrar Erik Olsson och Per Olofsson
samt II: 737 av herr Nilsson i Östersund m. fl., vari hemställts, »att
riksdagen vid behandlingen av Kungl. Maj:ts proposition nr 150 måtte
besluta, att förslaget till taxeringsförordning måtte ändras så till vida att
yttrande från kommunens fullmäktige skall inhämtas innan länsstyrelsen
förordnar ordförande i taxeringsnämnd, samt att det uppdrages till vederbörande
utskott att utforma erforderlig lagtext»;
II) de likalydande motionerna I: 570 av herr Anderberg och II: 752 av
son samt II: 737 av herr Nilsson i Östersund m. fl., vari hemställts, »att
riksdagen måtte besluta dels att särskild fastighetstaxering må kunna verkställas
i samma ordning som enligt proposition nr 150 föreslagits beträffande
taxering för inkomst och förmögenhet av fysiska personer, dödsbon
och familjestiftelser, dels att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag
till härför erforderlig ändring av taxeringsförordningen»;
HD de likalydande motionerna 1:574 av herr Niklasson och 11:762 av
herr Vigelsbo, vari hemställts, att riksdagen vid behandlingen av propositionen
nr 150 måtte beakta i motionerna framförda synpunkter;
IV) de likalydande motionerna I: 575 av herrar Spetz och Söderquist
samt II: 761 av herr Strandh m. fl., vari hemställts, »att vederbörande utskott
måtte vid behandling av Kungl. Maj :ts proposition nr 150 beakta
de synpunkter vi framfört samt vidtaga de ändringar i författningstexten
som kan föranledas därav»;
V) de likalydande motionerna I: 606 av fru Gärde Widemar m. fl. och
II: 801 av herr Kollberg m. fl., vari hemställts, att riksdagen underkastar
förslaget till ny taxeringsförordning en noggrann översyn och därvid beaktar
vad i motionerna anförts, samt att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t hemställer att Kungl. Maj :t efter vederbörliga förberedelsearbeten
och efter slutförande av nu pågående utredning om de högre instanserna
i taxeringsmål för riksdagen framlägger förslag till lag om taxeringsförf
arandet;
VI) de likalydande motionerna 1:608 av herrar Magnusson och Ebbe
Ohlsson samt II: 798 av herrar Edström och Strandh, vari hemställts, »att
riksdagen för sin del måtte besluta, att i stället för 118 § andra stycket i
det förslag till taxeringsförordning, som framlagts i Kungl. Maj :ts proposi
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956
83
tion nr 150 till innevarande års riksdag, måtte införas ett andra och tredje
stycke av följande lydelse:
Finner ordförande i taxeringsnämnd anledning antaga, att oriktig uppgift,
om vilken ordföranden vid taxeringsarbetet erhållit kännedom, kan
medföra ansvar enligt skattestrafflagen, skall ordföranden göra anmälan
därom till taxeringsintendenten. Sådan anmälan skall göras senast vid den
tid, då taxeringsnämndens arbete för året avslutas.
Därest taxeringsintendent på grund av anmälan från ordförande i taxeringsnämnd
eller eljest finner, att någon gjort sig skyldig till brott, som
avses i skattestrafflagen, skall taxeringsintendenten göra anmälan därom
till vederbörande åklagare»;
VII) de likalydande motionerna 1:609 av herrar Magnusson och Ebbe
Ohlsson samt II: 799 av herrar Edström och Strandh, vari bl. a. hemställts,
att riksdagen för sin del måtte besluta, att 37 § 2 mom. andra stycket i det
förslag till taxeringsförordning, som framlagts i Kungl. Maj :ts proposition
nr 150 skall erhålla följande lydelse:
Avser sådan förmån, varom i 1 mom. första och andra punkterna förmäles,
endast en del av året, skall upplysning meddelas om den tidrymd, för
vilken förmånen utgått. Om fullgörandet av denna uppgiftsskyldighet är
förenat med betydande svårighet för uppgiftslämnaren, må dock i stället
meddelas, huruvida förmånen avsett hela året eller del av året.
VIII) motionen I: 607 av herr Nils Theodor Larsson, vari hemställts, att
riksdagen vid behandling av Kungl. Maj:ts proposition nr 150 måtte besluta
1) att uttala att antalet taxeringsassistenttjänster, som skola nyinrättas,
skall nedbringas väsentligt under det av departementschefen anförda antalet
240,
2) att i stället antalet revisionspersonaltjänster vid länsstyrelserna —
förste taxeringsassistenter eller andra — utökas med det ytterligare antal
tjänster, som vederbörande utskott efter övervägande kan finna lämpligt
att föreslå,
3) att innehavare av vissa tjänster inom taxeringsrevisionen i enlighet
med vad i motionen anförts måtte erhålla ställning såsom allmänt ombud,
d. v. s. kunna tilldelas processuella uppgifter,
4) att taxeringssektionen måtte utbrytas och bilda en särskild avdelning,
skild från landskontoret i övrigt,
5) att i övrigt måtte beaktas i motionen framförda synpunkter samt
6) att vederbörande utskott måtte vidtaga de ändringar, som kan föranledas
därav.
IX) motionen 11:800 av herr Christenson i Malmö, vari hemställts, att
riksdagen måtte dels i skrivelse till Kungl. Maj :t begära en snabbutredning
angående decentralisering av kammarrätten och begränsning av fullföljdcn
84
Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956
av mål till regeringsrätten och dels antaga följande förslag till ändring av
nedan angivna paragrafer i det av Kungl. Maj :t framlagda förslaget till
taxeringsförordning.
12 §.
1 mom. Prövningsnämnd i län skall bestå av ordförande samt ytterligare
minst fyra och högst åtta ledamöter eller, om nämnden skall sammanträda
å avdelningar, fyra ledamöter å varje avdelning. För ordförande och ledamöter
skola finnas lika många suppleanter. Ordförande och suppleant för
denne utses av Kungl. Maj:t för en tid av fyra år. Övriga ledamöter och
suppleanter väljas för en tid av fyra år på sätt är föreskrivet för val till
ledamot av riksdagens första kammare. Till ordförande och suppleant för
denne må utses allenast den, som i domarämbete må nyttjas.
För den ... hos nämnden.
Suppleant äger närvara vid prövningsnämndens sammanträden samt deltaga
i dess överläggningar.
1 länen ... prövningsdistriktet.
Ledamot eller ... taxeringsnämnd.
2 mom. Hos prövningsnämnd .., allmänna ombudet.
15 §.
Vid behandling . . . sakkunnig.
Då fråga är om biträde åt taxeringsnämnd, äger nämnden själv tillkalla
den sakkunnige, nämnden finner lämpligast.
61 §.
1 mom. Taxeringsnämnds sammanträden .. . ordföranden, önskar skattskyldig
företräda inför taxeringsnämnd då hans deklaration behandlas av
nämnden, skall taxeringsnämndens ordförande i god tid underrätta honom
om tid och plats för sammanträdet.
Vid ... ledamöter.
2 mom. Taxeringsassistent... beslut.
3 mom. I de ... besluten.
4 mom. Sammanträde ... taxering.
5 mom. Taxeringsintendenten ... skyldigheten.
X) motionen II: 802 av fru Torbrink m. fl., vari hemställts, att riksdagen
vid behandling av Kungl. Maj :ts proposition nr 150 måtte beakta de i
motionen framförda synpunkterna samt vidtaga de åtgärder och ändringar
som därav kunde föranledas.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnats i det
följande eller i utskottets betänkande nr 52, hänvisa till motionerna
I: 570,1: 574,1: 575,1: 606, I: 607, II: 737, II: 798, II: 799, II: 800 och II: 802.
Bevillningsutskottets betänkande nr 56 är 1956
85
Propositionen
Av statsrådsprotokollet i ärendet inhämtas bland annat följande.
Beträffande frågans tidigare behandling har chefen för finansdepartementet
lämnat följande redogörelse.
I skrivelse den 13 maj 1950, nr 219, anhöll riksdagen med anledning
av vissa motioner, att Kungl. Maj :t måtte, med beaktande av vad bevillningsutskottet
anfört i sitt betänkande nr 46 till samma riksdag, låta
verkställa en allsidig och förutsättningslös utredning rörande taxeringsförfarandet
och taxeringsprocessen. Utskottet angav i nämnda betänkande
såsom viktigaste mål för en sådan reform att nå ökad effektivitet i taxeringsarbetet
men tillika ökade garantier för rättssäkerheten.
Under erinran om riksdagens hemställan uppdrog min företrädare i
ämbetet åt 1950 års skattelagssakkunniga att verkställa en översyn av
taxeringsförordningens bestämmelser.
Skattelagssakkunniga avgav hösten 1954 betänkande med förslag till
effektivare taxering (SOU 1954:24). Som ett komplement till nämnda
förslag överlämnades vidare från skattelagssakkunniga en promemoria med
förslag till föreskrifter i taxeringsförordningen rörande fastighetstaxering
(stencilerad). Förslagen innebar bl. a. väsentligt ökade skyldigheter att
lämna uppgifter till ledning vid egen och annans taxering samt vidgade
befogenheter för taxeringsmyndigheterna i deras kontrollerande verksamhet.
Vidare förordades betydelsefulla ändringar i fråga om organisationen
av taxeringsorganen och förfarandet hos dessa.
Sedan skattelagssakkunnigas förslag remissbehandlats, anmäldes de i
statsrådet den 11 mars 1955. Härvid uttalade min företrädare, att åtskilligt
av vad som föreslagits på området för främjande av ett riktigare fullgörande
av deklarationsplikten och i syfte att vidga möjligheterna till en
effektiv taxeringskontroll syntes vara av beskaffenhet att kunna läggas
till grund för ett förslag till riksdagen om ändrad lagstiftning. Andra
åter av de förslag som skattelagssakkunniga framfört måste ytterligare
utredas, innan de kunde anmälas för slutligt ställningstagande. Vad angick
den synnerligen betydelsefulla frågan om själva taxeringsorganisationen
och vad därmed sammanhänger syntes denna vara av beskaffenhet
att böra göras till föremål för ytterligare utredning genom särskilda sakkunniga,
innan förslag i ämnet kunde underställas riksdagen.
Med avseende på utredningen i organisationsfrågorna uttalade dåvarande
departementschefen hl. a., att en lösning av spörsmålet om organisationen
i första instans uppenbarligen måste sökas efter den linjen, att det egentliga
utrednings- och kontrollarbetet utföres av heltidsanställda tjänstemän.
Bland övriga frågor, som borde prövas vid utredningen, nämndes prövningsnämndernas
ställning och arbetsformer, taxeringssektionernas organisa
-
86 Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956
tion och verksamhet samt besvärsförfarandet. Om det vid fortsatta överväganden
skulle framstå som ändamålsenligt med ett centralt överordnat
organ, borde det tillika prövas, om detta organ kunde överta vissa andra
centralt handlagda frågor på hithörande områden. Slutligen anmärktes
att en fortsatt teknisk revision av taxeringsförordningens bestämmelser
borde verkställas inom finansdepartementet parallellt med organisationsutredningen.
I enlighet med det anförda beslöt Kungl. Maj :t att genom proposition
till 1955 års riksdag, nr 160, framlägga förslag till ändringar i taxeringsförordningen
m. fl. författningar. Förslagen innebar betydelsefulla ändringar
i taxeringsförordningens bestämmelser om uppgifter till ledning vid egen
och annans taxering, om granskning av handelsböcker och annan s. k.
taxeringsrevision samt om eftertaxering. De nya bestämmelserna avsåg att
ge taxeringsmyndigheterna vidgade befogenheter och ökade möjligheter
till kontroll. Förslagen syftade emellertid samtidigt till att, med avseende
på de frågor som upptogs till behandling, tillgodose enskildas krav på
rättssäkerhet samt befogade anspråk på sekretesskydd. Ytterligare föreslogs
vissa jämkningar i reglerna för fastighetstaxering, varmed avsågs att
ge ökad tid åt arbetet med åsättande av taxeringsvärdena samt att på
bättre sätt än tidigare meddela de skattskyldiga upplysning om beslutade
taxeringsvärden.
De genom propositionen framlagda förslagen bifölls med smärre jämkningar
av riksdagen. I sitt i ämnet avgivna betänkande, nr 46, erinrade
bevillningsutskottet om att förslagen var att betrakta som en första etapp
i en fullständig omarbetning av taxeringsförordningen. Utskottet underströk,
att behovet av reformer inom taxeringsväsendet länge varit påtagligt.
Beträffande de föreliggande förslagen framhöll utskottet, att dessas
genomförande borde möjliggöra eif förbättrat taxeringsresultat redan år
1956. Utskottet fann det emellertid ligga i sakens natur, att verkningarna
av de då föreslagna reformerna skulle framträda fullt ut först senare, när
de tillämnade förstärkningarna inom taxeringsorganisationen genomförts.
Sammanfattningsvis konstaterade utskottet att propositionen — såvitt
angick däri behandlade ämnen ■— väl tillgodosåg de önskemål om effektivitet
i taxeringsarbetet och rättsskydd för den enskilde som framfördes
av 1950 års riksdag. Utskottet förutsatte såsom självklart, att rättssäkerhetsfrågorna
skulle vinna tillbörligt beaktande även vid den fortsatta utredningen
i organisationsfrågorna och i samband därmed stående processuella
spörsmål samt vid utformningen av den nya taxeringsförordning,
i vilken de nu föreslagna bestämmelserna och organisationsutredningens
resultat var avsedda att inarbetas.
I enlighet med Kungl. Maj :ts den 11 mars 1955 lämnade bemyndigande
tillkallades numera chefen för finansdepartementets rättsavdelning G. T.
Hedborg, tillika ordförande, chefen för inrikesdepartementets landsstats
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956
87
avdelning N. A. Hedfors, länsassessorn S. V. Svensson och numera landskamreraren
S. Ph. A. Wilkens att såsom sakkunniga verkställa en översyn
av taxeringsorganisationen och därmed sammanhängande spörsmål.
Såsom experter att biträda de sakkunniga tillkallades byrådirektören i statens
organisationsnämnd E. Norberg och byråchefen i finansdepartementet
S. S. Walberg.
Kommittén, som antog namnet 1955 års taxerings sakkunniga, avgav med
skrivelse den 17 december 1955 förslag till ändrad taxeringsorganisation
(SOU 1955: 51). Såsom ett gemensamt resultat av de sakkunnigas arbete
och den inom finansdepartementets rättsavdelning utförda lagtekniska
revisionen av de nuvarande bestämmelserna på området fogades vid betänkandet
förslag till ny taxeringsförordning.
Taxeringssakkunniga har i enlighet med sina direktiv framlagt förslag
till en ny organisation för taxeringsarbetet i första instans, i vilken beslutanderätten
utövas av taxeringsnämnder med ungefär samma sammansättning
som nu men med gransknings-, kontroll- och expeditionsarbetet
överfört på heltidsanställda taxeringsassistenter och biträden till dessa. Vidare
föreslås förstärkningar och rationaliseringar inom länsstyrelsernas
taxeringssektioner för att möjliggöra en effektivare taxeringskontroll. Prövningsnämnderna
skall enligt förslaget ombildas till renodlade besvärsinstanser,
inför vilka det allmännas representanter och de skattskyldiga
skall processa som likaberättigade parter. Den nuvarande riksskattenämnden
föreslås förstärkt med några befattningshavare för taxeringskontroll.
Samtidigt förordas, att med nämnden sammanslås centrala uppbördsnämnden
och kupongskattenämnden till ett gemensamt centralt organ,
kallat riksskattestyrelsen. Därutöver föreslås betydelsefulla ändringar i
besvär sreglerna och förfarandet i övrigt med syfte att främja effektiviteten
i taxeringsarbetet och att förstärka rättsskyddet för de skattskyldiga.
över taxeringssakkunnigas betänkande har efter remiss yttranden avgivits
av justitiekanslersämbetet, kammarrätten, statskontoret, riksräkenskapsverket,
statens organisationsnämnd, riksskattenämnden, centrala
uppbördsnämnden, kupongskattenämnden, generalpoststyrelsen, statistiska
centralbyrån, besvärssakkunniga, utredningen av frågan om begränsning
av fullföljdsrätten i taxeringsmål, statens lönenämnd, riksarkivet, överståthållarämbetet,
samtliga länsstyrelser, allmänna ombudet hos mellankommunala
prövningsnämnden, Svenska landskommunernas förbund,
Svenska landstingsförbundet, Svenska stadsförbundet, Landsorganisationen
i Sverige, Tjänstemännens centralorganisation, Sveriges akademikers centralorganisation,
Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet landsbygdens
folk, Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges industriförbund, Sveriges
köpmannaförbund, Sveriges grossistförbund, Kooperativa förbundet, Sveriges
advokatsamfund, Svensk industriförening, Sveriges hantverks- och
småindustriorganisation, Svenska företagares riksförbund, Föreningen Sve
-
88 Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956
riges landskamrerare, Föreningen Sveriges taxeringsintendenter, Föreningen
Sveriges taxeringsrevisorer, Föreningen Sveriges landskanslister, Sveriges
häradsskrivarförening, Föreningen Sveriges kronokamrerare och Taxeringsnämndsordförandenas
riksförbund.
Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund åberopar
ett av delegerade för industriförbundet och vissa andra institutioner upprättat
gemensamt yttrande. Detta yttrande betecknas i fortsättningen såsom avgivet
av näringslivets skattedelegation. Sveriges akademikers centralorganisation
bifogar och åberopar i vissa delar ett yttrande från Sveriges juristförbund.
Ytterligare yttranden och skrifter har inkommit från vissa organ, bl. a.
Statstjänstemännens riksförbund, Sveriges redareförening och Skånes handelskammare,
varjämte åtskilliga av de hörda myndigheterna bifogat av
dem infordrade utlåtanden.
Yttrandena ger allmänt uttryck för den meningen att det pågående
reformarbetet inom taxeringsväsendet i riktning mot ökad effektivitet och
ökad rättssäkerhet bör fullföljas. Även om delade meningar framträtt rörande
vissa av taxeringssakkunniga behandlade, till sin natur starkt kontroversiella
frågor, ger yttrandena vid handen, att förslaget är ägnat att läggas
till grund för ett ståndpunktstagande av statsmakterna.
Med skrivelse den 9 december 1955 har riksskattenämnden meddelat,
att nämnden utfärdat anvisningar för taxeringsmyndigheterna angående
kontrolluppgifter från arbetsgivare enligt 33 § gällande taxeringsförordning.
Under framhållande av att nämnden inte anser frågan om arbetsgivares
uppgiftsskyldighet jämlikt nämnda författningsrum slutgiltigt löst
genom dessa anvisningar har nämnden anmält ärendet för den utredning
samt de vidare åtgärder vartill må finnas anledning.
Beträffande innehållet i gällande taxeringsförordning har i propositionen
i huvudsak hänvisats till de redogörelser, som lämnats i skattelagssakkunnigas
betänkande (s. 64—83) och i propositionen nr 160 till 1955 års
riksdag (s. 34—46). Rörande huvuddragen i skattelagssakkunnigas förslag
i organisationsfrågorna och de däröver avgivna yttrandena har hänvisats
till taxeringssakkunnigas betänkande (s. 11—64).
Rörande motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen hänvisar
utskottet till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen härutinnan
återfinns under följande rubriker å nedan angivna sidor i propositionen,
nämligen
Allmänna synpunkter, s. 92—103.
Taxeringsarbetet i första instans, s. 104—180.
Taxeringssektionerna inom landskontoren, s. 181—211.
Prövningsnämnderna, s. 211—256.
Centralt organ för taxeringsväsendet, s. 256—279.
Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956
89
Taxeringsbesvär, s. 279—318.
Om straff och viten, s. 318—325.
Vissa med inkomst av tjänst sammanhängande frågor, s. 325—335.
Kostnadsberäkningar, s. 335—344.
Speciella frågor, s. 344—351.
Motionerna
Taxeringgarbetet i första instans
I de likalydande motionerna 1:556 och 11:737 säger sig motionärerna
icke ha något att invända mot förslaget att länsstyrelserna —
i likhet med vad redan stadgades i gällande taxeringsförordning — skulle
förordna ordförande i taxeringsnämnd. Starka skäl talade emellertid för
att länsstyrelserna, innan de utnämnde ordförande i de lokala taxeringsnämnderna,
skulle vara skyldiga att infordra förslag i personfrågan från
kommunens fullmäktige. En sådan ordning, som tillämpades på andra områden,
skulle enligt motionärernas åsikt medföra betydande praktiska fördelar
på samma gång som garantier skapades för ett bättre personurval.
Yrkandet i de likalydande motionerna 1:570 och 11:752
går ut på att uppgiften att verkställa särskild fastighetstaxering hänskjutes
till särskild nämnd med biträde av taxeringsassistent. Motionärerna framhåller
att erfarenheten visade, att det omfattande arbete, som nedlades vid
allmän fastighetstaxering, ofta icke kunde fullföljas vid den särskilda fastighetstaxeringen,
beroende på att splittringen på alltför små lokala enheter
försvårade överblicken av de allmänna värderingsgrunderna. Den särskilda
fastighetstaxeringen hade fått ökad betydelse, sedan regler införts om
schablonmässig beräkning av inkomster av villafastigheter. De lokala taxeringsnämnderna
saknade ofta erforderligt jämförelsematerial för att kunna
företa en rätt avvägning i dylika ärenden. Härtill komme att en för särskild
fastighetstaxering inrättad nämnd, biträdd av taxeringsassistent,
kunde utföra ett betydelsefullt arbete med att fortlöpande samla taxeringsmaterial
angående prisutvecklingen m. in., som sedan kunde tillhandahållas
nämnderna vid allmän fastighetstaxering. En ytterligare anledning att utvidga
tjänstemannataxeringen i denna del vore att längdföringsarbetet
komme att underlättas.
Motionärerna i de likalydande motionerna 1:5 7 4 och 11:762
anför, att det funnes anledning understryka vikten av att inom taxeringsnämnderna
det lokala lekmannainflytandct bevarades och kravet på ortskännedom
tillgodosåges. Det vore från flera synpunkter mindre lyckligt,
om tjänstemännens roll bleve alltför dominerande och taxeringsnämndens
inflytande mer eller mindre illusoriskt. Det borde vid förordningens till
-
90 Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956
lämpning hållas klart, att assistentens uppgift vore strikt begränsad till införskaffande
av all tillgänglig och för ärendets avgörande erforderlig utredning,
varvid det tillkomme inte intendenten utan nämnden eller dess ordförande
att i förekommande fall beordra en kompletterande utredning. Ytterligare
åtgärder syntes önskvärda för att vinna garantier för att nämnden
och inte dess assistent bleve den som i realiteten fastställde taxeringarna.
I de likalydande motionerna 1:575 och 11:761 har motionärerna
yrkat, att de särskilda taxeringsdistrikten göres större än vad som
föreslagits i propositionen. Vid granskningen av deklarationen från utövare
av visst näringsfång vore en jämförelse av inkomsterna från ett icke alltför
litet antal utövare värdefull. I de fall då endast ett fåtal funnes inom
varje fögderi, skulle lämpligen ett särskilt taxeringsdistrikt omfattande helt
eller del av län vara lämpligare. Nämndernas verksamhetsområde borde ej
fastlåsas i lagtexten. Åt taxeringsintendenten borde enligt motionärernas
mening överlåtas att avgöra i vilken utsträckning taxering skulle ske i särskild
taxeringsnämnd. Endast deklarationer av verkligt svårkontrollerbar
eller mera invecklad beskaffenhet borde undandragas den lokala taxeringsnämnden.
Det borde vidare få ankomma på länsstyrelsen att avgöra, om
taxeringsassistenten skulle vara placerad på länsstyrelsen eller på fögderikontoret.
Motionärerna har ifrågasatt huruvida kronoombudet fyllde någon
uPPgift, om ordföranden såsom föreslagits i propositionen erhölle hjälp med
sortering, längdföring m. m. — Tvånget att tillhöra taxeringsnämnd syntes
böra mildras enligt de regler som gällde för kommunala förtroendeuppdrag.
Motionärerna har vidare ifrågasatt vissa smärre ändringar i det vid propositionen
fogade förslaget till ny taxeringsförordning. I 69 § borde sålunda
införas det datum, då underrättelse senast skulle utsändas. — Enligt
76 § vore besvärstiden för den, som erhållit underrättelse före den 15
juli, en månad. Erhölles underrättelse senare — om också bara en dag —
bleve besvärstiden enligt 99 § utsträckt intill utgången av året efter taxeringsåret,
d. v. s. upp till 17 månader, vilket torde vara onödigt långt. Två
månader efter delfåendet borde räcka. — Tiden för avsändande av underrättelse
om beslut vid särskild fastighetstaxering saknades i 177 §, liksom
motsvarande tidsangivelse i 157 §. Vid allmän fastighetstaxering finge enligt
166 § besvär i särskild ordning anföras endast om underrättelse varit felaktig.
Besvärsrätt skulle sålunda inte föreligga, om underrättelse över huvud
taget ej utsänts, vilket knappast stode i överensstämmelse med kravet
på rättssäkerhet.
Beträffande taxeringsnämndens organisation framhåller motionärerna i
de likalydande motionerna 1:606 och 11:801 följande: Enligt
9 § i förslaget hade kronoombudet till åliggande bl. a. att tillse att kronans
rätt vid taxering behörigen iakttoges. Det måste betraktas som en inkon
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956 91
sekvens att i övriga taxeringsnämnder — där behovet av en särskild företrädare
för kronan icke i och för sig kunde antagas vara mindre — kronoombud
saknades. Den enda rimliga lösningen vore att kronoombudet helt
avskaffades. Med taxeringsnämndernas i princip opartiska ställning vore
icke förenligt, att kronan i själva nämnden företräddes av en särskild representant.
Kronoombudets verkliga uppgift vore att vara arbetsbiträde åt ordföranden.
Detta behov syntes lämpligen i stället kunna tillgodoses genom
att en av de kommunvalda ledamöterna bleve vice ordförande eller arbetande
ledamot i nämnden med uppgift att mot lämplig ersättning biträda
ordföranden i taxeringsarbetet.
Det vore icke heller förenligt med taxeringsnämndens ställning som opartiskt
organ att taxeringsintendent eller av honom beordrad tjänsteman ägde
närvara vid nämndens sammanträden, såsom föreslagits i 61 § 5 mom.
Icke heller vore ur angiven synpunkt lämpligt alt taxeringsintendent, såsom
föreskreves i 17 § tredje stycket i propositionsförslaget, ägde kalla taxeringsnämndens
ordförande eller ledamot i nämnden till sig för att avfordra dem
upplysningar. Nämnderna borde icke ställas i något subordinationsförhållande
till kronans företrädare i taxeringsmål.
Motionärerna anser sig dessutom böra fästa uppmärksamheten på att icke
alla medlemmar av taxeringsnämnd ägde taga del av handlingarna i de ärenden
de hade att besluta. Självdeklaration borde icke innehålla annat än som
erfordrades för taxeringen. Skulle motsatsen vara förhållandet, syntes det
vara angeläget att blanketterna ändrades därhän, att de skattskyldiga icke
avfordrades uppgifter om annat än det som erfordrades för taxeringen. Bestämmelserna
i 50 § vore i stort behov av överarbetning, varvid allmänna
grundsatser för förvaltningsförfarandet borde vinna tillämpning. ■— I 65 §
borde sådan ändring vidtagas, att det föreskreves att skattskyldig undantagslöst
bereddes tillfälle att yttra sig, innan taxering beslutades, som innebure
avvikelse från den skattskyldiges deklaration. Här bortsåges dock från
ändringar föranledda av rena skriv- och räknefel. — Reglerna i 69 § krävde
överarbetning, så att säkerhet vunnes för att de av taxeringsnämnden fattade
beslulen bleve bevarade i oförändrad form. För närvarande tillginge
ofta så, att beslutet tecknades å deklarationen, ej sällan i blyertsskrift, som
lätt kunde suddas ut. Frågan kunde t. ex. lösas så, att hos varje taxeringsnämnd
bevarades en samling kopior av de underrättelser med meddelande
om beslutad avvikelse från deklarationen, som enligt 69 § skulle utfärdas.
Till stöd för yrkandet om nedbringande av antalet taxeringsassistenttjänster
har i motionen I: 6 0 7 bl. a. anförts: Fn effektivisering och utökning
av taxeringsväsendet vore nödvändig. Den underdeklaration, som
kunde upptäckas genom en intensifierad deklarationsgranskning, vore
emellertid ganska obetydlig. Åtgärder måste i stället vidtagas för att åstadkomma
eu intensifierad granskning av de större rörelseidkarnas och de
92 Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956
juridiska personernas räkenskaper. Genom att begränsa antalet taxeringsassistenter
till ett relativt fåtal kvalificerade tjänstemän, vilka kunde ställas
till taxeringsnämndernas förfogande för utredningsarbete i mera svårbedömbara
ärenden, undvekes ett alltför stort tjänstemannainflytande över
taxeringsarbetet i första instans. Det funnes redan inom den nuvarande kåren
av taxeringsnämndsordförande och kronoombud många personer som
vore väl skickade att utföra arbetet med deklarationsgranskning utan biträde
av taxeringsassistent.
Prövningsnämnderna och länsstyrelseorganisationen
I de likalydande motionerna 1:575 och 11:761 framhålles, att
med hänsyn till det stora antalet deklarationer, som skall behandlas av ett
stort antal taxeringsnämnder bedömningen av deklarationerna måste bli
ojämn. Inga åtgärder, t. ex. i form av något slags tjänstemannataxering,
torde kunna minska antalet av de besvär som berodde på missnöje med
olika taxeringsnämnders bedömning av deklarationernas uppgifter. Ur dessa
synpunkter syntes som om prövningsnämndens uppgift icke kunde inskränkas
till att vara enbart en skattedomstol. Även om prövningsnämndens nuvarande
fastställelsc av taxeringarna i stor utsträckning vore av formell art,
inneburc prövningsnämndens granskning och initiativrätt på grundval av
inkomna besvär eller eljest kända förhållanden eller av stickprovsundersökning
av deklarations materialet en viss garanti för större jämnhet i taxeringen
inom ett län. Nämndens organisation som lekmannanämnd utgjorde
en garanli för den enskildes rättssäkerhet. Enligt motionärernas förmenande
komme en övergång till ett domstolsmässigt förfarande i prövningsnämnden
eller en formell ändring i taxeringsärendenas handläggning inom
länsstyrelsen icke att på något sätt påverka allmänhetens inställning till
nämnden.
Beträffande prövningsnämnden har motionärerna — förutom det redan
redovisade yrkandet om bibehållande av prövningsnämndens initiativrätt
— yrkat att förbudet mot inkallande av suppleant för ledamot, om denne
icke anmält förhinder, skulle utgå. Som främsta skäl härför har anförts att
arbetsbördan i vissa prövningsnämnder vore så stor, att förgranskningen
lämpligen måste fördelas på såväl ledamöter som suppleanter. — Vidare
anser motionärerna det föreslagna förbudet för ledamot eller suppleant i
prövningsnämnden att samtidigt vara ledamot eller suppleant i taxeringsnämnd
vara opåkallat. Prövningsnämndens ledamöter utsåges av Kungl.
Maj :t som därvid borde vara obunden att utse de mest lämpliga. Rättssäkerheten
torde vara till tyllest tillgodosedd genom de föreslagna bestämmelserna
i 14 och 85 §§. Vidare vore det krav, som ur sistnämnda synpunkt
rests om förbud för taxeringsintendenten att närvara vid prövningsnämndens
sammanträden, enligt motionärernas mening överdrivet. Förbudet
Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956 93
borde i varje fall inskränkas till vad som föreslagits av en minoritet inom
riksskattenämnden. — Motionärerna har påpekat att det icke klart framginge
huruvida bestämmelsen i 12 § 1 mom. även gällde fastighetsprövningsnämnd
och fastighetstaxeringsnämnd. — Motionärerna anser sig icke
heller kunna tillstyrka införandet av ett särskilt prövningsnämndens
kansli. Det borde ankomma på landskamreraren att i samråd med taxeringsintendenten
ordna arbetet på taxeringssektionen på mest rationella
sätt:
Under hänvisning till att taxeringen i första hand vore ett ekonomiskt bedömande,
där det materiellt riktiga eftersträvades, komme det juridiska
ställningstagandet i bakgrunden. Förstärkningen på taxeringssektionen
borde därför ske framför allt med kompetent revisionspersonal. Det vore
icke tillrådligt att avgränsa revisionsavdelningen inom taxeringssektionen,
om de personella resurserna skulle utnyttjas på bästa sätt. Förtjänst och
duglighet vore bättre än examina, när det gällde delegation av uppgifter
inom taxeringssektionen. När det gällde utseende av granskningsman måste
länsrevisorn förutsättas bäst känna vederbörandes kvalifikationer och därför
i stället för taxeringsintendenten ha avgörandet i sin hand. I varje fall
borde taxeringsintendenten först efter samråd med länsrevisorn utse
granskningsman.
Motionärerna i de likalydande motionerna I: 606 och II: 801 anser, att
det vore ett steg i rätt riktning, då initiativrätten nu fråntoges prövningsnämnderna
och dessa bleve renodlade besvärsorgan. Tankegången hade
emellertid icke konsekvent fullföljts. Viktigt vore att prövningsnämndsarbetet
leddes av en person med domarkompetens. Detta krav uppfylldes formellt
genom att landskamreraren liksom hittills bleve självskriven ordförande.
önskvärt vore emellertid att ordförandeskapet anförtroddes åt en
person, som stode helt utanför skattemyndigheterna. En förstärkning av det
domarmässiga elementet i nämnden kunde därutöver övervägas genom att
krav på domarkompetens ställdes på ytterligare någon medlem. — Framför
allt anser motionärerna det av vikt att nämndledamöterna bereddes en helt
oberoende ställning. Regeln i 14 § om att förordnande för ledamot i prövningsnämnd
när som helst kunde återkallas, borde därför ersättas av en
bestämmelse av motsatt innehåll. Eu uppspaltning av reglerna om kompetenskrav
in. in. för ledamöter i taxeringsnämnd och i prövningsnämnd med
iakttagande av de skiljaktigheter, som kunde föranledas därav att taxeringsnämnden
närmast bleve en kommunal nämnd och prövningsnämnden ett
.statligt besvärsorgan, borde även komma till stånd. Av praktiska och principiella
skäl borde vidare regeln i 13 § 2 mom. rörande möjlighet att avsäga
sig ledamotskap i nämnd uppmjukas. I vart fall borde ej ledamotskap i
prövningsnämnd betraktas som en medborgerlig tunga, vilken man icke
ägde undandraga sig utan godtagbara skäl. — Av praktiska skäl borde lika
-
94 Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956
ledes suppleant i prövningsnämnd kallas att närvara vid samtliga nämndens
sammanträden. Endast härigenom bleve prövningsnämnden, i vart fall
i större distrikt, i stånd att utföra sina arbetsuppgifter utan otillbörlig arbetsbelastning
på de ordinarie medlemmarna.
Vad beträffar arbetet inom prövningsnämnden anser motionärerna, att erinran
kan göras mot den kvarstående befogenheten för taxeringsintendent
att komma tillstädes i prövningsnämnd. Företrädaren för kronan borde över
huvud taget icke äga närvara vid nämndens sammanträden på andra villkor
än enskild part. Ansåges intendent böra kallas för att komma tillstädes och
lämna upplysning inför nämnden, borde muntlig förhandling anordnas enligt
81 § med möjlighet för enskild att inställa sig och yttra sig om de upplysningar
intendenten lämnade nämnden. Det syntes också oegentligt att —
då prövningsnämnden bleve ett fristående besvärsprövande organ — landshövdingen,
såsom stadgades i 78 § tredje stycket, skulle äga närvara i nämnden
och deltaga i dess överläggningar. — Motionärerna framhåller vidare,
att det vore praktiskt omöjligt, att landskamreraren skulle kunna föredraga
alla mål, som prövningsnämnden hade att avgöra. Prövningsnämnderna
borde i stället utrustas med särskilda föredragande. — Därjämte anser motionärerna,
att det borde övervägas, i vilken utsträckning nämndens processledande
verksamhet borde förstärkas. Redan nu borde prövningsnämnd erhålla
samma befogenhet att besluta om taxeringsrevision, som enligt 57 §
tillerkänts taxeringsintendenten.
Motionärerna anser vidare, att allvarliga betänkligheter gjorde sig gällande
mot att utsträcka intendentens besvärstid ända till utgången av april
månad året efter taxeringsåret, såsom föreslagits i 76 § tredje stycket. Om
så skulle ske, borde ett oeftergivligt villkor vara att s. k. reservationsbesvär,
som nu plägade inges av intendenten vid taxeringsårets utgång, bleve förbjudna.
I motionen 1: 607 framhåller motionären bl. a. följande: En effektivisering
och utökning av bokgranskningsverksamheten kunde icke komma till
stånd med den obetydliga förstärkning av revisionspersonalen som föreslagits.
En ytterligare ökning av den kvalificerade revisionspersonalen vore
därför nödvändig. — För att taxeringsassistenternas arbete skulle bli effektivt
vore det nödvändigt, att någon kvalificerad person med erfarenhet av
rörelsetaxering avdelades att leda och övervaka deras arbete. För att avlasta
taxeringsintendenten och länsrevisorn syntes denna uppgift lämpligen böra
läggas på förste taxeringsrevisorn.
Att som skett i propositionen göra åtskillnad mellan revisionsuppgifter
och processuella uppgifter vore icke förenligt med ett rationellt bedrivande
av taxeringsarbetet. Hade en taxeringsrevision utförts på rätt sätt, återstode
praktiskt taget icke annat än att överlämna målet till avgörande. Om den
som utförde en revision finge ställning som allmänt ombud i likhet med
Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956 95
vad som föreslagits beträffande taxeringsinspektörerna — alltså tilldelas
processuella uppgifter — innebure detta icke annat än att han, i stället för
att framföra ett förslag, framställde ett yrkande om åsättande av taxering.
Slutligen framhåller motionären, att åtskillnad borde göras mellan den
personal som hade att som allmänt ombud handlägga taxeringsmål och den
som hade att bedöma desamma. En utbrytning av taxeringssektionen borde
därför komma till stånd. Därvid borde befattningen som taxeringsintendent
bli sluttjänst. För närvarande skedde rekryteringen till landskamrerare
bland taxeringsintendenterna. Det kunde icke vara lämpligt att till landskamrerare
med uppgift att vara föredragande och opartisk ordförande i
prövningsnämnden utsåges person med mångårig tjänst som taxeringsintendent.
Ett förhindrande av en sådan befordringsgång skulle utan tvivel leda
till ett ökat förtroende för prövningsnämnden.
I motionen II: 800 ansluter sig motionären till den meningen, att landskamreraren
icke bör vara ordförande i prövningsnämnden utan att detta
uppdrag bör anförtros åt en person, som icke på grund av sin tjänst är
knuten till taxeringsorganisationen. Med hänsyn till svårigheten att inom
en trängre krets i vissa residensstäder erhålla personer till ordförande i
prövningsnämnd eller suppleant för denne, borde som kvalifikationsgrund
anges, att till ordförande och suppleant utsåges endast den, som i domarämbete
finge nyttjas. Ordförande i prövningsnämnd, liksom suppleant för
denne, borde såsom hittills utses av Kungl. Maj :t. För att stärka det folkliga
inflytandet på beskattningens område borde övriga ledamöter utses på det
sätt, som föreskreves för val av ledamot till riksdagens första kammare.
Frågan om en ökning av antalet taxeringsrevisorer behandlas även i motionen
11:802. Motionärerna anför därom bl. a. följande: Redan nu vore
kontrollen av löntagarnas deklarationer effektiv, särskilt sedan 1955 års
riksdag antagit nya strängare regler beträffande uppgiftsskyldigheten till
ledning för annans taxering. För rörelseidkare och andra fria företagare
vore däremot kontrollmöjligheterna mycket bristfälliga, vilket medförde att
skattskyldiga inom dessa grupper ofta bleve för lågt taxerade. Det vore icke
möjligt att komma till rätta med dessa taxeringar utan en väsentlig ökning
av antalet taxeringsrevisorer. Man kunde nämligen icke förvänta, att de
föreslagna taxeringsassistenterna skulle kunna åstadkomma några påtagliga
resultat i detta sammanhang. I stället erfordrades en betydligt större förstärkning
av den kvalificerade personalen på taxeringsrevisionen än som
föreslagits.
Motionärerna har även uttalat sig för att taxeringsrevisorerna skulle erhålla
större möjligheter att utföra det allmännas talan i taxeringsmål och
därvid anfört, att det vore uppenbart, att en taxeringsrevision måste innebära
ett ställningstagande till taxeringens storlek och skälighet. Det förslag
till taxering, som revisorn måste framlägga med ledning av vad han iakt
-
96
Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956
tagit vid revision, innebure ett ställningstagande likartat med den prövning
som allmänt ombud måste företaga, innan han förde fram ett taxeringsmål.
Att målet sedan taxeringsrevisionen företagits skulle överlämnas till annan,
särskilt avdelad processförare, syntes vara en onödig omgång.
Slutligen har motionärerna framhållit, att ett bättre rättsskydd för de
skattskyldiga skulle erhållas, om åtskillnad gjordes mellan den personal,
som hade att utreda taxeringsmål och den som hade att bedöma desamma.
I propositionen hade dock icke framförts förslag om att helt skilja mellan
dessa båda verksamheter genom att utbryta taxeringssektionen, för vilken
taxeringsintendenten vore chef, från landskontoret och låta den bilda en
särskild avdelning. Därest det icke vore möjligt att på en gång genomföra
en sådan omorganisation, borde denna fråga göras till föremål för ytterligare
utredning.
Uppgiftsskyldigheten
Motionärerna i de likalydande motionerna 1: 57A och II: 762 ifrågasätter,
om det i 37 § under punkt 1 angivna undantaget från uppgiftsskyldighet
beträffande ersättning och förmån i anledning av tillfälligt arbete å annan
fastighet än jordbruksfastighet låter sig förenas med en rättvis och fullt
effektiv taxeringskontroll.
I de likalydande motionerna I: 609 och II: 799 har anförts bl. a. följande.
Propositionsförslagen innebure att den sedan länge gällande föreskriften,
att om uppgift till ledning vid annans taxering angående avlöning, arvode
in. m. avsåge sådan förmån under endast en del av året, upplysning skulle
meddelas om den tidrymd, för vilken förmånen utgått. Beträffande vissa
slag av anställningar hade emellertid arbetsgivaren haft betydande svårigheter
att ange den ifrågavarande tidrymden. Uppgiftsskyldigheten måste i
allmänhet fullgöras av företagens centrala förvaltningar, men dessa kunde
t. ex. inom en anläggningsindustri med en mängd arbetsplatser av mycket
varierande storleksordning ofta icke utan betydande omgång och besvär
införskaffa exakta tidsuppgifter från de olika arbetsplatserna, och det primärmaterial,
varur uppgifterna skulle hämtas, vore icke alltid fullständigt
och tillförlitligt. Det inträffade inte sällan, att arbetare utan föregående
anmälan utebleve från arbetet, och den lokala arbetsledningen visste inte,
huruvida fråga vore om en tillfällig bortvaro, beroende t. ex. på sjukdom,
eller om vederbörande definitivt lämnat arbetet. Särskilt inom anläggningsindustrien
vore det inte ovanligt, att en person med längre eller kortare
avbrott arbetade hos ett och samma företag under ett flertal perioder under
året. Att exakt redovisa dessa tidsperioder innebure ofta för uppgiftslämnaren
ett betungande arbete, medan värdet därav ur kontrollsynpunkt
syntes tämligen ringa. Liknande svårigheter förelåge i stor utsträckning
97
Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956
även inom skogsindustrien, särskilt i fråga om ersättning för körslor, eftersom
den som utförde dessa vanligen hade möjlighet att inom vissa gränser
själv bestämma tidpunkten för arbetets utförande.
Taxeringsmyndigheterna hade i allmänhet beaktat dessa svårigheter. På
hemställan av arbetsgivare, för vilka en rigorös tillämpning av den ifrågavarande
bestämmelsen skulle verka särskilt betungande, hade myndigheterna
i vissa fall godkänt, att å löneuppgifterna meddelats, huruvida den
uppburna förmånen avsett hela året eller del av året. I andra fall hade
arbetsgivaren angivit tidrymden approximativt t. ex. »januari—mars», vilket
även godkänts av taxeringsmyndigheterna.
Den ifrågavarande föreskriften syntes nu böra uppmjukas i överensstämmelse
med vad som sålunda enligt praxis i allmänhet tillämpats. Värdet
ur kontrollsynpunkt av att erhålla uppgift om den tidrymd en avlöningsförmån
avsåge stode icke i rimlig proportion till det arbete detta obligatoriska
uppgiftslämnande medförde. Taxeringsmyndigheterna kunde alltid,
om så i visst fall vore påkallat, genom anmaning införskaffa kompletterande
uppgifter.
Övriga frågor
I de likalydande motionerna 1: 575 och II: 761 har motionärerna ansett,
att det föreslagna stadgandet, att försummelse att insända deklaration eller
vissa andra uppgifter skulle straffas med böter, borde uppmjukas. Straffpåföljd
borde inträda först sedan den deklarations- eller uppgiftsskyldige
icke efterkommit anmaning i berörda hänseende. — Påföljd för försummelse
enligt 141 § 2 mom. nuvarande taxeringsförordning saknades i föreliggande
förslag men syntes böra bibehållas.
I fråga om den föreslagna utökade användningen av viten anser motionärerna
i de likalydande motionerna I: 606 och II: 801 det tveksamt om
exempelvis taxeringsnämnd och taxeringsintendent borde äga besluta om
föreläggande av så höga viten som upp till 10 000 kronor, utan att möjlighet
till överklagande av själva föreläggandet gåves. Möjlighet att ett föreläggandes
riktighet kunde prövas i en högre instans syntes böra ifrågasättas.
Motionärerna förutsatte därvid, att ett överklagande av en anmaning
icke finge medföra, att anmaningen icke behövde åtlydas. Någon form av
garanti gentemot missbruk från fiskaliska myndigheters sida torde här icke
kunna undvaras. Bl. a. torde erfordras, att uttryckligt förbud meddelades
för taxeringsnämnd att till sin ordförande eller till taxeringsassistent delegera
rätten att besluta om vitesförelägganden.
Slutligen framhåller motionärerna, att en samordning och förenkling bör
göras av bestämmelserna om eftertaxering i 114 § och bestämmelserna
om extraordinära besvär i 100 §.
7 — Bihang till riksdagens protokoll 1956. 7 sand. Nr 56
98 Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956
Till stöd för yrkandet i de likalydande motionerna I: 608 och II: 798 framhålles,
att en jämförelse mellan ordalagen i gällande bestämmelser rörande
taxeringsintendents skyldighet att anmäla brott mot skattestrafflagen och
det i propositionen föreslagna stadgandet gåve vid handen, att det här icke
vore fråga om »smärre justeringar» utan om en författningsändring av materiell
innebörd. Medan i det nuvarande stadgandet i 143 § 2 mom. första
stycket i fråga om anmälan av taxeringsnämndsordförande till taxeringsintendent
användes uttrycket »finner anledning antaga» förutsättes enligt
andra stycket, att taxeringsintendenten »finner» att någon gjort sig skyldig
till brott. Genom dessa olikartade uttryckssätt markerades, att en sådan
sannolikhetsbevisning, som utgjorde »anledning till antagande», väl vore
tillräcklig i det förra men icke i det senare fallet. Den föreslagna nya bestämmelsen
i 118 § andra stycket måste anses innebära, att man ställde
mindre krav på den utredning och prövning, som krävdes för en anmälan
till åklagarmyndighet, än som enligt gällande bestämmelser förutsattes. Någon
motivering anfördes icke för en sådan författningsändring, och anledning
syntes icke föreligga att ändra gällande bestämmelser i varje fall
icke utan föregående utredning.
Frågan om en decentralisering av kammarrätten och om fullföljdsbegränsning
av mål till regeringsrätten har behandlats i motionen 11:800.
Därom anför motionären följande: Frågan om kammarrättens decentralisering
efter de former, som på tillfredsställande sätt genomförts beträffande
hovrätterna, borde närmare utredas. Förläggning av kammarrätten till olika
orter i landet skulle innebära lättnader i olika avseenden för de skattskyldiga
och underinstanserna och möjliggöra en närmare kontakt inom beskattningens
område. Härigenom skulle även bättre förutsättningar skapas
för en övergång till muntligt förfarande, om detta skulle anses vara realiserbart.
Även frågan om en begränsning av fullföljden av mål till regeringsrätten
borde samtidigt övervägas. En förenkling av taxeringsproceduren till
tre instanser, d. v. s. taxeringsnämnd, kammarrätten och regeringsrätten,
vore eftersträvansvärd.
Utskottets yttrande
Allmänna synpunkter
Den senaste stora reformen av taxeringsorganisationen genomfördes år
1943. Emellertid har de förutsättningar, under vilka den nuvarande organisationen
uppbyggdes, sedan dess i hög grad förändrats. Antalet avlämnade
självdeklarationer har stegrats kraftigt, samtidigt som skattelagstiftningen
årligen undergått förändringar, delvis av komplicerad natur. Härigenom har
arbetet inom taxeringsnämnderna blivit mer omfattande och större krav
99
Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956
måst ställas på ordförandens erfarenhet och kunskaper. Besvärsmålen hos
prövningsnämnderna och skattedomstolarna har ökat i antal och den personal,
som till följd av 1943 års reform anställdes för att verkställa bokföringsgranskningar,
har till stor del måst sysselsättas med utredning av
sådana mål.
Det är givet att den uppbyggda organisationen under sådana förhållanden
inte kunnat fungera på avsett sätt. Behovet av reformer på detta område
påpekades redan av 1950 års bevillningsutskott och på utskottets hemställan
anhöll riksdagen, att Kungl. Maj :t måtte låta verkställa en allsidig och
förutsättningslös utredning rörande taxeringsförfarandet och taxeringsprocessen.
Detta utredningsuppdrag överlämnades åt 1950 års skattelagssakkunniga,
som hösten 1954 framlade betänkande med förslag till effektivare
taxering. I betänkandet föreslogs olika åtgärder i syfte att främja ett riktigare
fullgörande av deklarationsplikten, att skapa vidgade möjligheter till
taxeringskontroll och att erhålla en mer ändamålsenlig taxeringsorganisation.
Vissa av de sakkunnigas förslag föranledde lagstiftning vid 1955 års
riksdag; frågan om en ändrad taxeringsorganisation ansågs böra göras till
föremål för ytterligare utredning. Denna verkställdes av 1955 års taxeringssakkunniga,
vilkas förslag ligger till grund för den förevarande propositionen.
Den förra året genomförda lagstiftningen tog huvudsakligen sikte på
att förbättra taxeringsmyndigheternas kontrollmöjligheter och innebar i
åtskilliga fall vidgade befogenheter för taxeringsmyndigheterna och ökade
skyldigheter för den enskilde.
I den förevarande propositionen framlägges förslag till ny taxeringsförordning
och till delvis ändrad taxeringsorganisation. Förslagets syfte
har varit att skapa ökad effektivitet i taxeringsarbetet med sikte främst på
att förbättra granskningen av svårkontrollerade deklarationer och att samtidigt
tillgodose de skattskyldigas krav på ett förbättrat rättsskydd.
Det i propositionen framlagda förslaget till ny taxeringsförordning innebär
i huvudsak följande ändringar mot vad nu gäller. Beträffande organisationen
i första instans föreslås att en ny form av särskilda taxeringsnämnder
inrättas med uppgift att taxera rörelseidkare, fria näringsutövare och andra
skattskyldiga med mer svårkontrollerade inkomst- eller förmögenhetsförhållanden.
Dessa nämnder, som skall finnas i varje fögderi och varje stad
med egen uppbördsförvaltning, skall i granskningsarbetet erhålla biträde
av heltidsanställda tjänstemän, taxeringsassistenter, men däremot inte ha
kronoombud. Under tid da taxeringsarbete inte pågår skall taxeringsassistenterna
framför allt utnyttjas för taxeringsrevision. Övriga taxeringsnämnder
skall enligt förslaget ha samma organisation och arbetsformer
som hittills. Samtliga nämnder skall erhålla biträde med sortering och hingdföring.
Vidare förlänges arbetsperioden för taxeringsnämnderna till den 30
juni.
100 Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956
Beträffande prövningsnämnderna föreslås ett flertal åtgärder syftande till
att ge dessa en mer obunden ställning som besvärsprövande organ. Taxeringsintendenten
och den skattskyldige skall inför nämnden processa såsom
likaberättigade parter. Detta innebär att prövningsnämnden inte får ändra
en taxering annat än på yrkande av part. För att åstadkomma en åtskillnad
mellan den dömande och den fiskaliska verksamheten föreslås att särskilda
prövningsnämndskanslier inrättas inom länsstyrelserna. Vidare har regler
meddelats om muntligt förfarande.
I fråga om arbetet inom länsstyrelserna förordas i övrigt att taxeringsintendentens
ställning skall stärkas i vissa hänseenden samt att hans arbetsbörda
lättas genom ökade möjligheter att till underordnade befattningshavare
delegera vissa arbetsuppgifter. För att vidga möjligheterna till kvalificerat
kontrollarbete föreslås personalförstärkningar på länsstyrelsernas
taxeringssektioner, främst med revisionspersonal.
En byrå för taxeringskontroll föreslås skola inrättas inom riksskattenämndens
kansli.
Vidare förordas väsentliga ändringar i besvärsreglerna och bestämmelserna
om straff och viten. Bl. a. skall förlust av besvärsrätt till kammarrätten
och regeringsrätten inte längre inträda som påföljd av deklarationsförsummelse,
utan i stället straff- och vitessanktioner kunna tillgripas.
Utskottet har intet att erinra mot huvudgrunderna för de framlagda förslagen
angående taxerings- och prövningsnämndernas organisation och arbetssätt,
vilka förslag synes väl ägnade att leda till ökad effektivitet i taxeringsarbetet
samtidigt som rimliga krav på ett förbättrat rättsskydd för
den enskilde medborgaren tillgodosetts.
Med hänsyn till den centrala betydelse taxeringsförordningen har, är det
av vikt att dess regler blir väl utformade. Härvidlag har genom förslaget en
klar förbättring skett i förhållande till gällande förordning. Det synes
emellertid utskottet önskvärt att sedan någon tids erfarenhet vunnits av
tillämpningen av den nya förordningen ytterligare översyn i sakligt och
tekniskt avseende kommer till stånd. Vissa ändringar kan vidare aktualiseras
om regler införes syftande till begränsning i någon form av rätten att
fullfölja talan till högsta instans, vilken fråga för närvarande är under utredning
av särskilda sakkunniga. Utskottet vill vidare erinra om att det administrativa
besvärsinstitutet är föremål för utredning. Sedan denna slutförts
kan det bli önskvärt med en översyn av taxeringsförordningen för att bringa
dess stadganden i bästa möjliga överensstämmelse med eventuella allmänna
regler för förvaltningsprocessen.
Utskottet övergår härefter till att närmare behandla de i propositionen
berörda frågorna, i den mån anledning förefinns till särskilda uttalanden
från utskottets sida.
Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956
101
Taxeringsnämndernas organisation och verksamhet
Som av den tidigare redogörelsen framgått skall enligt propositionsförslaget
tjänstemän i ökad omfattning användas för den förberedande
granskningen inom taxeringsnämnderna. I anslutning härtill har i de likalydande
motionerna 1:574 och 11:762 anförts att garantier borde skapas
för att det även i fortsättningen bleve taxeringsnämnderna och inte taxeringsassistenterna
som i realiteten fastställde taxeringarna. Utskottet vill
erinra om att denna fråga varit föremål för uppmärksamhet från vissa remissinstansers
sida samt att departementschefen med anledning av vad därvid
anförts föreslagit vissa jämkningar i taxeringssakkunnigas förslag i syfte
att stärka lekmannainflytandet i första instans. Enligt utskottets mening
har därvid klart markerats att beslutanderätten vid fastställande av taxeringarna
tillkommer taxeringsnämnden och att assistentens arbete skall
inskränkas till gransknings- och utredningsuppgifter o. dyl. Utskottet kan
därför helt ge sin anslutning till vad sålunda föreslagits. Det synes utskottet
inte nödvändigt att mer ingående än som skett i författningen reglera förhållandet
mellan taxeringsnämnden och dess assistent. Utskottet vill emellertid
understryka att ordföranden i sådana nämnder, som biträds av assistent,
har att tillse att taxeringsarbetet bedrivs så att inskränkning inte sker i
nämndens bestämmanderätt.
Enligt förslaget skall samtliga taxeringsnämnder erhålla biträde med sortering
och längdföring. I samband med frågan om antalet biträdestjänster
har departementschefen jämväl upptagit spörsmålet om biträdeshjälp av
annat slag. Beträffande de taxeringsnämnder, i vilka granskningsarbetet i sin
helhet fortfarande skall utföras av endast ordförande och kronoombud, har
departementschefen ej ansett sig kunna förorda att sådan biträdeshjälp
regelmässigt skall lämnas. Departementschefen framhåller emellertid att
dylikt biträde kan tillhandahållas i vissa fall. Sålunda skulle inom städer
med egen uppbördsförvaltning eller där ordföranden är bosatt å häradsskrivarens
stationeringsort eller eljest i undantagsfall möjlighet föreligga
att på ett smidigt sätt tillhandahålla biträdeshjälp i full utsträckning eller
i varje fall beträffande flera uppgifter än sortering och längdföring. Enligt
vad departementschefen anfört skulle det ankomma på länsstyrelsen att
förordna härom.
Utskottet vill starkt understryka vikten av att länsstyrelsen prövar vilka
möjligheter som föreligger att lämna ifrågavarande taxeringsnämnder biträdeshjälp
till annat än längdföring och sortering.
Propositionsförslaget innebär att minst en särskild taxeringsnämnd skall
finnas i varje fögderi eller stad med egen uppbördsförvaltning samt att varje
taxeringsassistent skall biträda endast en nämnd. Enligt den föreslagna
författningstexten skall nämnden verkställa taxering av fysiska personer,
dödsbon och familjestiftelser, vilkas inkomstförhållanden med hänsyn till
102 Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956
förvärvskällans art eller eljest är av mera invecklad beskaffenhet. I de likalydande
motionerna 1:575 och 11:761 har ifrågasatts om området för de
ifrågavarande nämnderna bör fastlåsas i lagtexten. Det kunde enligt motionärernas
mening ibland vara lämpligt att ett särskilt taxeringsdistrikt omfattade
ett helt län eller en större del därav än fögderi. I nämnda motioner
framhålls även att det stundom kunde vara praktiskt att placera taxeringsassistenterna
utanför fögderikontoren. Det borde vara länsstyrelsens sak
att avgöra den lämpligaste placeringsorten i varje särskilt fall. Såsom en
stor fördel med propositionsförslaget i denna del ser utskottet att detsamma
är ägnat att ge organisationen med särskilda taxeringsnämnder en i och för
sig önskvärd fasthet. Härtill kommer att fögderierna regelmässigt torde ha
en i förevarande sammanhang lämplig storlek, såtillvida att de ger fullt
arbete under taxeringsperioden för åtminstone en taxeringsassistent. På
grund av deklarationsmaterialets art kan det antas att assistenterna oftare
än andra deklarationsgranskare har anledning att söka kontakt med olika
skattskyldiga inom respektive distrikt. Genom assistenternas placering vid
häradsskrivarkontoren underlättas deras möjligheter till sådan kontakt.
Ur dessa synpunkter kan utskottet inte heller finna det önskvärt att distrikten
görs större än vad som motsvarar fögderiindelningen. Med det anförda
avstyrker utskottet de likalydande motionerna 1:575 och 11:761 i förevarande
del.
I nyssnämnda motioner har även uttalats, att endast verkligt svårkontrollerbara
deklarationer borde handläggas i särskild taxeringsnämnd samt
att det borde ankomma på taxeringsintendenten att avgöra i vilken utsträckning
taxering skall ske i berörda nämnd. Propositionsförslaget bygger
på tanken att den särskilda taxeringsnämnden i första hand skall granska
rörelseidkare och jordbrukare, vilkas inkomstredovisning sker efter bokföringsmässiga
grunder, samt andra skattskyldiga med mera invecklade eller
svårbedömbara inkomstförhållanden, därvid framför allt utövare av fria
yrken bör komma i fråga. För att bereda full sysselsättning åt varje taxeringsassistent
under taxeringsperioden skulle vidare till den särskilda taxeringsnämndens
granskning i särskilda fall kunna hänskjutas deklarationer
från t. ex. skattskyldiga vilkas förmögenhet överstiger visst belopp. I flertalet
fall kan man således räkna med att huvudparten av de deklarationer,
som hänskjutits till särskild nämnd, är av invecklad eller svårbedömbar beskaffenhet.
Enligt utskottets mening är det ur synpunkten att taxeringarna bör bli
i möjligaste mån likformiga och rättvisa förenat med stora fördelar att vid
taxeringen kunna sammanföra inkomsttagare med likartade inkomstförhållanden
inom ett större område till ett permanent distrikt. Härigenom vinnes
bl. a. att jämförelser mellan olika skattskyldiga i samma bransch underlättas,
varjämte taxeringsnämndens ledamöter får speciell erfarenhet av taxering
av sådana deklarationer som behandlas i nu ifrågavarande nämnder.
Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956 103
Med hänsyn till de varierande förhållandena inom olika distrikt föreslås det
emellertid även i propositionen, att det skall ankomma på taxeringsintendenten
i länet att efter de riktlinjer rörande fördelningen som uppdragits
i propositionen lämna anvisningar för fördelningen av deklarationsmaterialet
på olika nämnder. I huvudsak torde sålunda syftet med de likalydande
motionerna I: 575 och II: 761 i förevarande del redan vara tillgodosett.
I detta sammanhang upptar utskottet yrkandet i motionen I: 607 att den
nya organisationen skulle grundas på ett väsentligt mindre antal tjänster
för taxeringsassistenter än det av departementschefen angivna minimiantalet
240 samt att i stället antalet tjänster vid länsstyrelserna för revisionspersonal
måtte ökas. Motionären anser att den åsyftade effektivare deklarationsgranskningen
skulle kunna uppnås genom att länsstyrelserna ställde
revisorer till taxeringsnämndernas förfogande för utredningsarbete i mera
svårbedömbara ärenden. Utskottet har i det föregående tillstyrkt att åtminstone
en särskild taxeringsnämnd inrättas i varje fögderi och stad med
egen uppbördsförvaltning. För att den föreslagna nämnden skall kunna
arbeta med avsedd effektivitet är det nödvändigt att den till sitt förfogande
för granskningsarbetet har en taxeringsassistent som särskilt utbildats för
ändamålet. Då sammanlagda antalet fögderier och städer med egen uppbördsförvaltning
i landet uppgår till närmare 200 och det i vissa distrikt
blir nödvändigt att inrätta mer än en särskild taxeringsnämnd, finner utskottet
det uppenbart att den nya organisationen för att kunna fungera
såsom avsetts kräver inrättande av minst det antal taxeringsassistenttjänster
som förutsatts i propositionen. Den organisation motionären förordat har
vissa likheter med det för närvarande existerande systemet med taxeringskonsulenter,
vilket emellertid såsom i propositionen närmare utvecklats
har visat sig behäftat med påtagliga svagheter. Utskottet anser det inte
böra ifrågakomma att bygga vidare på detta system. Med det anförda avstyrker
utskottet motionen I: 607 i förevarande del.
I de likalydande motionerna I: 556 och II: 737 har yrkats att en bestämmelse
intas i taxeringsförordningen av innebörd att yttrande från fullmäktige
i vederbörande kommun skulle inhämtas innan länsstyrelsen förordnade
ordförande i de lokala taxeringsnämnderna. Syftet med yrkandet
synes vara att ordförandeposterna i större utsträckning än för närvarande
skulle anförtros åt personer, boende inom respektive kommuner. Enligt
utskottets mening bör utseendet av ordförande i taxeringsnämnd ske i sådan
ordning att garantier erhålles för att den för uppdraget lämpligaste personen
blir utsedd. Utskottet kan inte finna att några mera väsentliga fördelar
i detta hänseende skulle vinnas med den av motionärerna förordade ordningen.
Med hänsyn till det anförda avstyrker utskottet de förevarande motionerna.
Enligt förslaget skall kronoombud finnas i sådana taxeringsnämnder, som
inte åtnjuter biträde av taxeringsassistent. De nuvarande bestämmelserna
104 Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956
om kronoombud bär i huvudsak oförändrade överförts till förslaget. Bl. a.
föreskrives att kronoombudet skall tillse att kronans rätt vid taxeringen blir
behörigen iakttagen. I motionerna I: 606 och II: 801 har anförts att kronoombudets
verkliga uppgift vore att vara arbetsbiträde åt ordföranden. Med
taxeringsnämndens i princip opartiska ställning vore inte förenligt, att kronan
företräddes av en särskild representant i nämnden. Kronoombudsinstitutionen
borde därför avskaffas och i stället kunde en av de kommunvalda
ledamöterna mot ersättning biträda ordföranden i arbetet. Även i motionerna
I: 575 och II: 761 har uttryckts den uppfattningen att kronoombuden inte
längre fyller någon uppgift.
Utskottet kan för sin del vitsorda, att utvecklingen gått i den riktningen
att kronoombudet alltmer fått ställningen av biträde åt ordföranden. Det
överensstämmer därför föga med de verkliga förhållandena att beteckna
kronoombudet som den representant i nämnden som har att tillvarata kronans
rätt. Denna kronoombudets ursprungliga funktion torde under senare
år icke ha upprätthållits. Ur principiell synpunkt är det inte tilltalande att
en av nämndens ledamöter skulle ha en dylik uppgift. Utskottet anser sig
därför böra tillstyrka de nämnda motionerna på så sätt att utskottet föreslår
att den väl ensidiga föreskriften, att kronoombudet skall tillvarataga kronans
rätt, utgår.
Däremot anser utskottet sig inte kunna tillstyrka yrkandet i de föreliggande
motionerna att en av de kommunvalda ledamöterna skall vara biträde
åt ordföranden. En sådan ordning skulle nämligen i hög grad begränsa
möjligheterna att till kronoombud utse personer med härför erforderliga
kvalifikationer. Man skulle också därigenom omöjliggöra den nu ofta förekommande
ordningen att till kronoombud utses person, som inte är bosatt
inom kommunen.
I propositionen förordas att taxeringsnämnd, som finner sig böra tillkalla
sakkunnig för utredning av visst ärende, skall vända sig till taxeringsintendenten
i länet för att få anvisning på den person som bör anförtros uppdraget.
Motionen II: 800 innehåller härutinnan ett förslag att nämnden borde
själv få avgöra vem som skulle anlitas. Utskottet är för sin del berett att tillstyrka
propositionsförslaget i denna del. Genom detta vinnes att inte olika
taxeringsnämnder i alltför stor utsträckning kommer att tillkalla olika sakkunniga.
Att endast ett fåtal olika sakkunniga anlitas inom varje prövningsdistrikt
synes utskottet ägnat att främja enhetlighet och rättvisa i taxeringsarbetet.
Med det sagda avstyrker utskottet motionen 11:800 såvitt nu är i
fråga.
I de likalydande motionerna I: 606 och II: 801 har berörts ett par spörsmål
avseende förhållandet mellan taxeringsindendent och taxeringsnämnd.
Motionärerna har således inte ansett det vara förenligt med taxeringsnämndens
ställning som opartiskt organ att taxeringsintendent eller av honom
beordrad tjänsteman ägde närvara vid nämndens sammanträden. Icke heller
Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956 105
vore ur angiven synpunkt lämpligt att taxeringsintendent, såsom föreskrivits
i 17 § tredje stycket i propositionsförslaget, ägde kalla taxeringsnämndens
ordförande eller ledamot i nämnden till sig för att avfordra dem upplysningar.
Enligt 59 § åligger det — liksom nu — taxeringsintendenten att övervaka
taxeringsnämndernas arbete samt att vid behov lämna råd, upplysningar
och annat bistånd. Det torde emellertid inte vara möjligt för taxeringsintendenten
att fullgöra denna enligt utskottets mening viktiga funktion, om han
berövas den möjlighet att bilda sig en uppfattning om hur taxeringsarbetet
bedrivs, som ligger i rätten att själv eller genom underordnad tjänsteman
närvara vid taxeringsnämndernas sammanträden. Utskottet avstyrker därför
de föreliggande motionsyrkandena om ändring härutinnan.
Beträffande den föreslagna rätten för taxeringsintendent att kalla ordförande
eller ledamot i taxeringsnämnd att infinna sig för att meddela upplysningar
vill utskottet understryka angelägenheten av att denna möjlighet
begagnas med urskillning, inte minst för att statsverket inte skall åsamkas
onödiga kostnader. Det normala förfaringssättet bör vara att vederbörande
anlitar brev eller telefon. Utskottet vill framhålla att avsikten med bestämmelsen
inte är att ställa taxeringsnämndens ledamöter i något lydnadsförhållande
till taxeringsintendenten. För att markera detta föreslår utskottet
en mindre ändring av författningstexten.
I de nyssnämnda motionerna har vidare uttalats att bestämmelserna i
50 § vore i stort behov av överarbetning, varvid allmänna grundsatser för
förvaltningsförfarandet borde vinna tillämpning. I det sammanhanget har
motionärerna uttalat att icke alla medlemmar av taxeringsnämnd ägde taga
del av handlingarna i de ärenden de hade att besluta. Självdeklaration borde
icke innehålla annat än som erfordrades för taxeringen. Skulle motsatsen
vara förhållandet, syntes det vara angeläget att blanketterna ändrades därhän,
att de skattskyldiga icke avfordrades uppgifter om annat än som erfordrades
för taxeringen.
Härutinnan vill utskottet erinra om att 50 § i förslaget ger taxeringsnämnderna
formell möjlighet att utse samtliga sina ledamöter att granska samtliga
självdeklarationer. Utskottet vill emellertid framhålla att denna metod
bör begagnas med stor varsamhet av hänsyn till de skattskyldigas berättigade
krav på att uppgifter i deklarationerna inte, där detta ej är erforderligt
för taxeringen, utlämnas till en alltför stor krets av personer. Däremot kan
det vara lämpligt att dela upp deklarationsmaterialet på de olika ledamöterna.
Åtskilliga uppgifter i självdeklarationerna är erforderliga ur kontrollsynpunkt
ulan att vara direkt behövliga för åsättande av en riktig taxering.
Någon anledning alt sedan denna kontroll utförts av ordföranden, kronoombud
eller taxeringsassistent utan att föranleda erinran framlägga detaljuppgilter
i nämnden rörande de skattskyldigas inkomster och utgifter och
förmögenhetsförhållanden föreligger inte i regel.
106 Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956
Utskottet avstyrker under hänvisning till det anförda yrkandena i motionerna
I: 606 och II: 801 avseende den föreslagna 50 §.
I motionen II: 800 har yrkats att 61 § i det föreliggande förslaget måtte
kompletteras med en föreskrift av innehåll att om skattskyldig önskar företräda
inför taxeringsnämnden, ordföranden i nämnden skulle vara skyldig
att underrätta honom om tid och plats för sammanträdet. I anledning härav
vill utskottet framhålla att det åligger ordföranden att på lämpligt sätt och
i god tid underrätta de skattskyldiga inom taxeringsdistriktet om tid och
plats för sammanträdena. Enligt utskottets uppfattning bör en begäran från
skattskyldig, att personligen få underrättelse om när hans deklaration skall
behandlas av nämnden, tillmötesgås, därest arbetets behöriga fortgång ej
därigenom hindras. Att utöver vad som redan skett i förordningen införa
skyldighet för ordföranden att underrätta de skattskyldiga om tid och plats
för sammanträdena anser utskottet sig inte kunna tillstyrka. Med det sagda
avstyrker utskottet det föreliggande motionsyrkandet.
I den föreslagna 65 § stadgas, att där anledning förekommer att åsätta
skattskyldig taxering med avvikelse från hans självdeklaration, skall, där ej
hinder möter, tillfälle beredas honom att yttra sig i frågan. Dock behöver
detta ej ske i fråga om felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende
eller då eljest yttrande av den skattskyldige uppenbarligen icke är
erforderligt för frågans bedömande. I motionerna I: 606 och II: 801 yrkas
att bestämmelsen skärpes så att den skaltskyldige undantagslöst får tillfälle
yttra sig innan taxeringen beslutas, såvida fråga ej är om rena skriv- och
räknefel.
Härtill vill utskottet framhålla att — bortsett från fall av skriv- och räknefel
och liknande — den skattskyldige regelmässigt skall höras. Det kan
emellertid inträffa att det ej är möjligt att höra honom. Som exempel kan
nämnas det fall att den skattskyldiges deklaration kommit nämnden till
handa så sent att tiden ej tillåter kommunikation med den skattskyldige.
Utskottet vill med det sagda ha understruket att det, för att den skattskyldige
ej skall beredas tillfälle yttra sig, skall föreligga ett verkligt hinder. Utskottet
tillstyi-ker med det anförda propositionsförslaget i denna del. De
föreliggande motionsyrkandena avstyrkes sålunda av utskottet.
Beträffande yrkandet i motionerna I: 575 och II: 761, att det datum bör
anges i förordningen, då underrättelse om avvikelse från deklaration senast
skall avsändas, får utskottet anföra följande. Att en sådan bestämmelse liksom
i gällande förordning icke ansetts behövlig sammanhänger med alt i
fråga om inkomst- och förmögenhetstaxering särskilda besvärsregler inträder
om underrättelsen inte kommit den skattskyldige till handa senast den
15 juli under taxeringsåret. Detta stadgande bygger på den förutsättningen
att underrättelserna utsändes senast ett par dagar efter det taxeringsnämnden
avslutat sitt arbete. Om det senare skulle visa sig erforderligt att fastställa
någon senaste dag för utsändandet, torde detta böra ske i administrativ
ordning.
107
Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956
Yrkandet i motionerna I: 006 och II: 801 om regler i syfte att innehållet
i taxeringsnämndens beslut blir bevarat för framtiden finner utskottet böra
beaktas. Huruvida det åsyftade resultatet bäst nås genom det av motionärerna
omnämnda tillvägagångssättet, vilket nu tillämpas i stor utsträckning,
eller på annat sätt bör närmare prövas. Bestämmelser i ämnet synes böra
meddelas genom av Kungl. Maj :t utfärdade tillämpningsföreskrifter.
Prövningsnämndernas organisation och verksamhet
I syfte att öka allmänhetens förtroende för prövningsnämndernas opartiskhet
har i propositionen föreslagits en rad åtgärder ägnade att ge förfarandet
i dessa nämnder en mera domstolsmässig karaktär. Viktigast av dessa
åtgärder är att prövningsnämnderna förordas bli huvudsakligen rena
besvärsinstanser. För närvarande är ju prövningsnämnderna på en gång
besvärsprövande instanser och beskattningsnämnder. Skattskyldiga och
kommuner anför hos prövningsnämnden besvär över taxeringsnämndernas
beslut. Taxeringsintendenten tar i egenskap av det allmännas företrädare
initiativ till en omprövning hos prövningsnämnden av taxeringsnämndens
beslut genom att ställa ett yrkande, vilket dock inte betecknas såsom
besvär. Prövningsnämnden skall formellt granska samtliga taxeringar inom
länet och den kan av eget initiativ göra ändringar i såväl höjande som sänkande
riktning och detta även i det fall, då varken den skattskyldige, taxeringsintendenten
eller vederbörande kommun haft något att erinra mot den
av taxeringsnämnden åsatta taxeringen. Tidigare hade prövningsnämndens
självständiga granskningsrätt en långt större betydelse än nu; deklarationsmaterialet
var nämligen då mindre omfattande och antalet skattskyldiga
som anförde besvär avsevärt lägre. Helt andra möjligheter än nu fanns således
för en successiv genomgång och omprövning i andra instans av de utav
taxeringsnämnderna beslutade taxeringarna. Efter hand — allt efter som
antalet deklarationer och besvärsmål stegrats — har utvecklingen gått i den
riktningen att prövningsnämndernas granskningsskyldighet och initiativrätt
alltmera förlorat i betydelse. Nämnderna har således i realiteten väsentligen
blivit dömande organ, som tar ställning till besvär från skattskyldiga
och kommuner samt yrkanden från taxeringsintendenten.
I propositionen har departementschefen dragit konsekvenserna av denna
utveckling genom att föreslå, att prövningsnämnderna skall bli besvärsinstanser,
inför vilka taxeringsintendenten och den skattskyldige skall processa
såsom likaberättigade parter. Nämndernas nuvarande granskningsskyldighet
och initiativrätt skulle således bortfalla och prövningsnämndsför1''arandet
få en mera domstolsmässig karaktär. Ytterligare en rad förslag
framläggs i samma syfte. För att få en kraftigare markerad skillnad mellan
prövningsnämndens och taxeringssektionens verksamhet, vilket framstått
såsom särskilt påkallat, då prövningsnämnden i huvudsak skall utöva rent
108 Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956
dömande verksamhet, föreslås att ett särskilt prövningsnämndskansli inrättas,
anknutet till kameralsektionen inom landskontoret. Kansliet skulle få
till uppgift att genom infordrande av yttranden eller eljest bereda handläggningen
av prövningsnämndsmål samt att ombesörja förandet av prövningsnämndens
protokoll in. m. Det förutsattes att processen liksom hittills normalt
skall vara skriftlig. Vissa utvidgningar av möjligheterna till muntlig
förhandling föreslås dock. Initiativ härtill skall utom av parterna kunna tas
av prövningsnämnden. Beträffande de viktigare förslag i övrigt, som berör
prövningsnämndernas organisation och förfarandet där, får utskottet hänvisa
till framställningen i det följande.
I motionerna I: 575 och II: 761 yrkas att prövningsnämnderna skulle bibehålla
sin nuvarande gransknings- och initiativrätt. Härigenom vunnes en
viss garanti för större jämnhet i taxeringen i länet. Enligt motionärernas
förmenande komme en övergång till ett domstolsmässigt förfarande i
prövningsnämnden eller en formell ändring i taxeringsärendenas handläggning
inom länsstyrelsen inte att påverka allmänhetens inställning till nämnden.
Motionärerna anser vidare att ett särskilt prövningsnämndens kansli
ej bör inrättas.
Denna uppfattning kan utskottet ej dela. Enligt utskottets mening är det
tvärtom av största betydelse att framför allt de moment i förfarandet utrensas
som är ägnade att hos allmänheten framkalla tvivel om prövningsnämndens
opartiskhet. Så länge prövningsnämnden av eget initiativ kan höja
skattskyldigas taxering torde det vara svårt att undanröja allmänhetens
misstro till nämndens objektivitet. I den mån behov föreligger att höja
taxeringar utöver vad taxeringsnämnden beslutat bör detta ske efter besvär
av taxeringsintendent eller kommun eller genom eftertaxering. Vad nu
sagts innebär däremot i och för sig inte något skäl mot en initiativrätt i en
för den skattskyldige förmånlig riktning. Vägande invändningar kan emellertid
riktas mot att prövningsnämnden omprövar taxeringar som fastställts
av taxeringsnämnd, därest besvär ej anförts från något håll. Utskottet
vill framhålla att mindre behov än nu av en sådan initiativrätt kommer att
föreligga, om de föreslagna vidgade möjligheterna att anföra besvär i särskild
ordning genomföres. Vidare vill utskottet erinra om att taxeringsintendenten
enligt uttryckligt stadgande må anföra besvär även till den skattskyldiges
förmån. Har skattskyldig således inte själv kunnat anföra besvär
inom den ordinarie besvärstidens utgång och föreligger ej sådana omständigheter,
att besvär i särskild ordning kan prövas, kan han göra framställning
hos taxeringsintendenten att denne skall anföra besvär till den skattskyldiges
förmån. En sådan begäran bör taxeringsintendenten enligt utskottets
mening vara skyldig att tillmötesgå, om anledning finnes antaga att
prövningsnämnden skulle bifalla besvären.
Innefattar prövningsnämndens beslut rörande viss skattskyldig ett principavgörande,
som rör även andra skattskyldiga, vilka icke besvärat sig, bör
Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956 109
det åligga taxeringsintendenten att, när så är möjligt, genom besvär underställa
sistnämnda skattskyldigas taxeringar prövningsnämndens bedömande.
Vad beträffar förslaget om inrättandet av ett särskilt kansli för prövningsnämnden
finner utskottet detta förslag innebära sådana fördelar — framför
allt ur rättssäkerhetssynpunkt — att dessa mer än väl uppväger nackdelarna
i form av visst merarbete och något högre kostnader.
Av vad nu anförts framgår att utskottet icke kan tillstyrka motionerna
1:575 och II: 761 i nu förevarande delar.
Beträffande ordförandeskapet i prövningsnämnden innebär förslaget
ingen ändring mot vad nu gäller. Landskamreraren skall således alltjämt
tjänstgöra som ordförande. Mot denna ordning har riktats invändningar i de
likalydande motionerna I: 606 och II: 801 samt i motionen II: 800. Motionärerna
har ansett det vara önskvärt att detta uppdrag anförtros åt en person,
som icke på grund av sin tjänst är knuten till taxeringssektionen.
Utskottet vill till en början erinra om att denna fråga ingående behandlats
i riksdagen, då den nuvarande ordningen med landskamreraren som
självskriven ordförande infördes år 1943. Samma års bevillningsutskott,
som hade att taga ställning till liknande motionsyrkanden som det förevarande,
anförde att vissa erinringar kunde riktas mot att landskamreraren,
trots ordförandeskapet i prövningsnämnden, komme att intaga en ledande
ställning i fråga om taxeringsarbetet inom länet. Å andra sidan borde framhållas
att en annan ordning skulle innebära en väsentlig försvagning av
prövningsnämndsorganisationen. Att i sådant fall på ordföranden uppställa
kravet på samma kunskap om skatteförfattningarna och deras tillämpning
som den landskamreraren besutte vore naturligen icke möjligt. Ordföranden
borde för att kunna hävda sig gentemot den befattningshavare,
som bevakade det fiskaliska intresset hos prövningsnämnden, besitta minst
samma kompetens som denne. Det kunde vidare förväntas medföra svårigheter
att finna lämpliga personer, som vore villiga att för den långa tid
det gällde, stå till förfogande för uppdraget såsom ordförande i prövningsnämnden.
Att en anordning med en länsstyrelsen utomstående ordförande
skulle förorsaka ökade kostnader för staten vore uppenbart.
Dessa skäl synes alltjämt kunna göras gällande med oförminskad styrka.
Svårigheterna torde snarare nu vara större att finna personer utanför länsstyrelsen
med sådana erfarenheter på beskattningsväsendets område att de
kan handha uppgiften som ordförande i prövningsnämnden på ett tillfredsställande
sätt. Framhållas bör att den ledande ställning landskamreraren
intagit efter år 1943 icke avsett den fiskaliska sidan. Härtill kommer att
om de i propositionen framlagda förslagen till stärkande av taxeringsintendentens
ställning, inrättande av prövningsnämndens kansli m. in., genomföres,
samma kritik som tidigare icke kan riktas mot att landskamreraren
såväl är ordförande i prövningsnämnden som chef för landskontoret.
Utskottet avstyrker med det anförda bifall till yrkandet i motionerna I: 606
110 Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956
och 11:801 samt 11:800. Av nu angivna skäl kan utskottet inte heller
biträda den mening, som kommit till uttryck i motionen I: 607, att taxeringsintendent
inte borde kunna befordras till landskamrerare.
I motionen 11:800 har ifrågasatts om icke ledamöter i prövningsnämnd
med undantag av ordförande och suppleant för denne borde utses i den ordning,
som är föreskriven för val av ledamöter till riksdagens första kammare.
Då den nuvarande ordningen, att ledamöterna utses av Kungl. Maj:t,
fungerat utan anmärkning och ur många synpunkter torde vara att föredra
framför den i motionerna föreslagna, anser utskottet tillräckliga skäl inte
föreligga att frångå det nuvarande sättet för utseende av prövningsnänmdens
ledamöter.
I detta sammanhang upptar utskottet vad i motionerna I: 606 och II: 801
anförts därom, att det vore praktiskt omöjligt för landskamreraren att själv
föredraga alla mål i prövningsnämnden. Utskottet vill endast erinra om att
länsstyrelsen jämlikt 78 § andra stycket kan utse annan föredragande. Enligt
utskottets åsikt framträder här en väsentlig fördel med att ett särskilt prövningsnämndskansli
inrättas. Hinder möter inte att förordna föreståndaren
för kansliet till föredragande i prövningsnämnden.
I 12 § 1 mom. sista stycket av förslaget stadgas förbud för ledamot eller
suppleant i prövningsnämnd att samtidigt vara ledamot eller suppleant i
taxeringsnämnd. Bestämmelsen ersätter den nuvarande föreskriften, att
högst halva antalet ledamöter och suppleanter i prövningsnämnden må vara
medlemmar i taxeringsnämnd inom distriktet. Anledningen till att denna
skärpning föreslagits är närmast att den nuvarande ordningen ansetts inverka
menligt på förtroendet för prövningsnämndernas obundenhet i den
dömande verksamheten.
Det ifrågavarande förbudet har föranlett erinringar i motionerna 1:575
och II: 761, där det betecknats som opåkallat. Kungl. Maj :t borde vara obunden
att till prövningsnämndsledamot utse den mest lämpade.
Utskottet anser för sin del det föreslagna förbudet i princip berättigat
och det står i överensstämmelse med vad som gäller på jämförbara områden.
Å andra sidan är det för utskottet bekant att åtminstone inom vissa län
svårigheter kan förväntas uppstå att få lämpliga ordförande i taxeringsnämnderna,
om inte ledamöter eller suppleanter i prövningsnämnden får
anlitas, och vice versa. Utskottet anser sig därför böra förorda den uppmjukningen
i det föreslagna förbudet, att sammanlagt högst två ledamöter
och suppleanter får vara ledamöter i taxeringsnämnd. Av det föreslagna
stadgandet i 85 § framgår att ledamot i prövningsnämnd skall avträda då
fråga är om taxering, med vilken han tagit befattning i taxeringsnämnd.
I motionerna I: 606 och II: 801 har allmänt uttalats, att en uppspaltning
av reglerna om kompetenskrav m. m. för ledamöter i taxeringsnämnd och i
prövningsnämnd borde ske med iakttagande av de skiljaktigheter, som
Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956 111
kunde föranledas därav att taxeringsnämnden närmast bleve en kommunal
nämnd och prövningsnämnden ett statligt besvärsorgan. Gentemot detta
får utskottet framhålla, att reglerna i förslaget är så allmänt hållna att de
utan olägenhet kan tillämpas på ledamöter i såväl taxeringsnämnd som
prövningsnämnd. De skiljaktigheter i fråga om kompetens och eljest som
bör upprätthållas torde automatiskt iakttas genom de olika reglerna för
utseende av resp. ledamöter.
Beträffande skyldigheten att tillhöra taxeringsnämnd har i motionerna
1:575 och 11:761 yrkats, att denna lindras i enlighet med de regler som
gäller för kommunala förtroendeuppdrag. Ett liknande yrkande har ställts
i motionerna I: 606 och II: 801, i vilka särskilt framhålles att i vart fall ej
ledamotskap i prövningsnämnd borde betraktas som en medborgerlig tunga,
vilket man icke ägde undandraga sig utan godtagbara skäl. I de sistnämnda
motionerna har vidare anförts, att regeln i 14 § om att förordnande för ledamot
i prövningsnämnd när som helst kan återkallas, borde ersättas av en
bestämmelse av motsatt innehåll.
Utskottet kan beträffande de förstnämnda yrkandena nöja sig med att
erinra om att samma möjligheter föreligger enligt förslaget att avsäga sig
uppdrag såsom ledamot eller suppleant i taxerings- och prövningsnämnd
som enligt den nya kommunallagen att avsäga sig ledamotskap i kommunala
nämnder. Då det synes ändamålsenligt att på dessa områden ha likartade
bestämmelser bör propositionen i denna del godtas.
Bestämmelsen att av Kungl. Maj :t eller länsstyrelse meddelat förordnande
såsom ordförande eller ledamot i prövningsnämnd eller taxeringsnämnd
när som helst kan återkallas finns redan i gällande förordning. Såvitt
utskottet erfarit har något missbruk av bestämmelsen inte förekommit.
Avsikten med densamma lärer närmast ha varit att kunna entlediga ledamöter,
som genom sina åtgöranden eller genom vad som uppenbarats efter
det de utsetts inte längre kan anses såsom redliga och allmänt aktade eller
vilka inte längre är behöriga att utöva uppdraget. Det är givetvis ett allmänt
intresse att nämndledamöterna erhåller en oberoende ställning. Ett uttryck
härför är stadgandet i § 113 regeringsformen, att taxeringsmän ej kan ställas
till ansvar för taxering och debitering. Å andra sidan är det uppenbart att
möjlighet måste föreligga att återkalla förordnande för ordförande eller ledamot
utan att avvakta domstolsbeslut om avsättning på grund av tjänstefel.
Det kan t. ex. visa sig att ordförande eller kronoombud i taxeringsnämnd
av någon anledning inte hinner slutföra granskningen på nöjaktigt sätt,
utan att byte måste ske för att arbetet skall medhinnas före taxeringsperiodens
slut. Självfallet bör emellertid möjligheten att återkalla förordnande
begagnas endast om synnerliga skäl därtill föreligger. Utskottet förordar att
stadgandet omformuleras i enlighet härmed. Samtidigt bör möjlighet införas
att under samma förutsättning återkalla förordnande för suppleant i
nämnderna.
112 Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956
Utskottet övergår härefter till att behandla de motionsyrkanden, som avser
frågan vilka personer som skall äga närvara vid prövningsnämndens sammanträden.
Enligt 12 § 1 mom. fjärde stycket i förslaget får suppleant närvara vid
prövningsnämndens sammanträden endast då han kallats i anledning av att
ledamot fått förhinder. I flera motioner har yrkats att detta förbud utgår.
Enligt utskottets mening talar starka skäl för propositionsförslaget, som är
ägnat att markera den mer domstolsmässiga karaktär man velat ge prövningsnämnden.
Å andra sidan kan det i vissa lägen vara önskvärt att suppleanter
är närvarande, även om hinder inte föreligger för ledamot. Suppleantens
närvaro kan nämligen vara önskvärd med tanke på hans sakkunskap
beträffande visst ärende eller viss grupp av ärenden eller för att nämnden
skall erhålla tillgång till särskild ortskännedom. Emellanåt kan det vara
befogat att suppleanten tjänstgör för att de ordinarie ledamöternas arbetsbörda
ej skall bli oskäligt betungande. Utskottet finner sig därför med
bifall till motionerna I: 575 och II: 761 samt II: 800 i denna del böra föreslå
att det förevarande stadgandet utgår. Det bör emellertid särskilt framhållas
att den därigenom öppnade möjligheten att inkalla suppleant bör begagnas
restriktivt och endast då av ovan angivna eller liknande anledningar suppleantens
närvaro är påkallad. Med det anförda har utskottet även tagit ställning
till yrkandet i de likalydande motionerna I: 606 och II: 801 att suppleant
alltid skall kallas att närvara vid prövningsnämnds sammanträden.
Enligt gällande förordning är taxeringsintendent skyldig att vara närvarande
vid prövningsnämndens sammanträden. Taxeringssakkunniga framhöll
i sitt betänkande, att det förhållandet att taxeringsintendenten var närvarande
vid prövningsnämndens handläggning av målen och hade tillfälle
att i den skattskyldiges frånvaro påverka nämnden genom muntlig utveckling
av sin talan för de skattskyldiga måste te sig som ett obehörigt
gynnande av det allmännas representant. De sakkunniga föreslog därför
förbud för annan än tjänsteman som biträder nämnden att övervara prövningsnämndens
sammanträde, där ej muntlig förhandling ägde rum. Förslaget
biträddes i princip i de flesta remissyttrandena. Flera länsstyrelser och
några andra remissinstanser förordade jämkningar av det föreslagna förbudet
och framhöll bl. a. att intendentens närvaro vid överläggningarna
innebure en praktisk form för samarbete mellan prövningsnämnden och
denne befattningshavare samt att den nuvarande ordningen ofta visat sig
vara till fördel för de skattskyldiga. I propositionsförslaget har förbudet
uppmjukats på några punkter. Sålunda får taxeringsintendent vara närvarande
vid handläggning av ärende, i vilket han icke är part. Vidare får
taxeringsintendent kallas att infinna sig för att lämna muntlig upplysning i
mål eller ärende, när prövningsnämnden så finner av särskilda skäl påkallat.
Slutligen kan ordförande eller annan ledamot i taxeringsnämnd inom prov
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 56 ar 1956 113
ningsdistriktet kallas att infinna sig vid sammanträde med prövningsnämnden
för att meddela upplysningar.
Motionärerna i de likalydande motionerna I: 575 och II: 761 har ansett att
det krav som av rättssäkerhetshänsyn rests om förbud för taxeringsintendenten
att närvara vid prövningsnämndens sammanträden vore överdrivet.
I varje fall borde man inskränka sig till att föreskriva dels att intendenten
icke får närvara vid överläggning i mål, där muntlig förhandling ägt rum,
och dels att intendenten i övrigt skall avträda då prövningsnäinnden vill
överlägga enskilt.
I motionerna I: 606 och II: 801 återigen framhålles, att erinran kan göras
mot den kvarstående befogenheten för taxeringsintendent att komma tillstädes
i prövningsnämnd. Företrädaren för kronan borde över huvud taget
icke äga närvara vid nämndens sammanträden på andra villkor än enskild
part. Ansåges intendent böra kallas för att komma tillstädes och lämna upplysning
inför nämnden, borde muntlig förhandling anordnas enligt 81 §
med möjlighet för enskild att inställa sig och yttra sig om de upplysningar
intendenten lämnade nämnden.
I likhet med departementschefen finner utskottet frågan om taxeringsintendents
rätt att närvara äga stor betydelse för allmänhetens uppfattning
om prövningsnämndernas ställning som opartiska dömande organ. Den kritik
som uttalats mot den nuvarande ordningen måste anses befogad. Ur
strängt principiell synpunkt vore det därför motiverat med ett sådant förbud,
som föreslogs av taxeringssakkunniga. Å andra sidan är — som vissa
remissinstanser påpekat — praktiska fördelar förenade med den nuvarande
ordningen. Enligt utskottets mening kan man inte helt bortse från att ett
totalt förbud skulle försvåra prövningsnämndens arbete och ofta kunna
leda till ett för den skattskyldige oförmånligt resultat. Genom den avvägning,
som i propositionen gjorts från dessa utgångspunkter, har enligt utskottets
mening faran för att den skattskyldiges rätt skulle åsidosättas helt
undanröjts samtidigt som de väsentligaste praktiska olägenheterna av det
av taxeringssakkunniga föreslagna förbudet kunnat undvikas. Utskottet
anser sig därför böra tillstyrka propositionsförslaget i denna del och avstyrker
således motionerna 1:575 och 11:761 ävensom motionerna 1:606
och II: 801 i denna del.
Utskottet vill i detta sammanhang understryka vikten av att den skattskyldige
beredes tillfälle yttra sig över upplysningar, som taxeringsintendenten
lämnat inför prövningsnäinnden, därest dessa är av sådan art att de
kan påverka utgången till den skattskyldiges nackdel. Detta bör normalt
kunna ske genom skriftväxling; i vissa fall kan det dock vara ändamålsenligare
med muntlig förhandling.
I motionerna 1:606 och 11:801 yrkas att det från gällande förordning
överförda stadgandet i 78 § sista stycket måtte utgå. Enligt detta må lands8
— Bihang till riksdagens protokoll 1956. 7 samt. Nr 56
114 Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956
hövdingen närvara vid nämndens sammanträden samt deltaga i överläggningarna
men ej i besluten. Då stadgandet strider mot den ändrade karaktär
prövningsnämnden föreslås skola få och då det knappast fyller något praktiskt
syfte, finner utskottet sig böra tillstyrka bifall till sistnämnda motioner
i denna del och förordar således att det berörda stycket utgår.
Taxeringsarbetet i länsstyrelsen
I motionen I: 607 har hemställts, att taxeringssektionen utbrytes och
får bilda en särskild avdelning inom landskontoret. I motionen II: 802
återigen yrkas att utredning måtte ske i syfte att skilja taxeringssektionen
från landskontoret.
Frågan om att ombilda taxeringssektionen till en fristående avdelning
inom länsstyrelsen har utförligt behandlats av taxeringssakkunniga, som
därvid ansåg att den nuvarande ordningen borde bibehållas. Denna uppfattning
delades av huvudparten av remissinstanserna, och departementschefen
har biträtt densamma. Enligt utskottets mening är denna uppfattning
den riktiga. Det föreligger ett så nära samband mellan arbetet på taxeringssektionen
och på uppbördssektionen att ett utbrytande av den förra
skulle bli till nackdel för båda verksamhetsgrenarna. Vidare torde det
vara av värde för utbildningen, att tjänstemännen på de olika sektionerna
får någon tids erfarenhet av arbetet å de andra sektionerna inom landskontoret.
Ett sådant utbyte skulle förmodligen inte komma till stånd, om taxeringssektionen
utbrytes. Utskottet vill slutligen erinra om att, därest förslaget
om inrättande av prövningsnämndens kansli genomföres, en klar
gräns dras mellan arbetet inom taxeringssektionen och arbetet med att
bereda mål till prövningsnämnden. Därigenom liksom genom de föreslagna
åtgärderna för stärkande av taxeringsintendentens ställning kan enligt utskottets
uppfattning inte längre samma kritik som tidigare riktas mot att
landskamreraren på en gång är ordförande i prövningsnämnden och chef
för landskontoret. Utskottet finner sig därför böra avstyrka det förenämnda
yrkandet i motionen 1:607. Med hänsyn till att frågan om utbrytande av
taxeringssektionen redan varit föremål för utredning, kan utskottet ej heller
tillstyrka det i motionen II: 802 framställda utredningsyrkandet.
I motionen I: 607 har anförts, att en effektivisering och utökning av
bokgranskningsverksamheten icke kunde komma till stånd med den obetydliga
förstärkning av revisionspersonalen som föreslagits. En ytterligare
ökning av den kvalificerade revisionspersonalen borde därför genomföras.
Ett liknande yrkande framföres i motionen II: 802, där det särskilt anföres,
att det inte vore möjligt att komma till rätta med taxeringen av rörelseidkare
och andra fria företagare utan en väsentlig ökning av antalet taxeringsrevisorer.
Jämväl i motionerna 1:575 och 11:761 har framhållits, att
förstärkning på taxeringssektionen borde ske med framför allt revisionspersonal.
Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956 115
Gentemot vad som anförts i de nämnda motionerna får utskottet framhålla,
att — med de begränsade personalresurser man tills vidare har
att räkna — en avvägning måste ske om dessa resurser skall användas
till granskning av deklarationer eller till eftergranskning genom taxeringsrevision.
Någon för alla tider given norm för denna uppdelning torde inte
kunna uppställas; till stor del blir avvägningen beroende av vilka metoder
som kan förväntas komma att begagnas för att undgå upptäckt av
skatteundandragande åtgärder. Som förhållandena för närvarande är och
under den närmaste tiden kan väntas bli, bör man enligt utskottets mening
intensifiera granskningen av svårkontrollerade deklarationer. Självfallet
bör emellertid även granskning i efterhand av bokföring ske i ökad
utsträckning; framför allt bör de offensiva granskningarna, d. v. s. de
som inte motiveras av anförda besvär, ske i betydligt större omfattning än
nu. Genom att taxeringsassistenterna under ungefär halva året kan utnyttjas
för taxeringsrevision av enklare slag och liknande uppgifter, torde en välbehövlig
avlastning från revisionspersonalen i övrigt kunna ske. Denna
personal bör således redan av denna anledning kunna i ökad utsträckning
användas för mera komplicerade granskningsarbeten. Härtill kommer att 25
nya revisor stjänster förutsatts skola inrättas. Huruvida dessa förstärkningar
kommer att visa sig tillräckliga eller ej är svårt att nu bedöma; inverkande
härpå blir bl. a. i vilken utsträckning taxeringsassistenterna kan utnyttjas
för revisionsarbete. Sedan den föreslagna organisationen fullt utbyggd
fungerat någon tid, bör emellertid frågan om ytterligare förstärkning av
revisionsdetaljen kunna tas under förnyat övervägande.
I motionen I: 607 liksom i motionen II: 802 har yrkats, att revisionspersonalen
i större omfattning än som förutsatts i propositionen skulle få
uppdrag att föra det allmännas talan i taxeringsmål.
Frågan i vilken omfattning revisionspersonalen borde erhålla sådant uppdrag
har utförligt behandlats av departementschefen. I anledning av att
kritik i flera remissyttranden riktats mot ett uttalande i taxeringssakkunnigas
betänkande att annan än revisionspersonalen i första hand borde utnyttjas
för processföringen, framhöll departementschefen att ur betänkandet
inte kunde utläsas något som kunde tolkas därhän, att de sakkunniga
velat rubba de gällande kompetensföreskrifterna. Något förslag i den riktningen
hade de sakkunniga inte framlagt. De hade endast eftersträvat att
den kvalificerade personalen skulle bli utnyttjad i den allmänna riktning
som de olika befattningshavarnas utbildning i första hand gjorde dem lämpade
för. Departementschefen sade sig i princip biträda de sakkunnigas
ståndpunkt. Det kunde uppenbarligen inte vara ändamålsenligt att för utförande
av taxeringsrevision anställa personal med särskild utbildning härför
och sedan utnyttja den för ändamål, beträffande vilka annan personal allmänt
sett måste antagas ha bättre utbildning. Med denna uppfattning följde
att de processuella uppgifterna i allmänhet, i den mån de skulle delegeras,
116 Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956
borde anförtros åt taxeringsinspektörer. En avvägning måste emellertid
ske och denna syntes lämpligen böra resultera i att taxeringsintendenten,
där särskilda skäl förelåge, skulle äga uppdraga åt länsrevisorn, undantagsvis
möjligen även åt taxeringsrevisor, att utföra det allmännas talan i taxeringsmål.
Att därvid i huvudsak bleve fråga om mål, däri taxeringsrevision
ägt rum, låge i sakens natur.
Som förut framhållits är det av stor betydelse att den taxeringskontroll,
som sker genom bokföringsgranskningar, intensifieras. Skall delta kunna
förverkligas torde enligt utskottets mening krävas, att den personal, som är
utbildad därför, kan användas för sådant granskningsarbete. Detta förutsattes
också då den nuvarande organisationen tillkom år 1943. Det vore ur
denna synpunkt föga ändamålsenligt om revisionspersonalen komme att i
större utsträckning syssla med processföring. Härtill kommer att det i många
fall är förenat med avsevärda fördelar icke minst ur rättssäkerhetssynpunkt
att en person utifrån andra utgångspunkter bedömer det material
som frambragts genom bokgranskningen. Å andra sidan torde det sett på
längre sikt vara av värde för ett rationellt granskningsarbete att revisionspersonalen
genom att föra det allmännas talan i skattemål får erfarenhet
av hur skattedomstolarna bedömer bevisfrågor. I den mån arbetsförhållandena
i övrigt tillåter synes det därför vara av värde att taxeringsrevisorer
i viss utsträckning får föra talan i mål i första hand hos prövningsnämnden.
Länsrevisorn och mera erfarna taxeringsrevisorer bör, när
på grund av målets art eller eljest skäl därtill föreligger, kunna få uppdrag
att fullfölja mål även till kammarrätten och regeringsrätten. Utskottet vill
understryka att vid tillsättning av tjänst som taxeringsintendent vederbörandes
lämplighet för uppgiften bör vara avgörande och inte det förhållandet
att han tjänstgjort inom taxeringsrevisionen eller på annat håll inom
landskontoret.
Med det anförda anser utskottet sig ha besvarat förenämnda yrkanden i
motionerna I: 607 och II: 802.
I de likalydande motionerna 1:606 och 11:801 har framhållits, att det
borde övervägas, i vilken utsträckning prövningsnämndens processledande
verksamhet borde förstärkas. Redan nu borde nämnden erhålla befogenhet
att besluta om taxeringsrevision.
Utskottet kan för sin del inte biträda ett dylikt förslag, som enligt utskottets
mening inte är förenligt med prövningsnämndens föreslagna domstolsmässiga
karaktär och som skulle förutsätta att en liknande befogenhet
tillädes kammarrätten och regeringsrätten.
Motionärerna i de likalydande motionerna 1:575 och 11:761 har ansett
att vid utseende av granskningsman länsrevisorn, som kunde förutsättas
bäst känna vederbörandes kvalifikationer, i stället för taxeringsintendenten
Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956
117
borde ha avgörandet i sin hand. I varje fall borde taxeringsintendenten
först efter samråd med länsrevisorn utse granskningsman.
Häremot vill utskottet erinra att taxeringsintendenten är den som närmast
har ansvaret för arbetet inom taxeringsavdelningen. Å honom åligger
i förekommande fall att anvisa personalen på revisionsdetaljen andra uppgifter
än revision. Det ligger emellertid i sakens natur att taxeringsintendenten
innan han ger dylika uppdrag eller utser granskningsman samråder
med länsrevisorn, som har bäst reda på vilka inom revisionsdetaljen
som lämpligen inte bör tagas ifrån pågående arbetsuppgifter. Något uttryckligt
stadgande om att sådant samråd skall ske synes dock inte erforderligt.
Om taxeringsbesvär
I propositionen föreslås att de tre möjligheter att få rättelse i åsatt taxering,
som nu föreligger, med vissa jämkningar bibehålies. Vid sidan av den
ordinarie besvär srätten bibehålies sålunda möjligheterna att, om vissa i förordningen
angivna förutsättningar föreligger, anföra besvär i särskild ordning,
därvid besvärstiden i flertalet fall utsträckes till fem år, eller att åsätta
eftertaxering.
Såvitt avser det ordinarie besvärsförfarandet har i huvudsak följande ändringar
föreslagits. Tiden för anförande av besvär över taxeringsnämnds beslut
fastställes för skattskyldiga och kommuner till den 15 augusti under
taxeringsåret. Taxeringsintendent, som enligt gällande regler har att göra
framställning om ändring i taxering senast under taxeringsåret, skall i
stället i förekommande fall anföra besvär och besvärstiden utgår för hans
del den 30 april året efter taxeringsåret. Enligt förslaget skall vidare, i överensstämmelse
med nuvarande bestämmelser, gälla, att om prövningsnämnden
avgjort besvär över viss skattskyldigs taxering, intendenten inte därefter
får föra talan hos nämnden rörande samma taxering.
I fråga om sättet för fullföljd av talan till skattedomstolarna förordas
vissa jämkningar av huvudsakligen teknisk natur.
I fråga om bestämmelserna rörande extraordinära besvär har departementschefen
i likhet med taxeringssakkunniga funnit mera genomgripande
ändringar vara erforderliga och föreslår därjämte vissa utvidgningar av möjligheterna
att anföra extraordinära besvär. Liksom för närvarande får besvär
anföras i särskild ordning, om den skaltskyldige över huvud taget inte
erhållit underrättelse om avvikelse från självdeklaration samt om han fått
underrättelsen senare än den 15 juli under taxeringsåret. I dessa fall är
besvärstiden enligt förslaget förlängd, nämligen intill utgången av året efter
taxeringsåret eller, om han icke under taxeringsåret erhållit debetsedel å
slutlig skatt i anledning av taxeringen i fråga, ett år efter det han erhållit
sådan debetsedel. Eljest kan besvär i särskild ordning anföras inom fem år
efter taxeringsåret.
118 Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956
Beträffande eftertaxering föreslås vissa ändringar. Bl. a. skall bestämmelserna
i ämnet flyttas från kommunalskattelagen och övriga skatteförfattningar
till den nya taxeringsförordningen. Vidare förordas, att frågor om
eftertaxering skall väckas i prövningsnämnd och att förfarandet utformas
i viss anslutning till besvärsförfarandet.
Av de motionsyrkanden, som berör de föreslagna besvärsreglerna, skall
utskottet först behandla yrkandet i de likalydande motionerna 1: 606 och
II: 801 att taxeringsintendentens besvärstid måtte förkortas eller i vart fall
förbud införas mot reservationsbesvär från taxeringsintendenten. Utskottet
får framhålla, att det av lätt insedda skäl inte är möjligt för taxeringsavdelningen
att utföra de olika undersökningar och granskningsarbeten,
som enligt vad som föreslås i propositionen i ökad omfattning kommer att
ingå i dess arbete, under en alltför kort tid. De yrkanden, som dylika undersökningar
kan föranleda, bör för att eftertaxering skall undvikas i största
möjliga utsträckning ske genom besvär. Starka skäl föreligger därför enligt
utskottets mening att förlänga den tid, som taxeringsintendenten har till
förfogande för anförande av besvär. Å andra sidan har den skattskyldige
berättigade anspråk på att i rimlig tid erhålla kännedom om huruvida taxeringsintendenten
ämnar besvära sig eller ej. Propositionsförslaget gör
enligt utskottets mening en lämplig avvägning mellan dessa motstridande
intressen, varför detsamma tillstyrkes.
Kungl. Maj :ts förslag innefattar ett uttryckligt avståndstagande från
systemet med reservationsbesvär. Den bestämmelse i nuvarande taxeringsförordning
som åt taxeringsintendenten inrymmer befogenhet att anföra
sådana besvär saknar motsvarighet i förslaget. Emellertid finner utskottet
i likhet med departementschefen, att strängare bestämmelser icke bör gälla
för taxeringsintendenten än för den skattskyldige i fråga om skyldigheten
att precisera sin talan före besvärstidens utgång. Av författningstexten framgår
emellertid, såsom påpekats i propositionen, att den beloppsmässiga
ramen för intendentens talan skall angivas i besvärsskriften. Utskottet vill
understryka angelägenheten av att grunderna för besvärstalan normalt redovisas
i besvärsskriften. Härmed torde syftet med det i motionerna påyrkade
förbudet mot reservationsbesvär i allt väsentligt vara tillgodosett.
Av det anförda framgår att utskottet avstyrker de berörda motionsyrkandena.
I de sist angivna motionerna har vidare anförts, att en samordning och
förenkling görs av bestämmelserna om eftertaxering och bestämmelserna
om extraordinära besvär.
Genom de vittgående utvidgningar som föreslagits beträffande extraordinära
besvär har reglerna för sådana besvär och bestämmelserna rörande
eftertaxering på flera punkter närmats varandra. Tillräcklig anledning att
nu vidtaga ytterligare ändringar enbart i syfte att få bestämmelserna sammanförda
till ett rättsmedelsinstitut synes dock inte föreligga.
Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956 119
I motionerna I: 575 och II: 761 har framhållits att tiden för anförande
av besvär i särskild ordning i det fall, att underrättelse om deklarationsavvikelse
erhållits efter den 15 juli taxeringsåret, borde förkortas till två
månader efter delfåendet.
Då motsvarande bestämmelse nu har i huvudsak samma innehåll som
den föreslagna, skulle ett tillmötesgående av motionärernas hemställan
innebära en åtgärd till den skattskyldiges nackdel. Eftersom den skattskyldige
själv har intresse av att så snart som möjligt få taxeringen rättad torde
den långa besvärstiden komma att vålla föga olägenhet. Med hänsyn härtill
anser sig utskottet böra förorda propositionsförslaget i detta hänseende.
I de sistnämnda motionerna upptas även ett yrkande rörande de föreslagna
bestämmelserna om extraordinära besvär vid allmän fastighetstaxering.
Under påpekande att enligt dessa bestämmelser besvärsrätt förelåge i
det fall att underrättelse rörande ifrågasatt eller beslutat taxeringsvärde
varit felaktig, men ej i det fall att underrättelse ej utsänts, har motionärerna
uttalat att detta knappast stode i överensstämmelse med kravet på
rättssäkerhet.
Att i det sist angivna fallet rätt inte föreligger att anföra besvär i särskild
ordning sammanhänger med att bestämmelserna om utsändande av underrättelser
endast är att betrakta som en serviceåtgärd gentemot de skattskyldiga.
Underrättelsen utgör sålunda inte på samma sätt som motsvarande underrättelse
vid den årliga taxeringen utgångspunkten för en besvärstalan.
Härtill tjänar alltjämt den skattskyldiges rätt och möjlighet att taga del
av beslutet under den tid fastighetstaxeringslängderna hålles offentligen
tillgängliga. Det finnes emellertid ett bestämt krav på att sådana skattskyldiga,
som erhållit underrättelse inte skall kunna lida rättsförlust genom
ett felaktigt innehåll i underrättelsen. Under hänvisning härtill finner sig
utskottet böra tillstyrka propositionsförslaget i denna del.
Utskottet biträder jämväl i övrigt Kungl. Maj :ts förslag rörande taxeringsbesvär.
Straff och vite
1 propositionen föreslås att de i gällande taxeringsförordning meddelade
bestämmelserna om straff för brott mot tystnadsplikt och för vissa falskdeklaration
och vårdslös deklaration närstående förfaranden med vissa
jämkningar överföres till den nya förordningen. Utskottet har inte någon
erinran mot förslaget i dessa hänseenden.
Beträffande underlåtenhet att i tid avge självdeklaration innebär förslaget,
att förlust av besvärsrätt inte längre skall inträda som påföljd för sådan
försummelse. Gör någon sig skyldig till dylik försummelse kan han i
stället dömas till böter, högst 300 kronor. Denna påföljd skall även kunna
inträda, om självdeklaration har så bristfälligt innehåll att den uppenbarligen
inte är ägnad att ligga till grund för taxering. 1 propositionen förordas
120 Bevillningsutskottets betänkande nr 56 är 1956
vidare att allmänt åtal får äga rum endast efter anmälan av taxeringsintendent
samt att om den skattskyldiges försummelse finnes ursäktlig eller eljest
ringa, domstolen skall äga fria honom från straff. För att straff skall kunna
ådömas fordras vidare att vederbörande är skyldig att utan anmaning avlämna
deklaration. Motsvarande bestämmelser gäller för den som är skyldig
att utan anmaning avlämna kontrolluppgifter och vissa andra handlingar.
I de likalvdande motionerna 1:575 och II: 701 har såvitt avser de föreslagna
straffbestämmelserna yrkats, att straffpåföljd i nu avsedda fall borde
inträda först sedan den deklarations- eller uppgiftsskyldige underlåtit efterkomma
anmaning att inkomma med deklaration eller uppgift. Vidare har
motionärerna framhållit att påföljd för försummelse enligt 141 § 2 inom.
nuvarande taxeringsförordning — avseende straff för den som trots anmaning
inte inkommit med deklaration eller annan uppgift — saknades i förslaget.
Dylik påföljd syntes emellertid böra bibehållas.
Vad först angår sistnämnda yrkande vill utskottet framhålla, alt i princip
en och samma förseelse inte skall kunna föranleda såväl bötesstraff
som vitespåföljd, utan endera av dessa sanktionsformer bör väljas. Därvid
är enligt utskottets mening vitet inte minst ur effektivitetssynpunkt den
form som bör föredragas. Något behov torde ej föreligga av att dessutom
ha möjlighet till bötesstraff, då det gäller att i ett särskilt fall förmå någon
till fullgörandet av deklarations- eller uppgiftsskyldighet.
Beträffande yrkandet att straffpåföljd skulle inträda först, om den deklarations-
eller uppgiftspliktige underlåtit ställa sig anmaning om fullgörandet
av sin skyldighet till efterrättelse, får utskottet anföra följande. När
det gäller skyldighet att tillhandahålla kontrolluppgifter och andra liknande
handlingar till ledning för annans taxering innehåller redan gällande förordning
straffbestämmelser, som i själva verket är mer omfattande än de
föreslagna. Däremot är försummelse att utan anmaning behörigen avlämna
självdeklaration och därtill hörande handlingar inte straffbelagd för närvarande.
I stället medför sådan försummelse förlust av rätten att anföra besvär
över taxeringen hos kammarrätten och regeringsrätten. Gentemot denna
påföljd har väckts en enligt utskottets mening fullt befogad kritik. Ur rättssäkerhetssynpunkt
kan inte heller en dylik påföljd, som i många fall lett
till stötande resultat, godtas. Enligt utskottets mening är det därför angeläget
att såsom skett i förslaget slopa påföljden. Med hänsyn till nödvändigheten
av att fullständiga självdeklarationer inkommer i tid, så att taxeringsnämnderna
omedelbart kan påbörja sitt arbete, torde man emellertid inte
kunna undvara någon form av sanktion mot den som gör sig skyldig till
grövre försummelser härutinnan. Härvid torde knappast någon annan möjlighet
stå till förfogande än det i propositionen förordade systemet med
böter och viten. För att en sådan ordning inte skall leda till att böter kommer
att ådömas ett synnerligen stort antal skattskyldiga har i propositionen
en rad spärrbestämmelser förordats. Till en början har sålunda
Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956 121
deklarationsförseelserna undantagits från allmänt åtal. Avsikten härmed
är att en sovring skall ske hos taxeringsmyndigheterna. I första hand avskiljes
de fall i vilka skäl kan finnas för påföljdseftergift enligt den föreslagna
straffbestämmelsen, d. v. s. när den skattskyldiges försummelse befinnes
ursäktlig eller eljest ringa. Härigenom kan hänsyn tas till den större
eller mindre olägenhet som åsamkas taxeringsarbetet genom försummelsen.
I allmänhet bör saken få bero när deklaration inkommit blott någon eller
några dagar för sent eller när det kan antagas att den skattskyldiges försummelse
beror av okunnighet eller oförmåga eller att svårigheter förelegat
att fullgöra deklarationsplikten. Likaså förutsättes att åtal ej skall ske
om den skattskyldige haft så små inkomster, att han utgått från att någon
skatt ej skall uttagas på hans inkomst liksom över huvud taget om den
skattskyldige kan åberopa en rimlig ursäkt.
I första hand skall sovringen av de fall som skall lämnas till åklagaren ske
hos taxeringsnämnderna. Härefter företar taxeringsintendenten den ytterligare
gallring som kan vara påkallad och slutligen sker en ytterligare prövning
hos åklagaren och, om åtal väckes hos domstol, av denna. Departementschefen
anser sig under de angivna förutsättningarna kunna räkna
med att böter kommer att ådömas endast i ett förhållandevis ringa antal
fall samt att de nya reglernas tillämpning inte kommer att betunga taxeringsintendenterna,
åklagarna och domstolarna i större omfattning än som
får anses acceptabelt med hänsyn till angelägenheten att undslippa den nuvarande
sanktionen mot deklarationsförsummelse.
Utskottet kan för sin del ansluta sig till denna departementschefens
uppfattning. Utskottet vill emellertid understryka angelägenheten av att
åtalsamnälningar inte sker vid bagatellartade eller ursäktliga försummelser.
Däremot är det viktigt att sanktionen användes mot sådana skattskyldiga,
som år efter år söker undandra sig deklarationsskyldighetens fullgörande i
rätt tid. Utskottet förutsätter att utvecklingen på detta område följes med
uppmärksamhet.
Av det anförda framgår att utskottet ansett sig böra tillstyrka bifall till
propositionen i denna del. Utskottet avstyrker sålunda de nu berörda yrkandena
i motionerna 1:575 och II: 761.
Som närmare framgår av redogörelsen för motionsyrkandena har i motionerna
I: 608 och 11: 798 erinringar riktats mot den föreslagna bestämmelsen
rörande taxeringsintendentens skyldighet att anmäla brott mot skattestralflagen.
I anledning av vad i motionerna framhållits vill utskottet som sin åsikt
framhålla, att lydelsen av motsvarande stadgande i gällande förordning icke
är helt invändningsfri. Genom den föreslagna lydelsen torde icke ha avsetts
att göra någon saklig ändring mot vad som tillämpas. Avsikten synes
närmast ha varit alt markera att det icke kan bli tal om att bedöma skuldfrågan
i dess helhet på det material, som taxeringsintendenten, innan polis
-
122 Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956
undersökning skett, har till sitt förfogande. Utskottet vill vidare omnämna
att samma uttryckssätt användes i rättegångsbalken bl. a. då det gäller
förutsättningarna för igångsättande av förundersökning i brottmål. Utskottet
förordar att den berörda föreskriften erhåller den i propositionen föreslagna
lydelsen.
I propositionen föreslås nya utförligare bestämmelser om viten. Medan
enligt gällande bestämmelser endast länsstyrelsen får förelägga viten,
skall befogenhet härtill enligt förslaget tillkomma även prövningsnämnder,
taxeringsintendenter och taxeringsnämnder. Beslutanderätten i taxeringsnämnden
i dylika frågor förutsättes skola utövas av ordföranden.
Vitesbeloppet, som för närvarande inte är närmare reglerat, skall enligt
förslaget bestämmas till lägst 100 kronor och högst 10 000 kronor. Vitesföreläggande
får — liksom nu — ej överklagas. Sistnämnda bestämmelse
har enligt vad departementschefen anfört ansetts nödvändig för att vitesförfarandet
inte skulle bli helt ineffektivt. Om ett föreläggande att avge
självdeklaration skulle kunna överklagas, skulle detta — med tanke på den
korta taxeringsperioden — innebära, att den skattskyldige hade möjlighet
att förhala saken så länge att förfarandet blev meningslöst. Emellertid
kan enligt förslaget vid utdömandet av vite länsstyrelsen pröva om vitet
bort föreläggas och även utdöma lägre belopp än som förelagts. Länsstyrelsens
beslut om uttagande av vite kan, liksom nu är fallet, överklagas hos
kammarrätten och därifrån hos regeringsrätten.
I de likalydande motionerna 1:606 och 11:801 har vissa invändningar
riktats mot de föreslagna bestämmelserna om viten. Motionärerna finner
det sålunda tveksamt om exempelvis taxeringsnämnd och taxeringsintendent
borde äga besluta om föreläggande av så höga viten som upp till 10 000
kronor, utan att möjlighet till överklagande av själva föreläggandet gåves.
Möjlighet att ett föreläggandes riktighet kunde prövas i en högre instans
syntes böra ifrågasättas. Vidare borde uttryckligt förbud meddelas för
taxeringsnämnd att till sin ordförande eller till taxeringsassistent delegera
rätten att besluta om vitesförelägganden.
Någon meningsskiljaktighet torde inte behöva råda om att det är erforderligt
för att taxeringsarbetet i första instans skall kunna bedrivas
rationellt att man genom ett vitesförfarande kan tillgodose kravet på att
självdeklarationer och andra uppgifter från de skattskyldiga inkommer i
rimlig tid. För att nå detta syfte är det enligt utskottets mening nödvändigt
att taxeringsnämnd får befogenhet att förelägga viten. Särskilt i de nämnder
som har att behandla deklarationer från sådana skattskyldiga, vilka
regelmässigt erhåller uppskov med avlämnandet av vissa deklarationer
till utgången av mars, måste anmaningsförfarandet, vilket regelmässigt bör
förenas med vitesföreläggande, omedelbart kunna tillgripas.
I allmänhet sker anmaningsförfarandet efter hand i samband med genomgången
av deklarationsmaterialet. För att taxeringsarbetets fortgång inte
skall hindras är det angeläget att beslutanderätten i fråga om vitesföre
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 56 är 1956 123
lägganden utövas av ordföranden i taxeringsnämnden. Utskottet kan för sin
del inte dela de farhågor för missbruk, som synes ligga bakom motionärernas
yrkande på denna punkt.
Ur effektivitetssynpunkt är det starkt motiverat att taxeringsintendenterna
får befogenhet att förelägga viten. De höga kvalifikationer, som dessa
befattningshavare måste antagas besitta, och det tjänstemannaansvar de är
underkastade torde utgöra tillräcklig garanti mot att denna befogenhet
av dem missbrukas.
För att vinna ytterligare garantier mot obilliga resultat bör enligt utskottets
mening det föreslagna maximibeloppet, 10 000 kronor, kunna sänkas
till hälften. Ett vitesbelopp på 5 000 kronor torde vara tillräckligt ur
effektivitetssynpunkt.
Utskottet delar departementschefens uppfattning att det icke är möjligt,
om vitesförfarandet skall ha någon mening, att införa rätt att överklaga
själva föreläggandet. I övervägande antalet fall är det möjligt för den
anmanade att iakttaga föreläggandet. Skulle i något enstaka fall svårighet
för någon föreligga att fullgöra vad som förelagts honom kan han vända sig
till den som förelagt vitet och få det upphävt eller ändrat. En spärr ligger
också däri att taxeringsintendenten avgör om framställning skall göras om
utdömande av vitet. Vidare prövas sådan framställning av länsstyrelsen
som, när omständigheterna ger anledning därtill, kan nedsätta vitet eller
förordna att vitet inte skall uttagas. Länsstyrelsens beslut om uttagande
av vite kan slutligen överklagas. Genom de nämnda anordningarna får nu
enligt utskottets mening fullt tillräckliga garantier mot obilliga resultat
anses ha erhållits.
Utskottet får med angivna jämkning tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag rörande
viten.
Övriga frågor
Utskottet övergår härefter till vissa spörsmål, som berörts i motionerna
och som icke har direkt samband med förut behandlade frågor, och upptar
därvid först det i motionerna I: 574 och II: 762 berörda spörsmålet rörande
skyldighet att avlämna kontrolluppgifter. Enligt 37 § i förslaget till taxeringsförordning,
vilket i förevarande hänseende överensstämmer med ett i
propositionen nr 160 till 1955 års riksdag framlagt stadgande, är fysiska
personer och dödsbon, som innehaft annan fastighet under beskattningsåret,
skyldiga att utan anmaning lämna kontrolluppgifter angående avlöningar
och ersättningar till vicevärdar, portvakter, icke bokföringspliktiga
hantverkare m. fl. Om fråga är om tillfälligt arbete och ersättning utgått
med belopp under 500 kronor för helt år skall uppgift dock icke behöva
lämnas. I samband med utskottsbehandlingen av nyssnämnda 1955 års
förslag ifrågasattes inom utskottet, om icke den föreslagna gränsen 500
kronor borde sänkas. 1955 års bevillningsutskott uttalade, att utskottet
med hänsyn till att ifrågavarande uppgiftsskyldighet vore ny, funne sig
124 Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956
icke vilja frångå Kungl. Maj :ts förslag på denna punkt. Enligt utskottets
mening borde emellertid utvecklingen följas med uppmärksamhet och en
sänkning av gränsen kunna övervägas, om erfarenheterna skulle ge vid
handen att behov därav skulle föreligga.
Med hänsyn till den korta tid ifrågavarande bestämmelse tillämpats har
någon samlad erfarenhet av hur den utfallit i tillämpningen ännu icke kunnat
vinnas. Utskottet anser i likhet med 1955 års bevillningsutskott att frågan
om ändring av beloppsgränsen bör övervägas först sedan sådan erfarenhet
erhållits.
I de likalydande motionerna I: 609 och II: 799 har ifrågasatts viss ändring
i 37 § 2 mom. i förslaget till taxeringsförordning, i syfte att lindra skyldigheten
för arbetsgivare att ange den tidrymd under vilken löneförmån
utgått. Utskottet, som tidigare tagit ställning till ett yrkande i samma
motioner om motsvarande ändring i gällande förordning, får under hänvisning
till vad härom anförts i betänkande nr 52 avstyrka motionerna
även i förevarande del.
Yrkandet i de likalydande motionerna I: 570 och II: 752 att särskild fastighetstaxering
skall verkställas av de nyinrättade särskilda taxeringsnämnderna
kan utskottet inte biträda, främst av det skälet att distriktet
skulle bli alltför vidsträckt för att lämpa sig för dylik taxering.
I motionen 11:800 har hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till
Kungl. Maj :t begära skyndsam utredning angående decentralisering av
kammarrätten och begränsning av fullföljden av mål till regeringsrätten.
Vad angår sistnämnda spörsmål vill utskottet erinra om att utredning för
närvarande pågår om möjligheterna att begränsa tillströmningen av taxeringsmål
till regeringsrätten. Utan att avvakta resultatet av nämnda utredning
torde det icke böra ifrågakomma att nu taga ställning till frågan
rörande kammarrättens decentralisering. Med det anförda avstyrker utskottet
det i motionen II: 800 framförda utredningsyrkandet.
Vad slutligen angår de föreslagna ändringarna i författningstexten vill
utskottet anföra följande.
I huvudsaklig överensstämmelse med vad som stadgas i nuvarande 98 §
taxeringsförordningen har den ändringen föreslagits i 92 §, att underrättelse
om prövningsnämndens beslut jämväl skall innehålla skälen för beslutet.
Ändringarna i 129 § 5 och 8 mom. är betingade av den år 1956 vidtagna
ändringen i 3 § allmänna resereglementet.
Övriga ändringar i författningstexten — i den mån de inte är motiverade
av vad utskottet ovan anfört — är av redaktionell natur eller har företagits
i förtydligande syfte.
Vad departementschefen i övrigt förordat och anfört lämnas av utskottet
utan erinran.
Bevillningsutskottets betänkande nr 5(i år 1956
Utskottets hemställan
125
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A) att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl. Maj :ts
förevarande proposition, nr 150, i vad densamma behandlas
i detta betänkande, icke kunnat av riksdagen oförändrad
bifallas samt i anledning av de likalydande motionerna
I: 575 av herrar Spetz och Söderquist samt II: 761 av herr
Strandh in. fl., de likalydande motionerna 1: 606 av fru
Gärde Widemar in. fl. och 11:801 av herr Kollberg m. fl.
ävensom motionen II: 800 av herr Christenson i Malmö, för
sin del antaga det vid propositionen fogade förslaget till
taxeringsförordning med de ändringar av 7 §, 9 §, 12 §
1 mom., 14 § 1 mom., 17 §, 50 § 1 och 2 inom., 67 §, 78 §,
92 §, 116 §, 117 §, 119 §, 123 §, 129 § 5 och 8 inom., 144 §
3 mom., 155 § 3 inom., 157 § 2 inom., 163 § 1 mom. och 174 §,
som framgår av följande såsom utskottets förslag betecknade
lydelse:
Kungl. Maj:ts förslag:
7 §.
I taxeringsnämnd, som icke åtnjuter
biträde av taxeringsassistent,
skall ordföranden, utöver vad i denna
förordning eljest angives, huvudsakligen
1)
tillhandahålla allmänheten blanketter
till deklarationer med mera
dylikt,
2) lämna deklarations- eller uppgiftsskyldig
de upplysningar som
finnas erforderliga för deklarationseller
uppgiftsskyldighetens fullgörande,
3) då deklarationsskyldig begagnar
honom i 23 § medgiven rätt att
muntligen avgiva upplysningar till
ledning för egen taxering, å blankett
införa upplysningarna och därå taga
uppgiftslämnarens underskrift,
4) mottaga och granska deklarationer,
uppgifter och andra handlingar,
dock att länsstyrelsen må
Utskottets förslag:
7 §•
I taxeringsnämnd, som icke åtnjuter
biträde av taxeringsassistent,
skall ordföranden, utöver vad i denna
förordning eljest angives, huvudsakligen
hava till uppgift att
1) tillhandahålla allmänheten blanketter
till deklarationer med mera
dylikt,
2) lämna deklarations- eller uppgiftsskyldig
de upplysningar som
finnas erforderliga för deklarationseller
uppgiftsskyldighetens fullgörande,
3) då deklarationsskyldig begagnar
honom i 23 § medgiven rätt att
muntligen avgiva upplysningar till
ledning för egen taxering, å blankett
införa upplysningarna och därå taga
uppgiftslämnarens underskrift,
4) mottaga och granska deklarationer,
uppgifter och andra handlingar,
dock att länsstyrelsen må
126
Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956
Kungl. Maj:ts förslag:
medgiva, att deklarationer av enkel
beskaffenhet efter ordförandens bestämmande
granskas allenast av
kronoombudet,
5) i erforderlig omfattning vidtaga
åtgärder för att införskaffa felande
deklarationer och andra uppgifter,
6) i övrigt med den befogenhet,
som i sådant avseende tillkommer
honom, utöva kontroll till ledning
för en noggrann och tillförlitlig taxering,
7) leda taxeringsnämndens arbete
och vid sammanträdena föra ordet,
8) vara föredragande i taxeringsnämnden,
9) ombesörja erforderliga göromål
av expeditionell art, i den mån
dessa icke ankomma på annan,
10) lämna annan taxeringsmyndighet
ävensom lokal skattemyndighet
erforderliga underrättelser och
uppgifter, samt
11) avgiva yttranden i besvärsmål.
9 §•
Kronoombudet har till åliggande
särskilt
1) att, oavsett den ordföranden
tillkommande granskningsskyldigheten,
granska alla inkommande
självdeklarationer, uppgifter och
andra handlingar, dock att länsstyrelsen
må medgiva, att deklarationer
av enkel beskaffenhet, som avse huvudsakligen
inkomst av tjänst, efter
ordförandens bestämmande granskas
allenast av denne,
2) att vid granskningen tillse, att
Utskottets förslag:
medgiva, att deklarationer av enkel
beskaffenhet efter ordförandens bestämmande
granskas allenast av kronoombudet,
5) i erforderlig omfattning vidtaga
åtgärder för att införskaffa felande
deklarationer, uppgifter och
andra handlingar,
6) i övrigt med den befogenhet,
som i sådant avseende tillkommer
honom, utöva kontroll till ledning
för en noggrann och tillförlitlig taxering,
7) leda taxeringsnämndens arbete
och vid sammanträdena föra ordet,
8) vara föredragande i taxeringsnämnden,
9) ombesörja erforderliga göromål
av expeditionell art, i den mån
dessa icke ankomma på annan,
10) lämna annan taxeringsmyndighet
ävensom lokal skattemyndighet
erforderliga underrättelser och
uppgifter, samt
11) avgiva yttranden i besvärsmål.
9 §•
Kronoombudet har till åliggande
särskilt
1) att, oavsett den ordföranden
tillkommande granskningsskyldigheten,
granska alla inkommande självdeklarationer,
uppgifter och andra
handlingar, dock att länsstyrelsen
må medgiva, att deklarationer av
enkel beskaffenhet efter ordförandens
bestämmande granskas allenast
av denne, samt
2) att, i den mån sådant må vara
erforderligt och av ordföranden på
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956
127
Kungl. Maj:ts förslag:
kronans rått vid taxeringen varder
behörigen iakttagen, samt
3) att, i den män sådant må vara
erforderligt och av ordföranden påkallas,
biträda honom under taxeringsarbetet.
12 §.
1 mom. I länen — — — prövningsnämndens
ordförande.
Prövningsnämnd i---fyra år.
För den — --hos nämnden.
Suppleant må närvara vid prövningsnämndens
sammanträden endast
då han därtill kallats i anledning
av uppkommet hinder för ledamot
att tillstädeskomma.
I länen---inom prövnings
distriktet.
Ledamot eller suppleant i prövningsnämnd
må icke samtidigt vara
ledamot eller suppleant i taxeringsnämnd.
14 §.
1 mom. Av Kungl. Maj:t eller
länsstyrelse meddelat förordnande
såsom ordförande eller ledamot i
prövningsnämnd eller taxeringsnämnd
kan när som helst återkallas.
Avgår ledamot---den av
gångne.
17 §.
Taxeringsintendenten i — — —
olika taxeringsdistrikt.
Taxeringsintendenten äger--—
särskild sakkunskap.
När så finnes erforderligt, äger
taxeringsintendenten kalla ordförande
eller annan ledamot av taxerings
-
t/f skottets förslag:
kallas, biträda honom under taxeringsarbetet.
12 §.
1 mom. I länen — — — prövningsnämndens
ordförande.
Prövningsnämnd i —— —fyra år.
För den —--hos nämnden.
I länen---inom prövnings
distriktet.
Av ledamöter och suppleanter i
prövningsnämnd må icke fler än två
samtidigt vara ledamöter eller suppleanter
i taxeringsnämnd.
14 §.
1 mom. Av Kungl. Maj :t eller
länsstyrelse meddelat förordnande
såsom ordförande eller ledamot i
prövningsnämnd eller taxeringsnämnd
må återkallas när synnerliga
skäl därtill äro.
Avgår ledamot---— den av
gångne.
17 §.
Taxeringsintendenten i — — —
olika taxeringsdistrikt.
Taxeringsintendenten äger —--
särskild sakkunskap.
När så finnes erforderligt, äger
taxeringsintendenten kalla ordförande
eller annan ledamot av taxe
-
128
Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956
Kungl. Maj:ts förslag:
nämnd i prövningsdistriktet att infinna
sig för att meddela upplysningar.
Den som--- — samma ärende.
50 §.
1 mom. Granskning av — ----i
prövningsnämnden.
Sakkunnig må — — — biträde
påkallas.
Ordningsman i---lappfog
dedistrikt
avgivit.
Vid taxeringsarbete---arbe
tets
utförande.
För innehållet — — — oundgängligen
erfordras.
Självdeklaration skall tillhandahållas
de myndigheter, vilka i och
för sin befattning böra erhålla del
därav.
Självdeklaration må, — — — sådan
bearbetning.
Den som---för taxeringen.
Då besvär---annan veder
börande.
1 övrigt---- medgivande där
till.
2 mom. Självdeklarationer skola
förvaras hos länsstyrelsen, där ej
denna förordnar om förvaring hos
lokal skattemyndighet. Sedan sex år
förflutit, skola deklarationerna förstöras,
där ej Kungl. Maj :t annorlunda
föreskriver.
67 §.
Taxering till —---kommunal
inkomstskatt.
Om handläggning av framställning,
som avses i första stycket, så
ock om fullföljd av talan mot beslut
Utskottets förslag:
ringsnämnd i prövningsdistriktet
för att av denne erhålla upplysningar.
Den som---samma ärende.
50 §.
1 mom. Granskning av — — —
i prövningsnämnden.
Sakkunnig må — — — biträde
påkallas.
Ordningsman i---lappfog
dedistrikt
avgivit.
Vid taxeringsarbete---arbe
tets
utförande.
För innehållet---oundgäng
ligen
erfordras.
Självdeklaration skall tillhandahållas
de myndigheter, vilka i och
för sin verksamhet böra erhålla del
därav.
Självdeklaration må,---— så
dan
bearbetning.
Den som---för taxeringen.
Då besvär —--annan veder
börande.
1 övrigt —--medgivande där
till.
2 mom. Självdeklarationer skola
förvaras hos länsstyrelsen, där ej
denna förordnar om förvaring hos
lokal skattemyndighet. Sedan sex
år förflutit efter taxeringsårets utgång,
skola deklarationerna förstöras,
där ej Kungl. Maj :t annorlunda
föreskriver.
67 §.
Taxering till ----kommunal
inkomstskatt.
Om handläggning av framställning,
som avses i första stycket, så
ock om fullföljd av talan mot be
-
129
Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956
Kungl. Maj:ts förslag:
i sådan fråga skall i tillämpliga delar
gälla vad i denna förordning är i
motsvarande hänseenden stadgat.
78 §.
Tid och —--hans ställe.
Ordföranden är--— länssty
relsen
utsetts.
Landshövdingen äger närvara vid
nämndens sammanträden samt deltaga
i överläggningarna men ej i
besluten.
92 §.
Underrättelse om prövningsnämndens
beslut skall inom två veckor
efter det nämndens protokoll justerats
tillställas parterna, taxeringsintendent
dock endast om beslutet
gått honom emot. Underrättelse till
skattskyldig skall sändas i rekommenderat
brev med mottagningsbevis.
Återkommer försändelsen som
obeställbar och förekommer anledning
att den skattskyldige kan anträffas,
skall underrättelsen delgivas
honom i den ordning 54 § stadgar.
Underrättelse, som---över
beslutet.
116 §.
Fråga om---framställning
en
avser.
Om handläggning av sådan framställning,
så ock om fullföljd av talan
mot beslut rörande eftertaxering
9 — Bihang till riksdagens protokoll
Utskottets förslag:
slut i sådan fråga skall i tillämpliga
delar gälla vad i denna förordning
är stadgat rörande handläggning
av besvär över taxeringsnämnds
beslut och om fullföljd av talan
mot prövningsnämnds beslut rörande
taxering.
78 §.
Tid och —--— hans ställe.
Ordföranden är---— länssty
relsen
utsetts.
92 §.
Underrättelse om prövningsnämndens
beslut med angivande av skälen
därför skall inom två veckor efter
det nämndens protokoll justerats
tillställas parterna, taxeringsintendent
dock endast om beslutet gått
honom emot. Underrättelse till skattskyldig
skall sändas i rekommenderat
brev med mottagningsbevis. Återkommer
försändelsen som obeställbar
och förekommer anledning att
den skattskyldige kan anträffas,
skall underrättelsen delgivas honom
i den ordning 54 § stadgar.
Underrättelse, som — ---över
beslulct.
116 §.
Fråga om — — — framställningen
avser.
Om handläggning av sådan framställning,
så ock om fullföljd av talan
mot beslut rörande eftertaxering
1956. 7 samt. Nr 56
130 Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956
Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:
skall i tillämpliga delar gälla vad skall i tillämpliga delar gälla vad
förut i denna förordning är i mot- förut i denna förordning är stadgat
svarande hänseenden stadgat. rörande handläggning av besvär över
taxeringsnämnds beslut och om
fullföljd av talan mot prövningsnämnds
beslut rörande taxering.
117 §.
Innehållet i---i fråga.
Vad som med stöd av bestämmelserna
i denna förordning inhämtats
vid taxeringsrevision eller vid granskning
av handling, som avses i 46 §,
må ej yppas i vidare mån än som
erfordras för vinnande av det med
revisionen eller granskningen avsedda
ändamålet.
Ej heller---är offentligt.
Bryter någon — — —-i strafflagen.
119 §.
Har den, som är pliktig avgiva
självdeklaration, till någon, som enligt
denna förordning är skyldig
meddela kontrolluppgift angående
honom, lämnat oriktig upplysning
rörande namn och andra förhållanden
och har han därvid haft uppsåt
att försvåra uppgiftsskyldighetens
behöriga fullgörande, straffes med
dagsböter, lägst trettio.
123 §.
Vite, som förelägges enligt denna
förordning, må ej bestämmas under
etthundra kronor eller över tiotusen
kronor.
Vite må--— i tjänsten.
129 §.
5 mom. De personer, som jämlikt
60 § inkallats av länsstyrelsen för
117 §.
Innehållet i — — -— i fråga.
Vad som med stöd av bestämmelserna
i denna förordning inhämtats
vid taxeringsrevision eller vid granskning
av handling, som avses i 43 §
5 mom. eller 46 §, må ej yppas i vidare
mån än som erfordras för vinnande
av det med revisionen eller
granskningen avsedda ändamålet.
Ej heller---är offentligt.
Bryter någon---— i straffla
gen.
119 §.
Har den, som är pliktig avgiva
självdeklaration, till någon, som enligt
denna förordning är skyldig
meddela kontrolluppgift angående
honom, lämnat oriktig upplysning
rörande namn eller andra förhållanden
och har han därvid haft uppsåt
att försvåra uppgiftsskyldighetens
behöriga fullgörande, straffes
med dagsböter, lägst trettio.
123 §.
Vite, som förelägges enligt denna
förordning, må ej bestämmas under
etthundra kronor eller över femtusen
kronor.
Vite må----i tjänsten.
129 §.
5 mom. De personer, som jämlikt
60 § inkallats av länsstyrelsen
131
Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956
Kungl. Maj.ts förslag:
meddelande av upplysningar eller
för överläggningar rörande taxeringsarbetet,
de ordförande och andra ledamöter
i taxeringsnämnd, som inställt
sig efter kallelse jämlikt 17 § tredje
stycket och 79 § andra stycket, samt
de ordförande och kronoombud i
taxeringsnämnd, som på vederbörlig
kallelse inställt sig vid instruktionssanunanträde,
som anordnats genom
länsstyrelsens försorg,
äga att för inställelsen åtnjuta arvode
med nitton kronor för sammanträdesdag
samt i förekommande fall
reselcostnadsersättning och traktamente
enligt rese- och traktamentsklass
II B i allmänna resereglementet.
Ersättning efter---i taxe
ringsfrågor.
8 mom. Sådan ledamot i prövningsnämnd,
som icke är befattningshavare
i statens tjänst, äger för
tid, varunder han varit inkallad till
tjänstgöring, åtnjuta arvode med
trettio kronor om dagen. Ledamot,
som är befattningshavare i statens
tjänst, skall för tjänstgöringen åtnjuta,
jämte ersättning för avlöningsförmåner,
som han får avstå
under tjänstledighet för ifrågavarande
uppdrag, arvode med belopp, som
bestämmes av Kungl. Maj :t. Därjämte
skall ledamot i förekommande
fall åtnjuta resekostnadsersättning
och traktamente enligt rese- och
traktamentsklass 1A i allmänna
resereglementet.
Utskottets förslag:
för meddelande av upplysningar eller
för överläggningar rörande taxeringsarbetet,
de ordförande och andra ledamöter
i taxeringsnämnd, som inställt
sig efter kallelse jämlikt 17 §
tredje stycket och 79 § andra stycket,
samt
de ordförande och kronoombud i
taxeringsnämnd, som på vederbörlig
kallelse inställt sig vid instruktionssammanträde,
som anordnats
genom länsstyrelsens försorg,
äga att för inställelsen åtnjuta
arvode med nitton kronor för sammanträdesdag
samt i förekommande
fall reselcostnadsersättning och traktamente
enligt rese- och traktamentsklass
B i allmänna resereglementet.
Ersättning efter---i taxe
ringsfrågor.
8 mom. Sådan ledamot i prövningsnämnd,
som icke är befattningshavare
i statens tjänst, äger för
tid, varunder han varit inkallad till
tjänstgöring, åtnjuta arvode med
trettio kronor om dagen. Ledamot,
som är befattningshavare i statens
tjänst, skall för tjänstgöringen åtnjuta,
jämte ersättning för avlöningsförmåner,
som han får avstå
under tjänstledighet för ifrågavarande
uppdrag, arvode med belopp, som
bestämmes av Kungl. Maj :t. Därjämte
skall ledamot i förekommande
fall åtnjuta resekostnadsersättning
och traktamente enligt reseoch
traktamentsklass A i allmänna
resereglementet.
132
Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956
Kungl. Maj.ts förslag:
144 §.
3 mom. Landskamreraren har att,
sedan sammanträden enligt första
och andra momenten hållits, upprätta
och senast den 25 augusti året
näst före taxeringsåret till riksskattenämnden
insända förslag till anvisningar
för fastighetstaxeringen
inom länet, däri inbegripet lokala
skogstaxeringsanvisningar. Riksskattenämnden
skall senast den 15 september
året näst före taxeringsåret
till landskamreraren återställa förslaget
jämte de erinringar mot detsamma,
som nämnden funnit anledning
framställa. Landskamreraren
har att förelägga fastighetsprövningsnämnden
omförmälda förslag
och erinringar. Fastighetsprövningsnämnden
skall på grundval av
nämnda handlingar fastställa lokala
skogstaxeringsanvisningar och övriga
anvisningar till ledning för fastighetstaxeringen,
vilka senast den
30 september året näst före taxeringsåret
skola tillställas ordförandena
i beredningsnämnderna och
fastighetstaxeringsnämnderna samt
samtidigt översändas till riksskattenämnden.
155 §.
3 mom. Fastighetstaxeringsnämnd
i stad företager fastighetstaxeringen
i den ordning, som finnes bäst lämpad
för vinnande av jämnhet och
likformighet mellan taxeringsvärdena
i stadens olika delar. Nämnden
beslutar, med vilket belopp taxeringsvärde
skall åsättas varje fastighet.
Nämnden bör i den omfattning,
som befinnes lämplig, dessförinnan
Utskottets förslag:
144 §.
3 mom. Landskamreraren har att
upprätta och senast den 25 augusti
året näst före taxeringsåret till riksskattenämnden
insända förslag till
anvisningar för fastighetstaxeringen
inom länet, däri inbegripet lokala
skogstaxeringsanvisningar. Riksskattenämnden
skall senast den 15 september
året näst före taxeringsåret
till landskamreraren återställa förslaget
jämte de erinringar mot detsamma,
som nämnden funnit anledning
framställa. Landskamreraren
har att förelägga fastighetsprövningsnämnden
omförmälda förslag
och erinringar. Fastighetsprövningsnämnden
skall på grundval av
nämnda handlingar fastställa lokala
skogstaxeringsanvisningar och övriga
anvisningar till ledning för fastighetstaxeringen,
vilka senast den
30 september året näst före taxeringsåret
skola tillställas ordförandena
i beredningsnämnderna och
fastighetstaxeringsnämnderna samt
samtidigt översändas till riksskattenämnden.
155 §.
3 mom. Fastighetstaxeringsnämnd
i stad företager fastighetstaxeringen
i den ordning, som finnes bäst lämpad
för vinnande av jämnhet och
likformighet mellan taxeringsvärdena
i stadens olika delar. Nämnden
beslutar, med vilket belopp taxeringsvärde
skall åsättas varje fastighet.
Nämnden bör i den omfattning,
som befinnes lämplig, dessförinnan
Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956
133
Kungl. Maj:ts förslag:
bereda ägare eller därmed likställd
innehavare av fastighet tillfälle att
inom viss angiven tid yttra sig över
av nämnden ifrågasatt värde å fastigheten.
Då ägare eller därmed likställd
innehavare av fastighet beredes tillfälle
att yttra sig över det av nämnden
ifrågasatta värdet å fastigheten,
skall han samtidigt underrättas därom
att särskild underrättelse om
fastighetstaxeringsnämndens beslut
icke kommer att tillsändas honom,
därest erinringar icke riktats mot
det ifrågasatta värdet och detta av
nämnden fastställes såsom taxeringsvärde.
Därjämte skall meddelandet
innehålla upplysning om vad
som skall iakttagas vid anförande av
besvär över fastighetstaxeringsnämndens
beslut rörande taxeringen.
Fastighetstaxeringsnämndens beslut
---i länet.
157 §.
2 mom. Har ägare--— fastig
hetstaxeringsnämnden
beslutats.
Ordförande i fastighetstaxeringsnämnd
i stad åligger att tillsända sådan
ägare eller därmed likställd innehavare
av fastighet, vilkens namn
och postadress äro för ordföranden
kända, underrättelse om det taxeringsvärde,
som av nämnden beslutats.
Vad nu sagts skall dock icke
gälla, om meddelande rörande ifrågasatt
taxeringsvärde tillsänts ägaren
eller innehavaren och taxeringsvärde
åsatts fastigheten på sätt i
meddelandet angivits.
Underrättelse, som — -—• •—■ fastighet
staxeringsnämndens beslut.
Utskottets förslag:
bereda ägare eller därmed likställd
innehavare av skattepliktig fastighet
tillfälle att inom viss angiven tid yttra
sig över av nämnden ifrågasatt
värde å fastigheten.
Då ägare eller därmed likställd
innehavare av fastighet beredes tillfälle
att yttra sig över det av nämnden
ifrågasatta värdet å fastigheten,
skall han samtidigt underrättas därom
att särskild underrättelse om
fastighetstaxeringsnämndens beslut
icke kommer att tillsändas honom,
därest det ifrågasatta värdet av
nämnden fastställes såsom taxeringsvärde.
Därjämte skall meddelandet
innehålla upplysning om vad
som skall iakttagas vid anförande
av besvär över fastighetstaxeringsnämndens
beslut rörande taxeringen.
Fastighetstaxeringsnämndens beslut
---i länet.
157 §.
2 mom. Har ägare--— fastig
hetstaxeringsnämnden
beslutats.
Ordförande i fastighetstaxeringsnämnd
i stad åligger att tillsända
sådan ägare eller därmed likställd
innehavare av skattepliktig fastighet,
vilkens namn och postadress äro
för ordföranden kända, underrättelse
om det taxeringsvärde, som av
nämnden beslutats. Vad nu sagts
skall dock icke gälla, om meddelande
rörande ifrågasatt taxeringsvärde
tillsänts ägaren eller innehavaren
och taxeringsvärde åsatts fastigheten
på sätt i meddelandet angivits.
Underrättelse, som----fastig
hetstaxeringsnämndens
beslut.
134
Bevillningsutskottets betänkande nr 56 ar 1956
Kungl. Maj:ts förslag:
163 §.
1 mom. Över beslut----
— — — vederbörande kommun.
Besvären skola avfattas skriftligen
samt ingivas eller insändas till prövningsnämndens
kansli,
i länen senast den 15 maj under
taxeringsåret och
i Stockholm senast den 10
augusti under taxeringsåret.
174 §.
Särskild fastighetstaxering —--
i övrigt.
Vad i denna förordning är stadgat
rörande taxeringsnämndernas och
prövningsnämndernas verksamhet
beträffande taxeringen för inkomst
och förmögenhet, så ock för sådan
taxering meddelade gemensamma
bestämmelser rörande deklarationer
och andra uppgifter ävensom föreskrifterna
om riksskattenämnden,
de särskilda föreskrifterna i 126—
128 §§ samt bestämmelserna om viten
i 123—125 §§ och om kostnader
för taxeringsarbetet i 129 och 130 §§
skola äga motsvarande tillämpning
med avseende å handhavandet av
särskild fastighetstaxering, i den
mån icke här nedan annorlunda
stadgas.
Utskottets förslag:
163 §.
1 mom. Över beslut---
— — — vederbörande kommun.
Besvären skola avfattas skriftligen
samt ingivas eller insändas till prövningsnämndens
kansli.
Besvären skola vara inkomna
i länen senast den 15 maj under
taxeringsåret och
i Stockholm senast den 10
augusti under taxeringsåret.
174 §.
Särskild fastighetstaxering---—
i övrigt.
Vad i denna förordning är stadgat
rörande taxeringsnämndernas och
prövningsnämndernas verksamhet
beträffande taxeringen för inkomst
och förmögenhet, så ock för sådan
taxering meddelade gemensamma
bestämmelser rörande deklarationer
och andra uppgifter ävensom föreskrifterna
om riksskattenämnden,
de särskilda föreskrifterna i 126—
128 §§ samt bestämmelserna om viten
i 123—125 §§ och om kostnader
för taxeringsarbetet i 129 §, 130 §
och 173 § 2 mom. skola äga motsvarande
tillämpning med avseende å
handhavandet av särskild fastighetstaxering,
i den mån icke här nedan
annorlunda stadgas.
B) att riksdagen måtte godkänna de riktlinjer för en
ändrad taxeringsorganisation som förordats i Kungl. Maj :ts
förevarande proposition, nr 150; samt
C) att följande motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna I: 556 av herrar Erik Olsson
och Per Olofsson samt II: 737 av herr Nilsson i Östersund
m. fl.,
Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956 135
2) de likalydande motionerna I: 570 av herr Anderberg
samt II: 752 av herrar Jönsson i Gärds Köpinge och Persson
i Appuna,
3) de likalydande motionerna 1:574 av herr Niklasson
och II: 762 av herr Vigelsbo,
4) de likalydande motionerna I: 575 av herrar Spetz och
Söderquist samt II: 761 av herr Strandh m. fl.,
5) de likalydande motionerna I: 606 av fru Gärde Widemar
m. fl. och II: 801 av herr Kollberg m. fl.,
6) de likalydande motionerna 1:608 av herrar Magnusson
och Ebbe Ohlsson samt II: 798 av herrar Edström och
Strandh,
7) de likalydande motionerna 1:609 av herrar Magnusson
och Ebbe Ohlsson samt II: 799 av herrar Edström och
Strandh,
8) motionen 1:607 av herr Nils Theodor Larsson,
9) motionen II: 800 av herr Christenson i Malmö, ävensom
10) motionen 11:802 av fru Torbrink m. fl.,
måtte, i den mån de icke kan anses besvarade genom vad
utskottet ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas
utan åtgärd.
Stockholm den 15 november 1956
På bevillningsutskottets vägnar:
FILIP KRISTENSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar Sjödahl, Heiiman, Franzon, Gustaf
Elofsson, Eriksson, Söderquist, Velander, Anders Johansson, Werner och
Oscar Carlsson; samt
från andra kammaren: herrar Kristensson i Osby, Sundström, Nilsson
i Svalöv, Sjölin, Brandt, Kollberg, Kärrlander, Henriksson, Jansson i Aspeboda
och Andersson i Essvik.
Reservationer:
I) av herrar Kristensson i Osby, Velander, Anders Johansson, Werner,
Nilsson i Svalöv, Sjölin och Kollberg, vilka anfört följande:
Då enligt det föreliggande förslaget prövningsnämnderna skola ges en
mera domstolsmässig ställning, är därvid ett huvudkrav att de båda parterna
—• taxeringsintcndcntcn och den skattskyldige — ges samma ställning
i förfarandet. Den förre bör icke erhålla något företräde framför den
skattskyldige. Tilliten hland allmänheten till prövningsnämnderna torde i
136 Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956
stor utsträckning bero på att denna grundsats konsekvent genomföres.
Under sådana omständigheter kan taxeringsintendent icke medgivas rätt
att komma tillstädes i nämnden för att uttala sig rörande ett visst mål
utan att den skattskyldige, som beröres, också gives tillfälle att närvara
och taga ställning till vad intendenten har att andraga. I den mån taxeringsintendent
anses böra komma tillstädes och lämna upplysningar bör
den för detta ändamål avsedda formen — muntlig förhandling — komma
till användning.
Under åberopande av det anförda hemställer vi under punkten A) i
utskottets hemställan,
att riksdagen i anledning av de likalydande motionerna
I: 606 av fru Gärde Widemar m. fl. och II: 801 av herr
Kollberg m. fl. måtte för sin del antaga följande lydelse
av 79 § i det vid Kungl. Maj:ts proposition nr 150 fogade
förslaget till taxeringsförordning.
79 §.
Sammanträde med — -- 80—84 §§ stadgas.
Utan hinder av vad i första stycket sägs må taxeringsintendent vara
närvarande vid handläggning av ärende, i vilket partsförhållande icke föreligger.
II) av herrar Söderquist, Sjölin och Kollberg, som anfört följande:
Stadgandet i 120 § i förslaget till taxeringsförordning bör ges ett sådant
innehåll, att därav klarare framgår att straff inte skall kunna utdömas
och följaktligen inte heller åtalsanmälan kunna ske, om den deklarationsskyldige
kan anföra bärande skäl för sin uraktlåtenhet att inkomma med
deklaration eller för att han lämnat deklaration med bristfälligt innehåll.
Under åberopande av det anförda hemställer vi under punkten A) i utskottets
hemställan,
att riksdagen måtte för sin del antaga följande lydelse
> av 120 § i det vid Kungl. Maj:ts proposition nr 150 fogade
förslaget till taxeringsförordning.
120 §.
Har någon, ehuru skyldig att utan anmaning avgiva självdeklaration,
icke behörigen avlämnat sådan deklaration inom föreskriven tid eller avlämnar
han självdeklaration med så bristfälligt innehåll att den uppenbarligen
icke är ägnad att ligga till grund för taxering, straffes med böter,
högst trehundra kronor, såvida icke bärande skäl kan anföras för uraktlåtenheten
att utan anmaning inkomma med deklaration eller för att ha
lämnat bristfällig deklaration.
Till påföljd--— utom riket.
Vad i---i strafflagen.
Finnes försummelse---- straff frias.
Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956 137
HD av herrar Veländer, Nilsson i Svalöv och Sjölin, vilka anfört följande:
1 37 § 2 mom. i förslaget till taxeringsförordning stadgas att därest vid avlönings
utbetalande avdrag skett för löntagares eller hans efterlevandes
pensionering, i kontrolluppgift skall upptagas bruttolön och vad som avdragits.
Det krav som sålunda uppställes att i kontrolluppgift skall angivas
beloppet för pensionsavdrag är icke påkallat ur kontrollsynpunkt.
Tvärtom torde granskningsarbetet i taxeringsnämnderna kompliceras och
risk föreligga för felräkningar av deklaranter och taxeringsmyndigheten
genom att en extra avdragspost tillkommer. Enligt vår uppfattning borde
det vara tillräckligt att i kontrolluppgiften upptoges lönebeloppet, sedan
avdrag gjorts för pensionen, och upplysning tillika meddelades om att sådant
avdrag skett.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer vi under punkten A)
i utskottets hemställan,
att riksdagen måtte för sin del antaga följande lydelse av
37 § 2 mom. i det vid Kungl. Maj:ts proposition nr 150 fogade
förslaget till taxeringsförordning.
37 §.
2 mom. Vid avlämnande---iakttagas följande.
Avser sådan---förmånen utgått.
I kontrolluppgift,---traktamentsersättning utgått.
Därest vid avlönings utbetalande avdrag skett för löntagarens eller hans
efterlevandes pensionering, må i uppgiften upptagas endast den återstående
avlöningen och upplysning lämnas om att sådant avdrag skett.
Har arbetsgivare —--sålunda uppburits.
I kontrolluppgift — --preliminär A-skatt.
Särskild uppgiftshandling---före taxeringsåret.
Uppgift skall---- lämpad blankett.
IV) av herr Werner, såvitt angår bestämmelserna om straff och vite.
Särskilt yttrande
av herr Kollberg, som anfört följande.
Det föreliggande förslaget till taxeringsförordning synes, såsom framhålles
i de likalydande motionerna I: 606 och II: 801, ha tillkommit under
relativt stor brådska. De nya principer, som man velat genomföra, ha i
praktiken icke kunnat konsekvent realiseras. Tanken att låta prövningsnämnden
bliva ett fristående domstolsorgan har sålunda endast delvis förverkligats.
Bestämmelserna om straff och viten ha icke heller fått eu lämplig
utformning. Med hänsyn till den stora praktiska vikt taxeringsförordningens
regler ha för medborgarna i gemen, skulle det varit önskvärt att
lagstiftningen fått en mera genomarbetad form.
10 — Bihang till riksdagens protokoll 1956. 7 samt. Nr 56
138 Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1956
I sitt yttrande framhåller utskottet olika faktorer som kunna föranleda
att den nya taxeringsförordningen inom kort kommer att bliva i behov av
en översyn. Jag vill särskilt påpeka att det pågående utredningsarbetet om
de båda högre instansernas ställning måste — i varje fall om det leder fram
till någon form av begränsning av fullföljden till regeringsrätten — få betydande
konsekvenser för förfarandet i de lägre instanserna, särskilt hos
prövningsnämnderna. De i likalydande motionerna I: 606 och II: 801 framställda
kraven om en mera genomförd domstolsmässig ställning för prövningsnämnderna
kunna under sådana omständigheter icke i längden avvisas.
De band, som på olika sätt knyta prövningsnämnderna vid den fiskaliska
verksamheten inom länsstyrelserna, måste helt hrytas och prövningsnämnderna
ges en fullt oberoende ställning. Härigenom kan skapas ett verkligt
förtroende hos allmänheten för dessa organ, vilket är ett av huvudsyftena
med reformen.
Den nu föreslagna taxeringsförordningen kan, såsom även utskottet synes
anse, under angivna omständigheter icke bliva annat än ett provisorium
i avbidan på en mera definitiv lagstiftning. Arbetet med en sådan bör upptagas
omedelbart. Det är av vikt att detta utredningsarbete samordnas med
arbetet med omorganisation av förfarandet i de båda högsta instanserna.
Målet bör vara att samla reglerna för taxeringsförfarandet i alla instanser i
en gemensam lag.
Redan nu är taxeringsförordningen en förordning antagen av Konung
och riksdag gemensamt. Jag vill nu, såsom även framhållits i ovannämnda
motion, understryka vikten av att en blivande samfälld lagstiftning om förfarandet
vid den direkta beskattningen ges civillags karaktär. Så brukas nu
ofta beträffande mera central lagstiftning rörande förvaltningsförfarandet,
särskilt då fråga är om områden, där medborgarna kunna bliva föremål för
vittgående ingrepp. Genom lagrådsgranskningen erhålles bland annat ökad
garanti för att en lämplig avvägning kommer till stånd mellan rättssäkerhets-
och effektivitetssynpunkter.
På åtskilliga punkter har utskottet ansett sig kunna biträda de i likalydande
motionerna I: 606 och II: 801 framförda yrkandena helt eller delvis.
I andra avseenden har jag emellertid icke kunnat vinna utskottets stöd.
önskvärt hade varit att utskottet i större utsträckning än som skett beaktat
ändringsförslag, som syftat till att giva prövningsnämnderna ett ökat mått
av domstolsmässighet. Beträffande en fråga, nämligen taxeringsintendentens
rätt att komma tillstädes i nämnden, har jag ansett mig böra reservationsvis
framföra ett yrkande om ändring i förslaget till taxeringsförordning.
På övriga punkter har jag emellertid med hänsyn till att det nu ifrågavarande
lagförslaget måste, om det antages, bliva av provisorisk natur, ansett
mig kunna avstå från att nu framställa preciserade yrkanden om förändringar
i författningen.