Bevillningsutskottets betänkande Nr 38 (Betänkande 1923:Bevu38 bevu)

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

Nr 38.

Ankom till riksdagens kansli den 7 maj 1923 kl. 2 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning angående tillverkning
och beskattning av maltdrycker m. m., ävensom
i ämnet väckta motioner.

Genom proposition den 2 mars 1923, nr 131, vilken hänvisats till
bevillningsutskottet, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma
dag, föreslagit riksdagen att antaga ej mindre nedan intagna, såsom
Kungl. Maj:ts förslag betecknade förslag till

l:o) förordning angående tillverkning och beskattning av maltdrycker,

än även nedan intagna förslag till

2:o) förordning angående förbud mot införsel till och försäljning
inom riket av exportöl,

3:o) förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 14
juni 1917 (nr 340) angående försäljning av rusdrycker,

4:o) förordning om ändrad lydelse av 1, 7 och 12 §§ i förordningen
den 11 juli 1919 (nr 406) angående försäljning av pilsnerdricka,

5:o) förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 9
juni 1905 (nr 36 sid. 32) angående försäljning av tillagade, alkoholfria
drycker samt svagdricka, och

6:o) förordning om vissa ändringar i förordningen den 11 oktober
1907 (nr 86) angående tillverkning av brännvin.

Beträffande vad föredragande departementschefen enligt omförmälda
statsrådsprotokoll vid ärendets föredragning inför Kungl. Maj:t anfört
till motivering för förslagen får utskottet hänvisa till propositionen.

Till utskottets behandling hava jämväl överlämnats följande i anledning
av propositionen väckta motioner, nämligen:

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 7 samt. 26 höft. (Nr 38.)

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

Herr Strömbergs
motion.

Friherre
Flemings m.fi.
motioner.

inom första kammaren: nr 197, av herr Strömberg, nr 198, av friherre
Fleming m. fl., nr 199, av herr Lindblad, och nr 200, av herr
Carl Gustaf Ekman m. fl., samt

inom andra kammaren: nr 280, av herr Bengtsson i Norup m. fl.,
nr 281, av herr Eurén m. fl., och nr 282, av herr Lithander.

I den av herr Strömberg väckta motionen har hemställts, »att
24 § i Kungl. Maj:ts förslag till förordning angående tillverkning
och beskattning av maltdrycker måtte erhålla följande lydelse:

För malt, som i skattepliktigt bryggeri användes vid tillverkning
av maltdryck, skall erläggas skatt med sjuttiofem öre för varje kilogram,
dock att för varje bryggeri skatten för de första under tillverkningsåret
avverkade femtiotusen kilogrammen malt utgår med femtio
öre för kilogram, för de nästa femtiotusen kilogrammen med sextiosju
öre för kilogram och för de nästa etthundratusen kilogrammen med
sjuttioett öre för kilogram.

I intet fall — — — äga rum.»

I de av friherre Fleming m. fl. samt av herr Lithander väckta, lika
lydande motionerna har yrkats, »att riksdagen för sin del ville besluta,
dels att nedanstående §§ i det med Kungl. Maj:ts proposition nr 131
framlagda förslag till förordning angående tillverkning och beskattning
av maltdrycker skola erhålla följande lydelse:

H §-

1. Maltdrycker indelas i nedan angivna klasser, nämligen:
första klassen, omfattande maltdrycker, som ej innehålla mer än

en och åtta tiondels viktprocent alkohol, och som äro inbryggda med
en stamvört, vilkens extrakthalt icke överstiger sex procent, ävensom
sådana alkoholfria maltdrycker, som äro inbryggda med en stamvört,,
vars extrakthalt överstiger sex men icke tio och en halv procent;

andra klassen, omfattande maltdrycker, som icke äro hänförliga
till första klassen, och vilka ej innehålla mer än tre och en fjärdedels
viktprocent alkohol och äro inbryggda med en stamvört, vilkens extrakthalt
icke överstiger tio och en halv procent; samt

tredje klassen, omfattande alla till första eller andra klassen icke
hänförliga maltdrycker.

2. Såsom maltdryck av första klassen anses även, oavsett extrakthalten,
vört avsedd för bakning.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38. 3

5 §■

Mom. 1. Bryggeri och vid bryggeri bedriven tillverkning skola
stå under statens kontroll.

Mom. 2. överinseendet av kontrollen handhaves av kontrollstyrelsen.

Den lokala tillsynen utövas av överkontrollörer, kontrollörer och
tillsyningsman. Närmare bestämmelser angående kontrolltjänstemännens
antagande, befogenheter och åligganden meddelas av Kungl. Maj:t.
Angående ersättning till kontrolltjänstemän är särskilt stadgat.

6 §■

1. Tillverkare — — — anvisningar, som vederbörande kontrolltjänsteman
i enlighet med — — — lämna.

2. Vid förande av de i denna förordning omförmälda journaler
skola iakttagas föreskrifterna i 9 § i förordningen den 4 maj 1855 angående
handelsböcker och handelsräkningar.

3. Tillverkare skall hålla sina handelsböcker med tillhörande
verifikationer tillgängliga för vederbörande överkontrollör, då denne önskar
därav taga del.

4. Tillverkare — — — pågår.

U §.

1. Kan den med — — — göras hos kontrollören. Vill tillverkare
--— skall kontrollören närvara vid krossningen.

Önskar tillverkare tillträde till krossen för reparation eller rengöring,
skall kontrollören närvara vid krossens öppnande och tillslutande.

2. Märkes å — — —- felet märktes.

Önskar tillverkare fortsätta maltkrossningen, medan vågen är felaktig,
skall maltet uppvägas å annan justerad våg i kontrollörens närvaro.

16 §.

1. Då skattepliktigt bryggeri — — — tillverkaren att minst tio
dagar förr än, — — — företagas till vederbörande länsstyrelse ingiva
skriftlig anmälan med uppgift om:

a) bryggeriets namn — — — kontrolltjänsteman; varjämte i fall
— — — är sagt.

2. Samtidigt med anmälan, som avses i mom. 1, skall tillverkaren
hos länsstyrelsen avlämna levereringsreversal å inbetald skatt för en
månad, eller, om han begär anstånd med skattens erläggande, hos läns -

4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

styrelsen ställa säkerhet intill visst belopp. Detta belopp — — — minst
tvåhundra kronor.

3. Ingives levereringsreversal om behörigen inbetald skatt, eller
varder säkerheten, där sådan ställes, av länsstyrelsen godkänd, och finnes
eljest ej hinder för rörelsens utövande, meddelar länsstyrelsen tillståndsbevis
— — — krossas.

4. Om återkallelse — — — stadgas i 29 §.

17 §.

Innan maltkrossning första gången efter nytt tillståndsbevis börjar,
skall kontrollör anställa besiktning — — — besiktningsprotokoll.

Med anledning av besiktningen uppsattes protokoll, innehållande uppgift
på de förändringar, som vidtagits med byggnader och redskap efter
näst föregående besiktning, eller att förändring ej ägt rum. Av detta
protokoll utskrivas två exemplar, varav det ena bilägges den vid bryggeriet
förvarade planritningen, och det andra insändes till överkontrollören, som
överlämnar detsamma till kontrollstyrelsen.

Tillverkare åligger — — — protokollet.

Närmare föreskrifter — — — kontrollstyrelsen.

18 §.

1. Ilar skattepliktigt bryggeri
trollören, i senare fallet —

— — underrätta länsstyrelsen och överkontrollören.
skolat avslutas.

2. När tillverkningsrätt---skall kontrollören stänga —

kontrollåtgärder.

anmäla sådant för kon—
åligger det kontrollören att härom —

När sådan---

För varje brygd — — — börjar, hos kontrollören göra skriftlig
anmälan (brygdanmälan) om:

a) tiden för — — — användas.

Tillverkare må — — — två veckor. Därest brygdanmälan avlämnas
i två exemplar, vare tillverkare berättigad att utav kontrollören
utan ersättning erhålla bevis om gjord anmälan.

21 §.

1. I skattepliktigt bryggeri skola föras följande journaler:

a) en krossningsjournal — — — olika slag;

b) en brygg] ournal — — — volym m. m.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

Journalerna, vilka i bryggeriet städse skola vara för kontrolltjänsteman
tillgängliga, skola föras på tillverkarens ansvar enligt formulär, som
av kontrollstyrelsen fastställas.

2. Bestämmelser angående —--kontrollstyrelsen.

^ §■

Maltdryck av forsta klassen må blandas med maltdryck av annan
klass allenast i närvaro av kontrollör. Närmare föreskrifter angående
uppsikten i fall, som nu sagts, meddelas av kontrollstyrelsen.

23 §.

(utgår.)

24 §.

skatt med fyrtiosex öre för — — — utgår
- — — kilogrammen med fyrtiotvå öre för

äga rum.

25 §.

Maltets vikt — — — de av överkontrollören eller i kontrollörs
närvaro gjorda viktbestämningar gälla.

26 §.

(utgår.)

§■

1. Där tillverkare — — — krossas.

2. Har under — — — påföljande månad.

3. Visar sig — — — äger han efter framställning kos länsstyrelsen
återbekomma skillnaden.

28 §.

1. Har tillverkare — — — minst skall utgå.

2. Har under — — — efter månadens slut kos länsstyrelsen
ställa säkerhet för den skatt, som svarar mot den tillökade medelavverkningen
för sex månader.

29 §.

1. Betalas ej — — — att efter anfordran ställa ökad säkerhet,
varom i 28 § 2 mom. sägs, skall länsstyrelsen återkalla tillståndsbeviset,

För malt — — —
med trettioåtta öre för —
kilogram.

I intet fall — — —

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

i vad det innefattar rätt till maltkrossning. Där tillverkare brustit i
skatteinbetalning, skall utmätning omedelbart verkställas för uttagande
av ogulden skatt.

2. När tillståndsbevis---hans ombud.

30 §.

Har i skattepliktigt bryggeri — — — ändamål användas. Till
Kungl. Maj:t ställd ansökan om eftergift av skatten i ovan angivna fall
skall, åtföljd av handlingar, innefattande erforderlig utredning rörande
förhållandet, ingivas till länsstyrelsen, som, efter överkontrollörens hörande,
till Kungl. Maj:t insänder handlingarna i ärendet jämte eget yttrande.

31 §.

Vid skattepliktigt bryggeri — — — efter trettiosex öre för kilogram
— — — stadgade medeltal.

Till länsstyrelsen ställd ansökning — — — ansökningen till
länsstyrelsen.

36 §.

1. Då skattefritt — — — tillverkaren att minst tio dagar förr,
än — — — till vederbörande länsstyrelse ingiva skriftlig anmälan med
uppgift om:

a) bryggeriets namn — — — tillverkningen.

2. Tillståndsbevis —--andra klassen.

38 §.

Minst sex — — — eftermiddagen.

Tillverkare — — — två veckor. Bärest brygdanmälan avlämnas
i två exemplar, vare tillverkare berättigad att utan ersättning erhålla bevis
om gjord anmälan.

41 §.

1. Före den femtonde — — —- skattefritt bryggeri till länsstyrelsen
avlämna — — — kontroll vid bryggeriet inbetala ett belopp
— — — beräknad avverkning.

2. Inbetalas — — — skall länsstyrelsen återkalla tillståndsbeviset
att upphöra att gälla — — — hans ombud och låta utmäta avgifterna.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

42 §.

Vill tillverkare---underrätta länsstyrelsen och överkontrollören.

När sådan — — — avslutas.

46 §.

(utgår.)

47 §.

Den som i skattepliktigt bryggeri
utan tillstånd — — — eller våg,
eller begagnar — — — icke godkänts,
eller överträder — — — 22 §,

eller vägrar vederbörande kontrolltjänsteman tillgång till de i 21 §
omförmälda journaler eller till ritning eller beskrivning över bryggeriet,
eller vägrar kontrolltjänsteman — — — må ske,
straffes — — — ettusen kronor.

Fullgöres icke — — — som nu sagts.

Lag samma vare — — — till ansvar dömas, med mindre alkoholhalten
överstigit i maltdryck av första klassen två viktprocent och i maltdryck
av andra klassen tre och en halv viktprocent eller omständigheterna
äro sådana, att det måste antagas — — — medgivna.

Överträdes — — — förbrutet.

48 §.

1. Överstiger i maltdryck, som tillverkats i skattefritt bryggeri,
alkoholhalten två viktprocent, eller befinnes, att extrakthalten hos den stamvört,
med vilken drycken är inbryggd, överstigit sex procent, straffes tillverkaren
med böter från och med tvåhundra kronor till och med tvåtusen
kronor eller med fängelse i högst ett år.

Den sakfällde gällde ock, på sätt i 43 § sägs, den skatt ban
undandragit statsverket.

2. Överstiger i maltdryck, som i 1 mom. avses, alkoholhalten en och
åtta tiondels viktprocent, och äro omständigheterna sådana, att det måste
antagas, att åtgärd avsiktligt vidtagits för att åt drycken giva högre
alkoholhalt än nyss sagts, vare tillverkaren underkastad ansvar, som i 1
mom. sägs.

Herr Lindblads
m. fl.
motioner.

8 Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

53 §.

Den, som har eller haft att taga befattning med kontroll enligt
denua förordning, vare förbjudet att röja tillverkares yrkeshemlighet —
— — dömas.

Har---gottgöra.

56 §.

Allmän åklagare åligger att åtala förbrytelse mot denna förordning.

Finner kontrolltjänsteman överträdelse begången, som bör föranleda
till åtal, skall han anmäla det för allmän åklagare.

dels att förslaget till förordning angående förbud mot införsel till
och försäljning inom riket av exportöl icke måtte till någon åtgärd
föranleda;

dels att i följd författningarna måtte vidtagas de ändringar, som
kunna bliva en följd av vad här ovan hemställts;

dels ock att riksdagen ville uttala, att några ändringar i grunderna
för koncessionstvånget icke böra vidtagas.»

I de av herr Lindblad samt av herr Eurén m. fl. väckta, lika
lydande motionerna hemställa motionärerna, y>att riksdagen för sin del
ville besluta,

dels att nedanstående paragrafer i förslaget till förordning angående
tillverkning och beskattning av maltdrycker skola erhålla följande
ändrade lydelse:

§ *■

1. Maltdrycker indelas i nedan angivna klasser, nämligen:

första klassen, omfattande maltdrycker, som äro inbryggda med

en stamvört, vilkens extrakthalt icke överstiger sex procent, ävensom
sådana alkoholfria maltdrycker, som äro inbryggda med en stamvört,
vars extrakthalt överstiger sex men icke tio och en halv procent;

andra klassen, omfattande maltdrycker, som icke äro hänförliga till
första klassen och vilka äro inbryggda med en stamvört, vars extrakthalt
icke överstiger tio och en halv procent; samt

tredje klassen, omfattande — — — maltdrycker.

2. Såsom--— bakning.

§ 7.

Kontrollstyrelsen åligger att övervaka, att ursprungliga extrakthalten
i maltdrycker, som från bryggeri utlämnas i försäljningsfärdigt

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

skick eller som i handeln saluhålles, icke överstiger den för vederbörande
klass medgivna; och äger kontroll styrelsen att från bryggeri kostnadsfritt
utbekomma för analysers verkställande erforderliga prov.

§ 46.

Befinnes att i maltdryck, som i skattepliktigt bryggeri till avsalu tillverkats,
extrakthalten hos den stamvört, med vilken drycken är inbryggd,
överstigit tio och en halv procent, straffes tillverkaren med böter från och
med femtio till och med femhundra kronor.

Äro omständigheterna sådana, att det kan antagas, att tillverkaren
avsiktligt vidtagit åtgärd för att åt drycken giva högre styrka än den tilllåtna,
straffes med böter från och med tvåhundra till och med tvåtusen kronor.

§ 47.

Den, som i skattepliktigt bryggeri

utan tillstånd ändrar — — -— överträder enligt 17 § meddelat
förbud,

eller underlåter att ställa sig till efterrättelse föreskrift i 4 §,
eller vägrar kontroll tjänsteman — — — undersökning må ske,
straffes, — — — ettusen kronor.

Fullgöres icke — — — ansvar, som nu sagts,
överträdes föreskrift — — — dömas förbrutet.

§ 48.

Befinnes att i maltdryck, som tillverkats i skattefritt bryggeri, extrakthalten
hos den stamvört, med vilken drycken är inbryggd, överstiger sex
procent, strafes tillverkaren med böter från och med femtio till och med
femhundra kronor.

Äro omständigheterna sådana, att det måste antagas, att tillverkaren
avsiktligt vidtagit åtgärd för att åt drycken giva högre styrka än den tilllåtna,
straffes med böter från och med tvåhundra till och med tvåtusen
kronor eller med fängelse i högst ett dr.

Den sakfällde gälde ock, på sätt i 43 § sägs, den skatt, han undandragit
statsverket.

§ 49.

Den, som i skattefritt bryggeri

överträder förbud i 35 § — — — undersökning må ske,
eller underlåter att ställa sig till efterrättelse föreskrift i 4 §,
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 7 samt. 26 höft. (Nr 38.)

Herr G. G.
Ekmans m. fl.
motioner.

Utskottet

10 Bevillningsutskottets betänkande Nr 38-

straffes med böter från och med femtio till och med ettusen kronor.

Fullgöres icke---som nu sagts.

Överträdes förbudet--- — dömes förbrutet.

dels ock att det föreslagna starkölsförbudet, i avvaktan på erfarenheter
om verkningarna av den nya lagstiftningen, i vad densamma avser
förbättrandet av nuvarande maltdrycker av andra klassen, endast måtte
fastställas att gälla under två år eller till och med den 30 september
1925.»

1 de av herr Carl Gustaf Ekman m. fl. samt av herr Bengtsson i
Norup m. fl. väckta, lika lydande motionerna har yrkats, »att riksdagen
måtte för sin del antaga sådana bestämmelser beträffande förordningen
angående tillverkning och beskattning av maltdrycker,

a) att för klass II alkoholhalten bibehålies vid 3.6 volymprocent och
däremot svarande viktprocent,

b) att medgivande lämnas för tillverkning av maltdrycker, innehållande
högst 2.2 5 volymprocent alkohol men inbryggda med en stamvört,
vilkens extrakthalt även kan överstiga 6 procent,

c) att för tillverkning av sistnämnda slags maltdrycker (»maltdricka»)
skattefrihet medgives ävensom att dylik tillverkningsrätt tillerkännes
varje bryggeri — och således även skattefritt sådant — som av kontrollstyrelsen
prövas vara utrustat med erforderliga tekniska och andra
resurser.»

Därjämte har hemställts, att, därest nyss återgivna yrkanden vunne
beaktande, utskottet måtte avfatta de härför nödiga bestämmelserna i
respektive förordningar.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för motionärernas yrkanden,
får utskottet, i den mån redogörelse därför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionerna.

I samband med den lagstiftning angående de s. k. mellanstarka
maltdryckerna, vilken kom till stånd enligt beslut av 1919 års lagtima
riksdag, infördes i förordningen den 7 augusti 1907 angående tillverkning
och beskattning av maltdrycker eu uppdelning av maltdryckerna
i tre klasser, kännetecknade med hänsyn till såväl extrakthalt som alkoholhalt.
Den första klassen omfattar maltdrycker, som ej innehålla mera
än två och en fjärdedels volymprocent alkohol och som äro inbryggda
med en stamvört, vilkens extrakthalt icke överstiger sex procent, även -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38. 11

som alkoholfria maltdrycker, vilka äro inbryggda med en stamvört av
högre extraktion än den nämnda. Andra klassen omfattar maltdrycker,
som icke äro hänförliga till första klassen och vilka ej innehålla mera
än tre och sex tiondels volymprocent alkohol samt äro inbryggda med
eu stamvört, vars extraktion icke överstiger nio och fem tiondels procent.
Till tredje klassen hänföras alla övriga maltdrycker. Maltdrycker
av tredje klassen, vilka i 1917 års rusdrycksförsäljningsförordning betecknas
såsom Öl, äro enligt samma förordning inbegripna under det
gällande kontrollsystemet genom detalj handelsbolag.

Föreliggande proposition med förslag till ny lagstiftning angående
tillverkning och beskattning av maltdrycker m. m. behandlar, jämte en
del detaljfrågor, följande spörsmål av större betydelse, nämligen dels
angående permanent förbud mot införsel till och försäljning inom riket
av Öl ävensom mot tillverkning av dylik dryck för inhemsk förbrukning,
dels i samband därmed om förbättring av pilsnerdrickats smak och
hållbarhet genom höjning av den tillåtna alkohol- och extraktlialten
däri, dels angående förbättring av svagdricksbryggeriernas ställning,
dels rörande omläggning av det för närvarande beträffande kontrollen
över tillverkning av maltdrycker tillämpade systemet och dels angående
övergång till produktbeskattning och höjning av den för malt, använt
till tillverkning av maltdrycker av andra eller högre klass, utgående
skatten.

Vad till en början angår förstnämnda huvudfråga, har i propositionen
föreslagits, att till maltdrycker av andra klassen skola räknas till första
klassen ej hänförliga maltdrycker, vilka ej innehålla mer än 3. l viktprocent
(motsvarande ungefär 3.9 volymprocent) alkohol och äro inbryggda med
en stamvört, vars extrakthalt icke överstiger 10 procent. Alkoholhaltiga
maltdrycker med större alkohol- eller extrakthalt, än nu nämnts, och
således hänförliga till tredje klassen skulle icke få till avsalu tillverkas
för annat ändamål än utförsel ur riket samt vetenskapligt, medicinskt,
farmaceutiskt, tekniskt, industriellt eller likartat ändamål. Med hänsyn till
de svårigheter, som möta för åstadkommande av fullt tillförlitliga alkoholanalyser,
samt för beredande av möjlighet att utnyttja de fastställda
maximigränserna, hava emellertid i propositionen vid utformande av
bestämmelserna rörande ansvar för överskridande av dessa gränser införts
stadganden om vissa s. k. remedier, d. v. s. därom att överskridande
inom viss fastställd mindre marginal — 0.2, respektive 0.4 procent —
av gränserna skulle föranleda ansvar, endast om detsamma skett uppsåtligen
eller berott av grov vårdslöshet, och i senare fallet allenast drabbas

Frågan om
starkölsförbud
och höjning
av pilsnerdrickats

alkohol- och
extrakthalt.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

Historik.

1905.

av lägre straff än i det förra. I föreslagen särskild förordning angående
förbud mot införsel till och försäljning inom riket av exportöl hava
upptagits bestämmelser rörande förbud, med vissa undantag av mindre
betydelse, mot införsel till och försäljning inom riket av maltdrycker
av tredje klassen, vilka drycker enligt sistnämnda förslag benämnas
exportöl. Det i propositionen framlagda förslaget angående ändringar
i rusdrycksförsäljningsförordningen innefattar de jämkningar i densamma,
som föranletts därav, att de i förordningen befintliga bestämmelserna
angående försäljning av maltdrycker med hänsyn till berörda förbudslagstiftning
numera ansetts överflödiga och fördenskull uteslutits
ur förordningen. Såsom en konsekvens av dessa ändringar har det
i samma förordning avhandlade begreppet rusdrycker inskränkts till
att omfatta endast spritdrycker och vin. De föreslagna förändringarna
i 1905 års förordning angående försäljning av tillagade alkoholfria
drycker samt svagdricka samt i 1919 års författning angående försäljning
av pilsnerdricka äro följdändringar till det föreslagna starkölsförbudet,
varjämte i förstnämnda förordning namnet svagdricka såsom
sammanfattande beteckning å maltdrycker av första klassen utbytts mot
ordet maltdricka. Vidare hava i sistnämnda båda författningar införts
uttryckliga bestämmelser av innehåll, att den klassbeteckning, som i
bryggeri åsatts de kärl, vari maltdryck därifrån utlämnats, skall vara
avgörande för frågan, till vilken klass drycken i försäljningshänseende
är att hänföra. Förslaget till ändringar i brännvinstillverkningsförordningen
sammanhänger med förslaget om förändrad maltdryckskontroll
och särskilt därmed, att avlöningsbestämmelserna för kontrollpersonalen
ansetts böra uteslutas ur tillverkuingsförfattningarna.

I departementschefsyttrandet angående förevarande proposition har
redogjorts för innehållet i den riksdagens skrivelse av den 2 juni 1920,

som föranledde tillkallande av de sakkunniga, vilkas förslag, efter av
kontrollstyrelsen med biträde av särskilda sakkunniga verkställd över arbetning,

ligger till grund för propositionen. Fn kortfattad redogörelse
jämväl för den tidigare riksdagsbehandlingen av frågan angående inskränkningar
i rätten till och formerna för försäljning av olika slag av
maltdrycker torde här böra lämnas.

1905 års lagstiftning angående alkoholhaltiga drycker reglerade i
skilda författningar dels handeln med brännvin och därmed likställda
spritdrycker, dels handeln med vin och Öl och dels handeln med
tillagade alkoholfria drycker samt svagdricka. I nykterhetskommitténs
år 1914 avgivna betänkande hade kommittén i en enda författning
och under väsentligen samma bestämmelser sammanfört handelnI * * 4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38. 13

med spritdrycker samt med vin och Öl, gemensamt benämnda rusdrycker,
och som sådana upptagit alla alkoholhaltiga drycker om mer än 2Vi
volymprocent alkohol, detta endast med den modifikation, som föranleddes
av bestämmelserna om viss högsta extrakthalt vid brygd av
svagdricka. I den av berörda förslag föranledda propositionen nr 242
till 1914 års senare riksdag begränsades den föreslagna förordningen
angående försäljning av alkoholhaltiga drycker till att avse sådana maltdrycker,
vilka innehölle mer än 3.6 volymprocent alkohol eller vore inbryggda
med en stamvört, vilkens extrakthalt överstege 9.5 procent.
Vid framställande av förslaget till denna gränsbestämning stödde sig
föredragande departementschefen på ett av professor T. Thunberg till
nykterhetskommitténs betänkande fogat yttrande. I detta yttrande anförde
professor Thunberg, att anledningen till att han föresloge alkoholgränsens
sättande till 3.6 volymprocent vore den, att han från bryggeritekniskt
håll erhållit uppgift om att ex traktstyrkan i jäskaren vid
jästens tillsättande i allmänhet vore 9.5 procent. Professor Thunberg hade
i sitt förslag utgått från detta förhållande och anförde, att man genom
en uträkning, liknande den som fört till ett gränsvärde av 2''/i volymprocent
för svagdricka, som motsvarighet till en 9.5-procentig vört
komme till en alkoholgräns för de mellanstarka maltdryckerna av 3.6
volymprocent (egentligen 3.5 6).

Föredragande departementschefen anförde härom, efter återgivande
av professor Thunbergs ståndpunkt, att kontrollstyrelsen i infordrat utlåtande
icke haft annat att erinra däremot, än att det av praktiska skäl
möjligen kunde ifrågasättas, att alkoholhalten borde bestämmas något
högre, samt att departementschefen anslöte sig till sagda ståndpunkt.
Departementschefen framhöll vidare, att med den sålunda föreslagna gränsen
de lagrade dryckerna faktiskt skulle komma att hållas nere vid en högsta
alkoholhalt av 3.4 — 3.5 volymprocent, då bryggerierna ej vid tillverkningen
kunde fullt utnyttja den alkoholgräns, som vore i lagstiftningen
fastställd.

Berörda vid 1914 års senare riksdag avgivna proposition blev
emellertid av riksdagen avslagen, liksom ock senare vid 1915 och 1916 års
riksdagar framlagda, i förevarande avseende i huvudsak därmed överensstämmande
propositioner.

Vid 1917 års riksdag framlades icke någon proposition i frågan,
men åtskilliga motioner väcktes med yrkande om ny lagstiftning beträffande
försäljningen av brännvin samt av vin och Öl. Sedan kamrarna
härom, stannat i olika beslut, antog riksdagen med bifall till av bevillningsutskottet
framlagt sammanjämkningsförslag för sin del den

1914.

1917.

1918.

1919.

14 Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

numera gällande förordningen angående försäljning av rusdrycker.
Först i detta sammanjämkningsförslag föreslog utskottet, att från bestämmelserna
angående försäljning av Öl skulle undantagas maltdrycker
med mer än 21/i men ej mer än 3.6 volymprocent alkohol. Såsom ett
led i sammanjämkningen ingick, dels att 1905 års förordning angående
försäljning av vin och Öl fortfarande skulle äga tillämpning med avseende
å försäljning av pilsnerdricka, intill dess särskilda bestämmelser
därom bleve utfärdade, dels ock att riksdagen skulle i skrivelse till
Kungl. Maj:t anhålla om utarbetande och framläggande för riksdagen
av förslag till förordning angående försäljning av pilsnerdricka, i huvudsak
grundat på bestämmelserna angående försäljning av Öl i nyssnämnda
vin- och ölförsäljningsförordning.

Efter det riksdagen i den skrivelse av den ljum 1917, varigenom
dess förenämnda beslut tillkännagavs, till Kungl. Magt framställt en
sådan anhållan, föranstaltade Kungl. Magt om frågans utredning genom
tillkallade sakkunniga, varefter Kungl, Maj:t på grundval av utredningen
för 1918 års lagtima riksdag framlade förslag till förordning angående
försäljning av pilsner, ävensom förslag till åtskilliga därmed sammanhängande
ändringar i gällande författningar.

I sitt i ämnet avgivna betänkande hemställde bevillningsutskottet
om bifall till Kungl. Maj:ts proposition, dock med åtskilliga ändringar
i de framlagda författnings förslagen. Vid betänkandet var fogad en
reservation, vari yrkades vidsträcktare försäljningsrätt. Riksdagens
kamrar stannade i olika beslut i frågan, vadan densamma hade förfallit.

Vid 1919 års riksdag framlade Kungl. Maj:t nytt förslag till lagstiftning
om försäljning av de mellanstarka maltdryckerna, i huvudsak
överensstämmande med 1918 års förslag. I anledning av uppkommen
fråga om lämpligaste sammanfattande benämningen för de drycker, som
avsåges med förslaget, framlade bevillningsutskottet i sitt betänkande
i ämnet — däri med vissa ändringar bifall yrkades till propositionen —
förslag till den uppdelning av maltdryckerna i tre klasser, bestämda
med hänsyn till dryckernas alkohol- och extrakthalt, som för närvarande
gäller. Utskottets förslag vann riksdagens bifall, och den 11 juli 1919
utfärdades nu gällande förordning om försäljning av pilsnerdricka.

Vid 1919 års riksdag väcktes även motioner av herr C. G. Ekman
m. fl. och av herr Sävström in. fl. med yrkande, att riksdagen för sin
del måtte besluta sådana ändringar i gällande förordning angående
tillverkning och beskattning av maltdrycker, att maltdrycker, som innehölle
mer än 2 V* volymprocent alkohol och vore inbryggda med en

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38. 15

stamvört, vilkens extrakthalt, överstege 6 procent, från och med den 1
oktober 1919 icke finge inom riket tillverkas, samt att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utarbetande och framläggande
för riksdagen av sådana ändringar i gällande författningar,
att försäljningen inom och införseln till riket av berörda maltdrycker
förbj ödes.

I sitt i anledning av motionen avgivna betänkande (nr 13) erinrade
bevillningsutskottet därom, att ifrågavarande motioner avsåge att, utöver
de ur nykterhetssynpunkt värdefulla resultat, som uppnåtts genom 1917
års rusdryckslagstiftning, ytterligare, med frångående av riksdagens i
sammanjämkningen vid sistnämnda års riksdag uttryckta ståndpunkt,
få infört på maltdryckslagstiftningens område ett förbud, vilket skulle
omfatta även de maltdrycker, beträffande vilka riksdagen begärt och
erhållit förslag till ny lagstiftning i huvudsaklig överensstämmelse med
1905 års försäljningsförordning. Utskottet anförde härefter bland annat
följande:

»Med hänsyn till det föreliggande förslagets nu angivna innebörd
måste utskottet mot detsamma hysa starka betänkligheter. Härtill
kommer, att förslaget enligt utskottets förmenande saknar väsentlig
betydelse ur nykterhetssynpunkt. För de starkare maltdryckernas vidkommande
är det att antaga, att den försäljningskontroll, varom stadgas
i rusdrycksförsäljningsförordningen, skall visa sig effektiv; och i fråga
om de mellanstarka maltdryckerna av pilsnerdrickats typ torde väl
avvägda försäljningsföreskrifter komma att visa sig vara icke blott betryggande
ur nykterhetssynpunkt, utan även ägnade att leda en betydande
del av konsumtionen från de starkare maltdryckerna.»

Utskottet anförde vidare, att ett bifall till motionärernas förslag
säkerligen från de skattepliktiga bryggeriernas sida skulle framkalla
ersättningskrav av betydande omfattning, och avstyrkte alltså bifall till
motionen.

Vid betänkandet var emellertid fogad reservation av herr K. A.
Nilson m. fl., vilka ansågo, att utskottet bort hemställa om sådana ändringar
i gällande lagstiftning, att maltdrycker, innehållande mer än 2 1/4 volymprocent
alkohol, icke finge inom riket tillverkas, hit införas eller här
försäljas, samt om beslut rörande en provisorisk förordning, innehållande
förbud mot tillverkning av dylika drycker. Utskottets hemställan blev
emellertid av riksdagen bifallen.

Vid 1920 års riksdag väcktes ånyo motioner i ämnet , av herr C. G.
Ekman m. fl. samt av herr Sävström m. fl., i vilka motioner hemställdes,
att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl.

1920.

1922.

16 Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

Maj:t täcktes vidtaga utredning om och till riksdagen avgiva förslag
till sådana stadganden rörande tillverkning och import av maltdrycker,
att dylika drycker med över 3.6 volymprocent alkoholhalt icke finge
inom "landet tillverkas eller hit importeras; samt för sin del förklara
Kungl. Maj:t berättigad att under tiden, till dess definitiv sådan lagstiftning,
som i motionen avsåges, kunde varda godkänd och utfärdad,
genom kungörelse eller på annat sätt provisoriskt reglera tillverkningen
och importen av maltdrycker därhän, att dylika drycker med över 3.6
volymprocent alkoholstyrka icke under samma tid finge hit införas eller
här tillverkas.

I sitt över berörda motioner avgivna betänkande, nr 38, anförde
bevillningsutskottet i huvudsak följande:

Utskottet ansåge i likhet med motionärerna, att den av dem väckta
frågan icke borde lösas utan föregående utredning. En sådan utredning
borde avse att undersöka, huruvida och under vilka förutsättningar den
ur nykterhetssynpunkt särskilt för landsbygdens del avsevärda förmån,
som vunnits därigenom att på grund av särskilda förhållanden de starkare,
såsom berusningsmedel användbara maltdryckerna icke funnits tillgängliga,
skulle kunna bevaras för framtiden. Däremot syntes det saknas
anledning att ifrågasätta indragning av sådan tillverkning av alkoholstarkare
maltdrycker, som bedreves uteslutande för export. Den utredning,
som utskottet sålunda förordade, borde taga hänsyn till jämväl de
handelspolitiska följder, som importförbud beträffande ifrågavarande slag
av maltdrycker kunde medföra. Den borde vidare inriktas på att söka
tekniskt utröna, huruvida en, trots låg alkoholhalt, smakligare, bådbärare
och som måltidsdryck mera användbar maltdryck än det nu förekommande
pilsnerdrickat kunde frambringas, till äventyrs genom att öka
malthalten. Då utskottet hade sig bekant, att åtminstone ett bryggeri
i landet vore inrättat för tillverkning uteslutande av viss alkoholstarkare
maltdryck, syntes utredningen även böra omfatta frågan, huruvida och
i vad mån någon ersättning kunde anses vara påkallad, i händelse förbud
mot försäljning av starkare maltdrycker komme att meddelas.

Bevillningsutskottets hemställan bifölls av riksdagen, som sålunda i
skrivelse (nr 219) hemställde om utredning av lrågan om förbud mot införsel
och försäljning av maltdrycker med mera än 3.6 volymprocent alkohol.
I skrivelsen anfördes vidare de av utskottet framhållna synpunkter,
vilka borde vid undersökningen beaktas. I anledning av denna skrivelse
tillkallades de s. k. maltdryckssakkunniga, och i december 1921 avgåvo
dessa sitt betänkande. Den 10 mars 1922 anmäldes detsamma i statsrådet,
därvid föredragande departementschefen anförde, att han icke

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

vore beredd att fatta ståndpunkt till vissa av de frågor, som i sammanhang
med betänkandet framställde sig. Departementschefen ansåge fördenskull
ifrågavarande betänkande icke då böra föranleda annan framställning
till riksdagen än rörande förslag till förordning om tillfälligt förbud
mot införsel till och försäljning inom riket av starköl. På departementschefens
hemställan föreläde Kungl. Maj:t riksdagen förslag till
förordning om dylikt förbud, gällande till den 1 oktober 1923. I betänkande
nr 37 i anledning av berörda proposition anförde bevillningsutskottet,
att en mera betydande ökning av ölförbrukningen skulle kunna
medföra ett avsevärt försvårande av en lösning av frågan om reformerade
bestämmelser rörande tillverkning och försäljning av maltdrycker,
och anslöt sig på detta och vissa andra skäl till förslaget.

Utskottets hemställan om bifall till propositionen bifölls av riksdagen,
och den 30 juni 1922 utfärdades författning i ämnet.

I överensstämmelse med den uppfattning, som vid behandlingen
av förevarande proposition uttalats av föredragande departementschefen,
håller utskottet före, att det icke utan allvarliga olägenheter samt betydande
risker ur nykterhetssynpunkt skulle låta sig göra att i enlighet
med de regler, som stadgats i 1917 års rusdrycksförsäljningsförordning,
ordna handeln med de starkare maltdryckerna. Jämväl övriga
av departementschefen anförda skäl för ett förbud mot införsel till
och försäljning inom riket av starkare maltdrycker anser utskottet
äga giltighet. Utskottet ansluter sig alltså till Kungl. Maj:ts förslag, i
vad det innefattar bestämmelser om dylikt förbud, och anser även, att
detta förbud bör kompletteras med förbud mot tillverkning — utom för
export samt vissa andra speciella, noggrant angivna ändamål — av sådana
drycker, som här avses. Då den utredning, som numera föreligger
i denna fråga, lärer äga erforderlig fullständighet, finnes enligt utskottets
förmenande icke anledning att ytterligare uppskjuta fattande av definitivt
beslut i densamma. Utskottet kan sålunda icke biträda vare sig
det i de av friherre Fleming m. fl. och av herr Litliander väckta motionerna
framställda ju-kandet om avslag på förslaget om starkölsförbud
eller det i herr Lindblads och herr Euréns m. fl. motioner gjorda yrkandet,
att nämnda förbud för närvarande måtte begränsas till viss
kortare tid. I

I frågan om bestämmande av gränserna mellan olika maltdrycksklasser
har i de av friherre Fleming in. fl. samt av herr Lithander
väckta motionerna yrkats, att maximigränserna för drycker av andra
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 7 sand. 26 höft. (Nr 38.) 3

Utskottets
yttrande angående
starkölsförbud.

Utskottets
yttrande om
höjning av
pilsnerdricksgränsen.

18 Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

klaseen måtte bestämmas till 3 1li viktprocent alkohol och 10 Va procent
extrakthalt, därvid remediet skulle bortfalla beträffande sistnämnda gräns
men däremot kvarstå i fråga om alkoholgränsen. Herr Lindblad och
herr Buren m. fl. yrka i sina motioner, att endast extrakthalten skall
vara gräns mellan klasserna och att högsta extrakthalten för pilsnerdricka
skall vara 10.5 procent utan remedium. I de av herr Carl Gustaf
Ekman m. fl. och herr Bengtsson i Norup m. fl. väckta motionerna
yrkas slutligen i denna del, att den nuvarande alkoholgränsen eller däremot
svarande gräns, uttryckt i viktprocent, för pilsnerdrickat måtte
bibehållas.

I departementschefens anförande har denna fråga sammanförts
med frågan om starkölsförbud. Departementschefen har nämligen ansett,
att tillgång till bättre maltdryck än det nuvarande pilsnerdrickat
borde beredas, och fördenskull undersökt, huruvida dylik tillgång med
mindre olägenhet kunde erhållas genom medgivande av försäljning av
starköl eller genom flyttande av maximigränsen för pilsnerdriekats alkohol-
och extrakthalt, i syfte att möjliggöra tillverkning av en hållbarare
och för den allmänna smakriktningen mera tilltalande dryck än
det nuvarande pilsnerdrickat. Efter att hava såsom resultat av gjorda
undersökningar uttalat, att en mindre höjning av berörda gräns icke ur
nykterhetssynpunkt skulle kunna medföra vådor, anför departementschefen,
att frågan om maltdryckslagstiftningen enligt hans mening lämpligast
borde lösas på det sätt, att det bestående provisoriska starkölsförbudet
gjordes permanent, men att en förbättring av pilsnerdrickat
möjliggjordes. Med godkännande av kontrollstyrelsens ståndpunkt föreslår
departementschefen därför en höjning av pilsnerdricksgränsen på
sätt propositionen innehåller.

Utskottet biträder departementschefens uppfattning om möjligheten
att höja ifrågavarande gränser, utan att därigenom olägenheter föranledas,
vilka överväga betydelsen därav, att genom en sådan höjning
starkölsförbudet möj liggöres. Åven ur andra synpunkter lärer, en förbättring
av pilsnerdrickat vara önskvärd. Utskottet finner sig alltså
böra tillstyrka viss höjning av pilsnerdricksgränsen. Utskottet delar jämväl
den uppfattningen, att tillräcklig trygghet och kontroll icke erhålles,
om gränsen mellan maltdrycksklasserna bestämmes allenast efter extrakthalten,
och utskottet kan alltså icke tillstyrka bifall till herr Lindblads
och herr Euréns m. fl. yrkanden i sistnämnda avseende.

Vad angår de procenttal, vid vilka de höjda maximigränserna
för pilsnerdrickats alkohol- och extrakthalt böra sättas, har utskottet av

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38. 19

departementschefens redogörelse för den verkställda utredningen inhämtat,
att de sakkunniga, vilka yttrat sig i frågan, ävensom de flesta
av de hörda myndigheterna förordat gränsernas bestämmande något högre,
än vad Kung!. Maj:t sedermera föreslagit, eller till 3.2 viktprocent alkohol
och en extrakthalt hos stamvörten av 10.5 procent. Då skillnaden
mellan de av Kungl. Maj:t och de sålunda av sakkunniga förordade
gränserna är så ringa, att densamma icke ur nykterhetssynpunkt
kan tillmätas någon egentlig betydelse, lärer frågan om gränsernas rätta
bestämmande huvudsakligen vara av teknisk natur. Vid sådant förhållande
har utskottet ansett sig böra följa den mening, som omfattas
av de på området sakkunniga, och förordar alltså, att de nyssnämnda,
högre procenttalen antagas.

Därest pilsnerdriclcsgränsen bestämmes på sätt utskottet sålunda
anser lämpligt, torde icke samma skäl som enligt propositionen förefinnas
för den säkerhetsmarginal i fråga om utfallet av brygderna och
med hänsyn till analyssvårigheter, som avsetts med de s. k. remedierna.
Det lärer skäligen kunna fordras, att de av utskottet föreslagna gränserna
noggrant iakttagas, så att bryggerierna hellre hålla sig något därunder
än de riskera ett överskridande av desamma. Utskottet föreslår alltså,
att, vad beträffar pilsnerdricksgränsen, remediebestämmelserna uteslutas
ur förslaget. Det lärer emellertid vara uppenbart, att, vare sig dylika
stadganden inflyta i förordningen eller ej, det är av vikt, att sådana
bestämmelser utfärdas, varigenom säkerhet erhålles för att de analyser,
som skola ligga till grund för ingripande mot försumliga tillverkare,
verkställas på ett betryggande sätt. Erfarenheten lärer nämligen hava
visat, att teknisk analys av maltdrycker med avseende på alkoholhalten
är förbunden med vissa svårigheter och att sådan analys, om den icke
utföres med synnerlig omsorg, kan lämna ganska missvisande resultat.
Det är emellertid utskottets förvissning, att detta förhållande kommer
att tillbörligen beaktas vid maltdryckskontrollens utövande i praktiken.
Vid nu angivna förhållanden torde remediebestämmelsernas borttagande
icke vara ägnat att vålla bryggerierna svårigheter. I

I samband med frågan om gränsbestämningarna mellan de olika
maltdrycksklasserna har utskottet till behandling företagit ett spörsmål,
vilket tidigare varit föremål för riksdagens Övervägande men icke nu gjorts
till föremål för förslag från Kungl. Maj:t, nämligen rörande fastställande
i lagstiftningen av en minimigräns för extrakthalten hos den stamvört,
med vilken maltdrycker må i bryggeri inbryggas.

Minimigräns
för extrakt,
halten i svagdricka.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

Historik.

Vid 1917 års riksdag föreslogs i en inom andra kammaren väckt
motion (nr 159) bland annat, att riksdagen måtte besluta sådan ändrad
lydelse av § 28 i 1907 års förordning angående tillverkning och beskattning
av maltdrycker, att en minimigräns i fråga om vörtens extrakthalt,
då jästen tillsättes, på 3.5 procent bleve föreskriven. Bevillningsutskottet,
till vars behandling motionen hänvisades, inhämtade i
frågan yttrande från kontrollstyrelsen. I det i anledning härav avgivna
yttrandet anförde styrelsen i förevarande del följande:

»I likhet med motionären anser kontrollstyrelsen önskvärt, att åtgärder vidtagas
i syfte att höja svagdrickats kvalitet eller att hindra en kvalitetsförsämring
hos detsamma. Åtgärder i detta avseende torde vara särskilt påkallade ur den
synpunkten, att svagdricka i stor omfattning förtäres inom de breda lagren. Under
tillverkningsåret 1915—1916 tillverkades av svagdricka 1,299,878.8 hektoliter och
av samtliga övriga maltdrycker 1,332,116.7 hektoliter. Då på grund av rådande
förhållanden det synes antagligt, att höga mjölkpris under lång tid framåt komma
att bliva rådande, är det icke osannolikt, att svagdricka i åtskilliga fall kan komma
att användas som en ersättningsdryck för mjölk. Med hänsyn härtill synes därför
uppställandet av vissa minimifordringar på egenskaperna hos svagdricka! vara
välbetänkt.

Enligt motionärens förslag skulle en garanti mot en tilltagande försämring
av svagdricka! ernås genom att föreskriva, att maltdryck icke får hålla lägre
extrakthalt än 3.5 procent.

Det kan, enligt kontrollstyrelsens mening, ifrågasättas, huruvida den föreslagna
minimigränsen verkligen blir i stånd att motverka en kvalitetsförsämring.
Enligt vad senaste för kontrollstyrelsen tillgängliga rapporter rörande tillverkningen
i svagdricksbryggerierna utvisa, har extraktstyrkan i regel överskridit 3.5 procent.
Medeltalet har under tillverkningsåret 1915—1916 varit omkring 4.2 procent. Därest
en minimigräns av 3.5 procent extrakthalt legaliseras, kan det befaras, att bryggerierna
i allmänhet minska extrakthalten, så att den kommer att ligga strax ovanför ifrågavarande
minimigräns, något som skulle hava till följd en faktisk försämring av
svagdricka!. Det synes kontrollstyrelsen därför kunna ifrågasättas, huruvida icke
minimigränsen för extrakthalten borde sättas till 4 procent. Då emellertid tillgången
på malt för närvarande är synnerligen knapp och åtgärder visat sig erforderliga
för en utdragning av maltet, vill kontrollstyrelsen med hänsyn härtill
icke avstyrka, att minimiextrakthalten under nuvarande förhållanden sättes till
3.5 procent. När normala förhållanden återinträtt, torde emellertid minimiextrakthalten
bliva 4 procent. För ernående härav föreslår kontrollstyrelsen sådan ändring
i maltdryckstillverkningsförordningen, att minimiextrakthalten föreskrives vara
4 procent, men att i ett särskilt övergångsstadgande förklaras, att, utan hinder av
vad sålunda stadgats, maltdrycker få tillsvidare inbryggas med en lägsta stamvörtstyrka
av 3.5 procent, intill dess Kungl. Maj:t med hänsyn till rådande förhållanden
finner skäligt upphäva stadgandet ifråga.

Den föreslagna bestämmelsen om minimiextrakthalt bör erhålla sin plats i
3 § av förordningen den 7 augusti 1907 angående tillverkning och beskattning av
maltdrycker.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

Enligt kontrollstyrelsens uppfattning kommer den sålunda ifrågasatta anordningen
ur kontrollsynpunkt icke att medföra några svårigheter. På grund av
gällande särskilda föreskrifter rörande kontrollen vid maltdrycksbryggerierna (meddelade
den 9 september 1907 av den centrala kontrollmyndigheten) åligger det tillsyningsman
att besöka det bryggeri, där han är anställd, minst två gånger i veckan,
och bör tiden för besöken så avpassas, att han kan närvara vid vörtens provning
före jästens tillsättande. Därvid kan tillsyningsmannen genom en enkel avläsning
medelst sackarometer förvissa sig om, att extraktbalten håller sig inom föreskrivna
gränser.»

Efter att hava återgivit detta yttrande anförde utskottet i sitt i
ämnet avgivna betänkande (nr 50), att utskottet, som ansåge det vara
ett viktigt nykterhetsintresse, att svagdricka av god kvalitet tillhandahölles
allmänheten, för sin del velat tillstyrka eu lagstiftningsåtgärd
av den ifrågasatta innebörden. Beträffande bestämmandet av extrakthaltens
minimum hade utskottet funnit vad kontrollstyrelsen därom anfört
övertygande och tillstyrkte sålunda bestämmelser av innehåll, att 4 procent
fastställdes såsom minimum, men att, med hänsyn till den då rådande
bristen på malt, extrakthalten finge tills vidare gå ned till 3.5 procent.
Utskottet föreslog därför sådana ändringar i maltdryckstillverkningsförordningen,
att maltdryck icke skulle få inbryggas med eu stamvört,
vilkens extrakthalt understege 4 procent, samt därjämte en övergångsbestämmelse
av innehåll, att, intill dess Konungen funne skäl upphäva
medgivandet, stamvörten finge gå ner till 3.5 procent. Vid betänkandet
vore fogade reservationer dels av herr Röing, dels ock av herr Lyckholm
in. fl., vilka sistnämnda anförde, att under dåvarande förhållanden en lagstadgad
minimigräns för extrakthalten hos svagdrickat icke borde förordas.
Även om under normala förhållanden inga betänkligheter mot ett sådant
lagstadgande skulle kunna göras, syntes nämligen den rådande knappa
tillgången på spannmål göra det till en bjudande plikt att på alla områden
iakttaga den största sparsamhet.

Utskottets hemställan bifölls utan votering av andra kammaren,
varemot första kammaren avslog densamma. Frågan hade sålunda
förfallit.

I kontrollstyrelsens nyss återgivna yttrande anfördes, att medeltalet
för extrakthalten i svagdricksbryggerierna tillverkningsåret 1915—1916
utgjorde omkring 4.2 procent. Enligt utskottet tillhandakomna upplysningar
har medelextrakthalten i svagdrickat numera ytterligare nedgått
och utgjorde under tillverkningsåret 1921—1922 ungefär 3.8 procent.
Medeltalet för extrakthalten vid de särskilda av rikets 374 skattefria bryggerier
utgjorde under samma tillverkningsår för 16 bryggerier mellan 2

Utskottets

yttrande.

Frågan om de
maltstarka
men alkoholsvaga
maltdryckerna.

22 Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

och 2.5 procent, för 38 bryggerier mellan 2.5 och 3 procent, för 82 bryggerier
mellan 3 och 3.5 procent, för 73 bryggerier mellan 3.5 och 4
procent och för 165 bryggerier över 4 procent. Då en extrakthalt av
minst 4 procent lärer erfordras för erhållande av ett ordinärt så kallat
fatsvagdricka, torde dessa siffror utvisa, att behov alltjämt förefinnes
av lagstiftning rörande viss minsta extrakthalt hos svagdricka^ detta i
syfte att höja dess kvalitet eller motverka försämring av densamma.
Med hänsyn till den utbredda användningen av svagdricka såsom måltidsdryck
i mindre bemedlade hem är det av särskild vikt att tillse, att
den vara, som vid köp av svagdricka erhålles, är av tillfredsställande beskaffenhet.
Såsom 1917 års bevillningsutskott anförde, lärer det även ur
nykterhetssynpunkt vara av betydelse, att svagdricka av god kvalitet tillhandahålles
allmänheten, då härigenom förbrukningen av de starkare maltdryckerna
kan tänkas bliva minskad. Enligt verkställd undersökningskulle
införande av eu minimigräns icke i kontrollhänseende medföra
några svårigheter, liksom ej heller i bryggeritekniskt avseende. Landets
svagdricksbryggare synas icke heller hava något att invända mot en
dylik lagstiftning. I en till finansdepartementet ställd skrivelse av den
18 april 1923, varav utskottet varit i tillfälle att taga del, har styrelsen
för Sveriges svagdricksbryggare förening förklarat, att, såvitt styrelsen
hade sig ^bekant, föreningens medlemmar icke hade något att erinra
mot förslag om lagstadgad minimigräns. Styrelsen uttalar för sin del
den önskan, att i lag måtte föreskrivas, att extrakthalten i svagdricka
icke får understiga 4 procent. 1 skrivelsen upplyses även, att maltkostnaden
för framställning av vört av olika styrka utgör för treprocentig
vört omkring 1 krona 44 öre per hektoliter och för fyraprocentig
vört 1 krona 92 öre per hektoliter. En höjning av extrakthalten i
stamvörten med en procent motsvarar alltså eu ökning i tillverkningskostnaderna
av icke fullt ett halvt öre per liter.

Vad sålunda anförts har givit utskottet anledning att i den föreslagna^
förordningen om tillverkning och beskattning av maltdrycker
inarbeta bestämmelser av innehåll, att i bryggeri maltdryck icke får
inbryggas med en stamvört av lägre extrakthalt än fyra procent. I

I de av herr Carl Gustaf Ekman in. fl. och av herr Bengtsson i
Norup m. fl. väckta motionerna har bland annat hemställts, att sådana
ändringar måtte vidtagas i maltdryckstillverkningsförordningen, att medgivande
lämnades för tillverkning av maltdrycker, innehållande högst
2.2 5 volymprocent alkohol men inbryggda med en stamvört, vilkens
extrakthalt även kunde överstiga 6 procent, samt att för tillverkning

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

av detta slags maltdrycker skattefrihet medgåves, ävensom att sådan
tillverkningsrätt tillerkändes varje bryggeri — och således även skattefritt
sådant — som av kontrollstyrelsen prövades vara utrustat med
erforderliga tekniska och andra resurser.

De av motionärerna sålunda framställda yrkandena — varmed icke
torde avses införande av drycker med högre extrakthalt än den, som
kan komma att bliva fastställd som maximigräns lör maltdrycker av
andra klassen — överensstämmer med förslag, som ingick i det av de
så kallade maltdryckssakkunniga framlagda betänkandet. Dessa sakkunniga
föreslogo nämligen införande av två nya maltdryckstyper,
dels »maltdricka», omfattande de drycker, som sålunda torde avses i
motionerna, och dels »maltöl», med pilsnerdrickats alkoholhalt men
högre extrakthalt. De sakkunniga förutsatte emellertid icke annat än
att rätten till tillverkning av dylika drycker skulle förbehållas de skattepliktiga
bryggerier, som erhölle tillstånd till sådan tillverkning, samt
att dryckerna skulle bliva underkastade beskattning. I båda dessa avseenden
gå nämnda motioner längre, då däri föreslås, ej mindre att
även svagdricksbryggerierna skulle få tillverka dylikt »maltdricka», än
även att detsamma skulle undantagas från beskattning.

Kontrollstyrelsen ansåg sig i sitt förslag till maltdryckstillverkningsförordning
icke kunna biträda de sakkunnigas förslag i berörda
hänseende. I avgivet yttrande över framställning från svagdricksbryggerierna
om rätt till tillverkning av maltdricka, vilket yttrande
finnes som bilaga fogat vid förevarande proposition, behandlar kontrollstyrelsen
även frågan om rätt till dylik tillverkning vid skattefria
bryggerier. Kontrolistyrelsen erinrar därvid om ett uttalande av
maltdryckssakkunniga, att det syntes dem uppenbart, att en sådan nödvändighetsvara
för de minst bemedlade lagren som svagdricka alltjämt
borde förbliva skattefri, men att däremot den maltstarkare drycken,
maltdricka, vilken finge anses som en kvalitetsvara och ej representerade
en dylik inarbetad nödvändighetsvara, väl kunde tåla beskattning.
Kontrollstyrelsen anför vidare, att enligt dess mening, om tillverkning
av maltdricka medgåves jämväl vid skattefria bryggerier, olägenheter
ur kontrollsynpunkt skulle gorå sig gällande. Skulle det stora flertalet
svagdricksbryggerier börja tillverka maltdricka, vore en synnerligen
ingående och kostsam kontroll erforderlig å dessa bryggeriers
tillverkning. Skulle sagda tillverkning därjämte bliva skattefri, uppkomme
frågan om en principiell omläggning av beskattningen såsom
ofrånkomlig konsekvens.

Viskottets

yttrande.

24 Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

Kungl. Maj:ts förslag — som icke utgår från annat än att ifrågavarande
drycker skulle bliva skattepliktiga — ställer sig avvisande till
införande av desamma. De skäl, som anföras för denna ståndpunkt,
äro dels risken att dylika drycker skulle missbrukas genom medelst
efterjäsning åstadkommen ökning av alkoholhalten, dels att det knappast
vore att förvänta, att dylika drycker skulle bliva föremål för någon
mera allmän efterfrågan i lojalt syfte.

Enligt utskottets förmenande torde emellertid starka skäl tala för
att möjlighet beredes till lättare erhållande av sådana maltstarka men
alkoholsvaga drycker, som i motionerna avses. Sant är visserligen, att
redan enligt gällande lagstiftning, liksom jämlikt den i propositionen
föreslagna, tillverkning av dylika drycker kan förekomma i de skattepliktiga
bryggerierna. Men dessa drycker bliva hänförliga till klass II
och sålunda underkastade strängare försäljningsbestämmelser än svagdricka,
varjämte de bliva föremål för beskattning. Särskilt den första av
dessa båda omständigheter torde hava kraftigt bidragit till att konsumtionen
i vårt land av dylika drycker varit endast obetydlig. Emellertid lärer
det vara en allmän önskan bland de organiserade nykterhetsvännerna, att
ifrågavarande slags drycker kunde tillhandahållas under sådana former, att
de bleve för dem tillgängliga. Det torde även ur allmän synpunkt vara
ett tydligt nykterhetsintresse, att de, som så önska, äga tillgång till en
maltdryck, mera välsmakande än det nuvarande svagdricka^ men alkoholsvagare
än ''det pilsnerdricka, som kommer att kunna tillverkas. Vid tillmötesgående
av motionärernas önskemål kunna emellertid vissa svårigheter
uppstå såväl beträffande tillverkningskontrollen som i fråga om skattesystemet,
vilka svårigheter bland annat sammanhänga därmed, att det
av olika skäl icke lärer vara lämpligt eller ens möjligt att inskränka
rätten att tillverka ifrågavarande drycker till de bryggerier, som äga
tillverka maltdrycker av andra klassen. Kontrollstyrelsen har ur dylika
synpunkter uttalat en uppfattning, som utmynnar i ett avstyrkande. Oaktat
det intresse, utskottet hyser för en lösning av frågan, anser sig icke heller
utskottet i det läge, vari densamma nu befinner sig, kunna tillstyrka
motionärernas förslag. Enligt utskottets förmenande är emellertid frågan
av den betydelse, att den bör göras till föremål för grundligare undersökning
än hittills skett. Utskottet anser därför, att riksdagen bör i
skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning, huruvida och under
vilka förutsättningar medgivande må kunna i lagstiftningen lämnas att,
jämväl i för närvarande skattefria bryggerier, tillverka maltdrycker, vilka
äga en högsta extrakthalt, motsvarande den för maltdrycker av andra

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38. 25

klassen fastställda, och en högsta alkoholhalt, lika med den för maltdrycker
av första klassen gällande, och vilka i försäljuingshänseende
kunna likställas med maltdrycker av sistnämnda klass. Under utredningsarbetet
bör tydligen undersökas, icke blott huruvida och under
vilka former tillverkningen av dylika drycker bör göras fri från skatt,
utan även huruvida dryckerna böra få tillverkas vid alla bryggerier eller
endast vid sådana, som erhållit tillstånd till tillverkning därav, och
huru under de olika förutsättningarna erforderlig kontroll skall med
minsta kostnad kunna åvägabringas.

I fråga om den i propositionen föreslagna omläggningen av kontrollsystemet
har i de av friherre Fleming in. fl. och av herr Lithander
väckta motionerna yrkats, att propositionen i denna del måtte av riksdagen
avslås och att således det nu gällande kontrollsystemet måtte bibehållas,
blott med viss mindre väsentlig ändring. Som skäl för detta yrkande
har anförts i huvudsak, att den av Kungl. Maj:t genom omläggningen
i utsikt ställda kostnadsminskningen skulle på ett säkrare sätt kunna
vinnas endast genom att kontrollörernas enligt den nuvarande ordningen
föreskrivna besök vid bryggerierna inskränktes från tre till två i veckan.

Lika med Kungl. Maj:t finner utskottet det angeläget, att kostnaderna
för maltdryckskontrollen nedbringas. Då genom eu omläggning
av kontrollsystemet på sätt i propositionen föreslagits otvivelaktigt eu
betydlig kostnadsbesparing skulle vinnas samt förslaget även i övrigt
måste anses medföra vissa avsevärda fördelar, bland annat såsom en förberedelse
till eventuell övergång till ett produktbeskattningssystem, har
utskottet funnit sig böra tillstyrka vad propositionen innehåller i denna
del och alltså i förevarande avseende avstyrka bifall till nämnda motioner.
Utskottet har icke heller funnit någon anledning till erinran mot de
grunder för närmare ordnande av kontrollen genom föreskrifter av
Kungl. Maj:t och kontrollstyrelsen, som, enligt vad av departementschefen
och kontrollstyrelsen upplysts, äro avsedda att i händelse av
bifall till propositionen tillämpas. I

I förevarande proposition föreslås av statsfinansiella skäl en höjning
av maltskatten från nuvarande belopp, nämligen 17 öre för de
första 100,000 kilogrammen malt, som under visst tillverkningsår tillverkas
vid bryggeri, där även andra maltdrycker än av första klassen
få tillverkas, 20 öre för nästa 100,000 kilogram och 23 öre för varje
kilogram utöver 200,000 kilogram, till respektive 67, 71 och 75 öre per
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 7 samt. 26 käft. (Nr 38.) 4

Omläggning
av kontrollsystemet.

Utskottets

yttrande.

Förhöjning
av maltskatten.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

kilogram för samma skatteklasser, som nyss angivits. I samband därmed
föreslås, att det belopp, med vilket restitution av skatt erhålles för
malt, som i skattepliktigt bryggeri omedelbart användes vid tillverkning
av svagdricka, skall höjas från 14 öre per kilogram till 63 öre per
kilogram.

I de av friherre Fleming in. fl. i första kammaren samt herr
Lithander i andra kammaren väckta motionerna föreslås i förevarande
hänseende, att skattesatserna måtte bestämmas till respektive 38, 42 och
46 öre samt restitutionsbeloppet till 36 öre, allt per kilogram. Det
huvudsakliga skälet för detta förslag är att en skattehöjning av den av
Kungl. Maj:t föreslagna storleken skulle bliva ödesdiger såväl för industrien
som även indirekt för staten. Redan en fördubbling av skatten
innebure en så avsevärd ökning av densamma, att man väl kunde riskera,
att den minskade omsättning, som därav bleve en följd, kunde komma
att motverka den beräknade höjningen av skatteintäkterna. I motionerna
föreslås vidare, att skillnaden mellan lägsta skattesatsen och restitutionsbeloppet
för svagdricksmalt — vilken skillnad för närvarande utgör 3
öre och i propositionen föreslås ökad till 4 öre, allt för kilogram —
måtte bestämmas till 2 öre per kilogram.

I den av herr Strömberg väckta motionen föreslås, att, i syfte att
underlätta övergång till skattepliktig tillverkning för de för sådan tillverkning
rustade svagdricksbryggerierna, den föreslagna skatteskalan
måtte omläggas så, att de mindre bryggerierna komme i åtnjutande av
något större lindring i beskattningen än som i propositionen föreslås.
I sådant syfte yrkas i motionen, att för varje bryggeri skatten för de
första under tillverkningsåret avverkade 50,000 kilogrammen malt måtte
utgå med 50 öre per kilogram i stället för i propositionen föreslagna
67 öre per kilogram.

1 en till bevillningsutskottet ställd skrivelse har Svenska bryggareföreningen
förklarat sig instämma i de av friherre Fleming m. fl. och
av herr Lithander väckta motionerna. Föreningen vänder sig även mot
den föreslagna skatteskalan under anförande, att enligt denna skala
skillnaden mellan skattesatserna vore för liten, vilket komme att åstadkomma
rubbning i bryggeriernas inbördes konkurrensförhållanden; skillnaden
mellan skattesatserna borde bibehållas åtminstone vid samma
proportion till dessa satser som för närvarande. Beträffande storleken
av restitutionen för svagdricksmalt anför föreningen, att anledning icke
syntes förefinnas att öka skillnaden mellan lägsta skattesatsen och restitutionsbeloppet
och därigenom försvåra den extra belastning av de skattepliktiga
bryggerierna till de skattefrias förmån, som denna skillnad innebure.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

Vad först angår frågan om höjning av maltskatten i och för sig,
anser sig utskottet i huvudsak böra tillstyrka bifall till propositionen.
Utskottets mening är nämligen, att, då staten nu för bestridande av sina
utgifter är i behov av ökade skatteintäkter, maltskatten är ett område,
där erforderlig inkomstökning kan beredas, detta även oavsett, huruvida
statsverkets tillstånd kommer att medgiva den i samband med maltskattens
höjning ifrågasatta sänkningen av omsättnings- och utskänkningsskatten
för spritdrycker. Ehuru synnerligen kraftig, lärer vidare
den föreslagna skattehöjningen icke vara av en storlek, som bör möta
avgörande betänkligheter. Utskottet kan sålunda icke tillstyrka bifall
till de förstnämnda båda motionerna, i vad däri förordas en lägre
skatteskala.

I fråga därefter om skillnaden mellan olika skattesatser samt det
i herr Strömbergs motion framställda önskemålet om beredande av större
lättnad för de mindre bryggerierna, anser utskottet visserligen, att en
så kraftig nedsättning för de först avverkade maltmängderna, som förordas
i nämnda motion, skulle komma att i alltför hög grad inverka
på konkurrensförhållandena mellan olika bryggerier. Tillräckliga skäl
synas icke heller förefinnas för en uppdelning av den nuvarande lägsta
skatteklassen, omfattande de första 100,000 kilogrammen, i två klasser.
Däremot finner utskottet det syfte, som torde ligga till grund för motionen,
lämpligare kunna, åtminstone delvis, vinnas på det sätt, att skillnaden
mellan de olika skattesatserna något ökas. Genom en dylik ökning skulle
även de av bryggareföreningen uttalade önskemålen i viss mån kunna
tillmötesgås. Såsom i departementschefens anförande yttrats, bör man
emellertid vid en dylik ökning framgå med stor försiktighet. Utskottet
har därför stannat vid den uppfattningen, att de föreslagna skattesatserna
endast böra i så måtto ändras, att skatten bestämmes för den
lägsta skatteklassen till 65 öre, för nästa skatteklass till 70 öre och för
den högsta skatteklassen fortfarande till 75 öre, allt per kilogram. En
dylik ändring torde icke komma att i nämnvärd mån inverka på den
väntade inkomsten av skatten. Vad angår restitutionsbeloppet för svagdricksmalt,
håller utskottet före, att anledning icke finnes att öka skillnaden
mellan detta belopp och den lägsta skattesatsen, och föreslår
alltså, att restitutionsbeloppet bestämmes till 62 öre per kilogram.

De av Kung!. Maj:t föreslagna och av utskottet i huvudsak förordade
nya skattebestämmelserna äro, i likhet med maltdryckstillverkningsförordningen
i övrigt, avsedda att träda i kraft den 1 nästkommande
oktober. Detta innebär, att endast drycker, till vilka använts

Utskottet»

yttrande.

Förordning
om särskild
maltskatt.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

malt, krossat efter nämnda dag, direkt drabbas av den höjda skatten.
Då det nu bestående så kallade starkölsförbudet blott avser införsel
och försäljning av de starkare maltdryckerna, äga emellertid bryggerierna
möjlighet att redan före skattehöjningens inträdande påbörja tillverkningen
av sådana maltdrycker, som icke för närvarande men, därest
utskottets förslag bifalles, efter den 1 oktober kunna få försäljas inom
landet. För det i de sålunda före sistnämnda dag tillverkade dryckerna
ingående maltet kommer enligt propositionen att erläggas skatt endast
efter de nu gällande, lägre skattesatserna. Då det knappast är att
antaga, att bryggerierna vid försäljning av maltdrycker efter den 1
oktober detta år komma att vid prissättningen göra skillnad mellan
sådana drycker, för vilka betalats den lägre skatten, och sådana, som
drabbas av den höjda skatten, torde allmänheten komma att för förstnämnda
drycker få erlägga en med skatteökningen motiverad prisförhöjning,
vilken icke kommer statsverket till godo. Enär detta icke
synts utskottet lämpligt, liksom det ej heller torde vara förenligt med
tidigare tillämpade principer, har utskottet tagit under övervägande åtgärder,
så beskaffade, att åtminstone större delen av skattepliktiga maltdrycker,
tillverkade före men avsedda att försäljas efter den 1 oktober,
skulle komma att drabbas av skattehöjningen. Utskottet har då stannat
vid att föreslå införande av eu särskild maltskatt, motsvarande skillnaden
mellan den lägsta skattesatsen jämlikt gällande förordning och lägsta
skatten enligt utskottets förslag eller sålunda utgörande 48 öre per kilogram,
oberoende av efter vilken skattesats enligt maltdryckstillverkningsförordningen
det malt beskattas, som drabbas av den särskilda
skatten. Denna skatt bör tydligen utgå för malt, som under viss tid
före den 1 oktober 1923 avverkas för maltdryckstillverkning. Nämnda
tid bör avpassas så, att av den särskilda skatten icke drabbas någon
väsentlig del av maltdrycker, avsedda att förbrukas före den 1 oktober,
men å andra sidan så, att skatten träffar så mycket som möjligt av de
drycker, vilka komma att försäljas efter samma dag. Då den vanligaste
lagringstiden för pilsnerdricka för närvarande torde vara omkring sex
veckor, har utskottet, efter inhämtande av upplysningar från sakkunniga
personer, funnit sig böra föreslå, att den ifrågasatta särskilda maltskatten
skall avse malt, som avverkas under tiden från och med den IG
augusti till och med den 30 september innevarande år. Skatten bör
enligt utskottets förmenande lämpligen betalas på en gång i efterskott
inom den tid för skattebetalning i efterhand, som finnes föreskriven i
gällande maltdryckstillverkningsförordning. Därvid synes den tillverkare,
som erhållit anstånd med erläggande av den vanliga maltskatten,

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38. 29

böra åtnjuta sådant anstånd även beträffande förevarande skatt. Då den
särskilda maltskatten avser tid före den 1 oktober 1923, bör densamma
tydligen erläggas i den för närvarande gällande ordningen och sålunda
ingå till länsstyrelserna. I fråga om restitution av skatt för malt, omedelbart
använt" till svagdrickstillverkning eller till drycker, som exporteras,
samt eftergift av skatt för skadat malt eller för malt, använt till
skadad produkt, torde böra gälla, att den, som erhåller sådan restitution
eller eftergift, skall äga återbekomma jämväl vad som för samma
myckenhet malt erlagts i särskild maltskatt eller, om denna skatUdå ännu
icke erlagts, vid betalningen av den särskilda maltskatten göra avdragför
så mycket av denna skatt, som belöper å myckenhet, för vilken
restitution eller eftergift erhållits. För kontroll över och organiserande
av uppbörden av den särskilda maltskatten m. m. lära erfordras vissa
närmare föreskrifter, vilka torde få utfärdas av Kungl. Maj:t eller, om
Kungl. Maj:t så förordnar, av kontrollstyrelsen.

I överensstämmelse med de grunder, som utskottet sålunda utvecklat,
har utskottet låtit upprätta förslag till förordning om särskild
maltskatt, vilket förslag ingår i utskottets hemställan här nedan.

Utskottet övergår härefter till att redogöra för de av utskottet
föreslagna ändringarna i den i propositionen framlagda författningstexten,
i den mån desamma icke omedelbart framgå av vad redan anförts.

Förslaget till förordning angående tillverkning och beskattning av

maltdrycker.

2 §■

Såsom ett tredje moment har i 2 § införts bestämmelse om att
i bryggeri maltdryck icke må tillverkas med stamvört av lägre extrakthalt
än 4 procent. Denna bestämmelse kompletteras dels med straffbestämmelser
i 46 och 48 §§, till vilka utskottet senare återkommer,
dels ock med nyinförda stadganden i 22 och 37 §§ av innehåll, att vid
tillverkning av maltdryck i skattepliktigt bryggeri liksom i skattefritt
bryggeri vörten, då jästen tillsättes, icke får äga lägre extrakthalt än
4 procent, och att stamvörten ej heller efter jästens tillsättande får beredas
lägre ursprunglig extrakthalt än den nämnda.

i §■

I de av herr Lindblad och herr Eurén m. fl. väckta motionerna
har i sammanhang med förslag om att gränsen mellan olika malt -

Special motivering.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

drycksklasser måtte bestämmas endast efter extrakthalten hemställts, att
i 7 § åläggandet för kontrollstyrelsen att övervaka saluförda maltdryckers
alkoholhalt och extrakthalt måtte utbytas mot sådant åläggande beträffande
den ursprungliga extrakthalten. Av vad förut anförts har framgått, att
utskottet icke kunnat biträda motionärernas förslag rörande gränsbestämningen
mellan maltdrycksklasserna. Då emellertid vad som skall övervakas
och kontrolleras icke är halten av extrakt i den färdiga drycken
utan extrakthalten hos den stamvört, med vilken drycken inbryggts,
har det synts utskottet vara lämpligt, att till förtydligande härav, i
överensstämmelse med motionen, i paragrafen utsäges, att kontrollen
skall avse den ursprungliga extrakthalten.

Då kontrollstyrelsens uppsikt över saluförda maltdryckers lagenliga
beskaffenhet uppenbarligen bör omfatta även den föreskrivna minimiextrakthalten,
bär bestämmelse härom införts i denna paragraf.

I samband med denna paragraf erinras om vad utskottet i annat
sammanhang anfört därom, att vid kontrollen över de fastställda maximigränsernas
iakttagande hänsyn bör tagas till svårigheten att erhålla fullt
exakta analyser.

9 §■

9 § innehåller stadgande om det s. k. koncessionstvånget, d. v. s.
därom att, utom i visst undantagsfall, skattepliktig tillverkning icke får
börjas i visst bryggeri, förrän Kungl. Maj:t därtill lämnat tillstånd. I
anledning av framställning från Sveriges svagdricksbryggareförening om
utsträckt möjlighet för svagdricksbryggerierna att erhålla tillstånd till
skattepliktig tillverkning har i departementschefens yttrande angående
förevarande proposition anförts, att det vore departementschefens avsikt
att, därest ifrågavarande förslag till maltdryckslagstiftning i det väsentliga
vunne riksdagens bifall och uttalande av riksdagen i annan riktning
icke gjordes, förorda en sådan behandling av ansökningar rörande rätt
till skattepliktig tillverkning, att tillstånd till tillverkning av pilsnerdricka
meddelades skattefritt bryggeri under vissa i yttrandet noggrant
angivna förutsättningar.

I de av friherre Fleming m. fl. och herr Lithander avgivna motionerna
har bland annat hemställts, att riksdagen måtte uttala, att några ändringar
i grunderna för koncessionstvånget icke borde vidtagas.

Utskottet finner emellertid, att det ur vissa synpunkter måste
anses lämpligt, att en sådan mindre sträng praxis vid behandling av
koncessionsansökningar, som av föredragande departementschefen ifråga -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

satts, vinner tillämpning, och utskottet har därför icke ansett sig böra
göra något uttalande i den av motionärerna föreslagna riktningen.

22 och 37 §§.

Beträffande de i 22 och 37 §§ vidtagna ändringarna, vilka bestå
däri, att till förstnämnda paragraf lagts ett nytt moment 2 och att 1
mom. första stycket av den senare paragrafen gjorts till föremål för
omredigering, hänvisas till vad därom anförts under 2 §.

46 §.

I 46 §, som innehåller bestämmelserna om ansvar för överskridande
i skattepliktigt bryggeri av de fastställda pilsnerdricksgränserna,
hava vidtagits de ändringar, som ansetts böra följa av utskottets förslag
om uteslutande beträffande nämnda gränser av de s. k. remedierna.
Emellertid har, med bibehållande i visst avseende av Kung!. Majrts
förslag, för ifrågavarande förseelser upptagits en dubbel straffskala.
Det har nämligen synts utskottet rimligt, att i fråga om ett överskridande
av maximigränsen, som förekommit endast beträffande en viss
enstaka brygd och i övrigt i ringa omfattning, och i fråga varom uppenbar
vårdslöshet icke kan läggas tillverkaren till last, ansvaret är lägre
än för övriga förseelser mot paragrafen.

I ett nytt 2 mom. av paragrafen hava införts bestämmelser om
ansvar för det fall, att i skattepliktigt bryggeri den fastställda minimigränsen
för extrakthalten icke iakttages vid svagdrickstillverkning. Dylik
förseelse har ansetts böra drabbas av lika strängt straff som överskridande
av maximigränserna. Jämväl för detta fall torde emellertid under nyss
angivna förutsättningar lindrigare ansvar böra kunna inträda.

48 §.

Då enligt utskottets förslag remediebestämmelserna skola bibehållas
beträffande svagdricksgränsen, föranledes icke någon ändring i
straffbestämmelserna i 48 § 1 och 2 mom. om överskridande av dessa
gränser i skattefritt bryggeri. I ett nytt 3 mom. hava upptagits bestämmelser
rörande brott mot minimigränsen för extrakthalten i svagdricka,
vilka bestämmelser överensstämma med de regler, som för motsvarande
fall föreslagits för skattepliktiga bryggerier och för vilka utskottet
nyss redogjort. Här har sålunda icke upptagits det i paragrafens
första moment förekommande fängelsestraffet.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

I ett särskilt mom. 4 hava upptagits bestämmelserna om skyldighet
att erlägga den skatt, som genom förbrytelse mot förevarande
paragraf undandraga statsverket.

56 §.

Då det, liksom i fråga om överskridande av gränserna mellan
maltdrycksklasserna, synes böra gälla, att förseelser mot reglerna om
minimigräns för extrakthalten icke skola åtalas annat än efter anmälan
från kontrollstyrelsen, hava de föreslagna tilläggen till 46 och 48 §§
icke föranlett något ändringsförslag beträffande 56 §.

Övergångsbestämmelserna.

Förevarande förordning är avsedd att träda i kraft den 1 nästkommande
oktober, då nytt tillverkningsår tager sin början. Utskottet
föreslår icke någon ändring därutinnan men erinrar om vad utskottet
förut anfört rörande inträdande av viss högre skatt redan före det förordningen
träder i kraft.

Övriga författningsförslag.

De i propositionen jämte förslaget till ny maltdryckstillverkningsförordning
framlagda författningsförslagen hava icke givit anledning
till någon erinran från utskottets sida. Beträffande de yrkanden, som i
de av friherre Fleming m. fl. och herr Lithander väckta motionerna
ävensom i de av herr Lindblad samt av herr Eurén m. fl. väckta motionerna
framställts med avseende å förslaget till förordning angående
förbud mot införsel till och försäljning inom riket av exportöl har utskottet
i det föregående uttalat sig.

Utöver de yrkanden, som av utskottet beaktats vid behandlingen av
de särskilda i propositionen berörda huvudfrågorna, innehålla vissa av
de i ämnet väckta motionerna yrkanden om ändringar i speciella avseenden
av ifrågavarande författningsförslag. Vad sålunda föreslagits
har utskottet funnit icke vara av beskaffenhet att föranleda ändring i
Kungl. Maj:ts förslag.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

På grund av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

1) att riksdagen måtte,

med förklarande att Kungl. Maj:ts förevarande
proposition, nr 131, i vad den innefattar förslag till
förordning om tillverkning och beskattning av maltdrycker,
icke kunnat oförändrat bifallas, och

med bifall till vad Kungl. Maj:t i övrigt i propositionen
föreslagit, ävensom

med anledning av motionerna i första kammaren,”
nr 197, av herr Strömberg, nr 198, av friherre Fleming
m. fl., och nr 199, av herr Lindblad, samt i
andra kammaren, nr 280, av herr Lithander, och nr
281, av herr Eurén m. fl., samt

med avslag å vad som yrkats under a) i motionerna
nr 200 i första kammaren av herr Carl Gustaf
Ekman m. fl. och nr 282 i andra kammaren, av herr
Bengtsson i Norup m. fl.,

A) antaga nedan införda, såsom utskottets förslag
betecknade

Bhang till riksdagens protokoll 1923. 7 samt. 26 höft. (Nr 38.)

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

Tillverkning
till avsalu.

Hembrygd.

Maltextrakt.

Klassindel ning.

l:o) Förslag
till

förordning angående tillverkning och beskattning av

maltdrycker.1

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

Härigenom förordnas som följer:

I KAP.

Allmänna bestämmelser.

1 §‘

1. Den, som vill idka tillverkning av maltdrycker till avsalu,
skall, utöver vad författningarna i allmänhet föreskriva såsom villkor förrätt
att utöva näring, vara underkastad de föreskrifter, som beträffande
sådan tillverkning i denna förordning finnas stadgade.

2. Hembrygd av maltdrycker för eget behov, men ej till avsalu,
må, utan binder av föreskrifterna i denna förordning, företagas av envar,
som icke idkar värdsbusrörelse eller handel med maltdrycker eller tillverkning
av sådana drycker till avsalu.

3. Denna förordning äger icke tillämpning å tillverkning av
maltextrakt; sådan tillverkning bedrives under de villkor och den kontroll,
Kungl. Maj:t särskilt föreskriver.

2 §•

1. Maltdrycker indelas i nedan
angivna klasser, nämligen:

första klassen, omfattande maltdrycker,
som ej innehålla mer än
en och åtta tiondels viktprocent
alkohol och som äro inbryggda med
en stam vört, vilkens extrakthalt icke
överstiger sex procent, ävensom så -

2 §•

1. Maltdrycker indelas i nedan
angivna klasser, nämligen:

första klassen, omfattande maltdrycker,
som ej innehålla mer än
en och åtta tiondels viktprocent
alkohol och som äro inbryggda med
en stamvört, vilkens extrakthalt icke
överstiger sex procent, ävensom så -

1 Vid återgivande av Kungl. Maj:ts förslag hava de delar av förslaget, beträffande vilka
utskottet föreslår ändring, kursiverats. Kursiveringar i utskottets förslag utmärka avvikelse från
Kungl. Maj:ts förslag.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

Utskottets förslag:

dana alkoholfria maltdrycker, som
äro inbryggda med en stamvört,
vars extrakthalt överstiger sex men
icke tio och en halv procent;

andra klassen, omfattande maltdrycker,
som icke äro liänförliga
till första klassen och vilka ej innehålla
mer än tre och två tiondels
viktprocent alkohol och äro inbryggda
med en stamvört, vilkens
extrakthalt icke överstiger tio och
en halv procent; samt

tredje klassen, omfattande alla till
första eller andra klassen icke hänförliga
maltdrycker.

2. Såsom maltdryck av första
klassen anses även, oavsett extrakthalten,
vört avsedd för bakning.

3. Maltdryck må ej vid bryggeri
tillverkas med stamvört av lägre
extrakthalt än fyra procent.

3 §•

1. I denna förordning förstås med

svagdricka varje maltdryck, som är hänförlig till första klassen
och som är inbryggd med en stamvört, vilkens extrakthalt icke överstiger
sex procent;

skattefritt bryggeri varje bryggeri, där, på grund av tillståndsbevis,
endast svagdricka må tillverkas;

skattepliktigt bryggeri varje annat bryggeri, där, på grund av tillståndsbevis,
maltdrycker må tillverkas; samt

tillverkare den person, vilken såsom ägare, innehavare, verkställande
direktör eller disponent eller i annan egenskap har högsta inseendet
över bryggeriets skötsel och för vilken tillståndsbeviset utfärdats.

2. Tillverkningsår räknas från och med den 1 oktober till och
med den 30 september.

Kungl. Maj:ts förslag:
dana alkoholfria maltdrycker, som
äro iubryggda med en stamvört,
vars extrakthalt överstiger sex men
icke tio procent;

andra klassen, omfattande maltdrycker,
som icke äro hänförliga
till första klassen och vilka ej innehålla
mer än tre och en tiondels viktprocent
alkohol och äro inbryggda
med en stamvört, vilkens extrakthalt
icke överstiger tio procent; samt

tredje klassen, omfattande alla till
första eller andra klassen icke hänförliga
maltdrycker.

2. Såsom maltdryck av första
klassen anses även, oavsett extrakthalten,
vört avsedd för bakning.

Stamvörtens

minsta

extrakthalt.

Definitioner.

Tillverk ningsår.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

Stämpel å
kärlen, vid
maltdryckers
utlämnande
från bryggeri.

Grunderna
för bryggerikontrollen.

Tillverkares
skyldigbeter
i allmänhet.

Kungl. Maj:ts förslag:

Utskottets förslag:

4 §•

Maltdryck må från bryggeri utlämnas endast på kärl, som äro
stämplade med såväl bryggeriets namn som beteckningen för den klass,
vartill maltdrycken jämlikt 2 § är hänförlig; dock må i stället för bryggeriets
namn användas en såsom ursprungsbeteckning lämplig, av vederbörande
överkontrollör godkänd förkortning av namnet eller ock bryggeriets
inregistrerade varumärke. Beträffande butelj må dylik stämpling
ske å korken eller proppen.

Anbringande av stämpel å kärl eller å kork eller propp skall äga
rum enligt av kontrollstyrelsen meddelade anvisningar.

När kärl, som innehåller maltdryck, är försett med etikett, skall
klassbeteckningen vara på tydligt framträdande sätt anbragt före den
övriga texten å etiketten.

Vad i denna paragraf stadgats äger ej tillämpning, därest maltdryck
av köpare avhämtas i öppna kärl.

6 §■

1. Bryggeri och vid bryggeri bedriven tillverkning skola stå under
statens kontroll.

2. Överinseendet å kontrollen handhaves av kontrollstyrelsen.

Den lokala tillsynen utövas av överkontrollörer med biträde vid de

skattepliktiga bryggerierna av kontrollombud och vid de skattefria bryggerierna
av tillsyningsmän. Närmare bestämmelser angående kontrolltjänstemännens
antagande, befogenheter och åligganden meddelas av
Kungl. Maj:t. Angående ersättning till överkontrollörer och andra kontrolltjänstemän
är särskilt stadgat.

I den mån denna förordning icke annorlunda bestämmer, skall
kostnaden för kontrollens utövande bestridas av statsverket.

6 §•

1. Tillverkare skall ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, som
kontrollstyrelsen för erhållande av en betryggande kontroll över maltskattens
behöriga utgörande meddelar, ävensom de anvisningar, som
överkontrollör i enlighet med denna förordning, av Kungl. Maj:t utfärdade
bestämmelser för kontrollpersonalen eller kontrollstyrelsens särskilda
föreskrifter kan lämna.

2. Vid förande av de i denna förordning omförmälda journaler
skola iakttagas föreskrifterna i 9 § i förordningen den 4 maj 1855

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

angående handelsböcker och handelsräkningar ävensom de särskilda föreskrifter,
som av kontrollstyrelsen meddelas.

3. Tillverkare skall hålla sina handelsböcker med tillhörande verifikationer
tillgängliga för kontrollstyrelsen eller den, kontrollstyrelsen
därtill befullmäktiga^ så ock för överkontrollör.

4. Tillverkare åligger att bereda kontrolltjänsteman, närhelst han
det fordrar, tillträde till maltkross, maltvåg och brygghus. Därjämte
skall annan lägenhet i bryggeriet vara för kontrolltjänsteman tillgänglig
mellan klockan sex förmiddagen och klockan sju eftermiddagen, så ock
å annan tid, när arbete inom bryggeriet pågår.

7 §•

Kontrollstyrelsen åligger att övervaka,
att alkoholhalten och extrakth
alten i maltdrycker, som från bryggeri
utlämnas i försäljningsfärdigt
skick eller som i handeln saluhållas,
icke överstiger den för vederbörande
klass medgivna; och äger kontrollstyrelsen
att från bryggeri kostnadsfritt
utbekomma för analysers
verkställande erforderliga prov.

•> §■

Kontrollstyrelsen åligger att övervaka,
att alkoholhalten och den ursprungliga
extrakthalten i maltdrycker,
som från bryggeri utlämnas i
försäljningsfärdigt skick eller som
i handeln saluhållas, icke överstiger
den för vederbörande klass medgivna,
ävensom att stamvörtens extrakthalt
i dylika drycker icke understiger
fyra procent; och äger kontrollstyrelsen
att från bryggeri kostnadsfritt
utbekomma för analysers
verkställande erforderliga prov.

8 §•

Därest tillverkare ej åtnöjes med av överkontrollör lämnad anvisning
eller vidtagen åtgärd, äger han hos kontrollstyrelsen däri söka
ändring.

II KAP.

Om skattepliktigt bryggeri.

9 §•

I bryggeri, som anlagts eller för tillverkning av andra maltdrycker
än svagdricka inrättats efter ingången av juli månad 1917, må sådan
tillverkning ej äga rum, utan att Kungl. Maj:t därtill lämnat tillstånd.
Lag samma vare angående tillverkning av ifrågavarande drycker i bryg -

Kontroll å
tillverkade
drycker.

Klagan över
överkontrollörs
åtgärd.

Koncession
för vissa
bryggerier.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

geri, varest sådan verksamhet nedlagts av annan anledning än reparation
och ej återupptagits före ingången av juli månad 1917.

10 §.

Bryggeri- Skattepliktigt bryggeri får icke vara sammanbyggt med kvarn,

byggnaden. Finnes å samma tomt som skattepliktigt bryggeri fabrik eller

annan inrättning, där malt eller annat till maltdryckstillverkning dugligt
råämne användes eller därinom redskap finnes, varå maltkrossning
kan företagas, skall dylik inrättning vara skild från bryggeriet genom
anordning, som kontrollstyrelsen godkänner.

n §•

Planritning 1. Tillverkare skall, innan anmälan, som i 16 § sägs, första gån ock

beskriv- gen göres, låta i två exemplar upprätta och till överkontrollören övernm°''
lämna fullständig planritning och beskrivning över bryggeriet och samtliga
å bryggeritomten befintliga lägenheter med tydligt angivande av
vars och ens ändamål. Ett exemplar av ritning och beskrivning förvaras
vid bryggeriet, och det andra insändes av överkontrollören till
kontrollstyrelsen.

2. Byggnader, lägenheter, bryggredskap eller jäskar, som icke upptagits
i den i 1 mom. nämnda beskrivning eller som däri upptagits
men sedermera ändrats, må icke vid tillverkning av maltdrycker användas
utan att hava blivit av överkontrollören skriftligen godkända.

3. När i anseende till vidtagna förändringar inom skattepliktigt
bryggeri kontrollstyrelsen anser ritningen över detsamma icke vidare
vara användbar, åligger det tillverkaren att anskaffa ny ritning och
beskrivning, ävenledes i två exemplar.

12 §.

Båämnen 1. I skattepliktigt bryggeri må för tillverkning av maltdrycker

användas endast torkat, rostat eller bränt kornmalt, humle, jäst och
vatten samt under de villkor, kontrollstyrelsen föreskriver, sockerkulör.

2. Kontrollstyrelsen äger för visst skattepliktigt bryggeri medgiva,
att under villkor, som av kontrollstyrelsen föreskrivas, socker eller dextros
må i lagerkällaren användas såsom tillsats till porter.

13 §.

M altkross 1. Det för tillverkning i skattepliktigt bryggeri avsedda maltet

och maltvåg. skap krossas å en i bryggeriet uppställd maltkross, så förbunden med

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

en självregistrerande, justerad våg, att maltets krossning ej kan äga
rum, utan att detsamma först genomgått vågen.

2. Maltkross och våg skola av tillverkaren anskaffas och i behörigt
skick underhållas.

3. Närmare föreskrifter angående den självregistrerande vågens
beskaffenhet samt angående vågens och maltkrossens uppställning, insättande
eller ändring ävensom de föreskrifter, som för en betryggande
kontroll erfordras i fråga om krossning av malt, meddelas av kontrollstyrelsen.

_ 4. Utom den med vågen förenade maltkrossen må icke i skattepliktigt
bryggeri eller tillhörande lägenheter finnas någon till krossning
av malt användbar redskap, med mindre den ställes under kronans lås
eller försegling.

Beträffande uppställning och användning av gröpkvarn gäller vad
kontrollstyrelsen därom föreskriver.

14 §.

1. Kan den med vågen förbundna maltkrossen av någon anled- Fel & kross
ning ej användas, skall anmälan därom ofördröjligen göras hos kontroll- eller vås
ombudet. Vill tillverkare fortsätta maltkrossningen å annan, med vågen ™ m''
icke förenad redskap, skall kontrollombudet närvara vid krossuingen.

Önskar tillverkare tillträde till krossen för reparation eller rengöring,
skall kontrollombudet närvara vid krossens öppnande och tillslutande.

2. Märkes å vågen fel, skall tillverkare ofördröjligen avbryta
maltkrossningen och anmäla förhållandet hos överkon trollören; ägande
överkontrollören bestämma, efter vilken grund maltavverkningen skall
beräknas från den tidpunkt, då vågen sist avlästes, innan felet märktes.

Önskar tillverkare fortsätta maltkrossningen, medan vågen är felaktig,
skall maltet uppvägas å annan justerad våg i kontrollombudets
närvaro.

3. Påfordras kontrollombuds närvaro i fall, som i denna paragraf
avses, äger ombudet av tillverkaren åtnjuta ersättning, varom särskilt
är stadgat.

15 §.

1. I skattepliktigt bryggeri må, med undantag av spannmål samt Råämnens
i fall, som avses i 12 § 2 mom., socker, icke finnas ämne, som kan vid förbud^nmt
tillverkning av maltdryck användas i stället för malt; dock må kontrollstyrelsen
beträffande bryggeri, där tillverkning av läskedrycker bedrives, ^bry^eri

m. m.

Drifts anmälan.

Säkerhet för
skatt m. va.

40 Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

mot särskilda villkor kunna medgiva uppläggning i bryggeriet av socker,
som erfordras för tillverkningen av sådana drycker.

2. De för tillverkning av maltdrycker erforderliga råämnen, såsom
spannmål och malt, skola förvaras så, att kontrollen över deras användning
bliver betryggande, och äger kontrollstyrelsen i dylikt syfte meddela
erforderliga föreskrifter.

3. Finnes i samma byggnad som skattepliktigt bryggeri förråd
av spannmål, avsedd för annat ändamål än tillverkning av malt eller
maltdryck, må överkontrollör i avseende å förvaringen av densamma
meddela erforderliga anvisningar.

4. Krossat malt må ej införas i skattepliktigt byggeri och ej
därifrån utföras. Ej heller må vört eller svagdricka överföras från skattefritt
till skattepliktigt bryggeri.

5. Vad här ovau sagts om bryggeri gäller ock om samtliga de
lägenheter, som å den hos kontrollstyrelsen förvarade planritning och
beskrivning upptagits såsom hörande till bryggeriet, dock ej bostadslägenheter.

16 §.

1. Då skattepliktigt bryggeri skall sättas i gång eller vid början
av ett tillverkningsår fortfarande vara i verksamhet, åligger det tillverkaren
att minst femton dagar förr, än maltkrossning må företagas,
till kontrollstyrelsen ingiva skriftlig anmälan med uppgift om:

a) bryggeriets namn, det ställe, där bryggeriet är beläget, samt
tillverkarens postadress,

b) den tidrymd, ej överstigande helt tillverkningsår, för vilken
han önskar erhålla tillstånd till maltkrossning,

c) den vikt malt, han beräknar skola komma att krossas i medeltal
för varje helgfritt dygn under den tid, för vilken anmälan göres,
samt

d) det ombud, som i hans frånvaro skall företräda honom inför
kontrolltjänsteman;

varjämte i fall, som avses i 9 §, vid anmälan skall fogas bevis,
att Kungl. Maj:t lämnat sådant tillstånd, som där är sagt.

2. Samtidigt med anmälan, som avses i 1 mom., skall tillverkaren till
kontrollstyrelsen insända vidimerad avskrift av levereringsreversal, varom i
26 § sägs, å inbetald skatt för en månad, eller, om han vill erhålla anstånd
med skattens erläggande, bevis därom, att han hos vederbörande länsstyrelse
ställt av densamma godkänd säkerhet för skattens erläggande

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

intill visst belopp. Detta belopp skall minst motsvara den sammanlagda
skatten för sex månader, beräknad efter don uppgivna medelavverkningen,
dock alltid minst tolvhundra kronor. Avser anmälan
kortare tid än sex månader, varde säkerheten därefter jämkad; dock
skall i varje fall säkerhet ställas för minst tvåhundra kronor.

3. Ingives avskrift av levereringsreversal om behörigen inbetald
skatt eller bevis om godkänd säkerhet för minst det skattebelopp, varom
i 2 mom. sägs, och finnes eljest ej hinder för rörelsens utövande, meddelar
kontrollstyrelsen tillståndsbevis för tillverkaren att företaga maltkrossning
och tillverkning av maltdrycker utav det malt, som på grund
av tillståndsbeviset krossas.

4. Om återkallelse i vissa fall av tillstånd till maltkrossning stadgas
i 17 § 2 mom. och 29 §.

17 §•

1. Då överkontrollör första gången under ett tillverkningsår besöker
skattepliktigt bryggeri, skall han anställa besiktning av bryggeriet
för att utröna, huruvida byggnader och redskap överensstämma med
planritning och tillhörande beskrivning samt föregående besiktningsprotokoll.

Visar det sig därvid, att byggnader och redskap förete olikheter
med planritning och tillhörande beskrivning på grund av förändringar,
som verkställts efter det föregående besiktning företagits, och hava
förändringarna icke godkänts jämlikt 11 § 2 mom., äger överkontrollör,
där anordningarna strida mot föreskrifterna i denna förordning eller
mot de med stöd av förordningen särskilt utfärdade bestämmelser, meddela
beslut om nödiga rättelser. Åro förändringarna av beskaffenhet
att hindra utövande av en betryggande kontroll, må överkontrollör meddela
förbud mot företagande av maltkrossning.

Protokoll, vari särskilt skola antecknas gjorda förändringar, beslut
om nödiga rättelser eller skälen för meddelat förbud, uppsättes i anledning
av besiktningen och utskrives i två exemplar, varav det ena
bilägges den vid bryggeriet förvarade planritningen och det andra tillställes
kontrollstyrelsen.

Tillverkare åligger att själv eller genom ombud närvara vid besiktningen
samt att underteckna protokollet.

Närmare föreskrifter om verkställandet av besiktningen meddelas
av kontrollstyrelsen.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 7 samt. 26 höft. (Nr 38.) t ,

Tillstånds bevis.

Besiktning.

Förbud i visst
fall mot maltkrossning.

Upphörande
av maltkrossning.

Upphörande
av tillverkningsrätt.

Brygd anmälan.

42 Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

2. Har överkontrollör meddelat förbud, varom i 1 mom. sägs,
skall lian ofördröjligen och senast inom tre dagar insända besiktningsprotokollet
till kontrollstyrelsen, som har att återkalla tillståndet till
maltkrossning eller upphäva förbudet.

Återkallas tillståndet till maltkrossning, må nytt tillstånd icke meddelas,
förrän tillverkaren för kontrollstyrelsen företer av överkontrollör
utfärdat intyg därom, att anordningarna vid bryggeriet icke strida mot
föreskrifterna i denna förordning eller mot de med stöd av förordningen
särskilt meddelade föreskrifter.

18 §.

1. Har skattepliktigt bryggeri genom olyckshändelse så väsentligen
skadats, att tillverkningen måste upphöra, eller vill tillverkare av
annan anledning avsluta maltkrossningen tidigare, än i tillståndsbeviset
angivits, skall han skriftligen anmäla sådant för kontrollombudet, i
senare fallet minst tre dagar före den, å vilken sista maltkrossningen
är avsedd att äga rum; och åligger det kontrollombudet att härom
lämna tillverkaren bevis samt ofördröjligen underrätta överkontrollören
och kontrollstyrelsen. När sådan anmälan från tillverkaren skett, må
maltkrossning ej utan nytt tillståndsbevis äga rum efter den tid, då
enligt anmälningen maltkrossningen skolat avslutas.

2. När tillverkningsrätt vid skattepliktigt bryggeri upphör, skall
kontrollombudet stänga den med den självregistrerande vågen förbundna
maltkrossen medelst anbringande av kronans lås; dock må tillverkare
erhålla tillträde till krossen eller vågen efter anmälan hos överkontrollören,
vilken äger att föreskriva erforderliga kontrollåtgärder, som av
tillverkaren bekostas.

19 §.

För varje brygd, som företages i skattepliktigt bryggeri, skall tillverkare
eller hans ombud minst sex timmar, innan maltets krossning
börjar, till överkontrollören insända skriftlig anmälan (brygdanmälan) om

a) tiden för krossningens början,

b) tiden för inmäskningens början,

c) tiden, då vörten antages vara färdig för pumpning till kylredskapen,
och

d) det slag av maltdryck, vartill det krossade maltet skall användas.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

Kungl. Maj.ts förslag: Utskottets förslag:

Tillverkare må på eu gång anmäla en följd av brygder för en tidrymd
av högst två veckor.

20 §.

Tillverkare i skattepliktigt bryggeri skall utan ersättning i och Redskap ock
för kontrollen ställa till förfogande av överkontrollör godkänd, justerad kontrollen4
våg med justerade vikter, två inom riket justerade sackarometrar jämte
provcylindrar och annan redskap samt arbetsbiträde för direkt uppvägning
av malt och uppmätning av kärl med flera kontrollåtgärder,
ävensom malt för justering av den självregistrerande vågen.

21 §.

1. I skattepliktigt bryggeri skola föras följande journaler: Journaler.

a) eu krossningsjournal, utvisande för varje dag vikten av under
dagen krossat malt av olika slag,

b) en bryggjournal, utvisande för varje brygd vikten av använt malt
och övriga råämnen, vörtens extrakthalt och volym, det slags maltdryck,
vartill brygden är bestämd, maltdryckens volym m. m., samt

c) en försäljningsjournal, utvisande för varje dag försäljningen under
dagen av olika slag av maltdrycker m. m.

Journalerna skola föras på tillverkarens ansvar enligt formulär, som
av kontrollstyrelsen fastställas.

Samtliga journaler skola städse vara tillgängliga för kontrollstyrelsen
eller den, kontrollstyrelsen därtill befullmäktigat, ävensom för överkontrollör.
Kontrollombud må taga del av krossnings- och bryggjournaler.

2. Bestämmelser angående uppmätning och numrering av pannor Uppmätning
och jäskar samt i fråga om undersökning om vörtens volym och extrakt- a'' dr m m''
halt, ävensom föreskrifter om uträkning av extraktutbyte, kontrollvägning,
provtagning och dylikt meddelas, där så erfordras, av kontrollstyrelsen.

3. Senast andra helgfria dagen i varje månad skall tillverkaren insändande
till kontrollstyrelsen och överkontrollören insända av kontrollombudet bryg^oumaL
bestyrkta utdrag ur bryggjournalen för föregående månad.

22 §.

Maltdryck av första klassen må
blandas med maltdryck av annan
klass allenast i närvaro av kontrollombudet,
som i sådant fall äger åt -

22 §.

1. Maltdryck av första klassen Blandning av
må blandas med maltdryck av an- maltdryckernan
klass allenast i närvaro av
kontrollombudet, som i sådant fall

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

Vörtens
eoctrakthall
vid jäsning.

Särskilda
villkor för
tillverkning
av maltdryck
av tredje
klassen.

Skatteplikt
och skattesatser.

Kungl. Maj:ts förslag:
njuta ersättning av tillverkaren efter
särskilt stadgade grunder. Närmare
föreskrifter angående uppsikten i fall,
som nu sagts, meddelas av kontrollstyrelsen.

Angående undantag i nu omförmälda
fall från rätten att njuta restitution
av erlagd skatt stadgas i
31 §.

Utskottets förslag:

äger åtnjuta ersättning av tillverkaren
efter särskilt stadgade grunder.
Närmare föreskrifter angående
uppsikten i fall, som nu sagts, meddelas
av kontrollstyrelsen.

Angående undantag i nu omförmälda
fall från rätten att njuta restitution
av erlagd skatt stadgas i
31 §.

2. Vid tillverkning av maltdryck
i skattepliktigt bryggeri må vörten,
då jästen tillsättes, icke äga lägre
extrakthalt än fyra procent, och må
vörten ej heller efter jästens tillsättande
beredas lägre ursprunglig
extrakthalt än nu sagts.

23 §.

Tillverkning till avsalu av maltdryck av tredje klassen må icke
äga rum för annat ändamål än utförsel ur riket samt vetenskapligt,
medicinskt, farmaceutiskt, tekniskt, industriellt eller likartat ändamål.

Angående tillverkning för utförsel samt för sådant annat ändamål,
som här sagts, meddelas särskilda bestämmelser av Kungl. Maj:t. III

III KAP.

Beskattning av maltdrycker i skattepliktigt bryggeri.

24 §.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

Kungl. Maj:ts förslag:
sju öre för kilogram och för de nästa
etthundratusen kilogrammen med
sjuttioett öre för kilogram.

I intet fall må skatten understiga
i medeltal åtta kronor för var je helgfritt
dygn av den tid, under vilken
maltkrossning på grund av tillståndsbevis
må äga rum.

Utskottets förslag:

fem öre för kilogram och för de nästa
etthundratusen kilogrammen med
sjuttio öre för kilogram.

I intet fall må skatten understiga
i medeltal åtta kronor för varje helgfritt
dygn av den tid, under vilken
maltkrossning på grund av tillståndsbevis
må äga rum.

25 §.

Maltets vikt beräknas efter den självregistrerande maltvågens anvisning;
dock skola i fall, som avses i 14 § 2 mom., de av överkontrollören
eller i kontrollombudets närvaro gjorda viktbestämningar gälla.

26 §.

Erläggande av skatt och särskild ersättning enligt denna förordning
sker genom inbetalning å statsverkets giroräkning i riksbanken för statskontorets
räkning.

Vidimerad avskrift av kvitterat levereringsreversal skall av tillverkaren
ofördröjligen insändas till kontrollstyrelsen.

27 §.

1. Där tillverkare icke enligt vad i 16 § 2 mom. sägs åtnjuter
anstånd med skattens erläggande, skall han senast å åttonde dagen i
varje månad inbetala skatt för den vikt malt, som enligt den i 16 §
1 mom. omförmälda anmälan kommer att under månaden krossas.

2. Har under någon kalendermånad krossats malt till högre vikt
än den, för vilken skatt förskottsvis erlagts, åligger tillverkaren att inom
åtta dagar efter månadens utgång inbetala skatten för den överskjutande
myckenheten; har däremot malt krossats till lägre vikt än den, för vilken
skatt förskottsvis erlagts, må överskottet av skatt tillgodoräknas tillverkaren
vid inbetalning av skatt för påföljande månad.

3. Visar sig, då det i 16 § omförmälda tillståndsbevis upphör att
gälla, att tillverkare inbetalat skatt för mera malt än som krossats, äger
han efter framställning hos kontrollstyrelsen återbekomma skillnaden
hos statskontoret.

Beräkning av
maltets vikt.

Inbetalning
av skatt.

Förfarande
vid inbetalning
av skatt
förskottsvis.

Brist eller
överskott i inbetald
skatt.

Restitution
av överskott
i skatt.

Förfarande
beträffande
inbetalning
av skatt vid
anstånd.

Ökning av
säkerheten
för skatt vid
ökad tillverkning.

Påföljd av
utebliven
skatteinbetalning
m. m

Eftergift av
skatt.

46 Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

28 §.

1. Har tillverkare åtnjutit anstånd med skattens inbetalande enligt
vad i 16 § 2 mom. sägs, skall han inom två månader efter utgången
av varje kvartal inbetala skatten för det under kvartalet uppvägda maltet;
och skall vid betalningen för det sista kvartalet, under vilket maltkrossning
enligt gällande tillståndsbevis ägt rum, jämväl erläggas vad som
kan brista i den skatt, som enligt 24 § andra stycket minst skall utgå.

2. Har under någon kalendermånad vikten av det krossade maltet
i medeltal för varje helgfritt dygn uppgått till mer än en femtedel
utöver vad i anmälan enligt 16 § 1 mom. uppgivits, skall tillverkare,
som åtnjuter anstånd med skattens erläggande, såvida hans tillståndsbevis
varit gällande för mer än hälften av ifrågavarande månad, inom
fjorton dagar efter månadens slut till kontrollstyrelsen ingiva bevis, att
lian hos vederbörande länsstyrelse ställt godkänd säkerhet för den skatt,
som svarar mot den tillökade medelavverkningen för sex månader.

29 §.

1. Betalas ej skatten inom den i 27 § eller 28 § 1 mom. föreskrivna
tid eller förfaller den ställda säkerheten, utan att tillverkaren
dessförinnan ställt ny, av vederbörande länsstyrelse godkänd säkerhet,
eller underlåter tillverkare att, efter det anfordran av kontrollstyrelsen
skett, ställa ökad säkerhet, varom i 28 § 2 mom. sägs, skall kontrollstyrelsen
återkalla tillståndsbeviset, i vad det innefattar rätt till maltkrossning.
Där tillverkaren brustit i skatteinbetalning, skall för uttagande
av ogulden skatt omedelbart verkställas utmätning, därom kontrollstyrelsen
må göra framställning.

2. När tillståndsbevis återkallas, skall det upphöra att gälla med
den dag, då beslut om återkallandet delgives tillverkaren eller hans
ombud.

30 §.

Har i skattepliktigt bryggeri uppvägt malt eller därav beredd produkt,
innan den lämnat lagerfaten, så väsentligt skadats, att maltet eller produkten
ej kan för avsett ändamål användas, må eftergift av skatten äga rum. Dylik
eftergift må ock ske för sådan av skattepliktigt bryggeri innehavd
maltdryck, som med anledning av försäljningsförbud, meddelat jämlikt
26 § i förordningen angående försäljning av pilsnerdricka, så skadats,
att drycken ej kan för avsett ändamål användas. Till kontrollstyrelsen

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

ställd ansökan om eftergift av skatten i ovan angivna fall skall, åtföljd
av handlingar, innefattande erforderlig utredning rörande förhållandet,
insändas till överkontrollören, som jämte eget yttrande insänder handlingarna
till kontrollstyrelsen. Varder skatt eftergiven, lämnar kontrollstyrelsen
härom meddelande till statskontoret för återbetalnings verkställande.

31 §.

Vid skattepliktigt bryggeri må
efter varje kvartals utgång restitution
av skatt, efter sextiotre öre
för kilogram räknat, åtnjutas för
det under nästföregående kvartal
omedelbart till svagdricka använda
malt, dock icke till högre belopp,
än att den återstående skatten uppgår
till minst det i 24 § andra stycket
stadgade medeltal.

Där med stöd av 22 § maltdryck
av första klassen blandats med maltdryck
av annan klass, må restitution
ej åtnjutas för någon del av det malt,
som åtgått till den brygd, varur den
till blandningen använda maltdrycken
av första klassen tagits.

Till kontrollstyrelsen ställd ansökning
om restitution i fall, som
nu sagts, skall insändas till vederbörande
överkontrollör före utgången
av månaden näst efter det kvartal,
ansökningen avser. Efter verkställd
granskning insänder överkontrollören
ansökningen till kontrollstyrelsen.
Medgives restitution, lämnar
kontrollstyrelsen härom meddelande
till statskontoret för återbetalnings
verkställande.

31 §.

Vid skattepliktigt bryggeri må
efter varje kvartals utgång restitution
av skatt, efter sextiotvå öre
för kilogram räknat, åtnjutas för
det under nästföregående kvartal
omedelbart till svagdricka använda
malt, dock icke till högre belopp,
än att den återstående skatten uppgår
till minst det i 24 § andra stycket
stadgade medeltal.

Där med stöd av 22 § 1 mom. maltdryck
av första klassen blandats med
maltdryck av annan klass, må restitution
ej åtnjutas för någon del av det
malt, som åtgått till den brygd, varur
den till blandningen använda maltdrycken
av första klassen tagits.

Restitution
av skatt för
malt, använt
till svagdricka.

Restitution
av skatt vid
export.

Skattefrihet.

Bryggeri byggnaden.

Förbud mot
införande
och förvarande
av
vissa maltdrycker.

Drifts anmälan.

48 Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

32 §.

Utföres maltdryck från skattepliktigt bryggeri ur riket, åtnjutes
under de villkor, vilka av Kungl. Maj:t särskilt stadgas, för den vikt
malt, som tillverkaren kan styrka hava åtgått för den utförda maltdryckens
tillverkning, restitution av den för maltet erlagda skatten.

IV KAP.

Om skattefritt bryggeri.

33 §.

Frihet från skatt åtnjutes vid bryggeri, där endast svagdricka
må tillverkas.

34 §.

Skattefritt bryggeri må icke vara sammanbyggt med skattepliktigt
bryggeri, ej heller beläget å samma tomt som dylikt bryggeri eller å
angränsande tomt.

35 §.

I skattefritt bryggeri med därtill hörande lägenheter må ej införas
eller förvaras andra maltdrycker än svagdricka.

36 §.

1. Då skattefritt bryggeri skall sättas i gång eller vid början av
ett tillverkningsår fortfarande vara i verksamhet, åligger det tillverkaren
att minst femton dagar förr, än vörtkokning må taga sin början, till
kontrollstyrelsen ingiva skriftlig anmälan med uppgift om:

a) bryggeriets namn, det ställe, där bryggeriet är beläget, samt
tillverkarens postadress,

b) den tidrymd av tillverkningsåret, under vilken tillverkningen
skall bedrivas, samt

c) det ombud, som i tillverkarens frånvaro skall företräda honom
inför kontrolltjänsteman,

varefter kontrollstyrelsen, där hinder ej möter, meddelar tillståndsbevis
för tillverkaren att utöva tillverkningen.

2. Tillståndsbevis, varom i 1 mom. sägs, må ej meddelas för

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38. 49

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

tillverkning i bryggeri, i vilket förut under tillverkningsåret bedrivits skattepliktig
tillverkning av maltdrycker, ej heller åt den, som erhållit tillstånd
till försäljning av rusdrycker eller av maltdrycker av andra klassen.

37 §.

1. Vid tillverkning av svagdricka
i skattefritt bryggeri må vörten,
då jästen tillsättes, icke äga högre
exlraktha.lt
vörten ej heller efter jästens tillsättande
beredas högre ursprunglig
extrakthalt, än nu sagts.

Beträffande uppmätning och numrering
av jäskar och dylika kontrollåtgärder
meddelas föreskrifter av
kontrollstyrelsen.

Tillverkare vare skyldig att låta
kontrolltj än steman taga prov såväl
av vörten som av den tillverkade
drycken.

2. I skattefritt bryggeri må vid
tillverkning av svagdricka ej användas
sackarin eller liknande sötämne,
och må dylikt ämne ej finnas
i bryggeriet eller därtill hörande
lägenheter.

3. Från skattefritt bryggeri må
icke utföras vört av högre extrakthalt
än sex procent.

37 §.

1. Vid tillverkning av svagdricka
i skattefritt bryggeri må, då jästen
tillsättes, extraktlialten hos vörten icke
överstiga sex procent eller understiga
fyra procent, och må vörten ej heller
efter jästens tillsättande beredas ursprunglig
extrakthalt, som är högre än
sex procent eller lägre än fyra procent.

Beträffande uppmätning och numrering
av jäskar och dylika kontrollåtgärder
meddelas föreskrifter av
kontrollstyrelsen.

Tillverkare vare skyldig att låta
kontrolltjänsteman taga prov såväl
av vörten som av den tillverkade
drycken.

2. I skattefritt bryggeri må vid
tillverkning av svagdricka ej användas
sackarin eller liknande sötämne,
och må dylikt ämne ej finnas
i bryggeriet eller därtill hörande
lägenheter.

3. Från skattefritt bryggeri må
icke utföras vört av högre extrakthalt
än sex procent.

38 §.

Minst sex timmar före början av varje brygd i skattefritt bryggeri
skall tillverkare hos vederbörande tillsyningsman göra skriftlig anmälan
om tiden för brygden och om den tid, då vörten antages vara färdig
för tillsättning av jäst. Sådan anmälan må dock ej göras å annan tid
än mellan klockan sex förmiddagen och klockan åtta eftermiddagen.

Tillverkare må på en gång anmäla en följd av brygder för en
tidrymd av högst två veckor.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 7 sand. 26 käft. (Nr 38.) 7

Vörtens
extrakthalt
vid jäsning.

Förbud mot
användning
av sackarin
m. m.

Utförd vörts
extrakthalt.

Brygd anmälan.

Kedskap och
biträde vid
kontrollen.

Brygg journal.

Utdrag ur
tryggjournalen
och
bidrag till
kontrollkostnaden.

Tillverknings
avslutande
före tillverkningsrättens

upphörande.

50 Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

39 §.

Tillverkare i skattefritt bryggeri skall utan ersättning i och för
kontrollen ställa till förfogande redskap och biträde, som erfordras för
uppmätning av vört, svagdricka och kärl samt för undersökning av
vörtens extrakthalt, ävensom två inom riket vederbörligen justerade
sackarometrar jämte provcylindrar.

40 §.

I skattefritt bryggeri skall på tillverkarens ansvar och med användande
av blanketter, som kontrollstyrelsen låter tillhandahålla, föras
en bryggjournal, som städse skall vara för kontrolltjänsteman tillgänglig.

41 §.

1. Före den femtonde dagen i månaden näst efter utgången av
varje kvartal skall tillverkare i skattefritt bryggeri till kontrollstyrelsen
avlämna av vederbörande tillsyningsman bestyrkt utdrag ur bryggjournalen
och samtidigt härmed såsom bidrag till kostnaden för kontroll vid bryggeriet
å statsverkets giroräkning i riksbanken för statskontorets räkning
inbetala ett belopp, motsvarande femtio öre för varje helgfritt dygn av
den tid, varunder tillståndsbevis vid bryggeriet under kvartalet varit
gällande. Uppgår maltavverkningen under omförmälda tid i medeltal till
mer än sextio kilogram malt för varje helgfritt dygn, skall tillverkaren
dessutom erlägga ett halvt öre för varje kilogram av den myckenhet malt,
varmed avverkningen överstiger en efter sextio kilogram om dygnet
beräknad avverkning.

Vidimerad avskrift av kvitterat levereringsreversal skall av tillverkaren
ofördröjligen insändas till kontrollstyrelsen.

2. Inbetalas icke de i 1 mom. nämnda avgifter i behörig tid,
skall kontrollstyrelsen återkalla tillståndsbeviset att upphöra att gälla den
dag, då beslut om återkallandet delgives tillverkaren eller hans ombud,
och göra framställning om utmätning av avgifterna.

42 §.

Vill tillverkare i skattefritt bryggeri avsluta tillverkningen före utgången
av den tid, för vilken tillståndsbevis utfärdats, skall han skriftligen
anmäla sådant för vederbörande tillsyningsman med uppgift om dagen,
då tillverkningen kommer att avslutas; och åligger det tillsyningsmannen

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

att lämna tillverkaren bevis, att sådan anmälan skett, samt därom ofördröjligen
underrätta överkontrollören och kontrollstyrelsen.

När sådan anmälan skett, må tillverkning ej utan nytt tillståndsbevis
äga rum efter den tid, då enligt anmälningen tillverkningen skolat
avslutas.

V KAP.

Ansvarsbestämmelser in. m.

43 §.

Den, som utan tillstånd samt utan behörighet efter 1 § 2 eller
3 mom. tillverkar maltdryck, straffes, där tillverkningen skett i allenast
ringa omfattning, med böter från och med tio till och med tvåhundra
kronor.

Bedrives tillverkningen yrkesmässigt eller eljest i större omfattning,
än i första stycket avses, straffes tillverkaren med böter från och med
etthundra till och med tvåtusen kronor eller med fängelse i högst sex
månader samt gälde skatt för det avverkade maltet, dock med minst
tvåhundrafyrtio kronor. Giva omständigheterna vid handen, att malt
avverkats till sådan mängd, att jämlikt bestämmelserna i 24 § den på
maltet belöpande skatt överstiger nyssnämnda belopp, skall i saknad av
erforderlig utredning om antalet brygder och inmäskningens storlek
antagas, att för varje dygn av den tid, varunder den olagliga avverkningen
pågått, verkställts en brygd och att det därunder inmäskade
maltets mängd i okrossat tillstånd uppgått till hälften av mäskkarsrymden
samt att en hektoliter okrossat malt väger femtiotvå kilogram.

44 §.

Försäljer någon, vilken med stöd av 1 § 2 inom. för eget behov
tillverkat maltdryck, vad han sålunda tillverkat och är ej försäljningen
enligt gällande bestämmelser rörande försäljning av maltdrycker belagd
med straff, vare han underkastad ansvar såsom för olovlig tillverkning.

45 §.

Den, som i skattepliktigt bryggeri i syfte att undandraga statsverket
skatt

använder ej medgivna råämnen eller malt, som icke blivit i föreskriven
ordning vägt,

eller gör åverkan å självregistrerande våg,

Ansvar för
olovlig tillverkning.

Ansvar för
försäljning av
hembryggd
maltdryck.

Ansvar för
undandragande
av
skatt.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

eller använder självregistrerande våg, sedan skada å densamma
veterligen uppkommit,

eller olovligen bryter försegling eller öppnar eller borttager lås,
som kontrolltjänsteman åsatt,

eller eljest svikligen förfar,

straffes med böter från och med femhundra till och med femtusen
kronor eller med fängelse i högst ett år; dock må, där omständigheterna
äro synnerligen försvårande, dömas till straffarbete i högst två år.
Den sakfällde gälde ock den skatt, han undandragit statsverket.

46 §.

Ansvar för ] Överstiger i maltdryck, som i
verkning1^ skattepliktigt bryggeri till avsalu
vissa malt- tillverkats för annat ändamål än i 33 §
skattepliktigt sägs, alkoholhalten tre och en tiondels
bryggeri, viktprocent, eller befinnes, att extrakthalten
hos den stamvört, med vilken
drycken är inbryggd, överstigit tio
procent, och äro omständigheterna
sådana, att det måste antagas, att
åtgärd avsiktligt vidtagits för att åt
drycken giva högre alkoholhalt, ån
nyss sagts, straffes tillverkaren med
böter från och med tvåhundra till
och med tvåtusen kronor.

Föreligga icke dylika omständigheter,
men har tillverkaren gjort sig
skyldig till uppenbar vårdslöshet,
straffes med böter från och med femtio
till och med femhundra kronor.

2. Överstiger i maltdryck, som
i 1 mom. avses, alkoholhalten tre och
tre tiondels viktprocent, eller befinnes,
att extrakthalten hos den stamvört,
med vilken drycken är inbryggd, överstigit
tio och fyra tiondels procent,
vare tillverkaren, ändå att de il mom.
angivna förutsättningar icke äro för

1. Överstiger i maltdryck, som i
skattepliktigt bryggeri till avsalu
tillverkats för annat ändamål ån i 23 §
sägs, alkoholhalten tre och två tiondels
viktprocent, eller befinnes, att extrakthalten
hos den stamvört, med vilken
drycken är inbryggd, överstigit tio
och en halv procent, straffes tillverkaren
med böter från och med tvåhundra
till och med tvåtusen kronor.

Har den olovliga tillverkningen
avsett allenast viss brygd och i övrigt
skett i ringa omfattning, må, där förbrytelsen
ej skett uppsåtligen och tillverkaren
icke heller gjort sig skyldig
till uppenbar vårdslöshet, straffet nedsättas
lägst till femtio kronor.

2. Befinnes, att extrakthalten hos
den stamvört, med vilken i skattepliktigt
bryggeri tillverkad maltdryck blivit
inbryggd, icke uppgått till fyra procent,
straffes tillverkaren med böter
frän och med tvåhundra till och med
tvåtusen kronor.

• Har den olovliga tillverkningen

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

Kungl. Maj:ts förslag:
handen, underkastad ansvar, som i
1 mom. första stycket sägs.

47 §.

Den, som i skattepliktigt
bryggeri

utan tillstånd ändrar godkänd
eller insätter ny maltkross eller våg,
eller begagnar ändrad eller nyinsatt
maltkross eller våg, som ännu
icke godkänts,

eller överträder föreskrift i 13 §
4 mom., 15 § eller 22 §,

eller vägrar vederbörande kontrolltjänsteman
eller kontrollstyrelsen
eller kontrollstyrelsens fullmäktige
tillgång till de i 21 § om förmälda
journaler eller till handelsböcker
med tillhörande verifikationer
eller till ritning eller beskrivning
över bryggeriet,

eller överträder enligt 17 § meddelat
förbud,

eller vägrar kontrolltjänsteman
eller den, som äger anställa undersökning
om förbrytelse mot denna
förordning, tillträde till rum eller
byggnad, där undersökning må ske,
straffes, därest han icke är förfallen
till ansvar enligt 45 §, med
böter från och med femtio till och
med ettusen kronor.

Fullgöres icke ordentligen skyldigheten
att föra de i 21 § före -

Utskottets förslag:

avsett allenast viss brygd och i
övrigt skett i ringa omfattning, må,
där förbrytelsen ej skett uppsåtligen
och tillverkaren icke heller gjort sig
skyldig till uppenbar vårdslöshet,
straffet nedsättas lägst till femtio
kronor.

47 §.

Den, som i skattepliktigt
bryggeri

utan tillstånd ändrar godkänd
eller insätter ny maltkross eller väg,
eller begagnar ändrad eller nyblått
maltkross eller våg, som ännu
icke godkänts,

eller överträder föreskrift i 13
§ 4 inom., 15 § eller 22 § 1 mom.,
eller vägrar vederbörande kontrolltjänsteman
eller kontrollstyrelsen
eller kontrollstyrelsens fullmäktige
tillgång till de i 21 § om förmälda
journaler eller till handelsböcker
med tillhörande verifikationer
eller till ritning eller beskrivning
över bryggeriet,

eller överträder enligt 17 § meddelat
förbud,

Fullgöres icke ordentligen skyldigheten
att föra de i 21 § före -

Ansvar för
överträdelse
av kontrollbestämmelser

i fråga om
skattepliktigt
bryggeri.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

Ansvar för
olovlig tillverkning
av
vissa maltdrycker
i
skattefritt
bryggeri.

Kungl. Maj:ts förslag:
skrivna journaler, vare tillverkaren
underkastad ansvar, som nu sagts.

Lag samma vare, därest tillverkare
i skattepliktigt bryggeri underlåter
att ställa sig till efterrättelse
föreskrift i 4 §; dock att, där maltdryck
från bryggeri utlämnas å kärl,
stämplat med beteckning för lägre
klass än den, vartill drycken jämlikt
2 § är hänförlig, ej må till ansvar
dömas, med mindre omständigheterna
äro sådana, att det måste antagas,
att åtgärd avsiktligt vidtagits för
att åt drycken giva högre alkoholhalt
än den för vederbörande klass
medgivna.

Overträdes föreskrift i 13 § 4
mom., skall krossningsredskapen,
och overträdes 15 §, skall olagligen
upplagt gods, vare sig tillverkaren
är ägare därav eller icke, dömas
förbrutet.

48 §.

1. överstiger i maltdryck, som
tillverkats i skattefritt bryggeri, alkoholhalten
en och åtta tiondels viktprocent,
eller befinnes, att extrakthalten
hos den stamvört, med vilken
drycken är inbryggd, överstiger
sex procent, och äro omständigheterna
sådana, att det måste antagas,
att åtgärd avsiktligt vidtagits
för att åt drycken giva högre alko--holhalt, än nyss sagts, straffes tillverkaren
med böter från och med
tvåhundra till och med tvåtusen
kronor eller med fängelse i högst
ett år.

Utskottets förslag:

skrivna journaler, vare tillverkaren
underkastad ansvar, som nu sagts.

Overträdes föreskrift i 13 § 4
inom., skall krossningsredskapen,
och overträdes 15 §, skall olagligen
upplagt gods, vare sig tillverkaren
är ägare därav eller icke, dömas
förbrutet.

48 §.

1. Överstiger i maltdryck, som
tillverkats i skattefritt bryggeri, alkoholhalten
en och åtta tiondels viktprocent,
eller befinnes, att extrakthalten
hos den stamvört, med vilken
drycken är inbryggd, överstiger
sex procent, och äro omständigheterna
sådana, att det måste antagas,
att åtgärd avsiktligt vidtagits
för att åt drycken giva högre alkoholhalt,
än nyss sagts, straffes tillverkaren
med böter från och med
tvåhundra till och med tvåtusen
kronor eller med fängelse i högst
ett år.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

Kungl. Maj:ts förslag:

Föreligga icke dylika omständigheter,
men har tillverkaren gjort
sig skyldig till uppenbar vårdslöshet,
straffes med böter från och
med femtio till och med femhundra
kronor.

2. Överstiger i maltdryck, som
i 1 mom. avses, alkoholhalten två
viktprocent, eller befinnes, att extrakthalten
hos den stamvört, med vilken
drycken är inbryggd, överstigit sex
och fyra tiondels procent, vare tillverkaren,
ändå att de i 1 mom. angivna
förutsättningar icke äro för
handen, underkastad ansvar, som i
1 mom. första stycket sägs.

Den sakfållde gälde ock, på sätt
i 43 § sägs, den skatt, han undandragit
statsverket.

Utskottets förslag:

Föreligga icke dylika omständigheter,
men har tillverkaren gjort,
sig skyldig till uppenbar vårdslöshet,
straffes med böter från och
med femtio till och med femhundra
kronor.

3. Befinnes, att extrakthalten hos
den stamvört, med vilken i skattefritt
bryggeri tillverkad maltdryck blivit
inbryggd, icke uppgått till fyra procent,
straffes tillverkaren med böter
från och med tvåhundra till och med
tvåtusen kronor.

Har den olovliga tillverkningen avsett
allenast viss brygd och i övrigt
skett i ringa omfattning, må, där
förbrytelsen ej skett uppsåtligen och
tillverkaren icke heller gjort sig skyldig
till uppenbar vårdslöshet, straffet nedsättas
lägst till femtio kronor.

4. Den, som dömes till ansvar
enligt 1 eller 2 mom., gälde ock, på
sätt i 43 § sägs, den skatt, han undandragit
statsverket.

49 §.

Den, som i skattefritt bryggeri Ansvar för

överträder förbud i 35 § eller i 37 § 2 eller 3 mom., IJTtaSSSE

eller vägrar vederbörande kontrolltjänsteman att erhålla tillgång bestämmelser
i fråga

om skattefritt
bryggeri.

Ansvar för
andra överträdelser
av
denua förordning.

Ansvar för
hustrus, husfolks
och
arbetares förbrytelse.

Ansvar för
gåva åt kontrolltjäns
teman.

56 Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

till brygg]ournal eller att taga prov av vört eller maltdryck i
bryggeriet,

eller vägrar kontrolltjänsteman eller den, som äger anställa undersökning
om förbrytelse mot denna förordning, tillträde till rum eller
byggnad, där undersökning må ske,

straffes med böter från och med femtio till och med ettusen
kronor.

Fullgöres icke ordentligen den i 40 § föreskrivna skyldigheten att
föra bryggjournal, vare tillverkaren underkastad ansvar, som nu sagts.

Lag samma vare, därest tillverkare i skattefritt bryggeri underlåter
att ställa sig till efterrättelse föreskrift i 4 §; dock att, där maltdryck
från bryggeri utlämnas å kärl, stämplat med beteckning för lägre
klass än den, vartill drycken jämlikt 2 § är hänförlig, ej må till ansvar
dömas, med mindre omständigheterna äro sådana, att det måste antagas,
att åtgärd avsiktligt vidtagits för att åt drycken giva högre alkoholhalt
än den för vederbörande klass medgivna.

Överträdes förbudet i 37 § 2 inom., skall olagligen upplagt gods,
vare sig tillverkaren är ägare därav eller icke, dömas förbrutet.

50 §.

Uraktlåter tillverkare att ställa sig till efterrättelse något av vad
i denna förordning föreskrives eller de föreskrifter, kontrollstyrelsen
eller vederbörande kontrolltjänsteman i enlighet med denna förordning
meddelar, straffes, där ej särskilt ansvar är bestämt, med böter från
och med tjugu till och med tvåhundra kronor.

51 §.

Tillverkare ansvarar för förbrytelse mot denna förordning, som
begås av hans hustru, husfolk eller i hans arbete antagen person, liksom
vore förbrytelsen av honom själv begången, därest icke omständigheterna
göra sannolikt, att förbrytelsen skett utan hans vetskap och vilja. Begagnar
tillverkare ombud vid rörelsens utövande, ansvare ombudet jämte
tillverkaren och lika med denne för sådan förbrytelse.

52 §.

Tillverkare, som åt kontrolltjänsteman, vilken över hans bryggeri
utövar tillsyn, såsom gåva något giver eller erbjuder, straffes med
böter från och med tjugu till och med tvåhundra kronor. Kontroll -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

tjänsteman, som gåva mottager, vare underkastad lika ansvar och miste
d är j äm te be fatta i n gen.

53 §.

Den, som bär eller haft att taga befattning med kontroll enligt
denna förordning, vare förbjudet att, där det ej kan anses påkallat av
tjänstens intresse, röja tillverkares yrkeshemlighet eller affärsförhållanden.
Gör han detta och framgår ej av omständigheterna, att han om den
hemlighet eller de affärsförhållanden erhållit kännedom å tid, då
han ej innehaft dylik befattning, straffes med böter från och med femtio
till och med ettusen kronor. Sker det för att göra skada, eller begagnar
han sig av sin kännedom till egen eller annans fördel, må till
fängelse dömas.

Har i nu omförmälda hänseende genom kontrolltjänstemans åtgörande
skada uppkommit, vare han skyldig den till fullo gottgöra.

54 §.

Allmän åklagare äger att anställa undersökning om förbrytelse
mot denna förordning.

Har undersökning anställts mellan klockan sju eftermiddagen och
klockan sex förmiddagen, men upptäckes ej förbrytelse, böte förrättningsmannen
från och med fem till och med femtio kronor, där han ej
haft giltig anledning till undersökningen.

55 §.

Allmän åklagare äger att i de fall, då krossningsredskap eller olagligen
upplagt gods jämlikt denna förordning kan antagas vara förbrutet,
därå verkställa beslag.

Beslag skall, där så ske kan, göras i två vittnens närvaro. Innehavare
av vad i beslag tages eller, i hans frånvaro, hans ombud på
■stället eller någon av hans husfolk skall tillsägas om beslaget.

56 §.

Allmän åklagare åligger att åtala förbrytelse mot denna förordning.
I fall, som avses i 46 eller 48 §, må åtal dock ej äga rum, med
mindre kontrollstyrelsen därom gjort anmälan.

Finner kontrolltjänsteman överträdelse begången, som bör föranleda
till åtal, skall han anmäla det för allmän åklagare.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 7 samt. 26 käft. (Nr 38.)

Ansvar för
röjande av
yrkeshemlighet
eller
affärsförhållanden.

Allmän åklagares
undersökningsrätt.

Beslag å förbrutet
gods.

Åtal srätt och
anmälan av
förbrytelse.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

Böters förvandling.

Förbud mot
böters förvandling
i
visst fall.

Fördelning
av böter
m. m.

Undantag
från vissa
kontrollföreskrifter.

Ikraft trSdande.

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

57 §.

Saknas tillgång till böter, som enligt denna förordning ådömas,
skola de förvandlas enligt allmän strafflag.

58 §.

Då skatt jämte böter ådömts enligt denna förordning, må, där
tillgång saknas till skatten eller någon del därav, böterna ej kunna med
penningar gäldas, utan skall den sakfällde i stället undergå motsvarande
förvandlingsstraff.

59 §.

Av böter, som ådömas enligt denna förordning, ävensom av värdet
av redskap och gods, som förklarats förbrutna, tillfaller en tredjedel, dock
högst femhundra kronor, åklagaren och återstoden kronan.

VI KAP.

Övergångsstadganden.

60 §.

Skulle vid bryggeri, som varit i gång inom tolv månader före
utfärdandet av förordningen den 17 juni 1903 angående tillverkning och
beskattning av maltdrycker, en eller flera av ovan stadgade kontrollföreskrifter
icke kunna tillämpas, skall på kontrollstyrelsens särskilda
prövning bero, huruvida det oaktat tillverkning av maltdryck vid sådant
bryggeri får äga rum, samt vilka kontrollåtgärder för sådant fall skola
på tillverkarens bekostnad vidtagas.

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1923, vid vilken
tid förordningen den 7 augusti 1907 angående tillverkning och beskattning
av maltdrycker skall upphöra att gälla; dock att sistnämnda förordning
även efter den 1 oktober 1923 skall äga tillämpning beträffande
förhållanden, som hänföra sig till tiden före nämnda dag, samt att åtgärder,
som före den 1 oktober 1923 erfordras för ordnande av maltdryckstillverkning
enligt denna förordning, skola vidtagas enligt bestämmelserna
i densamma.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

B) antaga följande, med 2:o)—6:o) betecknade

2:o) Förslag

till

förordning angående förbud mot införsel till och försäljning

inom riket av exportöl.

Härigenom förordnas som följer:

1 §■

Med exportöl förstås i denna förordning alla maltdrycker, som
enligt förordningen angående tillverkning och beskattning av maltdrycker
äro att hänföra till tredje klassen.

Förordningen äger icke tillämpning å drycker, som avses i 1 §
andra stycket i förordningen den 11 juli 1919 angående försäljning av
pilsnerdricka.

2 §■

Införsel till riket av exportöl skall, utom i fall, som i 3 och 7 §§
sägs, vara förbjuden.

3 §•

Exportöl må till riket införas av den, som enligt särskilt stadgande
äger åtnjuta tullfrihet för från utlandet inkommande varor.

4 §•

Försäljning inom riket av exportöl må icke äga rum i andra fall,
än som avses i 5 och 7 §§.

Ö §•

1. Exportöl må inom riket försäljas för utförsel ur riket.

2. Exportöl må å apotek för medicinskt ändamål säljas på behörig
läkares recept och med iakttagande av de särskilda föreskrifter, som
därom kunna utfärdas. Sådant recept skall kvarlämnas och förvaras å
apoteket.

3. Rättighet till försäljning av exportöl å passagerarfartyg, som
förmedlar regelbunden persontrafik till utländsk hamn, må utövas av
person, som är berättigad att å fartyget idka utskänkning av rus -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

drycker. Rörande sådan försäljning skall vad enligt förordningen den
14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker gäller om iskänkning
av rusdrycker å fartyget äga motsvarande tillämpning.

6 §•

Den, som ej äger rätt till försäljning av exportöl, må ej genom
byteshandel avhända sig sådan dryck eller eljest använda den som betalningsmedel.

7 §•

Införsel till riket av exportöl samt försäljning inom riket av exportöl
i annat fall, än i 5 § sägs, må för vetenskapligt, medicinskt, farmaceutiskt,
tekniskt, industriellt eller likartat ändamål äga rum enligt särskilda
bestämmelser, som meddelas av Konungen.

8 §•

I avseende å olovlig införsel till riket av exportöl skola de i 83 §
i förordningen angående försäljning av rusdrycker meddelade bestämmelser
äga motsvarande tillämpning; dock skall i fråga om förfarandet
med olovligen infört exportöl gälla vad i 11 § här nedan stadgas.

9 §:

1. Den, som i annat fall, än i 5 eller 7 § sägs, inom riket försäljer
exportöl, skall för den olovliga försäljningen vara underkastad
ansvar, som i 74 § 1 mom. i förordningen angående försäljning av
rusdrycker är stadgat i fråga om där avsedda förbrytelser.

2. Överskrides den i 5 § 2 mom. stadgade rättighet till försäljning
av exportöl i visst fall å apotek, vare lag, som i 1 mom. sägs.

3. I fall, som i denna paragraf avses, vare det å försäljningsstället
med därtill hörande lägenheter befintliga eller eljest för försäljningavsedda
exportöl tillika med kärl och emballage, vari det förvaras,
underkastat beslag och förbrutet.

4. Vad i denna paragraf stadgas skall jämväl äga tillämpning,
om någon, som ej äger rätt till försäljning av exportöl, genom byteshandel
avhänder sig sådan dryck eller eljest använder exportöl som
betalningsmedel.

10 §.

Angående fördelningen av böter, som enligt denna förordning
ådömas, samt av värdet av kärl och emballage, som enligt denna för -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38. 61

ordning dömas förbrutna, skola bestämmelserna i 92 § i förordningen
angående försäljning av rusdrycker äga motsvarande tillämpning; och
skola i övrigt beträffande olovlig försäljning av exportöl 87 §, 88 §
2 mom., 89 §, 90 § 1 mom., 91, 93 och 94 §§ i samma förordning i
tillämpliga delar lända till efterrättelse.

11 §•

Exportöl, som enligt denna förordning dömts förbrutet, skall för
kronans räkning genom vederbörande åklagares eller tullmyndighets
försorg försäljas, dock endast till person, vilken enligt denna förordning
äger försälja varan, eller för ändamål, för vilket enligt förordningen
försäljning må äga rum.

Kan försäljning till sådan person eller för sådant ändamål icke
ske, skall varan bevisligen förstöras.

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1923.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

3:o) Förslag
till

förordning rörande ändring i vissa delar av förordningen den
14 juni 1917 (nr 340) angående försäljning av rusdrycker.

Härigenom förordnas, att 20 och 23 §§, 26 § 2 mom., 28 § 3 mom.,
54 § 3 mom. och 90 § 3 mom. i förordningen den 14 juni 1917 angående
försäljning av rusdrycker skola upphöra att gälla, samt att
nedan angivna paragrafer och moment i samma förordning skola erhålla
följande ändrade lydelse:

1 §•

I denna förordning förstås

med spritdrycker: brännvin och — •— — absolut alkohol; samt

med vin: alla — — — 22 volymprocent alkohol.

Spritdrycker och vin kallas med en gemensam benämning rusdrycker.

2 §•

Försäljning av — — — utskänkningsstället medföres.

Med rättighet till utminutering av spritdrycker följer rätt till utminutering
av vin samt med rätt till utskänkning av spritdrycker rättighet
till utskänkning av vin.

3 §•

1. Rusdrycker må å apotek — — — särskilt stadgat.

4 §-

4. Ej heller må tillstånd till försäljning av rusdrycker meddelas
den, som utövar tillverkning till avsalu av maltdrycker.

9 §•

Den, som--— 50 kronor, eller ock försäljningen avser vin

åt spisande gäster vid måltid.

17 §-

1. Detaljhandel med rusdrycker — — — som i 18, 21 och
22 §§ omförmälas, idkas — — — bolag fördelas.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

2. Rättighet, som---skall avse, om antal försäljningsställen,

dels för utminutering och dels för utskänkning av spritdrycker och vin,
om grunderna — — — till utskänkning.

3. över ansökning, som — — — få anordnas, dels för utminutering
och dels för utskänkning av spritdrycker och vin, ävensom förslag
— — — sökta rättigheten.

19 §.

3. Bolag äger — — — myckenhet försäljes.

Vid utminutering av vin åligger det bolag tillse, att, om något
slag av vin genom sin prisbillighet i förening med hög alkoholhalt eller
av annan anledning uppenbarligen är ägnat att för allmänheten inträda
som ersättning för spritdrycker, utminutering av sådant vin sker med
iakttagande av samma bestämmelser, som gälla för utminutering av
spritdrycker.

21 §.

2. Rättighet att tillsvidare för viss tid, högst ett år, utskänka vin
å andra passagerarfartyg än — — — intaga måltid.

3. Tillstånd att tillsvidare för viss tid, högst ett år, utskänka vin
å statens järnvägars — — — idka utskänkningsrörelse.

22 §.

Där i något fall utskänkning av vin tillfälligtvis kan vara — —

— till spisande gäster utskänka sådan dryck. Har ansökningen — —

— ej bifallas.

24 §.

Den, som erhållit tillstånd till utskänkning enligt 21 § 2 eller 3
mom. eller 22 §, är skyldig att hos det eller de bolag, Konungens befallningshavande
bestämmer, inköpa alla för rörelsen erforderliga rusdrycker.

25 §.

2. Bolag äger, med —--utskänkta rusdrycker. Såsom vill kor

för överlåtelse må icke föreskrivas, att maltdrycker skola inköpas
från viss säljare.

3. Överlåtelse av rättighet till utskänkning, som avses i 21 eller
22 §, vare förbjuden.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

26 §.

1. Avlider den, som efter överlåtelse från bolag eller enligt 21
eller 22 § innehar rättighet — — — i konkursen.

34 §.

Rusdrycker må icke utminuteras till

1) den, som — — — sådan anstalt;

8) den, som — — — sinnessjukdom, som otvetydigt uppstått
genom omättligt bruk av alkoholhaltiga drycker; samt

9) den, angående---klagan upphävt.

35 §.

Brukar någon, som vistas inom kommunen, alkoholhaltiga drycker
till uppenbar skada för sig eller andra, äger — — — anföras hos
Konungens befallningshavande.

37 §.

3. Angående den, som---sinnessjukdom, som otvetydigt

uppstått genom omättligt bruk av alkoholhaltiga drycker, ävensom föreståndare
—--sådan anstalt.

45 §.

2. Avhämtning å — — — må utminuteras.

3. Spritdrycker må — — — varan erhållits.

Vin må från utminuteringsställe försändas endast efter det köparens
skriftliga rekvisition och betalning för varan erhållits, dock att vin
må till köpare inom kommunen i dennes bostad av bolaget avlämnas
mot att den skriftliga rekvisitionen och betalningen därvid erhållas.

56 §.

2. Utskänkning av spritdrycker må begynna tidigast klockan
12 middagen samt utskänkning av vin tidigast klockan 9 förmiddagen;
och må utskänkningen ej fortfara längre än till klockan 10 eftermiddagen.

Utskänkning av rusdrycker — — — utskänkning förbjuden.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

58 §.

Om tillstånd erhållits att utskänka endast vin, vare det förbjudet
— — — förtära spritdrycker.

62 §.

Vad i 56 och 57 §§ stadgas skall ej äga tillämpning å utskänkning,
som avses i 21 §.

69 §.

1. Tillstånd, som meddelats enligt 21 eller 22 §, må av Konungens
befallningshavande återkallas, när helst Konungens befallningshavande
finner skäl därtill, och skall återkallelse av tillstånd, som meddelats
enligt 22 §, äga rum, då i stad stadsfullmäktige och på landet kommunalstämma
det påyrka.

71 §.

Därest av — — — där förmäles.

73 §.

Återkallelse av — — — meddelas kontrollstyrelsen.

80 §.

Dömes den, som efter överlåtelse från bolag eller enligt 21 eller
22 § äger rätt — — — till försäljning förlustig.

Lag samma vare, om sådan rättighet avser utskänkning av endast
vin och rättighetsinnehavaren dömes till ansvar för olovlig försäljning
av spritdrycker.

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1923.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 7 sand. 26 höft. (Nr 38.)

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

4:o) Förslag
till

förordning om ändrad lydelse av 1, 7 och 12 §§ i förordningen
den 11 juli 1919 (nr 406) angående försäljning av pilsnerdricka.

Härigenom förordnas, att 1, 7 och 12 §§ i förordningen den 11
juli 1919 angående försäljning av pilsnerdricka skola erhålla följande
ändrade lydelse:

1 §•

Med pilsnerdricka förstås i denna förordning varje maltdryck,
som enligt förordningen angående tillverkning och beskattning av maltdrycker
är att hänföra till andra klassen.

Vad i förordningen stadgas om pilsnerdricka gäller ock om maltdryck
av tredje klassen, som från bryggeri utlämnas eller utlämnats på
kärl, stämplat med beteckning för maltdryck av andra klassen.

Förordningen äger ej tillämpning å drycker, som avses i 1 § 5
mom. i förordningen den 9 juni 1905 angående försäljning av tillagade,
alkoholfria drycker samt maltdricka.

7 §•

Utan särskilt tillstånd må försäljning till avhämtning av pilsnerdricka
utövas av:

a) den, som---å tillverkningsstället;

b) den, som äger rätt till utminutering av spritdrycker eller vin,
å försäljningsstället; samt

c) den, som---å utskänkningsstället.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

12 §.

Utan särskilt tillstånd må utskänkning av pilsnerdricka utövas av:

a) den, som äger rätt till utskänkning av spritdrycker eller vin,
dock endast där sådan utskänkning bedrives;

b) gästgivare, dock — — — en vecka.

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1923.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38

-68

5:o) Förslag

till

förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 9
juni 1905 (nr 36 sid. 32) angående försäljning av tillagade,
alkoholfria drycker samt svagdricka.

Härigenom förordnas, att 1 och 2 §§, 3 § 1—3 mom., 4 och
7 §§, 8 § 3 mom., 10 § 1 mom. samt 11 § i förordningen den 9
juni 1905 angående försäljning av tillagade, alkoholfria drycker samt
svagdricka skola erhålla följande ändrade lydelse, samt att i anledning
därav förordningens överskrift skall bliva som följer:

Förordning angående försäljning av tillagade, alkoholfria drycker samt

maltdricka.

1 §•

1. Försäljning av — — — äro gällande.

2. Lika med — — — volymprocent alkohol.

3. Vad i 1 mom. är stadgat gälle ock försäljning av maltdricka,
då försäljningen ej sker till förtäring på stället.

4. Med maltdricka förstås i denna förordning varje maltdryck,
som enligt förordningen angående tillverkning och beskattning av maltdrycker
är att hänföra till första klassen.

5. Vad i denna förordning stadgas om maltdricka gäller ock om
maltdryck av andra klassen, som från bryggeri utlämnas eller utlämnats
på kärl, stämplat med beteckning för maltdryck av första klassen.

2 §•

Den, som äger rätt till utskänkning av spritdrycker, vin eller
pilsnerdricka, vare jämväl berättigad att till förtäring på stället försälja
(utskänka) tillagade, alkoholfria drycker samt maltdricka.

3 §•

1. Vill någon, som — — — alkoholfria drycker eller maltdricka,
göre därom — — — utskänkningsställe ombytes.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

2. Bevis, som---visst tillfälle, förbjudits att försälja sprit drycker,

vin eller pilsnerdricka, ej heller den, om vilken är veterligt,
att honom meddelat tillstånd att försälja spritdrycker, vin eller pilsnerdricka
återkallats, eller att — — — denna förordning.

3. Vill någon, efter — — — i denna förordning, eller att sälja
spritdrycker, vin eller pilsnerdricka upphört att gälla, eller, efter det
honom meddelat tillstånd att försälja spritdrycker, vin eller pilsnerdricka
återkallats, bedriva rörelse, varom — — — ej tillämpning;

4 §•

Anmälan eller — — — eller tillställningen, utskänka tillagade,
alkoholfria drycker eller maltdricka.

7 §-

Vid all försäljning av maltdricka, vare sig till förtäring på stället
eller annorledes, skall iakttagas:

att drickat — — — med sackarin, samt

att på försäljningsstället ej må finnas hembryggt maltdricka.

8 §<

3. Därest vid — — — äger rum, utskänkning av tillagade, alkoholfria
drycker eller av maltdricka visar sig föranleda oordningar, må
— — — tillställning visar sig föranleda oordningar.

10 §.

1. Den, som — — — erfordras, utskänker tillagade, alkoholfria
drycker eller maltdricka, böte från — — — femtio kronor.

11 §•

Varder någon, vilken--— ansvar för olovlig försäljning av

spritdrycker, vin, exportöl eller pilsnerdricka, då — — — därtill föranleda.

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1923.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

6:o) Förslag

till

förordning om vissa ändringar i förordningen den 11 oktober
1907 (nr 86) angående tillverkning av brännvin.

Härigenom förordnas, att 20 § i förordningen den 11 oktober 1907
angående tillverkning av brännvin skall uppköra att gälla, ävensom att
19 § 3 och 4 mom. samt 21 § i samma förordning skola erhålla följande
ändrade lydelse:

19 §''

3. Överkontrollörer förordnas av kontrollstyrelsen.

4. Kontrollstyrelsen bestämmer tjänstgöringsdistrikt för överkontrollörer
och kontrollörer; skolande överkontrollör utöva tillsyn även
över de bryggerier, som äro belägna inom tjänstgöringsdistriktet.

21 §.

1. Därest å landsbygden på grund av lokala förhållanden sådant
erfordras, vare tillverkare på överkontrollörens tillsägelse skyldig dels att
mot viss gottgörelse tillhandahålla kontrollören — — — skjuts till
Övriga brännerier inom distriktet.

I detta mom. omförmäld gottgörelse varder till beloppet fastställd
i sammanhang med utfärdande av bestämmelser angående arvode till
kontrolltjänsteman, på sätt särskilt stadgas.

2. Vid bränneri, där —--gottgöra statsverket vad enligt

särskilt stadgade grunder utgått i arvode eller ersättning till kontrollör
vid bränneriet.

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1923; dock äger
kontrollstyrelsen jämväl före nämnda dag meddela överkontrollör förordnande,
avseende tid efter samma dag.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

2) att riksdagen måtte antaga följande förslag till

Förordning angående särskild maltskatt.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

För malt, som under tiden från och med den 16 augusti 1923 till och
med den 30 september 1923 i skattepliktigt bryggeri avverkas för tillverkning
av maltdryck, skall, med det i 3 § 1 mom. nedan medgivna
undantag, utöver den i förordningen den 7 augusti 1907 angående tillverkning
och beskattning av maltdrycker föreskrivna skatt, erläggas
särskild maltskatt med 48 öre för varje kilogram.

2 §■

Den särskilda maltskatten skall i den ordning, varom stadgas i
förenämnda förordning angående tillverkning och beskattning av maltdrycker,
erläggas av tillverkare, som enligt samma förordning åtnjuter
anstånd med skattens erläggande, före utgången av november månad
1923 och av annan tillverkare senast den 8 oktober 1923.

Betalas ej skatten inom sålunda förskriven tid, skall Kungl. Maj:ts
befallningshavande därom underrätta kontrollstyrelsen samt låta utmäta
skatten.

3 §.

1. Har för viss myckenhet malt, för vilken skatt enligt denna
förordning skolat erläggas, på grund av stadgande i 7 eller 8 § i omförmälda
förordning angående tillverkning och beskattning av maltdrycker
beviljats eftergift eller restitution av skatt enligt sistnämnda
förordning, må vid erläggande av den särskilda maltskatten avdrag
göras för sagda myckenhet.

2. Erhålles, efter det skatt enligt denna förordning erlagts,
jämlikt 7 eller 8 § i nyssnämnda förordning angående tillverkning och
beskattning av maltdrycker eftergift eller restitution av skatt för vise
myckenhet malt, må jämväl återbekommas vad enligt denna förordning
erlagts i skatt för samma myckenhet.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

4 §•

Tillverkare skall ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, som
av Kungl. Maj:t eller, på grund av Kungl. Maj:ts förordnande, av
kontrollstyrelsen utfärdas i enlighet med denna förordning eller ovannämnda
förordning angående tillverkning och beskattning av maltdrycker.

3) att riksdagen måtte, i anledning av vad
under b) och o) i motionerna nr 200 i första kammaren
av herr Carl Gustaf Ekman m. fl. och nr 282 i andra
kammaren av herr Bengtsson i Norup m. fl. yrkats,
i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t
ville föranstalta om utredning, huruvida och under
vilka förutsättningar medgivande må kunna i lagstiftningen
lämnas att, jämväl i för närvarande skattefria
bryggerier, tillverka maltdrycker, vilka äga en högsta
extrakthalt, motsvarande den för maltdrycker av andra
klassen fastställda, och en högsta alkoholhalt, lika med
den för maltdrycker av första klassen gällande, och vilka
i försäljningshänseende kunna likställas med maltdrycker
av sistnämnda klass, ävensom för riksdagen framlägga
de förslag, som må av utredningen framgå.

Stockholm den 4 maj 1923.

På bevillningsutskottets vägnar :

ERIK RÖING.

Närvarande: herrar Ilning, friherre Fleming, Gustaf Nilsson, Antonsson, Rosén,
Rune, Wohlin*, Björnsson, Boman, Bärg i Katrineholm, Johansson i Kullersta, Lithander,
Sköld, Henrikson, Alexis Björkman, Johan Bergman, Bengtsson i Kullen, Lövgren i Nyborg,
Jönsson i Fridhill och Olsson i Gol v vas ta.

Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

Reservationer:

vid punkt \) av utskottets hemställan:

a) av friherre Fleming, vilken anfört:

»Enligt de uttalanden jag gjort i min motion anser jag det vara
såväl ur ekonomisk som nykterhetssynpunkt en avgjort oriktig och förkastlig
väg att till förmån för de starkare spritdryckerna genom lagstiftning
förbjuda försäljning inom landet av en god och närande maltdryck
med jämförelsevis låg alkoliolhalt, samtidigt som man genom en
väsentligt höjd beskattning å de tillåtna mindre näringsrika maltdryckerna
söker motverka dessa även till fördel för de alkoholstarka
dryckerna, i mycket stor omfattning av utländskt ursprung. Jag har
sålunda icke i fråga om det s. k. starkölsförbudet kunnat biträda utskottets
förslag.

I fråga om höjningen av extrakt- och alkoholgränsen hos det
s. k. pilsnerdrickat gör jag den anmärkningen, att de båda gränserna
icke passa väl överens, då med en hög förjäsningsgrad, som just ur
smak- och hållbarhetssynpunkt vid många bryggerier eftersträvas, den
medgivna gränsen för extrakthalten aldrig kan utnyttjas. — Ehuru jag i
min motion visserligen föreslagit även en alkoholgräns, som dock ligger
över den av utskottet nu förordade, anser jag ingalunda detta vara den
bästa lösningen, utan är säkerligen den av herrar Lindblad, Eurén m. fl.
förordade bestämmelsen med enbart extraktgräns den ur kontrollsynpunkt
mest praktiska. — Denna väg har även vårt grannland Danmark just av
praktiska hänsyn gått, och vi skulle säkerligen göra klokt uti att gå
samma väg. Den av Kungl. Maj:t föreslagna och av utskottet tillstyrkta
omläggningen av kontrollen anser jag på i motionen anförda
skäl komma att i varje fall leda till väsentligt mindre besparingar än
de uppgivna och sannolikt i stället till ökade kostnader. Jag anser det
därför obefogat att utbyta ett beprövat system mot ett nytt och oprövat,
i synnerhet som med det gamla kontrollsystemet verkligen påvisbara
besparingar utan tvivel kunnat vinnas.

Den av utskottet förordade utredningen angående s. k. maltöl och
maltdricka anser jag obehövlig, då hinder för tillverkning av sådana
drycker varken i nu gällande eller den föreslagna lagstiftningen föreBihang
till riksdagens protokoll 1923. 7 samt. 26 höft. (Nr 38.) 10

74 Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

finnes, och då de åsyftade dryckerna sedan länge på vissa håll tillverkats,
fastän omsättningen varit synnerligen liten.

Den föreslagna beskattningen anser jag, såsom ovan framhållits,
vara för hög och genom minskad omsättning av sålunda skattebelagda
alkoholsvaga drycker verka till förmån för ökad omsättning av de spritstarka
dryckerna.

Ehuru jag sålunda mot utskottets förslag har i flera avseenden
betydelsefulla anmärkningar, har jag i närvarande situation icke framställt
yrkande på annan ändring än i vad den avser avslag å bestämmelser,
som syfta till permanent förbud för tillverkning och försäljning
av maltdrycker med högre ursprunglig extrakt än 10.5 procent,
samt skattebeloppens storlek, i vilka båda avseenden jag yrkat bifall
till min motion.»

b) av herrar Rosén, Alexis Björkman och Johan Bergman, vilka
anfört följande:

»I likhet med utskottets majoritet ansluta vi oss till Kungl. Maj:ts
förslag om ett permanent förbud för så kallat starköl. Däremot kunna
vi icke finna det ådagalagt, att något verkligt och berättigat behov av
en höjning av alkoholgränsen i det så kallade pilsnerdrickat förefinnes.
Därest man anser, att drycker av klass II:s typ kunna till smak och
näringsvärde förbättras genom höjd extrakthalt, synes den rätta vägen
vara att övergå till en produktbeskattning efter danskt och norskt mönster,
där endast alkoholhalten och icke extrakthalten lägges till grund
för beskattningen. Att omedelbart övergå till detta system, låter sig
dock icke göra utan en mera genomgripande omläggning av såväl lagstiftningen
som de tekniska anordningarna i bryggerierna. Men en utredning
angående en sådan omläggning anse vi vara önskvärd. För
närvarande inskränka vi oss emellertid till att i huvudsak yrka bibehållande
av nuvarande bestämmelser i avseende på extrakt- och alkoholgräns inom
klass II endast med den formella ändring, som betingas av omläggningen
från volymprocent till viktprocent.

Vad den av Kungl. Maj:t föreslagna förhöjda skatten på maltdrycker
beträffar, anse vi oss böra avstyrka densamma, såsom ägnad att
skapa ett nytt eller väsentligt utvidgat statsekonomiens beroende av de
alkoholhaltiga dryckernas bruk inom samhället. Det har visserligen
ställts i utsikt, att detta beroende icke skulle väsentligen förändras, enär
en förhöjd maltskatt skulle motvägas av eu minskning i de skatteinkomster,
som beräknas av spirituosaomsättningen inom riket. Men först
och främst förefinnes för närvarande ingen visshet om någon sådan

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

minskning — proposition därom är åtminstone ännu icke avgiven —
och för det andra förefaller det ur nykterhetssynpunkt mindre rationellt
att genom minskad skatt uppmuntra konsumtionen av just de starkare
rusdryckerna.

På grund av vad sålunda anförts, hava vi ansett, att utskottets
hemställan under 1) bort innehålla,

att riksdagen måtte,

med bifall till vad Kungl. Maj:t i övrigt i propositionen
föreslagit, ävensom

med huvudsakligt bifall till vad som yrkats under
a) i motionerna nr 200 i första kammaren av herr
Carl Gustaf Ekman m. fl. och nr 282 i andra kammaren,
av herr Bengtsson i Norup m. fl., samt

med avslag å motionerna i första kammaren,
nr 197 av herr Strömberg, nr 198 av friherre Fleming
m. fl. och nr 199 av herr Lindblad, samt i andra
kammaren, nr 280 av herr Lithander och ur 281 av
herr Eurén m. fl.,

A) antaga följande:

l:o) Förslag till förordning angående tillverkning och
beskattning av maltdrycker.

I KAP.

Allmänna bestämmelser.

1 §. Lika med utskottets förslag.

2 §•

1. Maltdrycker indelas i nedan angivna klasser, nämligen:

första klassen — — (lika med utskottets förslag) — — ävensom
sådana alkoholfria maltdrycker, som äro inbryggda med eu stamvört,
vars extrakthalt överstiger sex men icke nio procent;

76 Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

andra klassen, omfattande maltdrycker, som icke äro hänförliga till
första klassen och vilka ej innehålla mer än två och åtta tiondels viktprocent
alkohol och äro inbryggda med en stamvört, vilkens extrakthalt
icke överstiger nio procent; samt

tredje klassen--(lika med utskottets förslag)--maltdrycker.

2. Lika med utskottets förslag.

3. » y> » »

3—8'' §§. Lika med utskottets förslag.

II KAP.

Om skattepliktigt bryggeri.

9—23 §§. Lika med utskottets förslag.

III KAP.

Beskattning av maltdrycker i skattepliktigt bryggeri.

24 §.

För malt, som i skattepliktigt bryggeri användes vid tillverkning
av maltdrycker, skall erläggas skatt med tjugutre öre för varje kilogram,
dock att för varje bryggeri skatten för de första under tillverkningsåret
avverkade etthundratusen kilogrammen malt utgår med sjutton
öre för kilogram och för de nästa etthundratusen kilogrammen med
tjugu öre för kilogram.

I intet fall må skatten understiga i medeltal åtta kronor för varje
helgfritt dygn av den tid, under vilken maltkrossning på grund av tillståndsbevis
må äga rum.

25—30 §§. Lika med utskottets förslag.

31 §.

Vid skattepliktigt bryggeri må efter varje kvartals utgång restitution
av skatt, efter fjorton öre för kilogram räknat, åtnjutas lör det
under nästföregående kvartal omedelbart till svagdricka använda malt,
dock icke till högre belopp, än att den återstående skatten uppgår till
minst det i 24 § andra stycket stadgade medeltal.

Där--(lika med utskottets förslag)--återbetalnings verk ställande.

32 §. Lika med utskottets förslag.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

IV KAP.

Om skattefritt bryggeri.

33—42 §§. Lika med utskottets förslag.

V KAP.

Ansvarsbestämmelser m. m.

43—45 §§. Lika med utskottets förslag.

46 §.

1. överstiger i maltdryck, som i skattepliktigt bryggeri till avsalu
tillverkats för annat ändamål än i 23 § sägs, alkoholhalten två och
åtta tiondels viktprocent, eller befinnes, att cxtrakthalten hos den stamvört,
med vilken drycken är inbryggd, överstigit nio procent, straffes
tillverkaren med böter från och med tvåhundra till och med tvåtusen
kronor.

Har den olovliga tillverkningen avsett allenast viss brygd och i
övrigt skett i ringa omfattning, må, där förbrytelsen ej skett uppsåtligen
och tillverkaren icke heller gjort sig skyldig till uppenbar vårdslöshet,
straffet nedsättas lägst till femtio kronor.

2. Lika med utskottets förslag.

47—59 §§. Lika med utskottets förslag.

VI KAP.

Ö vergångsstadgandcn.

Lika med utskottets förslag.

Ikraftträdandebestämmelser.

Lika med utskottets förslag.

B) antaga de i utskottets betänkande med 2:o)—6:o) betecknade
för fattnin gsförslag.»

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

c) av herr Jönsson i Fridhiil,

vilken i övrigt instämt i den av herrar Rosén, Alexis Björkman
och Johan Bergman avgivna reservationen men i avseende å förhöjningav
maltskatten yrkat bifall till utskottets förslag;

d) av herr Lithander,

vilken ansett, att utskottet bort tillstyrka bifall till motionerna 1: 198
av friherre Fleming m. fl. och II : 282 av herr Lithander;

e) av herr Bengtsson i Kullen,

vilken inom utskottet uttalat den meningen, att från det föreslagna
förbudet mot tillverkning, införsel och försäljning av s. k. starköl
bort göras undantag beträffande porter;

vid punkt 2) av utskottets hemställan:

f) av herrar Rosén, Alexis Björkman och Johan Bergman,
vilka med hänvisning till sin reservation vid 1) av utskottets
hemställan yrkat avslag å vad utskottet under 2) hemställt.

beträffande motiveringen:

g) av herrar Bärg i Katrineholm, Sköld och Lövgren i Nyborg,
vilka anfört:

»Då vi biträtt utskottets hemställan men på skäl, som i vissa
punkter avvika från utskottets motivering, vilja vi anföra följande:

Erfarenheterna från den tid, då s. k. starköl förekom och i större
omfattning användes inom landet, ge vid handen, att detta Öl då i nykterhetsavseende
var en verklig landsplåga. Och allting tyder på att
samma för att inte säga än värre olägenheter komme att inträda, om
tillhandahållande av starköl inom landet åter skulle få förekomma. De
nu förefintliga restriktionerna för spritdrycker, varigenom åtkomsten av
dessa drycker försvåras, kunna nämligen befaras leda till en större användning
av starköl i berusningssyfte. Och härtill kommer, att en
opinion bland allmänheten jämväl kunde tänkas påverka bryggerierna
till åstadkommande av en alltjämt stegrad alkoholhalt i ölet, för vilket
förfarande intet hinder finnes i gällande lagstiftning. Häremot har
visserligen invänts, att starkölet härefter skulle komma att läggas under
motbokskontroll. Men tydligt är, att det skulle vara omöjligt att ens

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

vid utminutering träffa anstalter, som förhindrade missbruk, och än
mindre vid utskänkning. Dessutom bör observeras, att enligt 20 § i
gällande rusdrycksförsäljningsförordning det är tillåtet för kommun,
vari rusdrycksförsäljningsbolag ej finnes, att tillåta utskänkning av Öl
till spisande gäster, varför vid införandet på nytt av starköl detta alltså
skulle få utskänkas under former, som praktiskt taget uteslöte all
kontroll.

Det kan därför anses som säkert, att, om icke det starkölsförbud,
som träder ur kraft den 1 oktober i år, får fortbestå, ett rent av olidligt
tillstånd i nykterhetsavseende skulle komma att inträda, varför allt
måste göras för att trygga förbudet. Ty det är tydligt, att man icke
kan lita på, att det genom starkölets återinförande försämrade tillståndet
snabbt skulle komma att framtvinga det nödvändiga förbudet, enär
så snart öltillverkning och ölförbrukning börjat, hinder mot starkölsförbudet
skulle resa sig i form av dels en stark opinion bland ölförbrukarna
och dels ersättningskrav från tillverkarna.

Vi skulle helst ha önskat, att detta trängande starkölsförbud
kunnat genomföras utan eftergifter från vår sida. Men såvitt vi kunnat
bedöma läget i riksdagen, står majoritet i första kammaren icke att
uppbringa för ett starkölsförbud, om ej som kompensation härför skapas
möjlighet till erhållandet av ett i någon mån maltrikare och alkoholstarkare
pilsnerdricka än det nuvarande. Och då vi sålunda haft att
väga återinförandet av starköl från den 1 oktober i år mot en mindre
höjning av alkoholhalten i pilsnerdrickat, har det synts oss så klart, att
starkölet är det ovedersägligen farligaste av dessa båda onda, att vi icke
kunnat taga på vårt ansvar risken av att starkölsförbudet icke förnyas.

Naturligtvis äro vi icke blinda för, att höjandet av pilsnerdrickats
alkoholhalt är betänkligt, särskilt med hänsyn till den bristfälliga försäljningskontrollen.
Men vi måste stämpla som överord det från visst håll
framförda påståendet, att pilsnerdrickat efter höjningen av alkoholhalten
i själva verket föga skiljer sig från starkölet. Visserligen är det sant,
att alkoholhalten skulle komma att ligga ganska litet under det gamla
pilsnerölets, men att märka är, att olägenheterna med starkölet i gångna
tider mindre hänförde sig till pilsnern än till det betydligt starkare
lagerölet. Och med den tendens till än starkare Öl, som, enligt vad
ovan sagts, med nuvarande förhållanden säkert skulle komma att gorå
sig gällande, bli fördelarna av utskottets förslag än mera i ögonen
fallande. Dessutom torde med säkerhet kunna antagas, att vid ett bibehållande
av gällande bestämmelser ifråga om pilsnerdrickats alkoholhalt
denna ingalunda skulle komma att bibehållas vid 3.6 volymprocent, enär

80 Bevillningsutskottets betänkande Nr 38-

den bristande bestämmelsen om straffpåföljd för högre alkoholhalt redan
utnyttjas vid vissa bryggerier för tillverkning av ett pilsnerdricka med
samma alkoholhalt som den av utskottet föreslagna, och då konkurrensen
givetvis undan för undan skulle tvingat de andra bryggerierna att
följa exemplet.»

h) av herr Gustaf Nilsson, beträffande viss del av motiveringen.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1923-