Bevillningsutskottets betänkande Nr 46 (Betänkande 1936:Bevu46 bevu)

Bevillningsutskottets betänkande Nr 46.

Nr 46.

Ankom till riksdagens kansli den 15 juni 1936 kl. 1 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts
propositioner med förslag till förordning angående
ändring i vissa delar av förordningen den 28 september
1928 örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,
m. m., ävensom i ämnet väckta motioner.

Propositionen nr 232,

I en den 20 mars 1936 dagtecknad, till bevillnigsutskottet hänvisad proposition,
nr 232, har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att antaga nedan återgivna förslag till

1) förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 28 september
1928 (nr 373) örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt;

2) förordning om särskild skatt å förmögenhet;

3) förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 28 september
1928 (nr 374) om kommunal progressivskatt;

4) förordning angående upphävande av förordningen den 28 september
1928 (nr 375) om utjämningsskatt; samt

5) förordning örn ändring i vissa delar av taxeringsförordningen den 28
september 1928 (nr 379).

Iiihang till riksdagens protokoll 1936. 7 sami. Nr 46.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 46.

Förslag

till

förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 28
september 1928 (nr 373) om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.

Härigenom förordnas, att 15, 18 och 20 §§ förordningen den 28 september
1928 om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt1 skola erhålla ändrad lydelse
på sätt nedan angives:

15 §.

Till grund för beräkningen av inkomst- och förmögenhetsskatt skall läggas
sammanlagda beloppet av den skattskyldiges taxerade inkomst samt en
tvåhundradedel av hans och i förekommande fall hans omyndiga barns skattepliktiga
förmögenhet. Är han skattskyldig allenast för inkomst eller allenast
för förmögenhet, skall till grund för skattens beräkning läggas inkomsten
eller en tvåhundradedel av förmögenheten efter ty nyss är sagt.

Det sålunda---kronor, bortfaller.

18 §.

1 mom. Inkomst- och förmögenhetsskatt utgår dels för samtliga skattskyldiga
med viss i särskild ordning bestämd procent av ett grundbelopp
(bottenskatt) och dels för fysiska personer, oskifta dödsbon och familjestiftelser,
när det beskattningsbara beloppet överstiger 8,000 kronor, med visst
tillägg till bottenskatten (tilläggsskatt).

Med familjestiftelser avses stiftelser, som enligt de för desamma gällande
stadgar hava till huvudsakligt ändamål att tillgodose viss familjs, vissa familjers
eller bestämda personers ekonomiska intressen.

2 mom. Bottenskattens grundbelopp utgör:

a) för fysiska personer, oskifta dödsbon och familjestiftelser:

när det beskattningsbara beloppet icke överstiger 2,000 kronor: 3.5 procent
av det beskattningsbara beloppet;

när det beskattningsbara beloppet överstiger

2.000 kr. men icke 4,000 kr.: 70 kr. för 2,000 kr. och 4.5% av återstoden;

4.000 » » » 6,000 » : 160 » » 4,000 » » 5.5% » » ;

6.000 »> : 270 » »> 6,000 » » 7 % » »> ;

b) för svenska aktiebolag, vad beträffar försäkringsaktiebolag i den mån

inkomsten belöper på aktieägarna i denna deras egenskap, för svenska ekonomiska
föreningar, för systembolag, som ej äro aktiebolag, samt för utländska
juridiska personer, som ej beskattas enligt a) här ovan:

1 Senaste lydelsen av 18 §, se SFS 1934: 291.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 46.

åtta procent av det beskattningsbara beloppet;

c) för svenska försäkringsanstalter, vad beträffar försäkringsaktiebolag i
den mån inkomsten icke belöper å aktieägarna i denna deras egenskap:

nio procent av det beskattningsbara beloppet;

d) för sparbanker:

sex procent av det beskattningsbara beloppet;

e) för andra skattskyldiga än dem som avses under a)—d) här ovan:
fyra procent av det beskattningsbara beloppet.

3 mom. Tilläggsskatten utgör:

när det beskattningsbara beloppet icke överstiger 10,000 kronor: 4 procent
av den del av det beskattningsbara beloppet, som överstiger 8,000 kronor;
när det beskattningsbara beloppet överstiger

10,000

men

icke 12,000 kr.

kr.

för 10,000

kr.

och 5 %

återstoden

12,000

15,000

180

12,000

» 6 %

15,000

20,000

360

15,000

* 7%

20,000

30,000

710

20,000

» 8%

30,000

40,000

1,510

30,000

» 9%

40,000

60,000

2,410

40,000

» 11 %

60,000

80,000

4,610

60,000

» 13 %

80,000

100,000

7,210

80,000

» 15 %

100,000

150,000

10,210

100,000

* 17 %

150,000

200,000

18,710

150,000

» 19 %

200,000

kr.

28,210

200,000

» 21 %

(Se

vidare anvisningarna.)

20 §.

För varje år bestämmes den för alla skattskyldiga enhetliga procent av
de i 18 § 2 mom. omförmälda grundbelopp, med vilken bottenskatt skall
för det året utgå.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1937.

Beträffande efterbeskattning till inkomst- och förmögenhetsskatt, som
skolat utgöras enligt förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
i dess hittillsvarande lydelse, skall denna fortfarande äga tillämpning.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 46.

Förslag

till

förordning om särskild skatt å förmögenhet.

Härigenom förordnas som följer:

1 8.

Särskild skatt å förmögenhet skall enligt vad i denna förordning stadgas
ärligen erläggas till staten av fysisk person, därest hans enligt förordningen
örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skattepliktiga förmögenhet vid
utgången av det beskattningsår, som gått till ända närmast före den 1 mars
under taxeringsåret, överstigit 20,000 kronor. I den skattepliktiga förmögenheten
inbegripes härvid även förmögenhet tillhörig den skattskyldiges
hemmavarande omyndiga barn, därest ej jämlikt förordningen örn statlig
inkomst- och förmögenhetsskatt barnet skall taxeras därför.

Skattskyldighet, som nu sagts, åligger jämväl oskift dödsbo, utländsk juridisk
person, som enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
betraktas som utländskt bolag, ävensom i 18 § 1 mom. nyssnämnda
förordning omförmäld familjestiftelse. 2

2 §•

Särskild skatt å förmögenhet skall utgå i förhållande till den på nedan angivet
sätt bestämda beskattningsbara förmögenheten.

Beskattningsbar förmögenhet utgör, såvitt ej nedan annorlunda stadgas,
ett belopp motsvarande den skattskyldiges och i förekommande fall hans
omyndiga barns enligt förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
skattepliktiga förmögenhet vid utgången av det beskattningsår, varom
i 1 § förmäles.

Därest för annan skattskyldig än familjestiftelse berörda skattepliktiga
förmögenhet överstiger tjugufem gånger det för den skattskyldige för ifrågavarande
beskattningsår enligt förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
fastställda beskattningsbara beloppet, utgör den beskattningsbara
förmögenheten ett belopp motsvarande tjugufem gånger det beskattningsbara
beloppet, dock minst fyrtio procent av den skattepliktiga förmögenheten.
Fastställes ej för den skattskyldige något sådant beskattningsbart
belopp, utgör den beskattningsbara förmögenheten ett belopp motsvarande
fyrtio procent av den skattepliktiga förmögenheten.

Beskattningsbar förmögenhet utföres i fulla hundratal kronor, så att överskjutande
belopp, som icke uppgår till fullt hundratal kronor, bortfaller.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 46.
3 §•

Särskild skatt å förmögenhet skall utgöra:

när den beskattningsbara förmögenheten icke överstiger 50,000 kronor:
en promille av den del av den beskattningsbara förmögenheten, som överstiger
20,000 kronor, dock lägst en krona;

när den beskattningsbara förmögenheten överstiger

50,000	meri icke	100,000	kr.:	30	kr. för	50,000	kr.	och 2%o	av återstoden;
100,000	» »	300,000	» :	130	» »	100,000	»	» 3° joo	»	» ;
300,000	» »	600,000	» :	730	» »	300,000	»	» 4 %„	»	» ;
600,000	» »	1,000,000	» :	1,930	» »	600,000	»	» 5°/oo	»	» ;
1,000,000	kr.			3,930	» »	1,000,000	»	* 6°/oo	)>	»

4 §•

För äkta makar, som under beskattningsåret levt tillsammans, bedömes
skatteplikt enligt 1 § med hänsyn till båda makarnas sammanlagda förmögenhet.
Den beskattningsbara förmögenheten beräknas för makarna gemensamt
under hänsynstagande vid tillämpning av 2 § tredje stycket till det
för makarna gemensamt fastställda beskattningsbara beloppet. Skatt beräknas
efter den sålunda bestämda beskattningsbara förmögenheten samt
fördelas å makarna efter deras skattepliktiga förmögenheter.

Rörande taxering av äkta makar skall i övrigt vad i 19 § förordningen om
statlig inkomst- och förmögenhetsskatt stadgas äga motsvarande tillämpning.

5§-

1 mom. Den som eftertaxerats till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
skall, om eftertaxeringen därtill föranleder, eftertaxeras jämväl till särskild
skatt å förmögenhet enligt denna förordning till behörigt belopp.

2 mom. Har skattskyldig i uppgift eller upplysning, som avgivits till ledning
vid taxering, lämnat oriktigt meddelande, eller har han, ehuru uppgiftspliktig,
underlåtit avlämna uppgift eller infordrad upplysning, och har
därav föranletts, att han icke blivit taxerad till särskild skatt å förmögenhet
eller att han blivit för lågt taxerad till sådan skatt, utan att dock eftertaxering
till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skall äga rum, skall
han eftertaxeras till särskild skatt å förmögenhet att utgå med det belopp,
som genom berörda förfarande undandragits statsverket. Beträffande dylik
eftertaxering skall vad som är stadgat rörande eftertaxering till statlig inkomst-
och förmögenhetsskatt äga motsvarande tillämpning. 6

6 §•

Skattskyldig taxeras till särskild skatt å förmögenhet i den kommun, där
han skall taxeras till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 46.

7 §•

Har på grund av bestämmelserna i 23 § förordningen om statlig inkomstoch
förmögenhetsskatt befrielse helt eller delvis medgivits från skattskyldighet
till nämnda skatt, skall motsvarande befrielse åtnjutas jämväl i fråga om
särskild skatt å förmögenhet.

8 §•

Där oskift dödsbo jämlikt 24 § förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
svarar för dylik skatt allenast med tillgångarna i boet eller
delägare i skiftat dödsbo allenast för vad av skatten å hans lott belöper och
allenast med sin lott i boet, skall motsvarande gälla i fråga om särskild
skatt å förmögenhet.

9 §•

1 mom. Därest i anledning av överenskommelse eller beslut, varom förmäles
i 29 eller 30 § förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,
befrielse från skattskyldighet till nämnda skatt helt eller delvis skall
åtnjutas, skall detta föranleda motsvarande befrielse från skattskyldighet enligt
denna förordning.

1 fall, varom i 29 och 30 §§ förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
förmäles, må Konungen förklara, att särskild skatt å förmögenhet
skall för skattskyldig fastställas till högre belopp än gällande bestämmelser
eljest skulle föranleda, dock att skatten ej må komma att uppgå
till större del, procentuellt beräknad, av den på grundval av överenskommelsen
eller beslutet fastställda beskattningsbara förmögenheten, än skatten
skulle utgjort av den beskattningsbara förmögenhet, som skulle hava fastställts,
om hänsyn ej tagits till överenskommelsen eller beslutet.

2 mom. Vad i 32 § förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
stadgas om rätt för Konungen att till undvikande av eller lindring i
dubbelbeskattning förordna örn efterskänkande av inkomst- och förmögenhetsskatt
skall äga motsvarande tillämpning beträffande särskild skatt å
förmögenhet.

10 §.

Angående taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering till särskild
skatt å förmögenhet stadgas i taxeringsförordningen.

11 §•

Konungen äger utfärda för tillämpning av denna förordning erforderliga
föreskrifter.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1937.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 46.

Förslag

till

förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den
28 september 1928 (nr 374) om kommunal progressivskatt.

Härigenom förordnas, att 2, 3 och 4 §§ förordningen den 28 september
1928 örn kommunal progressivskatt skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives:

2 §■

Fysisk person, oskift dödsbo och familjestiftelse, som avses i 18 § 1 mom.
förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, skola utgöra kommunal
progressivskatt, därest den skattskyldiges till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
beskattningsbara belopp överstiger 3,000 kronor, sedan, i
fråga örn skattskyldig, som avses i 69 § kommunalskattelagen, avdragits ett
belopp, motsvarande till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skattepliktig
inkomst, för vilken jämlikt sagda lagrum kommunal skattskyldighet ej
föreligger.

3 §•

Det till kommunal progressivskatt beskattningsbara beloppet utgör för en
var skattskyldig det till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbara
beloppet, beträffande skattskyldig, som avses i 69 § kommunalskattelagen,
efter avdrag, som i 2 § sägs. 4

4 §■

1 mom. Progressivskattens grundbelopp utgör

för den del av det till kommunal progressivskatt beskattningsbara beloppet,
som överstiger

3.000 kronor men ej 9,000 kronor, 0.5 procent

9.000 » » » 15,000 » 1 »

15.000 » » » 35,000 » 2 »

35.000 » » » 60,000 » 3 »

60.000 » » » 100,000 » 4 »

100,000 » ...................... 5 » ,

dock att grundbeloppet icke må i något fall överstiga 4.6 procent av det beskattningsbara
beloppet.

Grundbeloppet upptages i fullt krontal, så att belopp, som ej uppgår till
fullt krontal, bortfaller.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 46.

2 mom. Rörande fördelning emellan äkta makar av det för dem gemensamma
grundbeloppet skall stadgandet i 19 § 1 mom. förordningen om statlig
inkomst- och förmögenhetsskatt äga motsvarande tillämpning; och skall
därvid i fråga om skattskyldig, som avses i 69 § kommunalskattelagen, såsom
taxerat belopp anses det till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade
beloppet med avdrag av det belopp, som frånräknats vid fastställande av
det till kommunal progressivskatt beskattningsbara beloppet.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1937.

Beträffande efterbeskattning till kommunal progressivskatt, som skolat utgöras
enligt förordningen örn kommunal progressivskatt i dess hittillsvarande
lydelse, skall denna fortfarande äga tillämpning.

Förslag

till

förordning angående upphävande av förordningen den 28 september
1928 (nr 375) örn utjämningsskatt.

Härigenom förordnas, att förordningen den 28 september 1928 örn utjämningsskatt
skall upphöra att gälla med utgången av år 1936; dock att förordningen
fortfarande skall äga tillämpning beträffande efterbeskattning till utjämningsskatt
enligt förordningen.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 46.

Förslag

till

förordning om ändring i vissa delar av taxeringsförordningen den
28 september 1928 (nr 379).

Härigenom förordnas, att 120 § taxeringsförordningen den 28 september
1928 skall upphöra att gälla ävensom att 1 §, 2 § 1 morn., 12 § 1 morn., 26 §

1 morn., 28 §, 29 § 1 morn., 76 §, 77 § 2 morn., 80 §, 84 § 2 morn., 86 §,
90 § 2 morn., 91 § 2 morn., 92 § 1 morn., 95, 98, 99, 105 och 114 §§, 119 §

2 morn., 123 § 2 morn., 124 § 2 morn., 124 a § 1 morn., 130 och 136 §§,
143 § 1 mom. samt 145 § 4 mom. nämnda förordning1 skola erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan angives:

1 §•

Taxering till beskattning enligt kommunalskattelagen, enligt förordningarna
örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, om särskild skatt å förmögenhet
och om kommunal progressivskatt samt enligt lagen om skogsaccis
verkställes av särskilda beskattningsnämnder i den ordning här nedan angives.

2 §•

1 mom. I denna---äger rum;

taxering för inkomst eller förmögenhet: taxering till kommunal inkomstskatt,
till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, till särskild skatt å förmö#
genhet och till kommunal progressivskatt; samt

virkestaxering: taxering---årlig taxering.

12 §.

1 mom. Till medlemmar---taxeringens verkställande.

Av kommun må till ledamot eller suppleant i beredningsnämnd, fastighetstaxeringsnämnd
eller taxeringsnämnd utses allenast den, som är inom
kommunen mantalsskriven, och av landsting må till ledamot eller suppleant
i fastighetstaxeringsnämnd utses allenast den, som är mantalsskriven i kommun
inom fastighetstaxeringsdistriktet; och må ej annan väljas än den, som
tillika under året näst före taxeringsåret haft att utgöra allmän kommunalskatt
till kommunen eller statlig inkomst- och förmögenhetsskatt eller särskild
skatt å förmögenhet och jämväl, i den mån utskylderna vid tiden för
valet varit förfallna, erlagt desamma.

Vid kommuns---inom densamma.

1 Senaste lydelsen av 29 § lemoin, se SFS 1930:192, av 92 § 1 morn. och 119 § 2 moni.
se SFS 1931:80, av 84 § 2 morn., 86 § och 123 § 2 mom. se SFS 1934:292, av 124 a § 1 mom.
och 145 § 4 mom. se SFS 1934: 295 samt av 12 § 1 morn., 26 § 1 morn., 80 §, 90 § 2 mom.
och 143 § 1 mom. se SFS 1935: 255.

10 Bevillningsutskottets betänkande Nr 46-

26 §.

1 mom. Nedannämnda skattskyldiga---(självdeklaration), näm ligen: 1)

verk eller---för förmögenhet;

2) fysisk person, därest han antingen

a) nästföregående år varit taxerad till kommunal inkomstskatt eller
statlig inkomst- och förmögenhetsskatt eller särskild skatt å förmögenhet;

b) under beskattningsåret haft inkomst av beskaffenhet, att skattskyldighet
därför åligger honom enligt kommunalskattelagen eller förordningen om
statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, eller vid samma års utgång ägt förmögenhet,
för vilken han är skattskyldig enligt nämnda förordning, och i sådant
fall tillika hans enligt kommunalskattelagen beräknade taxerade inkomst
i någon kommun eller hans enligt förordningen om statlig inkomstoch
förmögenhetsskatt beräknade taxerade inkomst jämte en tvåhundradedel
av förmögenheten uppgått, i fråga örn sådan person som varit här i riket bosatt
under hela eller någon del av beskattningsåret, till minst 600 kronor och,
i fråga om annan person, till minst 100 kronor; eller

c) vid beskattningsårets utgång ägt förmögenhet, uppgående till minst

20,000 kronor, för vilken han är skattskyldig enligt förordningen örn särskild
skatt å förmögenhet.

Vid bedömandet — — — inkomst och förmögenhet. Har skattskyldig
barn, skall hänsyn tagas jämväl till barnets förmögenhet, därest han enligt
förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt eller förordningen
om särskild skatt å förmögenhet skall taxeras därför.

Vid tillämpning---den avlidne.

28 §.

Självdeklaration är dels allmän självdeklaration, dels särskild självdeklaration.

Deklarationsskyldig, som är skattskyldig till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
eller särskild skatt å förmögenhet, skall avgiva dels i den kommun,
där han är mantalsskriven eller utan att vara mantalsskriven är skattskyldig
till sådan skatt, allmän självdeklaration till ledning vid taxering till
nämnda skatter och till kommunal inkomstskatt i samma kommun, dels i
varje annan kommun, där han är skattskyldig till kommunal inkomstskatt,
särskild självdeklaration till ledning vid taxering till sådan skatt. Deklarationsskyldig,
som icke är skattskyldig till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
eller särskild skatt å förmögenhet, skall avgiva särskild självdeklaration
i varje kommun, där han är skattskyldig till kommunal inkomstskatt.

Finnes inom---särskild kommun.

29 §.

1 mom. Allmän självdeklaration---å försäkringstagarna.

Utländsk försäkringsanstalt---öretal bortfalla.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 46.

76 §.

Senast den 15 februari skola i den ordning, Kungl. Maj:t föreskriver, till
taxeringsnämndens ordförande, utom i Stockholm, överlämnas avskrifter av
fastighetslängderna, inkomstlängden, förmögenhetslängden, skogsaccislängden
och länsprövningsnämndens ändringslängder för nästföregående år, såvitt
taxeringsdistriktet angår.

Inom samma — — — mellankommunala prövningsnämnden.

77 §.

2 mom. Den gemensamma taxexångsnämnden har att verkställa dels
taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt och särskild skatt å
förmögenhet av skattskyldiga, som sakna hemortskommun i riket, ävensom
av sådana i 26 § förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
omförmälda skattskyldiga, som jämlikt § 3 mom. 2 mantalsskrivningsförordningen
skola mantalsskrivas inom Stockholms stad och S:t Nikolai
församling, dels ock taxering till kommunal inkomstskatt av skattskyldiga,
då sådan taxering skall ske för gemensamt kommunalt ändamål.

Taxering, som---särskilt taxeringsdistrikt.

80 §.

Kronoombudet har —--åliggande särskilt

a) att, oavsett---av denne;

b) att vid granskningen tillse, att kronans intresse vid taxeringen till statlig
inkomst- och förmögenhetsskatt och särskild skatt å förmögenhet varder
behörigen iakttaget; samt

c) att, i---taxeringsnämndens sammanträden.

Med avseende — — — taxeringsnämndens sammanträden.

84 §.

2 mom. Varje år beslutar taxeringsnämnden, i den mån icke annat i 85 §
stadgas, för envar skattskyldig, huruvida och till vilket belopp taxering till
kommunal inkomstskatt samt till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt och
särskild skatt å förmögenhet skall honom åsättas.

Så snart---omförmälda taxeringsnämnd.

Har taxeringsnämnd — ---omförmälda taxeringsnämnd.

86 §.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 46.

lag, en längd över taxeringen till kommunal inkomstskatt, statlig inkomstoch
förmögenhetsskatt och kommunal progressivskatt (inkomstlängd), en
längd över taxeringen till särskild skatt å förmögenhet (förmögenhetslängd)
ävensom en längd över taxeringen till skogsaccis (skogsaccislängd). Hos
den gemensamma taxeringsnämnden skola förås särskild inkomstlängd och
särskild förmögenhetslängd över taxering för inkomst eller förmögenhet av
skattskyldiga, som omförmälas i 77 § 2 mom.

De beslutade---skattskyldiges namn.

I inkomstlängden antecknas särskilt

dels i avseende---beskattningsbar inkomst;

dels i avseende å statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerat belopp,
beloppet av medgivna ortsavdrag och beskattningsbart belopp med angivande
tillika, där det ej framgår av längdens uppställning, av den punkt i 18 §
2 mom. förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, enligt vilken
grundbeloppet för däri ingående bottenskatt skall beräknas;

dels ock, till ledning för påföring av pensionsavgift enligt lagen om folkpensionering,
för envar, som vid taxeringsårets början uppnått sjutton men
ej sextiofem års ålder, beräknat taxerat belopp enligt förordningen om statlig
inkomst- och förmögenhetsskatt, därest detsamma icke införts på grund
av föreskriften här ovan.

1 förmögenhetslängden angives den till särskild skatt å förmögenhet beskattningsbara
förmögenheten.

Närmare föreskrifter---— och ledamöter.

90 §.

2 mom. Har självdeklaration---eller upplysning.

1 enahanda —--därtill anmanats. Har vid dylik underlåtenhet att

avgiva deklaration eller uppgift taxering åsatts enligt förordningen om särskild
skatt å förmögenhet, skall underrättelse, varom nu sagts, lämnas jämväl
skattskyldig fysisk person, som är inom distriktet mantalsskriven.

91 §•

2 mom. Taxeringslängderna, i huvudskrift eller avskrift, skola vara att
tillgå för landskamreraren och länsprövningsnämnden samt i den ordning,
Kungl. Majit föreskriver, dels tillhandahållas dem, som hava att verkställa
debitering av de på grund av taxeringen utgående utskylder, dels ock, med
undantag av förmögenhetslängden, offentligen framläggas inom vederbörande
kommun under minst fjorton dagar före den 15 juli under taxeringsåret.

92 §.

1 mom. Har skattskyldig haft förvärvskälla, som enligt kommunalskattelagens
bestämmelser örn beskattningsort är att hänföra till skilda prövnings -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 46-

distrikt, skola genom vederbörande landskamrerares försorg, så snart ske
kan efter det inkomst- och förmögenhetslängderna för året med tillhörande
handlingar inkommit till länsstyrelsen och senast den 10 juli, till den mellankommunala
prövningsnämnden översändas de självdeklarationer och andra
handlingar, som till ledning vid den skattskyldiges taxering för inkomst
eller förmögenhet avgivits dels i kommun, till vilken dylik förvärvskälla
är att hänföra, dels ock, därest han inom annan kommun är skattskyldig
till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, i denna kommun. Har den skattskyldige
under beskattningsåret varit gift, skola till den mellankommunala
prövningsnämnden jämväl översändas de självdeklarationer och andra handlingar,
som avgivits till ledning vid den andra makens taxering för inkomst
eller förmögenhet i nämnda kommuner, därest 52 § 1 mom. kommunalskattelagen
eller 19 § 1 mom. förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
är tillämplig å makarnas taxering. Samtidigt härmed skola
överlämnas utdrag av inkomst- och förmögenhetslängderna samt taxeringsnämndernas
protokoll, såvitt angår ifrågavarande taxeringar.

95 §.

Prövningsnämnd beslutar — — — i övrigt.

Särskild prövningsnämnd har att, sedan den ordinarie prövningsnämnden
avslutat sitt arbete för året och intill dess nästa ordinarie prövningsnämnd
sammanträder, dels besluta över besvär, som anförts enligt 123 §, dels, såvitt
angår redan verkställd taxering, pröva ansökningar örn sådan befrielse
från skattskyldighet, varom förmäles i 15 § 2 mom. och 55 § kommunalskattelagen
samt i 23 § förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
och 7 § förordningen örn särskild skatt å förmögenhet, dels ock pröva
besvär, som avses i 16 § andra stycket lagen om folkpensionering. Vad eljest
---särskild prövningsnämnd.

Om rätt---och 129 §.

98 §.

Alla beslut —--bör ske.

Taxering, som till följd av prövningsnämndens beslut tillkommit eller blivit
fastställd annorlunda än taxeringsnämnden bestämt, skall antecknas i det
exemplar av vederbörande taxeringslängd, som är för nämnden tillgängligt,
och skall jämväl upptagas i särskild längd (ändringslängd), som upplägges
i skilda avdelningar dels för särskild fastighetstaxering, dels för taxering till
kommunal inkomstskatt, statlig inkomst- och förmögenhetsskatt och kommunal
progressivskatt, dels för taxering till särskild skatt å förmögenhet och
dels för virkestaxering. Närmare föreskrifter om längdföringen meddelas av
Kungl. Maj:t.

Nämndens protokoll — — — särskild prövningsnämnd.

99 §.

Länsprövningsnämndens ändringslängder, i huvudskrift eller bestyrkt avskrift,
skola i den ordning, Kungl. Majit föreskriver, dels tillhandahållas dem,

Bevillningsutskottets betänkande Nr 46.

som verkställa debitering av de på grund av taxeringen utgående utskylder,
dels ock, med undantag för den avdelning i längden som avser taxering till
särskild skatt å förmögenhet, så snart ske kan offentligen framläggas inom
vederbörande kommun under minst fjorton dagar.

105 §.

Alla beslut---bör ske.

Taxering, som till följd av nämndens beslut tillkommit eller som blivit
fastställd annorlunda än taxeringsnämnd bestämt, skall upptagas i särskild
längd (ändringslängd). En sådan längd föres för varje län, och skall i densamma
uppläggas särskild avdelning för taxering till särskild skatt å förmögenhet.
Vad i detta stycke stadgas skall icke gälla beträffande beslut, som
fattats i anledning av besvär enligt 123 §.

Justering av---deras riktighet.

114 §.

Taxering till kommunal progressivskatt verkställes av den taxeringsnämnd
och den prövningsnämnd, som förrätta skattskyldigs taxering till statlig inkomst-
och förmögenhetsskatt, i samband med taxeringen till dylik skatt.
Ifrågakommer fördelning---och skoldistrikt.

Fördelning av---i kommunen.

119 §.

2 mom. Har skattskyldig haft förvärvskälla, som enligt kommunalskattelagens
bestämmelser om beskattningsort är att hänföra till två eller flera
prövningsdistrikt, skola besvär enligt 118 §, försåvitt de avse den skattskyldiges
taxering för inkomst eller förmögenhet i den kommun, där han taxerats
eller bort taxeras till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt eller särskild
skatt å förmögenhet, eller i sådan annan kommun, dit förvärvskällan
är att hänföra, skriftligen avfattade, ingivas till länsstyrelsen i något av de
län, där sagda kommuner äro belägna.

Besvär, varom---nästföljande söckendag.

123 §.

2 mom. Den som taxerats till kommunal inkomstskatt eller till statlig inkomst-
och förmögenhetsskatt för intäkt, vilken icke skall räknas till skattepliktig
inkomst, eller som taxerats till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
eller särskild skatt å förmögenhet för förmögenhetstillgång av sådant
slag, som icke skall upptagas vid beräkning av skattepliktig förmögenhet,

den som---taxeringen skett,

den som---en ort,

den som---är skattskyldig,

den som taxerats till särskild skatt å förmögenhet, ehuru han enligt 1 §
förordningen örn dylik skatt ej är skyldig utgöra sådan skatt,

Bevillningsutskottets betänkande Nr 46.

den som taxerats till kommunal progressivskatt, ehuru han enligt 2 § förordningen
om kommunal progressivskatt ej skall utgöra sådan skatt, eller
som taxerats till kommunal progressivskatt för inkomst eller för förmögenhetstillgång
av sådant slag, för vilket han ej är skattskyldig,

den som taxerats till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, till särskild
skatt å förmögenhet eller till kommunal progressivskatt å ort, där han icke
är skattskyldig till sådan skatt,

den som taxerats för---hos kammarrätten.

Skall i fråga örn stiftelse, för vilken uti stadgad ordning avlämnats behörig
självdeklaration och för vilkens vidkommande ej sådan underlåtenhet förekommit,
som enligt 39 § 1 mom. andra punkten föranleder förlust av talan,
grundbelopp för den i statliga inkomst- och förmögenhetsskatten ingående
bottenskatten beräknas enligt 18 § 2 mom. a) förordningen om statlig
inkomst- och förmögenhetsskatt, skall besvärsrätt, som nyss sagts, såvitt angår
denna taxeringsåtgärd tillkomma stiftelsen för det fall att stiftelsen ej
erhållit föreskriven underrättelse rörande taxeringsåtgärden före den 15
juni, därest beslutet fattats av taxeringsnämnd i något av länen, men före
den 10 juli, därest beslutet fattats av taxeringsnämnd i Stockholm, och före
den 1 december, därest beslutet fattats av prövningsnämnd.

124 §.

2 mom. Anföras besvär---omförmälda nämnd. Före överlämnan det

skall länsstyrelsen vid besvären foga såväl utdrag av inkomstlängd, förmögenhetslängd
och taxeringsnämnds protokoll, såvitt den överklagade taxeringen
angår, som ock de till taxeringsnämnden i frågan ingivna handlingarna,
därest icke berörda utdrag och handlingar på grund av stadgandet i 92 §
tidigare blivit överlämnade, i vilket fall det åligger allmänna ombudet hos
den mellankommunala prövningsnämnden att vid besvären foga ifrågavarande
handlingar. Sedan besvärsakten — — — i ärendet.

Anföras besvär---, lill kammarrätten.

124 a §.

1 mom. Har skattskyldig vid taxering till kommunal inkomstskatt åtnjutit
avdrag enligt 45 § kommunalskattelagen eller har för skattskyldig förmögenhet
vid taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt eller till särskild
skatt å förmögenhet beräknats med hänsyn till fastighets taxeringsvärde,
och sker genom utslag av Kungl. Maj:t eller kammarrätten eller beslut
jämlikt 123 § 1 eller 4 mom. eller 129 § av prövningsnämnd sådan ändring
beträffande fastighetstaxeringen, att avdraget eller förmögenheten bör beräknas
till annat belopp än som skett, må besvär med yrkande örn härav föranledd
ändring i taxeringen av inkomst eller förmögenhet anföras hos prövningsnämnden,
eller, om denna taxering redan varit föremål för beslut av
kammarrätten, vilket ej överklagats, eller av Kungl. Majit, hos den myndighet,
som meddelat beslutet. Är sagda--— i övrigt.

Rätt att---motsvarande tillämpning.

16 Bevillningsutskottets betänkande Nr 46

130 §.

Därest efter anförda besvär eller eljest taxering till kommunal inkomstskatt
eller till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt ändras eller bliver
någon påförd, skall samtidigt vidtagas den ändring i taxering till särskild
skatt å förmögenhet eller till kommunal progressivskatt, som därav må föranledas.

136 §.

Vid kronoräkenskapernas granskning inom riksräkenskapsverket må med
avseende å verkställd taxering anmärkning icke framställas.

143 §.

1 mom. Har någon i självdeklaration eller därtill hörande handling eller

1 särskild uppgift angående renskötsel eller i upplysning, som i 32 § avses,

mot bättre vetande lämnat oriktigt meddelande, som är ägnat att leda till
frihet från taxering eller till för låg taxering, bote, örn det oriktiga meddelandet
blivit vid taxeringen följt, högst fem gånger den inkomst- och förmögenhetsskatt
samt den särskilda skatt å förmögenhet, som därigenom undandraga,
och i annat fall högst fem gånger den inkomst- och förmögenhetsskatt
samt den särskilda skatt å förmögenhet, som skulle hava undandraga,
i händelse det oriktiga meddelandet blivit följt vid taxeringen, i vartdera
fallet dock minst femtio kronor. Därest det---femtio kronor.

Har någon---femtio kronor.

145 §.

4 morn. Efter prövning---fastighetstaxeringsnämndernas beslut.

Vad som ställes till länsstyrelsernas förfogande för ersättning åt ordförandena
och kronoombuden i taxeringsnämnderna, för ersättning såvitt angår
årlig taxering åt kamreraren vid överståthållarämbetets avdelning för
uppbördsärenden samt för det i samband med taxeringsarbetet jämlikt 15 §

2 mom. lämnade biträde av städernas tjänstemän jämte vad som utanordnas
till kommuner må sammanlagt utgöra högst ett belopp, motsvarande
tre procent av grundbeloppet för hela riket av den i den statliga inkomst- och
förmögenhetsskatten ingående bottenskatten, sådant grundbeloppet beräknats
enligt taxeringsnämndernas beslut.

Vid fördelningen---av länsstyrelsen.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1937; dock att i fråga örn
mål och ärenden, som avse taxering, verkställd före år 1937, äldre bestämmelser
fortfarande skola gälla.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 46.

Propositionen nr 269.

I en den 5 juni 1936 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 269, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att, under i proposition nr 267 angiven förutsättning, antaga i proposition
nr 232 framlagda författningsförslag med den ändrade lydelse av
18 § i förslaget till förordning angående ändring i vissa delar av förordningen
den 28 september 1928 (nr 373) örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,
av 1 och 3 §§ i förslaget till förordning om särskild skatt å förmögenhet
samt av 26 § i förslaget till förordning örn ändring i vissa delar av taxeringsförordningen
den 28 september 1928 (nr 379), som framgår av inom finansdepartementet
i dessa delar omarbetade författningsförslag.

Förenämnda vid propositionen nr 269 fogade författningsförslag äro av
följande lydelse:

Förslag

till

förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 28
september 1928 (nr 373) om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.

Härigenom förordnas, att 15, 18 och 20 §§ förordningen den 28 september
1928 om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt1 skola erhålla ändrad lydelse
på sätt nedan angives:

15 §.

(Lika lydande med motsvarande paragraf enligt förslag i proposition nr
232.)

18 §.

t morn. Inkomst- och förmögenhetsskatt utgår dels för samtliga skattskyldiga
med viss i särskild ordning bestämd procent av ett grundbelopp
(bottenskatt) och dels för fysiska personer, oskifta dödsbon och familjestiftelser,
när det beskattningsbara beloppet överstiger 10,000 kronor, med visst
tillägg till bottenskalten (tilläggsskatt).

2 mom. Bottenskattens grundbelopp utgör:

a) för fysiska personer, oskifta dödsbon och familjestiftelser:

1 Senaste lydelse av 18 §, se SFS 1934 : 291.

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 7 sami. Nr 46. 2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 46.

när det beskattningsbara beloppet icke överstiger 2,000 kronor: 3.5 procent
av det beskattningsbara beloppet;

när det beskattningsbara beloppet överstiger

2.000 men icke 4,000 kr.: 70 kr. för 2,000 kr. och 4.5% av återstoden;

4.000 >> » 6,000 » : 160 » » 4,000 » » 5.5 % » » ;

6.000 » * 8,000 » : 270 » » 6,000 » » 7 % » »> ;

8.000 kr. : 410 •> » 8,000 -> » 10 % » » ;

b) för svenska aktiebolag, vad beträffar försäkringsaktiebolag i den mån
inkomsten belöper på aktieägarna i denna deras egenskap, för svenska ekonomiska
föreningar, för systembolag, som ej äro aktiebolag, samt för utländska
juridiska personer, som ej beskattas enligt a) här ovan:

åtta procent av det beskattningsbara beloppet;

c) för svenska försäkringsanstalter, vad beträffar försäkringsaktiebolag i
den mån inkomsten icke belöper å aktieägarna i denna deras egenskap:

nio procent av det beskattningsbara beloppet;

d) för sparbanker:

sex procent av det beskattningsbara beloppet;

e) för andra skattskyldiga än dem som avses under a)—d) här ovan:
fyra procent av det beskattningsbara beloppet.

3 mom. Tilläggsskatten utgör:

när det beskattningsbara beloppet icke överstiger 15,000 kronor: 4 procent
av den del av det beskattningsbara beloppet, som överstiger 10,000 kronor;
när det beskattningsbara beloppet överstiger

15,000	men	icke 20,000	kr.:	200	kr.	för 15,000	kr.	och	6 % av	återstoden
20,000	»	»	25,000	» :	500	»	» 20,000	»	»	8% »	»
25,000	»	»	30,000	»	900	»	» 25,000	»	''>	10 % »	»
30,000	»	»	40,000	»	1,400	»	» 30,000	»	»	12 % »	»
40,000	»	»	50,000	»	2,600	»	» 40,000	»	»	14 % »	»
50,000	»	»	60,000	»	4,000	»	» 50,000	»	»	16 % »	»
60,000	»	»	80,000	»	5,600	»	» 60,000	»	»	18 % »	»
80,000	»	»	100,000	»	9,200	»	» 80,000	»	»	20 % »	»
100,000	»	»	150,000	»	13,200	»	»100,000	»	»	22 % »	»
150,000	»	»	200,000	»	24,200	»	»150,000	»	»	24 % »	»
200,000	kr.				36,200	»	» 200,000	»	»	26 % »	»

(Se vidare anvisningarna.)

20 § och övergångsbestämmelsen.

(Lika lydande med motsvarande stadganden enligt förslag i proposition
nr 232.)

Bevillningsutskottets betänkande Nr 46.

Förslag

till

förordning om särskild skatt å förmögenhet.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Särskild skatt å förmögenhet skall enligt vad i denna förordning stadgas
årligen erläggas till staten av fysisk person, därest hans enligt förordningen
örn statlig inkomst och förmögenhetsskatt skattepliktiga förmögenhet vid
utgången av det beskattningsår, som gått till ända närmast före den 1 mars
under taxeringsåret, överstigit 15,000 kronor. I den skattepliktiga förmögenheten
inbegripes härvid även förmögenhet tillhörig den skattskyldiges
hemmavarande omyndiga barn, därest ej jämlikt förordningen om statlig
inkomst- och förmögenhetsskatt barnet skall taxeras därför.

Skattskyldighet, som nu sagts, åligger jämväl oskift dödsbo, utländsk juridisk
person, som enligt förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
betraktas som utländskt bolag, ävensom i 18 § 1 mom. nyssnämnda
förordning omförmäld familjestiftelse.

2 §•

(Lika lydande med motsvarande paragraf enligt förslag i proposition nr
232.)

3 §■

Särskild skatt å förmögenhet skall utgöra:

när den beskattningsbara förmögenheten icke överstiger 20,000 kronor:
en promille av den del av den beskattningsbara förmögenheten, som överstiger
15,000 kronor, dock lägst en krona;

när den beskattningsbara förmögenheten överstiger

20,000 men icke 30,000 kr,

5 kr. för 20,000 kr. och 1.5 °/oo av återstoden

30,000

50,000

30,000

Joo

50,000

100,000

50,000

2.5

/oo

100,000

200,000

185

100,000

/oo

200,000

400,000

485

200,000

/oo

400,000

600,000

1,285

400,000

/oo

600,000

800,000

2,285

600,000

/oo

800,000

1,000,000

3,485

800,000

Joo

,000,000

kr.

4,885

» 1,000,000

Joo

4—11 §§ samt övergångsbestämmelsen.

(Lika lydande med motsvarande stadganden enligt förslag i proposition
nr 232.)

Bevillningsutskottets betänkande Nr 46-

Förslag

till

förordning om ändring i vissa delar av taxeringsförordningen den
28 september 1928 (nr 379).

Härigenom förordnas, att 120 § taxeringsförordningen den 28 september
1928 skall upphöra att gälla ävensom att 1 §, 2 § 1 inom., 12 § 1 morn., 26 §

1 morn., 28 §, 29 § 1 morn., 76 §, 77 § 2 morn., 80 §, 84 § 2 morn., 86 §,
90 § 2 morn., 91 § 2 morn., 92 § 1 morn., 95, 98, 99, 105 och 114 §§, 119 §

2 morn., 123 § 2 morn., 124 § 2 morn., 124 a § 1 morn., 130 och 136 §§,
143 § 1 mom. samt 145 § 4 mom. nämnda förordning1 * * * skola erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan angives:

1 §, 2 § 1 mom. och 12 § 1 mom.

(Lika lydande med motsvarande stadganden enligt förslag i proposition
nr 232.)

26 §.

1 mom. Nedannämnda skattskyldiga — —- —- (självdeklaration), nämligen: 1)

verk eller — — — för förmögenhet;

2) fysisk person, därest han antingen

a) nästföregående år varit taxerad till kommunal inkomstskatt eiler statlig
inkomst- och förmögenhetsskatt eller särskild skatt å förmögenhet;

b) under beskattningsåret haft inkomst av beskaffenhet, att skattskyldighet
därför åligger honom enligt kommunalskattelagen eller förordningen örn
statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, eller vid samma års utgång ägt förmögenhet,
för vilken han är skattskyldig enligt nämnda förordning, och i sådant
fall tillika hans enligt kommunalskattelagen beräknade taxerade inkomst
i någon kommun eller hans enligt förordningen om statlig inkomstoch
förmögenhetsskatt beräknade taxerade inkomst jämte en tvåhundradedel
av förmögenheten uppgått, i fråga örn sådan person som varit här i riket bosatt
under hela eller någon del av beskattningsåret, till minst 600 kronor och,
i fråga om annan person, till minst 100 kronor; eller

c) vid beskattningsårets utgång ägt förmögenhet, uppgående till minst

15,000 kronor, för vilken han är skattskyldig enligt förordningen om särskild
skatt å förmögenhet.

Vid bedömandet — — — inkomst och förmögenhet. Har skattskyldig
barn, skall hänsyn tagas jämväl till barnets förmögenhet, därest han enligt

1 Senaste lydelsen av 29 § 1 moni. se SFS 1930:192, av 92 § 1 mom. och 119 § 2 mom.

se SFS 1931:80, av 84 § 2 morn., 86 § och 123 § 2 mom. se SI7S 1934: 292, av 124 a § 1 mom.

och 145 § 4 mom. se SFS 1934: 295 samt av 12 § 1 morn., 26 § 1 morn., 80 §, 90 § 2 mom.

och 143 § 1 mom. se SFS 1935: 255.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 46.

förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt eller förordningen
örn särskild skatt å förmögenhet skall taxeras därför.

Vid tillämpning---den avlidne.

28 §, 29 § 1 morn., 76 §, 77 § 2 morn., 80 §, 84 § 2 morn., 86 §, 90 § 2 morn.,
91 § 2 morn., 92 § 1 morn., 95, 98, 99, 105 och 114 §§, 119 § 2 morn., 123 §
2 morn., 124 § 2 morn., 124 a § 1 morn., 130 och 136 §§, 143 § 1 mom. samt
145 § 4 mom. ävensom övergångsbestämmelsen.

(Lika lydande med motsvarande stadganden enligt förslag i proposition
nr 232.)

Motioner.

Till utskottets behandling ha överlämnats följande i anledning av propositionerna
nr 232 och 269 väckta motioner, nämligen:

1) de lika lydande motionerna nr 417 i första kammaren av herr Bagge
m. fl. och nr 747 i andra kammaren av herr Skoglund m. fl., i vilka hemställts,
»att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition icke måtte av riksdagen
antagas»;

2) motionen nr 746 i andra kammaren av herr Åqvist, däri hemställts, att
riksdagen på grund av bristande utredning och av övriga skäl som närmare
i motionen angivits måtte avslå Kungl. Maj:ts proposition nr 232 med förslag
till förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 28
september 1928 om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt m. m.;

3) motionen nr 748 i andra kammaren av herr Lundell, däri hemställts,
»att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts proposition nr 232»;

4) motionen nr 749 i andra kammaren av herr Carleson, däri hemställts,
»att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts proposition nr 232 med förslag till
förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 28 september
1928 om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, m. m.»;

5) motionen nr 750 i andra kammaren av herr Karlsson i Grängesberg
m. fl., däri hemställts, »att riksdagen, med anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 232, måtte besluta:

1) att förslaget till förordning angående ändring i vissa
delar av förordningen den 28 september 1928 (nr 373) om
statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skall, beträffande paragraf
18, erhålla följande ändrade lydelse: 1 2

1 mom. Inkomst- och förmögenhetskatt---ekonomiska intressen.

2 mom. Bottcnskattens grundbelopp---det beskattningsbara be loppet.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 46-1

3 mom. Tilläggsskatten utgör:

när det beskattningsbara beloppet icke överstiger 8,000 kronor: 4 procent
av den del av det beskattningsbara beloppet, som överstiger 6,000 kronor;
när det beskattningsbara beloppet överstiger

8,000 men icke 10,000 kr.

80 kr. för 8,000 kr. och 5 % av återstoden

10,000	»	» 12,000	»	180	»	»	10,000 »	» 6%	»	»
12,000	»	» 15,000	»	300	»	»	12,000 »	* 7%	»	»
15,000	»	» 20,000	»	510	»	»	15,000 »	* 8%	»	»
20,000	»	» 30,000	»	910	»	»	20,000 »>	» 10 %	»	»
30,000	»	» 40,000	»	1,910	»	»	30,000 »	» 12 %	»	»
40,000	»	» 60,000	»	3,110	»	»	40,000 »	» 15 %	»	»
60,000	»	» 80,000	»	6,110	»	»	60,000 »	» 18 %	»	»
80,000	»	» 100,000	»	9,710	»	»	80,000 »	» 21 %	»	»
100,000	»	» 200,000	»	13,910	»	«	100,000 »	» 25 %	»	»
200,000	»	» 500,000	»	38,910	»	»	200,000 »	» 30 %	»	»
500,000	»	» 1,000,000	»	128,910	»	»	500,000 »	» 35 %	»	»
1,000,000 .				303.91 n	b	»1 000 000 »	» 40 0/
		2) att förslaget till	förordning om	" /□ '' särskild skatt	å förmo

genhet skall, beträffande paragraf 3, erhålla följande ändra -

de lydelse:

§ 3.

Särskild skatt å förmögenhet skall utgöra:

när den beskattningsbara förmögenheten icke överstiger 50,000 kronor:
två promille av den del av förmögenheten som överstiger 20,000 kronor,
dock lägst två kronor;

när den beskattningsbara förmögenheten överstiger

50,000 men icke	100,000 kr.:	60	kr.	för	50,000 och 4 °/oo av återstoden
100,000 » »	300,000 » :	260	»	»	100,000	8 °/oo ^ »
300,000 » »	600,000 » :	1,860	»	»	300,000	» 12%o » »
600,000 » »	1,000,000 » :	5,460	»	»	600,000	» 16°/oo » »
1,000,000.......		11,860	»	»	1,000,000	» 20°/oo » »

3) att förslaget till förordning angående ändring i vissa
delar av förordningen den 28 september 1928 (nr 374) om
kommunal progressivskatt skall, beträffande paragraf 4, erhålla
följande ändrade lydelse:

§ 4.

1 mom. Progressivskatten utgör

för den del av det till kommunal progressivskatt beskattningsbara beloppet
som överstiger

Bevillningsutskottets betänkande Nr 46. 23

3.000 kronor men ej 7,000 kronor............ O.s %

7.000 » » » 12,000 » ............ 1 %

12,000 » » » 20,000 »> ............ 2 %

20.000 » » » 35,000 »> ............ 3 %

35.000 » » » 50,000 »> ............ 4 %

50.000 »> »> »> 75,000 » ............ 5 %

75.000 »> »> » 100,000 » ............ 6 %

100.000 » » » 200,000 » ............ 7 %

200.000 » » » 500,000 » ............ 8 %

500.000 » » » 1,000,000 » ............ 9 %

1,000,000 » ................................. 10 %

dock att grundbeloppet icke må i något fall överstiga 8.5 procent av det beskattningsbara
beloppet.

Grundbeloppet upptages---fullt krontal, bortfallet.

2 mom. Rörande fördelningen — — — beskattningsbara beloppet»; och

6) motionen nr 751 i andra kammaren av herrar Hagberg i Luleå och
Bräde fors, däri hemställts, »att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 232 måtte besluta följande:

att § 16, andra stycket i förordningen den 28 sept. 1928 om statlig inkomstoch
förmögenhetsskatt erhåller följande ändrade lydelse: Grundavdraget utgör
i ortsgrupp 1: 1,020 kronor, i ortsgrupp 2: 1,140 kronor, i ortsgrupp 3:

l, 260 kronor, i ortsgrupp 4: 1,380 kronor och i ortsgrupp 5: 1,500 kronor;

att den genom bifall till ändringsyrkandet om höjda ortsavdrag föranledda

minskningen av skatteinkomsterna kompenseras genom en högre tilläggsbeskattning
av inkomst med beskattningsbara belopp på över 8,000 kronor,
varvid största förhöjningen påföres inkomsttagare på 40,000 kronor och
däröver.»

7) motionen nr 439 i första kammaren av herr Anders Bårg, däri hemställts,
»att riksdagen måtte besluta de ändringar i Kungl. Maj:ts genom proposition
nr 269 framlagda förslag, som betingas av ett bibehållande i huvudsak
av hittillsvarande principer för beskattningen av svenska aktiebolag».

Till behandling i samband med förevarande propositioner har utskottet
upptagit följande under motionstiden vid riksdagens början väckta motioner,
nämligen: 8

8) de likalydande motionerna nr 199 i första kammaren av herr Borell

m. fl. och nr 441 i andra kammaren av herr Sandström m. fl., i vilka hemställts,
»att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att förslag
snarast möjligt måtte för riksdagen framläggas örn sådan ändring i skattelagarna,
att den av 1928 års bolagsskatteberedning föreslagna fria avskrivningsrätten
för i rörelsen ingående maskiner och inventarier medgives rörelseidkare»; -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 46.

9) de likalydande motionerna nr 253 i första kammaren av herr Rahmn
och nr 192 i andra kammaren av herr Lundqvist m. fl., i vilka hemställts,
att riksdagen ville besluta sådan ändring i gällande författningar, att i motionerna
närmare angivna önskemål rörande beskattning av förmögenhet,
tillhörig juridisk person, uppnåddes; och

10) motionen nr 548 i andra kammaren av herr Hage, däri hemställts, »att
riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.
Majit måtte vidtaga sådana åtgärder, att de personliga sjukvårdsavgifterna
samt de personliga folkskoleavgifterna avskaffas».

Beträffande vad i motionerna anförts till närmare utveckling av däri gjorda
yrkanden eller förslag får utskottet hänvisa till motionerna.

Inledning. Verkställda utredningar.

Vid anmälan inför Kungl. Majit den 3 januari 1935 av finansplan och inkomstberäkning
för budgetåret 1935/1936 uttalade chefen för finansdepartementet
bl. a., att han utan att ingå på den kritik, som riktats mot den extra
inkomst- och förmögenhetsskatten samt den särskilda förmögenhetsskatten,
ansåge det önskvärt med en översyn av inkomst- och förmögenhetsskatterna
i ett sammanhang, innan någon ny avvägning företoges rörande dessa skatters
plats i skattesystemet och rimliga andel i skattebördan. I en den 29
april 1935 dagtecknad av chefen för finansdepartementet till riksdagens särskilda
utskott överlämnad p. m. angående finansiering av ökade utgifter till
folkpensionering (tryckt som bilaga till nämnda utskotts utlåtande) behandlades
sedermera i korthet frågan om förenkling av det nuvarande systemet
av statsskatter, därvid vissa alternativa möjligheter påvisades.

I samband med hemställan örn bifall till Kungl. Majits proposition med
förslag till förordning om extra inkomst- och förmögenhetsskatt för år 1935
(betänkande nr 62) gjorde bevillningsutskottet vid 1935 års riksdag i anslutning
till vad chefen för finansdepartementet vid anmälan av finansplanen
anfört, ett uttalande örn angelägenheten av att en översyn av inkomstoch
förmögenhetsskatterna, som borde avse att ersätta de nuvarande olika
skatteformerna på ifrågavarande område med ett mera enhetligt system,
igångsattes å sådan tidpunkt, att förslag i ämnet kunde föreläggas redan
1936 års riksdag. Detta uttalande godkändes av riksdagen.

I anledning av dessa uttalanden ha inom finansdepartementet verkställts
undersökningar rörande förefintliga möjligheter till rationalisering av de
direkta skatterna till staten. Resultaten av detta utredningsarbete ha sammanfattats
i en promemoria med förslag till viss omläggning av den direkta
statsbeskattningen. Efter remiss ha utlåtanden över promemorian avgivits
av kammarrätten, riksräkenskapsverket, Överståthållarämbetet och länsstyrelserna
i samtliga län.

Jämsides med berörda utredning ha inom finansdepartementet fortgått
vissa undersökningar rörande det samlade skattetrycket i Sverige och i utlandet.
Dessa undersökningar ha verkställts av professorn vid handelshögsko -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 46.

lan i Göteborg E. R. Lindahl och numera docenten vid Lunds universitet C.
Welinder, vilka den 26 juli 1935 av Kungl. Maj:t förordnades att såsom sakkunniga
biträda inom finansdepartementet med utredning av vissa skattefrågor.
Vid nyssnämnda promemoria fanns såsom bilaga fogad en preliminär
översikt över dessa undersökningar. Resultaten av de sakkunnigas utredningar,
som voro slutförda vid tiden för avlämnandet av propositionen nr
232, ha därefter offentliggjorts i en särskild publikation (Statens off. utredn.
1936: 18).

I nämnda proposition nr 232 har lämnats dels en sammanfattning av de
viktigaste resultaten av utredningen (prop. sid. 25—37), varjämte viss del av
tabellmaterialet bilagts propositionen, dels ock en redogörelse för tillkomsten
av nu gällande bestämmelser rörande statsskatterna (prop. sid. 18—25).
Utskottet får beträffande dessa avdelningar i propositionen hänvisa till densamma.

Omfattningen av den inom departementet vekställda utredningen
karakteriserades i departementspromemorian på följande sätt:

Utredningen har i första hand åsyftat en teknisk omläggning av skattesystemet
genom sammanförande av de nu utgående statsskatterna under så
få kategorier som det varit möjligt med hänsyn till kravet på rättvisa i beskattningen
och de ändamål som beskattningen skall tjäna. Avsikten har
däremot icke varit att göra ändringar i gällande bestämmelser om beräkning
av inkomst och förmögenhet, om skattskyldighet o. dyl. Icke heller frågan
om grunderna för beräkning av statliga ortsavdrag har i detta sammanhang
upptagits till behandling; i detta ämne föreligger numera förslag i ett av befolkningskommissionen
den 11 december 1935 avgivet betänkande.

Föremål för utredningen lia främst varit den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten,
extra inkomst- och förmögenhetsskatten samt den särskilda
skatten å förmögenhet. Även utjämningsskatten har emellertid inbegripits
under den ifrågasatta omläggningen. Sedan utjämningen av det kommunala
skattetrycket numera av kända skäl måst till stor del åstadkommas genom
anslag å allmänna skattebudgeten, torde nämligen det särskilda syftet
med denna skatt, att begränsa omfattningen av skatteutjämningsförfarandet,
ha bortfallit och lärer anordningen med utjämningsskatten såsom en speciell
skatt ej längre ha någon särskild uppgift att fylla. Vad beträffar mantalspenningarna
torde det ligga nära till hands att vid en översyn av den direkta
statsbeskattningen låta denna personella skatt försvinna ur skattesystemet, då
den sedan länge saknat större betydelse ur statsfinansiell synpunkt och därtill
tyngt arbetet med debitering, uppbörd och indrivning. Emellertid står
frågan örn mantalspenningarnas borttagande, även författningstekniskt, i så
nära samband med spörsmålet om borttagande av de två övriga personella
avgifterna, att en fristående lösning icke synes lämplig, och frågan om avskaffande
av sistnämnda avgifter torde tarva ytterligare utredning. Därest
förslag om samtliga de personella skatternas avskaffande förelägges 1937 års
riksdag, synes det vara möjligt att genomföra detsamma vid debitering av
mantalspenningar och sjukvårdsavgifter nämnda år.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 46.

Beskattningen av fysiska personer.

I departementspromemorian framlagda förslag.

I promemorian har först upptagits till behandling frågan om beskattning
av fysiska personer, till vilken kategori hänförts jämväl oskifta dödsbon och
s. k. familjestiftelser. Därvid har inledningsvis redogjorts för verkställda
undersökningar rörande fördelningen av den nuvarande statsbeskattningen
å inkomstskatt och förmögenhetsskatt.
Undersökningarna, som avsett läget enligt beräkningarna i 1936 års statsverksproposition
(statlig inkomst- och förmögenhetsskatt vid en grundbeloppsnivå
av 150 %, utjämningsskatt, extra inkomst- och förmögenhetsskatt
och särskild skatt å förmögenhet), ha givit till resultat att av det belopp å
139.2 milj. kronor, som enligt antaganden i berörda statsverkspropositionen
sammanlagt skulle komma att debiteras fysiska personer, oskifta dödsbon
och familjestiftelser i nämnda skatter, 106.7 milj. kronor eller 76.7 % belöpa
å inkomstskatt och 32.5 milj. kronor eller 23.3 °/o å förmögenhetsskatt.

Beträffande de förutsättningar, varifrån man vid utarbetandet av i promemorian
framlagda förslag utgick, framhölls i denna bland annat, att konsumtionsbeskattningens
starka ökning och den ökning som på senare tid ägt rum
även i avseende å den kommunala beskattningen på de flesta orter i riket
medfört, att skattebördan, örn det statliga och det kommunala beskattningssystemet
betraktades som ett gemensamt helt, kommit att relativt sett i ej
ringa grad skjutas över på de lägsta inkomstskikten. Beträffande de allmänna
utgångspunkterna för utredningsarbetet yttrades i anslutning
härtill vidare:

Avvägningen av beskattningen mellan å ena sidan inkomst och å andra
sidan förmögenhet bör ske i ungefärligen samma proportion som den fördelning,
som enligt i promemorian intagen tabell1 antages gälla för 1936 års
statsskatter, alltså med 75—80 % av beskattningen lagd å inkomst och 20—
25 % å förmögenhet. I fråga om beskattningen av inkomst bör någon lättnad
beredas mindre inkomsttagare med beskattningsbara belopp upp till 6,000—

8,000 kronor. Å andra sidan måste såsom följd härav skattskyldiga med högre
inkomst vidkännas viss skatteskärpning. De nu gjorda uttalandena avse en
jämförelse mellan de föreslagna skatterna 1936 (alltså med utdebiteringsprocenten
150 för statliga inkomst- och förmögenhetsskatten) och ett nytt
skattesystem vid sådan nivå, att de nya skatterna kunna beräknas inbringa
ungefär samma skattebelopp, med vilket man räknat för år 1936.

I fråga om beskattningens elasticitet anföres i promemorian
bland annat följande:

Det är uppenbart, att med hänsyn till den växling i avseende å behovet av
uttagande av direkta skatter, som numera gör sig gällande, kravet på elasticitet
hos skattesystemet icke kan uppgivas. Härav följer dock ej, att systemet
måste bestå av endast rörliga skatter. Fasta skatter kunna finnas, men
för att nödig rörlighet skall uppnås torde huvudparten av den samlade skatten
böra härröra från rörlig skatt.

1 Angående tabellen se ovan.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 46.

Därest å andra sidan alltför stor del av beskattningen samlas i en enda
rörlig skatt, t. ex. en kombinerad inkomst- och förmögenhetsskatt, och skatteskalan
samtidigt göres kraftigt progressiv, leder detta till att skalans rörlighet
starkt förminskas. En progressivskalas elasticitet avtar nämligen i
samma mån som progressiviteten skärpes, och detta gäller i särskilt hög
grad då i det beskattningsbara beloppet ingår någon större förmögenhetsdel
(vilken ju träffas av de skattesatser, som gälla för de ifrågakommande
högsta skikten i skatteskalan). Vid mera avsevärt stegrat utdebiteringsbehov
kan då lätt inträda en situation, där en ytterligare höjning av grundbeloppsprocenten
skulle medföra, att också vid normal avkastning av förmögenheten
en orimligt hög andel av inkomsten åtginge till statsskatten.
Men även vid den rena inkomstbeskattningen blir, därest skatten helt är rörlig,
elasticiteten uppåt starkt begränsad. En höjning av utdebiteringsprocenten
åstadkommer nämligen avsevärt starkare skattehöjning i de högre intervallerna
än i de lägre.

Dylika omständigheter ha föranlett, att vid den nu ifrågasatta omläggningen
med vissa modifikationer, varom närmare förmäles i det följande, ansetts
böra upptagas ett av 1928 års bolagsskatteberedning i dess den 18 december
1931 avgivna betänkande (St. off. utred. 1931:40) efter engelsktamerikanskt
mönster uppgjort förslag till uppdelning av inkomst- och förmögenhetsskatten
i en rörlig och en fast del.

Angående formen för förmögenhetsbeskattning yttrades
i promemorian bland annat följande.

Att införa merbeskattning å förmögenhetsavkastning i teknisk mening
—- vare sig genom att vid taxeringen upptaga dylik inkomst till högre belopp
än den verkliga eller all annan inkomst till lägre belopp än den verkliga —
har vid några tillfällen diskuterats men av praktiska skäl befunnits knappast
vara möjligt, bl. a. på grund av svårigheterna att med nuvarande uppdelning
av inkomst å olika förvärvskällor urskilja vilka belopp som böra betraktas
såsom förmögenhetsavkastning. Härutinnan må särskilt hänvisas till den
utredning i ämnet, som företogs i samband med förarbetena till 1934 års
proposition (nr 200) med förslag till förordning om särskild skatt å förmögenhet.
Det har alltså vid det förevarande reformarbetet ansetts vara att
föredraga att beskattningssystemet i huvudsak anknytes till redan gällande
skatteformer. I

I promemorian lia framlagts författningsförslag jämte motivering till tre
alternativa förslag till beskattning av fysiska personer,
vilka förslag betecknats såsom I a, Ib och II. Av dessa utgör
alternativ I b egentligen endast en variant av alternativ I a. De sistnämnda
alternativen lia nämligen gemensamt, att de bestå av en kombinerad inkomstoch
förmögenhetsskatt jämte en särskild förmögenhetsskatt. Alternativ II
innefattar endast en skatt, en inkomst- och förmögenhetsskatt. Vid promemorian
funnos fogade vissa exempel, utvisande de belopp, varmed skatt enligt
förslagen skulle utgå för olika kombinationer av inkomst och förmögenhet.
Dessa exempel lia även bilagts propositionen nr 232.

Rörande de olika alternativen anfördes i promemorian bland annat följande: Alternativ

I a. Inkomst- och förmögenhetsskatten i alternativ 1 a skiljer
sig frän den nuvarande statliga inkomst- oell förmögenhetsskatten i två av -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 46.

seenden. Dels utgör den i det beskattningsbara beloppet ingående förmögenhetsdelen
allenast 1/2oo i stället för såsom nu 1/6o, dels är skatteskalan helt ny
samt uppdelad i en rörlig och en fast del. Den rörliga delen, bottenskatten,,
är icke, såsom av bolagsskatteberedningen föreslagits, proportionell utan progressiv
i likhet med den fasta delen, tilläggsskatten. I själva verket föreligger
en genomgående progressiv skiktskala, i vilken den fulla rörligheten på lämplig
punkt avbrutits. Skalan för bottenskatten börjar med 3 % i lägsta skiktet
upp till 2,000 kronor beskattningsbart belopp. Bottenskatten har som högsta
skattesats 10 °/o, vilket procenttal inträder i den mån det beskattningsbara
beloppet överstiger 10,000 kronor. Den fasta tilläggsskatten tar sin början
vid 12,000 kronor och är uppbyggd på grundvalen av en särskild skatteskala;
lägsta skattesatsen i denna är 2 °/o för skiktet 12,000—20,000 kronor och
högsta skattesatsen 20 °/o, som tillämpas å den del av det beskattningsbara
beloppet som överstiger 200,000 kronor. Ingen av skalorna är såsom gällande
skala maximerad till viss procent, enär maximering skulle innebära en
sänkning av skattesatsen för skikten över den gräns, där maximeringen inträder.
Under förutsättning av grundbeloppsnivå för bottenskatten tenderar
följaktligen vid stigande beskattningsbart belopp den sammanlagda skatteprocenten
för inkomst- och förmögenhetsskatten i alternativ I a mot 30
(10 + 20). Vid ett beskattningsbart belopp å 1,000,000 kronor har den genomsnittliga
procenten hunnit stiga till 28.5.

Den i alternativ I a ingående särskilda förmögenhetsskatten börjar vid
ett beskattningsbart förmögenhetsbelopp å 20,000 kronor och uttages enligt
skiktskala med skattesatserna 1—6 promille. Högsta satsen avser
skiktet över 1,000,000 kronor. Då särskild maximering icke ansetts nödig,
tenderar alltså maximisatsen mot 6 promille. Skatten skall vara fast.

Alternativ I b. Alternativ I b är det som mest ansluter sig till nuvarande
förhållanden. Det skiljer sig från alternativ I a huvudsakligen därigenom,
att förmögenhetsdelen i inkomst- och förmögenhetsskatten bestämts
till Vioo. Då samma skalor, såväl beträffande bottenskatten som i fråga
örn tilläggsskatten, äro avsedda att tillämpas för skatten enligt alternativ
I b som vid alternativ I a, kommer förstnämnda skatt följaktligen, till
den del fråga är om förmögenhetsbeskattning, att avkasta mera än motsvarande
skatt i alternativ I a. På grund därav har skalan för den särskilda
skatten å förmögenhet kunnat göras lindrigare och skattskyldighetens inträdande
sättas vid ett beskattningsbart förmögenhetsbelopp å 50,000 kronor.
Skalan för den särskilda skatten å förmögenhet överensstämmer för
övrigt vid detta alternativ helt med den som gällt enligt förordningarna om
särskild skatt för förmögenhet 1934 och 1935 (och som föreslagits för 1936),
och skatten skall liksom dessa skatter vara fast. I fråga om systemets rörlighet
överensstämmer alternativ I b helt med alternativ I a.

Alternativ II. Som redan nämnts innebär alternativ II ett sammanförande
av inkomst- och förmögenhetsbeskattningen till staten i en enda skatt, nämligen
en kombinerad inkomst- och förmögenhetsskatt. Denna är av samma
typ som den nuvarande men skiljer sig från denna dels i fråga örn förmögenhetsdelen,
dels beträffande skatteskalan.

Då det gällt att inom samma skatts ram bereda åtminstone delvis ersättning
för den förmögenhetsbeskattning, som nu uttages i form av särskild
skatt å förmögenhet, har detta skett genom höjande av förmögenhetsdelen
från nuvarande 1/6o- En enhetlig höjning skulle komma att drabba de smärre
förmögenheterna väl strängt. Det har fördenskull befunnits lämpligast att
bestämma förmögenhetsdelens storlek olika för olika skikt av förmögenheten.
Uppdelning ifrågasattes dock endast på två skikt. Gränsen har lagts vid en
beskattningsbar förmögenhet å 180,000 kronor sålunda, att den del av för -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 46.

mögenheten, som överstiger nämnda belopp, ingår i det till inkomst- och förmögenhetsskatt
beskattningsbara beloppet med 1/40. I botten har kvotdelen
Vo o bibehållits.

Jämväl den allmänna skatteskalan till statliga inkomst- och förmögenhetsskatten
har förändrats i enlighet med de förutsättningar, som gällt för utredningen,
i samband varmed liksom vid övriga alternativ uppdelning skett i
bottenskatt och tilläggsskatt. Bottenskattens skala är identisk med motsvarande
skala enligt alternativ Ia och Ib; dess högsta procentsats är alltså
10 % och avser skikt över 10,000 kronor beskattningsbart belopp. Tilläggsskatten
är mycket lik motsvarande skatt vid nämnda båda alternativ och har
liksom den 20 °/o såsom högsta skattesats. Skalan är dock något mjukare, i det
att högsta skiktet vidtager först vid ett beskattningsbart belopp å 300,000 kronor
mot 200,000 kronor enligt de övriga alternativen.

I anslutning till det anförda behandlades i promemorian även frågan om
reduktionsregler vid förmögenhetsbeskattningen. Efter
en redogörelse för den i de hittillsvarande förordningarna om särskild
skatt å förmögenhet i dylikt hänseende gällande regeln anföres i promemorian
bland annat följande.

Det har framstått såsom nödvändigt att jämväl beträffande de särskilda
förmögenhetsskatter, som innefattas i alternativen I a och I b, få till stånd
en reduktion av skatten i de fall då förmögenheten lämnat ingen eller ringa
avkastning och annan inkomst icke funnits. Vikten härav framstår än mer,
när fråga är om att infoga skatten i fråga såsom en bestående del av skattesystemet,
än när det gäller en tillfällig förmögenhetsskatt. Det är av mycket
stor betydelse att en dylik reduktionsregel göres så enkel och lätt att tilllämpa
som möjligt. Erfarenheten från utländsk lagstiftning har visat, att
alltför komplicerade bestämmelser ha måst efter någon tid frångås. I fråga
örn de vägar, på vilka det avsedda syftet kan nås, kan man tänka sig förutom
det här tillämpade systemet, enligt vilket det beskattningsbara förmögenhetsbeloppet
nedsättes,1 även en anordning, innefattande reduktion av den
i vanlig ordning uträknade skatten, antingen enligt uttryckliga regler eller
efter skälighetsprövning av förefintliga ömmande omständigheter (onormalt
låg avkastning, stor försörjningsplikt etc.). Det torde icke kunna förnekas,
att den här för den särskilda skatten tillämpade principen i rätt hög grad
tillgodosett berättigade krav på differentiering alltefter förmögenheternas storlek
och avkastning samt den skattskyldiges familjeförhållanden. Regeln har
icke heller, såvitt är känt, föranlett svårigheter vid tillämpningen. Det föreslås
därför, att den till sina huvudgrunder bibehålies i den nya förordningen.
Då det till inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbara beloppet vid alternativ
I a och I b kommer att få en annan innebörd i och med förmögenhetsdelens
nedsättning till V 200 resp. /loos mäste dock redan pa grund härav
övervägas modifikationer i regeln.

Då det emellertid här föreslås, att relationstalet mellan skattepliktig förmögenhet
och till inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbart belopp,
fastän förmögenhetsdelen i detsamma reducerats, fortfarande sättes till 25,
innebär detta en betydande lindring i beskattningen för de skattskyldiga, varom
här är fråga.---En ytterligare, icke obetydlig lindring, som mest

kommer de förmögenhetsägare till del, vilka helt sakna inkomst, är alt minimibeloppet
för den beskattningsbara förmögenheten för såväl alternativ I a
som alternativ I b föreslås till 40 % i sliillet för 50 %>.

1 I’å grund av skalans progressivitet uppnås härigenom en ytterligare nedsättning av själva
skatten.

Bevillningsutskottets betänkande A''r 46.

1 fråga om alternativ II har i promemorian upptagits ett av bolagsskatteberedningen
i dess betänkande (del I sid. 214 ff) föreslaget stadgande, att för
fysiska personer, bosatta här i riket, och oskifta dödsbon efter personer, som
vid sin död varit här i riket bosatta, förmögenhetsdelen ej skall upptagas
med högre belopp än vartill den taxerade inkomsten uppgått. För undvikande
av vissa i yttranden över beredningens förslag påtalade olägenheter föreslogs
emellertid tillika den modifikationen i stadgandets räckvidd, att förmögenhetsdelen
icke får reduceras mera än till 70 %.

Promemorian innehöll även en tabell, utvisande avkastningen av de föreslagna
systemen vid grundbeloppsnivå. Enligt tabellen skulle vid tillämpning
av desamma icke i något fall uppnås det skattebelopp, 139.2 miljoner
kronor, som enligt beräkningarna i 1936 års statsverksproposition skall komma
att under året debiteras de skattskyldiga, varom här är fråga (fysiska
personer, oskifta dödsbon, familjestiftelser). Vid oförändrat utdebiteringsbehov
och skatteunderlag skulle användandet av de ifrågasatta alternativen
medföra, att den rörliga bottenskatten i desamma finge uttagas med något
förhöjt grundbelopp (i alternativ I a och I b cirka 115 °/o och i alternativ II
cirka 110% av grundbeloppet).

Chefen för finansdepartementet.

Departementschefen bar i det vid propositionen nr 232 fogade statsrådsprotokollet
motiverat sitt ställningstagande till de av utredningen berörda
frågorna i huvudsak sålunda:

»Den statliga beskattningen har under de gångna krisåren blivit icke obetydligt
stegrad. Förut gällande skattesatser ha blivit höjda, men även nya
skatter ha tillkommit. Då dessa höjningar företagits i tre skilda omgångar
åren 1932—1934 och alltså icke i ett sammanhang utan under det omedelbara
tvånget att skaffa täckning för det närmaste budgetårets utgifter, är det
naturligt, om avvägningen mellan olika skatter eller formen för deras uttagande
icke i alla avseenden blivit sådan, som vid ett senare övervägande kan
synas önskvärd. Detta har icke heller vid de olika beslutens fattande blivit
förbisett. Den provisoriska karaktären hos höjningen av finanstullarna år
1932 markerades genom formen av tilläggstullar, och såväl den extra inkomstskatten
år 1932 som den särskilda förmögenhetsskatten år 1934 betecknades
uttryckligen såsom tillfälliga. Även örn häri från många håll
främst inlades förhoppningen, att en gynnsam vändning i konjunkturläget
skulle göra de nya eller höjda skattesatserna överflödiga, torde man icke ha
förbisett behovet av att oberoende av ändringar i det statsfinansiella läget
ta upp till övervägande såväl frågan örn skattebördans fördelning som
möjligheten att på vissa punkter åstadkomma förenkling i formerna för beskattningen.
Sistnämnda önskemål har särskilt framträtt i fråga om skatterna
på inkomst och förmögenhet, vilkas antal under krisåren ökats från två
till fyra. I finansplanen för budgetåret 1935/1936 framhölls det önskvärda
i en översyn av inkomst- och förmögenhetsskatterna i ett sammanhang, och

Bevillningsutskottets betänkande Nr 46.

i anslutning härtill gjorde bevillningsutskottet vid 1935 års riksdag ett uttalande
om angelägenheten av att förslag, grundade på en sådan översyn, kunde
föreläggas redan 1936 års riksdag.

I de av riksdagen gjorda uttalandena förutsättes icke, att de under krisåren
tillkomna båda skatterna helt enkelt skulle bortfalla. Vad beträffar den
särskilda förmögenhetsskatten föreslogo visserligen två reservanter inom
bevillningsutskottet vid 1934 års riksdag ett uttalande av innebörd,
att nämnda skatt icke i samma form borde återkomma ett följande år. Men
detta uttalande, som vann majoritet i första kammaren, avslogs av den andra
och hade sålunda förfallit. Den översyn, varom 1935 års bevillningsutskott
talar, anges också uttryckligen ha till syfte ’att ersätta de nuvarande olika
skatteformerna på ifrågavarande område med ett mera enhetligt system’.

I detta yttrande nämnas icke uttryckligen vilka olika skatteformer som
åsyftas. Enligt min mening bör omläggningen omfatta icke endast den ordinarie
inkomst- och förmögenhetsskatten, den extra inkomst- och förmögenhetsskatten
samt den särskilda förmögenhetsskatten utan även den s. k. utjämningsskatten.
Denna sistnämnda har icke spelat någon framträdande roll
vid meningsbytena om en skatteförenkling och har i viss mån ansetts intaga
en särställning, eftersom avkastningen är reserverad för en särskild utgift,
nämligen utjämningen av skattetrycket mellan kommunerna. Men fördelarna
av en specialbudget för detta ändamål Ira alltid kunnat förefalla tvivelaktiga,
och skäl för dess bibehållande synas icke längre föreligga, då skattens avkastning
trots den vid 1934 års riksdag beslutade fördubblingen av grundbeloppet
icke på långt när räcker till för att täcka behovet av skatteutjämningsnredel.
Vad beträffar frågan örn mantalspenningarna, vilken likaledes
berörts i departementspromemorian, ansluter jag mig till den där uttalade
uppfattningen, att denna personella skatt i samband med nu ifrågavarande
översyn av inkomst- och förmögenhetsbeskattningen bör försvinna ur skattesystemet
men att sambandet mellan denna skatt och övriga personella avgifter
är sådant, att en fristående lösning redan vid årets riksdag icke är lämplig.
Därest förslag om de personella skatternas avskaffande efter ytterligare
utredning kan föreläggas nästa års riksdag, synes emellertid förändringen
ändock möjlig att genomföra vid debiteringen år 1937 eller således samtidigt
med den första tillämpningen av det nya skattesystemet i övrigt.

Då sålunda vid 1935 års riksdag enighet var rådande därom, att en förenkling
av inkomst- och förmögenhetsbeskattningen snarast möjligt borde komma
till stånd, kunde det synas överflödigt att här ytterligare motivera, att förslag
i denna riktning nu framläggas. Emellertid lia omständigheter inträffat, som
åtminstone i någon mån kunna anses lia rubbat förutsättningarna för en tidigare
intagen ståndpunkt och därför i alla händelser här torde böra omnämnas.
Den första av dessa omständigheter är upptagandet av hela kommunalskattefrågan
till förnyad omprövning Den andra är befolkningskommissionens
förslag örn ändrade grunder för bestämmande av de skattefria
avdragen och örn differentiering på annat sätt av inkomstbeskattningen efter
försörjningsskyldighet.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 46.

Såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen, lia över befolkningskommissionens
skatteförslag yttranden inhämtats från vederbörande myndigheter,
och frågorna synas vara färdiga att preliminärt upptagas till Kungl.
Maj:ts prövning. Vad då först angår förslaget om sådan ändring av grunderna
för de skattefria grund- och familjeavdragen, att avdragen för hustru
och barn höjas, medan ortsavdraget för ensam person till gengäld minskas,
har denna tanke mötts av ett ganska allmänt gillande. Samtidigt har emellertid
från flera håll anförts, att följderna för det kommunala skatteunderlaget
svårligen med nu tillgängligt material kunde överblickas, och att omedelbart
beslut i den förordade riktningen därför icke syntes tillrådligt. Såväl denna
sistnämnda omständighet som det faktum, att hela kommunalskattefrågan befinner
sig under skyndsam utredning, synes mig göra det olämpligt att nu
föreslå en omedelbar ändring av de för den kommunala beskattningen gällande
avdragen. Men då avdragen vid den statliga beskattningen bundits i
visst förhållande till avdragen vid kommunalskatten och då den ifrågasatta
ändringen vid den statliga inkomstskatten spelar en långt mindre roll för
den åsyftade skattelättnaden åt familjeförsörjare, torde tillräckliga skäl icke
finnas för att nu upptaga frågan till avgörande enbart för statsbeskattningens
del. Även på denna väg ställes man alltså inför frågan, i vad mån den pågående
utredningen av kommunalskattefrågan gör det önskvärt att uppskjuta
beslut om ändringar i den statliga beskattningen. Sambandet mellan
de båda frågorna ligger främst däri, att en överflyttning av kommunala uppgifter
eller åtminstone av kostnaderna för kommunala uppgifter till staten
i syfte att lätta den kommunala beskattningen förutsätter en motsvarande ökning
i statsskatterna och då rimligtvis — eftersom den kommunala beskattningen
väsentligen är en inkomstbeskattning —- en ökning av den statliga inkomstskatten.
Det är min livliga förhoppning, att kommunalskatteberedningens
arbete snarast möjligt skall leda till praktiska resultat, men ingen, som
känner svårigheterna i de här upptagna problemen, kan underlåta att räkna
med möjligheten, att en sammankoppling av kommunalskattefrågan med frågan
om en förenkling av inkomstskatterna till staten kan leda till ett långvarigt
uppskov med åtgärder i sistnämnda syfte. En sådan direkt sammankoppling
synes icke heller ur den här betydelsefulla synpunkten vara behövlig, om
man nämligen vid utformandet av den statliga inkomstbeskattningen tar hänsyn
till behovet av rörlighet hos skatteskalorna och sålunda öppnar möjlighet
för en överflyttning från kommunalskatt till statsskatt av icke alltför obetydliga
belopp. Det bör kanske till sist erinras om att riksdagsskrivelsen med
anhållan om förslag till inkomstskatternas förenkling beslutades efter det att
samma riksdag hemställt om en ny utredning av kommunalskattefrågan. 1935
års riksdag tänkte sig sålunda icke någon sammankoppling mellan de båda
skattefrågorna.

Vad därefter beträffar befolkningskommissionens förslag om en särskild
skatt för familjehjälp, vid vilken en så stark differentiering av avdragen skulle
äga rum, att redan en familj med två barn bleve fri från sådan skatt, upprullas
därigenom lika viktiga som svårlösta frågor. Härom vittna också de

Bevillningsutskottets betänkande A’r 46.

stridiga meningar som i utlåtanden över detta förslag framkommit. För egen
del är jag endast beredd att uttala å ena sidan min principiella anslutning till
den bakom förslaget liggande uppfattningen, att en starkare differentiering
mellan skattebetalarna med hänsyn till familjestorlek eller försörjningsplikter
i övrigt är önskvärd, men å andra sidan mina tvivel på att den av kommissionen
anvisade formen är den lämpliga. Frågan kräver ytterligare övervägande,
innan den kan anses mogen för lösning. Detta utgör emellertid
enligt min mening intet tillräckligt skäl för ett uppskov med förenklingen av
den statliga inkomstbeskattningen. Jag förutsätter nämligen att lösningen
icke lämpligen kan sökas i en fristående skatt av den art kommissionen föreslagit,
och väntar sålunda icke, att den fortsatta behandlingen av frågan skall
leda till en ny komplicering av den statliga beskattningen. Såväl differentieringen
med hänsyn till försörjningsplikt som den åsyftade inkomstökningen
torde kunna vinnas inom ramen av förut givna skatteskalor, om nämligen
dessa medgiva ett tillräckligt mått av rörlighet.

Jag anser sålunda övervägande skäl tala för att redan nu ett förslag till omläggning
och förenkling av vår statliga inkomst- och förmögenhetsbeskattning
förelägges riksdagen.

De frågor som härvid äro att lösa kunde synas vara av rent teknisk natur,
men de ha knappast från något håll så uppfattats. Detta hänger uppenbarligen
samman med att de under krisåren tillkomna skatterna på inkomst och
förmögenhet inneburit och avsett att innebära en viss förskjutning av det relativa
skattetrycket från mindre till större inkomsttagare och från inkomst
till förmögenhet, örn man nämligen som utgångspunkt tar skattefördelningen
vid den ordinarie inkomst- och förmögenhetsskatten. En teknisk omläggning
kan sålunda icke företagas, utan att samtidigt ett avgörande träffas
i de tvistiga frågorna örn skattetryckets fördelning. Om man utgår ifrån att
den samlade inkomstsumman från skatt på inkomst och förmögenhet icke
vid nuvarande utgiftsnivå får undergå en minskning, vilken skulle innebära
ökade krav på andra skattekällor, kommer frågan tydligen att gälla en avvägning
av skattetrycket mellan inkomsttagare och förmögenhetsägare inbördes,
varvid en lättnad i beskattningen på ett håll måste motsvaras av ökning på
ett annat. Man har sålunda i detta hänseende att antingen i stort sett godtaga
den under krisen uppkomna fördelningen såsom för närvarande lämplig eller
att företaga en ny avvägning, vare sig denna sedan anses böra gå i riktning
mot att återställa den inom den ordinarie inkomstskatten rådande fördelningen
eller i riktning mot en ytterligare lättnad för mindre inkomsttagare
och förmögenhetsägare. Det förslag, som nu framlägges, söker i någon mån
ge uttryck för sistnämnda strävan. Till skälen härför skall jag återkomma,
sedan först en motivering lämnats för den form, vari skatteomläggningen ansetts
böra verkställas.

Något uppslag rörande formen för omläggningen utöver de i den remitterade
promemorian upptagna alternativen bär icke framkommit. Gemensam
för dessa alternativ är uppdelningen av en kombinerad inkomst- och
förmögenhetsskatt i en rörlig bottenskatt och en fast tilläggsskatt. Denna

Bihang lill riksdagens protokoll 1936. 7 sami. Nr 46. 3

Bevillningsutskottets betänkande Nr 46.

anordning har av de hörda myndigheterna allmänt förordats. Den undanröjer
tydligen i viss mån det hinder för skattens rörlighet uppåt, som ligger i
relativt höga skatteprocenter för de större inkomsterna. Å andra sidan får
icke förbises, att ju mera bottenskatten närmar sig till en rent proportionell
skatt, desto mindre rörlig blir den på grund av svårigheten att starkt höja
skatteprocenten för den lägre delen av inkomstskalan. I valet mellan de båda
i promemorian upptagna huvudalternativen har det alldeles övervägande flertalet
av de hörda myndigheterna föredragit alternativ II, alltså en enda kombinerad
inkomst- och förmögenhetsskatt. Endast Överståthållarämbetet och
fyra länsstyrelser ha givit företräde åt alternativ I, där en mindre förmögenhetsdel
inarbetad i den kombinerade skatten utfylles av en fristående förmögenhetsskatt.
Då alternativ II förordas, sker det nästan genomgående av
två skäl. Den kombinerade skatten anknyter till den i Sverige hävdvunna
formen för förmögenhetsbeskattning, och den är ur taxeringssynpunkt enklare.
De som uttalat en avvikande mening hänvisa till önskvärdheten att såvitt
möjligt hålla isär beskattningen av inkomst och av förmögenhet för att därigenom
åstadkomma en riktigare avvägning särskilt av förmögenhetsskatten.

Det förefaller, som om den större enkelheten vid taxeringsarbetet icke bör
fälla avgörandet, då mera vägande synpunkter peka i annan riktning. Det
kan icke förnekas, att en kombinerad inkomst- och förmögenhetsskatt med
relativt betydande förmögenhetsdel har att uppvisa åtskilliga svagheter, vilka
väl utgöra förklaringen till att denna beskattningsform icke synes vara
representerad utanför vårt lands gränser. Det kan sålunda vara svårt att
forma den progressiva skatteskalan på det sätt, som eljest kunde synas
lämpligt, då i det beskattningsbara beloppet ingå växlande och stundom betydande
fiktiva inkomstbelopp. Under vissa omständigheter kan man häri
stöta på ett verkligt eller åtminstone förment hinder för skattens rörlighet.
Lika stora förmögenheter bli uppenbarligen beskattade högst olika, beroende
på storleken av förmögenhetsägarens inkomst. I och för sig behöver detta
icke vara oförenligt med rättvisa i beskattningen, men resultatet synes vara
väl slumpartat. Någon verklig avvägning av förmögenhetsskatten efter en
såsom riktig betraktad norm äger icke rum.

Särskilt tungt synas de nu anförda skälen väga, om man anser det önskvärt
att starkare markera skillnaden mellan beskattningen av större och
mindre förmögenheter. Ett försök till sådan differentiering har gjorts i alternativ
II genom att bestämma förmögenhetsdelen till Vöo, då förmögenheten
icke överstiger 180,000 kronor, men till 1/40 för det överskjutande beloppet.
Ville man emellertid vid detta alternativ ytterligare lätta för de mindre
och minsta besparingarna, finge man utforma en hel skala av förmögenhetsdelar,
vilket skulle göra det svårt för att icke säga omöjligt att bibehålla
deklarantens skyldighet att införa förmögenhetsdelen.

Svårigheterna lösas, om man i den eljest rena inkomstskatten infogar en
mycket liten förmögenhetsdel, som synes riktig för de mindre förmögenheterna,
alltså alla upp till viss gräns, varefter de överskjutande förmögenhets -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 46.

beloppen beskattas genom en fristående, graderad förmögenhetsskatt. Det
är denna metod, som kommit till uttryck i alternativ I och då särskilt I a.

Då jag sålunda stannat vid att förorda alternativ I a, synes det mig angeläget
att framhålla, att detta spörsmål om förmögenhetsbeskattningens
form på intet sätt är avgörande för denna beskattnings storlek. Den fristående
förmögenhetsbeskattningen kan i sin helhet och i sina särskilda delar
vara lindrig och den kombinerade kan vara hård, likaväl som omvänt. Såsom
av promemorian framgår, skulle dess alternativ II innebära en något
kraftigare belastning av förmögenhet än dess alternativ I a. Vidare synes
det finnas anledning att påpeka, att här avhandlade olika metoder
för förmögenhetsbeskattningen ingenting ha att göra med någon skillnad
mellan beskattningen av kapital och av kapitalets avkastning. Enligt
båda metoderna beskattas förmögenheten direkt oberoende av dess avkastning.
Detta har i viss mån beslöjats genom den motivering, som brukat lämnas
för den tillagda 1/6o av förmögenheten, att nämligen förmögenhetsinkomst
ansetts kunna bära 1/3 mera belastning än annan inkomst. Men skattens
natur framgår klart, då förmögenheten icke ger avkastning. Ägaren av

600,000 kronor lägger 10,000 kronor till sin i övrigt deklarerade inkomst,
även örn denna förmögenhet under året icke berett honom någon inkomst.
Vare sig förmögenhetsskatten göres fristående eller kombinerad, finnas skäl
för en reduktion av skattskyldigheten, då förmögenhetens avkastning sjunker
och då inkomsten i övrigt är relativt liten. Jag förordar därför, att en
reduktionsregel, som ger lättnad väsentligen utöver den vid nuvarande förmögenhetsskatt
möjliga, upptages i den nu föreslagna skatten.

I den avvägning av skattetrycket, som skett i de föreslagna skatteskalorna
vid alternativ I a, har jag funnit anledning till vissa modifikationer.

Den viktigaste förändringen är att övergången mellan den allmänna inkomst-
och förmögenhetsskattens fasta och dess rörliga del föreslås förskjuten
nedåt, i det att bottenskattens högsta skiktprocent bestämts till 7 i stället
för till 10 procent. Enligt det remitterade förslaget skulle den högsta skiktprocenten
tillämpas för den del av det beskattningsbara beloppet som överstiger
10,000 kronor. Den av mig förordade lägre skiktprocenten skulle tilllämpas
å den del som överstiger 6,000 kronor. Genom denna förskjutning
vinnes, att den del av det direkta skattetrycket å större inkomster, som varierar
med den tillämpade uttagningsprocenten, blir av ungefär samma storlek
som enligt nu gällande inkomst- och förmögenhetsbeskattning. En konsekvens
av förändringen är, att skatteskalans elasticitet i de högre inkomstlägena
ökas. Däremot svarar en minskning av elasticitcten i de lägsta inkomstlägena.
Örn en höjning av familjeavdragen kommer till stånd, är denna
förändring ägnad att öka skattens elasticitet.

I samband med förskjutningen av förhållandet mellan den rörliga och den
fasta delen av inkomst- och förmögenhetsskatten förordar jag en justering
uppåt av de procenttal, varmed bottenskatt utgår i de lägsta inkomstskikten.
Därigenom uppnås ungefärlig överensstämmelse med de i promemorian föreslagna
skattesatserna uttagna efter det högre procenttal som vid alternativ

Bevillningsutskottets betänkande Nr 46.

I a är behövligt, för att den sammanlagda skatteintäkten skall motsvara
vad som vid nu gällande skattesystem erhålles med en uttagningsprocent
av 150 för den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten. Efter denna
justering ger bottenskatten vid grundbeloppet, tillsammans med tilläggsskatten
i dess av mig i det följande föreslagna modifierade form och med
den fasta förmögenhetsskatten enligt alternativ I a, tillämpad på det beräknade
skatteunderlaget för 1936 års debiteringar, en sammanlagd inkomst på
139.6 miljoner kronor, eller approximativt lika mycket som i årets statsverksproposition
beräknats för nästkommande budgetår i direkt statlig skatt belöpa
å fysiska personer (inklusive oskifta dödsbon och familjestiftelser).
Jag förordar sålunda, att den lägsta skiktprocenten bestämmes till 31/2 procent
eller jämnt hälften av den högsta, för större delen av inkomstskalan gällande
skiktsatsen å 7 procent.

Slutligen finner jag mig, med stöd av undersökningarna av det samlade
skattetrycket, böra föreslå även en mindre justering av skalan för tilläggsskatten,
avsedd att bereda de högsta inkomstklasserna en viss skattelindring
i jämförelse med vad som föreslagits i promemorian. Denna förändring
torde i första rummet komma kapitalinkomsterna till godo; jämförd med
promemorians alternativ II är alltså den av mig förordade beskattningen
ännu något gynnsammare för förmögenhetsinnehavare än promemorians alternativ
I a. Lättnaden ernås genom en oväsentlig skärpning av skattetrycket
i de inkomstlägen, som enligt utförda undersökningar relativt sett i
viss mån gynnats genom skatternas utveckling under senare år. Att jag förordar
att tilläggsskatt skall utgå redan för den del av det beskattningsbara
beloppet som överstiger 8,000 kronor — i stället för, såsom i promemorian
föreslagits, 12,000 kronor — sammanhänger till någon del med senast berörda
förhållande men är väsentligen att betrakta som en konsekvens av den
föreslagna sänkningen av den övre gränsen för bottenskatten.

Den föreslagna beskattningens huvuddrag skulle alltså bli följande. Vid
bottenskatten göres avvägningen så, att skatteskalan börjar med 3 1h procent
för den del av det beskattningsbara beloppet, som icke överstiger 2,000 kronor,
och stiger till 7 procent för den del därav som överstiger 6,000 kronor.
Den fasta tilläggsskatten börjar vid beskattningsbara belopp över 8,000 kronor
och stiger från 4 procent för skiktet 8,000—10,000 kronor upp till 21
procent för den del av det beskattningsbara beloppet, som överskjuter 200,000
kronor. Den förmögenhetsdel, som inlägges i denna skatt, begränsas till V200.
En fristående förmögenhetsskatt uttages sedan för belopp överstigande 20,000
kronor med 1 promille mellan 20,000 och 50,000 kronor och därefter med en
stigande skala, som slutar med 6 promille för belopp över en miljon kronor;
till följd av de föreslagna reduktionsreglerna kommer skattefrihetsgränsen
vid ren kapitalinkomst att i ej ringa grad förskjutas uppåt. Beräkningar av
skattetrycket vid den av mig förordade utformningen av den statliga inkomstoch
förmögenhetsbeskattningen ha sammanställts i en inom departementet
upprättad promemoria, som torde få bifogas detta protokoll (bilaga D).

De sålunda angivna siffrorna för skatteskalornas ytterpunkter ge en viss

Bevillningsutskottets betänkande Nr 46.

föreställning om den fördelning av skattetrycket som eftersträvats inom den
uppdragna tekniska ramen. Det är denna fördelning som blivit föremål för
kritik i åtskilliga avgivna yttranden och som föranlett, att såväl kammarrätten
som några länsstyrelser ansett sig icke kunna tillstyrka, att något av
de i promemorian upptagna alternativen lägges till grund för proposition
till riksdagen. Invändningarna knytas i stort sett till tre olika synpunkter.
Man finner det till en början oriktigt, att en skattefördelning, uppkommen
under krisåren genom skatter, som uttryckligen förklarats vara tillfälliga,
tages till utgångspunkt för en mera permanent avvägning av skattetrycket.
Men oberoende av detta förhållande finner man icke tillräckliga skäl anförda
för rättvisan eller billigheten i denna avvägning. I detta hänseende
åberopas såsom normgivande den skattefördelning som åstadkoms vid införandet
av vår gällande ordinarie inkomst- och förmögenhetsskatt. Och
slutligen framhållas de faror för kapitalbildningen och därigenom för näringslivet
överhuvud, som anses medfölja en hög beskattning av förmögenhet
och av större inkomster. Då dessa invändningar torde vara desamma som
vid ärendets fortsatta behandling äro att förvänta, ber jag att här få något
mera ingående upptaga dem till granskning. Detta har icke skett i den remitterade
promemorian, då en argumentering, som icke kan hållas fri från
politiska omdömen och som alltså i viss utsträckning måste präglas av en
bestämd social och ekonomisk uppfattning, icke ansetts ha sin plats i en väsentligen
för lagteknisk och förvaltningsmässig granskning till myndigheterna
ställd remiss.

Vad då först beträffar synpunkten, att de under krisåren tillkomna skattehöjningarna
till sin natur varit tillfälliga och därför icke nu kunna få inarbetas
i ett mera permanent system, måste man hålla i minnet att dessa
skattehöjningar kallats för och ansetts för tillfälliga, därför att behovet av
ökade inkomster ansetts vara tillfälligt och med den ekonomiska krisen övergående.
I den mån det statsfinansiella läget nu kan överblickas, är det
uppenbart, att denna förutsättning icke längre svarar mot verkligheten.
Skattehöjningarna under krisåren kunna, på det sätt förut omtalats, beräknas
bidraga till nästa budgetårs inkomster med ett belopp av i runt tal 150
miljoner kronor. Av de statsinkomster som under innevarande budgetår härröra
från nämnda skattehöjningar ha endast 20 miljoner kronor — i sänkt
ordinarie inkomstskatt — kunnat undvaras för nästkommande budgetår, och
såsom i årets finansplan närmare utredes, tala de starkaste skälen för att
under de kommande åren skattehöjningar kunna undvikas endast genom en
utveckling av det ekonomiska läget, lpera gynnsam än man rimligen vågar
förutsätta. Under sådana omständigheter kan en omläggning av inkomstocli
förmögenhetsbeskattningen icke företagas genom att låta någon av de nu
utgående skatterna och av dem härflytande inkomster utan vidare försvinna.
Såsom jag redan förut framhållit kan man därför icke undgå att med utgångspunkt
från det behövliga skattebeloppet överväga frågan örn skattetryckets
rimliga avvägning. Örn man därvid stannar vid en fördelning, som svarar
mot den under krisåren uppkomna, kan denna följaktligen icke avböjas

Bevillningsutskottets betänkande Nr 46.

genom en hänvisning till att vissa av krisårens skattehöjningar betecknats
såsom tillfälliga eller med åberopande av att man icke bör utnyttja en inom
de högre inkomst- och förmögenhetsskikten föreliggande skattekraft, som
kan behöva reserveras för mera bekymmersamma tillfällen. Å andra sidan
är det tydligt, att den under krisåren uppkomna fördelningen icke kan göra
anspråk på någon särskild grad av okränkbarhet.

Någon allmänt gillad norm för bedömande av rättvisa och billighet i beskattningen
torde tyvärr icke kunna formuleras. Även örn relativ enighet
skulle råda om principen att den samlade beskattningen bör vara progressiv,
d. v. s. ta i anspråk en större del av inkomsten ju högre upp denna ligger,
finnes inom denna princip en så bred marginal för olika meningar, att den
icke räcker till att slita tvisten om en avvägning i detalj av skattetryckets
fördelning mellan olika stora inkomster. Det är därför naturligt, att meningsbytet
gärna anknytes till frågan, huru stor förskjutning som ägt rum
från ett förut existerande skattetryck. Örn detta varit rådande under en icke
alltför kort tidsperiod, uppfattas det lättare som normalt. I fråga örn den
före krisen gällande fördelningen hänvisas gärna till den sakkunnigutredning,
som låg till grund för 1919 års reform av inkomstbeskattningen. Så
har även skett i flera av de nu avgivna yttrandena. Föreställningen att
1919 års avvägning måste vara i särskild grad normgivande, synes emellertid
bygga på ett förbiseende av ett par betydelsefulla omständigheter. Förhållandena
på det budgetära området voro åren 1918 och 1919 av en synnerligen
onormal karaktär. Avstängningen av importen hade bragt ned tullinkomsterna
till ett minimum och bristen på råvaror för sprittillverkning
hade för rusdrycksmedlens del lett till samma resultat. Överhuvud taget
utgjordes statsinkomsterna endast till en ganska liten del av konsumtionsskatter,
medan skatterna på inkomst och förmögenhet betraktades såsom
statens utan jämförelse viktigaste inkomstkällor. En avvägning av inkomstbeskattningen
i en situation, då konsumtionsbeskattningen med dess tryck
på de mindre inkomsttagarna blivit starkt reducerad, bar helt naturligt en
tendens att mindre starkt markera inkomstbeskattningens progressivitet, än
fallet måste bli under nuvarande förhållanden, då över två tredjedelar av
skatteinkomsterna flyta in konsumtionsskattevägen.

Men till denna synpunkt, som måste tagas i betraktande vid bedömande
av 1919 års avvägning, måste fogas ytterligare en betydelsefull erinran. Såsom
framgår av redogörelsen för tillkomsten av 1919 års förslag, hade de då
tillkallade sakkunniga en mycket klar föreställning örn den roll penningvärdets
höjd eller levnadskostnadernas höjd måste spela vid utformningen av
en graderad skatteskala. Vid en höjning av prisnivån kräves en skala som
i relativt högre grad belastar större inkomster, om den gjorda avvägningen
av skattebördan mellan olika stora inkomster skall bevaras. Och 1919 års
sakkunniga utgingo vid sin avvägning från en antagen prisnivå, som närmast
motsvarade den strax före världskriget rådande. Då prisnivån nu, liksom
under de senast förflutna krisåren, ligger väsentligt över den sålunda antagna,

Bevillningsutskottets betänkande Nr 46.

har det icke inneburit något brott mot 1919 års principer för avvägning av
skattetrycket, då skattesatserna för större inkomster blivit böjda.

I vilken utsträckning det samlade skattetrycket förskjutit sig under krisåren,
har redan förut--— blivit i någon mån belyst. För arbetsin komsternas

del synas de företagna höjningarna av konsumtionsbeskattningen
i största utsträckning lia utjämnat verkningarna av den skärpta inkomstbeskattningen.
Först vid inkomster över 20,000 kronor har skattestegringen
blivit starkare markerad än vid de små inkomsterna.

Vid sidan av dessa fakta rörande försiggångna förskjutningar synes det
emellertid ofrånkomligt att också fästa uppmärksamheten vid den sammanlagda
skattebelastningen på de mindre inkomsterna och den relativt svaga
progressionen ett gott stycke upp i de högre inkomstskikten. Såsom redan
förut blivit nämnt rör man sig här på ett område, där frånvaron av allmänt
godtagna normer för rättvisa eller billighet begränsar diskussionen till uttalande
av omdömen, vilka icke kunna göra anspråk på objektiv giltighet. Ett
sådant omdöme, som torde vinna anslutning i mycket vida kretsar, kan formuleras
så, att ett samlat skattetryck av 14 till 1(3 procent på inkomster om

2,000 och 3,000 kronor förefaller högt i jämförelse med 18 till 19 procent på
inkomster i storleksgruppen 10,000 till 15,000 kronor, och även i jämförelse
med 20 till 23 procent på inkomster från 20,000 till 50,000 kronor. Från denna
utgångspunkt är det tydligen uteslutet, att den under krisåren inträdda
förskjutningen skulle uppfattas såsom ett otillbörligt gynnande av de mindre
inkomsttagarna. Det blir i stället naturligt att för dem eftersträva ytterligare
någon lättnad. Den mycket måttliga storleksordningen av denna lättnad
framgår av en approximativ beräkning, att enligt det nu framlagda förslaget
inkomsttagare med upp till 6,000 kronor i beskattningsbart belopp skulle få
en minskning av hela den utgående skattesumman med inemot 10 miljoner
kronor. En lika stor ökning faller uppenbarligen på de högre beskattningsbara
beloppen.

De uppgifter rörande skattetrycket, som jag här åberopat, bygga på en
sammanslagning av den direkta och den indirekta beskattningen (exklusive
automobilskattemedel). Mot en dylik beräkning och det betraktelsesätt, varpå
den bygger, lia invändningar riktats i vissa över departementspromemorian
avgivna utlåtanden. Härtill skall endast anmärkas, att anförda uppgifter,
när det gäller varor som exempelvis rusdrycker eller tobak, bygga på
medelvärden för konsumtionen av dessa varor inom respektive inkomstklasser
och alltså utgå från den utbredning bruket därav faktiskt äger inom dessa.
Även den som med hänsyn till spritdrvckskonsumtionens lyxkaraktär
anser, att en höjning av spritbeskattningen icke bör motivera en ändrad avvägning
av övriga skatter, torde för övrigt, örn konsumtionen av spritdrycker
kraftigt begränsades, vid den höjning av övriga skatter, som därvid bleve
nödvändig, finna det nödvändigt att söka en fördelning av hela skattetrycket,
som vore mindre ogynnsam för de små inkomsttagarna. Jag vill slutligen erinra
örn att man, även med bortseende från spritbeskattningen, har att räkna
med ett skattetryck på de lägsta inkomsterna på 10 å 12 procent.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 46.

I fråga om fördelningen av skattetrycket mellan inkomst och förmögenhet
samt mellan förmögenhetsägarna inbördes torde utrymmet för de subjektiva
meningarna vara ännu vidare, fastän även här den allmänna principen vunnit
erkännande, att inkomst av förmögenhet och innehav av förmögenhet medför
ökad skattekraft. I de yttranden, där man förklarat sig icke kunna tillstyrka
promemorians förslag, har man väl i regel icke ställt sig avvisande till
en viss skärpning av förmögenhetsbeskattningen i jämförelse med den före
krisen rådande, men förskjutningen anses icke böra gå så långt som skett
i de remitterade alternativen. Till de i det föregående berörda kritiska invändningarna
ha därvid särskilt fogats erinringar om de faror för kapitalbildning
och näringsliv, som ansetts följa av den under krisåren ökade förmögenhetsbeskattningen.
Det synes egentligen vara beskattningens höjd vid
större förmögenheter, som framkallat farhågorna. I åsyftade yttranden har
nämligen ingen uppmärksamhet ägnats åt den betydande lättnad i beskattningen
av förmögenheter upp till 20,000 kronor eller mera, som skulle följa
av alternativ I och särskilt alternativ I a. Man utgår sannolikt ifrån den
mycket utbredda åsikten, att kapitalbildningen så väsentligen härrör från
större inkomster och förmögenheter, att det framför allt är vid dem som
frågan örn verkningarna av en höjd beskattning inställer sig.

Man kan hysa starka tvivelsmål örn riktigheten av denna uppfattning i den
skematiska form, vari den vanligen uppträder. Tyvärr saknas undersökningar,
grundade på erfarenhetsmaterial, som kunde lämna fasta hållpunkter
för bedömandet av sparandets omfattning vid olika inkomst- och förmögenhetsgrader.
Rörande de allmänna ekonomiska synpunkter, som kunna anläggas
på denna fråga örn beskattningens inverkan på sparande och företagsamhet,
ha sakkunniga för undersökningar om skattetrycket i Sverige och
utlandet gjort vissa uttalanden, som d det föregående blivit anförda. De gå
i en riktning, som synes mana till stor försiktighet vid bruket av de allmänna
teoretiska argument, som vanligen anföras mot en förskjutning av beskattningen
från mindre till större inkomsttagare och förmögenhetsägare. Vad man
därvid särskilt måste uppmärksamma är att nu förevarande fråga icke gäller
inflytandet från en höjd beskattning vid jämförelse med läget, om ingen
skattehöjning behövt vidtagas, utan de olika verkningarna på sparandet vid
olika fördelning av den nya skattebördan. Även om man har alla skäl att
antaga, att i stort sett konsumtionen tar i anspråk en mindre del av inkomsten
i de högre inkomstgraderna än i de lägre, och att en höjd beskattning
sannolikt vid de högre inkomsterna belastar sparandet mera än vid de lägre,
hindrar detta icke, att betydande mängder sparmedel härröra från de mindre
inkomsttagarna och förmögenhetsägarna och att sparandet även i dessa grupper
ogynnsamt påverkas av en skattehöjning. Det finns därför ingen anledning
att antaga, att en viss ökning av det samlade skattebeloppet för högre
inkomsttagare skulle lika mycket minska sparandet, och det finns all anledning
att antaga, att en motsvarande minskning av skattesumman för mindre
inkomsttagare i viss utsträckning medför ökning av besparingarna. Själva
del ofta framhävda faktum, att större delen av skatterna betalas av den stora

Bevillningsutskottets betänkande Nr 46.

massan av folk med relativt små inkomster, spelar även här sin roll. Såsom

i det nämnda sammanhanget--— påpekats, skulle en förskjutning i

spargraden med 1 procent för inkomsttagare under 3,000 kronor ha lika stor
effekt på det totala sparandet som en förändring av 5 procent för inkomster
över 10,000 kronor. Den slutsats, som jag i den föregående framställningen
rörande denna fråga ansett mig kunna draga, vågar jag alltså upprätthålla,
att nämligen den förskjutning av skattetrycket över mot högre inkomstklasser,
som ägt rum, icke behöver betyda, att sparandet reducerats avsevärt
mera, än om tillskottet till statsinkomsterna erhållits genom en över hela
inkomstskalan likformig skärpning av skattetrycket.»

Skatternas avkastning.

Vid propositionen ha fogats tabeller (sid. 152 ff) med vissa beräkningar
rörande avkastningen och verkningarna för skattskyldiga i olika kombinationer
av inkomst och förmögenhet av de i propositionen föreslagna skatterna.
Det i propositionen föreslagna systemet har beräknats vid grundbeloppsnivå
för bottenskatten avkasta 139.6 miljoner kronor, därav 112.2 miljoner
kronor eller 80.4 % utgöra skatt å inkomst och 27.4 miljoner kronor eller 19.6
% utgöra skatt å förmögenhet. Enligt en å sid. 153 i propositionen intagen
tabell skulle propositionens förslag innebära en förskjutning av skattebördan
med ett sammanlagt belopp av i runt tal 10 miljoner kronor från taxerade
med beskattningsbart belopp under 6,000 kronor till andra skattskyldiga.

Beskattningen av juridiska personer.

Den ifrågasatta omläggningen av beskattningsformer och skattetariffer
för enskilda skattskyldiga medför såsom en följd, att uppmärksamheten
måste fästas jämväl å de juridiska personerna och deras beskattning.

Rörande grunderna för gällande beskattning av juridiska personer lämnas
i den förut omförmälda promemorian en kort översikt av i huvudsak följande
innehåll.

Olika synpunkter måste anläggas för det fall, att beskattningen av den
juridiska personen i det väsentliga medför en dubbelbeskattning, i det den
vinst som utdelas beskattas även hos den som erhåller utdelningen, och det
fall, att endast s. k. enkelbeskattning åsyftas, i det den juridiska personen
beskattas i stället för dess intressenter. Dubbelbeskattning åsyftas för närvarande
i fråga om aktiebolag -—- beträffande försäkringsaktiebolag i den
mån inkomsten belöper på aktieägarna i denna deras egenskap — och
ekonomiska föreningar samt vissa utländska juridiska personer. Dubbelbeskattningen
är anordnad genom progressiva tariffer, i fråga om aktiebolag
enligt den för dem gällande särskilda, efter räntabiliteten avvägda
skalan och i fråga om övriga av dubbelbeskattning träffade juridiska personer
genom den för enskilda skattskyldiga gällande skalan. I den mån
enkelbeskattning åsyftas är skattefoten proportionell — man har avsett att

Bevillningsutskottets betänkande Nr 46.

åstadkomma beskattning efter den skattefot, som skulle genomsnittligt träffat
de juridiska personernas intressenter, om dessa beskattats själva — dock
att oskifta dödsbon och familjestiftelser samt utländska juridiska personer
(jämväl i den mån enkelbeskattning åsyftas) beskattas enligt den för enskilda
personer gällande progressiva tariffen.

Aktiebolag och ekonomiska föreningar.
Departementspromemorian.

I den inom departementet upprättade promemorian erinras till en början
örn det förslag till omläggning av grunderna för beskattningen av aktiebolag
och ekonomiska föreningar, som på sin tid framlades av bolagsskatteberedningen.

Bolagsskatteberedningens förslag innebar bland annat, att för svenska aktiebolag
den statliga inkomst- och förmögenhetsskattens grundbelopp skulle
utgöra 5 procent. Den progressiva skatten skulle följaktligen utbytas mot
en proportionell sådan. Såsom aktiebolags inkomst räknades härvid vad angår
försäkringsaktiebolagen endast sådan vinst som belöpte på aktieägarna
i denna deras egenskap. I fråga om skattefoten hade beredningen stannat
vid att förorda en dylik som i det närmaste motsvarade den skattesats, 3.6
procent, som gällde för bolag med inkomstprocent mellan 7 2/3 och 8. Då
emellertid enligt beredningens förslag grundbeloppsnivån för den statliga inkomst-
och förmögenhetsskatten i allmänhet höjdes med en tredjedel, föreslogs
motsvarande höjning av procenttalet 3.6 till 5. Förslaget innebar en sänkning
av dåvarande (år 1929) medelskatteprocent för aktiebolagen med icke
fullt en tredjedel och en skatteminskning, frånsett monopolbolagen, av omkring
7.5 miljoner kronor. I fråga om de ekonomiska föreningarna föreslog
beredningen, att dessa skulle likställas med aktiebolagen och följaktligen
underkastas statlig inkomst- och förmögenhetsskatt med ett grundbelopp av
5 procent. Enligt beredningens förslag skulle vidare den kommunala progressivskatten
och utjämningsskatten å aktiebolag och ekonomiska föreningar
bortfalla.

Av bolagsskatteberedningens motivering för förslaget må här göras följande
sammanfattning:

En av professor E. Lindahl efter uppdrag av beredningen verkställd utredning
hade visat, att den totala beskattningen av bolagsvinsterna i Sverige
vore i jämförelse med andra länder hög. Genom lindring av bolagsvinsternas
merbeskattning skulle Sverige kunna göra sin industri mera tilldragande
för det internationellt rörliga kapitalet i Sverige och utlandet. Räntabiliteten
såsom skattenorm för bolagen användes utom i Sverige blott i Finland, Danmark
och Schweiz, medan i övriga länder skattesatsen för bolagen vore proportionell.
Oavsett de teoretiska argumenten talade till förmån för den progressiva
metodens utbytande mot den proportionella en rad rent praktiska
skäl. En sådant skäl vore, att då vid bestämmandet av skatteprocenten hän -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 46.

syn toges till endast de fonder, som redovisas såsom aktiekapital och reservfond,
men icke till bolagets övriga fonder, därav föranleddes en strävan hos
bolagen att med syfte att mildra beskattningen hålla aktiekapitalet och rereservfonden
höga. Beskattningsmetoden frestade till att binda alltför stor
andel av bolagets eget kapital såsom aktiekapital och reservfond och inbjöde
till utspädning av aktiekapitalet genom höga värden å bolagets tillgångar.
Dylika omständigheter medförde i själva verket, att bolagen hade i sin hand
att genom egna dispositioner förhindra genomförande av en progressiv beskattning
i enlighet med dess verkliga syfte. Den gällande metoden att beskatta
de ekonomiska föreningarna progressivt efter inkomstens absoluta
storlek hade länge varit påtalad såsom orättvis emot de stora föreningarna.
Om överhuvud taget progressiv beskattning för dessa skulle förekomma, borde
härvid såsom för aktiebolagen hänsyn tagas till inkomstens förhållande
till det arbetande kapitalet. En dylik lösning vore emellertid omöjlig, medan
däremot en proportionell beskattningsmetod, örn en sådan fastställdes
för bolagen, kunde tillämpas även för de ekonomiska föreningarna. Borttagandet
av progressiviteten beträffande den kommunala bolagsbeskattningen
vore en nödvändig följd av förslaget att göra bolags statliga inkomst- och
förmögenhetsskatt proportionell. Endast därigenom bleve det möjligt att
helt frigöra bolagens beskattning från beroende av inkomstprocenten. Skälig
hänsyn till kommunernas ekonomi syntes icke böra förhindra borttagandet
av den kommunala progressivskatten för bolagen. Denna skatt hade till
största delen tillfallit kommuner med god tillgång på beskattningsföremål.

I departementspromemorian förordades i huvudsak på de av bolagsskatteberedningen
anförda skälen övergång till proportionell beskattning av aktiebolag
och ekonomiska föreningar. Såsom en temporär olägenhet betecknades
bland annat den omständigheten, att skattens utjämning måste medföra
en skattehöjning för vissa skattskyldiga. Skattesatsen föreslogs skola utgöra
7 procent. Rörande motiveringen härför, i den mån den icke beröres i
det följande, får utskottet hänvisa till propositionen nr 232 (sid. 106, 108 ff).

Chefen för finansdepartementet.

Departementschefen har i det till propositionen nr 232 fogade statsrådsprotokollet
i förevarande avseende anfört följande:

Den tidigare av mig förordade omläggningen av skatteskalorna för enskilda
personer kan icke ske utan att hänsyn tages till beskattningen av åtminstone
sådana juridiska personer, som nu beskattas lika med enskilda, d. v. s.
i främsta rummet de svenska ekonomiska föreningarna. Därvid måste också
beaktas förhållandet mellan de ekonomiska föreningarna och aktiebolagen.
Det torde vara tydligt, att en tillämpning på de ekonomiska föreningarna
av de beskattningsgrunder, som nu föreslås för enskilda personer,
skulle ytterligare skärpa den olikhet i avseende å beskattningen av föreningarna
och aktiebolagen, som redan med nuvarande bestämmelser betecknats
såsom orättvis och olämplig. Då den nuvarande skatteskalan för aktiebolag

Bevillningsutskottets betänkande Nr 46.

utarbetats under viss anknytning till skalan för enskilda personer, torde vidare
avvägningen av aktiebolagsbeskattningen böra upptagas till omprövning
i anledning av den här föreslagna omläggningen av beskattningen av
enskilda personer.

Det av bolagsskatteberedningen på sin tid framlagda och nu i departementspromemorian
upptagna förslaget om proportionell rörlig skatt å såväl
aktiebolag som ekonomiska föreningar tillgodoser tydligen det framställda
kravet på likställighet mellan de båda organisationsformerna, ett krav
som man tidigare förgäves strävat att tillmöteskomma genom att söka anpassa
de ekonomiska föreningarnas beskattningsgrunder efter de för aktiebolagen
gällande. Förslaget om dylik proportionell beskattning har vid remiss
såväl å bolagsskatteberedningens förslag som departementspromemorian
vunnit stark tillslutning. Ej minst hava vid den tidigare remissen näringslivets
egna representanter enhälligt givit förslaget sin principiella anslutning.
Det har givetvis ej undgått mig att denna anslutning, såvitt angår bolagsskatteberedningens
förslag, delvis kan hava haft samband med den genomsnittliga
skattesänkning som av beredningen ifrågasattes. Även i vissa av de
nu senast avgivna yttrandena har en sänkning av skatteprocenten under den
i departementspromemorian ifrågasatta ansetts önskvärd. I allmänhet ha
dock frågorna om beskattningsmetoden och skattefoten behandlats såsom
skilda spörsmål.

Då jag nu förordar, att förslag framlägges örn övergång från progressiv till
proportionell beskattning i huvudsaklig anslutning till de i departementspromemorian
föreslagna grunderna, ser jag däri närmast en teknisk reform,
som åstadkommer likställighet mellan dels aktiebolagen inbördes, oavsett
huru de förstått att anpassa sig efter nuvarande regler, dels aktiebolagen och
de ekonomiska föreningarna i förhållande till varandra. Att närmare utveckla
med omläggningen förenade fördelar, som mera utförligt belysts i bolagsskatteberedningens
betänkande, i departementspromemorian och i ett flertal
yttranden, synes knappast nödigt.

Vid en övergång från progressiv till proportionell beskattning avsedd att
uttagas med blott grundbeloppet, bör tydligen genomsnittet för den förut utgående
skatten efter lämplig avrundning fastställas såsom den nya grundbeloppsnivån.
År 1935 utgjorde det beskattningsbara beloppet för aktiebolag
409.2 miljoner kronor. Den därå uträknade inkomst- och förmögenhetsskatten,
som utgick med 170 procent av grundbeloppet, uppgick till 35.8 miljoner
kronor motsvarande 8.75 procent. Hade skatten i stället utgått med
150 procent av grundbeloppet, skulle den genomsnittliga grundbeloppsprocenten
ha reducerats till 7.73. Då skattefoten vid den föreslagna proportionella
skatten bör utgöra ett helt tal och skatten är avsedd att, om den uttages
med blott grundbeloppet, ge approximativt samma intäkt som nu gällande
skatt uttagen med 150 procent av grundbeloppet, torde grundbeloppsnivån
med stöd av denna beräkning böra fastställas till 8 procent. De uppgifter
över den genomsnittliga grundbeloppsprocenten som meddelats av riksräkenskapsverket
visa, såsom ämbetsverket framhåller, att år 1935 i berörda

Bevillningsutskottets betänkande Nr 46.

avseende kan anses representera ett under de senaste åren i det närmaste
konstant bottenläge, och att alltså beräkningen av den nya skattefoten icke
skett med hänsyn till en konjunktur, som resulterar i en för aktiebolagen
ogynnsam medelsiffra.

I promemorian har förordats en skattesats å endast 7 procent. Därvid har
emellertid bottenskatten förutsatts uttagen med 110 å 115 procent av grundbeloppet.
Höjningen av procentsiffran till 8 har blott karaktären av en
justering överensstämmande med den tidigare för bottenskatten å fysiska
personers inkomst och förmögenhet föreslagna och avsedd att möjliggöra,
att skatten vid grundbeloppsnivå ger ungefär samma belopp, som nuvarande
skatt uttagen med 150 procent. Även med en skattesats å 8 procent komma
aktiebolagen att sammanlagt göra en skattevinst, motsvarande en betydande
del av utjämningsskatten samt hela den kommunala progressivskatten,
i den mån ej denna lättnad kommer att uppvägas av den allmänna
kommunalskattens ökning för aktiebolagen. Givetvis kunde det ifrågasättas,
att man vid omläggningen av ifrågavarande beskattning i överensstämmelse
med bolagsskatteberedningens förslag nu även borde genomföra en
större skattelättnad för aktiebolagen än den som följer av här förordade
väsentligen tekniska förändringar. När jag ej funnit mig böra förorda detta,
har jag utgått från det förhållandet, att en avsevärd del av den under de senaste
åren erforderliga inkomst- och förmögenhetsskatten uttagits ej genom
ökning av procenttalet för den ordinarie skatten — vilken skulle träffat även
dessa juridiska personer — utan genom särskilda skatter, från vilka aktiebolagen
varit befriade. Aktiebolagen hava följaktligen — helt visst under
intryck av bolagsskatteberedningens utredningar — kommit i åtnjutande av
en relativ skattelättnad. Denna bibehålies vid den nu ifrågasatta reformeringen
av beskattningsgrunderna.

I ett par yttranden har framhållits, att en omläggning av beskattningen
sådan som nu ifrågasättes måhända bör föranleda ändringar i gällande bestämmelser
örn ersättningsskatt m. m. Därest behov av skärpning av
nämnda lagstiftning kommer att visa sig, bör uppenbarligen frågan därom
upptagas till prövning.

Med åberopande av det anförda vill jag förorda, att å aktiebolags och
ekonomiska föreningars inkomst skatt skall utgå proportionellt och efter en
skattefot av 8 procent.

Övriga juridiska personer.

I departementspromemorian föreslogs för utländska bolag och andra utländska
juridiska personer (med undantag av dödsbon och familjestiftelser)
ävensom för sparbanker och s. k. systembolag fullständig likställighet med
aktiebolag och ekonomiska föreningar, .således proportionell beskattning
med ett grundbelopp å 7 procent. Beträffande återstående juridiska personer
innebar promemorieförslaget allenast en anpassning av den för dem gällande
proportionella skatten till den i promemorian antagna nya grundbeloppsnivån.

46 Bevillningsutskottets betänkande Nr 46.

Departementschefen har i denna del i propositionen nr 232 anfört i huvudsak
följande:

Det i departementspromemorian framlagda förslaget rörande beskattningen
av andra juridiska personer än aktiebolag och ekonomiska föreningar
innefattar i huvudsak konsekvenser av de skatteförändringar för vilka jag
tidigare redogjort. Jag finner mig också böra biträda vad i promemorian
föreslagits med de ändringar som betingas av att inkomst- och förmögenhetsskatten
vid grundbeloppsnivå är avsedd att ge approximativt samma intäkt
som nu gällande skatt uttagen med 150 procent av grundbeloppet.

Beträffande utländska juridiska personer torde förslaget vara direkt betingat
av sådana avtal med främmande makter, som för dylika skattskyldiga fastställa
nationell behandling. Skatteprocenten bör i enlighet härmed för utländska
aktiebolag och utländska ekonomiska föreningar bestämmas till 8.

För sparbanker innebär det i promemorian framställda förslaget en likställighet
med andra affärsdrivande juridiska personer, vilken måste anses
i och för sig önskvärd. Jag finner dock i likhet med kammarrätten ej tillräckliga
skäl vara förebragta för höjning till den skattesats, som gäller för
aktiebolag och ekonomiska föreningar, utan förordar en höjning med 50
procent av nu gällande 4 procent till 6 procent.

För försäkringsanstalter bör vidtagas en anpassning till den nya grundbeloppsnivån,
vilket betyder en ökning från nuvarande 6 procent till
9 procent. Att, såsom riksräkenskapsverket ifrågasatt, för försäkringsanstalternas
vidkommande allenast för att ernå likställighet med övriga
juridiska personer sänka skattesatsen till den för aktiebolag i allmänhet föreslagna,
finner jag, med hänsyn till den särskilda metoden att fastställa beskattningsunderlaget
för dessa anstalter, uteslutet, med mindre nämnda metod
ändras.

Vad angår de systembolag, som ej äro aktiebolag, utgör ändringen närmast
en bokföringsfråga, då deras medel i ena eller andra formen skola
komma statsverket till godo. Jag förordar, att skattefoten bestämmes till 8
procent.

För ideella föreningar, stiftelser, häradsallmänningar m. fl. åsyftas endast
en anpassning till den nya grundbeloppsnivån. Då nuvarande skattesats för
dessa är 3 procent, skulle höjningen rätteligen ske till 4.5 procent. Eftersom
skattefoten bör utgöra helt tal, förordar jag här en jämkning nedåt till
4 procent.

Verkningar’ i avseende å den kommunala progressivskatten av den
ifrågasatta omläggningen av den direkta statsbeskattningen.

I propositionen nr 232 ha även belysts de ekonomiska konsekvenserna för
kommunerna genom bortfallande av den kommunala progressivskatten för
juridiska personer samt genom den minskning i sådan skatt, som skulle uppkomma
genom förmögenhetsdelens sänkning.

Beträffande nämnda återverkningar av den föreslagna omläggningen av
beskattningen anfördes i departementspromemorian:

Bevillningsutskottets betänkande Nr 46.

Enligt förordningen den 28 september 1928 om kommunal progressivskatt
är för fysiska personer, oskifta dödsbon och familjestiftelser det till nämnda
skatt beskattningsbara beloppet — med ett i detta sammanhang betydelselöst
undantag — lika med den skattskyldiges till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
beskattningsbara belopp. Därest den i sistnämnda belopp ingående
förmögenhetsdelen ökas (såsom vid alternativ II) eller minskas (alternativ
I a och I b), kommer alltså den kommunala progressivskattens grundbelopp
också att ökas, resp. minskas. För den enskilde skattskyldige är denna förändring
i beskattningen i allmänhet av föga betydande storleksordning. Vid
alternativ II uppstår för den skattskyldige en förhållandevis obetydlig skatteökning,
men vid alternativen I a och I b går förändringen i en för den till
kommunal progressivskatt skattskyldige fördelaktig riktning.

Från kommunernas synpunkt ter sig förhållandet annorlunda, särskilt om
man tar i betraktande den samtidiga förlusten av kommunal progressivskatt
å juridiska personer. Verkställda beräkningar lia givit vid banden, att år
1935 för hela riket sistnämnda förlust kan skattas till cirka 2,720,000 kronor,
samt att minskningen i kommunal progressivskatt på grund av förmögenhetsdelens
sänkning kan beräknas uppgå till vid alternativ I a cirka 2,100,000
kronor och vid alternativ I b cirka 1,200,000 kronor. Vid genomförande av
alternativ II skulle däremot på grund av höjningen av förmögenhetsdelen för
de högre skikten uppkomma en skatteökning å cirka 900,000 kronor. Sammanlagda
minskningen i kommunal progressivskatt för hela riket skulle
alltså utgöra vid alternativ I a 4,820,000 kronor, vid alternativ I b 3,920,000
kronor och vid alternativ II 1,820,000 kronor, vilken förlust nämnda år
skulle lia föranlett en genomsnittlig höjning i utdebiteringen av resp. 11, 9
och 4 öre per skattekrona. Huru förslagen skulle verka för de särskilda
kommunerna har icke kunnat utrönas, bl. a. på grund av svårigheten, för
att icke säga omöjligheten att uppdela de ovan omförmälda beloppen 2,100,000,

1,200,000 och 900,000 kronor på de skilda kommunerna. Fördelas dessa belopp
proportionellt efter progressivskattens grundbelopp för andra än svenska
aktiebolag, skulle den sammanlagda förlusten för kommunerna — jämväl
på grund av bolagens befrielse — antagas lia medfört en skatteökning
beträffande landsbygden med i medeltal 6 öre enligt alternativ I a, 5 öre enligt
alternativ I b och 2 öre enligt alternativ II och för städerna med resp.
14, 11 och 5 öre per skattekrona. För Stockholm, Göteborg och Malmö
skulle siffrorna bliva resp. 18, 18 och 12 öre vid alternativ I a, 15, 16 och 9
öre vid alternativ I b och 8, 9 och 3 öre vid alternativ II.

Framhållas må i detta sammanhang, att den kommunala progressivskatten
betraktats såsom och bör betraktas såsom ett tillägg till statsskatten, och att
kommunerna sålunda måste finna sig i de konsekvenser, som följa av denna
anordning. Uppenbart är, att staten måste vara oförhindrad att i sin egen
beskattning vidtaga de ändringar, som av förhållandena påkallas, utan hänsyn
till att en tilläggsbeskattning därav påverkas. Att den kommunala progressivskatten
i och för sig har den verkan, att den vanligen tillgodoser sådana
kommuner, som även utan denna skatt äro de bäst ställda, må jämväl
beaktas. De verkningar för vissa kommuner, som kunna bliva en följd av
de här framlagda alternativa förslagen, äro i varje fall ej av sådan storleksordning,
att valet av det ena eller andra alternativet bör därav nämnvärt påverkas.

Markas hörnätt, såsom redan tidigare påpekats, de beskattningsföremål,
sorn befrias från kommunal progressivskatt eller få denna minskad, själva
komma att fa bära sin andel i den höjning av den allmänna kommunalskatten,
som därav blir en följd. Det kunde måhända ifrågasättas att bereda
särskild kompensation al kommunerna för den bortfallande kommunala progressivskatten
genom skärpning av skalan för denna skatt beträffande en -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 46.

skilda skattskyldiga. Med hänsyn till den skärpning av skatteskalorna, som
ovan föreslagits beträffande den statliga beskattningen, synes emellertid en
dylik utväg ej böra anlitas. Skulle på grund av den ifrågasatta reformens
verkan å den kommunala progressivskatten någon kommun med svag ekonomisk
ställning få denna försämrad, lärer det få ankomma på staten att genom
skatteutjämningsförfarandet bringa denna kommun i samma läge som andra
likställda kommuner.

Departementschefen har i det till propositionen nr 232 fogade statsrådsprotokollet
erinrat att i de över promemorian avgivna yttrandena i intet fall
invändningar rests mot förslaget till följd av dess här angivna återverkningar,
samt förklarat sig icke heller för egen del finna desamma vara av sådan
art, att de lägga hinder i vägen för den förordade omläggningen av den
direkta statsbeskattningen.

Propositionen nr 269.

Chefen för finansdepartementet har i det vid proposition nr 269 fogade
statsrådsprotokollet den 5 juni 1936 anfört i huvudsak följande:

»Vid anmälan av de nya inkomstberäkningarna för budgetåret 1936/1937
har jag tidigare i dag erinrat om att mycket betydande utgiftsökningar utöver
de i statsverkspropositionen förutsedda vöre att under de kommande
åren förvänta på grund av beslut vid årets riksdag. Dessa ökningar gällde
framför allt utgifterna till försvarsväsendet. Redan genom godkännande av
i propositionerna nr 225, 228 och 229 framlagda förslag skulle försvarskostnaderna
för budgetåret 1936/1937 ökas med omkring 16 miljoner kronor utöver
de i statsverkspropositionen beräknade. Vid genomförande av en försvarsorganisation
med i huvudsak den kostnadsram som förutsatts av särskilda
utskottet kunna utgifterna för de närmaste åren beräknas stiga med
åtminstone 45 miljoner kronor.

Under sådana omständigheter synes det, såsom jag också vid anmälan av
de nya inkomstberäkningarna framhållit, bli nödvändigt att till förnyat övervägande
upptaga frågan om fördelningen av skattebördan på olika medborgargrupper
vid den i proposition nr 232 föreslagna nya inkomst- och förmögenhetsbeskattningen.
Avgörande för denna fördelning är tydligen å
ena sidan själva skatteskalornas utseende, å andra sidan avvägningen mellan
de fasta och de rörliga delarna av beskattningen. Det rörliga elementet
representeras av skalan för bottenskatten, som antages komma att efter behov
uttagas med växlande procenttal av grundbeloppet. Fasta element finner
man både i den tilläggsskatt, som skulle utgå på inkomster över en viss
höjd, och i den fristående förmögenhetsskatten. Vid mera avsevärda ökningar
eller minskningar av de skattebelopp, som skola uttagas, inträder
alltså uppenbart en förskjutning av proportionen mellan den fasta skattedelen
och den rörliga. Ökas skattebeloppet genom högre uttagningsprocent
för den rörliga bottenskatten, blir den fasta skattedelen proportionsvis
mindre. Kan skattebeloppet och därmed uttagningsprocenten sänkas, blir
den fasta skattedelen proportionsvis större. Det i proposition nr 232 framlagda
skatteförslaget innebär, att en väsentlig del av skatten på större in -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 46.

komster och huvudparten av skatten på de största uttages genom den fasta
tilläggsskatten, medan i vårt nu gällande skattesystem den rörliga ordinarie
skatten är den ojämförligt viktigaste även för de största inkomsttagarna.
Även i fråga om beskattningen av förmögenheter innebär det i nämnda proposition
framlagda förslaget, att den rörliga delen proportionsvis minskas
genom sänkningen av en sextiondedel till en tvåhundradedel, vilket icke
uppväges av skärpningen i den fristående förmögenhetsskatten.

Det är sålunda naturligt, att inför utsikten till ännu mera stegrade utgifter,
än tidigare beräknats, och därav föranledda ökade anspråk på avkastning
av inkomst- och förmögenhetsbeskattningen, frågan om avvägningen
av denna beskattning ånyo upptages till prövning. Vill man åstadkomma
att vid behov av ökade inkomster från nämnda skattekälla den avsedda andelen
faller på större inkomster och på förmögenhet, erfordras en justering
av de i propositionen föreslagna skatteskalorna. I fråga om beskattningen av
inkomst föreligga två möjligheter. Antingen kan den fasta tilläggsskatten
höjas, vilket vid oförändrat skattebehov innebär, att bottenskatten uttages
med procenttal under grundbeloppet. Eller också kan det genom tilläggsskatten
uttagna beloppet behållas väsentligen oförändrat men bottenskattens
spännvidd ökas genom att skatteprogressionen fortsätter ett stycke utöver
den i propositionen nr 232 föreslagna högsta skiktprocenten, varvid bottenskatten
vid oförändrat skattebehov likaledes kan uttagas med procenttal
under grundbeloppet. Jag föreslår, att den senare vägen följes och
att de 7 procent, varmed bottenskattens skala nu slutar för all inkomst över

6,000 kronor beskattningsbart belopp, uttagas av den del av det beskattningsbara
beloppet som faller mellan 6,000 kronor och 8,000 kronor, varefter
av återstoden uttagas 10 procent. Då det synes lämpligt att fortfarande
låta tilläggsskatten taga sin början först ovanför inträdet av bottenskattens
högsta skiktprocent, föreslås att tilläggsskatt börjar utgå vid beskattningsbara
belopp över 10,000 kronor i stället för enligt propositionen
nr 232 över 8,000 kronor. En jämkning av tilläggsskattens skala blir därvid
nödvändig, om samma belopp som enligt propositionen skall erhållas av
denna fasta skatt. Jag förordar, att tilläggsskatten uttages efter en skiktskala,
som börjar med 4 procent för den del av det beskattningsbara beloppet,
som faller mellan 10,000 och 15,000 kronor, och stiger till 26 procent
för den del av det beskattningsbara beloppet som överstiger 200,000 kronor.

Den samlade intäkten av den här förordade tilläggsskatten och bottenskatten,
uttagen vid grundbeloppsnivå, kan beräknas till 128.9 miljoner kronor
eller omkring 10 miljoner kronor mera än som skulle erhållas vid de i propositionen
nr 232 föreslagna skalorna, örn bottenskatten uttages med grundbeloppet.
Samma intäkt som enligt sistnämnda skalor skulle vid den bär
förordade förändringen av skatteskalorna erhållas, örn den nya bottenskatten
uttages med omkring 80 procent av grundbeloppet.

Vad förmögenhetsbeskattningen beträffar, kan den åsyftade förskjutningen
också ernås på olika vägar. Det är möjligt att höja den i propositionen nr 232
föreslagna tvåhundradedelen till en hundradedel, men mera tilltalande och i
strängare överensstämmelse med i propositionen framförd motivering för

Bihang lill riksdagens protokoll 1936. 7 sami. Nr 46.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 46.

en relativt ren inkomstskatt och vid sidan därav en fristående förmögenhetsskatt
synes vara att genom jämkning av skatteskalan för denna fristående
förmögenhetsskatt låta en något större andel av beskattningen falla på
denna. Enligt propositionen nr 232 skulle förmögenheter upp till 20,000
kronor erhålla en väsentlig lättnad i förhållande till vad nu gäller. Jag
föreslår att denna lättnad bibehålies upp till 15,000 kronor, men något minskas
mellan 15,000 kronor och 20,000 kronor genom att den fristående förmögenhetsskatten
med 1 promille börjar redan vid belopp över 15,000 kronor.
För 20,000 kronor förmögenhet skulle skatten alltså utgöra 5 kronor.
Även i övrigt jämkas skalan något. Avkastningen beräknas bli närmare 29
miljoner kronor i stället för enligt propositionen 21 miljoner kronor.

Den sammanlagda intäkten av här föreslagna ändrade skatteskalor skulle,
om bottenskatten uttages vid grundbeloppsnivå, komma att uppgå till omkring
158 miljoner kronor. Vid de i proposition nr 232 föreslagna skatteskalorna
beräknades den samlade intäkten under samma förutsättning uppgå
till närmare 140 miljoner kronor. Genom den föreslagna förändringen
av skatteskalorna erhålles alltså en förskjutning av skatteintäkten, som vid
grundbeloppsnivå uppgår till 18 miljoner kronor.»

I anledning av proposition nr 232 hava till utskottet inkommit särskilda
skrifter från Sveriges redareförening och Svenska jårnvägsföreningen. Mot
det i propositionen framlagda förslaget till omläggning av statsbeskattningen
för aktiebolagen hava föreningarna framställt vissa erinringar med hänsyn
till den skärpning i beskattningen, som vid övergång från progressiv till proportionell
beskattning skulle inträda för bolag med jämförelsevis låg inkomstprocent,
samt hemställt, att utskottet ville föreslå sådana ändringar i förslaget,
att skälig lindring i aktiebolagens beskattning måtte åstadkommas.

Vad beträffar verkningarna av den i proposition nr 232 föreslagna omläggningen
av statsbeskattningen hava inom utskottet verkställts, vissa undersökningar,
vilka bland annat grunda sig på 1935 års deklarationer rörande
olika kategorier av fysiska och juridiska personer. I Bilaga A återgives resultatet
av undersökningen beträffande följande grupper av fysiska personer,
nämligen:

A: 1: ägare och brukare av jordbruksfastighet i Malmöhus län,

A: 2: ägare och brukare av jordbruksfastighet i Södermanlands län,

B: rörelseidkare med förmögenhet,

C: löntagare med förmögenhet, samt
D: inkomsttagare med huvudsaklig kapitalinkomst.

Resultatet av undersökningen angående verkningarna av den i proposition
nr 232 föreslagna omläggningen av statsbeskattningen rörande ett antal aktiebolag
återfinnes i Bilaga B samt i fråga om vissa föreningar och utländska
bolag i Bilaga C.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 46-

Beträffande ett antal jordbrukare i Södermanlands län har verkställts en
särskild undersökning angående verkningarna av den föreslagna omläggningen
av statsbeskattningen under hänsyntagande till dessa jordbrukares
samtliga skatter, varvid allmän kommunalskatt, landstingsskatt och vägskatt
beräknats enligt den för varje särskild kommun med mera vederbörligen fastställda
skattesatsen. Resultatet av denna undersökning framgår av Bilaga D.

Vad slutligen angår verkningarna å den kommunala utdebiteringen till
följd av den kommunala progressivskattens minskning respektive ökning enligt
proposition nr 232 och alternativ II i departementspromemorian lämnas
en redogörelse i Bilaga E. Dessa beräkningar, som verkställts på grundval
dels av 1935 års taxering dels ock av material, såvitt angår förmögenheternas
storlek, från 1930 års folkräkning, omfatta samtliga städer i riket samt ett
mindre antal landskommuner.

Utskottets yttrande.

I 1928 års statliga skattesystem ingår förutom statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
även utjämningsskatt. Efter nämnda år har det statliga skattesystemet
utökats med ytterligare två skatter, nämligen år 1932 med den extra
inkomst- och förmögenhetsskatten och år 1934 med den särskilda skatten å
förmögenhet. Dessutom har sistnämnda år utjämningsskattens grundbelopp,
vilket år 1928 bestämdes till en tredjedel av den kommunala progressivskattens
grundbelopp, höjts till två tredjedelar av detsamma.

Såsom skäl för omläggningen av den direkta statsbeskattningen har i proposition
nr 232 erinrats, att departementschefen vid framläggande av 1935
års statsverksproposition uttalat önskvärdheten av att en översyn av inkomstoch
förmögenhetsskatterna i ett sammanhang bomme till stånd, samt att
1935 års bevillningsutskott i anslutning härtill framhållit angelägenheten
av att en sådan översyn, som borde avse att ersätta de nuvarande olika skatteformerna
på ifrågavarande område med ett mera enhetligt system, igångsattes
å sådan tidpunkt, att förslag i ämnet kunde föreläggas redan 1936 års riksdag.

Innan utskottet närmare ingår på bedömande av de föreliggande förslagen,
vill utskottet förutskicka den erinran, att varken myndigheterna eller
riksdagen erhållit nödigt rådrum att närmare överväga förslagen samt bedöma
deras verkningar i olika hänseenden. Enligt den i propositionen åberopade
departementspromemorian, vari framlagts dels tre alternativa förslag
till lösning av den statliga beskattningen av fysiska personer dels ock förslag
till sådan beskattning av juridiska personer, har i samband med redogörelsen
för de förstnämnda personernas beskattning omfattningen av den utredning,
som utförts inom departementet, karakteriserats på följande sätt: »Utredningen
har i första hand åsyftat en teknisk omläggning av skattesystemet
genom sammanförande av de nu utgående statsskatterna under så få
kategorier som det varit möjligt med hänsyn till kravet på rättvisa i beskattningen
och de ändamål, som beskattningen skall tjäna. Avsikten har där -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 46-

emot icke varit att göra ändringar i gällande bestämmelser om beräkning av
inkomst och förmögenhet, om skattskyldighet och dylikt. Icke heller frågan
örn grunderna för beräkning av statliga ortsavdrag har i detta sammanhang
upptagits till behandling.» I promemorian har lämnats en summarisk
översikt över vissa inom finansdepartementet verkställda undersökningar
rörande det samlade skattetrycket i Sverige och i utlandet. Resultatet av dessa
undersökningar har emellertid framlagts först efter propositionens avlämnande
till riksdagen. De över departementspromemorian hörda myndigheterna
hava vid sitt ställningstagande till de i promemorian framlagda förslagen
sålunda icke haft tillfälle att taga del av den fullständiga utredningen
om skattetryckets fördelning, och utskottet har först mot slutet av riksdagen
erhållit tillgång till nämnda utredning. Med hänsyn till den korta remisstid,
som stått till myndigheternas förfogande för granskning av de olika förslagen,
synas myndigheterna icke haft möjlighet att med den noggrannhet,
som varit önsklig, överväga förslagen. Härtill kommer, att varken kommerskollegium
eller näringsorganisationerna bereus tillfälle att yttra sig över
departementspromemorian, ehuru däri framlagts förslag till omläggning av
den statliga beskattningen jämväl för de juridiska personerna. Utskottet anser
sig även böra framhålla, att, då förslagen gå ut på en definitiv omläggning
av den direkta statsbeskattningen, det varit värdefullt, om undersökningar
verkställts beträffande förslagens verkningar i praktiken, innan förslagen
förelädes riksdagen. Utskottet har visserligen låtit verkställa vissa sådana
undersökningar, men detta har endast kunnat äga rum i en mycket begränsad
omfattning. Av dessa undersökningar finner utskottet stöd för
riktigheten av sin uppfattning, att ett så betydelsefullt och vittomfattande förslag
som föreliggande lämpligen bort föregås av ingående undersökningar angående
dess praktiska verkningar.

Departementschefen har i statsrådsprotokollet framhållit, att en teknisk
omläggning av statsbeskattningen icke kan företagas utan att samtidigt ett
avgörande träffas i de tvistiga frågorna örn skattetryckets fördelning. Utskottet
får erinra, att då departementschefen ansett sig böra upptaga jämväl sistnämnda
frågor till övervägande skäl även kan föreligga att i samband där -med taga under övervägande frågan örn verkningarna av den kommunala beskattningen
ävensom frågan örn den kommunala skatteutjämningen. Statsbeskattningen
hänger likaledes intimt samman med frågorna örn familjebeskattningens
ordnande samt örn borttagande av de personella avgifterna, beträffande
vilka en omprövning lämpligen bör äga rum i samband med den av departementschefen
berörda frågan örn mantalspengarnas avskaffande. Frågorna
örn kommunalbeskattningen och den kommunala skatteutjämningen äro
för närvarande föremål för utredning av kommunalskatteberedningen. Det
skulle visserligen ur många synpunkter vara önskvärt, örn frågorna rörande
omläggning av den statliga och den kommunala beskattningen kunde behandlas
i ett sammanhang. Utskottet inser emellertid, att stora svårigheter härutinnan
förefinnas med hänsyn till den mångfald spörsmål, kommunalskatteberedningen
har att taga ställning till. Frågan örn avvägningen av den stat -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 46-

liga beskattningen och den särskilda frågan om familjebeskattningen anser
utskottet lämpligen böra omprövas i ett sammanhang. Även om befolkningskommissionens
den 11 december 1935 avgivna betänkande med förslag
till familjebeskattningens ordnande icke kan i oförändrat skick läggas till
grund för en reform på detta område, synes det likväl vara möjligt att, sedan
en överarbetning av detta förslag verkställts, statsbeskattningen och familjebeskattningen
samtidigt upptagas till behandling och avgörande.

Vad beträffar det nu föreliggande förslaget till omläggning av den statliga
inkomst- och förmögenhetsskatten med mera kan detta uppdelas i två huvuddelar,
avseende den ena beskattningen av fysiska personer och vissa därmed
likställda skattskyldiga och den andra beskattningen av juridiska personer.
Beträffande huvuddragen av de framlagda förslagen ävensom motiveringen
för desamma får utskottet hänvisa till den i det föregående lämnade
redogörelsen samt till det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet.

Beträffande frågan örn omläggningen av de fysiska personernas statsbeskattning
går förslaget till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt huvudsakligen
ut på en skärpning av skatteskalan för de medelstora och högre inkomstlägena.
Skärpningen liksom ock gränsen, där denna inträder, är olika
alltefter inkomstens natur av arbetsinkomst eller av kapitalinkomst. I sistnämnda
fall tillkommer förmögenhetsmomentet. Mot skärpningen för de
högre inkomstskikten svarar en lindring för de lägre. Av de vid propositionen
fogade tabellerna framgår, att vissa inkomstgrupper särskilt hårt drabbas
av den föreslagna ändringen av skatteskalan. De inom utskottet verkställda
utredningarna, av vilka vissa sammanställningar finnas fogade såsom bilagor
till utskottets betänkande, bekräfta detta ytterligare och visa även, att skärpningen
av skatteskalan i förening med förmögenhetsbeskattningen gestaltar
sig mycket olika för olika slag av inkomst och förmögenhet.

Såsom skäl för den föreslagna förskjutningen av skattebördan från lägre
till högre inkomsttagare åberopas i statsrådsprotokollet, att de mindre inkomsttagarna
och förmögenhetsägarna under senare år erhållit en ökad
skattebörda genom skärpningen av å ena sidan den indirekta och å andra
sulan den kommunala beskattningen.

Vad den indirekta beskattningen beträffar har i propositionen räknats med
sådana indirekta skatter som skatter (respektive tullar) å sprit, vin, öl och
tobak. De sålunda medräknade förbrukningsartiklarna äro samtliga att hänföra
till mera umbärliga väror. Utskottet kan för sin del icke biträda den
uppfattningen, att den relativa skatteförmågan bör bedömas med hänsyn till
dylika lyxbetonade varor. I likhet med Överståthållarämbetet anser utskottet,
att för bedömande av den relativa skatteförmågans förskjutning mellan
större och mindre inkomsttagare mindre det indirekta skattetrycket än den
allmänna prisnivån är av betydelse. Vad beträffar prisnivån har, såsom
jämväl Överståthållarämbetet framhållit, densamma under de senare åren
med undantag för den senaste tiden i stort sett varit i sjunkande.

Vad angår den under senare år ökade kommunalbeskaltningens inverkan

Bevillningsutskottets betänkande Nr 46-

på fördelningen av skattetrycket har riksräkenskapsverket i sitt yttrande
framhållit, att höjningen av kommunalskatterna icke varit allmän och lika
över hela landet, vadan således förskjutningen för sistnämnda beskattnings
vidkommande måste medföra nya ojämnheter. Inom utskottet företagen utredning
visar, att statsskatten i allmänhet icke är den mest tyngande utan
att kommunalskatten och särskilt garantiskatten för fastighet utgör den pålaga,
som drabbar hårdast. Det nu anförda talar egentligen för att den statliga
beskattningen icke borde lösas särskilt utan i samband med kommunalbeskattningen.
Skulle detta icke kunna ske inom de närmaste åren, vill utskottet
dock i detta sammanhang uttala det önskemålet, att hänsyn såvitt
möjligt tages till det utredningsmaterial, som må föreligga från kommunalskatteberedningen.

Vid avvägningen av skattetrycket mellan mindre och större inkomsttagare
har departementschefen bland annat framhållit, att man antingen i stort sett
måste godtaga den under krisåren uppkomna fördelningen såsom för närvarande
lämplig eller ock företaga en ny avvägning vare sig denna sedan ansåges
böra gå i riktning mot att återställa den inom den ordinarie skatten
rådande fördelningen eller i riktning mot en ytterligare lättnad för mindre
inkomsttagare och förmögenhetsägare. Det föreliggande förslaget utgår
ifrån, att krisskatterna skola bliva stadigvarande i stället för såsom vid deras
tillkomst åsyftats allenast tillfälliga. Bevillningsutskottet vid 1934 års
riksdag har beträffande den särskilda skatten å förmögenhet erinrat örn av
myndigheterna framförda betänkligheter mot denna skatt samt framhållit,
att utskottet med ledning av verkställda undersökningar funnit denna kritik
icke sakna fog. Då krisskatterna, delvis i förändrad form, ingå i det nu
föreslagna nya skattesystemet, har resultatet härav visat sig bliva, att den
statliga inkomst- och förmögenhetsskatten i förening med den föreslagna
särskilda förmögenhetsskatten kommer att verka synnerligen orättvis
samt betungande för många skattskyldiga. Utskottet hyser starka
betänkligheter mot, att vid en skattereform, som åsyftas skola bliva av stadigvarande
natur, man icke sökt på annat sätt än genom en ändring av reduktionsregeln
vid den särskilda förmögenhetsskatten avlägsna de brister,
som vidlåda det nuvarande systemet. De över departementspromemorian
hörda myndigheterna hava även uppmärksammat detta förhållande, och det
stora flertalet av dem har för sin del icke ansett sig kunna förorda det i promemorian
framlagda alternativet I a, vilket ligger till grund för propositionen.
I stället hava dessa myndigheter förordat alternativ II, innefattande
en enda kombinerad inkomst- och förmögenhetsskatt. Såsom skäl härför
har huvudsakligen anförts, att den kombinerade skatten anknyter till den i
Sverige hävdvunna formen för förmögenhetsbeskattningen samt att den ur
taxeringsteknisk synpunkt är enklare. I saknad av fullständig utredning
angående verkningarna av de olika alternativen har det för utskottet icke
varit möjligt att avgöra vilketdera av de båda alternativen som bör lämnas
företräde framför det andra. Utskottet förutsätter emellertid, att vid den
omarbetning av det nu föreliggande förslaget, vilken utskottet för sin del

Bevillningsutskottets betänkande Nr 46-

kommer att förorda, en noggrann utredning verkställes för utrönande av,
huruvida icke större rättvisa i statsbeskattningen kan ernås medelst det av
flertalet av de hörda myndigheterna förordade alternativet II eller ock genom
annan lämplig beskattningsform.

Vad beträffar avvägningen av den i proposition nr 232 framlagda skatteskalan
har utskottet icke kunnat undgå att beakta, att departementschefen
själv icke funnit skalan användbar vid det förändrade budgetära läge, som
ansåges bliva följden av särskilda utskottets, av riksdagen numera godkända
förslag till förbättrad försvarsordning. Huruvida de slutsatser, som dragits
av departementschefen i proposition nr 269, kunna anses i detta läge
innebära ett följdriktigt fullföljande av den tankegång, som ligger bakom
förslaget i proposition nr 232, vill utskottet lämna åsido.

Då det i proposition nr 232 framlagda förslaget såsom tidigare framhållits
föregåtts av vissa utredningar, men förslaget det oaktat synts departementschefen
icke vara användbart inför ytterligare utgiftsökningar, har utskottet
icke ansett sig kunna biträda det genom proposition nr 269 framlagda
förslaget, vilket dessutom framlagts så sent under riksdagen, att det
icke varit möjligt för utskottet att verkställa erforderliga utredningar rörande
verkningarna av detsamma. Vad i det föregående anförts angående avvägningen
av skatteskalorna gäller beträffande förslaget i proposition nr
269 i än högre grad än i fråga om proposition nr 232.

Vad härefter angår det framlagda förslaget om de juridiska personernas
statsbeskattning kan mot detta förslag, liksom i fråga om förslaget beträffande
beskattningen för de fysiska personerna, göras den anmärkningen,
att det icke är möjligt att i brist på tillförlitlig utredning fullt överblicka
verkningarna av förslaget. Inom utskottet hava verkställts vissa utredningar
för utrönande av bland annat verkningarna av övergången från progressiv
till proportionell skatt för de ekonomiska föreningarna och aktiebolagen.
Dessa utredningar hava, särskilt vad angår aktiebolagen, givit
det i och för sig självklara resultatet, att vissa bolag skulle komma
att vid en proportionell skatt erhålla en avsevärd lindring i förhållande
till den nuvarande skatten, medan åter i fråga om andra bolag ett
motsatt förhållande skulle komma att inträffa. Även om skäl kunna anföras
för, att de juridiska personernas statsbeskattning bör vara proportionell,
anser utskottet med hänsyn till det anförda, att frågan härom bör göras
till föremål för förnyad utredning.

I samband med frågan örn omläggningen av bolagsbeskattningen har bolagsskatteberedningen
i sitt år 1931 framlagda betänkande föreslagit, att
näringsföretagen skulle erhålla fri avskrivningsrätt för i rörelsen ingående
inventarier och maskiner under förutsättning, att vissa uppställda villkor
i fråga örn bokföringen uppfylldes. Enligt bolagsskatteberedningens förslag
skulle den fria avskrivningsrätten gälla för alla rörelseidkare, såväl
juridiska personer som enskilda näringsidkare. I det förslag till omläggning
av statsbeskattningen beträffande de juridiska personerna, som nu förelagts
riksdagen, bar emellertid icke upptagits frågan örn den fria avskrivnings -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 46-

rätten. Även om utskottet ställer sig tveksamt inför bolagsskatteberedningens
förslag om fri avskrivningsrätt för inventarier och maskiner, synes
dock utskottet som om större rättvisa i de juridiska personernas beskattning
skulle kunna åstadkommas med en friare rätt till avskrivning för inventarier
och maskiner än den nu gällande. Utskottet förutsätter, att vid ett
förnyat övervägande av frågan om de juridiska personernas statsbeskattning
jämväl spörsmålet om rätten till avskrivning för inventarier och maskiner
göres till föremål för närmare övervägande samt att förslag i ämnet
framlägges i samband med förslag till omläggning av de juridiska personernas
beskattning.

Vad beträffar förslaget örn borttagandet för aktiebolagen och de ekonomiska
föreningarna av den kommunala progressivskatten utgör detta en
naturlig följd av förslaget om proportionell statsskatt för nämnda bolag och
föreningar. Det kan emellertid tänkas, att denna fördel till stor del bortelimineras
därav, att den allmänna kommunalskatten i vissa fall måste höjas i följd
av minskning i skatteunderlaget genom bland annat den kommunala progressivskattens
borttagande. På sätt framgår av den vid utskottets betänkande
fogade Bilaga E. skulle i vissa fall, därest det i proposition nr 232
framlagda förslaget bifalles och sålunda de föreslagna ändringarna beträffande
den kommunala progressivskatten godkännas, den kommunala utdebiteringen
per skattekrona ökas för städerna med lägst 2 öre och högst 20
öre och för de landskommuner, som varit föremål för utskottets undersökning,
med lägst 6 öre och högst en krona 34 öre.

Mot förslaget rörande utjämningsskattens borttagande har utskottet i princip
intet att erinra. Då ett borttagande av denna skatt lämpligen bör ske i
samband med en omläggning av den statliga beskattningen i dess helhet,
men utskottet icke kan förorda bifall till proposition nr 232, får utskottet
förorda, att i ett kommande förslag till ny skattereform utjämningsskatten
borttages ur skattesystemet.

I fråga örn den kommunala progressivskatten får utskottet framhålla, att
utskottet ställer sig tveksamt, huruvida denna skatteform bör kvarstå i det
nuvarande skattesystemet. Frågan härom bör i varje fall bliva föremål för
förnyat övervägande.

Utöver de erinringar, som utskottet i det föregående anfört mot de föreliggande
förslagen, får utskottet ytterligare framhålla, att vid en sådan omläggning
av statsbeskattningen, som avses skola bliva bestående för en längre
tid, det är av vikt att äga kännedom om, huru förslagens olika bestämmelser
påverka skatteunderlagets storlek och vilka förskjutningar melian olika inkomsttagargrupper,
som förslagen kunna leda till. I detta sammanhang får
utskottet erinra om att, i den mån befolkningskommissionens förslag beträffande
familjebeskattningen kan komma att genomföras, en mycket stor del
av de mindre inkomsttagarna kommer att gå helt fri från statsskatt eller få
densamma väsentligt reducerad. Samtidigt kommer i följd av en sådan omläggning
skattetungan för övriga inkomsttagare att skärpas. Vilken verkan

Bevillningsutskottets betänkande Nr 46-

den i proposition nr 232 framlagda reduktionsregeln vid förmögenhetsbeskattningen
kan komma att medföra är givetvis svårt att bedöma. Det är
icke osannolikt, att denna regel kan medföra en ganska betydande skatteminskning.
Likaledes är det möjligt, att minskning i skatt kan komma att
inträda i följd av den föreslagna omläggningen av de juridiska personernas
beskattning. Särskilt oviss är därvid frågan beträffande de ekonomiska föreningarna.
Härtill kommer, att det vid en relativt låg skatt för ekonomiska
föreningar och aktiebolag skulle för fysiska personer, som driva rörelse och
därav åtnjuta relativt stor inkomst, ur beskattningssynpunkt kunna bliva
fördelaktigt att ombilda rörelsen till ekonomisk förening eller aktiebolag.
Vissa av de hörda myndigheterna hava även uppmärksammat detta förhållande,
och departementschefen har uttalat, att, därest så skulle bliva fallet,
man finge taga under övervägande, örn icke ändring i gällande bestämmelser
angående ersättningsskatt i dylikt fall borde vidtagas. Då ersättningsskatten
är en statsskatt, ifrågasätter utskottet, huruvida det må bliva möjligt att komma
till rätta med ett sådant missförhållande endast genom ändring av bestämmelserna
rörande denna skatt.

På grund av vad utskottet sålunda anfört finner utskottet de i propositionerna
nr 232 och 269 framlagda förslagen till omläggning av statsbeskattningen
icke böra av riksdagen godkännas. Med hänsyn till den tid, som departementschefen
haft till sitt förfogande för verkställande av utredning och
för utformande av det i proposition nr 232 framlagda förslaget, finner utskottet
det därå nedlagda arbetet vara värt allt erkännande. Likaledes anser utskottet,
att de utredningar, som föregått förslaget, skola bliva av stort värde
vid det fortsatta utredningsarbetet. Utskottet förutsätter nämligen, att en förnyad
utredning angående omläggningen av statsbeskattningen snarast möjligt
kommer att igångsättas, samt att därvid de erinringar, som utskottet riktat
mot förslaget, skola komma att tagas under övervägande.

Vid en omarbetning av ifrågavarande förslag anser utskottet jämväl nödvändigt
att hänsyn tages till följande synpunkter.

Fördelningen mellan skatt å inkomst och förmögenhet har i proposition
nr 232 — efter vissa justeringar -—• verkställts med ledning av bland annat
uppgifter angående förmögenheternas storlek år 1930. Efter nämnda år
torde emellertid betydande ändringar i förmögenheterna hava ägt rum. På
grund av de år 1935 verkställda ändringarna i taxeringsförordningen hava
enligt uppgift betydande förmögenhetsbelopp, som tidigare icke deklarerats,
vid innevarande års taxering kommit till taxeringsmyndigheternas kännedom.
Då såsom förut framhållits det är av stor vikt att vid en omläggning
av statsbeskattningen äga kännedom om de beskattningsbara förmögenheternas
storlek, anser utskottet, att utredning med ledning av innevarande års
deklarationer och efterdeklarationer bör verkställas angående dels storleken
av den inkomst av kapital och storleken av den förmögenhet, som efterdeklarerats
för de senaste fem åren, dels ock den förmögenhet, som uppgivits till
beskattning innevarande år. Därest en sådan utredning igångsättes snarast

Bevillningsutskottets betänkande Nr 46-

möjligt, torde resultatet kunna bliva till gagn vid den av utskottet förordade
förnyade utredningen rörande statsbeskattningen.

I det föregående har utskottet jämväl understrukit nödvändigheten av att
i samband med en ny statsskattereform familjebeskattningen ordnas på ett
rationellt sätt. Utskottet anser, att därvid även bör tagas under övervägande,
huruvida icke åldern för rätt till familjeavdrag för barn bör höjas från nuvarande
16 till 18 år.

Vad särskilt beträffar förmögenhetsbeskattningen anser utskottet, därest
det budgetära läget skulle påkalla, att en betydande del av statsutgifterna
bör täckas genom direkt beskattning, det bliva nödvändigt att vid en eventuell
skärpning av skatten å förmögenhet taga under omprövning, huruvida
icke nu gällande bestämmelser om beräkning av den skattepliktiga förmögenheten
böra göras till föremål för revision. Utskottet förutsätter emellertid,
att nytt förslag till reformerad statsbeskattning icke skall behöva fördröjas
av en sådan utredning, därest det nämligen skulle visa sig icke vara möjligt
att samtidigt framlägga förslag till ändrade bestämmelser rörande de skattepliktiga
förmögenheternas beräkning.

I de förslag till omläggning av den direkta statsbeskattningen, som framlagts
i propositionerna nr 232 och 269, har beträffande den särskilda skatten
å förmögenhet förordats ändring av den i 1935 års förordning örn sådan särskild
skatt angivna reduktionsregeln. Utskottet får härutinnan erinra örn,
vad länsstyrelsen i Stockholms län anfört i sitt yttrande över departementspromemorian.
Länsstyrelsen framhåller bland annat, att, därest förmögenhetsbeskattningen
skall göras konstant, det otvivelaktigt är synnerligen välbetänkt
att i så hög grad som möjligt lätta beskattningen å sådan förmögenhet,
som finnes nedlagd i tillgångar, vilka lämna ingen eller endast ringa
avkastning. Även om detta uttalande i främsta rummet ansluter sig till
frågan örn en särskild förmögenhetsskatt samt sålunda närmast utgör en anmärkning
mot att enligt reduktionsregeln för nämnda skatt förmögenheten
ställes i relation till det till inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbara
beloppet, finner utskottet likväl denna erinran jämväl kunna riktas mot beräkningen
av skatt å förmögenhet enligt den ordinarie inkomst- och förmögenhetsskatten.
Vid sådant förhållande finner utskottet önskvärt, att vid en
omläggning av statsbeskattningen även den frågan upptages till omprövning,
huruvida icke vid förmögenhetsbeskattningen hänsyn bör tagas till avkastningen
av förmögenheten, och om icke i de fall, då förmögenheten lämnar
ingen som helst avkastning eller allenast ringa sådan, skattelättnad bör
kunna beredas vederbörande skattskyldiga. Utskottet har därvid icke förbisett,
att det är förenat med svårigheter att åstadkomma full rättvisa i nu berörda
hänseende. Önskvärt vore emellertid, örn ändring i nu gällande bestämmelser
i ämnet kunde verkställas.

Enligt nu gällande skattebestämmelser äro vissa rättssubjekt helt eller delvis
undantagna från skattskyldighet för inkomst samt befriade från skattskyldighet
för förmögenhet. I den mån statsbeskattningen kan hållas på en
relativt låg nivå, är det givetvis möjligt att bereda vissa rättssubjekt exempel -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 46-

vis fromma stiftelser skattebefrielse eller skattelättnad. I den mån en ökad
skattebörda måste påläggas de fysiska personerna och även näringsföretagen,
uppkommer den frågan, huruvida staten, i den utsträckning som för närvarande
gäller, bör helt eller delvis undantaga vissa rättssubjekt från skatteplikt.
Utskottet anser, att vid den omprövning av statsbeskattningen, som
förutsättes komma att inom den närmaste tiden äga rum, jämväl den nu
berörda frågan upptages till övervägande. Därvid förbiser icke utskottet, att
en utredning rörande detta spörsmål kan bliva synnerligen tidsödande. Utskottet
utgår därför ifrån, att en sådan utredning bör igångsättas jämsides
med utredningen rörande statsbeskattningen, men att det icke är oundgängligen
nödvändigt, att dessa utredningar samtidigt slutföras.

Med hänsyn till utskottets ställningstagande till de i propositionerna nr 232
och 269 framlagda förslagen till ändring i vissa delar av förordningen den
28 september 1928 örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, får utskottet
föreslå, att riksdagen jämväl måtte avslå Kungl. Maj:ts i dessa propositioner
framlagda förslag till förordningar om särskild skatt å förmögenhet, förslaget
angående ändring i vissa delar av förordningen den 28 september
1928 om kommunal progressivskatt samt förslaget angående upphävande av
förordningen den 28 september 1928 om utjämningsskatt.

Då det i §§ 1, 86, 95 och 120 i Kungl. Maj:ts förslag till förordning örn
vissa ändringar i taxeringsförordningen är fråga om bland annat ändringar,
som icke äga samband med de nu framlagda reformförslagen utan äro föranledda
av 1935 års riksdags beslut angående lagen örn folkpensionering, vilken
lag träder i kraft den 1 januari 1937, får utskottet tillstyrka bifall till Kungl.
Majrts förslag i nämnda delar. De av de föreslagna ändringarna i denna förordning,
vilka äro en följd av föreliggande förslag örn reformerad statsbeskattning,
finner sig utskottet däremot icke kunna tillstyrka.

Vad i motionerna I: 199, 253, 417 och 439 samt II: 192, 441, 548 och 746
—751 anförts och hemställts torde, utöver vad utskottet tidigare anfört,
icke påkalla några särskilda uttalanden från utskottets sida.

Under åberopande av vad sålunda anförts och under erinran tillika, att
den i proposition nr 267 angivna förutsättning numera föreligger, får utskottet
hemställa,

l:o) att riksdagen måtte,

med bifall till i motionerna 1:417 samt 11:746, 747, 748
och 749 därom framställda yrkanden,
avslå propositionerna nr 232 och 269 ävensom motionerna
II: 750 och 751, i vad propositionerna och sistnämnda
två motioner avse förslag till förordning angående ändring
i vissa delar av förordningen den 28 september 1928
(nr 373) om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, förordning
örn särskild skatt å förmögenhet, förordning angående
ändring i vissa delar av förordningen den 28 september 1928
(nr 374) om kommunal progressivskatt och förordning angå -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 46•

ende upphävande av förordningen den 28 september 1928 (nr
375) om utjämningsskatt;

2:o) att riksdagen måtte, med förklarande att propositionerna
nr 232 och 269, i vad de avse förslag till förordning om
ändring i vissa delar av taxeringsförordningen den 28 september
1928 (nr 379), icke kunnat oförändrade av riksdagen
bifallas, antaga följande

Förslag

till

förordning om ändring i vissa delar av taxeringsförordningen
den 28 september 1928 (nr 379).

Härigenom förordnas, att 120 § taxeringsförordningen den
28 september 1928 skall upphöra att gälla ävensom att 1 §,
86 § och 95 § nämnda förordning1 skola erhålla ändrad lydelse
på sätt nedan angives:

1 §•

Taxering till —--nedan angives.

86 §.

För varje — -— — utjämningsskatt denna skatts grundbelopp; dels

ock, till ledning för påföring av pensionsavgift enligt
lagen örn folkpensionering, för envar, som vid taxeringsårets
början uppnått sjutton men ej sextiofem års ålder, beräknat
taxerat belopp enligt förordningen örn statlig inkomst- och
förmögenhetsskatt, därest detsamma icke införts på grund av
föreskriften bär ovan.

Närmare föreskrifter —--och ledamöter.

95 §.

Prövningsnämnd beslutar---i övrigt.

1 Senaste lydelsen av 86 §, se SFS 1934: 292.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 46-

komst- och förmögenhetsskatt, dels ock pröva besvär, som
avses i 16 § andra stycket lagen om folkpensionering. Vad
eljest — — — särskild prövningsnämnd.

Örn rätt--— och 129 §.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1937; dock
att i fråga om mål och ärenden, som avse taxering, verkställd
före år 1937, äldre bestämmelser fortfarande skola gälla.

3:o) att riksdagen i skrivelse hos Kungl. Maj:t måtte hemställa,
att Kungl. Maj:t ville låta verkställa förnyad utredning
angående den statliga beskattningen av inkomst och
förmögenhet, varvid bör övervägas, vad utskottet ovan anfört,
samt snarast möjligt förelägga riksdagen de förslag,
vartill utredningen kan föranleda;

4:o) att motionerna I: 199, 253, 417 och 439 samt II: 192,
441, 548, 746, 747, 748, 749, 750 och 751 måtte, i den mån de
icke kunna anses besvarade genom vad utskottet ovan hemställt,
av riksdagen lämnas utan åtgärd.

Stockholm den 13 juni 1936.

På bevillningsutskottets vägnar:

JOH. NILSSON.

Närvarande: herrar Nilsson i Kristianstad, Bärg i Katrineholm, Björnsson, Hansén, Nilsson
i Landeryd, Hjalmarsson, friherre Lagerfelt, Lithander, Lövgren i Boden,
Olsson i Närlinge, Björklund, Nylander i Stockholm, Olsson i Gävle,
Olsson i Ramsta, Anderson i Norrköping, Sjödahl, Velander, Löfvander,
Werner i Hultsfred och Mårtensson.

Bevillningsutskottets betänkande Nr U6. Reservationer.

Reservationer

1) av herrar Bärg i Katrineholm, Björnsson, Hjalmarsson, Lövgren i Boden,
Björklund, Olsson i Gävle, Sjödahl, Werner i Hultsfred och Mårtensson,
vilka anfört:

»Genom framläggandet av propositionen nr 232 har chefen för finansdepartementet
efterkommit riksdagens i fjol uttalade begäran om en översyn av
de statliga inkomst- och förmögenhetsskatterna i ett sammanhang, varav
resultatet borde föreläggas 1936 års riksdag. Trots den relativt korta tid, som
stått till buds för utredningen, har på olika områden ett värdefullt material
för frågornas bedömande blivit åvägabragt, som enligt vår mening möjliggör
ett ståndpunktstagande.

Såsom i propositionen uttalats har utredningen i första hand åsyftat en
teknisk omläggning av statsskattesystemet; det är med denna utgångspunkt
naturligt, att gällande bestämmelser om beräkning av inkomst och förmögenhet,
om skattskyldighet o. dyl. lämnats orubbade.

Departementschefen har berört frågan, om på grund av inträffade omständigheter
förslag i förevarande ämne — trots 1935 års riksdags begäran —
icke bort föreläggas innevarande års riksdag. Den ena av dessa omständigheter
är upptagandet av hela kommunalskattefrågan till förnyad omprövning.
Den andra är befolkningskommissionens betänkande rörande familjebeskattningen.
Vi dela härvidlag departementschefens uppfattning, att det
icke var nödvändigt att uppskjuta avgörandet av frågan om rationalisering
av de direkta skatterna till staten i avbidan på att de andra båda frågorna
skulle bliva fullständigt utredda. En sammankoppling med kommunalskattefrågan
skulle säkerligen endast föranleda ett långvarigt uppskov med avgörandet
av nu föreliggande fråga. Vad angår spörsmålet örn familjebeskattningen
kan, såsom i propositionen framhållits, detta otvivelaktigt vinna en
tillfredsställande lösning inom ramen av redan givna skatteskalor, under förutsättning
nämligen att dessa skalors elasticitet icke från början starkt begränsats
genom utgiftsökningar av extraordinär storlek.

Såsom utskottet framhållit har departementschefen icke inskränkt sig till
en teknisk omläggning av statsbeskattningen utan även, vad angår beskattningen
av fysiska personer, ingått på frågan om skattetryckets fördelning. I
detta hänseende ger det framlagda förslaget uttryck för en strävan att bereda
lättnad för mindre inkomsttagare och förmögenhetsägare. Till denna inriktning
av förslaget vilja vi giva vår fulla anslutning. Utskottet har anmärkt
att krisskatterna, delvis i förändrad form, ingå i det föreslagna nya
skattesystemet. Detta är enligt vår mening en naturlig följd av nu föreliggande
behov av direkta skatter. För oss är det nämligen svårt att förstå
hur man med hänsyn till den utgiftsram, som får räknas som den normala

Bevillningsutskottets betänkande Nr 46. Reservationer. 63

under en lång framtid, skulle kunna undgå att vid en ny avvägning av hela
skattesystemet belasta de högre inkomst- och förmögenhetsskikten åtminstone
lika mycket som skett genom de hittillsvarande fyra statsskatterna. Enligt
vår uppfattning är även den ytterligare relativa skattelindring, som enligt
Kungl. Maj:ts förslag skulle komma de mindre bärkraftiga skattedragarna
till del, väl motiverad. Genom sakkunnigeutredningen om skattetrycket
har övertygande klarlagts den förhållandevis starka skattebelastningen på de
mindre inkomsterna, vilken till största delen härrör från den indirekta beskattningen.
Man kan naturligen hysa olika åsikter om vilka indirekta skatter,
som böra medtagas vid beräknandet av skattetrycket å fysiska personer.
För vår del kunna vi ej finna annat än att, då det nu en gång förhåller sig
så, att staten belagt konsumtionen av vissa umbärliga varor, såsom rusdrycker
och tobak, med betydande skatter, man icke kan undgå att taga hänsyn
till den skattebelastning, som faktiskt kommer att åvila de olika inkomstklasserna.
Även om man bortser från spritbeskattningen är det samlade
skattetrycket på de lägsta inkomsterna relativt högt i jämförelse med motsvarande
belastning å högre inkomster.

Vad angår den tekniska utformningen av det föreslagna nya skattesystemet
har utskottet synbarligen icke funnit skäl till erinran mot uppdelningen
av inkomst- och förmögenhetsskatten i en rörlig och en fast del. I fråga örn
förmögenhetsbeskattningens anordnande har utskottet uttalat vissa, örn ock
obestämda sympatier för ett system enligt alternativ II i promemorian, innefattande
en enda kombinerad inkomst- och förmögenhetsskatt. Vi vilja häremot
påpeka, att förmögenhetsbeskattningen enligt ett dylikt system blir, ju
högre skattesatser som måste tillämpas, alltmera beroende på inkomstens
storlek och således mycket ojämn i sina verkningar. Utskottet har uttryckt
sina betänkligheter mot att vid en skattereform, som åsyftas skola bliva av
stadigvarande natur, man icke sökt på annat sätt än genom en ändring av
reduktionsregeln vid den särskilda förmögenhetsskatten avlägsna de brister,
som vidlåda det nuvarande systemet. Utskottet har därvid helt och hållet
bortsett från den betydande lättnad i beskattningen av mindre räntabel förmögenhet,
som skulle bli en följd av den föreslagna sänkningen av förmögenhetsdelen
i inkomst- och förmögenhetsskatten från 1/60 till V200. Vidare
är den lättnad, som enligt de för den särskilda skatten å förmögenhet föreslagna
nya reduktionsreglerna beredes förmögenhet med ringa eller ingen
avkastning, ingalunda obetydlig. Man bör därvid taga i betraktande ej blott
sänkningen av minimibeloppet för den beskattningsbara förmögenheten från
50 till 40 procent utan även den kraftiga reduktion av den beskattningsbara
förmögenheten, som betingas av att relationstalet mellan skattepliktig förmögenhet
och till inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbart belopp
föreslagits att fortfarande utgöra 25, fastän förmögenhetsdelen i detsamma
betydligt reducerats.

Att departementschefen vid den betydliga förändring i budgetläget, som
inträtt genom försvarsbeslutet, funnit påkallat att i motsvarande grad vidga
ramen för det genom propositionen nr 232 föreslagna skattesystemet och

64 Bevillningsutskottets betänkande Nr A6. Reservationer.

på grund därav gjort erforderliga jämkningar i skalorna, ha vi funnit oundgängligt.
Det kan icke vara rimligt att redan från början taga så stor del
av den förut föreslagna skalans spännvidd i anspråk, som skulle bliva nödvändigt
för mötande av väntade krav på skattebudgeten av dylik storleksordning.

Genom vad nu anförts ha vi för vår del velat ansluta oss till Kungl.
Maj:ts i propositionerna nr 232 och 269 framlagda förslag, såvitt angår beskattningen
av fysiska personer.

I anledning av den ifrågasatta omläggningen av beskattningen av fysiska
personer ha även grunderna för beskattningen av juridiska personer upptagits
till omprövning. Vi kunna härvid icke finna annat än att den av Kungl.
Majit på grundval av bolagsskatteberedningens förslag förordade övergången
för aktiebolagen och de ekonomiska föreningarna från en progressiv till en
proportionell beskattning är principiellt riktig. Emellertid ha från åtskilliga
håll rests starka betänkligheter mot förslaget härutinnan dels i anledning av
kommunernas förlust av kommunal progressivskatt från aktiebolagen och
dels på grund av den skärpning i beskattningen, som skulle uppkomma för
bolag med ringa avkastning i förhållande till de såsom aktiekapital och reservfond
redovisade fonderna. Med hänsyn härtill och då fråga är endast
om avvägning av beskattningen mellan aktiebolagen inbördes, varemot den
sammanlagda skatteintäkten till staten från denna grupp skattskyldiga icke
beröres av vilken metod som väljes, ha vi funnit oss icke böra motsätta oss
önskemålen örn en ytterligare utredning rörande aktiebolagens beskattning
och förorda fördenskull ett bibehållande av de därför gällande principerna,
intill dess frågan efter utredning kan upptagas till ny omprövning. Detta
innebär, att aktiebolagen tills vidare finge betala kommunal progressivskatt.

Då grunderna för aktiebolagens beskattning sålunda föreslås bibehållna
oförändrade, inställer sig spörsmålet om de ekonomiska föreningarnas och
de utländska bolagens beskattning. Nämnda kategorier beskattas för närvarande
enligt samma skala som fysiska personer. Särskilt för de ekonomiska
föreningarnas del har denna progressiva beskattning betecknats såsom
orättvis och olämplig. Att i det nya skattesystemet tillämpa de för
fysiska personer föreslagna skalorna (för bottenskatt och tilläggsskatt) å de
ekonomiska föreningarna skulle än mer skärpa den påtalade orättvisan, och
att å denna kategori skattskyldiga tillämpa allenast bottenskatten för fysiska
personer skulle ävenledes giva ett otillfredsställande resultat. En beskattning
av föreningarna enligt den för aktiebolagen gällande metoden torde, såsom
bolagsskatteberedningen erinrat, vara av tekniska skäl utesluten. Under sådana
förhållanden äro vi böjda för att i förevarande avseende icke förorda
ändring i Kungl. Maj:ts förslag. De utländska bolagen måste av skäl som i
propositionen anförts följa samma regler i beskattningsavseende som närmast
jämförlig svensk juridisk person. Vi föreslå alltså, att svenska ekonomiska
föreningar och utländska bolag skola erlägga proportionell inkomst- och
förmögenhetsskatt med en skattesats av åtta procent; en konsekvens härav

Bevillningsutskottets betänkande Nr 46. Reservationer. 65

blir att skattskyldighet till kommunal progressivskatt skulle bortfalla för dessa
kategorier.

Den fortsatta utredning rörande grunderna för aktiebolagens beskattning,
som berörts i det föregående, torde lämpligen böra upptagas i sammanhang
med andra aktuella problem rörande de juridiska personernas beskattning,
såsom frågan om fri avskrivningsrätt för maskiner och inventarier
och därav betingade eller i övrigt erforderliga ändringar i lagstiftningen om
utskiftningsskatt och ersättningsskatt. Vid utredningen torde även böra undersökas
möjligheterna till ernående av likformighet i statsbeskattningen av
aktiebolag och ekonomiska föreningar.

I författningstekniskt avseende torde infogandet av de förordade reglerna
för aktiebolagens beskattning i det genom Kungl. Maj:ts proposition föreslagna
systemet, på sätt antytts i motionen I: 439, enklast kunna ske sålunda,
att de nuvarande procenttalen i 18 § b) förordningen örn statlig inkomst- och
förmögenhetsskatt höjas med 50 procent, varigenom anpassning sker till den
för fysiska personer antagna nya grundbeloppsnivån. Grundbeloppet för
aktiebolagens bottenskatt skulle efter ändringen komma att utgöra lägst
2.25 och högst 18 procent. Det bör understrykas, att denna höjning av
grundbeloppen icke innebär någon ökning av skatten för aktiebolagen vid
oförändrat utdebiteringsbehov, enär 100 procent av de föreslagna nya grundbeloppen
motsvara 150 procent av de nu gällande. Genom den ifrågasatta
modifikationen i Kungl. Maj:ts förslag skulle vissa av de i propositionerna
föreslagna ändringarna i förordningen örn kommunal progressivskatt och
taxeringsförordningen bli överflödiga.

Därest riksdagen skulle följa utskottets förslag och avslå propositionerna,
anse vi, att vid den kommande utredningen böra i huvudsak följas de riktlinjer,
som angivits i propositionerna. Vad angår utredningens omfattning
hysa vi i motsats till utskottet den meningen, att denna bör närmast inriktas
på — förutom den tekniska omläggningen — avvägningen av statsbeskattningen
för olika grupper av skattskyldiga och ej i annan mån än som kan
anses nödvändigt fördröjas genom sammankoppling med övriga frågor rörande
den statliga och kommunala beskattningen. Vi betrakta det dock som
angeläget, att i samband med utredningen frågan om familjebeskattningen
upptages till omprövning.

På grund av vad sålunda anförts och då den i proposition nr 267 angivna
förutsättning numera föreligger, hava vi ansett, att utskottet bort hemställa, 1

1) att riksdagen måtte, i anledning av propositionerna
nr 232 och 269 samt motionen I: 439,

a) antaga Kungl. Maj:ts genom proposition nr 269 framlagda
förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen
den 28 september 1928 (nr 373) örn statlig inkomst-
och förmögenhetsskatt, dock med den ändring att 18 §
2 mom. erhåller följande lydelse:

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 7 sami. Nr 46.

66 Bevillningsutskottets betänkande Nr 46. Reservationer.

18 §.

2 mom. Bottenskattens grundbelopp utgör:

a) för fysiska personer, oskifta dödsbon och familjestiftelser:

när det beskattningsbara beloppet icke överstiger 2,000 kronor: 3.6 procent
av det beskattningsbara beloppet;

när det beskattningsbara beloppet överstiger

2.000 men icke 4,000 kr.: 70 kr. för 2,000 kr. och 4.5 % av återstoden;

4.000 » » 6,000 » : 160 » » 4,000 » » 5-s % » » ;

6.000 »> » 8,000 » : 270 » » 6,000 » » 7 % »> » ;

8.000 kr. : 410 » » 8,000 » » 10 % »> »> :

b) för svenska ekonomiska föreningar, för systembolag, som ej äro aktiebolag,
samt för utländska juridiska personer, som ej beskattas enligt a) här
ovan:

åtta procent av det beskattningsbara beloppet;

c) för svenska aktiebolag, vad beträffar försäkringsaktiebolag för den del
av inkomsten, som belöper på aktieägarna i denna deras egenskap, ett belopp,
bestämt i enlighet med följande tabell:

När inkomstprocenten	Grundbeloppet utgör i procent av det beskatt-ningsbara beloppet	När inkomstprocenten	Grundbeloppet utgör i procent av det beskatt-ningsbara beloppet
överstiger	ej överstiger	överstiger	ej överstiger
	4	2.25	22	23	11.40
4	47i	2.40	23	24	11.625
47«	4 Vs	2.65	24	257»	11.85
41/»	474	2.70	257»	27	12.075
43/«	5	2.85	27	287»	12.30
5	57»	3.00	287»	30	12.525
51/»	57»	3.30	30	32	12.75
57»	6	3.60	32	34	12.975
6	67»	3.90	34	36	13.20
67»	67»	4.20	36	39	13.425
62/»	7	4.50	39	42	13.65
7	77»	4.80	42	46	13.875
77»	77»	5.10	46	50	14.10
7s/s	8	5.40	50	55	14.325
8	8Va	5.70	55	60	14.55
87»	9	6.00	60	65	14.775
9	97»	6.30	65	70	15.00
97»	10	6.60	70	75	15.225
10	107»	6.90	75	80	15.45
107»	11	7.20	80	85	15.675
11	117»	7.50	85	90	15.90
117»	12	7.80	90	95	16.125
12	127»	8.10	95	100	16.35
127»	13	8.40	100	105	16.50
13	137»	8.70	105	110	16.65
137»	147»	9.00	110	115	16.80
147»	15	9.30	115	120	16.95
15	16	9.60	120	125	17.10
16	17	9.90	125	130	17.25
17	18	10.20	130	135	17.40
18	19	10.50	135	140	17.55
19	20	10.725	140	145	17.70
20	21	10.95	145	150	17.85
21	22	11.175	150	—	18.00

Bevillningsutskottets betänkande Nr 46. Reservationer. 67

varvid dock iakttages, att skattens grundbelopp icke må i något fall nied
mera än halva det överskjutande beskattningsbara beloppet överstiga det
grundbelopp, som högst skolat påföras bolaget, därest dess beskattningsbara
belopp hade varit allenast så stort, att bolaget varit att hänföra till närmast
lägre skatteklass.

Med inkomstprocent förstås här det procenttal, efter helt år räknat, som
det beskattningsbara beloppet eller, örn bolaget haft intäkt av utdelning, för
vilken jämlikt 7 § g) skatteplikt icke föreligger, det beskattningsbara beloppet
med tillägg av behållen inkomst av utdelningen utgör av bolagets kapital.

Till kapital, varom här är fråga, räknas för aktiebolag såväl aktiekapital
som ock reservfond. Aktiekapitalet upptages till det belopp, som angivits i
ingående balansräkningen för beskattningsåret, eller, örn aktiekapitalet samma
år undergått förändring, till medelstorleken därav under nämnda år. På
samma sätt förfares vid beräkning av reservfonden.

d) för svenska försäkringsanstalter, vad beträffar försäkringsaktiebolag i
den mån inkomsten icke belöper å aktieägarna i denna deras egenskap:

nio procent av det beskattningsbara beloppet;

e) för sparbanker:

sex procent av det beskattningsbara beloppet;

f) för andra skattskyldiga än dem som avses under a)— e) här ovan:

fyra procent av det beskattningsbara beloppet;

b) antaga Kungl. Maj:ts genom proposition nr 269 framlagda
förslag till förordning om särskild skatt å förmögenhet; c)

antaga följande

Förslag

till

Förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den
28 september 1928 (nr 874) om kommunal progressivskatt.

Härigenom förordnas, att 2 och 4 §§ förordningen den 28 september 1928
om kommunal progressivskatt skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angles
:

2 §•

Fysisk person, oskift dödsbo och familjestiftelse, som avses i 18 § 1 mom.
förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, skola utgöra kommunal
progressivskalt, därest den skattskyldiges till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
beskattningsbara belopp överstiger 3,000 kronor, sedan, i
fråga örn skattskyldig, som avses i 69 § kommunalskattelagen, avdragits ett
belopp, motsvarande till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skatteplik -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 46. Reservationer.

tig inkomst, för vilken jämlikt sagda lagrum kommunal skattskyldighet ej
föreligger.

Svenskt aktiebolag skall utgöra kommunal progressivskatt, försåvitt den
enligt 18 § c) förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt för
bolaget beräknade inkomstprocenten överstiger 6.

4 §•

1 mom. För andra skattskyldiga än svenska aktiebolag utgör progressivskattens
grundbelopp

för den del av det till kommunal progressivskatt beskattningsbara beloppet,
som överstiger

3.000 kronor

9.000 »

15.000 *

35.000 »

60.000 »

100,000 »

dock att grundbeloppet icke må i något fall överstiga 4.5 procent av det
beskattningsbara beloppet.

För svenskt aktiebolag fastställes progressivskattens grundbelopp i förhållande
till det beskattningsbara beloppet efter ett procenttal, som utgör tre
fyrtiondelar av det belopp, varmed den enligt 18 § c) förordningen om statlig
inkomst- och förmögenhetsskatt för bolaget beräknade inkomstprocenten
överstiger 6, dock att grundbeloppet icke må i något fall överstiga 3.75 procent
av det beskattningsbara beloppet. Vid grundbeloppets uträkning iakttages,
att inkomstprocenten avrundas till närmast högre fulla tiondel.

2 mom. Progressivskattens grundbelopp upptages i fullt krontal, så att
belopp, som ej uppgår till fullt krontal, bortfaller.

3 mom. Rörande fördelning emellan äkta makar av det för dem gemensamma
grundbeloppet skall stadgandet i 19 § 1 mom. förordningen om statlig
inkomst- och förmögenhetsskatt äga motsvarande tillämpning; och skall
därvid i fråga om skattskyldig, som avses i 69 § kommunalskattelagen, såsom
taxerat belopp anses det till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade
beloppet med avdrag av det belopp, som frånräknats vid fastställande av
det till kommunal progressivskatt beskattningsbara beloppet.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1937.

Beträffande efterbeskattning till kommunal progressivskatt, som skolat utgöras
enligt förordningen om kommunal progressivskatt i dess hittillsvarande
lydelse, skall denna fortfarande äga tillämpning.

men	ej	9,000	kronor,	0.5 procent
»	»	15,000	»	1 »
»	»	35,000	»	2 »
»	»	60,000	»	3
»	»	100,000	»	4 » 5 » ,

d) antaga Kungl. Maj:ts genom proposition nr 232 framlagda
förslag till förordning örn upphävande av förordningen
den 28 september 1928 (nr 375) om utjämningsskatt;

Bevillningsutskottets betänkande Nr 46. Reservationer.

2) att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl. Maj:ts
proposition nr 269 i vad den avser förslag till förordning örn
ändring i vissa delar av taxeringsförordningen den 28 september
1928 (nr 379) icke kunnat av riksdagen oförändrad
bifallas, i anledning av motionen 1:439, antaga samma förslag
med de ändringar, att 29 § 1 mom. i förslaget utgår
samt att 86 § erhåller följande lydelse:

86 §.

För varje taxeringsdistrikt eller, om distrikt består av mer än en kommun,
för varje kommun skola föras särskilda taxeringslängder, nämligen två
längder över taxeringen av fastigheter (fastighetslångder), av vilka den ena
skall upptaga fastigheter, som jämlikt 5 § 1, 3 eller 5 mom. kommunalskattelagen
äro undantagna från skatteplikt, och den andra skall upptaga övriga
fastigheter, med undantag för sådana, som avses i 5 § 2 mom. nämnda
lag, en längd över taxeringen till kommunal inkomstskatt, statlig inkomstoch
förmögenhetsskatt och kommunal progressivskatt (inkomstlängd), en
längd över taxeringen till särskild skatt å förmögenhet (förmögenhetslångd)
ävensom en längd över taxeringen till skogsaccis (skogsaccislångd). Hos den
gemensamma taxeringsnämnden skola föras särskild inkomstlängd och särskild
förmögenhetslängd över taxering för inkomst eller förmögenhet av
skattskyldiga, som omförmälas i 77 § 2 mom.

De beslutade---skattskyldiges namn.

I inkomstlängden antecknas särskilt

dels i avseende---beskattningsbar inkomst;

dels i avseende å statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
såvitt angår svenskt aktiebolag, bolagets kapital, belopp, för vilket jämlikt
7 § g) förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skatteplikt
ej föreligger, beskattningsbart belopp, skatteprocent därå och bottenskattens
grundbelopp; samt

såvitt angår annan skattskyldig än svenskt aktiebolag, taxerat belopp, beloppet
av medgivna ortsavdrag och beskattningsbart belopp med angivande
tillika, där det ej framgår av längdens uppställning, av den punkt i 18 §
2 mom. förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, enligt vilken
grundbeloppet för däri ingående bottenskatt skall beräknas;

dels i avseende å kommunal progressivskatt till sådan skatt beskattningsbart
belopp, där detta avviker från det till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
beskattningsbara beloppet, ävensom för svenskt aktiebolag skatteprocent,
efter vilken skatten skall utgå, samt för samtliga skattskyldiga skattens
grundbelopp;

Bevillningsutskottets betänkande Nr 46. Reservationer.

lig inkomst- och förmögenhetsskatt, därest detsamma icke införts på grund
av föreskriften här ovan.

I förmögenhetslängden angives den till särskild skatt å förmögenhet beskattningsbara
förmögenheten.

Närmare föreskrifter---•— och ledamöter.

3) att riksdagen i skrivelse hos Kungl. Maj:t måtte hemställa,
att Kungl. Maj:t ville låta verkställa förnyad utredning
angående de juridiska personernas beskattning, varvid bör
övervägas vad vi här ovan anfört, samt snarast möjligt förelägga
riksdagen de förslag, vartill utredningen kan föranleda;
samt

4) att motionerna I: 199, 253 och 417 samt II: 192, 441,
548, 746, 747, 748, 749, 750 och 751 måtte, i den mån de icke
kunna anses besvarade genom vad ovan hemställts, av riksdagen
lämnas utan åtgärd.»

beträffande motiveringen:

2) av herrar Olsson i Närlinge och Löfvander, vilka ansett, att utskottets
motivering bort i nedan angivtia delar hava följande ändrade lydelse:

a) sid. 53, stycket, som börjar med orden »Beträffande frågan om omläggningen»
och slutar med orden »olika slag av inkomst och förmögenhet», utgår
och ersättes med följande stycke:

»Beträffande frågan om omläggning av de fysiska personernas statsbeskattning
får utskottet anföra följande.»

b) sid. 54—55, stycket som börjar med orden »Vid avvägningen av skattetrycket»
:

»I departementspromemorian lia framlagts tre alternativa förslag till
omläggning av statsbeskattningen för fysiska personer. Flertalet av de
hörda myndigheterna hava förordat alternativ II, innefattande en enda kombinerad
inkomst- och förmögenhetsskatt. Såsom skäl härför har huvudsakligen
anförts, att den kombinerade skatten anknyter till den i Sverige hävdvunna
formen för förmögenhetsbeskattningen samt att den ur taxeringsteknisk
synpunkt är enklare. I saknad av fullständig utredning angående verkningarna
av de olika alternativen har det för utskottet icke varit möjligt att
avgöra vilketdera av de båda alternativen som bör lämnas företräde framför
det andra. Utskottet förutsätter emellertid, att vid den omarbetning av
det nu föreliggande förslaget, vilken utskottet för sin del kommer att förorda,
en noggrann utredning verkställes för utrönande av, huruvida icke större
rättvisa i statsbeskattningen kan ernås.»

Bevillningsutskottets betänkande Nr A6. Reservationer.

c) sid. 55, stycket som börjar med orden »Då det i proposition nr 232»:

»Då det i proposition nr 232 framlagda förslaget såsom tidigare framhållits
föregåtts av vissa utredningar, men förslaget det oaktat synts departementschefen
icke vara användbart inför ytterligare utgiftsökningar, har utskottet
icke ansett sig kunna biträda det genom proposition nr 269 framlagda
förslaget, vilket dessutom framlagts så sent under riksdagen, att det
icke varit möjligt för utskottet att verkställa erforderliga utredningar rörande
verkningarna av detsamma.»

d) sid. 55, stycket som börjar med orden »Vad härefter angår»:

»Vad härefter angår det framlagda förslaget om de juridiska personernas
statsbeskattning kan mot detta förslag anföras den anmärkningen, att
---(= utskottets yttrande i övrigt beträffande detta stycke).»

e) sid. 56—57, stycket som börjar med orden »Utöver de erinringar»:

»Utöver de erinringar, som utskottet i det föregående anfört mot de föreliggande
förslagen, får utskottet ytterligare framhålla. Vilken verkan den i
proposition nr 232 framlagda reduktionsregeln vid förmögenhetsbeskattningen
kan komma att medföra är givetvis svårt att bedöma. Det är icke

osannolikt, att---(= utskottets yttrande i övrigt beträffande detta

stycke).»

f) sid. 58, stycket som börjar med orden »I det föregående» till och med
sid. 58 stycket som slutar med orden »förmögenheternas beräkning»:

»Utskottet anser sig i detta sammanhang böra ifrågasätta, huruvida icke
vid en omläggning av inkomst- och förmögenhetsskatten jämväl gällande bestämmelser
för beräkning av den skattepliktiga förmögenheten böra göras
till föremål för revision. Utskottet förutsätter emellertid, att nytt förslag
till reformerad statsbeskattning icke skall behöva fördröjas av en sådan utredning,
därest det nämligen skulle visa sig icke vara möjligt att samtidigt
framlägga förslag till ändrade bestämmelser rörande de skattepliktiga förmögenheternas
beräkning.»

Bevillningsutskottets betänkande Nr 46.

Tabell, utvisande för fysiska personer verkningarna dels av den i Kungl.

av enahanda förslag enligt alterna -

A: 1. Ägare och brukare av jord -

Inkomstintervall, kr.	Antal	Samman-räknad in-komst efter allmänna avdrag med undantag av skatter	S:a behållen förmögen- het	Därav jordbruks- fastighets taxerings- värde	Enligt 1936 års statsverks-proposition (med statlig in-komst- och förmögenhets-skatt vid 150 %)
Taxerat belopp	S:a stats- skatter	Därav särsk, skatt å förmö-genhet
l	2	3	4 a	4 b	5	6	7
						A b s	o 1 ii t a
10— 9,990 .....	35	156,709	2,468,506	1,688,735	182,440	6,369	932
10,000—19,990 .....	12 ''	146,545	2,629,492	1,737,400	168,400	11,683	2,994
20,000—29,990 .....	3	61,098	1,183,110	3,514,700	67,780	6,024	1,911
30,000—49,990 .....	6	201,807	5,490,380	7,324,000	248,510	32,578	10,875
50,000-99,990 .....	4	170,443	10,133,610	11,686,600	298,180	60,713	26,927
100,000 och däröver . .	3	344,035	11,340,411	10,858,300	467,230	120,259	48,835
Summa	63	1,080,637	33,245,509	36,809,735	1,432,540	237,626	92,474
						Med	eltal,
10— 9,990 .....	35	4,477	70,528	48,249	5,212	182	27
10,000—19,990 .....	12	12,212	219,123	144,783	14,033	974	249
20,000—29,990 .....	3	20,386	394,366	1,171,555	22,593	2,008	637
30,000—49,990 .....	6	33,635	915,082	1,220,691	41,419	5,430	1,813
50,000—99,990 .....	4	42,611	2,533,403	2,921,650	74,545	15,178	6,732
100,000 och däröver . .	3	114,677	3,780,099	3,619,397	155,742	40,086	16,278
Summa	63	17,153	527,706	584,281	22,739	3,772	1,468
						P r o c e n-
					(Procent av samman-
10— 9,990 .....	35				116,4	4.1	0.6
10,000—19,990 .....	12				114.9	8.0	2.0
20,000—29,990 . . . . •	3				110.9	9.9	3.1
30,000-49,990 .....	6				123.1	16.1	5.4
50,000-99,990 .....	4				174.9	35.6	15.8
100,000 och däröver . .	3				135.8	35.0	14.2
Summa	63				132.6	22.0	8.6

1 I departementspromemorian.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 46.

Bilaga A.

Maj:ts proposition nr 232 föreslagna omläggningen av statsskatterna och dels
tiv II i departementspromemorian.

bruksfastighet i Malmöhus län.

Enligt proposition nr 232 (med bottenskatt vid 100 %)	Enligt alter-nativ II1 (med bottenskatt vid 110 %)	Kommunal progressivskatt	ökning resp. minskning i för-hållande till 1936 års stats-verksproposition
						Vid proposition
					Vid 1936 års stats-verks-propo-sition			nr	232
Taxerat belopp	S:a stats- skatter	Därav särsk, skatt å förmö-genhet	Taxerat belopp	S:a stats- skatt	Vid propo-sition nr 232	Vid alter-nativ II	Stats- skatt	Kommu-nal pro-gressiv-skatt	Stats- skatt	Kom- munal pro- gressiv- skatt
8	9	10	11	12	13	14	15	16	17	18	19
t a 1, k	rom	o r
153,590	5,744	2,137	182,700	4,868	177	87	178	- 625	90	- 1,501	+ 1
138,690	12,941	4,882	173,840	11,473	855	526	933	+ 1,258	- 329	- 210	+ 78
53,980	5,944	1,993	68,790	5,693	587	297	587	80	- 290	- 331	—
184,450	30,834	10,567	259,700	32,308	3,837	2,336	4,155	- 1,744	- 1,501	- 270	+ 318
179,950	43,878	21,504	313,940	49,113	6,946	2,918	7,570	- 16,835	- 4,028	- 11,600	+ 624
334,910	102,176	43,351	536,480	113,384	16,655	10,273	20,118	- 18,083	- 6,382	- 6,875	+ 3,463
1,045,570	201,517	84,434	1,535,450	216,839	29,057	16,437	33,541	-36,109	- 12,620	- 20,787	+ 4,484
kron	o r
4,388	164	61	5,220	139	5	2	5	18	3	43	0
11,557	1,078	407	14,487	956	71	44	78	+ 104	- 27	18	+ 7
17,993	1,981	664	22,930	1,898	196	99	196	27	97	- 110	—
30,742	5,139	1,761	43,284	5,385	640	389	693	- 291	— 251	45	+ 53
44,988	10,970	5,376	78,485	12,278	1,737	730	1,893	- 4,208	- 1,007	- 2,900	+ 156
111,636	34,058	14,450	178,825	37,794	5,552	3,424	6,706	- 6,028	- 2,128	- 2,292	+ 1,154
16,596	3,199	1,340	24,372	3,442	461	261	532	- 573	- 200	- 330	+ 71
tueli	a t a	1
räknad inkomst)
98.0	3.7	1.4	116.6	3.1	0.1	0.0	0.1	- 0.4	- 0.1	- 1.0	-0.0
94.6	8.8	3.3	118.6	7.8	0.6	0.4	0.6	+ 0.9	- 0.2	-0.1	+ 0.1
88.3	9.7	3.3	112.6	9.3	1.0	0.5	1.0	- 0.1	- 0.5	- 0.5	—
91.4	15.3	5.2	128.7	16.0	1.9	1.2	2.1	- 0.9	- 0.7	-0.1	+ 0.2
105.6	25.7	12.6	184.2	28.8	4.1	1.7	4.4	- 9.9	- 2.4	- 6.8	+ 0.4
97.3	29.7	12.6	155.9	33.0	4.8	3.0	5.8	- 5.8	- 1.9	- 2.0	+ 1.0
96.8	18.6	7.8	142.1	20.1	2.7	1.5	3.1	- 8.3	- 1.2	- 1.9	+ 0.4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 46.

A: 2. Ägare och brukare av jord

Inkomstintervall, kr.	Antal	Samman-räknad in-komst efter allmänna avdrag med undantag av skatter	S:a behållen förmögen- het	Därav jordbruks-fastighets taxerings • värde	Enligt 1936 års statsverks-proposition (med statlig In-komst- och förmögenhets-skatt vid 150 %)
Taxerat belopp	S:a stats- skatter	Därav särsk, skatt å förmö-genhet
i	2	3	4 a	4 b	5	6	7
						Åhs	olats
10— 9,990 .....	26	107,978	3,069,173	3,017,500	138,040	5,661	1,266
10,000—19,990 .....	7	69,266	2,537,586	2,546,300	94,540	7,310	2,582
20,000—29,990 .....	3	31,173	2,386,376	1,420,900	66,100	7,852	3,657
30,000—49,990 .....	2	64,057	1,852,181	2,956,900	80,020	10,969	4,321
50,000—99,990 .....	—	—	—	—	—	—	—
100,000 och däröver . .	4	636,135	20,729,429	12,042,400	825,430	228,574	86,871
Summa	42	908,609	30,574,745	21,984,000	1,204,130	260,366	98,697
						Med	eltal,
10- 9,990 .....	26	4,153	118,047	116,059	5,309	218	49
10,000—19,990 .....	7	9,895	362,520	363,764	13,506	1,044	369
20,000—29,990 .....	3	10,391	795,451	473,629	22,033	2,617	1,219
30,000—49,990 .....	2	32,029	926,091	1,478,450	40,010	5,485	2,161
50,000—99,990 .....	—	—	—	—	—	—	—
100,000 och däröver . .	4	159,034	5,182,357	3,010,600	206,358	57,144	21,718
Summa	42	21,634	727,985	523,439	28,670	6,199	2,350
						P	rocén-
					(Procent av samman-
10 - 9,990 .....	26				127.8	5.2	1.2
10,000-19,990 .....	7				136.5	10.6	3.7
20,000—29,990 .....	3				212.0	25.2	11.7
30,000—49,990 .....	2				124.9	17.1	6.7
50,000—99,990 .....	—				—	—	—
100,000 och däröver . .	4				129.8	35.9	13.7
Summa	42				132.5	28.7	10.9

1 I departementspromemorian.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 46.

bruksfastighet i Södermanlands län.

Enligt proposition nr 232 (med bottenskatt vid 100 %)	Enligt alter-nativ II1 (med bottenskatt vid 110 %)	Kommunal progressivskatt	Ökning resp. minskning i för-hållande till 1936 års stats-verksproposition
						Vid proposition
					Vid 1936 års stats-verks-propo-sition			nr	2o2
Taxerat belopp	S:a stats- skatter	Därav särsk, skatt å förmö-genhet	Taxerat belopp	S:a stats- skatt	Vid propo-sition nr 232	Vid alter-nativ II	Stats- skatt	Kommu-nal pro-gressiv-skatt	Stats- skatt	Kom- munal pro- gressiv- skatt
8	9	10	11	12	13	14	15	16	17	18	19
tal, k 102,200	ron 4,299	o r 1,968	137,640	3,921	158	46	155	- 1,362	- 112	- 1,740	3
64,940	6,008	2,899	94,500	5,832	427	183	428	- 1,302	- 244	- 1,478	+ 1
38,260	6,216	3,652	71,610	6,337	590	175	701	- 1,636	- 415	- 1,515	+ lil
58,800	10,222	4,148	84,860	10,195	1,143	664	1,288	- 747	- 479	- 774	+ 145
—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—
583,580	196,361	79,278	938,060	219,948	32,307	20,930	43,242	— 32,213	- 11,377	- 8,626	+ 10,935
847,780	223,106	91,945	1,326,670	246,233	34,625	21,998	45,814	- 37,260	- 12,627	- 14,133	+ 11,189
k r o n 3,931	o r 165	76	5,294	151	6	2	6	53	- 4	67	0
9,277	858	414	13,500	833	61	26	61	- 186	35	- 211	+ 0
12,753	2,072	1,217	23,870	2,112	197	58	234	— 545	- 139	- 505	+ 37
29,400	5,111	2,074	42,430	5,098	572	332	644	- 374	- 240	- 387	+ 72
—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—
145,895	49,090	19,820	234,515	54,987	8,077	5,233	10,811	- 8,054	- 2,844	- 2,157	+ 2,734
20,186	5,312	2,189	31,588	5,863	824	524	1.091	- 887	- 300	- 336	+ 267
tueli räknad in 94.7	a t a komst) 4.0	1 1.8	127.5	3.6	0.1	0.0	0.1	- 1.3	-0.1	- 1.6	- o-o
93.8	8.7	4.2	136.4	8.4	0.6	0.3	0.6	- 1.9	-0.4	- 2.1	+ 0-0
122.7	19.9	11.7	229.7	20.3	1.9	0.6	2.3	-5.2	- 1.3	- 4.9	+ 0.4
91.8	16.0	6.5	132.5	15.9	1.8	1.0	2.0	- 1.2	-0.7	- 1.2	+ 0.2
—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—
91.7	30.9	12.5	147.5	34.6	5.1	3.3	6.8	- 5.1	- 1.8	- 1.4	+ 1.7
93.3	24.6	10.1	146.0	27.1	3.8	2.4	5.0	— 4.1	-1.4	- 1.6	+ 1.2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 46.

B. Rörelseidkare

Inkomstintervall,

kr.

Antal

Samman-räknad in-komst efter
allmänna
avdrag med
undantag
av skatter

S:a

behållen

förmögen-

het

Enligt 1936 års statsverks-proposition (med statlig in-komst- och förmögenhets-skatt vid 150 %)

Enligt

(med

Taxerat

belopp

S:a

stats-

skatter

Därav
särsk,
skatt å
förmö-genhet

Taxerat

belopp

1 | 2

3 | 4

Absoluta

10— 9,990 ......	6	24,345	152,681	25,740	721	6	23,960
10,000-19,990 ......	9	121,280	1,129,356	126,640	6,448	643	113,460
20,000—29,990 ......	3	72,094	480,966	76,350	5,715	440	70,630
30,000—49,990 ......	3	105,395	691,390	102,350	8,469	868	94,300
50,000—99,990 ......	6	419,960	1,876,900	413,830	48,502	3,069	391,920
100,000 och däröver . . .	—	—	—	—	—	—	—
Summa	27	743,074	4,831,293	744,910	69,855	5,026	694,270

Medeltal,

10— 9,990 ......	6	4,058	25,447	4,290	120	1	3,993
10,000—19,990 ......	9	13,475	125,483	14,071	716	71	12,607
20,000—29,990 ......	3	24,031	160,320	25,450	1,905	147	23,543
30,000-49,990 ......	3	35,131	230,461	34,116	2,823	289	31,433
50,000—99,990 ......	6	69,995	312,823	68,973	8,084	512	65,321
100,000 och däröver . . .	—	—	—	—	—	—	—
Summa	27	27,521	160,418	27,589	2,587	186	25,714

P r o c e n (Procent

av samman -

10- 9,990 ......	6	1057	3-0	0-0	98-4
10,000—19,990 ......	9	104-4	5-3	0-5	93-6
20,000—29,990 ......	3	105-9	7-9	0-6	98-0
30,000—49,990 ......	3	97-1	8-0	0-8	89-5
50,000-99,990 ......	6	98-5	11-5	0’7	93-3
100,000 och däröver . . .	—	—	-	—	—
Summa	27	100-2	9-4	0-7	934

1 I departementspromemorian.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 46.

med förmögenhet.

proposition nr 232 bottenskatt vid 100 %)	Enligt alter-nativ II1 (med bottenskatt vid 110 %)	Kommunal progressivskatt	ökning resp. minskning i för-hållande till 1936 års stats-verksproposition

	Därav			Vid 1936 års stats-verks-propo-sition	Vid propo-sition nr 232		via proposition nr 232	Vid alternativ II
S:a stats- skatter	särsk, skatt å förmö-genhet	Taxerat belopp	S:a stats- skatt	Vid alter-nativ II	Stats- skatt	Kommu-nal pro-gressiv-skatt	Stats- skatt	Kommu-nal pro-gressiv-skatt
9	10	11	12	13	14	15	16	17	18	19
t a 1, k 630	rönö 80	r 25,740	611	20	14	20	91	6	- 110
7,794	1,581	126,040	7,016	543	420	543	+ 1,346	- 123	+ 568	—
7,502	955	76,910	7,087	768	655	781	+ 1,787	- 113	+ 1,372	+ 13
11,320	1,599	104,440	10,971	1,242	1,081	1,285	+ 2,851	- 161	+ 2,502	+ 43
61,069	5,075	421,670	63,359	9,168	8,332	9,470	+ 12,567	- 836	+ 14,857	+ 302
—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—
88,315	9,290	754,800	89,044	11,741	10,502	12,099	+ 18,460	-1,239	+ 19,189	+ 358
kron* 105	r 13	4,290	102	3	2	3	15	1	18
866	176	14,004	780	60	47	60	+ 150	- 13	+ 64	—
2,501	318	25,636	2,362	256	218	260	+ 596	- 38	+ 457	+ 4
3,773	533	34,813	3,657	414	360	428	+ 950	- 54	+ 834	+ 14
10,178	846	70,280	10,560	1,528	1,389	1,578	+ 2,094	- 139	+ 2,476	+ 50
—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—
3,271	344	27,956	3,298	435	389	448	+ 684	- 46	+ 711	+ 14
tueli räknad in 2-6	a tal comst) 0’3	105-7	2-5	0-1	o-o	0-1	- 0-4	- O-o	-0-4
6''4	1-3	103-9	5-8	0-4	0''3	0-4	+ 1-1	-0-1	+ 0-5	—
10-4	1-3	106-7	9-8	1-1	0-9	1-1	+ 2-5	- 0-2	+ 1-9	+ 0-o
10-7	1-5	991	10-4	1-2	l-o	1-2	+ 2-7	- 0-2	+ 2-4	+ 0-0
14-5	1-2	100-4	15-1	2-2	2-0	2-3	+ 3-0	- 0-2	+ 3-5	+ o-l
—	-	—	—	—	—	—	—	—	—	—
119	1-2	lolo	12-0	1-6	14	1-6	+ 2-5	- 0''2	+ 2-6	+ o-l

Bevillningsutskottets betänkande Nr 46.

C. Löntagare

Inkomstintervall, kr.	Antal	Samman-räknad in-komst efter allmänna avdrag med undantag av skatter	S:a behållen förmögen- het	Enligt 1936 års statsverks-proposition (med statlig in-komst- och förmögenhets-skatt vid 150 %)	Enligt (med
Taxerat belopp	S:a stats- skatter	Därav särsk, skatt å förmö-genhet	Taxerat belopp
l	2	3	4	5	6	7	8 1
						Åhs	olala
10— 9,990 ......	14	70,544	271,011	70,250	1,912	8	67,060
10,000—19,990 ......	11	150,696	799,848	149,350	7,192	343	140,050
20,000—29,990 ......	4	100,530	413,600	97,730	6,815	227	92,910
30,000—49,990 ......	4	149,259	819,924	146,860	12,848	996	137,280
50,000—99,990 ......	9	623,155	3,542,241	612,660	74,081	7,930	571,250
100,000 och däröver . . .	4	621,527	4,837,705	637,650	115,357	18,212	581,210
Summa	46	1,715,711	10,684,329	1,714,500	218,205	27,716	1,589,760
						Med	eltal,
10— 9,990 ......	14	5,039	19,358	5,018	137	1	4,790 \|
10,000—19,990 .....	11	13,700	72,713	13,577	654	31	12,732 j
20,000—29,990 ......	4	25,133	103,400	24,433	1,704	57	23,228 !
30,000—49,990 ......	4	37,315	204,981	36,715	3,212	249	34,320
50,000-99,990 ......	9	69,239	393,578	68,073	8,231	881	63,472
i 100,000 och däröver . . .	4	155,382	1,209,426	159,413	28,839	4,553	145,303
Summa	46	87,298	232,267	37,272	4,744	603	34,560
						P	rocén-
					(Procent av samman-
10— 9,990 .....	14			99.6	2.7	0.0	95.1
10,000—19,990 ......	11			99.1	4.8	0.2	92.9
20,000—29,990 ......	4			97.2	6.8	0.2	92.4
30,000—49,990 ......	4			98.4	8.6	0.7	92.0
50,000—99,990 ......	9			98.3	11.9	1.3	91.7
100,000 och däröver . . .	4			102.6	18.6	2.9	93.5
Summa	46			99. fl	12.7	1.6	92.7

1 I departementspromemorian.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 46.

med förmögenhet.

proposition nr 232 bottenskatt vid 100 %)	Enligt alter-nativ II1 (med bottenskatt vid 110 %)	Kommunal progressivskatt	Ökning resp. minskning i för-hållande till 1936 års stats-verksproposition
Vid proposition nr 232	Vid alternativ II
S:a stats- skatter	Därav särsk, skatt å förmö-genhet	Taxerat belopp	S:a stats- skatt	Vid 1936 års stats-verks-propo-sition	Vid propo-sition nr 232	Vid alter-nativ II
Stats- skatt	Kommu-nal pro-gressiv-skatt	Stats- skatt	Kommu-nal pro-gressiv-skatt
9 \| 10	11 \| 12	13	14	15	16	17	18	19

tal, kronor

1,624	85	70,250	1,628	46	36	46	-	288	- 10	—	284		—
8,775	1,031	149,350	8,223	604	508	604	+	1,583	- 96	+	1,031		—
9,378	633	97,730	8,982	969	874	969	+	2,563	- 95	+	2,167		—
17,178	1,882	148,690	16,805	1,979	1,762	2,034	+	4,330	- 217	+	3,957	+	55
91,557	11,430	630,630	94,015	13,233	11,686	13,951	+	17,476	- 1,547	+	19,934	+	718
132,687	22,818	673,340	137,959	22,762	19,940	24,546	+	17,330	- 2,822	+	22,602	+	1,784
201,199	37,879	1,769,990	207,612	39,593	34,806	42,150	+	42,994	- 4,787	+	49,407	+	2,557

kronor

116	6	5,018	116	3	3	3	-	21	—	—	21		—
798	94	13,577	748	55	46	55	+	144	9	+	94		—
2,345	158	24,433	2,246	242	219	242	+	641	- 23	+	542		—
4,295	471	37,173	4,201	495	441	509	+	1,083	— 54	+	989	+	14
10,173	1,270	70,069	10,446	1,470	1,298	1,550	+	1,942	- 172	+	2,215	+	80
33,172	5,705	168,335	34,490	5,691	4,985	6,137	+	4,333	- 706	+	5,651	+	446
5.678	S23	38,478	5,818	861	757	910	+	934	- 104	+	1,074	+	55

tuella tal

räknad inkomst)

2.3	0.1	99.6	2.3	0.1	0.1	0.1	- 0.4	—	-0.4
5.8	0.7	99.1	5.5	0.4	0.3	0.4	+ 1.1	- 0.1	+ 0.7	—
9.3	,0.6	97.2	8.9	1.0	0.9	1.0	+ 2.6	- 0.1	+ 2.2	—
11.5	1.3	99.6	11.8	1.3	1.2	1.4	+ 2.9	-0.1	+ 2.7	+ 0.0
14.7	1.8	101.2	15.1	2.1	1.9	2.2	+ 2.8	- 0.2	+ 3.2	+ 0.1
21.3	3.7	108.3	22.2	3.7	3.2	3.9	+ 2.8	- 0.5	+ 3.6	+ 0.3
15.2	2.2	103.2	15.6	2.3	2.0	2.5	+ 2.5	- 0.3	+ 2.9	+ 0.1

Bevillningsutskottets betänkande Nr 46.

D. Inkomsttagare med

Inkomstintervall, kr.	Antal	Samman-räknad in-komst efter allmänna avdrag med undantag av skatter	S:a behållen förmögen- het	Enligt 1936 års statsverks-proposition (med statlig in-komst- och förmögenhets-skatt vid 150 %)	Enligt (med
Taxerat belopp	S:a stats- skatter	Därav särsk, skatt å förmö-genhet	Taxerat belopp
1	2	3	4	5	6	7	8
						Åhs	o 1 n t a
10— 9,990 .....	10	54,621	993,149	63,660	2,674	452	52,070
10,000- 19,990 .....	8	92,969	2,370,834	120,110	8,973	2,847	92,450
20,000— 29,990 .....	5	95,660	2,288,430	118,320	12,256	4,371	91,610
30,000— 49,990 .....	3	117,283	1,894,362	129,160	15,917	4,577	107,050
50,000- 99,990 .....	9	53 L, 345	9,091,978	600,730	93,649	28,779	494,660
100,000—399,990 .....	9	1,331,116	26,446,282	1,530,370	358,767	114,232	1,221,840
400,000 och däröver . . .	5	2,703,569	47,342,373	3,160,220	920,441	226,712	2,607,870
Summa	49	4,926,563	90,427,408	5,722,570	1,412,677	381,970	4,667,550
						Med	eltal,
10— 9,990 .....	10	5,462	99,315	6,366	267	45	5,207
10,000— 19,990 .....	8	11,621	296,354	15,014	1,122	356	11,556
20,000- 29,990 .....	5	19,132	457,686	23,664	2,451	874	18,322
30,000— 49,990 .....	3	39,094	631,448	43,053	5,306	1,526	35,683
50,000— 99,990 .....	9	59,038	1,010,210	66,747	10,405	3,198	54,962
100,000—399,990 .....	9	147,900	2,938,446	170,039	39,863	12,692	135,759
400,000 och däröver . . .	5	540,714	9,468,475	632,044	184,088	45,342	521,574
Summa	49	100,541	1,845,443	116,786	28,830	7,795	95,255
						P	rocén-
					(Procent av samman-
10 9,990 .....	10			116.5	4.9	0.8	95.3
10,000— 19,990 .....	8			129.2	. 9.7	3.1	99.4
20,000 29,990 .....	5			123.7	12,8	4.6	95.8
30,000- 49,990 .....	3			110.1	13.6	3.9	91.3
50,000- 99,990 .....	9			113.1	17.6	5.4	93.1
100,000-399,990 .....	9			115.0	27.0	8.6	91.8
400,000 och däröver . . .	5			116.9	34.0	8.4	96.5
Summa	49			116.2	28.7	7.8	94.7

1 I departementspromemorian

Bevillningsutskottets betänkande Nr 46.

huvudsaklig kapitalinkomst.

proposition nr 232 bottenskatt vid 100 *)	Enligt alter-nativ II1 (med bottenskatt vid 110 %)	Kommunal progressivskatt	ökning resp. m hållande till 1 verkspro Vid proposition nr 232	uskning i för-936 års stats-nosition Vid alternativ II
S:a stats- skatter	Därav särsk, skatt å förmö-genhet	Taxerat belopp	S:a stats- skatt	Vid 1936 års stats-verks-propo-sition	Vid propo-sition nr 232	Vid alter-nativ II
Stats- skatt	Kommu-nal pro-gressiv-skatt	Stats- skatt	Kommu-nal pro-gressiv-skatt
9	10	11	12	13	14	16	16	17 \|		18	19
tal, k	rönö	r
2,482	972	63,710	2,077	98	51	98	—	192	— 47	-	597		—
8,910	3,894	124,560	8,317	616	323	672	-	63	- 293	-	656	4	56
12,980	5,466	129,890	12,427	1,153	641	1,384	+	724	- 512	4	171	+	231
18,451	6,388	140,440	17,817	2,037	1,432	2,349	+	2,534	- 605	4	1,900	4	312
99,156	32,452	662,980	101,605	12,951	9,392	15,379	+	5,507	- 3,559	4	7,956	4	2,428
365,552	132,487	1,737,250	380,495	56,322	41,275	66,655	+	6,785	- 15,047	4 21,728	4 10,333
922,981	265,081	3,547,240	959,782	141,766	116,403	159,205	+	2,540	- 25,363	4 39,341	4 17,439
1,430,512	446,740	6,406,070	1,482,520	214,943	169,517	245,742	+	17,835	- 45,426	4 69,843	4 30,799
kronor
248	97	6,371	208	10	5	10	-	19	5	-	59		—
1,114	487	15,570	1,040	77	40	84	-	8	37	-	82	4	7
2,596	1,093	25,978	2,485	231	128	277		145	- 103	4	34	4	46
6,150	2,129	46,813	5,939	679	477	783	+	844	- 202	4	633	4	104
11,017	3,606	73,664	11,289	1,439	1,044	1,709	+	612	- 395	4	884	4	270
40,616	14,721	193,026	42,277	6,258	4,586	7,406	+	753	- 1,672	4	2,414	4	1,148
184,596	53,016	709,448	191,956	28,353	23,281	31,841	+	508	- 5,072	4	7,868	4	3,488
29,194	9,117	! 130,735	30,255	4,387	3,460	5,015	+	364	- 927	+	1,425	4	628
tueli	a tal
räknad inkomst)
4.5	1.8	116.6	3.8	0.2	0.1	0.2		- 0.3	-0.1		- 1.1		—
9.6	4.2	134.0	8.9	0.7	0.3	0.7		-0.1	- 0.3		- 0.7		4 0.1
13.6	5.7	135.8	13.0	1.2	0.7	1.4		+ 0.8	- 0.5		4 0.2		4 0.2
15.7	5.4	119.7	15.2	1.7	1.2	2.0		+ 2.2	- 0.5		4 1.6		4 0.3
18.7	6.1	124.8	19.1	2.4	1.8	2.9		4 1.0	- 0.7		4 1.5		4 0.5
27.5	io.o	130.5	28.6	4.2	3.1	5.0		4 0.1	— 1.1		4 1.6		4 0.8
34.1	9.8	131.2	35.5	5.2	4.3	5.9		4 0.1	- 0.9		4 1.5		4 0.6
29.0	9.1	130.0	30.1	4,1	3.4	5.0		4 0.4	-0.9		4 1.4		4 0.6

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 7 sami. Nr 46. 6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 46-

Tabell, utvisande för svenska aktiebolag verkningarna av den i Kungl.

Inkomstprocent	An- tal	Bolagets kapital (aktiekapi-tal och reservfond)	Samman-räkn. inkomst efter allm. avdrag med un-dantag av skatter	Beskatt- ningsbart belopp	S:a stats-skatter enl. 1936 års stats-verks-prop. (150 %)	S:a stats-skatt enligt prop. nr 232 (100 %)	Ökn. resp. minskn. av stats-skatten	Komm. progr. skatt (bort-faller enl. prop. nr 232)
		A	b s o	lut	a ta	1, k	r o	n o r
1	2	3	4	5	6	7		8	9
I. Handel.
0-4..........	7	8,859,317	276,174	239,670	5,390	19,174	+	13,784	—
4-8..........	9	10,840,413	693,686	617,860	26,106	49.429	+	23,323	426
8—12..........	11	18,123,215	1,991,475	1,822,760	130,121	145.820	+	15,699	5,954
12—20..........	9	17,704,947	2,979,520	2,828,730	292,041	226,298	—	65,743	21,922
över 20 .........	3	114,700	46,613	44,010	6,658	3,520	—	3,138	1,072
Summa	39	55,642,592	5,987,368	5,553,030	460,316	444,241	-	16,075	29,374
II. Trafik.
0-4..........	8	42,799,010	1,427,547	1,294,110	29,124	103,528	+	74,404	—
4-8..........	7	27,957,510	1,720,987	1,633,360	62,625	130,669	+	68,044	568
8-12..........	1	8,468,050	772,812	763,410	47,939	61,073	+	13,134	1,774
12-20..........	—	—	—	—	—	—		—	—
över 20 .........	1	210,893	73,395	69,380	9,935	5,550	—	4,385	1,399
Summa	17	79,435,463	3,994,741	3,760,260	149,623	300,820	+	151,197	3,741
III. Rederi.
0-4..........	3	19,335,355	54,255	49,040	1,103	3,923	+	2,820	—
4-8..........	2	6,275,822	296,811	293,340	8,290	23,467	+	15,177	252
8—12..........	1	1,221,000	134,520	120,730	8,203	9,658	+	1,455	353
12 20 ..........		—	—	—	—	—		—	—
över 20 .........	4	3,414,292	1,461,261	1,354,260	207,789	108,341	—	99,448	35,625
Summa	10	30,246,469	1,946,847	1,817,370	225,385	145,389	-	79,996	36,230
IV. Textilindustri.
0-4..........	1	5,000,000	40,351	25,510	573	2,041	+	1,468	—
4-8..........	5	10,750,000	723,461	635,800	27,236	51,663	+	24,427	368
8—12..........	3	8,366,000	893,924	802,530	55,129	64,203	+	9,074	1,563
12-20..........	2	5,196,888	696,917	643,730	55,524	51,499	—	4 025	3,108
över 20 .........	1	800,000	271,191	227,080	31,064	18,166	—	12,898	3,934
Summa	12	30,113,388	2,625,844	2,344,650	169,526	187,572	+	18,046	8,973

Bevillningsutskottets betänkande Nr 46-

Bilaga B.

Maj:ts proposition nr 232 föreslagna omläggningen av statsskatterna.

Bolagets kapital (aktieka-pital och reserv-fond)	Ink.- procent	Samman-räkn. inkomst efter allm. avdrag med un-dantag av skatter	Beskatt- ningsbart belopp	S:a stats-skatter enl. 1936 års stats-verks-prop. (150 X)	S:a stats-skatt enl. prop. nr 232 (100 %)	ökn. resp. minskn. av stats-skatten	Komm. progr.- skatt (bortfaller enl. prop. nr 232)	ökning resp. minskn. av stats-skatten	Bortfal- lande komm. progr.- skatt
i procent av sam-manräknad inkomst
		M e c	e 1 t	a 1,	c r o n o	r
10	11	12	13	14	15	16	17	18	19
1,265,617	3.1	39,453	34,239	770	2,739	+	1,969		+	5.0
1,204,490	6,4	77,076	68,651	2,901	5,492	+	2,591	47	+	3.4	- 0.1
1,647,565	11.0	181,034	165,705	11,829	13,256	+	1,427	541	+	0.8	- 0.3
1,967,216	16-8	331,058	314,303	32,449	25,144	—	7,305	2,436	—	2.2	- 0.7
38,233	40.6	15,538	14,670	2,219	1,173	—	1,046	357	—	6.7	- 2.2
1,426,733	10.8	153,522	142,385	11,803	11,391	—	412	753	—	0.3	- 0.5
5,349,876	3.3	178,443	161,764	3,641	12,941	+	9,300		+	5.2
3,993,930	6.2	245,855	233,337	8,946	18,667	+	9,721	81	+	4,0	- 0.0
8,468,050	9.0	772,812	763,410	47,939	61,073	+	13,134	1,774	+	1.7	- 0.2
210,893	32.9	73,395	69,380	9,935	5,550	_	4,385	1,399	_	6.0	- 1.9
4,672,674	5.0	234,985	221,192	8,801	17,695	+	8,894	220	+	3.8	- 0.1
6,445,118	0.3	18,085	16,347	368	1,308	+	940		+	5.2
3,137,911	4.7	148,415	146,670	4,145	11,734	+	7,589	126	+	5.1	- 0.1
1,221,000	9.9	134,520	120,730	8,203	9,658	1-	1,455	353	+	1.1	- 0.3
853,573	39.7	365,315	338,552	51,947	27,085	_	24,862	8,906	_	6.8	- 2.4
3,024,647	6.0	194,685	181,737	22,539	14,539	—	8,000	3,623	—	4.1	- 1.9
5,000,000	0.6	40,351	25,510	573	2,041	+	1,468		+	3.6
2,150,000	6.7	144,692	127,160	5,447	10,333	+	4,886	74	+	3.4	- 0.1
2,788,667	10,7	297,974	267,510	18,376	21,401	+	3,025	521	+	1.0	- 0.2
2,598,444	13.4	348,459	321,865	27,762	25,750	-	2,012	1,554	—	0.6	- 0.4
800,000	29.1	271,191	227,080	31,064	18,166	—	12,898	3,934	—	4.8	- 1.5
2,509,449	8.7	218,820	195,388	14.127	15,631	+	1,504	748	+	0.7	- 0.3

Bevillningsutskottets betänkande Nr 46•

Inkomstprocent	An- tal	Bolagets kapital (aktiekapi-tal och reservfond)	Samman-räkn. inkomst efter allm. avdrag med un-dantag av skatter	Beskatt- ningsbart belopp	S:a stats-skatter enl. 1936 års stats-verks-prop. (150 %)	S:a stats-skatt enligt prop. nr 232 (100 7.)	Ökn. resp. minskn. av stats-skatten	Komm. progr.-skatt (bort-faller enl. prop. nr 232)
		A	b s o	luta ta	1, k	O	n o r
1	2	3	4	5	6 !	7 t		8 1	9
Y. livsmedels-industri.
0—4..........	2	102,088,378	3,921,548	3,485,110	78,415	278,809	+ 200,394	—
4-8..........	6	19,825,000	915,633	820,260	26,205	65,621	+	39,416	—
8—12..........	2	10,664,700	1,200,283	1,112,520	81,652	89,002	+	7,350	3,793
12 20 ..........	1	282,500	52,563	48,130	5,103	3,850	-	1,253	400
över 20 .........	2	5,656,860	3,063,201	2,637,010	425,160	210,961	—	214,199	82,686
Summa	13	138,517,438	9,153,228	8,103,030	616,535	648,243	+	31,708	86,879
VI. Kraft- och elektri-citetsverk.
0 4..........	3	9,053,328	350,201	243,810	5,485	19,505	+	14,020	—
4 8..........	1	3,520,000	104,151	79,660	2,151	6,373	+	4,222	—
8 12..........	1	13,396,400	1,858,979	1,556,070	125,807	124,486	-	1,321	6,652
12 20 ..........	—	—	—	—	—	—		—	—
över 20 .........	—	—	—	—	—	—		—	—
Summa	5	25,969,728	2,313,331	1,879,540	133,443	150,364	+	16,921	6,652
VII. Elektrisk industri.
0 4..........	2	10,675,628	392,248	323,940	7,289	25,915	+	18,626	—
4 8..........	3	88,061,910	6,148,248	5,446,890	278,378	435,751	+	157,373	5,961
8 12..........	—	—	—	—	—	—		—	—
12-20..........	1	7,500,000	1,189,315	1,098,380	106,926	87,870	-	19,056	7,166
över 20.........	—	—	—	—	—	—		—	—
Summa	6	106,237,538	7,729,811	6,869,210	392,593	549,536	+	156,943	13,127
VIII. Byggnadsindustri.
0—4..........	2	858,847	19,940	18,210	409	1,457	+	1,048	—
4—8..........	5	3,938,070	298,923	274,530	13,149	21,961	+	8,812	251
8—12..........	5	26,222,749	2,141,766	1,906,190	128,626	152,494	+	23,868	5,222
12—20..........	2	765,000	165,813	150,720	17,204	12,058	-	5,146	1,560
över 20.........	3	802,036	205,236	190,380	24,288	15,230	-	9,058	2,890
Summa	17	32,586,702	2,831,678	2,540,030	183,676	203,200	+	19,524	9,923

Bevillningsutskottets betänkande Nr 46■

Bolagets kapital (aktieka-pital och reserv-, tond)	Ink.- procent	Samman-räkn. inkomst efter allm. avdrag med un-dantag av skatter	Beskatt- nings- bart belopp	S:a stats-skatter enl. 1936 års stats-verks-prop. (150 %)	S:a stats-skatt enl. prop. nr 232 (100 *)	ökn. resp. minskn. av stats-skatten	Komm. progr.-skatt (bortfaller enl. prop. nr 232)	ökning resp. minskn. av stats-skatten	Bortfal- lande komm. progr.- skatt
i procent av sam-manräknad inkomst
		M e t	e 1 t	a 1,	i r o n o	r
10	11	12	13	14	15	16	17	18	19
51,044,189	3.8	1,960,774	1,742,555	39,208	139,405	+ 100,197		+ 5.1
3,304,167	4.6	152,606	136,710	4,368	10,937	+	6,569	—	+ 4.3	—
5,332,350	11.8	600,142	556,260	40,826	44,501	+	3,675	1,897	+ 0.6	- 0.3
282,500	18.6	52,563	48,130	5,103	3,850	—	1,253	400	-2.4	- 0.8
2,828,430	54.2	1,531,601	1,318,505	212,580	105,481	—	107,099	41,343	-7.0	- 2.7
10,655,188	6.6	704,094	623,309	47,426	49,865	+	2,439	6,683	+ 0.3	- 0.9
3,017,776	3.9	116,734	81,270	1,828	6,502	+	4,674		+ 4.0
3,520,000	4.6	104,151	79,660	2,151	6,373	+	4,222	—	+ 4.1	—
13,396,400	11.6	1,858,979	1,556,070	125,807	124,486	—	1,321	6,652	-0.1	- 0.4
5,193,946	8.9	462,666	375,908	26,689	30,073	+	3,384	1,330	+ 0.7	- 0.3
5,337,814	3.7	196,124	161,970	3,645	12,958	+	9,313		+ 4.7
29,353,970	7.0	2,049,416	1,815,630	92,793	145,250	+	52,467	1,987	+ 2.6	-0.1
7,500,000	15.9	1,189,315	1,098,380	106,926	87,870	-	19,056	7,166	- 1.6	- 0.6
17,706,256	7.3	1,288,302	1,144,868	65,432	91,589	+	26,157	2,188	+ 2.0	- 0.2
429,423	2.3	9,970	9,105	205	729	+	524		+ 5.3
787,614	7.6	59,785	54,906	2,630	4,392	+	1,762	50	+ 2.9	- 0.1
5,244,550	8.2	428,353	381,238	25,725	30,499	+	4,774	1,044	+1.1	— 0.2
382,500	19.7	82,907	75,360	8,602	6,029	—	2,573	780	- 3.1	- 0.9
267,345	25.6	68,412	63,460	8,096	5,077	—	3,019	963	- 4.4	- 1.4
1,916,866	8.7	J 166,569	149,414	10,805	11,958	+	1,148	584	+ 0.7	-0.4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 46■

Inkomstprocent	An- tal	Bolagets kapital (aktiekapi-tal och reservfond)	Samman-räkn. inkomst efter allm. avdrag med un-dantag av skatter	Beskatt- ningsbart belopp	S:a stats-skatter enl. 1936 års stats-verks -prop. (150 «)	S:a stats-skatt enligt prop. nr 232 (100 %)	Ökn. resp. minskn. av stats-skatten	Komm. progr.-skatt (bort-faller enl. prop. nr 232)
		A	b s o	luta ta	1, k	r o n o r
1	2	3	4	5	6	7	8	9
IX. Kemisk och teknisk industri.
0-4..........	3	28,485,000	687,511	552,940	12,441	44,236	+ 31,795	—
4—8..........	5	107,950,171	6,100,727	5,588,990	261,148	447,120	+ 185,972	5,980
8—12..........	6	16,434,669	1,557,611	1,456,250	92,068	116,500	+ 24,432	3,327
12-20..........	6	31,508,737	4,860,366	4,381,940	416,508	350,556	- 65,952	27,914
över 20 .........	7	8,012,293	2,003,791	1,848,800	232,899	147,904	- 84,995	25,692;
Summa	27	192,390,870	15,210,006	13,828,920	1,015,064	1,106,316	+ 91,252	62,913
X. Gruvdrift.
0—4..........	2	114,900,000	2,888,790	1,983,220	44,623	158,658	+ 114,035	—
4—8..........	1	33,000,000	1,873,449	1,700,450	51,014	136,036	+ 85,022	—
8-12..........	—	—	—	—	—	—	—	—
12—20..........	—	—	—	—	—	—	—	—
över 20.........	1	81,600,000	18,360,009	17,303,460	2,072,089	1,384,277	- 687,812	207,641
Summa	4	229,500,000	23,122,248	20,987,130	2,167,726	1,678,971	- 488,755	207,641
XI. Metallindustri.
0—4..........	4	12,708,570	351,935	274,300	6,172	21,945	+ 15,773	—
4-8..........	7	130,362,500	9,860,624	8,774,310	405,098	701,945	+ 296,847	6,780
8—12..........	6	51,267,037	4,824,312	4,568,280	291,620	365,463	+ 73,843	10,385
12-20..........	4	166,386,500	27,312,459	25,619,360	2,563,213	2,049,548	- 513,665	183,831
över 20 .........	—	—	—	—	—	—	—	—
Summa	21	360,724,607	42,349,330	39,236,250	3,266,103	3,138,901	- 127,202	200,996
XII. Träförädling.
0-4..........	4	19,241,138	570,045	410,160	9,227	32,813	+ 23,586	—
4—8..........	2	2,545,000	218,638	195,450	10,444	15,636	+ 5,192	275
8—12..........	—	—	—	—	—	—	—	—
12-20..........	1	84,000	12,771	11,570	1,086	926	160	67
över 20 .........	1	370,000	95,991	89,280	11,392	7,142	- 4,250	1,218
Summa	8	22,240,138	897,445	706,460	32,149	56,517	+ 24,368	1,560

Bevillningsutskottets betänkande Nr 46•

Bolagets kapital (aktieka-pital och reserv-fond)	Ink.- procent	Samman-räkn. inkomst efter allm. avdrag med un-dantag’ av skatter	Beskatt- ningsbart belopp	S:a stats-skatter enl. 1936 års stats-verks-prop. (150 %)	S-.a stats-skatt enl. prop. nr 232 (100 %)	ökn. resp. minskn. av stats-skatten	Komm. progr.- skatt (bortfaller enl. prop. nr 232)	Ökning resp. minskn. av stats-skatten	Bortfal- lande komm. progr.- skatt
i procent av sam-manräknad inkomst
		M e d	e 1 t	a 1, krono	r
10	11	12	13	14	15		16	17	18	19
9,495,000	2.4	229,170	184,313	4,147	14,745	+	10,598		+ 4.6
21,590,034	5.7	1,220,145	1,117,798	52,230	89,424	+	37,194	1,196	+ 3.0	-0.1
2,739,112	9.5	259,602	242,708	15,345	19,417	+	4,072	555	+ 1.6	-0.2
5,251,456	15.4	810,061	730,323	69,418	58,426	—	10,992	4,652	- 1.4	-0.6
1,144,613	25.0	286,256	264,114	33,271	21,129	—	12,142	3,670	- 4.2	— 1.3
7,125,588	7.9	563,333	512,182	37,595	40,975	+	3,3S0	2,330	+ 0.6	-0.4
57,450,000	2.5	1,444,395	991,610	22,312	79,329	+	57,017		+ 3.9
33,000,000	5.2	1,873,449	1,700,450	51,014	136,036	+	85,022	—	+ 4.5	—
81,600,000	21.9	18,360,009	17,303,460	2,072,089	1,384,277		687,812	207,641	-3.7	- 1.1
57,375,000	10.1	5,780,562	5,246,783	541,932	419,743		122,189	51,911	-2.1	- 0.9
3,177,143	2.8	87,984	68,575	1,543	5,486	+	3,943		+ 4.5	1
18,623,210	7.6	1,408,661	1,253,473	57,871	100,278	+	42,407	969	+ 3 0	— 0.1
8,544,506	9.4	804,052	761,380	48,603	60,911	+	12,308	1,731	+ 1.5	- 0.2
41,596,625	16.4	6,828,115	6,404,840	640,803	512,387	-	128,416	45,958	- 1.9	- 0.7
17,177,302	11.7	2,016,635	1,868,393	155,529	149,471	-	6,058	9,571	- 0.3	- 0.6
4,810,285	3.0	142,511	102,540	2,307	8,203	+	5,896		+ 4.1
1,272,500	7.7	109,319	97,725	5,222	7,818	+	2,596	138	+ 2.4	-0.1
84,000	13.8	12,771	11,570	1,086	926	—	160	67	- 1.3	- 0.5
370,000	24.1	95,991	89,280	11,392	7,142	-	4,250	1,218	- 4.4	- 1.8
2,780*017	4.0	1 112,181	88,308	4,019	7,065	+	3,046	195	+ 2.7	-0.2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 46■

Inkomstprocent	An- tal	Bolagets kapital (aktiekapi-tal och reservfond)	Samman-räkn. inkomst efter allm. avdrag med un-dantag av skatter	Beskatt- ningsbart belopp	S:a stats-skatter enl. 1936 års stats-verks-prop. (150 %)	S:a stats-skatt enligt prop. nr 232 (100 %)	Ökn. resp. minskn. av stats-skatten	Komm. progr. skatt (bort-faller enl. prop. nr 232)
		A	b s o	I u t	a ta	1, k	o n o r
1	2	3	4	5	6	7	8	9
XIII. Sågverk. 0-4..........	2	8,900,000	279,290	224,380	5,048	17,950	+ 12,902
4-8..........	2	50,810,000	3,236,486	2,924,760	104,212	233,981	+ 129,769	—
8-12..........	1	6,600,000	768,420	696,890	51,813	55,751	+ 3,938	2,456
12-20..........	—	—	—	—	—	—	—	—
över 20 .........	—	—	—	—	—	—	—	—
Summa	5	66,310,000	4,284,196	3,846,030	161,073	307,682	+ 146,609	2,456
XIV. Stenindustri. 0-4..........	1	120,000	1,506	550	12	44	+ 32
4-8..........	1	500,000	39,647	29,480	1,061	2,358	+ 1,297	—
8—12..........	—	—	—	—	—	—	—	—
12-20..........	—	—	—	—	—	—	—	—
över 20 .........	1	1,325,000	301,853	265,650	33,179	21,252	- 11,927	3,446
Summa	3	2,045,000	343,006	295,680	34,252	23,654	- 10,598	3,446
XV. Bank- och för-säkringsföretag. 0—4..........
4-8..........	5	189,224,368	12,354,051	11,769,550	471,779	941,564	+ 469,785	3,342
8-12..........	3	104,692,500	10,110,937	9,238,720	574,746	739,098	+ 164,352	19,788
12-20..........	—	—	—	—	—	—	—	—
över 20.........	—	—	—	—	—	—	—	—
Summa	8	293,916,868	22,464,988	21,008,270	1,046,525	1,680,662	+ 634,137	23,130
XVI. Bryggerier. 0—4..........	1	5,670,000	220,948	165,410	3,722	13,233	+ 9,511
4-8..........	1	1,330,000	110,141	98,770	5,114	7,902	+ 2,788	lil
8—12..........	2	6,545,000	678,250	566,310	36,306	45,305	+ 8,999	1,407
12—20..........	2	32,765,040	6,235,045	5,410,260	614,882	432,821	- 182,061	53,018
över 20 .........	1	277,400	101,946	95,270	13,929	7,622	- 6,307	2,029
Summa	7	46,587,440	7,346,330	6,336,020	673,953	506,883	- 167,070	56,565

Bevillningsutskottets betänkande Nr 46-

Bolagets kapital (aktieka-pital och reserv-fond)	Ink.- procent	Samman-räkn. inkomst efter allm. avdrag med un-dantag av skatter	Beskatt- ningsbart belopp	S:a stats-skatter enl. 1936 års stats-verks-prop. (150 %)	S:a stats-skatt enl. prop. nr 232 (100 %)	ökn. resp. minskn. av stats-skatten	Komm. progr.-skatt (bortfaller enl. prop. nr 232)	Ökning resp. minskn. av stats-skatten	Bortfal- lande komm. progr.- skatt
i procent av sam-manräknad inkomst
		Med	e 1 t	a 1,	i r o n o	r
)0	11	12	13	14	15	16	17	18	19
4,450,000	3.1	139,645	112,190	2,524	8,975	+ 6,451		+ 4.6
25,400,000	5.8	1,618,243	1,462,380	52,106	116,991	+ 64,885	—	+ 4.0	—
6,600,000	10.6	768,420	696,890	51,813	55,751	+ 3,938	2,456	+ 0.5	- 0.3
13,262,000	6.5	856,839	769,206	32,215	61,536	+ 29,321	491	+ 3.4	-0.1
120,000	0.5	1,506	550	12	44	+ 32		+ 2.1
500,000	5.9	39,647	29,480	1,061	2,358	+ 1,297	—	+ 3.3	—
1,325,000	23.2	301,853	265,650	33,179	21,252	- 11,927	3,446	— 4.0	-1.1
681,667	16.8	114,335	98,360	11,417	7,885	- 3,532	1,149	-3.1	- 1.0
37,844,874	6.5	2,470,810	2,354,910	94,356	188,313	+ 93,957	668	+ 3.8	- O.o
34,897,500	9.7	3,370,312	3,079,573	191,582	246,366	+ 54,784	6,596	+ 1.6	- 0.2
35,489,609	7.9	2,808,124	2,626,034	130,816	210,083	+ 79,267	2,891	+ 2.8	-0.1
5,670,000	2.9	220,948	165,410	3,722	13,233	+ 9,511		+ 4.3
1,330,000	7.4	110,141	98,770	5,114	7,902	+ 2,788	lil	+ 2.5	- 0.1
3,272,500	10.4	339,125	283,155	18,153	22,652	+ 4,499	704	+ 1.3	— 0.2
16,382,520	19.0	3,117,522	2,705,130	307,441	216,410	- 91,031	26,509	- 2.9	- 0.9
277,400	34.3	101,946	95,270	13,929	7,622	- 6,307	2,029	- 6.2	- 2.0
6,655,349	15.8	1,049,476	905,146	96,279	72,412	- 28,867	8,081	-2.3	— 0.8

Bevillningsutskottets betänkande Nr 46■

Inkomstprocent	An- tal	Bolagets kapital (aktiekapi-tal och reservfond)	Samman-räkn. ‘inkomst efter allm. avdrag med un-dantag av skatter	Beskatt- ningsbart belopp	S:a stats-skatter enl. 1936 års stats-verks-prop. (150 %)	S:a stats-skatt enligt prop. nr 232 (100 %)	Ökn. resp. minskn. av stats-skatten	Komm. progr. skatt (bort-faller enl. prop. nr 232)
		A	b s o	1 u t	a ta	1, k	r o n o r
1	2	3	4	5		7	8	9
XVII. Tomtförsäljnings-företag’. 0-4..........	3	2,150,150	77,509	57,860	1,301	4,629	+ 3,328
4—8..........	—	—	—	—	—	—	—	—
8-12..........	—	—	—	—	—	—	—	—
12—20..........•	—	—	—	—	—	—	—	—
över 20 .........	1	1,050,000	158,323	135,480	17,781	10,838	- 6,943	2,133
Summa	4	3,200,150	235,832	193,340	19,082	15,467	- 3,615	2,133
XVIII. S. k. Monopol-bolag. 0—4..........
4—8..........	—	—	—	—	—	—	—	—
8—12..........	I	31,227,778	3,674,617	3,237,140	230,484	258,971	+ 28,487	10,682
12—20..........	1	34,600,000	6,528,307	5,777,440	602,875	462,195	- 140,680	46,363
över 20.........	2	510,000	5,828,652	5,219,280	939,469	417,543	- 521,926	—
Summa	4	66,337,778	16,031,576	14,233,860	1,772,828	1,138,709	- 634,119	57,045

Bevillningsutskottets betänkande Nr 46-

Bolagets kapital (aktieka-pital och reserv-fond)	Ink.- procent	Samman-räkn. inkomst efter allm. avdrag med un-dantag av skatter	Beskatt- ningsbart belopp	S:a stats-skatter enl. 1936 års stats-verks-prop. (150 %)	S:a stats-skatt enl. prop. nr 232 (100 %)	Ökn. resp. minskn. av stats-skatten	Komm. progr.- skatt (bortfaller enl. prop. nr 232)	ökning resp. minskn. av stats-skatten	Bortfal- lande komm. progr.- skatt
i procent av sam-manräknad inkomst
		Med	e 1 t	a 1,	c r o n o	r
10	11	12	13	14	15	16	17	18	19
716,717	3.6	25,836	19,287	434	1,543	+ 1,109	—	+ 4.3	—
1,050,000	26.9	158,323	135,480	_ 17,781	10,838	- 6,943	2,133	— 4.4	- 1.3
800,03S	7.4	58,958	48,335	4,771	3,867	904	533	- 1.5	- 0.9
31,227,778	10.4	3,674,617	3,237,140	230,484	258,971	+ 28,487	10,682	+ 0.8	— 0.3
34,600,000	16.7	6,528,307	5,777,440	602,875	462,195	- 140,680	46,363	- 2.2	- 0.7
255,000	1,142.9	2,914,326	2,609,640	469,735	208,772	- 260,963	—	- 9.0
16,584,445	24.2	4,007,894	3,558,465	443,207	284,677	- 158,530	14,261	- 4.0	- 0.4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 46-

Tabell, utvisande för föreningar och utländska bolag verkningarna av den i

Inkomstintervall, kr.	An- tal	Samman-räknad inkomst efter allm. avdrag med un-dantag av skatter	S:a behållen förmö- genhet	Enligt 1936 års statsverksprop. (150 *)	Enligt proposition nr 232 (100 *)	Ökn. resp. minskn.	Komm. progr.-skatt (bort-faller enl. prop. nr 232)
Besk.- bart belopp	S:a stats- skatter	Besk.- bart belopp	S:a stats- skatt	av stats-skatten
			Åhs	0 1 u	t a	tal,	k r c	n o r
1	2	3	4	5	6	7	8	9	10
I. Ekonomiska föreningar. 1. Konsumtionsföre-ningar o. d.
10—19,990 . . .	32	228,633	—	210,260	10,548	210,260	16,818	+ 6,270	952
20,000—39,990 . . .	4	120,726	—	113,350	7,661	113,350	9,068	+ 1,407	1,440
40,000-99,990 . . .	6	462,012	—	439,550	42,021	439,550	35,164	- 6,857	10,845
100,000 och däröver .	3	2,749,731	—	2,423,490	482,103	2,423,490	193,879	-288,224	106,287
Summa	45	3,561,102	—	3,186,650	542,333	3,186,650	254,929	-287,	119,524
2. Bostadsföreningar.
10—29,990 . . .	10	160,136	—	129,340	7,262	129,340	10,347	+ 3,	957
30,000 och däröver .	2	194,178	2,113,415	221,350	24,969	194,380	15,551	— 9,41	7,085
Summa	12	354,814	2,113,415	350,690	32,231	323,720	25,898	- 6,333	8,042
IL Föreningar enligt 18 § e) skatteförord-ningen.
10-39,990 . . .	4	47,017	2,334,893	77,550	3,489	50,390	2,0 L7	- 1,472	—
40,000—99,990 . . .	3	97,119	4,388,691	153,330	6,899	102,120	4,085	- 2,814	—
100,000 och däröver .	2	405,027	17,203,069	635,490	28,597	434,790	17,391	- 11,206	—
Summa	9	549,163	23,926,653	866,370	38,985	587,300	23,493	- 15,492	—
lil. Utländska bolag.
10—29,990 . . .	1	-		27,600	1,848	27,600	2,208	+ 360	342
30,000—39,990 . . .	2	63,000	630,000	73,500	6,227	66,150	6,872	+ 645	1,085
40,000—49,990 . . .	4	148,500	1,485,000	173,250	15,819	155,910	16,534	+ 715	2,956
100,000 och däröver .	1			178,610	27,464	163,360	18,845	- 8,619	6,770
Summa	8	414,412	3,422,745	452,960	51,358	413,020	44,459	- 6,899	11,153

Bevillningsutskottets betänkande Nr 46-

Bilaga C.

Kungl. Maj:ts proposition nr 232 föreslagna omläggningen av statsskatterna.

Samman-räknad inkomst efterallm. avdrag med un-dantag av skatter	S:a behållen förmö- genhet	Enligt 1936 års statsverksprop. (150 %)	Enligt proposition nr 232 (100 %)	ökn. resp. minskn. av stats-skatten	Komm. progr.-skatt (bort-faller enl. prop. nr 232)	ökn. resp. minskn. av stats-skatten	Bort- fallande komm. progr.- skatt
Besk.- bart belopp	S:a stats- skatter	Besk.- bart belopp	S:a stats- skatt
i procent av sammanräknad inkomst
		Med	elta	1, k	r o n o r
11	12	13	14	15	16		17	18	19	20
7,145		6,570	329	6,570	525	+	196	30	+	2.7	- 0.4
30,182	—	28,338	1,915	28,338	2,267	+	352	360	+	1.2	- 1.2
77,002	—	73,258	7,004	73,258	5,861	—	1,143	1,808 ■	—	1.5	- 2.S
916,577	—	807,830	160,701	807,830	64,626	—	96,075	35,429	-	10.5	- 3.9
79,135	—	70,814	12,052	70,814	5,665	—	6,387	2,656	—	8.1	-3.4
16,014	_	12,934	726	12,934	1,035	+	309	96	+	1.9	-0.6
97,089	1,056,708	110,675	12,485	97,190	7,776	—	4,709	3,543	-	4.9	- 3.6
29,526	176,118	29,224	2,686	26,977	2,158		528	670		1.8	-2.8
11,754	583,723	19,388	872	12,598	504		368			3.1	''
32,373	1,462,897	51,110	2,300	34,040	1,362	—	938	—	-	2.9	—
202,514	8,601,535	317,745	14,299	217,395	8,696	—	5,603	—	-	2.8	—
61,017	2,658,517	96,263	4,332	65,255	2,610	—	1,722	—	—	2.8	—
*		27,600	1,848	27,600	2,208	+	360	342	+	1.2	- 1.2
31,500	315,000	36,750	3,114	33,075	3,436	+	322	543	4	1.0	- 1.7
37,125	371,250	43,313	3,955	38,978	4,134	+	179	739	+	0.5	-2,0
		178,610	27,464	163,360	18,845	—	8,619	6,770	—	5.0	- 3.9
51,802	427,843	56,620	6,420	51,628	5,557	-	863	1,394	-	1.7	-2.7

Bevillningsutskottets betänkande Nr 46.

Tabell, utvisande för jordbrukare i Södermanlands län verkningarna av

samtliga skatter efter för vederbörande

Inkomstintervall, kr.	An- tal	S:a statsskatter enligt	Komm. progr.-skatt enligt
1936 års stats-verks-prop. (150 %)	Prop. nr 232 (100 X)	Alt. II (110 %)	1936 års stats-verks-prop.	Prop. nr 232	Alt. II
i	2	3	4	5	6	7	8
						Absoluta
10— 9 990 .........	26	5,661	4,299	3,921	158	46	155
10 000-19 990 .........	7	7,310	6,008	5,832	427	183	428
20000- 29 990 .........	3	7,852	6,216	6,337	590	175	701
30000—49 990 .........	2	10,969	10,222	10,195	1,143	664	1,288
50 000—99 990''.........	—	—	—	—	—	—	—
100000 och däröver......	4	228,574	196,361	219,948	32,307	20,930	43,242
Summa	42	260,866	223,106	246,233	34,625	21,998	45,814
						Medeltal
10— 9 990 .........	26	218	165	150	6	2	6
10 000-19 990 .........	7	1,044	858	833	61	26	61
20 000-29 990 .........	3	2,617	2,072	2,112	197	58	234
30000- 49 990 .........	2	5,484	5,111	5,097	572	332	644
50 000-99 990 .........	—	—	—	—	—	—	—
100 000— och däröver.....	4	57,143	49,090	54,987	8,077	5,232	10,810
Summa	42	6,199	5,312	5,862	824	523	1,091
						P r	o c e n-
					(Procent av	samman-
10— 9 990 .........	26	5.3	4.0	3.6	0.2	0.1	0.2
10 000-19 990 .........	7	10.5	8.6	8.4	0.6	0.3	0.6
20 000—29 990 . •.......	3	25.2	19.9	20.3	1.9	0.6	2.3
30 000-49 990 .........	2	17.1	16.0	15.9	1.8	1.0	2.0
50 000—99 990 .........	—	—	—	—	—	—	—
100 000 och däröver......	4	35.9	30.8	34.5	5.1	3.3	6.8
Summa	42	28.6	24.6	27.1	3.8	2.4	5.0

Bevillningsutskottets betänkande Nr 46.

Bilaga D.

den föreslagna omläggningen av statsskatterna med hänsynstagande till
kommun m. m. fastställd utdebiteringsprocent.

Allm. komm.-skatt, landstingsskatt och vägskatt enligt fast-ställd utdebiterings-procent	S-a stats- och kommunal-skatter enligt	Samman-räknad ink.	Sammanräknad inomst efter avdrag av samtliga skatter enligt
1936 års			efter allm. avdrag med undantag av skatter	1936 års
för inkomst	för fastig-het (garan-tiskatt)	stats- verks- prop.	Prop. nr 232	Alt. II	stats- verks- prop.	Prop. nr 232	Alt. II
9	10	11	12	13	14	15	1 16	17
tal, kr 2,955	o n o r 19,475	28,249	26,775	26,506	107,978	85,276	86,564	86,608
2,325	18,221	28,283	26,737	26,806	69,266	47,864	49,114	48,893
1,133	7,389	16,964	14,913	15,560	31,173	20,926	21,572	20,943
716	14,269	27,097	25,871	26,468	64,057	36,960	38,186	37,589
—	—	—	—	—	—	—	—	—
22,715	98,718	382,314	338,724	384,623	636,135	253,821	297,411	251,512
29,844	158,072	482,907	433,020	479,963	908,609	444,847	492,847	445,545
krono 114	r 749	1,087	1,030	1,019	4,153	3,280	3,329	3,331
332	2,603	4,040	3,819	3,829	9,895	6,838	7,016	6,985
378	2,463	5,655	4,971	5,187	10,391	6,975	7,191	6,981
358	7,135	13,549	12,936	13,234	32,029	18,480	19,093	18,795
5,679	24,680	95,579	84,681	96,156	159,034	63,455	74,353	62,878
711	3,764	11,498	10,310	11,428	21,634	10,592	11,734	10,608
tuella räknad inkc 2.7	tal mst) 18.0	26.2	24.8	24.5		79.0	80.2	80.2
3.4	26.3	40.8	38.6	38.7	—	69.1	70.9	70.6
3.6	23.7	54.4	47.8	49.9	—	67.1	69.2	67.2
1.1	22.3	42.3	40.4	41.3	—	57.7	59.6	58.7
3.6	15.5	60.1	53.2	60.4	_	39.9	46.8	39.6
3.3	17.4	53.1	47.7	52.8	—	48.9	54.2	49.o

Bevillningsutskottets betänkande Nr 46-

Bilaga E.

Tabell, utvisande verkningarna å den kommunala utdebiteringen till

följd av den kommunala progressivskattens minskning resp. ökning

enligt propositionen nr 232 och alternativ II i departementspromemorian.

(Prop. innebär minskning av progressivskatten på grund av de juridiska personernas befrielse
samt förmögenhetsdelens sänkning till Vito.

Alt. II innebär minskning av progressivskatten på grund av de juridiska personernas befrielse
men ökning på grund av förmögenhetsdelens höjning för vissa fall.)

Beräkningarna äro verkställda på grundval dels av 1935 års taxering dels ock, såvitt angår
förmögenheternas storlek, av material från 1930 års folkräkning.

Län och kommun	Antal skatte- kronor	Allm. komm.-skatt., utdeb. pr skatte-krona	Prop. nr 232	Alt.	II
Minskning av den komm. progr.-skat-ten, kr.	Ökning i den komm. utdebit. pr skatte-krona	Minskning resp. ökning av den komm. progr.-skat-ten, kr.	Ökning resp. minskn. i den komm. utdeb. pr skattekr.
1	2	3	4	5	6	7
1 Städer.
Stockholms stad.....	10,260,163	7.04	—1,540,846	+ 0.15	-934,603	+ 0.09
Stockholms län.
Södertälje.......	151,660	10.60	8,122	+ 0.05	- 925	+ O.oi
Sundbyberg......	107,480	8.50	- 15,263	+ 0.14	- 13,307	+ 0.12
Djursholm.......	187,502	4.25	- 20,281	+ 0.11	+ 8,511	- 0.05
Lidingö........	180,803	7.60	- 10,450	+ 0.06	+ 4,479	- 0.02
Vaxholm.......	28,247	7.75	979	+ 0.03	+ 168	— 0.01
Norrtälje........	36,410	9.50	- 2,226	+ 0.06	+ 525	- 0.01
Östhammar......	8,939	6.35	515	+ 0.06	+ 215	- 0.02
Öregrund.......	6,566	8.50	— 423	+ 0.06	-i- 181	— 0.03
Sigtuna........	13,452	5.60	615	+ 0.05	+ 264	- 0.02
Uppsala län.
Uppsala........	439,436	5.75	- 44,594	+ 0.10	- 16,297	+ 0.04
Enköping.......	51,023	7.60	- 3,494	+ 0.07	- 608	+ 0.01
Södermanlands län.
Nyköping.......	118,513	9.13	- 8,827	+ 0.07	- 3,496	+ 0.03
Katrineholm......	76,702	8.70	- 5,214	+ 0.07	- 2,700	+ 0.04
Eskilstuna.......	373,512	8.50	- 70,559	+ 0.19	- 57,218	+ 0.15
Torshälla.......	11,320	8.40	682	+ 0.06	+ 289	- 0.03
Strängnäs.......	48,099	6.86	- 3,103	+ 0.06	+ 1,320	— 0.03
Mariefred.......	10,190	7.85	722	+ 0.07	+ 309	— 0.03
[ Trosa.........	4,846	11.00	561	+ 0.12	+ 241	— 0.05

Bevillningsutskottets betänkande Nr 46-

Län och kommun	Antal skatte- kronor	Allm. komm.-skatt., utdeb. pr skatte-krona	Prop. nr 232		Alt.	II
Minskning av den komm. progr.-skat-ten, kr.	ökning i den komm. utdebit. pr skatte-krona	Minskning resp. ökning av den komm. progr.-skat-ten, kr.	ökning resp. minskn. i den komm. utdeb. pr skattekr.
1	2	3	4	5	6	7
Östergötlands län.
Linköping.......	314,861	6.63	- 24,594	+ 0.08	-	1,351	+ 0.00
Norrköping......	652,060	8.60	- 45,974	+ 0.07	-	18,044	+ 0.03
Söderköping......	17,746	9.94	- 1,124	+ 0.06	+	482	- 0.03
Motala........	55,770	8.80	- 3,857	+ 0.07	-	169	+ O.oo
Vadstena.......	21,953	8.80	- 1,126	+ 0.05	4	447	- 0.02
Skänninge.......	10,458	8.90	- 628	+ 0.06	+	255	- 0.02
Mjölby........	35,301	9.90	- 2,260	+ 0.06	+	506	- 0.01
Jönköpings län.
Jönköping.......	310,774	8.80	- 22,549	+ 0.07	-	9,485	+ 0.03
Huskvarna.......	74,174	8.50	- 8,043	+ 0.11	—	6,219	+ 0.08
Nässjö.........	79,097	7.80	- 4,512	+ 0.06	-	2,298	+ 0.03
Värnamo.......	36,060	7.oo	- 1,285	+ 0.04	+	355	— 0.01
Vetlanda........	29,813	7.20	- 1,788	+ 0.06	+	169	- 0.01
Eksjö.........	56,554	6.60	- 2,591	+ 0.05	+	1,057	- 0.02
Tranås.........	44,504	9.75	- 3,542	+ 0.08	+	121	- O.oo
Gränna........	8,410	6.10	- 791	+ 0.09	+	339	- 0.04
Kronobergs län.
Växjö.........	93,277	8.65	- 6,142	+ 0.07	-	150	+ 0.00
Kalmar län.
Kalmar........	194,926	9.90	- 38,562	+ 0.20	—	29,221	+ 015
Oskarshamn......	62,919	13.30	- 4,835	+ 0.08	—	2,126	+ 0.03
Västervik......	88,947	11.00	- 3,964	+ 0.04	+	83	- 0.00
Vimmerby.......	21,420	7.60	- 1,816	+ 0.08	-	265	+ 0.01
Borgholm.......	14,397	9.80	- 1,484	+ 0,10	-	334	+ 0.02
Gotlands län.
Visby.........	102,920	9.00	- 10,136	+ 0.10	-	5,356	+ 0.05
Blekinge län.
Karlskrona.......	235,833	10.07	- 9,456	+ 0.04	—	350	+ 0.00
Ronneby ........	40,966	10.45	- 1,966	+ 0.05	+	554	- 0.01
Karlshamn.......	82,631	5.70	- 14,660	+ 0.18	-	9,265	+ 0.11
Sölvesborg.......	32,221	9.40	- 1,896	+ 0.06	i	197	- 0-01

Bihang lill riksdagens protokoll 1936. 7 sami. Nr 46. 7

Bevillningsutskottets betänkande Nr 46.

Län och kommun	Antal skatte- kronor	Allm. komm.-skatt., utdeb. pr skatte-krona	Trop. nr 232		Alt.	II
Minskning av den komm. progr.-skat-ten, kr.	Ökning i den komm. utdebit. pr skatte-krona	Minskning resp. ökning av den komm. progr.-skat-ten, kr.	ökning resp. minsen. i den komm. utdeb. pr skattekr.
1	2	3	4	5	6	7
Kristianslads län.
Kristianstad......	172,991	6.20	- 18,871	+	0.11	-	8,377	+	0.05
Simrishamn......	26,702	5.45	- 2,396	+	0.09	—	262	+	0.01
Ängelholm.......	68,627	6.00	- 4,597	+	0.07	+	919	-	O.oi
Hässleholm......	29,530	10.00	- 3,184	+	0.11	-	1,794	+	0.06
Malmöhus län.
Malmö.........	1,733,149	9.30	-163,018	+	0.09	-	89,672	+	0.05
Lund.........	307,034	7.71	- 20,749	+	0.07	—	411	+	O.oo
Landskrona......	175,456	10.00	- 13,885	+	0.08	-	4,649	+	0.03
Hälsingborg......	731,617	10.80	- 95,254	+	0.13	-	44,820	+	0.06
Eslöv.........	64,902	7.60	- 6,488	+	0.10	-	1,415	+	0.02
Ystad.........	107,149	8.80	- 10,776	+	0.10	-	3,794	+	0.04
Trälleberg.......	135,696	8.40	- 21,931	+	0.16	-	12,964	+	0.10
Skanör med Falsterbo .	10,343	4.91	- 1,187	+	0.11	+	196	-	0.02
Hallands län.
Halmstad.......	258,050	8.oo	- 25,239	+	0.10	-	11,471	+	0.04
Laholm........	17,720	5.50	- 1,153	+	0.07	+	494	-	0.03
Falkenberg.......	52,978	8.oo	- 2,777	+	0.05	+	326	-	0.01
Varberg........	87,275	9.25	- 5,264	+	0.06	-	1,227	+	0.01
Kungsbacka......	26,451	3.95	- 1,513	+	0.06	+	354	-	0.01
Göteborgs och Bohus län.
Göteborg........	3,520,305	8.72	-594,677	+	0.17	-427,955	+	0.12
Mölndal........	139,363	10.50	- 4,700	+	0.03	-	929	+	0.01
Kungälv........	25,944	5.80	- 1,083	+	0.04	+	464	-	0.02
Marstrand.......	10,275	11.00	- 443	4-	0.04	4-	190	-	0.02
Lysekil........	39,376	12.00	- 1,966	+	0.05	+	447	-	0.01
Uddevalla.......	129,953	9.73	- 6,974	+	0.05	+	420	-	0.00
Strömstad.......	24,954	10.31	- 1,133	+	0.05	+	311	-	0.01
Älvsborgs län.
Vänersborg......	84,925	11.00	- 3,780	+	0.04	+	533	-	0.01
Trollhättan......	137,381	8.00	- 18,930	+	0.14	-	13,968	+	0.10
Alingsås........	85,983	6.95	- 6,637	+	0.08	-	1,664	+	0.02
Borås.........	480,045	7.90	- 77,300	+	0.16	-	57,562	+	0.12
Ulriceham.......	39,469	6.65	- 2,577	+	0.07	+	589	-	0.01
Åmål.........	50,097	8.50	- 2,456	+	0.05	+	138	-	0.00

Bevillningsutskottets betänkande Nr 46-

Län och kommun	Antal skatte- kronor	Allm. komm.-skatt., utdeb. pr skatte-krona	Prop. nr 232		Alt.	II
Minskning av den komm. progr.-skat-ten, kr.	Ökning i den komm. utdebit. pr skatte-krona	Minskning resp. ökning av den komm. progr.-skat-ten, kr.	ökning resp. minskn. i den komm. utdeb. pr skattekr.
1	2	3	4	5	6	7
Skaraborgs län.
Mariestad.......	56,186	7.50	-	4,146	+	0.07	-	779		O.oi
Lidköping.......	110,241	7.15	-	8,647	+	0.08	-	3,480	+	0.03
Skara.........	55,776	8.40	-	2,907	+	0.05	+	897	-	0.02
Skövde ........	97,699	7.80	-	6,325	+	0.06	+	1,915	-	0 02
Hjo..........	20,317	7.40	-	2,219	+	0.11	+	185	-	0.01
Tidaholm.......	28,666	10.50	-	643	+	0.02	+	276	-	O.oi
Falköping.......	72,241	7.90	—	8,957	+	0.12	—	5,978	+	0.08
Värmlands län.
Karlstad........	247,016	8.90	-	19,454	+	0.08	-	9,157	+	0.04
Kristinehamn.....	104,520	10.20	—	6,459	+	0.06	-	455	+	0.01
Filipstad........	32,662	9.50	-	3,941	+	0.12	-	1,615	+	0.05
Arvika.........	65,275	8.90	-	3,097	+	0.05	+	346	—	0.01
örebro län.
Örebro........	435,474	8.52	—	30,087	+	0.07	-	6,313	+	0.01
Askersund.......	17,705	7.75	-	952	4	0.05	+	144	-	0.01
Nora.........	24,874	6.00	-	3,002	+	0.12	-	968	+	0.04
Lindesberg.......	27,267	6.35	-	1,521	4-	0.06	+	567	-	0.02
Västmanlands län.
Västerås........	379,313	7.70	—	28,210	+	0.07	-	16,657	+	0.04
Sala..........	57,712	6.80	-	3,788	+	0.07	-	278	+	0.00
Köping.......	50,478	10.60	-	4,370	+	0.09	-	1,074	4-	0.02
Arboga........	38,577	10.00	-	4,299	+	0.11	- -	1,716	+	0.04
Kopparbergs län.
Falun.........	150,240	9.01	-	16,529	+	0.11	-	9,405	+	0.06
Säter.........	17,044	8.30	—	621	4-	0.04	+	233	-	0.01
Hedemora.......	33,093	7.80	-	2,084	+	0.06	+	316	-	0.01
Avesta.........	45,885	9.40	-	946	+	0.02	-	133	+	0.00
Ludvika........	59,623	9.50	-	1,341	+	0.02	+	248	-	0.00
Gävleborgs län.
Gävle.........	388,417	10.76	-	46,006	+	0.12	-	27,258	+	0.07
Söderhamn.......	76,958	11.80	—	3,631	+	0.05	+	169		0.00
Hudiksvall.......	50,270	10.00	-	1,878	+	0.01	+	399		0.01

Kartong.

100

Bevillningsutskottets betänkande Nr 46•

Län och kommun	Antal skatte- kronor	Allm. komm.-skatt., utdeb. pr skatte-krona	Prop. nr 232		Alt.	11
Minskning av den komm. progr.-skat-ten, kr.	Ökning i den komm. utdebit. pr skatte-krona	Minskning resp. ökning av den komm. progr.-skat-ten, kr.	Ökning resp. minskn. i den komm. utdeb. pr skattekr.
1	2	3	4	5	6	7
Västernorrlands län.
Härnösand.......	115,614	10.21	-	4,336	+ 0.04	+	286	- 0.00
Sundsvall.......	205,741	9.80	-	23,815	+ 0.12	. —	12,953	+ 0.06
Sollefteå........	34,363	9.25	—	2,242	+ 0.07	—	537	+ 0.02
Örnsköldsvik......	56,177	7.50	-	2,787	+ 0.05	-	384	+ 0.01
Jämtlands län.
Östersund.......	141,777	10.30	-	12,940	+ 0.09	-	6,699	+ 0.05
Västerbottens län.
Umeå.........	118,302	6.00	-	4,860	+ 0.04	—	604	+ 0.01
Skellefteå.......	198,020	6.10	-	8,130	+ 0.04	-	5,374	+ 0.03
Norrbottens län.
Luleå.........	119,465	12.45	-	4,542	+ 0.04	—	826	+ 0.01
Piteå.........	25,094	10.60	-	972	+ 0.04	+	245	- 0.01
Boden.........	65,600	11.50	-	1,398	+ 0.02	+	493	- 0.01
Haparanda.......	15,053	20.45		539	+ 0.04	+	231	- 0.02
Landsbygd.
Stockholms län.
Knivsta........	8,971	7.02	-	599	+ 0.07	+	101	- 0.01
Husby-Ärlinghundra . .	6,849	5.30	-	316	+ 0.05	+	136	- 0.02
Djurö1........	7,963	4.73	-	1,016	+ 0.13	+	435	- 0.05
Gustavsberg......	20,202	6.20	-	715	+ 0.04	+	292	- 0.01
Solna.........	197,063	7.90	—	5,978	+ 0.03	+	1,818	- 0.01
Stocksunds köping1 . .	65,452	5.15	-	4,644	+ 0.07	+	1,990	— 0.03
Danderyd.......	46,103	4.00	-	2,836	+ 0.06	+	1,215	- 0.03
Ed1..........	9,931	6.50	-	672	+ 0.07	+	288	- 0.03
Sollentuna2......	118,948	6.25	-	3,971	+ 0.03	+	1,063	- 0.01
Skå 1.........	5,277	6.00	—	1,170	+ 0.22	+	501	- 0.09
Nacka2........	141,840	5.90	-	14,936	+ 0.11	—	8,011	+ 0.06
Saltsjöbadens köping1 . .	72,498	4.27	-	6,045	+ 0.08	+	2,432	- 0.03
Huddinge.......	91,201	7.20	-	2,523	+ 0.03	4-	1,081	- 0.01
Botkyrka.......	46,252	7.50	-	982	+ 0.02	+	250	- 0.01
Grödinge........	10,220	7.25	-	1,229	+ 0.12	+	527	- 0.05
Vårdinge........	8,600	8.00	-	606	+ 0.07	+	260	- 0.03

1 På grund av progressivskattens fördelning på annan eller andra kommuner blir förskjutningen
något mindre än som beräknats.

1 Enär kommunen synes hava erhållit andel av progressivskatt från annan kommun, blir
förskjutningen något större än som beräknats.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 46-

101

Län och kommun	Antal skatte- kronor	Allm. komm.-skatt., utdeb. pr skatte-krona		Prop.	nr 232	Alt. II
Minskning av den komm. progr.-skat-ten, kr.	Ökning i den komm. utdebit. pr skatte-krona	Minskning resp. ökning av den komm. progr.-skat-ten, kr.	Ökning resp. minskn. i den komm. utdeb. pr skattekr.
1	2	3	4	5	6	7
Dalarö.........	7,596	5.50	_	252	+ 0.03	+	108	- 0.01
Ösmo.........	12,853	7.20	-	1,146	+ 0.09	+	491	- 0.04
Uppsala län.
Stockholms-Näs ....	6,117	7.50	-	333	+ 0.05	+	143	- 0.02
Håtuna 1........	4,138	6.10	-	904	+ 0.22	+	387	- 0.09
Gamla Uppsala ....	8,960	12.60	-	603	+ 0.07	+	241	- 0.03
Österlövsta 1......	12,735	5.70	-	2,058	+ 0.16	+	882	- 0.07
Vendel........	9,097	5.20	-	1,056	+ 0.12	-	228	+ 0.03
Södermanlands län.
Ripsa.........	2,440	10.00	-	1,171	+ 0.48	+	502	— 0.21
Sättersta........	1,380	13.00	—	128	+ 0.09	+	55	- 0.04
Mörkö1........	4,599	9.25	—	1,214	+ 0.26	+	520	-0.11
Frustuna.......	16,038	7.30	—	1,740	+ 0.11	-	329	+ 0.02
Kattnäs........	1,276	4.90	—	42	+ 0.03	+	18	— 0.01
Taxinge1.......	2,091	6.97	—	312	+ 0.15	+	134	- 0.06
Överenhörna......	1,340	7.79	—	195	+ 0.15	+	84	- 0.06
Forssa.........	3,228	5.00	—	1,231	+ 0.38	+	528	- 0.16
Mellösa........	20,979	4.50	—	2,395	+ 0.11	+	974	- 0.05
Husby-Rekarne.....	12,775	5.60	-	1,376	+ 0.11	+	590	- 0.05
Västra Vingåker ....	41,454	7.00	-	3,362	+ 0.08	+	830	- 0.02
Östergötlands län.
Dagsberg 1.......	6,310	5.80	-	1,020	+ 0.16	+	437	- 0.07
Valdemarsviks köping . .	23,722	8.00	-	869	+ 0.04	+	311	- 0.01
Ringarum2......	17,461	6.00	—	3,050	+ 0.17	—	1,466	+ 0.08
Åtvid.........	32,582	6.oo	—	2,463	+ 0.08	—	116	+ O.oo
Vist1.........	8,319	5.oo	-	2,880	+ 0.35	+	1,234	- 0.15
Motala landskommun 2 .	46,453	9.00	—	1,729	+ 0.04	—	81	+ 0.00
Ödeshög........	10,295	6.00	-	1,245	+ 0.12	+	462	- 0.04
Jönköpings län.
Sandseryd.......	8,590	6.00	-	351	+ 0.04	+	150	- 0.02
Anderstorp 1......	22,388	4.00	-	2,669	+ 0.12	—	1,959	+ 0.09
Lannaskede 2......	5,485	4.00	-	227	+ 0.04	+	97	- 0.02
Kronobergs län.
Algutsboda......	12,406	7.30	-	1,876	+ 0.15	-	327	+ 0.03

1 På grund av progressivskattens fördelning på annan eller andra kommuner blir förskjutningen
något mindre än som beräknats.

2 Enär kommunen synes hava erhållit andel av progressivskatt från annan kommun blir
förskjutningen något större än som beräknats.

102

Bevillningsutskottets betänkande Nr 46<

Län och kommun	Antal skatte- kronor	Allm. komm.- skatt., utdeb.pr skatte- krona	Prop. nr 232		Alt.	II
Minskning av den komm. progr.-skat-ten, kr.	Ökning i den komm. utdebit. pr skatte-krona	Minskning resp. ökning av den komm. progr.-skat-ten, kr.	Ökning resp. minskn. i den komm. utdeb. pr skattekr.
1	2	3		4	5	6	7
Oja..........	5,845	3.50	_	365	+ 0.06	4-	157	- 0.03
Aringsås........	18,751	7,10	-	1,700	+ 0.09	4-	221	- 0.01
Ljungby........	30,614	8.50	—	2,118	+ 0.07	—	32	+ O.oo
Kalmar län.
Lönneberga......	15,339	5.oo	-	1,981	+ 0.13	-	198	+ 0.01
Blekinge län.
Asarum2.......	35,207	9.20	-	1,778	+ 0.05	4-	639	— 0.02
Kristianstads län.
Hammenhög......	6,424	6.00	-	680	+ 0.11	+	283	— 0.04
Tomelilla köping2 . . .	27,985	5.00	—	1,429	+ 0.05	+	612	- 0.02
Östra Sönnarslöv ....	3,938	6.00	—	509	+ 0.13	4-	113	- 0.03
Skepparslöv......	4,214	7.00	-	510	+ 0.12	4-	219	- 0.05
Åhus köping2.....	18,276	7.20	—	789	+ 0.04	4-	175	- 0.01
Ivetofta2 .......	17,734	7.30	—	539	4- 0.03	+	18	- O.oo
Gryt..........	1,243	7.50	—	956	+ 0.77	+	410	- 0.33
Örkelljunga......	14,852	6.70	-	1,130	+ 0.08	4-	484	- 0.03
Gråmanstorp......	34,325	5.oo	-	5,595	+ 0.16	-	3,803	4- 0.11
Strövelstorp 1......	12,097	4.49	-	2,921	+ 0.24	+	1,252	- 0.10
Malmöhus län.
Höganäs........	50,666	9.00	-	1,700	+ 0.03	4-	729	- 0.01
Risekatslösa 1......	1,822	7.70	—	666	+ 0.37	4-	285	- 0.16
Säby.........	4,981	3.03	—	443	+ 0.09	4-	190	— 0.04
Gödelöv1.......	1,943	5.60	-	1,040	+ 0.54	+	446	- 0.23
Lomma........	26,451	5.80	-	787	+ 0.03	4	337	- 0.01
Hallands län.
Övraby 1........	2,859	3.40	-	1,147	4 0.40	+	464	— 0.16
Lindberg........	5,278	7.10	-	494	+ 0.09	+	211	- 0.04
Fjärås .........	10,068	6.20	-	1,556	4- 0.15	+	561	- 0.06
Onsala 1........	10,521	4.30	-	1,388	4- 0.13	4-	595	- 0.06
Göteborgs och Bohus län.
Partille........	61,806	6.75	-	4,587	4- 0.07	-	2,013	4- 0.03
Askim 1........	28,345	3.30	-	2,573	4- 0.09	+	1,100	— 0.04

1 På grund av progressivskattens fördelning på annan eller andra kommuner blir förskjutningen
något mindre än som beräknats.

2 Enär kommunen synes hava erhållit andel av progressivskatt från annan kommun blir
förskjutningen något större än som beräknats.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 46-

103

Län och kommun	Antal skatte- kronor	Allm. komm.-skatt., utdeb. pr skatte-krona	Prop. nr 232		Alt.	II
Minskning av den komm. progr.-skat-ten, kr.	ökning i den komm. utdebit. pr skatte-krona	Minskning resp. ökning av den komm. progr.-skat-ten, kr.	ökning resp. minsen. i den komm. utdeb. pr skattekr.
1	2	3	4	5	6	7
Älvsborgs län.
Steneby........	22,031	6.00	- 19,072	+ 0.84	-	18,262	+ 0.83
Angered........	14,687	5.20	- 501	+ 0.03	+	156	- 0.01
Lerum.........	37,809	4-00	- 2,808	+ 0.07	4-	1,091	- 0.03
Skallsjö........	19,346	3.00	- 2,562	+ 0.13	-	1,274	+ 0.07
Kinna.........	34,281	4.50	- 3.840	+ 0.11	—	2.287	+ 0.07
Fritsla.........	20,293	4.00	- 1,428	+ 0.07	4-	609	- 0.03
Kinnarumma......	18,604	4.90	- 983	+ 0.05	-	384	+ 0.02
Tranemo........	11,932	4.50	- 1,174	+ 0.10	+	109	- 0.01
Södra Åsarp......	4,069	4.60	- 165	+ 0.04	+	71	- 0.02
Finnekumla......	1,683	4.00	- 360	+ 0.21	+	154	- 0.09
Brunn.........	3,286	5.40	- 514	+ 0.16	4-	212	- 0.06
Skaraborgs län.
Vara köping......	17,838	4.90	- 1,781	+ 0.10	-	564	+ 0.03
Medelplana......	3,733	4.50	- 651	+ 0.17	4-	279	- 0.07
Istrum 1........	3,398	5.51	- 349	+ 0.10	+	149	- 0.04
Hömb1 ........	2,413	3.41	- 611	+ 0.25	4-	262	-0.11
Våmb.........	7,344	3.91	- 103	+ 0.01	+	44	- 0.01
Värmlands län.
Färnebo ........	12,938	7.20	- 835	+ 0.06	+	358	- 0.03
Ransäter.......	28,366	11.50	- 647	+ 0.02	+	277	- 0.01
By..........	20,333	7.40	- 709	+ 0.03	+	268	- 0.01
Säffle köping......	36,266	9.70	- 8,335	+ 0.23	-	5,888	+ 0.16
Örebro län.
Almby........	32,443	5.80	- 6,478	+ 0.20	—	5,581	+ 0.17
Hammar1.......	18,356	6.50	- 747	+ 0,04	+	294	- 0.02
Karlskoga.......	188,410	6.oo	-252,881	+ 1.34	-248,288	+ 1.32
Västmanlands län.
Västanfors1......	51,705	6.70	- 2,378	+ 0.05	-	864	+ 0.02
Ramnäs........	10,925	6.50	- 244	+ 0.02	+	104	- 0.01
Västerlövsta......	18,738	7.65	- 1,467	+ 0.08	4-	572	- 0.03
Kopparbergs län.
Kopparberg......	40,773	7.80	- 1,759	+ 0.04	-	115	+ 0.00
Borlänge köping ....	32,317	7.55	- 6,881	+ 0.21	-	5,235	+ 0.16

1 På grund av progressivskattens fördelning på annan eller andra kommuner blir förskjutningen
något mindre än som beräknats.

104

Bevillningsutskottets betänkande Nr 46-

Län och kommun	Antal skatte- kronor	Allm. komm- skatt., utdeb.pr skatte- krona	Prop. nr 232	Alt.	II
Minskning av den komm. progr.-skat-ten, kr.	Ökning i den komm. utdebit. pr skatte-krona	Minskning resp. ökning av den komm. progr.-skat-ten, kr.	Ökning resp. minsen, i den komm. utdeb. pr skattekr.
1	2	3	4	5	6	7
Leksand........	38,022	5.56	- 3.005	+ 0.08	+ 1,142	— 0.03
Orsa..........	38,488	2.00	- 3,014	+ 0.08	+ 715	- 0.02
Morastrands köping . . .	16,834	7.70	- 1,406	+ 0 08	+ 136	- 0.01
Gävleborgs län.
Hofors.........	99,890	3.50	- 40,401	+ 0.40	- 39,723	+ 0.40
Sandvikens köping . . .	132,767	8.10	- 27,806	+ 0.21	- 25,173	+ 0.19
Söderala ........	86,516	5.60	- 3,942	+ 0.05	- 2,663	+ 0.03
Harmånger......	18,137	5.50	- 5,629	+ 0.31	- 4,419	+ 0.24
Västernorrlands län.
Gudmundrå 1......	81,604	10.50	- 16,898	-t 0.21	- 15,396	+ 0.19
Högsjö.........	16,826	12.00	- 3,917	+ 0.23	- 3,316	+ 0.20
Ytterlännäs......	34,405	12.10	- 6,023	+ 0.18	- 4,409	+ 0.13
Nätra.........	24,399	7.80	- 5,935	+ 0.24	- 4,581	+ 0.19
Själevad........	47,642	6.00	- 4,594	+ 0.10	- 2,351	+ 0.05
Jämtlands län.
Rödön .........	13,958	8.50	- 1,162	+ 0.08	-t 144	- 0.01
Västerbottens län.
Nordmaling......	34,257	7.65	- 19,113	+ 0.56	- 16,782	+ 0.49
Umeå landskommun . .	43,039	7.60	- 3,009	+ 0.07	+ 1,265	- 0.03
Holmsund.......	30,939	8.30	- 1,028	+ 0.03	- 606	+ 0.02
Skellefteå landskommun	152,301	8.04	- 97,725	+ 0.64	- 93,382	-r 0.61
Lycksele köping ....	13,274	7.00	- 488	+ 0.04	+ 132	- 0.01
Norrbottens län.
Gällivare........	64,224	13.50	- 3,127	+ 0.05	- 1,291	+ 0.02
Töre..........	10,845	23.34	- 4,571	+ 0.42	- 38,580	+ 0.36
Nederkalix.......	36,940	21.50	- 1,729	+ 0.05	+ 225	— 0.01
Jukkasjärvi......	106,835	9.80	- 7,564	+ 0.07	- 5,363	+ 0.05

1 På grund av progressivskattens fördelning på annan eller andra kommuner blir förskjutningen
något mindre än som beräknats.

Anm.: En beräkning av förskjutningarna i förevarande fall skulle kräva alltför omfattande
utredningar.

367359. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1936.