Bevillningsutskottets betänkande Nr 42 (Betänkande 1932:Bevu42 bevu)

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

Nr 42.

Ankom till riksdagens kansli den 13 maj 1932 kl. 5 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till lag örn ändring i vissa delar av
kommunalskattelagen den 28 september 1928 m. m. ävensom
i ämnet väckta motioner.

I en den 16 mars 1932 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 220, har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen att antaga följande, vid propositionen fogade förslag
till

dels lag örn ändring i vissa delar av kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370),

dels förordning örn ändring i vissa delar av taxeringsförordningen den
28 september 1928 (nr 379),

dels ock förordning med instruktion för värdering av skogsmark och
växande skog vid taxering av fastighet.

Biliana till riksdagens protokoll 1932. 7 sami. 35 höft. (Nr 42.)

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

Förslag

till

lag om ändring i vissa delar av kommunalskattelagen den 28
september 1928 (nr 370).

Härigenom förordnas, att kommunalskattelagen den 28 september 1928
samt anvisningarna till samma lag skola i nedan angivna delar hava följande
ändrade lydelse ävensom att till anvisningarna till 10 § i samma
lag skall fogas en ny punkt betecknad 6 av nedan angivna lydelse:

2 $.

Allmän kommunalskatt är dels fastighetsskatt, dels kommunal inkomstskatt.

Såsom underlag för fastighetsskatt påföras skattskyldig:

för jordbruksfastighet: fem skatteören för varje etthundra kronor av
fastighetens jordbruksvärde, fem skatteören för varje etthundra kronor
av fastighetens tomt- och industrivärde samt fyra skatteören för varje
etthundra kronor av fastighetens skogs värde;

för annan---fastighetens taxeringsvärde.

Såsom underlag —--beskattningsbar inkomst.

Etthundra skatteören bilda en skattekrona.

9 §.

Taxeringsvärde skall, där ej annat följer av vad nedan stadgas, åsättas
till det belopp, som prövas utgöra taxeringsenhetens värde efter ortens
pris (allmänna saluvärdet).

Område, som utgöres av skogsmark och växande skog, skall upptagas
till det värde, det kan anses äga vid ett efter rationella grunder bedrivet
skogsbruk. Kan området eller del därav anses betinga ett högre allmänt
saluvärde vid utnyttjande till tomtmark eller till industriellt eller likartat
ändamål än vid användning för skogsbruk, skall dock området eller
delen upptagas till allmänna saluvärdet.

Frälseränta uppskattas till tjugu gånger det belopp, varmed räntan
beräknas utgå.

(Se vidare anvisningarna.)

12 §.

2 moni. Nya taxeringsvärden skola åsättas i stället för de vid den allmänna
fastighetstaxeringen bestämda, därest under löpande taxeringsperiod -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42. 3

sådant förhållande inträffat, att taxeringsenhet hör uppdelas i flera
taxeringsenheter eller flera taxeringsenheter höra sammanslås till en,
eller ändring i fastighets beskattningsnatur inträtt,
eller fastighet, som förut varit undantagen från skatteplikt, blivit skattepliktig,

eller fastighets värde genom eldsvåda, vattenflöde eller annan dylik
anledning eller genom nedrivning av byggnad eller skogsavverkning så
minskats, att förändringen föranleder en minskning av taxeringsvärdet
med minst en femtedel,

eller fortsatt bebyggelse skett å fastighet, som vid den tidpunkt, näst
föregående taxering avsett, ej varit färdigbyggd,
eller fastighets värde eljest genom ny-, till- eller ombyggnad så förhöjts,
att därav föranledes en ökning av taxeringsvärdet med minst en femtedel.

Taxering, som i detta mom. avses, skall, med iakttagande av de ändringar
i avseende å fastigheten, som ägt rum sedan den tidpunkt, det senast
åsätta taxeringsvärdet avsett, ske efter det allmänna prisläge och de
uppskattningsgrunder i övrigt, som tillämpats vid den närmast föregående
allmänna fastighetstaxeringen. Föranledes taxeringen därav, att fastighet,
som förut varit undantagen från skatteplikt, blivit skattepliktig,
skall fullständig nyvärdering av fastigheten ske med hänsyn till berörda
prisläge.

2 mom. Har livränta utgått---intäkt räknas:

a) örn livräntan utgått på grund av pupillförsäkring, för vilken avgifter
erlagts på grund av tjänst eller vilken tagits annorledes än mot engångspremie,
försåvitt livräntetagaren under beskattningsåret fyllt högst 21 år:

livräntans hela belopp med avdrag av 600 kronor;

b) örn livräntan---hela belopp;

c) örn livräntan eljest utgått på grund av pensionsförsäkring annorledes
än mot engångspremie:

livräntans hela belopp; samt

d) örn livräntan---försäkringsavtalets ingående.

Allmänna pensionsförsäkringen anses ej innefatta försäkring mot engångspremie.

45 $.

Genom fastighetsskatten skall inkomsten från fastighet anses vara beskattad
till ett belopp motsvarande, i fråga om jordbruksfastighet, 5 procent
av jordbruksvärdet och tomt- och industrivärdet samt 4 procent av
skogsvärdet och, i fråga om annan fastighet, 5 procent av taxeringsvärdet.
Vid beräkning---fastighetsskatt beskattats.

Rätt till---lägenheten belöper.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

Har fastighet---ägt fastigheten.

Avdraget skall---gällande taxeringsvärdet.

(Se vidare anvisningarna.)

46 §.

2 morn. I hemortskommunen---njuta avdrag:

1) för periodiskt---eller uppfostran;

2) för avgift till allmänna pensionsförsäkringen samt övrig pensionsförsäkring,
som ej avses i 33 §, därest avgiften erlagts för den skattskyldige
själv eller, i förekommande fall, för hans make eller hans omyndiga barn,
dock ej örn avgiften erlagts till ränte- och kapitalförsäkringsanstalt eller
på grund av försäkring mot engångspremie; samt

3) för premier---även för sin make och sina omyndiga barn betalt
för---här ovan.

Därest skattskyldig---nämnda tid.

Avdrag, som---sålunda uppburits.

50 $.

2 mom. För fysisk person---överskjuter ortsavdraget.

Återstår efter tillämpning av föregående stycke för skattskyldig, vilkens
hemortskommun tillhör ortsgrupp I eller II och ej utgör stad, av
den taxerade inkomsten högst 500 kronor, skall denna ytterligare minskas
med 20 kronor.

Finnes skattskyldigs--- 700 kronor.

Vad härefter---beskattningsbar inkomst.

Anvisningar
till 8 $.

2. Emellertid måste---äga rum.

I sådant---utgör taxeringsenhet.

Detsamma gäller, örn del av fastighet upplåtits till annan för självständigt,
mera stadigvarande nyttjande. I enlighet härmed bör exempelvis
torp, även torp för skogsarbetare o. dyl., därå jordbruket av torpinnehavaren
bedrives som självständig näring och väsentligen med egna inventarier,
särskilt taxeras. Örn däremot innehavet av torpet väsentligen är
att anse såsom bostadsförmån eller såsom en del av den ersättning, som
tillkommer torparen för åtagen arbetsskyldighet till huvudfastigheten,
bör torpet icke behandlas såsom särskild taxeringsenhet. Är upplåtelsen
---särskild taxeringsenhet.

Vidare skall---understöd, m. m

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

till 9 $.

1. Med fastighets värde efter ortens pris (allmänna saluvärdet) förstås
det belopp, som en förståndig köpare kan antagas vilja betala för fastigheten,
örn den tänkes såld inom den kundkrets, som för en dylik egendom
kan antagas vara att påräkna, och köpt för ett med hänsyn till fastighetens
beskaffenhet lämpligt utnyttjande, utan avräkning för gäld
eller för kapitalvärdet av skyldighet att utgiva undantag eller av annan
privaträttslig förpliktelse, vilken ej är hänförlig till servitut eller annat
liknande förhållande.

Härav följer, att köpeskilling, som under senare tid faktiskt betalts för
en viss fastighet, icke får utan vidare anses som ett exakt uttryck för det
allmänna saluvärdet. Frånsett det att köpeskillingen kan hava påverkats
av särskilda förhållanden, såsom släktskap, affektionsvärde o. dyl., kan
densamma vara ett topp-pris eller ett bottenpris, som ingalunda motsvarar
det allmänna saluvärdet. Sådant kan föranledas av vid tiden för försäljningen
rådande abnorma konjunkturer å fastighetsmarknaden, av
särskilt tvingande skäl till försäljning eller köp vid en viss tidpunkt, av
ett obetänksamt ingånget avtal m. m. dylikt. Först örn ett något så när
tillräckligt antal olika försäljningar föreligga, örn vilka anledning ej finnes
antaga, att ovidkommande omständigheter inverkat å prisbildningen,
kan ur dem dragas en tillförlitlig slutsats angående det allmänna saluvärdet.
Detta värde är sålunda att förstå såsom ett normalt värde i handel
och vandel, icke såsom beloppet av en i visst fall för en viss fastighet
faktiskt betald köpeskilling.

Vid sidan av faktiskt betalda köpeskillingar — vilkas betydelse såsom
uppskattningsgrund dock ingalunda må underskattas — måste vid taxeringen
beaktas andra förhållanden, som kunna tjäna till ledning för bedömande
av allmänna saluvärdet å en fastighet, såsom fastighetens avkastning,
brandförsäkringsvärde å byggnader m. m. Särskilt vad angår
jordbruksfastighet böra till ledning vid taxeringen gälla de enhetsvärden,
som föreslagits i den ordning, taxeringsförordningen närmare omförmäler.
Allmänna saluvärdet bör sålunda framgå såsom resultat av ett övervägande
av olika beträffande fastighetsvärdena i allmänhet och särskilt
värdet å den ifrågavarande fastigheten kända förhållanden.

Det må anmärkas, att all mark regelmässigt har något, örn ock stundom
obetydligt saluvärde. Ej ens s. k. impediment, vartill mossar, myrar,
kärr, berg, fjällmark och annan dylik mark med ingen eller ringa avkastningsförmåga
ur skoglig synpunkt äro hänförliga, kan i regel anses vara
helt värdelöst, då det kan tänkas äga användbarhet ur andra synpunkter.

2. Vid värdesättning av jordbruksfastighet till den del den ej utgöres
av skogsmark och växande skog skall noga beaktas, örn och i vilken omfattning
ökning eller minskning av det värde, som erhålles vid tiilämp -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

ning av de för fastigheter av motsvarande storlek i orten antagna enhetspriser
eller andra allmänna taxeringsgrunder, bör äga rum till följd av
förhållanden, vilka äro för den fastigheten säregna, såsom:

fastighetens läge samt mer eller mindre goda eller dåliga avsättningsoch
användningsförhållanden;

ägornas inbördes läge och därav föranledda mer än vanligt goda eller
svåra brukningsförkållanden samt örn fastigheten är i synnerligt god hävd
eller vanhävdad och förfallen;

åbyggnadernas beskaffenhet, örn de skilja sig från i orten för fastigheter
av motsvarande storlek vanligt medelbestånd, d. v. s. örn å fastigheten
finnes förnämligare bostadsbyggnad eller eljest ovanligt goda åbyggnader
eller örn åbyggnaderna äro olämpliga, förfallna eller otillräckliga;

mera betydande trädgårdsanläggning eller bestånd av växande träd å
åker eller äng;

särskilda naturtillgångar eller liknande förmåner, som kunna finnas å
fastigheten, såsom vattenfall, torvmosse, ej inmutningsbara fyndigheter,
möjlighet till jakt, fiskevatten o. dyl., försåvitt samma naturtillgång eller
förmån ej är av beskaffenhet att, efter ty under 8 § sägs, böra särskilt
taxeras;

servitut eller annan liknande rättighet till förmån eller last för fastigheten; förekomsten

av sådana ovan ej omförmälda förhållanden, som. avses i
punkt 5 här nedan;

med mera sådant.

Jämväl vid värdesättning av annan fastighet skall hänsyn tagas till för
varje fastighet säregna förhållanden, såsom:

fastighetens läge med därav följande större eller mindre möjligheter i
fråga örn dess utnyttjande, exempelvis för tomt i stad: örn inskränkningar
gälla i rätten till dess bebyggande, örn den ligger i stadens affärscentrum
eller i yttre område, örn den ligger vid huvudgata eller bigata, örn den är
hörntomt eller mellantomt o. s. v.; för industrifastighet, upplagsplats,
stenbrott, grustäkt o. dyl.: örn den äger bättre eller sämre tillgång till erforderliga
kommunikationer, o. s. v.;

markens naturliga beskaffenhet och därav följande större eller mindre
lämplighet för ett förmånligt tillgodogörande, exempelvis örn tomtmark
företer synnerligen goda eller dåliga grundläggningsförhållanden, om
stenbrott, grustäkt o. dyl. för sitt utnyttjande erbjuder större eller mindre
av naturförhållandena förorsakade svårigheter, o. s. v.;

förekomsten av plantering, trädgårdsanläggning eller dyl., som kan göra
fastigheten särskilt begärlig;

servitut eller annan liknande rättighet till förmån eller last för fastigheten; med

mera sådant.

Vid värdesättningen måste alltid fasthållas, att det, alldeles oavsett

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42. 7

♦

vilken metod som användes för denna, alltid är allmänna saluvärdet, som
skall vara avgörande för taxeringen. En riktig tillämpning av de här
stadgade reglerna bör således ej kunna medföra ett sådant resultat, som
att en tomt med tillhörande åbyggnad, taxerad som annan fastighet, erhåller
högre taxeringsvärde än ett annat i närheten liggande lika värdefullt
område med liknande åbyggnad, vilket taxerats såsom jordbruksfastighet,
allenast på den grund att beträffande den senare fastigheten
värdesättningen skett på grundval av de i punkt 1 här ovan angivna enhetsvärden.

3. Taxering av vattenfall med tillhörande byggnader torde endast undantagsvis
kunna ske med ledning av faktiskt erlagda köpeskillingar.

Outbyggt vattenfall uppskattas till värdet på normal lågvatteneffekt
enligt för orten gällande pris på vattenkraft, under hänsyntagande till
den tid, som beräknas förflyta, tills fallet blir utbyggt, regleringsmöjligheter
vid fallet, förhållanden som inverka på kostnaderna för fallets utbyggande
såsom fallhöjd, fallets långsträckthet och grundförhållanden,
avstånd från järnvägsstation och huvudsaklig kraftavsättningsort, kostnader
för andel i regleringsdamm m. m.

Normal lågvatteneffekt beräknas efter bruttofallhöjden vid normalt lågvattenstånd
och normal lågvattenmängd. Vattenmängd, som måste avstås
till samfärdsel och andra behov, medräknas ej.

Outbyggt vattenfall, som ej kan tillgodogöras tillsammans med annat
vattenfall, kan anses sakna självständigt värde, örn dess fallhöjd understiger
en meter. Vattenfall, som ej kan förväntas bliva utbyggt inom överskådlig
framtid, kan jämväl anses sakna särskilt värde.

Värdet av kraftverk kan uppskattas med utgångspunkt från den avkastning,
som med hänsyn till den för anläggningen naturliga kundkretsen
bör normalt kunna påräknas från en dylik anläggning, samt normala omkostnader
för verkets årliga drift under beaktande av anläggningens påräkneliga
varaktighetstid.

Där tillfredsställande uppgifter för bedömande av de i det föregående
angivna förhållandena ej stå till förfogande, må vid taxering av kraftverk
följande värderingsmetod komma till användning.

Vattenfallet såsom sådant uppskattas, såsom örn det vore outbyggt och
skulle omedelbart utbyggas.

Den mark å land, som tages i anspråk för anläggningen med bostadshus,
upptages till skäligt värde.

Värdet å i kraftverk ingående byggnader, däri inbegripna fasta maskiner,
uppskattas särskilt för byggnadsarbeten, jämväl bostadshus, särskilt
för turbinutrustning och särskilt för elektrisk utrustning med utgångspunkt
från den faktiska anskaffningskostnaden, omräknad till värdet
vid den tidpunkt taxeringen avser under hänsyntagande till prisändringar,
som ägt rum sedan de tidpunkter, då anskaffningen skett, och erforderlig
avskrivning. Vid uppskattning av avskrivningens storlek

8 Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

beaktas, att för större anläggningar vanligen kan beräknas en längre
varaktighetstid än för mindre sådana.

Avdrag får vid uppskattningen ske för skyldighet att leverera ersättningskraft,
grundad på vattenlagen; rättighet att utfå dylik kraft skall,
i den mån rättigheten kan utnyttjas av den fastighet, varmed den är förenad,
tagas i betraktande vid dess taxering.

För uppskattning av värdet å kvarnar, sågar och liknande smärre anläggningar
torde, i den mån ej annan värderingsgrund står till buds, sist
omförmälda värderingsmetod i tillämpliga delar kunna komma till användning.

Re gier ing sdamm uppskattas med hänsyn till dels för densamma i anspråk
tagen mark, dels dammbyggnaden. Dammbyggnad uppskattas på
sätt ovan sagts örn till kraftverk hörande byggnad. I kostnaden för byggnaden
inräknas kostnad för rensningar intill dammen ovan- och nedanför
densamma. Värdet av de vattenfallsfastigheter, som bidragit till regleringsdammen,
minskas i stället med belopp, svarande mot deras andel i
dammanläggningen.

4. För jordbruksfastighet till den del den utgöres av skogsmark och
därå växande skog skola gälla följande uppskattningsgrunder, vilka närmare
utvecklas i särskild instruktion för värdering av skogsmark och
växande skog.

Dylik fastighet skall, försåvitt ej beträffande densamma eller del därav
förekomsten av mervärde, som i punkt 5 här nedan avses, till annat föranleder,
upptagas efter det värde, den kan anses äga vid ett efter rationella
grunder bedrivet skogsbruk. Åtskillnad göres vid uppskattningen
mellan skogsmark, växande skog och särskild förmån å skogsmarken.

Skogsmark skall värdesättas efter sin normala avkastningsförmåga
(skogsmarkens avkastningsvärde).

Såsom skogsmark skall därvid upptagas all icke odlad mark, som, vare
sig den vid tillfället är skogbärande eller ej, är lämplig att använda
för skogsproduktion. Till skogsmark hänföres således även ljungmark
och annan dylik mark, som av ålder ligger skoglös, såframt den kan anses
lämpa sig för skogsproduktion. Är å skogbeväxt hagmark (betesmark)
betestillgången det väsentliga och skogsproduktionen av underordnad
betydelse, skall marken likväl taxeras såsom skogsmark, såvida icke
densamma är att betrakta såsom kultiverad betesäng. Med kultiverad betesäng
förstås sådan icke i vanlig mening under plog lagd, i huvudsak
foderproducerande men ej sällan något trädbevuxen betesmark, som
för betets förbättrande är föremål för ordnad skötsel, varmed förstås sådana
åtgärder som röjning, dikning, planering, kalkning, gödsling, frösådd
med mera. Såsom skogsmark skall ej heller upptagas sådan skoglös
eller ej sällan något trädbevuxen ängsmark, som, ehuru den visserligen
kan användas för skogsproduktion, i främsta rummet disponeras för foderproduktion
genom bete eller slåtter samt med god hushållning även

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42. 9

bör därtill användas (naturlig betes- eller slåtteräng), ehuru den ej är
föremål för egentliga kulturåtgärder.

Till skogsmark hänföras icke mossar, myrar, kärr, berg, fjällmark och
annan dylik mark, som på grund av klimatiska förhållanden, ogynnsamma
vattenförhållanden, näringsbrist eller de lösa jordlagrens ringa djup är
av den beskaffenhet, att någon egentlig skogsproduktion där icke kan påräknas.
Sådan marks värde skall medräknas vid värdesättning av fastigheten
i övrigt.

Skogsmarkens normala avkastningsförmåga skall beräknas genom värdering
i penningar av den årliga virkesavkastning, som anses kunna erhållas
under antagande att marken vore beväxt med ett tillfredsställande
samt å behöriga åldrar fördelat virkesförråd (normal skogstillgång).

Den normala årliga virkesavkastningen uppskattas i kubikmeter per
hektar såsom uttryck för markens virkesproducerande förmåga (bonitet).
Värdet i penningar av den sålunda uppskattade normala årsavkastningen
beräknas efter virkets nettovärde per kubikmeter å rot (rotvärde) enligt
de pris, som i genomsnitt varit å orten gällande för de sortiment, varav
dylik normal virkesavkastning anses sammansatt, under viss tidsperiod,
som bestämmes i instruktionen för värdering av skogsmark och växande
skog.

Från värdet av den enligt sålunda angivna grunder beräknade avkastningen
skall avdragas en tredjedel för kostnader för skogens vård, förvaltning,
bevakning, väg- och byggnadsunderhåll, skogskultur, skyddsdikning,
skogsindelning, skatter m. m. För skyddsskog eller annan därmed
jämförlig skog, som på grund av gällande lagstiftning eller rådande svåra
naturförhållanden måste skötas i skyddssyfte med anlitande för skogens
vård och underhåll av en osedvanligt stor del av den alstrade avkastningen,
må avdraget för kostnader efter prövning i varje särskilt fall och
med angivande av skälen höjas, dock ej till mer än hälften av den beräknade
normala avkastningen. Det sålunda reducerade värdet anses utgöra
nettovärdet på ett års normal avkastning per hektar skogsmark.

Skogsmarkens avkastnings värde per hektar anses utgöra så många gånger
nettovärdet på ett års normala avkastning, som bestämmes i instruktionen
för värdering av skogsmark och växande skog.

Växande skog skall — oavsett örn avverkningsrätt till densamma upplåtits
eller ej — värdesättas med hänsyn till det skick, vari den faktiskt
befinner sig, och den avkastning i penningar (värdeavkastning), som för
framtiden därur kan uttagas under förutsättning av en rationellt driven
hushållning. Därest skogen innehåller ett sådant på behöriga åldrar fördelat
virkesförråd, att den beräknade normala avkastningen genast kan
uthålligt uttagas, och sålunda normal skogstillgång förefinnes, sättes värdet
till det antal gånger nettovärdet på ett års normala avkastning, som
bestämmes i ovannämnda instruktion. Avviker skogstillgången från det

10 Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

normala, fastställes den växande skogens värde med hänsyn till skogstillgångens
förhållande till normal sådan (relativ skogstillgång).

Belastas skogsområde av servitut eller liknande rättighet, kan därav
föranledas nedsättning av den växande skogens värde, och bör sådan nedsättning
särskilt angivas.

Särskild förmån å skogsmarken, såsom skogsbete, möjlighet till jakt,
byggnad å skogen, i den mån ej densamma bör anses inbegripen i sådant
normalt byggnadsbestånd å taxeringsenheten, som inräknas i de för inägorna
tillämpade enbetsvärden, servitutsrätt e. dyl., skall uppskattas för
sig med skäligt belopp. Härvid skall alltid iakttagas, att uppskattning
sker till det värde förmånen bar för den taxeringsenhet, varom fråga är.
Örn rationellt skogsbruk bedrives å skogsmarken, må betesvärde åsättas
endast så framt betet plägar utnyttjas. Därest å skogsmark, varå rationellt
skogsbruk ej bedrives, bete ej plägar utnyttjas, torde detta i regel
visa, att betet för ifrågavarande fastighet har så obetydligt värde, att anledning
att särskilt uppskatta detsamma saknas. Skogshärbärgen och
andra dylika, oftast mera tillfälliga byggnader åsättas intet särskilt värde,
utan anses deras värde ingå i skogsmarkens värde.

Har på grund av förhållande, som angives i punkt 5 bär nedan, område,
som utgöres av skogsmark och växande skog, helt eller delvis ett
sådant mervärde, som i sagda punkt omförmäles, skall området till den
del det äger ett dylikt mervärde uppskattas till allmänna saluvärdet. Att
därjämte för åsättande av särskilda redovisningsvärden enligt 10 § skogsmarkens
avkastningsvärde och den växande skogens värde å dylikt område
skola enligt här ovan angivna grunder uppskattas tillsammans med
motsvarande värden å övrig skogsmark och växande skog å taxeringsenheten,
framgår av anvisningarna till 10 §.

5. Jordbruksfastighet eller del därav kan stundom äga ett högre allmänt
saluvärde än örn den skulle användas endast för jordbruk med binäringar
eller skogsbruk på den grund, att den inom överskådlig framtid
lämpligen kan användas såsom tomtmark eller för industriellt eller likartat
ändamål.

Ett dylikt högre värde förefinnes i allmänhet blott å sådan jordbruksfastighet,
å vilken finnes vattenfall, brytvärdig fyndighet, torvmosse e.
dyl. eller som är belägen i närheten av större stad eller i tillväxt varande
industri-, järnvägs- eller annat tätare bebyggt samhälle. Men även
närbelägenbet till gruv- eller vattenkraftsanläggning, badortsanläggning
eller annat sådant företag kan medföra, att i fastighetens allmänna saluvärde
ingår ett mervärde av ifrågavarande art; i den mån utvecklingen
å en dylik ort fortskrider, behöver närbelägen därför lämpad mark tagas
i anspråk för nya bostäder, industriella anläggningar m. m.

Vid uppskattning av värdet å fastighet, varom nu är fråga, bör iakttagas,
att detta merendels är beroende av utvecklingens hastighet och
att hänsyn härtill måste tagas. Därest exempelvis ett område kan exploa -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42. 11

teras såsom tomtmark, är det möjligt, att någon eller några tomter kunna
omedelbart avyttras efter visst å-pris, medan däremot övriga tomter kunna
först successivt försäljas och exploateringen kan väntas bliva slutförd
först efter så lång tid, att något mervärde för tomtändamål knappast kan
anses ännu tillkomma alla delar av området, utan att det dock är möjligt
att avgöra, i vilken ordning de särskilda delarna kunna komma att
tagas i anspråk såsom tomtmark. Vid bestämmande av det pris, som en
förståndig köpare skulle vilja erlägga för ett dylikt område, måste denne
göra sin kalkyl så, att de vid olika tidpunkter påräkneliga försäljningsvärdena
diskonteras till nutidsvärden, därvid hänsyn tages jämväl till
exploateringens osäkerhet och andra dylika omständigheter. Tillbörlig
hänsyn måste därjämte tagas till å ena sidan den avkastning, som kan
erhållas från fastigheten, innan försäljningen för tomtändamål kan väntas
äga rum, å andra sidan kostnader för exploatering m. m.

Beträffande i jordbruksfastighet ingående område, som utgöres av
skogsmark och växande skog, tages hänsyn till mervärde, varom här ovan
sagts, allenast örn och i den mån området eller del därav verkligen kan
anses betinga ett högre allmänt saluvärde vid utnyttjande till tomtmark
eller industriellt eller likartat ändamål än vid användning för skogsbruk
samt örn förstnämnda värde tillika överstiger det enligt punkt 4
här ovan uppskattade värdet på området eller delen därav. I den mån
detta ej är fallet verkställes uppskattningen allenast efter de särskilda
grunder, som gälla enligt punkt 4 här ovan.

6. Örn två eller flera fastigheter, vilka äro belägna i skilda kommuner,
skulle, därest de hade varit belägna i samma kommun, hava utgjort gemensam
taxeringsenhet, bör taxeringen verkställas, som om detta varit
förhållandet och det i enlighet med föreskriften i tredje punkten sista
stycket av anvisningarna till 8 § skolat angivas, huru stor del av taxeringsvärdet
som belöpt å vad som faller inom varje särskild kommun.

7. Vid uppskattning av frälseränta bör densamma beräknas utgå med
det belopp, vartill räntan uppgått enligt markegång för året näst före
taxeringsåret; dock att, där räntan i enlighet med 14 § i kungörelsen den
11 maj 1855 utgår efter medelmarkegångspris, detta senare bör läggas till
grund för beräknande av räntans belopp.

till 10 §.

1. Det i---åsätta taxeringsvärdet.

2. Vid angivande av jordbruksvärde har man att utgå ifrån att fastigheten
i fråga användes till jordbruk med binäringar eller skogsbruk.
Med denna förutsättning skall såsom jordbruksvärde upptagas värdet av
fastighetens hela ägoområde i åker, tomt- och trädgårdsmark, äng, skogsmark
— dock utan att värdet av därå växande skog medräknas — övrig
mark såsom vägar, mossar, myrar, kärr m. m., samt till fastigheten hö -

12 Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

rande vattentäckt område, ävensom värdet av jordägaren tillhöriga mangårds-
och driftbyggnader, såsom bostadsbyggnad för ägare eller brukare
med tillhörande s. k. ekonomibyggnader, samt byggnader uppförda för
ägares eller brukares bekvämlighet och trevnad, såsom lusthus, bad- och
båthus, stall för lyxhästar, jaktstuga o. dyl., förvaltar- eller inspektorsbyggnad,
drängstuga, statare- eller stattorpsbyggnader, stall, ladugård,
ladu- och logbyggnader, smedja o. dyl., bostäder för skogsförvaltare, skogvaktare
eller annan skogspersonal samt för skogsarbetare, ävensom byggnader,
avsedda för sådan verksamhet, som är att hänföra till jordbrukets
binäringar.

Örn dylika byggnader tillhöra annan än jordägaren, skall värdet å dem
likaledes utföras såsom jordbruksvärde.

Vid jordbruksvärdes bestämmande skall ur totalvärdet urskiljas och
särskilt angivas skogsmarkens avkastningsvärde för all i taxeringsenheten
ingående dylik mark, beräknat enligt de i punkt 4 av anvisningarna
till 9 § angivna grunder. I vederbörande taxeringslängd skall särskilt
antecknas dels värde å bete på skogsmark, beräknat enligt de i punkt 4
av anvisningarna till 9 § angivna grunder, dels värde å övriga i jordbruksvärde
ingående särskilda förmåner, såsom byggnader, i den mån ej
hänsyn till desamma tagits vid tillämpning av enbetsvärden eller eljest
gällande allmänna taxeringsgrunder, eller särskilda naturtillgångar, vartill
särskild hänsyn tagits vid taxeringen, m. m.

3. Såsom skogsvärde utföres värdet av den växande skogen å all i fastigheten
ingående skogsmark, uppskattat enligt de grunder, som angivas
i punkt 4 av anvisningarna till 9 §.

4. Tomt- och industrivärde redovisas i fall, då på grund av att jordbruksfastighet
kan tillgodogöras för annat ändamål än jordbruk med binäringar
eller skogsbruk ett särskilt värde tillkommer densamma utöver
jordbruks- och skogsvärde, och utföres med det belopp, som utgör skillnaden
mellan å ena sidan det enligt 9 § åsätta totala taxeringsvärdet och
å andra sidan jordbruks- och skogsvärde.

Därest tomt- och industrivärde belöper allenast å viss del eller vissa
delar av en fastighet, iakttages, att sådan del eller sådana delar till läge
och storlek angivas i vederbörande taxeringslängd. Befinnes fastighet
till särskilda områden hava olika tomt- och industrivärden, skall likaledes
sådant i längden angivas.

5. Vid uppskattning av markvärde å annan fastighet skall tagas hänsyn
till---såsom parkvärde.

6. Ingår i taxeringsvärdet särskilt värde å vattenfall, skall detta värde
i taxeringslängden antecknas. Skyldighet att leverera ersättningskraft
avräknas å byggnadernas värde, andel i regleringsdamm å vattenfallets
värde.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

till 31 $.

1. Med pension förstås dels pension, som utgår på grund av föregående
tjänsteförhållande, dels ock belopp, som utgår på grund av pensionsförsäkring.

Till pensionsförsäkring bänföres:

1) sådan livränteförsäkring, enligt vilken livsvarig livränta skall börja
utgå vid viss ålder (ålderspension) eller vid varaktig arbetsoförmåga (invalidpension)
;

2) livränteförsäkring, vilken är att anse som änke- eller pupillförsäkring
(familjepension), dock, försåvitt fråga är örn pension till änka, allenast
örn livräntan är livsvarig; samt

3) försäkring, vilken utgör en kombination av livränteförsäkring som i
1) eller 2) sägs och kapitalförsäkring, i följande fall:

a) därest med livränteförsäkring kombinerats kapitalförsäkring å
belopp sammanlagt ej överstigande livräntans dubbla årsbelopp, skolande
härvid i fråga örn änke- och pupillförsäkring såsom årsbelopp anses den
årliga pension, som tillförsäkrats enbart änka;

b) därest vid försäkring av ålderspension avtalats, att pensionen skall
utgå ett visst garanterat antal år, oberoende av örn den försäkrade efter
uppnådd pensionsålder avlider innan det garanterade antalet år uppnåtts;

c) därest vid försäkring, varom i b) sägs, pensionsåldern är högst 70 år
och, för den händelse dödsfall inträffar före pensionsåldern, ett högst med
ålderspensionen lika årsbelopp skall utgå under ett garanterat antal år;
eller

d) därest livsvarig livränta till förmån för efterlevande änka eller barn
skall, oavsett förmånstagarens dödsfall, utgå under ett garanterat antal år
efter försörjarens död.

Under 3 b), c) eller d) här ovan omförmäld försäkring skall dock icke,
försåvitt den ej tillika uppfyller villkoren enligt 3 a), anses såsom pensionsförsäkring,
med mindre det garanterade antalet år är högst tjugu och
det i avtalet stadgats, att rätt till återköp eller belåning av försäkringen
ej skall föreligga och ej heller rätt till sådan förändring av utbetalningssättet,
att försäkringen upphör att vara av sådan art, som ovan i denna
anvisning sägs.

Utgör i annat fall än här ovan sagts försäkring en kombination av livränte-
och kapitalförsäkring, skall försäkringen anses uppdelad på en kapitalförsäkring
och en livränteförsäkring.

Olycksfallsförsäkring räknas icke såsom pensionsförsäkring.

Med livsvariga livräntor avses sådana livräntor, som upphöra att utgå
först vid dödsfall eller, beträffande änka, vid dödsfall eller omgifte.

2. Såsom periodiskt--— stiftelses inkomst.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

till 32 $.

9. Såsom livränta anses, förutom egentlig livränta, övriga på grund av
pensionsförsäkring utfallande försäkringsbelopp, jämväl sådana belopp,
som på grund av försäkringsavtalet utbetalas vid återköp eller premieåterbetalning
vid dödsfall. Ändras försäkringsavtal så, att pensionsförsäkring
belt eller delvis övergår till kapitalförsäkring, skola mot kapitalförsäkringen
svarande premiereserv och övriga tillgodohavanden vid tidpunkten
för ändringen anses såsom på grund av försäkringen utbetalt
belopp.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1933; dock skall densamma redan
dessförinnan lända till efterrättelse, såvitt angår allmän fastighetstaxering
år 1933.

Vid tillämpning av denna lag skall iakttagas, att avdrag enligt 45 §
kommunalskattelagen, såvitt det belöper å tid före den 1 januari 1933,
skall beträffande jordbruksfastighets jordbruksvärde utgöra 8 procent av
nämnda värde.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

Förslag

till

förordning om ändring i vissa delar av taxeringsförordningen
den 28 september 1928 (nr 379).

Härigenom förordnas, att 17 § 1 morn., 33 §, 35 § 1 morn., 59 § 1 morn.,
122 § 2 mom. samt 145 § 5, 6, 7 och 8 mom. taxeringsförordningen den 28
september 1928 skola i nedan angivna delar erhålla följande ändrade lydelse: -

17 $.

1 mom. Till ledning---sådan innehavare.

Allmän fastighetsdeklaration---och skogen samt, beträffande fas tighet,

därå vattenfall finnes, uppgifter örn normal lågvatteneffekt, anläggningsår
och anskaffningskostnader.

Är jordbruksfastighet---- Kungl. Maj:t.

33 $.

Till ledning---under b) sägs;

d) av försäkringsanstalt:

uppgift för envar, som under nästföregående år åtnjutit livränta eller
eljest erhållit belopp på grund av pensionsförsäkring hos anstalten, angående
sålunda utbetalt belopp.

e) av den---är känd.

Beträffande pension---hans nationalitet.

35 $.

1 mom. I särskilda---beloppets fördelning;

c) av styrelse---angiven tidpunkt; samt

d) av styrelse för försäkringsanstalt:

uppgift för namngiven skattskyldig rörande arten av uppgiven personförsäkring
hos anstalten samt beloppet av premien för försäkringen.

59 §.

1 mom. Senast den---därefter lämpas.

För sådana---att avgiva, beträffande fastigheter i skilda storleks grupper

föreslå vissa värden---för taxeringen.

Till ledning---landsbygd bestyrkta avskrifter av protokollet.

122 $.

2 mom. Omedelbart efter---anses påkalla.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

Vid övriga besvär har länsstyrelsen att foga såväl utdrag av taxeringslängd
och beskattningsnämndernas protokoll, såvitt den överklagade taxeringsfrågan
angår, som ock de till nämnderna i frågan ingivna handlingarna
ävensom, där fråga är örn taxering av fastighet, utdrag av taxeringslängd
beträffande närmast föregående taxering av fastigheten. Länsstyrelsen
har---efter taxeringsåret.

145 §.

5 mom. Till gäldande---annorlunda stadgas. I förslag av läns styrelsen,

som nu sagts, skola för en var däri avsedd person angivas de
grunder, som av länsstyrelsen tillämpats vid beräkningen av ersättning till
denne. Kungl. Majit äger utfärda särskilda föreskrifter rörande dispositionen
av medel för ändamål, som nu sagts.

6 mom. Angående de---ordning utbetalas. Utdrag av protokollet,

såvitt angår ersättningar enligt 5 morn., tillika med länsstyrelsens förslag
till dylika ersättningar skall därefter före november månads utgång genom
länsstyrelsens försorg insändas till finansdepartementet.

7 mom. Sakkunnig erhåller för av honom verkställd utredning eller undersökning
gottgörelse, som — med iakttagande av de särskilda föreskrifter
rörande disposition av medel för ändamålet, Kungl. Majit må finna
nödigt meddela — bestämmes av länsstyrelsen eller, då den sakkunnige
biträtt den mellankommunala prövningsnämnden eller allmänna ombudet
hos samma nämnd, av Kungl. Majit. Uppgift rörande de jämlikt detta
moment åt olika personer utbetalda ersättningsbeloppen, avseende tiden
från den 1 november föregående år till oktober månads utgång, skall samtidigt
med uppgifter enligt 6 mom. av länsstyrelsen insändas till finansdepartementet.

8 mom. De personer---med nämnden,

äga att för inställelsen åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning
enligt rese- och traktamentsklass II D i allmänna resereglementet, dock
att, utan hinder av vad i resereglementet må finnas stadgat däremot stridande,
traktamentsersättning för dygn, varunder sammanträde ägt rum,
skall utgå med sexton kronor för den, som är bosatt å annan ort än sammanträdesorten,
och med tolv kronor för den, som är bosatt å sammanträdesorten,
oavsett huru stor del av dygnet tagits i anspråk för resa eller
förrättning.

Ersättning efter---i taxeringsfrågor.

Denna förordning träder i kraft, såvitt angår 17 § 1 morn., 59 § 1 morn.,
122 § 2 mom. och 145 § 5, 6, 7 och 8 morn., den 1 juli 1932, samt, såvitt angår
33 § och 35 § 1 morn., den 1 januari 1933.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

Förslag

till

förordning nied instruktion för värdering av skogsmark och
växande skog vid taxering av fastighet.

Härigenom förordnas, att vid taxering av fastighet skall jämte de föreskrifter,
som meddelas i kommunalskattelagen, tillämpas följande

Instruktion för värdering av skogsmark och växande skog.

1. Särskilda värden skola beräknas för skogsmark och växande skog.

Skogsmark skall värdesättas efter sin normala avkastningsförmåga

på sätt i punkterna 4, 5 och 6 närmare angives (skogsmarkens avkastningsvärde).
Växande skog skall värdesättas med hänsyn till dess faktiska
värdeavkastning enligt punkt 7 (skogsvärdet).

A. Skogsmark.

2. Såsom skogsmark skall upptagas all icke odlad mark, som, vare
sig den vid tillfället är skogbärande eller ej, är lämplig att använda
för skogsproduktion. Till skogsmark hänföres således även ljungmark och
annan dylik mark, som av ålder ligger skoglös, såframt den kan anses
lämpa sig för skogsproduktion. Är å skogbeväxt hagmark (betesmark)
betestillgången det väsentliga och skogsproduktionen av underordnad betydelse,
skall marken likväl taxeras såsom skogsmark, såvida icke densamma
är att betrakta såsom kultiverad betesäng. Med kultiverad betesäng
förstås sådan icke i vanlig mening under plog lagd, i huvudsak
foderproducerande men ej sällan något trädbevuxen betesmark, som
för betets förbättrande är föremål för ordnad skötsel, varmed förstås
sådana åtgärder som röjning, dikning, planering, kalkning, gödsling, frösådd
med mera. Såsom skogsmark skall ej heller upptagas sådan skoglös
eller ej sällan något trädbevuxen ängsmark, som, ehuru den visserligen
kan användas för skogsproduktion, i främsta rummet disponeras för foderproduktion
genom bete eller slåtter samt med god hushållning även bör
därtill användas (naturlig betes- eller slåtteräng), ehuru den ej är föremål
för egentliga kulturåtgärder.

Till skogsmark räknas icke s. k. impediment, vartill hänföras mossar,
myrar, kärr, berg, fjällmark och annan dylik mark, som på grund av
klimatiska förhållanden, ogynnsamma vattenförhållanden, näringsbrist
eller de lösa jordlagrens ringa djup är av den beskaffenhet, att någon
egentlig skogsproduktion där icke kan påräknas.

Bihang lill riksdagens protokoll 1932. 7 sami. 33 haft. (Kr 42.) 2

Allmänna
värderingsgrunder.

Begreppet

skogsmark.

Areal skogsmark.

Bonitet.

18 Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

Värdet av sådan mark ävensom, i förekommande fall, av bete å skogsmark
skall inräknas i värdet av fastigheten i övrigt.

3. Arealen skogsmark beräknas, vad angår statens och andra allmänna
skogar, efter därom av domänstyrelsen meddelade eller eljest tillgängliga
officiella uppgifter; vad angår enskilda skogar under ordnad hushållning
med tillgängliga och tillförlitliga skogsuppskattningshandlingar,
efter uppgifter i dessa; samt, vad angår övriga skogar, med ledning av
uppgifter från jordregistret, ekonomiska kartverk eller andra offentliga
handlingar, så ock efter ingivna deklarationer och andra upplysningar,
som kunna införskaffas.

4. Skogsmarkens normala virkesavkastningsförmåga (boniteten) skall,
beräknas efter den årliga virkesavkastning, uppskattad i kubikmeter per
hektar, som anses kunna erhållas vid ett efter rationella grunder bedrivet
skogsbruk och under antagande, att marken vore beväxt med ett tillfredsställande
samt å behöriga åldrar fördelat virkesförråd (normal
skogstillgång). Boniteten är således icke beroende av att den för viss tid
uttagbara virkesavkastningen är vare sig högre än normalt, på grund av
att skogen är mer än vanligt väl sluten eller innehåller relativt stor tillgång
på moget virke, eller lägre än normalt, på grund av att skogen är
utglesnad eller utgöres av övervägande ungskog, utan boniteten bestämmes
av den uthålliga årliga virkesavkastning, skogsmarken skulle lämna,
örn skogstillgången under rationell skötsel vore normal. Såsom sådan
normal virkesavkastning är att anse exempelvis den, som i medeltal
uppnås på sådana större skogsbruk, där det väl Börjes för såväl återväxt
som beståndsvård, och där det finnes ett väl slutet och på behöriga åldrar
väl fördelat virkesförråd.

Boniteten skall bestämmas efter den virkesproducerande förmågan
utan hänsyn till föreliggande möjlighet eller sätt för virkesavkastningen»
utnyttjande. Vidare är att märka, att boniteten skall vara genomsnittlig
och således skall för skogsmarken i dess helhet avvägas med hänsyn
till dess i olika delar skiftande producerande förmåga.

Vid bestämning av boniteten skall hela den normala årliga virkesavkastningen
uppskattas i kubikmeter per hektar och avse virke i rått tillstånd,
mätt i verklig kubikmassa fast mått på bark, d. v. s. den virkeskvantitet,
som erhålles, då virket mätes på rot efter noggranna s. k massatabeller.
Boniteten angives som en för hela taxeringsenheten i fråga
gällande medelbonitet. Finnas för skogen tillförlitliga skogsuppskattningshandlingar,
angivande skogsmarkens olika boniteter eller innehållande
andra uppgifter, varav medelboniteten kan bedömas, sker uppskattningen
med ledning därav. Saknas bonitetsuppgifter, uppskattas boniteten
med ledning av vad som är känt eller kan utrönas örn skogsmarken i fråga,
jämfört med medelboniteten å trakten i övrigt.

Den uppskattade boniteten jämkas till den av bonitetsklasserna i tabell

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42. 19

I, som ligger närmast. Bonitet, som uppskattas högre än den högsta i
tabellen angivna bonitetsklassen, jämkas till närmaste hela tal.

5. För värdering i penningar av den sålunda uppskattade normala virkesavkastningen
beräknas virkets nettovärde per kubikmeter å rot (rotvärde)
enligt de pris, som under åren 1927—1931 på grund av prissättning
nämnda år i genomsnitt varit å orten gällande för de sortiment, varav
dylik normal virkesavkastning anses sammansatt (normal sortimentssammansättning).
I de särskilda anvisningar, som jämlikt 59 § taxeringsförordningen
skola fastställas för varje län eller område av län, bestämmes,
vad som för länets eller områdets vidkommande skall anses såsom normal
sortimentssammansättning.

Finnes för skogen ordnad bokföring tillgänglig, må densamma kunna
läggas till grund för prissättningen under förutsättning, att de bokförda
priserna varit av normal beskaffenhet och sålunda för liknande förhållanden
representativa. I de fall, där virke försålts å rot, erhållas de för
prissättningen behövliga medeltalen direkt för vart och ett av de nämnda
åren, under förutsättning att det å rot försålda virket har den sålunda
fastställda sortimentssammansättningen och ett för skogen genomsnittligt
avsättningsläge. Eljest kunna de erhållna priserna ej direkt användas
som taxeringsunderlag utan måste jämkas. Så t. ex. inträffar ofta,
att endast den grövsta och värdefullaste skogen sålts å rot, medan småvirket
använts till husbehov, såsom vanligt är i jordbruksbygder, eller
kvarlämnats i skogen, såsom sker i vissa trakter med otillfredsställande
avsättningsförhållanden. Men även örn dylika extrema fall ej föreligga,
inträffar, att den årliga virkesavkastningen å en skog visst år är sammansatt
av onormala mängder grovt eller klent virke, eller att avverkning
skett på särskilt långa eller korta körvägar med mera, och kunna
även i dylika fall jämkningar i de erhållna priserna bliva nödvändiga.

Å sådana skogar med ordnad bokföring, där virket försäljes i upparbetat
skick, skola från bruttopriserna avdragas alla direkta avverkningsoch
transportkostnader, såsom kostnader för huggning, körning, flottning
eller annan transport till den plats, för vilken bruttopriserna gälla, direkt
arbetsledning, avmätning och intumning, tillfälliga kojbyggnader, vintervägar
och lastplatser, skogsaccis- och skogsvårdsavgifter samt olycksfalls-
och försäkringsavgifter i den mån de äro direkt hänförliga till
drivningsarbetet. Därvid är att märka, att såsom avdragsgilla kostnader
skola godkännas allenast sådana, som äro representativa för skogens
genomsnittliga avsättningsförhållanden och som icke äro beroende av avverkningarnas
förläggning eller virkesförrådets anhopning i sämre eller
bättre avsättningslägen.

Vid rotvärdets bestämmande enligt den normala sortimentssammansättningen
skall iakttagas, att brukliga handelsmått, t. ex. toppmätt massa
inom bark för timmer, löst mått för brännved etc., måste omräknas till
verklig kubikmassa fast mått på bark. För varje sortiment och klass av

Rotvärde.

20 Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

ekonomiskt likvärdiga sortiment skall rotvärdet utrönas för vart oell ett
av de år, som skola läggas till grund för beräkningen, samt medeltal för
dessa årsvärden uträknas. Ur medeltalen bestämmes rotvärdet för samtliga
sortiment enligt den fastställda normala sortimentssammansättningen
på sätt framgår av följande uträkning, vilken allenast utgör ett exempel:

Sortimentsklass :

I: timmer ....................... 35 % å 8 kronor per kubikmeter kronor 2: 8o

II: sulfitved och l:a björkved
............................ 20 % » 6 » » » » 1:20

III: sulfatved, props oell l:a

barrved ...................... 20 % »4 » » » » 0: so

IV: kolved, industribränsle

och diverse virke .... 25 % » 1 » » » » 0: 2 5

Rotvärde per kubikmeter kronor 5: 05.

Det bör beaktas, att den normala sortimentssammansättningen skall
avse hela virkesavkastningen, oberoende av huruvida viss del av denna
icke vinner avsättning. Skulle sålunda å viss trakt virke, i exemplet här
ovan hänfört till fjärde sortimentsklassen, ej vara avsättningsbart, bör
i exemplet detta utföras med värdet 0, då medelpriset blir endast 4 kronor
80 öre per kubikmeter. Motsvarande gäller tydligen även, då försäljning
skett på rot men virke under viss brösthöjdsdimensien ej kunnat vinna
avsättning, ehuru dess kubikmassa ingår i den för skogen beräknade årliga
virkesavkastningen.

Saknas ordnad bokföring för skogen, eller hava för det genomsnittliga
prisläget representativa virkesförsäljningar ej förekommit, eller anses
de hokförda priserna icke kunna läggas till grund för beräkningen, uppskattas
rotvärdet med ledning av medelpriset för orten efter en med hänsyn
till skogens läge och skogsmarkens normala virkesavkastningsförmåga
beräknad, till såväl kvantitet som sammansättning normal virkesavkastning.
Vid uppskattningen skall medelpriset enligt förenämnda
särskilda anvisningar jämkas med hänsyn till att sämre mark producerar
ej blott kvantitativt mindre virke utan även mindre värdefulla sortiment
ävensom till utdrivningens större eller mindre svårigheter i fråga
örn körvägar, flottningsförhållanden m. m. dylikt, som inverkar å virkets
rotvärde.

Vid uppskattning efter nu angivna grunder finnes alltså möjlighet att
taga hänsyn till varje särskild skogs läge i förhållande till avsättningsort
och annat, som inverkar på virkesvärdet. Vid enahanda bonitet och avsättningsläge
skall samma rotvärde åsättas den normala virkesavkastningen,
även örn skogsbruk i olika syften bedrives med olika omloppstider.
Avvikelser från den omloppstid, som kan anses motsvara den för
orten normala sortimentssammansättningen, inverka visserligen på den
verkliga virkesavkastningens sammansättning och värde, men skall hän -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42. 21

syn till dessa avvikelser tagas vid beräkningen av växande skogens värde
enligt punkt 7.

Det enligt det föregående bestämda rotvärdet jämkas till den av prisklasserna
i tabell I, som ligger närmast.

6. Den enligt punkt 4 bestämda normala årliga virkesavkastningen Skogsmarkens
per hektar skogsmark multipliceras med det enligt punkt 5 beräknade rot- avk“f”f"9S
värdet. Från den värdeavkastning, som därvid framkommer, skall avdragas

en tredjedel för kostnader för skogens vård, förvaltning, bevakning, vägoch
byggnadsunderhåll, skogskultur, skyddsdikning, skogsindelning, skatter,
m. m. För skyddsskog eller annan därmed jämförlig skog, som på grund av
gällande lagstiftning eller rådande svåra naturförhållanden måste skötas i
skyddssyfte med anlitande för skogens vård och underhåll av en osedvanligt
stor del av avkastningens värde, må avdraget för kostnader efter prövning
i varje särskilt fall och med angivande av skälen höjas, dock ej till
mer än hälften av den beräknade normala värdeavkastningen. Det sålunda
reducerade värdet anses utgöra nettovärdet på ett års normal avkastning
per hektar skogsmark.

Skogsmarkens värde per hektar (skogsmarkens avkastnings värde) skall
utgöra tre och en halv gånger nettovärdet på ett års normal avkastning.

Till underlättande av värdeberäkningen hänvisas till tabell I, som vid
avdrag för kostnader med en tredjedel angiver skogsmarkens värde per
hektar vid förekommande kombinationer mellan bonitets- och rotvärdesklasser.
Vid avdrag för kostnader med mera än en tredjedel kan tabell
I icke användas, utan särskild värdeberäkning måste göras.

B. Växande skog.

7. Växande skog skall — oavsett örn avverkningsrätt till densamma Skogsvärde
upplåtits eller ej — värdesättas med hänsyn till det skick, vari den fak- slogstMgTng.
tiskt befinner sig, och den värdeavkastning, som för framtiden därur

kan uttagas under förutsättning av en rationellt driven hushållning.

Därest skogen innehåller ett sådant på behöriga åldrar fördelat virkesförråd,
att den beräknade normala värdeavkastningen genast kan uthålligt
uttagas, och sålunda normal skogsull gång förefinnes, sättes värdet å
den växande skogen (skogsvärdet) till sexton och en halv gånger nettovärdet
på den normala årliga värdeavkastningen. I fråga örn denna värdeberäkning
hänvisas till tabell I, som jämväl angiver skogsvärdet per
hektar vid normal skogstillgång för samma kombinationer, som upptagits
i fråga örn skogsmarkens avkastningsvärde.

Emellertid är den växande skogens slutenhet, sammansättning i åldersklasser
och beskaffenhet i övrigt vanligen sådan, att den faktiska skogstillgången
betingar ett från det normala mer eller mindre avvikande
skogsvärde. Detta värde i förhållande till det normala utgör den relativa
skogstillgången, som betecknas med tal, uttryckta i tiondelar. Talet

22 Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

för relativa skogstillgången är således l.o, om skogsvärdet överensstämmer
med det normala. Kelativ skogstillgång 0.9, 0.8, 0.7 o. s. v. innebär, att
det förhandenvarande virkesförrådet, såsom i utglesnade eller vanskötta
skogar med allmän virkesbrist eller i välskötta skogar med brist på moget
virke, icke medgiver normal värdeavkastning. Är detta fallet, skall
skogsvärdet sättas i motsvarande mån lägre. På samma sätt innebär
relativ skogstillgång l.i, 1.2, 1.3 o. s. v., att skogsbeståndet till följd av
mer än vanligt stor slutenhet eller jämförelsevis god tillgång på moget
virke under viss tid kan medgiva större avverkning eller uttagande av
värdefullare dimensioner än som för normal värdeavkastning kan beräknas,
varför skogsvärdet i samma man sättes högre. Den erforderliga
jämkningen av de i tabell I angivna skogsvärdena vid normal skogstillgång
sker med stöd av de kända avvikelser, skogens virkesförråd och
dettas sammansättning med avseende på åldrar och mogenhetsklasser
samt grövre och klenare dimensioner uppvisar vid jämförelse med förrådet
å en normalt sammansatt skog och skogens därav beroende förmåga
att giva en mot åsatt bonitet och rotvärde svarande framtida värdeavkastning.

För att underlätta bedömandet av relativa skogstillgången har upprättats
bifogade tabell II, vilken för olika boniteter och omloppstider utvisar
den storlek för ett normalt sammansatt och slutet virkesförråd, som
motsvarar relativa skogstillgången l.o.

Tabellens användning framgår av följande exempel. I en viss landsända
förutsättes enligt vad som framgår av de särskilda anvisningarna
jämlikt 59 § taxeringsförordningen 100-årig omloppstid vara lämplig med
hänsyn till förekommande bonitet och avsättningsförhållanden med mera.
Örn en skog innehåller virke i normal ålders- och dimensionsfördelning
och skogsmarkens bonitet är 2.5, skall virkesförrådet således uppgå till
83 kubikmeter per hektar, för att relativa skogstillgången skall vara l.o.
Örn skogen på grund av allmän gleshet innehåller allenast 50 kubikmeter
i genomsnitt per hektar, pren i övrigt beträffande ålders- och dimensionsfördelning
kan betraktas som normal, är relativa skogstillgången s%3
eller 0.6 av det normala.

Det skall uppmärksammas, att det förhandenvarande totala virkesförrådet
—• vari skall ingå jämväl virke av mindre dimensioner än den
minsta uppskattade utan hänsyn till att viss del av dess avkastning
måhända icke är avsättningsbar eller utnyttjas för husbehov, skall ligga
till grund för jämförelse med det normala virkesförrådet.

Då normal ålders- och dimensionsfördelning oftast ej är för handen,
måste den enligt nyssnämnda regel funna relativa skogstillgången vanligen
jämkas ytterligare, nämligen uppåt, örn förrådet är sammansatt av
äldre bestånd eller grövre virke än normalt, och nedåt, örn de äldre åldersklasserna
saknas eller bestånden äro sammansatta av övervägande klena
dimensioner.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42. 23

Å skogar, för vilka tillförlitliga detaljerade hushållningsplaner finnas,
och för vilka tillförlitliga översikter kunna erhållas över de växlingar i
den framtida skörden, som av nämnda orsaker äro att vänta, kan skogens
bruttovärde erhållas på så sätt, att dessa avkastningar värderas i penningar
och hela skogsbrukets till nutiden diskonterade avkastning därefter
uträknas efter 5 procents räntefot. Efter avdrag dels med en tredjedel
för omkostnader, dels också för skogsmarkens avkastningsvärde, som
ju uppskattas efter andra grunder, erhålles den växande skogens fristående
värde.

Endast undantagsvis lärer relativa skogstillgången kunna sättas lägre
än 0.2.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1932 och skall första gången
tillämpas i avseende å 1933 års allmänna fastighetstaxering.

Tnb. I, utvisande skogsmarkens saint den växande skogens värde per hektar vid olika lioniteter och rogården.

Övre raden angiver markvärde, undre raden angiver skogsvärde.

Yirkesavkast-		Markens normal	a virkesavkastningsförmåga per liektar	i k b m. fast mått	(b o n i	tet)	—
snittliga rot-värde per kbm.	0.50	0.76	1.00	1.26	1.50	1.75	2.oo	2.25	2.50	2.75	3.oo	3.50	j 4.oo	4.5 0	1 5.oo	5.50	6.oo	6.50	7.00	7.50	8.oo
Kronor			Markvärde saint skogsvärde vid normal skogstillgång (relativ skogstillgång l.o), kronor per	liektar
0.50............	1	1	\| 1	1	2	2	2	3	1 3	3	4	4	5	5	6	6	I 7	8	1 8	9	1)
	3	4	6	7	8	10	11	12 14	15	17i 10	22	25	28	30	33	36	i 30	41	44
0.75............	1	1	2	2	3	3	4	4 4	5	5	6	7	8	9	10 11	11	12	13	14
	4	6	8	\| J0	12	14	17	10	21	23	25	20	33	37	41	45	50	54	58	62	66
1.00............	1	2	2	8	4	4	5	5	6	6	7	8	9	11	12	13	14	15	16	18	19
	6	8	11	14	17	10	22	25	28	30	33	30	44	50	55	61	66	72	77	83	88
1.25............	1	2	3	/	4	5	6	7	7	8	9	10	12	13	15	16	18	19	20	22	23
	7	10	14	17	21	24	28	31	34	38	41	48	55	62	60	76	83	80	06	103	ilo
1.50............	2	3	4	4	5	6	7	8	9	10	11	12	14	16	18	19	21	23	25	26	28
	8	12	17	21	25	20	33	37	41	45	50	58	66	74	83	01	00	107	116	124	132
1.75 ...........	2	3	4	5	6	7	8	9	10	11	12	14	16	18	20	22	25	27	29	31	33
	10	14	19	24	20	34	30	43	48	53	58	67	77	87	06	106	116	125	135	144	1541
2.oo............	2	4	5	6	7	8	9	11	12	13	14	16	19	21	23	26	28	30	33	35	37
	11	17	22	28	33	30	44	50	55	61	66	77	88	00	ilo	121	132	143	154	165	176
2.25............	3	4	5	7	8	9	11	12	13	14	16	18	21	24	26	29	32	34	37	39	42
	12	19	25	31	37	43	50	56	62	68	74	87	00	lil	124	136	149	161	173	186	198
2.50............	3	4	6	7	9	10	12	13	15	16	18	20	23	26	29	32	35	38	41	44	47
	14	21	28	34	41	48	55	62	60	76	83	06	110	124	138	151	165	170	103	206	220
2.75............	3	5	6	8	10	11	13	14	16	18	19	22	26	29	32	35	39	42	45	48	51
	15	23	30	38	45	53	61	68	76	83	91	106	121	136	151	166	182	107	212	227	242
3.oo............	4	5	7	9	11	12	14	16	18	19	21	25	28	32	35	39	42	46	49	53	56
	17	25	33	41	50	58	66	74	83	01	00	116	132	140	165	182	108	215	231	248	264
3.25............	4	6	8	9	11	13	15	17	19	21	23	27	30	34	38	42	46	49	53	57	61
	18	27	36	45	54	63	72	80	80	08	107	125	143	161	170;	107	215	232	250	268	286
3.50............	4	6	8	10	12	14	16	18	20	22	25	29	33	37	41	45	49	53	57	61	65
*	19	29	39	48	58	07j	77	87	06	joe	116	135	154	173	103*	212	231	250	270.	280	.3081

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

Tab. I (forts.), utvisande skogsmarkens samt den växande skogens värde per hektar vid olika honiteter och rotvärden,

Övre raden angiver markvärde, undre raden angiver skogsvärdc.

j Yirkesavkast-		Markens normala v i i	kesa	vkastningsfö	r maga per hektar	i k b	m. fast mått (bonitet)
ningens genom-		1
snittliga rot-	0.50	0.7 5 !	1.00	1.25 I	1.50	1.75	2.00	2.26	2.50	2.76	3.00	3.50	4.oo	4.50	5.oo	5.5 0	6.oo	6.50	7.oo	7.60	8.oo
värde per kbm.
Kronor			Markvärdo samt skogsvärde vid normal skogstillgång (relativ skogstillgång l.o), kronor per	hektar
3.75............	4	7	9	11	13	15	18	20	22	24	26	31	35	39	44	48	53	57	61	66	70
	21	31	41	52	62	72	83	93	103	113	727	777	765	786	206	227	278	268	289	309	330
i.00.........	5	7	9	12	14	16	19	21	23	26	28	33	37	42	47	51	56	61	65	70	75
	22	33	44	55	66	77	88	99	110	121	732	757	776	798	220	272	267	286	308	330	352
4.25...........	5	7	10	12	15	17	20	22	25	27	30	35	40	45	50	55	60	64	69	74	79
	23	35	47	58	70	82	94	105	117	129	770	767	787	270	237	257	281	307	327	351	377
4.50............	5	8	11	13	16	18	21	24	26	29	32	37	42	47	53	58	63	68	74	79	84
	25	37	50	62	74	87	99	lil	727	736	779	773	798	223	278	272	297	322	347	377	396
4.75............	6	8	1!	14	17	19	22	25	28	30	33	39	44	50	55	61	67	72	78	83	89
	26	39	52	65	78	91	105	118	737	144	157	783	209	235	267	287	377	370	366	392	778
5.oo............	6	9	12	15	18	20	23	26	29	32	35	41	47	53	58	64	70	76	82	88	93
	28	41	55	69	83	96	110	124	138	7.77	765	793	220	278	275	303	330	358	385	773	440
5.2 5............	6	9	12	15	18	21	25	28	31	34	37	43	49	55	61	67	74	80	86	92	98
	29	43	58	72	87	101	116	130	144	759	173	202	237	260	289	378	377	375	707	733	762
! 5.50............	ti	10	13	16	19	22	26	29	32	35	39	45	51	58	64	71	77	83	90	96	103
	30	45	öl	76	91	106	121	136	757	166	782	272	272	272	303	333	363	393	727	757	787
5.75............	7	10	13	17	20	23	27	30	34	37	40	47	54	60	67	74	81	87	94	101	107
	32	47	63	79	95	lil	127	142	158	777	790	227	253	285	376	578	380	777	773	777	506
6.oo............	/	11	14	18	21	25	28	32	35	39	42	49	56	63	70	77	84	91	98	105	112
	33 50	66	83	99	116	132	149	165	182	798	237	264	297	330	363	396	729	762	795	528
6.50............	8	11	15	19	23	27	30	31	38	42	46	53	61	68	76	83	91	99	106	114	121!
	36 54	72	89	107	125	143	161	179	197	275	250	286	322	358	393	729	765	507	536	572
7.oo...........	8	12	16	20	25	29	33 37	41	45	49	57	65	74	82	90	98	106	114	123	131
	39	58	77	96	116	135	757 173	193	2/2	237	270	308	377	385	424	762	507	539	578	676
7.50............	9 16	18	22	26	31	35	39	44	48	53	61	70	79	88	96	105	114	123	131	140
	41]. 62	83	103	124	144	165	186	206	227	278	289	330	377	773	454	795	536	578	679	660

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

Tab. I (forts.), utvisande skogsmarkens samt den växande skogens varde per hektar vid olika boniteter oell rotvärden.

Övre raden angiver markvärde, undre raden angiver skogsvärde.

Virkesavkast-		Markens normala vi	rkesavkastningsförmåga per hektar	i khm. fast mått	(b o n i t e t)

snittliga rot-	0.50	0.7 5	1.00	1.25	1.50	1.76	2.00	2.25	2.50	2.75	3.oo	3.50	4.oo	4.50	5.oo	5.60	6.oo	6.50	7.00	7.50	8.oo

Kronor			Markvärde samt skogsval-!	e vid	normal	skogstillgång (relativ skogstillgång l.o), kronor per hektar
8.00 .........	9	14	19	23	28	33	37	42	47	51	56	65	75	84	93	103	112	1211 131	140	149
	44	66	88	110	132	154	176	198	220	242	264	308	352	396	440	484	528	572	646	660	704
9.00 .........	11	16	21	26	32	37	42	47	53	58	63	74	84	95	105	116	126	137	147	158	168
	50	74	99	124	149	173	198	223	248	272	297	347	396	446	495	545	594	644	693	743	792
10.oo .........	12	18	23	29	35	41	47	53	58	64	70	82	93	105	117	128	140	152	163	175	187
	55	83	110	138	165	193	220	248	275	303	330	385	440	495	550	605	660	745	770	825	880
11.00 .......	13	19	26	32	39	45	51	58	64	71	77	90	103	116	128	141	154	167	180	193	205
	61	91	121	151	182	212	242	272	303	333	363	424	484	545	605	666	736	787	847	908	968
12.oo .........	14	21	28	35	42	49	56	63	70	77	84	98	112	126	340	154	168	182	196	210	224!
	66	99	132	165	198	231	264	297	330	363	396	462	528	594	660	726	793	858	924	990	1056
13.oo .........	15	23	30	38	46	53	61	68	76	83	91	106	121	137	152	167	182	197	212	228	243
	72	107	143	179	215	250	286	322	358	393	429	501	572	644	715	787	858	930	4 004	1073	4 444
14.00 .........	16	25	33	41	49	57	65	74	82	90	98	114	131	147	163	180	196	212	229	245	261
	77	lie	154	193	231	270	308	347	385	424	462	539	616	693	770	847	934	lool	4 078	4 455	4 232
lö.oo .........	18	26	35	44	53	61	70	79	88	96	105	123	140	358	175	193	210	228	245	263	280
	83	124	165	206	248	289	330	371	413	454	495	578	660	743	825	908	990	4 073	4 455	4 238	4 320
16.00 .........	19	28	37	47	56	65	75	84	93	103	112	131	149	168	187	205	224	243	261	280	299
	88	132	176	220	264	308	352	396	440	484	528	616	704	792	880	968	4 056	1144	4 232	1320	4 408
17.oo .........	20	30	40	50	60	69	79	89	99	109	119	139	159	179	198	218	238	258	278	298	317
	94	140	187	234	281	327	374	421	468	514	567	655	748	842	935	1029	4 423	4 246	1309	4 403	4 496
18.oo .........	21	32	42	53	63	74	84	95	105	116	126	147	168	189	210	23 i	252	273	294	315	336
	99	149	198	248	297	347	396	446	495	545	594	693	792	891	990	1089	4 488	1287	4 386	4 485	4 584
19.oo .........	22	33	44	55	67	78	89	100	lil	122	133	155	177	200	222	244	266	288	310	333	355
	105	157	209	261	314	366	418	470	523	575	627	732	836	941	1045	1150	4 254	1359	•4 463	4 568	1672
2O.0 0 .........	23	35	47	58	70	82	93	105	117	128	140	163	187	210	233	257	280	303	327	350	373
	110	165	220	275	330	385	440	495	650	605	660	770	880	990	IWO	4 3/0	1320	4 430	4 540	1650	4 760

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

Tab. II, utvisande storleken av ett normalt sammansatt och slutet virkesförråd för olika boniteter

och omloppstider.

Om-	Massa-					V	nite	s a v k	a s t n i	ng I	e r 1	deta	r i	k u b	k m e	; e r (bonitet)
lopps- tid	till- växt	0.50	0.7 5	1.00	1.25	1.50	1.75	2.oo	2.25	2.50	2.75	3.oo	3.50	4.oo	4.60	5.00	5.50	6.oo	6.50	7.oo	7.50	8.oo
år	O '' /O					N	orm	alt v	irke	slör	råd	per	li e k t a r i	kul	i k m	eter
60	5.o	10	15	20	25	30	35	40	45	50	55	60	70	80	90	100	110	120	130	140	150	160
80	3.7	14	20	27	34	41	47	54	61	68	74	81	95	108	122	135	149	162	176	189	203	216
100	3.0	17	25	33	42	50	58	67	75	83	92	100	117	133	ISO	167	183	200	217	233	250	267
120	2.4	21	31	42	52	63	73	83	94	104	115	125	146	167	188	208	229	250	271	292	-	—
140	2.0	25	38	50	63	75	88	100	113	125	138	150	175	200	225	250	275	300	—	—	—	—
160	1.7	29	44	59	74	88	103	118	132	147	162	176	206	235	265	294	—	—	—	—	—

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

Tab. III. Exempel på lijälptabell viel fastighetstaxering av skogar i N. N. taxeringsdistrikt år 1933.

Yirkesavkast-ningens genom-snittliga rotvärde per kbm. Kronor		Markens normala	virkesavkastningsförmåga tast mitt (bonitet)	per hektar i	kubikmeter			Anvisningar
0.50	0.75	1.00	1.25	1.50	1.75	2,oo	2.2 6	2.5 0	2.75	3.oo	3.60	4.oo
Markvärde samt skogsvärde vid normal skogstillgång, kronor per	hektar
4.oo ..................	5	7	9	12	14	16	19	21	23	26	28	33	37	Markvärde
	22	33	44	55	66	77	88	99	110	737	733	154	776	Skogsvärde
4.25 ..................	5	7	10	12	15	17	20	22	25	27	30	35	40	Markvärde	Dåliga avsättningstörliållan-
	23	35	47	58	70	82	94	105	117	739	140	164	787	Skogsvärde	den, dyra avverknings- oell transportförhållanden.
4.50 .................	5	8	11	13	16	18	21	24	26	29	32	o7	42	Markvärde
	25	37	50	62	74	87	99	lil	124	736	149	773	798	Skogsvärde
4.75 ..................	6	8	11	14	17	19	22	25	28	30	33	39	44	Markvärde
	26	.50	52	65	78	91	105	118	737	144	757	183	309	Skogsvärde
5.oo ..................	6	9	12	15	18	20	23	26	29	32	35	41	47	Markvärde
	2S	41	55	69	83	96	110	124	138	757	765	793	220	Skogsvärde
5.2 5 ..................	6	9	12	15	18	21	25	28	31	34	37	43	49	Markvärde
	29	43	58	72	87	101	110	730	144	159	773	202	337	Skogsvärde	Medelgoda avsättnings- oell
5.50 .................	6	10	13	16	19	22	26	29	32	35	39	45	51	Markvärde	'' transportförhållanden.
	30	45	61	76	91	106	121	136	151	766	182	212	242	Skogsvärde
5.75 ..................	7	10	13	17	20	23	27	30	34	37	40	47	54	Markvärde
	32	47	63	79	95	lil	127	142	158	174	190	221	353	Skogsvärde
6.oo ..................	7	11	14	18	21	25	28	32	35	39	42	49	56	Markvärde
	33	50	66	83	99	116	132	149	765	182	198	337	367	Skogsvärde
6.50 ..................	8	11	15	19	23	27	30	34	38	42	46	53	61	Markvärde
	36	54	72	89	107	125	143	161	179	797	215	350	386	Skogsvärde
7.oo ..................	8	12	16	20	25	29	33	37	41	45	49	57	65	Markvärde
	39	53	77	96	116	135	154	173	793	212	337	270	308	Skogsvärde	Goda eller utmärkta avsätt-
															nings- och transporter-
7.50 ..................	9	13	18	22	26	31	35	39	44	48	53	61	70	Markvärde
	41	62	83	103	124	144	165	786	206	337	248	289	330	Skogsvärde
8.oo ..................	9	14	19	23	28	33	37	42	47	51	56	65	75	Markvärde
	44	66	88	110	132	154	176	198	330	242	264	308	353	Skogsvärde

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

Exempel.

Ett hemman innehåller enligt taxeringslängden, bland annat, 30 hektar
skogsmark. Med hänsyn till skogens normala virkesavkastningsförmåga
och belägenhet hava rotvärdesiffran 5 kronor per kubikmeter och bonitetsiffran
3 kubikmeter per hektar ansetts kunna användas, vadan skogsmarksvärdet
(skogsmarkens avkastningsvärde) per hektar enligt hjälptahellen
(tab. III) beräknas till 35 kronor och således skogsmarksvärdet å
hela arealen till 1,050 kronor. Den relativa skogstiligången anses motsvara
0.8 av normal skogstillgång. Då enligt hjälptahellen virkesvärdet per hektar
utgör 165 kronor, blir alltså den faktiska skogstillgångens värde per
hektar 165 X 0.8 = 132.0 kronor eller således sammanlagt för hela arealen
3,960 kronor. Hemmanet uppskattas alltså med hänsyn till skogsmarken
och växande skogen till respektive 1,050 och 3,960 kronor eller sammanlagt
5,010 kronor. I taxeringslängdens anmärkningskolumn antecknas siffrorna
5; 3; 0.8.

Beträffande vad. föredragande departementschefen vid ärendets föredragning
inför Kungl. Maj:t anfört till motivering för förslagen, får utskottet,
i den mån redogörelse ej lämnas i det följande, hänvisa till ovannämnda
statsrådsprotokoll.

Till utskottets behandling hava jämväl överlämnats följande i anledning
av propositionen väckta motioner, nämligen

l:o) de likalydande motionerna nr 364 i första kammaren av herr
Fritiof Gustafson m. fl. och nr 540 i andra kammaren av herr Persson i
Falla m. fl., däri hemställts, »att riksdagen vid behandlingen av propositionen
nr 220 med förslag till lag örn ändring i vissa delar av kommunalskattelagen
den 28 september 1928 ville besluta, dels att sänka jordbruksfastighets
repartitionstal till fyra iskatteören för varje etthundra
kronor av fastighetens jordbruksvärde, dels att vid bifall härtill för
landsbygdskommunernas del fastställa sådana extra avdrag för de lägsta
inkomsttagarna, som må befinnas påkallade för att förhindra en för dessa
oskälig förskjutning i skattebördan».

2:o) de likalydande motionerna nr 365 i första kammaren av herr Sederholm
m. fl. och nr 538 i andra kammaren av herr Gustafson i Kasenberg
m. fl., däri hemställts, »att riksdagen måtte besluta, att 2 och 45 §§ kommunalskattelagen
skola erhålla följande lydelse:

2 i

Allmän kommunalskatt är dels fastighetsskatt, dels kommunal inkomstskatt.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

Såsom underlag för fastighetsskatt påföras skattskyldig:

för jordbruksfastighet: fem skatteören för varje etthundra kronor av
fastighetens jordbruksvärde, fem skatteören för varje etthundra kronor
av fastighetens tomt- och industrivärde samt tre skatteören för varje
etthundra kronor av fastighetens skogsvärde;

för annan---fastighetens taxeringsvärde.

Såsom underlag — — — beskattningsbar inkomst.

Etthundra skatteören hilda en skattekrona.

45 §.

Genom fastighetsskatten skall inkomsten från fastighet anses vara beskattad
till ett belopp motsvarande, i fråga örn jordbruksfastighet, 5 procent
av jordbruksvärdet och tomt- och industrivärdet samt 3 procent av
skogsvärdet och, i fråga örn annan fastighet, 5 procent av taxeringsvärdet.
Vid beräkning---fastighetsskatt beskattats.

Rätt till---lägenheten belöper.

Har fastighet--- —- ägt fastigheten.

Avdraget skall —--gällande taxeringsvärdet.

(Se vidare anvisningarna.)»

Tillika har hemställts örn »den ändring i övergångsbestämmelserna till
den föreslagna lagen örn ändring i vissa delar av kommunalskattelagen,
som i anledning av nämnda formulering av 45 § hetingas».

3:o) motionen nr 366 i första kammaren av herrar Gabrielsson och Tamm,
däri hemställts, »att riksdagen ville besluta, att ''Förordning med instruktion
för värdering av skogsmark och växande skog vid taxering av fastighet’
skall under punkt A 5 (rotvärde) hava följande lydelse:

''För värdering i penningar av den sålunda uppskattade normala virkesavkastningen
beräknas virkets nettovärde per kubikmeter å rot (rotvärde)
enligt de pris, som under åren 1929—1931 på grund av prissättning nämnda
år i genomsnitt varit å orten gällande för de sortiment, varav dylik normal
virkesavkastning anses sammansatt (normal sortimentssammansättning).
I de--— normal sortimentssammansättning’.»

4:o) motionen nr 524 i andra kammaren av herr Laurén, däri hemställts,
»att riksdagen behagade

dels avslå Kungl. Maj:ts proposition nr 220 i de delar, som angå kommunalskattelagens
32 och 46 §§ och anvisningarna till 31 och 32 §§ ävensom
taxeringsförordningens 33 och 35 §§,

dels i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa örn utredning angående effekten
av de i bruk varande systemen för olika sparformers beskattning ävensom
den lämpliga avgränsningen av begreppet pensionsförsäkring i kommunalskattelagens
mening».

5:o) motionen nr 528 i andra kammaren av herrar Mårtensson och Karlsson
i Munkedal, däri hemställts, »att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

förslag, evad det rör sänkning av repartitionstalet för jordbruksfastighet
vid kommunal beskattning.»

6:o) motionen nr 539 i andra kammaren av herrar Ericson i Boxholm
och Isacsson, däri hemställts, »1) att riksdagen beslutar avslå den del av
Kungl. Maj:ts proposition nr 220, som avser sänkning av repartitionstalet
för jordbruksfastighet,

samt i händelse Kungl. Maj:ts ovanberörda förslag i allt fall vinner riksdagens
bifall:

2) att riksdagen beslutar att § 50 mom. 2 i kommunalskattelagen skall
erhålla följande lydelse:

''För fysisk person---överskjuter ortsavdraget. Återstår efter till lämpning

av föregående stycke för skattskyldig, vilkens hemortskommun
tillhör ortsgrupp 1 och 2 och ej utgör stad, av den taxerade inkomsten
högst 509 kronor, skall denna ytterligare minskas med 40 kronor.

Finnes skattskyldig--- 700 kronor.

Vad därefter — -— — beskattningsbar inkomst.’»

Till behandling i samband med förevarande proposition har utskottet
funnit lämpligt att jämväl upptaga den under motionstiden vid riksdagens
början väckta, till utskottet hänvisade motionen nr 354 i andra kammaren
av herr Andersson i Stockholm m. fl., däri hemställts, »att riksdagen
må besluta, att de kommunala ortsavdragen fastställas sålunda: Grupp I
grundavdrag 680 kronor, familjeavdrag (lika belopp för hustru och barn)
320 kronor, grupp II grundavdrag 760 kronor, familjeavdrag 320 kronor,
grupp III grundavdrag 840 kronor, familjeavdrag 360 kronor, grupp IV
grundavdrag 920 kronor, familjeavdrag 360 kronor samt grupp V grundavdrag
1,000 kronor och familjeavdrag 400 kronor;

att den kommunala progressivskatten fastställes enligt följande grunder:

För andra skattskyldiga än svenska aktiebolag och svenska solidariska
bankbolag utgör progressivskattens grundbelopp för den del av det till
kommunal progressivskatt beskattningsbara beloppet (bestämt i § 2 Förordning
örn kommunal progressivskatt) som överstiger:

CO o o o	kronor	men	ej	9,000	kronor ..........................	.......................... 0.5	%
9,000	»	»	»	15,000	» ..........................	.......................... 1	%
15,000	»	»	»	25,000	» ..........................	.......................... 2	°4,
25,000	»	»	»	35,000	» ...........................	.......................... 3	°/o
35,000	»	»	»	50,000	» ..........................	.......................... 4	%
50,000	»	»	»	75,000	» ..........................	.......................... 5	%
75,000	»	»	»	100,000	» ..........................	.......................... 6	%
100,000	»	»	»	150,000	» ...........................	.......................... 7	%
150,000	»		»	200,000	» ...........................	.......................... 8	%
200,000	»	»	»	500,000	y> ..........................	........................ 9	%
500,000	»					.......................... 10	%

Utskottet.

Repartitionstalet
för
jordbruksfastighet.

Gällande

bestämmelser.

32 Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

För svenskt aktiebolag eller svenskt solidariskt bankbolag fastställes
progressivskattens grundbelopp i förhållande till det beskattningsbara beloppet
efter ett procenttal som utgör fem fyrtiondelar av det belopp, varmed
den enligt 18 § b) förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
för bolaget beräknade inkomstprocenten överstiger 5;

att bestämmelserna örn begränsningarna av progressivskatten till respektive
4.5 procent och 3.75 procent av det beskattningsbara beloppet borttages; att

den del av kommunal progressivskatt, som ej åtgår vid tillämpningen
av i förordningen örn kommunal progressivskatt givna bestämmelser,
skall användas till lättande av skattebördan i skattetyngda kommuner och
i enlighet därmed överföras till skatteutjämningsfonden.»

Slutligen har hemställts, att utskottet måtte inarbeta förslagen i respektive
lagrum.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för motionärernas yrkanden,
får utskottet hänvisa till motionerna.

Den föreliggande propositionen innefattar förslag till vissa ändringar
i gällande skattelagstiftning. Dessa avse i första rummet en sänkning
av det vid den kommunala beskattningen gällande repartitionstalet för
jordbruksfastighets jordbruksvärde från 0.06 till O.os. På grund av att
laglikmätigt allmän fastighetstaxering med början innevarande år skall
verkställas år 1933, har förslag vidare framlagts till förordning med instruktion
rörande värdering av skogsmark och växande skog. De erfarenheter,
som vunnits från 1928 års allmänna fastighetstaxering, hava
ansetts böra föranleda ytterligare vissa modifikationer i gällande bestämmelser
örn fastighetstaxering, bland annat avseende taxering av vattenfallsfastigheter.
Spörsmålet örn beskattning av inkomst på grund av pensionsförsäkring,
vilket varit föremål för en framställning från vissa försäkringsföretag,
har jämväl upptagits till behandling i propositionen.
Härtill komma några mera speciella frågor, som synts vara av beskaffenhet
att nu böra föranleda förslag till riksdagen.

Gällande repartitionstal för den kommunala beskattningen äro fastställda
genom kommunalskattelagens 2 §, I denna stadgas följande;

»Allmän kommunalskatt är dels fastighetsskatt, dels kommunal in
komstskatt.

Såsom underlag för fastighetsskatt påföras skattskyldig:

för jordbruksfastighet: sex skatteören för varje etthundra kronor av
fastighetens jordbruksvärde, fem skatteören för varje etthundra kronor
av fastighetens tomt- och industrivärde samt fyra skatteören för varje
etthundra kronor av fastighetens skogsvärde;

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

för annan fastighet: feni skatteören för varje etthundra kronor av fastighetens
taxeringsvärde.

Såsom underlag för kommunal inkomstskatt påföres skattskyldig ett
skatteöre för varje krona beskattningsbar inkomst.

Etthundra skatteören bilda en skattekrona.»

Enligt 45 § kommunalskattelagen skall vid beräkning av inkomst av
fastighet eller rörelse, vari fastighet använts, avdrag ske med belopp,
motsvarande, i fråga örn jordbruksfastighet, 6 procent av jordbruksvärdet,
5 procent av tomt- och industrivärdet samt 4 procent av skogsvärdet och,
i fråga örn annan fastighet, 5 procent av taxeringsvärdet.

De nu omnämnda repartitionstalen, som närmast avse beskattningen till
de borgerliga och kyrkliga primärkommunerna, bliva automatiskt gällande
jämväl för landstingsheskattningen och vissa specialkommuners, framför
allt tingslagens, beskattning. Däremot gälla för vägbeskattningen särskilda
repartitionstal, vilka framgå av väglagens bestämmelser örn s. k. vägfyrk.
Grunderna för vägfyrkens bestämmande avses ej i detta sammanhang,
ehuru det föreliggande förslaget äger viss betydelse även för vägbeskattningen.

En historisk redogörelse rörande tillkomsten av repartitionstalet O.og
för jordbruksfastighet och O.os för annan fastighet finnes fogad vid propositionen,
vartill utskottet härutinnan får hänvisa.

Frågan örn repartitionstalet för jordbruksfastighet har, såsom framgår
av propositionen, vid flera tillfällen varit föremål för statsmakternas
uppmärksamhet.

När förslag till kommunalskattelag m. m. förelädes 1928 års riksdag i
proposition nr 213, hade frågan örn repartitionstalet varit underkastad
särskild utredning. Förslaget bibehöll emellertid repartitionstalet O.oc,
vilket av föredragande departementschefen sammanfattningsvis motiverades
sålunda:

»Det nu sagda torde ådagalägga, att frågan örn en sänkning av repartitionstalet
för jordbruksfastighet är rätt komplicerad. Vissa jämställighetskrav
tala för repartitionstalet O.os för jordbruksvärde, men samma
jämställighetskrav tala med nästan ännu större styrka för att den växande
skogen ej blir sämre ställd än jordbruksfastighet i övrigt, ty jordbruket
avkastar genomsnittligt vida mer än skogsbruket och_ bör följaktligen
snarare kunna bära en starkare garanti. Sagda jämställighetskrav kunna
vidare ej anses ovedersägliga, då jordbruksfastigheten på grund av sin
större avkastning kan bära en starkare garanti än annan fastighet. De
verkningar, som en sänkning av repartitionstalet skulle medföra, skulle

även med det minst genomgripande alternativet---bliva betydande

och, bland annat, nödvändiggöra en ändring av grunderna för skatteutjämningen.
De svårigheter, som skulle uppstå för kommunerna genom
minskningen av deras beskattningsunderlag, skulle i många fall bliva mycket
kännbara och av en helt annan storleksordning än exempelvis de, som
föranledde kommunalskatteutskottet att avstyrka förslaget örn över fly tt Bihang

till riksdagens protokoll 1932. 7 sami. 35 höft. (Nr h2.)

Tillkomsten
av gällande
repartitionstal
och tidigare
överväganden
örn
ändringar i
desamma.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

ning av den kommunala progressivskattens kommunandel till landstingen,
desto större på den grund, att det kär gäller i synnerhet alla kommuner
med hög utdebitering, medan förslaget rörande progressivskatten rörde
nästan endast kommuner med relativt låg utdebitering. Då den i och för
sig avsevärda överflyttning av skattebördan till andra skattskyldiga än
ägare av jordbruksfastighet, som inom många kommuner skulle uppkomma
genom sänkt garantiskatt å såväl skog som jordbruksvärde, skulle drabba
dessa skattskyldiga ungefär samtidigt med i samma riktning verkande
ofta lägre skogsvärde och ändrade bestämmelser örn skogsaccisen och
vägskatten, bar jag i sålunda angivna omständigheter funnit bärande skäl
att ej nu förorda, det Kungl. Maj:t framlägger förslag till riksdagen örn
lägre repartitionstal för jordbruksvärde.»

I enlighet med det i propositionen framlagda förslaget beslöt 1928 års
riksdag, efter tillstyrkan av det särskilda kommunalskatteutskottet, att
bibehålla repartitionstalet O.og för jordbruksfastighet. Emellertid anhöll
riksdagen, att Kungl. Majit ville föranstalta örn vissa utredningar, syftande
till en mera genomgripande ändring av grunderna för statsbidragen
åt kommunerna samt för den kommunala beskattningen.

Sedan vid 1930 års riksdag motioner väckts örn sänkning av repartitionstalet
för jordbruksvärde till O.os, anförde bevillningsutskottet i sitt
betänkande i ämnet nr 36, bland annat, följande:

»Vad särskilt beträffar den i föreliggande motioner behandlade frågan
örn en sänkning av repartitionstalet för jordbruksvärde, så har inom utskottet
uttalats sympatier för principiell likställighet med annan fastighet.
Men man bar å andra sidan hänvisat till att det ej vore lämpligt att
nu upptaga detta spörsmål isolerat, då det sammanhängde med andra
frågor, exempelvis den ännu ej slutgiltigt avgjorda frågan örn en näringssätt
å rörelse i allmänhet, vilken kunde tänkas böra omfatta inventarier
för olika slag av näringsidkare, samt frågan örn det gällande skatteutjämningsforfarandets
omfattning och tillgång på medel för dylikt ändamål.
Vidare har framhållits, att ett bifall till motionen endast skulle överflytta
den ojämnhet, som må anses föreligga mellan jordbruksvärde och annan
fastighet, till förhållandet mellan jordbruks- och skogsvärde. Det bar
likaledes anförts, att i vissa kommuner skattetrycket vore så utomordentligt
bärt, att man ej utan att noga klarlägga konsekvenserna i olika avseenden
kunde våga företaga någon sådan ändring i den hävdvunna skattefördelningen,
som skulle ytterligare sänka skattekronornas antal. Utskottet
har ej kunnat undgå att taga intryck av dessa skäl och anser därför,
att berörda spörsmål bör särskilt undersökas i samband med den utredning,
som ifrågasatts av 1928 års riksdag.»

Utskottet fann, att dessa spörsmål vore av den betydenhet och omfattning,
att deras snara upptagande måste anses önskvärt, och hemställde,
att riksdagen ville i anledning av berörda motioner i skrivelse hos Kungl.
Majit, bland annat, framhålla önskvärdheten av att de av 1928 års riksdag
äskade, här förut omförmälda utredningarna i vad dessa avsåge själva
beskattningsgrunderna måtte utföras med den skyndsamhet, som med
hänsyn till uppgifternas natur och omfattning vore möjlig.

Riksdagen biföll bevillningsutskottets betänkande.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42. 35

Åt särskilda sakkunniga, som sedermera antogo benämningen »1930 års
kommunalskatteberedning», uppdrogs att verkställa de av riksdagen sålunda
ifrågasatta utredningarna i kommunalskattefrågan.

Med föranledande, bland annat, av de i 1930 års bevillningsutskotts betänkande
gjorda uttalandena örn repartitionstalen för jordbruksfastighet
anhöll 1930 års kommunalskatteberedning i skrivelse den 1 november 1930
hos chefen för finansdepartementet, att denne måtte utverka Kungl. Maj:ts
bemyndigande för beredningen att verkställa undersökning rörande förskjutningen
av den kommunala skattebördan mellan olika slag av beskattningsföremål
dels vid en sänkning enbart av repartitionstalet för jordbruksfastighets
jordbruksvärde från O.og till O.os dels ock vid en dylik sänkning
av samma repartitionstal tillika med en sänkning av repartitionstalet
för jordbruksfastighets skogsvärde från O.04 till O.os, i båda fallen förenad
med motsvarande ändring beträffande det enligt 45 § kommunalskattelagen
medgivna avdraget för vad som beskattats genom fastighetsskatt (procentavdraget).
Undersökningen föreslogs skola särskilt avse 110 av beredningen
utvalda kommuner samt gälla 1930 års taxeringar och de kommunalutskylder,
som uttaxerats på grundval därav.

Genom beslut den 7 november 1930 förordnade Kungl. Majit örn undersökning
för kommunalskatteberedningens räkning rörande fördelningen
av den kommunala skattebördan mellan olika slag av beskattningsföremål,
varjämte chefen för finansdepartementet genom beslut samma dag
bestämde, att den statistiska bearbetning av deklarationsmaterial, som
för undersökningens verkställande funnes erforderlig, skulle avse de av
beredningen föreslagna 110 kommunerna.

Med en den 31 oktober 1931 dagtecknad skrivelse överlämnades utredning
i angivna avseende av kommunalskatteberedningen till chefen för
finansdepartementet tillika med förut omförmälda historik samt en redogörelse
för viktigare resultat av utredningen och uttalanden örn de slutsatser,
vartill utredningen kunde föranleda, dock utan tillkännagivande
av viss mening, huruvida den ifrågasatta reformen borde äga rum eller
ej. Yttrandet finnes fogat vid propositionen, liksom även en sammanfattning
av den statistiska utredningen.

Inom finansdepartementet utarbetades därefter ett utkast till lag örn
ändrad lydelse av 2 och 45 §§ samt 50 § 2 mom. kommunalskattelagen den
28 september 1928 (nr 370). Ändringarna i 2 och 45 §§ avsågo sänkning
av repartitionstalet för jordbruksvärde till O.os, medan till 50 §, videen avser
de vid den kommunala beskattningen gällande ortsavdragen, skulle i anslutning
till ett inom kommunalskatteberedningen ifrågasatt alternativ fogas
en bestämmelse av det innehåll, att, därest efter tillämpning av gällande
bestämmelser om ortsavdrag för skattskyldig, vilkens kommun tillhörde
ortsgrupp I eller II, av den taxerade inkomsten återstode högst 500 kronor,
denna skulle ytterligare minskas med 20 kronor. Örn detta inhämta -

1930 års
kommunalskatteberedning.

Inom finansdepartementet

utarbetat
utkast.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

des yttranden från myndigheter och sammanslutningar ävensom från 1930
års kommunalskatteberedning, och borde i yttrandena angivas, huruvida
och i vad mån skattefria avdrag av det slag, som i utkastet omförmäldes,
ansåges böra medgivas. Vid remissen voro fogade dels kommunalskatteberedningens
yttrande jämte den av beredningen överlämnade historiken,
dels förut omförmälda sammanfattning av den statistiska undersökningen,
dels ock en inom departementet utarbetad promemoria. I promemorian anfördes,
bland annat:

»Såsom av 1930 års ovan citerade betänkande av bevillningsutskottet
framgår, bade inom utskottet uttalats sympatier för principiell likställighet
mellan repartitionstalet för jordbruksfastighets jordbruksvärde och
repartitionstalet för annan fastighet. Å andra sidan hade emellertid inom
utskottet hänvisats till att det av olika skäl ej vore lämpligt att då upptaga
berörda spörsmål isolerat, skäl som föranledde utskottet att uttala
önskemålet örn den särskilda undersökning av frågan, som nu ägt rum.
Det hade sålunda inom utskottet framhållits, att berörda spörsmål sammanhängde
med exempelvis den ej ännu slutgiltigt avgjorda frågan örn en
näringsskatt i allmänhet, vilken kunde tänkas omfatta inventarier för
olika slag av näringsidkare, samt frågan örn det gällande skatteutjämningsförfarandets
omfattning och tillgång på medel för dylikt ändamål.
I det förra avseendet har kommunalskatteberedningen uttalat allenast, att
beredningen självfallet bomme att vid det definitiva ställningstagandet
till de olika spörsmål, som folie inom beredningens uppdrag, för sin del
anse sig fullt obunden av huruvida repartitionstalen för jordbruksfastighet
nu bibehölles eller ändrades. Beträffande förslagets inverkan på
skatteutjämningsförfarandet har beredningen på grundval av den statistiska
utredningen uttalat, att de i gällande lagstiftning meddelade grunderna
för anskaffning av medel för skatteutjämningsbidrag syntes kunna
bereda tillgång till tillräckligt stort belopp för de ökade understöd, som
bleve en följd av repartitionstalens sänkning. Det hade vidare inom bevillningsutskottet
framhållits, att ett bifall till förslaget örn sänkning av
repartitionstalet för jordbruksvärde endast skulle överflytta den ojämnhet,
som finge anses föreligga mellan jordbruksvärde och annan fastighet, till
förhållandet mellan jordbruks- och skogsvärde. Även kommunalskatteberedningen
anser, att sänkning av repartitionstalet jämväl för skogsvärde
vore den följdriktiga utvecklingen av vad man åsyftat, men framhåller,
dels att, om man sammanställde olika slag av skatter, även landstingsskatt
m. m., å skogsvärde efter repartitionstalet O.m och gällande
skogsaccis, man ej kunde våga det påståendet, att dessa i den praktiska
tillämpningen representerade exakt repartitionstalet O.og för skogsvärde,
dels att det nog kunde göras gällande att i praktiken övergången från
repartitionstalet 0.06 till 0.04 för skogsvärde snarast tett sig som ett frångående
av principen örn repartitionstalet O.og för jordbruksfastighet, då
den nya skogsaccisens ställning i systemet ej uppfattats i enlighet med
dess verkliga syfte utan denna ansetts som en fortsättning av den gamla
skogsaccisen. Det hade likaledes inom bevillningsutskottet anförts, att
i vissa kommuner skattetrycket vore så utomordentligt hårt, att man ej
utan att noga klarlägga konsekvenserna i olika avseenden kunde
våga företaga någon sådan ändring i den hävdvunna skattefördelningen,
som skulle ytterligare sänka skattekronornas antal. I dylikt avseende
har den verkställda undersökningen varit särskilt ingående. De

Bevillningsutskottets betänkande Nr i''2.

mest utpräglade siffrorna angivas i den text, som åtföljer tabellerna, samt
även i ovan omförmälda tryckta sammandrag rörande den statistiska undersökningen.
På grundval av den nu verkställda utredningen och en
jämförelse mellan denna utredning och en tidigare utredning, som jämväl
avsett att belysa frågan, huruvida en sänkning av repartitionstalet
0.06 till 0.05 för jordbruksvärde skulle vara möjlig, uttalar kommunalskatteberedningen,
att det högre repartitionstalet O.og för jordbruksvärde icke
synes vara ur garantisynpunkt erforderligt, _

Den utredning, som nu föreligger, synes följaktligen giva vid handen,
att de skäl, som inom 1930 års bevillningsutskott förebragts mot förslaget
att då företaga en sänkning av repartitionstalet för jordbruksvärde från
0.06 till O.oö, vid närmare granskning befunnits äga allenast begränsad
räckvidd eller kunna betecknas såsom mindre bärande.

Inom finansdepartementet har därför utarbetats utkast till lagtext avseende
dylik sänkning av repartitionstalet i syfte att utgöra underlag
för inhämtande av yttranden från olika myndigheter och sammanslutningar
rörande lämpligheten att genomföra den ifrågasatta sänkningen av
repartitionstalet för jordbruksvärde.

Det bör beaktas, att inom kommunalskatteberedningen jämväl undersökts,
huruvida ej utväg kunde finnas att utan ändring av systemet för
ortsavdragen åstadkomma sådan sänkning av beskattningsunderlaget loide
minsta inkomsttagarna, att för dem sänkningen av repartitionstalet för
jordbruksfastighet skulle i huvudsak neutraliseras, och att utväg anvisats,
huru detta syfte skulle kunna ernås genom medgivande av extra avdrag
åt de minsta inkomsttagarna i ortsgrupperna I och II. Utkastet till lagtext
ger en anvisning om huru detta uppslag skulle kunna lagtekniskt
genomföras. Utkastet ansluter sig till kommunalskatteberedningens alternativ
h), vilket synes närmast åstadkomma den ifrågasatta kompensationen
utan att medföra överkompensation.»

Kommunalskatteberedningen, som avgivit yttrande över det inom finansdepartementet
utarbetade förslaget, har för sin del förordat, att repartitionstalet
för jordbruksfastighets jordbruksvärde sänkes från O.og till O.05
ävensom att extra skattefria avdrag för de minsta inkomsttagarna i ortsgrupperna
I och II medgivas med de i den remitterade lagtexten angivna
belopp. Däremot har beredningen icke funnit skäl tillstyrka inom beredningen
ifrågasatt sänkning jämväl av repartitionstalet för skogsvärde.
Emellertid hava vissa ledamöter av beredningen uttalat skiljaktig mening.
Av dessa har en förklarat sig ej kunna nu förorda en sänkning av
repartitionstalet för jordbruksvärde, därvid såsom skäl åberopande att
reformen skulle komma att verka samtidigt med en på grund av nästa
allmänna fastighetstaxering förutsedd sänkning av taxeringsvärdena.
Denne reservant har tillika uttalat, att, om nedsättning av repartitionstalet
för jordbruksvärde skulle äga rum, denna lagändring borde förbindas
med införande av ett extra skattefritt avdrag av 40 kronor för ortsgrupp
I och 20 kronor för ortsgrupp II, motsvarande ett i kommunalskatteberedningens
skrivelse den 31 oktober 1931 upptaget alternativ d).
En annan reservant har yrkat på nedsättning av repartitionstalet å skogsvärde
från O.04 till O.og.

Avgivna

yttranden.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

Departements chefen.

Vad angår repartitionstalet för jordbruksvärde hava kammarrätten,
Överståthållarämbetet, tjugu länsstyrelser, styrelsen för svenska stadsförbundet
och styrelsen för svenska landskommunernas förbund mer eller
mindre uttryckligen tillstyrkt förslaget örn ändring därav eller förklarat
sig icke vilja motsätta sig detsamma. Två ledamöter i sistnämnda styrelse
hava emellertid ansett sig ej kunna tillstyrka detta förslag. Fyra
länsstyrelser hava ställt sig avvisande eller tveksamma beträffande en
sänkning av repartitionstalet.

Vissa länsstyrelser hava uttalat sig till förmån för det i kommunalskatteberedningens
betänkande omförmälda alternativ II, innefattande
förutom nedsättning av repartitionstalet för jordbruksvärde från 0.06 till
0.05 jämväl sänkning av repartitionstalet för skogsvärde från 0.04 till O.03.

Den ändring av 50 § 2 mom. kommunalskattelagen, som ifrågasatts i
det remitterade förslaget och som avsåg jämkning av de skattefria avdragen,
har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av elva länsstyrelser
och styrelsen för svenska landskommunernas förbund. Svenska stadsförbundets
styrelse har ansett sig icke böra avstyrka de föreslagna extra
skattefria avdragen. Sju länsstyrelser ävensom kammarrätten hava förklarat
sig icke kunna förorda, att extra skattefria avdrag medgivas. Presidenten
i kammarrätten har emellertid ansett, att det remitterade utkastet,
även i vad det anginge ändringen av 50 § kommunalskattelagen,
borde lämnas utan erinran. Slutligen hava Överståthållarämbetet och
sex länsstyrelser framställt erinringar mot förslaget till ändring av de
skattefria avdragen utan att bestämt vare sig av- eller tillstyrka detsamma.

Föredragande departementschefen har ansett den av kommunalskatteberedningen
verkställda utredningen giva en god belysning av huru en
sänkning av repartitionstalet för jordbruksfastighets jordbruksvärde
och alternativt även för dess skogsvärde skulle hava verkat, örn den tillämpats
å det års förhållanden, undersökningen avsett, d. v. s. 1930 års taxeringar
och de kommunala utgifts- och inkomststaterna för år 1931. Departementschefen
har givit följande sammanfattning av utredningen och
dess resultat:

»För rikets samtliga landskommuner har undersökts verkan av de olika
förslagen till sänkning av repartitionstal under förutsättning av oförändrat
s. k. procentavdrag, d. v. s. örn inkomsten blir oförändrad. I själva
verket betyder ju en sänkning av repartitionstalet en minskning även av
procentavdraget och således en viss ökning av inkomsten, varför denna
undersökning utvisar en större förskjutning av skattetrycket än den som
i verkligheten skulle kommit att inträffa. Undersökningen har givetvis
sitt värde däri, att den utvisar de yttersta gränser, inom vilka reformen
sagda år skulle kunnat verka, och följaktligen ådagalägger, att större
risker än de som framgå av denna undersökning ej varit att räkna med.
För 110 utvalda landskommuner hava de faktiska verkningarna blivit belysta,
d. v. s. inkomsten med ändrat procentavdrag har för varje skatt -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42. 39

skyldig uträknats, och förskjutningen har angivits med utgångspunkt
från deli omtaxering, som sålunda ägt rum. Denna undersökning Ilar
emellertid ej avsett att i detalj belysa förhållandena i de olika kommunerna
utan har begränsats till att meddela uppgifter för större befolkningsgrupper
inom dessa. Bland de 110 kommunerna befinna sig åtskilliga
av de kommuner, för vilka vid den första undersökningen de mest
utpräglade förskjutningarna kommit till synes, och härigenom erhålles
en allmän föreställning om i vad mån den första undersökningens resultat
kunna antagas beteckna ett kraftigare utslag än som i verkligheten
skulle blivit en följd av reformen. För 10 utvalda landskommuner (av de
110) har slutligen gjorts en mycket ingående undersökning rörande verkningarna
på olika befolkningsgrupper av repartftionstalens ändringar.
En jämförelse har här gjorts även rörande reformens betydelse för jordbrukare
med fastigheter av olika storlek, för inkomsttagare med olika
inkomst o. s. v. Hänsyn har i möjligaste mån tagits till dels de utdebiteringssatser,
som upptagits i respektive kommuners stater, dels dem som
återstå, sedan understöd av skatteutjämningsunderstöd tillgodokommit
vederbörande skattskyldiga.

Av de 110 kommunerna, vilka i allmänhet hava hög utdebitering, förete
med det alternativ, som innebär sänkning av repartitionstalet allenast
för jordbruksvärde (alt. I), endast två kommuner, nämligen Silte i Gotlands
län och Gödestad i Hallands län, en ökning av skattebördan för
andra än jordbrukare med en tiondel eller mer (11.07 respektive 11.44 procent).
I Silte betyder detta utan skatteutjämning en höjning av utdebiteringssatsen
från 16.80 till IS.gg kronor per skattekrona och efter skatteutjämning
en höjning från 13.34 till 14.44 kronor per skattekrona. Enligt
det alternativ åter, som tillika sänker repartitionstalet för skogsvärde
från 0.04 till O.03 (alt. II), uppstår en ökning för andra än ägare och arrendatorer
av jordbruksfastigheter med minst en tiondel av skattebördan i 11
av de 110 kommunerna. Storleksordningen av ökningen kan ungefär jämföras
med den, som vid alternativ I inträder i de två nyssnämnda kommunerna.
Den största procentuella ökningen inträder nied alternativ II i
Storsjö i Jämtlands län nied 16.93 procent av skattebördan. Av specialundersökningen
beträffande 10 kommuner inhämtas, bland annat, att nästan
genomgående en skattelättnad inträder för alla storleksgrupper av fastigheter,
ett ganska beaktansvärt förhållande, då man förut haft anledning
antaga, att innehavarna av de mindre jordbruksfastigheterna snarare
skulle få vidkännas skatteökning än skattesänkning, enär deras inkomst
i relativt stor utsträckning härrör av det nedlagda arbetet. En skatteökning
för nämnda fastighetsinnehavare inträffar visserligen i några
fall men synes vad angår de undersökta kommunerna snarare vara undantag
än regel. Skattelättnaden för jordbrukarklassen varierar väsentligt;
i genomsnitt är den mera betydande för de större fastigheterna än
för de mindre. I vissa fall blir skattelättnaden ej så obetydlig; siffror
överstigande en tiondel återfinnas mångenstädes i vederbörande tabell

__och siffror finnas, som närma sig 16 procent samt vid alternativ

II för rena skogsfastigheter än högre tal. Den sammanlagda skatteminskning,
som vid alternativ I skulle uppstå för jordbrukarna, torde enligt
beredningen vid alternativ I kunna väntas understiga 2 miljoner kronor,
och den ytterligare minskningen vid alternativ II har beräknats komma
att understiga V» miljoner kronor. Med samma belopp skulle skattebör -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

dan för andra än innehavarna av jordbruksfastighet kunna tänkas höjd,
därest ingen del av jämkningen motvägdes av skatteutjämningsbidrag.
Beredningen har för övrigt uttalat, att de i nu gällande lagstiftning angivna
grunderna för anskaffning av medel för skatteutjämningsbidrag
synas kunna bereda tillräckligt stort belopp för de ökade understöden,
om jämväl dessa skolat utgå efter gällande grunder.»

Under erinran att jordbrukets läge efter tillkomsten år 1928 av gällande
kommunalskattelag intill år 1930, då riksdagen hemställde örn utredning
rörande sänkning av repartitionstalet för jordbruksvärde, undergått
förändring i sådan riktning, att starkare skäl sistnämnda år befunnits
föreligga för sänkning av repartitionstalet, samt läget under tiden från
1930 till innevarande år än mer förskjutits i dylik riktning, har föredragande
departementschefen härefter anfört följande:

»Jordbrukets betryck har visat sig mer långvarigt och mer svårartat,
än man för två år sedan haft anledning att antaga, oell de skuldsatta
jordbrukarnas ställning har jämväl blivit svårare. Örn den skattegaranti,
som jordbruksnäringen fått uppbära, tillförne ej synts orimlig, ej
minst med hänsyn därtill, att en dålig konjunktur för jordbruket kunde
antagas bliva till tiden jämförelsevis begränsad och att de goda och de
dåliga åren kunde beräknas uppväga varandra, så har detta antagande
nu visat sig ej vara hållbart. Man måste räkna med att även en mycket
långvarig lågkonjunktur kan förekomma och bestämma repartitionstalen
tor garantiskatten med hänsyn därtill. Även en jämförelsevis obetydlig
minskning av den årliga skatteomkostnaden måste därför anses vara av
värde och böra komma till stånd, örn ej starkt talande rättfärdighetseller
andra liknande skäl kunna anföras emot densamma. Jag vill ej
förringa räckvidden av dessa skäl, utan är fortfarande liksom tidigare
av den meningen, att dylika skäl av ej ringa betydelse kunna anföras.
Att här upprepa dessa skäl synes mig ej erforderligt. 1930 års kommunalskatteberedning
har örn dem gjort vissa uttalanden, vilka ej hindrat
beredningen att biträda förslaget örn repartitionstalets sänkning. För
egen del ställer jag mig på samma ståndpunkt, ty såsom i och för sig avgörande
har den ur skattesystemets principiella grunder hämtade bevisföringen
ej hittills betraktats och bör ej heller så anses i fortsättningen.
De praktiska skälen för en reform hava nu fått ökad styrka, och denna
omständighet bör enligt mitt förmenande tillmätas den största betydelsen.

Men ännu i ett avseende har läget ändrats. Det kan nämligen numera,
till skillnad från tidigare, anses utrett, att under ett svagt år för jordbruket
ej garantibehovet är så starkt som man tidigare synes lia föreställt
sig. 1928 års utredning grundade sig på siffror från det jämförelsevis
goda inkomståret 1924, medan den nu verkställda utredningen avsett
lågkonjunkturåret 1929 och dess inkomstförhållanden. Den sistnämnda
utredningen har utmynnat i kommunalskatteberedningens förut återgivna
uttalande, att repartitionstalet O.og för jordbruksvärde ej kan anses ui‘
garantisynpunkt erforderligt. För min del finner jag, att den ökning av
skattebördan, som kommer till stånd för löntagarna, ej kan betraktas såsom
genomgående obetydlig, men vill dock instämma i detta beredningens
uttalande; ökningen är ej av den storleksordning, att den kan sägas innebära
ett avgörande skäl för bibehållande av repartitionstalet O.og.

Någon annan reform i avseende å beskattningsgrunderna av beskaffen -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

het att, liksom fallet var år 1928, samtidigt verka sänkande på beskattningsunderlaget
för jordbruksfastighet, är nu ej ifrågasatt. Att samtidigt
en sänkning av taxeringsvärdena kan väntas inträffa på flertalet
platser, är en annan fråga, som jag kommer att beröra i det följande.
Här vill jag framhålla, att repartitionstalets sänkning synes mig beteckna
den primära frågan och spörsmålet örn eventuellt uppskov med fastighetstaxeringen
den sekundära, och att den förra sålunda bör avgöras utan
hänsyn till den senare. Det vore enligt mitt förmenande mindre lyckligt
att först med bibehållande av gällande repartitionstal verkställa ny fastighetstaxering
och därefter fatta beslut örn repartitionstalens sänkning.
Det kan nämligen med stöd av tidigare erfarenheter befaras, att olikheten
i repartitionstal för jordbruksfastighet och för annan fastighet på
sina håll skulle kunna föranleda en tendens att värdesätta jordbruksfastigheter
lägre än som eljest skulle bliva fallet. Det är sålunda att
anse som en fördel, att beslutet örn repartitionstalets sänkning föregår
omtaxeringen.

Att det här ej gäller en fråga med vittomfattande ekonomiska konsekvenser,
lärer med ganska stor tydlighet framgå av det förut anförda.
Kommunalskatteberedningens kalkyl har givit det resultatet, att _den
sammanlagda förskjutningen vid alternativ I ej torde uppgå till 2 miljoner
kronor. Senare företagna beräkningar hava givit grund för antagandet,
att denna siffra kommer att rätt väsentligt underskridas. Hela
reformen är sålunda ej av större allmän räckvidd. Det kan möjligen
visa sig önskvärt att i något fall mildra övergången genom extra bidrag
av skatteutjämningsmedel. De ekonomiska följderna för staten av dylika
bidrag kunna anses obetydliga, liksom det av kommunalskatteberedningens
kalkyler synes framgå, att de gällande grunderna för anskaffning
av medel till skatteutjämningsunderstöd skulle giva. rum åt den ökning
av dessa understöd, som blir en följd av repartitionstalets nedsättning.
Jag vill emellertid ej fördölja, att det av andra anledningar,
bland annat den väntade nedgången av taxeringsvärdena, kan visa sig
nödvändigt att ett påföljande år taga under övervägande, huruvida ej
ytterligare medel måste anskaffas för skatteutjämning. Att repartitionstalets
sänkning kommer att verka till höjning av det sålunda erforderliga
beloppet, är givet. Då det blir först nästa års taxering, som härvid kommer
att i olika avseenden utöva sin inverkan, är det ej möjligt att nu mera
ingående bedöma denna fråga.

Det har i en reservation inom kommunalskatteberedningen av dess ordförande
och i vissa yttranden föreslagits, att även en sänkning av repartitionstalet
för skogsvärde skulle äga rum från 0.04 till O.o.i. Hade det
kunnat påvisas och för allmänna medvetandet framstått såsom klart, att
den skogsaccis, som för närvarande uttages och som avser att utfylla skillnaden
mellan jordbruksvärdets och skogsvärdets repartitionstal, exakt
fyller detta ändamål, hade det måhända varit svårt att avvisa detta förslag
såsom en konsekvens av sänkningen beträffande jordbruksvärde.
Så är emellertid ej förhållandet. Skogsaccis utgår ej för husbehovsvirke
i allmänhet och ej till landsting. Skattesatsen för skogsaccisen är lägre
än som i 1927 och 1928 års propositioner förutsattes och lägre än enligt
1928 års utskottslörslag. Olika omständigheter tala sålunda för att skogsaccisen
är lågt beräknad. Kravet på nedsättning av repartitionstalet för
skogsvärde har ej heller upptagits i flertalet av de avgivna yttrandena.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

Utskottets

yttrande.

Då tillika ett förslag i denna riktning synes till sina verkningar mera
oberäkneligt, kan jag ej tillstyrka detsamma.

Jag stannar därför vid att förorda sänkning av repartitionstalet för
jordbruksvärde från 0.06 till 0.05.

Förslaget rörande repartitionstalets sänkning Ilar i den förda diskussionen
sammankopplats med ett förslag till sådan modifikation av de skattefria
avdragen, att för de minsta inkomsttagarna i stort sett ej någon
skatteökning skulle behöva uppkomma såsom en följd av repartitionstalets
sänkning för jordbruksvärde. Förslaget är ur vissa synpunkter,
bland annat de skattetekniska, mindre tilltalande. Då förslaget vunnit
understöd Iros åtskilliga av de hörda myndigheterna samt av kommunalskatteberedningen
oell dess tillämpning i praktiken ej synes i regel vålla
synnerliga svårigheter, har jag emellertid ej velat motsätta mig detsamma,
dock med den modifikation att det ej kommer att avse det femtiotal
städer, som är att hänföra till ortsgrupperna I och II. För en dylik inskränkning
åberopar jag det skäl, som föranlett att ändring ej ifrågasatts
för de tre högsta ortsgrupperna, nämligen att repartitionstalets sänkning
där ytterst obetydligt påverkar utdebiteringssatsen, och att ändringen
ej bör göras mera vittgående än som följer av de givna förutsättningarna.
Motsvarande torde gälla beträffande alla städer. Dessa representera
ju ett ganska stort antal skattskyldiga, många med mindre beskattningsbar
inkomst än 500 kronor, och att ej medtaga städerna innebär
därför en fördel med hänsyn till taxeringsarbetet. Att ett förslag sådant
som det ifrågasatta ej kan erhålla en alltför noggrann avvägning,
ligger i sakens natur.

Vad avdragens storlek beträffar ansluter jag mig till det lägsta av de
angivna alternativen. Med undantag för en reservant inom kommunalskatteberedningen
och tvenne ledamöter av svenska landstingsförbundets
styrelse har ingen av dem, som yttrat sig i frågan, tillstyrkt högre
extra avdrag. I några av de avgivna yttrandena har man direkt uttalat
sig emot högre avdrag. Det är sannolikt att, såsom nämnde reservant inom
kommunalskatteberedningen framhållit, de lägre avdragen ej alldeles genomgående
skola bereda den avsedda kompensationen. Att huvudsaklig
kompensation skall genom dessa avdrag komma till stånd för de mindre
inkomsttagarna, förefaller mig emellertid tämligen visst, och att nu i berörda
avseende gå längre än att detta resultat vinnes synes mig ej erforderligt.
»

När bevillningsutskottet år 1930 hade tillfälle att taga ställning till
frågan örn repartitionstalet för jordbruksfastighets jordbruksvärde, förelåg
frågan i ett väsentligt mindre utrett skick än nu. Starka skäl
ansagos redan då tala för likställighet mellan nämnda repartitionstal
och repartitionstalet för annan fastighet. Det ansågs dock av olika grunder,
för vilka redogjorts i det föregående, ej tillrådligt att då vidtaga berörda
ändring. Läget är nu tvivelsutan ett annat. Behovet av skattelättnad
isynnerhet för det skuldsatta jordbruket har blivit alltmera påtagligt,
och man måste, såsom chefen för finansdepartementet framhållit,
numera räkna med att även en mycket långvarig lågkonjunktur för jordbruket
kan förekomma. Å andra sidan hava de skäl, som år 1930 kunde

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42. 43

anses vara avgörande mot en reform, numera minskats i styrka framför
allt tack vare förebringandet av det vidlyftiga utredningsmaterial, som nu
föreligger till belysande av repartitionstalets betydelse under ett för jordbrukets
vidkommande mindre tillfredsställande inkomstår. Reformens verkningar
till lättnad för jordbrukare och till ökning för övriga inkomsttagares
skatt böra för visso ej underskattas; i enstaka fall kunna dessa verkningar
bliva ej obetydliga. I det stora bela kan dock reformen ingalunda anses
genomgripande. En överflyttning av skattebördan med ett belopp ej uppgående
till två miljoner kronor betecknar i förhållande till omslutningen
av rikshushållningen i dess helhet en jämförelsevis blygsam siffra.

Yrkanden hava nu framställts dels i motionerna nr 528 och 539 i andra
kammaren örn avslag å berörda förslag i dess helhet, dels i de likalydande
motionerna nr 364 i första kammaren och nr 540 i andra kammaren
örn repartitionstalet 0.04 för jordbruksvärde, dels i de likalydande motionerna
nr 365 i första kammaren och nr 538 i andra kammaren örn repartitionstalet
0.03 för skogsvärde. Vad angår förslaget örn repartitionstalet 0.04
för jordbruksvärde, innebär detta ett längre gående steg än något av dem,
som under den förberedande behandlingen varit föremål för undersökning.
Ett dylikt förslag skulle icke tillgodose syftet att erhålla likställighet mellan
jordbruksfastighet och annan fastighet utan ställa den senare i ett relativt
sämre läge, som svårligen skulle kunna försvaras. Den i tvenne motioner
tillkännagivna uppfattningen, att reformen ej för närvarande borde komma
till stånd, har däremot redan under ärendets förberedande behandling
blivit framförd. Den har framför allt motiverats därmed, att det vöre
olämpligt att repartitionstalets sänkning komme att verka samtidigt med
en sannolik sänkning av taxeringsvärdena vid 1933 års allmänna fastighetstaxering.
Tillika har anförts, att det vore olämpligt att företaga reformen
utom i samband med en rationell skatteutjämning. Såsom föredragande
departementschefen framhållit, synes emellertid frågan örn den
lämpliga avvägningen av repartitionstalen böra betraktas såsom primär
i förhållande till frågan örn 1933 års allmänna fastighetstaxering. Skall
reformen överhuvudtaget äga rum, förefaller det för övrigt bättre, att den
beslutas före fastighetstaxeringen än efter densamma, då det skulle kunna
befaras, att olikformigheten i fråga örn repartitionstal på sina håll kunde
utlösa en i och för sig visserligen icke motiverad tendens att åsätta lägre
taxeringsvärden för jordbruksfastighet än som må anses skäliga. Vad
åter angår förhållandet till en rationell skatteutjämning må allenast
framhållas, att hela den förebragta utredningen avsett att pröva, huruvida
i avvaktan på en mera genomgripande reform av skatteutjämningsoch
skatteregleringsfrågorna såsom en provisorisk åtgärd kunde beslutas
likställighet i avseende å repartitionstalen för jordbruksfastighet och annan
fastighet. Någon motivering utöver den redan anförda synes fördenskull
ej behöva meddelas gentemot berörda argumentering. Framhållas

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

Allmän
fastighets
taxering
år 1933.

må endast, att ökade skatteutjämningsbidrag i själva verket bliva en automatisk
följd av de ökade utdebiteringssatserna.

Annorlunda ligger frågan örn repartitionstalet O.os för skogsvärde, enär
med de utgångspunkter för skogsaccisens beräkning, som antagits år 1928,
en dylik sänkning kunde synas böra bliva en följd av sänkningen av repartirionstalet
för jordbruksvärde. Inom utskottet Ilar emellertid framhållits,
att i åtskilliga trakter av riket den uppfattningen vöre rådande,
att skogsbruket av olika anledningar i praktiken bleve lindrigare beskattat
än jordbruket. Huruvida denna uppfattning är riktig eller ej, undandrager
sig utskottets bedömande, och det torde i själva verket vara svårt att även
med ett väsentligt vidlyftigare utredningsmaterial än det för närvarande
föreliggande förebringa bevisning örn vad som i dylikt avseende är rätt
eller icke. Vad angår skogsmarksvärdet får även skogsfastighet del i
sänkningen av repartitionstalet för jordbruksvärde, varför den ökning av
beskattningen på skogsvärde, som i berörda motion påtalas, torde bliva
mycket obetydlig, ett förhållande som även bekräftas av de gjorda utredningarna.
Utskottet har därjämte velat åberopa den motivering, som
förebragts av föredragande departementschefen, såsom skäl emot bifall till
yrkandet att nu företaga sänkning av repartitionstalet för skogsvärde.

Det framlagda förslaget om införande av sådana skattefria avdrag, som
för de minsta inkomsttagarna i de båda lägsta ortsgrupperna i allmänhet
kompensera den skatteökning, som blir en följd av ändrade repartitionstal,
föranleder ingen erinran från utskottets sida. Det i motionen nr 539
i andra kammaren framförda förslaget örn större avdrag går, såvitt angår
ortsgrupp II, längre än något av de alternativ, som undersökts inom kommunalskatteberedningen.
Utskottet finner ej anledning att i avseende å
dessa avdrag gå längre än propositionen. I all huvudsak torde genom
detta förslag kompensation komma att beredas de lägsta inkomsttagarna
för sådan skatteökning, som kan bliva en följd av ändrat repartitionstal
för jordbruksvärde.

Vad angår motionen nr 354 i andra kammaren, skulle ett bifall till densamma
innebära en fullständig omläggning av den kommunala skattefördelningen.
Utskottet anser sig desto mindre kunna biträda de i denna
motion framställda yrkandena som förslaget under en för kommunerna ekonomiskt
brydsam situation skulle för det övervägande flertalet kommuner
föranleda en avsevärd minskning i antalet skattekronor.

Utskottet förordar följaktligen bifall till propositionen såväl vad angår
sänkning av gällande repartitionstal som beträffande extra skattefria avdrag.

I ett av domänstyrelsen avgivet yttrande med förslag till instruktion för
värdering av skogsmark och växande skog vid allmän fastighetstaxering
år 1933, vilket i det följande närmare kommer att beröras, har domän -

Bevillning sutskottets betänkande Nr 42. 45

styrelsen ansett sig böra framhålla, att, bland annat, svårigheterna att
under nuvarande förhållanden lämna förslag till prissättning av virkesavkastningen
samt att fixera kapitaliseringsfaktorn gjorde, att styrelsen
för sin del vore tveksam, örn med nuvarande förutsättningar en helt ny
fastighetstaxering lämpligen borde genomföras år 1933.

Jämväl i åtskilliga yttranden rörande domänstyrelsens förslag ävensom
i ett par av de utlåtanden, som avgivits över förenämnda utkast med förslag
örn ändrat repartitionstal för jordbruksvärde, har frågan örn uppskov
med nästa allmänna fastighetstaxering berörts. Härvid hava vissa
länsstyrelser förordat utredning av frågan örn dylikt uppskov. En del
andra länsstyrelser hava däremot, liksom även styrelsen för svenska landskommunernas
förbund, ställt sig avvisande till ett uppskov.

Handelskammaren i Gävle har hemställt, att nästa allmänna fastighetstaxering
måtte uppskjutas till år 1934. Handelskammaren har framhållit,
att det ekonomiska livet för närvarande är synnerligen känsligt, liksom
den kommande utvecklingen oviss, och har handelskammaren därvid speciellt
hänfört sig till förhållandena på virkesmarknaden. Av stor vikt vid
bedömande av förevarande frågor vore valutaspörsmålet. Ur en synpunkt
skulle måhända en allmän fastighetstaxering för de skogsägande företagen
vara till fördel, nämligen därutinnan, att de ojämnheter, som enligt en allmänt
utbredd uppfattning förelåge mellan taxeringen av bolagsskog och
skog i bondeägo, kunde undanröjas. Den av byråcheferna Höijer och Lindeberg
företagna undersökningen rörande utfallet av 1928 års allmänna fastighetstaxering
— intagen i statens off. utredn. 1931 (nr 35) — utvisade,
att dylika ojämnheter förelåge beträffande arealredovisning och bonitetsbestämning.
När en fastighetstaxering komrne att ske, syntes sådana åtgärder
dock böra vidtagas, att den uppenbara orättvisa, som på många
ställen vore tillfinnandes i fråga örn taxeringen av bolagsskog, jämfört
med bondeskog, i möjligaste mån förhindrades.

Smålands och Blekinge handelskammare har på grund av de av Gävle
handelskammare anförda skäl instämt uti sistnämnda handelskammares
berörda framställning.

Enligt vad föredragande departementschefen anfört har det varit föremål
för övervägande, huruvida tillräckliga skäl för uppskov med 1933
års allmänna fastighetstaxering kunde anses föreligga, men Ilar departementschefen
stannat vid den uppfattningen, att så ej kunde anses vara
fallet. Till stöd för denna ståndpunkt har departementschefen yttrat följande: »Lagen

förutsätter omtaxering vart femte år, och det torde med hänsyn
därtill kunna anses vara ett berättigat intresse för såväl de skattskyldiga
som kommuner m. fl. att få taxeringsvärdena omprövade efter fem års
förlopp. Framför allt måste detta anses vara händelsen, örn en mera
väsentlig värdeändring ägt rum. Att så varit fallet under innevarande

Ifrågasatt
uppskov med
taxeringen.

Departements chefen.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

femårsperiod, torde vara onekligt. Härav följer enligt min uppfattning, att,
örn ej särskilt starka skäl kunna åberopas mot en allmän omtaxering år
1933, så finnes ej tillräcklig anledning till sådan lagändring, som föranleder
uppskov. Såsom ett skäl emot omtaxering torde visserligen kunna
anföras, att skattelättnad i alla fall kommer vederbörande till godo genom
repartitionstalets sänkning. Men denna skattelättnad kommer endast
en viss kategori fastighetsägare till godo, under det att för övriga
fastighetsägare repartitionstalets sänkning verkar till höjning av skatten,
varför för dessas vidkommande en omprövning av taxeringsvärdet är
desto mer berättigad. Taxeringsvärdet utövar vidare sin verkan på förmögenhetsbeskattningen,
och det kan ej anses vara rimligt, att vederbörande
skola fortsätta att betala förmögenhetsskatt för belopp, som ej motsvaras
av en tillgång av samma värde.

Såsom skäl emot en allmän omtaxering vid lagenlig tidpunkt hava jämväl
framställts farhågor för fastighetskrediten. Jag har noga prövat denna
fråga och kommit till den uppfattningen, att några farhågor för uppsägning
av krediter på grund av sänkta taxeringsvärden knappast behöva
hysas. Det lärer för kreditinrättningarna vara ett starkt intresse att örn
möjligt undvika tvångsrealisationer. Vad kreditinrättningarna själva angår,
är det tydligt, att deras säkerheter ej försämras genom sänkning av
taxeringsvärdena. Det är i regel blott vid utlåningstillfället, som taxeringsvärdet
eller en del därav är bindande för kreditens storlek. Sparbankernas
inlåningsrätt är i viss mån beroende av taxeringsvärdena, men den därom
gällande bestämmelsen träder i full kraft först efter utgången av år 1939.
Att däremot beviljande av nya fastighetskrediter kan komma att försvåras
genom taxeringsvärdenas sänkning lärer vara obestridligt. Mycket
stor betydelse bör dock ej tillmätas denna synpunkt, då flertalet kreditinrättningar
väsentligen grunda sin utlåning på självständiga värderingar.
Då det lärer få antagas, att den i olika avseenden fastställda, vid
viss del av taxeringsvärdet bundna belåningsgränsen förutsätter, att taxeringsvärdena
skola överensstämma med de riktiga värdena, ligger för
övrigt i berörda omständighet ej ett skäl emot utan ett skäl för omtaxering.
Att slutligen vissa kreditinrättningar bruka tillämpa olika räntesatser
för olika procentuella andelar av taxeringsvärdet, är ett förhållande,
som, därest sakliga skäl därför föreligga, lärer kunna omregleras i de
särskilda fallen.

Ett vid ett förstahandsbetraktande av det föreliggande spörsmålet talande
skäl emot omtaxering år 1933 skulle väl ligga däri, att denna taxering
måste erbjuda stora svårigheter på grund av att en i verkligheten fri
marknad för försäljningar av jordbruksfastighet mångenstädes knappast
finnes, och att det måste bliva svårt att fastställa såväl ''allmänna saluvärdet’
på jordbruksfastighet i allmänhet som ''avkastningsvärdet’ på
skogsmark och växande skog. Det torde emellertid kunna antagas, att
fastighetsvärdenas nivå i stort ändrats tämligen likformigt inom i huvudsak
likartade större områden, och att en mera brett lagd undersökning av
fastighetsprisernas förändringar skall kunna giva underlag för en ganska
tillförlitlig fastighetsvärdering. De vid 1928 års allmänna fastighetstaxering
fastställda värdena komma härvid givetvis att utgöra en nödvändig
utgångspunkt. Uppenbarligen får ej taxering försiggå såsom en kritiklös
likformig procentuell nedsättning av de gamla värdena. Befintliga ojämnheter
måste såvitt möjligt undanröjas, och möjligen måste differentiering
göras mellan fastigheter av olika storleksgrupper, då värdena antagligen

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

ej ändrats likformigt för dem alla. Det är nu min avsikt att åvägabringa
en utredning rörande fastighetsförsäljningarna i riket under de senaste
åren, vilken bör föreligga i tillräckligt god tid innan det egentliga taxeringsarbetet
i höst tager sin början. En dylik utredning bör kunna underlätta
och förbilliga taxeringsförfarandet och i betydande grad bidraga
till taxeringens jämnhet. Det förefaller sannolikt, att en dylik utredning,
vilken givetvis bör i möjligaste mån särskilja sådana fastighetsförsäljningar,
som synas hava karaktär av faktiska tvångsrealisationer,
så ock försäljningar till släktingar och anhöriga, ej skall giva till resultat
en så stark nedgång av jordbruksfastigheternas värden, som stundom
kommit till synes vid tvångsförsäljningar, men att en sänkning av dessa
värden dock är att i allmänhet förutse. Säkerligen kommer förberörda
av byråchefen E. Höijer och e. byråchefen E. Lindeberg verkställda utredning
rörande utfallet av 1928 års taxering att jämväl utgöra ett värdefullt
taxeringsmaterial. Vad angår annan fastighet synas för riket i
allmänhet värdena i stor utsträckning kunna väntas bliva i huvudsak oförändrade.
Vad slutligen skogsmark och växande skog beträffar, så föreligger
för statsmakterna ett i viss mån svårare avgörande, som jag återkommer
till i det följande. Det gäller vid denna taxering att fastställa
''avkastningsvärden’, som endast i viss utsträckning följa de verkliga saluvärdena
och vilkas nivå ej kan antagas vara underkastad alltför starka
fluktuationer. Det är emellertid ej sannolikt, att ett dylikt avgörande av
statsmakterna ett följande år kommer att ställa sig nämnvärt lättare än
nu, varför jag i denna svårighet ej ser tillräcklig anledning till uppskov.

Sedan nämnda nivå av statsmakterna fastställts, kommer skogstaxeringen
knappast att innevarande år ställa sig svårare än vid något annat tillfälle.

Även vad angår annan fastighet än skogsfastighet må det för övrigt ifrå-1
gasättas, örn taxeringen kan väntas bli lättare, örn ett års uppskov beslutes.
Uppskov för längre tid än ett år förefaller, i varje fall för ögonblicket,
uteslutet.

Slutligen vill jag än en gång understryka vad jag förut vid behandling
av frågan örn repartitionstalets ändring uttalat, att det måste anses vara av
vikt, att denna av mig såsom under de närmaste åren ofrånkomlig ansedda
ändring beslutes innan den allmänna fastighetstaxeringen äger rum,
då likställigheten i berörda avseende mellan jordbruksfastighet och annan
fastighet lärer vara av särskilt värde vid taxeringen.»

I likhet med föredragande departementschefen har utskottet ansett till- utskottets
räckliga skäl icke föreligga för ett uppskov med den allmänna fastighets- yttrande.
taxering, som enligt kommunalskattelagen skall äga rum år 1933.

Under det att grundläggande för taxeringen av fastighet i allmänhet Värdering av
skall vara det s. k. »allmänna saluvärdet», skola skogsmark och växande ^“växande
skog upptagas till det värde, som de kunna anses äga vid ett efter ratio- skog.
nella grunder bedrivet skogsbruk. Gällande

Huvudgrunderna för den speciella skogstaxeringsmetoden angivas i grunder för
punkt 4 av anvisningarna till 9 § kommunalskattelagen och utvecklas när- sidmark “och
mare i särskild instruktion för värdering av skogsmark och växande skog. växande skog.
Dylik instruktion är fastställd att gälla tillsvidare, men det har uttryck -

Domänstyrelsens
förslag
till instruktion
8arnt yttranden
däröver.

48 Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

ligen förutsatts, att ny instruktion skall fastställas före varje allmän fastighetstaxering.

Framför allt betydelsefulla för ifrågavarande taxering äro följande faktorer:
bonitet, virkespris, avdrag för allmänna omkostnader, kapitaliseringsprocent
samt — beträffande växande skog -— relativ skogstillgång.
Ett års normala avkastning per hektar skogsmark erhålles genom att multiplicera
virkespriset med bonitetssiffran och göra avdrag för allmänna
förvaltningsomkostnader. Värdet på ett hektar skogsmark med normal
skogstillgång erhålles genom att kapitalisera den normala årliga avkastningen
efter visst procenttal. Vid 1928 års allmänna fastighetstaxering var
kapitaliseringsprocenten 5 och värdet på ett hektar skogsmark med normal
skogstillgång följaktligen 20 gånger den normala årliga avkastningen.
Härav ansågos 3 V2 gånger den normala årliga avkastningens värde alltid
representera skogsmarkens värde, resten, d. v. s. 16 V> gånger den normala
årliga avkastningen, den växande skogens värde. Avviker skogstillgången
från den normala, i det att den »relativa skogstillgången» är större eller
mindre än 1, fastställes den växande skogens värde till motsvarande del
av normalskogens värde. Var relativa skogstillgången t. ex. 0.5, upptogs sålunda
vid 1928 års taxering den växande skogens värde till 0.5 gånger 161j2
årsavkastningar.

Av de sålunda på skogstaxeringen inverkande faktorerna fastställas
boniteten och relativa skogstillgången vid själva taxeringen, och taxeringsbestämmelserna
inskränka sig till att giva föreskrifter örn hur härvid
skall tillgå. Avdraget för allmänna förvaltningsomkostnader har angivits
i lagen till, utom i vissa undantagsfall, en fjärdedel av den siffra,
som erhålles genom att multiplicera virkespriset med bonitetssiffran.
Variabla faktorer äro följaktligen enligt lagen virkespriset och kapitaliseringsfaktorn.
Rörande virkespriset finnes stadgat, att detta bestämmes
efter virkets nettovärde å rot enligt de pris, som för liknande sortiment i
genomsnitt varit i orten gällande under viss tidsperiod, vilken bestämmes
i förberörda instruktion. Vid 1928 års taxering lågo de fem åren 1922—
1926 till grund för prissättningen. Vad kapitaliseringsfaktorn beträffaxstadgas
i kommunalskattelagen allenast, att denna jämväl bestämmes i
instruktionen.

Med skrivelse den 8 november 1931 har domänstyrelsen avgivit förslag
till ändringar i instruktionen för värdering av skogsmark och växande
skog. Förslaget finnes intaget bland bilagorna till den föreliggande propositionen
(bil. 2),

Domänstyrelsens förslag innehåller bestämmelse, att virkes rotvärde
skall beräknas enligt de pris, som blivit satta under åren 1927—1931. Detta
har emellertid föreslagits under förutsättning att höjning göres beträffande
avdraget för förvaltningskostnader från en fjärdedel till en tredjedel

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

av den siffra, som erhålles genom att multiplicera virkespriset med bonitetssiffran,
och att ingen sänkning sker av kapitaliseringsprocenten.

De virkespriser, som från och med år 1922 i medeltal för hela riket
erhållits för virke sålt å rot från statens skogar, äro enligt domänstyrelsen
följande:

år	1922 ..........................	...................... 5.5	kronor
»	1923..........................	...................... 5.8	»
»	1924..........................	....................... 4.4	»
»	1925 ..........................	....................... 4.5	»
»	1926.........................	..................... 5.2	»
»	1927..........................	....................... 6.7	»
»	1928........................	...................... 5.8	»
»	1929 ..........................	....................... 5.7	»
»	1930..........................	...................... 4.8	» (preliminär)
»	1931.........................		»

Domänstyrelsen har rörande denna sifferserie anfört, att, även örn 1931
års rotvärde skulle avsevärt understiga värdet för år 1930, av serien att
döma, ett medeltal för perioden 1927—1931 knappast torde komma att giva
lägre resultat än medeltalet för perioden 1922—1926, som varit 5.i kronor.
Sistnämnda siffra erhölles som medeltal för perioden 1927—1931, örn 1931,
års rotvärde skulle nedgå ända till 2.5 kronor.

I fråga örn det medgivna avdraget för förvaltningskostnader har
domänstyrelsen framhållit, att redan år 1921, då nuvarande principer
för värdering av skogsmark och växande skog blivit fastställda,
från skogligt håll påpekats, att avdraget för allmänna omkostnader
med 25 procent vore för lågt och snarare borde sättas till 33 procent.
Att avdraget år 1927 icke höjts torde enligt styrelsen åtminstone
delvis hava berott på att detta värdemoment i fastighetstaxeringen beaktats
vid valet av kapitaliseringsprocent. Under de år, som därefter
förflutit, hade tendensen mot de allmänna kostnadernas större andel av
skogens rånetto skärpts, så att styrelsen numera ansåge det nödvändigt,
att avdraget för nämnda kostnader skedde med en tredjedel i stället för
en fjärdedel. Styrelsen ville därvid framhålla, att för större skogsbruk
dessa kostnader i själva verket utgjort mer än en tredjedel av skogens
rånetto.

I enlighet med vad domänstyrelsen sålunda anfört innehåller styrelsens
förslag till skogsinstruktion bestämmelse, att från det beräknade värdet å
den normala årliga virkesavkastningen skall avdragas en tredjedel för
kostnader av nu ifrågavarande art.

Vad angår den vid skogstaxeringen tillämpliga kapitaliseringsfaktorn
har domänstyrelsen ansett, att 5 procent borde under nuvarande förhållanden
alltjämt vara en i dylikt avseende lämplig siffra.

Bihang lill riksdagens protokoll 1932. 7 sami. 35 höft. (Nr b2.)

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

Den av domänstyrelsen föreslagna höjningen av omkostnadsavdraget
skulle, örn virkespriset och kapitaliseringsfaktorn bibehållas oförändrade,
betyda en genomsnittlig nedsättning av den taxeringsnivån med ungefär
11 procent.

I de yttranden, som avgivits över domänstyrelsens förslag, hava rätt
skiftande meningar uttalats örn de på skogstaieringen inverkande olika
faktorerna, men så gott som genomgående har man anslutit sig till någon
linje, som givit lägre värden än de nu gällande. Köster hava ej saknats för
ett sådant bestämmande av ifrågavarande faktorer, att resultatet skulle
bliva en kraftigare nedsättning av taxeringsvärdena än domänstyrelsen
föreslagit. Från vissa håll, bland annat skogsvårdsstyrelsernas förbund,
bär sålunda förordats, att rotvärdet med hänsyn till senaste tidens
starka prisfall beräknas efter ett medeltal för åren 1929—1931. Såsom i propositionen
framhållits skulle detta, örn övriga faktorer lämnas oförändrade,
komma att medföra ungefär 20 procents nedsättning av värdena.
Kombineras denna nedsättning med en böjning av omkostnadsavdraget
till en tredjedel, så skulle den totala nedsättningen av taxeringsvärdena
antagligen belöpa sig till inemot 30 procent, o. s. v. Kammarrätten bar
godtagit domänstyrelsens förslag beträffande omkostnadsavdraget och,
med tvekan, ifrågasatt en böjning av kapitaliseringsprocenten till 5.5.
Detta skulle tillsammans betyda en nedsättning av taxeringsvärdena med
»troligen inemot 20 procent. En länsstyrelse bar å andra sidan givit ett
förslag, som synes medföra i stort sett oförändrade värden, i det länsstyrelsen
godtagit domänstyrelsens förslag till årsserie och omkostnadsavdrag
men föreslagit sänkning av kapitaliseringsprocenten till 4.5.

Departements- Föredragande departementschefen har anslutit sig till domänstyrelsens
«/««• förslag i fråga örn de särskilda på skogstaxeringen inverkande faktorerna
och som motivering härför anfört följande:

»Den för skogsmark och växande skog gällande särskilda metoden åsyftar,
såsom jag förut framhållit, att fastställa ’det värde, som de kunna anses
äga vid ett efter rationella grunder bedrivet skogsbruk’. Det har tidigare
framhållits, (prop. 102/1927, sid. 490), att man med denna metod
syftar till att — visserligen schablonmässigt — få fram värden, som skäligen
kunna anses motsvara skogens saluvärde under de närmaste åren
under förutsättning av skogens fortsatta användning för uthålligt skogsbruk.
Man bar sålunda att ställa sig frågan, hurudan kalkyl en köpare,
som bar för avsikt att fortsätta med rationellt skogsbruk, plägar göra.
Han måste därvid uppenbarligen göra klart för sig, att det gäller en affär
på lång sikt.^ Han räknar sålunda med ej blott årsavkastningen under
de närmaste åren utan den sannolika årsavkastningen under en överskådlig
framtid. Säkerligen kalkylerar han ej heller med räntefoten för kortfristiga
placeringar utan med den ränta, han kan väntas erhålla på lång
sikt. . Örn köpet sker under en högkonjunktur eller en lågkonjunktur,
bor i och för sig föga påverka denna del av kalkylen. Vederbörande
har strängt taget ingen anledning att komma till annat resultat vid det

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

ena tillfället än viel det andra men Ilar sannolikt benägenhet för större
optimism vid högkonjunktur. Ävenledes måste det givetvis påverka hans
pris, om lågkonjunktur eller högkonjunktur förutses under de allra närmaste
åren, i så måtto nämligen, att det uppenbarligen ställer sig fördelaktigare,
örn de närmaste årens värden väntas bli höga och de påföljande
årens låga, än örn ordningen blir den motsatta. Att dessutom en mer eller
mindre knapp kapitaltillgång utövar sin verkan på efterfrågans storlek
är tydligt, men just därför att det gäller långtidsplaceringar blir ej heller
verkan av denna faktor så stark, som örn det gäller mera kortfristiga sådana.
Allt detta sammanlagt innebär, att saluvärdet på skogsmark och
växande skog under förutsättning av dess fortsatta användning för rationellt
skogsbruk visserligen fluktuerar men — vid oförändrat penningvärde
— inom jämförelsevis trånga gränser och mindre än de faktiska
saluvärdena, vilka lätt röna inverkan av möjligheten att omedelbart göra
ett mer eller mindre betydande kapitaluttag ur skogen. Örn det exempelvis
skulle kunna påvisas, att de faktiska saluvärdena för växande skog
sedan ingången av år 1928 nedgått med 25 procent, får detta följaktligen
ej tagas till intäkt för ett påstående, att taxeringsvärdena böra sänkas i
samma proportion. Taxeringsvärdena på skogen böra förete en jämnare
kurva än de faktiska saluvärdena.

Ett mer eller mindre medvetet anläggande av ett betraktelsesätt ungefär
liknande det jag nu gjort mig till tolk för kan väl antagas hava föranlett
många av de hörda myndigheterna m. fl. att giva sin anslutning
till olika förslag, som kunna väntas resultera i en nedsättning av taxeringsvärdena
med i runt tal 10 procent. Ett dylikt förslag förefaller mig
också frän förut angivna synpunkter tillfredsställande. Särskilt vill jag
framhålla, att det knappast synes vara anledning gå längre än domänstyrelsen
föreslagit oell som ganska allmänt tillstyrkts. Jag vill dock uttryckligen
betona, att denna nedsättning gäller de allmänna grunderna och är
allenast genomsnittlig. Förhållandena i olika delar av landet komma säkerligen
att visa sig variera något. Dessutom torde på vissa håll rättelser
av förlupna fel, framför allt vid bestämmande av den relativa skogstillgången,
komma att i praktiken föranleda avvikelser från genomsnittsnivån.
Därpå tyder den Höijer—Lindebergska utredningen.

Örn såsom utgångspunkt antages, att de genomsnittliga värderingsgrunderna
skola nedsättas med omkring en tiondel, så återstår att fastställa,
på vilken väg detta resultat skall uppnås. Jag kan ej anse, att
valet härutinnan bör tillmätas alltför stor vikt. Det är uppenbart, att
ej vare sig årsserien 1927—1931 eller 1929—1931 eller någon annan årsserie,
vilka ju alla syfta på tidigare priser, kunna sägas innefatta en tillförlitlig
prognos rörande de värden, som kunna påräknas i framtiden under
en lång följd av år. Genom jämkning av kapitaliseringsfaktorn kan
man med vilken serie som helst uppnå i huvudsak samma slutliga taxeringsresultat.
Att jag för min del förordar årsserien 1927—1931 får följaktligen
främst tillskrivas det förhållandet, att denna serie, såsom domänstyrelsen
framhållit, erbjuder ett tillförlitligare statistiskt material
än den kortare serien och eliminerar mera tillfälliga faktorer, som kunna
i olika landsändar tillfälligtvis lia satt sin prägel på prissättningen. Den
serie, som tager vid, där serien från närmast föregående taxering slutat,
förefaller givetvis även i och för sig mindre godtycklig jin varje annan
serie; denna omständighet synes mig dock ej alldeles så betydelsefull, som
den kanske kan synas vara, då till Hille till alla variationer finnes keinil -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

Utskottets

yttrande.

fande kapitaliseringsfaktorn. Hade man i förevarande avseende nöjt sig
med den mindre serien, hade det måhända visat sig nödvändigt att, i
ungefärlig anslutning till vad, bland annat, centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas
förbund ifrågasatt, genom något särskilt organ pröva, huruvida
de siffror, som erhölles för varje län, på grund av särskilda omständigheter
på ett uppenbarligen tillfälligt sätt bröte sig ut ur den allmänna
ramen. Med den längre serien synes man kunna undvika att tillgripa en
dylik föga tilltalande anordning.

Det anses, såsom redan framhållits, sannolikt, att årsserien 1927—1931
skall resultera uti ungefär samma genomsnittliga rotvärde som det år
1928 tillämpade. Med detta förhållande såsom utgångspunkt vill det förefalla,
som örn den ifrågasatta genomsnittliga nedsättningen av värderingsgrunderna
skulle kunna vinnas antingen på den av domänstyrelsen
föreslagna vägen genom ökning av förvaltningskostnadsavdraget till en
tredjedel eller genom att sänka kapitaliseringsfaktorn från 20 till 18, motsvarande
en höjning av kapitaliseringsprocenten från 5 till något mer
än 5.5, eller genom en kombination av båda dessa faktorer, ehuru med
andra belopp. Det har ej påvisats, att den nu tillämpade siffran för omkostnadsavdraget
är under normala förhållanden genomsnittligt för låg,
örn hänsyn tages även till skogar i enskild ägo. Denna siffra fastställes
ej i instruktionen utan är inskriven i själva lagen, varför den ej bör ändras
från gång till annan. Att jag icke förty ansluter mig till förslaget
är på den grund, att de virkespriser, som ligga till grund för prisbildningen
och därmed för taxeringen, i huvudsak hänföra sig till statens och
bolagens försäljningar och inköp, samt att det ligger nära till hands att
vid dylikt förhållande taga större hänsyn även till dessas allmänna omkostnader.
Det förefaller, som örn det nuvarande omkostnadsavdraget på
sina håll betraktades som en orättvisa. Att, såsom ifrågasatts, göra olika
stora avdrag för privatpersoners och andras skogar kan ej ifrågakomma,
därest man ej kan göra gällande, att den förra kategorien är mer värd
än den senare. Detta är givetvis ej förhållandet.»

I motionen nr 366 i första kammaren har yrkats, att i stället för årsserien
1927—1931 serien 1929—1931 skall läggas till grund för taxeringen
av skogsmark och växande skog. I motionen Ilar framlagts åtskilligt
siffermaterial till belysande av virkesprisens nedgång under de senast
förflutna åren. Det förefaller också utskottet liksom motionärerna sannolikt,
att de närmaste årens virkespriser skola komma att ligga väsentligt
under det medeltal, som erhållits på grundval av förutnämnda femårsserie.
Detta är emellertid ett förhållande, som ej lärer hava förbisetts av någon vid
ärendets förberedande behandling. Det i propositionen framlagda förslaget
grundar sig på ett förslag av domänstyrelsen och har tillstyrkts av ett
stort antal hörda myndigheter. Vid detta förslags utarbetande har tagits
hänsyn bland annat även till verkan av omkostnadsavdragets ökning
och har kapitaliseringsprocenten bestämts med hänsyn jämväl till de jämförelsevis
höga rotvärden, som erhållas på grundval av femårsserien.
Med betraktande av olika på frågan inverkande faktorer finner sig utskottet
kunna i förevarande avseende tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

Till grund för de i propositionen föreslagna bestämmelserna rörande
taxering av vattenfallsfastighet ligger en av särskilt tillkallad sakkunnig
inom finansdepartementet upprättad promemoria med utkast till vissa
ändringar i kommunalskattelagen m. m., varöver kammarrätten, vattenfallsstyrelsen,
vissa länsstyrelser samt svenska vattenkraftföreningen a\-givit yttranden.

Föredragande departementschefen har enligt det vid den föreliggande
propositionen fogade statsrådsprotokollet framhållit, att vid tidigaie
taxeringar av vattenfalisfastigheter stor villrådighet förefunnits samt
taxeringsresultaten blivit synnerligen ojämna. De hörda myndigheterna
hade också nästan undantagslöst vitsordat behovet av särskilda bestämmelser
i ämnet. Det vore visserligen sant, att kammarrättens praxis rörande
ifrågavarande taxeringar skulle kunna väntas bidraga till en jämnare
uppskattning i framtiden. Önskvärt syntes emellertid vara, att ett
sådant uppgiftsmaterial komme att redan från början stå till beskattningsnämndernas
förfogande, att taxeringsarbetet genomgående komme
att inriktas på en rationell värdering, samt att lagstiftningen inrättades
därGitcr.

Taxeringen av outbyggda vattenfall har, enligt vad i propositionen
upplysts, i praxis hittills i allmänhet grundats på en effekt, baserad på
niomånadersvattenmängd och medelfallhöjd. Under etet att svenska vattenkraftföreningen
ansett skäl ej föreligga att övergiva denna beräkningsgrund,
har vattenfallsstyrelsen föreslagit övergång till »sjuttiofemprocentsvattenmängd»
och medelfallhöjd, ett effektbegrepp, som något
skiljer sig från det i praxis tillämpade.

Under erinran örn att vattenlagen bygger på lågvatteneffekten, d. v. s.
normal lågvattenmängd och motsvarande fallhöjd, har föredragande departementschefen
förordat, att vattenlagens nu under en längre tid av
vattendomstolarna prövade uppskattningsgrund bleve följd. Denna förutsatte
ett annat och högre pris per hästkraft än den eljest vanligast förekommande
beräkningen enligt »niomånaderseffekten», men en omiäivning
syntes utan svårighet kunna företagas, och departementschefen förutsatte,
att material för bedömande av denna fråga liksom av andra på
taxeringen inverkande spörsmål skulle ställas till beskattningsnämndernas
förfogande. Att fastställande av lågvattenmängden i praktiken erbjöde
mindre svårigheter än bestämmande av niomånadersvattenmängden,
vilken krävde viss statistisk beräkning, syntes vara uppenbart. Departementschefen
ville understryka, att här vore fråga allenast örn olika
metoder att komma till de riktiga värdena, och att värdenas storlek bleve
i huvudsak lika, vilkendera metoden som än valdes. Risken för missförstånd
och villrådighet föranledde emellertid, att endast den ena metoden
borde följas.

I fråga örn taxeringen av kraftverk hava i propositionen upptagits bestämmelser
örn tillämpning såväl av en värdering efter avkastningen som
av den s. k. »anläggningskostnadsmetoden».

Taxering av
vattenfallsfastighet.

Bevillning sill s k ot tets betänkande Nr 42.

Enligt vad föredragande departementschefen anfört, hade erfarenheten
visat, att vid kammarrättens prövning av mål angående taxering avkraftverk
ett tillfredsställande uppgiftsmaterial för taxering enligt den
metod, som i brist på vägledande försäljningspris finge synas som deli
naturligaste, nämligen med utgångspunkt från den normala avkastningen,
ytterst sällan förelegat. Man hade i stället varit nödsakad verkställa
värderingen efter vissa schablonmässiga grunder, i det man dels uppskattat
fallets värde med hänsyn till effekt och ^byggnadskostnad, dels
därtill lågt, förutom värde på eventuellt utmål, den faktiska kostnaden
föi byggnader m. m., omvärderad till nuvärde och minskad med hänsyn
till slitning och ålder. Beträffande det inbördes företrädet mellan ifrågavarande
båda metoder har departementschefen anfört följande:

Det kunde emot > anläggningskostnadsmetoden» anmärkas, att den i
vissa tall kunde befaras leda till mindre riktiga resultat; detta kunde
sammanhänga exempelvis därmed, att ett utbyggt vattenfall, som det
numera e.i skulle löna sig att utbygga och sorn sålunda kunde anses i
verkligheten vara i sig självt värdelöst, enligt uppskattningsmetoden alltid
asattes något värde. Då det emellertid syntes förhålla sig så, att sagda
eller liknande . förhållanden vore mycket ovanliga och den schablonmässiga
metoden i stort sett kunde anses verka med tillräcklig noggrannhet,
måste den enligt departementschefens förmenande anses vara av
betydande praktiskt värde. Trots att svenska vattenkraftföreningen uttalat
en motsatt uppfattning, tvekade departementschefen fördenskull ej
att förorda denna taxeringsmetods upptagande i lagstiftningen. Förslaget
hade också i denna del i huvudsak tillstyrkts av alla de hörda myndigheterna.
. Departementschefen funne kammarrättens påpekande örn
den starka inverkan, som vid avkastningsberäkningen kunde följa av en
mycket ringa prisskillnad, värt särskilt beaktande. En dylik beräkning
fordrade uppenbarligen mycket tillförlitliga grunduppgifter. Då det syntes
vara av vikt, att den mera schablonmässiga uppskattningsmetoden
utformades å deklarationsformulär, och förutsättningar därför knappast
kunde anses föreligga, örn ej densamma blivit lagfäst, syntes detta vara
tillräckligt skäl för ett dylikt lagfästande.

Vattenfallsstyrelsen hade ställt sig på alldeles motsatt ståndpunkt mot
svenska vattenkraftföreningen och påyrkat, att »anläggningskostnadsmetoden»
skulle bliva ensam gällande. Kammarrätten hade i viss mån yttrat
sig i liknande riktning men hade dock ej ansett sig kunna förorda, att
en avkastningsberäkning skulle vara helt utesluten, ehuru den knappast
borde antydas i lagtexten. Då det förefölle departementschefen obestridligt,
att en fullt korrekt avkastningsberäkning knappast kunde frånkännas
vitsord såsom uppskattningsgrund, syntes det ej överensstämmande
med eljest erkända taxeringsnormer att bestrida dess principiella giltighet.
Men vore detta fallet, så syntes det vara av vikt att i lagtexten giva
en antydan örn dess innebörd för att inskärpa, att fråga vore örn normal
avkastning och normal omkostnad m. m. Da det otvivelaktigt ofta vore
svårt att i praktiken komma till rätta med dessa värden, visade det, att
det merendels syntes vara klokt att från början inställa sig på en riktig
taxering enligt den andra, metoden. Redan ur kontrollsynpunkt syntes
det \ ara lämpligt att alltid infordra för tillämpning av denna senare
metod erforderliga uppgifter.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42. 55

Det utmärkande för den »anläggningskostnadsmetod», som departementschefen
föreställde sig komme att i praktiken få den största användningen,
vore, dels att en självständig uppskattning skedde av vattenfallet med
utgångspunkt från dess effekt värderad till gällande priser, den kostnad
det nu skulle draga att utbygga detsamma m. m., dels att därtill lades
den faktiska utbyggnadskostnaden, omräknad till nuvärde. I det förra
avseendet erfordrades kännedom örn en del faktorer, såsom vattenmängd,
fallhöjd etc., vilka varierade under olika delar av året, så ock örn kraftpriser
och dylikt. Det vore nödvändigt att beträffande vattenmängd, fallhöjd
m. m. bestämma sig för vissa normalbegrepp, och departementschefen
ville betona önskvärdheten av att bär i möjligaste mån ansluta sig till
vattenlagens begreppsbestämningar. Vad anginge kraftpriser och dylikt
syntes det önskvärt att utarbeta normaltabeller. Att göra dessa bindande
syntes däremot knappast lämpligt, och det syntes ej påkallat att i anvisningarna
direkt hänvisa till dylika tabeller. Både för att erhålla ett
jämnare resultat och för att i längden erhålla kostnadsbesparing vore det
klokt att, såvitt möjligt, för vattenfalls taxering erforderliga uppgifter utarbetades
centralt och sedan ställdes till taxeringsmyndigheternas förfogande.
Ej minst gällde detta den för byggnadernas uppskattning synnerligen
viktiga faktor, som betecknades av det indextal, vilket skulle tilllämpas
för att förvandla den faktiska anläggningskostnaden till ett nuvärde.
Hittills uträknade indextal hade i sådant avseende ej ansetts tillfredsställande.
Att få fram ett riktigt indextal för kraftverksbyggnader
finge anses utgöra ett betydelsefullt moment av förberedelserna till nästa
allmänna taxering av vattenfallsfastigheter.

Från värdet å kraftverk får enligt förslaget avdrag ske för skyldighet
att leverera ersättningskraft, grundad på vattenlagen. Rättighet att utfå
dylik kraft skall, i den mån rättigheten kan utnyttjas av den fastighet,
varmed den är förenad, tagas i betraktande vid dess taxering.

I propositionen bar förordats, att även för det fall, då vederbörande för
taxering av kraftverk påyrkar tillämpning av avkastningsmetoden, i fastighetsdeklaration
sådana uppgifter meddelas, som erfordras för taxering
enligt den mera schablonmässiga anläggningskostnadsmetoden. Att fastställa
deklarationsformulär för taxering av vattenfall ankomme på Kungl.
Majit.

Beträffande kvarnar, sågar och andra liknande smärre anläggningar
förutsättes, att ofta någon annan taxeringsmetod skall stå till buds. Örn
ej detta är fallet, anses anläggningskostnadsmetoden i tillämpliga delar
kunna komma till användning.

Regleringsdamm uppskattas enligt förslaget med hänsyn till dels för
densamma i anspråk tagen mark, dels dammbyggnaden. Värdet av de
vattenfallsfastigheter, som bidragit till regleringsdammen, minskas i stället
med belopp, svarande mot deras andel i dammanläggningen.

Inom utskottet har behovet av särskilda regler för värdesättning av utskottets
vattenfallsfastigheter vitsordats. De i dylikt avseende i propositionen yttrande.
föreslagna bestämmelserna hava i huvudsak ej föranlett erinran från ut -

Beskattning
av inkomst
på grund av
pensionsförsäkring.

Gällande
huvudgränder
för
beskattning
av inkomst på
grund av livförsäkring.

Förslag örn
förtydligande
bestämmelser.

56 Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

skottets sida. Enligt utskottets mening förefaller det emellertid sannolikt,
att en taxering efter den s. k. avkastningsmetoden så sällan skall
kunna komma till användning, att »anläggningskostnadsmetodens» karaktär
av normalmetod synes böra i lagtexten betonas ännu starkare än som
skett i Kungl. Maj:ts förslag, vilket givetvis ej bör hindra, att där tillfredsställande
material för tillämpning av avkastningsmetoden verkligen förebringas,
denna dock må ligga till grund för taxeringen. Utskottet föreslår
därför viss omformulering.

Beskattning av inkomst på grund av livförsäkringsavtal kan försiggå
i endera av två huvudformer, nämligen antingen hos försäkringsanstalten
i försäkringstagarnas ställe, såsom fallet är vid kapitalförsäkring, eller
hos försäkringstagarna själva, såsom fallet är vid livränteförsäkring. I
förra fallet får i princip ej avdrag äga rum för erlagda försäkringspremier,
dock att ett konventionellt avdrag å högst 200 kronor medgivits, och beskattas
ej utfallande försäkringsbelopp. Vid livränteförsäkring åter äro
tva alternativ tänkbara, nämligen antingen att avdrag medgives för hela
premien, i vilket fall hela den utfallande livräntan beskattas, eller att avdrag
med undantag för konventionellt sådant — ej medgives för premien,
i vilket fall den utfallande livräntan beskattas blott med reducerat belopp.
Det förra är förhållandet med sådan livränteförsäkring, som i huvudsak
är att betrakta som pensionering, det senare åter med livränta mot engångspremie,
d. v. s. vad som i dagligt tal brukar benämnas »inköpt» livränta
e. dyl. Mellan de båda huvudformerna kunna emellertid uppstå
gränsfall, vilkas inordnande under den ena eller andra kategorien stundom
kan vålla tvekan, i den mån ej specialregler givits för desamma.

Vissa försäkringsbolag hava hos Kungl. Majit, under hänvisning till
den skillnad, som enligt skattelagarna upprätthölles mellan kapitalförsäkring
och pensionsförsäkring, framhållit önskvärdheten av att gränslinjen
mellan dessa två försäkringsformer klarlades och att kommunalskattelagen
förtydligades på denna punkt.

I anledning av nämnda framställning har försäkringsinspektionen avgivit
yttrande i ämnet ävensom förslag till vissa ändringar i kommunalskattelagen.
Enligt detta förslag har en uppdelning av de olika kombinerade
försäkringstyperna företagits, så att vissa typer anses såsom pensionsförsäkringar
men övriga som kapitalförsäkringar.

Över försäkringsinspektionens förslag hava yttranden avgivits av vissa
länsstyrelser, kammarrätten samt svenska försäkringsföreningen och
svenska livförsäkringsbolagens direktörsförening. Förslaget har i huvudsak
tillstyrkts. De hörda representanterna för försäkringsväsendet hava
emellertid av principiella skäl uttalat tvekan rörande lämpligheten av
förslaget, att alla kombinerade försäkringar, som icke särskilt angivits
såsom pensionsförsäkringar, skulle betraktas som kapitalförsäkringar.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42. 57

Enligt det i propositionen framlagda förslaget skola andra kombinerade
försäkringstyper än de särskilt angivna behandlas såsom uppdelade
på respektive försäkringsformer.

Föredragande departementschefen har framhållit, att det åtminstone för
närvarande ej syntes förefinnas något särskilt intresse för det allmänna
att ur beskattningssynpunkt inpressa olika försäkringar under den ena
eller den andra kategorien. Någon olikhet i beskattningens storlek i ena
och andra fallet hade ej åsyftats; örn dylik förekomme, vore den beroende
på sådana omständigheter som progression, skattefria avdrag och dylikt,
alltså omständigheter som läge vid sidan av de nu ifrågavarande. Något
skatteprivilegium för den ena eller andra formen förelåge ej. TJr anförda
synpunkter funnes alltså intet hinder att för ifrågavarande lagstiftnings
anordnande anlägga den grundsatsen, att beskattningen borde på lämpligt
sätt anpassas efter de försäkringsformer, som arbetade sig fram, och
ej tvärtom. Beskattningen borde med andra ord ej av principiella hänsyn
läggas på ett sådant sätt, att den försvårade praktiska försäkringsformer.

Beträffande vilka försäkringsformer som skola behandlas som pensionsförsäkring
hänvisas till förslaget. Här må allenast framhållas, att örn
med pensionsförsäkring, som börjar utgå vid högst 70 års ålder, kombinerats
kapitalförsäkring på sådant sätt, att pensionens årsbelopp garanterats
utgå i högst tjugu år, även örn vederbörande dessförinnan avlidit,
försäkringen i dess helhet skall under vissa närmare angivna villkor betraktas
såsom pensionsförsäkring.

Behovet av lagstiftning för att närmare reglera gränsen mellan kapitaloch
pensionsförsäkringar synes med den utbredning, som kombinerade
dylika försäkringar nu tagit, och den villrådighet, som i praxis rått rörande
dessas behandling, vara ådagalagt, Mot en omedelbar reform har
emellertid framställts erinran i motionen nr 524 i andra kammaren, däri
av anförda skäl hemställts örn förnyad utredning ay hithörande och därmed
sammanhängande frågor. I den motivering, som härvid framlagts,
har särskilt betonats de egentliga pensionsförsäkringarnas stora sociala
betydelse och den omständigheten, att den beskattning, som gällde
för dylika försäkringar, i praktiken verkade lindrigare än den beskattning
som träffade övriga former av livförsäkring. En utvidgning av
pensionsförsäkringarnas begrepp skulle därför i verkligheten också betyda
en skattelindring, som ej vore motiverad. Tillika hava för förnyad
utredning anförts vissa skäl, som närmast åsyfta andra spörsmål än dem
sorn propositionen egentligen avser att reglera. Utskottet, som linner åtskilliga
av de synpunkter, som framhållas i motionen, värda beaktande,
måste för sin del konstatera, att utskottet ej beträffande den föreliggande
huvudfrågan blivit övertygat om att den utvidgning av pensionslorsäkningsbegreppet,
som nu föreslås, innebär ett avsteg fran de grundprinciper,
som infördes genom 1928 års lagstiftning, utan fastmera uppdragande

Proposi tionen.

Utskottets

yttrande.

Detaljfrågor.

Kommunal skattelagen.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

a\ en praktisk gränslinje mellan olika huvudkategorier av försäkringar.
Det lärer kunna antagas, att försäkringsväsendets fortsatta utveckling
kommer att giva anledning till att i framtiden på nytt överväga en eller
annan fråga, som sammanhänger med försäkringsbeloppens beskattning.
Tillräcklig anledning att pa grund av de synpunkter, som i övrigt framlagts
i motionen, föreslå riksdagen att hos Kungl. Maj:t hemställa örn
särskild utredning synes därför utskottet ej föreligga.

Utskottet finner sig följaktligen böra tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag
beträffande vad som skall förstås med pensionsförsäkring. Att under
denna kategori enligt propositionen ingår även den s. k. frivilliga allmänna
pensionsförsäkringen synes böra särskilt framhållas.

Övriga härmed sammanhängande ändringsförslag, avseende bland annat
viss utökad uppgiftsskyldighet för försäkringsanstalter, föranleda ingen
erinran från utskottets sida.

Förutom de ändringar i skattelagstiftningen, som föranletts av förut berörda
omständigheter, hava i propositionen föreslagits vissa andra ändringar,
som delvis äro en följd av den utformning, som föreslagits för den
nya instruktionen för värdering av skogsmark och växande skog, och delvis
hänföra sig till andra förhållanden, vilka synts böra särskilt beaktas
vid stundande allmänna fastighetstaxering. Föredragande departementschefen
har ansett det vara av vikt, att minsta möjliga avsteg göras från
gällande skattelagstiftning, men funnit ett verkligt behov föreligga av
vissa ändringar i skattelagarnas lydelse.

I anvisningen till 8 § kommunalskattelagen har sålunda gjorts ett förtydligande
beträffande taxeringsenhetens bestämmande i fråga örn torp
å skogsmark.

De väsentligaste ändringarna avse 9 § i kommunalskattelagen samt anvisningarna
till 9 och 10 §§. Bland annat hava till förstnämnda paragrafs anvisningar
från anvisningarna till 10 § överförts de regler, som avse grunderna
för åsättande av taxeringsvärde i sådant fall, då tomt- och industrivärde
föreligger. Samtidigt hava dessa regler förtydligats, enär det i synnerligen
stor utsträckning lärer hava förekommit, att de blivit missförstådda.
Uttryckliga föreskrifter hava meddelats rörande frågan örn åsättande
av mervärde för tomt- och industriändamål å områden, som användas
för skogsbruk.

Rörande begreppet »allmänt saluvärde», vilket är grundläggande för
taxeringen av fastighet i allmänhet, har det uttryckligen stadgats, att avräkning
ej må ske för gäld eller för kapitalvärdet av skyldighet att utgiva
undantag eller av annan privaträttslig förpliktelse, vilken ej är hänförlig
till servitut eller annat liknande förhållande. Beträffande den metod
med utgångspunkt från å-priser för olika ägoslag, som vanligen
kommer till användning vid taxering av jordbruksfastighet, har dels fram -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42. 59

hållits, att olika å-priser i regel böra komma till användning för fastigheter
av olika storleksklasser — detta kommer framför allt till synes i 59 §
taxeringsförordningen i dess nya lydelse — dels ock starkare än tillförene
betonats, att olika omständigheter och framför allt åbyggnaders'' storlek
och beskaffenhet kunna föranleda avvikelse från de resultat, som erhållas
vid direkt tillämpning av enlietsprisen.

Närmast med föranledande av ett förslag av domänstyrelsen hava bestämmelserna
örn värdering av skogsbete omformulerats. Anordningar
hava för övrigt vidtagits i syfte att såväl betesförmån å skogsmark — i
den mån speciell hänsyn därtill skall tagas vid taxeringen — som andra
särskilda förmåner å skogsmarken skola i taxeringslängden särskilt redovisas
och ej ingå i skogsmarksvärdet, vilket följaktligen kommer att utgöra
vad som i skogsvärderingsinstruktionen benämnes »skogsmarkens
avkastningsvärde». d. v. s. det efter den specifika skogstaxeringsmetoden
uppskattade värdet.

De bestämmelser, som tidigare funnits rörande hänsynstagande till växande
träd å annan mark än skogsmark, hava erhållit en sådan placering
och formulering, att det blir tydligt, att det i regel ej är trädens virkesvärde
som skall särskilt uppskattas.

För övriga i 9 § och anvisningarna till 9 och 10 §§ föreslagna smärre
ändringar, vilka delvis bliva en följd av ändrad uppställning av lagtexten
och delvis förorsakas av den nya skogsvärderingsinstruktionen, synes någon
särskild redogörelse ej vara erforderlig, utan hänvisas beträffande
dem till propositionen.

I 12 § kommunalskattelagen har föreslagits, att omtaxering under löpande
femårsperiod skall äga rum, förutom i tidigare angivna fall, därest
fastighet, som förut varit undantagen från skatteplikt, blivit skattepliktig,
samt örn fortsatt bebyggelse skett å fastighet, som vid den tidpunkt
nästföregående taxering avsett ej varit färdigbyggd. Tillika Ilar till den
förut gällande bestämmelsen, att omtaxering under löpande femårsperiod
skall verkställas med hänsyn till det allmänna prisläge, som legat till
grund för den närmast föregående allmänna fastighetstaxeringen, gjorts
det tillägg, att även de uppskattningsgrunder i övrigt, som därvid tilllämpats,
skola tjäna till utgångspunkt för taxeringen. Har fastighet, som
förut varit undantagen från skatteplikt, blivit skattepliktig, skall dock
fullständig nyvärdering av fastigheten ske med hänsyn till berörda
prisläge.

Bortsett från det förut berörda ändringsförslaget beträffande taxering
av vatten fallsfastighet föranleder Kungl. Maj:ts förslag till ändringar i
kommunalskattelagen ingen annan erinran, än att enligt utskottets mening
ett tillägg bör göras till nyss berörda stadgande, som avser värdesättning
av bestånd av träd och dylikt å jordbruksfastighet, så att därav otvetydigt

Utskottets

yttrande.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

framgår, att endast sådana tillgångar av dylikt slag, som verkligen kunna
anses medföra ett mervärde, tagas i betraktande.

TaxeringsJÖr
ordningen.

Följdändringar
till
ändringarna
i kommunalskattelagen.

Utgifter för
prövningsnämndernas

arbete m. m.

De ändringar, som föreslås i 17, 33, 35 och 59 §§ taxeringsförordningen,
hava i korthet berörts i det föregående.

En ändring i 122 § nämnda förordning avser viss åtgärd av länsstyrelse
i besvärsmål rörande fastighetstaxering.

Rörande kostnader för prövningsnämndens arbete och ersättning åt sakkunnig
innehåller 145 § taxeringsförordningen följande bestämmelser:

?>5 mom. Till gäldande av de av fastighetsprövningsnämnds, länsprövningsnämnds
eller Stockholms stads prövningsnämnds arbeten föranledda
utgifter, såsom gottgörelse åt tjänsteman, som jämlikt 16 § 2 mom. förordnats
att för vissa fall fullgöra landskamrerare^ åligganden, ersättning
för biträde åt landskamrerare vid förberedande göromål, arvode för
protokoll- och längdföringen, nödiga tryckningskostnader samt gottgörelse
för uppassning hos nämnden, må vederbörande nämnd efter förslag av
länsstyrelsen använda erforderligt belopp, såvitt ej nedan annorlunda
stadgas.

6 mom. Angående de av fastighetsprövningsnämnd eller av prövningsnämnd
enligt 4 och 5 mom. beviljade beloppen och dessas fördelning bör
särskilt utdrag av nämndens protokoll avlåtas till länsstyrelsen, varefter
beloppen i vanlig ordning utbetalas.

7 mom. Sakkunnig erhåller för av honom verkställd utredning eller undersökning
gottgörelse, som bestämmes av länsstyrelsen eller, då den sakkunnige
biträtt den mellankommunala prövningsnämnden eller allmänna
ombudet hos samma nämnd, av Kungl. Majit.»

För riksdagens revisorers räkning införskaffades hösten 1930 från
länsstyrelserna i riket uppgifter rörande de ersättningar, som under budgetåret
1929/1930 utgått till länsstyrelserna och fögderiförvaltningens
tjänstemän för arbete i taxeringsnämnder och prövningsnämnder. De på
grundval av detta material gjorda iakttagelserna funno sig revisorerna
(i punkt 20 av deras berättelse rörande budgetåret 1929/1930) böra bringa
till riksdagens kännedom, och 1931 års riksdag hemställde i anledning
därav i skrivelse nr 346, punkt 4, att Kungl. Majit ville låta verkställa utredning
rörande ett ändamålsenligt ordnande av taxeringsarbetet, närmast
med hänsyn till användningen av den personal, som för detta ändamål årligen
behövde tagas i anspråk. Denna punkt i riksdagsskrivelsen har av
Kungl. Majit överlämnats till statens organisationsnämnd för yttrande.

I det material, som införskaffades för riksdagens revisorer, ingingo
bland annat uppgifter örn ersättningar, vilka på grund av bestämmelsen
i 145 § 5 morn. taxeringsförordningen under budgetåret 1929/1930 utgått
till tjänstemän inom länsstyrelserna och fögderiförvaltningen. Sedan
dessa uppgifter i viss män kompletterats genom finansdepartementets
försorg, har inom departementet utarbetats en promemoria rörande

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42. öl

ifrågavarande ersättningar, vilken varit föremål för remiss till olika
myndigheter.

Enligt vad i nämnda promemoria anlörts syntes av de meddelade uppgifterna
framgå såsom sannolikt, att grunderna för ersättningarnas
bestämmande i förhållandet de olika länen emellan ej varit likartade.

Dä det ur olika synpunkter vore av värde, att mera detaljerade uppgifter
rörande sättet för sagda ersättningars beräkning hädanefter stöde till
förfogande dels för vederbörande nämnd vid dess beslut örn ersättning,
dels för Kungl. Majit vid prövningen av anslagsbehovet för påföljande
år, svntes i berörda 5 mom. av ifrågavarande paragraf lämpligen böla
stadgas, att i det förslag, som av länsstyrelsen skulle avlämnas till fastighetsprövningsuämnd
eller prövningsnämnd rörande för ersättningen erforderlig!
belopp, skulle angivas de grunder, som av länsstyrelsen tilllämpats
vid ersättningarnas beräkning. Tillika syntes i 6 mom. böra
stadgas, att prövningsnämnds beslut örn ifrågavarande ersättningar
skulle före november månads utgång — alltså i tid före prövningen av
anslagsbehovet för nästa budgetår — genom protokollsutdrag tillställas
finansdepartementet tillika med avskrift av länsstyrelsens förslag i ämnet.
På detta sätt erhölle prövningsnämnden möjlighet att vid rfrågavarande
ersättningars bestämmande mera ingående pröva de föreslagna
beloppen och bomme fortlöpande redogörelser angående medlens användning
att stå till finansdepartementets förfogande. Därest en ökad erfarenhet
rörande de grunder, som tillämpats i olika län, gåve vid handen,
att ersättningarnas storlek på något håll tarvade granskning, borde
möjlighet stå till bilds för Kungl. Majit att i anledning dåra-! träffa särskilda
anordningar.

Även i fråga örn disposition av medel för gottgörelse åt sakkunniga
skulle enligt promemorian Kungl. Majit äga meddela nödiga föreskrifter
och skulle uppgifter insändas till finansdepartementet.

Slutligen har i promemorian framhållits såsom uppenbart, att ändringar
av den art, varom här vore fråga, ej vore ägnade att föregripa den
utredning, som begärts av 1931 års riksdag.

I huvudsaklig överensstämmelse med de i promemorian föreslagna bestämmelserna
har nu i den föreliggande propositionen förslag i ämnet
framlagts för riksdagen.

Enligt 143 § 8 mom. taxeringsförordningen äga åtskilliga personer, ^ekounad*-som inkallats till vissa av taxeringsarbetet föranledda sammanträden,
att för inställelsen åtnjuta, örn de äro bosatta å annan ort än samman- ningar.
trädesorten. traktamentsersättning under såväl sammanträdes- som
resedagar med 16 kronor om dagen och ö\rrig resekostnadsersättning enligt
vad som på grund av allmänna resereglementet utgår till nämndeman
samt. örn de äro bosatta å sammanträdesorten, traktamentsersättning
med 12 kronor om dagen.

Utskottets

yttrande.

Skogsvärde ringsinstruk ilonen.

Utskottets

yttrande.

62 Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

Sedan riksräkenskapsverket uttalat betänkligheter mot att föreskrifterna
i resereglementet icke vore tillämpliga beträffande traktamentsersättningar
enligt omförmälda författningsrum samt detta ärende varit
föremål för remiss till olika myndigheter, har i den föreliggande propositionen
framlagts förslag örn ändring av ifrågavarande bestämmelser i
taxeringsförordningen.

Föredragande departementschefen har fnnnit de nuvarande bestämmelserna
i 145 § 8 mom. vara mindre tillfredsställande med hänsyn därtill,
att i vissa fall ersättningen kunde bliva onödigt hög, beroende på att
traktamentsersättning för resedygn utginge till sitt fulla belopp ändå
att mindre del av dygnet använts för resa. Departementschefen hade
därför ansett sig böra förorda jämkning av nämnda bestämmelser därhän,
att för dygn, varunder sammanträde icke ägde rum — för vilket
dygn traktamentet nu utgör 16 kronor, motsvarande traktamentsklassen
D i allmänna resereglementet — reglementets bestämmelser örn'' uppdelning
av traktamentsersättning i dag- och nattraktamente, reducering
av traktamente vid resa av kortare varaktighet m, m. bleve tillämpliga.
För dygn, varunder sammanträde ägde rum, skulle däremot som hittills
traktamentsersättning utgå med 16 kronor för den, som vore bosatt å annan
ort än sammanträdesorten, och med 12 kronor för den, som vore bosatt
å nämnda ort, varjämte resekostnadsersättning skulle i likhet med
vad för närvarande vöre fallet åtnjutas enligt klass II.

De föreslagna ändringarna i taxeringsförordningen föranleda ej utskottet
till annan erinran, än att den föreslagna formuleringen av 145 §•
8 morn. synes tarva omformulering. Enligt berörda lagrum i den föreslagna
lydelsen skulle nämligen den ersättning, som tillfaller ledamöter
i prövningsnämnd m. fl., vara att hänföra till rese- och traktamentsersättning
enligt resereglementet. Då ersättning enligt resereglementet emellertid
ej utgår utom vid resa, synes denna formulering oegentlig. Den
lydelse utskottet föreslår innebär icke någon saklig avvikelse från den
i propositionen avsedda.

De ändringar, som skett i skogsvärderingsinstruktionen, äro, örn man
bortser från vad som följer av det här förut anförda, i huvudsak av
rent formell natur och torde ej erfordra särskild redogörelse.

Såvitt utskottet kan finna, äro de ändringar, som föreslagits i skogsvärderingsinstruktionen,
ägnade att befordra enhetlighet och reda i taxeringsarbetet.
Utskottet har ingen anmärkning att framställa mot förslaget
i denna del.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl.
Maurts förevarande proposition, nr 220, icke kunnat
oförändrad bifallas samt med avslag å de likalydande
motionerna I: 364 av herr Fritiof Gustafson m. fl. och
II: 540 av herr Persson i Falla m. fl., de likalydande
motionerna I: 365 av herr Sederholm m. fl. och II: 538
av herr Gustafson i Kasenberg m. fl., motionerna I: 366
av herrar Gabrielsson och Tamm, II: 354 av herr Andersson
i Stockholm m. fl., II: 524 av herr Laurén,
II: 528 av herrar Mårtensson och Karlsson i Munkedal
samt II: 539 av herrar Ericson i Boxholm och
Isacsson, för sin del

a) antaga ovan införda förslag till lag örn ändring i
vissa delar av kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370) med den ändringen att anvisningarna till
9 §, punkterna 2 och 3, i nedan angivna delar erhålla
följande lydelse:

2. Vid värdesättning--— eller otillräckliga;

mera betydande trädgårdsanläggning eller bestånd av växande träd å
åker eller äng, som kan påverka fastighetens saluvärde;

särskilda naturtillgångar — ---angivna enhetsvärden.

3. Taxering av---påräkneliga varaktighetstid.

Då emellertid tillfredsställande uppgifter för bedömande av de i det föregående
angivna förhållandena vanligen ej torde stå till förfogande, bör vid
taxering av kraftverk följande värderingsmetod i regel komma till användning.

Vattenfallet såsom---i dammanläggningen.

b) antaga ovan införda förslag till förordning örn
ändring i vissa delar av taxeringsförordningen den 28
september 1928 (nr 379) med den ändringen att 145 §

8 mom. i nedan angiven del erhåller följande lydelse:

8 mom. De personer — — — med nämnden,

äga att för inställelsen åtnjuta dels resekostnadsersättning enligt reseklass
II i allmänna resereglemente!, dels arvode med belopp, sorn för dygn,
varunder sammanträde ägt rum, utgör tolv kronor, örn de äro bosatta å
sammanträdesorten, och sexton kronor, örn de ej äro bosatta å sammanträdesorten,
samt för dygn, varunder sammanträde ej ägt rum,

Utskottets

hemställan.

64 Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

motsvarar traktamentsersättning enligt traktamentsklass D i allmänna
resereglementet.

Ersättning efter---i taxeringsfrågor.

c) antaga ovan införda förslag till förordning med
instruktion för värdering av skogsmark och växande
skog vid taxering av fastighet.

Stockholm den 12 maj 1932.

På bevillningsutskottets vägnar:

JOH. NILSSON.

Närvarande: herrar Nilsson i Kristianstad, Bärg, Boman, Bergman*, Björnsson, Aström,
.Iönsson i Slätåker, Jönsson i Boa*, Lövgren i Nyborg*, Olsson i Ramsta,
Olsson i Golvvasta, Nilsson i Hörby, Forssberg, Andersson i Boda, Hjalmarsson,
Ericson i Boxholm, Laurén, Werner, Eklund och Larson i Tönnersa*.

*) Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.

Reservationer:

1) av herrar Bärg, Björnsson, Åström, Lövgren i Nyborg, Hjalmarsson,
Ericson i Boxholm, Werner och Ekllund, vilka anfört:

»Frågan örn avvägning av repartitionstalen för olika slag av fastighetsvärden
sammanhänger på det närmaste med andra viktiga alltjämt
olösta beskattningsproblem inom vårt kommunala garantiskattesystem sådana
som t. ex. frågorna om allmän näringsskatt och örn en rationell
skatteutjämning mellan olika kommuner. Det synes oss därför av principiella
skäl betänkligt att utan samband med en lösning av dylika problem
nedskriva repartitionstalet för jordbruksfastighet från sex till fem
procent.

Då en skattelättnad för skuldsatta jordbrukare tvivelsutan på grund
av rådande jordbrukskris är synnerligen önskvärd, skulle vi likväl inom

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42. 65

utskottet med bortseende från dylika betänkligheter gärna röstat för en
sådan nedskrivning, om den kunde väntas ge ett från olika synpunkter
tillfredsställande resultat. Den av Ibbo ars skatteberedning verkställda
undersökningen rörande förskjutningen av skattebördan mellan olika
slag av skattskyldiga, för det fall att Kungl. Maj:ts nu förevarande förslag
genomfördes, visar emellertid, att detta med all sannolikhet icke
kommer att bliva fallet. Så visar det sig, att de påräkneliga skattelättnaderna
för jordbrukare komma att spela en fullkomligt underordnad
roll vid sidan av de högst betydande olikheterna i fråga örn kommunal
skattebörda mellan ekonomiskt likställda jordbrukare, bosatta i kommuner
med större eller mindre uttaxeringsprocent. De i ock för sig obetydliga
skattelättnaderna skulle vidare bli både absolut och relativt mindre
för brukare av torp och smålägenheter än för brukare av större egendomar.
Därjämte skulle självfallet den av garantiskattesystemet betingade
orättvisan alltjämt kvarstå, att en skuldsatt jordbrukare icke kan i samma
grad som andra skattskyldiga för skattelindring tillgodogöra sig avdrag
för skuldräntor samt orts- och familjeavdrag. Huvudsyftet med
den föreslagna partiella skattereformen blir således enligt vår mening
väsentligen förfelat.

För löntagare och därmed jämförliga skattskyldiga beräknas visserligen
reformen vid i övrigt oförändrade förhållanden''icke i medeltal föranleda
mera betydande ändringar i den kommunala skattebördan. Men
detta utesluter givetvis icke, att skattehöjningen för sådana skattskyldiga
i vissa kommuner kan bliva mycket betungande. Och vid 1933 års
fastighetstaxering har man att vänta en avsevärd sänkning av värdena
på jordbruksfastigheter och en däremot svarande minskning av det kommunala
skatteunderlaget. Enbart till följd härav kan skatteökningen
för sådana skattskyldiga på sina ställen bliva oberäkneligt tung, i synnerhet
som skatten mycket ofta skall betalas ur en inkomst, som på grund
av den allmänna depressionen är lägre än den, varpå skatten uttaxerats.
Vid sådant förhållande kunna vi icke tillstyrka en sänkning av repartitionstalet
för jordbruksfastighet.

Skulle likväl riksdagen besluta en sådan, nödgas vi som kompensation
förorda, att ortsavdrag medgives åtminstone i ortsgrupp I av den storlek,
som föreslås i motion II: 539 av herrar Ericson i Boxholm och Isacsson.

Bland de ändringar, som i övrigt föreslagits, finna vi höjningen av omkostnadsavdraget
för skötsel och vård av skog från 25 procent till 33
procent mindre välbetänkt. Oavsett att skogskommunerna, särskilt i
Norrland, liro för sin hushållning i hög grad beroende av ett tillräckligt
skatteunderlag, finna vi det icko riktigt, att enbart på grund av nedgången
i virkespris ändra en koefficient sådan som denna, vilken en gång
bestämts så, att den skulle oberoende av tillfälliga konjunkturväxlingar
medge ett i medeltal tillräckligt avdrag.

Bitning till riksdagens protokoll 1932. 7 sami. 3ö hafi. (Nr ''Vi.) ;>

66 Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

Under åberopande av vad nu anförts hemställa vi,

1) att riksdagen med anledning av motionen II: 589
av herrar Ericson i Boxholm och Isacsson måtte besluta
att avslå Kungl. Maj:ts proposition nr 220, i vad
den avser ändring av paragraferna 2, 45 och 50 kommunalskattelagen
den 28 september 1928,

eller, därest denna vår hemställan icke bifalles, att
50 § 2 mom. skall hava följande lydelse:

För fysisk person — — — överskjuter ortsavdraget.
Återstår efter tillämpning av föregående
stycke för skattskyldig, vilkens hemortskommun tillhör
ortsgrupp 1 och 2 och ej utgör stad, av den taxerade
inkomsten högst 500 kronor, skall denna ytterligare
minskas med respektive 40 och 20 kronor.

Finnes skattskyldig — — — 700 kronor.

Vad därefter--— beskattningsbar inkomst.

2) att riksdagen måtte besluta, att det i anvisningarna
till 9 § kommunalskattelagen under punkt
4 samt under punkt 6 i Förslag till förordning
tued instruktion för värdering av skogsmark och
växande skog vid taxering av fastighet medgivna omkostnadsavdraget
skall såsom hittills vara en fjärdedel.
»

2) av herrar Björnsson, Laurén, Werner och Eklund, vilka anfört:

»Behovet av lagstiftning för att närmare reglera gränsen mellan kapital-
och pensionsförsäkringar synes med den utbredning, som kombinerade
dylika försäkringar nu tagit, och den villrådighet, som i praxis
rått rörande dessas behandling, vara ådagalagt. Mot en omedelbar reform
har emellertid framställts erinran i motionen nr 524 i andra kammaren,
däri av anförda skäl hemställts örn förnyad utredning av hithörande
och därmed sammanhängande frågor. I den motivering, som
härvid framlagts, har särskilt betonats de egentliga pensionsförsäkringarnas
stora sociala betydelse och den omständigheten, att den beskattning,
som gällde för dylika försäkringar, i praktiken verkade lindrigare
än den beskattning, som träffade övriga former av livförsäkring. En utvidgning
av pensionsförsäkringarnas begrepp skulle därför i verkligheten
också betyda en skattelindring, som ej vore motiverad. Tillika
hava för förnyad utredning anförts vissa skäl, som närmast åsyfta andra
spörsmål än dem, som propositionen egentligen avser att reglera. Enligt
vår mening kan man vid bedömandet av frågan, huruvida en viss typ
av försäkring skall i fråga örn beskattning behandlas som pensionsför -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42. 67

säkring, icke bortse från de betydande skiljaktigheter i effekt de olika
skattesystemen emellan, vilka synas vara för banden. Innan beslut fattas
örn en utvidgning av begreppet pensionsför safir ing, synes det därför
påkallat, att utredning verkställes, vilken klarlägger dessa skiljaktigheter.

Vad speciellt angår den i propositionen föreslagna utvidgningen av begreppet
pensionsförsäkring till att omfatta vissa kombinationer av livränteförsäkring
och kapitalförsäkring, synes en sådan utvidgning vara
ägnad att framkalla betänkligheter, såväl med hänsyn till att sådana försäkringar
i icke ringa utsträckning medföra utbetalning i form av ett på
en gång utfallande kapital, som ock med hänsyn till att förslaget icke
innebär något effektivt hinder mot återköp och belåning.

Beträffande den klarläggning av begreppet pensionsförsäkring, som
propositionen åsyftar gentemot begreppet kapitalförsäkring, dela vi den
i propositionen uttalade meningen örn önskvärdheten av dylik klarläggning.
Med hänsyn till de av motionären berörda möjligheterna att under
understödsföreningens form inrangera inrättningar, vilka ej blott
hava pensionskassas syften utan även hava en mer eller mindre framträdande
funktion som sparkassa, synes dock begreppet pensionsförsäkring
vara i behov av en klarläggning gentemot de icke försäkringsmässiga
sparformerna.

På grund av vad sålunda anförts hava vi inom utskottet hemställt, att
riksdagen måtte,

1) med bifall i övrigt till utskottets hemställan avslå
förslaget till lag örn ändring i vissa delar av kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370), i
vad angår 32 och 46 §§ samt anvisningarna till 31
och 32 §§, ävensom förslaget till förordning örn ändring
i vissa delar av taxeringsförordningen den 28
september 1928 (nr 379), i vad angår 33 och 35 §§;
samt

2) i skrivelse till Kungl. Majit anhålla örn utredning
angående effekten av de i bruk varande systemen
för olika sparformers beskattning ävensom den
lämpliga avgränsningen av begreppet pensionsförsäkring
i kommunalskattelagens mening.»