Bevillningsutskottets betänkande nr 55 (Betänkande 1947:Bevu55 bevu)

Bevillningsutskottets betänkande nr 55.

Nr 55.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående godkännande av ett avtal mellan
Sverige och Norge för undvikande av dubbelbeskattning
beträffande skatter å inkomst och förmögenhet.

Genom en den 27 juni 1947 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 325, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda
utdrag av statsrådsprotokollen över finans- och utrikesdepartementsärenden
för den 20 juni 1947 och över finansärenden för den 27 juni 1947
samt med överlämnande av ett den 21 juni 1947 undertecknat avtal mellan
Sverige och Norge för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter
å inkomst och förmögenhet, jämte till avtalet hörande slutprotokoll, föreslagit
riksdagen att dels godkänna berörda avtal och slutprotokoll, dels ock bemyndiga
Kungl. Maj:t att, i den män det för genomförande av ifrågavarande
avtal erfordras, vidtaga ändringar i ågångna taxeringar, vare sig de avse statliga
eller kommunala skatter.

Det med propositionen överlämnade avtalet med tillhörande slutprotokoll
är av följande lydelse:

Avtal

mellan Konungariket Sverige och
Konungariket Norge lör undvikande
av dubbelbeskattning beträffande skatter
å inkomst och förmögenhet.

Konungariket Sverige och Konungariket
Norge hava överenskommit
att sluta avtal för undvikande av
dubbelbeskattning beträffande skatter
å inkomst och förmögenhet.

För detta ändamål hava till fullmäktige
utsett:

Hans Majestät Konungen av Sverige: Friherre

Johan Hugo Beck-Friis,

Envoyé extraordinaire och Ministre
plenipotentiaire

Hans Majestät Konungen av Norge:

sin utrikesminister Halvard M.
Lange

Avtale

mellom Kongeriket Norge og Kongeriket
Sverige for å forebygge dobbeltbeskatning
for så vidt angår skatter
av inntekt og formue.

Kongeriket Norge og Kongeriket
Sverige er kommet overens om å slutte
en avtale for å forebygge dobbeltbeskatning
for så vidt angår skatter av
inntekt og formue.

I dette oyemed har til befullmektigede
oppnevnt:

Hans Majestet Norges Konge:

sin utenriksminister Halvard M.
Lange

Hans Majestet Sveriges Konge:

Friherre Johan Hugo Beck-Friis,

Envoyé extraordinaire og Ministre
plenipotentiaire

Bevillningsutskottets betänkande nr 55.

vilka, efter att hava granskat varandras
fullmakter och funnit dem i
god och behörig form, överenskommit
om följande bestämmelser:

Artikel 1.

Detta avtal är tillämpligt å svenska
och norska medborgare samt å svenska
och norska juridiska personer.

Artikel 2.

I avtalet inbegripas skatter å inkomst
eller förmögenhet, vare sig de
upptagas för statens eller kommuns
räkning.

Som skatter å inkomst eller förmögenhet
anses särskilt:

1. beträffande lagstiftningen i Sverige: a)

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,

b) särskild skatt å förmögenhet,

c) kommunal inkomstskatt,

d) kupongskatt,

e) ersättningsskatt, samt

f) utskylder och avgifter, som utgå
efter samma grunder som någon
av de under a)—c) angivna skatterna;

2. beträffande lagstiftningen i
Norge:

a) inkomst- och förmögenhetsskatt
till staten,

b) extraordinär förmögenhetsskatt
till staten,

c) inkomst- och förmögenhetsskatt
till kommuner, samt

d) utskylder och avgifter, som utgå
efter samma grunder som någon
av de under a)—c) angivna skatterna.

Artikel 3.

Såframt ej annat stadgas i detta
avtal, beskattas inkomst och förmö -

som, etter å ha gransket hverandres
fullmakter og funnet dem i god og
riktig form, er kommet overens om
folgende bestemmelser:

Artikkel 1.

Denne avtale får anvendelse på
norske og svenske statsborgere samt
på norske og svenske juridiske personer.

Artikkel 2.

Under avtalen inngår skatter av inntekt
eller formue, enten de utskrives
til staten eller til en kommune.

Som skatter av inntekt eller formue
anses sasrlig:

1. for så vidt angår lovgivningen i
Norge:

a) inntekts- og formuesskatt til staten,

b) ekstraordinser formuesskatt til
staten,

c) inntekts- og formuesskatt til
kommuner, samt

d) skatter og avgifter, som utskrives
på samme grunnlag som noen av
de under a)—c) angitte skatter;

2. for så vidt angår lovgivningen i
Sverige:

a) inntekts- og formuesskatt til staten,

b) sserskilt skatt av formue,

c) kommunal inntektsskatt,

d) kupongskatt,

e) »ersättningsskatt», samt

f) skatter og avgifter, som utskrives
på samme grunnlag som noen av
de under a)—c) angitte skatter.

Artikkel 3.

Såfremt ikke noe annet er fastsatt
i denne avtale, skattlegges inntekt og

Bevillningsutskottets betänkande nr 55.

genhet allenast i den av staterna, där
den skattskyldige anses vara bosatt.

Enskild skattskyldig anses enligt
detta avtal bosatt i ena staten, om
han där har sitt egentliga bo och hemvist,
eller, därest han icke har sådant
bo och hemvist i någon av staterna,
om han där stadigvarande vistas. Stadigvarande
vistelse i ena staten anses
föreligga under tid, då den skattskyldige
å någon ort inom staten uppehåller
sig under omständigheter, av
vilka kan slutas till avsikt att vistas
där icke blott tillfälligtvis.

Enskild skattskyldig, som icke har
sitt egentliga bo och hemvist eller
stadigvarande vistas i någon av de
två staterna men likväl enligt lagstiftningen
i dessa stater blir utsatt för
dubbelbeskattning, skall vid avtalets
tillämpning anses vara bosatt i den
av staterna, i vilken han äger medborgarskap.

Juridisk person anses enligt detta
avtal vara bosatt i den av staterna,
där styrelsen eller högsta förvaltningen
har sitt säte. Emellertid beröras
icke härav bestämmelserna i de
båda staternas lagstiftning om beskattningsort
för oskifta dödsbon.

Artikel 4.

Skatt å inkomst av fast egendom,
belägen i en av staterna, utgår allenast
i denna stat.

Artikel 5.

Skatt å inkomst av handel, industri
eller annan rörelse eller av fritt yrke,
vilken inkomst härflyter från fast
driftställe i en av staterna, utgår, såframt
ej i det följande annorlunda
stadgas, allenast i denna stat. Finnas
fasta driftställen i båda staterna, äger
vardera staten beskatta den del av
inkomsten, som förvärvas från inom
statens område befintligt fast driftställe.

Som fast driftställe anses plats, å
vilken för stadigvarande bruk vid rörelsens
eller yrkets utövande finnes

formue bare i den av statene, hvor
den skattepliktige anses for å hore
hjemme.

Personlig skattepliktig anses etter
denne avtale for å hore hjemme
(vtere bosatt) i en av statene, hvis han
har sitt virkelige bosted der, eller, hvis
han ikke har slikt bosted i noen av
statene, om han stadig oppholder seg
der. Stadig opphold i den ene stat
anses å foreligge, når den skattepliktige
oppholder seg på noe sted innenfor
statens område under omstendigheter,
av hvilke det kan sluttes åt han
har til hensikt å oppholde seg der
ikke bare midlertidig.

Personlig skattepliktig, som ikke
har sitt virkelige bosted eller stadig
oppholder seg i noen av de to stater,
men likevel etter lovgivningen i disse
stater blir utsatt for dobbeltbeskatning,
skal ved avtalens anvendelse anses
for å vsere bosatt i den av statene,
som han er statsborger av.

Juridisk person anses etter denne
avtale for å hore hjemme i den av
statene, hvor styret eller den överste
ledelse har sitt sade. Imidlertid berores
ikke herav bestemmelsene i de to
staters lovgivning om stedet for skattskrivning
av uskiftede dodsboer.

Artikkel 4.

Skatt av inntekt av fast eiendom,
beliggende i en av statene, utskrives
bare i denne stat.

Artikkel 5.

Skatt av inntekt av handel, industri
eller annen meringsdrift eller av fritt
yrke, hvilken inntekt skriver seg fra
fast driftssted i en av statene, utskrives
bare i denne stat, såfremt det ikke
er fastsatt noe annet i det 1''olgende.
Finnes faste driftssteder i begge stater,
tilkommer hver stat skatt av den
del av inntekten som erverves fra fast
driftssted innenfor statens område.

Som fast driftssted anses sted, hvor
det finnes saerlig anlegg eller er truffet
sandig foranstaltning for stadig

S Bevillningsutskottets

särskild anläggning eller vidtagits
särskild anordning, såsom plats där
företaget har sin ledning, kontor, filial,
stadigvarande agentur, tillverkningsplats,
verkstad eller dylikt, inköps-
eller försäljningsställe, varunederlag
(även stadigvarande kommissionslager),
gruva eller annan liknande
fyndighet.

Som inkomst av rörelse betraktas
även inkomst genom delägarskap i
företag, dock icke inkomst av aktier
eller likartade värdepapper.

Artikel 6.

Inkomst av företag för utövande
av sjöfart eller luftfart, vars verkliga
ledning har sitt säte i en av staterna,
beskattas allenast i denna stat.

Artikel 7.

Beträffande utdelningar förbehåller
sig vardera staten rätt att, i den
mån dess skattelagstiftning så föreskriver,
uttaga och innehålla skatt
som enligt dess egen skattelagstiftning
avdrages vid källan, dock ej
mera än 10 procent av utdelningens
bruttobelopp.

Därest i endera staten avdrag sker
enligt bestämmelserna i första stycket,
skall den andra staten från sin
på utdelningen belöpande statliga
skatt å inkomst medgiva ett särskilt
avdrag i anledning av den i förstnämnda
stat vid källan avdragna
skatten, vilket avdrag ej må understiga
5 procent av utdelningens bruttobelopp.

Artikel 8.

För förmögenhet, bestående av fast
egendom i en av staterna eller tillbehör
till sådan egendom, utgår skatt
allenast i denna stat.

För förmögenhet, bestående av företag
för utövande av handel, industri
eller annan rörelse eller fritt yrke, utgår
skatt allenast i den stat, vilken
enligt bestämmelserna i detta avtal
skatt å inkomst av samma förmögenhet
tillkommer.

betänkande nr 55.

bruk ved virksomhetens eller yrkets
utovelse, så som sted hvor foretagendet
har sin ledelse, kontor, filial, fast
agentur, produksjonssted, verksted
eller lignende, innkjops- eller salgssted,
varelager (herunder også varig
kommisjonslager), gruve eller annen
lignende forekomst.

Som inntekt av nceringsdrift anses
også inntekt noen har som deltager i
et foretagende, dog ikke inntekt av
aksjer eller lignende verdipapirer.

Artikkel 6.

Inntekt av foretagende for drift av
sjöfart eller luftfart, hvis virkelige ledelse
har sitt ssete i en av statene,
skattlegges bare i denne stat.

Artikkel 7.

Angående utbytte forbeholder hver
stat seg rett til, i den utstrekning det
er foreskrevet i dens skattebestemmelser,
å oppkreve og tilbakeholde skatt
som etter dens egen skattelovgivning
avdras ved kilden, dog ikke mer enn
10 prosent av utbyttets bruttobelop.

Dersom i den ene staten avdrag
skjer etter bestemmelsen i forste ledd,
skal den andre staten i anledning av
den skatt som i den forste staten er
avdratt ved kilden, tilstå et saerskilt
fradrag i den statsskatt som faller på
utbyttet. Dette fradrag må ikke utgjore
mindre enn 5 prosent av utbyttets
bruttobelop.

Artikkel 8.

Av formue i fast eiendom i en av
statene eller tilbehor til slik eiendom
utskrives skatt bare i denne stat.

Av formue i foretagende for drift
av handel, industri eller annen nseringsdrift
eller fritt yrke utskrives
skatt bare i den stat, som etter bestemmelsene
i denne avtale tilkommer
skatt av inntekten av samme formue.

Bevillningsutskottets betänkande nr 55.

Artikel 9.

Den stat, i vilken den skattskyldige
anses vara bosatt, är oförhindrad att
vid bestämmande av skatten använda
den skattesats, som skulle hava
tillämpats, om även inkomst och förmögenhet,
som enligt föreskrifterna i
detta avtal äro i beskattningshänseende
förbehållna den andra staten,
tagits till beskattning i förstnämnda
stat.

Artikel 10.

Förmenar skattskyldig, att av beskattningsmyndighetema
i de avtalslutande
staterna vidtagna åtgärder för
honom medfört dubbelbeskattning,
som strider mot detta avtal, må han
häremot göra erinringar hos den stat,
som han tillhör. Anses erinringarna
grundade, kan denna stats högsta finansmyndighet
träffa överenskommelse
med den andra statens högsta
finansmyndighet för atl få dubbelbeskattningen
undanröjd.

I fall, då svårighet eller tvivelsmål
uppkommer vid avtalets tolkning och
tillämpning, kunna de högsta finansmyndigheterna
i staterna träffa särskilda
överenskommelser.

Artikel 11.

Detta avtal skall ej tillämpas å
Svalbard och Jan Mayen.

Artikel 12.

Detta avtal träder första gången i
tillämpning beträffande de skatter,
som utgå i Sverige på grund av 1948
års taxering och i Norge på grund av
taxering för skatteåret 1948—1949 med
undantag för taxering avseende räkenskapsår,
som gålt till ända före den
1 mars 1947.

Artikel 13.

Detta avtal, som är avfattat i dubbla
originalexemplar på svenska och
norska språken, skall ratificeras för
Sveriges del med riksdagens samtycke
av Hans Majestät Konungen av Sverige
och för Norges del av Hans Majestät

Artikkel 9.

Den stat, hvor den skattepliktige
anses for å hore hjemme (vaere bosatt)
har adgang til ved fastsettelse av
skatten å anvende den skattesats, som
skulle ha vffirt brukt, om også inntekt
og formue, som etter bestemmelsene i
denne avtale i beskatningshenseende
er forbeholdt den annen stat, var tatt
til beskatning i den forste stat.

Artikkel 10.

Mener en skattepliktig åt den fremgangsmåte
som beskatningsmyndighetene
i de kontraherende stater har
anvendt, for ham har medfört dobbeltbeskatning,
som er i strid med denne
avtale, kan innsigelse mot dette
gjores hos den stat som han tilhorer.
Anses innvendingene begrunnet, kan
denne stats överste finansmyndighet
treffe overenskomst med den annen
stats överste finansmyndighet for å
få dobbeltbeskatningen opphevet.

I tilfelle hvor vanskelighet eller tvil
oppstår ved avtalens tolkning og anvendelse,
kan de överste finansmyndighetene
i statene treffe sserskilte
overenskomster.

Artikkel 11.

Denne avtale får ikke anvendelse på
Svalbard og Jan Mayen.

Artikkel 12.

Denne avtale får forste gang anvendelse
på de skatter som utskrives
i Norge på grunnlag av ligning for
skatteåret 1948—49 med unntak av
ligning som bygger på regnskapsår utlopet
för 1. mars 1947, og i Sverige
på grunnlag av ligning i 1948.

Artikkel 13.

Denne avtale, som er utferdiget i to
originaleksemplarer på norsk og
svensk språk, skal ratifiseres for Norges
vedkommende av Hans Majestet
Norges Konge og for Sveriges vedkommende
med Riksdagens samtykke av

Bevillningsutskottets betänkande nr 55.

Konungen av Norge. Ratifikationshandlingarna
skola snarast möjligt
utväxlas i Stockholm. Avtalet träder
i kraft med utväxlingen av ratifikationshandlingarna
och förbliver gällande,
så länge detsamma icke uppsäges
av någon av de avtalslutande staterna.
Uppsägning skall äga rum
minst åtta månader före kalenderårets
utgång. Har denna uppsägningstid
iakttagits, tillämpas avtalet sista
gången å de skatter, som utgå på
grund av taxering avseende det kalenderår,
vars utgång uppsägningen
avsett, eller, i förekommande fall, för
de räkenskapsår, som senast gå till
ända före nämnda tidpunkt.

Till bekräftelse härå hava de båda
staternas fullmäktige undertecknat
avtalet och försett detsamma med sigill.

Som skedde i Oslo, i två exemplar,
den 21 juni 1947.

Johan Beck-Friis
(L. S.)

Hans Majestet Sveriges Konge. Ratifikasjonsdokumentene
skal snarest
mulig utveksles i Stockholm. Avtalen
trer i kraft ved utvekslingen av ratifikasjonsdokumentene
og förblir gjeldende
så lenge den ikke oppsis av noen
av de kontraherende stater. Oppsigelse
skal finne sted minst åtte måneder
for kalenderårets utgång. Har denne
oppsigelsestid va;rt iakttatt, anvendes
avtalen siste gang på de skatter, som
utskrives på grunnlag av ligning for
det kalenderår, til hvis utgång oppsigelse
har funnet sted, eller i tilfelle
for de regnskapsår som utlöper senest
for nevnte tidspunkt.

Til bekreftelse herav har de to staters
befullmektigede undertegnet avtalen
og försynt den med segl.

Som skjedde i Oslo, i 2 eksemplarer,
den 21. juni 1947.

Halvard M. Lange
(L. S.)

Slutprotokoll.

Vid undertecknandet av det denna
dag mellan Konungariket Sverige och
Konungariket Norge slutna avtalet för
undvikande av dubbelbeskattning beträffande
skatter å inkomst och förmögenhet
hava undertecknade fullmäktige
avgivit följande likalydande
förklaringar, som utgöra en integrerande
del av avtalet.

1. Angående sådana skattskyldiga,
som icke tilhöra någon av de avtalslutande
staterna, kunna de högsta
finansmyndighetema i dessa stater,
med tillämpning av avtalets principer,
från fall till fall träffa särskilda
överenskommelser till undvikande av
dubbelbeskattning.

2. Den i artikel 2 av avtalet intagna
uppräkningen av skatter å inkomst
och förmögenhet är icke att
anse såsom uttömmande.

Tvivelaktiga frågor rörande vilka
skatter som innefattas under avtalet

Sluttprotokoll.

Ved undertegningen av den avtale
som idag er sluttet mellom Kongeriket
Norge og Kongeriket Sverige för å
forebygge dobbeltbeskatning för så
vidt angår skatter av inntekt og formue
har undertegnede befullmektigede
avgitt folgende likelydende erkiaeringer,
som utgjor en integrerende del
av avtalen.

1. Angående slike skattepliktige,
som ikke tilhorer noen av de kontraherende
stater, kan de överste finansmyndigheter
i disse stater, under anvendelse
av avtalens prinsipper, treffe
särskilt overenskomst i hvert enkelt
tilfelle for å forebygge dobbeltbeskatii
ing.

2. Den i artikkel 2 i avtalen inntatte
oppregning av skatter av inntekt
og formue er ikke å anse som uttommende.

Tvilsomme spörsmål om hvilke
skatter går inn under avtalen skal av -

Bevillningsutskottets betänkande nr 55.

skola avgöras i samförstånd mellan
de båda staternas högsta finansmyndigheter,
vilka, så ofta anledning därtill
förekommer, skola utbyta förteckningar
över i vardera staten utgående
skatter å inkomst och förmögenhet.

3. Med kommuner förstås i detta
avtal kommuner av såväl högre som
lägre ordning.

4. Såsom skatter å inkomst eller
förmögenhet enligt detta avtal anses
ej omsättningsskatter, särskilda skatter
å vinst å lotterier och vadhållning,
arvs- och gåvoskatter samt ej heller
i Sverige utgående »bevillningsavgifter
för särskilda förmåner och rättigheter»
.

5. Skulle tvivelsmål uppstå i vilken
av de båda staterna skattskyldig
enligt artikel 3 andra stycket skall
anses vara bosatt eller kan den skattskyldige
med tillämpning av nyssnämnda
bestämmelse anses bosatt i
båda staterna, skall frågan om bosättningsorten
avgöras genom särskild
överenskommelse mellan de
högsta finansmyndigheterna i de båda
staterna. Hänsyn skall därvid tagas
till i vilkendera staten den skattskyldige
kan anses hava centrum för
sina ekonomiska intressen, eller, om
ej heller detta kan avgöras, till medborgarskapet.

6. Inkomst eller förmögenhet, för
vilken oskift dödsbo jämlikt detta
avtal beskattas i den ena staten, må
ej tillika beskattas i den andra staten
hos den som uppbär utdelning
från dödsboet.

Därest fond, stiftelse eller annan
liknande juridisk person beskattas i
den ena staten för sin inkomst och
någon, som uppbär utdelning från den
juridiska personen, beskattas i den
andra staten för utdelningen, kunna
de båda staternas högsta finansmyndigheter
genom särskild överenskommelse
bestämma i vad mån den juridiska
personen eller den som uppbär
utdelningen må befrias från
skattskyldighet. Motsvarande skall
gälla i avseende å förmögenhetsbeskattningen.

gjores i minnelighet av begge staters
överste finansmyndigheter, som så
ofte det er grunn til det skal utveksle
fortegnelser over skatter av inntekt og
formue som utskrives i hver stat.

3. Med kommuner forstås i denne
avtale kommuner av såvel hoyere som
lavere orden.

4. Som skatter av inntekt eller formue
etter denne avtale anses ikke omsetningsskatter,
sserskilte skatter på
gevinst av lotterier og veddemål, arveog
gaveskatter samt heller ikke de »bevillingsavgifter
för särskilda förmåner
och rättigheter», som utskrives i Sverige.

5. Skulle det oppstå tvil om i hvilken
av de to stater den skattepliktige
etter regelen i artikkel 3, annet ledd,
skal anses for å vaere bosatt, eller
kan den skattepliktige ved anvendelse
av denne regel anses bosatt i begge
stater, skal spörsmålet om bostedet
avgjores ved sserskilt overenskomst
mellom de överste finansmyndigheter
i de to stater. Det skal da tas hensyn
til i hvilken av statene den skattepliktige
kan anses å ha sentrum for sine
ekonomiske interesser, eller, om heller
ikke dette kan avgjores, til statsborgerskapet.

6. Inntekt eller formue, som uskiftet
dödsbo i henhold til denne avtales
bestemmelser skattlegges for i
den ene siat kan ikke tillike skattlegges
i den annen stat hos den som oppebserer
utdeling fra dodsboet.

Dersom fond, stiftelse eller annen
lignende juridisk person skattlegges i
den ene stat for sin inntekt og noen,
som oppebaerer utdeling fra den juridiske
person, skattlegges i den annen
stat for utdelingen, kan begge staters
överste finansmyndigheter gjennom
sserskilt overenskomst bestemme i
hvilken utstrekning den juridiske
person eller den som oppebserer utdelingen
skal fritas for skatteplikten.
Tilsvarende skal gjelde med hensyn
til formuesbeskatning.

Bevillningsutskottets betänkande nr 55.

7. Bestämmelsen i artikel 4 gäller
såväl inkomst, som förvärvas genom
omedelbart förvaltande och brukande
av den fasta egendomen med tillbehör,
som ock inkomst genom uthyrning,
utarrendering samt varje
annat slags användning av egendomen
ävensom realisationsvinst, som
förvärvas genom avyttring av fast
egendom samt av tillbehör, som avyttras
i samband med egendomen.

Såsom inkomst av fast egendom
betraktas enligt detta avtal inkomst
genom avverkning av skog på egen
eller annans mark, så ock inkomst,
som må tillkomma avverkaren genom
det avverkade virkets försäljning
inom riket ävensom genom sådan
förädling av virket, som inom riket
äger rum annorstädes än å fast driftställe.

8. Till fritt yrke enligt artikel 5
räknas särskilt vetenskaplig, konstnärlig,
undervisande och uppfostrande
verksamhet samt verksamhet som
läkare, advokat, arkitekt och ingenjör.

9. Bestämmelserna i artikel 5 gälla
såväl inkomst, som förvärvas genom
omedelbart bedrivande av rörelse,
som ock inkomst genom rörelses upplåtelse
åt annan ävensom vinst genom
avyttring av rörelsen eller del
av den eller av föremål, som användes
i rörelsen.

10. Fast driftställe i den ena av
de avtalslutande staterna skall ej anses
föreligga allenast på den grund,
att ett i den andra staten hemmahörande
företag i den förra staten upprätthåller
affärsförbindelser genom
en fullständigt oberoende representant
eller genom en representant (agent),
som visserligen är stadigvarande verksam
för företagets räkning inom den
förra staten men blott förmedlar affärer
utan att vara befullmäktigad
att avsluta affärer å företagets vägnar.

11. De högsta finansmyndigheterna
kunna sluta särskilt avtal för att
i de i artikel 5 första stycket andra
punkten avsedda fallen på skäligt
sätt åstadkomma uppdelning av in -

7. Bestemmelsen i artikkel 4 gjelder
såvel inntekt, som erverves gjennom
umiddelbar nyttiggjoring og bruk
av den faste eiendom med tilbehor,
som inntekt gjennom utleie, bortforpaktning
og enhver armén anvendelse
av eiendommen likesom realisasjonsgevinst,
som erverves gjennom avhendelse
av fast eiendom samt av tilbehor
som avhendes i förbindelse med eiendommen.

Som inntekt av fast eiendom anses
etter denne avtale inntekt gjennom
åvirkning av skog på egen eller annens
grunn, samt inntekt som måtte tilkomme
åvirkeren gjennom det åvirkede
virkes salg innen riket likesom
gjennom slik foredling av virket, som
föregår innen riket annetsteds enn på
fast driftssted.

8. Til fritt yrke etter artikkel 5
regnes sserlig vitenskapelig, kunstnerisk,
undervisnings- og oppdragelsesvirksomhet,
samt virksomhet som
laege, sakforer, arkitekt og ingenior.

9. Bestemmeisene i artikkel 5 gjelder
såvel inntekt, som erverves gjennom
umiddelbar drift av virksomhet,
som inntekt gjennom virksomhets
bortleie til en annen, samt gevinst ved
avhendelse av virksomheten eller del
av den eller av gjenstander, som anvendes
i virksomheten.

10. Fast driftssted i den ene av de
kontraherende stater skal ikke anses
å foreligge bare av den grunn åt en i
den annen stat hjemmehorende bedrift
opprettholder forretningsforbindelser
i den forste stat gjennom en
fullstendig uavhengig representant eller
gjennom en representant (agent),
som visstnok stadig virker for bedriftens
regning i den forste stat, men
bare formidler forretninger uten å ha
fullmakt til å avslut te forretninger på
bedriftens vegne.

11. De överste finansmyndigheter
kan i de tilfelle som er nevnt i artikkel
5, forste ledds annet punktum,
slutte särskilt avtale for på rimelig
måte å bevirke en oppdeling av inn -

Bevillningsutskottets betänkande nr 55.

komster av handel, industri och annan
rörelse eller fritt yrke samt av
förmögenhet nedlagd i sådan verksamhet.

De högsta finansmyndigheterna
kunna ock, där beskattningsmyndighet
funnit anledning föreligga till
omräkning av inkomst eller förmögenhet
i förhållandet mellan moderföretag
i den ena staten och dotterföretag
i den andra staten eller i andra
liknande fall, träffa skäligt avgörande
rörande inkomstens eller förmögenhetens
beräkning för ifrågavarande
båda skattskyldiga.

12. Med »likartade värdepapper»
i artikel 5 sista stycket förstås, såvitt
gällande lagstiftning i Sverige angår,
bevis å andelar i svenska ekonomiska
föreningar samt, såvitt gällande
lagstiftning i Norge angår, bevis å
andelar i norska bolag med delad
eller eljest begränsad ansvarighet,
härunder ej inbegripna vanliga kommanditbolag.

Därest på grund av ändring av bestämmelserna
i någondera statens
lagstiftning angående bolag eller andra
sammanslutningar för företags
drivande fråga uppkommer om innebörden
av uttrycket »likartade värdepapper»,
kunna de bada staternas
högsta finansmyndigheter träffa särskild
överenskommelse härutinnan.

13. Royalty, som utgår för nyttjande
av fast egendom eller för bearbetande
av gruva eller annan fyndighet,
beskattas i den av staterna,
där den fasta egendomen, gruvan eller
fyndigheten är belägen.

Annan royalty beskattas enligt bestämmelserna
i artikel 3; dock att beskattningen
förbehålles den stat varifrån
royaltyn utgår, därest den, som
uppbär royaltyn, har sådant inflytande
över företagets ledning att det
skäligen bör anses som om han själv
varit omedelbart delaktig i rörelsens
bedrivande.

Såsom royalty anses jämväl periodiskt
utgående avgift för utnyttjande
av patent, mönster eller dylikt.

14. Till undvikande av möjligen
uppkommande tvivelsmål rörande in -

tekler av handel, industri og annen
nseringsdrift eller fritt yrke samt av
formue som er nedlagt i slik virksomhet.

De överste finansmyndigheter kan
også, hvor en ligningsmyndighet har
funnet grunn til omregning av inntekt
eller formue i forholdet mellom
moderselskap i den ene stat og datterselskap
i den annen stat eller i andre
lignende tilfelle, treffe rimelig avgjorelse
angående inntektens eller formuens
beregning för vedkommende
skattepliktige.

12. Med »lignende verdipapirer» i
artikkel 5 siste ledd forstås, forsåvidt
angår lovgivningen i Norge, andelsbevis
i norske selskaper med delt eller
på annen måte begrenset ansvar, herunder
dog ikke vanlige kommanditselskaper,
samt forsåvidt angår lovgivningen
i Sverige, andelsbevis i
svenske ekonomiske foreninger.

Dersom det på grunn av endring i
bestemmelsene i noen av statenes lovgivning
om selskaper eller andre sammenslutninger
for nseringsdrift oppstår
spörsmål om förståelsen av uttrykket
»lignende verdipapirer», kan
de to staters överste finansmyndigheter
treffe sserskilt overenskomst angående
dette.

13. Royalty som belales for bruken
av fast eiendom eller för drift av gruve
eller annen forekomst, skattlegges
i den av statene der den faste eiendommen,
gruva eller förekomsten ligger.

Annen royalty skattlegges etter bestemmelsene
i artikkel 3, dog slik åt
skattleggingen forbeholdes den stat
hvorfra royaltyen betales, dersom den
som oppebserer royaltyen har slik innflytelse
på foretagendets ledelse åt det
er rimelig å anse det som om han var
direkte deltager i virksomheten.

Som royalty anses også periodisk
avgift som betales for utnyttelse av
patent, monster eller lignende.

14. For å forebygge mulig tvil om
förståelsen av artikkel 6 uttales, åt

Bevillningsutskottets betänkande nr 55.

nebörden av artikel 6 uttalas att, där
luftfart utövas av konsortium med
delägare från de båda staterna, skall,
om konsortiet icke är juridisk person,
inkomsten av verksamheten beskattas
allenast hos delägarna samt i
vardera staten endast till den del inkomsten
belöper på delägare i den
staten.

15. För undvikande av tvivelsmål
uttalas, att den skatt å utdelningar,
som i Norge uttages av utomlands
bosatta aktieägare och för vilken vederbörande
aktiebolag är ansvarigt,
enligt artikel 7 är att anse såsom
skatt vid källan.

16. Studerande, som allenast i studiesyfte
uppehålla sig i en av de
avtalslutande staterna, underkastas
icke beskattning i denna stat för belopp,
som de för sitt underhåll och
sina studier mottaga från sina i den
andra staten bosatta och där redan
skattskyldiga anhöriga.

17. Till undvikande av möjligen
uppkommande tvivelsmål uttalas, att
bestämmelserna i detta avtal icke inverka
på rätten att åtnjuta eventuell,
längre gående befrielse som i
kraft av folkrättens allmänna regler
medgivits eller framdeles må komma
att medgivas diplomatiska och konsulära
befattningshavare.

I den mån på grund av sådan
längre gående befrielse påförande av
skatt å inkomst eller förmögenhet
icke sker i anställningsstaten, förbehålles
beskattningen hemlandet.

18. För undvikande av tvivelsmål
uttalas likaledes, att, därest en person
på grund av flyttning från den ena
staten till den andra beskattas i båda
staterna för i artikel 3 avsedd inkomst,
som förvärvats under en och
samma tidrymd, beskattningsrätten
enligt detta avtal tillkommer den stat,
där han var bosatt, då inkomsten förvärvades.

19. Vardera staten skall vara oförhindrad
att i erforderlig mån kräva
bevis för att dubbelbeskattning i avtalets
mening föreligger.

20. Kupongskatt för utdelning å
aktier i svenskt aktiebolag anses ut -

når luftfart blir drevet av konsortium
med deltagere fra begge stater, skal,
dersom konsortiet ikke er en juridisk
person, inntekten av virksomheten
skattlegges bare hos deltagerne og slik
åt hver stat skattlegger bare den del
som tilfaller deltager i denne stat.

15. For å forebygge tvil uttales, åt
den skatt som i Norge utlignes på i
utlandet bosatte aksjonserer og som
vedkommende selskap er ansvarlig
for, etter artikkel 7 er å anse som skatt
ved kilden.

16. Studerende, som oppholder seg
i en av de kontraherende stater bare
i studieoyemed, skattlegges ikke i denne
stat for belop, som de til sitt underliold
og sine studier mottar fra sine i
den annen stat bosatte og der skattepliktige
pårörende.

17. För å forebygge mulig tvil uttales,
åt bestemmelsene i denne avtale
ikke innvirker på retten til å nyte
eventuell leriger gående skattefrihet,
som i kraft av folkerettens alminnelige
regler innrommes eller for fremtiden
måtte komme til å bli innrommet
diplomatiske og konsulsere tjenes--temenn.

I den utstrekning hvori det på grunn
av slik lenger gående skattefritagelse
ikke utskrives skatt på inntekt eller
formue i ansettelseslandet, forbeholdes
skattskrivningen hjemlandet.

18. For å forebygge tvil uttales likeledes,
åt dersom en person som folge
av flytning fra den ene stat til den
annen blir skattelagt i begge stater för
inntekt av den i artikkel 3 nevnte art,
som er opptjent i ett og samme tidsrom,
tilkommer beskatningsretten etter
denne avtale den stat, hvor vedkommende
var bosatt da inntekten ble
oppebåret.

19. Hver av statene skal ha anledning
til i fornodent omfång å kreve
bevis for åt dobbeltbeskatning i avtalens
forstand föreligger.

20. Kupongskatt på utbytte av aksjer
i svensk aksjeselskap anses ut -

Bevillningsutskottets betänkande nr 55.

gå på grund av taxering under året
efter det då utdelningen blivit tillgänglig
för lyftning.

För undvikande av tvivelsmål uttalas,
att avtalet skall beträffande i
Sverige preliminärt erlagda skatter
tillämpas första gången i fråga om
skatter, som erläggas under inkomståret
1948.

21. Genom detta avtal sker icke någon
ändring i det den 14 juni 1937 ingångna
avtalet angående grunderna
för fördelning i beskattningshänseende
av Luossavaara—Kiirunavaara
Aktiebolags inkomster.

Som skedde i Oslo, i två exemplar,
den 21 juni 1947.

skrevet på grunnlag av ligning i året
etter det år da det ble anledning til å
heve utbyttet.

For å forebygge tvil uttales, åt avtalen,
når det gjelder skatter som erlegges
forskuddsvis i Sverige, skal anvendes
forste gang på de skatter som
erlegges i inntektsåret 1948.

21. Gjennom denne avtale sk jer det
ikke noen endring i den avtale som
ble inngått 14. juni 1937 om fordeling
i beskatningshenseende av Luossavaara-Kiirunavaara
Aktiebolags inntekter.

Som skjedde i Oslo, i 2 eksemplarer,
den 21. juni 1947.

Johan Beck-Friis Halvard M. Lange

Chefen för finansdepartementet har till stöd för det i propositionen framlagda
förslaget anfört bland annat följande:

»Sverige har tidigare ingått avtal för undvikande av dubbelbeskattning beträffande
inkomst och förmögenhet med samtliga nordiska länder utom
Norge. Fyllandet av den lucka, som frånvaron av ett liknande avtal med
vårt västra grannland utgjort, har länge framstått som ett betydelsefullt
önskemål. Angelägenheten att få till stånd dubbelbeskattningsavtal torde för
övrigt numera få anses större än tidigare på grund av den inträdda stegringen
av skattesatserna. Med hänsyn härtill och då det föreliggande förslaget
till avtal icke föranleder erinran från min sida, tillstyrker jag dess godkännande.
»

Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot ifrågavarande avtal
och slutprotokoll, får hemställa,

att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts proposition
nr 325,

1) godkänna det med propositionen överlämnade den 21
juni 1947 undertecknade avtalet mellan Sverige och Norge för
undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter å inkomst
och förmögenhet jämte till avtalet hörande slutprotokoll;
samt

2) bemyndiga Kungl. Maj:t att, i den mån det för genomförande
av ifrågavarande avtal erfordras, vidtaga ändringar

Utskottet t

Bevillningsutskottets betänkande nr 55.

i ågångna taxeringar, vare sig de avse statliga eller kommunala
skatter.

Stockholm den 4 juli 1947.

På bevillningsutskottets vägnar:

Ä. J. BÄRG.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Johan Bärg, Elon Andersson, Velander,
Sjödahl, Ekman, Wehtje, Bjömsson, Robert Berg, Heiiman och Näsgård samt

från andra kammaren: herrar Lövgren, Hagberg i Malmö, Hammarlund,
Olsson i Gävle, Jonsson i Skedsbygd, Olson i Göteborg, Sundström i
Skövde, Kristensson, Bladh och Brandt.

478081. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1947.