Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1970 (Betänkande 1970:Bevu37 bevu)

Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1970

Nr 37

Bevillningsutskottets betänkande med anledning av Kungl.

Maj:ts proposition med förslag till förordning om investeringsavgift
för vissa byggnadsarbeten jämte motioner.

Propositionen

Hemställan

I proposition nr 101 har Kungl. Maj :t under åberopande av utdrag av
statsrådsprotokollet över finansärenden för den 20 mars 1970 föreslagit riksdagen
att anta vid propositionen fogat förslag till förordning om investeringsavgift
för vissa byggnadsarbeten.

I propositionen föreslås att den som under tiden den 7 maj 1970_den 31

juli 1971 sätter i gång vissa byggnadsarbeten i områden utanför stödområdet
skall betala en investeringsavgift motsvarande 25 % av byggnadskostnaden.

F örf attningsf örslaget

Förslag

till

Förordning

om investeringsavgift för vissa^byggnadsarheten
Härigenom förordnas som följer.

1 §

För byggnadsarbete, som igångsättes under tiden den 7 maj 1970—den 31
juli 1971, skall investeringsavgift erläggas till staten, om arbetet helt eller
till huvudsaklig del avser

bensinstation, reparationsverkstad för motorfordon, parkeringshus eller
sådan parkeringsanläggning som ej inrättas i anslutning till ny bostadsbebyggelse,

butiks-, kontors- eller banklokaler,

kommunal förvaltningsbyggnad,

kyrkliga eller andra samlingslokaler eller nöjeslokaler,

sporthall eller annan idrottsanläggning,

bostadshus som är avsett uteslutande för fritidsändamål, när arbetet ingår
i ett byggnadsföretag som omfattar mer än ett sådant hus eller när huset
genom arbetet erhåller en bostadsyta överstigande 80 kvadratmeter.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 7 saml. Nr 37

Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1970
Investeringsavgift erlägges icke för

1- byggnadsarbete i Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands och Västernorrlands
län samt i de delar av Gävleborgs, Kopparbergs, Värmlands, Älvsborgs
och Göteborgs och Bohus län som Konungen bestämmer,

2. kommunalt eller enskilt beredskapsarbete för vilket statsbidrag utgår
enligt arbetsmarknadskungörelsen (1966: 368),

3. byggnadsarbete som är föranlett av skada för vilken ersättning utgår
enligt försäkringsavtal,

4. arbete, som avser installation av elektriska ledningar eller andra elektriska
anordningar, måleriarbete eller arbete, som avser mindre komplettering
(s. k. lapparbete) av befintlig värme-, vatten-, avlopps- eller ventilationsanläggning,

när arbetet icke har samband med annat byggnadsarbete,

5. reparations- eller underhållsarbete i annat fall, om sammanlagt högst
tre personer sysselsättes för arbetet.

2 §

Investeringsavgiften erlägges av den för vars räkning arbetet utföres
(byggherren).

Om för visst byggnadsarbete finnes flera byggherrar, svarar de solidariskt
för investeringsavgiften. Har byggnad eller annan anläggning som avses med
avgiftsbelagt arbete bytt ägare innan arbetet slutförts, är även den nye ägaren
att anse som byggherre.

Staten erlägger ej investeringsavgift.

3 §

Investeringsavgiften utgår med 25 procent av byggnadskostnaden för arbete
enligt 1 § första stycket. Avgiften avrundas nedåt till helt hundratal
kronor och erlägges till länsstyrelsen.

Preliminär avgift utgår med 25 procent av den beräknade byggnadskostnaden.
Slutlig avgift fastställes sedan arbetet slutförts.

4 §

Den som avser att igångsätta avgiftsbelagt byggnadsarbete skall innan arbetet
igångsättes lämna skriftlig deklaration med uppgift om den beräknade
byggnadskostnaden till länsstyrelsen i det län där byggnadsplatsen är belägen.
Länsstyrelsen fastställer preliminär avgift och förelägger byggherren
att inbetala denna omgående eller, om arbetet icke igångsatts, senast när det
igångsättes.

Om byggherren begär det, meddelar länsstyrelsen särskilt beslut huruvida
visst byggnadsarbete är avgiftsbelagt eller icke.

5 §

Sedan avgiftsbelagt byggnadsarbete slutförts, skall byggherren omgående
lämna länsstyrelsen deklaration med uppgift om den verkliga byggnadskostnaden.
Länsstyrelsen fastställer den slutliga avgiften. Om den slutliga avgiften
överstiger den preliminära, förelägger länsstyrelsen byggherren att
omgående inbetala det överskjutande beloppet. Överstiger den preliminära
avgiften den slutliga, förordnar länsstyrelsen om återbetalning eller avkortning
av överskjutande belopp.

Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1970

Slutlig avgift fastställes senast två år efter utgången av det år då arbetet
slutfördes. Fastställes icke slutlig avgift, anses den preliminära avgiften som
slutlig.

6 §

Om länsstyrelsen får kännedom om att avgiftsbelagt byggnadsarbete
igångsatts utan att deklaration lämnats, infordrar länsstyrelsen deklaration
med uppgift om den beräknade byggnadskostnaden, fastställer preliminär
eller, om arbetet slutförts, slutlig avgift och förelägger byggherren att omgående
inbetala avgiften. Om byggherren begär det, meddelar länsstyrelsen
särskilt beslut att arbetet är avgiftsbelagt.

7 §

Byggnadsarbete anses igångsatt när det påbörjats på byggnadsplatsen. Det
anses slutfört när anläggningen i huvudsak tagits i bruk för sitt ändamål.
Har arbetet utlämnats på entreprenad, anses det slutfört senast när den
slutliga ekonomiska uppgörelsen skett, dock ej senare än ett år efter det år
då slutbesiktning sker.

Om byggnadsarbete nedlägges eller avbrytes för att återupptagas först
senare än ett år därefter, anses arbetet slutfört när det nedlades eller avbröts.
Återupptages arbetet sedan mer än ett år förflutit, anses nytt arbete
vara igångsatt.

8 §

Byggherre är skyldig lämna länsstyrelsen alla de uppgifter som behövs
för tillämpningen av denna förordning. Lämnas icke tillräckliga uppgifter
om byggnadskostnaden, uppskattar länsstyrelsen denna till skäligt belopp.

9 §

I byggnadskostnaden för arbete, som byggherren utför i egen regi, inräknas
även skälig andel av s. k. indirekt byggnadskostnad t. ex. administrationskostnad.
Hänsyn tages dock icke till ränta på eget kapital. Har byggherren
för arbetet använt virke från egen fastighet eller tillgång som varit
avsedd för omsättning eller förbrukning i annan rörelse än byggnadsrörelse,
inräknas virkets eller lagertillgångens saluvärde i byggnadskostnaden. Investeringsavgift
inräknas icke i byggnadskostnaden.

10 §

Bestämmelserna i uppbördsförordningen (1953: 272) om indrivning av
skatt äger motsvarande tillämpning på indrivning av investeringsavgift.

11 §

För fastställande av investeringsavgift får granskning ske av byggherres
bokföring enligt vad förste taxeringsintendenten bestämmer. Taxeringsförordningen
(1956: 623) äger därvid motsvarande tillämpning.

12 §

Har någon i samband med avgiftsbelagt byggnadsarbete vidtagit åtgärd
som kan antagas ha tillkommit i syfte att undgå eller erhålla lindring i investeringsavgiften,
fastställes sådan avgift som om åtgärden icke vidtagits.

Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1970

13 §

Om ansvar i vissa fall för den, som lämnat oriktig uppgift i deklaration
enligt denna förordning eller handling som hör till sådan deklaration, finns
bestämmelser i skattestrafflagen (1943: 313).

Förekommer anledning att antaga att oriktig uppgift i deklaration eller
handling som avses i första stycket kan medföra ansvar enligt skattestrafflagen,
skall länsstyrelsen anmäla det till åklagare.

14 §

Taxeringsförordningens bestämmelser om skyldighet att sörja för att underlag
finns för deklarations- och uppgiftsskyldighetens fullgörande och
för kontroll därav samt om ansvar för den som åsidosätter denna skyldighet
eller som icke avger självdeklaration eller avger bristfällig sådan äger motsvarande
tillämpning i fråga om investeringsavgift. Allmänt åtal får väckas
endast efter anmälan av länsstyrelsen.

15 §

Mot länsstyrelsens beslut enligt 4—6 §§ föres talan genom besvär hos
kammarrätten. Besvär skall vara inkomna till kammarrätten inom två månader
från det klaganden fick del av beslutet. Mot kammarrättens utslag får
talan icke föras.

Har talan förts mot länsstyrelsens beslut, får länsstyrelsen medge anstånd
med inbetalning av investeringsavgift helt eller delvis.

16 §

Om läget på arbetsmarknaden påkallar det eller andra synnerliga skäl
föreligger, kan Konungen medge befrielse från investeringsavgift helt eller
delvis.

17 §

Vid inkomsttaxeringen får avdrag icke ske för investeringsavgift. Sådan
avgift får ej heller inräknas i anskaffningskostnaden vid beräkning av avdrag
för värdeminskning på anläggningen i fråga.

18 §

Den som hos länsstyrelsen eller annan myndighet tagit del av uppgift som
lämnats på grund av bestämmelse i denna förordning får ej obehörigen yppa
dess innehåll. Bryter någon häremot, dömes till böter eller fängelse i högst
ett år. Allmänt åtal får väckas endast om målsägande ånger brottet till åtal
eller åtal är påkallat från allmän synpunkt.

19 §

De särskilda kostnader som föranledes av fastställandet av investeringsavgift
bestrides av statsmedel.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Byggnadsarbete, som igångsatts under tiden den 7 april—den 6 maj 1970
utan att erforderligt igångsättningstillstånd meddelats enligt lagen (1963:
268) om igångsättningstillstånd för byggnadsarbete, anses vid tillämpning
av denna förordning igångsatt den 7 maj 1970.

Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1970

Motivering

Beträffande motiveringen för förslaget hänvisar utskottet till propositionen.

Motionerna

Yrkanden med anledning av prop. 1970: 101

1) de likalydande motionerna 1:1175 av herrar Gösta Jacobsson och Åkerlund
samt II: 1385 av herrar Wachtmeister och Nilsson i Agnäs, vari hemställts,

att riksdagen avslår propositionen;

2) de likalydande motionerna I: 1176 av herr Sörenson samt II: 1382 av
herr Hyltander och fru Anér, vari hemställts,

att riksdagen beslutar

a) att sådana föreningslokaler av typ ungdomsgård, vars totala produktionskostnad
inte överstiger 500 000 kr., vars planering kommit så långt att
igångsättningstillstånd med början under tredje kvartalet 1970 erhållits före
den 20 mars 1970, vid vars byggande endast kommer att anlitas arbetskraft
med en ålder över 50 år och där i övrigt förekommer en betydande del av
frivillig arbetsinsats, undantas från avgiftsplikt,

b) att befrielse från investeringsavgift utan dröjsmål skall kunna beviljas
för föreningslokaler av typ ungdomsgård, som är näraliggande ovan angivna
projekt;

3) de likalydande motionerna I: 1177 av herrar Wikström och Richardson
samt II: 1384 av herr Strömberg m. fl., vari hemställts,

att riksdagen vid behandlingen av proposition nr 101 i skrivelse till Kurigl.
Maj :t uttalar att vid tillämpningen av förordningen om investeringsavgift
för vissa byggnadsarbeten nödvändigheten av generös dispensgivning beaktas
i fråga om dels byggande av affärer, samlingslokaler och andra nödvändiga
serviceanläggningar i nybyggda bostadsområden, dels byggande av kyrkor
och samlingslokaler, där detta är baserat på frivillig finansiering, t. ex.
genom insamlingar;

4) de likalydande motionerna I: 1178 av herrar Österdahl och Tistad samt
II: 1381 av herrar Gustafsson i Stenkyrka och Franzén i Träkumla, vari
hemställts,

att riksdagen beslutar att Gotland skall hänföras till de områden inom
vilka investeringsavgift inte skall erläggas och att således 1 § i förordningen
erhåller följande lydelse:

1 §•

För byggnadsarbete,---80 kvadratmeter.

Investeringsavgift erlägges icke för

■fl Bihang till riksdagens protokoll 1970.7 saml. Nr 37

Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1970

1. byggnadsarbete i Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands, Västernorrlands
och Gotlands län samt i de delar av Gävleborgs, Kopparbergs, Värmlands,
Älvsborgs och Göteborgs och Bohus län som Konungen bestämmer,

2. kommunalt eller —- — — för arbetet.

5) motionen II: 1291 av herrar Fridolfsson i Stockholm och Werner, vari
hemställts,

att riksdagen avslår propositionen nr 101 i vad avser investeringsavgift
för kyr kolokal er;

6) motionen II: 1370 av herr Josef son i Arrie och fru Jonäng, vari hemställts,

att riksdagen vid behandlingen av propositionen nr 101 beslutar, att investeringsavgift
inte skall utgå, om arbetet helt eller till huvudsaklig del
avser kyrkor och andra kyrkliga samlingslokaler.

Yrkande med anledning av prop. 1970: 75

7) de likalydande motionerna I: 1151 av herr Sundin m. fl. och II: 13rP2
av herr Hedlund m. fl., vari bl. a. hemställts,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t begär, att vid den fortsatta utredningen
om lokaliserings- och regionalpolitikens utformning måtte prövas

a) en sådan användning av skatteinstrumentet, att de mindre företagen
får förmåner, som svarar mot vad investeringsfonderna ger de större företagen,

b) en regional differentiering av beskattningen i fråga om elskatten och
den allmänna arbetsgivaravgiften i enlighet med motionernas syfte,

c) frågan om särskilda investeringsavgifter som återhållande åtgärd i
stockningsområden.

De under 7 upptagna motionerna behandlas i detta betänkande endast
såvitt avser yrkandet under c) ovan. Yrkandena under a) och b) behandlas
i utskottets betänkande 1970:36. I dessa motioner framställs även andra
yrkanden. Dessa behandlas av statsutskottet och bankoutskottet.

Motivering

Avslag på propositionen

I: 1175 och 11: 1385

Genom lagen om igångsättningstillstånd för byggnadsarbete har regeringen
sedan länge haft möjlighet att detalj styra utvecklingen på området med
tanke på den konjunkturpolitiska målsättningen.

Det är anledning till förvåning att detta maktmedel i regeringens hand på
senare tid inte använts för att hålla tillbaka mindre angelägna byggen. Tillståndsgivningen
har uppenbarligen inte varit tillräckligt restriktiv. En hel

Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1970

del byggnadsarbeten har erhållit igångsättningstillstånd trots att situationen
med all tydlighet pekat på nödvändigheten av restriktivitet.

Genom investeringsavgiften har planeringen av byggnadsinvesteringarna
för de närmaste åren rubbats. Tidsramen har förskjutits på obestämd tid.
Byggnader som skulle ha igångsatts och för vilka ritningar och allt detaljarbete
utförts har ställts på framtiden. Planläggningen blir ryckig. Planeringsarbetet
för lång tid framåt stoppas. Arkitekter, konsulter och byggnadstekniker
som specialiserat sig på offentliga byggnader förlorar arbetsuppgifter.
Byggnadsämnesindustrins produktion måste läggas om. Pengar har
nedlagts i onödan. Handelns investeringar har satts i strykklass. Den rationalisering
som inom handeln nödvändiggjorts av lönekostnadsutvecklingen
förhindras.

Avgiftsplikten

1: 1151 och II: 1342

Det är önskvärt, att även problemen i stockningsområdena så långt möjligt
kan klaras genom en lokaliseringspolitik, som stimulerar verksamheten
i områden med undersysselsättning. Man kan från dessa utgångspunkter
direkt premiera utflyttning från stockningsområden.

I en aktiv lokaliseringspolitik kan det också vara nödvändigt med restriktiva
åtgärder i de överdimensionerade områdena. Som återhållande medel
används etableringskontroll i vissa länder för stockningsområdena, t. ex. i
England och Frankrike. Byggnadsregleringen användes som ett sådant instrument
i vårt land särskilt på 1950-talet. I flera länder, bl. a. Norge, tilllämpas
etableringsanmälan.

Lokaliseringsutredningen avser att ta upp frågan om etableringskontroll
i sin andra etapp. I sitt första betänkande har utredningen framhållit, att i
första hand någon form av etableringsanmälan bör diskuteras.

Etableringsanmälan enligt det norska systemet är givetvis den form av
etableringskontroll, som i första hand bör prövas. Men ett system med tillståndsgivning
kan bli erforderligt. Det är också anledning att i det fortsatta
utredningsarbetet diskutera möjligheterna att motverka koncentrationen till
storstadsområdena genom särskilda investeringsavgifter, som alltså skulle
vara motsatsen till investeringsbidrag.

I: 1176 och II: 1382

Behovet av lämpliga lokaler för ungdoms- och föreningsverksamhet av typ
ungdomsgård har i skilda sammanhang starkt understrukits. När det gäller
prioritering av olika byggnadsprojekt synes det rimligt att dessa kommer
i samma klass som bostadsbyggandet. Ofta planeras och byggs sådana
lokaler av ideellt arbetande föreningar med stor insats såväl ekonomiskt
som arbetskraftsmässigt av föreningsmedlemmar och med arbetsinsats särskilt
från de yngre medlemmarnas sida. Många gånger uppförs lokaler av

Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1970

typen ungdomsgård som till- eller ombyggnad i anslutning till befintliga
förenings- och församlingslokaler. Ofta sker i sådana fall en renovering av
yärme- och elsystemet även i de befintliga lokalerna, vilket medför att det
planerade arbetet måste bedrivas under den varmare delen av året så att
värmeanläggningen som skall betjäna även den befintliga delen är färdig
att tas i bruk när kylan på hösten kräver detta.

Då det förekommer att planering av ungdomsgårdslokaler kommit så
långt att man erhållit tillstånd att börja byggnation efter semestrarna, omkring
1/8 1970, just med motivering att hinna få värmecentralen färdig i
laga tid och den nya investeringsavgiften kommer att innebära en ekonomisk
belastning, som omöjliggör tillgodoseendet av ett synnerligen angeläget lokalbehov,
synes det nödvändigt att lokaler av detta slag undantas från investeringsavgift.
Kostnaderna för projekt av nämnda slag torde för många
samhällen och tätorter ligga i storleksordningen under 500 000 kr., alltså i
ett läge som inte belastar arbetsmarknaden särdeles hårt. Lägger man därtill
att föreskrifterna från länsarbetsnämnderna ofta innebär att endast
arbetskraft över 50 år får anlitas och att man i många fall kan räkna med
en betydande insats av frivilligt arbete från intresserade medlemmars sida
torde man kunna undanta projekt av skisserat slag och storleksordning
från investeringsavgift utan att propositionens syfte rubbas, speciellt som
det inte kan röra sig om särdeles många fall innevarande år.

1:1178 och II: 1381

Även inom andra områden än stödområdet är behovet av att dämpa investeringar
i oprioriterade byggnader ringa eller inget. Vi tänker närmast
på Gotlands län, där investeringsviljan är lägre än tidigare och arbetslösheten
högre. För närvarande saknas praktiskt taget anmälningar om igångsättning
av byggnadsarbeten avseende investeringar i industribyggen. De
kommunala investeringarna är också lägre än tidigare på grund av den förestående
kommunsammanslagningen. Även under nästa år torde de kommunala
investeringarna bli ganska begränsade, då den nya kommunens planeringsarbete
inte hinner påverka de kommunala investeringarna under
detta år. Det strama kreditmarknadsläget har också med oerhörd kraft drabbat
Gotland med små och medelstora företag, som har ringa eller inga självfinansieringsmöj
ligheter.

Dessa förhållanden har medfört att arbetslösheten under den gångna vintern
blivit avsevärt högre på Gotland än ett år tidigare. Den vid arbetsförmedlingarna
registrerade arbetslösheten var sålunda under januari—mars
1970 48 % högre än under motsvarande månader 1969. Bland byggnadsarbetarna
var ökningen ännu större, nämligen 104 %. Inom de delar av stödområdet
där arbetslöshetsproblemen är störst, nämligen de fyra nordligaste
länen, har arbetslösheten däremot minskat med över 8 % under samma period.
Bland byggnadsarbetarna var minskningen av arbetslösheten också över
8 %.

Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1970 9

Ett område där Gotlands näringsliv har utvecklingsmöjligheter är inom
fritids- och turistnäringen. Den kustinventering som genomförts har skapat
förutsättningar för en planmässig utvidgning av fritidsbyggandet såväl i
enskild regi som genom stugbyar i kommunal regi. Dessa investeringar kommer
nu att drabbas av investeringsavgift om byggenskapen skall utföras i
sådan omfattning att ett rationellt byggande kan äga rum. Sådan byggnadsverksamhet
kan förutom att skapa bättre sysselsättning för lokalt bunden
arbetskraft också medverka till att turistresorna utomlands minskar, vilket
indirekt i positiv riktning påverkar vår bytesbalans gentemot utlandet.

Om en ökning av byggnadsverksamheten inte kommer till stånd under
kommande höst och vinter, blir den relativt sett höga arbetslösheten bestående
med åtföljande stora ekonomiska, fysiska och psykiska påfrestningar
för de arbetstagare som drabbas därav.

11: 1291

Det synes mindre välbetänkt att förhindra ett byggande av kyrkolokaler.
Dessa fyller i avsevärd grad en väsentlig uppgift i snabbt uppväxande bostadsområden
där bl. a. ungdomsproblem av skilda slag ofta uppträder. Orsaken
härtill är alldeles uppenbart bristen på samlingslokaler och därmed
bristen på människovårdande verksamhet. Människan lever inte allenast i
bostad, skulle man kunna travestera det bekanta skriftordet. Församlingar
av skilda samfund gör synnerligen samhällsnyttiga och frivilliga investeringar,
som staten har all anledning att inte skapa svårigheter för. Det bör
också framhållas att åtskilliga av de ifrågavarande kyrkobyggnaderna kommer
till stånd tack vare frivilliga insamlingar. Det synes oförsynt att dessa
redan en gång hårt beskattade medel vilka åstadkommits i en känsla av ansvar
för medmänniskor och samhälle ånyo hårt skall beskattas av staten.

Kyrkobyggandet i vårt land representerar en mycket blygsam del av den
totala byggnadsvolymen. Den föreslagna investeringsavgiften för ifrågavarande
byggnader kan därför inte utgöra någon betydelsefull komponent i ett
statsfinansiellt sammanhang.

II: 1370

Investeringsavgiften skall enligt förslaget även gälla kyrkobyggen och uppförande
av andra kyrkliga samlingslokaler. Detta är utan tvekan ägnat att
medföra allvarliga hinder för den kyrkliga och religiösa verksamheten. Med
en så hög investeringsavgift som 25 procent får man räkna med att allt byggande
av kyrkliga lokaler kommer att upphöra under den tid avgiften tas ut.

Kyrkobyggandet har sedan länge varit av liten omfattning. Särskilt befolkningsomflyttningen
har emellertid medfört ett ökat behov av byggande av
samlingslokaler för religiös verksamhet. Många av de folkrika förorter som
vuxit upp kring de större städerna saknar i dagens läge sådana samlingslokaler.
Om investeringsavgift läggs även på denna typ av byggen får man
räkna med att även för nuläget mycket betydelsefulla byggen får skjutas

10 Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1970

upp. Detta skulle otvivelaktigt vara till skada för den religiösa verksamheten
i vårt land.

Kyrkobyggena utgör å andra sidan en mycket liten del av den totala byggnadsverksamheten
i landet. Ett undantagande av kyrkobyggnadsverksamheten
från investeringsavgiften skulle därför inte ha någon praktisk betydelse,
när det gäller att uppnå åsyftad verkan med investeringsavgiften.

Dispensregeln

1:1176 och II: 1382

Befrielse från avgiftsplikt bör utan dröjsmål kunna beviljas i fråga om
byggnadsprojekt liknande dem vilka enligt yrkande i motionerna bör vara
undantagna från avgiftsplikt.

I: 1177 och II: 1384

Vi vidhåller vår principiella kritik av den föreslagna investeringsavgiften
på s. k. oprioriterade byggen. Det sker i dag en begränsning av byggandet genom
byggnadsregleringen. Denna kräver igångsättningstillstånd, som meddelas
enligt vissa av riksdagen fastlagda principer. En selektiv investeringsavgift
kan i och för sig inte anses ha några fördelar framför en begränsning
via byggnadsreglering. Den åstadkommer främst bara en dubbel administrativ
omgång.

Även från andra synpunkter är en investeringsavgift underlägsen en tillståndsprövning.
Avgiftssystemet torde nämligen inte kunna leda fram till en
avsedd angelägenhetsgradering av det oprioriterade byggandet. Därtill är de
berörda byggnadsobj ekten alltför varierande. Det kan t. ex. för de servicenäringar,
som skulle drabbas av avgiftsskyldighet, inte alls förutsättas, att
den näring, som bär det bästa ekonomiska underlaget och därmed de största
möjligheterna att påta sig investeringsavgiften, också är den, som har det
största akuta byggnadsbehovet. För de icke-kommersiella objekt, som regleringen
föreslås avse, kan sådana lönsamhetsresonemang över huvud taget
inte komma i fråga som mätare av angelägenhetsgraden.

Investeringsavgiften får dessutom en fördröjd effekt. Under de första månaderna
efter ikraftträdandet torde det oprioriterade byggandets volym påverkas
i liten utsträckning.

Byggande av butiker, samlingslokaler och andra serviceanordningar i nybyggda
bostadsområden bör ges generösa möjligheter till dispens från investeringsavgiften.
Utbyggnaden av olika slags service i nya bostadsområden
sker nämligen redan i dag alltför långsamt. I många nya områden är servicen
obefintlig eller klart otillfredsställande ordnad när bostäderna står inflyttningsklara.
Det är en orimlighet, att byggandet av t. ex. affärscentra, samlingslokaler
och idrottsanläggningar i sådana områden generellt skall beläggas
med investeringsavgift.

Liksom tidigare föreslås också, att byggande av kyrkor och andra sam -

Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1970

lingslokaler beläggs med investeringsavgift. Vi ifrågasätter det rimliga i
detta. De belopp, som årligen investeras i kyrkor och samlingslokaler, finansierade
med insamlade medel är ytterst obetydliga i jämförelse med annat
byggande.

Kristen och ideell verksamhet är ofta uppbyggd på och beroende av de
frivilliga gåvor, som medlemmarna insamlar, inte blott för löpande verksamhet
utan också för det kapital, som erfordras för uppförande av nya kyrkor
och samlingslokaler eller renovering av äldre.

Den verksamhet om vilken det här är fråga fyller för många människor
en betydelsefull uppgift och är beredd att ställa sina resurser till samhällets
förfogande.

Det skulle vara oriktigt att genom den föreslagna investeringsavgiften förhindra
uppförandet av kyrkor och samlingslokaler avsedda att finansieras
genom insamlade medel.

Även för denna typ av byggande bör därför generösa dispensvillkor tilllämpas.

Skrivelse

Med anledning av propositionen har till utskottet ingivits skrivelse från
Svenska petroleum institutet.

Utskottet

I propositionen föreslås att den som under tiden den 7 maj 1970—den 31
juli 1971 i områden utanför stödområdet sätter i gång vissa byggnadsarbeten,
vilka enligt kungörelsen (1963:269) med tillämpningsföreskrifter till
lagen om igångsättningstillstånd för byggnadsarbete inte får påbörjas utan
igångsättningstiilstånd (s. k. oprioriterade byggnadsarbeten), skall vara
skyldig erlägga investeringsavgift med belopp motsvarande 25 % av byggnadskostnaden.
Avgiften är utformad efter mönster av den avgift som utgick
under åren 1967 och 1968 enligt förordningen (1967:44) om investeringsavgift
för vissa byggnadsarbeten. De nya bestämmelserna har dock erhållit
en delvis annan utformning. Investeringsavgift skall sålunda inte erläggas
för byggnadsarbete i det s. k. stödområdet. En annan olikhet avser
den s. k. huvudsaklighetsprincipen. Enligt 1967 års förordning var för avgiftsplikten
avgörande att den byggnad varpå arbeten utfördes helt eller till
huvudsaklig del inrymde oprioriterade lokaler. De nya bestämmelserna innebär
att byggnadsarbetets art skall läggas till grund för bedömning av om
byggnadsarbetet är avgiftsbelagt eller ej. Detta innebär att om ett arbete
innefattar såväl oprioriterat som annat byggande investeringsavgift skall er -

Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1970

läggas, om det oprioriterade byggandet utgör den huvudsakliga delen, eller
enligt rådande praxis mer än hälften av hela byggnadsarbetet, och denna
regel gäller även i det fall att byggnaden varpå arbete utförs till mindre än
hälften inrymmer oprioriterade lokaler.

I motionerna I: 1175 och II: 1385 yrkas avslag på propositionen. Ändamålet
med avgiften uppnås enligt motionärernas mening lika effektivt och betydligt
smidigare genom en restriktiv tillståndsgivning.

Mot bakgrund av de uttalanden som i finansplanen och i den förevarande
propositionen gjorts om konjunkturutvecklingen under senare tid vill utskottet
ansluta sig till den av chefen för finansdepartementet uttalade uppfattningen
att industrins investeringsplaner bör prioriteras ytterligare genom
en dämpning av mindre angelägna byggnadsinvesteringar och att de
medel som redan nu finns för att nå ett sådant syfte bör förstärkas.

De farhågor som 1967 uttalades för följderna av den då aktuella investeringsavgiften
kom enligt utskottets mening att visa sig betydligt överdrivna.
Såvitt utskottet kan bedöma pekar erfarenheterna från åren 1967 och 1968
tvärtom på att avgiften -— även om den från administrativ synpunkt var
förenad med vissa nackdelar — väl tjänade sitt syfte att på ett smidigt och
effektivt sätt dämpa benägenheten för investeringar i mindre angelägna
projekt och därmed möjliggöra ett ökat industri- och bostadsbyggande. Avgiften
inbringade under hela den tid den utgick endast 5 milj. kr. till statsverket
och kan således sägas ha medfört praktiskt taget totalstopp för icke
dispenserade projekt.

Med hänsyn till det anförda anser utskottet sig böra tillstyrka bifall till
förslaget om en investeringsavgift på vissa byggnadsarbeten. Utskottet avstyrker
följaktligen bifall till motionerna I: 1175 och II: 1385.

De projekt som skall avgiftsbeläggas finns angivna i 1 § i förordningen.
Hit hör arbeten som avser kontors- och förvaltningsbyggnader, bank- och
butikslokaler, bensinstationer, vissa parkeringshus, kyrkliga och andra samlingslokaler,
idrottsanläggningar och vissa slag av fritidshus.

I motionerna I: 1151 och II: 1342 har yx-kats bl. a. att vid den fortsatta
utredningen om lokaliserings- och regionalpolitikens utformning också
prövas frågan om införande av särskilda investeringsavgifter i s. k. stockningsområden.
Sådana avgifter skulle enligt motionärernas uppfattning vara
ett verksamt medel för att motverka koncentrationen till storstadsområdena.

Lokaliseringsutredningen har i ett i november 1969 avlämnat delbetänkande
Lokaliserings- och regionalpolitik (SOU 1969: 49) redovisat vissa synpunkter
på etableringskontroll och etableringsanmälan. Med anledning härav
och på grundval av remissinstansernas uttalanden i frågan har chefen för
inrikesdepartementet i prop. 1970: 75 aktualiserat införandet av ett system
med etableringsanmälan. Ett sådant system kräver enligt hans uppfattning
ett relativt enkelt administrativt förfarande samtidigt som det ger möjligheter
till ett kontinuei-ligt samråd och utbyte av infoi-mationer mellan de samhälle -

Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1970 13

liga organen och de enskilda företagen. Lokaliseringssamrådet bör — säger
departementschefen — för att få regionalpolitisk effekt inriktas främst
på sådana starkt expanderande regioner där det är särskilt angeläget att
en mera balanserad utveckling kommer till stånd. Med hänsyn till att det
inte bara eller ens huvudsakligen är industrisysselsättningens utveckling
utan också utvecklingen inom andra delar av näringslivet som utgör grunden
för expansionen i t. ex. Stockholmsområdet, bör ett samrådsförfarande i princip
omfatta all sådan enskild verksamhet som har betydelse från lokaliseringspolitisk
synpunkt. De företag som sålunda bör omfattas av samrådet
bör vara skyldiga att delta i samråd innan bindande beslut om nyetablering
eller utbyggnad fattas.

Ett förslag i enlighet med de riktlinjer som här redovisats har utarbetats
inom inrikesdepartementet i en departementspromemoria, som i dagarna
sänts ut på remiss. Proposition i ämnet beräknas kunna framläggas redan
till höstriksdagen.

Lokaliseringsutredningen skall i sitt fortsatta utredningsarbete bl. a. ta
upp frågan om etableringskontroll. Även byggplaneringsutredningen har enligt
sitt uppdrag att utreda frågan om byggnadsverksamhetens omfattning
och inriktning. Resultatet av detta arbete väntas föreligga inom kort. Med
hänvisning härtill och då bestämmelser av den art motionärerna åsyftar kan
väntas bli svårtillämpade i praktiken avstyrker utskottet bifall till motionerna
I: 1151 och II: 1342.

I några motioner har yrkats generellt undantag från avgiftsplikt för vissa
närmare angivna projekt. Sålunda yrkas i motionen II: 1291 att arbeten avseende
kyrkolokaler inte skall avgiftsbeläggas. I motionen II: 1370 begärs
undantag för kyrkor och kyrkliga samlingslokaler, medan motionärerna i
motionerna I: 1176 och II: 1382 anser att byggnadsarbeten avseende ungdomsgårdar
under vissa förutsättningar bör vara uttryckligen undantagna
från avgiftsplikt.

Om den föreslagna investeringsavgiften skall få avsedd effekt är det enligt
utskottets mening angeläget att de projekt som skall vara generellt undantagna
från avgiftsplikt begränsas till sådana som från allmän synpunkt
framstår som särskilt angelägna. Enligt utskottets mening är den föreslagna
förordningens bestämmelser i sådant hänseende väl avvägda. Dessa omfattar
nämligen bl. a. inte bostäder, sjukhus, barndaghem och pensionärshem.
Utskottet kan inte dela motionärernas uppfattning att kyrkor och kyrkliga
samlingslokaler eller vissa ungdomsgårdar skulle vara av den angelägenhetsgraden
att de bör generellt undantas från avgiftsplikt. Åtskilliga byggnadsprojekt
av detta slag torde utan större olägenhet kunna skjutas på framtiden.
Även om det byggande motionärerna avser kan antas representera en
ringa del av den totala byggnadsvolymen i landet och en generell befrielse
från avgiftsplikt av den anledningen inte kan beräknas nämnvärt minska
den effekt man vill nå med avgiften talar enligt utskottets mening starka

Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1970

rättviseskäl mot ett bifall till motionärernas yrkanden. I fråga om många
oprioriterade objekt kan nämligen med fog göras gällande att de i samma
mån som kyrkor och ungdomsgårdar bör vara undantagna från avgiftsplikt.
Om man alltså generellt befriar dessa objekt från avgiftsplikt kan man komma
att tvingas göra undantag även för andra objekt i en sådan omfattning
att syftet med avgiften äventyras.

Vad utskottet nu anfört innebär naturligtvis inte att utskottet anser att
allt oprioriterat byggande bör upphöra under den tid förordningen gäller.
Detta är inte heller avsikten med propositionen. I den nya förordningen
har nämligen intagits en särskild bestämmelse, enligt vilken Kungl.
Maj :t i vissa fall kan medge befrielse från avgiften helt eller delvis. Utskottet
är medvetet om nödvändigheten av att dispensregeln — om avgiften skall
få avsedd effekt — i nuvarande ekonomiska läge tillämpas restriktivt men
vill understryka angelägenheten av att man vid bestämmelsernas tillämpning
tar vederbörlig hänsyn till sådana fall då oprioriterade projekt inte utan
allvarlig olägenhet kan förläggas till en tidpunkt efter det förordningen upphört
att gälla. Det finns otvivelaktigt åtskilliga fall då även oprioriterade
byggnadsarbeten har en sådan angelägenhetsgrad att ett till följd av avgiftsplikten
framtvingat uppskov måste framstå som obilligt. Utskottet tänker
härvidlag särskilt på de oprioriterade objekt av skilda slag — affärsoch
andra servicelokaler, samlingslokaler och liknande — som uppförs i anslutning
till ny bostadsbebyggelse och som måste anses utgöra ett nödvändigt
komplement till denna.

Med det anförda anser utskottet sig böra avstyrka bifall till lagstiftningsyrkandet
i motionerna I: 1176 och II: 1382 om avgiftsbefrielse för vissa ungdomsgårdar
samt till motionerna II: 1291 och II: 1370.

I motionerna I: 1178 och II: 1381 har begärts att investeringsavgift inte
skall uttas på oprioriterade byggnadsarbeten i Gotlands län.

Som tidigare nämnts har från avgiftsplikt undantagits byggnadsarbeten
som under den aktuella tidsperioden igångsätts inom allmänna stödområdet.
Detta innebär en nyhet i förhållande till den investeringsavgift som tidigare
gällde. Enligt utskottets mening kan erinringar riktas mot förslaget i denna
del. Det finns otvivelaktigt även inom de län eller delar av län inom vilka
avgift enligt förslaget inte skall utgå områden där en dämpning av investeringsbenägenheten
framstår som angelägen. Bevillningsutskottet har tidigare
upprepade gånger med riksdagens godkännande ansett sig inte kunna
biträda motionsyrkanden om införande av bestämmelser som medger skatteförmåner
endast inom vissa delar av landet. Att utskottet likväl ansett sig
böra acceptera ett förslag som innebär ett avsteg från denna princip sammanhänger
med att förordningen om investeringsavgift inte kan hänföras
till den vanliga skattelagstiftningen, vars främsta uppgift är att skapa täckning
för det allmännas utgifter, utan mera kan betecknas som en form av
förbudslagstiftning.

Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1970

Utskottet är inte berett medverka till att Gotlands län i investeringsavgiflshänseende
skall anses ingå i stödområdet. Varken i lokaliseringsutredningens
tidigare omnämnda betänkande (SOU 1969: 49) eller i prop. 1970: 75
med förslag till ny lokaliserings- och regionalpolitik har Gotland ansetts
böra ingå i detta område.

Motivet för motionärernas lagstiftningsyrkande synes främst vara den
brist på arbetstillfällen som f. n. råder på Gotland. Enligt dispensregeln är
emellertid läget på arbetsmarknaden en faktor som alldeles särskilt bör beaktas
vid prövning av dispensärenden. I den mån ett byggnadsprojekt kan
anses motiverat av sysselsättningspolitiska skäl kan det enligt utskottets
mening alltså förutsättas att Kungl. Maj :t kommer att medge befrielse från
avgiften. Härutöver vill utskottet erinra om att chefen för inrikesdepartementet
i prop. 1970: 75 uttalat, att Gotland på grund av sitt isolerade läge
har problem som i många fall kan motivera lokaliseringspolitiska insatser.
Mot bakgrund härav kan det enligt utskottets mening, inte minst från rättvisesynpunkt,
finnas anledning att vid dispensprövningen särskilt beakta
Gotlands speciella förhållanden.

Med det anförda anser utskottet sig ha besvarat motionerna I: 1178 och
II: 1381.

Utskottet har slutligen att ta ställning till yrkandet i motionerna I: 1176
och II: 1382 om en ändring av den föreslagna dispensregeln och i motionerna
I: 1177 och II: 1384 om ett riksdagsuttalande av innebörd att en generös
dispensgivning är nödvändig i fråga om vissa i motionerna närmare angivna
objekt.

Vad utskottet anfört i det föregående innebär ett bemötande även av
dessa yrkanden. Det finns alltså enligt utskottets uppfattning fall då bl. a.
byggnader och lokaler av den art som motionärerna avser måste anses äga
en sådan angelägenhetsgrad att avgiftsbeläggning är omotiverad. Dispensregeln
är så utformad att den ger Kungl. Maj :t stora möjligheter att beakta
omständigheterna i de enskilda fallen. Någon författningsändring eller något
riksdagsuttalande av det innehåll motionärerna åsyftar torde enligt utskottets
mening därför inte behövas.

Med det anförda anser utskottet sig ha besvarat motionerna I: 1176 och
II: 1382 i nu förevarande del samt motionerna I: 1177 och II: 1384.

Enligt 3 § i författningsförslaget skall investeringsavgift utgå med 25 %
av byggnadskostnaden. I denna kostnad skall enligt 9 § inräknas även skälig
andel av s. k. indirekt byggnadskostnad. Någon särskild bestämmelse om
hur mervärdeskatt skall behandlas har inte intagits i författningstexten. Det
torde emellertid säga sig självt att mervärdeskatten skall upptas som en
byggnadskostnad i de fall den avgiftspliktige, d. v. s. den för vars räkning
arbetet utförs, inte är redovisningsskyldig till mervärdeskatt. I andra fall
saknas givetvis anledning att inräkna mervärdeskatten i byggnadskostnaden.

Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1970

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen

A) med bifall till Kungl. Maj :ts proposition nr 101 och
med avslag på motionerna I: 1175 och II: 1385 antar det vid
propositionen fogade förslaget till förordning om investeringsavgift
för vissa byggnadsarbeten;

B) avslår följande motioner, nämligen

1) motionerna I: 1151 och II: 1342 i vad de behandlas i
detta betänkande,

2) motionerna I: 1176 och II: 1382,

3) motionerna I: 1177 och II: 1384,

4) motionerna I: 1178 och II: 1381,

5) motionen II: 1291 samt

6) motionen II: 1370.

Stockholm den 28 april 1970

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande

från första kammaren: herrar John Ericsson (s), fröken Ranmark (s),
herrar Tistad (fp), Wärnberg (s), Yngve Nilsson (m), Sundin (ep), Gösta
Jacobsson (m), Arne Pettersson (s), Ove Karlsson (s) och Österdahl (fp);
samt

från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås (m), Brandt (s),
Engkvist (s), Kristenson* (s), Carlstein (s), Sundkvist (ep), Leander (s),
Marcusson (s), Ericsson i Åtvidaberg (fp) och Börjesson i Falköping (ep).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservationer

1) av herr Gösta Jacobsson (m), som ansett
dels att utskottet bort anföra följande:

”Redan genom den befintliga byggnadsregleringen, vilken kräver igångsättningstillstånd
för oprioriterade byggen, har myndigheterna i sin hand
konjunkturpolitiska maktmedel av vittgående omfattning. Tillståndsgivningen
förutsättes skola anpassas med hänsyn till tillgängliga arbetskrafts- och
kapitalresurser och ger därför möjlighet till smidig tillämpning. Det föreliggande
förslaget om införande av investeringsavgift innebär att vi ovanpå
det nuvarande regleringssystemet får ett nytt extra system, som verkar i
det närmaste prohibitivt och även träffar byggnadsföretag, för vilka igång -

Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1970 17

sättningstiilstånd redan beviljats och där vederbörande i förlitande därpå
vidtagit sina dispositioner. Investeringsavgiften medför mycket stora praktiska
olägenheter på byggområdet. Den närmaste effekten blir en tvärbromsning
av den berörda byggnadsverksamheten med fördröjd utlösning till
vinterhalvåret 1970/71. Arbetsmarknadsstyrelsens och parternas strävan att
skapa jämn sysselsättning kommer därigenom att lokalt äventyras. Planeringen
inom byggnadssektorn rubbas för de närmaste åren. Planeringsarbetet
inom entreprenörföretagen stoppas upp. Arkitekter, byggkonsulter, konstruktörer
och underentreprenörer förlorar arbetsuppgifter, vilka de haft
anledning räkna med. Handelns investeringar i rationaliseringssyfte skjutes
på framtiden. Även om i det nuvarande konjunkturläget skäl kan anföras
för drastiska åtgärder, finner bevillningsutskottet förslaget om införande av
en tjugufemprocentig investeringsavgift ha sådana avigsidor för näringslivet
och arbetsmarknaden att förslaget inte bör antas.”
dels att utskottet under punkten A bort hemställa,

att riksdagen med bifall till motionerna I: 1175 och
II: 1385 avslår Kungl. Maj:ts proposition nr 101;

2) av herrar Tistad (fp), Yngve Nilsson (m), Sandin (ep), Österdahl (fp),
Magnusson i Borås (m), Sundkvist (ep), Ericsson i Åtvidaberg (fp) och
Börjesson i Falköping (ep), vilka ansett
dels att utskottet bort anföra följande:

”Utskottet ansluter sig till den i propositionen uttalade uppfattningen att i
nuvarande ekonomiska läge industrins investeringsplaner ytterligare måste
prioriteras och att detta bör ske genom en dämpning av sådana byggnadsinvesteringar
som utan olägenhet kan skjutas på framtiden. Med hänsyn
härtill anser utskottet sig böra acceptera förslaget i propositionen, även om
befogade invändningar kan riktas mot investeringsavgiften som ett konjunkturpolitiskt
medel. Utskottet är medvetet om att en avgift av ifrågavarande
art, för att ha avsedd effekt, måste vara till tiden begränsad med en på förhand
fixerad giltighetstid men vill understryka angelägenheten av att bestämmelser
av den art det här gäller snabbt anpassas till förändringar i konjunkturen.
I den mån en dämpning av investeringsbenägenheten inte längre
är nödvändig bör enligt utskottets mening förordningen utan dröjsmål upphävas.
I vart fall bör Kungl. Maj :t med tillämpning av dispensregeln kunna
medge generell befrielse från avgift för oprioriterade objekt.

Investeringsavgiften skall enligt förslaget inte vara avdragsgill vid taxeringen
och inte få inräknas i anskaffningskostnaden vid beräkning av värdeminskningsavdrag.
Den kommer i praktiken därför att få en kostnadsfördyrande
effekt som vida överstiger 25 %. Härigenom kan den antas komma
att i princip medföra totalstopp för alla icke prioriterade objekt. Den negativa
effekten härav ligger i öppen dag.

I den mån verkningarna inte mildras genom en dispensprövning som

Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1970

möjliggör nödvändiga byggnadsinvesteringar kominer avgiften att drabba
hårt och onyanserat. Chefen för finansdepartementet har i propositionen
framhållit att dispensgivningen, i vart fall för det närmaste halvåret, sannolikt
kommer att bli mycket restriktiv.

Utskottet anser flera skäl tala mot en alltför rigorös dispensprövning. Det
torde nämligen inte lämna bestridas att det finns åtskilliga oprioriterade
objekt som måste anses ha en så hög angelägenhetsgrad, att ett till följd av
avgiftsplikten framtvingat uppskov måste anses obilligt. Det väsentliga motivet
för den nu föreslagna avgiften torde vara att få till stånd ett uppskov
med projekt som utan större svårighet kan igångsättas vid en senare tidpunkt.
Där så inte kan ske bör alltså enligt utskottets uppfattning dispens
medges och denna princip bör gälla i fråga om alla i 1 § uppräknade oprioriterade
byggnadsarbeten. Vid dispensprövningen bör naturligtvis särskild
hänsyn tas till det behov av affärs- och andra servicelokaler, samlingslokaler
och liknande som kan föreligga i nyanlagda bostadsområden. Det kan vidare
enligt utskottets mening starkt ifrågasättas om det är rimligt atl belägga
ungdomsgårdar med investeringsavgift, särskilt som barnstugor och
fritidshem inte omfattas av förordningens bestämmelser.

Utskottet förutsätter alltså att Kungl. Maj :t vid dispensprövningen särskilt
beaktar behovet av servicelokaler i anslutning till nybyggda bostadsområden
och till att ungdomsgårdar fyller en från allmän synpunkt angelägen
funktion.

Med det anförda anser utskottet sig ha besvarat motionerna I: 1176 och
II: 1382 samt I: 1177 och II: 1384 i nu förevarande del.

Vad härefter angår yrkandet i motionerna II: 1291 och II: 1370 torde uppförandet
av kyrkor och kyrkliga samlingslokaler representera en så ringa
del av den totala byggnadsvolymen i landet, att inte ens en generell befrielse
från investeringsavgift för sådana projekt kan beräknas nämnvärt minska
den med avgiften avsedda effekten. Med hänsyn härtill och då kyrko- och
föreningsverksamhet fyller en för många människor betydelsefull uppgift
anser utskottet sig böra biträda förslaget i motionerna att kyrkor och kyrkliga
samlingslokaler generellt undantas från avgiftsplikt. Härmed är också
motionerna I: 1177 och II: 1384 tillgodosedda i vad de berör motsvarande
fråga.

I motionerna I: 1178 och II: 1381 har yrkats generellt undantag från investeringsavgift
för byggnadsinvesteringar på Gotland.

Chefen för inrikesdepartementet har i prop. 1970:75 som sin mening
framhållit att Gotland på grund av sitt isolerade läge har problem som i
många fall kan motivera lokaliseringspolitiska insatser. Liknande synpunkter
har framförts av lokaliseringsutredningen i dess betänkande Lokaliserings-
och regionalpolitik (SOU 1969: 49).

Mot bakgrund härav finner utskottet det anmärkningsvärt att Gotland

Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1970 19

inte ansetts böra ingå bland de områden där investeringsavgift inte skall
uttas. Inom Gotlands län torde investeringsviljan vara lägre och arbetslösheten
större än tidigare. Behovet av att dämpa vissa byggnadsinvesteringar
är därför på Gotland ringa eller inget, medan det inom det allmänna stödområdet,
som enligt förslaget skall vara generellt undantaget från avgiftsplikt,
finns områden där en sådan dämpning otvivelaktigt framstår som angelägen.

I samband med att 1967 års förordning om investeringsavgift antogs, underströk
riksdagen angelägenheten av att befrielse från investeringsavgift
alltid medgavs när detta var påkallat av lokaliserings- eller sysselsättningspolitiska
skäl.

Utskottet anser att riksdagen bör vidhålla denna uppfattning. Med hänsyn
till vad som i propositionen föreslås i fråga om det allmänna stödområdet
bör emellertid såvitt utskottet kan bedöma riksdagens tidigare ståndpunktstagande
nu föranleda att även Gotland generellt undantas från avgiftsplikt.”''

dels att utskottet bort hemställa,

I) under punkterna B 3, 4, 5 och 6

att riksdagen med anledning av Kungl. Maj :ts proposition
nr 101 och med bifall till motionerna I: 1178 och II: 1381,
motionen II: 1291 och motionen II: 1370 ävensom med anledning
av motionerna I: 1177 och II: 1384, i vad dessa motioner
avser dispensprövning av ärenden rörande kyrkor och
kyrkliga samlingslokaler, antar det vid propositionen fogade
förslaget till förordning om investeringsavgift för vissa
byggnadsarbeten med de ändringar att 1 § erhåller följande
såsom reservanternas förslag betecknade lydelse:

{Kungl. Maj:ts förslag)

För byggnadsarbete, som igångsättes
under tiden den 7 maj 1970—den
31 juli 1971, skall investeringsavgift
erläggas till staten, om arbetet helt
eller till huvudsaklig del avser

bensinstation, reparationsverkstad
för motorfordon, parkeringshus eller
sådan parkeringsanläggning som ej
inrättas i anslutning till ny bostadsbebyggelse,

butiks-, kontors- eller banklokaler,
kommunal förvaltningsbyggnad,
kyrkliga eller andra samlingslokaler
eller nöjeslokaler,

sporthall eller annan idrottsanläggning,

(Reservanternas förslag)

§•

För byggnadsarbete, som igångsättes
under tiden den 7 maj 1970—den
31 juli 1971, skall investeringsavgift
erläggas till staten, om arbetet helt
eller till huvudsaklig del avser

bensinstation, reparationsverkstad
för motorfordon, parkeringshus eller
sådan parkeringsanläggning som ej
inrättas i anslutning till ny bostadsbebyggelse,

butiks-, kontors- eller banklokaler,
kommunal förvaltningsbyggnad,
samlingslokaler eller nöjeslokaler
med undantag för kyrkliga samlingslokaler,

sporthall eller annan idrottsanläggning,

Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1970

(Kungl. Maj. ts förslag)

(Reservanternas förslag)

bostadshus som är avsett uteslutande
för fritidsändamål, när arbetet
ingår i ett byggnadsföretag som omfattar
mer än ett sådant hus eller när
huset genom arbetet erhåller en bostadsyta
överstigande 80 kvadratmeter.

Investeringsavgift erlägges icke för
1. byggnadsarbete i Norrbottens,
Västerbottens, Jämtlands och Västernorrlands
län samt i de delar av
Gävleborgs, Kopparbergs, Värmlands,
Älvsborgs och Göteborgs och Bohus
län som Konungen bestämmer,

bostadshus som är avsett uteslutande
för fritidsändamål, när arbetet
ingår i ett byggnadsföretag som omfattar
mer än ett sådant hus eller när
huset genom arbetet erhåller en bostadsyta
överstigande 80 kvadratmeter.

Investeringsavgift erlägges icke för
1. byggnadsarbete i Norrbottens,
Västerbottens, Jämtlands, Västernorrlands
och Gotlands län samt i de
delar av Gävleborgs, Kopparbergs,
Värmlands, Älvsborgs och Göteborgs
och Bohus län som Konungen bestämmer,

2. kommunalt eller-----------för arbetet.

II) under punkterna B 2 och 3

att riksdagen med anledning av motionerna I: 1176 och
II: 1382 samt motionerna I: 1177 och II: 1384, sistnämnda

motioner i vad de avser dispensprövning av ärenden rörande
affärs- och samlingslokaler samt andra nödvändiga servicelokaler
i nybyggda bostadsområden, i skrivelse till
Kungl. Maj :t ger till känna vad utskottet anfört.

MARCUS BOKTR. STM LM 1970 700028

Bilaga

Uppgift per den 30 september 1968

ang. av Kungl. Maj:t avgjorda ansökningar om befrielse från investeringsavgift enligt förordningen den 24 februari 1967 <nr 44)

om investeringsavgift för vissa byggnadsarbeten.

Typ av byggnad	Bifall		Delvis bifall	Därav helt eller delvis bifall av arbetsmark-nadsskäl	Avslag
	An- tal	Beräknad kostnad kronor	An- tal	Beräknad kostnad kronor	An- tal	Beräknad kostnad kronor	An- tal	Beräknad kostnad kronor
1. Bensinstationer ....................	40	17 022 400			15	3 540 000	37	15 894 000
2. Reparationsverkstad för motorfordon . .	55	34 871 000	i	2 510 000	12	11 782 000	18	8 942 700
3. Parkeringshus eller sådan parkerings an-läggning, som ej inrättas i anslutning till ny bostadsbebyggelse ..........	2	1 040 000			1	840 000	9	31 122 500
4. Hus, inrymmande butiks-, kontors- eller banklokaler ......................	*240	391 970 500	3	1 705 000	127	330 909 000	145	223 760 800
5. Centrumanläggning i anslutning till ny bostadsbebyggelse ................	29	129 657 000	1	>3 130 000	_		1	22 000 000
6. Kommunal förvaltningsbyggnad ......	18	77 237 000	1	5 500 000	8	49 415 000	311	39 878 000
7. Kyrkliga samlingslokaler ............	67	29 967 110	4	2 974 000	30	15 478 650	369	80 064 500
8. Andra samlingslokaler eller nöjeslokaler	28	44 314 725	—	—	20	37 077 225	30	23 523 656
9. Sporthall eller annan idrottsanläggning	37	118 583 445	3	1 399 945	25	108 855 285	74	70 011 791
10. Bostadshus, som är avsett uteslutande för fritidsändamål..................	2	2 000 000	2	290 000	3	890 090	‘11	4 019 900
Summa	518	846 663 180	15	17 508 945	241	558 787 160	405	519 217 847

1 Därav 1 ansökning där byggnadskostnad^'' kunnat beräknas.

2 Avser den av sökanden angivna totala byggnadskostnaden.

3 Därav 1 ansökning, där byggnadskostnaden ej angivits.

1 Därav 3 ansökningar, där byggnadskostnaderna ej angivits.

Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1970