Bevillningsutskottets betänkande nr 54 (Betänkande 1953:Bevu54 bevu)

Bevillningsutskottets betänkande nr 54.

Nr 54.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utformningen av det tekniska
systemet för stödet av den inhemska smör produktionen
m. m., jämte i ämnet väckta motioner.

I en den 20 mars 1953 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 196, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen att

dels antaga vid propositionen fogade förslag till

1) förordning angående reglering av införseln av fettråvaror och fettvaror
m. m.;

2) förordning om accis å fettemulsion m. in.; samt

3) förordning angående avgift för margarin som användes för framställning
av fettemulsion m. m.;

dels medgiva Kungl. Maj :t att vidtaga erforderliga åtgärder för genomförande
av ett tekniskt system för stödet av den inhemska smörproduktionen
och oljeväxtodlingen i huvudsaklig överensstämmelse med de riktlinjer,
som angivits i propositionen.

Rörande propositionens huvudsakliga innehåll må här anmärkas följande.

I propositionen föreslås, att det nuvarande accis- och clearingsystemet för
stöd åt den inhemska smörproduktionen och oljeväxtodlingen skall ersättas
med ett nytt system, innebärande att importen av utländska fettvaror och
fettråvaror i princip skall släppas fri men beläggas med en särskild avgift.
Möjlighet till restitution skall införas i fråga om sådana importerade varor,
som användes till icke matnyttigt ändamål eller som återutföres. Regleringsbidrag,
motsvarande högst restitutionsbeloppet, skall utgå för oljor och fetter
av inhemskt ursprung, vilka exporteras eller användes för nyss angivna
ändamål.

Linfrö och härdad linolja föreslås skola falla utanför regleringssystemet.
Accis skall även i fortsättningen utgå i fråga om fettemulsion.

De på importen belöpande avgiftsmedlen avses skola direkt tillföras statskassan
över riksstatens inkomstsida. I fråga om inkomsterna av de inhemska
oljeväxtprodukterna föreslås däremot, att någon ändring icke skall ske tills
vidare.

Under en övergångstid avses importen skola handhas av cn för ändamålet
särskilt bildad ekonomisk förening, i vilken oljefabriker, margarinfabriker,
raffinaderier och andra industriella fettkonsumenter skall vara representerade.

Ovannämnda författningsförslag är av följande lydelse.

1 Biliang till riksdagens protokoll 1953. 7 samt. Nr 54.

Bevillningsutskottets betänkande nr 54.

1) Förslag

till

förordning angående reglering av införseln av fettråvaror
och fettvaror, m. m.

Härigenom förordnas som följer.

Införselreglering.

1 §•

Kungl. Maj :t må förordna, att här nedan angiven vara icke får införas
till riket utan tillstånd av statens jordbruksnämnd eller den, vilken jordbruksnämnden
bemyndigar att meddela tillstånd till sådan införsel, nämligen

a) jordnötter, kopra, sojabönor samt andra oljehaltiga fröer och frukter,
dock ej linfrö;

b) fettämnen och fettsyror, dock ej ullfett, lanolin, degras och annat garverifett,
icke härdad linolja, ricinolja samt kinesisk eller japansk träolja;

c) margarin, konstister, fettemulsion, andra till födoämnen avsedda ersättningsmedel
för smör, grädde, ister, talg eller hästflott, ävensom andra
livsmedel under förutsättning att däri ingår en mera väsentlig tillsats
av fett.

Vid meddelande av dylikt tillstånd må uppställas sådana villkor för dess
tillgodonjutande, som prövas vara erforderliga.

2 §•

Förordnande enligt 1 § utgör ej hinder för transitering eller annan befordran
under tullverkets kontroll eller för uppläggning i frihamn eller å
tullager eller provianteringsfrilager; dock må å provianteringsfrilager upplagd
vara icke utan medgivande av jordbruksnämnden för varje särskilt
fall disponeras annorledes än till fartygs, buss eller luftfartygs proviantering
eller utrustning i föreskriven ordning.

Ej heller skall sådant förordnande ha avseende å

a) vara som införes i egentlig gränstrafik eller under sådana förhållanden
att tullfrihet för densamma åtnjutes eller, i fråga om icke tullpliktig
vara, skulle, om den varit tullbelagd, ha åtnjutits enligt annan bestämmelse
i 5 § tulltaxeförordningen än den under s) upptagna eller enligt 6 eller
8 § samma förordning; eller

b) vara som enligt föreskrifter, meddelade av generaltullstyrelsen, försändes
landvägen antingen över riket från en till annan utrikes ort eller över
utlandet från en till annan ort inom riket.

3 §.

Till riket inkommen vara som på grund av bestämmelserna i denna förordning
icke får införas må, därest varan ej enligt 12 § eller enligt lagen
om straff för olovlig varuinförsel skall vara förverkad samt hinder ej heller

Bevillningsutskottets betänkande nr 54.

eljest möter mot utförsel av varan, under tullkontroll återutföras enligt de
föreskrifter som i tullstadgan äro givna för gods anmält till returförtullning.

Vad i första stycket stadgats gäller även om varan är fri från tull eller
annan avgift vid införsel eller om anmälan till utförsel icke gjorts inom
föreskriven tid.

Regleringsavgift och regleringsbidrag.

4 §.

För i 1 § under b) och c) avsedda varor, som införas till riket och förtullas,
samt för fetter, oljor och fettsyror, vilka här i landet utvinnas ur i
samma paragraf under a) avsedda varor, skall, i den mån Kungl. Maj :t så
förordnar, erläggas avgift (regleringsavgift).

Avgiftens storlek bestämmes av Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts
bemyndigande, av jordbruksnämnden.

Vid förändring av regleringsavgiftens storlek för vara, som avses i 1 §
under b), skall i den omfattning Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts
bemyndigande, jordbruksnämnden bestämmer motsvarande efterreglering
vidtagas även beträffande avgiften för inneliggande lager av avgiftsbelagd
vara av samma slag hos den som inför, utvinner, driver handel med eller
för industriell fabrikation förbrukar sådan vara.

5 §•

Bestämmelserna i 4 § skola icke ha avseende å vara som i föreskriven
ordning utlämnas från provinanteringsfrilager för fartygs, buss eller luftfartygs
proviantering eller utrustning.

Beträffande vara som införes under sådana förhållanden att tullfrihet
för densamma åtnjutes eller, i fråga om icke tullpliktig vara, skulle, om den
varit tullbelagd, ha åtnjutits enligt 5, 6 eller 8 § tulltaxeförordningen skall
skyldighet att erlägga regleringsavgift föreligga allenast såvitt fråga är om
återinförsel av vara, som antingen utförts innan förordnande om regleringsavgift
för varan meddelats eller vid vars utförsel erhållits sådant regleringsbidrag,
varom nedan i 8 § förmäles.

6 §■

Regleringsavgift skall uppbäras och redovisas av jordbruksnämnden i
den ordning Kungl. Maj :t, eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, jordbruksnämnden
bestämmer. För sådana i 1 § under b) och c) avsedda varor,
som införas till riket, skall avgiftsskyldigheten åvila den, för vars räkning
införseln sker. För varor, vilka utvinnas ur till riket införda fcttråvaror av
de slag som avses i 1 § under a), skall avgiftsskyldigheten åvila den som
verkställer utvinningen.

För erläggande av regleringsavgift vid sådan efterreglering, som avses i
4 § andra stycket, svarar innehavaren av varulagret.

7 §•

Inbetalas icke regleringsavgift i föreskriven ordning, må avgiften på framställning
av jordbruksnämnden omedelbart utmätas med det belopp, vartill
nämnden efter verkställd undersökning fastställer densamma.

8 §.

Återbäring av regleringsavgift må efter ansökan lämnas för svinn, som
uppstår vid härdning och raffinering, och för fettsyror, som framkomma
vid raffinering av vegetabiliska oljor samt val- och annan sjödjursolja.

4 Bevillningsutskottets betänkande nr 54.

För vara, som avses under 1 § b) och c) eller som utvunnits ur sådan
vara som avses under 1 § a), åtnjutes, där varan kommit till användning
för annat än matnyttigt ändamål eller enligt bevis av tullmyndighet utförts
ur riket eller till svensk frihamn eller ingått såsom beståndsdel i annan
sålunda utförd vara, efter ansökan visst bidrag (regleringsbidrag), motsvarande
högst den regleringsavgift, som skulle ha utgått vid import av vara
av samma slag.

I denna paragraf avsedd återbäring av regleringsavgift och utbetalning av
regleringsbidrag skall äga rum i den omfattning och på de villkor Kungl.
Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, jordbruksnämnden bestämmer.

9 §•

Därest särskilda skäl föreligga må Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts
bemyndigande, jordbruksnämnden meddela befrielse, helt eller delvis, från
skyldighet att erlägga regleringsavgift så ock medgiva återbäring, helt eller
delvis, av sådan avgift jämväl i annat fall än i 8 § sägs.

10 §.

Envar, som bedriver verksamhet varmed följer skyldighet att erlägga här
avsedd regleringsavgift, är skyldig att, i den utsträckning jordbruksnämnden
föreskriver och i enlighet med de närmare anvisningar jordbruksnämnden
meddelar, föra sådana anteckningar angående rörelsen, som erfordras
för kontroll över att regleringsavgift behörigen erlägges eller att uppgifter,
som lämnas i ansökningar om återbäring eller regleringsbidrag, äro riktiga.

Det åligger därjämte näringsidkare, som avses i första stycket, dels att
på anfordran tillhandahålla jordbruksnämnden eller dess ombud nämnda
anteckningar och förda handelsböcker med därtill hörande handlingar ävensom
de övriga uppgifter angående rörelsen som erfordras för kontrollen,
dels att i den utsträckning jordbruksnämnden bestämmer och i enlighet
med de närmare anvisningar nämnden meddelar till nämnden eller dess
ombud lämna regelbundna uppgifter angående rörelsen.

Näringsidkare, som avses i första stycket, är vidare skyldig att lämna
ombud för jordbruksnämnden tillträde till fabrik, lagerlokal eller annan
av näringsidkaren disponerad lägenhet för kontroll av varulager.

11 §.

Upplysning, som inhämtas med stöd av 10 §, må ej yppas i vidare mån
än som erfordras för vinnande av det med upplysningens inhämtande avsedda
ändamålet.

Ansvarsbestämmelser m. m.

12 §.

Den som utan behörig tullangivning eller medelst vilseledande åtgärder
till riket inför eller söker införa vara, som enligt denna förordning icke får
införas, straffes med dagsböter.

Vara som någon i strid mot denna förordning olovligen infört eller sökt
införa skall förklaras förverkad jämte emballage eller kärl vari den förvaras.
Kan egendom som sålunda skolat förklaras förverkad ej tillrättaskaffas,
gälde den brottslige dess värde. Framgår av omständigheterna att brot -

Bevillningsutskottets betänkande nr 5b.

tet skett av förbiseende, må av domstolens prövning bero, huruvida förverkandepåföljd
skall inträda.

I fråga om åtal för förseelse, som avses i första stycket, och talan om förverkande
av gods eller värde på grund av föreskrifterna i andra stycket
ävensom beslag av gods, som kan antagas vara förverkat, och förfarandet
med beslagtaget gods skall vad i allmänhet är stadgat om olovlig införsel
av tullpliktig vara äga motsvarande tillämpning.

13 §.

Den som bryter mot villkor för tillgodonjutande av tillstånd enligt 1 §
eller i strid mot stadgandet i 2 § första stycket disponerar å provianteringsfrilager
upplagd vara annorledes än till fartygs, buss eller luftfartygs proviantering
eller utrustning i föreskriven ordning straffes med dagsböter.

14 §.

Skall i denna förordning avsedd vara enligt tullstadgan eller lagen om
straff för olovlig varuinförsel eller på grund av stadgande i denna förordning
säljas å auktion genom tullverkets försorg, må försäljningen ske endast
till någon, som erhållit tillstånd varom i 1 § sägs, eller ock under förbehåll
att varan återutföres.

Kan försäljning i enlighet med vad sålunda stadgats ej komma till stånd,
skall med varan förfaras på sätt Kungl. Maj :t efter anmälan av generaltullstyrelsen
förordnar.

15 §.

Försäljningssumma för förverkat gods samt belopp som utgivits i stället
för sådant gods tillfalla kronan.

16 §.

Underlåter någon att fullgöra vad enligt 10 § första eller andra styckena
åligger honom, straffes med dagsböter eller fängelse i högst sex månader.

Till samma straff dömes den som uppsåtligen giver oriktigt eller ofullständigt
innehåll åt anteckningar eller uppgifter som avses i nämnda stadganden.
Sker sådan förseelse utan uppsåt men av grov oaktsamhet, vare
straffet dagsböter.

Om straff för vägran att lämna tillträde för kontroll enligt 10 § tredje
stycket samt för brott mot den i 11 § stadgade tystnadsplikten stadgas i
strafflagen.

17 §.

Underlåter någon att på anfordran tillhandahålla jordbruksnämnden eller
dess ombud handelsbok eller annan handling, som avses i 10 §, eller att i
föreskriven ordning avlämna uppgift, som där avses, må nämnden förelägga
honom lämpligt vite.

Länsstyrelse äger utdöma sådant vite.

18 §.

Husbonde ansvarar för sådan i 16 § omförmäld förseelse, som begås av
hans husfolk eller i hans arbete antagen person, liksom vore förseelsen begången
av honom själv, såframt ej omständigheterna göra sannolikt, att
förseelsen skett utan hans vetskap och vilja.

19 §.

Närmare föreskrifter rörande tillämpningen av denna förordning meddelas
av Kungl. Maj :t, eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, av jordbruksnämnden.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1953.

Bevillningsutskottets betänkande nr 54.

2) Förslag
till

förordning om accis å fettemulsion m. m.

Härigenom för ordnas som följer.

1 §•

För fettemulsion, som inom riket tillverkas för försäljning såsom livsmedel
eller för framställning av livsmedel, skall där varan innehåller mindre
än 82 procent fett, i den mån Kungl. Maj :t så förordnar, erläggas accis enligt
vad nedan sägs.

Med fettemulsion förstås varje till människoföda avsedd grädd- eller mjölkliknande
vara, i vilken ingår annat fett än mjölkfett.

2 §•

Accisen utgår med det belopp, högst två kronor för kilogram av varans
nettovikt, som Kungl. Maj :t bestämmer.

Accisens belopp må bestämmas olika för varor med lägre och med högre
fetthalt.

3 §•

Tillverkning, som i 1 § första stycket avses, skall stå under statens kontroll.

Kontrollen över tillverkningen ävensom över accisens behöriga utgörande
utövas av kontrollstyrelsen med biträde av särskilda tjänstemän.

4 §•

Kungl. Maj :t äger, då synnerliga skäl därtill äro, medgiva befrielse från
eller återbäring av accis.

5 §•

1. mom. Kontrolltjänsteman äger påfordra att när som helst erhålla tillträde
till samtliga för tillverkarens rörelse använda lokaler.

2. mom. Tillverkare skall för kontrollen utan ersättning tillhandahålla erforderliga
prov å varan samt i förekommande fall beskrivning över densamma
ävensom ställa för kontrollen hos tillverkaren nödiga hjälpmedel till
förfogande och lämna behövlig handräckning.

3. mom. Tillverkare är pliktig att ordna sin bokföring på sådant sätt, att
den möjliggör kontroll över tillverkade och försålda kvantiteter accispliktig
vara, samt att vid anfordran tillhandahålla kontrollstyrelsen eller kontrolltjänsteman
sina handelsböcker med tillhörande handlingar.

4. mom. Tillverkare skall ställa sig till efterrättelse de särskilda föreskrifter,
som kontrollstyrelsen för erhållande av en betryggande kontroll över
accisens behöriga utgörande meddelar, ävensom de anvisningar, som kontrolltjänsteman
i enlighet med kontrollstyrelsens föreskrifter kan komma
att lämna.

Bevillningsutskottets betänkande nr ,5U 7

5. mom. Återförsäljare av accispliktig vara är skyldig att på anfordran
lämna sådana upplysningar om sin rörelse, som kontrollstyrelsen eller kontrolltjänsteman
finner erforderliga för acciskontrollen samt att, där kontrollstyrelsen
finner det påkallat för kontrollens utövande, tillhandahålla
sina handelsböcker med tillhörande handlingar.

6. mom. Sådan uppgiftsskyldighet, som avses i 5 mom., åligger ock den,
som idkar handel med vara, vilken användes för framställning eller distribution
av accispliktig vara.

6 §.

Har förordnande jämlikt 1 § meddelats, skall den, soun ämnar inom riket
för försäljning tillverka vara, för vilken enligt förordnandet accis skall utgå,
därom göra skriftlig anmälan till kontrollstyrelsen. Anmälningsskyldigheten
skall, där tillverkning bedrives vid tiden för ikraftträdande av förordnandet
eller där den är avsedd att taga sin början inom femton dagar
från nämnda tidpunkt, fullgöras utan dröjsmål och i annat fall senast femton
dagar innan tillverkningen tager sin början.

7 §■

1. mom. Den som bedriver tillverkning, som i 1 § första stycket avses,
skall senast inom en månad efter varje kalendermånads utgång till kontrollstyrelsen
avlämna en på tro och heder avgiven deklaration angående
den myckenhet accispliktig vara, som under kalendermånaden eller den del
därav, varunder förordnandet gällt, av honom eller för hans räkning levererats
till köpare.

Om särskilda skäl därtill äro, äger kontrollstyrelsen föreskriva, att deklaration
skall avse kalenderkvartal i stället för kalendermånad, i vilket fall
deklaration skall avlämnas inom en månad efter varje kvartals utgång.
Kontrollstyrelsen må ock, under förutsättning som nyss sagts, föreskriva
att deklaration skall avlämnas inom annan tid än i det föregående angivits,
dock tidigast inom femton dagar och senast inom två månader efter utgången
av den månad eller det kvartal deklarationen avser.

2. mom. I deklaration som i 1 mom. avses må avdrag göras för de kvantiteter
varor, som

a) levererats till annan tillverkare för tillverkning av accispliktig vara
under förutsättning dock att vid deklarationen fogas intyg av köparen, att
denne mottagit varan för sådant ändamål,

b) från återförsäljare återlevererats såsom till försäljning oduglig vara,
samt

c) enligt bevis av tullmyndighet utförts ur riket eller till svensk frihamn.

3. mom. Deklaration skall vara undertecknad av behörig firmatecknare
och till riktigheten styrkt av två trovärdiga personer.

4. mom. Underlåter tillverkare att avlämna deklaration som avses i 1
mom. eller befinnes avgiven deklaration oriktig, äger kontrollstyrelsen fastställa
den accis, som rätteligen skall utgå. I fall av underlåtenhet att avgiva
deklaration må kontrollstyrelsen i stället, om särskilda skäl därtill äro,
meddela tillverkaren förbud tills vidare, till dess deklaration avgivits, att
förfoga över accispliktig vara.

8 §.

1. mom. Tillverkare skall samtidigt med deklarationens avlämnande genom
insättning å kontrollstyrelsens postgirokonto erlägga det accisbelopp,
som enligt deklarationen skall utgå.

Bevillningsutskottets betänkande nr 54.

I fall som avses i 7 § 4 mom. första punkten ankommer det på kontrollstyrelsen
att bestämma den tid, inom vilken accisen skall erläggas.

2. mom. Erlägges icke accisbelopp inom därför angiven tid, må kontrollstyrelsen
meddela tillverkaren förbud tills vidare, till dess accisen guldits,
att förfoga över accispliktig vara.

3. mom. Tillverkare är skyldig att, då kontrollstyrelsen det påfordrar,
hos styrelsen ställa säkerhet för accisens behöriga erläggande till belopp,
som styrelsen finner erforderligt.

Ställes ej vid anfordran sådan säkerhet, skall vad i 2 mom. sägs äga motsvarande
tillämpning.

4. mom. Försummar någon att inbetala accis, som det enligt denna förordning
åligger honom att erlägga, må accisen på framställning av kontrollstyrelsen
omedelbart utmätas med det belopp, vartill kontrollstyrelsen efter
verkställd undersökning fastställer densamma.

9 §•

Den, som utan föreskriven anmälan bedriver tillverkning, som i 1 §
första stycket avses, straffes med dagsböter, ej under tjugu.

Den, som i strid mot förbud, varom i 7 § 4 mom. eller 8 § 2 mom. sägs,
förfogar över vara, straffes med dagsböter, ej under fyrtio, eller, där omständigheterna
äro synnerligen försvårande, med fängelse i högst sex månader.

Underlåter någon i andra fall än nu sagts att fullgöra vad honom åligger
enligt denna förordning eller med stöd av densamma meddelade föreskrifter,
straffes med böter, högst trehundra kronor.

10 §.

Kontrollstyrelsen må vid vite förelägga tillverkare att fullgöra vad honom
åligger enligt denna förordning eller med stöd av densamma meddelade föreskrifter.

11 §•

Om ansvar i vissa fall för den, som i deklaration eller försäkran lämnat
oriktig uppgift, stadgas i skattestrafflagen.

12 §.

Den som har eller haft att taga befattning med kontroll enligt denna förordning
må ej i vidare mån än hans tjänsteutövning fordrar yppa affärsförhållande,
varom han därvid erhållit kännedom. Bryter någon häremot,
straffes, där han för brottet ej är underkastad ansvar enligt allmänna strafflagen,
med dagsböter.

13 §.

Polismyndighet åligger att tillhandagå kontrollstyrelsen eller kontrolltjänsteman
med begärd upplysning om person eller företag, som kan antagas
bedriva i denna förordning avsedd tillverkning.

14 §.

Förseelse, som avses i 9 §, må åtalas, förutom vid laga domstol i brottmål,
vid den rätt, där rörelseidkaren skall svara i tvistemål i allmänhet, eller
vid rätten i den ort, där rörelsen bedrives.

Bevillningsutskottets betänkande nr 54.

15 §.

Förseelse, som avses i 9 § tredje stycket, må av allmän åklagare åtalas
allenast efter angivelse av kontrollstyrelsen.

Brott som avses i 12 § må, där det icke skall straffas enligt allmänna
stratflagen, av allmän åklagare åtalas allenast efter angivelse av målsäganden.

16 §.

Kungl. Maj :t äger utfärda för tillämpningen av denna förordning erforderliga
föreskrifter.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1953.

Genom förordningen upphävas

förordningen den 7 juni 1935 (nr 259) om accis å margarin och vissa
andra fettvaror,

kungörelsen den 30 juni 1943 (nr 482) angående accis och tilläggsaccis
å margarin m. m.,

_ kungörelsen den 1 april 1949 (nr 102) angående ändring av accisen och
tilläggsaccisen å fettemulsion;

kungörelsen den 11 januari 1952 (nr 5) angående ändring av tilläggsaccisen
å kokosfett; samt

kungörelsen den 5 september 1952 (nr 631) angående ändring av accisen
å matolja m. m.

Där i förordningen avsedd tillverkning bedrives vid tiden för ikraftträdandet
av denna förordning, och anmälan till kontrollstyrelsen av tillverkaren
gjorts enligt förordningen den 7 juni 1935 (nr 259) erfordras icke
särskild anmälan enligt 6 § denna förordning.

Visar tillverkare, att vara, för vilken accis skall utgå, försålts till pris,
som avtalats före ikraftträdandet av ett av Kungl. Maj :t med stöd av denna
förordning meddelat förordnande, och är tillverkaren icke på grund av särskilt
förbehåll eller eljest berättigad att hos köparen uttaga den å varan belöpande
accisen, äger Kungl. Maj :t bestämma, att accisen skall erläggas av
köparen, eller, då skäl därtill äro, utan sådant åläggande för köparen med^-giva befrielse från eller återbäring av accisen, dock att ansökan härom
skall till Kungl. Maj :t ingivas inom en månad efter förordnandets ikraftträdande.

Bevillningsutskottets betänkande nr 54.

3) Förslag

till

förordning angående avgift för margarin som användes för framställning
av fettemulsion m. m.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Den som, för annat ändamål än för förbrukning i eget hushåll, av margarin
framställer vara, som kan användas såsom ersättningsmedel för
grädde eller för beredning av sådant ersättningsmedel, skall enligt vad här
nedan stadgas erlägga särskild avgift. Vad nu sagts skall dock ej gälla, då
av margarin för försäljning framställes sådan vara, som avses i förordningen
den 1953 (nr ) om accis å fettemulsion m. in.

Den som använder margarin på sätt i första stycket sägs benämnes i
denna förordning tillverkare.

2 §.

Avgift för sådan tillverkning, som avses i 1 § utgår med det belopp, som
Kungl. Maj :t bestämmer, dock med högst 5 kronor för varje vid tillverkningen
använt kilogram margarin. Avgiften utgör lägst 50 kronor för varje
hel eller påbörjad kalendermånad, under vilken tillverkningen bedrives.

3 §.

Den som ämnar bedriva tillverkning som avses i 1 § skall därom göra
skriftlig anmälan till kontrollstyrelsen. Anmälningsskyldigheten skall, där
sådan tillverkning bedrives vid tiden för denna förordnings ikraftträdande,
fullgöras utan dröjsmål och i annat fall innan tillverkningen ■ tager sin
början.

4 §.

Tillverkare är pliktig att över sin tillverkning föra tillverkningsbok enligt
anvisningar som meddelas av kontrollstyrelsen.

5 §■

Tillverkare skall för varje kalenderkvartal upprätta och senast å femtonde
söckendagen efter kvartalets utgång till kontrollstyrelsen avlämna en på tro
och heder avgiven deklaration angående den myckenhet margarin, som under
kalenderkvartalet av honom använts för ifrågavarande ändamål.

Där så finnes påkallat, må kontrollstyrelsen ålägga viss tillverkare att avlämna
sådan deklaration för kortare tid än kalenderkvartal.

6 §.

Tillverkares skyldighet att avlämna deklaration upphör sedan skriftlig
anmälan om tillverkningens upphörande och dagen därför ingivits till kontrollstyrelsen.
Dock skall deklaration avlämnas för den deklarationsperiod,
under vilken tillverkningen upphört.

Bevillningsutskottets betänkande nr 54.

7 §•

Tillverkare skall samtidigt med deklarationens avlämnande erlägga den
avgift, som skall utgå för den i deklarationen upptagna kvantiteten margarin.

Avgiften erlägges genom insättning å statsverkets checkräkning i riksbanken
för kontrollstyrelsens räkning eller å kontrollstyrelsens postgirokonto.

8 §•

Erlägges icke avgift inom föreskriven tid, må kontrollstyrelsen meddela
tillverkaren förbud tills vidare, till dess avgiften guldits, att bedriva tillverkning,
som avses i 1 §.

Tillverkare är skyldig att, då kontrollstyrelsen det påfordrar, hos styrelsen
ställa säkerhet för avgiftens behöriga erläggande till belopp, som styrelsen
finner erforderligt.

Ställes ej vid anfordran sådan säkerhet, skall vad i första stycket sägs äga
motsvarande tillämpning.

Försummar tillverkare att inbetala avgift, som det enligt denna förordning
åligger honom att erlägga, må avgiften på framställning av kontrollstyrelsen
omedelbart utmätas med det belopp, vartill kontrollstyrelsen efter verkställd
undersökning fastställer densamma.

9 §.

överinseendet å kontrollen att avgift behörigen erlägges handhaves av
kontrollstyrelsen.

Tillverkare är pliktig att för tillsyn bereda kontrolltjänsteman, närhelst
han det påfordrar, tillträde till samtliga för tillverkarens rörelse använda
lokaler, att meddela kontrollstyrelsen eller kontrolltjänsteman alla begärda
upplysningar angående inköp och förbrukning i rörelsen av margarin samt
att ställa sig till efterrättelse de särskilda föreskrifter, som kontrollstyrelsen
för erhållande av en betryggande kontroll över avgiftens behöriga erläggandc
meddelar, ävensom de anvisningar, som kontrolltjänsteman i enlighet
med kontrollstyrelsens föreskrifter kan komma att lämna.

Tillverkare, som enligt lag är skyldig föra handelsböcker, åligger därjämte
att vid anfordran hålla dessa med tillhörande handlingar tillgängliga för
kontrolltj änsteman.

10 §.

Den som tillverkar eller försäljer maskiner, som kunna användas vid sådan
tillverkning som avses i 1 §, är pliktig att på anfordran av kontrolltjänsteman
lämna denne uppgift om gjorda försäljningar av dylika maskiner.

11 §•

Granskning av deklarationer, som enligt denna förordning avgivits, må ej
verkställas av annan än kontrollstyrelsen eller kontrolltjänsteman. Deklarationerna
skola tillhandahållas dem, som i och för sin befattning böra därav
erhålla del. I övrigt må deklaration icke vara för någon tillgänglig utan att
den, som avgivit deklarationen, medgivit dess offentliggörande; dock må
deklarationer, på sätt Kungl. Maj :t förordnar, för statistisk bearbetning utlämnas
till ämbetsmyndighet eller tjänsteman, åt vilken Kungl. Maj:t uppdrager
utförandet av sådan bearbetning.

Bevillningsutskottets betänkande nr 54.

12 §.

Den som utan anmälan varom sägs i 3 § eller i strid mot förbud enligt 8 §
första stycket bedriver tillverkning, som avses i 1 §, straffes med dagsböter.

13 §.

Den som underlåter att inom föreskriven tid avgiva deklaration, böte från
och med tjugufem till och med trehundra kronor; och må kontrollstyrelsen
förelägga den uppgiftsskyldige lämpligt vite.

14 §.

Om ansvar i vissa fall för den som i deklaration lämnat oriktig uppgift
stadgas i skattestrafflagen.

15 §.

Underlåter någon att ställa sig till efterrättelse vad honom enligt 9 eller
10 § åligger, straffes med böter högst trehundra kronor; och må kontrollstyrelsen
förelägga vederbörande lämpligt vite.

16 §.

Den som har eller haft att taga befattning med ärende, som avses i denna
förordning, må ej i vidare mån än hans tjänsteutövning fordrar yppa
affärsförhållande, varom han därvid erhållit kännedom. Bryter någon häremot,
straffes, där han för brottet ej är underkastad ansvar enligt allmänna
strafflagen, med dagsböter.

17 §.

Fullgöres icke ordentligen skyldigheten att hålla bokföring som avses i 4 §
och är förseelsen ej straffbar enligt annat författningsrum, straffes tillverkaren
med dagsböter.

18 §.

Förseelse som avses i 15 § må av allmän åklagare åtalas allenast efter angivelse
av kontrollstyrelsen.

Brott som avses i 16 § må, där det icke skall straffas enligt allmänna
strafflagen, av allmän åklagare åtalas allenast efter angivelse av målsäganden.

19 §.

Kungl. Maj :t äger meddela de ytterligare föreskrifter, som kunna befinnas
erforderliga för tillämpningen av denna förordning.

Till utskottets behandling har hänvisats följande i anledning av propositionen
väckta motioner, nämligen

a) motionen I: 472 av herr Nordenson, vari hemställts, »att riksdagen vid
behandlingen av proposition nr 196 måtte beakta de synpunkter rörande
restitutionsrätten m. m., som i motionen anförts»; samt

b) motionen II: 597 av herr Kollberg m. fl., vari hemställts, »att riksdagen
vid behandlingen av förevarande proposition måtte besluta,

1. att den föreslagna centraliseringen av fettvaruimporten till en ekonomisk
förening uttryckligen anges gälla under en period, sträckande sig
längst till den 30 juni 1955, då frågan bör tas under omprövning,

Bevillningsutskottets betänkande nr 54.

2. att den föreslagna ekonomiska föreningen görs öppen så att alla företagare
som har intresse härav kan bli medlemmar».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionerna.

Propositionen.

Av statsrådsprotokollet i ärendet inhämtas bl. a. följande.

Kungl. Maj :t uppdrog den 2 februari 1951, i anledning av en framställning
av kontrollstyrelsen och dåvarande statens livsmedelskommission, åt
de båda myndigheterna att gemensamt verkställa utredning rörande anordnandet
av accisförfarandet för margarin och andra fettvaror samt angående
utformningen av det tekniska system, som i fortsättningen borde tillämpas
för att stödja avsättningen av den inhemska smörproduktionen och oljeväxtodlingen.

För att fullgöra utredningsarbetet tillsatte de båda myndigheterna en särskild
delegation, bestående av för kontrollstyrelsen överdirektören Harry
Älmeby och byrådirektören Allan Schultz samt för kommissionen — numera
statens jordbruksnämnd —- generaldirektören Olof Söderström och
byråchefen Georg Hulting. Söderström och Älmeby har fungerat som delegationens
ordförande respektive vice ordförande. Såsom särskilda sakkunniga
har anlitats verkställande direktören för Sveriges kemiska industrikontor,
filosofie doktorn Peter Fitger, verkställande direktören för Kooperativa
förbundet Albin Johansson, vice verkställande direktören för Svenska
mejeriernas riksförening Waldemar Ljung, vice verkställande direktören för
Sveriges slakteriförbund Gunnar Lund samt verkställande direktören för
Margarinfabrikernas försäljningsaktiebolag Kuno Möller.

De delegerade jämte de särskilt tillkallade sakkunniga har antagit benämningen
fettråvarukommittén.

Under utredningsarbetets gång har kommittén samrått med representanter
för av dess förslag berörda myndigheter och sammanslutningar såsom generaltullstyrelsen,
priskontrollnämnden, handels- och industrikommissionen
samt Tvättmedels-, tvål- och stearinindustriens råvaruförening u. p. a.

Med skrivelse den 22 april 1952 har kontrollstyrelsen och jordbruksnämnden
till Kungl. Maj :t överlämnat en promemoria med förslag till tekniskt
system för stöd åt den svenska smörproduktionen och oljeväxtodlingen in. in.
Förslaget, vid vilket fogats utkast till författningar i ämnet, innefattar
nämndens och de särskilt tillkallade sakkunnigas sammanstämmande mening.
Kontrollstyrelsen har däremot haft annan mening såvitt angår prisregleringen
av inhemska oljeprodukter in. in. ävensom redovisningen och
uppbörden av vissa föreslagna avgifter.

Över promemorian och ämbetsverkens skrivelse har yttranden avgivits
av kommerskollegium, efter hörande av handelskamrarna i Stockholm, Gö -

Bevillningsutskottets betänkande nr 54.

teborg, Malmö, Norrköping och Gävle, generaltullstyrelsen, Sveriges lantbruksförbund,
Riksförbundet Landsbygdens folk, Sveriges industriförbund,
Kooperativa förbundet samt Sveriges grossistförbund.

Rörande motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen får utskottet
hänvisa till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen härutinnan
återfinnes under följande rubriker å nedan angivna sidor i propositionen,
nämligen

Nuvarande regleringssystem, s. 14—20.

Brister i det nuvarande regleringssystemet in. in., s. 20—21.

Sveriges internationella åtaganden, s. 22— 23.

Kommitténs förslag, s. 23—33.

Remissyttrandena, s. 33—37.

Departementschefen, s. 37—45.

Motioner m. m.

Av innehållet i de förenämnda motionerna ävensom en till utskottet inkommen
skrift i förevarande fråga må här återgivas följande.

I motionen 1:472 har bland annat anförts följande. Ett av huvudsyftena
med det nu föreslagna nya systemet uppgåves vara att befria den
tekniska industrien från den råvarufördyring, som för närvarande förekomme
på fettområdet. I den föreslagna förordningen angående reglering av införseln
av fettråvaror och fettvaror m. m. hade i enlighet härmed i 8 § intagits
bestämmelser om restitution av regleringsavgift och utbetalning av
regleringsbidrag. Detta skulle emellertid äga rum »i den omfattning och på
de villkor» Kungl. Maj :t eller, efter Kung''1. Maj :ts bemyndigande, jordbruksnämnden
bestämde. Av jordbruksministerns uttalande i propositionen (s.
41) framginge icke med önskvärd tydlighet i vilken omfattning och på vilka
villkor restitution resp. utbetalning av regleringsbidrag skulle äga rum. Den
enda begränsning av restitutionsrätten, som enligt motionärens uppfattning
finge ifrågakomma, borde grundas på den rent praktiska synpunkten, att
myndigheterna icke gärna borde taga befattning med ett stort antal ansökningar,
som avsåge ett relativt obetydligt restitutionsbelopp. Motionären
hade fördenskull intet att erinra mot jordbruksministerns uttalande om en
begränsning av restitutionsrätten till att avse vad som överstege ett visst belopp,
exempelvis 50 kronor, per fyraveckorsperiod, men ville däremot bestämt
vända sig mot fettråvarukommitténs förslag, refererat å s. 25 i propositionen,
att restitutionsrätten skulle kunna begränsas till vissa branscher,
där den vore av mera väsentlig betydelse för produktionskostnaderna, eller
till de fall, där den erlagda avgiften utgjorde mer än en viss procent av
färdigvarans värde. Restitutionsrätten borde sålunda i princip icke förbehållas
någon viss bransch. Rätten borde vidare — med nyss angivna, av
praktiska skäl betingade undantag — avse regleringsavgiften i dess helhet.

Bevillningsutskottets betänkande nr 54.

Vad nu anförts i fråga om restitution av regleringsavgift för importerad
råvara gällde givetvis i samma mån sådant regleringsbidrag, som skulle utgå
för inhemska råvaror.

Till stöd för yrkandena i motionen 11:597 har framhållits bland
annat följande. Enligt propositionsförslaget skulle importen av utländska
fettvaror och fettråvaror under en övergångstid handhavas av en för ändamålet
särskilt bildad ekonomisk förening, i vilken oljefabriker, margarinfabriker,
raffinaderier och andra industriella fettkonsumenter skulle vara
representerade. Den centralisering av fettvaruimporten som tillskapandet
av denna ekonomiska förening innebure vore ur flera synpunkter betänklig.
Den vore föga överensstämmande med andan i det förslag till lag mot konkurrensbegränsningar
som nyligen framlagts. Såsom kommerskollegium påpekat
i sitt remissyttrande vore det uppenbart, »att en sådan monopolställning,
som ifrågavarande förening skulle erhålla, komme att medföra en
starkt konkurrensbegränsande effekt». Den föreslagna monopoliseringen av
importen vore ett led i den statliga jordbrukspolitiken och komme därigenom
av allt att döma att falla utanför den tilltänkta lagen mot konkurrensbegränsningar.
Motionärerna ville emellertid fästa uppmärksamheten på att
staten här avsåge att direkt framskapa en konkurrensbegränsning, som till
sin räckvidd och sin effektivitet vida överträffade flertalet av de konkurrensbegränsningar
som kunde tänkas drabbas av den nyssnämnda lagen. Motionärerna,
som i en särskild motion med anledning av Kungl. Maj :ts proposition
angående denna lag intagit den ståndpunkten att konkurrensbegränsningen
på jordbrukets område i princip borde behandlas på samma sätt som
övriga konkurrensbegränsningar, ville också understryka handelsministerns
yttrande i nämnda proposition, att statsmakterna även vid offentlig reglering
borde söka främja betingelserna för fri konkurrens. Vissa argument
kunde dock anföras till stöd för ett arrangemang som detta under en kort
övergångsperiod. Då propositionen ej gåve någon vägledning för en bedömning
av hur förhållandena skulle gestalta sig om frågan gåves en annan lösning,
kände sig motionärerna därför nödsakade att acceptera förslaget. Det
skedde dock under den uttryckliga förutsättningen att åtgärden angåves
gälla en klart avgränsad övergångsperiod, förslagsvis längst till den 30 juni
1955, samt med det bestämda förbehållet, att möjligheten att vinna medlemskap
i den ekonomiska föreningen icke begränsades till industriella fettkonsumenter,
utan alt föreningen gjordes öppen även för de företagare
inom handeln som kunde ha intresse av att bli medlemmar genom att de
importerade de varor som berördes av regleringen. En begränsning till endast
de industriella fettkonsumenterna skulle uppenbarligen på ett alldeles
onödigt sätt ytterligare skärpa föreningens monopolistiska karaktär.

Till utskottet har i anledning av den förevarande propositionen inkommit
eu den 27 april 1953 dagtecknad skrift från Sveriges kemiska industrikontor,
vari anförts bland annat följande. Kemikontoret hade kommit till den

Bevillningsutskottets betänkande nr 54.

bestämda uppfattningen att de föreslagna bestämmelserna angående avgift
för margarin som användes för framställning av fettemulsion in. in. icke
skulle ha åsyftad verkan. De toge nämligen sikte på framställning av ersättningsmedel
för grädde enbart ur margarin. En förutsättning för att en
vara skulle betraktas som margarin vore att densamma vore smörliknande
(54 § livsmedelsstadgan). För framställning av ersättningsmedel för grädde
kunde — med användning av vissa apparater — lika lätt användas ofärgade
fettvaror, vilka icke vore smörliknande men liksom margarin förutom
vatten innehölle fett och emulsionsmedel. Dylika varor förekomme numera
i handeln under sådana namn som »bakfett» eller »bakhjälpmedel». Till
följd av att sådana varor icke vore att betrakta som margarin i livsmedelsstadgans
mening — de vore närmast att anse som ersättningsmedel för
margarin — salubjödes de ofta med väsentligt lägre fetthalt än den för
margarin i livsmedelsstadgan föreskrivna (82 %). Det vore möjligt att genom
tillsats av emulsionsmedel bibringa dylika produkter en konsistens, som
närmade sig smörets eller margarinets. Köparna av varan kunde därför lätt
få en felaktig uppfattning om varans fetthalt. För att en vara skulle betraktas
såsom fettemulsion måste den vara grädd- eller mjölkliknande och
kunde alltså icke likna smör eller margarin. För att de föreslagna bestämmelserna
skulle få åsyftad verkan vore det enligt kemikontorets mening
nödvändigt att i 1 § av ovannämnda författningsförslag orden »av margarin»
utginge, vilket måste föranleda även vissa andra ändringar. Avgiften
kunde i så fall icke fastställas till ett visst högsta belopp för varje vid tillverkningen
använt kg margarin utan torde böra hänföra sig till mängden
framställt ersättningsmedel för grädde. Valde man denna form av beskattning
torde det böra övervägas om icke i stället förordningen om accis å
fettemulsion borde utsträckas till att omfatta jämväl tillverkning av sådan
fettemulsion som förbrukades i tillverkarens egen rörelse. Kemikontoret
ville dock starkt understryka att möjligheterna att kontrollera tillverkning
av fettemulsion och andra ersättningsmedel för grädde, liksom även tillverkning
av grädde ur smör, för användning i egen rörelse vore ytterst små.
Med hänsyn därtill och på grund av önskvärdheten av kompletterande bestämmelser
i livsmedelsstadgan i fråga om ersättningsmedel för margarin
ville kemikontoret för sin del hemställa att riksdagen vid behandling av
proposition nr 196 icke toge definitiv ställning till frågan om utfärdandet
av särskilda lagbestämmelser beträffande tillverkning av fettemulsion m. m.,
som förbrukades i tillverkarens egen rörelse.

Utskottets yttrande.

Enligt 1947 års riksdagsbeslut angående riktlinjerna för den framtida
jordbrukspolitiken skall från statsmakternas sida eftersträvas, bland annat,
att genom prispolitiska medel för jordbruksbefolkningen åstadkomma
en med andra befolkningsgrupper likvärdig inkomststandard. En av de vik -

Bevillningsutskottets betänkande nr 54.

tigare förutsättningarna för att nå detta mål angavs vara, att jordbrukets
inkomster av smörproduktionen blev tillfredsställande. I den mån godtagbara
förutsättningar för eu export icke förelåg, skulle därför avsättningen
av smör inom landet till skäligt pris skyddas.

Utskottet finner det uppenbart, att ett stöd åt smörproduktionen icke kan
upprätthållas, om man icke samtidigt vidtager åtgärder för att efter marknadsläget
anpassa prisrelationen mellan å ena sidan smör samt å andra
sidan margarin och övriga varor, som kan ersätta smör. Såsom framgår av
den i propositionen lämnade redogörelsen har i sådant syfte införts ett accissystem,
som för närvarande omfattar konstister, matolja och annat ersättningsmedel
för smör eller flott. Till skydd för avsättningen av grädde har
vidare accis införts å fettemulsion. Å margarin utgår däremot numera icke
någon accis. Vid sidan av detta system regleras priserna på vissa fettvaror,
däribland sådana, som är grundläggande vid margarintillverkningen, genom
ett särskilt clearingförfarande i förening med en viss centralisering av importen
av sådana varor ävensom beslag därå samt reglering av handeln på
området. Fettråvarukommittén har bland annat framhållit, att dessa åtgärder
ursprungligen tillkommit i syfte att bemästra de försörjnings- och prisproblem,
som uppstod i samband med det senaste världskriget. Sedermera
har de emellertid kommit att ingå som ett led i den statliga jordbruksregleringen,
i det att som riktlinjer för clearingpriserna tages de priser, som genom
statsmakternas beslut i fråga om de prisreglerande åtgärderna på jordbrukets
område skall gälla för inhemska fetter. Clearingen avser numera
svenskt oljeväxtfrö och olja av sådant frö ävensom margarin samt följande
importerade varor, nämligen margarinråvaror vare sig importen sker i form
av oljehaltiga fröer och frukter eller såsom olja, linfrö och linolja samt
vissa tvätt- och rengöringsmedel. Clearingförfarandet omfattar även vissa
fettsyror.

Det nuvarande regleringssystemet är emellertid enligt vad den verkställda
utredningen givit vid handen behäftat med betydande svagheter, framför allt
såvitt angår möjligheterna till kontroll. I fråga om accisförfarandet sammanhänger
olägenheterna till stor del med den omständigheten, att accis
utgår efter varans användningsområde och icke efter dess beskaffenhet.
Till belysande härav har kommittén framhållit, att raffinerad, flytande vegetabilisk
olja är belagd med accis i fall, då den användes till matnyttigt
ändamål, men är fri från accis, därest den begagnas för tillverkning av matnyttig
vara, som utgör självständigt föremål för accis. Sådan olja är icke
heller belagd med accis, då den användes till annat än matnyttigt ändamål.
På liknande sätt förhåller det sig i fråga om kokosolja, medan palmkärnolja,
som i stor utsträckning kan ersätta denna, över huvud taget icke är
belagd med accis. Även clearingförfarandet lider av vissa svagheter. Detta
förfarande omfattar sålunda såsom framgår av det förut anförda endast
vissa vegetabiliska fetter samt härdad valolja. Andra animaliska fetter än
sistnämnda olja — t. ex. slakterifett — faller däremot icke därunder, trots
att de i stor utsträckning är utbytbara mot de nyssnämnda fetterna. Såsom
2 llihang till riksdagens protokoll 19Ö3. 7 samt. Nr 54.

Bevillningsutskottets betänkande nr 5b.

en väsentlig brist framhåller kommittén vidare, att förfarandet icke löser ett
så väsentligt spörsmål som hur den tekniska industrien i män av behov
skall kunna befrias från råvarufördyring. Härtill kommer, att förfarandet
icke torde kunna upprätthållas utan stöd av beslag eller liknande. De krisförfattningar,
som reglerar dylika ingripanden, har emellertid i huvudsak
tillkommit i helt andra syften och torde därför komma att upphöra att gälla
efter hand som dessa syften blir inaktuella. Vid nu angivna förhållanden
synes icke heller clcaringförfarandet utgöra någon lämplig anordning.

Utskottet delar departementschefens uppfattning om att det nuvarande
regleringssystemet med hänsyn till anförda förhållanden icke längre bör
tillämpas. Utskottet finner i likhet med departementschefen uppenbart att
ett regleringsförfarande behövs även för framtiden.

Enligt det framlagda förslaget skall regleringssystemet utformas så, att
viss avgift får uttagas inom en av statsmakterna fastställd ram. Det förutsättes,
att jordbruksnämnden — i likhet med vad som gäller dylika avgifter
i övrigt på jordbrukets område — bemyndigas att fastställa avgifternas
storlek ävensom att uppbära dessa. Med hänsyn till att fettvaror för beredning
av matfett är i stor utsträckning utbytbara mot varandra, skall enligt
förslaget i princip alla fettråvaror och fettvaror av animaliskt och vegetabiliskt
ursprung omfattas av avgiftsbeläggningen. Undantag avses endast
skola göras för sådana varor, som icke alls eller i vart fall icke ekonomiskt
är användbara för matnyttigt ändamål. Ett restitutionsförfarande avses vidare
skola införas i fråga om importerade varor, vilka användes för sådant
tekniskt ändamål, som icke omfattas av avgiftsbeläggningen. Eu motsvarighet
till restitutionsbeloppet skall lämnas för inhemskt slakterifett, om
detta användes för icke avgiftsbelagt ändamål. Restitution skall även kunna
äga rum vid reexport. Därjämte skall möjlighet finnas att vid export av
vegetabiliska oljor och andra fetter av inhemskt ursprung lämna regleringsbidrag,
uppgående högst till motsvarande restitutionsbelopp.

Utskottet delar departementschefens mening att det nu angivna systemet
synes medge en lämplig lösning av uppgiften att å ena sidan i enlighet med
1947 års riksdagsbeslut skydda avsättningen av den inhemska smörproduktionen
och å andra sidan bereda näringslivet största möjliga frihet och utrymme
för konkurrens. Den föreslagna anordningen ger även möjlighet att
skydda den inhemska oljeväxtodlingen i den utsträckning, som årligen fastställes
i samband med prövningen av oljeväxtpriserna. De kontrollsvårigheter,
som enligt vad förut anförts vidlåder det nuvarande regleringssystemet,
skulle i huvudsak försvinna.

Med hänsyn till vad sålunda anförts tillstyrker utskottet att det nu tilllämpade
accis- och clcaringförfarandet ersättes med ett system, innefattande
en särskild avgiftsbeläggning av fetter och oljor. Då det smörskydd, som
skapas genom en sådan avgiftsbeläggning, emellertid icke är till fyllest för
att skydda avsättningen av grädde, delar utskottet departementschefens uppfattning
om att det även i fortsättningen är nödvändigt att uttaga en särskild
accis på flytande fettemulsioner. Förslaget om en begränsning uppåt av ac -

Bevillningsutskottets betänkande nr 5b.

cisen till 2 kronor för kilogram föranleder icke invändning från utskottets
sida.

Vad gäller det föreslagna avgiftssystemet finner utskottet icke anledning
till erinran mot vad departementschefen anfört i fråga om regleringens omfattning
och reglerna för avgiftsbeläggningen. Ej heller har utskottet någon
erinran mot departementschefens förslag att bibehålla den nuvarande ordningen
med avräkning av vinster och förluster på den inhemska oljeväxtodlingen
över den inom jordbruksnämnden inrättade clearingkassan för fettvaror.
Vad angår redovisningen av avgiftsmedlen instämmer utskottet likaledes
i departementschefsförslaget.

I fråga om den föreslagna restitutionsrätten finner utskottet visserligen
ur principiell synpunkt önskvärt alt denna rätt skall tillkomma samtliga
företagare inom tillverkningsområdet. I likhet med vad departementschefen
härutinnan anfört anser utskottet dock att man icke kan bortse från afl
det ur administrativ synpunkt är angeläget att antalet restitutionsansökningar
icke blir alltför stort. Då flertalet industrier i större eller mindre
omfattning torde förbruka fett, synes det utskottet nödvändigt att Kungl.
Maj :t bemyndigas att med ledning av vunna erfarenheter meddela direktiv
rörande restitutionsrättens framtida omfattning. Den i motionen I: 472 gjorda
hemställan i fråga om restitutionsrätten m. in. kan utskottet på grund
härav icke tillstyrka.

Utskottet har icke heller något att erinra mot förslaget att icke omedelbart
övergå till fullt fri import av fettråvaror och fettvaror utan att under
en övergångstid välja formen av centraliserad import genom eu för ändamålet
särskilt bildad ekonomisk förening. Utskottet förutsätter härvid att
frågan om fri import upptages till förnyad prövning sedan föreningen verkat
under någon tid, då möjlighet torde finnas att säkrare bedöma lämpligheten
av ytterligare frisläppande av importen på detta område. Då det önskemål,
som föranlett yrkandet under punkt 1 i motionen 11:597, lämpligen
kan tillgodoses genom en dylik omprövning, finner utskottet icke anledning
att uttala sig för den i nämnda motion föreslagna tidsbegränsning, under
vilken importföreningen skulle vara verksam.

Vad angår frågan om rätt till medlemskap i föreningen vill utskottet göra
det uttalandet att det, därest omständigheterna så skulle påkalla, bör beredas
möjlighet jämväl för andra företagare än industriella fettkonsumenter att
vinna medlemskap i föreningen. Med det anförda torde motionen II: 597 få
anses besvarad i förevarande del.

Utskottet har även upptagit till behandling de av Sveriges kemiska industrikontor
till utskottet framförda problemen i fråga om avgiftsbeläggning
av margarin, som användes för framställning av fettemulsion m. in.
De av kemikontoret framförda erinringarna finner utskottet böra beaktas i
så måtto att förordningen i detta ämne bör givas sådan utformning, att avgiftsbeläggningen
i fråga omfattar alla slag av fettvaror, vari ingår annat
lett än mjölkfett. Sådan utvidgning av förordningens räckvidd nödvändiggör
emellertid med hänsyn till svårigheterna vid övervakningen av förord -

Bevillningsutskottets betänkande nr 54.

ningens efterlevnad införandet av vissa skärpta bestämmelser rörande uppgiftslämning.
Sålunda bör i 10 § i förordningen föreskrivas skyldighet jämväl
för tillverkare av fettvaror att lämna uppgift om gjorda försäljningar
av dylika varor, som kan användas vid sådan tillverkning som avses il §•
Vidare bör i 12 § införas bestämmelser av innebörd, att domstol tillika skall
förplikta icke anmäld tillverkare att erlägga skatt enligt gällande grunder.
I övrigt erfordras vissa ändringar av redaktionell natur.

Utskottets hemställan.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl. Maj:ts
förevarande proposition nr 196 icke kunnat av riksdagen
oförändrad bifallas,

1) antaga det vid propositionen fogade förslaget till förordning
angående reglering av införseln av fettråvaror och
fettvaror in. m.;

2) antaga det vid propositionen fogade förslaget till förordning
om accis å fettemulsion in. in.;

3) antaga det vid propositionen fogade förslaget till förordning
angående avgift för margarin som användes för
framställning av fettemulsion m. in. med de ändringar av
rubriken samt av 1, 2, 5, 7, 8, 9, 10 och 12 §§, som framgår
av följande såsom utskottets förslag betecknade lydelse:

Kungl. Maj:ts förslag.

Utskottets förslag.

Förslag

till

förordning angående avgift för
margarin som användes för
framställning av fettemulsion
m. m.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

förordning angående avgift för
fettvaror som användas för
framställning av fettemulsion
m. m.

Härigenom 1''örordnas som följer.

1 §•

Den som, för annat ändamål än för
förbrukning i eget hushåll med användande
av fettvara, i vilken ingår
annat fett än mjölkfett, framställer
vara, som kan användas såsom ersättningsmedel
för grädde eller för

Bevillningsutskottets betänkande nr 5i.

Kungl. Maj.ts förslag.

nedan stadgas erlägga särskild avgift.
Vad nu sagts skall dock ej gälla,
då av margarin för försäljning framställes
sådan vara, som avses i förordningen
den 1953 (nr

) om accis å fettemulsion m. m.

Den som använder margarin på sätt
i första stycket sägs benämnes i denna
förordning tillverkare.

2 §•

Avgift för sådan tillverkning, som
avses i 1 §, utgår med det belopp,
som Kungl. Maj :t bestämmer, dock
med högst 5 kronor för varje vid tillverkningen
använt kilogram margarin.
Avgiften utgör lägst 50 kronor
för varje hel eller påbörjad kalendermånad,
under vilken tillverkningen
bedrives.

5 §•

Tillverkare skall för varje kalenderkvartal
upprätta och senast å femtonde
söckendagen efter kvartalets
utgång till kontrollstyrelsen avlämna
en på tro och heder avgiven deklaration
angående den myckenhet
margarin, som under kalenderkvartalet
av honom använts för ifrågavarande
ändamål.

Där så ■—----------

Utskottets förslag.

beredning av sådant ersättningsmedel,
skall enligt vad här nedan stadgas
erlägga särskild avgift. Vad nu
sagts skall dock ej gälla tillverkning
för försäljning av sådan vara, som
avses i förordningen den
1953 (nr ) om accis å fettemulsion
in. m.

Den som bedriver tillverkning som
i första stycket första punkten sägs
benämnes i denna förordning tillverkare.

2 §•

Avgift för sådan tillverkning, som
avses i 1 §, utgår med det belopp,
som Kungl. Maj :t bestämmer, dock
med högst 5 kronor för varje vid tillverkningen
använt kilogram avgiftspliktig
fettvara. Avgiften utgör lägst
50 kronor för varje hel eller påbörjad
kalendermånad, under vilken tillverkningen
bedrives.

5 §•

Tillverkare skall för varje kalenderkvartal
upprätta och senast å femtonde
söckendagen efter kvartalets
utgång till kontrollstyrelsen avlämna
en på tro och heder avgiven deklaration
angående den myckenhet
av gifts plikti g fettvara, som under kalenderkvartalet
av honom använts för
ifrågavarande ändamål.

än kalenderkvartal.

7 §• 7 §.

Tillverkare skall samtidigt med Tillverkare skall samtidigt med
deklarationens avlämnande erlägga '' deklarationens avlämnande erlägga
den avgift, som skall utgå för den i den avgift, som skall utgå för den i
deklarationen upptagna kvantiteten deklarationen upptagna kvantiteten
margarin. fettvara.

Avgiften erlägges -— --kontrollstyrelsens postgirokonto.

Bevillningsutskottets betänkande nr 54.

Kungl. Maj.ts förslag.

B §•

Erlägges icke avgift inom föreskriven
tid, må kontrollstyrelsen meddela
tillverkaren förbud tills vidare,
till dess avgiften guldits, att bedriva
tillverkning, som avses i 1 §.

Utskottets förslag.

8 §.

Erlägges icke avgift inom föreskriven
tid, må kontrollstyrelsen meddela
tillverkaren förbud tills vidare,
till dess avgiften guldits, att bedriva
tillverkning, som avses i 1 § första
stycket första punkten.

Tillverkare är---finner erforderligt.

Ställes ej---motsvarande tillämpning.

Försummar tillverkare att inbetala
avgift, som det enligt denna förordning
åligger honom att erlägga, må
avgiften på framställning av kontrollstyrelsen
omedelbart utmätas med
det belopp, vartill kontrollstyrelsen
efter verkställd undersökning fastställer
densamma.

Försummar hos kontrollstyrelsen
anmäld tillverkare att inbetala avgift,
som det enligt denna förordning åligger
honom att erlägga, må avgiften
på framställning av kontrollstyrelsen
omedelbart utmätas med det belopp,
vartill styrelsen efter verkställd
undersökning fastställer densamma.

9 §. 9 §.

Överinseendet å —--- av kontrollstyrelsen.

Tillverkare är pliktig att för tillsyn
bereda kontrolltjänsteman, närhelst
han det påfordrar, tillträde
till samtliga för tillverkarens rörelse
använda lokaler, att meddela kontrollstyrelsen
eller kontrolltjänsteman
alla begärda upplysningar angående
inköp och förbrukning i rörelsen
av margarin samt att ställa sig
till efterrättelse de särskilda föreskrifter,
som kontrollstyrelsen för erhållande
av en betryggande kontroll
över avgiftens behöriga erläggande
meddelar, ävensom de anvisningar,
som kontrolltjänsteman i enlighet
med kontrollstyrelsens föreskrifter1
kan komma att lämna. j

Tillverkare är pliktig att för tillsyn
bereda kontrolltjänsteman, närhelst
denne det påfordrar, tillträde
till samtliga för tillverkarens rörelse
använda lokaler, att meddela kontrollstyrelsen
eller kontrolltjänsteman
alla begärda upplysningar angående
inköp och förbrukning i rörelsen
av fettvaror samt att ställa sig
till efterrättelse de särskilda föreskrifter,
som kontrollstyrelsen för erhållande
av en betryggande kontroll
över avgiftens behöriga erläggande
meddelar, ävensom de anvisningar,
som kontrolltjänsteman i enlighet
med kontrollstyrelsens föreskrifter
*kan komma att lämna.

Tillverkare, som---för kontrolltjänsteman.

10 §. 10 §.

Den som tillverkar eller försäljer Den som tillverkar eller försäljer
maskiner, som kunna användas vid maskiner eller fettvaror, som kunna

Bevillningsutskottets betänkande nr 54.

Utskottets förslag.

användas vid sådan tillverkning som
avses i 1 §, är pliktig att på anfordran
av kontrolltjänsteman lämna
denne uppgift om gjorda försäljningar
av dylika maskiner och fettvaror.

12 §.

Den som utan anmälan varom sägs
i 3 § eller i strid mot förbud enligt
8 § första stycket bedriver tillverkning,
som avses i 1 §, straffes med
dagsböter.

Där tillverkning bedrivits utan anmälan
skall tillverkaren förpliktas erlägga
avgift med belopp, som skolat utgöras,
därest anmälningsskyldigheten
fullgjorts.

4) medgiva Kungl. Maj:t att vidtaga erforderliga åtgärder
för genomförande av ett tekniskt system för stödet av den
inhemska smörproduktionen och oljeväxtodlingen i huvudsaklig
överensstämmelse med de riktlinjer, som angivits i
propositionen;

B) att följande motioner, nämligen

1) motionen I: 472 av herr Nordenson, samt

2) motionen II: 597 av herr Kollberg m. fl.,

måtte, i den mån de icke kan anses besvarade genom vad
utskottet ovan anfört, av riksdagen lämnas utan åtgärd.

Kungl. Maj.ts förslag.

sådan tillverkning som avses i 1 §,
är pliktig att på anfordran av kontrolltjänsteman
lämna denne uppgift
om gjorda försäljningar av dylika
maskiner.

12 §.

Den som utan anmälan varom sägs
i 3 § eller i strid mot förbud enligt
8 § första stycket bedriver tillverkning,
som avses i 1 §, straffes med
dagsböter.

Slockholm den 12 maj 1953.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Heiiman, Gustaf Elofsson,
Spetz, Velander, Falk*, Ramberg*, Niklasson*, Söderquist och Damström;
samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Kristensson i Osby,
Orgård, Sjölin, Brandt, Kollberg, Allard, Kärrlander, Vigelsbo* och Nilsson
i Svalöv*.

Icke närvarit vid justering av betänkandet.

637462. Stockholm 1953. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag