Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1957 (Betänkande 1957:Bevu43 bevu)

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1957

Nr 43

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av dels Iiungl.

Maj.ts proposition angående ekonomiska villkor för
rusdrgcksutskänkningen, in. in., dels Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning om ändring
i rusdrgcksförsäljningsförordningen den 26 maj 1954
(nr 521), m. in., dels ock i dessa ämnen väckta
motioner.

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande av utskottet till behandling
i ett sammanhang upptagna propositioner, nämligen

1) Kungl. Maj :ts den 1 mars 1957 dagtecknade proposition, nr 94, angående
ekonomiska villkor för rusdrycksutskänkningen, in. in.; samt

2) Kungl. Maj:ts den 22 mars 1957 dagtecknade proposition, nr 143, med
förslag till förordning om ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen den
26 maj 1954 (nr 521), in. m.

Propositionen nr 94

I propositionen nr 94 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 1 mars
1957, föreslagit riksdagen att

dels godkänna av föredragande departementschefen enligt samma protokoll
förordade grunder för de ekonomiska villkoren för utskänkning av rusdrycker; dels

antaga vid propositionen fogade förslag till

1) förordning angående skatt å spritdrycker och vin;

2) förordning om ändring i förordningen den 15 december 1939 (nr 887)
angående tillverkning och beskattning av maltdrycker; samt

3) förordning om ändrad lydelse av 9 § förordningen den 22 december
1939 (nr 919) om skatt å läskedrycker;

dels besluta, att den vid tulltaxeförordningen den 4 oktober 1929 (nr
316) fogade tulltaxan skall från och med den 1 juli 1957 i nedan angiven
del erhålla ändrad lydelse på sätt av det följande framgår:

1 llihaiuj titt riksdagens protokoll 1957. 7 samt. Nr 13

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1957

145	Maltdrycker med en alkoholhalt icke överstigande 1,8 viktprocent (lättöl).. 100 liter	32: —
146	överstigande 1,8 men icke 2,8 viktprocent (Öl) ................................ 100 liter	78: —
146:1	överstigande 2,8 men icke 3,6 viktprocent (starköl grupp A).................... 100 liter	129: —
146:2	överstigande 3,6 viktprocent (starköl grupp B).............................100 liter	186: —
	Anm. Angående införsel---är stadgat.

dels ock medgiva, att den i avlöningsstaten för kontrollstyrelsen upptagna
anslagsposten till Avlöningar till icke-ordinarie personal må överskridas
till bestridande av de kontrollkostnader som betingas av vad i propositionen
förordats.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.

På grundval av 1953 års utskänkningsvinstkommittés betänkande framlägges
i propositionen förslag angående de ekonomiska villkoren för utskänkning
av sprit, vin och starköl.

Förslaget innebär, att den nuvarande s. k. utskänkningsvinsten på sprit,
varav staten tar huvuddelen, skall slopas. Hela prisskillnaden mellan utminuterade
och utskänkta spritdrycker skall i stället utgöra utskänkningsskatt.
Denna skall utgå med 1/3 av utminuteringspriset. Härigenom kommer
priserna på utskänkta spritdrycker att återföras till ungefär samma
nivå som före den på hösten 1956 verkställda höjningen av spritskatterna.

I stället för den utskänkningsvinst resp. de utskänkningsersättningar,
som nu tillkommer restauratörerna och som i genomsnitt inte motsvarar
de direkta omkostnaderna för spritutskänkningen, föreslås restauratörerna
skola få en enhetligt bestämd ersättning för spritserveringen med 15 procent
av det nya utskänkningspriset. Den föreslagna ersättningen har avvägts
med ledning av en undersökning rörande de med spritutskänkningen förenade
särkostnaderna.

En särskild spärregel föreslås av innebörd att ersättning inte erhålles
för den spritutskänkning som överstiger 35 procent av den sammanlagda
omsättningen av sprit, mat, vanligt Öl och alkoholfria drycker.

Ersättningsbeloppen avses skola kunna jämkas vid mera väsentliga ändringar
i priser och omkostnader.

Utskänkningsskatten på starka viner föreslås slopad. Likaså framlägges
förslag om att nu gällande bestämmelser om vinstandelar och indragen utskänkningsvinst
skall upphöra att gälla. Restauratörerna skall liksom hittills
själva äga bestämma priserna på utskänkta viner. Det förutsättes dock,
att här angivna åtgärder skall föranleda sänkningar i utskänkningspriserna
på viner.

I servisavgiftsfrågan redogöres för en mellan arbetsmarknadens parter

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1957

träffad överenskommelse att servisavgiften skall sättas på notan och att
garantilöneperioden skall minskas från två månader till en månad. Vidare
åtgärder i denna fråga föreslås ej.

Förslagen innebär ett inkomstbortfall för staten och systembolaget om
tillhopa drygt 30 miljoner kronor för år, varav ca 23 miljoner kronor belöper
på utskänkningsskatten på spritdrycker. Dessa belopp bör jämföras
med de mångdubbelt större intäktsökningar som uppkommit genom stegrad
utminutering av sprit och den under hösten 1956 genomförda skattehöjningen.

De förenämnda författningsförslagen är av följande lydelse.

Förslag

till

förordning angående skatt å spritdrycker och vin

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

För spritdrycker och vin, som försäljas här i riket, skall omsättningsskatt
erläggas till staten i den utsträckning och i den ordning nedan sägs. För
spritdrycker skall tillika erläggas utskänkningsskatt i enlighet med bestämmelserna
i denna förordning.

Omsättningsskatt
2 §•

1 mom. Omsättningsskatt upptages vid detaljhandelsbolagets inköp av
spritdrycker och vin och utgår, där ej annat i 2 mom. stadgas,

a) för spritdrycker dels med en grundavgift av 10 kronor för liter, om
dryckens alkoholhalt överstiger 40 volymprocent, 9 kronor för liter, om
alkoholhalten är lägst 35 volymprocent och högst 40 volymprocent, samt 7
kronor 50 öre för liter, om alkoholhalten understiger 35 volymprocent, och
dels med en procentavgift motsvarande 50 procent av utminuteringspriset;
samt

b) för vin, vars alkoholhalt överstiger 14 volymprocent (starkvin), dels
med en grundavgift av 2 kronor för liter och dels med en procentavgift
motsvarande 25 procent av utminuteringspriset samt för annat vin (lättvin)
med eu procentavgift motsvarande 33 procent av utminuteringspriset.

Utminuteringspriset utgöres av det belopp, som, skatten inberäknad, betingas
vid varornas utminutering.

2 mom. För här i riket tillverkat vin skall omsättningsskatt därjämte
utgå med en särskild tillverkningsavgift av 50 öre för liter, om vinets alkoholhalt
överstiger 14 volymprocent eller vinet är mousserande eller därmed
jämförligt, men eljest av 20 öre för liter. Vid beräkning av procent -

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1957

avgiften för vin, varom nu är fråga, skall i utminuteringspriset inräknas
j ämväl tillverkningsavgiften.

3 mom. För spritdrycker, som inköpas hos partihandelsbolaget eller införas
till riket jämlikt bestämmelser, meddelade av Kungl. Maj:t med stöd
av 6 § 3 mom. eller 12 § 5 mom. rusdrycksförsäljningsförordningen, skall
omsättningsskatt utgå med en grundavgift av 2 kronor 70 öre för liter. Sådan
skatt skall dock icke utgå för spritdrycker, som skola användas för
tillverkning av varor, vilka enligt apoteksvarustadgan äro att hänföra till
apoteksvaror, eller för spritdrycker, som av apotek skola utlämnas mot
vederbörligt recept.

3 §•

1 mom. Sker inköp av spritdrycker och vin hos partihandelsbolaget, skall
vid dryckernas betalning omsättningsskatt för desamma erläggas till detta
bolag; och åligger det bolaget att i den ordning, Kungl. Maj :t bestämmer, till
statsverket inleverera omsättningsskatten.

2 mom. Vid inköp av spritdrycker och vin annorledes än hos partihandelsbolaget
åligger det detaljhandelsbolaget att senast den femtonde dagen
i månaden näst efter den, under vilken inköpet ägt rum, antingen å kontrollstyrelsens
postgirokonto eller å statsverkets checkräkning i riksbanken
för kontrollstyrelsens räkning insätta å dryckerna belöpande omsättningsskatt.
Till grund för procentavgiften skall läggas varans beräknade utminuteringspris.
Detaljhandelsbolaget skall senast den tjugonde dagen i månaden
näst efter den, under vilken inköpet ägt rum, till kontrollstyrelsen
avlämna en till riktigheten bestyrkt uppgift rörande köpeskillingens storlek,
däri inberäknad tull- och fraktkostnad.

3 mom. Den, soin enligt kontrollstyrelsens i föreskriven ordning meddelade
tillstånd till riket inför spritdrycker för vetenskapligt, medicinskt, farmaceutiskt,
tekniskt, industriellt eller likartat ändamål, skall genom insättning
antingen å kontrollstyrelsens postgirokonto eller å statsverkets checkräkning
i riksbanken för kontrollstyrelsens räkning erlägga å dryckerna
belöpande omsättningsskatt. Importören har att, om så påfordras, i samband
med ansökning om införseltillstånd hos kontrollstyrelsen ställa av
styrelsen godkänd säkerhet för å spritdryckerna belöpande omsättningsskatt.
Det åligger kontrollstyrelsen att vid beviljandet av tillstånd till införseln
meddela de föreskrifter, som erfordras för erhållande av en betryggande
kontroll å utgörandet av omsättningsskatten, ävensom att övervaka,
att skatten vederbörligen inbetalas till statsverket.

4 §•

Näringsidkare, som vill ur riket utföra i Sverige framställda tillverkningar,
hänförliga under förordningen den 1 juli 1918 angående vissa alkoholhaltiga
preparat in. in., må i den omfattning och under de villkor Kungl.
Maj:t bestämmer kunna erhålla rätt att vid utförsel av sålunda framställd
vara återbekomma sådan omsättningsskatt, som i 2 § 3 mom. avses och som
erlagts för den i exportvaran ingående spriten.

Utskänkningsskatt
5 §•

Den å vilken rätt till utskänkning av spritdrycker överlåtits (utskänkningsinnehavare)
skall för utskänkta spritdrycker erlägga utskänkningsskatt
med belopp, motsvarande 25 procent av utskänkningsvärdet.

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1957

6 §.

Utskänkningsinnehavare må icke i sin rörelse utskänka andra spritdrycker
än som inköpts i den ordning detaljhandelsbolaget bestämmer för förvärv
av sådana drycker till utskänkningsändamål.

7 §•

Kontrollen av utskänkningsskattens behöriga utgörande utövas av kontrollstyrelsen.

För skattekontrollen äger kontrollstyrelsen anlita biträde av särskilda
kontroll tjänstemän.

Kontrolltjänsteman äger att på anfordran när som helst erhålla tillträde
till lokaler och utrymmen, som användas för utskänkningsrörelsen, däri
inbegripna lokaler och utrymmen för lagerhållning av rusdrycker eller
andra varor, avsedda att tillhandahållas i rörelsen.

8 §•

Utskänkningsinnehavare är pliktig att ordna sin bokföring och kassaredovisning
på sådant sätt, att de enligt kontrollstyrelsens beprövande möjliggöra
kontroll över utskänkningsskatten, samt att vid anfordran tillhandahålla
kontrollstyrelsen eller kontrolltjänsteman sina handelsböcker jämte
kassaredovisning och övriga tillhörande handlingar.

Det åligger vidare utskänkningsinnehavare att ställa sig till efterrättelse
de särskilda föreskrifter, som kontrollstyrelsen meddelar för att erhålla en
betryggande kontroll över utskänkningsskattens behöriga utgörande, ävensom
de anvisningar som kontrolltjänsteman i enlighet med "kontrollstyrelsens
föreskrifter kan komma att lämna.

Utskänkningsinnehavare skall utan ersättning ställa för kontrollen nödiga
hjälpmedel till förfogande och lämna behövlig handräckning.

9 §•

Detaljhandelsbolaget åligger att vid anfordran till kontrollstyrelsen lämna
till riktigheten bestyrkta uppgifter rörande försäljningen av spritdrycker
för utskänkningsändamål.

10 §.

Utskänkningsinnehavare skall senast å femtonde dagen i varje kalendermånad
till kontrollstyrelsen avlämna en på tro och heder upprättad deklaration
angående de spritdrycker som av honom utskänkts under nästföregående
månad. När fråga är om utskänkning enligt 33 § rusdrycksförsäljningsförordningen
skall dock deklaration senast å tredje dagen efter det
utskänkningen ägt rum för kontrollstyrelsens räkning avlämnas till intendenten
för utskänkningsärenden i länet.

Deklaration skall upprättas å blankett enligt formulär som fastställes av
kontrollstyrelsen.

11 §•

I deklaration äger utskänkningsinnehavare från den utskänkningsskatt,
som belöper å deklarerat utskänkningsvärde, göra avdrag för den ersättning
för kostnader i samband med utskänkningen, som tillkommer honom
enligt vad därom är stadgat.

12 §.

Underlåter utskänkningsinnehavare att avlämna deklaration eller finnes
inkommen deklaration oriktig, äger kontrollstyrelsen fastställa den utskänk -

6 Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1957

ningsskatt som rätteligen skall utgå. I fall av underlåtenhet att avgiva deklaration
må kontrollstyrelsen jämväl, om särskilda skäl därtill äro, meddela
utskänkningsinnehavaren förbud tills vidare, till dess deklaration avgivits,
att utskänka spritdrycker.

13 §.

Utskänkningsinnehavare skall, när deklaration avlämnas, tillika erlägga
enligt deklarationen upplupen skatt genom insättning å kontrollstyrelsens
postgirokonto.

I fall som avses i 12 § ankommer det på kontrollstyrelsen att bestämma
tid inom vilken skatten skall erläggas.

När särskilda skäl därtill äro, må kontrollstyrelsen medgiva anstånd med
skattens erläggande.

14 §.

Erlägges ej utskänkningsskatt i vederbörlig tid, må kontrollstyrelsen, när
särskilda skäl därtill äro, meddela utskänkningsinnehavaren förbud tills
vidare, till dess skatten guldits, att utskänka spritdrycker.

15 §.

Utskänkningsinnehavare är skyldig att, då kontrollstyrelsen det påfordrar,
hos styrelsen ställa säkerhet för skattens behöriga erläggande till belopp
som styrelsen finner erforderligt.

Ställes ej vid anfordran sådan säkerhet, skall vad i 14 § stadgas äga motsvarande
tillämpning.

16 §.

Försummar någon att inbetala utskänkningsskatt, må denna på framställning
av kontrollstyrelsen omedelbart utmätas.

17 §.

Finnes vid granskning av deklaration att utskänkningsskatt erlagts med
högre belopp än som rätteligen bort utgå, skall det överskjutande beloppet
så fort ske kan återbetalas till utskänkningsinnehavaren, dock att, om så
finnes lämpligare, kontrollstyrelsen må föreskriva, att beloppet skall avdragas
vid nästkommande skatteinbetalning.

18 §.

När synnerliga skäl därtill äro, må Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts
bemyndigande, kontrollstyrelsen medgiva befrielse från eller återbäring av
utskänkningsskatt.

19 §.

Den som utskänker spritdrycker i strid med förbud, som meddelats med
stöd av 12 eller 14 § eller 15 § andra stycket, straffes med dagsböter eller
fängelse i högst sex månader.

Försummar utskänkningsinnehavare att fullgöra vad honom åligger enligt
denna förordning eller med stöd av densamma meddelade föreskrifter,
straffes med böter högst trehundra kronor. Vad nu sagts gäller dock icke
åliggande att inbetala skatt.

Till straff som i andra stycket sägs skall dömas, om spritdrycker utskänkas
i strid med bestämmelsen i 6 §.

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1957 7

20 §.

Husbonde ansvarar för brott som avses i 19 § och som begås av hans
husfolk eller i hans arbete antagen person, liksom vore brottet begånget
av honom själv, såframt ej omständigheterna göra sannolikt, att brottet
skett utan hans vetskap och vilja.

21 §.

Kontrollstyrelsen må vid vite förelägga utskänkningsinnehavare att fullgöra
vad som åligger honom enligt denna förordning eller med stöd av
densamma meddelade föreskrifter, dock att föreläggandet icke må avse inbetalande
av skatt.

22 §.

Om ansvar i vissa fall för den, som i deklaration lämnat oriktig uppgift,
stadgas i skattestrafflagen.

23 §.

Vad som inhämtats vid kontroll enligt denna förordning av utskänkningsskatt
må ej yppas i vidare mån än som erfordras för vinnande av det med
kontrollen avsedda ändamålet. Bryter någon häremot, straffes med dagsböter
eller fängelse i högst sex månader, där ej gärningen är belagd med
straff i strafflagen.

Brott som nu sagts må, där det ej innefattar ämbetsbrott, av åklagare
åtalas allenast efter angivelse av målsägande.

24 §.

Förseelse, som avses i 19 § andra och tredje styckena, må av åklagare
åtalas allenast efter anmälan av kontrollstyrelsen.

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1957, då förordningen den
26 februari 1954 (nr 72) angående omsättnings- och utskänkningsskatt å
spritdrycker och vin skall upphöra att gälla; dock att sistnämnda förordning
alltjämt skall äga tillämpning beträffande förhållanden, som hänföra
sig till tiden dessförinnan.

I samband med ikraftträdandet skall följande iakttagas.

1. Detaljhandelsbolaget må åtnjuta anstånd intill den 15 januari 1958
med inbetalande av utskänkningsskatt som belöper på spritdrycker och
starkvin, vilka från bolaget under tiden 1 juli—30 september 1957 försålts
för utskänkningsändamål.

2. Detaljhandelsbolaget skall till innehavare av tillstånd till annan utskänkning
av rusdrycker än som avses i 33 § rusdrycksförsäljningsförordningen
återbetala belopp, motsvarande den skillnad som kan uppkomma
mellan å ena sidan anskaffningsvärdet av spritdrycker och vin, som finnas i
lager hos tillståndsinnehavaren vid utskänkningens upphörande den 30 september
1957, och å andra sidan det belopp vartill inköpspriset för samma
varor skulle hava uppgått den 1 oktober 1957 vid tillståndsinnehavarens
inköp från detaljhandelsbolaget.

3. Detaljhandelsbolaget äger vid inbetalandet till kontrollstyrelsen av utskänkningsskatt
för spritdrycker och starkvin som från bolaget under tiden
1 juli—3(j september 1957 försålts för utskänkningsändamål avdraga belopp
som enligt vad nyss sagts återbetalats till innehavare av tillstånd till utskänkning
av rusdrycker.

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1957

Förslag

till

förordning om ändring i förordningen den 15 december 1939 (nr 887)
angående tillverkning och beskattning av maltdrycker

Härigenom förordnas, att 3, 13, 15, 27, 29, 32 och 33 §§ förordningen den
15 december 1939 angående tillverkning och beskattning av maltdrycker1
skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

3 §. 3 §.

Maltdrycker indelas i tre klasser. Maltdrycker indelas i följande

klasser och grupper.

Första klassen — -------viktprocent (lättöl).

Andra klassen-------viktprocent (Öl).

Tredje klassen-------viktprocent (starköl).

Starköl, vars alkoholhalt icke överstiger
tre och sex tiondels viktprocent,
hänföres till grupp A.

Starköl, vars alkoholhalt överstiger
tre och sex tiondels viktprocent,
hänföres till grupp B.

13 §. 13 §.

_ Skatten utgår med fyrtiotvå öre Skatten utgår med fyrtiotvå öre
för liter Öl och en krona trettiofem för liter Öl, åttiofyra öre för liter
öre för liter starköl. starköl, hänförligt till grupp A, samt

en krona trettiofem öre för liter
starköl, hänförligt till grupp B.

Vid varje------eller starkölsbryggeri.

Kontrollstyrelsen må •—- —------bryggeri igångsatts.

15 §.

Öl och starköl må icke utföras
från bryggeri annorledes än på flaskor
av den storlek, som kontrollstyrelsen
bestämmer, eller på andra
slutna kärl eller behållare, vilka med
avseende å rymden blivit märkta på
sätt i 14 § lagen om mått och vikt
sägs.

15 §.

Öl och starköl må icke utlämnas
från bryggeri annorledes än på slutna
kärl, vilka av kontroljstyrelsen
godkänts eller ock med avseende å
rymden blivit märkta på sätt i 14 §
lagen om mått och vikt sägs.

1 Senaste lydelse av 3, 27, 29, 32 och 33 §§ se 1954: 524, av 13 och 15 §§ se 1954: 525.

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1957

(Nuvarande lydelse)

27 §.

Maltdrycker må från bryggeri utlämnas
endast på kärl, som äro
stämplade och försedda med etikett.
Beträffande flaska må stämplingen
ske å kork, propp eller annan förslutning.
Såväl stämpel som etikett
skola innehålla uppgift om namnet
å det bryggeri, där tillverkningen
skett, samt sifferbeteckning (I, II eller
III) för den klass, till vilken maltdrycken
är hänförlig. I stället för
bryggeriets namn må användas en
såsom ursprungsbeteckning lämplig,
av kontrollstyrelsen godkänd förkortning
av namnet eller bryggeriets inregistrerade
varumärke.

Siff erbeteckning erfordras icke för
starköl, som utlämnas för utförsel ur
riket eller till svensk frihamn. I
stämpel å flaska eller propp till flaska,
varå utlämnas färskt lättöl, erfordras
icke uppgift om bryggeriets
namn.

Etikett må icke innehålla benämning,
som är ägnad att giva maltdrycken
sken av att vara av annan
klass än den, till vilken densamma
är hänförlig.

Överstiger stamvörtstyrkan--

Kontrollstyrelsen äger----—

Vad i---------öppet kärl.

Angående märkning-------

(Föreslagen lydelse)

27 §.

Maltdrycker må från bryggeri utlämnas
endast på kärl, som äro
stämplade och försedda med etikett.
Beträffande flaska må stämplingen
ske å kork, propp eller annan förslutning.
Såväl stämpel som etikett
skola innehålla uppgift om namnet
å det bryggeri, där tillverkningen
skett, samt beteckning (I, II, III A
eller III B) för den klass och i förekommande
fall grupp, till vilken
maltdrycken är hänförlig. I stället
för bryggeriets namn må användas
en såsom ursprungsbeteckning lämplig,
av kontrollstyrelsen godkänd förkortning
av namnet eller bryggeriets
inregistrerade varumärke.

Beteckning för klass och grupp erfordras
icke för starköl, som utlämnas
för utförsel ur riket eller till
svensk frihamn. I stämpel å flaska
eller propp till flaska, varå utlämnas
färskt lättöl, erfordras icke uppgift
om bryggeriets namn.

Etikett må icke innehålla benämning,
som är ägnad att giva maltdrycken
sken av att vara av annan klass
eller grupp än den, till vilken den är
hänförlig.

------uppgift därom.

--å etikett.

— -- i livsmedelsstadgan.

29 §. 29 §.

Den. som-------med dagsböter.

Bedrives tillverkningen —----

Den, som fälles till ansvar jämlikt
andra stycket, skall ock dömas skyldig
att för den tillverkade myckenheten
gälda skatt, vilken skall beräknas
efter den i 13 § för starköl bestämda
skattesatsen, såvitt icke visas,
att de tillverkade maltdryckerna
varit att hänföra till Öl, då skatten
skall beräknas efter skattesatsen för
denna vara. I intet fall må dock skatten
utgå med mindre belopp än tvåhundrafemtio
kronor.

— — sex månader.

Den, som fälles till ansvar jämlikt
andra stycket, skall ock dömas
skyldig att för den tillverkade myckenheten
gälda skatt, vilken skall
beräknas efter den i 13 § för starköl,
hänförligt till grupp B, bestämda
skattesatsen, såvitt icke visas, att de
tillverkade maltdryckerna utgjorts av
starköl, hänförligt till grupp A, eller
Öl, då skatten skall beräknas efter
den för sålunda ifrågakommande varuslag
i 13 § bestämda skattesatsen.

Bevillningsutskottets betänkande nr i3 år 1957

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

I intet fall må dock skatten utgå
med mindre belopp än tvåhundrai
em tio kronor.

------------i3 kap.

32 §.

1. Befinnes alkoholhalten---

2. Befinnes alkoholhalten i maltdryck,
som tillverkats i Öl- eller
starkölsbryggeri och som utlämnats
därifrån på kärl, stämplat med beteckning
för maltdryck av andra
klassen, överstiga två och åtta tiondels
viktprocent, straffes bryggeriföreståndaren
som i 1 mom. sägs.

3. Befinnes alkoholhalten i maltdryck,
som tillverkats i lättölsbryggeri
eller som tillverkats i Öl- eller
starkölsbryggeri och därifrån utlämnats
antingen på kärl, stämplat med
beteckning för maltdryck av första
klassen, eller på öppet kärl, överstiga
två viktprocent,

eller befinnes alkoholhalten i dylik
maltdryck överstiga en och åtta
tiondels men icke två viktprocent och
äro omständigheterna sådana, att det
måste antagas, att åtgärd avsiktligt
vidtagits för att alkoholhalten skulle
bliva högre än en och åtta tiondels
viktprocent,

straffes bryggeriföreståndaren med
dagsböter eller fängelse i högst sex
månader.

överstiger alkoholhalten----

4. Bryggeriföreståndare i lättölsbryggeri,
som fälles till ansvar enligt
denna paragraf, skall ock förpliktas
att gälda skatt enligt vad i 29 § sägs.

32 §.

-—--med dagsböter.

2. Befinnes alkoholhalten i maltdryck,
som tillverkats i starkölsbryggeri
och som utlämnats därifrån på
kärl, stämplat med beteckning för
maltdryck av tredje klassen grupp A,
överstiga tre och sex tiondels viktprocent,
straffes bryggeriföreståndaren
som i 1 mom. sågs.

3. Befinnes alkoholhalten i maltdryck,
som tillverkats i Öl- eller
starkölsbryggeri och som utlämnats
därifrån på kärl, stämplat med beteckning
för maltdryck av andra
klassen, överstiga två och åtta tiondels
viktprocent, straffes bryggeriföreståndaren
som i 1 mom. sägs.

4. Befinnes alkoholhalten i maltdryck,
som tillverkats i lättölsbryggeri
eller som tillverkats i Öl- eller
starkölsbryggeri och därifrån utlämnats
antingen på kärl, stämplat med
beteckning för maltdryck av första
klassen, eller på öppet kärl, överstiga
två viktprocent,

eller befinnes alkoholhalten i dylik
maltdryck överstiga en och åtta
tiondels men icke två viktprocent
och äro omständigheterna sådana,
att det måste antagas, att åtgärd avsiktligt
vidtagits för att alkoholhalten
skulle bliva högre än en och åtta
tiondels viktprocent,

straffes bryggeriföreståndaren med
dagsböter eller fängelse i högst sex
månader.

---med dagsböter.

5. Bryggeriföreståndare i lättölsbryggeri,
som fälles till ansvar enligt
denna paragraf, skall ock förpliktas
att gälda skatt enligt vad i 29 § sägs.

33 §. 33 §.

Fullgöres icke------med dagsböter.

Användes vid tillverkningen av Öl Användes vid tillverkningen av Öl
eller starköl råämne, vars användan- eller starköl råämne, vars användande
icke är tillåtet, de icke är tillåtet,

Bevillningsutskottets betänkande nr i3 år 1957

(Nuvarande lydelse)

eller fullgöres icke ordentligen
skyldigheten att föra den i 24 § 1
mom. föreskrivna journalen eller den
bok, som avses i 24 § 2 mom.,

eller iakttagas icke föreskrifterna
i 25 eller 27 § och är förseelsen ej
straffbar enligt 32 §,

straffes bryggeriföreståndaren såsom
i första stycket sägs; dock må
straff för angivande av oriktig sifferbetcckning
i stämpel eller å etikett
eller annan oriktig uppgift å etikett
icke ådömas, med mindre förseelsen
varit uppsåtlig.

(Föreslagen lydelse)

eller fullgöres icke ordentligen
skyldigheten att föra den i 24 § 1
mom. föreskrivna journalen eller den
bok, som avses i 24 § 2 mom.,
eller iakttagas icke föreskrifterna
i 25 eller 27 § och är förseelsen ej
straffbar enligt 32 §,

straffes bryggeriföreståndaren såsom
i första stycket sägs; dock må
straff för angivande av oriktig beteckning
i stämpel eller å etikett eller
annan oriktig uppgift å etikett icke
ådömas, med mindre förseelsen varit
uppsåtlig.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1957; dock att äldre bestämmelser
alltjämt skola äga tillämpning med avseende å förhållanden, som aro
hänförliga till tiden dessförinnan.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 9 § förordningen den 22 december 1939
(nr 919) om skatt å läskedrycker

Härigenom förordnas, att 9 § förordningen den 22 december 1939 om
skatt å läskedrycker skall erhålla följande ändrade lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

9 §.

Läskedrycker må icke utlämnas
från tillverkningsställe annorledes
än på slutna kärl, vilka av kontrollstyrelsen
godkänts eller ock med avseende
å rymden blivit märkta på
sätt i 14 § lagen om mått och vikt
sägs.

och vikt sägs.

Läskedrycker må icke utlämnas
från tillverkningsställe annorledes än
på flaskor av den storlek, som kontrollstyrelsen
bestämmer, ° eller på
andra slutna kärl och behållare, vilka
med avseende å rymden blivit
märkta på sätt i 14 § lagen om mått

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1957.

Bevillningsutskottets betänkande nr i3 år 1957

Av statsrådsprotokollet i ärendet inhämtas bland annat följande.

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 5 juni 1953 tillkallade dåvarande
chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, såsom utredningsmän
med uppdrag att verkställa utredning rörande verkningarna på restaurangnäringen
av utskänkningsvinstens avveckling m. in. dåvarande överdirektören
och chefen för kontrollstyrelsen, numera verkställande direktören
i Nya systemaktiebolaget H. Älmeby, tillika ordförande, verkställande direktoren
i Aktiebolaget Stockholmssystemet, f. d. överdirektören S. G. Almgren,
ordföranden i Sverges hotell- och restaurangpersonals förbund A. Axelsson,
ledamoten av riksdagens andra kammare, målarmästaren J. G. V. Engkvist!
studierektorn hos Landsorganisationen T. O. Karlbom, ordföranden i Sveriges
hotell- och restaurantförbund direktören, friherre O. J. C:son Rudbeck
och verkställande direktören i Sveriges centrala restaurangaktiebolag A. V.
WadeH. Sedan Almgren avlidit, uppdrog departementschefen genom beslut
den 22 oktober 1954 åt dåvarande t. f. verkställande direktören i Aktiebolaget
Stockholmssystemet, numera direktören i Nya systemaktiebolaget S. Hafstrom
att i Almgrens ställe vara utredningsman. Departementschefen uppdrog
vidare genom beslut den 29 februari 1956 åt byråchefen i kontrollstyrelsen
A. D. H. Wistrand att såsom expert biträda utredningsmännen.

Genom Kungl. Maj:ts beslut den 13 januari 1956 erhöll utredningsmännen
i uppdrag att jämväl verkställa utredning rörande utskänkningsskatten.
^Utrednmgen har antagit benämningen 1953 års utskänkningsvinstkom Med

skrivelse den 19 december 1956 har kommittén överlämnat betänkande
rörande ekonomiska villkor för rusdrycksutskänkningen. Till kommitténs
förslag har fogats två reservationer, dels en gemensam av herrar
Axelsson, Rudbeck och Wadell, dels en av herr Wadell.

Betänkandet har varit föremål för remissbehandling.

Rörande motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen hänvisar
utskottet till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen härutinnan
återfinns under följande rubriker å nedan angivna sidor i propositionen

Prissättning, skatt och vinster på spritdrycker och vin, s. 15_94

Servisavgiftsfrågan, s. 94—103.

Övriga frågor, s. 103—141.

Propositionen nr 143

I propositionen nr 143 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen
bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen
att antaga vid propositionen fogade förslag till

maV l^Oir 521)m ändHng * rusdrycksförsäljningsförordningen den 26

Bevillningsutskottets betänkande nr h3 år 1957 13

2) förordning om ändring i ölförsäljningsförordningen den 26 maj 1954
(nr 522);

3) förordning angående ändrad lydelse av 6 § förordningen den 25 februari
1955 (nr 38) om försäljning av alkoholfria drycker; samt

4) lag angående ändring i lagen den 27 juli 1954 (nr 579) om nykterhetsvård.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.

Såsom ett led i olika åtgärder för att utbygga de vid 1954 års riksdag beslutade
reformerna inom nykterhetspolitiken framlägges förslag till vissa
ändringar i rusdryckslagstiftningen.

Förslagen innefattar i första hand en skärpt kontroll inom utminu teringen.
Avstängningen av missbrukare skall sålunda effektiviseras. Därvid
avskaffas den nuvarande anordningen att nykterhetsnämnd vid bötesansvar
förbjuder missbrukaren att köpa hos systembolaget. I stället skall nämnden
meddela bolaget att den beslutat föranstalta om åtgärder i syfte att rusdrycker
inte skall av systembolaget utlämnas till missbrukaren. På grundval av
dessa meddelanden upprättar bolagets distriktsförvaltningar lokala spärrlistor.
Legitimation och kontroll mot spärrlistan skall ske stickprovsvis och
därutöver i alla fall, då personalen misstänker att kunden är avstängd. Samma
legitimationshandlingar skall kunna användas som på posten.

Dessa förslag ansluter sig nära till de bestämmelser som förordades i
1954 års proposition angående nykterhetspolitiken. Den viktigaste skillnaden
består i att kontrollåtgärderna är mindre långtgående. Enligt nämnda
proposition skulle en riksspärrlista upprättas och legitimation i princip avkrävas
varje köpare.

Minimiåldern för den som av köpare anlitas såsom ombud i systembolagets
butiker föreslås höjd från 18 till 21 år.

De föreslagna inskränkningarna i utminuteringen skall enligt propositionen
kompletteras genom skärpta åtgärder mot langning. Det skall bli straffbart
att utbjuda sprit och att såsom ombud skaffa sprit åt ungdomar, missbrukare
och berusade. Olovligen inköpt sprit skall kunna tagas i beslag och
förklaras förverkad.

I propositionen redovisas en pågående försöksverksamhet med inskränkningar
i systembolagets butikstider och med slopad försäljning av de vanligare
spritsorterna i 1/3-literbuteljer.

Den gångna tidens erfarenheter har visat, att de år 1954 beslutade åtgärderna
i syfte alt åstadkomma en övergång inom konsumtionen till svagare
drycker varit otillräckliga och alt de med sådana åtgärder förbundna riskerna
varit mindre än som befarats. På grund härav föreslås ytterligare
åtgärder i nämnda syfte.

Vid sidan av det nuvarande starkölet om högst 4,5 viktprocent föreslås
sålunda ett lättare sådant Öl om högst 3,6 viktprocent. Detta får lägre skatt
och kommer alt kosta ca 65 öre flaskan. Det nya ölet skall enligt förslaget
få säljas i flertalet av de livsmedelsbutiker som får tillhandahålla vanligt Öl.

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1957

I övrigt skall emellertid det nya ölet följa samma bestämmelser som det nuvarande
starkölet. Det skall således inte få säljas från utkörarbilar och skall
inte heller få serveras annat än på restauranger som äger rätt att utskänka
starköl.

Vidare förordas, att systembolaget iakttar återhållsamhet, när det gäller
att inrätta nya fullständiga utminuteringsbutiker. Däremot bör butiker för
vin och starköl kunna drivas i något ökad utsträckning, bl. a. som en försöksverksamhet
i begränsad skala på mindre orter. I samband härmed bör
bolaget även pröva att tillhandahålla alkoholfria festdrvcker.

Enligt propositionen skall starköl få serveras på samtliga vinrestauranger.
Starkölsrättigheter skall även kunna ges åt välskötta ölrestauranger, som
i fråga om allmän standard är jämförliga med det för vinreslauranger normala.
Måltidslvånget för starköl skall avskaffas.

Slutligen förordas, att personalmatsalar med rätt till ölservering skall fritas
från de s. k. förtärings- och förvaringsförbuden samt att begränsningarna
i rusdrycksreklamen i huvudsak skall avvecklas.

De nyssnämnda författningsförslagen är av följande lydelse.

Förslag

till

förordning om ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen
den 26 maj 1954 (nr 521)

Härigenom förordnas, att 5 §, 9 § 3 mom., 10 §, 12 § 3 mom., 14 och 15 §§,
17—20 §§, 29, 30 och 37 §§, 40 § 3 inom., 41 §, 46 § 2 inom., 47 § 2 inom.,
52 § 1 mom., 54, 56, 62, 69 och 79 §§, 80 § 1 och 4 mom., 81, 84, 87 och 89 §§
samt 90 § 1 mom. rusdrycksförsäljningsförordningen den 26 maj 1954 skola
erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives samt att i samma förordning
skola införas två nya paragrafer, betecknade 13 a § och 41 a §, av nedan
angiven lydelse.

(Nuvarande lydelse)

5 §•

1 mom. Den som erhållit tillstånd
att tillverka eller försälja rusdrycker
må ej i samband med rörelsens
bedrivande avhända sig sådan dryck
till annan annorledes än genom försäljning.

(Föreslagen lydelse)

o §•

1 mom. Den som har rätt att tillverka
eller försälja rusdrycker må ej
genom gåva annat än i form av varuprov
avhända sig sådan dryck i samband
med rörelsens bedrivande.

2 mom. Den som bedriver agenturverksamhet
för rusdrycker må ej
genom gåva annat än i form av varuprov
avhända sig sådan dryck i samband
med rörelsens bedrivande.

Bevillningsutskottets betänkande nr i3 år 1957

(Nuvarande lydelse)

2 mom. 1 butik för handel med
andra varor än rusdrycker och i de
för sådan rörelse använda lägenheter,
vid torghandel och auktioner, vid
handel med lappbefolkningen samt
eljest vid yrkesmässig handel med
andra varor än rusdrycker är utdelning
av sådana drycker även utan betalning
förbjuden.

9 §.

3 mom. Inom riket tillverkat starköl,
som ej utföres ur riket eller till
svensk frihamn, må försäljas endast
till partihandelsbolaget eller det i 13 §
nämnda detaljhandelsbolaget.

10 §.

Detaljhandelsbolaget må till den
som har rätt till utskänkning försälja
rusdrycker i och för dennes rörelse.

12 §.

3 mom. Starköl som införes till
riket må icke utlämnas från partihandelsbolaget,
med mindre varan
antingen då den inkommer hit är eller
ock därefter av bolaget blivit
stämplad och försedd med etikett. Beträffande
flaska må stämplingen ske
å kork, propp eller annan förslutning.
Såväl stämpel som etikett skola
innehålla uppgift om namnet å det
hryggeri där tillverkningen skett samt
siff erbeteckning (III) för varans
klass.

(Föreslagen lydelse)

3 m o m. Vid yrkesmässig detaljhandel
med andra varor än rusdrycker
är utdelning av sådan dryck även
utan betalning förbjuden.

9 §.

3 mom. Inom riket tillverkat starköl,
som ej utföres ur riket eller till
svensk frihamn, må försäljas endast
till partihandelsbolaget eller det i 13 §
nämnda detalj handelsbolaget. Starköl,
som är hänförligt till grupp A, må
dock av tillverkare säljas till den som
enligt 13 a § äger rätt att bedriva avhämtningsförsäljning
av denna vara,
så ock till den som har rått till utskänkning
av starköl.

10 §.

Detaljhandelsbolaget må försälja
rusdrycker till den som har rätt till
utskänkning. Starköl, som är hänförligt
till grupp A, må ock av bolaget
säljas till den som enligt 13 a § äger
rätt att bedriva avhämtningsförsåljning
av denna vara.

12 §.

3 mom. Starköl som införes till riket
må icke utlämnas från partihandelsbolaget,
med mindre varan antingen
då den inkommer hit är eller
ock därefter av bolaget blivit stämplad
och försedd med etikett. Beträffande
flaska må stämplingen ske å
kork, propp eller annan förslutning.
Såväl stämpel som etikett skola innehålla
uppgift om namnet å det bryggeri
där tillverkningen skett samt beteckning
(III A eller III B) för den
klass och grupp, till vilken varan är
hänförlig.

13 a §.

Ulan hinder av stadgandet i 13 §
må den, som enligt ölförsäljningsförordningens
bestämmelser har tillstånd
att bedriva avhämtningsförsäljning
av Öl, tillika idka avhämtnings -

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1957

(Nuvarande lydelse)

14 §.

Detalj handelsbolaget äger---

Utminuteringsställe må dock ej finnas
annorstädes än i stad, köping eller
municipalsamhälle med minst
femtusen invånare.

Konungen eller,

(Föreslagen lydelse)

försäljning av starköl, hänförligt till
grupp A. Därvid skola, i stället för
stadgandena i denna förordning om
utminutering av rusdrycker, ölförsäljningsförordningens
bestämmelser
om avhämtningsförsäljning av Öl gälla
i tillämpliga delar.

Länsstyrelsen må dock, vid meddelande
av tillstånd som avses i första
stycket eller ock sedermera med
motsvarande tillämpning av 49 § ölförsäljningsförordningen,
förklara att
tillståndet till avhämtningsförsäljning
icke skall inbegripa försäljning
av starköl.

14 §.

och förläggning.

Utminuteringsställe där spritdrycker
tillhandahållas må dock ej finnas
annorstädes än i stad, köping eller
municipalsamhälle med minst femtusen
invånare.

— — därtill äro.

15 §.

När det finnes påkallat för att ordna
försändning av rusdrycker till ort,
där utminuteringsställe ej är beläget,
äger detaljhandelsbolaget att å sådan
ort inrätta särskilt utlämningsställe.

Köpare, som---gälda försändningskostnaden.

Vid försändning-----till handa.

15 §.

När det finnes påkallat för att ordna
försändning av rusdrycker, äger
detaljhandelsbolaget inrätta särskilt
utlämningsställe.

17 §.

Vid utminutering må rusdrycker icke
utlämnas till köpare på utminuteringsställe
eller försändas till utlämningsställe
eller till köpare, förrän betalning
för varan erlagts.

17 §.

Vid utminutering må rusdrycker
icke utlämnas eller försändas till köpare,
förrän betalning för varan erlagts.

Innan rusdrycker utlämnas eller
försändas till köpare, skall denne på
begäran styrka sin identitet och ålder
medelst av myndighet utfärdad
handling eller på annat sätt som finnes
kunna godtagas. Samma skyldighet
åvilar ombud för köpare i fråga
om såväl honom själv som köparen.
Ombud skall tillika på begäran styrka
sin behörighet medelst skriftlig
fullmakt, i vilken angivas de varor
som skola köpas.

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1957 17

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

18 §. 18 §.

Rusdrycker må — -----tjuguett år.

Utminutering må vägras den som, Utminutering må vägras den, beenligt
underrättelse som kommit ut- träffande vilken nykterhetsnämnd
minuterings stället till handa, av ny k- meddelat beslut som avses i 74 § 2
terhetsnämnd förbjudits att inköpa mom. lagen om nykterhetsvård, så
rusdrycker hos detaljhandelsbolaget, ock den, som enligt underrättelse från

nykterhetsnämnd genom laga kraftägande
dom högst ett år dessförinnan
befunnits skyldig till olovlig försäljning
av rusdrycker. Det åligger detaljhandelsbolaget
att för kommun
eller annat lämpligt område upprätta
och till utminuteringsställena inom
området utsända förteckning över
dem, som sålunda må vägras utminutering,
samt att minst en gång varje
kvartal med vederbörande nykterhetsnämnd
upptaga frågan om vilka
som böra upptagas på sådan förteckning.

19 §. 19 §.

Rusdrycker må ej utlämnas till den Rusdrycker må ej utlämnas till den

som är synbarligen berörd av alkohol- som är synbarligen berörd av alkohaltiga
drycker eller annat berus- holhaltiga drycker eller annat berusningsmedel.
Utlämning av rusdrycker ningsmedel. Utlämning och försändmå
vägras när särskild anledning till ning av rusdrycker må vägras, när
misstanke föreligger, att varan är av- anledning till misstanke föreligger,
sedd att olovligen tillhandahållas nå- att varan är avsedd att olovligen tillgon.
handahållas någon.

Rusdrycker må ej inköpas genom Rusdrycker må ej inköpas genom
ombud som kan antagas ej hava fyllt ombud som kan antagas ej hava fyllt
aderton år. tjuguett år.

Föreligger beträffande —---rusdrycker vägras.

20 §. 20 §.

Ej må någon såsom ombud eller på

därmed jämförligt sätt med anskaffande
av rusdrycker tillhandagå den
som kan antagas ej hava fyllt tjuguett
år eller missbruka alkoholhaltiga
drycker eller vara berörd av sådana
drycker eller annat berusningsmedel.

Ej heller må någon genom särskild,
för ändamålet driven rörelse eller eljest
i större omfattning och mot ersättning
tillhandagå annan med anskaffande
av rusdrycker.

Det är vidare förbjudet att, genom
personlig hänvändelse eller genom
ombud, för egen eller annans vinning
söka förmå annan än återförsäljare
av rusdrycker att inköpa sådana drycker
på utminuteringsställe.

2 Hihang till riksdagens protokoll 1957. 7 samt. Nr 43

Ej må någon genom särskild, för
ändamålet driven rörelse eller eljest
i större omfattning och mot ersättning
tillhandagå annan med anskaffande
av rusdrycker.

Ej heller må någon, genom personlig
hänvändelse eller genom ombud,
för egen eller annans vinning söka
förmå annan än återförsäljare av rusdrycker
alt inköpa sådana drycker på
utminuteringsställe.

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1957

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

29 §.

Ansökan om tillstånd till årsutskänkning
från oktroj periodens början
skall av detaljhandelsbolaget göras
hos länsstyrelsen före utgången
av mars månad det år perioden börjar.

Har enligt---

Ansökan om--

Ansökan om--:

29 §.

Ansökan om tillstånd till årsutskänkning
från oktroj periodens början
skall av detalj handelsbolaget göras
hos länsstyrelsen före utgången av
april månad det år perioden börjar.

--perioden börjar.

— -— av fullmäktige.

---kommunens nykterhetsnämnd.

30 §.

I ansökan enligt 29 § skall angivas,
var utskänkningen skall bedrivas
samt huruvida densamma skall omfatta
alla slag av rusdrycker eller vin
och starköl eller endast vin. Ansökan
må jämväl innehålla förslag till föreskrifter
för utskänkningens bedrivande.

30 §.

I ansökan enligt 29 § skall angivas,
var utskänkningen skall bedrivas
samt huruvida densamma skall omfatta
alla slag av rusdrycker eller vin
och starköl eller endast starköl. Ansökan
må jämväl innehålla förslag
till föreskrifter för utskänkningens
bedrivande.

37 §.

Rätt till annan utskänkning än trafikutskänkning
må avse alla slag av
rusdrycker, endast vin eller, om särskilda
skäl därtill äro, vin och starköl.

Tillstånd till trafikutskänkning må
avse enbart vin eller, om särskilda
skäl därtill äro, vin och starköl. För
fartyg, som förmedlar regelbunden
persontrafik till utländsk hamn, eller
luftfartyg, som i linjefart befordrar
passagerare till eller från utländsk
flygplats, må dock tillståndet avse
alla slag av rusdrycker.

40 §.

3 mom. 1 fråga om restaurang eller
avdelning därav, som med hänsyn till
beskaffenhet, varupris eller kundkrets
är att anse som folkrestaurang,
må rätt till utskänkning som omfattar
alla slag av rusdrycker endast
överlåtas på ett för ändamålet bildat
aktiebolag, som godkänts av Konungen
(restaurangbolag). Närmare bestämmelser
om detta bolag meddelas
i 6 kap.

Rätt till utskänkning skall även eljest
överlåtas på restaurangbolaget,
når så finnes påkallat till främjande
av nykterhet eller ordning.

37 §.

Rätt till annan utskänkning än trafikutskänkning
må avse alla slag av
rusdrycker, vin och starköl eller, om
särskilda skäl därtill åro, endast
starköl.

Tillstånd till trafikutskänkning må
avse vin och starköl. För fartyg, som
förmedlar regelbunden persontrafik
till utländsk hamn, eller luftfartyg,
som i linjefart befordrar passagerare
till eller från utländsk flygplats, må
dock tillståndet avse alla slag av rusdrycker.

40 §.

3 mom. Rätt till utskänkning skall
överlåtas på ett för ändamålet bildat
aktiebolag, som godkänts av Konungen
(restaurangbolag), når så av särskilda
skäl finnes påkallat till främjande
av nykterhet eller ordning.
Närmare bestämmelser om detta bolag
meddelas i 6 kap.

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1957

(Nuvarande lydelse)

41 §.

Beträffande överlåtelse —----

Är ej fråga om trafikutskänkning,
följer med sådan överlåtelse skyldighet
för rättighetsinnehavaren att hos
detaljhandelsbolaget inköpa alla för
rörelsen erforderliga rusdrycker. Vid
överlåtelse skall bolaget, med iakttagande
av de föreskrifter kontrollstyrelsen
utfärdar, meddela bestämmelser
rörande prissättning på utskänkta
rusdrycker och vad därmed äger samband
samt stadga sådana villkor, att
innehavarens ekonomiska fördel, så
långt ske kan, ej göres beroende av
myckenheten utskänkta spritdrycker
och starkare viner.

Överlåtelse av tillstånd till trafikutskänkning
medför skyldighet att
hos detaljhandelsbolaget inköpa sådana
rusdrycker, som åro avsedda för
utskänkning i restaurangvagn samt
på fartyg och luftfartyg vid färd mellan
svenska hamnar och svenska flygplatser.

46 §.

2 mom. Spritdrycker och starköl
må utskänkas endast i samband med
måltid.

Föreskrifter angående —---

Konungen må beträffande utskänkningsställen
på viss ort eller inom
visst område för rättighetsinnehavare
som göra ansökan därom medgiva
undantag från stadgandet i första
stycket. 1 fråga om sådan ansökan
skola bestämmelserna i 27 och 28 §§
äga motsvarande tillämpning. Medgivande
må ej lämnas, om fullmäktige
i kommunen förklarat att utskänk -

(Föreslagen lydelse)

41 §.

— avtal upprättas.

Är ej fråga om trafikutskänkning,
följer med sådan överlåtelse skyldighet
för rättighetsinnehavaren att hos
detalj handelsbolaget inköpa alla för
rörelsen erforderliga rusdrycker,
utom starköl, hänförligt till grupp A.
Överlåtelse av tillstånd till trafikutskänkning
medför skyldighet att, med
nyss angivet undantag, hos bolaget
inköpa sådana rusdrycker, som äro
avsedda för utskänkning i restaurangvagn
samt på fartyg och luftfartyg
vid färd mellan svenska hamnar
och svenska flygplatser.

Vid överlåtelse skall bolaget, med
iakttagande av de föreskrifter kontrollstyrelsen
utfärdar, meddela bestämmelser
rörande prissättning på
utskänkta spritdrycker och starköl,
som är hänförligt till grupp B, så ock
rörande vad därmed äger samband.

41 a §.

Priset på utskänkta spritdrycker
skall motsvara utminuteringspriset
för varan jämte därå belöpande utskänkningsskatt.

1 samband med utskänkningsskattens
erläggande äger utskänkningsinnehavaren
av staten åtnjuta ersättning
för kostnader i samband med
utskänkningen. Härom meddelas särskilda
bestämmelser av Konunqen.

46 §.

2 mom. Spritdrycker må utskänkas
endast i samband med måltid.

- första stycket.

Konungen må beträffande viss ort
eller visst område medgiva undantag
från stadgandet i första stycket. Innan
sådant beslut fattas, skola fullmäktige
i därav berörda kommuner
genom intendentens för utskänkningsärenden
försorg erhålla tillfälle
att yttra sig i frågan. Medgivande må
ej lämnas, om fullmäktige i kommunen
förklarat att utskänkning av

Bevillningsutskottets betänkande nr i3 år 1957

(Nuvarande lydelse)

ning av spritdrycker och starköl utan
samband med måltid icke bör äga
rum i kommunen. Lämnas medgivande,
utfärdar Konungen de särskilda
föreskrifter i avseende å utskänkningen
som prövas erforderliga. Medgivandet
må när som helst återkallas.

47 §.

52 §.

1 mom. Vid föreställning,--—

Vad nu sagts avser icke sång, konsert,
uppläsning eller annan därmed
jämförlig underhållning å restaurang.

54 §.

Å utskänkningsställe-----

Rusdrycker, som ej få utskänkas å
utskänkningsställe, eller ersättningsmedel
som nyss sagts må ej heller
förvaras därstädes eller eljest så att
gästerna äga tillgång till dem.

56 §.

(Föreslagen lydelse)

spritdrycker utan samband med måltid
icke bör äga rum i kommunen.
Lämnas medgivande, utfärdar Konungen
de särskilda föreskrifter i avseende
å utskänkningen som prövas
erforderliga. Medgivandet må när som
helst återkallas.

47 §.

2 mom. Utskänkning skall avslutas
senast klockan 22, där ej tidigare tidpunkt
föreskrivits enligt 38 eller 43 §
eller ock medgivande till utsträckt tid
lämnats i den ordning nedan i 3 eller
4 mom. sägs, dock att utskänkning
som avses i 33 § utan sådant medgivande
må fortgå till klockan 1, där ej
detaljhandelsbolaget finner skäligt
föreskriva att utskänkningen skall
avslutas tidigare.

52 §.

--äger rum.

Vad nu sagts avser icke sång, konsert,
uppläsning, radio- eller televisionsutsändning
eller annan därmed
jämförlig underhållning å restaurang.

54 §.

- för rusdrycker.

Rusdrycker, som ej få utskänkas å
utskänkningsställe, eller ersättningsmedel
som nyss sagts må ej heller
förvaras, därstädes eller eljest, på sådant
sätt att det kan befaras att de
förtäras av gästerna.

56 §.

För visst-----inskränkningar däri.

När så prövas nödigt under krig
eller vid omedelbar krigsfara eller då
arbetslöshet eller nöd i större omfattning
råder, må Konungen eller, efter
Konungens förordnande, länsstyrelsen
förbjuda detaljhandel eller föreskriva
inskränkningar däri.

62 §.

Länsstyrelses beslut i ärende angående
tillstånd till annan årsutskänkning
än trafikutskänkning skall kun -

När så prövas nödigt under krig eller
vid omedelbar krigsfara eller då
arbetslöshet eller nöd i större omfattning
råder, så ock när det på grund
av särskilda förhållanden anses erforderligt
för ordningens upprätthållande,
må Konungen eller, efter Konungens
förordnande, länsstyrelsen
förbjuda detaljhandel eller föreskriva
inskränkningar däri.

62 §.

Då länsstyrelsen utfärdar bevis om
tillstånd till annan årsutskänkning än
trafikutskänkning, skall beslutet kun -

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1957

(Nuvarande lydelse)

göras i den eller de tidningar inom
orten där allmänna påbud för kommunen
vanligen meddelas. Tiden för
anförande av besvär över sådant beslut
skall räknas från dagen för första
kungörandet, vilken dag skall angivas
i kungörelsen.

69 §.

Bolaget vare skyldigt att vid avtal
med leverantör verka för att reklam
för rusdrycker och därmed jämförlig
verksamhet icke bedrives på sätt som
finnes stå i strid med det i 7 § angivna
syftet.

79 §.

De i 68, 70 och 73 §§ givna föreskrifterna
skola äga motsvarande tilllämpning
å restaurangbolaget. Vad i
73 § stadgas skall även gälla restaurangbolagets
dotterbolag.

Om behörighetsvillkor-----

80 §.

1 mom. Den som säljer rusdrycker
utan att äga rätt därtill enligt denna
förordning eller överskrider sådan
rätt, straffes för olovlig försäljning
med dagsböter. I ringa fall må från
straff frias.

Är brottet grovt, vare straffet dagsböter,
lägst trettio, eller fängelse i
högst ett år.

Vid bedömande huruvida brottet är
grovt skall särskilt beaktas, om försäljningen
bedrivits i större omfattning
eller yrkesmässigt eller skett till
underårig eller till person, vilken av
nykterhetsnämnd förbjudits att inköpa
rusdrycker hos detaljhandelsbolaget.

4 mom. Straffas enligt 1 mom. någon
som ej äger rätt till försäljning
av rusdrycker, må länsnykterhetsnämnden
för viss tid, högst ett år i
sänder, förbjuda honom att inköpa
rusdrycker hos detaljhandelsbolaget.

(Föreslagen lydelse)

69 §.

Bolaget är skyldigt att verka för att
reklam för rusdrycker och därmed
jämförlig verksamhet icke bedrives på
sätt som finnes uppenbarligen stå i
strid med det i 7 § angivna syftet.

79 §.

De i 68 och 70 §§ givna föreskrifterna
skola äga motsvarande tillämpning
å restaurangbolaget. Vad i 73 §
stadgas skall även gälla restaurangbolaget
och dess dotterbolag, dock
icke i fråga om avlöning, som utgår i
förhållande till storleken av omsättningen
av andra varor än rusdrycker.
- i 40 § 1 mom.

80 §.

1 mom. Den som säljer rusdrycker
utan att äga rätt därtill enligt denna
förordning eller överskrider sådan
rätt, straffes för olovlig försäljning
med dagsböter eller fängelse i högst
sex månader. I ringa fall må från
straff frias.

Är brottet grovt, vare straffet fängelse
i högst ett år.

Vid bedömande huruvida brottet är
grovt skall särskilt beaktas, om försäljningen
bedrivits i större omfattning
eller yrkesmässigt.

4 mom. Rusdrycker, som olovligen
försålts, skola, jämte kärl och emballage,
vara underkastade beslag och
förbrutna.

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1957

(Nuvarande lydelse)

81 §.

1 mom. Köper någon rusdrycker
hos detaljhandelsbolaget i strid mot
förbud som avses i 80 § 4 mom.,
straffes med böter, högst trehundra
kronor.

2 mom. Bryter någon mot föreskriften
i 20 § första stycket, dömes till
dagsböter eller fängelse i högst sex
månader.

84 §.

Förbryter sig någon mot stadgandet
i b § 2 mom. eller bryter någon
som ej handhar försäljning enligt
denna förordning mot 20 § andra
stycket, straffes med dagsböter.

87 §.

Vad som med stöd av bestämmelserna
i denna förordning inhämtats
vid granskning av räkenskaper och
verifikationer, så ock vad som eljest
vid tillsyn å utskänkning inhämtats
må ej yppas i vidare mån än som erfordras
för vinnande av det med bestämmelserna
avsedda ändamålet.
Bryter någon häremot, straffes med
dagsböter eller fängelse i högst sex
månader, där ej gärningen är belagd
med straff i strafflagen.

Brott som — — —
89 §.

(Föreslagen lydelse)

81 §.

1 mom. Den som tillhandagår annan
med anskaffande av rusdrycker
i strid med föreskriften i 20 § första
stycket, straffes såsom för olovlig
försäljning enligt vad i 80 § stadgas.

Rusdrycker, med vilka förfarits på
sätt i första stycket sägs, skola, jämte
kärl och emballage, vara underkastade
beslag och förbrutna.

2 mom. Bryter någon mot föreskriften
i 20 § andra stycket, dömes till
dagsböter eller fängelse i högst sex
månader.

84 §.

Förbryter sig någon mot stadgandena
i 5 § 2 eller 3 mom. eller bryter
någon som ej handhar försäljning enligt
denna förordning mot 20 § tredje
stycket, straffes med dagsböter.

87 §.

Vad som med stöd av bestämmelserna
i denna förordning inhämtats
vid granskning av räkenskaper och
verifikationer, så ock vad som eljest
vid tillsyn å utskänkning inhämtats
må ej yppas i vidare mån än som erfordras
för vinnande av det med bestämmelserna
avsedda ändamålet. Ej
heller må någon, som handhar utminutering,
för obehöriga yppa vad han
i samband därmed inhämtat rörande
enskilds personliga förhållanden. Bryter
någon häremot, straffes med dagsböter
eller fängelse i högst sex månader,
där ej gärningen är belagd med
straff i strafflagen.

- av målsägande.

89 §.

1 mom. Försök till olovlig försäljning,
så ock till gärning, som avses
i 81 § 1 mom., straffes efter ty i 3
kap. 1 och 3 §§ strafflagen stadgas.

Straffas enligt första stycket någon
som ej äger rätt till försäljning av
rusdrycker, skall vad som stadgas i
80 § 3 mom. första stycket äga motsvarande
tillämpning.

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1957

(Nuvarande lydelse)

1 mom. Hava flera medverkat till
gärning, som i 80 § eller 81 § 2 mom.
sägs, gäller vad i 3 kap. 4 och 5 § §
strafflagen är stadgat. Den till vilken
rusdrycker försålts eller eljest anskaffats
vare dock ej förfallen till ansvar
för annan medverkan än anstiftan.

2 mom. Husbonde ansvarar för
brott som vid detaljhandel begås av
hans husfolk eller i hans arbete antagen
person, liksom vore brottet begånget
av honom själv, såframt ej
omständigheterna göra sannolikt, att
brottet skett utan hans vetskap och
vilja.

90 §.

1 mom. Rättighet att verkställa beslag
tillkommer tulltjänsteman i fall
som i 86 § sägs. I övrigt gäller angående
beslag vad därom finnes särskilt
stadgat.

(Föreslagen lydelse)

2 mo m. Hava flera medverkat till
gärning, som i 80 § eller 81 § 1 mom.
sägs eller vid försök till sådan gärning
eller ock till brott som avses i
81 § 2 mom., gäller vad i 3 kap. 4 och
5 §§ strafflagen är stadgat. Den till
vilken rusdrycker försålts eller eljest
anskaffats vare dock ej förfallen till
ansvar för annan medverkan än anstiftan.

3 mom. Husbonde ansvarar för
brott som vid detaljhandel begås av
hans husfolk eller i hans arbete antagen
person, liksom vore brottet begånget
av honom själv, såframt ej
omständigheterna göra sannolikt, att
brottet skett utan hans vetskap och
vilja.

90 §.

1 mom. Rättighet att verkställa beslag
tillkommer tulltjänsteman i fall
som i 86 § sägs. I övrigt gäller angående
beslag vad därom finnes stadgat
i rättegångsbalken, dock icke i fråga
om den tid inom vilken åtal sist skall
hava väckts.

Denna förordning skall, såvitt angår 40, 41 och 41 a §§, träda i kraft den
1 oktober 1957 samt i övrigt den 1 juli 1957; dock att förordningens bestämmelser
skola gälla redan före ikraftträdandet i avseende å åtgärder,
som erfordras för tillämpningen därefter.

Rätt till utskänkning, som den 1 juli 1957 avser enbart vin, skall därefter
avse vin och starköl.

Utan hinder av vad i 13 a § stadgas må länsstyrelsen före den 1 januari
1958 förklara, att tillstånd, som före den 1 juli 1957 meddelats att bedriva
avhämtningsförsäljning av Öl, icke skall inbegripa försäljning av starköl.

Äldre bestämmelser skola alltjämt äga tillämpning med avseende å förhållanden,
som äro hänförliga till tiden före förordningens ikraftträdande.

Bevillningsutskottets betänkande nr i3 år 1957

Förslag

till

förordning om ändring i ölförsäljningsförordningen
den 26 maj 1954 (nr 522)

Härigenom förordnas, att 45 §, 50 § 1 mom., 51 och 55 §§ ölförsäljningsförordningen
den 26 maj 1954 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives.

(Nuvarande lydelse)

45 §.

I lokal, där Öl må utskänkas efter
tillstånd eller anmälan enligt denna
förordning, vare det förbjudet att förtära
eller låta någon förtära rusdrycker
eller ersättningsmedel därför. Ej
heller må rusdrycker eller sådana ersättningsmedel
förvaras i lokalen eller
eljest på sådant sätt, att gästerna
äga tillgång till dem.

Länsstyrelsen äger för personalfest
i slutet sällskap medgiva undantag
från bestämmelserna i första stycket
i fråga om personalmatsal som i 25 §
sägs. Vid ansökan härom skall fogas
förklaring från institutionens eller
företagets ledning eller vederbörande
befälhavare att erinran icke göres mot
ansökningen.

(Föreslagen lydelse)

45 §.

I lokal, där Öl må utskänkas efter
tillstånd enligt denna förordning, år
det förbjudet att förtära eller låta någon
förtära rusdrycker eller ersättningsmedel
därför. Ej heller må rusdrycker
eller sådana ersättningsmedel
förvaras, i lokalen eller eljest, på sådant
sätt att det kan befaras att de
förtäras av gästerna.

50 §.

1 mom. Avskrift av beslut, som
länsstyrelse enligt denna förordning
meddelat rörande annat än trafikutskänkning,
skall tillställas länsnykterhetsnämnden,
polismyndigheten
och kommunens nykterhetsnämnd
samt, såvitt angår kringföringsförsäljning,
kontrollstyrelsen.

Har polismyndighet--

50 §.

1 mom. Avskrift av beslut, som
länsstyrelse enligt denna förordning
meddelat rörande annat än trafikutskänkning,
skall tillställas länsnykterhetsnämnden
samt polismyndigheten
i den ort där försäljningsstället är
beläget. Dessutom skall avskrift av
sådant beslut tillställas kommunens
nykterhetsnämnd, såvitt avser avhämtningsförsäljning
och annan utskänkning
ån trafikutskänkning, samt
kontrollstyrelsen, såvitt angår kringföringsförsäljning.

nykterhetsnämnd underrättas.

51 §.

Länsstyrelses beslut i ärende angående
tillstånd till försäljning av Öl
skall, dår fråga ej år om trafikut -

51 §.

Då länsstyrelsen utfärdar bevis om
tillstånd att tills vidare bedriva avhämtningsförsäljning
eller tillstånd

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1957

(Nuvarande lydelse)

skänkning eller om detaljhandel vid
enstaka tillfälle eller under enstaka
tidsperiod, kungöras i den eller de tidningar
inom orten där allmänna påbud
för kommunen vanligen meddelas.
Tiden för anförande av besvär
över sådant beslut skall räknas från
dagen för första kungörandet, vilken
dag skall angivas i kungörelsen.

55 §.

Låter utskänkningsinnehavare eller
någon hos honom anställd rusdrycker
eller ersättningsmedel därför förtäras
eller förvaras i strid mot det i 45 §
första stycket stadgade förbudet,
straffes med dagsböter.

(Föreslagen lydelse)

till annan årsutskånkning ån trafikutskänkning,
skall beslutet kungöras
i tidning inom orten där allmänna påbud
för kommunen vanligen meddelas.
Beslut att meddela tillstånd till
kringföringsförsäljning skall kungöras
i tidning där allmänna påbud för
länet vanligen meddelas.

Tiden för anförande av besvär över
beslut som i första stycket sågs skall
räknas från dagen för första kungörandet,
vilken dag skall angivas i kungörelsen.

55 §.

Låter utskänkningsinnehavare eller
någon hos honom anställd rusdrycker
eller ersättningsmedel därför förtäras
eller förvaras i strid mot det i 45 §
stadgade förbudet, straffes med dagsböter.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1957; dock att äldre bestämmelser
alltjämt skola äga tillämpning med avseende å förhållanden, som
äro hänförliga till tiden "dessförinnan.

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 6 § förordningen den 25 februari
1955 (nr 38) om försäljning av alkoholfria drycker

Härigenom förordnas, att 6 § förordningen den 25 februari 1955 om försäljning
av alkoholfria drycker skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

6 §•

I lokal eller å plats, där alkoholfria
drycker utskänkas utan att rätt föreligger
att utskänka rusdrycker eller
Öl, är det förbjudet att förtära eller
låta någon förtära rusdrycker, ersättningsmedel
därför eller Öl. Ej heller
må rusdrycker, ersättningsmedel därför
eller Öl förvaras i lokalen eller å
platsen eller eljest på sådant sätt, att
gästerna äga tillgång till dem.

Länsstyrelsen äger —--— —

6 §•

I lokal eller å plats, där alkoholfria
drycker utskänkas utan att rätt föreligger
att utskänka rusdrycker eller
Öl, är det förbjudet att förtära eller
låta någon förtära rusdrycker, ersättningsmedel
därför eller Öl. Ej heller
må rusdrycker, ersättningsmedel
därför eller Öl förvaras, i lokalen eller
å platsen eller eljest, på sådant sätt
att det kan befaras att de förtäras av
gåsterna.
not ansökningen.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1957.

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1957

Förslag

till

lag angående ändring i lagen den 27 juli 1954 (nr 579)
om nykterhetsvård

Härigenom förordnas, att 70 § lagen den 27 juli 1954 om nykterhetsvård
skall upphöra att gälla samt att 14 och 59 §§ samma lag skola erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

14 §.

Framgår av nykterhetsnämnds undersökning,
att den, varom fråga är,
missbrukar alkoholhaltiga drycker,
skall nämnden, där så prövas erforderligt
och gagneligt, söka bibringa
honom insikt om vådan av alkoholmissbruk
samt vidtaga för hans rättelse
lämpade hjälpåtgärder såsom
att söka _________

a) förmå honom------utsedd person;

b) förhjälpa honom------eller vistelseort;

c) föranstalta, att alkoholhaltiga c) förmå honom att ej besöka lodrycker
ej utlämnas till honom, samt kaler, där alkoholhaltiga drycker utförmå
honom att ej besöka lokaler, skänkas;

där sådana utskänkas;

d) förmå honom —------ lämplig organisation;

e) förmå honom-----lämplig vård.

Där det prövas vara till gagn för 2 mo m. Där det prövas vara till
den, som befunnits missbruka alko- gagn för den, som befunnits missbru -

14 §,

1 mom. Framgår av nykterhetsnämnds
undersökning, att den, varom
fråga är, missbrukar alkoholhaltiga
drycker, skall nämnden, där så prövas
erforderligt och gagneligt, söka
bibringa honom insikt om vådan av
alkoholmissbruk samt vidtaga för
hans rättelse lämpade hjälpåtgärder
såsom att söka

holhaltiga drycker, äger länsnykterhetsnämnd
för viss tid, högst ett år
i sänder, förbjuda honom att inköpa
rusdrycker hos det i rusdrycksförsäljningsförordningen
omnämnda detaljhandelsbolaget.
Enahanda befogenhet
tillkommer efter länsnykterhetsnämnds
bemyndigande jämväl
kommunal nykterhetsnämnd.

Närmare bestämmelser angående
åtgärder enligt första stycket meddelas
av Konungen.

ka alkoholhaltiga drycker, äger länsnykterhetsnämnd
föranstalta om åtgärder
i syfte att alkoholhaltiga drycker
ej skola utlämnas till honom från
det i rusdrycksförsäljningsförordningen
omnämnda detaljhandelsbolaget
eller från andra försäljare av sådana
drycker. Beslut härom skall avse
viss tid, högst ett år i sänder, och
gå i verkställighet utan hinder av att
det ej äger laga kraft. Enahanda befogenhet
tillkommer efter länsnykterhetsnämnds
bemyndigande jämväl
kommunal nykterhetsnämnd.

3 mom. Närmare bestämmelser
angående åtgärder enligt 1 och 2 mom.
meddelas av Konungen.

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1957
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

59 §.

Beslut av nykterhetsnämnd må
överklagas av den som beslutet rörer,
om beslutet innebär utdömande av
vite, förordnande enligt 15 § om övervakning,
meddelande av lydnadsföreskrift,
förverkande av anstånd med
verkställighet eller förbud som avses
i 14 § andra stycket. Över annat av
nykterhetsnämnd enligt denna lag
meddelat beslut må klagan ej föras.

Klagan föres -------

70 §.

Köper någon rusdrycker i strid mot
förbud, som avses i 14 § andra stycket,
straffes med böter, högst trehundra
kronor.

59 §.

Beslut av nykterhetsnämnd må
överklagas av den som beslutet rörer,
om beslutet innebär utdömande av vite,
förordnande enligt 15 § om övervakning,
meddelande av lydnadsföreskrift,
förverkande av anstånd med
verkställighet eller åtgärd som avses
i 14 § 2 mom. Över annat av nykterhetsnämnd
enligt denna lag meddelat
beslut må klagan ej föras,
hos länsstyrelsen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1957.

Av statsrådsprotokollet i ärendet inhämtas bland annat följande.

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 12 oktober 1956 tillkallade
chefen för finansdepartementet den 7 november samma år lagbyråchefen i
finansdepartementet S. S. Walberg, ordförande, direktören i Nya systemaktiebolaget
K. G. Erbacke samt numera byråchefen i kontrollstyrelsen A. O.
Hillbo att såsom utredningsmän verkställa en översyn av rusdrycksförsäljningsförordningen.

Utredningen antog benämningen 1956 års rusdrycksförsäljningsutredning.

Utredningsmännen har med skrivelse den 7 januari 1957 avgivit betänkande
med förslag till ändringar i rusdrycksförsäljningsförordningen in. m.

Betänkandet har varit föremål för remissbehandling.

Allmänna synpunkter, s. 19—29.

Skärpt utminuteringskontroll, s. 29—45.

Butikstider och 1/3-litrar, s. 45—53.

Starkölsfrågan m. m., s. 54—79.

Förtärings- och förvaringsförbuden, s. 80—83.

Alkoholreklamen, s. 84—90.

Åtgärder mot langning, s. 91—96.

Speciella frågor, s. 96—101.

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1957

Motionerna

Motionsyrkandena

Till utskottet har hänvisats följande i anledning av propositionerna
väckta motioner, nämligen

I) de likalydande motionerna 1:438 av herrar Sveningsson och Ivar Johansson
samt II: 547 av herr Braconier m. fl., vari hemställts, att riksdagen
måtte besluta att restauratörernas ersättning för kostnader i samband med
rusdrycksutskänkning skall utgå med 18 procent av det i propositionen nr
94 beräknade utskänkningspriset;

II) de likalydande motionerna 1:439 av herr Sveningsson m. fl. och II:
548 av herr Braconier m. fl., vari hemställts, »att riksdagen ville besluta
att den nuvarande utskänkningsskatten på spritdrycker skall helt avskaffas
och att utskottet måtte utforma de författningsändringar som erfordras för
beslutets genomförande»;

III) de likalydande motionerna I: 440 av herr Bengtson m. fl. och II: 545
av herr Engkvist m. fl., vari hemställts, att riksdagen, med ändring av vad
i proposition 94 föreslås, måtte besluta

1) att utskänkningsskatten å spritdrycker skall utgå med 50 procent å
utminuteringspriset,

2) att ersättningen till restauratörerna bestämmes till 12 procent av utskänkningspriset,
och

3) att det s. k. omsättningstaket skall utgöra 30 procent, med den maximering
av ersättningens absoluta belopp, som förordats av utskänkningsvinstkommittén; IV)

de likalydande motionerna 1:441 av herr Nord och 11:544 av herr
Hamrin i Jönköping, vari hemställts,

1) att riksdagen, med avslag å Kungl. Maj:ts förslag till förordning angående
skatt å spritdrycker och vin, måtte hos Kungl. Maj:t hemställa, att
spörsmålet om de ekonomiska villkoren vid överlåtelse av rätt att utskänka
spritdrycker måtte göras till föremål för ny utredning; samt

2) att riksdagen för sin del måtte antaga följande

Förslag

till

förordning med vissa bestämmelser om förtäring och förvaring

av rusdrycker m. m.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Denna förordning avser sådan rörelse, i vilken livsmedel mot ersättning
tillhandahålles till förtäring på stället.

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1957

Förordningen gäller dock icke i fall, som omförmäles i 24 § andra stycket
ölförsäljningsförordningen den 26 maj 1954 (nr 522).

2 §•

I lokal eller å plats, vilken användes för rörelse, som avses i denna förordning,
må gäst ej förtära eller tillåtas förtära rusdrycker eller Öl, som
icke därstädes i laga ordning utskänkts till honom, samt ej heller ersättningsmedel
för rusdrycker. Drycker av sådant slag, som ej får utskänkas
i lokalen eller å platsen, ävensom ersättningsmedel för rusdrycker må ej
förvaras där eller eljest så, att gästerna äga tillgång till dem.

Länsstyrelsen äger för personalfest i slutet sällskap medgiva undantag
från bestämmelserna i första stycket i fråga om personalmatsal som i 25 §
ölförsäljningsförordningen sägs. Vid ansökan härom skall fogas förklaring
från institutionens eller företagets ledning eller vederbörande befälhavare
att erinran icke göres mot ansökningen.

3 §•

Bryter den som handhar rörelse, som avses i denna förordning, eller någon
hos honom anställd mot bestämmelserna i förordningen, straffes med
dagsböter.

Husbonde ansvarar för brott mot denna förordning, som begås av hans
husfolk eller i hans arbete antagen person liksom vore brottet begånget av
honom själv, såframt ej omständigheterna göra sannolikt, att brottet skett
utan hans vetskap och vilja.

4 §.

Bryter gäst mot bestämmelserna i denna förordning, straffes med böter
högst etthundra kronor.

5- §.

Där någon under tid då han är ställd under åtal för brott mot denna förordning
fortsätter sitt brottsliga förfarande, skall såsom särskilt brott anses
vad han före varje åtal förbrutit.

V) de likalydande motionerna I: 442 av herr Ahlkvist m. fl. och II: 549 av
herr Gezelius m. fl., vari hemställts, »att riksdagen vid behandlingen av
proposition nr 94 måtte uttala, att den av Sveriges centrala restaurangaktiebolag
gjorda framställningen om reglering av utskänkningsersättningen för
spritdrycker och starkvin för försäljningsåren 1955/56 och 1956/57 i huvudsak
synes böra bifallas»;

VI) de likalydande motionerna 1:443 av herr Bengtson m. fl. och II: 546
av herr Engkvist m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte avslå det vid
propositionen nr 94 fogade förslaget till förordning om ändring i förordningen
den 15 december 1939 angående tillverkning och beskattning av
maltdrycker;

VID de likalydande motionerna 1:492 av herrar Krugel och Grym sand
11:626 av herrar Petterson i Degerfors och Persson i Appuna, vari hemställts,
»att riksdagen måtte besluta att den i propositionen nr 143 föreslagna
maltdrycken — vare sig dess alkoholhalt begränsas till 3,2 viktprocent
eller ej — i försäljningshänseende skall behandlas som vanligt Öl samt
att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till härav betingade författningsändringar»
;

30 Bevillningsutskottets betänkande nr A3 år 1957

VIII) de likalydande motionerna I: 495 av herr Englund m. fl. och II: 631
av herr Engkvist m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte avslå de i propositionen
143 föreslagna ändringarna i rusdrycks- och ölförsäljningsförordningarna
i den mån desamma avser rätt till försäljning av ett 3,6-procentigt
starköl»;

IX) de likalydande motionerna 1:496 av herr Erik Svedberg m. fl. och
11:635 av herr Hamrin i Jönköping m. fl., vari hemställts, »att riksdagen
måtte hesluta avslå Kungl. Maj:ts proposition nr 143 i så måtto att nuvarande
formuleringen av rusdrycksförsäljningsförordningen § 69 bibehålies
i oförändrat skick»;

X) de likalydande motionerna 1:497 av herr Gustaf Andersson och II:
630 av herr Ståhl, vari hemställts, att riksdagen måtte avslå förslaget om
ett nytt 3,6-procentigt starköl samt att den tillåtna alkoholhalten i maltdrycker
klass II, måtte höjas till 3,2 viktprocent, utan ändring av nu gällande
bestämmelser för utskänkning och utminutering;

XI) de likalydande motionerna I: 498 av herr Svärd och II: 634 av fröken
Wallerius, vari hemställts, »att riksdagen måtte besluta att utskänkning av
det nya ölet om högst 3,6 viktprocent får ske även på utskänkningsställen
vilka innehar fria rättigheter för utskänkning av Öl samt att vederbörande
utskott måtte utarbeta förslag till härför erforderliga författningsändringar» ;

XII) de likalydande motionerna I: 499 av fru Gärde Widemar m. fl. samt
II: 632 av herrar Kristenson i Göteborg och Johansson i Norrköping, vari
hemställts, »att riksdagen måtte besluta att det i proposition nr 143 föreslagna
nya starkölet skall i försäljningshänseende behandlas som vanligt
Öl och alkoholhalten för sådant Öl bestämmas till högst 3,2 viktprocent samt
att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till härav betingade författningsändringar»
;

XIII) motionen II: o50 av herrar Nilsson i Göteborg och Kristenson i
Göteborg, vari hemställts, »att riksdagen i samband med behandling av proposition
nr 94 måtte besluta, att den nuvarande ensamrätten för de allmänna
restaurangbolagen att driva s. k. folkrestaurang skall bibehållas även i fortsättningen»
;

XIV) motionen 11:615 av herrar Senander och Johansson i Stockholm,
\ari hemställts, »att riksdagen måtte besluta, att till 37 § förordningen om
ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen fogas ett nytt stycke av följande
lydelse:

''Den som har rätt att utskänka Öl äger att utan särskilt tillstånd utskänka
starköl, som är hänförligt till grupp A. I fråga om sådan utskänkning skola
ölförsäljningsförordningens bestämmelser äga motsvarande tillämpning’»;

XV) motionen II: 627 av herr Hallén, vari hemställts, »att riksdagen måtte
besluta att såväl lättölsbryggare som läskedrycksfabrikanter skall erhålla
samma särställning i fråga om även denna ölförsäljning, som givits dem
genom ölförsäljningsförordningen av den 26 maj 1954»; ävensom

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1957

XVI) motionen II: 633 av herrar Neländer och Hamrin i Jönköping, vari
hemställts, »att riksdagen måtte besluta om sådana ändringar i rusdrycksförsäljningsförordningen,
att dels utminutering icke må äga rum på dag
före sön- och helgdag, dels spritförsäljning i flaskor om 1/3 liter icke må
förekomma».

Till behandling i detta sammanhang har utskottet jämväl upptagit de
vid riksdagens böl jan väckta, till bevillningsutskottet hänvisade
likalydande motionerna I: 314 av fru Svenson och herr Yngve Nilsson
samt 11:385 av herr Nilsson i Bästekille m. fl., vari hemställts, »att
riksdagen måtte besluta, att tillverkning och försäljning av ciderdrycker med
den alkoholhalt som finns föreskriven för maltdrycker må äga rum samt
att vederbörande utskott måtte utarbeta de härför erforderliga författningsändringarna».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionerna I: 492, I: 498, I: 499, II: 385, II: 544, II: 545,
11:546, 11:547, 11:548, 11:549, 11:550, 11:615, 11:627,11:630,11:631,
II: 633 och II: 635.

Motiveringar för motionsyrkandena
Prissättning och utskänkningsskatt på spritdrycker

I de likalydande motionerna I: 439 och II: 548 framhålles att utskänkningsskatten
på spritdrycker under senare år huvudsakligen motiverats av
nykterhelspolitiska skäl, men att det numera torde vara obestridligt att denna
skatt icke längre fyller någon nämnvärd uppgift ur nykterhetspolitisk
synpunkt. Ett ytterligare skäl för utskänkningsskattens slopande är att denna
utgör en väsentlig anledning till att de s. k. fria festvåningarna, där utminuteringssprit
serveras under mer eller mindre lagliga former, kommit
att spela en alltmer betydelsefull roll för spritkonsumtionen. Motionärerna
erinrar i fortsättningen om att departementschefen visat sig villig att taga
ett steg i riktning mot utskänkningsskattens avskaffande men att han icke
ansett sig kunna förorda ett fullständigt slopande under motivering att det
utan utskänkningsskatten knappast skulle bli möjligt att upprätthålla en
önskvärd prisrelation till alkoholsvagare drycker. Enligt motionärerna är
det emellertid uppenbart, att utskänkningsskatten icke kan vara ett särskilt
lämpligt medel för att uppnå detta syfte. Den önskvärda prisrelationen
mellan starkare och svagare drycker bör åstadkommas genom regleringen
av utminuteringspriserna. Restaurangpriserna bör överstiga utminuteringspriserna
endast med det belopp, som motsvarar restauratörernas eisättning
för utskänkningskostnaderna.

Motionärerna i de likalydande motionerna I: 440 och II: 545 erinrar bl. a.

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1957

om de kostnader för staten som ett genomförande av propositionsförslaget
skulle medföra och framhåller att dessa väsentligt överstiger det belopp
som beräknats för utskänkningsvinstkommitténs förslag. Att i nuvarande
läge sänka priset på den utskänkta spriten genom minskning av utskänkningsskatten
kan enligt motionärerna icke anses tillrådligt.

Även i de likalydande motionerna I: Hl och II: 5H framhålles att anledning
icke föreligger att sänka utskänkningsskatten till en tredjedel av
utminuteringspriset.

Folkrestaurangmonopolet

I motionen II: 550 understryker motionärerna departementschefens uttalande
att skillnaden mellan folkrestauranger och andra restauranger blivit
allt mindre framträdande. De allmänna bolagen har sålunda under årens
lopp gjort en betydande insats, som är värd allt erkännande. Enligt motionärerna
torde det emellertid knappast svara mot verkligheten, om man förutsätter
att folkrestaurangverksamheten icke längre är förenad med speciella
problem. Verksamheten på folkrestaurangerna kan fortfarande vara
mycket ömtålig ur nykterhetssynpunkt, i synnerhet vid veckosluten. Mot
denna bakgrund talar vägande sociala skäl för att salmhället icke bör avsäga
sig den betryggande kontroll över denna verksamhet, som ensamrätten
för det statliga restaurangbolaget skänker. I sammanhanget påpekas att
folkrestaurangverksamheten knappast längre torde vara ekonomiskt särskilt
lönande. Motionärerna betonar att det allmänna nykterhetstillståndet
är oroande, och erinrar om att olika metoder för att skärpa kontrollen av
försäljningen till missbrukare är under övervägande. Det synes motionärerna
då icke vara rätta tidpunkten att på det ömtåligaste området inom
utskänkningen göra den här ifrågasatta förändringen. Om det dock anses,
att gällande bestämmelser bör ändras, bör ändringen inskränkas till att
enskilda företag ges möjlighet att — när särskilda skäl föreligger — erhålla
rätt att driva folkrestauranger. Sådant medgivande bör i huvudsak begränsas
till platser, där de allmänna bolagen förklarat sig icke ha för avsikt att
driva folkrestaurang.

Ersättningen för utskänkning av spritdrycker

Motionärerna i de likalydande motionerna 1: 438 och II: 547 framhåller
inledningsvis att de icke finner skäl att ifrågasätta annat än att den sedan
länge tillämpade grundsatsen att enskilt vinstintresse icke bör få göra sig
gällande vid försäljning av rusdrycker fortfarande bör uppehållas. Det kan
dock enligt motionärerna icke rimligen bestridas, att restaurangernas betydelse
ur nykterhetssynpunkt avsevärt minskat, sedan utminuteringsspriten
den 1 oktober 1955 släpptes fri, och att den för närvarande verkligt
brännande nykterhetspolitiska frågan gäller hur man skall kunna få kontroll
över följderna av den fria utminuteringen. Även om man upprätthåller
principen att restauratören icke bör kunna göra sig någon vinst på spritutskänkningen,
synes det motionärerna rimligt att restauratörens direkta

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1957

kostnader för densamma täckes. Det värde utskänkningsrättigheten som sådan
tidigare må ha haft är enligt motionärerna efter 1955 års reform så
osäkert, att det icke kan tillmätas någon betydelse i detta sammanhang. En
särskild följd av att kostnaderna icke helt täckes hlir, framhålles det, att
förlusten i stället måste kompenseras genom prishöjning på mat, svagare
alkoholdrycker och alkoholfria drycker vilket icke minst ur nykterhetssynpunkt
är föga tilltalande. Att spritdrycksersättningen icke sättes för lågt är
också en förutsättning för att en i och för sig önskvärd sänkning av vinpriserna
skall kunna genomföras. Med utgångspunkt från 1953 års utskänkningsvinstkommittés
siffror och uttalanden i propositionen anses särkostnaderna
kunna uppskattas till ca 18 procent av det utskänkningspris, som
i propositionen föreslås gälla fr. o. in. den 1 oktober 1957. Restauratörernas
ersättning bör enligt förevarande motioner utgå med detta belopp.

I de likalydande motionerna I: 440 och 11: 545 framhålles att det visserligen
är vanskligt att enbart med ledning av skönsmässiga överväganden bedöma
den ersättning för särkostnaderna, som skäligen bör medgivas restauratör,
därest han icke bör erhålla någon större direkt eller indirekt vinst av
spritutskänkningen. Med ledning av den erfarenhet motionärerna äger av de
villkor under vilka annan restaurangrörelse, särskilt den helt alkoholfria,
lever anser de emellertid att spritrestaurangerna kommer att vara väl tillgodosedda
om ersättningen bestämmes enligt de av utskänkningsvinstkommittén
angivna grunderna, d. v. s. till 12 procent av utskänkningspriset den
1 oktober 195G. Det erinras härvid att frånvaron av maximiprisreglering för
viner innebär en särskild förmån i jämförelse med utskänkningsvinstkommitténs
förslag.

Det understrykes i de likalydande motionerna I: 441 och II: 544 att det är
angeläget, att en undersökning om storleken av den indirekta vinsten av
spritdrycksutskänkningen kommer till stånd innan en slutlig reglering av
spritreslaurangernas ekonomiska villkor sker. Motionärerna hävdar, att en
dylik undersökning ingalunda kan väntas möta oöverstigliga svårigheter,
så länge man icke ställer krav på alltför snäva säkerhetsmarginaler. Sedan
kunskap om storleken av den indirekta vinsten sålunda vunnits kräver
den i propositionen uttalade grundsatsen om det privata vinstintressets avskaffande,
framhålles det, att de ekonomiska villkoren avväges så att spörsmålet
huruvida rätt till utskänkning av spritdrycker skall sökas eller icke
framstår som likgiltigt eller i det närmaste likgiltigt. Endast vid en dylik
avvägning ger samhället den restaurangrörelse, som icke tillerkänts rätt till
utskänkning av spritdrycker, enkannerligen den alkoholfria restaurangrörelsen,
likvärdiga konkurrensbetingelser.

Förtärings- och förvaringsförbuden

1 de likalydande motionerna I: 441 och II: 544 erinras om att ulskänkningsvinstkommittén
till sill betänkande fogat ett förslag till förordning
med vissa bestämmelser om förtäring och förvaring av rusdrycker nr. in.,

SJ Bihang till riksdagens protokoll 1957. 7 samt. Nr 43

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1957

som avsåg att undanröja den för Sverige säregna form av utskänkning
utanför den lagliga utskänkningens ram, som under spritransoneringens
tid vuxit upp. Gentemot uppfattningen att förslaget skulle försvåra eller
omöjliggöra användningen av Folkets hus och bygdegårdar på landsbygden
för privata fester med spritförtäring anföres att den av kommittén föreslagna
lagstiftningen visserligen i någon mån skulle försvåra men ingalunda
helt omöjliggöra en dylik användning av dessa lokaler. Den skulle endast
kräva att ulskänkningen ges den tillfälliga utskänkningsrättighetens kontrollerade
form. Det ifrågasättes för övrigt, huruvida det icke kan betraktas
som en ändamålsenlig nykterhetspolitisk handlingslinje att bryta tendensen
till illegal spritutskänkning i Folkets hus och bygdegårdar i dess
linda.

Frågan om retroaktiv ersättning åt de allmänna företagen

I de likalydande motionerna l: 442 och 11: 549 belyses med material från
utskänkningsvinstkommitténs betänkande att de allmänna företagen drabbats
av den hittillsvarande vinstnedskrivningen i avsevärt högre grad än de
enskilda företagen. Motionärerna erinrar vidare om att en kraftig nedgång
av restaurangernas omsättning och lönsamhet ägt rum efter ikraftträdandet
av 1954 års rusdryckslagstiftning. Denna nedgång har framför allt träffat
de enklare och billigare restauranger, som företrädesvis drives av de allmänna
bolagen. De betungande villkoren för utskänkningens handhavande
har därmed gjort sig starkare kännbara. Bolagens rörelser har tillsammantagna
under försäljningsåret 1955/56 varit förlustbringande, men genom
rationaliseringar, driftomläggningar och kostnadsbesparingar har resultatet
undan för undan förbättrats. Ekonomisk balans har emellertid icke på
långt när vunnits, särskilt om hänsyn tages till behovet av tillräckliga avskrivningar
och avsättningar, bl. a. till koncernens pensionsstiftelse. I motionerna
uttalas slutligen att ett avslag på restaurangbolagets framställning
kan komma att gå ut över dess personal, arbetare såväl som tjänstemän, då
bolagets möjligheter att fullgöra sina pensions- och andra åtaganden därigenom
skulle försämras.

Butikstider och 1/3-litrar

Yrkandena i motionen 11: 633 har avseende å dels frågan om systembolagets
butikstider dels frågan om 1/3-litrarna. Beträffande den förstnämnda
frågan framhålles att någon begränsning i butikernas öppethållande
bör vidtagas redan nu med hänsyn till det starkt försämrade nykterhetstillståndet.
Man kan -—- uttalar motionärerna — icke anse det självklart, att
systembolagets butikstider skall ansluta sig till de tider, som gäller för den
allmänna handeln. Karaktärsolikheten med avseende på de uppgifter, som
det gäller att fylla i det ena fallet och i det andra, är uppenbar. I rusdrycksförsäljningsförordningen
stadgas uttryckligen, att all försäljning av rus -

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1957

drycker skall så ordnas och handhas, att därav uppkommer så ringa skada
som möjligt. De generösa medgivanden, som gäller för utminuteringen,
söckendagar från kl. 9 till kl. 18, kan näppeligen anses stå i överensstämmelse
med andemeningen i det nyssnämnda stadgandet. Hittills vunna erfarenheter
torde tillräckligt ha gett vid handen, att en särskild accentuering
av alkoholmissbruket äger rum vid veckosluten och i samband med
helgerna. Det synes motionärerna som om detta vore ägnat understryka
det angelägna i att ta under omprövning, om icke lördagar och dagar före
helgdag borde generellt »torrläggas», dvs. systembutikerna hållas stängda
sagda dagar. Alternativt borde den försöksverksamhet, som i övrigt pågår
beträffande butikstiderna, utvidgas till att omfatta även en undersökning
av den nykterhetspolitiskt betingade effekten av en författningsändring med
den innebörden, att utminutering över huvud inte fick förekomma på dag
före sön- och helgdag. Det saknas icke exempel från utlandet (Norge) på
att en sådan begränsning av öppethållandet verkar gynnsamt på nykterhetstillståndet.

Beträffande spritförsäljning i 1/3-literflaskor hävdar motionärerna att
denna icke borde få förekomma, eftersom detta för stora grupper innebär
en starkt konsumtionsfrämjande faktor. Det kan också enligt motionärerna
ifrågasättas, om icke en omprövning även av 1/2-literbuteljernas existensberättigande
borde komma till stånd.

Starkölsfrågan

Motionärerna i de likalydande motionerna 1:495 och 11:631 erinrar
bl. a. om att vissa av 1944 års nykterhetskommitté gjorda undersökningar
visat att de svagare alkoholdryckerna icke i nämnvärd omfattning förtäres
i stället för utan tillsammans med spritdrycker. Starka och svaga alkoholdrycker
är med andra ord icke med varandra tävlande utan varandra kompletterande
varor. Motionärerna påpekar vidare att sänkningen av det vanliga
ölets alkoholhalt till 2,8 viktprocent genom 1954 års beslut grundades dels
på att den lägre nivån bedömdes som mer betryggande ur nykterhetssynpunkt,
dels på att en mer restriktiv försäljningslagstiftning än den som numera
genomförts ansågs nödvändig om alkoholgränsen sattes högre än 2,8
procent. Enligt motionärerna har erfarenheten efter den 1 oktober 1955
visat att det vanliga ölet kunnat säljas i relativt fria former utan de nackdelar
som tidigare varit förknippade med det 3,2-procentiga ölet. Något
missnöje från allmänhetens sida har icke heller visat sig med det 2,8-procentiga
ölet. Enligt motionärernas mening hör denna framgång icke äventyras
genom att de livsmedelsbutiker som nu tillhandahåller det 2,8-procentiga
ölet, lika fritt får sälja ett 3,6-procentigt starköl. Ett dylikt starköl
kan nämligen, framhålles det, ännu mindre än det 4,5-procentiga starkölet
tävla med starkspriten. I stället kommer det alt till en del undantränga det
2,8-procentiga ölet i dess nuvarande användning som måltidsdryck och dess -

Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1957

utom genom sin lättillgänglighet särskilt å orter utan annan form av rusdrycksförsäljning
och bland åldersgrupper, som ännu icke förvärvat vana
att dricka spritdrycker, medverka till utbildandet av alkoholvanor. Åtgärden
kommer sålunda att föranleda en breddning av dryckesvanorna, icke
ett undanröjande av en del av den hittillsvarande spritförbrukningen till
förmån för ett ökat bruk av starköl.

I de likalydande motionerna I: 597 och II: 630 framhåller motionärerna att
nya vägar — vid sidan av förbättrad nykterhetsvård, intensifierad upplysning
och andra åtgärder av denna art — måste sökas för vår allmänna nykterhetspolitik
så att den bättre än hittills förmår fylla uppgiften att leda konsumtionen
över till lättare och alkoholsvagare drycker. Självfallet vore enligt
motionärerna det ur nykterlietssynpunkt hästa, enklaste och mest effektiva
om starkspriten kunde ersättas med alkoholfria eller alkoholsvaga
drycker. En samlad erfarenhet från olika länder ger emellertid vid handen
att denna väg icke är framkomlig. I stället får man söka att göra lättare
alkoholdrycker så pass tilltalande och lättåtkomliga, att de med framgång
kan upptaga tävlan med starkspriten. Den enda lätta och alkoholsvaga
dryck som kan ha möjlighet att bli en ersättning för brännvinet
är, framhålles det, ölet. Men om detta skall lyckas måste man enligt motionärerna
saluföra en sådan kvalitet av ölet att det blir tillräckligt både
välsmakande och lättillgängligt. Beträffande propositionsförslaget om införande
av ett 3,6-procentigt starköl konstaterar motionärerna att de restriktioner
som anses nödvändiga även för detta Öl är ägnade att i hög grad
motverka huvudsyftet med den nya drycken. Detta sammanhänger främst
med att den ej kan få utskänkas på de s. k. ölkaféerna, varigenom dess
förmåga att motverka brännvinssuperiet i hög grad minskas. Samtidigt
måste man befara att ölkaféernas kunder i ej obetydlig utsträckning kommer
att övergå till inköp i affärerna av det 3,6-procentiga starkölet. Man
måste sålunda på grund av restriktionsapparaten befara, kanske rent av
förutse, en utveckling rakt motsatt den önskade och åsyftade. Under sådana
förhållanden ifrågasätter motionärerna om det inte vore möjligt att
införa ett Öl som förenade de väsentliga fördelarna med det 3,6-procentiga
ölets utan att behöva medföra nya restriktioner, nytt krångel och förvirring
med ett relativt högt pris. Enligt motionärernas mening skulle detta
syfte uppnås genom en återgång till den tidigare tillåtna alkoholprocenten
i Öl klass II, från nuvarande 2,8 procent till 3,2 procent. Motionärerna erinrar
i sammanhanget om vissa nyare undersökningar av professorn Leonard
Goldberg, enligt vilka — till skillnad från de av 1944 års nykterhetskommitté
redovisade undersökningarna — ett 3,2-procentigt Öl med låg förjäsningsgrad
och en stamvörtstyrka, resp. extrakthalt, som är hög i förhållande
till alkoholhalten, ger en relativt låg blodalkoholhalt. Dessa undersökningar
har sålunda klart visat att ett normalt tillverkat Öl, vars alkoholhalt överstiger
2,8 procent, fortfarande har kvar de ur »effektsynpunkt» eller »påverkningsgrad»
intressanta egenskaperna att ge en låg blodalkoholhalt och

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1957

ett minimum av alkoholverkan. Då Goldbergs senaste undersökningar sålunda
raserat de grunder på vilka lagstiftarna 1954 byggde motståndet mot
ett något starkare pilsnerdricka, saknas också anledning att nu fasthålla
denna ståndpunkt, detta så mycket mer som konsekvenserna av 1954 års
ställningstagande visat sig bli på många sätt nykterhetspolitiskt menliga.
Genom en höjning av alkoholprocenten till 3,2 viktprocent, skulle man erhålla
ett väsentligt mera tilltalande Öl, som skulle bli i stånd att i många
fall ersätta brännvinet. Då därigenom det 3,6-procentiga starkölet blev överflödigt
skulle vidare uppnås stora förenklingar såväl bryggeritekniskt som
i fråga om utminutering och utskänkning.

I de likalydande motionerna I: 499 och II: 632 uttalar motionärerna att de
inte kan inse det berättigade i att uppehålla de föreslagna begränsningarna
avseende utskänkningen av »mellanölet», samtidigt som man säljer
det fritt i livsmedelsbutikerna. En sådan bestämmelse kan icke rimligen
ha någon nykterhetspolitisk betydelse. Man bör komma ihåg att redan
utskänkningen av vanligt Öl omgärdas med särskilda bestämmelser om
tillsyn och kontroll som ger goda möjligheter att övervaka utskänkningen.
Motionärerna kan icke dela uppfattningen att tillkomsten av ett Öl, som är
0,8 procent alkoholstarkare än vanlig pilsner, skulle göra utskänkningsförhållandena
mera riskabla.

I de likalydande motionerna 1: 492 och 11:626 — vari yrkas att den nya
maltdrycken, vare sig dess alkoholhalt begränsas till 3,2 procent eller ej,
i försäljningshänseende skall behandlas som vanligt Öl — uttalar motionärerna,
att det synes meningslöst att behålla de i propositionen föreslagna begränsningarna
vid utskänkningen av det nya ölet samtidigt som utminuteringen
släpps fri och försäljningen får ske även i livsmedelsbutikerna. De
s. k. ölkaféerna kan numera icke anses vara av den betydelse för nykterhetstillståndet
att särskilda åtgärder mot dem är påkallade. De berörda reglerna
synes snarast vara ägnade att motverka de syften som ligger till grund för
propositionen, ölets konkurrenskraft torde för övrigt bero av andra faktorer
än alkoholhalten, i första hand malthalten. Det förefaller sålunda ur
dessa synpunkter vara tillräckligt att medgiva en alkoholhalt av 3,2 procent.
Från denna utgångspunkt bör också maltdrycksbestämmelserna kunna
göras avsevärt enklare än vad som föreslagits.

Även i de likalydande motionerna I: 498 och II: 634 hemställes att utskänkning
av det nya ölet om 3,6 viktprocent får ske även på utskänkningsställen,
som innebar fria rättigheter för utskänkning av Öl. Motionärerna
erinrar om att de näringsställen som bar sådana rättigheter står under
kontroll av länsnykterhetsnämnden, som bar alla möjligheter att ingripa
mot missbruk — både genom påpekanden under arbetets gång och genom
alt som ett sista remedium avstyrka förlängd oktroj. Då avsikten med den
nya given måste vara att göra den alkoholsvagare drycken — det nya ölet —
konkurrenskraftigt i förhållande till framför allt starkspriten, är det enligt

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1957

motionärerna synnerligen angeläget alt denna nya dryck får utskänkas så,
att den verkligen framstår som ett alternativ till sprit. Innehavarna av de
fria rättigheterna har sitt särskilda klientel som inte alltid är lättskött. Det
gäller särskilt att för detta klientel göra ölet konkurrenskraftigt.

Till stöd för yrkandet i motionen II: 615 framhålles, att om man har
för avsikt att främja övergången till alkoholsvaga drycker och därmed minska
spritkonsumtionen, borde det lättare starkölet få fritt utskänkas även
på ölkaféerna. Det förefaller motionärerna som om den förlegade föreställningen
att arbetarna måste ägnas speciell uppmärksamhet, då det gäller
alkoholkonsumtion, här tagit sig uttryck.

I motionen II: 627 hemställes att såväl lättölsbryggare som läskedrycksfabrikanter
skall erhålla samma särställning i fråga om försäljningen av
det nya ölet som i fråga om försäljningen av det nuvarande ölet av
klass II. I motionen erinras om att lättölsbryggarna och läskedrycksfabrikanternas
rätt att i skälig omfattning sälja Öl av klass II bl. a. grundats på
att det ofta är ett önskemål hos dessa näringsidkares kunder att de skall
kunna köpa både Öl, lättöl och läskedrycker på samma gång och att distributionsapparaten
redan finns för handen och det inte ansetts böra möta
några befogade invändningar att den användes för ölförsäljning i viss omfattning.
Om det nya ölet på 3,6 viktprocent införes bör försäljningsbestämmelserna
för detta så till vida ändras att försäljningen kan ske efter samma
grunder som i ölförsäljningsförordningen den 26 maj 1954 om detaljhandel
med Öl sägs.

Alkoholreklamen.

I de likalydande motionerna 1: 496 och II: 635 ifrågasättes att börja med
om icke de gällande bestämmelserna om alkoholreklamen kommit att
luckras upp i tillämpningen, varigenom denna reklam erhållit friare tyglar
än väntat. Trots detta har enligt motionärernas mening utan tvivel de
fastställda reglerna för alkoholreklamcn utövat en återhållande verkan både
på reklamens utformning och på dess omfattning. När man velat tillägga
alkoholreklamen vissa möjligheter att dirigera konsumtionen från starkare
till svagare drycker har man — uttalar motionärerna i fortsättningen —
förbisett vissa väsentliga fakta. I den mån en övervikt av vinreklam har
törekommit i jämförelse med reklam för starkare drycker torde detta enligt
motionärerna bero på att samlade reklamaktioner satts in för t. ex. franska,
spanska och algeriska viner. Någon motsvarande samlad annonsering för
olika typer av starksprit har däremot hittills icke förekommit. Om det verkligen
skulle inträffa att vinreklamen finge den verkan att konsumtionen
i viss mån flyttades över från starksprit till vin finns det anledning att förmoda
att en motreklam för starksprit tämligen snart skulle sättas in. Motionärerna
anser det vidare i och för sig vara synnerligen tvivelaktigt om en
reklam för vin över huvud taget kan förmå någon att skära ned sin konsum -

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1957

tion av starksprit. Det förefaller långt troligare att resultatet blir att vinkonsumtionen
läggs som ett komplement till förbrukningen av starksprit. Då
man åberopar, att de flitigast reklamerade dryckerna icke orsakar något påtagligt
missbruk förbiser man också helt tillvänjningens roll vid alkoholmissbrukets
utveckling. När såväl 1956 års rusdrycksförsäljningsutredning
som finansministern vidare hänvisar till de relativt måttfulla former vari
alkoholreklamen bedrevs före den 1 september 1955 har vederbörande underlåtit
att ta hänsyn till det faktum att ransoneringen, vilken dess effekt i övrigt
än må ha varit, dock begränsade möjligheterna att genom reklam driva
upp konsumtionen av starksprit. Då denna begränsning bortfallit har möjligheten
öppnat sig att genom en skicklig och energiskt bedriven reklam
komma spritdrycksförbrukningen och alkoholkonsumtionen över huvud taget
att tränga fram på bekostnad av andra varugrupper. Om de ekonomiska intressena
i alkoholhanteringen hittills underlåtit att i full utsträckning utnyttja
dessa nya möjligheter torde det i icke ringa mån bero just på de
reklambegränsningar som funnits. Med den föreslagna ändringen av lydelsen
i § 69 av rusdrycksförsäljningsförordningen skulle samhället beröva sig
varje effektiv möjlighet till ingripande.

Ciderfrågan

Motionärerna i de vid riksdagens början väckta likalydande motionerna
1: 314 och II: 385 erinrar om att yrkandena om rätt att tillverka och försälja
ciderdrycker tidigare varit föremål för riksdagens behandling utan att
vinna bifall. Enligt motionärernas mening skulle införandet av en ciderdryck
verka nykterhetsbefrämjande. För fruktodlingen skulle rätten att få
tillverka cider medföra avsevärda förbättringar. Genom cidertillverkningen
skulle nämligen en stor del av frukten kunna tillvaratagas och en export av
cider upparbetas.

Utskottets yttrande

Ekonomiska villkor för utskänkningen (propositionen nr 94)

Utskottet får till en början i likhet med departementschefen understryka
att en bedömning av förslagen rörande de framtida ekonomiska villkoren för
utskänkningen av rusdrycker främst måste ske från nykterhetsipolitiska utgångspunkter.
Härvidlag kan visserligen konstateras, att utskänkningens
betydelse ur nykterhetssynpunkt i väsentlig mån minskat efter den 1 oktober
1955, icke minst genom att det ur nykterhetssynpunkt mera ömtåliga
klientelet bland restauranggästerna numera till stor del bortfallit. Det oaktat
är det, såsom departementschefen framhållit, otvivelaktigt, att en reglering
av utskänkningens ekonomiska villkor alltfort måste vara ett väsentligt
element i samhällets nyktcrhetspolitiska åtgärder. Detta synes erforderligt
bl. a. med tanke på att restaurangernas betydelse på längre sikt torde

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1957

komma att öka till följd av stigande levnadsstandard. Dessutom måste beaktas
att utskänkningen, i den mån det visar sig möjligt att slopa måltidstvånget,
kan komma att kräva ökad uppmärksamhet. Propositionsförslagen
har i enlighet härmed utformats med sikte på att skapa garantier för
att restaurangernas utskänkning av rusdrycker inte blott under nuvarande
förutsättningar utan även i framtiden skall ske på ett ur nykterhetssynpunkt
godtagbart sätt. Det ändrade läge som inträtt efter motbokssystemets
avskaffande gör det emellertid möjligt att koncentrera regleringsåtgärderna
till de punkter, som är av mera väsentlig betydelse från nykterhetssynpunkt.

Det sagda innebär att utskottet i stort sett kan ansluta sig till den principiella
uppfattning som kommit till uttryck i propositionen. De där framlagda
förslagen innebär också, enligt vad utskottet kunnat finna, en lämplig
avvägning mellan de olika ståndpunkter som framkommit vid utredningen
och remissbehandlingen. Tilläggas kan, att om den nya ordningen kan
leda till att en del av den okontrollerade konsumtionen av utminuterad sprit
ersättes med en kontrollerad förtäring på restaurangerna, detta i dagens
läge måste anses som en betydelsefull nykterhetspolitisk fördel. I likhet med
departementschefen finner utskottet likaledes att eu restaurangnäring, som
arbetar under ekonomiskt betryck, inte kan utgöra någon nykterhetsfrämjande
faktor, då man i så fall kan befara att nykterhetsintresset obehörigen
undanskjutes.

De i propositionen framlagda förslagen rörande prissättning och utskänkningsskatt
på spritdrycker innebär att utskänkningspriset för samtliga
varor kommer att överstiga utminuteringspriset med en tredjedel. Det
nuvarande utskänkningspriset skulle härigenom sänkas med i genomsnitt
inte fullt 15 procent. Den nya prisnivån skulle i stort sett motsvara den
som rådde före de i november 1956 genomförda skattehöjningarna. I propositionen
erinras om att de nuvarande prisbestämmelserna har provisorisk
karaktär. Utskänkningspriserna blev vid nämnda tidpunkt i avbidan på ett
avgörande i de nu aktuella frågorna höjda lika mycket som utminuteringspriserna,
oaktat en höjning inte framstod som motiverad med hänsyn till
konsumtionsutvecklingen. I den mån sänkta utskänkningspriser kan leda
till ökad spritförsäljning på restaurangerna, finns det — framhåller departementschefen
— grund att antaga att en sådan ökning i huvudsak skulle
motsvaras av en minskning av utminuteringen. Förslaget innebär emellertid
att den nuvarande utskänkningsskatten delvis bibehålies. Syftet härmed är
att upprätthålla en sådan prisrelation till de svagare dryckerna att en övergång
till dessa främjas.

I motioner har framförts yrkanden såväl om avslag på den i propositionen
förordade sänkningen av utskänkningsskatten som om ytterligare sänkning
av denna. I de inbördes likalydande motionerna I: 440 och II: 545 samt
1:441 och 11:544 framhålles att det i nuvarande nykterhetspolitiska läge
inte kan vara tillrådligt att sänka utskänkningsskatten. Å andra sidan förordas
i motionerna I: 439 och II: 548 en ytterligare sänkning av denna skatt.
Prisskillnaden mellan utskänkta och utminuterade spritdrycker bör enligt

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1957 41

vad som anföres i sistnämnda motioner begränsas till vad som motsvarar
restauratörernas ersättning för de med utskänkningen förenade kostnaderna.

Enligt utskottets mening är det uppenbart, att den allvarliga ökning av
alkoholmissbruket som inträtt efter motbokens avskaffande i allt väsentligt
är att föra tillbaka på utminuterade spritdrycker. Genom den fria tillgången
på sprit i utminuteringen har utskänkningsskatten i det närmaste
förlorat sin betydelse som spärr mot en inte önskvärd spritkonsumtion på
restaurangerna. Utskänkningsskatten har också — även om betydelsen härav
inte får överdrivas — den nackdelen att den missgynnar den reguljära
restaurangnäringen i förhållande till de s. k. festvåningarna, där nu okontrollerad
spritförtäring äger rum. För ett bibehållande till någon del av
utskänkningsskatten talar å andra sidan intresset av att upprätthålla en
lämplig prisrelation till de svagare dryckerna. Från denna synpunkt synes
emellertid den i propositionen föreslagna utskänkningsskatten vara tillfyllest.

Den av propositionsförslaget föranledda intäktsminskningen för statsverket
— ca 23 miljoner kronor — är i och för sig betydande. Den bör emellertid,
såsom departementschefen påpekat, ses i relation till den summa på
1 300 miljoner kronor vartill hela intäkten av spritskatterna beräknats i
årets riksstatsförslag.

Med det anförda får utskottet avstyrka de nämnda motionerna samt tillstyrka
bifall till propositionen i förevarande del.

I fråga om vinerna innebär propositionen, att utskänkningsskatten på
starka viner slopas. Vidare föreslås att nu gällande bestämmelser om vinstandelar
och indragen utskänkningsvinst skall upphöra att gälla. Restauratörerna
skall åtminstone tills vidare själva äga bestämma priserna på utskänkta
viner.

Mot departementschefens ståndpunktstagande i dessa frågor har utskottet
i och för sig intet att erinra. Utskottet vill emellertid starkt understryka,
att ett bibehållande av den fria prissättningen måste betraktas som en försöksanordning.
Det måste sålunda ankomma på restauratörerna själva att
genomföra en sådan prispolitik i fråga om vinerna att en övergång till dessa
från spritdryckerna främjas på ett verksamt sätt. Därest tillfredsställande
resultat inte uppnås på denna väg, bör frågan om införande av en maximiprisreglering
för viner upptagas till förnyad prövning.

Mot propositionsförslaget att slopa den nuvarande ensamrätten för de
allmänna företagen att bedriva spritutskänkning på folkrestauran ger
bär i motionen 11:550 invänts, att folkrestaurangdriften fortfarande
kan vara mycket ömtålig ur nykterhetssynpunkt och att den gällande ordningen
därför åtminstone i stort sett bör bibehållas. I anledning härav får
utskottet framhålla, att enligt propositionen utskänkningen alltjämt skall
förbehållas de allmänna företagen när särskilda skäl med hänsyn till nykterhet
eller ordning så påkallar. Enligt utskottets mening bör härigenom de
i motionen anförda synpunkterna kunna tillgodoses i tillbörlig omfattning.
Å andra sidan synes det nuvarande folkrestaurangmonopolet inte längre

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1957

böra upipi ätthallas. Utskottet far därför med avstyrkande av motionen biträda
vad departementschefen föreslagit härutinnan.

I fråga om utskänkningsvinsten på spritdrycker föreslås
i propositionen att den nuvarande vinstnedskrivningen ersättes med
ett nytt system, som innebär att restauratörerna inte äger uppbära någon
vinst pa spritdryckerna men å andra sidan skall få viss ersättning för de
med utskänkningen förenade direkta omkostnaderna. Denna ersättning föreslås
för flertalet utskänkningsrättigheter utgå med 15 procent av det utskänkningspris,
som enligt propositionsförslaget skall gälla från och med
den 1 oktober 1957. Ersättningsbeloppet skall dock begränsas så, att ersättning
inte utgår för den del av spritförsäljningen som överstiger 35 procent
av den sammanlagda omsättningen av spritdrycker, mat, alkoholfria drycker
och Öl. Den sistnämnda regeln är avsedd att ge restauratörerna ett intresse
av att upprätthålla en godtagbar relation mellan omsättningen av sprit

och övriga varuslag. Beträffande vissa särskilda utskänkningsrättigheter _

trafikutskänkning och tillfällig utskänkning enligt 33 § rusdrycksförsäljningsförordningen
— föreslås att kostnadsersättning skall lämnas med 10
procent av utskänkningspriset. Någon ersättningsgräns har ej ifrågasatts
i nu nämnda fall.

"Vid ersättningens fastställande har departementschefen utgått från att
utskänkningsrättigheten som sådan visserligen alltjämt medför vissa indirekta
ekonomiska fördelar för restauratören. Det konstateras emellertid att
dessa fördelar det s. k. monopolvärdet — i hög grad reducerats efter den
1 oktober 1955. Den föreslagna ersättningens storlek har i övrigt avvägts
så, att den — även med hänsyn till de intäkter i form av s. k. övermål som
kommer restauratörerna till godo — inte obetydligt understiger de genomsnittliga
särkostnaderna för utskänkningen.

I motioner har framförts yrkanden såväl om sänkning som om höjning
av den föreslagna ersättningen. I de likalydande motionerna 1:440 och II:
545 föreslås sålunda, i viss anslutning till det av utskänkningsvinstkommiltén
framlagda förslaget, att ersättningen skall bestämmas till 12 procent
av utskänkningsvärdet och att ersättningsgränsen skall sättas vid 30
procent. I de likalydande motionerna 1:438 och 11:547 hemställes å andra
sidan, att ersättningen höjes till 18 procent av utskänkningsvärdet. Slutligen
har i de likalydande motionerna 1:441 och 11:544 yrkats, att frågan
om de ekonomiska villkoren för spritdrycksutskänkningen göres till föremål
för förnyad utredning, varvid särskilt utskänkningsrättighetens ekonomiska
värde ansetts böra närmare fastställas.

Utskottet vill för sin del, i likhet med departementschefen, understryka,
att någon vinst på spritutskänkningen inte bör få förekomma. Det kan enligt
utskottets mening inte anses förenligt med de nykterhetspolitiska målsättningarna
att enskilda personer eller företag skall ha ett ekonomiskt intresse
av en ökad spritförsäljning. Vad som kan komma i fråga är sålunda
endast, att restauratörerna erhaller ersättning för en större eller mindre
de! av de med utskänkningen förenade kostnaderna. För fastställande av

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1957 43

ersättningsbeloppen synes de i propositionen redovisade kostnadsundersökningarna
innebära en godtagbar grund. I fråga om det i motionerna I: 441
och II: 544 framförda yrkandet om förnyad utredning rörande utskänkningsrättigheternas
ekonomiska värde delar utskottet sålunda departementschefens
uppfattning, att en sådan undersökning inte är erforderlig.
Redan det föreliggande materialet ger med tillräcklig tydlighet vid handen
att det s. k. monopolvärdet numera är relativt obetydligt. Utskottet vill även
framhålla, att det skulle vara förenat med avsevärda svårigheter att genomföra
de i motionerna förordade undersökningarna. Härvidlag kan erinras
om sådana faktorer som restaurangnäringens skiftande struktur, ofullständigbeter
i bokföringen, kombination av hotell- och restaurangrörelse, goodwillfrågan
m. in.

Enligt utskottets mening synes den i propositionen föreslagna ersättningen
utgöra en lämplig avvägning mellan de nykterhetspolitiska kraven
och önskvärdheten av en tillfredsställande ekonomisk gottgörelse åt
restauratörerna. Gentemot det i motionerna I: 440 och II: 545 framställda
yrkandet om sänkning av ersättningen får utskottet erinra om att skillnaden
mellan propositionsförslaget och utskänkningsvinstkoramitténs förslag
väsentligen består i att departementschefen, i motsats till kommittén, ansett
skäligt att inräkna kostnader för hovmästare i särkostnaderna för utskänkningen.
Utskottet kan ansluta sig till departementschefens uppfattning härvidlag.
Att kostnaderna för hovmästare medräknas synes befogat bl. a. med
hänsyn till den betydelsefulla roll för kontrollen över utskänkningen soni
hovmästarna spelar. Vad åter angår förslaget om höjning av ersättningen
vill utskottet påpeka, att den av motionärerna föreslagna ersättningen
visserligen i och för sig inte skulle innebära full täckning för särkostnaderna.
Om emellertid hänsyn också tages till restaurangföretagens inkomster
genom övermål — vilket enligt utskottets mening uppenbarligen bör ske
— skulle ett genomförande av motionsförslaget innebära, att spritdrycksinkomsterna
för en väsentlig del av restaurangföretagen skulle komma att
överstiga kostnaderna. En sådan ordning kan utskottet inte förorda.

Vad slutligen beträffar frågan om ersättningsgränsen finner utskottet
den i propositionen förordade nivån utgöra en tillräcklig garanti för att
spritdrycksförsäljningen hålles inom sådana gränser som kan anses godtagbara
ur nykterhetssynpunkt. Utskottet avstyrker sålunda motionsyrkandet
om sänkning av ersättningsgränsen till 30 procent.

Såsom framgår av det anförda ansluter sig utskottet till departementschefens
förslag rörande nivån för utskänkningsersättningen samt den särskilda
ersättningsgränsen och avstyrker de i dessa frågor väckta motionerna.

Servisavgiften har sedan länge betraktats som ett ur nykterhetspolitisk
synpunkt allvarligt problem med hänsyn till att serveringspersonalen
genom denna speciella avlöningsform fått ett särskilt ekonomiskt intresse
i rusdrycksutskänkningen. Problemets omfattning belyses av det förhållandet
att serveringspersonalens inkomster av spritdrycksutskänkning -

44 Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1957

en under senare år varit större än restauratörernas. Efter initiativ från utskänkningsvinstkommittén
har nu arbetsmarknadsparterna överenskommit
att servisavgift på 10 procent skall uppföras på notan och att garantilöneperioden
skall minskas från två månader till en. Då den sålunda träffade
överenskommelsen, som numera trätt i kraft, enligt utskottets mening innebär
en vinning ur nykterhelspolitisk synpunkt — även om en mer definitiv
lösning av frågan härigenom inte kan anses ha uppnåtts — finner
sig utskottet inte böra för närvarande ifrågasätta ytterligare åtgärder från
statsmakternas sida. Utskottet ansluter sig sålunda till propositionens ståndpunkt
i förevarande fråga.

I vad avser det nu förekommande expor t ölet med cn alkoholhalt
om 4,5 viktprocent föreslås i propositionen fortsatt reglering av utskänkningspriset
i huvudsaklig anslutning till gällande ordning. Mot detta förslag
föreligger från utskottets sida inte anledning till erinran. Såsom av
det följande framgår biträder utskottet det i propositionen nr 143 framlagda
förslaget om införande av ett »mellanöl» med en alkoholhalt av högst
3,6 viktprocent. Beträffande utskänkningen av detta Öl har i propositionsförslaget
inte förordats någon särskild maximiprisreglering. I likhet med
departementschefen finner utskottet inte anledning nu föreligga att meddela
maximiprisbestämmelser även för mellanölet då prisregleringen på
den alkoholstarkare varan torde verka som tillräcklig regulator också för
mellanölet. Utskottet biträder sålunda det förslag som framlagts i propositionen
rörande regleringen av utskänkningen av starköl.

Beträffande förtärings- och förvaringsförbuden framlade
utskänkningsvinstkominittén vissa förslag till ändring av de gällande
bestämmelserna, som innebar att förbuden skulle utsträckas till att gälla
vid all servering av livsmedel mot betalning. Dessa förslag har avvisats i
propositionen nr 94. Utskänkningsvinstkommitténs förslag har emellertid
återupptagits i motionerna 1:441 och 11:544. Utskottet vill för sin del erinra
om att frågan om de berörda förbudens omfattning varit föremål för
ingående prövning från riksdagens sida så sent som i samband med 1954
års stora nykterhetspolitiska reformer. De nu framlagda förslagen synes
enligt utskottets mening inte innebära någon mer tillfredsställande lösning
än den som då genomfördes. Det kan sålunda inte anses rimligt att kräva
att rätt till tillfällig utskänkning skall föreligga i samtliga fall då privata
fester äger rum på offentliga lokaler och själva måltiden serveras på särskild
beställning. De svårigheter att i praktiken upprätthålla förbuden, som
sammanhänger med de relativt små kontrollmöjligheterna och allmänhetens
bristande förståelse för bestämmelsernas tillämpning, skulle också starkt
öka om förslagen genomföres. Utskottet, som i det följande återkommer till
vissa andra spörsmål rörande förtärings- och förvaringsförbuden, avstyrker
sålunda bifall till nu berörda motionsyrkanden.

Utskottet har slutligen att ta ställning till de yrkanden som framförts i
motionerna 1: 442 och II: 549, enligt vilka de allmänna restaurangbolagen
retroaktivt borde erhålla i huvudsak samma kostnads -

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1957

ersättning som de enskilda företagen för tiden den 1 oktober 1952—den 1
oktober 1957. I likhet med motionärerna kan utskottet visserligen konstatera,
att de hittillsvarande ersättningsgrunderna för de allmänna företagen
varit oförmånliga i jämförelse med vad som har gällt för de enskilda företagen.
Likaså är det uppenbart att de allmänna restaurangerna varit de som
främst drabbats av omsättningsminskningen efter den 1 oktober 1955. Utskottet
får emellertid erinra om att olikheten i de hittillsvarande ekonomiska
villkoren varit föremål för statsmakternas prövning i samband med
ändringar i utskänkningsregleringen såväl 1955 som 1956. Härvid har vissa
jämkningar till förmån för de allmänna företagen vidtagits. Även de nu föreliggande
förslagen innebär vissa särskilda förmåner för de allmänna företagen.
I övrigt finner utskottet, i likhet med departementschefen, att de särskilda
problem som föreligger för de allmänna företagens vidkommande
bör lösas genom att dessa företag får rimliga ekonomiska villkor i framtiden.
De tidigare behandlade förslagen torde vara ägnade att ge ett sådant
resultat.

Slutligen bör nämnas, att utskottet uppmärksammat en särskild fråga,
nämligen angående åsättande av priser för sprit som serveras glasvis. Utskottet
biträder departementschefens ståndpunkt att denna fråga bör överlämnas
till kontrollstyrelsen. Därvid bör emellertid framhållas att kontrollstyrelsen,
inom ramen för den i propositionen förutsatta avrundningsvinsten,
bör såvitt möjligt försöka tillse att priset — i förhållande till den serverade
mängden sprit — inte blir lägre för en större kvantitet än för en
mindre.

Mot vad i övrigt anförts och föreslagits i propositionen nr 94 — här bortses
från frågan om mellanölet, till vilken fråga utskottet återkommer i det
följande — föreligger från utskottets sida ingen erinran.

översyn av rusdryckslagstiftningen (propositionen nr 143)

De nyss behandlade förslagen rörande restaurangnäringens ekonomiska
villkor avser ett område, som fick lämnas åsido vid 1954 års reformbeslut,
och de kan därför sägas utgöra en komplettering av det reformarbete som
då genomfördes.

Den nu föreliggande propositionen ingår däremot som ett led i strävanden
att med ledning av vunna erfarenheter bygga vidare på den år 1954 lagda
grunden. Dessa strävanden, som i lika mån berör samhällets positiva nykterhetsfrämjande
åtgärder och rusdryckshanteringen, har i olika etapper
föranlett förslag till riksdagen under hösten 1956 och innevarande vår. Såvitt
angår rusdrycksförsäljningen har de föreslagna åtgärderna till gemensamt
syfte alt tränga tillbaka spritdryckerna och främja en övergång inom
konsumtionen till svagare drycker. För att omedelbart motverka spritkonsumtionen
beslöts i höstas en betydande böjning av spritskatterna. Priset
för det vanliga brännvinet kom härigenom alt sliga med inemot 30 procent.
I samma riktning verkar de nu föreslagna effektiviserade reglerna om avstängning
och om straff för illegal hantering. Intresset av att främja en

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1957

övergång till svagare drycker tillgodosågs i höstas på det sättet att dessa
drycker inte medtogs vid skattehöjningen. Härtill ansluter sig nu förslag,
som är avsedda att göra de svagare dryckerna, främst maltdryckerna, mera
lättillgängliga.

Vid behandlingen av spritskatterna gav 1956 års bevillningsutskott uttryck
för den uppfattningen att en översyn av rusdryckslagstiftningen snarast
borde ske i enlighet med de då publicerade direktiven för 1956 års
rusdrycksförsäljningsutredning. Behovet av en sådan översyn framträder i
dagens läge med oförminskad styrka. Den nykterhetspolitiska situationen
är, trots den avsevärda nedgång av spritkonsumtionen som inträtt efter
skattehöjningen, alltjämt allvarlig. Ett uttryck härför är siffrorna för fyllerianhållna
i städerna under årets tre första månader — 6 983 i januari,
6 580 i februari och 7 836 i mars — vilka ligger på ungefär samma nivå som
motsvarande månader under fjolåret. Enligt utskottets mening bör man
därför icke dröja med att vidta rimliga åtgärder som kan vara ägnade att
tränga tillbaka spritkonsumtionen och missbruket.

Utskottet kan också ansluta sig till den allmänna inriktningen av de nu
föreslagna reformerna. Den kombination av åtstramande åtgärder beträffande
spriten och lättnader för de svagare dryckerna, som är avsedd att
bli ett resultat av höstens beslut om alkoholskatterna och de nu föreslagna
lagändringarna, innebär enligt utskottets mening den väg som bör beträdas.
Endast om reformerna på detta sätt allsidigt anpassas till de vunna erfarenheterna
kan lagstiftningen, såsom departementschefen konstaterat på
rätt sätt fylla sin uppgift att utgöra ett stöd för de positiva nykterhetsfrämjande
åtgärderna.

Utskottet tar till en början upp till bedömning de föreslagna reglerna om
skarpt utminu teringskon t roll. Såsom departementschefen understrukit
kan dessa regler knappast i nämnvärd mån påverka nykterhetstillstandet
i stort. De bör emellertid, i förening med skärpta straffbestämmelser
mot langning, kunna leda till att åtkomsten av spritdrycker försvåras
för missbrukarna. Betydelsen härav får inte underskattas. Att en reform
genomföres på detta område synes vara ett ofrånkomligt krav. Remissbehandlingen
av utredningens förslag visar också en nära nog fullständig
enighet på denna punkt.

De föreslagna avstängningsreglerna bygger i allt väsentligt på 1954 års
proposition. Modifikationer har dock gjorts i anledning av den kritik som
då anfördes från särskilda utskottets sida. Det nu framlagda förslaget —
innebärande att spärrlistor upprättas lokalt och att legitimation avkräves
kunderna stickprovsvis — synes innebära en lämplig avvägning mellan intresset
att göra avstängningarna effektiva och att icke med onödiga formaliteter
belasta den lojala allmänhetens inköp. Härvid räknar utskottet med
att Nya systemaktiebolaget utformar kontrollanordningarna i huvudsaklig
överensstämmelse med vad departementschefen angivit. Utskottet är medvetet
om att det föreslagna avstängningsförfarandet måste medföra vissa

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1957 47

kostnadsökningar inom Nya systemaktiebolaget, främst i form av ökad personal.
Denna konsekvens synes emellertid böra tagas.

Förslaget att höja ombudsåldern från 18 till 21 år hälsar utskottet med
tillfredsställelse.

Av här anförda skäl tillstyrker utskottet de föreslagna bestämmelserna
om skärpt utminuteringskontroll.

Även förslaget om skärpta straffbestämmelser mot langning har, enligt
vad remissbehandlingen utvisar, vunnit allmänt gillande. Utskottet biträder
vad departementschefen förordat i denna del.

Beträffande systembolagets butikstider och tillhandahållande av
sprit i 1/3-literflaskor har departementschefen ansett, att man bör
avvakta resultaten av den pågående försöksverksamheten, innan generella
åtgärder på dessa områden vidtas. I motionen II: 633 förordas däremot,
att man redan nu beslutar sådana åtgärder, innebärande att systembutikerna
allmänt hålles stängda på dag före sön- och helgdag och att försäljningen
av 1/3-literflaskorna upphör. Utskottet kan i dessa frågor ansluta sig till
departementschefens uppfattning. Innan restriktioner av förevarande art
införes, bör det enligt utskottets mening vara klarlagt, att något väsentligt
är att vinna därmed från nykterhetssynpunkt. Utskottet avstyrker alltså bifall
till motionen.

De föreslagna åtgärderna för att främja en övergång inom konsumtionen
till svagare drycker avser huvudsakligen maltdryckerna. Förslaget
innebär, att ett »mellanöl», som kommer att hålla 3,4—3,5 viktprocent, skall
införas. Detta Öl skall få säljas i livsmedelsbutiker men skall i övrigt följa
samma regler som det nuvarande exportölet. Återhållsamhet förordas i propositionen
beträffande inrättandet av nya systembutiker, där sprit försäljes.
Däremot skall systembolaget i begränsad omfattning inrätta butiker för
enbart Öl och vin, på försök även i mindre orter. Försök skall även göras
att sälja alkoholfria festdrycker i sådana butiker. Mellanölet och exportölet
skall få serveras på samtliga vinrestauranger och därutöver på sådana ölrestauranger,
som är typiska matställen och i fråga om allmän standard
jämbördiga med normala vinrestauranger. Slutligen föreslås, att måltidstvånget
för exportöl skall bortfalla.

Förslaget om ett mellanöl har föranlett åtskilliga motioner. De däri framställda
yrkandena kan sägas följa tre huvudlinjer. I motionerna I: 443 och
II: 546 samt I: 495 och II: 631 hemställes om avslag på propositionen i förevarande
del. I andra motioner förordas, att ett Öl med högst 3,2 viktprocent
införes. Detta Öl är avsett att ersätta såväl det i propositionen föreslagna
mellanölet som det nuvarande 2,8-procentiga ölet och skall följa samma försäljningsregler
som det sistnämnda. Yrkanden av denna innebörd framställes
i de likalydande motionerna I: 497 och II: 630 samt i huvudsak i de
''likalydande motionerna 1:499 och 11:632. En likartad ståndpunkt intas

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1957

i de likalydande motionerna 1:492 och 11:626. Därvid förordas emellertid
i andra hand, att mellanölet om 3,4—3,5 viktprocent i försäljningshänseende
skall behandlas som vanligt Öl. Slutligen framföres i olika motioner
förslag, som innebär att mellanölet i speciella hänseenden skall jämställas
med det 2,8-procentiga ölet. Beträffande utskänkningen förordas sådan likställighet
i de inbördes likalydande motionerna 1:498 och 11:634 samt i
motionen II: 615. I motionen II: 627 förutsättes, att mellanölet skall få
säljas genom kringföring från utkörarbilar enligt samma regler som gäller
för 2,8-procentigt Öl.

Med hänsyn till de starkt delade uppfattningar som framträtt rörande
det föreslagna mellanölet har utskottet särskilt ingående prövat denna fråga.

Utskottet vill till en början fastslå, att det föreligger fullständig enighet
om önskvärdheten av att en övergång sker från spritdrycker till svagare
drycker. De som ställer sig kritiska till förslaget har emellertid hävdat,
att åtgärder av den föreslagna innebörden inte skulle vara ägnade att åstadkomma
ett sådant resultat. Någon minskning av spritkonsumtionen skulle,
har man menat, inte uppnås. Därvid har i motionerna 1:495 och 11:631
hänvisats till att man i Frankrike under senare delen av 1800-talet haft en
parallell konsumtionsstegring beträffande samtliga slag av alkoholdrycker.
Jämförelser av denna art synes emellertid knappast bärande. Nykterhetskommitténs
undersökningar visar, att utvecklingen i Frankrike under nämnda
tid varit oenhetlig, i det att ökningen av spritkonsumtionen huvudsakligen
inträffat i de nordliga delarna av landet, medan vinkonsumtionen
trämst stegrats i de sydliga. Härtill kommer, att utvecklingen i samma land
under innevarande århundrade visar en helt annan bild: en nedåtgående
spritkonsumtion men en ökad konsumtion av svagare drycker. Självfallet
kan liknande reservationer göras mot jämförelser med andra länder. Det kan
dock förtjäna nämnas, att nykterhetstillståndet i typiska »ölländer», såsom
Danmark, England och Belgien, är bättre än i vårt land och att åtminstone
Danmark före första världskriget haft en spritkonsumtion som var större
än i Sverige.

Mot propositionsförslaget har uttalats, att åtgärder av den föreslagna karaktären
endast kan få gynnsam effekt om de förenas med prishöjningar
och restriktioner för spritens vidkommande. Såsom utskottet redan tidigare
påpekat, är emellertid den i höstas beslutade skattehöjningen på sprit, den
nu föreslagna skärpningen av utminuteringskontrollen och de nu aktuella
åtgärderna på maltdrycksområdet att se som olika led i en samlad aktion
för att tränga tillbaka brännvinsbruket. Den under innevarande budgetår
förda politiken har alltså den innebörd som man i dessa uttalanden efterlyst.

Utskottet får vidare erinra om att statsmakterna år 1954, på grundval
av det material som frambragts av 1944 års nykterhetskommitté, klart uttalat
sig för åtgärder i syfte att främja en övergång till svagare drycker. Man
gick därvid längre än nykterhetskommittén föreslagit. Utskottet får vidare
erinra om särskilda utskottets uttalande att sådana åtgärder i främsta rum -

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1957

met borde avse maltdryckerna, då dessa torde lia de bästa förutsättningarna
att på lång sikt konkurrera med brännvinet.

Såsom departementschefen påpekat, har de åtgärder som beslöts år 1954
för att främja en övergång till svagare drycker visat sig otillräckliga. När nu
ytterligare åtgärder föreslås i denna riktning, innebär detta endast ett fullföljande
av statsmakternas intentioner av år 1954. Tillsammans med de åtgärder
som direkt tar sikte på att motverka spritkonsumtionen bör de kunna
få viss effekt, låt vara att denna till betydande del kan framträda först på
längre sikt.

Utskottet har i enlighet med det anförda kommit till den uppfattningen,
att införandet av ett mellanöl av den typ som allmänt brukas i de s. k. ölländerna
skulle kunna vara ägnat att främja en övergång inom konsumtionen
till svagare drycker och att därmed minska spritförbrukningen. Självfallet
bör dock inte ett sådant steg tagas, om det är förbundet med väsentligare
risker. I de motioner, vari avslag yrkats på propositionen i denna del, har
också hävdats att sådana risker skulle förefinnas.

Vid prövningen av denna fråga har utskottet, i likhet med departementschefen,
kunnat konstatera, att de farhågor, som man år 1954 på vissa håll
hyste mot lättnader för de svagare dryckerna inte besannats. Övergången
till butiksförsäljning av vanligt Öl och starkölets återinförande har — såsom
också konstaterats i motionerna — kunnat ske utan olägenhet.

Utskottet har även inhämtat att en undersökning av fyllerifallen i Stockholm
under första delen av mars 1957 — ett tusental — visat, att Öl eller
starköl inte i något fall uppgivits såsom huvudsaklig berusningskälla. Under
åren före motbokssystemets avskaffande angavs åter Öl som berusningskälla
i 3—4 procent av fallen. Före andra världskriget var motsvarande
siffra omkring 10. Denna jämförelse synes visa, att de med maltdryckerna
förbundna riskerna är starkt minskade. Den fria tillgången på sprit torde
härvidlag ha inneburit en avgörande förändring.

_ Vidare får utskottet erinra om de vetenskapliga rön från senare år, som
visar att berusningseffekten av alkoholhalten i Öl är mindre stark och försvinner
fortare än berusningseffekten av alkoholen i spritdrycker. Den vetenskapliga
forskningen pågår alltjämt på dessa områden. Det har emellertid
framkommit, att de ogynnsamma verkningar av ett genom blandning av
olika ölsorter åstadkommet 3,2 procentigt Öl, som redovisades i nykterhetskommitténs
betänkande, icke visat sig föreligga vid prov med ett bryggerimässigt
framställt Öl av samma styrka.

Framkomna farhågor att lättnader i tillhandahållandet av svagare drycker
skulle kunna medverka till en breddning av alkoholvanorna bekräftas inte
av den i utredningen omnämnda försöksverksamheten i Finland.

Slutligen kan erinras om att Öl — även med hög alkoholhalt — i flertalet
europeiska länder ansetts kunna säljas utan restriktioner. Detta är fallet i
Danmark. Den norska nykterhetslagstiftningen, som är förhållandevis restriktiv,
tillåter försäljning av såväl mellanöl som exportöl i livsmedelsbutiker
och från utkörarhilar. I Finland säljes dessa ölsorter av del statliga

4 liiluuuj till riksdagens protokoll 1957. ''/samt. Nr 43

Bevillningsutskottets betänkande nr i3 år 1957

alkoholbolaget och, under bolagets medverkan, av bryggerierna. Under senare
år har man i Finland medvetet eftersträvat att genom lättnader i försäljningen
av svagare alkoholdrycker främja en övergång till sådana drycker.

Den föreslagna åtgärden har, såsom framgår av propositionen, tillkommit
efter talrika yrkanden vid remissbehandlingen av utredningens förslag.

Vad här anförts har övertygat utskottet om att riskerna med ett mellanöl
av föreslagen typ bör vara förhållandevis små. Utskottet delar emellertid
departementschefens uppfattning att man inte utan vidare bör likställa ett
sådant Öl i försäljningshänseende med det vanliga 2,8 procentiga ölet. Såsom
ett alternativ kunde då förtjäna att övervägas det motionsvis framförda förslaget
att, i stället för att införa det avsedda mellanölet, höja alkoholhalten
i vanligt Öl till samma nivå som före andra världskriget, d. v. s. till 3,2 procent.
Mot detta förslag talar främst att det skulle innebära att det nuvarande
2,8 procentiga ölet skulle helt försvinna. Följden skulle alltså bli en allmän
övergång från en svagare måltidsdryck till en starkare. Detta torde däremot
inte bli följden, om man väljer propositionens linje. Bland konsumenterna
torde det finnas många, som anser det 2,8 procentiga ölet vara en lämplig
måltidsdryck. Här kan även erinras om den stora försäljningsökning som
på senare år kunnat inregistreras för det lagrade lättölet. Det bör vidare
beaktas, att det i propositionen föreslagna mellanölet kommer att bli nära
50 procent dyrare än det nuvarande klass II. Slutligen kan även de föreslagna
restriktionerna antas få viss verkan. Självfallet bör man räkna med
en viss övergång från det 2,8 procentiga ölet till mellanölet. Detta torde
emellertid komma att motvägas av en övergång från exportölet till mellanölet.
Alternativet att höja alkoholhalten i vanligt Öl från 2,8 till 3,2 viktprocent
synes därför inte böra tillstyrkas.

Av de här redovisade skälen har utskottet funnit sig böra förorda, att ett
försök nu göres att i enlighet med departementschefens förslag införa ett
mellanöl om högst 3,6 viktprocent. Skulle det visa sig att detta försök inte
slår väl ut, får självfallet övervägas att beträda andra vägar.

Såsom redan antytts anser utskottet, att mellanölet inte bör få säljas
under samma fria former som Öl av klass II. Den avvägning som härvidlag
gjorts i propositionen finner utskottet lämplig. Utskänkningen på ölkaféer
och kringföring på utkörarbilar är, såsom konstaterades år 1954, förbundna
med särskilda problem ur nykterhetssynpunkt och bör därför inte tillåtas.
Utskottet kan alltså inte biträda de motionsförslag som går ut på att i dessa
hänseenden åstadkomma jämställdhet med vanligt Öl. Utsändning från
bryggeri bör, såsom förutsatts i propositionen, endast få ske på systembolagets
order. Avhämtningsförsäljning i livsmedelsbutiker har däremot i fråga
om det vanliga ölet visat sig kunna utan olägenheter genomföras över nästan
hela landet. Då den avsedda effekten — konkurrensen med brännvinet
— knappast skulle kunna nås, om försäljningen av mellanölet begränsades
till systemaffärerna, bör därför i fråga om avhämtningsförsäljning mellanölet
i princip jämställas med vanligt Öl. Länsstyrelserna bör emellertid, så -

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1957

som föreslagits i propositionen, i förekommande fall efter samråd med kommuner
och länsnykterhetsnämnder, pröva om innehavare av avhämtningsrättigheter
lämpligen bör få tillhandahålla även det nya ölet.

Utskottets här redovisade ståndpunktstagande innebär, att utskottet, med
avstyrkande av motionerna, biträder departementschefens förslag om ett
mellanöl av högst 3,6 viktprocent.

De övriga förslag som departementschefen framlagt i syfte att främja eu
övergång till svagare drycker har inte föranlett några motionsyrkanden. Förslagen
har allmänt tillstyrkts vid remissbehandlingen av utredningens betänkande.
Utskottet har vid sin granskning av förslagen funnit dem väl avvägda
och kan därför biträda dem.

I fråga om förtärings- och förvaring sförbuden innebär
departementschefens förslag, utöver en teknisk jämkning, att personalmatsalar
skall undantagas från förbuden. Det skall ankomma på företagen
och arbetstagarorganisationerna att tillse att olämplig rusdrycksförtäring
inte äger rum i sådana lokaler. Länsstyrelsen skall dock ha möjlighet att inskrida
vid missförhållanden med verkan att rusdrycksförtäring förbjudes.
Utskottet har inte någon erinran mot förslagen i här behandlade delar.

De nuvarande inskränkningarna i alkoholreklamen skall enligt propositionen
i huvudsak avskaffas. Möjlighet skall dock bibehållas att inskrida
mot uppenbart olämplig reklam. I de likalvdande motionerna 1:496 och
11:635 har yrkats avslag på propositionen i denna del. Enligt utskottets
mening har erfarenheterna givit vid handen, att reklaminskränkningarna
i fortsättningen knappast skulle kunna få sådan betydelse att de med dessa
inskränkningar förbundna olägenheterna uppväges. Utskottet vill därför
inte motsätta sig departementschefens förslag. Emellertid är utskottet
medvetet om att en ohämmad reklam för rusdrycker kan innebära avsevärda
olägenheter. Därför betraktar utskottet borttagandet av inskränkningarna
som en försöksanordning, som bör omprövas om den inte skulle slå
väl ut. Med det anförda anser sig utskottet ha besvarat motionerna.

Mot de övriga förslag som framlagts genom propositionen nr 143
har utskottet inte funnit anledning till erinran.

Utskottet skall till slut i detta sammanhang till behandling uppta de likalydande
motionerna I: 314 och II: 385, som vid riksdagens början väckts
i c i d e r f rå g a n. Till stöd för motionärernas förslag har åberopats, att införandet
av en alkoholhaltig ciderdryck skulle vara ägnat att främja en
övergång inom konsumtionen till svagare drycker. Det hävdas också att eu
sådan åtgärd skulle kunna vara till gagn för fruktodlingen.

Ehuru utskottet är medvetet om alt svårigheter kan föreligga för fruktodlingen,
måste utskottet bedöma den föreliggande frågan uteslutande från
nykterhetspolitiska synpunkter. Såvitt är känt torde man i och för sig knappast
behöva befara, att eu ciderdryck i nämnvärd utsträckning skulle kunna
bli berusningskälla. Det är inte heller uteslutet att en sådan dryck skulle

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1957

kunna få viss betydelse för en övergång till svagare drycker. Emellertid
skulle motionärernas förslag innebära att marknaden tillfördes en ny lätttillgänglig
alkoholdryck, som skulle kunna konkurrera med läskedryckerna,
och därmed något öka den totala alkoholkonsumtionen. Den kunde befaras
bli särskilt begärlig för ungdomen. Konsekvenser av denna art synes inte
böra accepteras i dagens svåra nykterhetspolitiska situation. Utskottet kan
därför inte under nuvarande förhållanden tillstyrka bifall till motionerna.

Utskottets hemställan

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

I) att riksdagen måtte, med bifall till Ivungl. Maj :ts förevarande
propositioner nr 94 och 143,

A) godkänna av föredragande departementschefen i proposition
nr 94 förordade grunder för de ekonomiska villkoren
för utskänkning av rusdrycker;

B) antaga de vid propositionen nr 94 fogade förslagen till

1) förordning angående skatt å spritdrycker och vin;

2) förordning om ändring i förordningen den 15 december
1939 (nr 887) angående tillverkning och beskattning
av maltdrycker; samt

3) förordning om ändrad lydelse av 9 § förordningen den
22 december 1939 (nr 919) om skatt å läskedrycker;

C) antaga de vid propositionen nr 143 fogade förslagen
till

1) förordning om ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen
den 26 maj 1954 (nr 521);

2) förordning om ändring i ölförsäljningsförordningen
den 26 maj 1954 (nr 522);

3) förordning angående ändrad lydelse av 6 § förordningen
den 25 februari 1955 (nr 38) om försäljning av alkoholfria
drycker; samt

4) lag angående ändring i lagen den 27 juli 1954 (nr 579)
om nykterhetsvård;

D) besluta att den vid tulltaxeförordningen den 4 oktober
1929 (nr 316) fogade tulltaxan skall från och med den 1
juli 1957 hava den i propositionen nr 94 föreslagna lydelsen;
ävensom

E) medgiva, att den i avlöningsstaten för kontrollstyrelsen
upptagna anslagsposten till Avlöningar till icke-ordinarie
personal må överskridas till bestridande av de kontrollkostnader,
som betingas av vad i propositionen nr 94
förordats;

II) att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 314 av fru Svenson och

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1957

herr Yngve Nilsson samt II: 385 av herr Nilsson i Bästekille
in. fl.,

2) de likalydande motionerna 1:438 av herrar Sveningsson
och Ivar Johansson samt II: 547 av herr Braconier
in. fl.,

3) de likalydande motionerna I: 439 av herr Sveningsson
in. fl. och II: 548 av herr Braconier in. fl.,

4) de likalydande motionerna 1:440 av herr Bengtson
in. fl. och II: 545 av herr Engkvist in. fl.,

5) de likalydande motionerna 1:441 av herr Nord och
II: 544 av herr Hamrin i Jönköping,

6) de likalydande motionerna I: 442 av herr Ahlkvist
in. fl. och II: 549 av herr Gezelius m. fl.,

7) de likalydande motionerna 1:443 av herr Bengtson
in. fl. och II: 546 av herr Engkvist in. fl.,

8) de likalydande motionerna I: 492 av herrar Kriigel och
Grym samt II: 626 av herrar Petterson i Degerfors och
Persson i Appuna,

9) de likalydande motionerna 1:495 av herr Englund
in. fl. och II: 631 av herr Engkvist m. fl.,

10) de likalydande motionerna 1:496 av herr Erik Svedberg
in. fl. och II: 635 av herr Hamrin i Jönköping in. fl.,

11) de likalydande motionerna I: 497 av herr Gustaf Andersson
och II: 630 av herr Ståhl,

12) de likalydande motionerna 1:498 av herr Svärd och
II: 634 av fröken Wallerius,

13) de likalydande motionerna I: 499 av fru Gärde Widemar
in. fl. samt II: 632 av herrar Kristenson i Göteborg
och Johansson i Norrköping,

14) motionen II: 550 av herrar Nilsson i Göteborg och Kristenson
i Göteborg,

15) motionen 11:615 av herrar Senander och Johansson
i Stockholm,

16) motionen 11:627 av herr Hallén, ävensom

17) motionen 11:633 av herrar Nelander och Hamrin i
Jönköping,

måtte, i den mån de icke kan anses besvarade genom vad
utskottet ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas
utan åtgärd.

Stockholm den 2 maj 1957

På bevillningsutskottets vägnar:

EDGAR SJÖDAHL

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1957

Närvarande:

Beträffande propositionen nr 94, utom såvitt avser starkölsfrågan:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Hagberg, Spetz, Eriksson, Rune
Johansson*, Niklasson*, Erik Jansson, Kronstrand, Wärnberg och Bengtson;
samt

från andra kammaren: herrar Kollberg, Sundström*, Brandt, Gustafson
i Göteborg, Kärrlander, Vigelsbo*, Christenson i Malmö, Engkvist, Nilsson
i Bästekille och fru Holmqvist.

Beträffande propositionen nr 143 och propositionen nr 94, såvitt densamma
avser stat kölsfrågan:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Spetz, Eriksson, Gustaf Elofsson*,
Snygg, Rune Johansson*, Erik Jansson, Kronstrand, Yngve Nilsson
och Bengtson; samt

från andra kammaren: herrar Sundström*, Brandt, Kärrlander, Strandh*,
Christenson i Malmö, Engkvist, Nilsson i Bästekille, Anderson i Sundsvall,
Jansson i Aspeboda och fru Holmqvist.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservationer

I) av herrar Spetz, Kronstrand, Bengtson, Engkvist, Anderson i Sundsvall
och Jansson i Aspeboda, vilka

dels ansett

a) att den del av utskottets yttrande, som avser starkölsfrågan
och som börjar å s. 48 med orden »Utskottet vill» och slutar å s. 51 med
orden »högst 3,6 viktprocent», bort ha följande lydelse:

Utskottet vill till en början fastslå, att det föreligger fullständig enighet
om önskvärdheten av att en övergång sker från spritdrycker till svagare
drycker. Enligt utskottets mening kan man emellertid knappast förvänta sig
att en sådan utveckling skall kunna främjas genom de nu föreslagna åtgärderna.
Utskottet kan sålunda icke finna att några bärande skäl förebragts
för den förhoppningen att det nya mellanölet i någon nämnvärd mån vid
konsumtionsvalet skall ersätta spritdryckerna. Det synes tvärtom finnas
grundad anledning antaga att den nya drycken kommer att förtäras i samband
med och icke i stället för spritdrycker. Dessutom måste man befara att
den kommer att till en icke oväsentlig del undantränga det nuvarande 2,8-procentiga ölet som måltidsdryck. Särskilt måste härvid beaktas att priset
på mellanölet avses bli relativt lågt och att det genom försäljningen i livsmedelsaffärer
kommer att vara mycket lättillgängligt. Genom de nu berörda
omständigheterna föreligger betydande risk för att det nya ölet skall komma

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1957

att medverka till en breddning av alkoholkonsumtionen snarare än att främja
en övergång från starkare till svagare drycker. Utskottet kan därför icke
tillstyrka bifall till propositionsförslaget i förevarande del. Under alla on»-ständigheter bör man enligt utskottets mening icke i nuvarande ytterst bekymmersamma
nykterhetsläge öka sortimentet av lättillgängliga alkoholdrycker
så länge man på grundval av närmare utredningar i frågan icke kan
vara övertygad om att åtgärden verkligen har en positiv nykterhetsfrämjande
effekt.

b) att den del av utskottets yttrande å s. 51, som avser alkoholreklam
e n och som börjar å rad 22 uppifrån med orden »Enligt utskottets» och å
rad 14 nedifrån slutar med orden »besvarat motionerna», bort ha följande
lydelse.

Enligt utskottets mening måste all reklam ha till syfte att öka omsättningen,
varför det måste vara nykterhetspolitiskt olämpligt att slopa de inskränkningar
för alkoholreklamen som f. n. finnes. Utskottet anser att de
olägenheter som är förknippade med ifrågavarande reklaminskränkningar
ej är av sådan betydelse, att de motiverar den aktivisering av försäljningen,
med åtföljande försämring av nykterhetstillståndet, som måste bli följden
av inskränkningarnas upphävande.

Med det anförda anser sig utskottet, med avslag å propositionen vad berör
denna del, böra tillstyrka bifall till motionerna I: 496 och II: 635.

dels ock — i anledning av de likalydande motionerna 1: 443 av herr Bengtson
m. fl. och II: 546 av herr Engkvist m. fl., de likalydande motionerna I:
495 av herr Englund in. fl. och II: 631 av herr Engkvist in. fl., ävensom de
likalydande motionerna 1:496 av herr Erik Svedberg m. fl. och 11:635 av
herr Hamrin i Jönköping in. fl. — under punkterna I B 2), I C 1) och I D)
hemställt,

I) att riksdagen måtte,

B 2) antaga följande

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 15 § förordningen den 15 december 1939
(nr 887) angående tillverkning och beskattning av maltdrycker

Härigenom förordnas, att 15 § förordningen den 15 december 1939 angående
tillverkning och beskattning av maltdrycker1 skall erhålla ändrad lydelse
på sätt nedan angives.

15 §.

Öl och starköl må icke utlämnas från bryggeri annorledes än på slutna
kärl, vilka av kontrollstyrelsen godkänts eller ock med avseende å rymden
blivit märkta på sätt i 14 § lagen om mått och vikt sägs.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1957.
1 Senaste lydelse se 1954: 525.

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1957

C) antaga det vid propositionen nr 143 fogade förslaget
till

1) förordning om ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen
den 26 maj 1954 (nr 521) med följande ändringar,
nämligen

dels att förslagen till ändrad lydelse av 9 § 3 mom., 10 §,
12 § 3 mom. och 69 § utgår,

dels att förslaget till 13 a § utgår,

dels ock att ingressen, 41 § och ikraftträdandebestämmelserna
erhåller följande såsom reservanternas förslag beteck -

nade lydelse
Utskottets förslag

Härigenom förordnas, att 5 §, 9 §
3 mom., 10 §, 12 § 3 mom., 14 och
15 §§, 17—20 §§, 29, 30 och 37 §§,
40 § 3 mom., 41 §, 46 § 2 inom., 47 §
2 mom., 52 § 1 inom., 54, 56, 62, 69
och 79 §§, SO § 1 och 4 inom., 81, 84,
87 och 89 §§ samt 90 § 1 inom. rusdrycksförsäljningsförordningen
den
26 maj 1954 skola erhålla ändrad lydelse
på sätt nedan angives samt att i
samma förordning skola införas två
nya paragrafer, betecknade 13 a §
och 41 a §, av nedan angiven lydelse.

41 §.

Beträffande överlåtelse-----

Är ej fråga om trafikutskänkning,
följer med sådan överlåtelse skyldighet
för rättighetsinnehavaren att hos
detaljhandelsbolaget inköpa alla för
rörelsen erforderliga rusdrycker,
utom starköl, hänförligt till grupp A.
överlåtelse av tillstånd till trafikutskänkning
medför skyldighet att, med
nyss angivet undantag, hos bolaget
inköpa sådana rusdrycker, som äro
avsedda för utskänkning i restaurangvagn
samt på fartyg och luftfartyg
vid färd mellan svenska hamnar
och svenska flygplatser.

Vid överlåtelse skall bolaget, med
iakttagande av de föreskrifter kontrollstyrelsen
utfärdar, meddela be -

Reservanternas förslag

Härigenom förordnas, att 5, 14 och
15 §§, 17—20 §§, 29, 30 och 37 §§,
40 § 3 inom., 41 §, 46 § 2 inom., 47 §
2 inom., 52 § 1 inom., 54, 56, 62 och
79 §§, 80 § 1 och 4 inom., 81, 84, 87
och 89 §§ samt 90 § 1 mom. rusdrycksförsäljningsförordningen
den
26 maj 1954 skola erhålla ändrad lydelse
på sätt nedan angives samt att
i samma förordning skall införas en
ny paragraf, betecknad 41 a §, av nedan
angiven lydelse.

41 §.

--avtal upprättas.

Är ej fråga om trafikutskänkning,
följer med sådan överlåtelse skyldighet
för rättighetsinnehavaren att hos
detalj handelsbolaget inköpa alla för
rörelsen erforderliga rusdrycker.
Överlåtelse av tillstånd till trafikutskänkning
medför skyldighet att hos
bolaget inköpa sådana rusdrycker,
som äro avsedda för utskänkning i
restaurangvagn samt på fartyg och
luftfartyg vid färd mellan svenska
hamnar och svenska flygplatser.

Vid överlåtelse skall bolaget, med
iakttagande av de föreskrifter kontrollstyrelsen
utfärdar, meddela be -

Bevillningsutskottets betänkande nr ''i3 är 195/

Utskottets förslag

stämmelser rörande prissättning på
ntskänkta spritdrycker och starköl,
som är hänförligt till grupp B, så ock
rörande vad därmed äger samband.

Denna förordning skall, såvitt angår
40, 41 och 41a §§, träda i kraft
den 1 oktober 1957 samt i övrigt den
1 juli 1957; dock att förordningens
bestämmelser skola gälla redan före
ikraftträdandet i avseende å åtgärder,
som erfordras för tillämpningen
därefter.

Rätt till utskänkning, som den 1
juli 1957 avser enbart vin, skall därefter
avse vin och starköl.

Utan hinder av vad i 13 a § stadgas
må länsstyrelsen före den 1 januari
1958 förklara, att tillstånd, som före
den 1 juli 1957 meddelats att bedriva
avhämtningsförsäljning av Öl, icke
skall inbegripa försäljning av starköl.

Äldre bestämmelser skola alltjämt
äga tillämpning med avseende å förhållanden,
som äro hänförliga till tiden
före förordningens ikraftträdande.

Reservanternas förslag

stämmelser rörande prissättning på
utskänkta spritdrycker och starköl,
så ock rörande vad därmed äger samband.

Denna förordning skall, såvitt angår
40, 41 och 41 a §§, träda i kraft
den 1 oktober 1957 samt i övrigt den
1 juli 1957; dock att förordningens
bestämmelser skola gälla redan före
ikraftträdandet i avseende å åtgärder,
som erfordras för tillämpningen
därefter.

Rätt till utskänkning, som den 1
juli 1957 avser enbart vin, skall därefter
avse vin och starköl.

Äldre bestämmelser skola alltjämt
äga tillämpning med avseende å förhållanden,
som äro hänförliga till tiden
före förordningens ikraftträdande.

D) avslå det i propositionen nr 94 framlagda förslaget om
ändrad lydelse av den vid tulltaxeförordningen den 4 oktober
1929 (nr 316) fogade tulltaxan.

II) av herrar Spetz, Kronstrand, Wärnberg, Bengtson, Gustafson i Goleborg,
Vigelsbo och Engkvist, vilka

dels ansett

a) att den del av utskottets yttrande som å s. 39 börjar med orden »Utskottet
får» och å s. 40 slutar med orden »obehörigen undanskjutes» bort ha
följande lydelse:

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1957

vida som det ur nykterhetssynpunkt mera ömtåliga klientelet bland restauranggästerna
numera till stor del bortfallit. Den på grund härav skedda
förändringen i avseende på restaurangernas kundkrets har emellertid i
själva verket varit en naturlig och från början förutsedd konsekvens av
den reformerade försälj ningslagstiftningen. Vad som har skett är, att den
för vissa restauranger mer eller mindre förmånliga faktor som ransoneringssystemet
inom utminuteringen inneburit bortfallit.

Enligt utskottets mening är den antydda strukturförändringen inom restaurangnäringen
icke av sådan art att den kan påverka det principiella ställningstagandet
till de föreliggande frågorna. Restaurangernas utskänkning
av rusdrycker måste nämligen alltfort anses ha ett väsentligt inflytande på
det allmänna nykterhetsläget. Att börja med kan konstateras, att den nu
inträffade minskningen av utskänkningsvolvmen av spritdrycker uppkommit
efter en kontinuerlig och till sin storlek betydande ökning i omsättningen
undei tiden sedan 1937 års riksdagsbeslut fattades rörande vinstavvecklingen.
Den utskänkta volymen ligger trots minskningen nu inte lägre än
år 1937. Utvecklingen efter den 1 oktober 1955 har sålunda icke inneburit
att någon anmärkningsvärt låg nivå uppnåtts. Man kan vidare icke bortse
fi an att de restauranger, som erhållit rätt till utskänkning av spritdrycker
och självfallet i synnerhet de som får utskänka sprit spelar en betydande
roll i avseende på alkoholvanornas uppkomst och utformning. Den allmänna
erfarenhet som föreligger i sådant hänseende kan i varje fall icke avvisas,
utan att närmare undersökningar har kunnat påvisa att denna är
missvisande. För övrigt bör i förevarande sammanhang ihågkommas att
spritrestaurangernas betydelse accentueras genom den särskilda ekonomiska
förmån som utskänkningsrättigheten innebär och som gör det möjligt för
dessa företag att erbjuda en bättre service och en högre standard i allmänhet
än andra företag och därigenom kunna locka till sig gäster, som egentligen
icke har för avsikt att förtära rusdrycker. Det synes också — såsom
även departementschefen framhållit — uppenbart att restaurangernas betydelse
i berörda hänseende torde komma att öka på längre sikt till följd av
den stigande levnadsstandarden och att utskänkningen, i den mån det visar
sig möjligt att slopa måltidstvånget, kommer att kräva ökad uppmärksamhet.

Vad nu anförts innebär att utskottet icke helt kan ansluta sig till den
principiella uppfattning som kommit till uttryck i propositionen. Utskänkningen
måste enligt utskottets uppfattning tillmätas en större betydelse när
det gäller utformningen av de nykterhetspolitiska åtgärderna än som kommit
till uttryck i propositionen. Utskottet anser sig därför i vissa väsentliga
hänseenden böra inta en mera restriktiv ståndpunkt när det gäller utskänkningens
ekonomiska villkor.

b) att den del av utskottets yttrande, som å s. 41 börjar med orden »Enligt
utskottets» och slutar med orden »förevarande del», bort ha följande lydelse:

Såsom av det föregående framgått kan utskottet inte ansluta sig till den
uppfattning om utskänkningens betydelse ur nykterhetssynpunkt som kom -

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1957 59

mit till uttryck i propositionen. De härvid anförda synpunkterna får särskild
vikt när det gäller utskänkningsskatten och därmed restaurangernas
prissättning på spritdrycker. Enligt utskottets mening kan det icke anses
tillrådligt att i nuvarande bekymmersamma nykterhetsläge sänka priset på
den utskänkta spriten genom lättnader i utskänkningsskatten. En sådan åtgärd
måste nämligen ofrånkomligen leda till en ökning i den totala alkoholkonsumtionen.
Att farhågorna för en ökad utskänkningsvolym utgör en allvarlig
invändning mot en sänkning av utskänkningspriserna har även departementschefen
framhållit. Han anser emellertid att det finns grund att
antaga att en sådan ökning i huvudsak skulle motsvaras av en minskning
i utminuteringen. Utskottet kan icke dela denna uppfattning. Någon nämnvärd
överföring av konsumtionen från utminuteringen till utskänkningen
kan sålunda enligt utskottets mening inte förväntas genom de i propositionen
föreslagna åtgärderna. Redan de betydande utgifter för måltid, som ett
restaurangbesök för med sig, synes utgöra ett tillräckligt hinder härför. En
stor del av konsumtionen av utminuterad sprit torde för övrigt ske i sådana
former att vederbörande konsumenter icke gärna kan tänkas vara \ illiga att
underkasta sig den kontroll och de hänsyn som maste iakttagas på restaurangerna.
Utskottet vill också slutligen erinra om att den minskning i den
enskilde restaurangbesökarens utgifter, som ett genomförande av propositionsförslaget
skulle innebära, är ytterst obetydlig, medan för statsverkets
del skulle uppkomma ett avsevärt totalt inkomstbortfall. Även en mindre
del av ifrågavarande belopp skulle — om den användes för nykterhetsvårdande
ändamål eller för forskning eller upplysning i alkoholfrågan — betyda
väsentligt förbättrade förutsättningar för den nödvändiga upprustningen
inom dessa områden.

c) att den del av utskottets yttrande, som å s. 42 börjar med orden »Utskottet
vill» och å s. 43 slutar med orden »väckta motionerna», bort ha följande
lydelse:

Det närmare fastställandet av ersättningsbeloppens storlek måste självfallet
utgöra en avvägning mellan de nykterhetspolitiska kraven och önskvärdheten
av en tillfredsställande ekonomisk gottgörelse åt restauratörerna, även
om en sådan avvägning icke kan vara annat än resultatet av väsentligen
skönsmässiga bedömningar. Utskänkningsvinstkommitténs förslag inncbai
att restauratörernas ersättning skulle bestämmas till ett belopp motsvarande
12 procent av det utskänkningsvärde på spritdryckerna som förelåg den 1
oktober 1956. Vid sitt ställningstagande tog kommittén hänsyn till att utskänkningsrättigheterna
i sig själva normalt medförde vissa indirekta ekonomiska
fördelar och afl detta s. k. monopolvärde i betydande utstiäckning
kvarstod även efter den 1 oktober 1955. I övrigt hade kommitténs eisättningsförslag
beräknats så att ersättning inte skulle erhållas för den del av
företagens samkostnader som belöper på spritutskänkningen. Icke heller säikostnaderna
för hovmästare ansågs höra tas i betraktande, eftersom dessa
kostnader intimt hänger samman med utskänkningsrättigheternas monopol -

60 Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1957

\ärde. Propositionsförslaget utgår i stort sett från samma utgångspunkter
som kommittén. Departementschefen har emellertid ansett det motiverat att
höja ersättningen till 15 procent av det utskänkningspris, som i propositionen
förordats skola gälla fr. o. in. den 1 oktober 1957. Såsom skäl härför
har anförts, att utskänkningsrättigheternas ekonomiska värde numera är
lagre an kommittén antagit. En ytterligare anledning att inte tillmäta ersättningen
för snävt har ansetts ligga däri att restauratörerna på andra
'' timslag måste övervältra de kostnader för spritutskänkningen som inte blir
täckta. Att så sker, exempelvis beträffande svagare alkoholdrycker och alkoholfria
drycker, synes enligt departementschefen i och för sig inte vara av
något intresse ur nykterhetssynpunkt. Departementschefen har dessutom
mte kunnat biträda kommitténs uppfattning att kostnaden för hovmästare
bör undantas vid ersättningens bestämmande.

Utskottet kan för sin del icke dela departementschefens uppfattning om
att utskänkningsrättigheternas monopolvärde numera blivit så obetydligt
att hänsyn härtill icke bör lagas vid ersättningens fastställande. Utan att
närmare ingå på delta spörsmål vill utskottet endast erinra om att spritrestaurangerna
har en starkare ekonomisk ställning i förhållande till andra
företag redan på grund av det genom rusdryckerna större varusortimentet
och den därigenom förbättrade möjligheten att locka till sig kunder. Detta
förhållande blir särskilt accentuerat genom det vid tillståndsgivningen starkt
begränsade antalet utskänkningsrättigheter. De villkor, under ''lika den
alkoholfria restaurangrörelsen fortfarande lever, gör det uppenbart, att
spritrestaurangerna åtnjuter en särskilt förmånlig ställning. I enlighet med
vad nu anförts finner utskottet att utskänkningsrättigheterna alltjämt balett
betydande ekonomiskt värde för innehavarna och att vederbörlig hänsyn
härtill måste tagas vid avvägningen av ersättningens storlek. I likhet
med utskänkningsvinstkommittén kan utskottet vidare inte finna skäl alt
avlöning till hovmästare bör inräknas i de kostnader som skall täckas av ersättningen.
Bland annat bör i detta sammanhang beaktas att hovmästarens
väsentliga uppgift i praktiken är att fungera som arbetsledare och organisatör
och endast i mindre grad vara övervakare av utskänkningen. Med den
angivna utgångspunkten finner utskottet en ersättning motsvarande 12
procent av utskänkningspriset den 1 oktober 1956 vara fullt tillräcklig för
tillgodoseende av restaurangnäringens anspråk på särskild ersättning för
spritutskänkningen. Utskottet vill härvid erinra om att restauratörerna utö\ei
denna ersättning också har andra inkomster av utskänkningen genom
det s. k. övermålet och de inte obetydliga belopp, som på grund av prissätlningsreglerna
inflyter i form av avrundningsvinst.

Vad slutligen beträffar den speciella ersättningsgränsen finner utskottet
inte att tillräckliga skäl anförts i propositionen för en höjning från av utskänkningsvinstkommittén
föreslagna 30 procent till 35 procent. Anmärkas må
endast, att siffran 30 procent i stort sett torde motsvara den genomsnittliga
spritdrycksandelen av omsättningen av berörda varuslag.

d) att den del av utskottets yttrande, som å s. 44 börjar med orden »I
vad» och slutar med orden »av starköl», bort ha följande lydelse:

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1957 61

I vad avser det nu förekommande exportölet med en alkoholhalt
om 4,5 viktprocent föreslås i propositionen fortsatt reglering av utskänkningspriset
i huvudsaklig anslutning till gällande ordning. Mot detta förslag
föreligger från utskottets sida inte anledning till erinran.

dels ock — i anledning av de likalydande motionerna 1: 440 av herr
Bengtson in. fl. och II: 545 av herr Engkvist m. fl. — under punkterna I A
och I B 1) hemställt

I) att riksdagen måtte,

A) godkänna av föredragande departementschefen i proposition
nr 94 förordade grunder för de ekonomiska villkoren
för utskänkning av rusdrycker, med de ändringar som
föranleds av vad ovan anförts;

B) 1) antaga det vid propositionen nr 94 fogade förslaget
till förordning angående skatt å spritdrycker och vin
med den ändring av 5 § som framgår av nedan angivna såsom
reservanternas förslag betecknade lydelse:

Utskottets förslag

5 §.

Den å vilken rätt till utskänkning
av spritdrycker överlåtits (utskänkningsinnehavare)
skall för utskänkta
spritdrycker erlägga utskänkningsskatt
med belopp, motsvarande 25
procent av utskänkningsvärdet.

Reservanternas förslag

5 §•

Den å vilken rätt till utskänkning
av spritdrycker överlåtits (utskänkningsinnehavare)
skall för utskänkta
spritdrycker erlägga utskänkningsskatt
med belopp, motsvarande 33 1/3
procent av utskänkningsvärdet.

III) av herr Snggg, som

.. c[eis _ i likhet med reservanterna i reservation I — ansett,

att den del av utskottets yttrande, som avser starkölsfrågan och
som börjar å s. 48 med orden »Utskottet vill» och slutar å s. 51 med orden
»högst 3,6 viktprocent», bort ha följande lydelse:

Utskottet vill ----(= reservation I s. 54 rad 14 nedifrån—s. 55 rad

8 uppifrån)---nykterhetsfrämjande effekt;

dels ock — i anledning av de likalydande motionerna I: 443 av herr Bengtson
m. fl. och 11:546 av herr Engkvist in. fl. samt de likalydande motionerna
I: 495 av herr Englund in. fl. och II: 631 av herr Engkvist in. fl. —under
punkterna I B 2), I C 1) och I D) hemställt,

I) att riksdagen måtte
B 2) antaga följande

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1957

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 15 § förordningen den 15 december 1939
(nr 887) angående tillverkning och beskattning av maltdrycker

Härigenom förordnas —--- (= reservation I s. 55 rad 8—rad 1 nedifrån)
---juli 1957.

C) antaga det vid propositionen nr 143 fogade förslaget till
1) förordning om ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen
den 26 maj 1954 (nr 521) med följande ändringar,
nämligen

dels att förslagen till ändrad lydelse av 9 § 3 mom., 10 §
och 12 § 3 mom. utgår,

dels att förslaget till 13 a § utgår,

dels att 41 § och ikraftträdandebestämmelserna erhåller
den i reservation I såsom reservanternas förslag betecknade
lydelsen,

dels ock att ingressen erhåller följande såsom reservantens
förslag betecknade lydelse

Utskottets förslag

Härigenom förordnas, att 5 §, 9 §
3 mom., 10 §, 12 § 3 mom., 14 och
15 §§, 17—20 §§, 29, 30 och 37 §§,
40 § 3 mom., 41 §, 46 § 2 mom., 47 §
2 mom., 52 § 1 mom., 54, 56, 62, 69
och 79 §§, 80 § 1 och 4 mom., 81, 84,
87 och 89 §§ samt 90 § 1 mom. rusdrycksförsäl
j ningsf örordningen den
26 maj 1954 skola erhålla ändrad lydelse
på sätt nedan angives samt att i
samma förordning skola införas två
nya paragrafer, betecknade 13 a §
och 41 a §, av nedan angiven lydelse.

Reservantens förslag

Härigenom förordnas, att 5, 14 och
15 §§, 17—20 §§, 29, 30 och 37 §§,
40 § 3 mom., 41 §, 46 § 2 mom., 47 §
2 mom., 52 § 1 mom., 54, 56, 62, 69
och 79 §§, 80 § 1 och 4 mom., 81, 84,
87 och 89 §§ samt 90 § 1 mom. rusdrycksförsäljningsförordningen
den
26 maj 1954 skola erhålla ändrad lydelse
på sätt nedan angives samt att
i samma förordning skall införas en
ny paragraf, betecknad 41 a §, av nedan
angiven lydelse.

D) avslå det i propositionen nr 94 framlagda förslaget om
ändrad lydelse av den vid tulltaxeförordningen den 4 oktober
1929 (nr 316) fogade tulltaxan.

IV) av herr Christenson i Malmö, som anfört följande:

År 1954 uttalade statsmakterna sig klart för åtgärder i syfte att främja
en övergång till alkoholsvagare drycker. Denna nykterhetspolitiska utveckling
torde i sin mån kunna uppnås med en modifierad maltdryckslagstift -

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1957

ning. Därför borde, i varje fall försöksvis, en dylik modifiering prövas, vilket
skulle ske enligt följande.

På grund av krisförhållanden sänktes IDél viktprocenten för Öl från 3,2
till 2,8 procent. Införandet på marknaden av det tidigare 3,2-procentiga ölet
synes därför nu vara motiverat. En sänkning av skatten för 2,8 procentiga
ölet från 42 öre till 36 öre per liter bör därför vidtagas. För det förordade
3,2 procentölet föreslås en beskattning av 63 öre per liter.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag,

att riksdagen måtte antaga det vid propositionen nr 94
fogade förslaget till förordning om ändring i förordningen den
15 december 1939 (nr 887) angående tillverkning och beskattning
av maltdrycker med de ändringar av 3 och 13 §§,
som framgår av följande såsom reservantens förslag betecknade
lydelse.

Utskottets förslag Reservantens förslag

3 §. 3 §.

Maltdrycker indelas-------och grupper.

Första klassen — -----viktprocent (lättöl).

Andra klassen------ — viktprocent (Öl).

Tredje klassen-------viktprocent (starköl).

Starköl, vars alkoholhalt icke överstiger
tre och sex tiondels viktprocent,
liänföres till grupp A.

Starköl, vars alkoholhalt överstiger
tre och sex tiondels viktprocent,
liänföres till grupp B.

13 §.

Skatten utgår med fyrtiotvå öre för
liter Öl, åttiofyra öre för liter starköl,
hänförligt till grupp A, samt en
krona trettiofem öre för liter stark -

Starköl, vars alkoholhalt icke överstiger
tre och två tiondels viktprocent,
hänföres till grupp A (mellanöl).

Starköl, vars alkoholhalt överstiger
tre och två tiondels viktprocent, hänföres
till grupp B.

13 §.

Skatten utgår med trettiosex öre
för liter Öl, sextiotre öre för liter
starköl, hänförligt till grupp A, samt
en krona trettiofem öre för liter
starköl, hänförligt till grupp B.

Öl, hänförligt till grupp B.

Vid varje-------eller starkölsbryggeri.

Kontrollstyrelsen må------bryggeri igångsatts.

V) av herr Bengtson såvitt angår frågan om utminutering av rusdrycker
å dag före sön- och helgdagar.

VI) av herrar Eriksson, Gustaf Elofsson, Yngve Nilsson, Strandh och Nilsson
i Bästekille.

670739 Stockholm 1957. Isaac Mareus Boktryckeri Aktiebolag