Bevillningsutskottets betänkande nr 43 (Betänkande 1947:Bevu43 bevu)

Bevillningsutskottets betänkande nr 43.

Kr 43.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts
proposition med förslag till förordning om ändring i
förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående
stämpelavgiften.

I en den 9 maj 1947 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 307, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag till förordning om ändring
i förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften.

Beträffande ifrågavarande författningsförslags lydelse hänvisas till utskottets
hemställan.

Av statsrådsprotokollet i ärendet inhämtas bland annat följande.

Ändringar med anledning av processreformen.

Till de spörsmål som kräva beaktande i samband med processreformen
hör frågan om de rättssökandes skyldighet att bidraga till kostnaderna för
domstolsväsendet. Denna fråga regleras för närvarande huvudsakligen i förordningen
den 19 november 1914 angående stämpelavgiften och förordningen
den 7 december 1883 angående expeditionslösen. Rättegångsavgifter uttagas
nämligen hos oss väsentligen i form av stämpel och lösen för domsto-.
lamas expeditioner. Såvitt de egentliga rättegångsmålen angår kommer vid
underrätterna främst i betraktande utskrift av domstolens protokoll. Dessa
är käranden skyldig att lösa mot avgifter som bestämts med hänsyn ej blott
till själva utskriftskostnaden utan även i någon mån till det arbete målet i
övrigt föranlett. I överrätterna ligger huvudvikten vid den stämpel som erlägges
för dom eller utslag. Även i fråga om ärenden är avgiftsplikten vid underrätterna
i stor utsträckning utformad såsom en skyldighet för sökanden
att lösa protokollsutskrift. I vissa fall, såsom i inskrivnings- och andra registreringsärenden,
äro avgifterna däremot främst anknutna till ett av domstolen
utfärdat bevis att sökt åtgärd blivit vidtagen.

De rättegångsavgifter som utgå i form av stämpel tillfalla statsverket. Lösenavgifterna
däremot tillkommo ursprungligen vederbörande befattningshavare
såsom bidrag till deras avlöning. I samband med den lönereglering

Biliang till riksdagens protokoll 1947. 7 sand. Nr 43.

Bevillningsutskottets betänkande nr 43.

för häradshövdingarna som genomfördes den 1 juli 1943 infördes emellertid
för häradsrätternas del en annan ordning i detta avseende. Numera skall sålunda
lösen som utgår vid dessa domstolar redovisas till statsverket. Såsom
framgår av § 5 lösenförordningen •skall därför vid häradsrätt lösen ej vidare
debiteras på expeditionen. I stället skall i allmänhet utgå stämpel till motsvarande
belopp. Vad stadsdomstolarna angår har i ett flertal städer i samband
med löneregleringar för rådhusrättens ledamöter bestämts, att förekommande
lösenavgifter skola ingå till stadens kassa. Föreskrifter av sådan
innebörd gälla numera i så gott som alla större städer. I vissa mindre och
medelstora städer utgör lösenintäkten doek alltjämt en avsevärd del av befattningshavarnas
inkomster av tjänsten. Lösen vid överrättema redovisas
till statsverket.

I processkommissionens den 15 december 1926 avgivna principbetänkande
angående rättegångsväsendets ombildning anfördes (del III s. 221), att vid en
reform efter de grunder som förordades i betankandet måste träffas en annan
teknisk anordning för rättegångsavgifters uttagande än den nu brukade. För
närvarande vore protokollets omfattning och antalet rättegångstillfällen avgörande
för storleken av de avgifter som påfördes parterna i rättegångsmålen
i underrätterna. Med de regler kommissionen förordat beträffande protokollföringen
i underrätt bleve protokollet ej ägnat att utgöra grund för en beräkning
av de avgifter parterna borde erlägga. I regel komme det ej heller att
föreligga anledning att föreskriva skyldighet för parterna att lösa protokollet.
Kommissionen utginge därför ifrån att rättegångsavgiftema skulle knytas
till särskilda processuella åtgärder under ett måls fortgång, så att den
part som påkallat åtgärden finge gälda den därmed förenade avgiften. Något
förslag hur detta tekniska spörsmål skulle lösas ansåg sig kommissionen
emellertid icke böra framlägga.

Ej heller processlagberedningen företog frågan om rättegångsavgifter till
närmare behandling. I sitt år 1938 avgivna betänkande med förslag till ny
rättegångsbalk anförde beredningen, att denna fråga övervägande vore av
beskattningsnatur och därför utan olägenhet kunde behandlas särskilt. Beredningens
betänkande den 17 mars 1944 med förslag till lag om införande
av nya rättegångsbalken m. in. berör så gott som uteslutande bestämmelser
av lags natur och avser i princip icke författningar på det administrativa
området eller åtgärder av förvaltningskaraktär.

Sedan 1946 års riksdag på förslag av Kungl. Maj:t beslutat att nya rättegångsbalken
skall träda i kraft den 1 januari 1948, utarbetades i oktober
1946 inom justitiedepartementet en promemoria med utkast till ändringar
i stämpel- och lösenförordningarna med anledning av rättegångsreformen.
över denna promemoria ha, efter remiss, yttranden avgivits av vissa myndigheter
och sammanslutningar.

Beträffande innehållet av berörda promemoria ävensom vad som i däröver
avgivna yttranden anförts tillåter sig utskottet hänvisa till det vid pro -

Bevillningsutskottets betänkande nr 43.

positionen fogade statsrådsprotokollet. Redogörelsen härutinnan återfinnes
under följande rubriker å nedan angivna sidor i propositionen, nämligen:

Huvudlinjerna i promemorian, s. 13—19,

Yttranden rörande huvudlinjerna i promemorian, s. 19—-31,

De särskilda bestämmelserna i författningsutkasten, s. 31—40.

I samband härmed har i propositionen behandlats jämväl frågan om avgiftsfrihet
för förundersökningsprotokoll, se s. 40—41.

Till stöd för det i propositionen framlagda förslaget i förevarande avseenden
har departementschefen anfört följande:

»De förslag i fråga om rättegångsavgifter, som framlagts i den i det föregående
omförmälda promemorian, ha i första hand betingats av de ändrade
reglerna för protokollföring i underrätt. De skäl som anförts för att skyldigheten
att gälda rättegångsavgifter ej längre bör anknytas till protokollen
synas mig övertygande. Ja§ ansluter mig också till tanken att dylika avgifter,
åtminstone tillsvidare, alltjämt skola uttagas i form av stämpel och
expeditionslösen. I vissa remissyttranden har anförts, att en särskild avgiftsförfattning
borde utfärdas för domstolarna, vilken endast skulle upptaga
ett slags avgifter i stället för både lösen och stämpel samt därutöver innefatta
fullständiga regler om tiden för expeditioners tillhandahållande, underrättelsers
avsändande till andra myndigheter o. s. v. Från andra håll ha
önskemål framställts om sammanslagning av lösen- och stämpelförordningarna
samt om en allmän översyn av de däri meddelade föreskrifterna. Även
för egen del vill jag framhålla det önskvärda i att nämnda förordningar
snarast möjligt ersättas med enhetliga och mera överskådliga bestämmelser.
Härför erfordras emellertid en omfattande utredning, som icke kan medhinnas
före den dag då nya rättegångsbalken skall träda i kraft. Ej heller
torde det vara lämpligt att vad som är av betydelse för domstolarna nu utbrytes
och upptages i en särskild författning. Detta skulle nämligen kräva en
omarbetning av så genomgripande natur att den icke bör ske utan samband
med en mera allmän revision.

Vad närmare beträffar ordningen för avgifternas uttagande tillstyrker
jag den i promemorian förordade lösningen att avgiftsplikten främst skall anknytas
till rättens dom eller slutliga beslut samt att vid underrätt dessutom
skall uttagas ett mindre belopp vid rättegångens inledande. Mot detta förslag
bär i yttrandena icke gjorts annan anmärkning än att två av rikets vattenrättsdomare
avstyrkt dess genomförande för vattendomstolarnas del. Det
torde emellertid icke böra ifrågakomma att vid dessa domstolar tillämpa ett
annat system än vid de allmänna domstolarna.

Även förslaget att den första avgiften vid underrätt skall uttagas genom
stämpelbeläggning av ingiven ansökan medan endast lösen skall utgå för
underrättens avgörande synes mig praktiskt och i övrigt lämpligt. Därigenom
minskas avsevärt olägenheten av avgiftsbestämmelsemas uppdelning på två
skilda författningar. Överståthållarämbetet har ansett, att en omkastning
härvidlag borde ske så att det belopp som skall betalas i samband med an -

Bevillningsutskottets betänkande nr 43.

hängiggörandet i stället uttages i form av lösen. Enär i många fall någon
expedition icke kommer att utfärdas i nämnda sammanhang, skulle emellertid
en sådan ordning svårligen kunna genomföras.

Som allmän utgångspunkt för bestämmandet av de nya avgifternas storlek
har i promemorian angivits att någon minskning ej borde ske i statsverkets
eller städernas inkomster. Denna ståndpunkt synes mig böra godtagas.
I detta sammanhang är särskilt att märka att processreformen torde
komma att medföra en ökning av de allmänna kostnaderna för domstolsväsendet.
Icke minst för städernas del skulle det därför uppenbarligen
framstå såsom föga berättigat att sänka de lösenbelopp som uttagas av de
i ättssökande. I promemorian har föreslagits att rättegångsavgiftema skola
fastställas så, att täckning kan erhållas även för de särskilda utgifter som
uppkomma för delgivningar genom rättens försorg. Till detta förslag har
Kungl. Maj:t redan tagit ståndpunkt i annat sammanhang. Genom proposition
(nr 188) till innevarande års riksdag har påbinda framlagts förslag till
lag om ändring i nya rättegångsbalken, innebärande bland annat, att part
i allmänhet icke skall vara skyldig att utgiva kostnad för delgivning som
ombesörjes av rätten. Därvid bär förutsatts att utgifterna för dylika delgivningar
i stället skola slås ut på samtliga mål genom lämplig höjning av stämpel-
och lösenavgiftema.

I vissa remissyttranden har gjorts gällande att även med sålunda angivna
utgångspunkter beloppen borde kunna sättas lägre än som skett i promemorian.

Enligt de i promemorian verkställda beräkningarna — som hänföra sig endast
till tvistemål vid underrätterna —• skulle de föreslagna taxorna för dessa
måls vidkommande medföra en ökning av lösenintäktema med närmare 20 000
kronor och en stegring av stämpeluppbörden med bortåt 300 000 kronor om
året. Frågan huruvida skäl förefinnas för en sådan ökning står, såsom
styrelsen för Sveriges advokatsamfund framhållit, i sammanhang med spörsmålet
till vilket belopp det allmännas nya utgifter för delgivningar böra uppskattas.

Det framstår såsom uppenbart, att städernas kostnader för officialdelgivningar
komma att bli jämförelsevis små. Nya direkta utgifter torde i stort
sett uppstå allenast i de fall då stämningsman måste anlitas för delgivningens
verkställande. Man lärer kunna räkna med att behov därav endast i ringa
utsträckning kommer att föreligga vid stadsdomstolarna. Av 12 kap. 14 § och
33 kap. 21 § nya rättegångsbalken följer, att när part hos rätten uppgivit
ombud, delgivning i allmänhet kan ske med ombudet. Sådan delgivning
torde i flertalet fall kunna verkställas på det sättet, att den ifrågavarande
handlingen översändes till ombudet i vanligt brev med begäran om erkännande
av mottagandet. Jag erinrar att enligt 33 kap. 25 § nya rättegångsbalken
advokats skriftliga erkännande av delgivning med honom skall gälla
såsom fullt bevis om delgivningen. I den mån nämnda form för delgivning
ej anses betryggande torde i städerna vanligen kunna anlitas delgivning genom
postverket i den särskilda ordning varom föreskrifter komma att med -

Bevillningsutskottets betänkande nr 43.

delas på administrativ väg. På grund av bestämmelserna i 33 kap. 8 § nya
rättegångsbalken kommer nämligen i regel detta delgivningssätt att kunna
användas även om den sökte ej vistas i sitt hem vid de tider då posten
brukar utbäras. Beträffande stämning kan visserligen s. k. surrogatdelgivning
enligt sistnämnda lagrum i allmänhet icke tillämpas, men denna svårighet
lär ofta kunna undanröjas genom att delgivningsförsändelsen adresseras
till den söktes arbetsplats i stället för till hans bostad.

Även med beaktande av vad sålunda anförts torde det emellertid knappast
finnas utrymme för en generell sänkning av de i promemorian föreslagna
lösenbeloppen. Jag vill i detta sammanhang erinra, att det beräknade
lösenöverskottet delvis hänför sig till häradsrätterna och alltså icke i sin
helhet skulle komma städerna till godo. Därjämte må anmärkas, att medan
enligt promemorian regeln om kostnadsfri delgivning icke skulle tillämpas
om delgivningen verkställdes i utlandet eller skedde genom kungörelses införande
i tidning, tillräcklig anledning icke ansetts föreligga att meddela avvikande
bestämmelser för dessa fall.

För statsverkets del har man i främsta rummet att räkna med ökade avgifter
till postverket för tjänsteförsändelser. Vidare bör beaktas, att delgivning
genom stämningsman säkerligen måste tillgripas oftare på landet än i
stad samt att sådan delgivning i glesbebyggda trakter kan komma att draga
avsevärda kostnader. Det får alltså anses befogat att företaga en väsentligt
större höjning i fråga om stämpelavgifterna än med avseende å lösen. Emellertid
torde det icke vara erforderligt att beträffande stämpel vid underrätterna
gå fullt så långt som förordats i promemorian. Det stämpelöverskott
som beräknats uppkomma vid dessa domstolar bör enligt min uppfattning
redan i och för sig kunna tåla en viss reduktion. Därtill kommer att de nya
avgiftsbestämmelser som föreslagits för överrätternas del kunna beräknas
medföra en avsevärt större ökning av stämpeluppbörden vid hovrätterna än
som kräves för att täcka delgivningskostnaderna där. Med hänsyn härtill och
då någon sänkning av överrättsavgiftema icke synes påkallad, torde i stället
en ytterligare nedsättning böra göras i fråga om stämpelavgiften för stämningsansökan
vid underrätt.

I samband med angivandet av de allmänna riktlinjer för avgifternas fastställande,
som jag redan berört, har i promemorian uttalats att man borde
söka anpassa kostnaderna i varje särskilt mål efter handläggningens omfattning.
Till vinnande av detta syfte har föreslagits, att avgiften för stämningsansökan
skall sättas lägre än eljest i vissa mål samt att avgiften för dom skall
uppdelas i dels en fast grundavgift och dels tilläggsavgifter för sammanträden
för muntlig förhandling. Grundavgiften har angivits lägre för de fall
då domen utfärdas i förenklad form. Såvitt tvistemålen angår kan detta förekomma
då fråga är om tredskodom eller dom, varigenom kärandens talan
bifalles på grund av svarandens medgivande eller överrätt fastställer lägre
rätts dom.

I åtskilliga remissyttranden har erinrats att förslaget, trots den differentiering
som sålunda förordats, korame att leda till en fördyring av de mindre

Bevillningsutskottets betänkande nr 43.

målen och en minskning av kostnaderna i de större. Särskilt har anmärkts,
att vanliga enkla kravmål som avgjordes genom tredskodom vid första rättegångstillfället
ej borde belastas med så höga kostnader som förutsatts i promemorian.
Även beträffande tvistiga mål om obetydliga värden samt äktenskapsmål
och andra familjerättsliga mål har förslaget ansetts medföra obilliga
resultat. Å andra sidan har framhållits att de stora processerna om avsevärda
belopp kunde bära betydligt högre avgifter än som föreslagits.

Det är ett naturligt önskemål att rättegångsavgifterna i det särskilda
fallet så nära som möjligt anpassas efter den omfattning vari domstolens
tid och arbetskrafter tagas i anspråk. Ganska starka skäl tala även för att
genomföra en differentiering på grundval av tvisteföremålets värde och
målens olika bärkraft i övrigt. Emellertid bör också tillses att avgiftsbestämmelsema
ej bli för vidlyftiga eller invecklade. Framför allt böra sådana
stadganden undvikas som kunna ge upphov till tveksamhet om hur
stämpel- och lösenbeloppen rätteligen skola beräknas. Detta utgör enligt min
uppfattning ett vägande skäl mot att göra avgifterna beroende av tvisteföremålets
värde. Såsom Stockholms magistrat framhållit kan det stundom vara
förenat med avsevärda svårigheter att bestämma detta värde. En uppdelning
efter värdegränser kan för övrigt ej medföra tillfredsställande resultat,
om ej gruppernas antal göres tämligen stort och skillnaden dem emellan
jämförelsevis obetydlig. Eljest kan den olika behandlingen av näraliggande
gränsfall lätt komma att te sig stötande. Liknande betänkligheter möta mot
varje annat särskiljande på grundval av målens beskaffenhet. Sålunda kunna
visserligen de familjerättsliga målen sägas bilda en grupp för sig, men den
närmare gränsdragningen erbjuder i praktiken avsevärda svårigheter. I detta
sammanhang vill jag också framhålla att familjerättsmålens relativt ringa
ekonomiska bärkraft icke så mycket beror på processföremålets natur som
därpå att parterna ofta tillhöra de mindre bemedlade befolkningslagren. Behovet
av billig process i dylika mål synes därför snarare böra tillgodoses enligt
reglerna om fri rättegång än genom tillämpning av särskilda nedsatta
avgifts taxor.

På grund av vad sålunda anförts kan jag icke ansluta mig till det av advokatsamfundets
styrelse framställda förslaget om lägre avgift för dom i
vissa slags mål. Ej heller synes det mig lämpligt att, på sätt skett i promemorian,
genomföra en uppdelning efter sådana linjer av stämpelavgiften för
stämningsansökan. Sistnämnda avgift torde för övrigt kunna sättas så låg
att behovet av differentiering bortfaller.

I fråga om domsavgiftens anpassande efter målets storlek och handläggningens
omfattning tillstyrker jag i princip den i promemorian förordade lösningen
med grundavgift och särskilda tilläggsavgifter för sammanträden.
Göta hovrätt har ansett att tilläggsavgift borde utgå även för skriftväxling
under målets beredande. Tillräckliga skäl synas mig emellertid icke föreligga
att taga hänsyn till sådan skriftväxling, vilken i allmänhet torde bereda domstolen
föga besvär. Vad närmare angår storleken av nu ifrågavarande avgifter
delar jag uppfattningen att kostnaderna i vanliga tredskomål böra

Bevillningsutskottets betänkande nr 43. "

hållas så låga som möjligt. Grundavgiften för dom i förenklad form torde
därför böra sättas lägre än som föreslagits. Även beträffande grundavgiften
för annan dom torde en jämkning vara påkallad. En bättre avvägning synes
kunna vinnas, om avgiften sänkes för första arket men däremot höjes väsentligt
för varje följande ark. Såsom styrelsen för föreningen Sveriges stadsdomare
framhållit lär nämligen under den nya rättegångsordningen domen
bli längre ju mera invecklat målet varit. Det må även framhållas, att en beräkning
efter sådana grunder medför mindre rubbning med avseende å kostnaderna
i vattenmål. Slutligen torde — i enlighet med vad som förordats
i flera remissyttranden — tilläggsavgifterna för sammanträden böra utformas
så, att visst belopp beräknas för varje dag då sammanträde hållits, med
undantag dock för första sammanträdesdagen för förberedelse. Att på sätt
Göta hovrätt föreslagit därvid göra undantag för det fallet, att sammanträde
som pågått under två dagar likväl sammanlagt varat endast några få timmar,
kan enligt min mening icke anses erforderligt. Det bör nämligen knappast
ifrågakomma att påbörja en förhandling av denna omfattning så sent, att
den ej hinner slutföras samma dag.

Till frågan, hur avgiftsbeloppen närmare skola bestämmas, återkommer
jag vid behandlingen av innehållet i författningsutkasten. Jag övergår nu
till detta ämne.

De nya bestämmelserna om stämpel till ansökningar böra
tydligen upptagas i 8 § stämpelförordningen.

För stämningsansökan torde böra fastställas en enhetlig stämpel av 10
kronor. Med en sådan avgift lära statsverkets anspråk på gottgörelse för delgivningskostnader
bli skäligen tillgodosedda och för parterna kan beloppet
ej anses betungande.

Som förutsättning för stämpelbeläggning av annan ansökan än stämningsansökan
har i promemorian angivits att ansökningen sker skriftligen samt
att därigenom ett mål eller ärende anhängiggöres vid rätten. Det har emellertid
även föreslagits att uppteckning av muntlig ansökan om betalningsföreläggande
skall vara likställd med skriftlig ansökan. Svea hovrätt har
anmärkt, att dessa regler ledde till otillfredsställande resultat i sådana fall,
då sökanden hade valrätt mellan skriftligt och muntligt ansökningsförfarande.
På grund härav har hovrätten ifrågasatt, om icke andra ansökningar än
stämningsansökningar borde lämnas fria eller i varje fall stämpelbeläggas
endast när skriftlig form för ansökningen vore föreskriven. Styrelsen för
föreningen Sveriges stadsdomare har ansett stämpelplikten vid sidan av
stämningsansökan böra omfatta endast konkursansökan samt ansökan om
lagsökning eller betalningsföreläggande. För egen del tillstyrker jag den i
promemorian föreslagna ordningen. Denna är, såsom Svea hovrätt också
framhållit, praktisk och enkel i tillämpningen, och den omständigheten att
kostnaderna för förfarandet i allmänhet komma att bli lägre vid muntlig
än vid skriftlig ansökan synes mig icke böra tillmätas avgörande betydelse.
Det avsteg från huvudregeln som föreslagits beträffande muntlig ansökan

Bevillningsutskottets betänkande nr 43.

om betalningsföreläggande torde, såsom framgår av det förut anförda, vara
väl motiverat av den särställning sådan ansökan även i övrigt intager.

Även såvitt angår stämpelavgiftens storlek i nu åsyftade fall — 5 kronor
-—- samt reglerna om frihet från stämpel för ansökan i vissa ärenden kan
jag i huvudsak ansluta mig till vad som föreslagits i promemorian. Vattenrättsdomaren
vid Västerbygdens vattendomstol har ansett stämpelfrihet böra
stadgas jämväl med avseende å ansökan i vattenmål. Till stöd härför skulle
visserligen kunna anföras att enligt lagen den 20 december 1946 (nr 839) om
ändring i vattenlagen kostnaderna för officialdelgivning i vattenmål skola
bestridas av parterna och icke av det allmänna. Det oaktat synas mig emellertid
övervägande skäl tala för alt också i dessa mål stämpelbelägga den
handling varigenom rättegången inledes. Jag anser mig alltså icke böra biträda
förslaget att ansökan i vattenmål skall vara fri från stämpel. I stället
förordar jag med hänsyn till beskaffenheten av dessa mål att stämpelavgiften
för dylik ansökan sättes 5 kronor högre än eljest, eller således till samma
belopp som jag föreslagit i fråga om stämningsansökan. Därigenom undvikes
den av vattenrättsdomaren vid Norrbygdens vattendomstol påtalade
olägenheten att kostnaden skulle bli mindre i ansökningsmål än i stämningsmål.

Beträffande författningstextens avfattning har Svea hovrätt anfört, att
tvekan syntes kunna uppstå, huruvida en ansökan om återvinning eller återupptagande
skulle anses medföra att ett mål bleve anhängiggjort. Med anledning
härav vill jag framhålla, att enligt nya rättegångsbalken återvinningsförfarandet
är att betrakta som en fortsättning av det ursprungliga
målet. Detsamma gäller sådan handläggning som sker efter ansökan om
måls återupptagande.

Samma hovrätt har vidare funnit viss osäkerhet kunna föranledas av bestämmelsen
att stämningsansökan och annan ansökan skall beläggas med
stämpel då den inkommer till rätten. Enligt hovrättens mening borde stämpelbeläggning
ej ske, om ansökningen funnes böra omedelbart avvisas. I detta
hänseende vill jag erinra, att ett beslut om avvisning icke hindrar att en
rättegång på grundval av ansökningen ändock kan komma till stånd. Om beslutet
överklagas, kan detta leda till återförvisning eller sådan hänvisning till
behörig domstol som omförmäles i 10 kap. 20 § och 19 kap. 11 § nya rättegångsbalken.
Särskilt med hänsyn härtill bör enligt min uppfattning stämpelavgift
uttagas även för ansökan som genast avvisas. Om något formligt
avvisningsbeslut icke meddelas utan parten under hand får återtaga ansökningen,
torde emellertid, i enlighet med den praxis som brukar tillämpas i
inskrivningsärenden, stämpelbeläggning kunna underlåtas.

Som jag förut nämnt torde stämningsansökningar framdeles endast sällan
komma att utlämnas till käranden för delgivning. Även andra ansökningar
torde oftast komma att få kvarligga hos rätten. I regel kommer parten följaktligen
icke att kunna utöva någon kontroll över att stämpelbeläggning av
ansökningen behörigen ägt rum. Med hänsyn härtill kunde det ifrågasättas
om icke en annan kontrollmöjlighet borde tillskapas, t. ex. genom föreskrift

Bevillningsutskottets betänkande nr 43.

om skyldighet att använda dubbla beläggningsstämplar. För att en sådan
föreskrift skall bli fullt effektiv torde emellertid krävas att en avskrift av
de förteckningar som skola föras över inkomna mål och ärenden insändes
till hovrätt eller annan myndighet för granskning. Detta skulle enligt min
mening vara alltför betungande. Man torde därför få nöja sig med den garanti
som vinnes genom att inkomna ansökningar i regel bli föremål för
behandling av flera olika befattningshavare vid domstolen. Svea hovrätt har
föreslagit att i stämpelförordningen skall stadgas skyldighet att lämna sökanden
kvitto å sådant stämpelbelopp som nu är i fråga. Härigenom ökas
dock icke möjligheten till kontroll av att stämpelbeläggning verkligen äger
rum, utan man vinner allenast att parten kan skydda sig mot oberättigade
krav på dubbelbetalning. Något behov av att meddela särskilda föreskrifter
i sådant syfte synes emellertid knappast föreligga. Att kvitto skall lämnas
om parten begär det ligger i sakens natur.

På sätt framhållits i promemorian bör tydligen frihet från stämpel för ansökan
äga rum i samma utsträckning som enligt 7 § stämpelförordningen
gäller beträffande stämpel till expeditioner. Mot det föreslagna tillägget till
19 § har jag följaktligen intet att invända.

I detta sammanhang vill jag erinra, att bestämmelser om stämpelfrihet
förekomma även annorstädes än i 7 § stämpelförordningen. Enligt lagen
om arbetsdomstol är sålunda part vid denna domstol berättigad till avgiftsfria
expeditioner. I analogi härmed torde även stämningsansökning vid arbetsdomstolen
böra vara fri från stämpel. Uppenbart är vidare, att stämpelbeläggning
av ansökningar ej böra äga rum vid de s. k. förvaltningsdomstolarna.
I fråga om dessa böra för övrigt de nya avgiftsreglerna överhuvud
icke tillämpas. På grund av vad sålunda anförts torde föreskrift böra meddelas
att med »domstol» skall förstås allenast allmän domstol samt domstol
i jorddelningsmål och vattenmål.

Vad slutligen beträffar frågan om påföljd för underlåten stämpelbetalning
synas mig de bestämmelser som förordats i denna del icke innefatta
tillräckliga garantier mot missbruk. De skulle dessutom lätt kunna medföra
att domstolar och indrivningsmyndigheter oskäligt betungades. Enligt min
uppfattning bör den påföljd som i allmänhet är stadgad för underlåtenhet
att betala stämpel till enskild handling — nämligen att handlingen icke må
mottagas ■— utan olägenhet kunna tillämpas även beträffande stämningsansökningar
och därmed jämförliga ansökningar. Den fara för rättsförlust som
i promemorian åberopats såsom skäl häremot torde icke böra tillmätas avgörande
betydelse. Såsom styrelsen för föreningen Sveriges häradshövdingar
påpekat föreligger redan nu en motsvarande risk i åtskilliga fall, t. ex. då
fråga är om inteckning, äktenskapsförord eller lösöreköpsavhandling. Den
som ej är i stånd att betala avgiften, kan ju också erhålla befrielse. På grund
av vad sålunda anförts förordar jag, att 34 § stämpelförordningen bibehålies
vid sin nuvarande lydelse.

I fråga om avgifterna för dom och slutligt beslut har
jag redan uttalat min anslutning till tanken att dessa avgifter vid underrätt

Bevillningsutskottets betänkande nr 43.

helt skola utgå såsom lösen. En viss förenkling av författningstexten skulle
kunna vinnas, om samma grundsats tillämpades för överrätternas del. Då
lösen vid överrätterna alltid skall redovisas till statsverket och uttagas
genom stämpelbeläggning, skulle det dock te sig föga naturligt att låta de
viktigaste avgiftsbestämmelserna för dessa domstolar få sin plats i lösenförordningen.
Detta skulle också innebära att föreskrifterna i ämnet finge
sökas på annat håll än där befattningshavarna äro vana att finna dem. Jag
tillstyrker därför förslaget att avgifterna för överrättemas avgöranden fortfarande
skola ha formen av stämpel.

Vad avgifternas storlek beträffar förordar jag, att vid underrätt grundavgiften
för dom i förenklad form bestämmes till 10 kronor. I fråga om annan
dom bör enligt min mening grundavgiften utgöra 20 kronor för första arket
och 15 kronor för varje följande ark. De tilläggsavgifter som skola utgå då
domen utgives till käranden torde böra fastställas till 10 kronor för varje
sammanträdesdag för förberedelse utöver den första samt 20 kronor för
första huvudförhandlingsdagen och 40 kronor för varje följande dag då
sammanträde för sådan förhandling ägt rum. På sätt föreslagits i promemorian
bör dock tillika föreskrivas, att tilläggsavgift ej må beräknas för
huvudförhandling som hålles i omedelbart samband med förberedelsen.

Bestämmas avgiftsbeloppen i enlighet med det sålunda anförda, komma
kärandens kostnader — om hänsyn tages även till stämpeln för stämningsansökningen
— att i ett vanligt tredskomål uppgå till (10 + 10) 20 kronor.
Ett mål som är tvistigt men likväl på grund av parternas samtycke avgöres
av en lagfaren domare ensam vid huvudförhandling i omedelbart samband
med förberedelsen kommer normalt att draga en sammanlagd kostnad av
(10 + 20) 30 kronor. Erfordras huvudförhandling inför fullsutten rätt, kommer
kostnaden att uppgå till (10 + 20 + 20) 50 kronor om domen omfattar
ett ark, till 65 kronor om den sträcker sig in över ännu ett ark o. s. v.

Förslaget kan beräknas medföra, att den sammanlagda lösenintäkten av
domsutskrifter kommer att överstiga den nuvarande inkomsten av protokollslösen
i rättegångsmål med ungefärligen samma belopp som skulle blivit
fallet enligt den i promemorian förordade taxan. Såvitt nu kan bedömas
torde det icke förefinnas någon risk för att sådana befattningshavare som
alltjämt åtnjuta sportler skola få vidkännas någon minskning i denna inkomst.
Skulle det framdeles visa sig, att sådan minskning likväl inträder,
torde få upptagas till övervägande huruvida icke vederbörande i särskild
ordning bör beredas skälig kompensation.

I några remissyttranden har gjorts gällande, att underrätts dom eller transumt
därav som utskrives till icke lösningsskyldig part borde likställas med
avskrift eller i allt fall utlämnas mot lägre lösen än den eljest gällande grundavgiften.
Detta förslag skulle emellertid leda till en icke obetydlig minskning
i städernas löseninkomster, och jag har därför ej ansett mig böra upptaga
detsamma. Jag erinrar om att lösenavgiften för underrätts protokoll för
närvarande är lika hög vare sig protokollet utgives till käranden eller till
annan part.

Bevillningsutskottets betänkande nr 43.

Vidare ha yrkanden framställts om nedsättning av avgifterna i sådana fall
då först deldom och sedan slutdom meddelas. Med anledning härav må framhållas,
att det redan i promemorian torde ha varit förutsatt, att i dylika fall
tilläggsavgifter för sammanträden som debiterats på deldomen skulle avräknas
vid beräkning av lösen för slutdomen. Detsamma bör för övrigt gälla
då flera domar eljest meddelas i ett mål ävensom då rätten före målets avdömande
meddelat beslut, varigenom talan till viss del avvisats. Till förebyggande
av tvekan torde ett uttryckligt stadgande böra meddelas härom.
Tillräckliga skäl att dessutom medgiva nedsättning även av grundavgiften för
ettdera eller båda avgörandena synas mig däremot icke föreligga.

Ej heller torde det vara erforderligt att, på sätt påyrkats av vattenrättsdomarna
vid österbygdens och Söderbygdens vattendomstolar, sätta grundavgiften
lägre än eljest i vissa ansökningsmål enligt vattenlagen.

Vad beträffar underrätts slutliga beslut torde annan ändring ej påkallas i
förslaget än att grundavgiften för varje ark utöver det första bör höjas till
5 kronor och att tilläggsavgifter böra utgå icke för sammanträden utan i
stället för sammanträdesdagar. Styrelsen för föreningen Sveriges stadsdomare
har anfört, att särskilda bestämmelser syntes erforderliga för de fall,
då slutligt beslut intagits i protokoll och utskrift meddelades i form av transumt
av protokollet. Enligt styrelsens mening borde i dessa fall endast beslutsavgift
och icke tillika protokollsavgift utgå. För min del anser jag den
omständigheten att ett slutligt beslut intagits i protokoll alltid böra medföra
att såväl sedvanlig protokollsavgift som beslutsavgift uttages. För att tydligt
utmärka detta bör författningstexten på denna punkt avfattas något
annorlunda än som föreslagits.

Vid överrätt synes avgiften för dom i förenklad form lämpligen böra sättas
till 25 i stället för föreslagna 30 kronor. För annan dom förordar jag en
grundavgift av 35 kronor för första arket och 15 kronor för varje följande
ark. Tilläggsavgifterna torde böra utgå med 15 kronor för varje dag då sammanträde
hållits för målets beredande samt med 30 kronor för första dagen
och 50 kronor för varje följande dag då sammanträde för huvudförhandling
ägt rum. Beträffande slutligt beslut torde böra vidtagas motsvarande jämkningar
som jag förordat i fråga om sådant beslut av underrätt.

De sålunda angivna reglerna för stämpelbeläggning av överrätts avgörande
böra dock enligt min uppfattning tillämpas endast när parten är skyldig att
lösa expeditionen. Som Skånska hovrätten framhållit lär anledning saknas
att fi''ångå den för överrätterna nu gällande föreskriften, att utslag som utgives
till icke lösningsskyldig part skall behandlas såsom avskrift.

Vad beträffar de övriga spörsmål som berörts i promemorian och
remissyttrandena vill jag framhålla följande.

Jag tillstyrker att skyldigheten för kärande, sökande eller klagande att
lösa expedition i huvudsak begränsas till dom och slutligt beslut samt protokoll,
såvitt det innefattar slutligt beslut. Avgiften för annat protokoll torde i
enlighet med vad som föreslagits i författningsutkasten böra sättas lika med

Bevillningsutskottets betänkande nr 43.

den, som gäller för avskrift, även när protokollet utgives till part. Förelägganden,
kallelser och andra dylika expeditioner böra i allmänhet vara avgiftsfria.
Såvitt angår sådana expeditioner som omförmälas i § 10 fjärde
stycket lösenförordningen torde dock avgiftsplikten tills vidare böra bibehållas.
Styrelsen för föreningen Sveriges stadsdomare har i sitt yttrande över
promemorian ifrågasatt, om icke skyldigheten att gälda stämpel och lösen
för offentlig stämning och kallelse å aktiebolags borgenärer borde upphöra.
Frågan härom står emellertid icke i omedelbart samband med processreformen,
och tillräckliga skäl synas mig icke föreligga att ändock upptaga den i
förevarande sammanhang.

Ej heller torde det vara anledning att — på sätt jämväl ifrågasatts i sistnämnda
yttrande — nu ingå på frågan om upphävande av Kungl. brevet den
18 mars 1864 att portofrihet ej äger rum för vissa meddelanden i konkurs.
Vad angår underrättelser i ärenden om dödsbos avträdande till förvaltning
av boutredningsman har någon motsvarande föreskrift icke meddelats. Dylika
underrättelser lära alltså redan nu kunna sändas såsom tjänstebrev.

Styrelsen för stadsdomarföreningen har också gjort gällande, att grundsatsen
om avgiftsfrihet för flertalet expeditioner i rättegång ej läte sig genomföra
utan att man ur stämpeltariffen uteslöte rubriken »Expedition,
som icke här ovan är särskilt nämnd». En sådan ändring torde dock icke
vara erforderlig. Såsom allmän förutsättning för att en expedition skall
kunna stämpelbeläggas lär nämligen gälla att någon begärt eller eljest är
skyldig att lösa expeditionen. I den mån sådan skyldighet ej längre föreskrives
kommer stämpelplikten alltså automatiskt att bortfalla.

Med hänsyn till vad som stadgats i 19 § lagen den 20 december 1946 (nr
804) om införande av nya rättegångsbalken torde det likaledes vara överflödigt
att, i enlighet med vad styrelsen jämväl förordat, i detta sammanhang
uttryckligen föreskriva att avgiftsfriheten för häktad skall avse även den,
som i annan ordning berövats sin frihet.

Enligt lagen den 20 december 1946 (nr 808) om lagsökning och betalningsföreläggande
skall rätten, då ansökan om betalningsföreläggande göres
muntligen, »mot stadgad avgift» låta verkställa uppteckning av ansökningen

1 två exemplar. I överensstämmelse härmed har i utkastet till förordning om
ändring i lösenförordningen såsom ny rubrik i tariffen under § 3 införts
»Uppteckning av muntlig ansökan om betalningsföreläggande» med lösen av

2 kronor. Skånska hovrätten har erinrat, att rubriken borde ändras till att
omfatta uppteckning av muntlig ansökan överhuvud. Denna hemställan anser
jag mig dock icke böra biträda. Förslaget är nämligen helt betingat av
de särskilda regler som gälla för uppteckning av ansökan om betalningsföreläggande.
Då det icke torde vara avsett att lösen av 2 kronor skall utgå
för båda exemplaren av sådan uppteckning, torde emellertid en formell jämkning
böra vidtagas i stadgandet.

Vid sidan av de nya bestämmelserna om rättegångsavgifter ha i promemorian
föreslagits vissa ändringar av formell karaktär i syfte att få till stånd
en närmare överensstämmelse med föreskrifterna i nya rättegångsbalken.
Bland annat har framlagts förslag till sådan jämkning i 20 § stämpelförord -

Bevillningsutskottets betänkande nr 43.

ningen att därav framgår att jämväl efter processreformens genomförande
talan mot hovrätts beslut i anledning av ansökan om återbekommande av erlagd
stämpelavgift skall föras genom besvär. Göta hovrätt har hemställt om
föreskrift att anspråket redan i hovrätten skall framställas genom besvär i
stället för genom ansökan. Jag delar hovrättens uppfattning att en sådan
ändring skulle medföra vissa fördelar. Då frågan emellertid torde kräva närmare
övervägande, har jag likväl ej ansett mig böra upptaga den till prövning
i förevarande sammanhang.

Däremot kan jag i huvudsak tillstyrka de yrkanden som framställts om avgiftsfrihet
för protokoll angående förundersökning i brottmål och därmed
jämförliga anteckningar. Såsom styrelsen för Sveriges advokatsamfund framhållit
torde bestämmelsen i 23 kap. 21 § nya rättegångsbalken, om rätt för
den misstänkte eller hans försvarare att på begäran erhålla avskrift av protokoll
eller anteckningar från förundersökningen, ej kunna fylla sitt syfte
om icke avskriften kan utbekommas utan kostnad. Även såvitt angår de anteckningar,
som förutsatts skola föras vid polisutredningen i sådana fall då
förundersökning i egentlig mening icke erfordras, är det uppenbarligen angeläget
att den misstänkte eller försvararen kan erhålla dem gratis. Den inkomstminskning
som kan uppkomma för det allmänna, om avgiftsskyldigheten
eftergives i nu berörda fall, torde icke bli synnerligen stor och lär delvis
komma att uppvägas genom att utskriften kan göras på billigare papper
och utan iakttagande i övrigt av de särskilda föreskrifter som gälla beträffande
avgiftsbelagda expeditioner. På grund av det anförda förordar jag,
att bestämmelser om avgiftsfrihet för protokoll och avskrifter av nu ifrågavarande
slag upptagas i 3 § stämpelförordningen och § 15 lösenförordningen.
Undantaget från avgiftsplikten torde dock endast böra avse den misstänkte
och hans försvarare. Beträffande målsägande eller tredje man torde tillräckliga
skäl för befrielse icke föreligga. Styrelsen för Sveriges advokatsamfund
har anfört att en åklagare ofta kunde finna anledning att i utredningens
intresse utlämna avskrift av förundersökningsprotokoll eller polisrapport till
målsägande eller annan. I samband därmed har styrelsen hemställt om föreskrift
att frihet från expeditionsavgifter skall föreligga jämväl i dylika fall.
Med anledning härav vill jag även i detta sammanhang erinra, att ersättning
för en expedition kan utkrävas allenast om mottagaren begärt utskrift
eller eljest är skyldig att lösa den. Även utan särskilt stadgande torde alltså
vara uppenbart, att varken stämpel eller lösen skall utgå för förundersökningsprotokoll
som utlämnas på undersökningsledarens eget initiativ.

Till de förslag som i promemorian framlagts i fråga om tiden för tillhandahållande
av domstolarnas expeditioner och rätten att återfå ingivna handlingar
är jag för dagen ej beredd att taga slutlig ståndpunkt. Jag torde få
tillfälle att senare återkomma till detta spörsmål.

I den mån annat ej framgår av det förut anförda tillstyrker jag i sak de
i promemorian framlagda förslagen. Även utformningen av författningstexten
lär i stort sett kunna godtagas. På vissa punkter torde dock redaktionell
jämkning böra vidtagas.»

Bevillningsutskottets betänkande nr 43.

Ändringar med anledning av nya aktiebolagslagen.

I den förut omförmälda promemorian med utkast till ändringar i stämpeloch
lösenförordningarna på grund av processreformen anmärktes, att vissa
jämkningar i bestämmelserna om expeditionsavgifter vid domstolarna borde
företagas även med anledning av nya aktiebolagslagen. Sålunda borde kallelser
och kallelsebrev, som föranleddes av ansökning att få verkställa vinstutdelning
eller fusion, jämställas med kallelser och kallelsebrev i anledning
av ansökning om tillstånd att nedsätta aktiebolags kapital. Detta föranledde
ändring i 3 § stämpelförordningen samt §§ 3 och 10 lösenförordningen. I
samband därmed borde de hänvisningar till vissa paragrafer i aktiebolagslagen
som sistnämnda lagrum för närvarande innehölle underkastas redaktionell
jämkning.

Patent- och registreringsverket har i skrivelse till Konungen den 7 februari
1947 framhållit, att nya aktiebolagslagen medförde vissa nyheter i fråga om
expeditioner från registreringsmyndigheten.

Beträffande vad patent- och registreringsverket i berörda skrivelse anfört
tillåter sig utskottet hänvisa till propositionen, s. 52—54.

Departementschefen har i propositionen i denna del anfört följande:

»Enligt 3 § stämpelförordningen i dess nu gällande lydelse skall stämpelavgift
utgå med 2 kronor för kallelse å okända borgenärer i anledning av
ansökning om tillstånd att nedsätta aktiebolags kapital. Denna bestämmelse
torde böra göras tillämplig även beträffande kallelse i anledning av ansökning
om tillstånd att verkställa vinstutdelning eller fusion. Samma paragraf
bör därjämte kompletteras på så sätt, att kallelsebrev i anledning av ansökning
om tillstånd att verkställa vinstutdelning eller fusion skall — liksom
för närvarande gäller i fråga om kallelsebrev i anledning av ansökning om
tillstånd att nedsätta aktiebolags kapital — utfärdas fritt från stämpel.

På sätt patent- och registreringsverket föreslagit torde i förevarande paragraf
i stämpelförordningen böra införas bestämmelser om stämpelfrihet
jämväl för följande slag av expeditioner, som utfärdas av ämbetsverket,
nämligen bevis om registrering, tecknat å ordning för aktiebolag (193 §
fjärde stycket i 1944 års aktiebolagslag), bevis om registrering, tecknat å
protokoll om beslut angående ändring i bolagsordningen (194 § andra stycket),
annat i 194 § avsett bevis om registrering, bevis om godkännande, som
avses i 190 §, påskrift, varom förmäles i 193 § femte stycket eller 194 §
andra stycket, samt underrättelse angående beslut om vägrat godkännande
enligt 190 § eller om vägrad registrering av ansökan eller anmälan till aktiebolagsregistret
(192 § 3 mom.).»

Bevillningsutskottets betänkande nr 43.

Stämpelavgiften i vissa utlänningsärenden.

Enligt 3 § stämpelförordningen utgår stämpelavgift för bevis om visering
eller uppehållstillstånd, för utlänning — där beviset tecknas å pass eller
annan legitimationshandling — med 4, 6 eller 12 kronor, beroende på om
viseringen eller tillståndet avser vistelse i riket högst en månad, över en
men högst tre månader eller över Ire månader, dock att i vissa fall stämpelavgiften
utgår med endast en krona. För bevis om arbetsvisering eller arbetstillstånd
för utlänning, som särskilt tecknas å pass eller annan legitimationshandling,
utgör stämpelavgiften likaledes 4, 6 eller 12 kronor. Samma
avgifter uttagas för bevis om ändring i förbehåll, villkor eller föreskrift, som
fogats vid visering eller tillstånd och som särskilt tecknats å pass eller annan
legitimationshandling, dock endast där ändringen avser tillstånd till
återresa till riket; i övriga fall är sådant bevis stämpelfritt. Bevis om tillstånd
för utlänning till resa genom eller vistelse i sådana delar av riket, där utlänning
icke utan särskilt tillstånd må vistas, är stämpelfritt när beviset meddelas
i samband med visering eller uppehållstillstånd och avser samma tid
som viseringen eller uppehållstillståndet; i andra fall belägges beviset med
stämpel å 4 kronor. Där sådant för vinnande av ömsesidighet eller eljest
av särskilda skäl finnes påkallat, äger Konungen beträffande medborgare i
visst land eller vissa grupper av utlänningar eller vissa utlänningar förordna,
att avgifterna för bevis om visering eller uppehålls- eller arbetstillstånd skola
utgå efter andra grunder än förut angivits eller att några avgifter härför icke
skola utgå. Slutligen må omnämnas, att bevis om utresetillstånd för utlänning
är fritt från stämpel.

I två den 28 mars och den 24 april 1947 dagtecknade skrivelser har statens
utlänningskommission hemställt om vissa ändringar i stämpel- och lösenförordningarna.

I motiveringen till berörda förslag har utlänningskommissionen bland annat
förordat, att för bevis om arbetstillstånd, som tecknades å pass eller annan
legitimationshandling, utan att uppehållstillstånd samtidigt meddelats,
skulle uttagas en enhetsavgift å fyra kronor. Vidare har kommissionen under
punkt 7) föreslagit upphävande av stadgandet i stämpelförordningen om
avgiftsfrihet för tillstånd att vistas inom vissa delar av riket i de fall där
tillståndet meddelades i samband med visering eller uppehållstillstånd och
avser samma tid som viseringen eller uppehållstillståndet.

Departementschefen har beträffande de av statens utlänningskommission
sålunda föreslagna ändringarna anfört följande:

»De nu gällande bestämmelserna om en differentierad stämpelavgift för
bevis om arbetstillstånd för utlänning infördes i stämpelförordningen så
sent som år 1942. Då tillräckliga skäl icke synas föreligga att nu frångå
denna differentiering, anser jag mig icke kunna tillstyrka utlänningskommissionens
förslag i denna del.

Bevillningsutskottets betänkande nr 43.

I anledning av kommissionens under punkt 7) omnämnda förslag torde de
i 3 § stämpelförordningen upptagna bestämmelserna rörande bevis om tillstånd
för utlänning till resa genom eller vistelse i sådana delar av riket, där
utlänning icke utan särskilt tillstånd må vistas, böra utgå.

Övriga av kommissionen föreslagna ändringar, vilka i huvudsak äro av
formell natur, torde böra genomföras.

Vidare torde jag få erinra om att Kungl. Maj:t den 18 april 1947 — i anslutning
till en internationell överenskommelse, som avslutats i Londnn den
15 oktober 1946 och som biträtts av Sverige — utfärdat kungörelse om resedokument
för flyktingar. Syftet med resedokumentet är att vissa kategorier
flyktingar, som icke innehava hemlandspass, skola få en internationellt erkänd
identitetshandling för det fall att de önska resa till annat land. Resedokumentet
fyller således för dessa flyktingar samma uppgift som ett resepass
för svenska medborgare. Då i fråga om stämpel samma regler böra gälla
för dessa båda handlingar, bör i tariffen under 3 § stämpelförordningen införas
en rubrik ''Resedokument för flykting’ med hänvisning till resepass.»

Stämpelfrågor, föranledda av de nya bestämmelserna
om folkbokföring.

Departementschefen har anfört följande.

l:o) Enligt 2 kap. folkbokföringsförordningen den 28 juni 1946 (nr 469)
bestämmer länsstyrelsen för varje församling antalet roteombud och församlingens
indelning i rotar. Under vissa förutsättningar äger länsstyrelsen förordna
att roteombud tills vidare icke skola utses. Roteombuden och deras
ersättare väljas av vederbörande kommun, men länsstyrelsen äger entlediga
roteombud eller ersättare, om vederbörande finnes olämplig för uppdraget.
Där så erfordras fastställer länsstyrelsen på framställning av vederbörande
kommun eller på eget initiativ instruktion för roteombuden.

Till ledning vid uppdragets fullgörande äger varje roteombud årligen utbekomma
en av länsbyrån för folkbokföringen tryckt roteförteckning över
fastigheterna, befolkningen och de juridiska personerna inom roten. Pastor
i församling, där roteombud ej finnas, äger erhålla en motsvarande förteckning
över befolkningen.

Att roteombud medverka vid folkbokföringen är ej blott en kommunal
angelägenhet utan även i betydande grad ett statsintresse. Det synes därför
rimligt att kommunerna, ombuden och deras ersättare åtnjuta stämpelfrihet
för expeditioner i nyssberörda ärenden. Vad angår roteförteckningarna och
de motsvarande förteckningar vilka avsetts skola, där roteombud ej finnas,
tillhandahållas pastorsämbetena, förutsattes vid folkbokföringsförordningens
tillkomst, att kostnaderna skulle belasta statsverket. Vid anmälan i statsrådet
den 12 april 1946 av förslag till folkbokföringsförordning anförde jag bl. a.,
att detta borde gälla även i fråga om magistratsstäder med egen uppbördsförvaltning
(prop. 255/1946 s. 267). Detta uttalande lämnades av riksdagen
utan erinran. I stämpelförordningen synes därför sådan ändring böra vid -

Bevillningsutskottets betänkande nr 43.

tagas, att från stämpelavgift befrias dels kommun i ärende angående roteombud
eller ersättare för roteombud dels ock roteombud och ersättare för
roteombud i allt vad till deras uppdrag hörer. Stadgande härom torde böra
införas i 7 § stämpelförordningen.

2:o) Enligt 20 § folkbokföringsförordningen skall envar i riket kyrkobokförd
person, som fyllt femton år, innehava ett medborgarkort eller, om han
icke är svensk medborgare, ett främling skört. Medborgarkort och främlingskort
utfärdas av länsbyrå för folkbokföringen och tillställas vederbörande i
tjänstebrev.

Då dessa handlingar böra vara stämpelfria även om handlingarna utfärdas
på särskild begäran, torde stadgande därom böra införas i 3 § stämpelförordningen.

3:o) Enligt 71 § 2 mom. andra stycket kyrkobokföringskungörelsen den
30 december 1946 (nr 801) äger riksbyrån för folkbokföringen på begäran
och om det befinnes skäligt utfärda erforderliga betyg för svenskfödd, i bok
över obefintliga upptagen person som vistas i utlandet.

Dessa betyg äro, oaktat de utfärdas av annan myndighet än pastorsämbete,
att jämställa med prästbevis. Då prästbevis äro stämpelfria synas jämväl
ifrågavarande betyg böra undantagas från stämpelplikt. Stadgande härom
torde böra införas i 3 § stämpelförordningen.

4:o) Enligt den till 3 § stämpelförordningen hörande tariffen är avskrift
eller utdrag av fastighetslängd eller mantalslängd, som rekvireras av kommun
för vilken längden är upprättad, fri från stämpel. Annan avskrift av
sådan längd stämpelbelägges lika med »Avskrift annan» eller med en krona
för varje ark. Såsom »Avskrift annan» torde jämväl avskrift av röstlängd
böra stämpelbeläggas. Anmärkas må att sedan kungörelsen den 1 juni 1945
(nr 252) om upprättande av röstlängd för val till riksdagens andra kammare
samt av kommunal röstlängd numera upphävts, båda originalexemplaren av
röstlängden tillhandahållas vederbörande kommun avgiftsfritt.

Avskrift av mantalslängd kan under vissa förutsättningar, för vilka redogöres
i det följande, framställas med hjälp av vederbörande länsbyrås tryckande
register. Till avskrift av fastighetslängd eller röstlängd kan medelst
nämnda register tryckas en stomme, vilken emellertid måste manuellt kompletteras
med sådana till längden hörande uppgifter, vilka ej ingå i plåttexten.
Det sagda äger tillämpning även i fråga om utdrag av nämnda längder;
när det gäller upprättande av utdrag torde dock ofta ett avskrivningsförfarande
ur arbetsekonomiska synpunkter vara lämpligare än tryckningsförfarandet För

närvarande äro endast tryckande register över fysiska personer färdigställda.
Register över juridiska personer och över fastigheter komma
emellertid att upprättas. I de tryckande registren över fysiska personer äro
plåtarna tillsvidare uppställda i den ordning, vari de avtryckts i mantalslängden
för året. Textinnehållet aktualiseras emellertid fortlöpande. Plåtarna
komma varje år under tredje kvartalet att omsorteras efter personernas aktuella
kyrkobokföringsorter och kyrkobokföringsfastigheter. Registren kom Dihang

till riksdauens protokoll 1947. 7 samt. Nr 43. 2

Bevillningsutskottets betänkande nr 43.

ma därefter att föras löpande även i sistnämnda hänseende till dess nästa
års mantalslängd blivit tryckt. På liknande sätt torde de tryckande registren
över juridiska personer och över fastigheter komma att föras.

Mellan avskrift och originalhandling måste full överensstämmelse föreligga.
Detsamma gäller i fråga om utdrag, såvitt angår de delar av originalhandlingen
som utdraget omfattar. Av det sagda framgår att en avskrift
eller ett utdrag av någon av ifrågavarande längder kan framställas med hjälp
av det tryckande registret endast om tryckningen sker i omedelbar anslutning
till tryckningen av motsvarande originallängd. Sker tryckningen senare
men före omsorteringen av det tryckande registret, erhålles en handling
vilken i fråga om särskilda textuppgifter, såsom angående civilstånd, postadress
m. m., avviker från originallängden. En dylik handling kan dock
göra samma tjänst som en avskrift. Å handlingen bör emellertid utmärkas
att den icke är en avskrift; den torde lämpligen kunna benämnas »eftertryck».
Efter registrens omsortering föreligger ej längre möjlighet att medelst
tryckning framställa handlingar med samma person- och fastighetsbestånd
som redovisats i de tidigare upprättade längderna.

Huruvida ändring bör ske i fråga om stadgade grunder för utgörande av
stämpelavgift i förevarande fall kan tillförlitligen avgöras först sedan det
nya folkbokföringssystemet varit i tillämpning någon tid och erfarenhet vunnits
om olika på frågan inverkande omständigheter. Avskrift bör sålunda
tillsvidare stämpelbeläggas i samma fall som hittills, ch stämpel bör uttagas
med en krona för varje ark, oavsett om avskriften upprättats manuellt eller
medelst adressmaskintryck eller genom båda dessa förfaringssätt i förening.
Eftertryck torde i avgiftshänsende böra likställas med avskrift; föreskrift
härom bör införas i den nyssnämnda tariffen.

I detta sammanhang bör omnämnas att det vid upprättande av nya formulär
för ifrågavarande längder av tekniska skäl visat sig erforderligt att
vidtaga en sådan anordning, att varje uppslag i längden sammansättes av
två blad; vardera bladet upptager å ena sidan högerdelen av ett uppslag och
å andra sidan vänsterdelen av nästföljande uppslag. Vid beräkning av lösen
och stämpel har fråga uppstått, huruvida varje sådant blad skall räknas
såsom ett ark. Ett dylikt betraktelsesätt torde emellertid ej vara riktigt. Varje
ark enligt äldre formulär omfattar två hela uppslag, ett å vardera sidan,
och det torde stå bäst i överensstämmelse härmed, att två blad av nyssnämnd
beskaffenhet räknas såsom ett ark. Särskild föreskrift härom torde ej erfordras.

5:o) I några fall bär det förekommit, att kommun hos länsbyrå beställt
avtryckskortregister över kommunens befolkning. Man torde för framtiden
böra räkna med dylika beställningar i ökat antal. Därjämte ha landsting
rekvirerat avtryckskort att användas vid s. k. skärmbildsundersökningar.
Det torde därför böra upptagas till bedömande, huruvida och på vad sätt
stämpel skall utgå i dylika fall.

För närvarande är det förenat med mera arbete att trycka ett kortregister
än en längd. Arbetet kan underlättas genom att till tryckmaskinerna anslutas

Bevillningsutskottets betänkande nr 43.

vissa särskilda tekniska anordningar. Hittills har det dock ej befunnits nödigt
att anskaffa dylika anordningar.

Under de närmaste åren, innan erforderliga uppläggningsarbeten slutförts
samt lämpliga arbetsrutiner utprövats och invants, kommer länsbyråemas
arbetskapacitet att vara hårt ansträngd. Tillsvidare bör därför möjligheten
att från länsbyrå erhålla kortregister begränsas, särskilt i sådana fall då avskrift
av registret beställes av annan än vederbörande kommun eller landsting.

En viss begränsning i rekvisitionerna av kortregistret torde kunna åstadkommas
genom att stämpel- och lösenavgifterna fastställas till relativt höga
belopp. För kortregister som utlämnas till kommun eller landsting torde lösenavgift
böra uttagas med en krona för varje påbörjat 10-tal kort; däremot
bör sådant register vara fritt från stämpel. I andra fall torde både lösen och
stämpel böra uttagas, lösen med en krona och stämpel med likaledes en
krona för varje påbörjat 10-tal kort.

Lösen- och stämpelavgifterna för kortregister torde böra uttagas på det
sätt att stämpel åsättes en särskild handling, med vilken registret överlämnas
till den som begärt detsamma. Bestämmelse härom torde böra införas i 24 §
stämpelförordningen. Därjämte bör i tariffen över stämpelavgifter införas en
särskild rubrik, avseende förevarande fall.

6) I 7 § stämpelförordningen torde uttrycket »mantals- och kyrkoskrivningsmål»
böra ersättas med uttrycket »mål som avses i 8 kap. folkbokföringsförordningen».

Stämpelfrihet för expeditioner från arbetsmarknadsstyrelsen
med underlydande organ.

Departementschefen har anfört följande.

Enligt stämpelförordningen skall stämpel, med i förordningen angivna
undantag, utgå å expeditioner, som utfärdas av statsmyndighet. Enligt 1 §
skola alla statsmyndigheter, som icke särskilt angivits i nämnda paragraf,
hänföras till första avdelningen av den i 3 § intagna tariffen. Jämlikt förordningen
den 24 maj 1940 (nr 390) om vissa undantag från stämpelplikt
enligt stämpelförordningen äger emellertid stämpelplikt icke rum beträffande
expeditioner, som utgå från vissa uppräknade kristidsmyndigheter, däribland
statens arbetsmarknadskommission. Med stöd av bemyndigande i
samma förordning att medgiva stämpelfrihet beträffande expeditioner från
andra kristidsmyndigheter har Kungl. Maj:t genom kungörelse den 30 december
1940 (nr 1039) förordnat, att stämpelfrihet skall åtnjutas beträffande
länsarbetsnämndernas expeditioner.

I proposition (nr 239) till årets riksdag har Kungl. Maj:t föreslagit inrättande
av en arbetsmarknadsstyrelse från och med den 1 januari 1948. Förslaget
kan i stort sett sägas innebära att arbetsmarknadskommissionen skall
ombildas till ett centralt verk. Arbetsmarknadsstyrelsen skall förutom arbetsmarknadskommissionens
nuvarande uppgifter övertaga lillsynen över den

Bevillningsutskottets betänkande nr 43.

privata arbetsförmedlingen och de erkända arbetslöshetskassorna, vilken för
närvarande ankommer på socialstyrelsen. Vidare föreslås att den offentliga
arbetsförmedlingen definitivt förstatligas. Den lokala organisationen skall
bygga på den nuvarande med länsarbetsnämnder (i Stockholm arbetsnämnd)
och arbetsförmedlingsanstalter.

Genomföres den föreslagna omorganisationen, skulle enligt stämpelförordningens
nuvarande lydelse arbetsmarknadsstyrelsen och dess underlydande
organ komma att hänföras till första avdelningen i förordningens 1 § och
stämpelavgift sålunda i princip komma att utgå å expeditioner, som utfärdades
av dem. Arbetsmarknadskommissionens förvandling från ett krisorgan
till ett centralt ämbetsverk synes emellertid icke böra medföra att stämpelavgift
i framtiden skall utgå i sådana ärenden, som hittills ankommit på
kommissionen. De ärenden, som skola överflyttas från socialstyrelsen till
arbetsmarknadsstyrelsen, torde enligt vad som inhämtats från socialstyrelsen
för närvarande knappast föranleda utfärdande av stämpelbelagda expeditioner.
Med hänsyn till det anförda synes sådan ändring böra vidtagas i stämpelförordningen
att expeditioner i ärenden angående arbetsförmedling och
andra ärenden, som handläggas av arbetsmarknadsstyrelsen och lokala arbetsmarknadsorgan,
icke skola stämpelbeläggas. Stadgande härom torde böra
införas i 7 §. I överensstämmelse med vad som gäller beträffande övriga i
denna paragraf från stämpelplikt undantagna ärenden torde stämpelfriheten
emellertid icke böra omfatta avskrift och bevis, som på begäran utfärdas till
annan än part. Då i enlighet härmed stämpelavgift undantagsvis kan komma
att utgå för expedition, som utfärdas av arbetsmarknadsstyrelsen, synes
styrelsen i likhet med övriga centrala verk böra upptagas i fjärde avdelningen
i 1 § nämnda förordning.

Ändring i anledning av omorganisation av överståthållarämbetet.

I proposition till riksdagen den 7 mars 1947 (nr 192) har Kungl. Maj:t
framlagt förslag till viss omorganisation av överståthållarämbetet från och
med den 1 januari 1948. Enligt förslaget skola ur ämbetet utbrytas sådana
delar som handlägga uppgifter, vilka i övriga större städer ankomma på
kommunalt bekostade, fristående organ, nämligen de till skatteverket hörande
mantals-, uppbörds- och debiteringsavdelningarna samt poliskammaren.
De ur överståthållarämbetet sålunda utbrutna delarna förutsättas skola bilda
särskilda kommunala myndigheter med i stort sett samma arbetsuppgifter
som i andra större städer ankomma på de lokala skattemyndigheterna, stadsfogdarna
och poliskamrarna. Ämbetet i övrigt föreslås skola bilda ett helt statligt
överståthållarämbete, omfattande de båda nuvarande kansliavdelningarna
samt en nybildad skatteavdelning, å vilken sistnämnda avdelning skola
ankomma bl. a. de uppgifter med avseende å taxeringsväsendet, som eljest
åvila länsstyrelse.

Bevillningsutskottets betänkande nr 43.

I 1 § stämpelförordningen upptagas bland annat »skatteverket och poliskammaren
vid överståthållarämbetet» under första avdelningen, medan däremot
»överståthållarämbetets kansliavdelningar» äro upptagna under tredje
avdelningen.

Departementschefen har på grund av berörda omorganisation föreslagit,
att förordningen måtte ändras med hänsyn till att något omnämnande av
överståthållarämbetet eller dess särskilda avdelningar efter omorganisationen
icke erfordrades.

Ändring i anledning av införande av allmänna barnbidrag.

I proposition till riksdagen den 11 april 1947 (nr 220) har Kungl. Maj:t
framlagt förslag till lag om allmänna barnbidrag m. m. Enligt förslaget tillkommer
det barnavårdsnämnd att besluta, huruvida allmänt barnbidrag skall
utgå för visst barn, ävensom fastställa vem som äger uppbära bidraget. I vissa
fall skall barnavårdsnämnd äga besluta att själv omhändertaga allmänt barnbidrag.
över barnavårdsnämnds beslut i ärende angående allmänt barnbidrag
skall klagan få föras hos länsstyrelsen genom besvär. Även om besvär
ej anförts, skall länsstyrelsen i vissa fall äga att till omprövning upptaga
barnavårdsnämnds beslut. Den som är missnöjd med länsstyrelses beslut i
ärende angående allmänt barnbidrag skall äga att anföra besvär däröver
hos socialstyrelsen, över socialstyrelsens utslag skall däremot klagan icke
få föras. Lagen föreslås skola träda i kraft den 1 juli 1947.

Enligt stämpelförordningen skola expeditioner, som utfärdas av länsstyrelse
eller socialstyrelsen, utom i särskilt angivna undantagsfall beläggas med
stämpel.

Departementschefen har föreslagit den ändringen i 7 § stämpelförordningen,
att ärenden angående allmänna barnbidrag borde upptagas bland de
ärenden, i vilka frihet från stämpel ägde rum utom beträffande avskrift och
bevis, som på begäran utfärdades till annan än part.

Övriga ändringar i stämpelförordningen.

Departementschefen har anfört följande.

Under 3 § stämpelförordningen och § 15 lösenförordningen hänvisas i fråga
om bevis, som är avsett att tjäna som underlag för nöjdförklaring, till 2 och
3 §§ lagen den 26 mars 1909 angående verkställighet i vissa fall av straff,
ådömt genom icke laga kraft ägande utslag. Då föreskrifterna i sistnämnda
båda lagrum numera ersatts av bestämmelser i 8 § lagen den 21 december
1945 (nr 872) om verkställighet av frihetsstraff m. m. bör hänvisning i stället
ske till denna paragraf.

Genom proposition den 2 maj 1947 (nr 268) har för riksdagen framlagts
förslag om inrättande av ett riksåklagarämbete. Vid bifall till detta förslag
torde nämnda nya myndighet böra upptagas under femte avdelningen i 1 §

Bevillningsutskottets betänkande nr 43.

stämpelförordningen. Samtidigt torde, i anslutning till nya rättegångsbalkens
terminologi, orden »nedre justitierevisionen» i denna avdelning böra utbytas
mot »högsta domstolen». Motsvarande ändringar böra även ske i lösenförordningen.

Jämlikt beslut vid 1946 års riksdag (proposition nr 244, riksdagens skrivelse
nr 455; jämför statsverkspropositionen till innevarande års riksdag bilaga
10 punkt 132) skall från och med den 1 juli 1947 inrättas en särskild
överstyrelse för de tekniska högskolorna i riket. Denna nya myndighet torde
böra upptagas under fjärde avdelningen i 1 § stämpelförordningen. Jämväl
kanslersämbetet för rikets universitet torde böra upptagas i samma avdelning.

I propositionerna nr 67 och 68 till årets riksdag har föreslagits inrättande
från och med den 1 juli 1947 av ett nytt centralt förvaltningsorgan, veterinärstyrelsen,
för handläggning av de nu till medicinalstyrelsens behandling
hörande veterinära ärendena. Därest detta förslag bifalles, torde 1 § stämpelförordningen
böra ändras så, att jämväl veterinärstyrelsen upptages bland
de till fjärde avdelningen hänförda statsmyndigheterna.

Vid 1946 års riksdag beslöts inrättandet av riksnämnden för ekonomisk
försvarsberedskap, vilken nämnd enligt Kungl. Maj:ts beslut den 30 december
1946 trätt i verksamhet den 1 januari 1947 (jämför statsverkspropositionen
till innevarande års riksdag bilaga 13 s. 10—11). Jämväl denna myndighet
torde böra upptagas bland de myndigheter, som ingå i fjärde avdelningen i
nyssnämnda paragraf.

Under 3 § stämpelförordningen stadgas stämpelfrihet för bevis, varom
förmälas i vissa paragrafer i olika pensionsreglementen. De reglementen, som
härvid angivas, ha numera ersatts av nyare reglementen. Då hänvisning till
särskilda författningsrum i detta fall torde vara mindre ändamålsenligt,
torde den nuvarande bestämmelsen böra utbytas mot en föreskrift med samma
sakliga innehåll men utan hänvisning till författningsrum. Samtidigt härmed
torde de i stämpeltariffen närmast före nyssnämnda bevis upptagna bestämmelserna
om stämpelavgift för bevis om tillstånd att i riket bruka eller
föra automobil böra redaktionellt ändras.

övergången till det nya uppbördssystemet torde böra medföra vissa ändringar
i stämpelförordningen. Sålunda bör i 7 § uttrycket, »frågor rörande
debitering, avskrivning eller restitution av kronoutskylder» utbytas mot uttrycket
»frågor som avses i uppbördsförfattningama». Vidare bör i 10 § 1
mom. andra stycket ordet »uppbördsreglemente» ersättas med ordet »uppbördsförfattningar».
I samband härmed må omnämnas, att från något håll
satts i fråga, huruvida den lokala skattemyndigheten i stad med egen uppbördsförvaltning
d. v. s. kronokamreraren är hänförlig till statsmyndighet,
som avses i stämpelförordningen. I detta hänseende lärer gälla, att till den del
kronokamrerare fullgör sådana uppgifter, som författningsenligt ankomma
på lokal skattemyndighet, kronokamreraren är att betrakta såsom sådan till
statsförvaltningen hörande myndighet i stad, varom förmäles i första avdelningen
i 1 § stämpelförordningen.

Bevillningsutskottets betänkande nr 43.

Vad angår ikraftträdandet av de nu förordade ändringarna i stämpelförordningen
böra de författningsändringar som föranledas av nya rättegångsbalken
och nya aktiebolagslagen uppenbarligen träda i tillämpning
den 1 januari 1948. Detsamma gäller de ändringar, som betingas av riksåklagarämbetets
och arbetsmarknadsstyrelsens inrättande samt överståthallarämbetets
omorganisation. Övriga nya bestämmelser torde böra träda i kraft
den 1 juli 1947.

Beträffande de ändringar som äga samband med processreformen torde
vissa övergångsbestämmelser vara erforderliga. I den mån handläggningen av
ett visst mål eller ärende på grund av föreskrift i promulgationslagen till nya
rättegångsbalken alltjämt skall ske enligt nu gällande rättegångsordning, bör
tydligen äldre rätt gälla även på förevarande område. I enlighet med vad
som skett i ett stort antal andra följdförfattningar till nya rättegångsbalken
torde därför böra stadgas, att med avseende å övergången skall i tillämpliga
delar gälla vad i lagen om införande av nya rättegångsbalken finnes föreskrivet.
Dessutom torde föreskrift böra meddelas att äldre bestämmelser fortfarande
skola lända till efterrättelse i fråga om expeditioner i mål som handlägges
av domkapitel. Rättegången vid domkapitlen — vilkas domsrätt avses
skola upphöra den 1 januari 1949 — skall nämligen till dess äga rum i samma
former som hittills. Enligt ett vid arets riksdag antaget lagförslag (proposition
nr 99, riksdagens skrivelse nr 109) skola äldre rättegångsbalken och
eljest i äldre lag eller författning meddelade föreskrifter fortfarande gälla
även i mål och ärenden som skola upptagas av krigsdomstol. Såsom en övergångsbestämmelse
till de nu förordade ändringarna i stämpelförordningen
torde därför lämpligen böra stadgas, att äldre bestämmelser alltjämt skola
gälla beträffande expeditioner i mål och ärenden, som upptagits av krigsdomstol.

De mest betydelsefulla ändringarna i nu föreliggande proposition äro föranledda
av processreformen. Genom den nya rättegångsbalken, som träder
i kraft den 1 januari 1948, kommer det hittillsvarande rättegångsförfarandet,
som i stor utsträckning är rent skriftligt och som i överrättema huvudsakligen
grundar sig på protokollen vid underdomstolarna, att ersättas
med muntligt processförfarande. Då i följd härav några protokoll i rättegångsmål
i många fall icke komma att utskrivas för parternas räkning, är det
nuvarande systemet för uttagande av rättegångsavgifter i form av expeditionslösen
och stämpel — vilket system i främsta rummet bygger på att protokollsutskrifterna
avgiftsbeläggas — icke längre användbart. I stället förordas
i propositionen att de rättegångsavgifter, som anses böra avkrävas den rättssökande
allmänheten i rättegångsmål enligt den nya processordningen, uttagas
huvudsakligen i form av lösen- eller stämpelavgift som debiteras dels
stämningsansökningen och dels domen i målet. I fråga om rättegångsavgiftemas
storlek må nämnas, att avgiften för stämningsansökningen föreslås
till 10 kronor, vilket belopp skall uttagas och redovisas såsom stämpel.
För dom, som meddelas av underrätt, föreslås eu grundavgift av It) kronor

Utskottet.

Bevillningsutskottets betänkande nr 43.

om domen utfärdas i förenklad form och eljest 20 kronor; och härtill komma
enligt förslaget vissa tilläggsavgifter, uppgående till lägst 10 och högst 40
kronor, i sådana fall där domen omfattar mer än ett ark eller där förberedande
förhandlingar hållits mer än en sammanträdesdag eller huvudförhandling
ägt rum. Samtliga avgifter för dom, som beslutas av underrätt, äro
enligt förslaget avsedda att uttagas i form av lösen, och enligt vad i propositionen
uttalas, skulle det icke förefinnas någon risk för att sådana befattningshavare
vid stadsdomstolama, som alltjämt åtnjöte sportler, skulle få
vidkännas någon minskning av denna inkomst. Beträffande rättegångsavgiftema
vid hovrätterna och högsta domstolen föreslås i propositionen, att
desssa avgifter skola uttagas såsom stämpelavgift å domen i rättegångsmål.
Avgifterna skola enligt förslaget utgå i stort sett enligt samma grunder som
för domen vid underrätt, dock att i överrättema grundavgiften för dom föreslås
till lägst 25 kronor och avgiften för sammanträdesdag för huvudförhandling
utgår med lägst 30 och högst 50 kronor. Det sålunda föreslagna
sättet för rättegångsavgiftemas uttagande anser utskottet sig böra tillstyrka.
Vad angår de belopp, vilka enligt det i propositionen framlagda förslaget
skola uttagas i form av stämpel eller lösen för stämningsansökning och dom
i rättegångsmål, har utskottet funnit förslaget härutinnan väl avvägt. Enligt
utskottets mening kan det icke anses, att de föreslagna rättegångsavgifterna
komma att oskäligt betunga parter som äro skyldiga att utlösa dom i rättegångsmål
eller eljest ha intresse av att lösa sådan dom; och å andra sidan
torde det kunna antagas, att den föreslagna omläggningen av sättet för rättegångsavgiftemas
uttagande icke kommer att leda till någon minskning av
vare sig statsverkets inkomster av stämpelavgifterna i rättegångsmål eller de
lösenintäkter, som författningsenligt tillkomma vissa städer eller vid rådhusrätt
anställda befattningshavare. Utskottet tillstyrker förty att de ändringar
i rättegangsavgiftema, som i enlighet med det nu anförda erfordras i
stämpelförordningen, bliva genomförda. Mot de ytterligare ändringsförslag,
som i anledning av processreformen upptagits i föreliggande proposition, har
utskottet ej något att erinra.

Övriga ändringar i stämpelförordningen, vilka föreslås i propositionen,
äro föranledda av tidigare fattade beslut om ändrade rättsregler på olika
områden eller rörande omläggning eller utvidgning av den statliga förvaltningen.
Ej heller mot nu berörda ändringar i stämpelförordningen har utskottet
funnit anledning till erinran.

Vad härefter angår frågan om ikraftträdandet av det vid propositionen
fogade författningsförslaget förordar utskottet den ändringen i nämnda förslag,
att ändringarna i de hänseenden, som angivas i första stycket av de
föreslagna ikraftträdande-bestämmelserna, skola — med nedan angivet
undantag — träda i kraft dagen efter den, då författningen enligt därå
meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Detta
uppskov med ikraftträdandet i vissa delar av ändringarna i stämpelförordningen
är utan praktisk betydelse.

Såsom nyss antytts bör i ett fall ikraftträdandet regleras på annat sätt,

Bevillningsutskottets betänkande nr 43.

nämligen såvitt angår bestämmelsen i 7 § om stämpelfrihet i ärenden angående
allmänna barnbidrag. Enligt vad utskottet inhämtat har vederbörande
lagutskott i utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 220 med
förslag till lag om allmänna barnbidrag m. m. hemställt om sådan ändring
i det av Kungl. Maj:t framlagda förslaget, att lagstiftningen om allmänna
barnbidrag skall träda i kraft den 1 augusti 1947. Därest detta förslag
antages av riksdagen bör jämväl den i 7 § stämpelförordningen upptagna
nya bestämmelsen om stämpelfrihet i ärenden angående allmänna barnbidrag
träda i kraft den 1 augusti 1947.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl. Maj:ts förevarande
proposition nr 307 icke kunnat av riksdagen oförändrad
bifallas, antaga följande såsom utskottes förslag betecknade -

Bevillningsutskottets betänkande nr 43.

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Förslag

till

förordning om ändring i förordningen den 19 november 1914
(nr 383) angående stämpelavgiften.

Härigenom förordnas, att 1—3 samt 6—8 §§, 10 § 1 mom. samt 19, 20
och 24 §§ förordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgiften1
skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

1 §•

I fråga om stämpel till expeditionerna hänföras statsmyndigheterna till
följande avdelningar:

Första avdelningen.

Åklagarmyndigheten i Stockholm; magistrater och —--avdelningar

upptagna.

Tredje avdelningen.

Chefsämbeten och — — — och flygvapnet; Kungl. Maj:ts befallningshavande
och---lantmäterikontor; lantmätare.

Fjärde avdelningen.

Rikets hovrätter;---socialstyrelsen; arbetsmarknadsstyrelsen; statens
utlänningskommission;---riksarkivet; universitetskanslersämbe tet;

skolöverstyrelsen; överstyrelsen för de tekniska högskolorna; överstyrelsen
för yrkesutbildning;---skogsstyrelsen; veterinärstyrelsen; riks nämnden

för ekonomisk försvarsberedskap.

Femte avdelningen.

Statsdepartementen; högsta domstolen; justitiekanslersämbetet; riksåklagarämbetet;
riksdagens justitieombudsman;---Kungl. Maj:ts orden.

2 §•

Av de---han hörer.

Med domstol avses i denna förordning, förutom allmän domstol, även domstol
i jorddelningsmål och vattenmål.

1 Senaste lydelse se beträffande 1 och 3 §§ 1946: 400, beträffande 7 § 1944: 452, beträffande
8 § 1944: 88, beträffande 10 § 1 mom. 1917:329 samt beträffande 20 § 1946:58.

Bevillningsutskottets betänkande nr 43.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

3 §.

I avseende på expeditionernas förseende med stämpel gäller, med de här
nedan i 6 och 7 §§ nämnda undantag och med iakttagande av vad i 4 §
stadgas om inteckningskontrollstämpel, denna tariff.

Avskrift som meddelas för vetenskapligt ändamål .

> av anteckningar från förundersökning eller

annan polisutredning i anledning av brott,
när avskriften utgives till den misstänkte
eller hans försvarare...................

> enligt 27 kap. 12 § rättegångsbalken ...

> ur fartygsregistret;---

Besiktning; se Protokoll.

Beslut, slutligt, i mål eller ärende vid domstol:
som vid hovrätt eller högsta domstolen
utgives till part, vilken utan särskild begäran
författningsenligt är skyldig att lösa
detsamma:

när beslutet tecknas å företedd handling
när det särskilt utfärdas:

första arket .......................

varje av de övriga..................

Hava ett eller flera sammanträden för
muntlig förhandling ägt rum i målet eller
ärendet, utgår ytterligare stämpel med 10
kronor för varje dag, då sådant sammanträde
hållits.

som vid annan domstol utgives till part.,
som eljest utgives; se Avskrift.

Intages slutligt beslut i protokoll eller i bevis,
som särskilt omförmäles här nedan,
gäller i stället för vad nu sagts vad som
stadgas i fråga om stämpel till protokollet
eller beviset.

Betyg över avlagt —--

Bevis över — — — lika med Diariibevis.

> angående domstols beslut om ersättning av
allmänna medel åt vittne, sakkunnig eller
annan som ej är part eller intervenient ...

> om inregistrering —--

> angående anteckning---sådan handling.

> å dom eller utslag, huruvida talan däremot

—--fri rättegång....................

» att begärd---

» vederhäftighets- .........................

> som avses i 27 kap. 13 § och 28 kap. 9 § rättegångsbalken
.............................

» som avses i 8 § lagen den 21 december 1945
om verkställighet av frihetsstraff m. m. ...
» angående upptagande -- —

Avd.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

1 ,

fri

fritt

fr i 11

I I

- fritt

11 II II

fritt

fritt -

II II

— fritt

II il

-- fritt -

II II II

I I

Bevillningsutskottets betänkande nr 43.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

		1		2		3		4		5
		Avd.	Avd.	Avd.	Avd.	Avd.
		Kr.	ö.	Kr.	ö.	Kr.	ö.	Kr.	ö.	Kr.	ö.
Bevis	om uppvisning---annan legitimations- handling................................					fri	t

>	om nödfalls- eller sjömans visering för utlän-ning, tecknat å pass eller annan legitimations-handling, för vistelse i riket högst en månad.	1

1
»	om uppehållstillstånd för utlänning, tecknat å pass eller annan legitimationshandling:
	för vistelse i riket högst en månad..... för vistelse i riket över en men högst tre	4	—	—	—	4	—	4	—	4	—
	månader .............................	6	—	—	—	6	—	6	—	6	—
	för vistelse i riket över tre månader ....	12	—	—	—	12	—	12	—	12	—
»	om arbetstillstånd för utlänning, tecknat å pass eller annan legitimationshandling:
	då samtidigt bevis om uppehållstillstånd
	utfärdas .............................					fritt
	då bevis om arbetstillstånd eljest utfärdas:
	för tid av högst en månad .......... för tid av mer än en men högst tre må-	4	—	—	—	4	—	4	—	4	—
	nader ..............................	6	—	—	—	6	—	6	—	6	—
	för tid av mer än tre månader ........	12	—	—	—	12	—	12	—	12	—
>	om ändring i förbehåll, villkor eller föreskrift, som fogats vid visering eller tillstånd, särskilt tecknat å pass eller annan legitimationshand-ling:
	när ändringen avser tillstånd till återresa till riket, gällande:
	för tid av högst en månad .......... för tid av mer än en men högst tre må-	4	—	—	—	4	—	4	—	4	—
	nader ..............................	6	—	—	—	6	—	6	—	6	—
	för tid av mer än tre månader ........ eljest ..............................	12	—	—	—	12 fri	It	12	—	12	—
	Där sådant — — — skola utgå.
>	som erfordras —--
>						fri	''.t
	om registrering, tecknat å ordning för aktie-bolag eller stadgar för förening för ekonomisk verksamhet eller å protokoll om beslut an-gående ändring i sådant bolags ordning eller sådan förenings stadgar eller å framställning om medlems inträde i eller avgång ur sådan


	förening, så ock annat i 194 § aktiebolags-					fri	t
»	om godkännande, som avses i 190 § aktiebo-lagslagen .............................
fri	t
>	lagfarts-, angående---
>	om tillstånd att i riket bruka motorfordon
	eller släpfordon i fall, som sägs i 22 § 1 och 2 mom. motorfordonsförordningen..........	1
>	om tillstånd att i riket föra motorfordon i fall, som sägs i 22 § 5 mom. motorfo:dons-förordningen..............................	8
	om förlängning av tillstånd jämlikt 22 § motorfordonsförordningen att i riket bruka eller föra motorfordon eller släpfordon......	1				1
>	om fastställd pension eller livränta eller rätt till sådan förmån enligt gällande bestäm-melser om tjänste- eller familjepension ....					fri	t

>	varom förmäles i 25 §--— erkända ar-betslöshetskassor .........................					fri	t

Bevillningsutskottets betänkande nr 43.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

1 Avd.	2 Avd.	3 Avd.	4 Avd.	5 Avd.
Kr.	ö.	Kr.	ö.	Kr.	ö.	Kr.	ö.	Kr.	ö.
				1	1		.
					/
						25		25
—	—	—	—	—	_	35	_	35	_
						15		15
.	_	_	_	_		15		15
—	—	—	—	—	—	30	—	30	—
—	—	—	—	f r		50	—	50	—

Bevis som avses i 71 § 2. andra stycket kyrko boklörings

kungörelsen....................

» annat — — —

Doktorsbrev...................................

Dom, som vid hovrätt eller högsta domstolen utgives
till part, vilken utan särskild begäran författningsenligt
är skyldig att lösa densamma:
när domen enligt vad därom är stadgat utfärdas
i förenklad form.................

i annat fall:

första arket .........................

varje av de övriga ...................

Hava ett eller flera sammanträden för förberedande
förhandling eller huvudförhandling
ägt rum, utgår ytterligare stämpel med
följande belopp, nämligen
för varje sammanträdesdag för förberedande
förhandling....................

för första sammanträdesdagen för huvudförhandling
..........................

för varje följande sådan sammanträdesdag
.................................

som vid annan domstol utgives till part.....

som eljest utgives; se Avskrift.

Eftertryck av fastighetslängd; se Fastighetslängd.

> av mantalslängd; se Mantalslängd.

> av röstlängd; se Röstlängd.

Fartygsregistret, avskrift--— meddelas inskrivningsdomaren
...................

Fastighetslängd, avskrift, eftertryck eller utdrag av,
som rekvireras av kommun, för vilken
längden är upprättad.......

som eljest begäres; lika med Avskrift,
annan.

Fastighetsregister, avskrift---

Frisedel......................................

Främlingskort, lika med Medborgarkort.
Främlingspass eller identitetskort samt förlängning av
giltighetstiden för sådan handling ..
Fullmakt för---

Intyg att---varumärke förnyats..........

Kallelse å aktiebolags borgenärer i anledning av ansökning
om tillstånd till nedsättning av
bolagets kapital eller till vinstutdelning

eller fusion............................

Kallelsebrev i anledning av ansökning om tillstånd att
nedsätta aktiebolags kapital eller verkställa
vinstutdelning eller fusion eller
till aktieägare om bolagsstämma eller
till medlem av registrerad förening om

sammanträde .....................

> i mål---

Kontrakt angående---eller entreprenad ....

Kungörelse, som anslås i rättens kansli, angående beslut
om cgendomsavträde eller om inledande
av offentlig ackordsförhandling;
lika med Stämning.

fri

fri
2 —
fritt

fritt

Bevillningsutskottets betänkande nr 43.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Kungörelse, annan---

Lantmätares eller — — — tjänstemans jörrättnings handling.

..................................

Mantalslängd, avskrift, eftertryck eller utdrag av,
som rekvireras av kommun, för vilken
längden är upprättad.........

som eljest begäres; lika med Avskrift,
annan.

Medborgarkori.................................

Meddelande i---

Protokoll över annan---med Avskrift.

> från förundersökning i brottmål, då det

utgives till den misstänkte eller hans försvarare
.............................

> angående fastställande av stämpel till

bouppteckning, då sådant begäres för beslutets
överklagande...................

> över beslut, varigenom ansökan om fri rät tegång

avslagits, då sådant begäres för beslutets
överklagande....................

> annat:

som vid hovrätt eller högsta domstolen
utgives till part, vilken utan särskild
begäran författningsenligt är skyldig
att lösa detsamma:

varje ark........................

Innefattar protokollet slutligt beslut,
tillkommer härför 15 kronor samt ytterligare
10 kronor för varje dag, då
sammanträde för muntlig förhandling
hållits i målet eller ärendet,
som hos annan myndighet utgives till
part, vilken utan särskild begäran
författningsenligt är skyldig att lösa
detsamma:

första arket ......................

varje av de övriga................

som eljest utgives; lika med Avskrift.

Prästbevis; se Bevis.

Präslebrev....................................

Påskrift, varom förmäles i 193 § femte stycket eller
194 § andra stycket aktiebolagslagen...

Redovisningshandling beträffande---svenskt

sjöfolk.

eller landsting........................

som eljest begäres: för varje påbörjat 10-tal kort..............................

Resedokument för flykting; lika med resepass; se Pass.

Resolution vilostånds-, — — — allt beräknat för
varje år, viloståndet medgivits att gälla.

> kommunikatiens-,

meddelad av domstol .............

meddelad av annan myndighet.....

dock skall stämpel för kommunikationsresolution
icke mera än en gång i
varje mål utgöras, ändå att handlingar
flera gånger kommuniceras eller till
påminnelser utlämnas.

> angående föreläggande enligt lagen om

registrerade föreningar---

1		2		3		4		5
Avd.	Avd.	Avd.	Avd.	Avd.
Kr.	ö	Kr.	ö	Kr.	1 °	Kr.	l ^	Kr.	l
				fr fr fri fri fri fri !
	1				\|
	1	1		L n 11 it	\|



—	—	—	—	2	—	2	—
1		1		6		8		8
1		1		4 fri tf»	It	4 1		4
			1
fr
				t
1 fri, 1
—		—	—	—		—
fri 3
1					3		4

Bevillningsutskottets betänkande nr 43.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

	1		2		3		4		5
	Avd.	Avd.	Avd.	Avd.	Avd.
	Kr.	ö.	Kr.	ö.	Kr.	ö.	Kr. \| ö.	Kr.	Ö.
Resolution på ansökning om reglering av priset på
elektrisk ström .....................	—	—	—	_	—	—	25	—	_	—
> eljest innefattande huvudsakligt beslut,
tecknad å företedd handling.........	1	—	—	—	4	—	20	—	40	—
> med rubrik: lika med Utslag under ru-
brik.
Röstlängd, avskrift eller eftertryck av, lika med
Avskrift, annan.
Salubrev å---
Stgrmansbrev.................................	__	_	_	_	_	_	10	_	.	_
Stämning, offentlig............................ Tillstdndsbrev för---			1	—	—	—	—	—	—	—
					fr
> angående beslut om vägrat godkännan-
de enligt 190 § aktiebolagslagen eller om vägrad registrering av ansökan eller anmälan till aktiebolagsregistret eller föreningsregistret..................					fr
> angående brist--— > som meddelas---till ansökan. Utdrag av fastighetslängd; se Fastighetslängd.
fr

> av mantalslängd; se Mantalslångd. » av protokoll; se Protokoll. > av straffregister; se Straffregister.
					fri
Utslag under rubrik:
meddelat av domstol; efter utslagets beskaf-fenhet lika med Dom eller Beslut.
annat:
som utgives till part, vilken utan särskild
begäran författningsenligt är skyldig att lösa detsamma:
första arket ........................	1	—	—		6	—	20	—	40	—
varje av de Övriga.................. som eljest utgives; lika med Avskrift.	1	—	—		4	—	4	—	10	—
Vattenbok, utdrag---

6 §•

För de ----och sigillpeuningar.

Utgivas till part vid hovrätt eller högsta domstolen i samma mål flera expeditioner,
för vilka skall utgöras särskild stämpelavgift för sammanträdesdagar,
skall i fråga om varje sådan expedition utöver den första ske avdrag
för vad i nämnda hänseende förut debiterats parten.

7 §•

Från stämpelavgift---kronan befriad.

Dessutom äro---samhällets barnavård;

Bevillningsutskottets betänkande nr 43.

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

domstol eller skiljedomstol, vilken det tillkommer att avgöra tvist mellan
stater, eller annat internationellt organ, som tillsatts för behandling av sådan
tvist, i mål och ärenden, som handläggas enligt lagen om bevisupptagning
åt vissa internationella organ;

fattigvårdssamhällen och---rörande vägväsendet;

kommuner i ärenden angående roteombud och ersättare för roteombud;
kyrkor;

pensionsinrättningar;

roteombud och ersättare för roteombud i allt vad till deras uppdrag hörer;
sjukkassor, registrerade;

understödsföreningar, registrerade;

utländsk domstol i mål och ärenden, som handläggas enligt lagen om
bevisupptagning åt sådan domstol;

ämbets- eller tjänsteman---tjänsten; och

överförmyndare.

Frihet från---periodisk skrift; i mål som avses i 8 kap. folkbokfö ringsförordningen;

i bevillningsmål och mål angående kronans ränta och
tionde; i frågor, som avses i uppbördsförfattningama; i frågor rörande utbetalning
av rese- och traktamentsersättning---av bostadsförsörjning en;

i ärenden angående allmänna barnbidrag; i ärenden angående arbetsförmedling
och andra ärenden som handläggas av arbetsmarknadsstyrelsen och

lokala arbetsmarknadsorgan; så ock---inom yrkesinspektionen.

Konungen äger — — — utländska hamnar.

8 §•

Följande enskilda handlingar skola, även där de äro utfärdade av offentlig
myndighet, förses med stämpel på sätt här nedan stadgas.

Andelsbevis i utländskt — — — utländskt aktiebolag.

Ansökning om stämning vid domstol skall, då den inkommer till rätten,
förses med stämpel av 10 kronor. Annan ansökning, varigenom mål eller
ärende anhängiggöres vid domstol, skall, då den inkommer, beläggas med
stämpel av 5 kronor, dock att i vattenmål stämpeln skall utgöra 10 kronor.
Därest ansökning om betalningsföreläggande göres muntligen, skall, sedan
föreskriven uppteckning verkställts, det exemplar av uppteckningen, som
kvarligger hos rätten, likaledes förses med stämpel av 5 kronor.

Vad sålunda stadgats angående stämpelbeläggning skall dock ej äga tilllämpning
å ansökning i ärende, som i rättens ställe handlägges av inskrivningsdomare
eller upptages i förmynderskaps- eller bouppteckningsprotokollet
eller rör fråga om ändrade bestämmelser med avseende å villkorlig dom.
Ej heller skall stämpel eljest läggas å ansökning om att bliva entledigad från
visst uppdrag eller om handlings intagande i protokoll eller antecknings

Bevillningsutskottets betänkande nr 43.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

verkställande i register. Ansökning om förmån, som avses i lagen om fri rättegång,
är ock från stämpel fri.

Arrendekontrakt; se Nyttjanderätt.

Skuldebrev skall---om inteckningsrätt.

Stämningsansökning; se Ansökning.

Tomträtt; se Nyttjanderätt till fast egendom.

Med avhandling---av förpliktelse.

10 §.

1. Då stämpelavgift---nämnda värde.

I fråga om fast egendoms taxeringsvärde må debetsedel, så upprättad som
gällande uppbördsförfattningar föreskriva, äga lika vitsord med av vederbörande
tjänsteman utfärdat taxeringsbevis.

Finnes för---domarens prövning.

19 §.

Från stämpelavgift enligt detta kap. är kronan befriad. Såvitt angår ansökningar
i mål och ärenden vid domstol skall jämväl i övrigt vad i 7 § är
stadgat om frihet från stämpel till expeditioner äga motsvarande tillämpning.

Frihet från---eller konsularrätt.

20 §.

Vill någon föra talan om återfående av stämpelavgift, som av ämbetseller
tjänsteman debiterats eller i enlighet med dennes tillsägelse blivit erlagd
för sådan handling, vars stämpelbeläggning enligt 35 § skall i hovrätt
granskas, må dylik talan inom tre år från det ifrågakommen stämpelbeläggning
ägt rum väckas i den hovrätt, varunder ämnets- eller tjänstemannen
lyder; dock att nämnda tid, där talan grundar sig på förhållande, som tillkommit
efter stämpelbeläggningen, räknas från tiden för samma förhållandes
tillkomst. Beträffande talan mot hovrättens avgörande gälle vad i rättegångsbalken
är stadgat om talan mot hovrätts beslut i mål som väckts vid
underrätt. Besvär må anföras, förutom av enskild part, av advokatfiskalen
vid hovrätten.

Den, som---handlagts vid domstol.

24 §.

Beläggningsstämplar anbringas---limmade sidan.

Stämpel till avtryckskortregister, upprättat av länsbyrå för folkbokföringen,
skall åsättas särskild handling, med vilken registret överlämnas till beställaren.
Sådan handling skall innehålla uppgift angående det antal kort
registret omfattar.

Bihanq till riksdagens protokoll 1947. 7 samt. Nr 43.

Bevillningsutskottets betänkande nr 43.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

Denna förordning skall träda i kraft
den 1 juli 1947, såvitt angår dels
bestämmelserna i 1 § under fjärde
avdelningen med undantag för bestämmelsen
angående arbetsmarknadsstyrelsen,
dels bestämmelserna
i 3 § om bevis, som avses i 8 § lagen
den 21 december 1945 om verkställighet
av frihetsstraff m. m. och i 71 §
2. andra stycket kyrkobokföringskungörelsen,
ävensom bevis om visering,
uppehålls-, arbets- och utresetillstånd,
om eftertryck, främlingskort,
identitetskort, medborgarkort, register,
resedokument och röstlängd samt
bevis om tillstånd att i riket bruka eller
föra motorfordon och bevis om
fastställd pension m. m., dels bestämmelserna
i 7 § om roteombud och
ersättare för roteombud samt såvitt
angår folkbokföringsmål, frågor som
avses i uppbördsförfattningama och
ärenden angående allmänna barnbidrag
dels ock bestämmelserna i
10 § 1 mom. och 24 §.

(Utskottets förslag.)

Denna förordning skall träda i kraft
dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit
från trycket i Svensk författningssamling,
såvitt angår dels bestämmelserna
i 1 § under fjärde avdelningen
med undantag för bestämmelsen
angående arbetsmarknadsstyrelsen,
dels bestämmelserna i 3 §
om bevis, som avses i 8 § lagen den
21 december 1945 om verkställighet
av frihetsstraff m. m. och i 71 § 2.
andra stycket kyrkobokföringskungörelsen,
ävensom bevis om visering,
uppehålls-, arbets- och utresetillstånd,
om eftertryck, främlingskort,
identitetskort, medborgarkort, register,
resedokument och röstlängd samt
bevis om tillstånd att i riket bruka
eller föra motorfordon och bevis om
fastställd pension m. m., dels bestämmelserna
i 7 § om roteombud
och ersättare för roteombud samt såvitt
angår folkbokföringsmål och frågor
som avses i uppbördsförfattningarna
dels ock bestämmelserna i
10 § 1 mom. och 24 §.

Beträffande bestämmelsen om allmänna
barnbidrag skall förordningen
träda i kraft den 1 augusti 1947.

I övrigt skall förordningen träda i kraft den 1 januari 1948; därvid gälle
i tillämpliga delar vad i lagen om införande av nya rättegångsbalken finnes
föreskrivet. I fråga om expedition i mål som handlägges av domkapitel eller
upptagits vid krigsdomstol skola även efter nyssnämnda dag äldre bestämmelser
lända till efterrättelse.

Stockholm den 19 juni 1947.

På bevillningsutskottets vägnar:
A. J. BÄRG.

Bevillningsutskottets betänkande nr 43.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Johan Bärg, Elon Andersson*, Wahlmark,
Velander, Sjödahl, Ekman, Frans Ericson, Wehtje, Robert Berg och Näsgård;
samt

från andra kammaren: herrar Lövgren, Hagberg i Malmö, Björklund,
Hammarlund, Olsson i Gävle, Sundström i Skövde, Andersson i Dunker,
Kristensson, Bladh och Jonsson i Malmgrava.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.