Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1955 (Betänkande 1955:Bevu46 bevu)

Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1955

Nr 46

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts
proposition med förslag till förordning om ändring i
taxerings förordningen den 28 september 1928 (nr
379), m. m., såvitt propositionen hänvisats till bevillningsutskottet,
jämte i ämnet väckta motioner.

I en den 11 mars 1955 dagtecknad proposition, nr 160, har Kungl. Maj:t,
under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att antaga vid
propositionen fogade förslag till

1) förordning om ändring i taxeringsförordningen den 28 september
1928 (nr 379);

2) lag om ändrad lydelse av 62 § kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370);

3) förordning angående ändrad lydelse av 13 § förordningen den 26 juli
1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt;

4) förordning angående ändrad lydelse av 13 § förordningen den 26 juli
1947 (nr 577) om statlig förmögenhetsskatt;

5) förordning angående ändrad lydelse av 7 § förordningen den 27 juni
1927 (nr 321) om skatt vid utskiftning av aktiebolags tillgångar; samt

6) lag angående ändrad lydelse av 17 § lagen den 28 maj 1937 (nr 249)
om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar.

Propositionen har hänvisats, såvitt angår det under 6) upptagna författningsförslaget
till konstitutionsutskottet, samt i övrigt till bevillningsutskottet.

Beträffande lydelsen av de under 1)—5) angivna författningsförslagen
hänvisas till utskottets hemställan.

Rörande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.

1950 års skattelagssakkunniga avlämnade hösten 1954 betänkande med
förslag till effektivare taxering. I betänkandet föreslogs olika åtgärder i syfte
att främja ett riktigare fullgörande av deklarationsplikten, att skapa vidgade
möjligheter till taxeringskontroll och att erhålla en mer ändamålsenlig
taxeringsorganisation.

1 —-Bihang till riksdagens protokoll 1955. 7 saml. Nr 46

2 Bevillningsutskottets betänkande nr i6 år 1955

Efter överarbetning av vissa delar av sakkunnigbetänkandet framlägges
i propositionen förslag till ändrade regler om uppgiftsskyldighet och taxeringskontroll.
Däremot upptages inte nu frågan om ändrad taxeringsorganisation,
vilken fråga ansetts böra göras till föremål för ytterligare utredning
genom särskilda sakkunniga. I propositionen framhålles, att förslag
i sistnämnda hänseende samt om en mera fullständig revision av taxeringsförordningen
avses skola underställas 1956 års riksdag.

Det nu framlagda förslaget innebär bl. a. följande.

Den som är deklarationsskyldig eller skyldig att lämna uppgifter till
ledning för annans taxering skall i skälig omfattning föra och för taxeringskontroll
tillhandahålla räkenskaper eller andra anteckningar. En utttrycklig
bestämmelse om s. k. skönstaxering införes och skall tillämpas då föreskrivna
anteckningar till ledning för den egna taxeringen inte förts samt
av omständigheterna i övrigt framgår att en riktig taxering icke kan grundas
på den skattskyldiges uppgifter.

Självdeklarationer av bl. a. rörelseidkare och jordbrukare skall innehålla
vissa för taxeringen erforderliga upplysningar, som för närvarande måste
inhämtas genom särskilda förfrågningar.

En viss ökad uppgiftsskyldighet till ledning för annans taxering föreskrives.
Detta gäller bl. a. beträffande vissa inköp och försäljningar, som
gjorts av rörelseidkare och jordbrukare.

Vidgade möjligheter till granskning av räkenskaper och till annan taxeringsrevision
införes. Sålunda skall kontroll kunna ske inte blott hos den
skattskyldige själv utan även hos annan, med vilken han haft affärsförbindelser.
Vidare skall taxeringsmyndigheterna kunna få hos andra myndigheter
ta del av handlingar och annat material, som är av betydelse för
taxeringskontrollen.

Särskilda bestämmelser upptages i syfte att förhindra att insynsmöjligheterna
medför att befogade intressen av sekretesskydd eftersättes.

Eftertaxering skall kunna åsättas i större omfattning än som med nuvarande
bestämmelser är möjligt. I princip bibehålies dock regeln att sådan
taxering skall åsättas inom fem år.

De sakkunnigas förslag om en särskild avgift vid avvikelse från deklaration
har inte upptagits.

Slutligen föreslås vissa ändrade regler på området för fastighetstaxering,
i syfte att ge ökad tid åt arbetet med åsättande av fastighetsvärdena.

De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 1956.

I anledning av förevarande proposition har inom riksdagen väckts följande
motioner, nämligen

I) de likalydande motionerna 1:498 av herrar Magnusson och Arrhén
samt II: 619 av herrar Edström och Fröding, vari hemställts, att riksdagen
måtte antaga det i Kungl. Maj :ts proposition nr 160 framlagda förslaget
till förordning om ändring i taxeringsförordningen den 28 september 1928

Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1955 3

(nr 379) med de ändringar att 57 c § utgår samt att 32 § 3 inom., 35 § 5
och 6 mom., 36 § 4 mom., 39 § 6 mom., 40 § 2 mom., 52, 54, 79, 93 och 140 §§
samt 144 § 3 mom. erhåller nedan angivna lydelse.

32 §.

3 mom. Skattskyldig, som---och handlingar.

35 §.

5 mom. Har någon enligt denna paragraf anmanats avlämna uppgift och
avser uppgiften förhållande, varom han har att iakttaga tystnad, skall länsstyrelsen,
på framställning av den som anmanats, befria honom från skyldighet
att lämna uppgiften. Anser den, som anmanats avlämna uppgift, att
eljest särskilda omständigheter kunna åberopas för att uppgiften ej kommer
till annans kännedom, må länsstyrelsen, på framställning av den som anmanats,
när synnerliga skäl föranleda därtill, jämväl befria honom från
skyldighet att lämna uppgiften.

6 mom. läkare av---(= 35 § 3 mom. enligt gällande lydelse)

-- — 93 §§ sägs.

36 §.

4 mom. Självdeklaration efter-----35 § 3 mom.

39 §.

6 mom. Underlåter någon,----—- lämpligt vite.

40 §.

2 mom. Hörsammas icke anmaning att avlämna uppgift enligt 33 §, 34 §,
35 § 1, 2 eller 3 mom. eller 35 b § eller anmaning enligt 35 § 6 mom. att
tillhandahålla räkenskaper eller andra handlingar, må för uppgiftens införskaffande
eller handlingarnas tillhandahållande anlitas biträde av länsstyrelsen,
som äger förelägga den försumlige, därest han icke är offentlig tjänsteman,
lämpligt vite.

52 §.

För taxering---- Kungl. Maj :t meddelas.

54 §.

För de----eller eftertaxering.

Vad nu sagts--— — andra handlingar.

79 §.

1 mom. Finner taxeringsnämndens — — — bokföring.

2 mom. Anser taxeringsnämndens ordförande anledning föreligga att för

4 Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1955

ändamål, som i 35 § 6 mom. sägs, granskning av där omförmäld näringsidkares
bokföring äger rum, framställes begäran härom hos vederbörande
taxeringsintendent, vilken har att vidare förfara på sätt i 1 mom. sägs.
Framkomma vid granskningen omständigheter av beskaffenhet att kunna
antagas inverka å annan taxeringsnämnds taxeringsåtgärd, skall taxeringsintendenten
föranstalta om underrättelse härom till ordföranden i denna
nämnd.

3 mom. Granskning, som----— granskningen.

93 §.

Taxeringsintendenten har---57 § 3 mom. kommunalskattelagen.

Finner taxeringsintendenten för en behörig taxering av skattskyldig, som
i 32 § 3 mom. omförmäles, vara nödigt, att granskning verkställes av den
skattskyldiges bokföring eller, då den skattskyldige varit delägare i vanligt
handelsbolag, kommanditbolag eller rederi, av bolagets eller rederiets bokföring,
eller anser taxeringsintendenten anledning föreligga att för ändamål,
som i 35 § 6 mom. sägs, granskning av där omförmäld näringsidkares
bokföring äger rum, bör taxeringsintendenten föranstalta om sådan granskning,
därvid biträde av sakkunnig må anlitas. Tillkommer jämlikt 55 § 1
mom. anmaningsrätten annan taxeringsintendent, bör framställning om
granskning göras hos denne. Angående granskningens utförande skall i
varje fall gälla vad i 79 § 3 mom. sägs.

Jämväl i--- — föranstalta därom.

Finner taxeringsintendenten — — —- taxeringsnämndens ordförande.

Landskamreraren har — —- — erforderlig utredning.

I fråga---likformig taxering.

140 §.

Den som bryter mot vad i 57 § är stadgat, straffes med dagsböter, där ej
gärningen är belagd med straff i strafflagen.

Vad som med stöd av bestämmelserna i denna förordning inhämtats vid
granskning av handelsbok eller annan räkenskapshandling må ej yppas
i vidare mån än som erfordras för vinnande av det med granskningen avsedda
ändamålet. Bryter någon häremot, straffes med dagsböter eller fängelse
i högst sex månader, där ej gärningen är belagd med straff i strafflagen.

144 §.

3 mom. Den som — — — länsstyrelsen.

Sedan besvären--- — giva anledning.

Om klagan---är sagt.

Över länsstyrelses beslut, varigenom vite förelagts, må klagan ej föras.

Vid prövning---under bedömande.

Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1955 5

II) de likalydande motionerna I: 499 av herr Bergh samt II: 615 av herrar
Carlsson i Stockholm och Birke, vari hemställts, att riksdagen måtte antaga
det i Kungl. Maj :ts proposition nr 160 framlagda förslaget till förordning
om ändring i taxeringsförordningen den 28 september 1928 (nr 379)
med de ändringar av 29 a §, 31 och 142 §§, som framgår av följande lydelse.

29 a §.

Därest inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet redovisas enligt bokföringsmässiga
grunder med räkenskapsavslutning medelst vinst- och förlustkonto,
skall självdeklaration utöver vad eljest är föreskrivet innehålla:

1) uppgift, såvitt angår rörelse, om storleken av omsättningen;

2) uppgifter om de grunder, som tillämpats vid värdesättningen å lager
samt fordringar;

3) uppgift huru det bokföringsmässiga vinstresultatet justerats till överensstämmelse
med de för den skattemässiga inkomstberäkningen stadgade
grunderna, därvid dock specifikation av de särskilda posterna icke är erforderlig; 4)

uppgifter rörande i räkenskaperna gjorda avdrag för värdeminskning;

5) uppgifter rörande gjorda avdrag för avsättningar till pensions- eller
andra personalstiftelser eller till fonder eller stiftelser av annat slag;

6) uppgift om vad den skattskyldige i varor, penningar eller annat uttagit
ur näringsverksamheten eller annorledes använt för bestridande av
levnadskostnader eller eljest för utgifter, som icke äro hänförliga till omkostnader
i verksamheten, så ock om andra förmåner som den skattskyldige
åtnjutit av rörelsen eller jordbruksfastigheten;

7) uppgift om belopp, som vid inkomstberäkningen avdragits såsom
rese- och representationskostnader, i den mån sådant belopp icke utgivits
till anställda och upptagits å kontrolluppgifter rörande dessas förmåner,
dock att, därest lämnandet är förenat med synnerliga svårigheter, uppgiften
skall lämnas först efter anmaning; samt

8) uppgift om verkställda nedskrivningar av värdet å rättigheter till
leverans av omsättningstillgångar samt maskiner och andra inventarier.

Redovisas inkomst av rörelse enligt bokföringsmässiga grunder men
utan räkenskapsavslutning medelst vinst- och förlustkonto, skall beträffande
innehållet i självdeklaration i tillämpliga delar gälla vad ovan sägs.

31 §.

Vid självdeklaration för deklarationsskyldig, som under beskattningsåret
varit skyldig föra räkenskaper eller som, utan att sådan skyldighet
förelegat, under beskattningsåret fört räkenskaper i av honom bedriven
rörelse, skall fogas bestyrkt avskrift av balansräkning för beskattningsåret
och balansräkning för det närmast föregående räkenskapsåret samt av
vinst- och förlusträkning för beskattningsåret, om sådan räkning ingått i

6 Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1955

bokföringen. Har den deklarationsskyldige i det bokslut, som ligger till
grund för självdeklarationen, upprättat särskilt balanskonto, som avviker
från balansräkningen, skall han vid deklarationen foga bestyrkt avskrift
av sådant konto.

Vid självdeklaration, som ovan sägs, skola vidare fogas uppställningar
enligt formulär, som fastställas av riksskattenämnden, med uppgifter erforderliga
för tillämpning av gällande bestämmelser rörande avdrag för
värdeminskning, så ock utdrag av räkenskaperna till styrkande av dessa
uppgifter.

För aktiebolag, ekonomisk förening och ömsesidigt försäkringsbolag
skall avlämnas bestyrkt avskrift eller tryckt exemplar av förvaltningsoch
revisionsberättelser, som avgivits för beskattningsåret.

För inländsk försäkringsanstalt skall avlämnas bestyrkt avskrift av
protokoll eller annan handling, som utvisar, huru vinst- och förlusträkningen
samt balansräkningen för beskattningsåret slutgiltigt fastställts
samt huru vinsten för samma år disponerats. Vad sålunda stadgats skall
dock icke gälla beträffande försäkringsanstalt, som drivit enbart livförsäkringsrörelse.

läkare av---är belägen.

142 §.

Den, som ej behörigen fullgör vad honom enligt 18, 19, 23, 32 a, 33
eller 34 §§, 35 § 1, 2 eller 3 inom., 35 b §, 40 a § 1, 2 eller 3 mom. eller
42 § 4 mom. andra stycket åligger och icke visar skälig anledning till sin
underlåtenhet, skall, där ej försummelsen eljest är med straff belagd, böta
högst trehundra kronor. Vad nu sagts gälle ock om den, som ej behörigen
fullgör vad honom åligger jämlikt förordnande, som meddelats enligt
35 a § eller 42 § 4 mom. tredje stycket eller 42 § 5 mom.

III) de likalydande motionerna I: 500 av herr Osvald och II: 617 av herr
Ståhl, vari hemställts, att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts proposition
nr 160 samt att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa om
ett nytt, i vissa i motionerna omnämnda delar omarbetat förslag i ämnet;

IV) de likalydande motionerna I: 501 av herr Werner in. fl. och II: 616
av herr Hansson i Önnarp m. fl., vari hemställts, att riksdagen vid behandling
av propositionen nr 160 måtte besluta,

1) att hos Kungl. Maj :t begära,

A) att frågan om den enskildes rättsskydd må i enlighet med motionernas
syfte upptagas till prövning i samband med ny utredning rörande taxeringsorganisationens
utformning;

B) att det föreliggande förslaget till ändring av 57 c § taxeringsförord -

Bevillningsutskottets betänkande nr 46 är 1955

ningen i enlighet med vad som anförts i motionerna må omprovas och förslag
till författningstext föreläggas nästa års riksdag;

2) att med ändring av Kungl. Maj :ts förslag förordna,

A) att 142 § taxeringsförordningen den 28 september 1928 (nr 379) får

följande lydelse:

»Den, som ej behörigen fullgör vad honom enligt 18, 19, 23, 32 a, 33
eller 34 §§, 35 § 1, 2 eller 3 inom., 35 b §, 40 a § 1, 2 eller 3 mom. eller
42 § 4 mom. andra stycket åligger, skall, därest giltig ursakt ej kan visas
för försummelsen, där ej försummelsen eljest är med straff belagd, böta
högst 300 kronor. Yad nu sagts gälle---eller 42 § 5 mom.»

B) att i enlighet med vad som i motionerna anförts 62 § kommunalskattelagen,
13 § förordningen om statlig inkomstskatt samt 13 § förordningen
om statlig förmögenhetsskatt, andra stycket, må ändras enligt följande:

»Föreligga sådana omständigheter, som i föregående stycke sägs, och
kan på grund av vad sålunda och i övrigt förekommit skäligen antagas,
att av den skattskyldige lämnade uppgifter» etc. enligt Kungl. Maj:ts

förslag.

V) de likalydande motionerna I: 502 av herr Lindblom m. fl. och II. 618
av herr Strandh, vari hemställts, »att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj :ts
proposition i följande avseenden: 35 § 1 mom. 7, 2 mom. och 5 inom. utgår,

39 § 1 mom. första stycket: orden ''eller är---för taxering utgår,

57 a § utgår, 57 b § utgår, 57 c § utgår, varvid som följd härav 32 § 3 inom.,
35 § 6 inom., 39 § 6 mom. och 54 § sista stycket utgår; samt i skrivelse till
Kungl. Maj :t hemställa om översyn av ifrågavarande förslag enligt de i
motionerna angivna grunderna».

De under III) upptagna motionerna har hänvisats, såvitt de avser förslaget
till lag angående ändrad lydelse av 17 § lagen om inskränkningar
i rätten att utbekomma allmänna handlingar, till konstitutionsutskottet
och i övrigt till bevillningsutskottet. Övriga ovannämnda motioner har i
sin helhet hänvisats till bevillningsutskottet.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda
yrkandena — i de delar motionerna blir föremål för behandling i detta
betänkande — får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det
följande, hänvisa till motionerna 1:499, 1:501, 1:502, 11:617 och 11.619.

Propositionen

Av statsrådsprotokollet i ärendet inhämtas bl. a. följande.

Enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 15 maj 1952 uppdrog chefen
för finansdepartementet åt 1950 års skattelagssakkunniga att verkställa
en översyn av taxeringsförordningens bestämmelser.

8 Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1955

De sakkunniga (kammarrättsrådet H. Björne, ordf., regeringsrättssekreteraren
Å. Granlund och förste taxeringsintendenten S. Holdo) har med
skrivelse den 8 september 1954 överlämnat betänkande med förslag till
effektivare taxering (SOU 1954:24). I betänkandet upptas förslag till ny
taxeringsförordning m. fl. författningar. Förslaget innebär bl. a. väsentligt
ökade skyldigheter för de skattskyldiga och andra att i och för taxeringen
föi a anteckningar och avgiva uppgifter, vidgade befogenheter för taxcringsorganen
i deras kontrollerande verksamhet, ökade möjligheter till eftertaxering
samt skyldighet att vid oriktig självdeklaration erlägga särskild
avgift såsom bidrag till kostnaderna för taxeringskontrollen. Därutöver
föreslår de sakkunniga betydelsefulla ändringar i fråga om organisationen
av taxeringsorganen och förfarandet hos dessa.

Över betänkandet har efter remiss gttrande avgivits av justitiekanslersämbetet,
statskontoret, kammarrätten, bank- och fondinspektionen, sparbanksinspektionen,
riksräkenskapsverket, riksskattenämnden, riksförsälcringsanstalten,
1953 års skatteflyktskommitté, valutakontorets styrelse,
överståthållarämbetet, samtliga länsstyrelser, allmänna ombudet hos mellankommunala
prövningsnämnden, 1949 års besvärssakkunniga, Sveriges
häradsskrivareförening, Föreningen Sveriges kronokamrerare, Taxeringsnämndsordförandenas
riksförbund, Föreningen Sveriges taxeringsintendenter,
Föreningen Sveriges taxeringsrevisorer, Föreningen Sveriges landskanslister,
Svenska landskommunernas förbund, Svenska landstingsförbundet,
Svenska stadsförbundet, Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens
centralorganisation, Sveriges akademikers centralorganisation, Riksförbundet
landsbygdens folk, Sveriges lantbruksförbund, Svenska arbetsgivareföreningen,
Sveriges industriförbund, Sveriges köpmannaförbund,
Sveriges grossistförbund, Svensk industriförening, Sveriges hantverks- och
småindustriorganisation, Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen,
Svenska livförsäkringsbolags förening, Försäkringsanstalterna
Folket-Samarbete, Kooperativa förbundet och Sveriges advokatsamfund.

Yttranden har därjämte inkommit från riksarkivet, Skånes handelskammare,
handelskammaren i Göteborg, Sveriges redareförening och Svenska
företagares riksförbund.

Sveriges industriförbund och Svenska bankföreningen åberopar ett av
delegerade för nämnda organ samt för Stockholms handelskammare och
Svenska försäkringsbolags riksförbund upprättat yttrande. Nämnda yttrande,
vilket jämväl åberopas av Svenska arbetsgivareföreningen och handelskammaren
i Göteborg, betecknas i fortsättningen såsom avgivet av
Näringslivets skattedelegation. Försäkringsanstalterna Folket-Samarbete
hanvisar till de yttranden som avgivits av Svenska livförsäkringsbolags
förening och Kooperativa förbundet.

I yttrandena vitsordas allmänt behovet av effektivare taxering, och
vissa av utredningens förslag har vunnit anslutning från flertalet remiss -

Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1955 9

instanser. Meningarna är emellertid delade på viktiga punkter, och förslaget
har blivit föremål för åtskillig kritik, såväl i vad angår dess allmänna
innebörd och uppläggning som beträffande de föreslagna lösningarna av
olika frågor.

De sakkunniga har vidare som komplement till betänkandet överlämnat
en den 30 november 1954 dagtecknad promemoria med förslag till föreskrifter
i taxeringsförordningen rörande fastighetstaxering (stencilerad).

Över promemorian har efter remiss yttranden avgivits av kammarrätten,
riksskattenämnden, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms,
Uppsala, Kristianstads, Örebro, Norrbottens, Jönköpings, Gotlands, Malmöhus,
Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Värmlands samt Västmanlands län,
Svenska landskommunernas förbund, Svenska stadsförbundet, Föreningen
Sveriges kronokamrerare, Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund, Sveriges
allmänna hypoteksbank, Konungariket Sveriges stadshypotekskassa,
Sveriges lantbruksförbund och Sveriges industriförbund.

Chefen för finansdepartementet har i propositionen uttalat att åtskilligt
av vad de sakkunniga föreslagit på området för främjande av ett riktigare
fullgörande av deklarationsplikten och i syfte att vidga möjligheterna till
en effektiv taxeringskontroll ansetts vara av beskaffenhet att kunna läggas
till grund för ett förslag till riksdagen om ändrad lagstiftning. Dessa frågor
behandlas i den föreliggande propositionen. I propositionen erinras emellertid
om att departementschefen den It mars 1955 — i samband med en
hemställan om bemyndigande att tillkalla särskilda sakkunniga med uppdrag
att verkställa en ytterligare utredning rörande taxeringsorganisationens
utformning — framhållit, att inte blott sistnämnda fråga utan även
vissa spörsmål berörande deklarationsplikten och taxeringskontrollen
krävde ytterligare utredning och överväganden, innan de kunde i statsrådet
anmälas för ett slutligt ställningstagande. I propositionen beröres även de
sist antydda frågorna. Slutligen erinras i propositionen om att vissa ändringar
i taxeringsförordningen föranledes jämväl av de i propositionen nr
59 till innevarande års riksdag framlagda förslagen om schablonberäkning
av vissa omkostnader vid inkomsttaxering in. in. Då emellertid de i nämnda
proposition föreslagna reglerna inte skall tillämpas förrän vid 1957 års
taxering, synes frågan om därav påkallade ändringar i taxeringsbestämmelserna
kunna anstå.

Rörande motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen hänvisar
utskottet till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen härutinnan
återfinnes under följande rubriker å nedan angivna sidor i propositionen,
nämligen

Gällande bestämmelser i huvuddrag, s. 34—46

Allmänna synpunkter på en reform av taxeringsförfarandet, s. 46 -81

10 Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1955

Deklaration och taxeringskontroll, s. 81—149

Eftertaxering, s. 149—164

Påföljder för oriktig deklaration m. in., s. 165—179

Fastighetstaxering, s. 179—198

Vissa speciella frågor, s. 199—202

Motionerna

Av innehållet i de i ämnet väckta motionerna må här återgivas följande.

I de likalydande motionerna 1:498 och 11:619 har erinrats
om att propositionens förslag i fråga om rätt för taxeringsmyndigheterna
att taga del av olika slags handlingar innebure att uppgiftslämnande skulle
kunna ske, ehuru detta medförde ett åsidosättande av tystnadsplikt. Vid
remissbehandlingen av de sakkunnigas förslag hade Sveriges lantbruksförbund
funnit det av sekretesshänsyn vara ofrånkomligt, att det material,
som framkomme vid granskning av handlingar vars innehåll innefattades
under tystnadsplikt, ej finge på något sätt offentliggöras i samband med
skriftväxling, protokollföring m. m. Förbundet hade ansett det nödvändigt
med utförliga föreskrifter i detta hänseende. I propositionen hade lantbruksförbundets
yrkande icke behandlats, än mindre tillgodosetts. Samtliga
handlingar i taxeringsmål skulle alltså kunna bli offentliga med undantag
för sådana som särskilt omnämndes i den föreslagna 17 § i sekretesslagen.
Såväl den skattskyldige som taxeringsintendenten hade regelmässigt
intresse av att ingå på sådana uppgifter i de granskade handlingarna
som föranlett ändring i taxeringen. Även om de granskade handlingarna
icke bleve tillgängliga för andra än granskningsmannen och eventuellt
ett fåtal andra funktionärer, bleve dock innehållet i desamma i större eller
mindre utsträckning offentligt då en skatteprocess anhängiggjordes. Även
kammarrätten hade understrukit, att den tystnadsplikt som ålåge granskningsmannen
icke torde utgöra tillräcklig garanti mot missbruk. I detta
sammanhang kunde erinras om att enligt 57 c § 5 mom. andra stycket i
det föreliggande förslaget till taxeringsförordning taxeringsrevision skulle
kunna uppdragas även åt annan person än tjänsteman å länsstyrelsens
taxeringsavdelning. Kammarrätten hade i sitt remissyttrande ytterligare
anfört, att ett genomförande av de sakkunnigas förslag sannolikt krävde
ändringar i andra lagar och förordningar, såsom tryckfrihetsförordningen,
rättegångsbalken och kyrkolagen. Kammarrätten hade därför ansett att
frågan borde göras till föremål för en mer allsidig och grundlig utredning.
Bortsett från att departementschefen uttalat att ändring i tryckfrihetsförordningen
icke vore erforderlig hade han lämnat denna invändning oemotsagd.
Vad särskilt anginge valutakontorets skyldighet enligt propositionen
att tillhandahålla uppgifter, som vore skyddade av banksekretess, kunde
framhållas, att denna skyldighet vore vidsträcktare än den uppgiftsskyldighet
som ålåge bankerna. Valutakontorets styrelse hade visserligen bi -

Bevillningsutskottets betänkande nr 46 är 1955

trätt detta förslag, men en ledamot av styrelsen, advokat Sune Wetter,
hade i ett särskilt yttrande — med instämmande av ytterligare tre styrelseledamöter
— bl. a. anfört att enligt hans mening den omständigheten att
handlingar och uppgifter från bankerna inkomme till valutakontoret icke
borde upphäva eller inskränka det skydd dessa handlingar åtnjöte enligt
den s. k. banksekretessen. Icke heller syntes den person eller det företag,
som direkt och utan mellanhand av bank anförtrodde valutakontoret upplysningar,
böra för dem erhålla ett skydd av lägre kvalitet än det han i
liknande fall skulle åtnjuta i bank. Wetter hade vidare yttrat att medlen
att genomföra en riktig taxering borde begränsas så att det förelåge en
rimlig proportion mellan den otrygghet och skada, som vållades, och den
fördel, som vunnes. Motionärerna ansåge att vad Wetter anfört vore synnerligen
beaktansvärt. Icke minst önskemålet om ett mera förtroligt samarbete
mellan taxeringsmyndigheterna och de skattskyldiga förutsatte, att
särskild omsorg ägnades åt utformningen av nu ifrågavarande bestämmelser.
Motionärerna önskade även erinra om vad Kooperativa Förbundet anfört
i sitt remissyttrande. Förbundet hade ifrågasatt, huruvida det icke i
första hand vore tillräckligt att taxeringsrevisionen omfattade granskning
av bokföring och räkenskapsanteckningar med därtill hörande verifikationer.
Däremot borde vederbörande i normala fall icke vara skyldig att
vid taxeringsrevisionen tillhandahålla korrespondens, protokoll och andra
handlingar rörande verksamheten. Endast för den händelse det förelåge
skäl att verkställa husrannsakan enligt 28 kap. rättegångsbalken, syntes
sistnämnda handlingar böra bli föremål för granskning. Departementschefen
hade också själv anfört att övervägandena om införande av någon
motsvarighet till de straffprocessuella tvångsmedlen beslag och husrannsakan
kunde aktualisera en översyn av de föreslagna bestämmelserna.
Skyldigheten att underkasta sig taxeringsrevision, vilken i motsats till hittills
praktiserad bokföringsgranskning ofta konnne att verkställas i vederbörandes
bostad, innebure ett så allvarligt ingrepp i medborgarnas privatliv
att särskilda bestämmelser för reglerande av de fall, då revision finge ske
för granskning av annans taxering än den hos vilken revisionen skedde,
borde tagas under övervägande.

Till stöd för yrkandena i de likalydande motionerna 1:499 och
II : 6 1 5 har bl. a. anförts följande. Innebörden i det föreslagna stadgandet
i 29 a § punkt 2 taxeringsförordningen, att uppgifter i självdeklarationen
skulle lämnas om bl. a. »huru värdesättningen å lager samt fordringar
skett» syntes något oklar. Om deklarationen skulle belastas med
detalj uppgifter angående värdesättningen av lagertillgångar och fordringar
bleve deklarationsmaterialet fullständigt ohanterligt till föga båtnad för
taxeringsarbetet men orimligt betungande för den skattskyldige. Stadgandet
borde förtydligas så, att därav klart framginge, alt uppgift skulle
lämnas om de grunder som tillämpats vid bokslutet för det aktuella be -

12 Bevillningsutskottets betänkande nr 46 är 1955

skattningsåret vid värdesättningen av in- och utgående lager samt fordringar.
I nyssnämnda paragraf hade även föreslagits, att uppgifter skulle
lämnas om »huru det bokföringsmässiga vinstresultatet justerats till överensstämmelse
med de för den skattemässiga inkomstberäkningen stadgade
grunderna». Detta stadgande kunde icke rimligen få innebära, att självdeklaration
skulle innehålla en specifikation av de åsyftade posterna. För
särskilt större företag skulle en dylik obligatorisk uppgiftsskyldighet bli
utomordentligt betungande. Finansministern vitsordade, att uppgiftsskyldigheten
enligt båda dessa punkter i och för sig vore förhållandevis vidsträckt,
men ansåge, att den »får sin naturliga begränsning genom avfattningen
av däremot svarande frågor i deklarationsblanketterna». Finansministern
förordade således att i taxeringsförordningen skulle införas
stadganden om en vidsträcktare uppgiftsskyldighet än vad som avsåges
skola utkrävas. Dylika lagstiftningsprinciper kunde icke godtagas. Då det
gällde att vinna upplysning om de förhållanden varom här vore fråga vore
bokföringsgranskning ofta att föredraga. Stadgandet borde kompletteras
med bestämmelse att specifikation av de särskilda posterna icke vore
erforderlig. — Innebörden av stadgandet i 31 § första stycket sista meningen
i nyssnämnda författningsförslag, enligt vilket deklarationsskyldig,
som upprättat särskilt balanskonto avvikande från balansräkningen, vid
deklarationen skulle foga bestyrkt avskrift av sådant konto, syntes oklar.
Meningen kunde knappast vara, att den deklarationsskyldige skulle vara
pliktig framlägga interna, preliminära beräkningar, som föregått bokslutet.
I propositionen lämnades inga uppgifter till ledning vid stadgandets
tolkning. Stadgandet borde förtydligas så att det framginge att endast
särskilt balanskonto, upprättat i det bokslut, som låge till grund för självdeklarationen,
avsåges. I 142 § taxeringsförordningen föresloges straffbestämmelser
för den som underläte avlämna vissa uppgifter. Den väsentligt
utvidgade uppgiftsskyldigheten till ledning för annans taxering som
samtidigt förordades måste befaras bli betungande för de uppgiftsskyldiga,
och dessa finge säkerligen i åtskilliga fall svårt att sätta sig in i och
efterleva de talrika invecklade nya bestämmelserna. Med hänsyn till det
värde de avsedda uppgifterna kunde väntas få för taxeringskontrollen
ville motionärerna dock inte motsätta sig de därom föreslagna bestämmelserna,
men de funne det obilligt att stadga ovillkorlig straffpåföljd för
varje fall av underlåtenhet att fullgöra en så vidsträckt, genom invecklade
bestämmelser reglerad uppgiftsskyldighet. Den föreslagna straffpåföljden
för försummelse att efterkomma nu berörda föreskrifter borde icke inträda,
därest skälig anledning till underlåtenheten visades föreligga.

I de likalydande motionerna 1:500 och 11:617 har bl. a. anförts
följande. Genom nyligen vidtagna förenklingsåtgärder i deklarationsväsendet
beträffande löntagare samt en- och tvåfamilj shus hade eftersträvats
att frigöra arbetskrafter för granskningen av övriga deklarationer.

Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1955

I pressen ofta omtalade systematiska razzior visade, att redan nuvarande
kontrollåtgärder icke vore ineffektiva. Under dylika förhållanden torde
icke samtidigt sådant nödläge kunna påstås föreligga att de i propositionen
föreslagna åtgärderna vore ofrånkomliga. Förslaget vilade på en principiell
bokföringsskyldighet för samtliga skattskyldiga, vilka därjämte skulle
åläggas lämna uppgift om sina levnadskostnader och genom förvaring av
verifikationer eller på annat sätt vara beredda att i efterhand — upp till
fem år — styrka sina uppgifter. Redan den nuvarande bokföringsskyldigheten
vore mycket bristfälligt genomförd, ehuru bokföringslagen allenast
gällde begränsade kategorier. Den nu åsyftade bokföringsskyldigheten
skulle omfatta alla skattskyldiga och kontrolluppgifter skulle lämnas av
t. ex. alla Sveriges husmödrar, som anlitade tillfällig eller varaktig hemhjälp,
och vidare av fysisk person, som haft fordran, angående beloppet
vid viss tidpunkt. Den därför erforderliga bokföringen vore en önskedröm,
som aldrig kunde realiseras. Människor läte sig icke inordna i dylika normaler,
särskilt som det inte vore säkert att den, som förde riktiga anteckningar,
bleve trodd på sina uppgifter. Skulle förslaget genomföras och
upprätthållas, borde de medborgerliga skyldigheterna noga fixeras genom
allmän lag. Förslaget gåve vidare befogenheter åt administrativa myndigheter,
som syntes oförenliga med allmänna grundsatser om maktfördelningen
mellan administrativa och judiciella myndigheter. Samtliga nu
gällande stadganden angående tystnadsplikt skulle sålunda genombrytas
av taxeringsmyndigheterna. Det fordrades härför icke ens ett särskilt medgivande
av domstol såsom enligt rättegångsbalken. Däremot kunde en administrativ
myndighet, länsstyrelsen, medgiva diskretionsplilctens upprätthållande,
dock allenast »när synnerliga skäl föranleda därtill». Granskningsrätten
sprängde gränserna för vad den enskilde hade att finna sig i
vid misstanke om brott. Någon objektiv prövning av att handlingarna verkligen
erfordrades skulle icke ske utan taxeringstjänstemännen kunde påfordra
att genast få taga del av de handlingar, som skulle granskas. Den
tystnadsplikt, som ålades granskningsmännen, utgjorde icke någon tillräcklig
garanti mot missbruk med hänsyn till den vida kretsen av de
granskningsberättigade, deras åklagarställning och den skattskyldiges rimliga
rätt att med samma åsidosättande av tystnadsplikten värja sig mot
taxeringsmyndigheten. Rättssäkerheten försvagades ytterligare därav, att
den skattskyldige icke ägde få lagligheten av taxeringsmyndighetens obegränsade
föreläggande prövad på annat sätt än genom att vägra att lyda
och alt legaliteten av taxeringsmyndigheternas åtgärder icke finge prövas
av domstol utan skulle avgöras av administrativ myndighet och därtill av
den myndighet, till vilken tjänstemannen själv hörde. Denna oriktighet
förelåge visserligen redan nu men rätten att begagna tvångsmedel skulle
uppenbarligen få helt andra proportioner med den våldsamma utvidgning,
som taxeringsmyndigheternas befogenhet enligt förslaget skulle erhålla.

Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1955

Såsom sanktioner skulle vidare införas en allmän rätt till skönstaxering,
förlorad besvärsrätt och utsträckt rätt till eftertaxering. Skönstaxeringen
innebure ett erkännande av självdeklarationssystemets misslyckande. Förlust
av besvärsrätt — som redan funnes men nu skulle väsentligen vidgas
innebure att staten skulle tillgripa rättsvägran såsom reaktion mot förment
orätt, en föga tilltalande inställning till rätten. Skulle slutligen statens
rätt till eftertaxering utsträckas borde rättvisan kräva, att den skattskyldige
bleve tillerkänd alldeles enahanda rätt till omtaxering. Ett genomförande
av förslaget skulle avsevärt skärpa den irritation, för att icke säga
förbittring hos medborgarna, som redan gjort sig märkbar och som måste
innebära de allvarligaste vådor för förtroendet till myndigheterna, statsauktoriteten
och den allmänna laglydnaden.

Som motivering för yrkandena i de likalydande motionerna 1:501
och 11:6 16 har anförts i huvudsak följande. Departementschefen hade
i propositionen framhållit, att frågan om ny taxeringsorganisation krävde
ytterligare utredning, varför förslag i denna del kunde väntas först till
1956 års riksdag. Motionärerna ville redan nu understryka, att det för
den nuvarande organisationen grundläggande lekmannainflytandet även
för framtiden måste vara grundvalen för taxeringsarbetet, även om specialutbildad
arbetskraft i större utsträckning kunde bli erforderlig. Man
borde icke avtrubba allmänhetens och de skattskyldigas känsla av delaktighet
i taxeringsarbetet. I fråga om taxeringsförfarandet ansåge motionärerna
det vara ett grundvillkor, att detsamma försigginge under betryggande
rättsliga former. Parterna i taxeringsärendena intoge ofta positioner
med påfallande likheter med partsställningen i civil- och straffrättsprocesser.
Taxeringsproceduren vore emellertid så utformad, att den skattskyldige
inte hade samma möjligheter att föra sin talan som kronans
ombud. Skatteprocessen kunde inte sägas vara kontradiktorisk. Förhållandena
borde härvidlag bringas i bättre överensstämmelse med vad som
gällde för civil- och straffrättsförfarandet. För den enskildes rättsskydd
vore det vidare av största betydelse att han kunde få beskattningsmyndigheternas
åtgärder prövade även i formellt avseende. Om taxeringstjänstemannen
överskrede sina befogenheter i handläggningen av ett ärende till
men för den skattskyldige, hade denne för närvarande knappast möjlighet
att på tillbörligt sätt vinna rättelse, då någon instans för klagomål mot
den formella handläggningen inte funnes. Härtill komme, att taxeringsmyndigheten
ej syntes kunna åläggas bevisskyldighet för sina bedömanden.
Åtskilliga exempel torde kunna anföras på att taxeringstjänstemän
genom den formella handläggningen förorsakat enskild person allvarlig
skada. Det vore enligt motionärernas mening nödvändigt, att den skattskyldiges
rättsliga ställning stärktes i nu avsedda fall genom inrättandet
av ett besvärsinstitut. Det i propositionen framlagda förslaget till ökad
uPPgif t sskyldighet och taxeringskontroll syntes komplicera och försvåra

Bevillningsutskottets betänkande nr AG år 1955 15

den skattskyldiges ställning gentemot taxeringsmyndigheterna och ofta
leda till obehörigt intrång i privatlivets helgd. Det vore därför nödvändigt,
att även i övrigt frågan om ett förbättrat rättsskydd för den skattskyldige
toges upp till prövning. En sådan prövning torde kunna utföras i samband
med utredningen av frågan om den nya taxeringsorganisationen. Förslag
borde kunna framläggas för nästa års riksdag. De befogenheter, med vilka
taxeringsmyndigheternas granskningsmän enligt propositionen skulle utrustas,
förefölle motionärerna vara av så vittomfattande innebörd, att
överdrifter, föranledda av ett missriktat fiskaliskt nit, kunde skapa irritation
och i hög grad försvåra det önskvärda och nödvändiga samarbetet
mellan de skattskyldiga och taxeringsmyndigheterna. Den granskning av
korrespondens, protokoll och andra handlingar, som taxeringsmyndigheterna
enligt 57 c § i förslaget till taxeringsförordning skulle ha rätt att
verkställa, kunde komma att framstå såsom trakasserande detalj ingripanden
mot den enskilde. I normala fall borde det räcka med att taxeringsmyndigheterna
finge granska bokföring, räkenskaper och anteckningar
och därtill hörande verifikationer. Denna fråga borde ytterligare prövas,
varefter förslag på grundval härav kunde föreläggas nästa års riksdag. —
Motionärerna instämde i uppfattningen att kännbara straffpåföljder borde
drabba dem som genom oriktiga uppgifter undandroge sig skatt. Sådan
påföljd borde dock ej inträda i de fall då den skattskyldige uppenbarligen
omedvetet eller genom okunnighet förorsakat taxeringsfelet. Den i 142 §
nyssnämnda författningsförslag stadgade påföljden borde ändras i enlighet
därmed. I fråga om eftertaxering ville motionärerna understryka, att klara
skäl måste föreligga för tillgripande av en sådan åtgärd. Det borde uttryckligen
stadgas, att eftertaxering finge ske endast då skäligen kunde
antagas, att den skattskyldige lämnat uppgifter, som varit av beskaffenhet
att inte kunna läggas till grund för en riktig taxering.

I de likalydande motionerna 1:502 och 11:618 har bl. a. framhållits
att man vid behandlingen av förevarande proposition icke finge
bortse från den allmänna strävan att förenkla såväl deklarations- som
taxeringsförfarandet, vilken nyligen kommit till uttryck i riksdagens beslut
i fråga om förenklad taxering. När därtill de föreslagna bestämmelserna
säkerligen ofta vore praktiskt ogenomförbara funnes anledning till tveksamhet.
Värdet av en generell uppgiftsskyldighet skulle dock ur kontrollsynpunkt
vara så stort, att arbetet för de skattskyldiga och taxeringsnämnderna
verkligen vore motiverat. Däremot borde bestämmelser som kunde
föranleda irritation och missförstånd i förhållandet mellan de skattskyldiga
och taxeringsmyndigheterna om möjligt avlägsnas. Ur dessa allmänna
synpunkter ansåge motionärerna de föreliggande stadgandena i 35 § 1
mom. 7 och 2 mom. taxeringsförordningen icke vara antagbara. Detta
gällde i ännu högre grad förslagen i 35 g 5 inom., 57 a, 57 b och 57 c gg samma
förordning. Som av ett flertal remissinstanser framhållits vore den vid -

Bevillningsutskottets betänkande nr 48 år 1955

sträckta anteckningsskyldighet som föresloges i nyssnämnda 57 a § ägnad
att direkt inbjuda till efterhandskonstruktioner, vilka i och för sig vore
sämre än inga anteckningar alls. Att binda rätten att anföra besvär till
taxeringsmyndigheternas åsikt om anteckningarnas större eller mindre
tillförlitlighet vore vidare stötande för rättskänslan. Det föreslagna stadgandet
om skönstaxering funne motionärerna onödigt. Taxeringsnämnderna
behövde tvärtom manas att vid åsättande av skönstaxering iakttaga
all försiktighet till förhindrande av fullkomligt orimliga taxeringar. Taxeringsrevision
slutligen hade i remissinstanserna mött den starkaste kritiken.
Ovedersägligt loge förslaget uteslutande sikte på fiskaliska syften.
Privatlivets helgd, tystnadsplikt och sekretesskydd hade i stor utsträckning
skjutits åt sidan. Å andra sidan vore det naturligtvis angeläget att
arbetet på att göra taxeringarna så sakliga som möjligt fortsattes. Motionärerna
ansåge att den nu föreliggande frågan borde göras till föremål för
en mera allsidig och grundlig utredning, varvid representanter för olika
grupper skattskyldiga samt sakkunniga på rättsväsendets och taxeringsväsendets
områden borde medverka. Särskild uppmärksamhet borde ägnas
möjligheterna att effektivisera taxeringsarbetet utan att berättigade hänsyn
till tystnadsplikt träddes för nära eller intrång gjordes på privatlivets
helgd.

Utskottets yttrande
Allmänna synpunkter

Av propositionen framgår, att de däri upptagna förslagen är att betrakta
som en första etapp i en fullständig omarbetning av taxeringsförordningen.
Reformarbetet fullföljes genom en särskild utredning rörande taxeringsorganisationen
och i samband därmed stående spörsmål. Parallellt härmed
skall en översyn av förordningen i övrigt äga rum. Avsikten är att de nu föreslagna
bestämmelserna skall inarbetas i den nya taxeringsförordning som
skall bli slutresultatet av det pågående arbetet.

Behovet av reformer inom taxeringsväsendet har länge varit påtagligt.
1950 års bevillningsutskott hade tillfälle att ingå på hithörande frågor i
samband med den begäran om revision av taxeringsförordningen som beslöts
vid samma års riksdag. Därvid angav utskottet såsom viktigaste mål
för en sådan reform att nå ökad effektivitet i taxeringsarbetet men tillika
ökade garantier för rättssäkerheten.

Av den utredning som redovisats i propositionen framgår, att självdeklarationerna
i mycket stor utsträckning är oriktiga eller bristfälliga samt
att de skattebelopp som härigenom undandrages det allmänna nått avsevärda
belopp. Tendenserna till försämrad skattemoral måste enligt ut -

Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1955

skottets mening betecknas som allvarliga. Kraven på ökad effektivitet i
taxeringsarbetet har härigenom fått än större tyngd. Den omständigheten
att det visat sig råda ett tydligt samband mellan deklarationernas riktighet
och möjligheterna till kontroll talar, såsom departementschefen framhållit,
starkt för att ökade sådana möjligheter tillskapas. Genom åtgärder
härför tillgodoses även ett viktigt rättssäkerhetsintresse. Utskottet får, i
likhet med departementschefen, erinra om att i den enskildes krav på rättssäkerhet
bl. a. ligger att andra skattskyldigas taxering likaväl som hans
egen blir så riktig som möjligt. Ett sådant resultat kan icke uppnås utan en
effektivisering av taxeringskontrollen. Behovet av reformer i syfte att nå
ökad effektivitet i taxeringsarbetet är enligt utskottets mening så klart
framträdande, att dessa bör genomföras snarast möjligt.

De i propositionen framlagda förslagen tar huvudsakligen sikte på att förbättra
kontrollmöjligheterna. Viktiga förändringar har föreslagits på grundval
av erfarenheter från taxeringsarbetet. De nya bestämmelserna bör möjliggöra
ett förbättrat taxeringsresultat redan år 1956. Det ligger emellertid

1 sakens natur, att verkningarna av de nu föreslagna reformerna framträder
fullt ut först senare, när de tillämnade förstärkningarna inom taxeringsorganisationen
genomförts.

De föreslagna bestämmelserna innebär vidgade befogenheter för taxeringsmyndigheterna
och ökade skyldigheter för den enskilde. Att förändringar i
denna riktning är nödvändiga framgår av vad utskottet nyss anfört. Det må
emellertid framhållas, att något väsentligt avsteg från de grundläggande
principerna i gällande förordning ej skett. På viktiga områden innebär de
nya bestämmelserna huvudsakligen ett lagfästande och en närmare avvägning
av regler som redan tillämpats i praxis. Detta gäller bl. a. bestämmelserna
om anteckningsskyldighet och skönstaxering. Skyldigheterna att
lämna uppgifter har utformats med sikte på att nå ökad effektivitet utan
att oskäligt betunga de uppgiftspliktiga. Hänsyn av sistnämnda art har i
vissa fall lett till inskränkningar i förhållande till vad nu är föreskrivet.

Såsom framgår av det anförda, angår förslagen huvudsakligen de områden,
där behovet av större kontrollmöjligheter och ökad effektivitet i övrigt
varit särskilt framträdande. Det är därför endast naturligt att effektivitetssynpunkterna
kommit i förgrunden. Även på dessa områden uppkommer
emellertid betydelsefulla rättssäkerhetsspörsmål. Härvid har en avvägning
skett, vid vilken önskemålen om effektivitet fått i olika hänseenden stå
tillbaka för kraven på rättssäkerhet och på skydd för privatlivets helgd.
Utskottet vill i detta sammanhang särskilt peka på de föreslagna sekretessbestämmelserna.
Dessa innebär icke blott ökade möjligheter till insyn från
taxeringsmyndigheternas sida utan även rättssäkerhetsgarantier som delvis
medför begränsningar i befogenheter som nu tillkommer dessa myndigheter.

Sammanfattningsvis kan utskottet konstatera att propositionen — såvitt
angår däri behandlade områden — väl tillgodoser de önskemål om effektivitet

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1955. 7 samt. Nr 46

Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1955

i taxeringsarbetet och rättsskydd för den enskilde som framfördes av 1950
års riksdag. Med det anförda har utskottet även tagit ställning till den allmänt
hållna kritik, som främst från rättssäkerhetssynpunkt anförts i vissa
motioner. Det kan ytterligare påpekas, att åtskilligt av denna kritik i själva
verket närmast synes rikta sig mot det sakkunnigbetänkande som ligger till
grund för propositionen. Såvitt angår rättssäkerhetsfrågorna har emellertid
propositionen en helt annan innebörd än betänkandet. Utskottet förutsätter
såsom självklart, att rättssäkerhetsfrågorna kommer att vinna tillbörligt
beaktande även vid den fortsatta utredningen i organisationsfrågorna
och i samband därmed stående processuella spörsmål samt vid utformningen
av den nya taxeringsförordning, i vilken de nu föreslagna bestämmelserna
och organisationsutredningens resultat är avsedda att inarbetas.

Utskottet får alltså uttala sin anslutning till huvudprinciperna i Ivungl.
Maj:ts förslag samt avstyrka det i de likalydande motionerna 1:500 och
II: 617 framförda avslagsyrkandet ävensom de förslag om ny utredning i här
avhandlade ämnen som upptagits i nämnda motioner och i de likalydande
motionerna I: 501 och II: 616 samt I: 502 och II: 618.

Självdeklarationen

Vad departementschefen föreslagit i denna del tar framför allt sikte på
att skapa bättre underlag för de skattskyldigas uppgifter samt att göra dessa
uppgifter fullständigare.

I propositionen har ingående utvecklats de svårigheter som skulle möta,
om man försökte detaljerat angiva vilka skattskyldiga som skall sörja för
anteckningar eller annat underlag. Det föreslås i stället en särskild
bestämmelse, 57 a §, vari utsäges, att plikten att upprätta en korrekt deklaration
även innefattar skyldighet att i skälig omfattning sörja för underlag
till densamma.

Den föreslagna bestämmelsen innebär, såsom förut antytts, i huvudsak
endast ett lagfästande av vad som gäller redan nu. Sålunda är det ej avsett
att göra ändring i nuvarande praxis att i allmänhet använda schablonmetoder
vid taxering av vissa grupper, t. ex. chaufförer och serveringspersonal.
Ej heller avses någon ändring i praxis rörande beräkning av
avdragsgilla utgifter enligt schablonmetoder. Utskottet kan därför icke
dela de betänkligheter som framförts i vissa motioner. Utskottet finner fastmera
värdefullt att skyldigheten att sörja för underlag inskärpes genom ett
uttryckligt stadgande i taxeringsförordningen.

Även den föreslagna bestämmelsen i 57 b § om skönstaxering ansluter
sig nära till vad nu tillämpas. Skönstaxering skall sålunda endast
få tillgripas, om inkomsten ej kan tillförlitligen beräknas med vanliga
metoder. Av författningstexten framgår vidare, att syftet med en sköns -

Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1955

taxering inte får vara annat än att söka uppnå det från materiell synpunkt
riktigast möjliga taxeringsresultatet. Den i sakkunnigbetänkandet framförda
tanken att låta skönstaxering inträda som sanktion vid underlåtenhet
att fullgöra anteckningsskyldighet har icke upptagits. Ej heller i denna del
kan sålunda utskottet instämma i den motionsvis framförda kritiken.

Propositionsförslagen om vidgad uppgiftsskyldighet för vissa
skattskyldiga avser bl. a. att komplettera deklarationer angående rörelse
och vissa jordbruk med uppgifter, som hittills brukat infordras genom aninaning.
De nya bestämmelserna upptas i 29 a, 31, 32 och 32 a §§.

Utskottet finner lämpligt, att bestämmelser av sådan innebörd upptas i
taxeringsförordningen och kan i allt väsentligt tillstyrka Kungl. Maj :ts
förslag.

I de likalydande motionerna 1:499 och 11:615 berörs vissa hithörande
detaljspörsmål. Enligt den föreslagna 29 a § första stycket under 2) och 3)
skall uppgifter lämnas om hur värdesättningen å lager och fordringar
skett samt hur det bokföringsmässiga vinstresultatet justerats till överensstämmelse
med de för den skattemässiga inkomstberäkningen stadgade
grunderna. Motionärerna hemställer om förtydligande av stadgandet om
värdesättningen, så att därav framgår, att uppgift endast skall lämnas om
de grunder som i detta hänseende tillämpats vid bokslutet. Bestämmelsen
om uppgifter angående justeringar i det bokföringsmässiga vinstresultatet
föreslås kompletterad med en föreskrift av innehåll att specifikation av de
särskilda posterna icke skulle vara erforderlig.

Vad först angår stadgandet om värdesättning sammanhänger detta med
de i propositionen nr 100 föreslagna nya reglerna om varulagervärdering,
vilka utskottet funnit sig kunna tillstyrka. För tillämpning av dessa regler
erfordras i första hand en uppgift huruvida desamma följts, d. v. s. om grunderna
för värdesättningen. Därutöver torde det emellertid bli nödvändigt
att de skattskyldiga i klumpsummor anger anskaffnings- eventuellt återanskaffningsvärdet
å lagret samt yrkat inkuransavdrag. Uppgifter av denna art
skulle icke kunna efterfrågas i deklarationsformulären, om motionärernas
förslag genomföres. Någon svårighet att lämna sådana uppgifter torde inte föreligga,
nämligen med hänsyn till att den skattskyldige grundat sin inkomstredovisning
just på dessa uppgifter. Utskottet — som förutsätter att frågorna
i deklarationsformulären kommer att avfattas i enlighet med vad här
angivits — kan därför icke biträda motionärernas yrkanden i denna del
utan tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag.

Bestämmelsen att uppgift skall lämnas om skattemässigt erforderliga justeringar
i det bokföringsmässiga vinstresultatet syftar på att bokföringen
ofta upptar inkomster och utgifter som icke hänför sig till den rörelse bokföringen
avser. Där kan t. ex. redovisas inkomster och utgifter för fastighet,
som inte hör till rörelsen, och även utgifter för levnadskostnader och liknande.
Uppgifter härom efterfrågas redan nu i deklarationsformulären, och

20 Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1955

de brukar av deklaranterna regelmässigt specificeras så till vida, att klumpsummor
anges för de olika slag av inkomster eller utgifter som avses. Utan
sådan specifikation torde uppgifterna icke bli av större värde. Att redovisning
av olika detaljposter icke påfordras i deklarationsformulären ligger i
sakens natur. Utskottet får därför förorda Kungl. Maj :ts förslag även i
denna del.

Enligt den föreslagna 31 § första stycket skall den som fört räkenskaper
bifoga avskrifter av balansräkning för beskattningsåret och för det närmast
föregående räkenskapsåret samt av vinst- och förlusträkning för beskattningsåret,
om sådan räkning ingått i bokföringen. Har den skattskyldige
upprättat särskilt balanskonto, som avviker från balansräkningen, skall han
också bifoga avskrift av sådant konto. I nyssnämnda motioner begäres förtydligande
av bestämmelsen, så att det klart framgår att den skattskyldige
inte skall vara pliktig framlägga interna, preliminära beräkningar, som
föregått bokslutet.

Balansräkningarna och balanskontona innehåller i princip samma uppgifter.
Det är emellertid inte ovanligt, att de avviker från varandra så till vida
att endera handlingen är annorlunda uppställd eller mera specificerad än den
andra. Genom den föreslagna skyldigheten att vidfoga balanskonto får taxeringsmyndigheterna
tillfälle att ta del av den fullständigaste specifikationen.
Utskottet finner denna anordning lämplig. Samma skäl synes emellertid
kunna åberopas för att även vinst- och förlustkonto, som avviker från vinstoch
förlusträkningen, avlämnas i avskrift. Utskottet föreslår en komplettering
av stadgandet på denna punkt. Självfallet bör skyldigheten endast omfatta
konton, som ingår i bokslutet. Till undvikande av missförstånd härvidlag
förordar utskottet, i anslutning till motionärernas yrkande, att stadgandet
omredigeras, så att någon som helst tvekan inte behöver råda därom
att detsamma endast avser konton som intagits i bokföringen.

Uppgifter till ledning vid annans taxering

I propositionen föreslås vissa utvidgningar i skyldigheterna att lämna
kontrolluppgifter till ledning vid annans taxering. Utvidgningarna tar i
främsta rummet sikte på att möjliggöra en ökad kontroll över rörelseidkares
och jordbrukares deklarationer. Ett avslagsyrkande i sistnämnda del —
dock endast såvitt angår uppgifter som lämnas efter anmaning — föreligger
i de likalydande motionerna I: 502 och II: 618.

Utskottet finner de i propositionen föreslagna reglerna väl avvägda. Med
anledning av vad som anförts i motionerna får utskottet framhålla, att begränsningar
gjorts i olika hänseenden för att de uppgiftsskyldiga icke skall
oskäligt betungas. Genom dessa begränsningar har, såsom tidigare anmärkts,
även den nu föreliggande uppgiftsskyldigheten minskats i några
fall. Vad angår rätten att infordra kontrolluppgifter efter anmaning får ut -

Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år i955 21

skottet liksom departementschefen understryka, att densamma bör begagnas
med omdöme och urskillning. Icke minst på detta område är det
av vikt att ett friktionsfritt samarbete skapas mellan taxeringsmyndigheterna
och allmänheten.

En av nyheterna i förslaget består i att fysiska personer och dödsbon,
som innehaft annan fastighet under beskattningsåret, blir skyldiga att utan
anmaning lämna kontrolluppgifter angående avlöningar och ersättningar
till vicevärdar, portvakter, icke bokföringspliktiga hantverkare m. fl. Om
belopp under 500 kronor för helt år skall uppgift dock icke behöva lämnas.
Förslaget medför förbättringar i taxeringskontrollen så till vida, att kontrolluppgifter
rörande dessa avlöningar och ersättningar tidigare ej lämnats.
Det förtjänar emellertid att framhållas, att fastighetsägarna enligt
tidigare gällande regler upptagit ifrågavarande belopp såsom avdrag i
deklarationerna. Taxeringsmyndigheterna kunde på grund härav efter hänvändelse
till fastighetsägarna utan svårighet erhålla specifikation på avlöningarna
och ersättningarna. Denna kontrollmöjlighet har i fråga om
belopp under 500 kronor, som utbetalats av ägare till en- och tvåfamiljshus,
bortfallit i och med den fr. o. m. år 1955 tillämpade schablontaxeringen
av nämnda fastigheter. Kontroll kommer icke att kunna erhållas
annat än efter anmaning enligt 35 § 1 mom. taxeringsförordningen. Inom
utskottet har under hänvisning härtill ifrågasatts om icke den i propositionen
föreslagna gränsen vid 500 kronor borde sänkas.

Med hänsyn till att ifrågavarande uppgiftsskyldighet är ny finner sig
utskottet icke vilja frångå Kungl. Maj :ts förslag på denna punkt. Enligt
utskottets mening bör emellertid utvecklingen följas med uppmärksamhet
och en sänkning av gränsen kunna övervägas, om erfarenheterna skulle
ge vid handen att behov därav skulle föreligga.

Inom utskottet har uppmärksamheten fästs vid att det i praktiken visat
sig svårt att erhålla kontrolluppgifter från vissa uppköpare av slaktdjur
och andra jordbruksprodukter. Enligt vad som framhållits, är det en icke
ovanlig företeelse, att vissa uppköpare och leverantörer till dessa bereder
sig obehörig ekonomisk fördel genom att överenskomma att icke lämna
föreskrivna uppgifter.

Utskottet får i anslutning härtill framhålla, att de föreslagna reglerna
torde komma att medföra en avsevärd effektivisering av kontrollen på dessa
områden. Uppköpare av angivet slag blir i fortsättningen pliktiga att lämna
kontrolluppgifter utan anmaning. Länsstyrelserna torde, i enlighet med vad
departementschefen förordat, komma att upprätta register över uppgiftspliktiga
personer och noggrant övervaka efterlevnaden av bestämmelserna.
Fullgöres inte uppgiftsskyldigheten, kan anmaning i förening med vitesföreläggande
tillgripas. Vidare kan taxeringsrevision äga rum hos uppköparen
med granskning av räkenskaper, verifikationer in. in. Utskottet förutsätter,
att taxeringsmyndigheterna ägnar tillbörlig uppmärksamhet åt

Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1955

den av utskottet berörda frågan samt, med användande av de medel som den
nya lagstiftningen sätter i deras händer, försöker undanröja missförhållanden
av antydd art och därmed även de olägenheter som indirekt kan
förorsakas de lojala uppgiftslämnarna.

Utskottet får, under hänvisning till det anförda, biträda Kungl. Maj:ts
förslag. Beträffande stadgandena om uppgifter från försäkringsgivare i 33 §
1 inom. punkten 3 och 35 § 1 mom. punkten 6 har dock vissa smärre jämkningar
av huvudsakligen redaktionell natur befunnits påkallade.

T axeringsre vision

De nuvarande tämligen snäva bestämmelserna om bokföringsgranskning
föreslås ändrade och avsevärt utvidgade. Granskningen skall enligt förslaget
i fortsättningen benämnas taxeringsrevision; reglerna härom har sammanförts
i den nya 57 c §. Utvidgningarna består väsentligen i att revision
skall kunna ske icke blott för kontroll av den granskades egen deklaration
utan även för kontroll av andra skattskyldigas. Vidare får granskningen
avse, utom räkenskaper och därtill hörande handlingar, även korrespondens,
protokoll och andra handlingar rörande den granskades näringsverksamhet.
Handlingar av enskild natur, såsom privatbrev o. d., är givetvis
undantagna.

I flera motioner har betänkligheter anförts mot förslaget i denna del, varvid
man främst åberopat att de befogenheter som i förslaget tillagts taxeringsmyndigheterna
blivit alltför stora. I de inbördes likalydande motionerna
I: 498 och II: 619, I: 501 och II: 616 samt I: 502 och II: 618 hemställes
därför att förslaget icke genomföres i föreliggande skick.

Utskottet kan hysa viss förståelse för den tvekan som sålunda framkommit.
Det måste emellertid framhållas att de praktiska erfarenheterna från
taxeringsarbetet ger klart belägg för att de föreslagna bestämmelserna är behövliga.
Av den föreliggande utredningen framgår, att det numera är en icke
ovanlig företeelse att bokföringen anpassas efter felaktiga uppgifter, som
vederbörande avser att lämna i självdeklarationerna, och att först ett studium
av övriga affärshandlingar kan ge upplysningar om de affärstransaktioner
som man avsett att dölja. I vissa fall kan först en jämförelse mellan
två företags bokföring och handlingar ge klarhet härutinnan.

Vidare förtjänar det att påpekas, att de principer på vilka de föreslagna
reglerna uppbyggts icke är nya. Redan enligt nuvarande bestämmelser får
bokföringsgranskning — om än i begränsad utsträckning — ske för kontroll
av annans deklaration. Vad angår de uppgifter som kan hämtas ur korrespondens,
protokoll och dylika handlingar får utskottet erinra om att sådana
uppgifter redan nu kan infordras genom anmaning. Det är endast följdriktigt,
att taxeringsmyndigheterna erhåller möjlighet att i förekommande fall
kontrollera uppgifternas riktighet.

De föreslagna reglerna innebär även möjlighet till lättnader för uppgifts -

Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1955

lämnarna. Visar det sig att det skulle vara förenat med avsevärt arbete att
avge infordrade uppgifter, kan det stundom vara en för både myndigheterna
och den enskilde fördelaktig anordning att den sistnämnde i stället får
ställa sina böcker och övriga handlingar till myndigheternas förfogande.

Kungl. Maj :ts förslag bör därför biträdas. Med hänsyn till arten av de befogenheter
som sålunda ges åt taxeringsmyndigheterna bör emellertid tillses
att desamma begagnas med urskiilning och omdöme. Utskottet har nyss
gjort ett uttalande av liknande innebörd rörande befogenheten att infordra
kontrolluppgifter genom anmaning. När det blir fråga om taxeringsrevision,
bör kraven i dessa hänseenden ställas ännu högre. Departementschefen har
framhållit, att varje taxeringsrevision bör utföras av därtill lämpad person.
Utskottet får understryka detta uttalande och ytterligare framhålla, att ett
stort ansvar vilar på taxeringsintenderiten, vilken det tillkommer att förordna
granskningsmän. Självfallet åligger det också intendenten att övervaka
den granskningsverksamhet som äger rum enligt hans förordnande.

Valet av granskningsman kan erbjuda särskilda problem, i den mån fråga
uppkommer att anlita personer utanför den ordinarie revisionspersonalen
på länsstyrelsen. Härvid blir särskilt angeläget att söka erhålla granskningsmän,
vilkas lojalitet och tystlåtenhet icke kan ifrågasättas. Mången gång
kan skäl tala emot att låta granskningen utföras av personer från den ort,
där granskningen skall ske, eller personer med anknytning till den granskades
näringsverksamhet. Med hänsyn härtill kan det stundom vara mindre
lämpligt att anlita taxeringsnämndsordföranden i orten. Anledning synes
därför icke finnas att, såsom skett i Kungl. Maj :ts förslag, ge intendenten
särskild anvisning att anlita denne funktionär. Då stadgandets avfattning
dessutom skulle kunna föranleda den misstolkningen att man skulle kunna
göra avsteg från eljest föreskrivna kompetenskrav får utskottet förorda en
omredigering av stadgandet. Hinder kommer självfallet ändock icke att
föreligga mot att för revisionsuppdrag använda den sakkunskap och kompetens
som finnes företrädd bland taxeringsnämndsordförandena, nämligen
då en person i sådan ställning uppfyller de allmänna kraven i fråga om sakkunskap
i bokföring och taxering samt även i övrigt befinnes lämplig för det
uppdrag varom fråga är.

Med uppdraget att förrätta taxeringsrevision följer enligt förslaget befogenhet
att begära uppgifter av den hos vilken revisionen sker. Därutöver
kan ifrågakomma att genom anmaning infordra kontrolluppgifter från andra
personer. Befogenhet härtill har emellertid icke tillagts granskningsmännen,
utan dessa skulle få utverka beslut härom hos intendenten. I den mån
taxeringsrevision förrättas av tjänsteman hos länsstyrelsen, synes detta
innebära onödig omgång. Utskottet får därför förorda, att 55 § 1 mom.
ändras så, att sådan tjänsteman, i den mån han erhållit i uppdrag att verkställa
taxeringsrevision, ges samma anmaningsrätt som nu tillkommer
taxeringskonsulent.

24 Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1955

Utskottet får, med nyss angivna jämkningar, tillstyrka Kungl. Maj :ts
förslag.

Sekretessfrågor

Närmare bestämmelser om rätt för taxeringsmyndighet att ta del av hemliga
handlingar eller av uppgifter, som omfattas av tystnadsplikt, saknas för
närvarande. Rättsläget är, såsom departementschefen framhållit, i flera
hänseenden oklart.

I propositionen föreslås en närmare reglering på området.

Beträffande handlingar och uppgifter, som finnes hos myndigheter, förordar
departementschefen, att taxeringsintendenten i allmänhet skall äga
tillgång till dem, även om handlingarna och uppgifterna är av hemlig natur.
Liksom nu anses vara fallet, skall emellertid den myndighet som innehar
sådan handling eller uppgift väga angelägenheten av taxeringsintendentens
framställning mot de sekretesskyddade intressena. Intendentens begäran
får icke efterkommas, om detta skulle lända till synnerligt men med hänsyn
till det allmännas eller enskildas berättigade intressen. Uppkomna tvistefrågor
skall av intendenten kunna hänskjutas till Kungl. Maj:t i statsrådet.

De föreslagna reglerna upptas i 52 § taxeringsförordningen. Såsom anmärkts
i propositionen kommer en uppgifts eller handlings tillhandahållande
åt taxeringsmyndighet icke att medföra att uppgiften eller handlingen
mister det sekretesskydd, soin eljest tillkommer densamma.

Beträffande hemliga handlingar och uppgifter, som finns hos enskilda,
föreslås särskilda bestämmelser i 35 § 5 mom. och 57 c § 4 mom. Bestämmelserna
innefattar inskränkningar i den skyldighet att tillhandahålla handlingar
och uppgifter, som eljest skulle följa av föreskrifterna om kontrolluppgifter
och om taxeringsrevision. Innebörden är, att den som anmanats
lämna en kontrolluppgift eller hos vilken taxeringsrevision sker kan vända
sig till länsstyrelsen och under åberopande av tystnadsplikt eller andra särskilda
omständigheter hemställa om befrielse från skyldighet att tillhandahålla
handlingen eller uppgiften. Sådan framställning skall bifallas av
länsstyrelsen, när synnerliga skäl föranleder därtill.

Sekretesskydd för hemliga handlingar och uppgifter som ställts till taxeringsmyndigheternas
förfogande är föreskrivet i 56, 57 och 140 §§ taxeringsförordningen.
Bär regleras även frågan i vad mån sådana handlingar och
uppgifter får intas i processmaterialet vid skattedomstolarna.

De föreslagna sekretessbestämmelserna har blivit föremål för kritik i
några motioner.

Utskottet kan icke instämma i motionärernas synpunkter. Förslaget innebär
visserligen att taxeringsmyndigheterna, totalt sett, får vidgad insyn i
eljest sekretesskyddade förhållanden. Samtidigt har emellertid garantier
skapats för att de sekretesskyddade intressena i varje särskilt fall kan underkastas
prövning av annan myndighet än taxeringsmyndighet. Berätti -

Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1955

gade intressen av sekretesskydd trädes icke för nära. Särskilt i vad angår
handlingar och uppgifter hos enskilda skapas i vissa hänseenden ett rättsskydd,
som förut icke funnits.

Det förtjänar vidare att framhållas, att åtskilligt av kritiken i själva verket
synes rikta sig mot sakkunnigbetänkandet. Såsom utskottet tidigare anmärkt,
har propositionen i hithörande frågor en annan innebörd än betänkandet.

Frågan om de föreslagna reglernas förhållande till grundlagarna har närmare
utvecklats i propositionen. Därav torde framgå, att något grundlagshinder
icke föreligger för att genomföra de föreslagna bestämmelserna. Beträffande
förhållandet till annan lagstiftning må anmärkas, att taxeringsförordningen
utgör en av Kungl. Maj :t och riksdagen samfällt stiftad lag. I
den mån annan lag eller särskild författning innehåller föreskrifter om tystnadsplikt,
som kunnat göras gällande gentemot taxeringsmyndigheterna,
innebär de föreslagna reglerna en modifikation av dessa föreskrifter. En
erinran härom synes böra införas i slutbestämmelserna till förslaget om ändringar
i taxeringsförordningen.

Utskottet får med denna jämkning tillstyrka Kungl. Maj :ts förslag.

I propositionen föreslås ytterligare vissa förstärkningar i sekretesskyddet
för handlingar och uppgifter, som finnes hos taxeringsmyndigheterna. Förslagen
föranleder, i den mån de hänvisats till utskottet, icke någon erinran.

Efterlaxering

Möjligheterna till eftertaxering föreslås delvis utvidgade. Något egentligt
avsteg från de hittillsvarande principerna åsyftas emellertid icke. Huvudregeln
— att det skall finnas ett orsakssammanhang mellan en oriktig deklarationsuppgift
och det oriktiga taxeringsresultat som man vill rätta genom
eftertaxering — skall alltjämt upprätthållas. En mindre jämkning föreslås
dock så till vida att orsakssammanhang — i motsats till den ståndpunkt
praxis hittills intagit —- skall anses föreligga, även om felet bort kunna upptäckas
vid taxeringsmyndigheternas granskning. En viss begränsning har
åter skett genom att förslaget upptar krav på att felet skall vara av icke
oväsentlig betydelse.

För närvarande gäller, att eftertaxering endast får användas för att rätta
direkt påvisbara fel. Detta skall enligt förslaget alltjämt vara det normala.
Visar det sig emellertid att den skattskyldiges deklaration alltigenom är
otillförlitlig, öppnar förslaget en möjlighet att ompröva taxeringen i dess
helhet. Härvid kan även skönstaxering användas.

Sistnämnda utvidgning har upptagits till behandling i de likalydande
motionerna I: 501 och II: 616. Däri understrykes, att klara skäl måste föreligga
för tillgripande av eftertaxering, och motionärerna förordar under åberopande
härav viss ändring i de föreslagna bestämmelserna.

Såsom framgår av den nyss lämnade redogörelsen, innefattar Kungl.

26 Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1955

Maj :ts förslag endast mindre jämkningar i de hittillsvarande reglerna. Att en
eftertaxering skall grundas på klara skäl och att det allmännas ombud härvidlag
har en större bevisbörda än vid vanlig taxering följer även av de föreslagna
reglerna. Möjligheterna att genom eftertaxering helt ompröva en tidigare
taxering angives förhållandevis snävt, och någon opåkallad användning
därav torde icke behöva befaras. Utskottet kan med ledning av det anförda
konstatera, att de i motionerna framförda önskemålen vunnit tillbörligt
beaktande redan i propositionen.

Utskottet finner sig sålunda kunna tillstyrka Kungl. Maj :ts förslag till
ändrade regler om eftertaxering.

Det i propositionen upptagna förslaget att vidga de skattskyldigas möjligheter
att i efterhand vinna rättelse i en materiellt sett för hög taxering biträdes
ävenledes av utskottet.

Påföljder för deklarationsförsummelser m. m.

Kungl. Maj :ts förslag har provisorisk karaktär. Departementschefen förutsätter,
att man senare bör ompröva frågan huruvida förlust av besvärsrätt
över huvud taget utgör någon lämplig sanktion mot deklarationsförsummelser.
Den föreslagna ändringen har föranletts av att man på vissa håll kringgått
bestämmelserna om tid för avlämnande av självdeklaration genom att
inlämna deklarationsblanketter, som endast försetts med namnunderskrift
eller någon eller några helt otillräckliga uppgifter. Då det synes angeläget
att möta missbruk av denna art, finner sig utskottet böra tillstyrka Kungl.
Maj :ts förslag. Utskottet får härvid framhålla, att någon tillämpning avstadgandet
utöver vad sålunda avsetts självfallet icke bör äga rum. Avfattningen
av stadgandet är emellertid så restriktiv, att en sådan tillämpning
inte torde behöva befaras. Så snart det icke föreligger klart ofullständiga
deklarationsuppgifter, kan deklarationen — oavsett uppgifternas tillförlitlighet
— icke anses ha så bristfälligt innehåll att deklarationen uppenbarligen
ej är ägnad att ligga till grund för taxering.

De ändringar i taxeringsförordningens straffbestämmelser som föreslås
i propositionen är endast av formell natur. Under hänvisning till omfattningen
av skyldigheterna att lämna uppgifter till ledning för annans taxering
föreslås emellertid i de inbördes likalydande motionerna 1: 499 och
11:615 samt 1:501 och 11:616, att 142 §, vari denna skyldighet är straffsanktionerad,
förses med tillägg av innebörd, att straff inte skall ådömas,
när giltig ursäkt till försummelsen visas.

Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1955 27

Utskottet kan dela motionärernas uppfattning, att straff icke bör ådömas
i dylika fall. Något särskilt stadgande härom torde emellertid icke vara erforderligt.
Ursäktliga försummelser av ifrågavarande art sammanhänger i regel
med att erforderliga anteckningar inte förts. Skyldigheten att föra anteckningar
är i den föreslagna 57 a § begränsad till vad som skäligen kan
påfordras. Härav följer, såsom departementschefen anmärkt, att om försummelser
i uppgiftsskyldighetens fullgörande beror på underlåtenhet att
föra anteckningar och denna underlåtenhet inte kan anses bero på vårdslöshet,
skall straff icke ådömas. Vederbörande åklagare äger enligt 20 kap.
7 § rättegångsbalken befogenhet att meddela åtalseftergift i samtliga hithörande
fall.

Fastighetstaxering

De föreslagna ändringarna innebär, att olika i den allmänna fastighetstaxeringen
deltagande organ skall få längre tid för sitt arbete. \ idare föreslås,
att fastighetsägarna skall erhålla särskilda underrättelser om föreslagna
och beslutade taxeringar. Fastighetsägarna får härigenom bättre
möjligheter att tillvarata sina intressen i fastighetstaxeringsförfarandet.

Utskottet finner förslagen lämpliga och tillstyrker desamma.

Vad departementschefen i övrigt förordat och anfört lämnas av utskottet
utan erinran.

Bevillningsutskottets betänkande nr i6 år 1955

Utskottets hemställan

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl.
Maj:ts förevarande proposition nr 160, i vad densamma
hänvisats till bevillningsutskottet, icke kunnat av riksdagen
oförändrad bifallas,

1) för sin del antaga följande såsom utskottets förslag
betecknade

Förslag

till

förordning om ändring i taxeringsförordningen den 28 september 1928 (nr 379)

Härigenom förordnas, att 4 §, 5 § 1 mom., 6 § 1 mom., 7 § 1 mom., 12 §
1 inom., 17 § 1 mom., 20 § 1 mom., 22 § 1 inom., 26 § 1 mom., 27 §, 28 § 2
inom., 29 § 1 mom., 31—33 och 35 §§, 36 § 4 mom., 37 § 1 mom., 39 § 1 och
6 inom., 40 §, 40 a § 1 mom., 41 §, 42 § 3 mom., 52 och 54 §§, 55 § 1 inom.,
56 § 1 mom., 58 § 2 inom., 59 § 1 och 3 mom., 60 § 2 mom., 62 § 2 och 3
mom., 64 §, 65 §, 66 § 2 mom., 67 § 3 mom., 69 och 71 §§, 72 § 2 mom., 79,
93 och 116 §§, 124 § 1 mom., 140 och 142 §§ samt 144 § 3 mom. taxeringsförordningen
den 28 september 19281 skola erhålla ändrad lydelse på sätt
nedan angives, samt att i samma förordning skola införas åtta nya paragrafer,
betecknade 29 a §, 32 a §, 35 a §, 35 b §, 57 a §, 57 b §, 57 c § och
59 a g, av nedan angiven lydelse.

Kungl. Maj:ts förslag Utskottets förslag

4 §•

Indelning i beredningsdistrikt och fastighetstaxeringsdistrikt verkställes
av länsstyrelsen senast den 30 april året näst före taxeringsåret. Senast
den 30 november året näst före taxeringsåret fastställer länsstyrelsen indelningen
i lokala taxeringsdistrikt och antalet särskilda taxeringsnämnder i
länet, därvid tillika för varje särskild taxeringsnämnd skall angivas ej
mindre vilka grupper av skattskyldiga, som skola taxeras av nämnden, än
även huruvida nämndens distrikt skall utgöras av länet i dess helhet eller 1 * 3

1 Senaste lydelse av 4 § och 56 § 1 mom. samt 144 § 3 mom. se 1947: 591; av 6 § 1

mom., 7 § 1 mom., 32 § 2 mom., 35 § 2 mom., 41 §, 42 § 3 mom., 52 §, 55 § 1 mom., 59 §

3 mom., 66 § 2 mom., 69 § 1 mom., 72 § 2 mom. och 79 § 1 mom. se 1943: 855; av 12 §

1 mom. se 1945: 901; av 17 § 1 mom., 26 § 1 mom., 29 § 1 mom., 67 § 3 mom. och 124 §

1 mom. se 1954: 159; av 20 § 1 mom., 37 § 1 mom. samt 69 § 2 och 3 mom. se 1947: 513;

av 28 § 2 mom. se 1947: 578; av 31 §, 32 § 3 mom., 35 § 3 mom., 39 § 6 mom., 40 § 2

mom., 79 § 2 och 3 mom. samt 93 och 140 §§ se 1951: 792; av 33 § se 1954: 205; av 35 §

1 mom. se 1950: 313; av 35 § 4 mom., 36 § 4 mom., 39 § 1 mom., 40 § 1 mom. och 54 §

se 1935: 255; av 40 a § 1 mom. och 142 § se 1954: 53; av 59 § 1 mom., 60 § 2 mom.,

62 § 2 mom. och 65 § se 1951: 439; samt av 116 § se 1951: 441.

Bevillningsutskottets betänkande nr 46 dr 1955 29

Kungl. Maj.ts förslag Utskottets förslag

visst angivet område inom detsamma. För stad, som ej deltager i landsting,
skall alltid utses minst en särskild taxeringsnämnd.

Åt distrikten---i övrigt.

Innan länsstyrelsen---beträffande Stockholm.

5 §•

1 mom. Beredningsnämnd består--— varje kommun.

Ordföranden förordnas---i beredningsdistrikt.

Ledamöterna ävensom suppleanter, en för varje ledamot, väljas av kommunalstämma
eller, där kommunalfullmäktige finnas, av dessa. Valet skall
förrättas senast den 30 juni året näst före taxeringsåret. Om utgången av
valet skall den som därvid fört ordet omedelbart underrätta ej mindre de
valda än även ordföranden i beredningsnämnden och länsstyrelsen.

6 §•

1 mom. Fastighetstaxeringsnämnd består av ordförande samt å landet
sex och i stad fyra eller, i vissa fall, sex ledamöter.

Ordföranden förordnas---i fastighetstaxeringsnämnden.

Av ledamöterna förordnas en av länsstyrelsen och i övrigt inträda i
nämnden:

å landet:

a) två av landstingskommunens förvaltningsutskott valda ledamöter,

b) vederbörande beredningsnämndsordförande; ävensom

c) två kommunvis av kommunalstämma eller, där kommunalfullmäktige
finnas, av dessa valda ledamöter, av vilka minst en skall vara vald till ledamot
i beredningsnämnd inom vederbörande kommun;

och skola dessa ledamöter tjänstgöra, de av landstingskommunens förvaltningsutskott
valda i hela taxeringsdistriktet, beredningsnämndsordföranden,
då fråga är om taxering av fastighet inom ordförandens beredningsdistrikt,
samt de av kommun valda, då fråga är om taxering av fastighet
inom kommun, för vilken de valts; samt

i stad:

tre eller, därest länsstyrelsen med hänsyn till fastighetstaxeringsdistrikts
utsträckning eller andra förhållanden så förordnat, fem av stadsfullmäktige
eller, där stadsfullmäktige icke finnas, av allmän rådstuga valda ledamöter.

Val av ledamöter i fastighetstaxeringsnämnd jämte suppleanter, en for
varje ledamot, förrättas senast den 30 juni aret näst före taxeringsåret.

Om utgången av här omförmälda val bär den som därvid fört ordet att
underrätta länsstyrelsen, ordföranden i fastighetstaxeringsnämnden och
de valda.

Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1955
Kungl. Maj.ts förslag Utskottets förslag

7 §.

1 mom. Fastighetsprövningsnämnd i län skall utgöras av medlemmarna
av den i 9 § omförmälda länsprövningsnämnden samt ytterligare nio ledamöter,
vilka utses av länsstyrelsen senast den 15 augusti året näst före
taxeringsåret. Av sistnämnda ledamöter skola tre utses bland dem, som
efter förordnande av länsstyrelsen eller val av landstingskommuns förvaltningsutskott
äro ledamöter i fastighetstaxeringsnämnd, tre bland dem, som
efter val av kommun äro ledamöter i sådan nämnd, samt tre bland personer
inom länet, som icke äro ledamöter i fastighetstaxeringsnämnd men genom
sin verksamhet kunna antagas besitta sakkunskap i fråga om fastighetsvärdering.

Enligt samma---för dem.

12 §.

1 mom. Till medlemmar---taxeringens verkställande.

Av kommun må till ledamot eller suppleant i beredningsnämnd, fastighetstaxeringsnämnd
eller taxeringsnämnd utses allenast den, som är inom
kommunen mantalsskriven, och av landstingskommuns förvaltningsutskott
må till ledamot eller suppleant i fastighetstaxeringsnämnd utses allenast
den, som är mantalsskriven i kommun inom fastighetstaxeringsdistriktet.
Av landstingskommuns förvaltningsutskott må till ledamot eller suppleant
i särskild taxeringsnämnd utses allenast den, som är mantalsskriven i kommun
inom nämndens verksamhetsområde; beträffande Kalmar län skall
därjämte iakttagas att den, som av någondera landstingskommunens förvaltningsutskott
väljes, skall vara mantalsskriven i kommun inom samma
landstingskommuns område.

Vid kommuns---inom densamma.

Vid val---ankommande taxeringsfrågorna.

Till medlemmar---nämndens verksamhetsområde.

17 §.

1 mom. Till ledning---sådan innehavare.

Allmän fastighetsdeklaration ----- och anskaffningskostnader.

Är jordbruksfastighet---eller innehavaren.

Kungl. Maj :t må---statistiskt ändamål.

Allmän fastighetsdeklaration skall avgivas å blankett enligt formulär,
som i enlighet med vad nu sagts fastställes av riksskattenämnden.

20 §.

1 mom. Allmän fastighetsdeklaration skall avlämnas senast den 15 september
året näst före det, då allmän fastighetstaxering skall äga rum, och
ingivas

Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1955

Kungl. Maj.ts förslag Utskottets förslag

beträffande fastighet å landet: till ordföranden i beredningsnämnden för
det beredningsdistrikt, landsfiskalen i det landsfiskalsdistrikt eller länsstyrelsen
i det län, där fastigheten är belägen; samt

beträffande fastighet i stad: till ordföranden i fastighetstaxeringsnämnden
för det distrikt, den lokala skattemyndigheten eller, där staden icke har
egen uppbördsförvaltning, magistraten eller kommunalborgmästaren i den
stad eller länsstyrelsen i det län, där fastigheten är belägen.

Uppgift enligt 18 § skall avlämnas senast den 20 juli året näst före det, då
allmän fastighetstaxering skall äga rum, och ingivas till länsstyrelsen i det
län, där fastigheten är belägen.

22 §.

1 mom. Har vid — — — deklaration (särskild fastighetsdeklaration).

Har fastighet---av taxeringsenheten.

Särskild fastighetsdeklaration skall avfattas å blankett enligt formulär,
som fastställes av riksskattenämnden, och innehålla upplysning om det förhållande,
som skall föranleda åsättande av nytt taxeringsvärde, ävensom i
erforderliga delar sådana uppgifter beträffande fastigheter, som omförmälas
i 17 § 1 mom.

26 §.

1 mom. Nedannämnda skattskyldiga äro, där ej annat följer av stadgandet
i 3 mom., skyldiga att utan anmaning till ledning för egen taxering för
inkomst eller förmögenhet avlämna deklaration (självdeklaration), nämligen: 1)

aktiebolag och ekonomisk förening ävensom sådan stiftelse, fond eller
inrättning som har till huvudsakligt ändamål att tillgodose viss familjs,
vissa familjers eller bestämda personers ekonomiska intressen;

2) annan juridisk person, om dess bruttointäkter av en eller flera förvärvskällor
under beskattningsåret uppgått till sammanlagt minst 100
kronor;

3) fysisk person, vilkens bruttointäkter av en eller flera förvärvskällor
under beskattningsåret uppgått, om han varit bosatt här i riket under hela
beskattningsåret, till sammanlagt minst 1 200 kronor och eljest till sammanlagt
minst 100 kronor;

4) fysisk eller juridisk person, vilkens tillgångar av den art, som angives
i 3 § 1 mom. förordningen om statlig förmögenhetsskatt, vid beskattningsårets
utgång haft ett värde överstigande 50 000 kronor eller, såvitt angår
sådan juridisk person som avses i 6 § 1 mom. b) nämnda förordning, 5 000
kronor; samt

5) fysisk eller juridisk person, för vilken garantibelopp för fastighet skall
upptagas såsom skattepliktig inkomst.

Vid bedömandet---statlig förmögenhetsskatt.

Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1955

Kungl. Maj.ts förslag Utskottets förslag

Hava makar, som ingått äktenskap före ingången av beskattningsåret och
levt tillsammans under större delen därav, var för sig haft inkomst eller
förmögenhet, skall vardera makens deklarationsskyldighet bedömas med
hänsyn till makarnas och boets sammanlagda inkomst och förmögenhet.

Skall skattskyldig enligt förordningen om statlig förmögenhetsskatt taxeras
för förmögenhet, som tillhör barn eller annan, skall hänsyn därtill tagas
vid deklarationsskyldighetens bedömande.

Vid tillämpning av vad i första stycket under 3) är stadgat, skall svensk
medborgare, som under beskattningsåret tillhört svensk beskickning hos
utländsk makt eller lönat svenskt konsulat eller beskickningens eller konsulatets
betjäning och som på grund av sin tjänst varit bosatt utomlands,
anses hava varit bosatt här i riket. Detsamma skall gälla sådan persons
hustru samt barn under 18 år, därest de varit svenska medborgare och
bott hos honom. Person, som under beskattningsåret tillhört främmande
makts härvarande beskickning eller lönade konsulat eller beskickningens
eller konsulatets betjäning och som icke varit svensk medborgare, så ock
sådan persons hustru, barn under 18 år och enskilda tjänare, därest de
bott hos honom och icke varit svenska medborgare, anses däremot vid tilllämpningen
av vad i första stycket under 3) är stadgat icke hava varit
här i riket bosatta.

1 fråga om deklarationsskyldighet för oskift dödsbo efter skattskyldig,
som avlidit under beskattningsåret, skall tillämpas vad som skolat gälla
för den avlidne.

27 §.

Självdeklaration skall avgivas på heder och samvete samt avfattas å blankett
enligt formulär, som av riksskattenämnden fastställes i anslutning till
här nedan meddelade bestämmelser. Dock må, där deklaration jämlikt
26 § 2 mom. infordrats av ordförande i taxeringsnämnd, de erforderliga
upplysningarna meddelas muntligen inför ordföranden, som inför desamma
å deklarationsblankett och därå tager den deklarationsskyldiges underskrift.

28 §.

2 mom. Deklarationsskyldig, som —--- kommunal inkomstskatt.

Särskild självdeklaration — — — flera exemplar.

29 §.

1 mom. Allmän självdeklaration — ---- dennes hemortskommun.

Allmän självdeklaration skall därjämte innehålla de uppgifter, som för
särskilda fall föreskrivas i denna förordning.

Har skattskyldig under beskattningsåret varit gift, skall han jämväl
uppgiva sådan boets eller andra makens inkomst och förmögenhet, över
vilken förvaltningen rättsligen tillkommit honom. Åligger skattskyldigheten

Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1955

Kungl. Maj:ts förslag Utskottets förslag

andra maken, skall uppgiften lämnas å särskild blankett. Då skattskyldig
skall taxeras för barns eller annans förmögenhet, skall uppgift lämnas
jämväl om sådan förmögenhet.

Svenskt aktiebolag----utdelningens belopp.

Inländsk försäkringsanstalt,---hänförliga verksamheten.

Med inländsk---för medlem.

Utländsk försäkringsanstalt,---och 5).

Belopp, som---öretal bortfalla.

29 a §.

1) uppgift, såvitt angår rörelse, om storleken av omsättningen;

2) uppgifter huru värdesättningen å lager samt fordringar skett;

3) uppgift huru det bokföringsmässiga vinstresultatet justerats till överensstämmelse
med de för den skattemässiga inkomstberäkningen stadgade
grunderna;

4) uppgifter rörande i räkenskaperna gjorda avdrag för värdeminskning;

5) uppgifter rörande gjorda avdrag för avsättningar till pensions- eller
andra personalstiftelser eller till fonder eller stiftelser av annat slag;

7) uppgift om belopp, som vid inkomstberäkningen avdragits såsom reseoch
representationskostnader, i den mån sådant belopp icke utgivits till
anställda och upptagits å kontrolluppgifter rörande dessas förmåner, dock
att, därest lämnandet är förenat med synnerliga svårigheter, uppgiften
skall lämnas först efter anmaning; samt

8) uppgift om verkställda nedskrivningar av värdet å rättigheter till
leverans av omsättningstillgångar samt maskiner och andra inventarier.

Redovisas inkomst av rörelse enligt bokföringsmässiga grunder men utan
räkenskapsavslutning medelst vinst- och förlustkonto, skall beträffande
innehållet i självdeklaration i tillämpliga delar gälla vad ovan sägs.

31 §.

Vid självdeklaration för deldarationsskyldig,
som under beskattningsåret
varit skyldig föra räkenskaper
eller som, utan
3 —

Vid självdeklaration för deklarationsskyldig,
som under beskattningsåret
varit skyldig föra räkenskaper
eller som, utan att sådan

att sådan

Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 46

Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1955

Kungl. Maj:ts förslag
skyldighet förelegat, under beskattningsåret
fört räkenskaper i av honom
bedriven rörelse, skall fogas bestyrkt
avskrift av balansräkning för
beskattningsåret och balansräkning
för det närmast föregående räkenskapsåret
samt av vinst- och förlusträkning
för beskattningsåret, om sådan
räkning ingått i bokföringen.
Har den deklarationsskgldige upprättat
särskilt balanskonto, som avviker
från balansräkningen, skall
han vid deklarationen foga bestyrkt
avskrift av sådant konto.

Utskottets förslag

skyldighet förelegat, under beskattningsåret
fört räkenskaper i av honom
bedriven rörelse, skall fogas
bestyrkt avskrift av balansräkning
för beskattningsåret och balansräkning
för det närmast föregående räkenskapsåret
samt av vinst- och förlusträkning
för beskattningsåret,
om sådan räkning ingått i bokföringen.
Har i bokföringen intagits
särskilt balanskonto eller vinst- och
förlustkonto och avviker sådant konto
från räkning som nyss sagts, skall
vid deklarationen jämväl fogas bestyrkt
avskrift av kontot.

Vid självdeklaration, som ovan sägs, skola vidare fogas uppställningar
enligt formulär, som fastställas av riksskattenämnden, med uppgifter erforderliga
för tillämpning av gällande bestämmelser rörande avdrag för
värdeminskning så ock utdrag av räkenskaperna till styrkande av dessa
uppgifter.

För aktiebolag, ekonomisk förening och ömsesidigt försäkringsbolag
skall avlämnas bestyrkt avskrift eller tryckt exemplar av förvaltnings- och
revisionsberättelser, som avgivits för beskattningsåret.

läkare av---är belägen.

32 §.

1 mom. Envar bör, utöver vad deklarationsformuläret föranleder, meddela
de upplysningar till ledning för egen taxering för inkomst eller förmögenhet,
som kunna vara av betydelse för åsättande av en riktig taxering.

2 mom. Efter anmaning är envar skyldig att i den omfattning, som i anmaningen
angivits, meddela de ytterligare upplysningar, som finnas erforderliga
för kontroll av egen deklarations riktighet eller eljest för egen taxering.
Dylika upplysningar skola lämnas skriftligen, där ej annat angivits
i anmaningen.

3 mom. Angående skyldighet att underkasta sig taxeringsrevision, därom
stadgas i 57 c §.

Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1955

Kungl. Maj:ts förslag1 Utskottets förslag

32 a §.

Är stiftelse eller förening helt eller delvis frikallad från skattskyldighet
för inkomst eller förmögenhet, skall i fall som nedan angivas särskild uppgift
avlämnas rörande inkomst och förmögenhet, som icke i självdeklaration
uppgivits till beskattning.

Uppgiftsskyldighet, som i första stycket sägs, åligger

1) pensionsstiftelse,

2) jämlikt lagen om aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser
bildad stiftelse för arbetslöshetsunderstöd, sjukhjälp eller hjälp vid olycksfall,

3) stiftelse som har till huvudsakligt ändamål att under samverkan med
militär eller annan myndighet stärka rikets försvar,

4) stiftelse som har till huvudsakligt ändamål att, utan begränsning till
viss familj, vissa familjer eller bestämda personer, främja vård och uppfostran
av barn eller lämna understöd för beredande av undervisning eller
utbildning eller utöva hjälpverksamhet bland behövande eller främja vetenskaplig
forskning, ävensom

5) förening som, utan att den i sin verksamhet tillgodoser medlemmarnas
ekonomiska intressen, huvudsakligen verkar för ändamål av den art, som
angives under 3) eller 4).

Uppgift avfattas å blankett enligt av riksskattenämnden fastställt formulär
och skall upptaga inkomster och utgifter under räkenskapsår, som gått
till ända närmast före den 1 mars under taxeringsåret, samt tillgångar och
skulder vid nämnda räkenskapsårs början och slut, ävensom upplysning om
de omständigheter, vilka anses böra föranleda frikallelse från skattskyldighet.

Uppgift avlämnas varje år senast den 31 mars till länsstyrelsen i det län,
där stiftelsens eller föreningens förvaltning huvudsakligen utövats, där icke
taxeringsintendenten på därom gjord framställning medgivit befrielse tills
vidare från nämnda skyldighet.

Det åligger stiftelse eller förening, som i denna paragraf avses, att efter
anmaning meddela de ytterligare upplysningar, som kunna erfordras för
bedömandet av stiftelsens eller föreningens skattskyldighet.

33 §.

1 mom. Till ledning vid inkomsttaxering skola varje år utan anmaning
uppgifter (kontrolluppgifter) för nästföregående kalenderår avlämnas på
sätt framgår av följande uppställning:

1 Beträffande lydelsen av Kungl. Maj:ts förslag, såvitt angår den i 33 § 1 inom. intagna

uppställningen, hänvisas till propositionen.

Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1955

Kungl. Maj.ts förslag1

Utskottets förslag

Uppgiftsskyldig

1. a) Statlig och kommunal
myndighet,

b) aktiebolag, ekonomisk
förening, fond,
stiftelse och annan juridisk
person än dödsbo,

c) fysisk person och
dödsbo, som bedrivit
rörelse, jordbruk eller
skogsbruk, samt

d) fysisk person och
dödsbo, som innehaft
annan fastighet.

Vem uppgiften skall
avse

Den som hos den
uppgiftsskyldige innehaft
anställning eller
uppdrag eller utfört
tillfälligt arbete eller
som av den uppgiftsskyldige
åtnjutit pension,
livränta eller periodiskt
utgående ersättning,
ävensom den
som åtnjutit förmån
från personalstiftelse
eller annan stiftelse.

Vad uppgiften skall avse

Avlöning, arvode eller annan
ersättning, oavsett huruvida
denna utgått kontant eller
såsom naturaförmån samt
oavsett om densamma utgör
ersättning för kostnader, som
mottagaren haft att bestrida.
Har mottagaren haft att erlägga
vederlag för åtnjuten
naturaförmån, skall uppgift
om förmånen och vederlaget
lämnas.

Undantag:

a) folkpension,

b) ersättning och förmån
för tillfälligt arbete, om det
som mottagaren sammanlagt
åtnjutit haft ett lägre värde
än 100 kronor för hela året,

c) ersättning och förmån
till någon för tillfälligt arbete
å annan fastighet än jordbruksfastighet,
om vad som
utgivits har lägre värde än
500 kronor och det icke utgör
avdragsgill omkostnad i
förvärvskällan rörelse,

d) utbetalning till rörelseidkare,
som enligt lag varit
bokföringsskyldig, av ersättning
för tillfälligt arbete,
samt

e) av statlig myndighet utgiven
förmån, som icke utgör
skattepliktig intäkt för mottagaren.

2. Fysisk person som
varit skyldig att verkställa
skatteavdrag enligt
uppbördsförordningen.

Den å vilkens in- Om uppgiftens innehåll
komst skatteavdrag skall i tillämpliga delar gälla
verkställts. vad ovan vid 1. sägs.

1 Beträffande lydelsen av Kungl. Maj:ts förslag, såvitt angår den i 33 § 1 inom. intagna

uppställningen, hänvisas till propositionen.

Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1955

Kungl. Maj:ts förslag1 Utskottets förslag

Uppgiftsskyldig

3. Försäkringsanstalt
och understödsförening.

4. Den som utbetalt
royalty eller periodiskt
utgående avgift för rättighet
av goodwills natur,
såsom varumärke,
firmanamn o. dyl., eller
för utnyttjande av patent,
mönster o. dyl.

5. Den som bedrivit
verksamhet, vari ingått
inköp av jordbruks- eller
trädgårdsprodukter
eller husdjur eller från
husdjur erhållna produkter,
allt i den mån
Kungl. Maj :t därom förordnat.

6. Den som bedrivit
verksamhet, vari ingått
förvärv av avverkningsrätt
eller inköp av virke
eller andra skogseffekter,
allt i den mån
Kungl. Maj :t därom förordnat.

7. Den som bedrivit
förmedlingsverksamhet
eller annan därmed
jämförlig verksamhet,
allt i den mån Kungl.
Maj:t därom förordnat. 2

Vem uppgiften skall
avse

Den som från anstalten
eller föreningen
uppburit belopp, ej
understigande 200 kronor
för hela året, på
grund av försäkring av
den art att skatteplikt
för beloppet föreligger.

Den till vilken royaltyn
eller avgiften utbetalts.

Den från vilken inköp
skett.

Vad uppgiften skall avse
Utgivet belopp.

Det utbetalda beloppet.

Den som ägt eller
brukat fastighet, från
vilken upplåtelse av avverkningsrätt
eller försäljning
av skogseffekter
ägt rum.

Den som genom verksamheten
erhållit anställning,
uppdrag eller
tillfälligt arbete eller
ock försålt egendom.

Utgivet vederlag i penningar,
naturaprodukter eller annat.

Undantag: vederlag som

gottgjorts bokföringsskyldig
rörelseidkare.

Vederlag som utgivits eller
gottgjorts, ävensom vederlag,
om vars utgivande under senare
år avtal träffats.

Ersättning eller vederlag
som förmedlats eller varom
uppgift eljest finnes tillgänglig -

2 mom. Vid avlämnande av uppgifter, varom stadgas i 1 mom., skall
iakttagas följande.

1 Beträffande lydelsen av Kungl. Maj:ts förslag, såvitt angår den i 33 § 1 mom. intagna

uppställningen, hänvisas till propositionen.

Bevillningsutskottets betänkande nr 46 dr 1955

Kungl. Maj:ts förslag1 Utskottets förslag

Avser sådan förmån, varom under 1 mom. första och andra punkterna
förmäles, endast en del av året, skall upplysning meddelas om den tidrymd,
för vilken förmånen utgått.

Har från annan arbetsgivare än statlig myndighet utgått särskild resekostnads-
och traktamentsersättning, skall i kontrolluppgiften angivas be
loppet av dels resekostnadsersättning och dels traktamentsersättning jämte
antalet dagar för vilka traktamentsersättning utgått.

Därest vid avlönings utbetalande avdrag skett för löntagares eller hans
efterlevandes pensionering, skall i kontrolluppgiften upptagas bruttolön,
vad som avdragits och efter avdraget återstående belopp.

Har arbetsgivare uppburit den anställde tillkommande ersättning på
grund av försäkring i allmän sjukkassa, skall angivas jämväl beloppet av
vad sålunda uppburits.

I kontrolluppgift skall särskilt för sig upptagas sådant skatteavdrag, som
skett för uttagande av preliminär A-skatt.

Särskild uppgiftshandling skall avlämnas för varje person, varom fråga
är. Därvid skall fullständigt angivas personens namn, hemvist och bostadsadress.
Där så kan ske, bör uppgift lämnas jämväl om hans födelseår ävensom
om numret å utfärdad debetsedel å preliminär skatt för året näst före
taxeringsåret.

Uppgift skall avfattas å blankett enligt av riksskattenämnden fastställt
formulär eller å annan för ändamålet lämpad blankett.

3 mom. Skall annan än statlig eller kommunal myndighet jämlikt 1
mom. första punkten avlämna uppgifter till ett antal understigande
tjugufem, skall samtidigt avlämnas ett särskilt sammandrag över uppgifterna,
upptagande namn å den eller de personer, varom fråga är, ävensom
beträffande envar av dem uppgift angående belopp, som utbetalts, och förmån,
som i övrigt åtnjutits.

35 §.

1 mom. I särskilda fall skola efter anmaning kontrolluppgifter för nästföregående
kalenderår avlämnas på sätt framgår av följande uppställning:

Uppgiftsskyldig Vem uppgiften skall Vad uppgiften skall avse

avse

1. Den som är skyldig
att utan anmaning
avlämna kontrolluppgift.

Den som hos den
uppgiftsskyldige innehaft
anställning eller
uppdrag eller utfört
tillfälligt arbete.

Åtnjutna förmåner, därest
icke uppgiftsskyldighet utan
anmaning föreligger, med
upplysning, då förmånerna
avse kortare tid än helt år,
om den tidrymd, för vilken
de åtnjutits.

1 Beträffande lydelsen av Kungl. Maj:ts förslag, såvitt angår den i 35 § 1 mom. intagna

uppställningen, hänvisas till propositionen.

Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1955

Kungl. Maj:ts förslag1 Utskottets förslag

Uppgiftsskyldig

2. Den som för arbetslag
eller liknande
grupp av personer i en
summa uppburit visst
avlöningsbelopp såsom
ackordsöverskott eller
dylikt för att fördelas
inom laget eller gruppen.

Vem uppgiften skall
avse

Medlem av arbetslaget
eller gruppen.

Vad uppgiften skall avse
Till medlem utgivet belopp.

3. Bankaktiebolag,
sparbank eller annan
penninginrättning.

Namngiven skattskyldig.

Gottgjord ränta ävensom
beloppet av den skattskyldiges
innestående medel vid
viss angiven tidpunkt.

4. Annan än penning- Varje borgenär,
inrättning, därest vederbörande
under nästföregående
år utbetalt
gäldränta eller haft
skuld, när fråga ej är
om lån mot obligationer,
förlagsbevis eller
andra för den allmänna
rörelsen avsedda förskrivningar.

Borgenärens namn och
hemvist, gäldräntans belopp
under föregående år och
skulden vid viss angiven tidpunkt.

5. Fysisk eller juridisk
person, som haft
fordran.

Namngiven skattskyl- Ränteinkomst från den
ig. skattskyldige ävensom belop pet

av den skattskyldiges
skuld vid viss angiven tidpunkt.

6. Försäkringsanstalt Namngiven skattskyleller
understödsför- dig.
ening.

Arten av uppgiven försäkring,
beloppet av premie eller
annan avgift, tid då sådan
mottagits, samt värdet och arten
av åtnjutna förmåner, som
icke enligt annan föreskrift
uppgivits. 7

7. Den som bedrivit Namngiven annan näjordbruk,
skogsbruk el- ringsidkare.
ler rörelse.

Belopp för vilket den uppgiftsskyldige
under viss angiven
tid köpt eller sålt va -

1 Beträffande lydelsen av Kungl. Maj:ts förslag, såvitt angår den i 35 § 1 mom. intagna

uppställningen, hänvisas till propositionen.

Bevillningsutskottets betänkande
Kungl. Maj:ts förslag1

nr 46 år 1955

Utskottets förslag

Uppgiftsskyldig Vem uppgiften skall

avse

Vad uppgiften skall avse

8. Den som bedrivit Namngiven
förmedlingsverksamhet dig.
eller därmed jämförlig
verksamhet, om uppgift
icke skolat lämnas utan
anmaning. 2 3

ror, därest beloppet i säljarens
eller köparens hand är
skattepliktig intäkt eller avdragsgill
utgift, med angivande
där så begäres av varuslag
och myckenhet, så ock
belopp å provision eller annat,
som utgjort sådan intäkt
eller utgift.

Undantag: belopp avseende
köp eller försäljning av varor
över disk och liknande
fall, där uppgiftsskyldigheten
uppenbarligen icke kan fullgöras.

skattskyl- Ersättning eller vederlag
som förmedlats eller varom
uppgift eljest finnes tillgänglig -

2 mom. Den som bedrivit jordbruk, skogsbruk eller rörelse är skyldig
att, ändå att mottagarna icke i anmaningen namngivas, avlämna följande
uppgifter

a) uppgift om belopp, som han utbetalt till andra näringsidkare, i den
mån beloppen äro av beskaffenhet att i mottagarens hand utgöra intäkt av
jordbruksfastighet eller av rörelse och uppgift därom icke skolat lämnas
på grund av annan föreskrift i denna förordning, med upplysning tillika om
mottagarens namn och adress; samt

b) uppgift om belopp, för vilka han under viss angiven tid sålt varor till
andra näringsidkare, i den mån beloppen äro av beskaffenhet att i köparens
hand utgöra avdragsgill utgift, med upplysning tillika om köparens
namn och adress.

Vad i detta mom. stadgas om näringsidkares uppgiftsskyldighet skall ej
avse köp eller försäljning av varor över disk och liknande fall, där uppgiftsskyldigheten
uppenbarligen icke kan fullgöras.

3 mom. Bankaktiebolag, sparbank eller annan penninginrättning är
skyldig att efter anmaning lämna uppgift om namngiven persons insättningar
och uttag under viss tid.

1 Beträffande lydelsen av Kungl. Maj:ts förslag, såvitt angår den i 35 § 1 mom. intagna

uppställningen, hänvisas till propositionen.

Bevillningsutskottets betänkande nr 46‘ år 1955

Kungl. Maj.ts förslag Utskottets förslag

4 mom. Anmaning som avses i 2 och 3 mom. må endast utfärdas av
taxeringsintendent.

5 mom. Har någon enligt denna paragraf anmanats avlämna uppgift och
avser uppgiften förhållande, varom han har att iakttaga tystnad, eller anser
han att särskilda omständigheter eljest kunna åberopas för att uppgiften
ej kommer till annans kännedom, må länsstyrelsen, på framställning av
den som anmanats, när synnerliga skäl föranleda därtill, befria honom

från skyldighet att lämna uppgiften.

6 mom. Angående skyldighet att underkasta sig taxeringsrevision, därom

stadgas i 57 c §.

35 a §.

Bankaktiebolag, sparbank eller annan penninginrättning åligger, utöver
vad eljest i denna förordning stadgas, att efter förordnande av Kungl. Maj .t,
i den omfattning och ordning som angives vid förordnandets meddelande,
lämna uppgift om storleken av insättares ränteinkomst under viss angiven
tid och beloppet av insättares innestående medel vid viss angiven tidpunkt
samt om insättares fullständiga namn och senast för inrättningen kända
bostadsadress ävensom, därest annan än räkningshavare äger förfoga över
räkningen, uppgift om den sålunda berättigades fullständiga namn och
senast för inrättningen kända bostadsadress.

35 b §.

Aktiebolag är pliktigt att efter anmaning av taxeringsintendent till ledning
vid värdesättning av aktier i bolaget avlämna uppgift enligt av riksskattenämnden
fastställt formulär rörande bolagets tillgångar och skulder
jämte andra omständigheter av betydelse för värdesättningen. Motsvarande
skyldighet åligger ekonomisk förening.

36 §.

4 mom. Självdeklaration efter —--för avlämnandet.

37 §.

1 mom. Självdeklaration, som avgives utan anmaning, så ock uppgift enligt
33 eller 34 § skall avlämnas antingen direkt till ordföranden i den taxeringsnämnd,
som har att verkställa taxering, för vilken deklarationen eller
uppgiften är avsedd att tjäna till ledning, eller till länsstyrelsen i det län,
den lokala skattemyndigheten eller, där staden icke har egen uppbördsförvaltning,
magistraten eller kommunalborgmästaren i den stad eller landsfiskalen
i det landsfiskalsdistrikt, där taxeringen skall äga rum. I fall, som
avses i 33 § 3 inom., skola dock uppgifterna jämte därtill hörande sammandrag
städse avlämnas till myndighet, hos vilken arbetsgivarens allmänna
självdeklaration må avlämnas.

Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1955

Kungl. Maj:ts förslag Utskottets förslag

Vad i -—--äga rum.

Uppgifter enligt---uppgifter avser.

39 §.

1 mom. Varder självdeklaration, som skall avgivas jämlikt 26 § 1 mom.
utan anmaning eller jämlikt 26 § 2 mom. efter anmaning, ej behörigen avlämnad
inom föreskriven tid, eller är innehållet i avlämnad självdeklaration
så bristfälligt, att deklarationen uppenbarligen icke är ägnad att ligga
till grund för taxering, skall den skattskyldige, där ej nedan annorlunda
stadgas, vara förlustig rätten att hos kammarrätten och Kungl. Maj :t överklaga
taxering, för vilken deklarationen skolat ligga till grund. Underlåter
den som jämlikt 31 § är pliktig avlämna där angivna handlingar att hörsamma
anmaning att avlämna sådan handling eller underlåter den som
erhållit anmaning att fullständiga självdeklaration, som varit ofullständig,
att efterkomma sådan anmaning, skall den skattskyldige, där ej nedan
annorlunda stadgas, likaledes vara förlustig rätten att hos kammarrätten
och Kungl. Maj :t överklaga taxering, för vilken handlingen eller deklarationen
skolat ligga till grund.

I de---lämpligt vite.

6 mom. Angående föreläggande av vite vid underlåtenhet att underkasta
sig taxeringsrevision, därom stadgas i 57 c §.

40 §.

1 mom. Om ansvar för försummelse att behörigen fullgöra föreskrifterna
i 33 §, 34 §, 35 § 1, 2 eller 3 mom. eller 35 b § eller efterkomma förordnande,
som meddelats jämlikt 35 a §, stadgas i 142 §.

2 mom. Hörsammas icke anmaning att avlämna uppgift enligt 33 §, 34 §,
35 § 1, 2 eller 3 mom. eller 35 b §, må för uppgiftens införskaffande anlitas
biträde av länsstyrelsen, som äger förelägga den försumlige, därest han
icke är offentlig tjänsteman, lämpligt vite.

40 a §.

1 mom. Har medlem---37 § 1 mom. sägs.

Uppgiften skall avfattas å blankett enligt formulär, som fastställes av
riksskattenämnden.

41 §.

Särskild uppgift angående renskötsel, som avses i 26 § 3 mom., skall
avfattas å blankett enligt formulär, som fastställes av riksskattenämnden
i anslutning till de i 29 § 1 mom. meddelade föreskrifter. Sådan uppgift
bör senast den 31 januari avlämnas antingen i den ordning, som i 37 § 1
mom. sägs, eller ock till ordningsmannen i den lappby, uppgiftslämnaren
tillhör.

Det åligger---vederbörande taxeringsnämnd.

Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1955

Kungl. Maj:ts förslag Utskottets förslag

42 §.

3 mom. Envar, som---kupongen förvärvats.

Uppgift avfattas enligt formulär, som fastställes av riksskattenämnden,
och avlämnas till den, som utbetalar utdelning eller ränta. Denne bör tillse
att uppgift avlämnas, innan utbetalning sker.

Om ansvar---i 141 § 4 mom.

52 §.

För taxering erforderlig, i denna förordning icke särskilt omförmäld
handling eller uppgift skall, då ordförande i beskattningsnämnd i första
instans, taxeringskonsulent eller taxeringsintendent framställer begäran
därom, tillhandahållas av statligt eller kommunalt verk, allmän inrättning
eller överförmyndare.

Vad nu sagts gäller ej handling, som avses i 1—5 §§ samt 31 och 33 §§
lagen den 28 maj 1937 om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna
handlingar och som ej må utlämnas till envar.

Är handling, som avses i första stycket, eljest sådan att den enligt vad
därom är stadgat ej må utlämnas till envar, eller är uppgift, som där sägs,
av beskaffenhet att omfattas av tystnadsplikt, må uppgiften tillhandahållas
allenast efter framställning av taxeringsintendent. Finnes vid prövning av
sådan framställning att handlingens eller uppgiftens tillhandahållande
skulle, för det allmänna eller med hänsyn till enskilds befogade intressen,
lända till synnerligt men, må framställningen lämnas utan bifall.

Efter ansökan av taxeringsintendent må Kungl. Maj :t förordna, att handling
eller uppgift skall tillhandahållas honom utan hinder av vad som
stadgas i andra och tredje styckena.

54 §.

För de---eller eftertaxering.

Angående skyldighet att underkasta sig taxeringsrevision, därom stadgas
i 57 c §.

55 §.

1 mom. Rätt att utfärda anmaning, som i 35 § 2 och 3 mom. samt 35 b §
sägs, tillkommer taxeringsintendenten i det län, där den uppgiftsskyldiges
hemortskommun är belägen, eller, om han saknar hemortskommun, taxeringsintendenten
hos överståthållarämbetet.

Rätt att utfärda anmaning i andra
fall än ovan sägs tillkommer taxeringsintendent
samt ordföranden i
vederbörande beskattningsnämnd i
första instans. Samma rätt tillkom -

Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1955

Kungl. Maj:ts förslag
mer taxeringskonsulent, i den mån
så erfordras för fullgörande av honom
åvilande granskning av deklaration
eller annan uppgift, dock att
taxeringskonsulent icke äger anmana
skattskyldig att avlämna deklaration.

Utskottets förslag

mer taxeringskonsulent, i den mån
så erfordras för fullgörande av honom
åvilande granskning av deklaration
eller annan uppgift, så ock
tjänsteman hos länsstyrelsen, åt vilken
uppdragits att verkställa taxeringsrevision,
i den mån så erfordras
för uppdragets fullgörande, dock att
taxeringskonsulent och tjänsteman
som nu sagts icke äga anmana skattskyldig
att avlämna deklaration.

56 §.

1 mom. Granskning av---befintliga självdeklarationer.

För innehållet---och 115 §§.

Självdeklaration skall---den skattskyldige.

Då besvär---annan vederbörande.

Självdeklaration, som--— oundgängligen erfordras.

I övrigt — — — sådan bearbetning.

Efter taxeringsårets---annorlunda föreskriver.

Vad ovan är sagt om självdeklaration gäller i tillämpliga delar även
beträffande andra uppgifter, vilka avlämnats till ledning vid taxering för
inkomst eller förmögenhet, ävensom av myndighet vid taxeringskontroll
upprättade handlingar; dock må uppgifter enligt 42 § 3 mom. vara tillgängliga
även för dem, från vilka utdelning eller ränta erhållits, samt av
dem anlitade medhjälpare.

57 a §.

Den som enligt denna förordning är skyldig att avgiva deklaration eller
annan uppgift till ledning för egen taxering eller ock uppgift till ledning för
annans taxering är jämväl skyldig att i skälig omfattning genom räkenskaper,
anteckningar eller på annat lämpligt sätt sörja för att underlag
finnes för deklarations- eller uppgiftsskyldighetens fullgörande och för
kontroll därav.

Om skyldighet i vissa fall att föra räkenskaper är stadgat i bokföringslagen
och förordningen om skyldighet för vissa idkare av jordbruk eller
skogsbruk att föra räkenskaper såsom underlag för taxering.

57 b §.

Har deklaration ej avgivits eller kan, på grund av brister i deklaration
eller bristfälligt underlag för sådan, skattskyldigs inkomst av viss förvärvskälla
icke tillförlitligen beräknas, skall inkomsten uppskattas efter vad

Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1955

Kungl. Maj:ts förslag Utskottets förslag

med hänsyn till föreliggande omständigheter såsom verksamhetens art och
omfattning finnes skäligt.

57 c §.

1 mom. För kontroll av att deklarations- och uppgiftsskyldighet enligt
denna förordning riktigt och fullständigt fullgjorts eller för att eljest bereda
beskattningsmyndighet upplysning till ledning vid beslut om taxering eller
eftertaxering må taxeringsrevision äga rum hos envar deklarations- eller
uppgiftsskyldig, dock att sådan revision ej må äga rum hos myndighet eller
annat organ, som avses i 52 § första stycket.

Taxeringsrevision må jämväl verkställas hos den som bedriver förmedlingsverksamhet
eller annan verksamhet av sådan beskaffenhet, att uppgifter
av betydelse för taxeringskontrollen kunna hämtas ur anteckningar
eller andra handlingar, som föras vid verksamhetens bedrivande.

Vid taxeringsrevision må granskning i den omfattning, som finnes erforderlig,
ske av räkenskaper och anteckningar med därtill hörande verifikationer
ävensom av korrespondens, protokoll och andra handlingar rörande
verksamheten.

Då taxeringsrevision för visst eller vissa beskattningsår verkställes, må
jämväl det löpande årets räkenskaper och handlingar granskas.

2 mom. Den som har att verkställa taxeringsrevision må påfordra att i
den utsträckning, som är erforderlig för det med granskningen avsedda
syftet, genast få taga del av handlingar som skola granskas.

Vid taxeringsrevision är den, hos vilken revisionen sker, pliktig att lämna
de upplysningar, som erfordras för revisionens verkställande.

3 mom. Taxeringsrevision skall såvitt möjligt ske på sådant sätt och
på sådan tid att den icke förorsakar hinder i verksamheten för den, hos
vilken revisionen sker. Revisionen må med hans medgivande verkställas
hos honom. Hava böcker eller handlingar överlämnats för revision, skola
de så fort ske kan återställas. Meddelande om resultatet av revisionen skall
snarast lämnas den, hos vilken revisionen skett, i vad angår hans taxering.

4 mom. Den som verkställer taxeringsrevision må taga del av handlingar
av betydelse för revisionen utan hinder av att den, hos vilken revisionen
sker, har att iakttaga tystnad om deras innehåll. Är handlings innehåll
av beskaffenhet som nu sagts eller anser den, hos vilken revisionen
sker, att särskilda omständigheter eljest kunna åberopas för att handlingens
innehåll ej kommer till annans kännedom, må dock länsstyrelsen, på framställning
av den hos vilken revisionen sker, när synnerliga skäl föranleda
därtill, besluta att handlingen skall undantagas från revisionen.

5 mom. Beslut om taxeringsrevision meddelas av taxeringsintendenten
i det län, där revisionen skall äga rum. I fråga om skattskyldig, vilkens
taxering prövas av mellankommunala prövningsnämnden, må beslut om
taxeringsrevision jämväl meddelas av allmänna ombudet hos denna nämnd.

Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1955

Kungl. Maj:ts förslag
Taxeringsrevision skall verkställas
av taxeringsintendenten eller av
tjänsteman, åt vilken taxeringsintendenten
uppdrager revisionens verkställande.
Taxeringsrevision må jämväl
uppdragas åt taxeringsnämndens
ordförande eller åt någon i bokföring
och taxering sakkunnig person,
som därtill godkänts av länsstyrelsen.

Utskottets förslag
Taxeringsrevision skall verkställas
av taxeringsintendenten eller av
tjänsteman, åt vilken taxeringsintendenten
uppdrager revisionens verkställande.
Taxeringsrevision må jämväl
uppdragas åt annan i bokföring
och taxering sakkunnig person, som
därtill godkänts av länsstyrelsen.

6 mom. Underlåter någon, hos vilken taxeringsrevision enligt meddelat
beslut skall äga rum, att tillhandahålla räkenskaper eller andra handlingar,
må anmälan göras hos länsstyrelsen, som äger förelägga den försumlige
lämpligt vite.

58 §.

2 mom. I god tid före sammanträde enligt 59 § 1 mom. har landskamreraren
att på grundval av de uppgifter, som jämlikt 18 § avlämnats, och de
upplysningar, som eljest kunna vinnas, verkställa undersökning rörande
fastigheternas allmänna saluvärde å länets landsbygd. Länsstyrelsen äger
kalla lämpligt antal personer med ingående kännedom om fastighetsvärdena
att därvid tillhandagå landskamreraren med upplysningar.

59 §.

1 mom. Senast den 20 augusti året näst före det, då allmän fastighetstaxering
skall äga rum, skola efter kallelse av länsstyrelsen ordförandena
i beredningsnämnderna och fastighetstaxeringsnämnderna å länets landsbygd
ävensom de beredningsnämndsledamöter, som därtill utsetts enligt
5 § 3 mom., samt de fastighetstaxeringsnämndsledamöter, vilka enligt 6 §
1 mom. utsetts av landstingskommunens förvaltningsutskott, sammanträda
inför landskamreraren å en eller flera lämpliga orter för förberedande överläggningar
rörande tillämpningen av de allmänna grunderna vid den förestående
allmänna fastighetstaxeringen; och äger länsstyrelsen till dessa
sammanträden kalla jämväl andra personer, vilka på grund av sin verksamhet
eller eljest kunna antagas äga sakkunskap rörande fastighetsvärdena
inom länet eller delar därav eller ock särskilt rörande värdering av
skogsmark och skog.

Vid sådant sammanträde redogör landskamreraren för priserna vid försäljning
av fastigheter inom länet under tiden efter senaste allmänna fastighetstaxering
och för de slutsatser beträffande fastigheternas allmänna
saluvärde, som enligt hans mening kunna dragas av dessa priser, så ock för
övriga av honom kända förhållanden av beskaffenhet att inverka på nämnda
värde. Därjämte skall landskamreraren framlägga jämlikt 58 § 1 mom.

Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1955 47

Kungl. Maj:ts förslag Utskottets förslag

andra stycket upprättat förslag till lokala skogstaxeringsanvisningar ävensom,
i den mån så finnes erforderligt, förslag till särskilda anvisningar
jämväl i andra hänseenden, såsom angående redovisningen av olika ägoslag,
värdesättning av övrig mark och bete å skogsmark samt enhetliga
grunder för taxeringen av annan fastighet med mera. Avser sammanträdet
överläggning angående taxeringen inom allenast viss del av länet,
skola redogörelserna och förslagen därefter lämpas.

För sådana trakter inom länet, där jordbruksfastigheterna kunna med
avseende å ägoslag och jordens beskaffenhet anses vara väsentligen likartade,
böra de vid dessa sammanträden närvarande på grundval av den
redogörelse, landskamreraren enligt vad nyss är sagt har att avgiva, beträffande
fastigheter i skilda storleksgrupper föreslå vissa värden för ytenhet
mark av olika ägoslag, godhetsklasser och brukningsförhållanden
under förutsättning av normalt byggnadsbestånd, vilka enhetsvärden må
tjäna till ledning vid taxeringen av jordbruksfastigheter. Jämväl i fråga
om annan fastighet samt beträffande värdesättning av skogsmark och
växande skog skola övervägas enhetliga grunder för taxeringen.

3 mom. Landskamreraren har att, sedan sammanträden enligt första och
andra momenten hållits, upprätta och senast den 25 augusti året näst före
taxeringsåret till riksskattenämnden insända förslag till anvisningar för
fastighetstaxeringen inom länet, däri inbegripet lokala skogstaxeringsanvisningar.
Riksskattenämnden skall senast den 15 september året näst före
taxeringsåret till landskamreraren återställa förslaget jämte de erinringar
mot detsamma, som nämnden funnit anledning framställa. Landskamreraren
har att förelägga fastighetsprövningsnämnden omförmälda förslag och
erinringar. Fastighetsprövningsnämnden skall på grundval av nämnda
handlingar fastställa lokala skogstaxeringsanvisningar och övriga anvisningar
till ledning för fastighetstaxeringen, vilka senast den 30 september
året näst före taxeringsåret skola tillställas ordförandena i beredningsnämnderna
och fastighetstaxeringsnämnderna samt samtidigt översändas
till riksskattenämnden.

59 a §.

Sedan de av fastighetsprövningsnämnden fastställda lokala skogstaxeringsanvisningarna
och övriga anvisningar för fastighetstaxeringen kommit
ordförandena i beredningsnämnderna och fastighetstaxeringsnämnderna
tillhanda och innan beredningsnämnderna börja det egentliga arbetet,
skall å landet ordföranden i fastighetstaxeringsnämnden, efter samråd
med taxeringsintendenten angående tid och plats, sammankalla de av länsstyrelsen
och landstingskommunens förvaltningsutskott utsedda ledamöterna
i fastighetstaxeringsnämnden ävensom samtliga ordförande i de till
fastighetstaxeringsdistriktet hörande beredningsnämnderna till överlägg -

Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1955

Kungl. Maj:ts förslag Utskottets förslag

ningar rörande det förestående taxeringsarbetet. Vid överläggningarna bör
uppmärksamhet ägnas åt åtgärder för befordrande av likformig taxering
inom fastighetstaxeringsdistriktets olika delar samt åt spörsmål, som kunna
förväntas vålla beredningsnämnderna svårigheter.

Vid sammanträdet föres protokoll av fastighetstaxeringsnämndens ordförande;
och skall ordföranden skyndsamt tillställa beredningsnämndernas
ordförande bestyrkta avskrifter av protokollet.

60 §.

2 mom. Samtidigt med översändande av de av fastighetsprövningsnämnden
fastställda lokala skogstaxeringsanvisningarna och övriga anvisningar
för taxeringen på sätt i 59 § 3 mom. sägs har länsstyrelsen att till ordföranden
i den beredningsnämnd å landet eller fastighetstaxeringsnämnd i
stad, som i varje särskilt fall vederbör, översända de i 18 § omförmälda
uppgifterna.

62 §.

2 mom. Vid beredningsnämndens första sammanträde skall ordföranden,
innan taxeringsarbetet tager sin början, avgiva noggrann redogörelse ej
mindre rörande av fastighetsprövningsnämnden fastställda enhetsvärden
och övriga värderingsgrunder, såvitt distriktet berör, än även rörande samtliga
de köp av jordbruksfastighet inom distriktet, som förekommit under
tiden efter senaste allmänna fastighetstaxering, samt de slutsatser beträffande
fastigheternas allmänna saluvärde i orten, som enligt ordförandens
mening kunna dragas av de vid dessa köp tillämpade priser. Finnas inom
distriktet fastigheter med skog, bör i redogörelsen tillika lämnas upplysning
rörande det virkesförråd, som i medeltal per hektar finnes inom länet
eller vederbörlig del därav, och dess fördelning på trädslagsklasser och förrådsgrupper
samt, i förekommande fall, trädslag ävensom rörande innehållet
i övrigt av de lokala skogstaxeringsanvisningarna. Redogörelsen ävensom
beredningsnämndens mening härom böra protokollföras.

Härefter åligger---i distriktet.

3 mom. Beredningsnämndens förslag till taxering skola upptagas i taxeringslängd
(fastighetslängd). Närmare föreskrifter angående längdens förande
meddelas av Kungl. Maj :t. Fastighetslängden underskrives av beredningsnämndens
ordförande och ledamöter.

64 §.

Beredningsnämndens förslag skall föreligga färdigt senast den 10 december
året näst före taxeringsåret.

Beredningsnämndens ordförande skall senast den 15 i nämnda månad
med allmänna posten tillsända sådan ägare eller därmed likställd innehavare
av skattepliktig fastighet, vilkens namn och postadress äro för ord -

Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1955

Kungl. Maj.ts förslag Utskottets förslag

föranden kända, underrättelse om det för fastigheten föreslagna taxeringsvärdet.
Underrättelse som nu sagts skall även innehålla upplysning, att ägaren
eller innehavaren av fastigheten äger senast den 5 påföljande januari
till beredningsnämndens ordförande avgiva skriftliga erinringar mot förslaget.

Beredningsnämndens förslag skall under tio dagar viss angiven tid på
dagen hållas tillgängligt inom kommunen hos beredningsnämndens ordförande
eller någon dess ledamot, med rätt för ägare eller därmed likställd
innehavare av fastighet inom distriktet att på sätt och inom tid, som i nästföregående
stycke stadgas, avgiva erinringar mot förslaget, åliggande det
ordföranden att sådant i vederbörlig ordning kungöra.

Därest erinran mot förslaget avgivits eller känt blivit, att beträffande i
fastighetslängden uppförd fastighet före årsskiftet inträffat sådan omständighet,
som föranleder, att fastigheten skall uppdelas i flera taxeringsenheter,
skall ordföranden senast den 20 januari hålla sammanträde med beredningsnämnden,
som har att yttra sig över inkommen erinran samt i förekommande
fall avgiva nytt förslag till taxering. Dylika yttranden och förslag
upptagas i protokollet.

Senast den 25 januari skall beredningsnämndens ordförande till ordföranden
i fastighetstaxeringsnämnden överlämna de upprättade fastighetslängderna,
behörigen summerade, ävensom nämndens protokoll, de deklarationer
och andra skriftliga uppgifter och upplysningar, som avlämnats till ledning
vid taxeringen, samt de enligt 60 § beredningsnämndens ordförande
tillhandakomna handlingarna.

65 §.

Ordförande i fastighetstaxeringsnämnd å landet åligger huvudsakligen:

a) att följa —--i 64 a §;

b) att före fastighetstaxeringsnämndens sammanträde granska de från
beredningsnämndernas ordförande enligt 64 § inkomna längderna och övriga
handlingar och därvid särskilt undersöka, huru beredningsnämnderna
tillämpat de enhetsvärden och de värderingsgrunder i övrigt, som av fastighetsprövningsnämnden
fastställts, ävensom huru beredningsnämndernas
uppskattning av virkesförrådet och dess fördelning på trädslagsklasser
och förrådsgrupper samt, i förekommande fall, trädslag överensstämmer
med uppgifterna härom i de för taxeringen fastställda lokala skogstaxeringsanvisningarna; c)

att vidtaga--— för taxeringen;

d) att kalla — — -— underrätta länsstyrelsen;

e) att leda — — —ordet; samt

f) att ombesörja —---och längder.

Ordförande i — — -— under d) sägs.

4 — Bihang till riksdagens protokoll 1955. 7 samt. Nr 46

Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1955

Kungl. Maj:ts förslag Utskottets förslag

66 §.

2 mom. Innan fastighetstaxeringsnämnd å landet börjar det egentliga
arbetet, skall ordföranden, efter samråd med taxeringsintendenten angående
tid och plats, kalla de av länsstyrelsen och landstingskommunens förvaltningsutskott
utsedda ledamöterna ävensom samtliga ordförande i beredningsnämnderna
i de till fastighetstaxeringsdistriktet hörande beredningsdistrikten
till ett förberedande sammanträde. Vid detta har ordföranden,
med erforderligt biträde av beredningsnämndernas ordförande, att avgiva
noggrann redogörelse för de värderingsgrunder, efter vilka varje beredningsnämnd
upprättat sitt förslag, ävensom för sin egen mening, huruvida
och i vad mån dessa värderingsgrunder kunna anses överensstämma
med av fastighetsprövningsnämnden fastställda enhetsvärden och anvisningar
i övrigt eller eljest med de priser, som erhållits vid fastighetsförsäljningar
i orten. På grundval av dessa redogörelser skola de vid sammanträdet
närvarande taga under övervägande och för anteckning till protokollet
uttala sin mening, vilka allmänna jämkningar av beredningsnämndernas
förslag finnas erforderliga för en jämn och likformig taxering i hela fastighetstaxeringsdistriktet.

Avskrift av —--avgivna sammandragen.

67 §.

3 mom. Fastighetstaxeringsnämnd i stad företager fastighetstaxeringen
i den ordning, som finnes bäst lämpad för vinnande av jämnhet och likformighet
mellan taxeringsvärdena i stadens olika delar. Nämnden beslutar,
med vilket belopp taxeringsvärde skall åsättas varje fastighet. Nämnden
bör i den omfattning, som befinnes lämplig, dessförinnan bereda ägare eller
därmed likställd innehavare av fastighet tillfälle att inom viss angiven tid
yttra sig över av nämnden ifrågasatt värde å fastigheten.

Då ägare eller därmed jämställd innehavare av fastighet beredes tillfälle
att yttra sig över det av nämnden ifrågasatta värdet å fastigheten, skall han
samtidigt underrättas därom att särskild underrättelse om fastighetstaxeringsnämndens
beslut icke kommer att tillsändas honom, därest erinringar
icke riktats mot det ifrågasatta värdet och detta av nämnden fastställes
såsom taxeringsvärde. Därjämte skall meddelandet innehålla upplysning
om vad som skall iakttagas vid anförande av besvär över fastighetstaxeringsnämndens
beslut rörande taxeringen.

Fastighetstaxeringsnämndens beslut om taxering skola antecknas i fastighetslängd,
och skola i fråga om denna längd stadgandena i 62 § 3 mom.
hava motsvarande tillämpning. De av nämnden följda grunderna för taxeringen,
såvitt angår jordbruksfastighet, skola upptagas i en särskild längd.

I fråga om denna längd skall i tillämpliga delar gälla vad i 62 § 4 mom.
sägs, dock att sammandrag av längden icke skall översändas till landskamreraren
i länet.

Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1955

Kungl. Maj:ts förslag Utskottets förslag

69 §.

1 mom. Fastighetstaxeringsnämndens arbete bör taga sin början å landet
senast den 5 februari under taxeringsåret och i stad senast den 1 oktober
året dessförinnan, dock att vad nu sagts icke har avseende å Stockholm.
Arbetet skall vara avslutat i länen senast den 25 mars och i Stockholm
senast den 15 juni under taxeringsåret.

2 mom. Har ägare eller därmed likställd innehavare av fastighet å landet
avgivit erinringar mot beredningsnämndens förslag eller har fastighetstaxeringsnämnden,
utan att erinringar avgivits, beslutat åsätta fastighet annat
taxeringsvärde än det av beredningsnämnden föreslagna eller eljest beslutat
frångå beredningsnämndens förslag, åligger det fastighetstaxeringsnämndens
ordförande att tillsända ägaren eller innehavaren, därest dennes
namn och postadress äro för ordföranden kända, underrättelse om det
taxeringsvärde, som av fastighetstaxeringsnämnden beslutats.

Ordförande i fastighetstaxeringsnämnd i stad åligger att tillsända sådan
ägare eller därmed likställd innehavare av fastighet, vilkens namn och
postadress äro för ordföranden kända, underrättelse om det taxeringsvärde,
som av nämnden beslutats. Vad nu sagts skall dock icke gälla, om meddelande
rörande ifrågasatt taxeringsvärde tillsänts ägaren eller innehavaren
och taxeringsvärde åsatts fastigheten på sätt i meddelandet angivits.

Underrättelse, som i detta moment avses, skall innehålla upplysning om
vad som skall iakttagas vid anförande av besvär över fastighetstaxeringsnämndens
beslut.

3 mom. Senast den 31 mars eller vad angår Stockholm den 21 juni skall
fastighetstaxeringsnämndens ordförande till länsstyrelsen insända fastighetsdeklarationerna
och övriga handlingar ävensom berednings- och fastighetstaxeringsnämndernas
protokoll. Fastighetslängderna skola avlämnas å
den tid och i den ordning, Kungl. Maj :t föreskriver.

4 mom. Fastighetslängderna, i huvudskrift eller bestyrkt avskrift, skola
vara att tillgå för landskamreraren, taxeringsintendenten och fastighetsprövningsnämnden
samt i den ordning, Kungl. Maj :t föreskriver, utom vad
angår Stockholm, offentligen framläggas inom vederbörande kommun under
minst fjorton dagar före den 15 maj under taxeringsåret.

71 §.

Kungl. Maj :t äger förordna, att med ledning av de i 66 § 2 mom. andra
stycket omförmälda handlingarna undersökning skall verkställas till utrönande,
huruvida vid taxeringen av jordbruksfastigheter å landsbygden
jämnhet och likformighet de olika länen emellan blivit uppnådd. Verkställes
sådan undersökning, skall resultatet därav meddelas landskamrerarna
och taxcringsintendenterna senast den 30 april under taxeringsåret.

Ovannämnda handlingar skola tillhandahållas kammarrätten senast den
1 oktober under taxeringsåret.

Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1955

Kungl. Maj:ts förslag Utskottets förslag

72 §.

2 mom. I län sammanträder fastighetsprövningsnämnd på ordförandens
kallelse i residensstaden eller, i anseende till inträffade utomordentliga händelser,
å annan samlingsort å sådan tid att nämndens arbeten må vara avslutade
senast den 30 september under taxeringsåret. Möter för ledamot
hinder att tillstädeskonnna, bör anmälan därom ofördröjligen göras hos
ordföranden, som inkallar suppleant i hans ställe.

Ordföranden är--— länsstyrelsen utsetts.

Taxeringsintendenten har---finna anledning.

Landshövdingen äger---i besluten.

Efter framställning--— dess helhet.

79 §.

Finner taxeringsnämndens ordförande taxeringsrevision som i 57 c §
sägs erforderlig, har han att till taxeringsintendenten göra framställning
därom. Därvid skall i förekommande fall skattskyldigs deklaration med
tillhörande handlingar överlämnas.

Så snart handläggningen av ärendet slutförts, skall, där så erfordras,
underrättelse om utgången meddelas taxeringsnämndens ordförande, därvid
översänd deklaration skall återställas.

Framkomma vid taxeringsrevision omständigheter av beskaffenhet att
kunna antagas inverka å annan taxeringsnämnds taxeringsåtgärd, skall
taxeringsintendenten föranstalta om underrättelse härom till ordföranden
i denna nämnd.

93 §.

Taxeringsintendenten har----57 § 3 mom. kommunalskattelagen.

Angående taxeringsrevision stadgas i 57 c §. Finner taxeringsintendenten
taxeringsrevision böra verkställas i annat län, skall han framställa
begäran därom hos taxeringsintendenten i det länet.

Jämväl i —---föranstalta därom.

Finner taxeringsintendenten — — — taxeringsnämndens ordförande.

Landskamreraren har — — — erforderlig utredning.

I fråga---likformig taxering.

116 §.

Kungl. Maj:t äger meddela de närmare föreskrifter angående ordnandet
av beskattningsnämndernas arbete, som må erfordras utöver vad
denna förordning innehåller. På riksskattenämnden ankommer att fastställa
formulär till anmaningar, underrättelse om avvikelse från deklaration
eller annan till ledning för egen taxering lämnad uppgift, andra föreskrivna
underrättelser med mera dylikt ävensom formulär till i denna
förordning föreskrivna längder.

Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1955

Kungl. Maj.ts förslag Utskottets förslag

124 §.

1 mom. Besvär enligt 123 § skola, skriftligen avfattade, ingivas till
länsstyrelsen i det län, där den överklagade taxeringsåtgärden företagits,
eller, i motsvarande fall som i 119 § andra stycket avses, till den mellankommunala
prövningsnämnden. Besvären skola ingivas, av skattskyldig
inom ett år eller, i fall som i 123 § 3 mom. sägs, inom två år efter det
han erhållit debetsedel å slutlig eller tillkommande skatt i anledning av
den taxering, varom fråga är, och av annan klagande före utgången av
kalenderåret näst efter taxeringsåret.

Försummas något — — — motsvarande tillämpning.

Avse besvären---senaste tidpunkten.

140 §.

Den som bryter mot vad i 57 § är stadgat, straffes med dagsböter, där
ej gärningen är belagd med straff i strafflagen.

Vad som med stöd av bestämmelserna i denna förordning inhämtats
vid taxeringsrevision, som avses i 57 c §, eller vid granskning av handlingar,
varom i 52 § förmäles, må ej yppas i vidare mån än som erfordras
för vinnande av det med revisionen eller granskningen avsedda ändamålet.
Bryter någon häremot, straffes med dagsböter eller fängelse i högst sex
månader, där ej gärningen är belagd med straff i strafflagen.

142 §.

Den, som ej behörigen fullgör vad honom enligt 18, 19, 23, 32 a, 33 eller

34 §, 35 § 1, 2 eller 3 mom., 35 b §, 40 a § 1, 2 eller 3 mom. eller 42 § 4 mom.
andra stycket åligger, skall, där ej försummelsen eljest är med straff belagd,
böta högst trehundra kronor. Vad nu sagts gälle ock om den, som ej
behörigen fullgör vad honom åligger jämlikt förordnande, som meddelats
enligt 35 a § eller 42 § 4 mom. tredje stycket eller 42 § 5 mom.

144 §.

3 mom. Den som —--till länsstyrelsen.

Sedan besvären---giva anledning.

Om klagan---är sagt.

över länsstyrelses beslut, varigenom vite förelagts, eller beslut enligt

35 § 5 mom. eller 57 c § 4 mom. må klagan ej föras.

Vid prövning —---under bedömande.

Denna förordning träder i kraft, såvitt angår 56 § 1 mom., den 1 juli 1955
samt i övrigt den 1 januari 1956; dock att förordningens bestämmelser skola
gälla redan dessförinnan i avseende å åtgärder, som erfordras för förordningens
tillämpning efter ikraftträdandet.

Bevillningsutskottets betänkande nr U6 år 1955

Kungl. Maj:ts förslag Utskottets förslag

Genom den nya förordningen upphäves
vad i lag eller särskild författning
finnes stridande mot förordningens
bestämmelser.

2) för sin del antaga följande

Förslag

till

lag om ändrad lydelse av 62 § kommunalskattelagen den 28 september 1928

(nr 370)

Härigenom förordnas, att 62 § kommunalskattelagen den 28 september
19281 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

62 §.

Har skattskyldig i uppgift eller upplysning, avgiven till ledning vid
taxering, lämnat oriktigt meddelande i avseende å förhållande, som icke
varit av allenast oväsentlig betydelse för taxeringen, samt har meddelandet
följts och har därigenom föranletts att den skattskyldige icke blivit
inom vederbörande kommun taxerad till kommunal inkomstskatt eller
därstädes blivit för lågt taxerad till sådan skatt, skall han där eftertaxeras
till kommunal inkomstskatt för vad som genom berörda förfarande förut
undgått taxering.

Föreligga sådana omständigheter, som i föregående stycke sägs, och
kan på grund av vad sålunda och i övrigt förekommit antagas att av den
skattskyldige lämnade uppgifter icke varit av beskaffenhet att kunna läggas
till grund för en riktig taxering, skall genom eftertaxering sådan
taxering åvägabringas.

Vad ovan sagts skall äga motsvarande tillämpning, om skattskyldig,
ehuru uppgiftspliktig, underlåtit avlämna uppgift eller infordrad upplysning.

Eftertaxering må icke ske med mindre fråga därom prövats av beskattningsnämnd
inom fem år efter det år, då taxeringen rätteligen bort av
beskattningsnämnd i första instans verkställas. Har den skattskyldige
avlidit, åsättes taxeringen hans dödsbo, dock att sådan taxering icke må
ske med mindre fråga därom prövats av beskattningsnämnd inom två
år efter utgången av det kalenderår, under vilket bouppteckning efter
honom blivit ingiven för registrering.

(Se vidare anvisningarna.)

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1956.

1 Senaste lydelse se 1943: 856.

Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1955

3) antaga följande

F örslag
till

förordning angående ändrad lydelse av 13 § förordningen den 26 juli 1947
(nr 576) om statlig inkomstskatt

Härigenom förordnas, att 13 § förordningen den 26 juli 1947 om statlig
inkomstskatt skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

13 §.

Har skattskyldig i uppgift eller upplysning, avgiven till ledning vid taxering,
lämnat oriktigt meddelande i avseende å förhållande, som icke varit
av allenast oväsentlig betydelse för taxeringen, samt har meddelandet följts
och har därigenom föranletts att den skattskyldige icke blivit taxerad till
statlig inkomstskatt eller blivit för lågt taxerad till sådan skatt, skall han
eftertaxeras till inkomstskatt att utgå med det belopp, som genom berörda
förfarande undandragits statsverket.

Föreligga sådana omständigheter, som i föregående stycke sägs, och kan
på grund av vad sålunda och i övrigt förekommit antagas att av den skattskyldige
lämnade uppgifter icke varit av beskaffenhet att kunna läggas
till grund för en riktig taxering, skall han eftertaxeras till inkomstskatt
att utgå med det belopp, som undandragits statsverket genom att en riktig
taxering tidigare icke åsatts.

Vad ovan sagts skall äga motsvarande tillämpning, om skattskyldig, ehuru
uppgiftspliktig, underlåtit avlämna uppgift eller infordrad upplysning.

Eftertaxering må icke ske med mindre fråga därom prövats av beskattningsnämnd
inom fem år efter det år, då taxeringen rätteligen bort av
beskattningsnämnd i första instans verkställas. Har den skattskyldige avlidit,
åsättes taxeringen hans dödsbo, dock att sådan taxering icke må ske
med mindre fråga därom prövats av beskattningsnämnd inom två år efter
utgången av det kalenderår, under vilket bouppteckning efter honom blivit
ingiven för registrering.

Denna förordning träder i kraft den l januari 1956.

Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1955

4) antaga följande

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 13 § förordningen den 26 juli 1947
(nr 577) om statlig förmögenhetsskatt

Härigenom förordnas, att 13 § förordningen den 26 juli 1947 om statlig
förmögenhetsskatt skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

13 §.

Har skattskyldig i uppgift eller upplysning, avgiven till ledning vid taxering,
lämnat oriktigt meddelande i avseende å förhållande, som icke varit
av allenast oväsentlig betydelse för taxeringen, samt har meddelandet följts
och har därigenom föranletts att den skattskyldige icke blivit taxerad till
statlig förmögenhetsskatt eller blivit för lågt taxerad till sådan skatt, skall
han eftertaxeras till statlig förmögenhetsskatt att utgå med det belopp,
som genom berörda förfarande undandragits statsverket.

Föreligga sådana omständigheter, som i föregående stycke sägs, och kan
på grund av vad sålunda och i övrigt förekommit antagas att av den skattskyldige
lämnade uppgifter icke varit av beskaffenhet att kunna läggas till
grund för en riktig taxering, skall han eftertaxeras till förmögenhetsskatt
att utgå med det belopp, som undandragits statsverket genom att en riktig
taxering tidigare icke åsatts.

Vad ovan sagts skall äga motsvarande tillämpning, om skattskyldig, ehuru
uPPS*ftspliktig, underlåtit avlämna uppgift eller infordrad upplysning.

Eftertaxering må icke ske med mindre fråga därom prövats av beskattningsnämnd
inom fem år efter det år, då taxeringen rätteligen bort av beskattningsnämnd
i första instans verkställas. Har den skattskyldige avlidit,
åsättes taxeringen hans dödsbo, dock att sådan taxering icke må
ske med mindre fråga därom prövats av beskattningsnämnd inom två år
efter utgången av det kalenderår, under vilket bouppteckning efter honom
blivit ingiven för registrering.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1956.

Bevillningsutskottets betänkande nr 46 är 1955

5) antaga följande

F örslag
till

förordning angående ändrad lydelse av 7 § förordningen den 27 juni 1927
(nr 321) om skatt vid utskiftning av aktiebolags tillgångar

Härigenom förordnas, att 7 § förordningen den 27 juni 1927 om skatt
vid utskiftning av aktiebolags tillgångar skall erhålla ändrad lydelse på
sätt nedan angives.

7 §•

Har någon i uppgift eller upplysning, avgiven till ledning vid taxering till
utskiftningsskatt, lämnat oriktigt meddelande i avseende å förhållande,
som icke varit av allenast oväsentlig betydelse för taxeringen, samt har meddelandet
följts och därigenom föranletts att taxering ej skett eller skett
till för lågt belopp, skall eftertaxering i erforderlig mån äga rum. Vad nu
sagts skall äga motsvarande tillämpning, om uppgiftspliktig underlåtit
avlämna uppgift eller infordrad upplysning. Eftertaxering må ej ske med
mindre fråga därom prövats av beskattningsnämnd inom fem år efter det
år, bolagets upplösning ägt rum.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1956.

B) att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 498 av herrar Magnusson
och Arrhén samt II: 619 av herrar Edström och Fröding,

2) de likalydande motionerna I: 499 av herr Bergh samt
II: 615 av herrar Carlsson i Stockholm och Birke,

3) de likalydande motionerna I: 500 av herr Osvald och
11:617 av herr Ståhl, såvitt motionerna hänvisats till bevillningsutskottet,

4) de likalydande motionerna I: 501 av herr Werner
m. fl. och II: 616 av herr Hansson i önnarp m. fl., ävensom

5) de likalydande motionerna I: 502 av herr Lindblom
m. fl. och II: 618 av herr Strandh,

Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1955

måtte, i den mån de icke kan anses besvarade genom vad
utskottet ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas
utan åtgärd.

Stockholm den 12 maj 1955

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Heiiman, Spetz, Franzon,
Gustaf Elof sson*, Eriksson, Söderquist, Velander, Snygg och Bengtson;
samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Kristensson i Osby,
Sundström, Hagberg i Malmö, Sjölin, Kärrlander, Strandh, Jansson i Aspeboda,
Asp och Andersson i Essvik.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservation

av herrar Spetz, Söderquist, Velander, Kristensson i Osby, Hagberg i Malmö,
Sjölin och Strandh, vilka

a) ansett att

dels den del av utskottets yttrande, som avser taxeringsrevision (s. 22
—24), bort ha följande lydelse:

De nuvarande bestämmelserna om bokföringsgranskning föreslås enligt
propositionen bli ändrade och avsevärt utvidgade. Granskningen skall enligt
förslaget benämnas taxeringsrevision. Reglerna härom har sammanförts
i 57 c §. Enligt förslaget får revisionen bl. a. avse, utom granskning
av räkenskaper med därtill hörande handlingar, även protokoll, korrespondens
och andra handlingar rörande den granskades verksamhet.

Att taxeringsrevision (bokföringsgranskning) utgör ett värdefullt och
nödvändigt led i taxeringskontrollen är obestridligt. Det får emellertid icke
förbises, att resultatet av taxeringsarbetet är i väsentlig mån beroende av
samverkan mellan taxeringsorganen och de skattskyldiga. Det är därför
av synnerlig vikt, att taxeringsförordningens föreskrifter erhåller sådan
utformning att missförstånd och irritation i möjligaste mån undvikes.

Ur denna synpunkt torde bestämmelserna i förevarande paragraf kunna
ge anledning till trakasserande ingripanden mot den enskilde. En komplettering
av nuvarande bestämmelser måste ske med den största varsamhet.
I likhet med kammarrätten anser vi, att t. ex. läkarnas tystnads -

Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1955 59

plikt är av en så allvarlig innebörd att den icke utan vidare kan skjutas
åt sidan av det allmännas intresse av riktigare taxering. Detta senare
intresse torde ock kunna tillgodoses på annat sätt. Vi håller före, att avvägningen
enligt propositionen mellan allmänt intresse och enskildas tystnadsplikt
icke är den hästa. Det kan nämligen icke anses lämpligt att i
taxeringsförordningen stadga en generell rätt för granskningsman att ta
del av handlingar, som till sin natur icke bör komma till annans kännedom
än den som mottagit desamma. Verkningarna av de föreslagna bestämmelserna
kan i detta avseende icke överblickas.

dels ock den del av utskottets yttrande, som avser påföljder för deklarationsförsummelser
m. m. (s. 26—27), bort ha följande lydelse:

I propositionen föreslås, att den förlust av rätt att anföra besvär hos
kammarrätten och regeringsrätten, som nu blir följden av att deklaration
icke avgives i tid, även skall inträda om innehållet i avlämnad självdeklaration
är så bristfälligt att deklarationen uppenbarligen icke är ägnad
att ligga till grund för taxering. Förslaget i denna del har föranletts av
att man på vissa håll kringgått bestämmelserna om tid för avlämnande
av självdeklaration genom att inlämna deklarationsblanketter, som endast
försetts med namnunderskrift eller någon eller några helt otillräckliga
uppgifter. Även om förslaget har provisorisk karaktär, anser vi oss dock
icke kunna tillstyrka detsamma. Taxeringsmyndigheterna står ingalunda
utan möjligheter att verksamt möta eventuellt missbruk av angiven art.
Formuleringen av 39 § 1 mom. ger utrymme för ett betydande godtycke
särskilt i vad gäller tolkningen av uttrycket ’så bristfälligt’. Ordet ''uppenbarligen’
utgör i detta sammanhang intet hinder för att praktiskt taget
varje skönstaxering skulle kunna komma att undantagas från skattedomstols
prövning.

samt

b) i anledning av de likalydande motionerna I: 498 av herrar Magnusson
och Arrhén samt 11:619 av herrar Edström och Fröding, de likalydande
motionerna 1:501 av herr Werner in. fl. och 11:616 av herr Hansson i
Önnarp m. fl. samt de likalydande motionerna 1:502 av herr Lindblom
m. fl. och 11:618 av herr Strandh hemställer,

l:o) under punkten A 1) i utskottets hemställan,

att riksdagen måtte besluta dels avslå förslaget till förordning
om ändring i taxeringsförordningen den 28 september
1928 (nr 379) i vad angår 32 § 3 inom., 39 § 1 och
6 inom., 57 c § samt 79 § dels ock, med bifall till utskottets
förslag i övrigt, för sin del antaga följande ändrade
lydelse av nedan angivna författningsrum i taxeringsförordningen,
nämligen

60 Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1955

35 §.

(1—5 mom. = utskottets förslag.)

6 mom. läkare av jordbruk, skogsbruk eller rörelse, som har att avlämna
uppgift enligt 33 §, är skyldig att, efter anmaning av taxeringsintendent för
kontroll av uppgifternas riktighet och fullständighet tillhandahålla sina räkenskaper
med därtill hörande handlingar eller, därest räkenskaper icke
förts, förda anteckningar rörande intäkter och utgifter inom jordbruket,
skogsbruket eller rörelsen.

Har i första stycket omförmäld näringsidkare från jordbruket, skogsbruket
eller rörelsen till annan utbetalt ränta å gäld och är ej fråga om lån
mot obligationer, förlagsbevis eller andra för den allmänna rörelsen avsedda
förskrivningar, åligger honom sådan skyldighet, som i första stycket sägs,
jämväl för kontroll av lämnad uppgift om borgenären eller för att bereda
beskattningsmyndighet upplysning i sådant avseende.

Angående den granskning av räkenskaper och andra handlingar, som i
detta mom. avses, gäller vad i 79 och 93 §§ sägs.

40 §.

(1 mom. = utskottets förslag.)

54 §.

För de---eller eftertaxering.

Vad nu sagts skall hava motsvarande tillämpning i fråga om skyldighet
enligt 32 § 3 mom. eller 35 § 6 mom. att tillhandahålla bokföring eller andra
handlingar.

55 §.

1 mom. Rätt att utfärda anmaning, som i 32 § 3 mom. eller 35 § 2 och
3 mom. eller 35 b § eller 35 § 6 mom. sägs, tillkommer taxeringsintendenten
i det län, där den uppgiftsskyldiges hemortskommun är belägen, eller, om
han saknar hemortskommun, taxeringsintendenten hos överståthållarämbetet.
I fråga om skattskyldig, vilkens taxering bragts under mellankommunala
prövningsnämndens prövning, skall rätt till anmaning, som i 32 §
3 mom. avses, tillkomma jämväl allmänna ombudet hos denna nämnd.

Rätt att---avlämna deklaration.

79 §.

2 mom. Anser taxeringsnämndens ordförande anledning föreligga att för
ändamål, som i 35 § 6 mom. sägs, granskning av där omförmäld närings -

Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1955

idkares bokföring äger rum, framställes begäran härom hos vederbörande
taxeringsintendent, vilken har att vidare förfara på sätt i 1 mom. sägs.
Framkomma vid granskningen omständigheter av beskaffenhet att kunna
antagas inverka å annan taxeringsnämnds taxeringsåtgärd, skall taxeringsintendenten
föranstalta om underrättelse härom till ordföranden i denna
nämnd.

93 §.

Taxeringsintendenten har -— --- 57 § 3 mom. kommunalskattelagen.

Finner taxeringsintendenten för en behörig taxering av skattskyldig, som
i 32 § 3 mom. omförmäles, vara nödigt, att granskning verkställes av den
skattskyldiges bokföring eller, då den skattskyldige varit delägare i vanligt
handelsbolag, kommanditbolag eller rederi, av bolagets eller rederiets bokföring,
eller anser taxeringsintendenten anledning föreligga att för ändamål,
som i 35 § 6 mom. sägs, granskning av där omförmäld näringsidkares bokföring
äger rum, bör taxeringsintendenten föranstalta om sådan granskning,
därvid biträde av sakkunnig må anlitas. Tillkommer jämlikt 55 § 1 mom.
anmaningsrätten annan taxeringsintendent, bör framställning om granskning
göras hos denne. Angående granskningens utförande skall i varje fall
gälla vad i 79 § 3 mom. sägs.

Jämväl i--—- föranstalta därom.

Finner taxeringsintendenten —--- taxeringsnämndens ordförande.

Landskamreraren har---erforderlig utredning.

I fråga---likformig taxering.

140 §.

Den som bryter mot vad i 57 § är stadgat, straffes med dagsböter, där
ej gärningen är belagd med straff i strafflagen.

Vad som med stöd av bestämmelserna i denna förordning inhämtats vid
granskning av räkenskaper eller av handlingar, varom i 52 § förmäles,
må ej yppas i vidare mån än som erfordras för vinnande av det med granskningen
avsedda ändamålet. Bryter någon häremot, straffes med dagsböter
eller fängelse i högst sex månader, där ej gärningen är belagd med straff i
strafflagen.

144 §.

3 mom. Den som----till länsstyrelsen.

Sedan besvären---giva anledning.

Om klagan —--är sagt.

över länsstyrelses beslut, varigenom vite förelagts, eller beslut enligt
35 § 5 mom. må klagan ej föras.

Vid prövning---under bedömande.

62 Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1955

2:o) under punkten B i utskottets hemställan,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla
dels om översyn av ifrågavarande bestämmelser enligt i
motionerna framförda synpunkter dels ock om nytt förslag
i ämnet att föreläggas riksdagen i samband med blivande
förslag till ny taxeringsförordning.