Bevillningsutskottets betänkande Nr 32 (Betänkande 1938:Bevu32 bevu)

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

Nr 32.

Ankom till riksdagens kansli den 27 maj 1938 kl. 12 m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj.ts
proposition med förslag till omläggning av den direkta
statsbeskattningen m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

I en den 12 mars 1938 dagtecknad proposition, nr 258, har Kungl. Majit,
under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att

dels antaga vid propositionen fogade förslag till

1) lag om ändring i vissa delar av kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370);

2) förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 28 september
1928 (nr 373) om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt;

3) förordning om särskild skatt å förmögenhet;

4) förordning angående upphävande av förordningen den 28 september
1928 (nr 374) om kommunal progressivskatt;

5) förordning angående upphävande av förordningen den 28 september
1928 (nr 375) om utjämningsskatt;

6) förordning angående ändrad lydelse av 1 § förordningen den 27 juni
1927 (nr 321) om skatt vid utskiftning av aktiebolags och solidariska bankbolags
tillgångar;

7) förordning om ändring i vissa delar av taxeringsförordningen den 28
september 1928 (nr 379);

8) förordning angående ändrad lydelse av 3 § 3 mom. förordningen den
19 november 1914 (nr 381) om arvsskatt och skatt för gåva;

9) lag angående ändrad lydelse av 67 § lagen den 6 juni 1930 (nr 251)
om kommunalstyrelse på landet;

10) lag angående ändrad lydelse av 62 § lagen den 6 juni 1930 (nr 252)
om kommunalstyrelse i stad;

11) lag angående ändrad lydelse av 54 § lagen den 15 juni 1935 (nr 337)
om kommunalstyrelse i Stockholm;

12) lag angående ändrad lydelse av 2 § lagen den 6 juni 1930 (nr 262) örn
skolstyrelse i vissa kommuner;

13) lag angående ändrad lydelse av 17 § lagen den 28 maj 1937 (nr 2491
om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar;

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 7 sami. Nr 32.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

14) förordning om upphävande av förordningen den 24 april 1863 (nr 20
s. 1) angående mantalspenningarnes utgörande; samt

15) förordning om upphävande av kungörelsen den 26 augusti 1873 (nr 48
s. 1) angående kurhusavgiftens upphörande och införande av en allmän sjukvårdsavgift; dels

ock besluta, att sådan särskild avgift, varom förmäles i § 58 förnyade
stadgan den 26 september 1921 (nr 604) angående folkundervisningen i riket,
icke må av skoldistrikt upptagas för senare år än 1938.

Propositionen har såvitt angår de under punkterna 9—13 angivna lagförslagen
hänvisats till konstitutionsutskottet samt i övrigt till bevillningsutskottet.

Rörande författningsförslagens lydelse hänvisas till utskottets hemställan.

Till utskottets behandling ha överlämnats följande i anledning av propositionen
väckta motioner, nämligen:

1) de i huvudsak likalydande motionerna nr 305 i första kammaren av
herr Öman m. fl. och nr 441 i andra kammaren av herr Andersson i Falkenberg
m. fl., i vilka hemställts, att vid eventuellt bifall till vad i proposition
nr 258 föreslagits rörande indragning av den kommunala progressivskatten
den föreslagna ersättningen till kommunerna måtte utgå under
en tioårsperiod;

2) de likalydande motionerna nr 319 i första kammaren av herr Johan
Bernhard Johansson m. fl. och nr 457 i andra kammaren av herr Lithander
m. fl., i vilka hemställts att riksdagen vid behandlingen av Kungl. Maj:ts
proposition nr 258 ville besluta sådana ändringar i det framlagda förslaget
till omläggning av den direkta statsbeskattningen, som föranleddes av bifall
till i motionerna närmare angivna yrkanden;

3) de likalydande motionerna nr 320 i första kammaren av herr Holmström
m. fl. och nr 462 i andra kammaren av herr Henriksson m. fl., i vilka
hemställts, att riksdagen ville besluta sådan ändring i gällande författningar,
att i motionerna närmare angivet syfte i avseende å beskattningen av
ekonomiska föreningars förmögenhet uppnåddes;

4) de likalydande motionerna nr 321 i första kammaren av herr Holmström
m. fl. och nr 461 i andra kammaren av herr Henriksson m. fl., i vilka
hemställts,

att riksdagen måtte besluta sådana ändringar i förordningen om statlig
inkomst- och förmögenhetsskatt och i kommunalskattelagen, som föranleddes
av i motionerna framställt yrkande om rätt till familjeavdrag för
barn utan avseende å barnets ålder,

att för den händelse nyssberörda yrkande icke kunde bifallas sådana
ändringar måtte beslutas, som föranleddes av att rätt till avdrag för barn
medgåves så länge barnet icke vid vederbörande taxeringsårs ingång uppnått
21 års ålder, samt

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

att i varje fall hänsyn måtte tagas till vad i motionerna anförts rörande
avfattningen av 20 § kommunalskattelagen med därtill hörande anvisningar;

5) de likalydande motionerna nr 322 i första kammaren av herr Asplund
m. fl. och nr 460 i andra kammaren av herr Hage m. fl., i vilka hemställts,
»att riksdagen vid behandlingen av proposition nr 258 måtte utforma lagstiftningen
rörande rätt till skatteavdrag för substansminskning vid gruva
på sådant sätt, att rätten till sådant avdrag bindes samman med skyldighet
att i bokföringen göra avdrag av samma storlek»;

6) motionen nr 456 i andra kammaren av herr Osberg, däri yrkats, »att
riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om en omläggning
av ortsgrupperingen för skatteavdrag så att antalet ortsgrupper minskas
från fem till tre»;

7) motionen nr 458 i andra kammaren av herr Ericsson i Kinna m. fl.,
däri föreslagits, »att riksdagen måtte besluta sådan ändring av Kungl Maj:ts
förslag till förordning om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt att familjeavdrag
för husföreståndarinna fastställes till samma belopp som för hustru»;

8) motionen nr 459 i andra kammaren av fru Rönn-Christiansson m. fl.,
däri hemställts,

»afl riksdagen beslutar beträffande förslaget till förordning örn statlig
inkomst- och förmögenhetsskatt, § 15, bibehålla nämnda paragraf i sin
förutvarande lydelse, d. v. s. att en sextionde! av den skattepliktiga förmögenheten
beräknas till beskattning i stället för nu föreslagna en hundradel;

att § 16 i samma förordning, i vad densamma avser familjeavdrag för
husföreståndarinna bibehåller sin förutvarande lydelse, d. v. s. att skattskyldig
äger att åtnjuta samma familjeavdrag för husföreståndarinna, som tillkommer
skattskyldig för hustru;

att § 18, moment 3, i samma förordning erhåller följande lydelse: 3 morn.:
Tilläggsskatten utgör:

när det beskattningsbara beloppet icke överstiger 8,000 kronor: 4 procent
av den del av det beskattningsbara beloppet, som överstiger 6,000 kronor,

när det beskattningsbara beloppet överstiger

8,000 men icke 10,000 kr. 100 kr. för 8,000 kr. och 6 % av återstoden

10,000	2>	»	15,000	>	220	3>		10,000			8 %		*
15,000			20,000	>	620		»	15,000	3>		11 %		>
20,000		»	25,000		1,170	»	»	20,000	»		14 /	»
25,000			40,000	>	1,870	J>	»	25,000	i-	»	17 S	»	»
40,000		2>	60,000	»	4,420	*	2>	40,000		2>	20 %		>
60,000			100,000	»	8,420	»	»	60,000			23 %		2>
100,000			200,000		17,620	2>	2>	100,000		»	26 %	3>	t>
200,000	»	T>	500,000	»	43,620		2>	200,000	>	2>	30 %	>	)
500,000	»		1,000,000	>	133,620	>	»	500,000	»	7>	35 %		»
1,000,000					308,620	2>		1,000,000		2>	40 %	»

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

att förslaget till förordning om särskild skatt å förmögenhet skall beträffande
§ 3 erhålla följande ändrade lydelse: Särskild skatt å förmögenhet
enligt denna förordning skall utgöra: när den beskattningsbara förmögenheten
överstiger 20,000 kronor men icke 50,000 kronor: en promille av den
del av den beskattningsbara förmögenheten, som överstiger 20,000 kronor;
när den beskattningsbara förmögenheten överstiger

50,000	meri	icke	100,000	kr.: 20 kr. för	50,000 kr. och	2 °/oo	av återstoden
100,000			200,000	» 120 » »	100,000 »	2>	3 °/oo	»	>
200,000			300,000	» 420 > »	200,000 »		4 °/oo	»	»
300,000	>	-»	400,000	» 820 » »	300,000 »		5 °/00		»
400,000	>		500,000	» 1,320 » »	400,000 »	>	6 °/00		2>
500,000	»	>	700,000	» 1,920 » »	500,000 »		8°/o0	»
700,000			1,000,000	» 3,520 » »	700,000 »		10 °/oo	»	»
1,000,000				6,520 » »	1,000,000 »		12 °/oo	>	» ;

att den i § 2, tredje stycket, samma förordning, föreslagna reduktionsregeln
bortfaller;

att § 18 i ''samma förordning’ bibehålies oförändrad i övriga stycken;

att förordningen av den 28 september 1928 (nr 374) om kommunal progressivskatt
bibehålies oförändrad»; samt

9) motionen nr 463 i andra kammaren av herr Ericson i Boxholm, däri
hemställts, »att förmögenheter understigande 1,000 kronor undantagas från
inkomst- och förmögenhetsskatt».

Motionen 11:459 har beträffande däri tillika framställt yrkande avseende
lagen örn inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar hänvisats
till konstitutionsutskottet.

Beträffande vad i motionerna anförts till närmare utveckling av däri
gjorda yrkanden eller förslag får utskottet hänvisa till motionerna.

Inledande översikt.

I anslutning till ett uttalande av chefen för finansdepartementet vid anmälan
inför Kungl. Maj:t av finansplan och inkomstberäkning för budgetåret
1935,36 framhöll bevillningsutskottet vid 1935 års riksdag (betänkande
nr 62) angelägenheten av att en översyn av inkomst- och förmögenhetsskatterna,
som borde avse att ersätta de nuvarande skatteformerna på ifrågavarande
område med ett mera enhetligt system, igångsattes å sådan tidpunkt
att förslag i ämnet kunde föreläggas 1936 års riksdag. Utskottets
uttalande godkändes av riksdagen.

I anledning av vad sålunda förekommit igångsattes inom finansdepartementet
undersökningar rörande förefintliga möjligheter till rationalisering av de

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

direkta skatterna till staten. Denna utredning resulterade i en promemoria
med förslag till viss omläggning av den direkta statsbeskattningen. Jämsides
med denna utredning verkställdes inom finansdepartementet av tillkallade
sakkunniga vissa undersökningar rörande det samlade skattetrycket i Sverige
och i utlandet (Statens off. utredn. 1936: 18).

Frågan örn en differentiering av de skattefria avdragen efter familjeförhållanden
hade varit föremål för utredning inom befolkningskomrnissionen,
som i ett den 11 december 1935 dagtecknat betänkande angående familjebeskattningen
(Statens off. utredn. 1936: 13) framlagt förslag i ämnet.

Förenämnda departementspromemoria lades sedermera efter remiss till
grund för proposition i ämnet till 1936 års riksdag (proposition nr 232, senare

— i vad avser skatteskalorna — ändrad genom proposition nr 269).

De förslag som förelädes riksdagen åsyftade i främsta rummet en förenkling
och rationalisering av formerna för den statliga beskattningen av inkomst
och förmögenhet men inneburo därjämte — beträffande fysiska personer,
till vilka hänfördes jämväl oskifta dödsbon och s. k. familjestiftelser

— en ny avvägning av skattefördelningen mellan olika inkomstklasser samt
mellan inkomst och förmögenhet, åsyftande en lindring av skattetrycket på
mindre inkomster. Frågan om skatternas avvägning med hänsyn till familjestorlek
lämnades däremot öppen men ansågs vara möjlig att lösa inom
ramen av de föreslagna skatteskalorna. Enligt förslagen skulle de fyra nu
utgående statsskatterna å fysiska personers inkomst och förmögenhet — statlig
inkomst- och förmögenhetsskatt, extra inkomst- och förmögenhetsskatt,
särskild skatt å förmögenhet samt utjämningsskatt — ersättas av en kombinerad
inkomst- och förmögenhetsskatt, i vilken förmögenhetsdelen utgjorde
V200, samt en särskild förmögenhetsskatt.

Vad angår beskattningen av juridiska personer föreslogs i propositionerna
i fråga om aktiebolag, svenska ekonomiska föreningar och utländska bolag
övergång från progressiv till proportionell beskattning. Enligt förslagen
skulle för nämnda juridiska personer ej blott utjämningsskatten utan även
den kommunala progressivskatten bortfalla.

De sålunda framlagda förslagen vunno icke riksdagens anslutning. I skrivelse
den 22 juni 1936 (nr 387) anmälde riksdagen, att de i propositionerna
nr 232 och 269 framlagda förslagen i här berörda delar genom kamrarnas
skiljaktiga beslut förfallit. Därjämte hemställde riksdagen hos Kungl. Maj:t
om förnyad utredning angående den statliga beskattningen av inkomst och
förmögenhet.

På föredragning av dåvarande chefen för finansdepartementet, statsrådet
Ljungdahl, beslöt Kungl. Majit den 13 augusti 1936 att tillsätta en kommitté,
benämnd 1936 års skattekommitté1, med uppdrag att verkställa utredning och

1 Vid tiden för betänkandets avlämnande var kommitténs sammansättning följande: ledamoten
av I kammaren bankofullmäktigen P. Nilsson i Gränebo, ordförande, samt ledamöterna av II
kammaren riksgäldsfullmäktigen G. Andersson i Rasjön och fil. doktor I. Anderson i Norrköping,
ledamoten av I kammaren förrådsförmannen A. J. Bärg i Katrineholm, ledamoten av II kammaren
redaktören G. A. Olsson i Gävle, direktören i kööp. förbundet E. Persson och ledamoten
av I kammaren jur. doktor A. Roos.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

framlägga förslag rörande omläggning av den direkta statsbeskattningen av
fysiska och juridiska personer.

Enligt de för kommitténs arbete lämnade direktiven borde undersökningen
omfatta statsbeskattningens tekniska utformning såväl som dess avvägning.
Frågan om skattedifferentiering med hänsyn till familjestorlek borde samtidigt
upptagas till prövning. På grund av den betydelse, som i detta sammanhang
tillkomme den kommunala beskattningens utformning, borde utredningen
i sistnämnda del verkställas i samråd med kommunalskatteberedningen.
Departementschefen anförde vidare i direktiven vissa synpunkter
rörande olika möjligheter till lösande av de spörsmål, som omfattades av
utredningen.

Sedan utredningen i huvudfrågorna slutförts, har kommittén den 27 november
1937 avgivit ett till alla delar enhälligt betänkande med förslag till
omläggning av den direkta statsbeskattningen m. m. (Statens off. utredn.
1937: 42).

över förslaget lia efter remiss yttranden avgivits av åtskilliga myndigheter,
korporationer och sammanslutningar.

I propositionen nr 258 har i anslutning till framställningen i kommitténs
betänkande lämnats en översikt av skatteförfattningarnas innehåll i de delar
som beröras av utredningen. Utskottet får beträffande denna redogörelse
hänvisa till propositionen (sid. 61—66).

Efter att ha lämnat en kortfattad översikt över omfattningen av den utredning,
vars resultat framlagts i 1936 års skattekommittés nyss omförmälda
betänkande, samt över de frågor, som kommittén förklarat sig ämna
behandla under ett senare skede av utredningsarbetet, har departementschefen
anfört bland annat följande:

»Frågan örn en överarbetning av den statliga beskattningen av inkomst och
förmögenhet i syfte att nå fram till ett mera enhetligt system än det nu
tillämpade har länge varit aktuell. Förslag i ämnet förelädes 1936 års riksdag
men vunno icke riksdagens anslutning. Frågan har därefter i enlighet
med riksdagens önskan underkastats förnyad utredning. Denna har anförtrotts
1936 års skattekommitté som nu framlagt förslag i ämnet omfattande
ej endast frågan om omläggning av själva statsskattesystemet utan
även bland annat spörsmålen om familjebeskattningen samt örn rätten till
avskrivning å inventarier m. m., vilka båda frågor tidigare varit föremål för
utredning av befolkningskommissionen, respektive bolagsskatteberedningen.

De av kommittén framlagda förslagen som i väsentliga delar rätt nära ansluta
sig till 1936 års propositioner ha vid remissen erhållit ett i det stora
hela gynnsamt mottagande och synas mig ägnade att läggas till grund för
framställning till riksdagen. Emellertid har i vissa yttranden ifrågasatts
uppskov med omläggningen av den statliga beskattningen i avvaktan på en
lösning jämväl av frågan om kommunalbeskattningens framtida ordnande.

Otvivelaktigt skulle ett samtidigt avgörande av frågorna örn den statliga
och den kommunala beskattningen innebära vissa fördelar såväl med avseende

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

på möjligheterna till ett noggrant avvägande av den samlade skattebördan
„som ock i tekniskt hänseende. Enligt vad jag erfarit torde emellertid kommunalskatteberedningen,
till vilken utredningen av ett stort och svårarbetat
problemkomplex hänskjutits, knappast kunna avgiva betänkande i huvudfrågorna
i sådan tid, att det kan läggas till grund för förslag till nästa
års riksdag. Ett uppskov med omläggningen av statsskatterna i avvaktan
på kommunalskattefrågornas lösning synes mig under dessa omständigheter
icke böra ifrågakomma. Jag vill tillika erinra om att kommittén på alla de
punkter, där den kommunala beskattningen mera direkt berörts, samarbetat
med kommunalskatteberedningen, som antingen godkänt förslagen eller uttalat,
att dessa icke försvåra lösningen av de frågor varav behandlingen ankommer
på beredningen. Jag finner sålunda övervägande skäl tala för att
frågan om statsbeskattningens omläggning och därmed sammanhängande
spörsmål nu föreläggas riksdagen till avgörande.

Den av kommittén föreslagna skatteomläggningen har utsträckts till att
omfatta även utjämningsskatten. Häremot är enligt min mening intet att
invända, emedan tillräckliga skäl icke längre synas föreligga för bibehållande
av en specialbudgetsanordning för skatteutjämningen.»

De personella avgifterna.

1936 års skattekommitté har föreslagit, att mantalspenningarna
skola avskaffas i samband med omläggningen av den direkta statliga beskattningen.

Kommunalskatteberedningen har i skrivelse den 15 november 1937 till
Kungl. Majit framlagt förslag om avskaffande jämväl av två kommunala
personella skatter, sjukvårdsavgiften och folkskoleavgiften,
vilka stå i visst tekniskt samband med mantalspenningarna. Över förslaget
ha efter remiss yttranden avgivits av vissa myndigheter, de kommunala förbunden,
flertalet av landstingens förvaltningsutskott samt åtskilliga städer
och landskommuner.

Rörande gällande bestämmelser i fråga örn de personella avgifternas utgörande
ävensom den motivering som av kommittéerna lämnats för förslagen
om avgifternas avskaffande, torde utskottet få hänvisa till propositionen
(sid. 70—72).

Departementschefen ansluter sig till de framlagda förslagen och förordar
alltså, att mantalspenningarna samt sjukvårds- och folkskoleavgifterna
skola upphöra att utgå i och med ikraftträdandet av det föreslagna nya
skattesystemet. Såsom motivering anför departementschefen bland annat
följande:

»De personella skatterna äro till sin princip främmande för vårt skattesystem
i övrigt och påkalla särskilt arbete för debitering och uppbörd. Med
hänsyn till att de numera knappast äro av en ekonomisk betydelse som mo -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

tiverar deras bibehållande vid sidan av övriga direkta skatter har det länge
framstått som ett önskemål att avskaffa dem. Nu föreliggande förslag om
upphörande av mantalspenningarna samt sjukvårds- och folkskoleavgifterna
ha också i blott ett fåtal fall mött gensaga.

Invändningarna lia i vissa fall utgått från uppfattningen, att det vore
önskvärt att varje vuxen medborgare erlade åtminstone någon skatt. Det
torde dock knappast vara riktigt att tillmäta erläggandet av de personella
avgifterna betydelse för vidmakthållandet av känslan av solidaritet med och
ansvar mot det allmänna. I andra fall har, för sjukvårdsavgifternas del,
hänvisats till dessa avgifters betydelse för landstingens ekonomi och framförts
önskemål örn kompensation för den inkomstförlust, som skulle inträda
örn föreliggande förslag bleve realiserade. Häremot kan erinras, att avgifternas
upphörande endast hänvisar landstingen till att skaffa medel för de
ändamål avgifterna avse på samma sätt som för landstingets utgifter i allmänhet
och icke innebär att skattekraft som tidigare utnyttjats av landstingen
övertages av staten.»

Den kommunala progressivskatten.

Enär utredningen av de spörsmål, som beröra den kommunala progressivskatten,
ingår i kommunalskatteberedningens uppgift, ha beredningen och
1936 års skattekommitté upptagit desamma till gemensam behandling. Kommittéerna
ha därvid kommit till den principiella uppfattningen, att all progressiv
beskattning bör förbehållas staten. Frågan om ur kommunala synpunkter
likväl kräves bibehållande av den kommunala progressivskatten har
besvarats nekande. Kommittéerna ha på grund härav enats om att föreslå,
att förevarande skatt skall upphöra i och med ikraftträdandet av det föreslagna
nya skattesystemet.

Beträffande motiveringen för förslaget liksom ock rörande gällande bestämmelser
för den kommunala progressivskattens utgörande samt statistiska
uppgifter i avseende å skatten får utskottet hänvisa till propositionen
(sid. 73 ff.).

Till förslaget om den kommunala progressivskattens avskaffande har kommunalskatteberedningen
fogat ett uttalande, vari framhålles, att beredningen
i syfte att lätta de hårdare tryckta kommunernas bördor övervägde förslag
om skilda åtgärder, varigenom kraven å statligt stöd åt kommunerna komme
att avsevärt ökas, samt att beredningen förutsatte, att vid bedömandet av
dessa beredningens blivande förslag hänsyn foges till den kommunala progressivskattens
indragande till staten.

Kommittéerna ha funnit skälig hänsyn till kommunerna, vilka borde beredas
möjlighet att anpassa sig efter de ändrade förhållandena, påkalla en
övergångsanordning. Denna bör enligt kommittéernas mening givas den formen,
att staten under vissa år från särskilt anslag å riksstaten till kommunerna
utbetalar en efter lämpliga grunder bestämd, avtagande ersättning för
lidstad progressivskatt.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

Kommittéerna anföra ytterligare:

Såsom utgångspunkt för ifrågavarande ersättning torde enligt kommittéernas
mening böra tagas medeltalet av den i varje kommun för åren 1934—
1936 utdebiterade kommunala progressivskatten. De motsvarande beskattningsåren
1933—1935 representera såväl lågkonjunktur som högkonjunktur.
Ifrågavarande medeltal, som av kommittéerna uträknats för samtliga rikets
kommuner, skulle för hela landet (frånsett det gemensamma taxeringsdistriktet,
från vilket här kan bortses) uppgå till 13.08 miljoner kronor. Jämfört
med de senaste högkonjunkturårens siffror, för år 1936 1 5.79 miljoner kronor
och för år 1937 c:a 18.9 miljoner kronor (beräknat belopp), innebär en ersättning,
bestämd till nyssnämnda medeltalsbelopp, en icke obetydlig minskning
(som i de särskilda kommunerna kan bliva större eller mindre). Med
hänsyn härtill vilja kommittéerna föreslå, att ersättningen för första året
efter det, för vilket kommunal progressivskatt sista gången utgått, icke ytterligare
reduceras utan fastställes till hela det förut sagda medeltalsbeloppet.
För de följande tre åren torde ersättningen till kommunerna böra bestämmas
till %, 1I2 och 1li av nämnda belopp, varefter ersättningen helt bör upphöra.

Departementschefen har i fråga om den kommunala progressivskatten anfört
bland annat följande:

»Den kommunala progressivskatten är ägnad att komplicera avvägningen
av inkomstbeskattningen efter skatteförmåga genom att den inför en svårbedömlig
extra skattebelastning på större inkomster utöver den som ligger
inom det statliga skattesystemets ram. Den kommunala progressivskattens
avskaffande har därför betraktats som en förutsättning för utformandet av
en väl avvägd progressiv skatteskala. Denna uppfattning delas av skattekommittén
och kommunalskatteberedningen som föreslå, att den kommunala
progressivskatten skall upphöra att utgå i samband med att den förordade
rationaliseringen av statsbeskattningen genomföres.

Här berörda skattetekniska synpunkter skulle dock knappast ensamma
utgöra ett tillräckligt skäl för den rubbning av kommunernas finansiella förhållanden,
som progressivskattens avskaffande skulle medföra. Ett ytterligare
motiv föreligger emellertid, nämligen att förändringen bereder möjligheter
till en lämpligare fördelning av den sammanlagda skattebördan mellan
landets skattebetalare.

Såsom den i betänkandet framlagda statistiska utredningen visar, utgår
kommunal progressivskatt mestadels i kommuner med god skattekraft och
lågt skattetryck; mången gång åstadkommer denna skatt en avsevärd sänkning
av redan förut låga utdebiteringar. Den kommunala progressivskattens
borttagande skulle huvudsakligen drabba kommuner, där skatten är låg. Den
vidgade utbetalning av skatteutjämningsbidrag och det övertagande av vissa
kommunala uppgifter, vartill den kommunala progressivskattens inarbetande
i statsbeskattningen skulle bereda möjligheter, skulle däremot vara ägnade
alt åstadkomma en större avlyftning av bördorna i kommuner med högt
än i kommuner med relativt lågt skattetryck. De kommunala progressivskattemedlens
indragande till staten i förening med statliga åtgärder till
kommunernas bästa skulle sålunda medföra en betydande och även mycket

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

önskvärd skatteutjämning. I motsats til! vad lantbruksstyrelsen antagit torde
denna skatteutjämning väsentligen komma landsbygden till godo.

Det hade givetvis varit önskvärt, att frågan örn den kommunala progressivskattens
borttagande kunnat prövas samtidigt med spörsmålen om ökad
direkt skatteutjämning och örn statens övertagande av kommunala uppgifter.
Prövningen av dessa omfattande och svårlösta spörsmål, som kräva tidsödande
utredningar, ankommer på kommunalskatteberedningen, vars arbetsresultat
ännu icke föreligga. Frågan om den kommunala progressivskattens
fortbestånd måste emellertid avgöras samtidigt med att skatteavvägningen
inom det statliga skattesystemet bestämmes. Örn kommunerna övergångsvis
beredes viss ersättning för avskaffandet av progressivskatten, komma
verkningarna därav knappast att göra sig gällande förrän de skatteutjämnande
och skattelindrande åtgärder, varom jag hoppas att förslag skola
kunna föreläggas senast 1940 års riksdag, börjat vidtagas.»

Efter att ha berört den kritik, som särskilt från städernas sida kommit
förslaget till del, anför departementschefen:

»Jag vill i anledning härav erinra, att skattens borttagande får betraktas
som ett led i en skatteutjämningspolitik. Åtgärdens betydelse härvidlag skulle
gå förlorad, om kommunerna för framtiden skulle beredas full ersättning
av statsmedel för den inkomst de mista. Det synes icke förenligt med en
sund skattepolitik, att lokala intressen skola få hindra en eftersträvansvärd
jämnare avvägning av beskattningen mellan landets skattebetalare. Däremot
måste anses skäligt, att ersättning utgår under en övergångstid, för vilken
finansplaner kunna ha uppgjorts med bibehållen kommunal progressivskatt
såsom en av förutsättningarna. Om så sker synas alla berättigade
krav från kommunernas sida på fortsatt rätt till ifrågavarande inkomstkälla
vara i skälig grad tillgodosedda.»

Beträffande ersättningen till kommunerna har departementschefen funnit
den av kommittéerna föreslagna anordningen i princip lämplig och ansett
den ifrågasatta övergångstiden ur förut angivna synpunkter tillräcklig. Departementschefen
fortsätter:

»Däremot torde, i enlighet med vad i åtskilliga yttranden gjorts gällande,
ersättningen icke böra beräknas på grundval av medeltalen för taxeringarna
1934—1936. Därest beräkningen skulle ske med ledning av endast tre års
taxeringar, kunna i en del kommuner tillfälliga omständigheter förrycka resultatet
särskilt om de tre åren, såsom enligt förslaget skulle vara förhållandet,
infalla under en konjunkturell övergångstid. Det torde därför vara riktigare
att taga en längre periods taxeringar till utgångspunkt, och då lämpligen
10-årsperioden 1928—1937. Medeltalet för dessa år blir ungefär 15.8 miljoner
kronor eller alltså en betydlig förhöjning i förhållande till medeltalet
för åren 1934—1936. Denna höjning kan synas betänklig, men jag vill dock
förorda densamma även med hänsyn till att kommunernas anpassning till
det nya systemet skulle därigenom än ytterligare underlättas.

Jag tillstyrker alltså bifall till kommittéernas förslag i berörda del med
den ändring, att ersättningen beräknas på grundval av medeltalen för åren

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

1928—1937. Anslag för ändamålet blir första gången erforderligt under
budgetåret 1939/40. Därest riksdagen i år godkänner förslaget om progressivskattens
avskaffande och huvudgrunderna för ersättningen, torde vid nästa
års riksdag, i samband med att anslaget anvisas, få fastställas detaljbestämmelser
rörande ersättningens utbetalande.

Det i några yttranden framförda önskemålet rörande särskild bestämmelse
örn ytterligare ersättning åt skattetyngda kommuner torde icke böra bifallas.
I den mån skattetyngda kommuners utdebiteringar höjas genom progressivskattens
borttagande kunna nämligen ökade ordinarie understöd utgå
enligt skatteutjämningsförordningens regler. Därest extra understöd finnas
skäliga i anledning av att en kommun kommit i svårt läge i följd av progressivskattens
borttagande, kan behörig hänsyn därtill tagas redan med
nuvarande bestämmelser.»

Allmänna utgångspunkter för utformningen av de direkta
skatterna till staten.

Vid behandlingen av de allmänna utgångspunkterna för utredningen har
kommittén till en början haft att fatta ståndpunkt till frågan örn ramen
för skattesystemet, alltså bestämma vilken sammanlagd skattesumma
som man vid tillämpning av det nya systemet på ett givet skatteunderlag
önskar få in vid uttagande av grundbelopp av i systemet ingående rörliga
skatter. Sedd från en annan sida, kan frågan sägas avse fastställandet av
grundbeloppsnivån för det nya systemet (eller rättare sagt för de rörliga skatterna
i detsamma). Vid bedömandet av ifrågavarande spörsmål har kommittén
utgått från de förskjutningar, som skatteunderlaget och de utdebiterade
skatterna undergått de senaste åren.

Efter att ha berört svårigheten att beräkna skatteunderlagets framtida gestaltning
anför kommittén vidare bland annat:

Beträffande storleken av de statsutgifter, som skola täckas av direkta skatter
å inkomst och förmögenhet, är svårigheten att förutse utvecklingen likaledes
mycket stor. Beaktas måste emellertid dels de stora s. k. automatiska
utgiftsstegringar, som följa av redan fattade beslut i anslagsfrågor, och dels
den ökade belastning för skattebudgeten, som kan väntas uppkomma genom
överflyttning av samhällsuppgifter eller kostnader för sådana från kommunerna
till staten. Sistnämnda utgiftsstegring skulle dock komma att åtminstone
delvis uppvägas därigenom att staten, på sätt av kommittén och kommunalskatteberedningen
förutsatts, får övertaga den kommunala progressivskatten.

Principiellt har kommittén den uppfattningen, att ramen för det nya skattesystemet
bör läggas så att detta, under förutsättning av normalt skatteunderlag,
vid grundbeloppsnivå för rörlig skatt någorlunda täcker det behov av
direkta statsskatter å inkomst och förmögenhet, varmed man för närvarande
finner sig böra räkna. Enligt kommitténs uppfattning bör vidare systemet
örn möjligt göras så elastiskt, att det kan utan påbyggnad av extra skatter
användas så länge icke alltför exceptionella situationer i fråga örn skatte -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

underlag eller budgetbehov uppkomma. Därest grundbeloppsnivåu sättes
för låg, riskeras, att skatteskalans spännvidd redan från början tages alltför
mycket i anspråk. Å andra sidan bör grundbeloppsnivån ej placeras högre
än omständigheterna kräva, om ock givetvis intet hinder bör möta att i en
fördelaktig budgetsituation taga ut mindre än 100 procent av grundbeloppet.

Från de utgångspunkter, som i det föregående angivits, har kommittén i
avseende å ramen för det skattesystem, som är avsett att träda i stället för
det nuvarande systemet av statsskatter och kommunal progressivskatt, sökt
konstruera skatteskalorna i det nya systemet sålunda att detta, tillämpat
på skatteunderlaget enligt 1936 års taxering efter korrigering för tillfälliga
eftertaxeringar och av kommittén förordade ändringar i grunderna för familjebeskattningen,
vid grundbeloppsnivå för rörlig skatt avkastar cirka 235
miljoner kronor. Den sammanlagda skattesumma, som i verkligheten debiterades
nämnda år, utgjorde — efter avdrag för de tillfälliga eftertaxeringarna
— cirka 253 miljoner kronor. Kommitténs förslag i avseende å grundbeloppsnivån
innebär, att cirka 110 procent av rörlig skatt i det föreslagna
nya skattesystemet, räknat å 1936 års skatteunderlag, får uttagas för att den
sammanlagda avkastningen skall bliva ungefärligen lika stor som 1936 års
skatter (inklusive kommunal progessivskatt).

I avseende å frågan om beskattningens rörlighet har kommittén
anfört bland annat följande:

Med hänsyn till de stora växlingar i avseende å såväl skatteunderlaget som
behovet av direkta skatter, som under senare år gjort sig gällande och varmed
torde få räknas även i framtiden, är det uppenbarligen av stor betydelse,
att i det nya skattesystemet elasticiteten från början blir så tillfredsställande
som möjligt. För kommittén har det fördenskull framstått som klart,
att även i det nya systemet — oavsett dess tekniska utformning i övrigt -—
beskattningen bör vara till största delen rörlig.

Vad förmögenhetsbeskattningen beträffar har kommittén emellertid kommit
till den uppfattningen, att densamma helt eller till övervägande del bör
undantagas från rörligheten.--—

Beträffande inkomstbeskattningen har kommittén i princip anslutit sig till
det i propositionerna nr 232 och 269 till 1936 års riksdag framlagda förslaget,
enligt vilket inkomst- och förmögenhetsskatten skulle uppdelas i en rörlig
bottenskatt för alla skattskyldiga samt en fast tilläggsskatt, som skulle
betalas av fysiska personer och med dem likställda kategorier, i den mån det
beskattningsbara beloppet överstege visst belopp.---

I själva verket torde med de skattesatser i fråga om inkomstbeskattningen,
varmed man numera måste räkna, vara nödvändigt, att de högre skikten av
den progressiva skalan bindas i en fast skatt för att icke skattens rörlighet
uppåt skall alltför mycket begränsas. Å andra sidan bör ihågkommas, att ju
mindre del av inkomstbeskattningen som är rörlig, desto mera kännbar bluen
höjning av utdebiteringsprocenten för de lägre inkomsttagarna, för vilka
icke någon del av skatten är fast. Denna begränsning av rörligheten hos bottenskatten
kan motverkas dels därigenom att nämnda skatt icke göres proportionell
utan progressiv, varvid progressionen får sträcka sig relativt högt
upp i skikten, och dels därigenom att vid avvägningen mellan bottenskatten
och tilläggsskatten den senares skala konstrueras så, att även vid högre uttagningsprocent
den avsedda jämvikten bibehålies.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

I fråga om inkomstbeskattningen av juridiska personer har kommittén funnit
densamma böra liksom nu vara helt rörlig. Bottenskatten för de fysiska
personerna är nämligen icke ensam tillräcklig att åstadkomma nödig elasticitet
i systemet.

Enligt nu gällande bestämmelser måste grundbeloppsprocenten för inkomstoch
förmögenhetsskatten bestämmas för varje år enhetligt för alla skattskyldiga.
Emellertid torde det under vissa situationer kunna visa sig lämpligt
att icke låta uttagningsprocenten vara densamma för alla grupper skattskyldiga.
Det kan till exempel i svåra tider för näringslivet anses påkallat
att icke höja grundbeloppsprocenten för juridiska personer i samma utsträckning
som för fysiska personer. I normala fall torde emellertid ett enhetligt
grundbelopp böra fastställas.

I fråga om fördelningen av skattebördan mellan fysiska
och juridiska personer har kommittén förutsatt, att av de
235 miljoner kronor, som det nya systemet beräknas skola å 1936 års skatteunderlag
avkasta vid grundbeloppsnivå, cirka 180 miljoner kronor böra uttagas
av fysiska personer och cirka 55 miljoner kronor av juridiska personer.
Av sistnämnda belopp kunna cirka 47.5 miljoner kronor antagas falla
å svenska aktiebolag och återstoden å övriga juridiska personer. Enligt kommitténs
mening vore den relativt obetydliga höjning som vid denna avvägning
skulle uppkomma för aktiebolagen, väl motiverad. Aktiebolagen hade
under senaste åren intagit en jämförelsevis gynnad ställning därigenom att
de fritagits från de extra skatterna å inkomst och förmögenhet, vilka i huvudsak
belastat endast fysiska personer. När skattetrycket å fysiska personer
nått en så relativt stor höjd som numera vore fallet, vore det enligt kommitténs
mening naturligt, att aktiebolagens och de övriga juridiska personernas
skattekraft foges i anspråk i något större utsträckning än tidigare.

Beträffande frågan örn avvägningen av beskattningen mellan
å ena sidan inkomst och å andra sidan förmögenhet
vad angår fysiska personer har kommittén icke funnit skäl frångå den
fördelning, som i detta hänseende gällt de två senaste åren, nämligen med c:a
80 procent å inkomstskatt och c:a 20 procent å förmögenhetsskatt.

Departementschefen har angivit sitt ståndpunkttagande till förevarande
allmänna spörsmål på följande sätt:

»Det statliga skattesystemet har varit underkastat ständiga förändringar
och fått sin prägel av vid varje tid härskande föreställningar om det skäliga
och lämpliga. Avvägningar ha därvid fått äga rum mellan olika och
delvis stridande men var för sig berättigade synpunkter. Hänsyn har mer
och mer ansetts böra tagas till de skattskyldigas betalningsförmåga, men olika
skatters antagliga inverkan på produktionen och i vissa fall på konsumtionen
har ej heller kunnat lämnas ur räkningen. Principen om skatt efter
förmåga anses kräva en viss progressivitet vid stigande inkomster i skattens
andel av dessa. Detta krav kan uppenbarligen icke tillgodoses inom
varje särskild skatteform. Konsumtionsskatterna visa nämligen en rakt
motsatt bild, i det att skatten tar i anspråk en allt mindre del, allteftersom

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

inkomsten stiger. Direkta skatter på inkomst och förmögenhet kunna däremot
göras mer eller mindre progressiva, och vid en kombination av konsumtionsskatter
och inkomstskatter kan en avvägning sökas, som svarar mot vad
som anses skäligt för alla skatteformerna tillsammantagna.

Varje dylik avvägning måste emellertid anknytas till en viss samlad skatteintäkt,
och denna i sin tur är beroende av de samlade statsutgifterna. Örn
skattebehovet mera väsentligt stiger eller faller, kan det därför icke undvikas,
att en ny avvägning får äga rum, eftersom ingen enkel regel för skälig
höjning eller sänkning av de olika skatterna torde kunna uppställas. Då därtill
kommer, att endast vissa skatteformer direkt konstrueras såsom rörliga,
medan de övriga förutsättas vara mer eller mindre fasta, blir det så mycket
tydligare, att alla förslag till omläggning av beskattningen måste grundas
på vissa antaganden rörande utgiftsram och skattebehov.

Skattekommittén har vid utformningen av sitt förslag till rationalisering
av de direkta skatterna till staten utgått från det nuvarande statsfinansiella
läget. Något annat torde icke heller ha varit möjligt, om kommittén ej velat
för egen del taga upp till behandling hela frågan om den kommande utvecklingen
av statens utgifter samt göra antaganden om förskjutningar uppåt
eller nedåt. Även den nuvarande fördelningen mellan konsumtionsskatter
och skatter på inkomst och förmögenhet hade i så fall fått bli föremål för
överväganden. Jag är icke heller själv beredd att föreslå någon annan utgångspunkt,
ehuru utgiftsökningar synas förestå, som inom kort kunna
medföra behov av en ny avvägning. Man kunde närmast ha väntat, att
kommittén under angivna förutsättningar så utformat den rörliga bottenskatten,
att dess avkastning just vid grundbeloppsnivån svarade mot det
förutsatta inkomstbehovet, och icke såsom nu blir fallet vid en uttagning
med 110 procent. Någon anledning att av detta skäl jämka på de av kommittén
föreslagna skatteskalorna synes emellertid knappast föreligga. Då
invändningar å andra sidan gjorts mot den sålunda valda grundbeloppsnivån,
därför att den skulle innebära ett godtagande av föreliggande skattebehov
och skattetryck såsom normala företeelser, synes man förbise att det
här gäller en teknisk och praktisk anordning. Utgår man ifrån, att de skattebelopp,
som komma att uttagas genom den rörliga bottenskatten, måste
tillåtas variera inom vissa gränser, utan att en ny avvägning gentemot andra
skatteformer behöver äga rum, får man tydligen avpassa skatteskalan så
att dessa växlande belopp lämpligen kunna uttagas, vare sig det sedan sker
under variationer kring ett indextal, som kallas 100 eller 150 eller något
annat. Skulle man i valet av grundbeloppsnivå inlägga något omdöme om
vad som skall vara ''normal’ skattenivå, vore man därmed över på den allmänna
diskussion av det statsfinansiella läget och skattefördelningen, som
kommittén enligt min mening med rätta undvikit.

Anpassningen av skattesystemet efter det statsfinansiella läget betyder
även att systemet bör givas en så avpassad rörlighet att skatteinkomsten
genom variationer i uttagningsprocenten kan avvägas efter de förändringar
i skattebehovet från år till år, varmed man har att räkna, utan att detta

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

leder till väsentliga förskjutningar i skattens avvägning efter den relativa
skatteförmågan inom olika inkomstskikt. Även om den budgetuppställning
som föreslagits för nästa budgetår är ägnad att, såsom riksräkenskapsverket
framhållit, under vissa förhållanden minska behovet av elasticitet i
skattesystemet förblir det dock en väsentlig fördel örn sådan elasticitet föreligger
inom vidast möjliga gränser.

Kommittén har förordat en i så måtto begränsad rörlighet för inkomstskatten
för fysiska personer att procenttalen i den progressiva skatteskalan
blott upp till en viss höjd förutsatts skola variera med uttagningsprocenten.
Tekniskt har detta skett genom en uppdelning av skatten i en rörlig bottenskatt
och en fast tilläggsskatt. Genom denna anordning undanröjes i viss
mån den begränsning av skattens elasticitet som följer av höga skatteprocenter
för de större inkomsterna. Denna fördel får naturligtvis icke vinnas
genom en sådan utformning av den rörliga bottenskatten att variationer uppåt
i skatteprocenten för mindre inkomster allvarligt försvåras. Kommitténs
förslag i dessa hänseenden synes mig kunna godtagas.

Förmögenhetsskatten har av kommittén föreslagits utformad såsom en
fast skatt. Inkomstskatten å juridiska personer har tänkts helt rörlig. Uttagningsprocenten
för inkomst- och förmögenhetsskatten har ansetts ej behöva
vara densamma för juridiska personer som för fysiska. Jämväl till
dessa förslag kan jag ge min anslutning.

Mot förslaget om obegränsad rörlighet hos inkomstskatten för juridiska
personer ha riktats invändningar i vissa remissyttranden. Vad som skulle
vinnas genom att inkomstskatten för juridiska personer i viss utsträckning
utformades såsom en fast skatt synes mig dock på ett smidigare och efter
växlande förhållanden bättre lämpat sätt kunna ernås genom en avpassning
av uttagningsprocenten. Då en fri uttagningsprocent och viss bindning av inkomstskatten
för juridiska personer framstå såsom alternativa lösningar kan
jag under dessa förhållanden icke förorda en bindning av aktiebolagsskatten
eller viss del av denna.

Vad angår den fördelning, efter vilken fysiska och juridiska personer böra
taga del i skattebördan, har kommittén utgått från att de juridiska personernas
och då särskilt aktiebolagens relativa andel skulle i viss mån ökas.
På sätt förut anförts skulle aktiebolagen, räknat å skatteunderlaget enligt
1936 års taxering, få vidkännas en skattehöjning av 3.6 miljoner kronor eller,
om monopolbolagen icke tagas med vid beräkningarna, 5.45 miljoner kronor.

En tillämpning av förslaget (10 procents proportionell skatt uttagen med
110 enheter) å det numera bearbetade materialet från 1937 års taxering gelott
helt annat resultat. I stället för efter nuvarande grunder debiterade 69.0
miljoner kronor skulle aktiebolagens sammanlagda skatt ha blivit 67.0 miljoner
kronor; en skattelindring å 2.0 miljoner kronor .skulle alltså ha uppstått.
örn monopolbolagen helt utgå ur materialet, skulle resultatet av
skatteomläggningen blivit nästan omärkbart för aktiebolagen, såsom helhet
betraktade (noga räknat en skatteskärpning av 0.8 miljon kronor). Anlcd -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

ningen till det förändrade läget är givetvis att den genomsnittliga inkomstprocenten
och därmed även skatteprocenten för aktiebolagen avsevärt höjts
vid 1937 års taxering.

Det visar sig alltså, att därest man räknar med ett gynnsamt verksamhetsår
som år 1936, ett genomförande av kommitténs förslag över huvud icke
skulle betyda någon överflyttning av skattebördan från fysiska till juridiska
personer, medan däremot vid för de juridiska personerna mindre gynnsamma
år förslaget innebär viss relativ merbelastning av dessa i förhållande
till nu.

Beträffande avvägningen av beskattningen mellan inkomst och förmögenhet
vad angår fysiska personer har kommittén utgått från den fördelning,
som i detta hänseende gällt de senaste åren, nämligen med c:a 80 procent
å inkomstskatt och c:a 20 procent å förmögenhetsskatt.

Jag har för min del icke anledning att frångå kommitténs förslag till avvägning
i här berörda hänseenden.»

F amil jebeskattningen.

Såsom i det föregående omnämnts har ett förslag till revision av bestämmelserna
rörande familjebeskattningen den 11 december 1935 avgivits av
befolkningskommissionen (Statens off. utredn. 1936: 13).

Det av befolkningskommissionen framlagda förslaget innebär i korthet
följande.

Kommissionen föreslår först och främst avsevärda jämkningar i systemet
av skattefria ortsavdrag, innebärande sänkning av
grundavdragen och höjning av familjeavdragen. Omregleringen skall gestaltas
så, att beskattningsunderlaget i stort sett bibehålies oförändrat. Enligt
kommissionens förslag skola i de olika ortsgrupperna grundavdraget,
familjeavdraget för hustrun och familjeavdraget för vartdera av de två första
barnen bliva inbördes lika stora, medan familjeavdraget för varje följande
barn blir dubbelt så stort som de övriga avdragen. Avdragen enligt kommunalskattelagen
skola fortfarande utgå med belopp, som äro endast hälften
så stora som motsvarande avdrag vid den statliga beskattningen. Den s. k.
bankningen förutsättes bibehållen oförändrad.

De av kommissionen föreslagna statliga avdragen framgå av följande tabell: -

Ortsgrupp

III

Grundavdrag saint familjeavdrag för hustrun
och vartdera av de två första barnen ...... 560

Familjeavdrag för varje följande barn ........ 1,120

600

1,200

Kronor
640
1,280

680

1,360

720

1,440

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

Befolkningskommissionens betänkande innefattar därjämte förslag, att
en särskild skatt, benämnd skatt för familjehjälp, skall uttagas
med det dubbla syftet att anskaffa medel för bestridande av vissa utgifter,
avsedda att befordra en gynnsam lösning av befolkningsfrågan, och att ytterligare
skärpa skattedifferentieringen med hänsyn till familjeförhållandena.
Denna skatt skall utgå med fullt belopp av skattskyldig, som är ogift och
barnlös, medan avdrag från skatten skall åtnjutas med en tredjedel av skattens
belopp av den, som är gift, och likaledes med en tredjedel av skattebeloppet
för varje barn. Makar med två eller flera barn bliva således helt
fria från skatten.

Befolkningskommissionen har vidare bland annat föreslagit höjning av
åldersgränsen för barnavdrags åtnjutande från 16 till 18 år.

I fråga örn den motivering ur befolkningspolitiska, familjesociala och allmänna
rättvisesynpunkter, som kommissionen lämnat för sitt förslag, ävensom
rörande förslagets detaljer tillåter sig utskottet att hänvisa till betänkandet.

1936 års skattekommitté har för sin del i första hand betraktat spörsmålet
örn skattedifferentiering efter familjestorlek såsom en fråga om avvägning
av skatt ur rättvisesynpunkter på samma sätt som då det i allmänhet gäller
att fördela skattebördan mellan skattskyldiga av skilda kategorier och med
olika stora inkomster allt efter deras relativa skatteförmåga. Även från dessa
synpunkter har emellertid kommittén kommit till den uppfattningen, att
den nuvarande avvägningen av skattebördan med hänsyn till familjestorlek
icke är tillfredsställande och att skattelättnad bör beredas familjeförsörjare
och särskilt barnrika sådana i den utsträckning som motiveras av försörjningsbördan.

I fråga om den metod som bör användas för åstadkommande av den
önskade skattedifferentieringen efter familjestorlek har kommittén funnit
sig böra avvisa tanken att för ändamålet införa en särskild skatt å ensamstående
skattskyldiga samt barnlösa eller barnfattiga familjer på sätt av
befolkningskommissionen föreslagits. Kommittén har i princip föreslagit
bibehållande av det gällande systemet med fasta, av inkomstens storlek oberoende
avdrag.

Kommitténs förslag innefattar först och främst avsevärda jämkningar i de
skattefria ortsavdragen i fråga örn statsbeskattningen. Denna omreglering
av avdragen går i stort sett ut på, att grundavdragen något minskas under
det att familjeavdragen för hustru och barn höjas. Även i tekniskt avseende
har åtskillnad gjorts mellan å ena sidan skattskyldig, som är gift eller har
barn, för vilket avdrag åtnjutes, och å andra sidan ensamstående skattskyldig
(ogift, änkling, änka eller frånskild) utan barn, för vilket avdrag åtnjutes.

Närmare bestämt innebär kommitténs förslag till skattefria avdrag vid
statsbeskattningen följande:

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 7 sami. Nr 32.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

1. Skattskyldig, som under beskattningsåret varit gift och levt tillsammans
med sin hustru eller som haft hemmavarande eller av den skattskyldige helt
eller delvis underhållet barn under 18 år, vilket icke haft minst 450 kronors
inkomst, är berättigad till såväl grundavdrag som familjeavdrag. Avdragens
storlek framgår av efterföljande sammanställning:

Ortsgrupp

	I	II	III	IV	V
Grundavdrag och familjeavdrag för hustru,			Krono	r
vartdera ........................	600	640		680	720	760
Familjeavdrag för de två första barnen, vartdera	460	500		540	580	620
Familjeavdrag för de övriga barnen, ettvart ...	700	760		820	880	940

Å dessa avdragsbelopp åtnjutes bankningsdel enligt vanliga regler.

2. För annan skattskyldig än under 1 sagts (ensamstående) bestämmes
ortsavdrag (grundavdrag) på sätt framgår av en vid förordningen fogad tabell.
Ur tabellen kan direkt avläsas det taxerade beloppet efter avdrag. Detta
utgör, utom i de fall då extra avdrag för ömmande omständigheter medgivits,
tillika beskattningsbart belopp. Jämfört med nu gällande grunder för den
statliga beskattningen av ifrågavarande skattskyldiga är den minskning av
avdragets storlek, som för dem uppkommer, mindre beträffande låga inkomster
än för större sådana. Avdragets storlek minskas nämligen successivt
vid stigande inkomster; överstiger det taxerade beloppet 14,000 å 15,200
kronor, åtnjuter ensamstående skattskyldig icke ortsavdrag.

Enligt kommitténs beräkningar skulle de nu omförmälda ändringarna i avdragens
storlek medföra en skatteförlust (avseende 1936 års skatteunderlag)
å c:a 2.2 miljoner kronor. Lättnaden för familjerna skulle uppgå till c:a 12.4
miljoner kronor; av detta belopp skulle c:a 10.2 miljoner kronor tagas igen
av ensamstående skattskyldiga.

Kommittén har beträffande spörsmålet om familjebeskattningen rådgjort
med kommunalskatteberedningen, som efter tagen del av kommitténs förslag
i förevarande ämne meddelat, att förslaget icke syntes vara ägnat att försvåra
lösningen av frågan för kommunalbeskattningens vidkommande.

Såsom redan av det föregående framgått, skall enligt kommitténs förslag
åldersgränsen för barn, för vilka familjeavdrag må erhållas, höjas från nuvarande
16 år till 18 år. Enligt kommitténs antagande skulle skatteförnsten
för staten icke komma att överstiga 0.5 miljon kronor. I detta sammanhang
föreslår kommittén, att hemmavarande barn, som fyllt 16 men ej
18 år och sysselsättes i föräldrarnas jordbruk eller rörelse, skall anses tillhöra
arbetspersonalen endast under förutsättning, att barnets inkomst av
arbete eller eljest är så stor att skatteplikt för barnet enligt kommunalskattelagen
föreligger.

Beträffande frågan om eventuell ändring i storleken av det belopp, vartill
barnets egen inkomst högst får uppgå för att familjeavdrag må erhållas

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32. 19

för barnet, har kommittén beslutat föreslå att beloppet 450 kronor bibehålies
oförändrat.

Kommittén har vidare upptagit frågan om barnavdrag i de fall, då föräldrarna
icke äro gifta med varandra, eller, ehuru gifta med varandra, leva
åtskilda. Kommitténs förslag på denna punkt innebär, att en var av föräldrarna
skall för barn, varom här är fråga, erhålla halvt familjeavdrag —
räknat efter den ortsgrupp den skattskyldige tillhör — såvitt det icke visas
eller av omständigheterna framgår, att endera av föräldrarna ej alls eller
endast i ringa mån bidragit till barnets underhåll. I sådant fall skall den
andre av föräldrarna vara berättigad till hela avdraget för barnet.

De ändringsförslag, som av kommittén ifrågasatts beträffande åldersgränserna
för åtnjutande av barnavdrag och för rätt att hänföra hemmavarande
barn till arbetspersonal ävensom rörande fördelning av barnavdrag mellan
ogifta eller frånskilda föräldrar, ha biträtts av kommunalskatteberedningen,
vad angår kommunalbeskattningen. Förslag om ändring av kommunalskattelagen
i berörda avseenden har fördenskull framlagts av kommittén.

Beträffande avdraget i vissa fall för husföreståndarinna föreslår kommittén,
att detta i fråga om statsbeskattningen bestämmes till hälften av avdraget
för hustru.

Kommittén har även till behandling upptagit de särskilda avdrag som
kunna utgå vid s. k. ömmande omständigheter och varom förmäles i 17 §
2 mom. förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt samt 50 §
2 mom. kommunalskattelagen. Kommittén har därvid kommit till den uppfattningen
att vad som bör ändras icke är så mycket själva stadgandet som
fastmera tillämpningen av detsamma.

Kommittén påpekar bland annat, att då såsom exempel på omständigheter,
som kunna väsentligen nedsätta den skattskyldiges skatteförmåga, nämnes
»underhåll av andra närstående än barn, för vilka familjeavdrag är medgivet»,
därmed avses även det fall, att den skattskyldige har barn, för vilka
familjeavdrag ej medgives antingen på den grund att det överskridit åldersgränsen
för avdrag eller därför att — i fall då föräldrarna äro ogifta eller
frånskilda — den andre av föräldrarna har vårdnaden om barnet.

1 betänkandet heter det vidare:

Därest kommitténs förslag örn halvering av barnavdragen i det sist angivna
fallet genomföres, blir stadgandet om extra avdrag icke längre tillämpligt
å detta. Däremot bör detsamma enligt kommitténs mening få användning
i vissa fall, då barn, som överskridit 18-årsåldern, fortfarande underhålles
och utbildas på den skattskyldiges bekostnad och den skattskyldiges
ekonomi därigenom i avsevärdare grad tynges. Särskilt torde avdrag i dessa
fall kunna medgivas under första året efter det barnavdraget upphört, då
ökningen i skatten kan vara mycket kännbar för föräldrarna. Det är självklart,
att extra avdrag ej skall utgå i fall, då avdrag för periodiskt understöd
i stället erhålles.

f detta sammanhang må ifrågavarande stadgande något belysas ur en annan
synpunkt. Då för tillämpning av bestämmelsen erfordras, att den skattskyldiges
skatteförmåga finnes vara väsentligen nedsatt, kan detta i och för
sig icke betyda annat än att skatteförmågan skall vara väsentligen nedsatt

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

under den som normalt är förenad med en viss inkomstnivå. Nedsättningen
är alltså icke principiellt bunden till särskilda inkomstskikt. Det ligger
dock i sakens natur, att de ömmande omständigheter, varom här är fråga,
bliva mest kännbara för skattskyldiga med mycket låga inkomster. Enligt
kommitténs mening bör emellertid bestämmelsen kunna tillämpas ganska
långt upp i inkomstskikten. Även för skattskyldiga, i ekonomiskt avseende
tillhörande medelklassen, kan inträffandet av de i bestämmelsen angivna omständigheterna
innebära mycket allvarliga påfrestningar å ekonomien, till
vilka hänsyn bör tagas vid beskattningen.

Kommittén har övervägt lämpligheten av att låta de nu anförda synpunkterna
komma till uttryck i själva lagrummet eller i anvisningar till detta.
Tanken härpå har emellertid övergivits. Vad som påkallas är enligt kommitténs
åsikt, att beskattningsmyndigheterna erinras örn de möjligheter till
åstadkommande av skälig jämkning i skattskyldigheten, som bestämmelsen
erbjuder. Det är en känd sak att praxis på detta område varit mycket växlande;
av det statistiska materialet synes framgå, att endast i ett fåtal orter
stadgandet tillämpats i större utsträckning. Lämpligast torde vara, att genom
samråd mellan landskamrerarna samt instruerande av taxeringsnämndsordförandena
allvarliga försök göras att få till stånd en jämn praxis hos taxeringsnämnderna.
Detta är så mycket angelägnare som taxeringen regelmässigt
icke överklagas, därest extra avdrag medgives med högre belopp än som
bort utgå, och prövningsnämnderna, vare sig besvär anförts eller ej, endast
i undantagsfall torde ändra taxeringsnämndernas på ortskännedom grundade
avgöranden i berörda fall.

Rörande beskattningen av äkta makar har kommittén funnit ofrånkomligt
att bibehålla principen om sambeskattning. Kommittén konstaterar emellertid,
att olägenheterna av principen i avsevärd mån mildras genom den
föreslagna omläggningen av ortsavdragen. Med hänsyn bland annat till
den ifrågasatta höjningen av familjeavdraget för hustru föreslår kommittén,
att det gift kvinna tillkommande avdraget från egen arbetsinkomst med högst
200 kronor borttages för statsbeskattningens del.

Beträffande kommitténs motivering för de ovan refererade förslagen i
avseende å familjebeskattningen får utskottet hänvisa till den redogörelse härför,
som lämnats i propositionen (sid. 108 ff.).

Departementschefen har i förevarande ämne anfört i huvudsak följande:

»Redan i samband med framläggandet av förslaget till 1936 års riksdag rörande
omläggning av den direkta statsbeskattningen uttalade jag min principiella
anslutning till uppfattningen att en starkare differentiering mellan
skattebetalarna med hänsyn till familjestorlek eller försörjningsplikt i övrigt
är önskvärd. Oberoende av den vikt man kan vara böjd att tillskriva en
dylik differentiering ur befolkningspolitiska synpunkter, torde en ganska hög
grad av enighet kunna vinnas därom, att -—- bortsett från de verkligt stora
inkomsterna — en relativ minskning av skattebördan för familjerna och naturligtvis
framför allt de barnrika är önskvärd och befogad.

Beträffande förevarande spörsmål föreligger av naturliga skäl nära samband
mellan stats- och kommunalbeskattningen. Jag har tidigare redogjort
för de skäl som föranlett mig att föreslå omläggning av statsbeskattningen

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

utan att invänta kommunalskatteberedningens förslag i huvudfrågorna. Beredningen,
som tagit del av kommitténs förslag rörande familjebeskaltningen,
har meddelat, att detta icke synes vara ägnat att försvåra lösningen av
frågan för kommunalbeskattningens vidkommande. Det samråd, som sålunda
ägt rum mellan de båda kommittéerna, ger mig anledning antaga, att
ett blivande förslag från kommunalskatteberedningen å sin sida icke kommer
att medföra oförutsedda verkningar på statsbeskattningen.

Vid den tekniska utformningen av den ifrågasatta nya avvägningen av
skattebördan mellan ensamstående skattskyldiga samt skattskyldiga med familj
av olika storlek har skattekommittén utarbetat förslag som delvis avvika
från vad nu i detta hänseende gäller och även från vad av befolkningskommissionen
förordats. Metoden med fasta avdrag och s. k. bankning övergives
sålunda i fråga örn ''ensamstående’, d. v. s. personer, som icke äro
gifta och ej heller ha barn, för vilka avdrag åtnjutes. För dessa ensamstående
skattskyldiga skall det beskattningsbara beloppet enligt förslaget bestämmas
med stöd av en särskild tabell. Svårigheterna att med skematiskt
bestämda avdrag av nuvarande typ ernå en tillfredsställande avvägning beträffande
ensamstående i de lägsta inkomstskikten ha tydligen fört fram till
ett sådant tabellsystem med dess individuella behandling av avdragsfrågan.
Då sålunda regeln örn lika stora avdrag för alla inkomstskikt uppgivits, har
kommittén funnit det möjligt att vid högre inkomster åstadkomma en önskvärd
starkare differentiering genom att alltefter inkomstens stegring kontinuerligt
minska avdraget för ensamstående, så att det vid ett taxerat belopp
å cirka 14,600 kronor alldeles upphör.

Jag kan i huvudsak ansluta mig till det av kommittén framlagda förslaget
rörande fördelningen av skattebördan efter familjestorlek. Att familjeavdraget
bör vara lika stort som grundavdraget för familjeförsörjare finner jag
väl motiverat icke minst ur den synpunkten att vissa olägenheter av sambeskattningen
för äkta makar därigenom upphävas. Den avvägning av de olika
avdragens storlek, vartill kommittén efter ingående undersökningar och
överläggningar kommit, synes mig kunna godtagas. Endast i fråga om ensamstående
i vissa lägre inkomstskikt föreslår jag någon jämkning nedåt av
de i tabellen upptagna beskattningsbara beloppen.

Denna jämkning avser icke inkomsterna strax ovanför skattskyldighetsgränsen,
där de av kommittén föreslagna höjningarna för ensamstående synas
obetydliga eller måttliga, utan något högre inkomster. För dessa skulle
nämligen en tillämpning av tabellen i oförändrat skick medföra en skatteskärpning,
vilken såväl absolut som framför allt relativt sett är ganska betydande.
Detta gäller särskilt de högre ortsgrupperna. Den justering av
tabellen jag med hänsyn därtill funnit motiverad avser taxerade belopp i
ortsgrupp I 1,250—1,790 kronor, i ortsgrupp II 1,350—2,090 kronor, i ortsgrupp
III 1,450—2,390 kronor, i ortsgrupp IV 1,550—2,690 kronor oell i ortsgrupp
V 1,650—2,990 kronor. Enligt verkställda beräkningar skulle den
nu förordade lättnaden för vissa inkomstskikt i förhållande till kommitténs
förslag innebära en skatteförlust (avseende 1936 års skatteunderlag) icke

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

överstigande 1 miljon kronor. Detta belopp är icke av den storleksordning,
att fönitsättningarna i andra avseenden för kommitténs förslag därigenom
rubbas.

Såsom förut nämnts innebär förslaget i avseende å ensamståendes beskattning
en skatteskärpning för högre inkomsttagare genom successiv reduktion
av grundavdraget ned till noll. Då jag finner de skäl, som kommittén åberopat
till stöd för förslaget i denna del, övertygande, ansluter jag mig till
detta.

Av den ståndpunkt jag enligt det föregående intagit i själva sakfrågorna
torde framgå, att jag även godtagit den tekniska utformningen av kommitténs
förslag. Jag vill icke bestrida det principiellt berättigade i de anmärkningar,
som gjorts mot den dubbla ortsavdragsmetod, som den förordade
anordningen för beskattningen av ensamstående medför. Något reellt missförstånd
torde dock icke behöva uppstå. Varje oklarhet skulle för övrigt
avlägsnas, därest man toge steget fullt ut och läte tabellen omfatta samtliga
kategorier skattskyldiga. Yrkanden på dylik utvidgning av tabellsystemet
ha också i några yttranden framställts. Det är dock att märka, att ett fullständigt
tabellverk — som givetvis måste vara en del av själva författningen
— skulle bliva mycket vidlyftigt. Det uppslag till förenklingar, som riksräkenskapsverket
framfört, innebär sakliga ändringar av icke obetydlig räckvidd
i den gjorda avvägningen och kan därför ej nu upptagas. Då för kommunalbeskattningens
del den nuvarande metoden med bankning ännu så länge
måste bibehållas, finner jag icke nödvändigt att nu låta överföra avdragssystemet,
vad angår familjeförsörjare, i ett vidlyftigt, i själva förordningen
ingående tabellverk. Däremot överväger jag möjligheterna att i administrativ
ordning utgiva ortsgruppsvis ordnade tabeller, med angivande
direkt av beskattningsbara belopp, beträffande de vanligen förekommande
fallen: gifta utan barn, med ett barn etc.

Förslaget örn höjning av åldersgränsen för erhållande av barnavdrag från
16 till 18 år beträffande såväl stats- som kommunalbeskattningen har allmänt
tillstyrkts. Enighet synes numera också råda därom, att en ytterligare
höjning av nämnda gräns icke lämpligen bör ske. Även jag kan för min
del helt ansluta mig till förslaget i denna punkt. Vad kommunerna angår
synes den föreslagna ändringen vara av relativt underordnad betydelse, i det
att skatteunderlaget icke i högre grad kommer att minskas därigenom.

Mot de föreslagna ändringarna i bestämmelserna rörande rätten att räkna
hemmavarande barn bland föräldrarnas arbetspersonal har jag intet att
erinra. En redaktionell omarbetning av hithörande bestämmelser har emellertid
ägt runi.

Beträffande frågan örn eventuell ändring i storleken av det belopp, vartill
barnets egen inkomst högst får uppgå för att familjeavdrag skall erhållas
för barnet, har kommittén, synbarligen med tvekan, funnit sig böra föreslå
att beloppet bibehålies oförändrat vid 450 kronor. Befolkningskommissionen

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

hade föreslagit höjning av beloppet till 600 kronor under hänvisning bland
annat till att barnavdragen, till vilka nämnda belopp borde stå i relation,
blivit höjda. Kammarrätten fann valet stå emellan beloppen 450 och 600
kronor, därvid kammarrätten ansåg det försiktigast att bibehålla beloppet
450 kronor oförändrat. För egen del finner jag mig böra förorda, att ifrågavarande
belopp sättes till 600 kronor. Ur taxeringssynpunkt innebär denna
ändring en stor förenkling, då familjeavdrag för barn kommer att lämnas i
alla de fall, där ej deklarations- och skatteplikt för barnets inkomst föreligger.
Det är visserligen riktigt, att skattefriheten för barnets inkomst därigenom
något utökas. Då emellertid tidigare vid bestämmande av förevarande
belopp familjeavdraget för barn (efter bankning) fått vara utgångspunkten,
torde den föreslagna höjningen av barnavdragen väl motivera någon höjning
även av sagda belopp.

Den ifrågasatta uppdelningen av barnavdraget i vissa fall, då föräldrarna
icke äro gifta med varandra eller, ehuru gifta med varandra, leva åtskilda,
finner jag välgrundad. Att fall understundom kunna inträffa, då även halvt
avdrag skulle bliva större än det lämnade underhållsbidraget, torde vara
ofrånkomligt. En regel, enligt vilken avdraget skulle maximeras till bidragets
belopp, skulle säkerligen bliva alltför besvärlig i tillämpningen. Det kan väl
ej bestridas, att det föreslagna stadgandet i vissa fall kan vålla besvär för
taxeringsmyndigheterna. Den genom stadgandets avfattning fastslagna presumtionen,
att — därest icke annat visas eller av omständigheterna framgår
— båda föräldrarna skola anses ha bidragit till barnets underhåll och
således ha rätt till halvt avdrag vardera, torde dock i hög grad underlätta
tillämpningen.

Rörande avdraget i vissa fall för husföreståndarinna ansluter jag mig till
kommitténs förslag, enligt vilket sagda avdrag beträffande statsbeskattningen
skall utgöra hälften av familjeavdraget för hustrun.

I de uttalanden, som av kommittén gjorts rörande tillämpningen av stadgandet
örn särskilt avdrag vid ömmande omständigheter, kan jag i huvudsak
instämma. Det synes mig vara av stor betydelse, att de möjligheter till skattedifferentiering,
som stadgandet erbjuder, verkligen tillvaratagas. Jag är ense
med kommittén därom, att bestämmelsen bör kunna tillämpas ganska långt
upp i inkomstskikten, därest de angivna förutsättningarna äro för handen.
Vad beträffar tillvägagångssättet för ernående av en jämnare praxis på området
finner jag de av kommittén förordade åtgärderna vara värda att prövas.

Såväl befolkningskommissionen som kommittén lia funnit ofrånkomligt att
bibehålla principen örn sambeskattning av äkta makar, och denna uppfattning
har i allmänhet vunnit anslutning i myndigheternas yttranden. Från
några håll har dock ifrågasatts principens upphävande åtminstone vad angår
hustrus inkomst av tjänst eller rörelse. De skäl som å ena och andra sidan
åberopats i denna omtvistade fråga äro alltför väl kända för att behöva här
återgivas. För egen del finner jag de starkaste skillén tala för ett bibehållande
av sambeskattningen. Genom ortsavdragens omläggning reduceras olägen -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

heterna av principen högst betydligt; så snart makarnas sammanlagda inkomst
icke överstiger c:a 5,000 kronor, uppkommer ingen eller blott mycket
ringa merbeskattning.

Kommitténs — allmänt tillstyrkta — förslag om borttagande för statsbeskattningens
vidkommande av det gift kvinna i vissa fall tillkommande särskilda
avdraget å högst 200 kronor finner jag välgrundat. På grund av deklarationsblankettens
uppställning torde den omständigheten, att skilda principer
i detta hänseende komme att tillämpas vid statsbeskattningen och kommunalbeskattningen,
icke medföra tekniska svårigheter vid taxeringsarbetet.»

Skattesystem och skatteskalor vid beskattningen av fysiska

personer.

Efter det kommittén på sätt berörts i det föregående tagit ståndpunkt
till vissa allmänna frågor rörande den avsedda omläggningen av det nuvarande
statsskattesystemet, har kommittén ingått på frågan om systemet
för statsbeskattningen av fysiska personers inkomst och förmögenhet. Avgörandet
av denna fråga har naturligen även måst innefatta ett ställningstagande
till spörsmålet om skatternas avvägning mellan olika inkomstklasser
och inkomsttyper. Vid bedömandet av frågan om själva beskattningssystemet
har spörsmålet om förmögenhetsbeskattningens anordnande trätt
i förgrunden.

Inledningsvis har kommittén i anslutning till tidigare utredningar avvisat
tanken på att helt eller delvis uttaga förmögenhetsskatten i form av en allmän
merbeskattning å förmögenhetsavkastning. En annan fråga, som av
kommittén i detta sammanhang upptagits till behandling, avser den stundom
ifrågasatta rätten för den skattskyldige att vid inkomstberäkningen beträffande
taxering till statsskatt erhålla avdrag icke blott för erlagda kommunalutskylder
utan även för kronoutskylder. Kommittén har icke kunnat
förorda dylik utvidgad avdragsrätt. Beträffande motiveringen för kommitténs
ställningstagande i dessa frågor har i propositionen huvudsakligen hänvisats
till kommitténs betänkande (sid. 138—143).

Det har under utredningen visat sig lämpligt att — oavsett valet av skattesystem
— låta samma skatteskalor (för bottenskatten och för tilläggsskatten)
bliva tillämpliga å inkomstskatten respektive inkomst- och förmögenhetsskatten.
Avvägningen av skattebördan mellan de talrika skattskyldiga,
vilka icke äga förmögenhet, skulle icke bliva densamma enligt de olika
systemen, därest skatteskalorna för inkomstskatten, respektive inkomst- och
förmögenhetsskatterna skilde sig från varandra.

Efter granskning av de upprättade skatteskalorna har kommittén enats
om följande skalor för bottenskatt och tilläggsskatt.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32. -5

Bottenskatten:

Bottenskattens grundbelopp utgör:

när det beskattningsbara beloppet icke överstiger 3,000 kronor: 4.5 procent
av det beskattningsbara beloppet;

när det beskattningsbara beloppet överstiger

3.000 men icke 6,000 kr.: 135 kr. för 3,000 kr. och 5.5^ av återstoden;

6.000 kr. : 300 » > 6,000 » » 6.5»/ » »

Tilläggsskatten:

Tilläggsskatten utgör:

när det beskattningsbara beloppet icke överstiger 10,000 kronor: 2 procent
av den del av det beskattningsbara beloppet, som överstiger 8,000 kronor;
när det beskattningsbara beloppet överstiger

10,000 men	icke	15,000	kr.:	40 kr.	för	10,000 kr. och	4 %	av	återstoden;
15,000 »	»	25,000	> :	240 »	>	15,000 * »	8 %	2	» ;
25,000 »	>	40,000	2 :	1,040 »	2	25,000 » »	12%	»	* »
40,000 »	>	60,000	2 ;	2,840 »	2	40,000 » »	l&%	2	» ;
60,000 »	2	100,000	s> :	6,040 »	2	60,000 » »	20%	2	» ;
100,000 »	2	200,000	2 :	14,040 i	2	100,000 » »	24 %	2	» ;
200,000 kr.				: 38,040 »	2	200,000 » »	28%	2

Beträffande den avvägning av skattebördan, som de av kommittén förordade
skatteskalorna innebära, har kommittén anfört bland annat följande.

Den avvägning av skattetrycket mellan skattskyldiga i olika inkomstskikt,
som sker genom de av kommittén förordade skatteskalorna, överensstämmer
i stort sett med vad som i detta hänseende gäller enligt för åren 1936 och 1937
fastställda grunder. Då kommittén sålunda stannat vid en fördelning, som
i huvudsak motsvai''ar den genom skattehöjningarna 1932—1936 uppkomna,
bär detta haft sin grund däri, att kommittén vid fastställande av ramen för
det nya skattesystemet måst räkna med möjligheten av att behovet av direkta
skatter icke skall kunna minskas under de närmaste åren ävensom med risken
att skatteunderlaget kan komma att vid en konjunkturändring märkbart
försämras. Därest den nu utgående skatten för högre inkomsttagare skulle
sänkas, så att den före krisen gällande relativa fördelningen av skattetrycket
i större eller mindre grad återställdes, och det önskade skattebeloppet, c:a
142 miljoner kronor vid grundbeloppsnivå för det nya systemet, räknat å
1936 års skatteunderlag, det oaktat skulle uttagas i inkomstskatt av fysiska
personer, bleve följden, att skattesatsen för de lägsta inkomstskikten finge
skärpas i motsvarande grad. En dylik åtgärd kan kommittén icke förorda.
Å andra sidan har kommittén under nuvarande förhållanden icke
kunnat föreslå någon ytterligare lättnad i skatteskalan för de lägsta inkomsttagarna.

Vid bedömandet av nu berörda spörsmål bör emellertid hänsyn tagas till
två omständigheter, som båda äro av stor betydelse. Den ena av dessa avser
den efter andra linjer skeende överflyttning av skattebördan, som skulle
följa av de av kommittén föreslagna ändringarna i fråga örn familjebeskattningen.
De förhöjda avdrag, som enligt förslaget skulle beredas familjeförsörjare,
gynna förhållandevis mest dem, som lia lägre inkomster, men sträcka

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

i övrigt sin verkan till ganska höga inkomstskikt. För dessa skattskyldiga
kommer alltså kommitténs förslag under alla omständigheter att medföra
en skattelindring. Å andra sidan få ensamstående skattskyldiga vidkännas
skärpning av skatten.

_ Den andra av de berörda omständigheterna sammanhänger med uppdelningen
av skatten i en fast och rörlig del. Därigenom att för högre inkomsttagare
största delen av skatten bindes i den fasta tilläggsskatten, blir vid en

försämring av budgetläget skattehöjningen för dem relativt måttlig.--—

Det är naturligt att hänsyn till denna verkan av systemet måst tagas vid
avvägningen mellan skatteskalorna för bottenskatten och tilläggsskatten.

Av de olika upprättade förslagen till skattesystem har kommittén i sitt betänkande
redovisat det alternativ inom var och en av tre olika grupper, som
synts kommittén bäst motsvara de tidigare angivna förutsättningarna.

Alternativ A består av en inkomstskatt och en förmögenhetsskatt,
var för sig fristående.

För inkomstskattens båda skalor, avseende bottenskatt och tilläggsskatt,
har förut redogjorts.

För förmögenhetsskatten, som skall taga sin början vid en beskattningsbar
förmögenhet å 10,000 kronor, har föreslagits en skiktskala, som stiger från
1 %o i skiktet 10,000—20,000 kronor till 9 %o.

Alternativ B innehåller dels en kombinerad inkomst- och förmögenhetsskatt,
dels ock en särskild förmögenhetsskatt.

I inkomst- och förmögenhetsskatten utgör förmögenhetsdelen 7ioo mot Ve o
enligt nuvarande system. Skatteskalorna för i skatten ingående bottenskatt
och tilläggsskatt äro desamma som i alternativ A.

För den särskilda skatten å förmögenhet har uppgjorts en skala, enligt vilken
skatten skall utgöra:

när den beskattningsbara förmögenheten icke överstiger 40,000 kronor: en
promille av den del av den beskattningsbara förmögenheten, som överstiger

20,000 kronor;

när den beskattningsbara förmögenheten överstiger

40.000 men icke 80,000 kr.: 20 kr. för 40,000 kr. och 2 9f„ av återstoden;

80.000 » » 150,000 » : 100 » » 80,000 > » 3»/00 > » ;

150.000 » » 300,000 » : 310 » » 150,000 » » 4°/00 * » ;

300.000 > » 1,000,000 : 910 * » 300,000 * » 5°/00 » , ;

1,000,000 kr. : 4,410 * > 1,000,000 > > 6%* » , ;

Reduktionsregeln har i detta alternativ fått följande utformning: Därest
den skattepliktiga förmögenheten överstiger 25 gånger det till statlig inkomst-
och förmögenhetsskatt taxerade beloppet, skall den beskattningsbara
förmögenheten utgöra ett belopp motsvarande 25 gånger det taxerade
beloppet, dock minst 40 procent av den skattepliktiga förmögenheten.

Alternativ C innebär ett sammanförande av beskattningen å inkomst
och förmögenhet i en enda skatt, nämligen en kombinerad inkomstoch
förmögenhetsskatt. Skatteskalorna för såväl bottenskatten som tilläggsskatten
äro desamma som i de båda andra alternativen. Förmögenhetsdelen

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

bestämmes enligt en skiktskala med kvotdelarna %0, J/<o och 1/30; gränserna
mellan skikten ha lagts vid 60,000 och 500,000 kronors förmögenhet.

Efter övervägande av de synpunkter, som kunna anläggas på de olika alternativen,
har kommittén funnit sig böra förorda, att beskattningen av fysiska
personers inkomst och förmögenhet anordnas i enlighet med det system,
som innefattas i det av kommittén uppgjorda alternativet B.

Till fysiska personer böra enligt kommitténs mening fortfarande i skatteavseende
hänföras oskifta dödsbon och s. k. familjestiftelser.

Beträffande de synpunkter, som vid det slutliga ställningstagandet varit
avgörande för kommittén, torde utskottet få hänvisa till propositionen (sid.
148 ff.). Rörande de undersökningar i övrigt, vilka kommittén verkställt i
fråga örn de olika alternativens verkningar i skilda hänseenden, har i propositionen
hänvisats till kommitténs betänkande (sid. 152—170).

Departementschefen har i nu förevarande del till en början yttrat följande:

»Beträffande den av kommittén inledningsvis berörda frågan om möjligheterna
att anordna förmögenhetsbeskattningen i form av en allmän merbeskattning
å förmögenhetsavkastning har jag icke funnit anledning frångå den
uppfattning, åt vilken jag vid tidigare tillfällen givit uttryck och vartill även
kommittén kommit, nämligen att förutsättningar för närvarande saknas för
införande av en dylik för vårt land helt ny form för beskattning av förmögenhet.

Kommittén har vidare såsom en preliminär fråga diskuterat spörsmålet om
eventuellt utvidgande av rätten att vid inkomstberäkning beträffande taxering
till statsskatt erhålla avdrag för erlagda kommunalskatter till att omfatta
jämväl kronoutskylder. Av utredningen synes framgå, att de skattskyldiga
icke skulle få någon verklig fördel av rätt till sådant avdrag. Den
nödvändiga skärpningen av progressivskalan skulle nämligen neutralisera
verkningarna av skatteavdraget för skattskyldiga med jämna inkomster och
skärpa motsättningarna mellan de goda och de dåliga åren vid varierande
inkomster. Jag är fördenskull ense med kommittén, då den vid uppgörande
av skatteskalor utgått från att avdragsrätt för kronoutskylder alltjämt icke
bör medgivas.

Vad därefter angår själva frågan örn systemet för statsbeskattningen av
fysiska personer torde ställningstagandet till densamma böra föregås av en
granskning av de för de olika alternativen upprättade skatteskalorna för i
inkomstskatten (respektive inkomst- och förmögenhetsskatten) ingående bottenskatt
och tilläggsskatt. Då såsom kommittén anfört avvägningen av skattebördan
mellan skattskyldiga utan förmögenhet bör vara densamma enligt
de olika alternativen, bliva berörda skatteskalor identiska.

Den avvägning av skattetrycket mellan skattskyldiga i olika inkomstskikt,
som innefattas i de av kommittén förordade skatteskalorna, överensstämmer
i det stora hela med vad som gäller enligt för åren 1936 och 1937 fastställda
samt i årets statsverksproposition föreslagna grunder. Viss skärpning inträder
dock vid beskattningsbara belopp över 40,000 kronor; denna skatte -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

höjning är till stor del betingad av den bortfallna rätten till avdrag för den
del av skatten, som motsvarar kommunal progressivskatt. Någon lättnad
för de lägsta inkomsttagarna innebär alltså den föreslagna skatteskalan för
bottenskatten — i motsats till vad fallet var enligt propositionerna vid 1936
års riksdag — icke i och för sig. Å andra sidan bör vid jämförelse med 1936
års propositioner ihågkommas, att genom den av samma års riksdag beslutade
skärpningen av skalan för den extra inkomst- och förmögenhetsskatten
ett belopp av ytterligare 13 miljoner kronor kom att uttagas av fysiska personer
med beskattningsbart belopp överstigande 6,000 kronor. Den relativa
merbelastning av de högre inkomstskikten som därvid uppkom har sedan
dess bestått. Vidare må i detta sammanhang erinras om den överflyttning
av skattebördan, som följer av de föreslagna ändringarna i fråga om familjebeskattningen.
För familjeförsörjare i de lägre inkomstskikten har därigenom
beretts en betydande lindring av skattebördan. De av kommittén föreslagna
skalorna ha vid remissen i allmänhet tillstyrkts. Med beaktande jämväl
av vad förut anförts angående beskattningens ram har jag funnit mig
böra godtaga de upprättade skalorna för bottenskatt och tilläggsskatt. Skalornas
inbördes avvägning synes mig även tillfredsställande.»

Efter att ha anfört vissa synpunkter å de av kommittén diskuterade tre
alternativen till skattesystem förklarar departementschefen, att han för sin
del liksom kommittén finner sig böra förorda, att skattesystemet uppbygges
i enlighet med alternativ B. Departementschefen anför vidare:

»Skillnaden mot nu i beskattningen i olika individuella fall blir enligt detta
alternativ icke så framträdande som vid alternativ A. Den skattskyldiges
inkomst kommer att vid förmögenhetsbeskattningen utöva en verkan, som
får anses rimlig, och differentieringen efter förmögenhetens storlek blir tillfredsställande.
Då alla förmögenheter tagas till beskattning, kan effektiv
kontroll över deras taxering vinnas. Såsom en särskild fördel med alternativ
B torde få anses den skattelindring i förhållande till nu som uppkommer
för mindre förmögenheter (upp till c:a 30,000 kronor) genom förmögenhetsdelens
minskning från Veo till Vioo. Att låta skattelindringen utsträckas till
större förmögenheter genom höjning av minimigränsen för skattskyldighetens
inträdande vid den särskilda förmögenhetsskatten från föreslagna

20,000 kronor till exempelvis 30,000 kronor finner jag mig däremot icke
kunna tillstyrka.

Frågan örn reduktionsregler i vissa fall vid förmögenhetsbeskattningen har
i alternativ B — liksom ock i övriga alternativ -— fått en lösning, som icke
kan anses helt tillfredsställande. Enligt den föreslagna regeln, som icke medför
differentiering vare sig efter dyrorts- eller familjeförhållanden eller i
fråga om förmögenheternas storlek, inträder reduktion över hela linjen, så
snart inkomsten, oavsett om den härflyter ur förmögenheten eller icke, understiger
3 procent av förmögenheten. Av den utredning, som kommittén låtit
verkställa rörande förevarande spörsmål, framgå klart de stora svårigheter,
som mött vid försöken att konstruera en på en gång sakligt tillfredsställande
och lättillämplig regel. Att anknyta reduktionsregeln till det beskattnings -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

bara beloppet — såsom skett vid de hittillsvarande särskilda förmögenhetsskatterna
— i stället för till det taxerade beloppet har visat sig ogörligt, enär
icke blott differentieringen mellan större och mindre förmögenheter utan
även skillnaden i reduktionsmöjligheter mellan skattskyldiga med olika dyrorts-
och familjeförhållanden skulle bliva omotiverat stor. Andra undersökta
alternativ, enligt vilka nyssnämnda förhållanden skulle få inverka vid
reduktionen, ha av praktiska skäl måst övergivas. Vid övervägande av nu
angivna förhållanden har jag funnit mig böra tillstyrka den av kommittén
förordade reduktionsregeln.

Med fysiska personer torde alltjämt i skattehänseende böra likställas oskifta
dödsbon och s. k. familjestiftelser.»

Beskattningen av juridiska personer.

Frågan örn de juridiska personernas beskattning har ingått bland kommitténs
utredningsuppgifter. En omläggning av skatteformerna för fysiska personer
inverkar redan av tekniska skäl på beskattningen av juridiska personer.
Detta gäller i första hand sådana juridiska personer, som nu beskattas
lika med enskilda, i främsta rummet de svenska ekonomiska föreningarna.
Därvid måste också beaktas förhållandet mellan de ekonomiska föreningarna
och aktiebolagen. I samband därmed får spörsmålet om avvägningen av
aktiebolagens beskattning upptagas i hela sin vidd.

I propositionen lämnas till en början en redogörelse för de reformförslag
i avseende å aktiebolagens och de ekonomiska föreningarnas beskattning,
som framlagts år 1931 av bolagsskatteberedningen samt i propositionen nr
232 till 1936 års riksdag, samt för de statistiska undersökningar beträffande
nämnda juridiska personers taxering åren 1934—1936, vilka företagits av
kommittén. I dessa hänseenden tillåter sig utskottet att hänvisa till propositionen
(sid. 160 ff.).

Kommittén har för sin del funnit övervägande skäl tala för att den progressiva
beskattningen för svenska aktiebolag och ekonomiska
föreningar utbytes mot en proportionell sådan och framlägger därför
förslag härom. Vid detta ställningstagande ha för kommittén liksom för
bolagsskatteberedningen mindre teoretiska grunder än praktiska skäl varit
avgörande. Kommittén har nämligen i fråga örn aktiebolagen funnit, att
en beskattning, progressiv med hänsyn till räntabiliteten, icke kan på ett
tillfredsställande sätt förverkligas. Då en progressiv beskattning efter inkomstens
absoluta storlek liknande den som gäller för enskilda skattskyldiga
uppenbarligen är olämplig, har det synts riktigast att pa sätt sker i de
flesta främmande länder tillämpa en för alla aktiebolag lika skattefot och
sålunda övergå till ett system med proportionell beskattning för aktiebolagen.
Kommittén är av den uppfattningen, att denna metod i längden kommer
att visa sig mera rättvis än det hittills brukade systemet, sådant detta
av praktiska skäl har måst utformas.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

Beträffande de ekonomiska föreningarna har kommittén som sin uppfattning
anfört, att oberoende av spörsmålet om metoden för aktiebolagens
beskattning en lösning av frågan om de ekonomiska föreningarnas beskattning
enligt nyss berörda linje synes ofrånkomlig. Då det i längden skulle
bliva ohållbart med olika regler för beskattningen av de båda organisationsformerna,
ligger även häri ett vägande skäl för aktiebolagens övergång till
proportionell beskattning.

Beträffande den närmare motiveringen för kommitténs ståndpunkttagande
i frågan torde få hänvisas till propositionen (sid. 162—165).

Vad därefter angår skatteprocenten för den proportionella skatt, som skall
uttagas av aktiebolag och ekonomiska föreningar, har kommittén i enlighet
med de allmänna utgångspunkter för fördelningen av skattebördan mellan
fysiska och juridiska personer, för vilka tidigare redogjorts, föreslagit en
slcattefot av 10 procent vid grundbeloppsnivå.

Med denna skattefot skulle den sammanlagda statsskatten för aktiebolagen
räknat å skatteunderlaget enligt 1936 års taxering, utgöra vid uttagande av
resp. 90, 100, 110, 120 och 130 procent av grundbeloppet resp. 43.0, 47.8,
52.6, 57.4 och 62.1 miljoner kronor. År 1936 erlades av svenska aktiebolag
sammanlagt 49.0 miljoner kronor i statsskatt och kommunal progressivskatt.

Beträffande monopolbolagen (vin- & spritcentralen, spritförsäljningsaktiebolagen,
tobaksmonopolet och tipstjänst) — vilka skulle få en skattesänkning
i förhållande till år 1936 med 2.13 miljoner kronor, örn det nya systemet
uttages med grundbeloppet, och med 1.85 miljon kronor, om 110 procent av
grundbeloppet fastställes — uttalar kommittén, att denna vinstökning tillfaller
statsverket och i huvudsak användes till allmänna statsändamål. Kommittén
tillägger, att i den mån man anser, att denna merinkomst för staten
är att likställa med skatt, den förut omförmälda höjningen av aktiebolagens
totalbeskattning skulle bliva ännu något större.

För utrönande av verkningarna av en proportionell beskattning av aktiebolag,
därest grundbeloppet bestämmes till 10 procent av beskattningsbart
belopp, har kommittén på grundval av det förut omförmälda statistiska materialet
från 1936 års taxering bland annat låtit sammanställa två tabeller,
avseende samtliga aktiebolag. I den ena av dessa tabeller ha aktiebolagen alltefter
inkomstprocentens storlek indelats i 12 grupper, i den andra efter verksamhetens
art i 25 grupper. Av den senare tabellen framgår, bland annat,
vilka bolagsgrupper som i stort sett skulle vinna på systemomläggningen och
vilka som skulle få vidkännas skatteökning, samt förskjutningens omfattning.
Den största skatteökningen, såväl absolut som procentuellt, skulle
drabba bankerna; även för grupperna träindustri, bruksrörelse, järnvägsrörelse,
fastighetsförvaltning och gruvindustri skulle år 1936 en proportionell
beskattning med den föreslagna skattefoten varit betydligt ogynnsammare än
den enligt gällande grunder bestämda skatten. Bland de grupper, som skulle
vinna på en tillämpning av de föreslagna nya grunderna, märkas främst monopolbolagen,
metall- och maskinindustrien och bryggerierna.

Till ytterligare belysning av skälen för sitt ställningstagande beträffande

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

skatteprocenten har kommittén anfört vissa synpunkter, därvid kommittén
även berört de skäl, som föranlett kommittén att icke föreslå övergångsanordning
vid införandet av den proportionella beskattningen (se propositionen
sid. 170).

Jämväl beträffande de ekonomiska föreningarna har kommittén lämnat
vissa uppgifter rörande konsekvenserna för dem av den ifrågasatta skatteomläggningen
(se propositionen sid. 171).

Kommittén har förklarat sig ämna i ett senare sammanhang upptaga till
behandling översynen av de skatter, som i skilda hänseenden komplettera
skattesystemet, särskilt utskiftnings- och ersättningsskatterna. I en punkt
har det synts kommittén vara behövligt att redan nu företaga åtgärd rörande
denna kompletterande beskattning, nämligen i fråga örn höjning avutskiftningsskatten.

Utskiftningsskatt erlägges till staten av svenskt aktiebolag, som i samband
med nedsättning av aktiekapital eller vid bolagets upplösning utskiftar tillgångar,
å därvid utskiftat belopp, i den mån detta icke är att anse såsom återbäring
av tillskjutet belopp. Utskiftningsskatten är sålunda en skatt å besparade
vinstmedel, vilka ej i vanlig ordning utdelats utan tillfalla aktieägarna
först i samband med bolagets upplösning eller nedsättning av aktiekapital.
Skatten utgör 5 procent å det belopp som sålunda skall beskattas.

Kommittén har föreslagit höjning av skattesatsen för utskiftningsskatten
från 5 till 12 procent. Såsom motivering härför anföres huvudsakligen, att då
denna skatt skall utgöra kompensation såväl för stats- som kommunalskatten
å utdelningar, en lägre skattesats än 12 procent knappast torde kunna
numera ifrågakomma.

Även beträffande beskattningen av övriga juridiska personer har kommittén
framlagt förslag.

Utländska bolag och andra utländska juridiska
personer beskattas för närvarande enligt den för fysiska personer gällande
progressiva skatteskalan. Det beskattningsbara beloppets storlek blir
sålunda helt avgörande för skattens storlek. Kommittén förordar för sin
del, att utländska oskifta dödsbon och utländska familjestiftelser beskattas
lika med motsvarande svenska kategorier, alltså enligt de för fysiska personer
föreslagna skalorna för inkomst- och förmögenhetsskatten. Beträffande
övriga utländska juridiska personer föreslår kommittén, att de skola erlägga
inkomst- och förmögenhetsskatt enligt den för svenska aktiebolag och
svenska ekonomiska föreningar ifrågasatta beskattningsnormen, således proportionell
skatt med en grundbeloppsprocent av 10. Kommittén bär vidare
funnit sig böra föreslå, att för bär i riket nedlagd förmögenhet, som äges
av utländsk juridisk person, skall erläggas förmögenhetsskatt enligt förordningarna
örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt samt örn särskild skatt
å förmögenhet, därvid i fråga om sistnämnda skatt reduktionsregeln ej skall
äga tillämpning.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

Sparbanker utgöra enligt nu gällande grunder statlig inkomst- och
förmögenhetsskatt efter ett grundbelopp av 4 procent. En anpassning av
detta grundbelopp till den nya nivån skulle innebära en höjning av grundbeloppet
till 6.2 procent. Kommittén föreslår emellertid, att grundbeloppet
sättes till 10 procent, varigenom likställighet i beskattningshänseende nås
med övriga affärsdrivande juridiska personer.

För svenska försäkringsanstalter, vad beträffar försäkringsaktiebolag
i den mån inkomsten icke belöper å aktieägarna i denna
deras egenskap, utgör grundbeloppet vid den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten
6 procent av det beskattningsbara beloppet. Kommittén föreslår
för sin del, att grundbeloppet för försäkringsanstalter bestämmes till 10 procent.
Därest ingen reell ändring av skattesatsen åsyftats, hade grundbeloppet
bort sättas till 9.3 procent.

För skattskyldiga, varom förmäles i 18 § e) förordningen örn statlig inkomst-
och förmögenhetsskatt — ideella föreningar, stiftelser,
häradsallmänningar, systembolag m. fl. i det föregående
ej angivna juridiska personer — utgör den statliga inkomst- och förmögenhetsskattens
grundbelopp 3 procent. En anpassning till den av kommittén
förutsatta grundbeloppsnivån skulle innebära, att det nya grundbeloppet
finge sättas till 4.65 procent. Kommittén föreslår här en höjning till
5 procent. Beträffande förmögenhetsbeskattningen för ifrågavarande skattskyldiga
har kommittén dryftat möjligheten att kompensera den lindring,
som i förekommande fall skulle uppkomma genom förmögenhetsdelens
minskning från Veo till */100, genom att låta förevarande skattskyldiga erlägga
jämväl särskild skatt å förmögenhet. Då kommittén i övrigt icke under
detta skede av utredningen kunnat upptaga frågor rörande den subjektiva
skattskyldigheten för förmögenhet, har kommittén icke funnit skäl föreligga
till en så betydlig utvidgning av förmögenhetsbeskattningen för ifrågavarande
juridiska personer, som införande av skattskyldighet till särskild skatt å förmögenhet
skulle innebära.

Departementschefen har beträffande de juridiska personernas beskattning
yttrat följande:

»Den tanke som ligger bakom aktiebolagsbeskattningen i dess nuvarande
utformning, nämligen att beskattningen bör avvägas med hänsyn till aktiebolagens
växlande ekonomiska styrka, har visat sig svår att på ett tillfredsställande
sätt realisera. Sambandet mellan räntabilitet och skatteförmåga
torde i regel icke kunna förnekas men det mått på räntabiliteten, varmed
man i praktiken är hänvisad att arbeta, har knappast givit tillfredsställande
resultat. Det har sålunda förefallit tveksamt, huruvida räntabiliteten borde
bibehållas såsom grund för utmätandet av aktiebolagsbeskattningen. Det
berättigade i kritiken mot det sätt, varpå man för bolagens del enligt gällande
bestämmelser sökt gradera skatten efter skatteförmågan, har erkänts
jämväl i de uttalanden i frågan som föreligga från näringslivets organisationer.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

För de ekonomiska föreningarnas del utmätes skatten för närvarande progressivt
alltefter inkomstens absoluta storlek. Denna metod har ofta givil
ett än orättvisare resultat än den för aktiebolagens del tillämpade.

Såsom kommittén närmare utvecklat ha berörda omständigheter föranlett
framläggandet av ett förslag om övergång till proportionell beskattning av
aktiebolag och ekonomiska föreningar. Förslaget har i princip allmänt tillstyrkts.
För egen del håller jag i likhet med kommerskollegium för sannolikt,
att reformen skulle innebära en rationalisering av skattesystemet, som
i det långa loppet skulle bliva till fördel för den i aktiebolagsform bedrivna
företagarverksamheten. Av särskild betydelse är att övergång till proper
honell beskattning synes vara en förutsättning för beviljandet av en fri rätt
till avskrivning å maskiner och andra inventarier, en uppmjukning i gällande
regler varom jag i det följande framlägger förslag. För de ekonomiska
föreningarna synes en annan lösning av frågan än omedelbar övergång till
proportionell beskattning utesluten. Då likställighet i beskattningen mellan de
olika organisationsformerna torde komma att visa sig nödvändig, ligger
jämväl häri ett skäl för den föreslagna ändringen i aktiebolagsbeskattningen.
Utan att förringa betydelsen av kvarstående betänkligheter mot att helt överge
ett skattesystem, som giver möjlighet att taga hänsyn till företagens olika
räntabilitet, förordar jag sålunda en övergång till proportionell beskattning.

Av vad jag tidigare anfört beträffande utgångspunkterna för fördelningen
av skattebördan mellan fysiska och juridiska personer följer, att jag
även biträder kommitténs förslag, i vad avser skatteprocenten för den proportionella
skatt, som skall uttagas av aktiebolag och ekonomiska föreningar.
Jag föreslår alltså, att skattefoten vid grundbelopp sättes till 10. Som
en jämförelse må nämnas, att vid 1937 års taxering medelskatteprocenten
(avseende statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, utjämningsskatt och kommunal
progressivskatt) för aktiebolagen utgjorde 11.35 eller, om man bortser
från monopolbolagen, 10.88.

För bedömande av verkningarna av den föreslagna aktiebolagsbeskattningen
har inom finansdepartementet upprättats statistik över taxeringen av
svenska aktiebolag år 1937, likartad med den som av kommittén uppgjorts
för åren 1934—1936. Vad av kommittén anförts rörande primärmaterialet,
statistikens omfattning m. m. gäller till alla delar även förevarande undersökning.
På samma material ha sammanställts två tabeller1 motsvarande
dem som av kommittén lämnats beträffande år 1936. Av statistiken framgår,
att på grund av den allmänt höjda inkomstprocenten vid 1937 års taxering
verkningarna av den föreslagna beskattningsmetoden i allmänhet skulle
lia blivit av mindre omfattning än örn omläggningen antagits lia ägt rum något
av de föregående åren. Den lägsta medelskatteprocenten för någon grupp
(bankerna) har sålunda stigit från 5.92 till 6.88.

Vidare må här påpekas, att aktiebolag tillhörande lägsta inkomstprocentskiktet
(t. o. m. 4 procent) representera ett taxerat belopp motsvarande

1 Här ej intagna; se prop. s. 196—199.

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 7 sami. Nr 32. 3

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

blott c:a 3 procent av det sammanlagda taxerade beloppet för aktiebolagen.
I medeltal utgjorde det taxerade beloppet för de 3,139 bolagen i detta skikt
c:a 6,100 kronor. Den härå belöpande skatten enligt gällande grunder,
156 kronor, skulle enligt förslaget stiga till 671 kronor (vid uttagande av 110
procent av det nya grundbeloppet). Då bolagen i skiktet hade ett kapital
å i medeltal 347,000 kronor, skulle sålunda skattehöjningen utgöra 0.15 procent
av kapitalet. Ehuru det är obestridligt, att de aktiebolag, som gynnas
av den nuvarande beskattningsmetoden, genom omläggningen skulle få vidkännas
relativt betydande skatteskärpningar, visar det sig sålunda att
skattehöjningen om än kännbar i synnerhet vid övergången dock även i
ogynnsamma fall blir tämligen obetydlig i förhållande till företagens kapital.
Man får för övrigt ej glömma, att den skattesats av 2.55 procent, som
nu gäller för aktiebolagen i detta skikt, är exceptionellt låg. Genom den
nästan obegränsade avskrivningsrätt i fråga örn maskiner och andra inventarier,
som i det följande föreslås för aktiebolagen, torde många bolag få
möjligheter att mildra övergången.

Med beaktande av vad här anförts har jag, i likhet med kommittén, ej
funnit tillräckliga skäl föreligga för särskilda anordningar för mildrande av
övergången till det förordade systemet. Ett sådant sammanhang torde få
anses föreligga mellan den föreslagna proportionella beskattningsmetoden
och den fria avskrivningsrätten, att en omläggning i det ena avseendet icke
bör ske med mindre än att en förändring genomföres även i det andra.

Vad de ekonomiska föreningarna angår medför reformen skattelindringar
för de större föreningarna och skatteskärpningar för de mindre. Såsom
helhet betraktade skulle emellertid såväl konsument- som jordbrukskooperationen
få betydande skattesänkning men bostadsföreningar och övriga föreningar
någon skattehöjning. Lantbruksstyrelsen har med tanke särskilt på
smärre andelsföreningar inom jordbruket och fiskerinäringen yrkat avsevärt
lägre skattesats för föreningar med beskattningsbart belopp å högst

8,000 ä 10,000 kronor. Med hänsyn till att den av ifrågavarande producentföreningar
redovisade vinsten på grund av utbetalade pristillägg i regel är
obetydlig i förhållande till omsättningen, torde skattehöjningen i allmänhet
icke överstiga den ekonomiska bärkraften. Skäl synas mig därför saknas
att göra avsteg från den enhetliga beskattningsmetoden för ekonomiska föreningar.

Svenska bankföreningen och svenska försäkringsbolags riksförbund ha i
sina yttranden hemställt att den år 1928 genomförda befrielsen från s. k.
kedjebeskattning skall utsträckas jämväl till bank- och försäkringsaktiebolagen.
Jag anser emellertid icke detta spörsmål ha sådant samband med
frågan om skatteomläggningen att det nu bör bringas till avgörande. Frågan
torde lämpligen böra tillsammans med vissa andra spörsmål rörande
bolagsbeskattningen upptagas av kommittén under dess fortsatta utredningsarbete.

Beträffande utskiftningsskatten biträder jag kommitténs förslag att i avvaktan
på den definitiva utformningen av reglerna rörande skatten procent -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

satsen från den 1 juli 1938 höjes från 5 till 12 procent, övergångsbestämmelsen
har jag ansett böra förtydligas så att av densamma klart framgår, att
om beslut av bolag att nedsätta aktiekapitalet eller beslut om aktiebolags
trädande i likvidation anmälts för registrering före den 1 december 1937, den
tidigare skattesatsen skall gälla.

I fråga om beskattningen av utländska juridiska personer och försäkringsanstalter
synes mig anledning icke föreligga att frångå kommitténs förslag.
Beträffande sparbankerna skulle en något lägre skatteprocent än den
föreslagna kunna ifrågasättas. Då emellertid övervägande skäl tala för likställighet
i beskattningsavseende mellan å ena sidan sparbanker och å andra
sidan aktiebolag och ekonomiska föreningar, samt skattehöjningen icke är
av den omfattning, att den rimligen kan inverka å sparbankernas räntesättning
eller i nämnvärd grad minska deras möjlighet att anslå medel till
allmännyttiga eller välgörande ändamål, finner jag mig böra tillstyrka, att
även för sparbankerna grundbeloppet sättes till 10 procent. Beträffande
övriga juridiska personer —- ideella föreningar, stiftelser m. fl. — ansluter
jag mig till kommitténs förslag, enligt vilket grundbeloppet fastställes till
5 procent samt skattskyldighet till särskild skatt å förmögenhet icke skall
föreligga.»

Avdrag för värdeminskning å inventarier m. m.

I propositionen lämnas till en början en redogörelse för nu gällande lagstiftning
beträffande avskrivning å olika slag av tillgångar i rörelse samt
de förslag till ändring av hithörande regler, som tidigare framlagts, bland
annat av 1924 års skatteberedning och av bolagsskatteberedningen. Utskottet
får i dessa delar hänvisa till propositionen (sid. 200 ff.).

Innebörden av de av kommittén föreslagna författningsbestämmelserna lia
sammanfattats på följande sätt:

Beträffande maskiner, inventarier och liknande tillgångar
uppställes såsom huvudregel en avskrivningsrält, som nära ansluler
sig till gällande lagstiftning. En uppmjukning sker dock på olika punkter:
Avdrag, som ej kunnat utnyttjas vid ett års taxering, får tillgodoräknas den
skattskyldige senare år. Örn det kan visas, att värdet av tillgång nedgått mer
än som följer av tillämpad avskrivningsplan, kan avdrag ske med större
belopp än denna förutsätter. Har skattskyldig erlagt överpris för eller nedlagt
onormalt hög kostnad å tillgång i syfte att med utnyttjande av viss konjunktur
eller dyl. hastigt intjäna överpriset eller merkostnaden, kan avskrivning
ske, varigenom^ tillgången nedbringas till lägre belopp än värdet vid
beskattningsårets utgång. Avdrag vid utrangering oell försäljning av maskiner

o. s. v. medgives för återstående anskaffningskostnaden såsom enligt gällande
rätt, men å andra sidan skola vid försäljning återbekomna förut avskrivna
belopp beskattas såsom inkomst av rörelse även där förutsättningarna för
skattepliktig realisationsvinst ej föreligga. Det förutsättes av kommittén, att
sistnämnda beskattningsmöjlighet skall i betydande grad bidraga till den
avsedda uppmjukningen av avdragsbestämmelserna, då en hittillsvarande
anledning till restriktiv tillämpning bortfaller.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 3:2.

Avskrivningsrätten bindes såtillvida vid skattskyldigs räkenskaper, att
större avdrag än som skett i dessa i allmänhet medgives blott där värdeminskningsplan
eller motsvarande utredning om de i beskattningsavseende
förut åtnjutna avdragen förebringas, och regelmässigt blott i den mån avdragen
falla inom ramen för dylik plan. Kraven på utredning rörande tidigare
åtnjutna värdeminskningsavdrag hava skärpts; kommittén förutsätter,
att användning av tablåer med avskrivningsplaner skola bliva obligatoriska
för dem, som vilja fullt utnyttja de förmåner den ifrågasatta uppmjukningen
avser att medföra. Summariska utdrag av räkenskaperna, utvisande
hur värdeminskningsavdrag, försäljningar av inventarier m. m. bokförts,
skola lämnas. Uppgifterna komma på detta sätt att innefatta ett slags bokslut
rörande värdeminskningsavdragen vid beskattningen och en anknytning till
motsvarande avdrag i räkenskaperna.

För aktiebolag, ekonomiska föreningar, ömsesidiga försäkringsbolag och
sparbanker medgives i fråga om maskiner, inventarier och liknande tillgångar
en i huvudsak fri avskrivningsrätt i anslutning till
den skatt skyldiges räkenskaper under förutsättning att ordentliga
uppgifter lämnas och att vederbörandes räkenskaper äro tillfredsställande
förda. Begagnas fri avskrivningsrätt, må avdrag ej medges med
högre belopp än enligt räkenskaperna, dock att denna föreskrift ej utgör
hinder för skattskyldig att i enlighet med avskrivningsplan komma i åtnjutande
av avdrag, som tidigare vägrats av taxeringsmyndigheterna.

Beträffande patenträtter och liknande rättig het er samt
tidsbegränsad good will skola gälla i huvudsak samma regler
som beträffande maskiner och andra inventarier. Å ej tidsbegränsad good
will medges ingen avskrivning.

Ett stadgande rörande rätten till avdrag för påvisad värdeminskning å
aktier m. m. föreslås i sådana fall, då värdeminskningen ej är att hänföra
till kapitalförlust. Stadgandet avser i huvudsak att klargöra innebörden av
gällande rätt, men innebär enligt kommitténs mening möjligen någon utvidgning
av den gällande avdragsrätten.

I fråga örn byggnader skall avdrag för värdeminskning få ske i huvudsak
efter gällande grunder. I byggnads värde skall dock alltid medräknas
sådant i fastighetens taxeringsvärde ingående värde å fasta maskiner
o. dyl., som ej redovisats såsom särskilt maskinvärde. Ett uttalande göres
örn önskvärdheten att beskattningsnämndernas uppmärksamhet fästes å sådana
omständigheter som föranleda att livslängden för byggnader numera
ofta är kortare än förr så ock örn önskvärdheten av åtgärder för en likformig
tillämpning hos nämnderna av ifrågavarande bestämmelser.

Rörande substans minskning beträffande naturtillgångar
upptagas nu gällande bestämmelser i något ändrad avfattning.

Förslag framlägges även, enligt vilket sparbankers och andra penningförvaltande
inrättningars samt försäkringsinrättningars värdering av obligationer
m. m. i regel böra vid taxeringen respekteras, i det sådana tillgångar
uttryckligen förklaras likställda med varulager. I

I fråga om den principiella motiveringen för kommitténs förslag samt detaljerna
i detsamma torde få hänvisas till propositionen (sid. 205—221, 237
—239).

Kommunalskatteberedningen, som erhållit del av huvudgrunderna för
kommitténs nu omförmälda förslag rörande avskrivningar för värdeminskning
o. s. v., har ur de synpunkter, vilka det åligger beredningen att före -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

träda, icke haft någon erinran att framställa i anledning därav. Särskild mening
har dock anförts av ledamöterna herrar Werner och Bergstedt (se propositionen
sid. 221).

Sedan yttrandena över kommittéförslaget inkommit, har departementschefen
låtit inom departementets skatteberedning överarbeta detsamma i
ifrågavarande delar. Rörande den verkställda överarbetningen har upprättats
en promemoria, beträffande vars innehåll må hänvisas till propositionen
(sid. 240—254).

Departementschefen har beträffande förevarande spörsmål inledningsvis
yttrat:

»Enligt äldre uppfattning har det affärsmässiga vinstbegreppet ej haft någon
avgörande betydelse för inkomstberäkningen vid skattetaxeringarna
Av praktiska skäl har visserligen till utgångspunkt vid denna beräkning tagits
den i ett företags bokslut redovisade vinsten, men genom tillägg och avdrag
av olika slag har siffran i olika avseenden justerats. Det belopp som
legat till grund för skattens beräkning har således ofta kommit att avsevärt
skilja sig från den bokföringsmässiga vinsten.

I mån som samhällsuppgifternas ökade omfattning föranledde en fortgående
stegring av skatterna, blev småningom beskattningsmyndigheternas
benägenhet att verkställa justeringar mindre. Särskilt i fråga om den för
vinstberäkningen mycket betydelsefulla värdesättningen av varulager blev
det alltmer ovanligt att avsteg gjordes från räkenskaperna. Genom 1928
års skattelagstiftning blev slutligen i lagen inskrivet, att endast om särskilda
omständigheter därtill föranleda, räkenskapernas lagervärdering skall vid
beskattningen frångås. På samma gång som denna utveckling ägde rum
försköts allt mer uppfattningen hos allmänheten i den riktningen, att man
vid beskattningen hade att utgå från det affärsmässiga vinstbegreppet. Av
beskattningsmyndigheterna verkställda justeringar särskilt av de avskrivningar,
som rörelseidkarna gjort i sina räkenskaper, kommo såsom en följd därav
ofta att betraktas som en kritik av vederbörandes rent affärsmässiga åtgöranden.
Att praxis ej kommit att i större utsträckning än som skett godkänna
affärsföretagens avskrivningar har närmast sammanhängt därmed
att beviljandet av avdrag överstigande den verkliga värdeminskningen kan
komma att betyda en obehörig skattebefrielse, enär vinst på avyttring av
inventarier, byggnader m. m. beskattas endast örn förutsättningarna för
skattepliktig realisationsvinst föreligga; detta gäller även sådan vinst som
egentligen endast innebär ett återbekommande av förut avskrivna belopp.

Emellertid har det från representanter för näringslivet sedan länge påyrkats,
att även beträffande värdeminskningsavdragen en starkare anknytning
vid beskattningen måtte ske till vad som vore påkallat ur affärsmässiga synpunkter.
Olika offentliga utredningar hava också blivit verkställda i syfte
att klarlägga, i vad mån en reform i dylik riktning vore möjlig oell lämplig.
Vid dessa utredningar bar det genomgående ansetts uteslutet att i princip
utvidga avskrivningsrätten, ifall sådana en gång avskrivna belopp, som vid

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

avyttring återbekommas, lämnas obeskattade. En i huvudsak helt fri avskrivningsrätt
har ansetts kunna ifrågakomma endast under förutsättning
att vinster på försäljning av de tillgångar avskrivningarna avse alltid i sin
helhet behandlas såsom inkomst av rörelse. När det gällt att taga ställning
till hur långt avskrivningsrätten borde sträcka sig har därför en huvudfråga
blivit, i vad mån inkomstbegreppet sålunda kunde och lämpligen borde utvidgas.
Men därjämte lia överväganden av annat slag varit nödvändiga.
Hänsyn måste exempelvis tagas till statens och kommunernas behov av ett
någorlunda jämnt beskattningsunderlag. En friare avskrivningsrätt kan enligt
sakens natur medföra uppskov med beskattningen, men det måste tillses,
att ett dylikt uppskov ej kommer att betyda ett definitivt undandragande av
inkomst från sådan beskattning, som ej kan eftergivas, därest man vill upprätthålla
kravet på jämlikhet i beskattningen och undvika att vissa skattskyldiga
obehörigen gynnas på andras bekostnad.»

Efter att ha lämnat en redogörelse för kommitténs förslag i ämnet fortsätter
departementschefen:

»Detta i remissyttrandena i huvudsak välvilligt mottagna förslag kan jag
för min del i allt väsentligt förorda. Vid mitt ståndpunktstagande till frågan
har jag beaktat den utveckling, som på senare tid ägt rum i praxis på
ifrågavarande område, med en ökad förfarenhet rörande de tekniska utredningar
varav behov uppkommer och en vidgad insikt örn avskrivningarnas
innebörd. Såvitt jag kunnat bedöma, innefattar kommittébetänkandet ett
värdefullt material för ytterligare belysande av härmed sammanhängande
spörsmål. Ökad trygghet för en riktig tillämpning skulle sannolikt vinnas,
därest, på sätt från ett par håll ifrågasatts, en centralisering av taxeringsarbetet
rörande större näringsföretag sker till för ändamålet särskilt kvalificerade
taxeringsnämnder. Det synes kunna förväntas, att det föreliggande
förslagets genomförande skall verksamt bidraga till näringslivets konsolidering
och dess förmåga att vid sämre konjunkturer bereda sysselsättning åt
sina anställda.

I åtskilliga yttranden har uttalats önskemål om ett omedelbart upptagande
till ytterligare utredning av frågan om byggnadsfastigheternas och ej
minst bostadsfastigheternas behandling i beskattningsavseende. Jag underskattar
ingalunda vikten av detta spörsmål, men kan ej antaga att mera
betydelsefulla resultat av en sådan utredning äro att vänta, förrän klarare
linjer än de nu förefintliga uppdragits för ett riktigt handhavande av fastigheternas
ekonomi i allmänhet. Det torde emellertid ankomma på kommunalskatteberedningen
att från sina utgångspunkter uppmärksamma spörsmålet.

Vad angår avskrivningsfrågans detaljer och lagtextens utformning har jag,
på sätt av det föregående framgår, låtit finansdepartementets skatteberedning
med ledning av de inkomna yttrandena företaga en överarbetning av kommittéförslaget.
Den överarbetade författningstexten visar i förhållande till
nämnda förslag, förutom en formell omredigering, även vissa sakliga ändringar.
De viktigaste äro följande. Såvitt angår maskiner och andra in -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

ventarier ifrågasattes en viss uppmjukning av bestämmelsen örn tillgodonjutande
av värdeminskningsavdrag, som vid tidigare taxeringar ej kunnat utnyttjas,
samt ändring av reglerna om övergång till eller från fri avskrivning.
Rörande ersättningsbelopp, som utfaller på grund av försäkring av förlorat
fartyg, beredes möjlighet till uppskov med beskattningen under ett pär år,
i avvaktan på att nytt fartyg anskaffas i stället för det förlorade. I anvisningspunkten
rörande värdeminskning å aktier har utläggningen om de fall
i vilka kapitalförlust skall anses föreligga strukits. I fråga om byggnader i
rörelse gives rätt till avdrag vid utrangering, därest utredning föreligger om
anskaffningsvärdet och förut vid beskattningen medgivna värdeminskningsavdrag,
varjämte beträffande såväl byggnader i rörelse som byggnader tillhörande
förvärvskällan ''annan fastighet’ den av kommittén föreslagna anknytningen
till fastighetstaxeringens maskinvärde försetts med vissa undantagsbestämmelser.
Rörande motiven till dessa ändringsförslag får jag hänvisa
till den förut återgivna promemorian. Jag finner mig kunna tillstyrka
dessa ändringar i kommittéförslaget och föreslår, att författningstexten även
i övrigt upptages i propositionen i det överarbetade skick vari den nu föreligger.

Beträffande frågan om värdesättning av försäkringsinrättningars och kreditinrättningars
obligationer m. m. anser jag mig böra biträda kommittéförslaget,
som härutinnan blivit i det närmaste enhälligt tillstyrkt. Förslaget
överensstämmer i detta hänseende med det allmänna betraktelsesätt som
bl. a. tagit sig uttryck i gällande regler örn värdering av varulager m. m. Att
såsom från något håll ifrågasatts vid lagstiftningens utformande bygga på ett
antagande rörande utvecklingen av det rådande ränteläget synes mig knappast
tillrådligt. Vad särskilt angår sparbankerna — vilka jämte försäkringsinrättningarna
närmast beröras av förslaget — bör, såsom kommittén framhållit,
i detta sammanhang ej heller förbises, att för dem föreslås en rätt avsevärd
höjning av skattesatsen, vilket ökar vikten av att vinsterna äro affärsmässigt
beräknade.»

Beskattningen av Svenska penninglotteriet aktiebolag och
aktiebolaget Tipstjänst.

I propositionen bar jämväl upptagits frågan om beskattningen av Svenska
penninglotteriet aktiebolag och aktiebolaget Tipstjänst. Denna fråga har
behandlats i en särskild inom finansdepartementet utarbetad promemoria
av den 17 februari 1938.

I promemorian lämnas till en början en redogörelse för organisationen av
de båda bolagen, av vilka lotteribolaget enligt proposition nr 24 till årets
riksdag skall handhava förvaltningen av penninglotteriet i riket.

Departementspromemorian utmynnar i två alternativa förslag. Enligt det
ena förslaget, alternativ A, skulle i 30 § 4 mom. kommunalskaltelagen införas
bestämmelse att för vartdera av Tipstjänst och lottcribolaget skulle netto -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

intäkten av verksamheten, där den enligt förut i lagen meddelade bestämmelser
skulle beräknats till högre belopp, anses utgöra för Tipstjänst ett belopp
motsvarande 12 procent å summan av bolagets aktiekapital och reservfond
samt för lotteribolaget 12 procent å summan av bolagets aktiekapital, reservfond
och garantifond. I följd av hänvisningen i 2 § förordningen örn statlig
inkomst- och förmögenhetsskatt bleve vid detta alternativ bestämmelsen i
kommunalskattelagen tillämplig även beträffande den statliga beskattningen.

Enligt det andra förslaget, alternativ B, skulle fullständig skattefrihet föreskrivas
beträffande de båda företagens rörelseinkomster, varom stadgande
finge införas i 53 § kommunalskattelagen och i 7 § statsskatteförordningen.

Motiveringen för förslagen återfinnes i propositionen sid. 259—260.

Departementschefen anför i frågan:

»Beträffande äldre under statens medverkan organiserade monopolföretag
— tobaksmonopolet, vin- & spritcentralen och systembolagen — har den
grundsatsen godtagits, att den del av vinsterna, som kan anses såsom monopolvinst,
icke skall bliva föremål för beskattning. Denna grundsats synes
riktig och innebär icke något avsteg från den allmänna regeln att verkliga
rörelsevinster tagas till beskattning i de kommuner, där rörelserna bedrivas.
Enahanda skäl som för monopolföretagens del gjort särbestämmelser i beskattningshänseende
erforderliga måste anses gälla jämväl de av Tipstjänst
och lotteribolaget redovisade vinsterna vilka till förutsättning ha den statliga
regleringen av ifrågavarande verksamhetsområden. Ett kommunalt
anspråk att beskatta dessa vinster saknar fog bl. a. av det skälet, att de
båda företagen icke kunna anses förorsaka någon kommun särskilda utgifter.
Att en kommun finge obegränsad beskattningsrätt i berörda fall vore
likvärdigt med ett beviljande av extra statsunderstöd åt kommunen. Att
staten för verksamheternas bedrivande kommit att välja aktiebolagsformen
kan lika litet här som i fråga örn de övriga företag, för vilka särbestämmelser
meddelats, tillmätas betydelse.

En uppdelning av företagens vinst i monopolvinst och annan vinst måste
bliva godtycklig. Såsom jag redan anfört är vinsten till största delen av
monopolvinsts natur. Det kunde därför ifrågasättas att helt undantaga den
från beskattning. En lämpligare lösning synes mig emellertid vara att betrakta
ett belopp motsvarande viss procent av kapitalet såsom beskattningsbar
vinst. Den bestämning av skattskyldigheten som gjorts i promemorians
alternativa förslag A, vilket bygger på här angivna betraktelsesätt, torde
få hållas för skälig. Att utöver den enligt alternativet medgivna beskattningsrätten
stadga beskattningsrätt beträffande företagens ränteinkomster
synes mig opåkallat.

I det föregående har jag närmast uppehållit mig vid den kommunala beskattningen.
Samma regler för bestämmandet av företagens beskattningsbara
inkomst böra emellertid gälla vid den statliga som vid den kommunala
beskattningen.

Vissa skäl kunna onekligen anföras till förmån för den i kommunalskatteberedningens
yttrande nämnda anordningen med beskattning av Tipstjänst

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

och lotteribolaget för skatteutjämningsändamål. Denna linje bör emellertid
beträffande alla monopolföretagen prövas i ett sammanhang. Enligt vad
som är för mig känt företages inom kommunalskatteberedningen en utredning
rörande monopolföretagens skattskyldighet. Sedan denna utredning
slutförts, torde frågan i dess helhet få upptagas till prövning; vad som
nu må beslutas bör icke utgöra hinder för att prövningen utsträckes att omfatta
även Tipstjänst och lotteribolaget.

Jag kan icke finna den omständigheten, att Stockholm under några få år
fått beskatta Tipstjänst, böra föranleda till att staden under en övergångstid
får uttaga skatt från företaget. Tipstjänsts inkomster ha som bekant
visat en helt oväntad utveckling. Jag vill även erinra örn att stadens anspråk
på beskattning av Tipstjänst ej är slutgiltigt godkänt av beskattningsdomstolarna.
Den föreslagna omläggningen kan under dessa omständigheter
icke skäligen antagas medföra någon märkbar förskjutning i förutsättningarna
för uppgjorda finansplaner.

På grund av vad jag nu anfört får jag förorda bifall till det förslag som
innefattas i promemorians alternativ A.»

De i propositionen framlagda författningsändringarna föreslås samtliga,
med undantag för den som avser förordningen örn utskiftningsskatt, skola
träda i kraft den 1 januari 1939. I fråga örn nämnda förordning har såsom
tidigare anförts ändringen ansetts böra med viss övergångsbestämmelse gälla
från och med den 1 juli 1938.

I anledning av propositionen har till utskottet från Sveriges fastighetsägareförbund
inkommit en skrift, vari förbundet framför vissa synpunkter
å frågan om värdeminskning å byggnader.

Till belysande av verkningarna av det i propositionen framlagda förslaget
om den kommunala progressivskattens avskaffande har utskottet låtit
sammanställa två tabeller, vilka redovisas i bilaga till detta betänkande.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

Utskottets yttrande.

Inledande synpunkter.

Frågan om ersättande av de nuvarande olika formerna för den statliga
beskattningen av inkomst och förmögenhet med ett mera enhetligt system
har, såsom departementschefen framhållit, sedan länge varit aktuell. Det
statliga skattesystemet av år 1928, bestående av statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
och utjämningsskatt, har efter hand utökats med ytterligare
två progressiva skatter, extra inkomst- och förmögenhetsskatt och särskild
skatt å förmögenhet, vilka nu utgått sex respektive fyra år. Redan 1935 års
riksdag framhöll angelägenheten av att de olika skatteformerna på ifrågavarande
område ersattes med ett mera enhetligt system. De efter utredning
inom finansdepartementet år 1936 framlagda propositionerna med förslag
till viss omläggning av statsbeskattningen vunno emellertid icke riksdagens
bifall. Beträffande det i nu förevarande proposition framlagda förslaget i
ämnet har departementschefen i allt väsentligt kunnat stödja sig på ett enhälligt
förslag från 1936 års skattekommitté, åt vilken den fortsatta utredningen
anförtrotts. Genom kommitténs undersökningar har ett betydande
material framlagts för bedömande av den föreslagna omläggningens verkningar
i olika avseenden. Det föreliggande förslaget omfattar till skillnad
från 1936 års propositioner även spörsmålet örn familjebeskattningen samt
örn rätten till avskrivning å inventarier m. m. Enligt utskottets mening är
det en stor fördel att dessa betydelsefulla frågor kunna prövas i sammanhang
med övriga spörsmål rörande statsbeskattningen.

Då hela frågan örn kommunalbeskattningens framtida ordnande för närvarande
är under utredning inom kommunalskatteberedningen, kunde det
synas ligga nära till hands att låta anstå med omläggningen av statsbeskattningen
och övriga därmed sammanhängande frågor till dess kommunalskattefrågan
kan upptagas till slutlig prövning. Yrkanden i sådan riktning
ha också framkommit vid remissen av kommitténs förslag. Utskottet kan
emellertid till fullo instämma i de skäl, som föranlett departementschefen
att redan nu framlägga förslag i ämnet. Att uppskjuta statsskattereformen
ytterligare några år synes utskottet icke vara tillrådligt. Mot ett sådant
uppskov talar även önskvärdheten av att de nyss berörda, av kommittén
upptagna frågorna örn familjebeskattningen och rätten till avskrivningar
bringas till en snar lösning. Vid den blivande utformningen av systemet för
kommunalbeskattningen torde det, särskilt i tekniskt hänseende, vara en fördel
att kunna utgå från ett reformerat statsskattesystem.

Utjämningsskatten.

Den föreslagna skatteomläggningen har utsträckts att omfatta jämväl utjämningsskatten.
Sedan utjämningen av det kommunala skattetrycket under
en följd av år måst till viss del åstadkommas genom anslag å allmänna
skattebudgeten, har anordningen med utjämningsskatten såsom en särskild

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

skatt ingående i en specialbudget förlorat i betydelse. Utskottet, som förutsätter
att vid det utvidgade utjämningsförfarande, vilket kan komma att
tillämpas i en framtid, någon särskild statsskatt för ändamålet icke kommer
att utgå, tillstyrker fördenskull borttagande av utjämningsskatten.

De personella avgifterna.

Efter förslag av skattekommittén och kommunalskatteberedningen har i
propositionen förordats upphävande av de nu utgående personella avgifterna,
nämligen mantalspenningarna samt sjukvårds- och folkskoleavgifterna. Utskottet
har funnit den härutinnan förebragta motiveringen bärande och tillstyrker
därför förslaget i denna del.

Vid bifall till förslaget skola mantalspenningar, sjukvårdsavgift och folkskoleavgift
icke upptagas för senare år än 1938; då sistnämnda avgift debiteras
tillsammans med kommunalutskylderna, kommer den — i de fall då
kommun beslutar upptagande av dylik avgift -— att inbetalas sista gången år
1939.

Den kommunala progressivskatten.

Vad angår förslaget om den kommunala progressivskattens avskaffande
delar utskottet den i propositionen intagna ståndpunkten, att all progressiv
beskattning i princip bör tillkomma staten. Det ligger fördenskull redan av
tekniska skäl nära till hands att undersöka huruvida icke i samband med
omläggningen av statsskattesystemet den kommunala progressivskatten bör
kunna avskaffas.

Det torde numera råda en enhällig mening därom, att den kommunala progressivskatten
i praktiken icke motsvarat de förväntningar, man hyste vid
skattens införande. Långt ifrån att medverka till en allmän lindring av den
vanliga utdebiteringen i kommunerna har progressivskatten i stort sett kommit
att få nämnvärd betydelse endast i kommuner, som ha jämförelsevis
ringa behov av skattelindring.

Utskottet tillstyrker för sin del att den kommunala progressivskatten upphör
i och med ikraftträdandet av det föreslagna nya statsskattesystemet. Härigenom
vinnes att den skattekraft, som nu av kommunerna tages i anspråk
genom denna skatt, i stället kan utnyttjas av staten för åstadkommande
av en mer effektiv skatteutjämning än den som för närvarande kan beredas
skattetyngda kommuner. Enligt utskottets mening utgör lättandet av skattetrycket
i de skattetyngda kommunerna — i form av ökad direkt skatteutjämning
eller genom statens övertagande av kommunala utgifter — en av
de mest betydelsefulla och trängande reformuppgifterna på skatteväsendets
område. Kommunalskatteberedningen har också meddelat, att den har under
prövning förslag till en omfattande utbyggnad av skatteutjämningen och
att ett genomförande av detta förslag säkerligen kommer att ställa avsevärt
ökade krav på statskassan. Enligt utskottets uppfattning är det i hög grad
rimligt, att staten för tillgodoseende av dessa anspråk får övertaga den rätt
till progressiv beskattning, som nu tillkommer kommunerna.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

Då progressivskattens försvinnande såsom kommunal skattekälla kommer
att för åtskilliga kommuner medföra vissa olägenheter under tiden intill nödig
anpassning kunnat ernås, har departementschefen, i anslutning till förslag
av kommittén och kommunalskatteberedningen, förutsatt att ersättning
efter fallande skala utbetalas till kommunerna av staten från särskilt
anslag å riksstaten under en fyraårsperiod, omfattande budgetåren 1939/40
-—1942/43. Ersättningen bör enligt departementschefen beräknas på grundval
av taxeringen till kommunal progressivskatt i kommunerna under tioårsperioden
1928—1937. Enligt kommitténs förslag borde medeltalet för åren
1934—1936 vara avgörande. I motionerna I: 305 och II: 441 har hemställts,
att för ytterligare underlättande av kommunernas anpassning övergångstiden
skulle utsträckas till en tioårsperiod. Av den vid utskottets betänkande
fogade tabellen 2 framgår, att den sammanlagda ersättningen till kommunerna
beräknas i runda tal utgöra enligt kommitténs förslag 32.7 miljoner
kronor, enligt propositionen 39.6 miljoner kronor och enligt i motionerna
framlagt förslag 87.0 miljoner kronor.

Utskottet finner för sin del de i propositionen förordade grunderna för ersättningens
bestämmande vara skäliga. Ett antagande av de i motionerna
förordade grunderna för ersättningen skulle i hög grad försvåra möjligheterna
för staten att inom en snar framtid åstadkomma en effektivare skatteutjämning.
I de relativt fåtaliga fall, då progressivskattens borttagande skulle
drabba mera skattetyngda kommuner, kommer hänsyn till den eventuellt
ökade utdebiteringen att tagas vid utmätandet av bidrag enligt vanliga grunder
av skatteutjämningsmedel. I särskilda fall kunna, såsom i propositionen
framhålles, extra understöd enligt skatteutjämningsförordningens
regler beviljas vederbörande kommuner på grund av de förändrade förhållandena.

Vid bifall till propositionens, av utskottet tillstyrkta förslag kommer kommunal
progressivskatt sista gången att uttagas för år 1938 och av de skattskyldiga
inbetalas under år 1939. Ersättningen från staten till kommunerna
skulle såsom förut nämnts komma att utbetalas första gången under budgetåret
1939/40 och sista gången under budgetåret 1942/43.

Allmänna utgångspunkter för utformningen
av de direkta statsskatterna.

I fråga om de allmänna utgångspunkterna för utformningen av de direkta
skatterna till staten kan utskottet i huvudsak ansluta sig till de synpunkter
som härutinnan anlagts av kommittén och departementschefen.

Vad angår ramen för skattesystemet och därmed även fastställandet av
grundbeloppsnivån för rörlig skatt i systemet delar utskottet uppfattningen,
att dessa frågor övervägande äro av teknisk natur. Såsom utgångspunkt har
härvid måst tagas det faktiska läge, som betingas av statsutgifternas nuvarande
storlek. Därmed har icke ställning i och för sig tagits vare sig till
dessa utgifters berättigande eller till möjligheten av deras ökande eller min -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

skande i framtiden eller till avvägningen mellan direkta oell indirekta skatter.
Därest på sätt från något håll yrkats det nya skattesystemets ram gjorts så
trång, att systemets avkastning vid grundbeloppsnivå motsvarat medeltalet
av statsskatterna och kommunala progressivskatten under den sistförflutna
tioårsperioden, samt utgiftsnivån icke kan nedpressas under den nuvarande,
skulle redan första året det nya systemet tillämpades ett mycket högt procenttal
av grundbeloppet för rörlig skatt få uttagas. Till en sådan eventualitet
hade man nödgats att taga hänsyn vid avvägning av skatteskalorna.
Skalan för den i systemet ingående bottenskatten hade måst konstrueras så
att den just vid en sådan hög uttagning passat samman med de fasta skatterna.
Det är därför enligt utskottets mening lämpligare att redan från
början lägga nivån för det nya systemet så, att det vid uttagande av grundbelopp
för rörlig skatt — under förutsättning av normalt skatteunderlag —
någorlunda täcker det behov av direkta statsskatter å inkomst och förmögenhet,
varmed man för närvarande finner sig böra räkna. I detta sammanhang
vill utskottet framhålla, att särskilt under lågkonjunktur med starkt
minskat skatteunderlag det är av stor vikt att grundbeloppsnivån ej från
början lagts för lågt.

Departementschefen har i avseende å ramen för skattesystemet följt kommitténs
förslag. Detta innebär, att i det nya skattesystemet cirka 110 procent
av rörlig skatt, räknat å 1936 års skatteunderlag, får uttagas för att den
sammanlagda avkastningen skall bliva ungefärligen lika stor som 1936 års
skatter (inklusive kommunal progressivskatt). Utskottet finner sig för sin
del böra godtaga förslaget i förevarande avseende.

Vad därefter angår frågan om beskattningens rörlighet ansluter sig utskottet
till vad departementschefen anfört om nödvändigheten att giva systemet
en så avpassad rörlighet att skatteinkomsten genom variationer i uttagningsprocenten
kan avvägas efter de förändringar i skattebehovet från
år till år, varmed man har att räkna, utan att detta leder till väsentliga förskjutningar
i skattens avvägning efter den relativa skatteförmågan inom
olika inkomstskikt. De förslag kommittén för förverkligande av detta
syftemål framlagt lia godtagits av departementschefen. Anordningen med
uppdelning av inkomstskatten i en rörlig bottenskatt och en fast tilläggsskatt
har icke mött någon gensaga. Däremot har vid remissen av kommitténs
förslag yrkats avvikelser från detsamma i andra hänseenden. Sålunda
har, främst från vissa näringsorganisationer, hemställts att även för
juridiska personer inkomstbeskattningen till viss del måtte undantagas från
rörligheten; från andra håll ha invändningar riktats mot den förutsatta möjligheten
till differentiering av grundbeloppsprocenten för bottenskatten beträffande
skilda kategorier skattskyldiga. I sistnämnda hänseende har även
föreslagits att uttagningsprocenten för juridiska personer icke under några
förhållanden får sättas högre än vad som för fysiska personer bestämmes.
Detta yrkande har sedermera upptagits i motionerna I: 319 och II: 457.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

Utskottet vill för sin del ansluta sig till den ståndpunkt, som beträffande
förevarande spörsmål intagits av kommittén och departementschefen. En
uppdelning av de juridiska personernas inkomstskatt i en rörlig och en
fast del finge väl förutsättas ske i ungefär samma proportion som iakttagits
vid den inbördes avvägningen av bottenskatt och tilläggsskatt för fysiska
personer, alltså — under antagande av proportionell skatt av 10 procent —
med cirka 7 procent i rörlig del och cirka 3 procent i fast del. En dylik relativt
ringa begränsning av rörligheten torde för de juridiska personernas del
icke vara av större praktisk betydelse men det oaktat icke oväsentligt minska
systemets elasticitet. Däremot synes den föreslagna differentieringen av
grundbeloppsprocenten kunna bliva av stort värde. Utskottet avser då liksom
kommittén särskilt möjligheten att under en utpräglad lågkonjunktur
stödja näringslivet genom fastställande av lägre uttagningsprocent för affärsdrivande
juridiska personer än för andra skattskyldiga. En liknande differentiering
av skattebördan åstadkoms för övrigt under den senaste lågkonjunkturen
genom att aktiebolagen undantogos från extra inkomst- och förmögenhetsskatt.
Att å andra sidan i författningen fastställa maximering av
grundbeloppsprocenten för juridiska personer till den procent som för året
skall gälla för fysiska personer anser utskottet icke vara påkallat. Såsom
kommittén framhållit torde i normala fall ett enhetligt grundbelopp böra
fastställas.

Fördelningen av skattebördan mellan fysiska och juridiska personer har
enligt kommitténs, av departementschefen upptagna förslag skett enligt grunder,
som tillämpade å skatteunderlaget för åren 1934—1936 skulle ha inneburit
en icke obetydlig relativ merbelastning av aktiebolagen såsom helhet
betraktade i förhållande till nuvarande grunder, men tillämpade på 1937 års
taxering betytt ungefär oförändrad avvägning av de fysiska och de juridiska
personernas andel i skattebördan. Med den utveckling aktiebolagens skatteunderlag
tagit under senaste åren torde det vara berättigat att antaga, att därest
det föreslagna skattesystemet (110 procent av bottenskatten) tillämpats
på 1938 års taxering, aktiebolagen såsom helhet betraktade skulle göra någon
skattevinst i förhållande till gällande grunder. Vid dessa uppgifter ha monopolbolagen
icke tagits med i beräkningen.

Enligt utskottets mening torde det knappast vara riktigt att taga de fysiska
och juridiska personernas relativa andel i den samlade skattebördan något
visst år till utgångspunkt för avvägningen. Huruvida den nu förordade fördelningen
kommer att medföra lindring eller skärpning i aktiebolagens sammanlagda
beskattning i förhållande till de fysiska personernas beror på konjunkturutvecklingen
samt de övriga förhållanden, som kunna medföra förskjutningar
i de båda gruppernas skatteunderlag. Även örn aktiebolagen, på
lång sikt sett, skulle få vidkännas en i förhållande till nu något större andel
av den samlade skattebördan än som motsvarar deras anpart i skatteunderlaget
synes detta utskottet försvarligt med hänsyn till de ändrade förhållanden
som inträtt, sedan bolagsskatteberedningen framlade sitt förslag örn en

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

generell lindring av bolagsbeskattningen. överhuvud anser utskottet det icke
tänkbart att vid nuvarande för näringslivet gynnsamma ekonomiska läge
kunna utgå från någon sådan fördelning av skattetungan mellan fysiska och
juridiska personer, som skulle innebära en omedelbar relativ överflyttning av
densamma till fysiska personer. Utskottet biträder alltså den ståndpunkt,
som propositionen intager i förevarande hänseende. Härav följer, att utskottet
avstyrker motionerna I: 319 och II: 457, i den mån i dessa framställt yrkande
om den proportionella bolagsskattens bestämmande till 8 procent i stället för
föreslagna 10 procent innefattar förskjutning till bolagens fördel av den
föreslagna avvägningen. Utskottet vill i detta samband särskilt framhålla,
att den fria avskrivningsrätt för ifrågavarande juridiska personer, som
utskottet på sätt av det följande framgår tillstyrker, torde komma att medverka
till att beskattningen vad dessa skattskyldiga angår skall träffa endast
affärsmässigt beräknade vinster. Den proportionella beskattningsmetoden
för aktiebolagen och de ekonomiska föreningarna, som jämväl av utskottet
tillstyrkes, medför, att för de enskilda bolagen och föreningarna de nu gällande
högsta procentsatserna bortfalla. Utskottet vill slutligen erinra om den
förut nämnda, genom förslaget öppnade möjligheten till en lägre utdebiteringsprocent
av bottenskatten för juridiska personer vid för näringslivet
kritiska tider.

Beträffande fördelningen av beskattningen mellan inkomst och förmögenhet
vad angår fysiska personer biträder utskottet den i propositionen förutsatta
avvägningen med cirka 80 procent å inkomstskatt och cirka 20 procent
å förmögenhetsskatt.

Familjebeskattningen.

Frågan om en reformering av familjebeskattningen har ganska länge stått
på dagordningen. Efter utredning inom befolkningskommissionen samt av
1936 års skattekommitté har i propositionen spörsmålet upptagits fristående
för statsbeskattningens del i avbidan på att, efter det kommunalskatteberedningen
framlagt förslag i ämnet, frågan skall kunna lösas även för kommunalbeskattningens
vidkommande.

Utskottet har för sin del i likhet med skattekommittén i spörsmålet om
skattedifferentiering efter familjestorlek sett en vanlig avvägningsfråga, sådan
som uppkommer så snart det gäller att fördela skatt efter förmåga mellan
olika kategorier skattskyldiga. Det är givet, att i den mån en minskning i
skattebördan kan komma till stånd för barnrika familjer, därmed även i viss
utsträckning tillgodoses allmänt sociala synpunkter. På grund härav bör
uppskattningen av den normala barnkostnad, som skall ligga till grund för
barnavdragens utmätande, ej göras alltför snäv. Ur rent befolkningspolitisk
synpunkt torde däremot en skattelindring för familjeförsörjare icke i och för
sig få någon nämnvärd betydelse.

Utskottet har från nu angivna utgångspunkter kunnat instämma i den all -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

mänt uttalade uppfattningen, att den nuvarande skattedifferentieringen efter
barnantalet icke är tillfredsställande, och att ytterligare lättnad i beskattningen
bör beredas familjeförsörjare och särskilt sådana med flera barn.

Olika meningar ha gjort sig gällande i fråga om hur långt skattedifferentieringen
efter familjestorlek kan sträckas. Varje skattelindring för familjeförsörjarna
måste, därest den sammanlagda skatten ej skall undergå minskning,
motsvaras av en skärpning av skatten för ensamstående skattskyldiga.
Beträffande dessa består svårigheten i att rättvist avväga skatten för dem
som befinna sig i de lägsta inkomstskikten. Å ena sidan är det nödvändigt
att för lättande av familjeförsörjarnas beskattning skärpa skatten i
någon mån även för ensamstående med små inkomster, å andra sidan äro
avdragen för dem redan nu så knappt tillmätta att någon mera avsevärd
sänkning knappast är tänkbar. I sistnämnda hänseende är särskilt att märka
den bristande överensstämmelse mellan det beräknade existensminimum
vid införsel och det antagna existensminimum vid beskattningen, som redan
nu förefinnes och varom kommitténs utredning bär vittne. Försiktighet vid
skärpningen av beskattningen för ensamstående skattskyldiga med små inkomster
har därför synts vara av nöden.

Utskottet vill för sin del ansluta sig till det i propositionen framlagda förslaget
beträffande fördelningen av skattebördan efter familjestorlek och finner
ej heller skäl till ändring i fråga örn den föreslagna avvägningen av de
olika avdragens storlek. Det bör framhållas att i förhållande till vad vid
tidigare reformer i fråga om familjebeskattningen åstadkommits de vunna
resultaten icke äro små; för familjerna, särskilt för bamrika sådana, är
skattelindringen icke ringa. Att gå så långt i gynnande av barnrika familjer
som i motionerna I: 319 och II: 457 föreslagits — fastställande av avdragen
för det tredje och de följande barnen till dubbla beloppet av avdragen
för de båda första barnen — anser sig utskottet icke kunna tillstyrka.

Vad särskilt angår ensamstående skattskyldiga finner utskottet den avvägning
av deras skattebörda, som innefattas i den vid författningstexten fogade
särskilda tabellen, kunna godtagas såväl beträffande de lägre inkomstskikten
som vad angår de högre inkomsttagarna, vilkas grundavdrag vid stigande
inkomst successivt reduceras ned till noll. Utskottet har icke förbisett, att
den tekniska utformningen av förslaget i förevarande hänseende, i synnerhet
så länge vid kommunalbeskattningen nu gällande principer tillämpas, kommer
att medföra ökat arbete för taxeringsmyndigheterna. Enligt utskottets
mening måste emellertid de sakliga synpunkter, som tala för den föreslagna
anordningen, i detta fall överväga. I

I motionen 11:456 har yrkats att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.
Majit hemställa om en omläggning av ortsgrupperingen för skatteavdrag så
att antalet ortsgrupper minskas från fem till tre.

Propositionen har, såsom framgått redan av det föregående, beträffande
sättet för åstadkommande av skattedifferentiering efter dyrhetsförhållanden
utgått från att det bestående systemet, enligt vilket samtliga orter i riket

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

med hänsyn till avdragens storlek indelats efter levnadskostnadernas höjd i
fem ortsgrupper, skall bibehållas.

Enligt vad 1936 års skattekommitté i sitt betänkande yttrar har kommittén
så mycket mindre haft anledning att gå in på frågan örn principerna för
ortsgruppsindelningen, om lämpliga antalet ortsgrupper vid skattedifferentieringen
eller dylikt, som någon ändring i dessa avseenden, därest sådan anses
nödvändig, icke lämpligen bör äga rum fristående för statsbeskattningens del.
Sedan kommunalskatteberedningen slutligen utrett frågan örn familjebeskattningen,
torde nyss berörda spörsmål böra upptagas till gemensam behandling.
Därvid torde även få dryftas en av 1936 års lönekommitté berörd fråga
örn periodiciteten i ortsgrupperingarna och örn gemensamma principer därvidlag
beträffande löner och skatter.

Under hänvisning till kommitténs förenämnda uttalande förordar utskottet,
att förevarande motion måtte lämnas utan åtgärd.

Utskottet finner den i propositionen i anslutning till förslag från 1936 års
skattekommitté och kommunalskatteberedningen förordade höjningen av åldersgränsen
för beviljande av barnavdrag från 16 till 18 år beträffande såväl
stats- som kommunalbeskattningen välmotiverad och tillstyrker därför
förslaget i denna del. Däremot kan utskottet icke biträda de i motionerna
I: 321 och II: 461 gjorda yrkandena, att familjeavdrag för barn skulle tillerkännas
skattskyldig utan avseende å barnets ålder —- därvid inkomstgränsen
600 kronor skulle vara den enda spärren -— eller att i varje fall åldersgränsen
skulle sättas till 21 år. Att gå så långt som att generellt, utan avseende
å omständigheterna i de särskilda fallen, bevilja föräldrar avdrag för
vuxna barn, så snart barnens egen inkomst understiger skattskyldighetsgränsen,
finner sig utskottet icke kunna tillstyrka. Reglerna om periodiskt understöd
och, i mera behjärtansvärda fall, avdrag vid ömmande omständigheter
torde här kunna bliva tillämpliga. Icke heller finner utskottet tillräckliga
skäl föreligga för höjning av åldersgränsen över föreslagna 18 år. I detta
hänseende kan utskottet stödja sig på en nästan enhällig uppfattning i remissyttrandena.
Utskottet vill påpeka, att bestämmelsen örn avdrag vid ömmande
omständigheter även i detta fall bör kunna tillämpas, örn nämligen
förutsättningarna härför eljest äro för handen.

Mot de föreslagna ändringarna i bestämmelserna rörande rätten att räkna
hemmavarande barn bland föräldrarnas arbetspersonal har utskottet
intet att erinra. I de nyssnämnda motionerna I: 321 och II: 461 har rörande
den i propositionen föreslagna avfattningen av 20 § kommunalskattelagen
med därtill hörande anvisningar anmärkts, att genom motsatsslut lagrummet
skulle kunna tolkas så, att barn som fyllt 18 år alltid skulle räknas såsom
tillhörande arbetspersonalen, oavsett örn barnet har inkomst uppgående
till skattepliktigt belopp eller ej. Med kännedom örn den benägenhet, sorn på
sina håll föreligger alt uttunna beskattningsunderlaget genom att avdraga
lön och kost till samtliga hemmavarande barn, vare sig de verkligen varit behövliga
i faderns näring eller icke, anse motionärerna 20 § med anvisnin liilmng

till riksdagens protokoll 1038. 7 sami. Nr 32. 4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

gar böra avfattas på sådant sätt, att missbruk i nämnda hänseende i möjligaste
mån förebygges.

Utskottet vill häremot erinra, att genom propositionen icke avsetts att beträffande
barn över 18 år göra någon ändring i nu — i avseende å barn över
16 år — gällande bestämmelser om rätten att göra avdrag för värdet av
barnets arbete i faderns eller moderns förvärvsverksamhet. Enligt utskottets
mening torde anledning också saknas att beträffande ifrågavarande barn
borttaga den nuvarande rätten att göra dylikt avdrag även i det fall att barnets
inkomst icke överskridit skattepliktsgränsen. Avdrag bör dock naturligen
här lika litet som när det gäller barn mellan 16 och 18 år få äga rum,
utan att tillräcklig bevisning i det enskilda fallet företes örn att barnet verkligen
deltagit i arbetet å den skattskyldiges fastighet eller i hans rörelse och
att den lönekostnad, för vilken avdrag begäres, motsvaras av nedlagt arbete.
Utskottet finner sig på grund av vad nu anförts böra avstyrka motionerna
jämväl beträffande förevarande punkt.

I fråga örn inkomstgränsen för barnavdrags erhållande samt uppdelningen
av barnavdraget i vissa fall, då föräldrarna icke äro gifta med varandra
eller, eh-jru gifta med varandra, leva åtskilda, har utskottet intet haft att
erinra mot de i propositionen framlagda förslagen.

Enligt propositionen skall i fråga örn statsbeskattningen avdraget för husföreståndarinna
utgöra hälften av familjeavdraget för hustru. Aven på denna
punkt har kommittéförslaget följts. I motionerna II: 458 och II: 459 har
yrkats, att avdraget för husföreståndarinna måtte utgå med samma belopp
som för hustru.

Beträffande ifrågavarande spörsmål vill utskottet till en början erinra
därom, att den i propositionen föreslagna bestämmelsen i stort sett ej medför
någon ändring i husföreståndarinneavdragets storlek vid jämförelse med
nu gällande avdrag. Förslaget innebär, att skattskyldig med husföreståndarinna
icke för henne kommer i åtnjutande av den höjning av hustruavdraget,
som är ett led i omläggningen av avdragssystemet. Utskottet kan för
sin del ansluta sig till den i propositionen intagna ståndpunkten, som i de
över kommittéförslaget avgivna yttrandena nästan undantagslöst godkänts.
Den i motionen 11:458 uttalade farhågan, att principen om hälftenavdrag
sannolikt skulle följas vid fastställande av avdragsgrunderna för
kommunalbeskattningen, torde vara överdriven. Utskottet vill i detta
sammanhang understryka kommitténs yttrande, att slutlig ståndpunkt
beträffande förevarande avdrags utformande vid statsbeskattningen icke bör
tagas förrän frågan kan lösas för kommunalbeskattningens del. I avvaktan
härpå torde, såsom kommittén anfört, avdraget böra anordnas på sådant
sätt, att en blivande enhetlig lösning icke föregripes och att avvikelsen från
nu gällande ordning icke blir större än nödvändigt.

Beträffande de i 17 § 2 mom. förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
och 50 § 2 mom. kommunalskattelagen omförmälda särskilda

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

avdragen vid ömmande omständigheter har, såsom förut angivits, 1936
års skattekommitté gjort vissa uttalanden, i vilka departementschefen förklarat
sig kunna i huvudsak instämma. Utskottet kan för sin del ansluta sig
till vad sålunda anförts och vill ytterligare framhålla betydelsen av en utvidgad
och såvitt möjligt jämn tillämpning av bestämmelsen i fråga. Genom en
riktig användning av stadgandet bör enligt utskottets mening i många fall
kunna uppnås en differentiering efter skatteförmågan i de individuella fallen
mellan skattskyldiga i ett och samma inkomstläge utöver den som åstadkommes
genom familjeavdragen. Utskottet har liksom kommittén övervägt att i
själva lagrummet eller i anvisningar till detta upptaga ytterligare vissa beaktansvärda
fall ävensom att där angiva synpunkter för tolkning av stadgandet.
Då en dylik exemplifiering ändock icke kan bliva fullständig, vill utskottet
i avvaktan på utvecklingen av praxis å området inskränka sig till att
hänvisa till vad kommittén och departementschefen anfört till ledning för
tolkningen av bestämmelsen. Särskilt vill utskottet därvidlag understryka,
att nedsättningen icke principiellt är bunden till vissa inkomstskikt utan att
bestämmelsen bör kunna tillämpas ganska långt upp i inkomstskikten, därest
de angivna förutsättningarna äro för handen. Bland de av kommittén
icke särskilt angivna fall, då ifrågavarande stadgande kan tänkas vara tilllämpligt,
vill utskottet framhålla ett, nämligen då en änkling med minderåriga
barn, vilken efter hustruns död nödgats anställa husföreståndarinna,
därigenom kommit i en särskilt svår situation och husföreståndarinneavdraget
icke kan anses kompensera den nedsatta skatteförmågan.

Utskottet har icke förbisett, att en utvidgad tillämpning av bestämmelsen
om avdrag för ömmande omständigheter i enlighet med nu uppdragna riktlinjer
kommer att ställa stora krav på beskattningsnämndernas omdöme samt
i regel medföra ökat arbete. Då enligt utskottets mening i själva deklarationsformuläret
bör inryckas erinran örn stadgandets förefintlighet, torde
följden bliva, att anhållan örn dylikt avdrag kommer att göras i ett stort antal
fall. Även om därigenom arbetsbördan skulle betydligt ökas för beskattningsnämndema,
anser dock utskottet att man icke bör avstå från att använda
de möjligheter, som på förevarande område finnas för åstadkommande
av en rättvisare avvägning av skattebördan.

Vad slutligen beträffar beskattningen av äkta makar finner utskottet i likhet
med departementschefen övervägande skäl tala för ett bibehållande
av sambeskattningsprincipen. Jämväl i fråga om förslaget att för statsbeskattningens
del borttaga det gift kvinna i vissa fall tillkommande särskilda
avdraget å högst 200 kronor biträder utskottet propositionen.

Skattesystem och skatteskalor vid beskattningen
av fysiska personer.

Beträffande de i propositionen inledningsvis berörda frågorna örn anordnande
av förmögenhetsbeskattningen i form av en allmän merbeskattning å
förmögenhetsavkastningen samt örn rätt för skattskyldig att vid statsbeskatt -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

ningen erhålla avdrag för kronoutskylder ansluter sig utskottet till den
ståndpunkt, som i dessa frågor intagits i propositionen.

Innan ställning tagits till själva frågan om systemet för statsbeskattningen
av fysiska personer ha i propositionen behandlats skatteskalorna för i
inkomstskatten ingående bottenskatt och tilläggsskatt. Därvid ha helt
godtagits de av kommittén föreslagna skalorna. Vid bottenskatten har avvägningen
skett sålunda att skatteskalan börjar med 4.5 pocent för den del
av det beskattningsbara beloppet, som icke överstiger 3,000 kronor, och stiger
till 6.5 procent för den del därav som överstiger 6,000 kronor. Den fasta
tilläggsskatten börjar vid beskattningsbart belopp av 8,000 kronor och stiger
från 2 procent i skiktet 8,000—10,000 kronor upp till 28 procent för
den del av det beskattningsbara beloppet, som överskjuter 200,000 kronor.

Utskottet har icke funnit skäl frångå den genom förenämnda skatteskalor
gjorda avvägningen, som vid remissen av kommitténs förslag allmänt tillstyrkts.
Vid uttagande av 110 procent av bottenskatten blir enligt förslaget
skattebelastningen i olika inkomstlägen i stort sett densamma som enligt för
år 1937 gällande grunder. För beskattningsbara belopp över cirka 30,000
kronor uppkommer dock viss skatteskärpning. Om man vid jämförelsen i
stället räknar med grundbeloppsnivå för bottenskatten, befinnes att skattelindring
i förhållande till 1937 års skatter inträder vid alla inkomstlägen upp
till cirka 40,000 kronor beskattningsbart belopp. Vid dessa jämförelser har
beaktats den inverkan å statsskattens storlek, som för högre inkomsttagare
blir en följd av den bortfallna rätten till avdrag för den del av skatten som
motsvarar kommunal progressivskatt. Däremot bar naturligen hänsyn icke
tagits till den överflyttning av skattebördan å ensamstående skattskyldiga,
som skulle följa av de föreslagna ändringarna i fråga om familjebeskattningen.
De förhöjda avdrag, som enligt förslaget skulle beredas familjeförsörjare,
sträcka sin verkan även till ganska höga inkomstskikt och medföra för
dessa skattskyldiga skattelindring i förhållande till vad som följer av skatteskalorna
i och för sig.

Vad angår frågan örn själva skattesystemet har valet stått mellan de tre
av kommittén utarbetade alternativa systemen. Av dessa har det såsom
alternativ C betecknade, vilket innefattar en enda kombinerad inkomst- och
förmögenhetsskatt, allmänt ansetts underlägset de båda övriga. Då hela
den till beloppet betydande förmögenhetsbeskattningen skall utvinnas genom
beskattning av den till inkomsten lagda förmögenhetsdelen, får på
grund av skattens konstruktion inkomstens storlek en i många fall så avgörande
betydelse för förmögenhetsskattens belopp, att skattens karaktär av
förmögenhetsskatt till stor del går förlorad. Av de båda övriga alternativen
— A med två belt fristående skatter, en inkomstskatt och en förmögenhetsskatt,
och B, innefattande dels en kombinerad inkomst- och förmögenhetsskatt,
i vilken förmögenhetsdelen är Vioo, och dels en särskild skatt å förmögenhet
— har departementschefen i anslutning till kommitténs förslag
förordat alternativ B.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

Även utskottet har funnit alternativ B utgöra den med hänsyn till olika
omständigheter lämpligaste lösningen av frågan om skattesystemet. Alternativet
intar en mellanställning mellan de båda övriga förslagen. De med
dessa förenade olägenheterna ha i flera avseenden minskats. Inkomsten har
fått utöva en måttlig inverkan å förmögenhetsbeskattningen och även de
mindre förmögenheterna få, särskilt om de äro förenade med god inkomst, i
sin mån bidraga till beskattningen. För förmögenheter upp till 25,000 å

30,000 kronor inträder generell lättnad i beskattningen. Skärpningen i förmögenhetsskatt
vid vissa inkomst- och förmögenhetskombinationer blir icke
fullt så framträdande som vid tillämpning av systemet med helt fristående
förmögenhetsbeskattning.

I avseende å förmögenhetsbeskattningen har i motionerna 1:319 och
II: 457 yrkats viss skattelättnad i förhållande till propositionen för förmögenheter
upp till 200,000 kronor. Motionärerna ha därvid räknat med ett
vidgat skatteunderlag för förmögenhetsbeskattningen av ganska betydande
omfattning och ansett ökningen i skatteintäkt böra i första hand användas
för att inom förmögenhetsbeskattningen själv åstadkomma önskvärda lättnader.

I anledning av nämnda motioner har utskottet låtit uppgöra ett flertal alternativa
förslag till ny skatteskala för den särskilda förmögenhetsskatten. I
ett av dessa alternativ har räknats nied en i förhållande till propositionen
oförändrad avkastning av skatten (23.5 miljoner kronor å 1936 års skatteunderlag),
varemot övriga skalor konstruerats så, att den beräknade avkastningen
skulle bliva 0.5—2 miljoner kronor lägre än det i propositionen angivna
beloppet.

Utskottet har med hänsjm till ovissheten örn beskattningsunderlagets utveckling,
på längre sikt räknat, funnit försiktigheten bjuda att icke vid uppgörande
av skalan för den särskilda skatten å förmögenhet utgå från andra
förutsättningar i detta avseende än kommittén och departementschefen.
Vid valet mellan propositionens skala och den nyss berörda skalan med
samma avkastning som propositionens — vilken nya skala i förhållande till
den i propositionen föreslagna lättar beskattningen för förmögenheter mellan
50,000—500,000 kronor men skärper den för större förmögenheter — har
utskottet efter övervägande av de olika synpunkter som kunna anläggas å frågan
icke funnit skäl att frångå den avvägning av förmögenhetsbeskattningen
som innefattas i propositionen.

Frågan om reduktionsregler i vissa fall vid den särskilda skatten å förmögenhet
har, såsom departementschefen framhåller, visat sig mycket svår att
lösa på ett fullt tillfredsställande sätt. För utskottet har varit en huvudsynpunkt,
att reduktionsregeln, som vid det nya skattesystemet får tillämpas på
flerdubbelt antal skattskyldiga mot nu, icke bör vara så komplicerad, att taxeringsarbetet
avsevärt tyngcs. Därvid måste även tagas i betraktande, att
taxeringen till den särskilda förmögenhetsskatten enligt förslaget skall överflyttas
från prövningsnämnderna till taxeringsnämnderna. Vad regelns sakliga
innehåll beträffar skulle, såsom kommittén påvisat, en tillämpning på

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32■

den nya skatten av den hittillsvarande regeln, enligt vilken den beskattningsbara
förmögenheten ställes i relation till det till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
beskattningsbara beloppet, i många fall ge sakligt mycket otillfredsställande
resultat. Kommittén har därför stannat vid att förorda den i
propositionen upptagna relativt enkla regeln, enligt vilken den beskattningsbara
förmögenheten skall utgöra högst ett belopp motsvarande 25 gånger
det taxerade beloppet, dock minst 40 procent av den skattepliktiga förmögenheten.
Regeln innebär att reduktion inträder, så snart inkomsten understiger
3 procent av förmögenheten. Utskottet vill ej bestrida, att det ur många synpunkter
— icke minst av det skäl att i den inkomst vartill hänsyn tages vid
regelns tillämpning oftast ingår även arbetsinkomst — skulle ha varit önskvärt,
om en för de skattskyldiga förmånligare utformning av reduktionsregeln
kunnat komma till stånd. Med hänsyn till den befarade minskningen i skatteunderlaget
samt den nuvarande låga räntenivån, vid vilken en avkastning
av 3 procent icke är att betrakta såsom onormalt låg, har utskottet icke
funnit sig kunna tillstyrka sådan ändring i förslaget. Utskottet vill dock
såsom sin mening framhålla, att spörsmålet örn reduktionsregelns utformande
är av den natur att det bör upptagas till prövning så snart erfarenheter örn
verkningarna av den föreslagna regelns tillämpning vunnits eller ändringar i
det allmänna ränteläget sådant påkalla.

I motionen II: 463 har yrkats, att förmögenheter understigande 1,000 kronor
måtte undantagas från inkomst- och förmögenhetsskatt.

Såvitt utskottet kan bedöma torde det vara riktigt, att den förmögenhetsskatt,
som genom förmögenhetsdelen i inkomst- och förmögenhetsskatten (enligt
förslaget ‘/ioo) utvinnes från de allra minsta förmögenheterna, icke sammanlagt
belöper sig till större belopp. Syftet med motionen synes dock icke
vara så mycket att få till stånd skattelindring för förmögenheter under 1,000
kronor som att åstadkomma befrielse från skyldigheten att i självdeklaration
upptaga tillgångar och skulder, så snart nettoförmögenheten understiger
nämnda belopp. Emot en dylik ändring i taxeringsförordningens bestämmelser
örn självdeklarations innehåll måste utskottet ställa sig mycket betänksamt.
Enligt gällande bestämmelser skall envar skattskyldig i deklarationen
uppgiva samtliga sina tillgångar oell skulder, även i det fall att skulderna
överstiga tillgångarna.

I den departementspromemoria, som låg till grund för 1936 års propositioner
rörande statsbeskattningen, anfördes bland annat rörande ett system
med fristående förmögenhetsbeskattning, att därest vid detta skattefrihet
skulle äga rum för förmögenheter upp till visst belopp, deklarationsplikt i
avseende å förmögenheten knappast kunde stadgas eller i varje fall svårligen
göras effektiv, då skattskyldighet för densamma ej förefunnes. Det
påpekades vidare, att det ur taxeringssynpunkt vore av mycket stor betydelse,
icke minst för kontroll å inkomsterna, att fullständiga uppgifter även
örn smärre förmögenhetsbelopp inflöte i deklarationen. Även ur statistisk

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

synpunkt vore en dylik fullständighet av vikt. Bland annat av dessa skäl
bibehölls i samtliga i promemorian redovisade alternativ till nytt skattesystem
viss förmögenhetsdel i inkomst- och förmögenhetsskatten.

1936 års skattekommitté, som i sin redogörelse för alternativ A (med helt
fristående förmögenhetsbeskattning) refererat förenämnda uttalande i departementspromemorian,
fann för sin del ifrågavarande synpunkter ha stor
betydelse. Enligt kommitténs mening borde vid tillämpning av ett system
med fristående förmögenhetsbeskattning även för förmögenheter understigande
skattskyldighetsgränsen stadgas deklarationsplikt. Det finge ankomma
å beskattningsmyndigheterna att tillse, att deklarationerna bleve fullständiga
även på denna punkt.

Utskottet kan för sin del i huvudsak instämma i de synpunkter rörande
betydelsen av en fullständig deklarationsplikt i avseende å förmögenheten,
som kommit till uttryck i omförmälda uttalanden. På grund härav och då
skattefrihet för förmögenheter under 1,000 kronor uppenbarligen icke är av
någon nämnvärd betydelse för den skattskyldige, finner sig utskottet icke
kunna tillstyrka motionen II: 463.

Beskattningen av juridiska personer.

Beträffande beskattningen av svenska aktiebolag och ekonomiska föreningar
har sedan länge frågan om övergång från den nuvarande progressiva
beskattningsmetoden till en proportionell beskattning varit aktuell. Förslag
i sådan riktning framlades första gången av bolagsskatteberedningen och
upptogs därefter i 1936 års propositioner rörande statsbeskattningen. Efter
förnyad utredning av 1936 års skattekommitté, vilken kom till samma resultat
som de tidigare utredningarna, har i nu förevarande proposition ånyo
framlagts förslag om övergång till proportionell beskattning beträffande svenska
aktiebolag och ekonomiska föreningar. Vid remissen av kommitténs
betänkande har förslaget i princip allmänt tillstyrkts, icke minst från näringslivets
organisationer.

Enligt utskottets uppfattning har frågan örn beskattningsmetoden nu kommit
i sådant läge, att den kan bringas till sin lösning. Utskottet har på detta
spörsmål lagt i stort sett samma synpunkter som kommittén och departementschefen.
Svagheten hos den progressiva metoden ligger i svårigheten
att finna ett sätt för mätande av den verkliga styrkan eller räntabiliteten hos
den juridiska personen. Den nuvarande metoden för bestämmande av
räntabiliteten hos aktiebolagen har allmänt utdömts. Den för de ekonomiska
föreningarna gällande principen, enligt vilken skatten stiger progressivt alltefter
inkomstens absoluta storlek, har för de stora föreningarna medfört en
skattebelastning, som i många fall får anses obillig. Såsom departementschefen
särskilt framhåller, synes vidare den proportionella beskattningsmetoden
vara en förutsättning för beviljandet av en rätt till fri avskrivning å
maskiner och andra inventarier. På grund av vad sålunda anförts och vad

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

i övrigt framkommit vid utredningen tillstyrker utskottet bifall till förslaget
om övergång till proportionell beskattning för svenska aktiebolag och ekonomiska
föreningar.

Vad angår skatteprocenten för den proportionella skatten Ilar utskottet
tagit ställning härtill redan i och med att utskottet tillstyrkt propositionen,
i vad avser fördelningen av skattebördan mellan fysiska och juridiska
personer. Av detta ståndpunkttagande följer nämligen, att skattefoten
vid grundbelopp måste sättas till 10 procent. Det i motionerna 1:319
och II: 457 framställda yrkandet att skattesatsen måtte bestämmas till 8
procent kan således icke av utskottet tillstyrkas.

Utskottet har icke förbisett, att en reform av så genomgripande art som
den förevarande medför avsevärda verkningar för många aktiebolag i form
av höjning eller sänkning av skatten. För aktiebolag med låg inkomstprocent
torde särskilt vid övergången skatteskärpningen bliva kännbar. Dessa
bolag ha emellertid varit i hög grad gynnade av den nuvarande beskattningsmetoden.
Såsom i propositionen påvisats blir skattehöjningen ganska
obetydlig i förhållande till företagens kapital. Den fria avskrivningsrätten
torde i många fall kunna underlätta övergången.

I motionerna I: 320 och II: 462 har yrkats att de ekonomiska föreningar,
enligt vilkas stadgar medlemmarna ha rätt att återfå satsat kapital men icke
ha rätt till del i fonderade medel, måtte bliva skattskyldiga för den del av
föreningarnas förmögenhet, som icke motsvaras av insatskapitalet.

Propositionen innefattar icke något förslag om ändring i gällande regler
rörande den subjektiva skattskyldigheten för förmögenhet. Enligt vad utskottet
inhämtat torde 1936 års skattekommitté under sitt fortsatta utredningsarbete
komma att upptaga hithörande frågor och då även det i motionerna
berörda spörsmålet. Under hänvisning härtill finner utskottet motionerna
icke böra föranleda någon åtgärd.

Mot förslaget om höjning av skattesatsen för utskiftningsskatten från 5 till
12 procent har utskottet intet att erinra.

I fråga örn beskattningen av utländska juridiska personer, sparbanker, försäkringsanstalter
och övriga juridiska personer tillstyrker utskottet vad i
propositionen i dessa avseenden föreslagits.

Avdrag för värdeminskning å inventarier m. m.

Det i propositionen ingående förslaget rörande rätt till avdrag vid beskattningen
för värdeminskning å maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda
inventarier innefattar lösningen av ett spörsmål, som sedan lång tid
i särskilt hög grad intresserat näringslivet. Förslaget innefattar för samtliga
skattskyldiga en uppmjukning av gällande regler. Denna uppmjukning
väntas bli mera effektiv på grund av den föreslagna bestämmelsen, att vid

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

avyttring återbekomna avskrivningar skola beskattas som intäkt av rörelse
vare sig avyttringen sker inom eller efter den för realisationsvinstbeskattning
bestämmande femårsperioden. Genom den sålunda tillskapade beskattningsmöjligheten
bortfaller nämligen den hittillsvarande anledningen till särskilt
återhållsam tillämpning av avskrivningsreglerna. För aktiebolag, ekonomiska
föreningar, ömsesidiga försäkringsbolag och sparbanker beredes enligt förslaget
möjlighet till helt fri avskrivning i anslutning till den skattskyldiges
räkenskaper. Beträffande dessa juridiska personer skall å andra sidan försäljningsvinst
vid avyttring beskattas som inkomst av rörelse även till den
del den överskjuter återbekomna avskrivna belopp. Såsom villkor för dylik
fri avskrivning uppställas dock vissa krav på bokföringens beskaffenhet och
på utredning.

Det sålunda framlagda förslaget kan utskottet ge sin anslutning. Förslaget
innefattar visserligen i fråga om avskrivning en olikhet i behandlingen av
fysiska och juridiska personer, som helst bort undvikas. Utskottet kan likväl
icke bestrida, att såväl skattekommittén som föredragande departementschefen
förebragt övertygande skäl för den gjorda uppdelningen. Ej minst
den omständigheten att för nämnda juridiska personer föreslås proportionell
skatt, medan för fysiska personer beskattningen är progressiv, synes kunna
åberopas som ett skäl för propositionens ståndpunkt. De erfarenheter, som
under de närmaste åren komma att samlas beträffande den fria avskrivningsrättens
verkningar i avseende å aktiebolagen, torde komma att utgöra ett
värdefullt material för bedömande av frågan om möjligheten att utsträcka
den fria avskrivningsrätten även till enskilda skattskyldiga.

Utskottet finner jämväl den lösning av ifrågavarande spörsmål, som föreslås
beträffande patenträtter och liknande rättigheter så ock tidsbegränsad
good will, innefatta en lämplig avvägning, då för dessa väl en uppmjukning
men ej fri avskrivning genomföres. I fråga om aktier anger sig propositionen
endast innefatta ett uttryck för gällande rätt. Utskottet finner ej skäl till erinran
emot förslaget i denna del.

I den förda diskussionen har särskilt beaktats frågan, om det vore möjligt
att utsträcka uppmjukningen av avskrivningsreglerna och den fria avskrivningen
även till byggnader. Verkställda utredningar ha emellertid givit
vid handen att en sådan utsträckning ej nu kunde förordas med hänsyn
särskilt därtill att en dylik reform skulle förutsätta möjligheten att beskatta
åtminstone sådana försäljningsvinster, som utgöra vid avyttring återbekomna
avskrivna belopp. För en sådan beskattning torde endast i ett jämförelsevis
litet antal fall kunna förebringas tillfredsställande utredning. Därtill
kommer att, såsom också framhållits, ett medgivande på en gång av
fri avskrivning beträffande byggnader och inventarier kunde befaras medföra
en alltför stark minskning av beskattningsunderlaget under de närmaste
åren. Utskottet instämmer i dessa synpunkter men vill å andra sidan
understryka betydelsen av att. såsom uttalats både i skattekommitténs betänkande
och propositionen, gällande regler ej tillämpas på sådant sätt att

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

med hänsyn till byggnadernas antagliga livslängd rimliga värdeminskningsavdrag
förvägras. Såväl i remissyttranden över propositionen som i Sveriges
fastighetsägareförbunds ovan omförmälda framställning till utskottet har, i
den senare särskilt med syftning på bostadsfastigheter, hemställts, att frågan
örn avskrivning å byggnader måtte göras till föremål för ny, särskild utredning.
Såvitt utskottet kunnat finna åsyftas här främst en utredning angående
skäliga avskrivningssatser, vilka borde av beskattningsmyndigheterna
tillämpas. Utskottet är av den uppfattningen att lösningen av denna
mångskiftande fråga tills vidare väsentligen måste anförtros åt praxis. Detta
hindrar emellertid ej, att vad som kan göras för att ge taxeringsmyndigheterna
nödig ledning vid deras bedömande av hithörande spörsmål också bör
göras samt att mera ingående överläggningar i ämnet mellan landskamrerarna
synas böra äga rum, därvid även teknisk och annan sakkunskap hör vara representerad.
I framställningen från Sveriges fastighetsägareförbund har antagits
att det föreliggande förslaget ej skulle giva rum för särskilda avskrivningskvoter
beträffande sådana i fastigheterna ingående fasta inventarier,
som äro föremål för särskilt hastig förslitning. Här synes emellertid föreligga
en missuppfattning rörande förslagets innebörd. Det är visserligen riktigt,
att nämnda tillgångar ej må behandlas enligt de regler som gälla för
lösa inventarier; detta hindrar emellertid ej att inom ramen för de avskrivningsregler
som bliva gällande för byggnader rum kan finnas för olika avskrivningsprocent.
Att en sådan tillämpning ej gärna kan ifrågasättas utan
att viss utredning förebringas om de olika tillgångarnas inbördes värden
och om förut gjorda avskrivningar m. m. är en fråga för sig. Detta innebär
ej någon nyhet i förhållande till gällande rätt.

Beträffande substansminskning vid tillgodogörande av naturtillgångar såsom
gruvor, stenbrott m. m. har i propositionen — i anslutning till förslag
av bolagsskatteberedningen och 1936 års skattekommitté — föreslagits stadgande
(punkt 8 av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen) av innehåll,
att avdrag för sådan substansminskning får ske i form av årlig avskrivning
med skäligt belopp, som så avpassas, att anskaffningsvärdet blir till
fullo avdraget under den tid tillgången beräknas räcka. Därjämte ha meddelats
närmare bestämmelser rörande vad som skall anses ingå i anskaffningsvärdet.
Den föreslagna bestämmelsen är icke avsedd att innebära någon saklig
ändring i vad som nu gäller.

I motionerna I: 322 och II: 460 har yrkats den ändring i det föreslagna
stadgandet, att rätt till avdrag för substansminskning må äga rum endast i
den mån motsvarande avdrag gjorts i den skattskyldiges räkenskaper.

Utskottet har icke kunnat finna, att i motionerna förebragts bärande skäl
för den föreslagna inskränkningen av nu gällande bestämmelser. Därest fri
avskrivning skulle införas beträffande ifrågavarande tillgångar — en ändring
som icke i motionerna förutsatts och som säkerligen icke är i de av frågan
berörda kommunernas intresse — hade naturligen avskrivningarna bort
bindas vid räkenskaperna. Då emellertid fråga icke är om fri avskrivning,

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32-

synes det ej tänkbart att just för dessa tillgångar uppställa en fordran på
överensstämmelse mellan avskrivningar i skattehänseende och vid bokföringen,
som icke upprätthållits beträffande övriga slag av tillgångar. Såsom
1936 års skattekommitté uttalat är avdraget för substansminskning till sin
princip enklare än flertalet övriga värdeminskningsavdrag. Avdrag bör få
ske för vad av anskaffningsvärdet belöper å den varje år ur fyndigheten uttagna
kvantiteten. Vilket belopp anskaffningsvärdet skall upptagas till och
vilken mäktighet fyndigheten skall anses äga, äro frågor som det ankommer
å beskattningsmyndigheterna att på vanligt sätt pröva efter skäliga
grunder. Såsom garanti för att icke mera än 100 procent av anskaffningsvärdet
skall kunna avdragas bör, såsom i propositionen förordats, föreskrivas
skyldighet för den skattskyldige att i deklarationen angiva, hur stor del av anskaffningsvärdet
för tillgången som kvarstår i beskattningsavseende oavskriven.
På grund av vad nu anförts tillstyrker utskottet bifall till propositionen
oförändrad i denna punkt.

Vad i motionerna anförts rörande tillämpningen av 1927 års malmavtal
samt därmed sammanhängande spörsmål utgöra frågor som icke kunna i nu
förevarande ordning upptagas till bedömande.

Aven vad angår detaljutformningen av hithörande frågor kan utskottet
i det väsentliga biträda propositionen. I följande avseenden vill dock
utskottet föreslå omformulering.

Avfattningen av anvisningarna till 28 § punkt 1, andra stycket, sista meningen
beträffande intäkt vid avyttring av patent m. m. synes mindre lycklig,
då den väsentligen bygger på en hänvisning i en annan anvisningspunkt
till en tredje anvisningspunkt. Omformulering föreslås fördenskull, innebärande
bl. a. en utbrytning av sagda mening till ett särskilt stycke, varav
återigen föranledes en ändring av en hänvisning i anvisningspunktens första
stycke.

I det stycke i punkt 3 b av anvisningarna till 29 §, som innehåller definition
å anskaffningsvärde, behandlas i en särskild mening det fall, att maskiner,
inventarier m. m. förvärvas tillsammans med den rörelse, vari de nyttjas, genom
annat fång än köp, byte eller dyl. Av denna menings avfattning skulle
man kunna få anledning till den uppfattningen, att i visst fall valfrihet mella
olika värderingsgrunder skulle föreligga. Detta är säkerligen ej förslagets
mening, varför ändrad avfattning föreslås.

I punkt 3 c tredje stycket föreslår utskottet en omkastning av meningarna,
varigenom bestämmelsernas innebörd torde framstå klarare.

I punkt 4 av anvisningarna till 29 §, som handlar om fri avskrivning, uttalas
i sista meningen av första stycket, att om den skattskyldige uppfyller
vissa betingelser i fråga örn räkenskaper och utredning, rätt att tillgodonjuta
fri avskrivning icke må förvägras den skattskyldige, såvida ej särskilda förhållanden
i avseende å den skattskyldiges rörelse därtill föranleda. Ett
stadgande med liknande syftning föreslogs av skattekommittén, som motiverade
detsamma därmed att det ej vore tillrådligt att i de fall då fri av -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

skrivningsrätt medgåves göra denna ovillkorlig. Kommittén ansåg att, i likhet
med vad som gällde varulager, ett inskränkande stadgande borde införas
och framhöll att även om det i allmänhet vore svårt att bedöma vad som
är att hänföra till god köpmannased eller ej, det dock i vissa fall kunde vara
uppenbart att man brutit mot sunt affärsbruk; i dylika fall borde undantagsstadgandet
kunna tillämpas. Vad anginge innebörden av det förordade
stadgandet uttalade kommittén att riskerna för missbruk av fri avskrivningsrätt
torde vara större beträffande företag med huvudsaklig karaktär av
familjeföretag än beträffande företag med många delägare. Såsom motivering
för den lydelse, som återfinnes i propositionen, anföres i departementspromemorian,
att det framför allt beträffande företag av familjebolagstyp
är svårt att förutse, varthän en alldeles obegränsad avdragsrätt skulle leda,
och att det därför syntes tryggare med en sådan formulering som kunde
tänkas verka avhållande från åtgärder, vilka ej såsom fria avskrivningar i
allmänhet åsyfta blott ett uppskov med beskattningen utan ett definitivt undandragande
av skatt, eller vilka eljest måste betecknas såsom osunda. Det
förefölle uppenbart, att fråga vore om sådana omständigheter som hänföra
sig till den skattskyldiges förhållanden, medan ej exempelvis en sådan omständighet
som att kommun kunde ha intresse av ett större beskattningsunderlag
borde få vara anledning att frångå böckernas avskrivningar. Det
förefölle lämpligt att antyda detta i texten, vilket syntes kunna ske utan att
syftet med bestämmelsen äventyrades.

Inom utskottet ha anmärkningar framställts mot avfattningen av denna
bestämmelse, enär den vore till sin innebörd oklar och kunde tänkas föranleda
taxeringsmyndigheterna att i otid vägra avdrag för räkenskapernas
avskrivningar. Det uttryckliga framhållandet att räkenskaperna kunna frångås
har bundits vid villkor av så vag innebörd att nämnderna rent av kunde
frestas framkonstruera särskilda omständigheter för att motivera en från
deras synpunkt önskvärd ökning av beskattningsunderlaget. Det framgår av
departementspromemorian att denna svaghet ej förbisetts men att andra
föreslagna formuleringar nied antytt syfte synts än mindre lämpliga. Utskottet
har fördenskull stannat för att låta den ifrågavarande punkten helt
utgå, därvid beaktande, att anvisningspunkten i övrigt ej medger en alldeles
ovillkorlig fri avskrivningsrätt även om de formella villkoren för sådan rätt
äro för handen, enär enligt densamma den skattskyldige »må berättigas» till
fri avskrivning. Följaktligen bortfaller ej, om punkten i fråga utgår, den möjlighet
att ingripa mot missbruk, som propositionens formulering avser att
upprätthålla. Av föredragande departementschefen har framhållits önskvärdheten
av att centralisera taxeringsarbetet rörande större näringsföretag
till för ändamålet särskilt kvalificerade taxeringsnämnder. Utskottet vill i
detta sammanhang uttala sitt instämmande i denna departementschefens uppfattning.
Det är enligt utskottets mening önskvärt, att utredning sker i syfte
att så snart som möjligt genomföra en dylik reform. Med mera kvalificerade
organ för behandling av näringslivets avskrivningsfrågor torde det bli möj -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

ligt att uppnå den ur näringslivets och det allmännas synpunkt önskvärda
praxis, som de ifrågasatta olika formuleringarna av förevarande punkt avsett
att få fram.

Jämlikt punkt 7 av anvisningarna till 29 § medges avdrag för utrangering
eller rivning av byggnad, för vilken värdeminskningsavdrag beräknats enligt
avskrivningsplan. Utskottet finner för sin del avdragsrätten kunna utvidgas
därhän, att utrangeringsavdrag medges där utredning om anskaffningsvärde
och tidigare värdeminskningsavdrag förebringas.

Dessutom har utskottet verkställt ett pär smärre rent redaktionella justeringar.

Vad i propositionen föreslås om ändring i 28 § kommunalskattelagen rörande
behandling i beskattningsavseende av ersättning på grund av försäkring
för förlust av fartyg så ock om ändring av anvisningarna till 41 § rörande
försäkringsinrättningars och kreditinrättningars värdesättning av obligationer
m. m. tillstyrkes av utskottet. t

Beskattningen av aktiebolaget Tipstjänst och
Svenska penninglotteriet aktiebolag.

Utskottet får till en början erinra örn att riksdagen i skrivelse den 26
mars 1938, nr 132, förklarat sig i allt väsentligt godkänna det i proposition
nr 24 framlagda förslaget om inrättandet av ett statligt penninglotteri. Vidkommande
organisationen av det ifrågasatta lotteriföretaget har riksdagen
intet haft att erinra mot att förvaltningen av detsamma uppdrages åt ett
särskilt för ändamålet under statens medverkan stiftat aktiebolag liksom ej
heller mot bestämmelserna i den föreslagna bolagsordningen.

Vad beträffar beskattningen av det lotteriföretag, som således torde komma
att inrättas i form av ett aktiebolag, Svenska penninglotteriet aktiebolag,
samt av aktiebolaget Tipstjänst, delar utskottet departementschefens uppfattning
att vinsten av dessa företag i den mån den kan anses såsom monopolvinst
icke skall bliva föremål för beskattning. Då man emellertid enligt
utskottets uppfattning i dessa särskilda fall icke kan tala örn någon rörelse i
egentlig mening utan de båda bolagens behållna inkomst praktiskt taget helt
får anses vara av monopolvinsts natur, finner sig utskottet icke kunna tillstyrka
det i propositionen framlagda förslaget, enligt vilket viss procent av kapitalet
skall anses såsom beskattningsbar vinst. Utskottet förordar i stället i enlighet
med alternativ B i den rörande förevarande spörsmål upprättade departementspromemorian,
att fullständig skattefrihet föreskrives beträffande
de båda företagens inkomst, dock med undantag, såvitt kommunalskatten
angår, för inkomst av fastighet. Bestämmelser härom böra införas i
53 § 1 mom. kommunalskattelagen och 7 § förordningen örn statlig inkomstoch
förmögenhetsskatt. 1 30 § 4 mom. kommunalskattelagen torde i enlighet
härmed icke böra göras andra ändringar än som föranledas av 1937 års
lagstiftning angående försäljning av rusdrycker.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

Med vad nu anförts har utskottet icke tagit ställning till frågan i vad mån
det vid bestämmande av skatteutjämningens omfattning och finansiering i
framtiden må befinnas lämpligt att särskilt beakta den omständigheten att
ifrågavarande företag befriats från en betydande skattskyldighet, eller till
spörsmålet i vad mån skatt för monopolföretag bör tillföras sk atteu t jämningen.
Såsom departementschefen yttrat torde denna fråga i sin helhet böra
upptagas till prövning, sedan kommunalskatteberedningen slutfört nu pågående
utredning rörande hithörande spörsmål.

I likhet med departementschefen finner utskottet skäl saknas att tillerkänna
Stockholms stad ersättning under en övergångstid för förlusten av kommunalskatt
från Tipstjänst.

övriga i propositionen framlagda förslag, i den mån de hänvisats till utskottet,
ha icke givit anledning till erinran från utskottets sida.

På sätt i det föregående antytts, torde ett genomförande av ifrågavarande
förslag komma att medföra ökat arbete för taxeringsmyndigheterna. Genom
åtskilliga av de ändringar i skatteförfattningarna, som under de senaste åren
vidtagits, har redan beskattningsnämndernas och särskilt taxeringsnämndsordförandenas
arbetsbörda icke oväsentligt ökats. Härigenom har den tid,
som står ordförandena till buds för fullgörande av de mera kvalificerade
uppgifterna med avseende å taxeringsarbetet, blivit i hög grad begränsad.
Därest det nu föreliggande förslaget bifalles av riksdagen, torde kunna förväntas,
att större krav än hittills måste ställas å de personer, som skola utföra
nämnda arbete. Utskottet finner det vara angeläget, att Kungl. Maj:t
ägnar dessa spörsmål uppmärksamhet.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

I) att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl. Maj:ts
förevarande proposition nr 258 såvitt angår nedan under A) 1)
och 2) angivna författningsförslag icke kunnat av riksdagen
oförändrad bifallas, med bifall i övrigt till propositionen i de
delar den hänvisats till bevillningsutskottet,

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

A) antaga följande såsom utskottets förslag betecknade

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

1) Förslag

till

lag örn ändring i vissa delar av kommunalskattelagen den 28

september 1928 (nr 370).

Härigenom förordnas, att 20 §, 25 §
1 morn., 28 §, 29 § 1 morn., 30 § 4
morn., 48 § 2 morn., 69 § och 70 § 1
mom. samt anvisningarna till 20, 22,
25, 28, 29, 35, 36, 41 och 48 §§ kommunalskattelagen
den 28 september
19281 skola erhålla ändrad lydelse på
sätt nedan angives:

Härigenom förordnas, att 20 §, 25 §
1 morn., 28 §, 29 § 1 morn., 30 § 4
moni., 48 § 2 morn., 53 § 1 morn.,
69 § och 70 § 1 mom. samt anvisningarna
till 20, 22, 25, 28, 29, 35, 36,
41 och 48 §§ kommunalskattelagen
den 28 september 19281 skola erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan angives:

20 §.

Vid beräkningen---och bibehållande.

Avdrag må icke ske för:

den skattskyldiges — — — eller uppfostran;

värdet av arbete, som i den skattskyldiges förvärvsverksamhet utförts av
den skattskyldige själv, andre maken, hemmavarande barn under 16 år eller
hemmavarande barn, som fyllt 16 men ej 18 år och som ej anses tillhöra
arbetspersonalen;

ränta å--— till kapitalförlust.

(Se vidare anvisningarna.)

25 §.

1 mom. Från bruttointäkten--— är underkastad;

värdeminskning genom slitning, utrangering eller eljest av fastighetsägaren
tillhöriga maskiner och andra inventarier, som höra till fastigheten;

1 Senaste lydelse av 25 § 1 moni. och av 1 Senaste lydelse av 25 § 1 mom. och av
anvisningarna till 22, 25, 36 och 48 §§ se SFS anvisningarna till 22, 25, 36 och 48 §§ se SFS
1930: 190, av 30 § 4 mom. se SFS 1934: 294 samt 1930: 190, av 30 § 4 mom. se SFS 1934: 294 samt
av anvisningarna till 29 § se SFS 1937:662 av 53 § 1 mom. och anvisningarna till 29 § se

SFS 1937: 662.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

ränta å---nedlagt kapital.

Medlem av —--såsom kapitaltillskott.

Har bostadsförening---såsom kapitaltillskott.

28 §.

1 mom. Till intäkt av---som intäkt av rörelse.

2 mom. Ersättning på grund av försäkring av egendom skall anses såsom
intäkt av rörelse, om och i den mån köpeskilling för egendomen, därest denna
försålts, skolat hänföras till sådan intäkt.

Avser ersättningen försäkring för förlust av fartyg, står det den skattskyldige
fritt att upptaga densamma, i den mån den överstiger värdet av
det förlorade fartyget sådant detta värde befanns efter vederbörliga avskrivningar,
såsom intäkt under det beskattningsår, då den influtit, eller något av
de två följande åren, eller fördelad på dessa tre år; dock må ersättningen,
i den mån den använts för anskaffande av annat eller andra fartyg, icke
upptagas såsom intäkt för senare beskattningsår än det varunder den sålunda
använts.

(Se vidare anvisningarna.)

29 §.

1 mom. Från bruttointäkten---maskiner, inventarier och dylikt;

värdeminskning genom slitning, utrangering eller eljest av rörelseidkaren
tillhöriga maskiner och andra inventarier eller, om dylik tillgång är underkastad
hastig förbrukning, kostnad för anskaffning av tillgången;
värdeminskning å patenträtt och annan liknande rättighet;
värdeminskning genom slitning och därmed jämförlig orsak, som byggnad,
vilken är avsedd för användning i ägarens rörelse, är underkastad;
värdeminskning å naturtillgångar--- — till kapitalförlust.

30 §.

4 mom. För partihandelsbolag, som avses i förordningen angående försäljning
av rusdrycker, skall nettointäkten av handel med rusdrycker, där
den enligt här ovan givna bestämmelser skulle beräknats till högre belopp,
anses utgöra 5 procent å försäljningssumman för under beskattningsåret försålda
rusdrycker med undantag för vara, vid vars försäljning bolaget enligt
avtal med staten icke äger tillgodoräkna sig handelsvinst.

För systembolag, varom förmäles i nyssnämnda förordning, skall nettointäkten
av utminutering av rusdrycker, där den enligt här ovan givna bestämmelser
skulle beräknats till högre belopp, anses utgöra 7 procent å försäljningssumman
för under beskattningsåret utminuterade rusdrycker.

För utövare---försålda tobaksvaror.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32-

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

För aktiebolaget tipst jonst och
svenska penninglotteriet aktiebolag
skall nettointäkten av verksamheten,
där den enligt ovan meddelade bestämmelser
skulle beräknats till högre
belopp, anses utgöra för aktiebolaget
ti pst jämt 12 procent å summan
av bolagets aktiekapital och reservfond
samt för svenska penninglotteriet
aktiebolag 12 procent å summan
av bolagets aktiekapital, reservfond
och garantifond.

48 §.

2 morn. Skattskyldig fysisk--- 500 kronor.

Skattskyldig, vilken under beskattningsåret varit gift och levt tillsammans
med sin hustru eller som haft hemmavarande eller av den skattskyldige helt
eller delvis underhållet barn under 18 år, vilket icke haft minst 600 kronors
inkomst, är berättigad att, utöver grundavdrag, åtnjuta familjeavdrag. Familjeavdraget
utgör,--— 200 kronor.

Skattskyldig, som---för hustru.

53 §.

1 mom. Skyldighet att — — —
och av rörelse;

d) kyrkor, akademier, — — — sina
delägare, aktiebolaget tipstjänst,
svenska penninglotteriet aktiebolag,
pensionsanstalter som — — — för
sådan inkomst;

e) svenska aktiebolag och sådana
bolag, som enligt särskild författning
äro skyldiga att avstå sin vinst, ekonomiska
föreningar, samfund, stiftelser,
verk, inrättningar och andra inländska
juridiska personer, därunder
inbegripna ägare av för gemensamt
behov avsatta så kallade besparingsskogar,
liäradsallmänningar och andra
likartade samfälligheter, som för Bihang

till riksdagens protokoll 1038. 7 sami. Nr 32■ 5

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

valtas självständigt för delägarnas gemensamma
räkning, samtliga i den
mån de ej inbegripas under punkt d):

för all inkomst, som här i riket eller
å utländsk ort förvärvats;

f) utländska---sådan fastig het

eller rörelse.

69 §.

Å svensk---kommunalt ändamål.

Vad ovan sagts gäller i tillämpliga delar jämväl sådan persons hustru
samt barn under 18 år, därest de varit svenska medborgare och bott bos

onom. (Se vj(jare anvisningarna.)

70 §.

1 mom. Person, som---stadigvarande vistats.

Vad ovan sagts gäller jämväl sådan persons hustru, barn under 18 år och
enskilda tjänare, därest de bott hos honom och icke varit svenska medborgare.

Anvisningar
till 20 §.

1. Till skattskyldigs---46 § 2 mom.

2. Hemmavarande barn, som fyllt 16 men ej 18 år och som deltagit i
den skattskyldiges förvärvsverksamhet, anses ej tillhöra arbetspersonalen,
med mindre barnets inkomst av arbete eller eljest är så stor, att den föranleder
skatteplikt för barnet enligt 51 §.

Frågan om barns ålder bedömes efter förhållandet vid taxeringsårets ingång
(se 65 §).

3. Såsom allmänna---heller skogsvårdsavgift.

4. Angående vad som är att hänföra till kapitalförlust i rörelse hänvisas

till punkt 10 av anvisningarna till 29 §. Vad där stadgats---andra

förvärvskällor.

till 22 §.

1. Såsom driftkostnad---räkna som driftkostnad.

2. Avdrag medgives---av jordägaren (jfr punkt 7 av anvisningarna

till 29 §).

Såsom för---nödig bostadsbyggnad.

3. Såsom speciella--— (se 20 §).

4. Har skog---det ursprungliga.

5. Har växande---skogens försäljning.

6. Hemmavarande barn, som uppnått 16 års ålder och deltagit i arbetet
å fastigheten, anses tillhöra arbetspersonalen. Därest barnet ej fyllt 18 år,

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

gäller detta dock allenast under förutsättning att barnets inkomst av arbete
eller eljest är så stor, att den föranleder skatteplikt för barnet enligt 51 §.
Hemmavarande barn under 16 år anses i intet fall tillhöra arbetspersonalen.
(Jfr 20 § och dithörande anvisningar punkt 2.)

Barn, som anses tillhöra arbetspersonalen, taxeras självt för den inkomst,
det kan hava haft i avlöning och naturaförmåner eller eljest, varemot föräldrarna
få göra avdrag såsom för annan arbetshjälp. För barn, som icke
anses tillhöra arbetspersonalen, får intet dylikt avdrag göras, även om barnet
deltagit i arbetet, varav följer, att lön och underhåll åt barnet ej heller
skall upptagas såsom inkomst för barnet. Den lindring i föräldrarnas skattskyldighet,
som medgives för sådant barn, regleras genom ortsavdragen (se
48 §).

7. Till avdragsgill---försumpning m. m.

till 25 §.

1. Bestämmelsen om -— --fri bostad.

2. Avdrag för —--- under beskattningsåret.

3. Avdrag för värdeminskning å maskiner och andra inventarier får ske
på sätt och i den ordning, som enligt punkt 3 a—c av anvisningarna till 29 §
gäller örn avdrag för värdeminskning å dylika tillgångar i rörelse. Fasta
maskiner och andra inventaiäer, för vilka ej enligt punkt 5 av anvisningarna
till 10 § redovisats särskilt maskinvärde, skola dock inräknas i byggnadens
värde och således bliva föremål för avskrivning enligt punkt 2 här ovan,
med rätt för beskattningsnämnd att i samförstånd med den skattskyldige
bestämma, att värdeminskningsavdrag å tillgång, vars värde ej inräknas i
särskilt maskinvärde men tidigare varit inräknat i sådant värde, alltjämt
skall beräknas såsom för inventarier.

4. Därest brandförsäkring---40 »

5. För värdeminskning---till 24 §.

till 28 §.

1. Till intäkt —- — — hans rörelse.
Däremot räknas icke hit sådan
intäkt, som till den skattskyldige kan
inflyta vid sidan av rörelsen eller
utanför vad som normalt är att anse
såsom driftinkomst, såsom exempelvis
vid avyttring av personlig lösegendom
eller för stadigvarande bruk i
rörelsen avsedda fastigheter eller andra
tillgångar -—- angående för sådant
bruk avsedda maskiner och andra inventarier
så ock patenträtter och lik -

till 28 §.

1. Till intäkt •—- — -—- hans rörelse.
Däremot räknas icke hit sådan
intäkt, som till den skattskyldige kan
inflyta vid sidan av rörelsen eller
utanför vad som normalt är att anse
såsom driftinkomst, såsom exempelvis
vid avyttring av personlig lösegendom
eller för stadigvarande bruk i
rörelsen avsedda fastigheter eller andra
tillgångar — angående för sådant
bruk avsedda maskiner och andra inventarier
så ock patenträtter och lik -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32-

(Kungl. Maj:ts förslag.)

»ande tidsbegränsade rättigheter se
dock andra och tredje styckena här
nedan — eller vid avyttring av rörelsen
själv. Den intäkt, som erhålles
genom en dylik, oberoende av i Grelsen
verkställd avyttring, skall tagas
i betraktande vid inkomstberäkningen
för förvärvskällan tillfällig förvärvsverksamhet
och bedömas efter de för
denna förvärvskälla stadgade grunder.

Med avseende å intäkt vid avyttring
av för stadigvarande bruk avsedda
maskiner eller andra inventarier,
vilka icke vid beräkning av värdeminskningsavdrag
hänföras till byggnad
(se punkt 7 av anvisningarna
till 29 §), skall gälla följande. Är
den skattskyldige aktiebolag, ekonomisk
förening, ömsesidigt försäkringsbolag
eller sparbank, skall intäkten
upptagas såsom intäkt av rörelse.
För annan skattskyldig skall
däremot intäkten upptagas såsom intäkt
av rörelse i den mån sådant följer
av punkt 3 d av anvisningarna
till 29 § men för övrigt såsom intäkt
av tillfällig förvärvsverksamhet, i den
mån enligt 35 § förutsättningarna för
skattepliktig realisationsvinst föreligga.
Intäkt vid avyttring av patenträtt
eller liknande tidsbegränsad rättighet
skall för såväl aktiebolag och med
dem likställda som andra skattskyldiga
upptagas såsom intäkt av rörelse
i den mån sådant följer av punkt 5
av anvisningarna till 29 § men eljest,
i den mån skattepliktig realisationsvinst
föreligger, såsom intäkt av tillfällig
förvärvsverksamhet.

(Utskottets förslag.)

nande tidsbegränsade rättigheter se
dock andra, tredje och fjärde styckena
här nedan — eller vid avyttring
av rörelsen själv. Den intäkt,
som erhålles genom en dylik, oberoende
av rörelsen verkställd avyttring,
skall tagas i betraktande vid inkomstberäkningen
för förvärvskällan tillfällig
förvärvsverksamhet och bedömas
efter de för denna förvärvskälla
stadgade grunder.

Med avseende å avyttring av patenträtt
eller liknande tidsbegränsad
rättighet skall för såväl aktiebolag
och med dem likställda som andra

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

skattskgldiga den regel äga motsvarande
tillämpning som i sista punkten
av föregående stycke för andra skattskyldiga
än aktiebolag angivits i fråga
örn maskiner m. m.

I enlighet med det anförda skall en skattskyldig, som driver jordstyckningsrörelse
eller eljest idkar handel med fastigheter, såsom intäkt av
rörelsen upptaga vad som influtit vid försäljning av sådan fastighet eller
del därav, oberoende av sättet för fastighetens förvärvande och tiden för
dess innehavande, varefter frågan om och i vad mån nettointäkt uppstått
genom försäljningen kommer att bero på resultatet av rörelsen i dess helhet
under beskattningsåret. Om ett industriaktiebolag avyttrar någon för den
industriella verksamheten avsedd fastighet, skall vad av försäljningssumman
belöper å sådana till fastigheten hörande maskiner och andra inventarier,
som icke vid beräkning av värdeminskningsavdrag hänföras till byggnad,
upptagas såsom intäkt av rörelse, varemot återstående delen av försäljningssumman
skall upptagas såsom intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet,
därest de i 35 § angivna förutsättningarna för skattepliktig realisationsvinst
föreligga. Är däremot fråga om industriell verksamhet, som utövas av enskild
person, skall vid avyttrande av någon för verksamheten avsedd fastighet
i allmänhet försäljningssumman beskattas såsom intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet
i den mån förutsättningarna för skattepliktig realisationsvinst
föreligga. Avser i nu nämnt fall avyttringen jämväl till fastigheten hörande
maskiner eller andra inventarier, vilka icke vid beräkning av värdeminskningsavdrag
hänföras till byggnad, skall jämlikt punkt 3 d av anvisningarna
till 29 § alltid såsom intäkt av rörelse upptagas vad som vid avyttringen
återbekommits av de å dem förut gjorda avskrivningarna, medan
försäljningsvinst i övrigt upptages såsom intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet
i den mån förutsättningarna för skattepliktig realisationsvinst föreligga.

2. Ränteintäkt samt---i rörelsen.

3. Har innehavare —--av rörelse.

4. Har skattskyldig---skolat upptagas såsom intäkt av rörelse.

5. Såsom intäkt av rörelse skall även upptagas ersättning på grund av
försäkring mot utebliven dylik intäkt.

I vissa fall---för bolaget.

6. Har i---till 38 §).

till 29 §.

1. Har annan---särskild förvärvskälla.

2. Har aktiebolag — — — till avdrag.

3. a. Kostnaden för anskaffande av maskiner och andra för stadigvarande
bruk avsedda inventarier avdrages i regel genom årliga värdeminskningsavdrag.
Är sådan tillgång underkastad hastig förbrukning, vilket van -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32-

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

ligen kan anses vara fallet, när den beräknas hava en varaktighetstid av
högst tre år, må dock under anskaffningsåret avdragas hela kostnaden för
dess anskaffande.

b. Genom värdeminskningsavdrag fördelas en tillgångs anskaffningsvärde
såsom omkostnad på ett antal år i följd med belopp så avpassade att anskaffningsvärdet
kan i sin helhet avdragas under den tidrymd tillgången beräknas
vara ekonomiskt användbar (tillgångens varaktighetstid). Det årliga
värdeminskningsavdraget bör normalt bestämmas enligt avskrivningsplan
till viss bråkdel av anskaffningsvärdet. Kan utredning icke förebringas om
anskaffningsvärdet eller örn de avdrag som därå tidigare ägt rum, må avdraget
beräknas till viss procent å bokförda värdet eller å annat värde, som
med hänsyn till omständigheterna finnes lämpligt.

Värdeminskningsavdrag må, såvitt angår skattskyldig som för handelsböcker,
endast där utredning företes om hur mycket av anskaffningsvärdet
som kvarstår oavskrivet i beskattningsavseende ske med större belopp än
som under beskattningsåret avskrivits i räkenskaperna. Den omständigheten
att utredning i nu angivna avseende icke företes skall dock ej utgöra hinder
för skattskyldig att tillgodonjuta avdrag, som redan tidigare skett i räkenskaperna
men då ej gjorts vid beskattningen, därest det påvisas hur stor
skiljaktighet i sistnämnda avseende föreligger och avdraget eljest är behörigt.

Vid bestämmande av tillgångs varaktighetstid skall hänsyn tagas till omständigheter,
som kunna föranleda, att tillgångens nytta för rörelsen beräknas
bliva begränsad till kortare tid än som kan antagas svara mot dess förbrukning
genom slitning eller dyl., såsom exempelvis då tillgången anskaffats
för utnyttjande av en konjunktur, som väntas bliva allenast tillfällig, eller
av ett särskilt arbetstillfälle, eller då tillgången kan väntas bliva såsom oekonomisk
utbytt mot ny tillgång, innan den blir utsliten.

Såsom tillgångs anskaffningsvärde Såsom tillgångs anskaffningsvärde

skall anses, då tillgången förvärvats
genom köp eller byte eller därmed
jämförligt fång, den verkliga kostnaden
för dess anskaffande och, då tillgången
annorledes övergått till rörelsen,
dess allmänna saluvärde vid tiden
för övergången. Har tillgång i
samband med förvärv av den rörelse,
vari den nyttjas, förvärvats annorledes
ån genom köp eller byte eller
därmed jämförligt fång, skall dock,
örn ej särskilda omständigheter tilt
annat föranleda, såsom anskaffningsvärde
för tillgången anses det belopp
som kvarstår i beskattningsavseende

skall anses, då tillgången förvärvats
genom köp eller byte eller därmed
jämförligt fång, den verkliga kostnaden
för dess anskaffande och, då tillgången
annorledes övergått till rörelsen,
dess allmänna saluvärde vid tiden
för övergången. Dock skall iakttagas
följande. Har tillgång i samband
med förvärv av den rörelse, vari
den nyttjas, erhållits annorledes ån
genom köp eller byte eller därmed
jämförligt fäng, skall, där ej särskilda
omständigheter till annat föranleda,
såsom anskaffningsvärde för tillgången
anses det belopp som kvarstår i

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

oavskrivet för överlåtaren, eller, om
vid förvärv av rörelsen på grund av
arv eller testamente stämpelplikt beräknats
efter lägre belopp, det belopp
efter vilket stämpelplikt sålunda beräknats.
Skulle det i något fall befinnas,
att den skattskyldige eller någon,
som står honom nära, vidtagit
åtgärd för att den skattskyldige skall
kunna tillgodoräkna sig ett högre anskaffningsvärde
än som synes rimligt,
och kan det antagas att detta
skett för att åt någon av dem bereda
obehörig förmån i beskattningsavseende,
skall anskaffningsvärdet i skälig
mån jämkas.

c. Värdeminskningsavdrag med
b må såvitt angår där avsedd tillgång
dan angivna särskilda bestämmelser.

Jämkning av värdeminskningsavdragen
med hänsyn till rörelsens
växlande resultat må för skattskyldig
som företer utredning om hur
mycket som kvarstår i beskattningsavseende
oavskrivet av anskaffningsvärdet
ske på det sätt, att örn denne,
i överenssstämmelse med sina räkenskaper,
för ett år gjort avdrag med
mindre belopp än enligt värdeminskningsplanen,
han må för senare år
utöver avdrag enligt planen tillgodonjuta
det resterande avdraget, i den
mån motsvarande avdrag då skett i
räkenskaperna.

Har skattskyldigs rörelse för visst
år utvisat förlust eller så ringa överskott,
att den skattskyldige vid beräkning
av nettointäkten av rörelsen
ej kunnat utnyttja det på året enligt
avskrivningsplan belöpande värdeminskningsavdraget,
må han tillgodoräkna
sig det resterande avdra -

(Utskottets förslag.)

beskattningsavseende oavskrivet för
överlåtaren, försåvitt ej vid förvärv
av rörelsen på grund av arv eller testamente
stämpel plikt beräknats efter
lägre belopp, i vilket fall det belopp
efter vilket stämpelplikt sålunda
beräknats skall anses såsom anskaffningsvärde.
Skulle det i något
fall befinnas, att den skattskyldige eller
någon, som står honom nära, vidtagit
åtgärd för att den skattskyldige
skall kunna tillgodoräkna sig ett högre
anskaffningsvärde än som synes
rimligt, och kan det antagas att detta
skett för att åt någon av dem bereda
obehörig förmån i beskattningsavseende,
skall anskaffningsvärdet i
skälig mån jämkas,
större belopp än enligt reglerna under
åtnjutas i den mån sådant följer av ne Jämkning

av värdeminskningsavdragen
med hänsyn till rörelsens
växlande resultat må för skattskyldig
som företer utredning örn hur
mycket som kvarstår i beskattningsavseende
oavskrivet av anskaffningsvärdet
ske på det sätt, att örn denne,
i överensstämmelse med sina räkenskaper,
för ett år gjort avdrag med
mindre belopp än enligt avskrivningsplanen,
han må för senare år utöver
avdrag enligt planen tillgodonjuta det
resterande avdraget, i den mån motsvarande
avdrag då skett i räkenskaperna.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

get för senare år genom utsträckning
i erforderlig mån av avskrivningsplanen
efter den antagna varaktighetstidens
slut eller, enligt beskattningsnämnds
särskilda beprövande, dessförinnan
utöver avdrag enligt planen.
7 andra fall än nu sagts må på ett år
i beskattningsavseende belöpande
värdeminskning savdrag, som den
skattskyldige ej kunnat utnyttja vid
beräkning av sin nettointäkt av rörelse,
icke göras ett följande dr. Skattskyldig
skall anses hava kunnat vid
beräkning av nettointäkten av rörelse
utnyttja värdeminskning savdrag även
i den mån underskott d förvärvskällan
kunnat utnyttjas vid taxeringen
till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
under allmänna avdrag, innan
avdrag skett för underskott å övriga
förvärvskällor samt för utskylder.

för senare år genom utsträckning i
erforderlig mån av avskrivningsplanen
efter den antagna varaktighetstidens
slut eller, enligt beskattningsnämnds
särskilda beprövande, dessförinnan
utöver avdrag enligt planen.
Skattskyldig skall anses hava
kunnat vid beräkning av nettointäkten
av rörelse utnyttja värdeminskningsavdrag
även i den mån underskott
å förvärvskällan kunnat utnyttjas
vid taxeringen till statlig inkomstocli
förmögenhetsskatt under allmänna
avdrag, innan avdrag skett för underskott
å övriga förvärvskällor samt
för utskylder. I andra fall än i detta
stycke sägs må på ett år i beskattningsavseende
belöpande värdeminskningsavdrag,
som den skattskyldige
ej kunnat utnyttja vid beräkning
av sin nettointäkt av rörelse,
icke göras ett följande år.

Ådagalägger skattskyldig, att värdet av tillgång nedgått avsevärt mer än
som motsvarar sammanlagda beloppet av tidigare verkställda och på året
belöpande värdeminskningsavdrag, äger han tillgodoräkna sig härav föranlett
större avdrag än enligt avskrivningsplanen; dock må ej med tillämpning
av detta stadgande värdet å tillgången nedbringas till lägre belopp än
det bokförda värdet.

Har ett särskilt högt pris eller eljest en särskilt hög kostnad för tillgång
betingats därav att den skolat utnyttjas för ett särskilt arbetstillfälle eller
för en konjunktur, som väntas bliva allenast tillfällig, eller av annan liknande
omständighet, må avdrag för sådant överpris eller sådan merkostnad,
i den mån motsvarande avdrag under beskattningsåret skett i räkenskaperna,
göras vid inkomstberäkningen, även örn värdet av tillgången vid beskattningsårets
slut ej nedgått till det efter avskrivningen återstående beloppet.

d. Då tillgång, varom här är fråga, avyttras eller såsom för rörelsen
obrukbar utrangeras, får avdrag ske för vad som i beskattningsavseende
återstår oavskrivet av anskaffningsvärdet, i den mån detta belopp överstiger
vad som influtit vid avyttring av tillgången, men skall å andra sidan såsom
intäkt av rörelse upptagas vad som vid dylik avyttring må hava återbekommits
av belopp, för vilka avdrag i beskattningsavseende åtnjutits. Med
avyttring likställes det fall, att tillgång uttages ur rörelsen för att tillföras
annan rörelse, som utgör särskild förvärvskälla, eller för att nyttjas för

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

annat ändamål. Att beträffande skattskyldig, som avses i punkt 4 här nedan,
belopp som erhålles vid avyttring av tillgång av nu ifrågavarande slag skall
i sin helhet ingå i intäkten av rörelse framgår av punkt 1 av anvisningarna

till 28 §.

4. Aktiebolag, ekonomisk förening,
ömsesidigt försäkringsbolag
eller sparbank må, efter därom hos
beskattningsnämnd framställt yrkande,
berättigas att tills vidare åtnjuta
avdrag för värdeminskning å maskiner
eller andra för stadigvarande
bruk avsedda inventarier i enlighet
med de i räkenskaperna gjorda avskrivningarna,
oavsett om dessa äro
i överensstämmelse med reglerna i
punkt 3. Sådan fri avskrivning må
tillgodonjutas endast där tillfredsställande
utredning föreligger om vad
som återstår i beskattningsavseende
oavskrivet av anskaffningsvärdet å
bär ifrågavarande tillgångar samt
dessa ävensom avskrivningar å desamma
i den skattskyldiges räkenskaper
och i företedd utredning redovisas
på sådant sätt, att trygghet föreligger
att vid avyttring av tillgångarna
framdeles möjligen uppkommande
vinster ej skola undgå taxering.
Uppfyller den skattskyldige
dessa betingelser, md rätt att tillgodo -

4. Aktiebolag, ekonomisk förening,
ömsesidigt försäkringsbolag
eller sparbank må, efter därom hos
beskattningsnämnd framställt yrkande,
berättigas att tills vidare åtnjuta
avdrag för värdeminskning å maskiner
eller andra för stadigvarande bruk
avsedda inventarier i enlighet med de
i räkenskaperna gjorda avskrivningarna,
oavsett örn dessa äro i överensstämmelse
med reglerna i punkt
3. Sådan fri avskrivning må tillgodonjutas
endast där tillfredsställande
utredning föreligger om vad som
återstår i beskattningsavseende oavskrivet
av anskaffningsvärdet å här
ifrågavarande tillgångar samt dessa
ävensom avskrivningar å desamma
i den skattskyldiges räkenskaper och
i företedd utredning redovisas på sådant
sätt, att trygghet föreligger att
vid avyttring av tillgångarna framdeles
möjligen uppkommande vinster
ej skola undgå taxering.

värdeminskningsavdragen vid

njuta fri avskrivning icke förvägras
honom, såvida ej särskilda förhållanden
i avseende å den skattskyldiges
rörelse därtill föranleda.

Den omständigheten att vid fri avskrivning

beskattningen sålunda skola överensstämma med avdragen enligt räkenskaperna
utgör ej hinder för skattskyldig att efter övergång till fri avskrivning
utöver avdrag enligt räkenskaperna tillgodogöra sig från tiden före
övergången resterande, i räkenskaperna gjorda men ej vid beskattningen
åtnjutna avdrag antingen inom ramen för avskrivningsplan som avses i
punkt 3 eller, med beskattningsnämnds särskilda medgivande, på en gång
eller enligt särskild av beskattningsnämnd godkänd avskrivningsplan avseende
en tid av högst tio år. Efter övergång till fri avskrivning må dock
i intet fall sådant avdrag tillgodonjutas, som avses i punkt 3 c tredje stycket.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32-

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Har den skattskyldige icke kunnat vid taxeringen utnyttja på visst år belöpande
avdrag som upptagits i sådan särskild avskrivningsplan som nyss
sagts, må detta avdrag icke tillgodoföras honom för senare år.

Har före övergång till fri avskrivning
skattskyldig vid taxeringen tillgodoräknats
större värdeminskningsavdrag
än enligt räkenskaperna, skall,
för åstadkommande av överensstämmelse
mellan tillgångens återstående
värden enligt räkenskaperna och i
beskattningsavseende, det belopp,
varmed tillgångens värde sålunda i
beskattningsavseende understiger värdet
enligt räkenskaperna, upptagas
såsom intäkt under det första beskattningsår,
för vilket fri avskrivning
åtnjutes, eller, om den skattskyldige
hellre vill, med en tredjedel för
nämnda beskattningsår och ett vart
av de två närmast följande åren. Om
belopp, varom nu är fråga, för något
av sagda år skulle helt eller delvis
undandragas beskattning genom utnyttjande
vid inkomstberäkningen av
avdrag, som eljest ej kunna utnyttjas,
skall dock beloppet i stället uppföras
såsom intäkt för det första år,
då dylikt förhållande ej föreligger.
Vid tillämpning av detta stycke skall
även sådant på tidigare år enligt värdeminskningsplan
belöpande värdeminskningsavdrag,
som den skattskyldige
ej kunnat utnyttja, anses hava
tillgodoräknats honom.

Har före övergång till fri avskrivning
skattskyldig vid taxeringen tillgodoräknats
större värdeminskningsavdrag
än enligt räkenskaperna, skall,
för åstadkommande av överensstämmelse
mellan tillgångens återstående
värden enligt räkenskaperna och i
beskattningsavseende, det belopp,
varmed tillgångens värde sålunda i
beskattningsavseende understiger värdet
enligt räkenskaperna, upptagas
såsom intäkt under det första beskattningsår,
för vilket fri avskrivning åtnjutes,
eller, örn den skattskyldige
hellre vill, med en tredjedel för nämnda
beskattningsår och ett vart av de
två närmast följande åren. Om belopp,
varom nu är fråga, för något av
sagda år skulle helt eller delvis undandragas
beskattning genom utnyttjande
vid inkomstberäkningen av avdrag,
som eljest ej kunna utnyttjas,
skall dock beloppet i stället uppföras
såsom intäkt för det första år, då dylikt
förhållande ej föreligger. Vid
tillämpning av detta stycke skall
även sådant på tidigare år enligt avskrivningsplan
belöpande värdeminskningsavdrag,
som den skattskyldige
ej kunnat utnyttja, anses hava
tillgodoräknats honom.

5. Avdrag får jämväl ske för värdeminskning, som patenträtt och liknande
tidsbegränsad rättighet, vilken rörelseidkare förvärvat för utnyttjande
vid en av honom driven tillverkning, undergått på grund av minskning av
giltighetstiden. Beträffande värdeminskningsavdrag för dylik tillgång skola
föreskrifterna i punkt 3 äga motsvarande tillämpning.

Patenträtt eller liknande rättighet, vilken rörelseidkare tillgodogör sig genom
att överlåta exploateringen därav till annan, är att anse såsom vara i
rörelse och skall följaktligen icke behandlas enligt regeln i denna punkt
utan enligt reglerna för dylik tillgång.

Avdrag för värdeminskning å varumärke, firmanamn och andra liknande

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

rättigheter av good wills natur må medgivas blott i den mån deras värde
kan anses i verkligheten begränsat till viss tid. Då värdeminskningsavdrag
sålunda medgives, skola de i punkt 3 meddelade föreskrifterna äga motsvarande
tillämpning.

6. Avdrag för värdeminskning å aktier, andelar och liknande tillgångar
må äga rum allenast där värdeminskningen ej är att likställa med kapitalförlust.

7. Avdrag medgives ock för värdeminskning å byggnad, vilken är avsedd
för användning i ägarens rörelse. Avdraget bör bestämmas till viss
procent av byggnadens värde, olika allt efter den tid byggnaden anses kunna
utnyttjas. Är på grund av särskilda omständigheter byggnadens värde
för rörelsen begränsat till förhållandevis kort tid, skall hänsyn härtill tagas.
Så kan vara fallet exempelvis då fråga är örn byggnad för utnyttjande
av en begränsad malmfyndighet, eller då å annans grund belägen byggnad,
som användes i rörelse, vid nyttjanderättens upphörande icke skall av jordägaren
lösas. I fråga örn rent tillfälliga byggnader, avsedda att användas
endast ett fåtal år, må byggnadskostnaden i sin helhet avdragas för det
år, då utgiften för byggnadens uppförande ägt rum.

I byggnads värde inräknas ej värdet å fasta maskiner och andra till byggnaden
hörande inventarier, för vilka enligt punkt 5 av anvisningarna till 10 §
särskilt maskinvärde redovisats vid fastighetstaxeringen eller, såvitt fråga är
om tillgångar, vilka ännu ej varit föremål för fastighetstaxering, bör redovisas
vid sådan taxering. Å dem tillämpas reglerna i punkterna 3 och 4. Rörande
avdrag för värdeminskning å övriga maskiner, inventarier m. m., vilkas värde
inräknas i byggnadsvärde som fastställts vid fastighetstaxering, tillämpas däremot
de för värdeminskning å byggnad meddelade bestämmelserna. Har på
grund av vad nu sagts tillgång en gång hänförts till maskiner, inventarier
eller dyl., skall den, såvida ej beskattningsnämnd i samförstånd med den
skattskyldige annorlunda bestämmer, alltfort behandlas såsom dylik tillgång,
ändå att den sedermera ej inbegripes i särskilt maskinvärde.

Hinder möter ej att, där utredning Hinder möter ej att, där utredning
rörande anskaffningsvärde som avses rörande anskaffningsvärde som avses

i punkt 3 här ovan förebringas, för
byggnad, vilken är avsedd för användning
i ägarens rörelse, beräkna
värdeminskningsavdraget enligt avskrivningsplan
på sätt i nämnda
punkt angives. Utrangeras eller nedrives
byggnad, för vilken värdeminskningsavdrag
sålunda beräknats, får
avdrag ske för vad som återstår oavskrivet
av anskaffningsvärdet, i den
mån detta belopp överstiger vad som
influtit vid avyttring av byggnads -

i punkt 3 här ovan förebringas, för
byggnad, vilken är avsedd för användning
i ägarens rörelse, beräkna
värdeminskningsavdraget enligt avskrivningsplan
på sätt i nämnda punkt
angives.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

materialier o. dyl. i samband med utrangeringen
eller rivningen.

Utrangeras eller nedrives i rörelse
använd byggnad, beträffande vilken
den skattskyldige förebringar utredning
örn anskaffningsvärdet och i beskattningsavseende
åtnjutna värdeminskning
savdrag, får avdrag ske för
vad som återstår oavskrivet av anskaffningsvärdet,
i den mån detta belopp
överstiger vad som influtit vid
avyttring av byggnadsmaterialier o.
dyl. i samband med utrangeringen eller
rivningen.

8. För substansminskning vid tillgodogörande av naturtillgångar såsom
gruvor, stenbrott m. m. får avdrag ske i form av årlig avskrivning med skäligt
belopp, som så avpassas, att anskaffningsvärdet blir till fullo avdraget
under den tid tillgången beräknas räcka. Härvid iakttages, att i anskaffningsvärdet
inräknas icke blott vad som erlagts vid inköp eller annat förvärv
av fyndigheten utan jämväl de kostnader, som nedlagts för fyndighetens exploaterande,
såsom exempelvis för upptagande av schakt vid gruva eller anläggning
av utfartsvägar vid stenbrott m. m. dyl., allt i den mån dessa kostnader
icke fått avdragas såsom kostnader i den löpande driften.

9. Såsom speciella---icke avdragas (se 20 §).

10. I anslutning — — — såsom kapitalförlust.

11. Angående hemmavarande barn, som användas i rörelse, gäller vad
om sådana är stadgat beträffande jordbruk (se punkt 6 av anvisningarna till
22 §).

12. En ekonomisk---föreningarnas medlemsantal.

till 35 §.

1. Är fråga om beskattning av realisationsvinst vid avyttring av fastighet,
som ingått i den skattskyldiges rörelse, skall beaktas vad i punkt 1 av anvisningarna
till 28 § sägs rörande beskattning i vissa fall såsom intäkt av rörelse
av vad som erhålles vid avyttring av maskiner eller andra inventarier, vilkas
värde icke enligt punkt 7 av anvisningarna till 29 § inräknas i värdet av
byggnad.

2. Har vid---anvisningarna till 28 §).

3. Har egendom---sistnämnda fång.

till 36 §.

1. Vid beräkning---stämpelkostnader m. m. Har den skattskyl dige

tidigare fått åtnjuta avdrag för värdeminskning av den avyttrade egen -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32-

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

domen eller dyl., skall å andra sidan, i den mån ej vad som vid avyttringen
återbekommits av de avskrivna beloppen inräknas i intäkt av rörelse,
omkostnadsbeloppet minskas med detta avdrag. Vidare får — — — annan
förvärvskälla.

2. För att---överstigit lotterivinsten.

3. I punkt----annan förvärvskälla.

till 41 §.

1. Inkomst av---och skulder.

För skattskyldig---stadgade grunder. Den i räkenskaperna gjorda

värdesättningen å tillgångar, avsedda för omsättning eller förbrukning i rörelse
— såsom lager av råvaror, halv- och helfabrikat, handelslager, penningförvaltande
företags och försäkringsföretags placeringar av förvaltade medel
i aktier, obligationer, lånefordringar m. m. — skall endast om särskilda omständigheter
därtill föranleda frångås vid inkomstberäkningen.

Vad här —--års inkomstberäkning.

2. I fråga---eller terminsvis.

till 48 §.

1. Vad i — — — av beskattningsåret.

2. Av bestämmelserna--— nämnda avdrag.

3. Till ledning---140 kronor.

4. Vid tillämpning av stadgandet i 48 § 2 mom. sista stycket gäller, att en
var av föräldrarna skall för barn som där sägs erhålla halvt familjeavdrag
— räknat efter den ortsgrupp den skattskyldige tillhör — såvitt det icke
visas eller av omständigheterna framgår, att endera av föräldrarna ej alls
eller endast i ringa mån bidragit till barnets underhåll. I sådant fall skall
den andre av föräldrarna vara berättigad till hela avdraget för barnet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1939.

Beträffande eftertaxering till kommunalskatt, som skolat utgöras enligt
kommunalskattelagen i dess hittillsvarande lydelse, skall denna fortfarande
äga tillämpning.

Vid tillämpning av bestämmelserna i anvisningarna till 29 § rörande värdeminskningsavdrag
iakttages följande:

där fråga är om förhållanden, som hänföra sig till tiden före denna lags
ikraftträdande, må sådan utredning beträffande anskaffningsvärde anses
tillfyllest, som med hänsyn till omständigheterna i det särskilda fallet finnes
skälig och möjlig att åstadkomma;

vad i punkt 3 c tredje stycket stadgas om rätt för skattskyldig att vid beräkning
av inkomst av rörelse tillgodonjuta avdrag för värdeminskning, som

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

tidigare ej kunnat utnyttjas, äger ej tillämpning å avdrag som belöpt å beskattningsår,
för vilket taxering ägt rum före år 1933;

där skattskyldig vid beskattningen tillgodoräknade avdrag, som ej skett i
räkenskaperna, till väsentlig del hänföra sig till taxeringar före år 1939, skall
vid tillämpning av punkt 4 tredje stycket, där beskattningsnämnd det medgiver,
skattskyldig kunna upptaga motsvarande belopp till beskattning fördelat
på flera än tre år.

2) Förslag

till

förordning angående ändring i vissa delar av förordningen
den 28 september 1928 (nr 373) om statlig inkomst- och
förmögenhetsskatt.

Härigenom förordnas, att anvisningarna
till 18 § förordningen den 28
september 1928 örn statlig inkomstoch
förmögenhetsskatt skola upphöra
att gälla, att 4 och 15 §§, 16 § 1
morn., 17, 18, 20 och 26 §§, 27 § 1
mom. samt anvisningarna till 9 och
10 §§ nämnda förordning1 skola erhålla
ändrad lydelse, samt att till förordningen
skall fogas en ny tabell,
betecknad såsom tabell V, allt på sätt
nedan angives:

Härigenom förordnas, att anvisningarna
till 18 § förordningen den
28 september 1928 om statlig inkomstoch
förmögenhetsskatt skola upphöra
att gälla, att 4, 7 och 15 §§, 16 §
1 morn., 17, 18, 20 och 26 §§, 27 §
1 mom. samt anvisningarna till 9 och
10 §§ nämnda förordning1 skola erhålla
ändrad lydelse, samt att till förordningen
skall fogas en ny tabell,
betecknad såsom tabell V, allt på sätt
nedan angives:

4 §•

Från sammanlagda beloppet av den skattskyldiges inkomster från olika
förvärvskällor får, med iakttagande av föreskriften i 31 § första stycket, avdrag
ske för | ^

underskott, som uppkommit vid beräkning av skattskyldigs inkomst från
annan förvärvskälla än fastighet och rörelse i utlandet, dock att underskott
å förvärvskälla, som utgöres av icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös
egendom eller deltagande i lotteri, må avdragas endast om och i den mån den
skattskyldiges inkomst från annan sådan förvärvskälla därtill förslår;

allmänna skatter, som av den skattskyldige under beskattningsåret här i
riket erlagts, med undantag av kronoutskylder.

Skattskyldig, som varit här i riket bosatt under hela eller någon del av

1 Senaste lydelse av 4 § se SFS 1930:191 och 1 Senaste lydelse av 4 § se SFS 1930:191, av
av 18 § se SFS 1934:291. 7 § se SFS 1937: 663 och av 18 § se SFS 1934: 291.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

beskattningsåret, äger jämväl åtnjuta avdrag för periodiskt understöd eller
därmed jämförlig periodisk utbetalning samt för avgifter för pensionsförsäkring
och för annan personförsäkring, allt i den omfattning, som i 46 § 2 mom.
kommunalskattelagen sägs.

7 §•

Från skattskyldighet---även som

hushållningssällskap:

för all inkomst;

e) kyrkor, akademier, — — — si na

delägare, aktiebolaget tipstjänst,
svenska penninglotteriet aktiebolag,
pensionsanstalter som---i ar bete: för

all inkomst;

f) här ovan---samma para graf.

15 §.

Till grund för beräkningen av inkomst- och förmögenhetsskatt skall läggas
sammanlagda beloppet av den skattskyldiges taxerade inkomst samt en
etthundradedel av hans och i förekommande fall hans omyndiga barns skattepliktiga
förmögenhet. Är han skattskyldig allenast för inkomst eller allenast
för förmögenhet, skall till grund för skattens beräkning läggas inkomsten
eller en etthundradedel av förmögenheten efter ty nyss är sagt.

Det sålunda--- — kronor, bortfaller.

16 §.

1 mom. Skattskyldig fysisk person, som varit här i riket bosatt under
hela beskattningsåret, äger, med undantag varom nedan närmare förmäles,
att å det taxerade beloppet åtnjuta statligt ortsavdrag (grundavdrag och
familjeavdrag), vars storlek bestämmes med hänsyn till de ortsgrupper,
som angivas i 48 § 1 mom. kommunalskattelagen.

Skattskyldig, som under beskattningsåret varit gift och levt tillsammans
med sin hustru eller som haft hemmavarande eller av den skattskyldige helt
eller delvis underhållet barn under 18 år, vilket icke haft minst 600 kronors
inkomst, är berättigad till såväl grundavdrag som familjeavdrag.
Grundavdraget för skattskyldig, som nu nämnts, och familjeavdraget för
hustru utgöra, vart för sig, i ortsgrupp 1: 600 kronor; i ortsgrupp II: 640
kronor; i ortsgrupp III: 680 kronor; i ortsgrupp IV: 720 kronor; samt i
ortsgrupp V: 760 kronor. Familjeavdraget för vartdera av de två första
barnen, för vilka avdrag åtnjules, utgör i ortsgrupp I: 460 kronor; i ortsgrupp
II: 500 kronor; i ortsgrupp III: 540 kronor; i ortsgrupp IV: 580 kro -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

lior; samt i ortsgrupp V: 620 kronor. Familjeavdraget för ett vart av de
övriga barnen utgör i ortsgrupp I: 700 kronor; i ortsgrupp II: 760 kronor;
i ortsgrupp III: 820 kronor; i ortsgrupp IV: 880 kronor; samt i ortsgrupp V:
940 kronor. Skattskyldig, som under beskattningsåret haft husföreståndarinna
hos sig anställd, äger, därest han varit ogift (varmed jämställes änkling,
änka eller frånskild) och haft hemmavarande barn, för vilka han varit
berättigad erhålla avdrag, att åtnjuta familjeavdrag för husföreståndarinnan
med hälften av det belopp, som tillkommer skattskyldig för hustru.

För annan skattskyldig än i föregående stycke sagts (ensamstående) bestämmes
ortsavdraget (grundavdrag) på sätt framgår av en vid denna förordning
fogad tabell V. Då det taxerade beloppet uppgår till i ortsgrupp I:
minst 14,000 kronor; i ortsgrupp II: minst 14,300 kronor; i ortsgrupp III:
minst 14,600 kronor; i ortsgrupp IV: minst 14,900 kronor; samt i ortsgrupp
V: minst 15,200 kronor, åtnjxiter ensamstående skattskyldig icke ortsavdrag.

För barn, vilkas föräldrar icke varit under beskattningsåret gifta med
varandra eller, ehuru gifta med varandra, levt åtskilda, skall, därest enligt
nu givna bestämmelser båda föräldrarna skulle vara berättigade till avdrag
för barnet, en var av föräldrarna erhålla halvt avdrag. Beloppet avrundas
nedåt till jämna tjugutal kronor. Bestämmelsen om högre avdrag för det
tredje och de följande barnen skall därvid tillämpas för fadern och modern
var för sig, så att hänsyn tages blott till det antal barn som av var och en
av dem helt eller delvis underhålles.

17 §.

1 mom. Skattskyldigs beskattningsbara belopp skall, med iakttagande av
vad nedan i 19 § stadgas, fastställas enligt de i 2, 3 och 4 mom. angivna
grunder.

2 mom. För skattskyldig fysisk person, som avses i 16 § 1 mom. andra
stycket och som varit här i riket bosatt under hela eller någon del av beskattningsåret,
skall det taxerade beloppet minskas, förutom med statligt
ortsavdrag,

örn det taxerade beloppet uppgår till eller överskjuter ortsavdragets dubbla
summa, med ett belopp motsvarande hälften av ortsavdraget och,

örn det taxerade beloppet ej uppgår till ortsavdragets dubbla summa, med
hälften av det belopp, varmed det taxerade beloppet överskjuter ortsavdraget.

Finnes skattskyldigs skatteförmåga vara väsentligen nedsatt till följd av
långvarig sjukdom, olyckshändelse, ålderdom, underhåll av andra närstående
än barn, för vilka familjeavdrag är medgivet, eller annan därmed jämförlig
omständighet, må efter vederbörande beskattningsnämnds beprövande
den skattskyldiges taxerade belopp minskas med ytterligare ett belopp av
högst 1,000 kronor.

Vad härefter återstår avrundas nedåt till jämna tiotal kronor och utgör för
skattskyldig, som nu nämnts, beskattningsbart belopp.

3 mom. För ensamstående skattskyldig, som varit här i riket bosatt under

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

hela eller någon del av beskattningsåret, skall såsom beskattningsbart belopp
upptagas det taxerade beloppet minskat med statligt ortsavdrag och, i fall
som i 2 mom. andra stycket här ovan sägs, efter beskattningsnämndens
beprövande med ytterligare ett belopp av högst 1,000 kronor.

A mom. För annan skattskyldig än som i 2 och 3 mom. avses utgör det
taxerade beloppet tillika beskattningsbart belopp.

5 mom. Fysisk person, som varit här i riket bosatt under hela eller någon
del av beskattningsåret och vilkens beräknade taxerade belopp icke uppgår
till 600 kronor, skall icke utgöra inkomst- och förmögenhetsskatt.

I övrigt inträder skatteplikt i fråga om inkomst- och förmögenhetsskatt:

för fysisk person, som varit här i riket bosatt under hela eller någon del
av beskattningsåret: då det beräknade beskattningsbara beloppet uppgår till
minst 10 kronor;

för annan skattskyldig: då det beräknade taxerade beloppet uppgår till
minst 100 kronor.

18 §.

1 mom. Inkomst- och förmögenhetsskatt utgår dels för samtliga skattskyldiga
med viss i särskild ordning bestämd procent av i 2 mom. angivna
grundbelopp (bottenskatt) och dels för fysiska personer, oskifta dödsbon
och familjestiftelser, när det beskattningsbara beloppet överstiger 8,000 kronor,
med i 3 mom. angivna tillägg till bottenskatten (tilläggsskatt).

Med familjestiftelse avses stiftelse, som enligt de för densamma gällande
stadgar har till huvudsakligt ändamål att tillgodose viss familjs, vissa familjers
eller bestämda personers ekonomiska intressen.

2 mom. Bottenskattens grundbelopp utgöra:

a) för fysiska personer, oskifta dödsbon och familjestiftelser:

när det beskattningsbara beloppet icke överstiger 3,000 kronor: 4.5 procent
av det beskattningsbara beloppet;

när det beskattningsbara beloppet överstiger

3.000 men icke 6,000 kr.: 135 kr. för 3,000 kr. och 5.5% av återstoden;

6.000 kr. : 300 » » 6,000 » > 6-5% » » ;

b) för svenska aktiebolag, svenska ekonomiska föreningar, svenska försäkringsanstalter,
som icke äro aktiebolag, sparbanker samt sådana utländska
juridiska personer, som ej beskattas enligt a) här ovan:

tio procent av det beskattningsbara beloppet;

c) för andra skattskyldiga än dem som avses under a) och b) här ovan:

fem procent av det beskattningsbara beloppet.

3 mom. Tilläggsskatten utgör:

när det beskattningsbara beloppet icke överstiger 10,000 kronor: 2 procent
av den del av det beskattningsbara beloppet, som överstiger 8,000
kronor;

när det beskattningsbara beloppet överstiger

Bihang lill riksdagens protokoll 1938. 7 sand. Nr 32. 6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

10,000

men

icke

15,000

kr.:

40 kr.

för

10,000

kr.

och

4 %

av återstoden;

15,000

}

25,000

240 »

15,000

8 %

> ;

25,000

40,000

1,040 »

25,000

12%

» ;

40,000

60,000

2,840 »

40,000

16%

» •

60,000

100,000

6,040 »

60,000

20%

100,000

200,000

14,040 »

100,000

24%

» ;

200,000

kr.

38,040 »

200,000

28%

20 §.

För varje år bestämmes, med vilka procenttal av de i 18 § 2 mom. a), b)
och c) omförmälda grundbelopp bottenskatt skall för det året utgå.

26 §.

Å svensk---bosatt person.

Vad nu sagts gäller jämväl sådan persons hustru samt barn under 18 år,
därest de varit svenska medborgare och bott hos honom.

27 §.

1 mom. Person, som---stadigvarande vistats.

Vad ovan sagts gäller jämväl sådan persons hustru, barn under 18 år och
enskilda tjänare, därest de bott hos honom och icke varit svenska medborgare.

Anvisningar
till 9 och 10 §§.

1. Tillgång, som--— under året.

2. Såsom affärsbruk---i detalj.

Den omständigheten, att vid inkomstberäkning viss värdesättning varom
ovan sagts blivit godkänd, medför ej att denna skall anses bindande jämväl
för förmögenhetsberäkningen.

I fråga om —--rörelse angivet.

3. Är fordran---värde (10 §).

4. Rättighet skall---årets utgång.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1939.

Beträffande eftertaxering till inkomst- och förmögenhetsskatt, som skolat
utgöras enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt i dess
hittillsvarande lydelse, skall denna fortfarande äga tillämpning.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32

(Kungl. Majlis förslag.)

(Utskottets förslag.)

Tabell V, utvisande för ensamstående skattskyldig taxerat belopp minskat med
ortsavdrag. Utom i fall då sådant avdrag som avses i 17 § 2 mom. andra stycket
(s. k. avdrag för ömmande omständigheter) åtnjutes, är det angivna återstående
beloppet jämväl beskattningsbart belopp.

Ortsavdraget vid visst taxerat belopp erhålles följaktligen genom att från detta belopp avdraga
det tal, som enligt tabellen svarar mot beloppet.

Ortsgrupp I.

Taxerat belopp, kr.	0	10	20	30	40	50	60	70	80	90
600							10	10	20	20
700	30	30	40	40	50	50	60	60	70	70
800	80	80	90	90	100	100	110	110	120	120
900	130	130	140	140	150	150	160	160	170	170
1000	180	180	190	190	200	200	210	210	220	230
1100	240	240	250	250	260	260	270	270	280	290
1200	300	300	310	310	320	320	330	340	350	360
1300	370	370	380	390	400	410	420	430	440	450
1400	460	470	480	490	500	510	520	530	540	550
1500	570	580	590	600	610	620	630	640	650	660
1600	680	690	700	710	720	730	740	750	760	770
1700	790	800	810	820	830	840	850	860	870	880
1800	900	910	920	930	940	950	960	970	980	990
1900	1000	1010	1020	1030	1040	1050	1060	1070	1080	1090
2 000	1100	1110	1120	1130	1140	1150	1160	1170	1180	1190
2100	1200	1210	1220	1230	1240	1250	1260	1270	1280	1290
2 200	1300	1310	1320	1330	1340	1350	1360	1370	1380	1390
2 300	1400	1410	1420	1430	1440	1450	1460	1470	1480	1490
2 400	1500	1510	1520	1530	1540	1550	1560	1570	1580	1590
2 500	1600	1610	1620	1630	1640	1650	1660	1670	1680	1690
2 600	1700	1710	1720	1730	1740	1750	1760	1770	1780	1790
2 700	1800	1810	1820	1830	1840	1850	1860	1870	1880	1890
2 800	1900	1910	1920	1930	1940	1950	1960	1970	1980	1990
2 900	2 000	2 010	2 020	2 030	2 040	2 050	2 060	2 070	2 080	2 090
3 000	2100	2110	2120	2130	2140	2150	2160	2170	2180	2190
3100	2 200	2 210	2 220	2 230	2 240	2 250	2 260	2 270	2 280	2 290
3 200	2 300	2 310	2 320	2 330	2 340	2 350	2 360	2 370	2 380	2 390
3 300	2 400	2 410	2 420	2 430	2 440	2 450	2 460	2 470	2 480	2 490
3 400	2 500	2 510	2 520	2 530	2 540	2 550	2 560	2 570	2 580	2 590
3 500	2 600	2 610	2 620	2 630	2 640	2 650	2 660	2 670	2 680	2 690
3 600	2 700	2 710	2 720	2 730	2 740	2 750	2 760	2 770	2 780	2 790
3 700	2 800	2 810	2 820	2 830	2 840	2 850	2 860	2 870	2 880	2 890
3 800	2 900	2 910	2 920	2 930	2 940	2 950	2 960	2 970	2 980	2 990
3 900	3 000	3 010	3 020	3 030	3 040	3 050	3 060	3 070	3 080	3 090

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Tabell V (forts.). Ortsgrupp I.

Taxerat belopp, kr.	0	10	20	30	40	50	60	70	80	90
4 000	3100	3110	3120	3130	3140	3150	3160	3170	3180	3190
4100	3 200	3 210	3 220	3 230	3 240	3 250	3 260	3 270	3 280	3 290
4 200	3 300	3 310	3 320	3 330	3 340	3 350	3 360	3370	3 380	3 390
4 300	3 400	3 410	3 420	3 430	3 440	3 450	3 460	3 470	3 480	3 490
4 400	3 500	3 510	3 520	3 530	3 540	3 550	3 560	3 570	3 580	3 590
4 500	3 600	3 610	3 620	3 630	3 640	3 650	3 660	3 670	3 680	3 690
4 600	3 700	3 710	3 720	3 730	3 740	3 750	3 760	3 770	3 780	3 790
4 700	3 800	3 810	3 820	3 830	3 840	3 850	3 860	3 870	3 880	3 890
4 800	3 900	3 910	3 920	3 930	3 940	3 950	3 960	3 970	3 980	3 990
4 900	4 000	4 010	4 020	4 030	4 040	4 050	4 060	4 070	4 080	4 090
5 000	4100	4110	4120	4130	4140	4150	4160	4170	4180	4190
5100	4 210	4 220	4 230	4 240	4 250	4 260	4 270	4 280	4 290	4 300
5 200	4 320	4 330	4 340	4 350	4 360	4 370	4 380	4 390	4 400	4 410
5 300	4 430	4 440	4 450	4 460	4 470	4 480	4 490	4 500	4 510	4 520
5 400	4 540	4 550	4 560	4 570	4 580	4 590	4600	4 610	4 620	4 630
5 500	4 650	4 660	4670	4 680	4 690	4 700	4 710	4 720	4 730	4 740
5 600	4 760	4 770	4 780	4 790	4 800	4 810	4 820	4 830	4 840	4 850
5 700	4 870	4 880	4 890	4 900	4 910	4 920	4 930	4 940	4 950	4 960
5 800	4 980	4 990	5 000	5 010	5 020	5 030	5 040	5 050	5 060	5 070
5 900	5 090	5100	5110	5120	5130	5140	5150	5160	5170	5180
6 000	5 200	5210	5 220	5 230	5 240	5 250	5 260	5 270	5 280	5 290
6100	5 310	5 320	5330	5 340	5 350	5 360	5370	5 380	5 390	5 400
6 200	5 420	5 430	5 440	5 450	5 460	5470	5 480	5 490	5 500	5 510
6 300	5 530	5 540	5 550	5 560	5 570	5 580	5 590	5 600	5 610	5 620
6 400	5 640	5 650	5 660	5 670	5 680	5 690	5 700	5 710	5 720	5 730
6 500	5 750	5 760	5 770	5 780	5 790	5 800	5 810	5 820	5 830	5 840
6 600	5 860	5 870	5 880	5 890	5 900	5 910	5 920	5 930	5 940	5 950
6 700	5 970	5 980	5 990	6 000	6 010	6 020	6 030	6 040	6 050	6 060
6 800	6 080	6 090	6100	6110	6120	6130	6140	6150	6160	6170
6 900	6190	6 200	6 210	6 220	6 230	6 240	6 250	6 260	6 270	6 280
7 000	6 300	6 310	6 320	6 330	6 340	6 350	6 360	6 370	6 380	6 390
7100	6 410	6 420	6 430	6 440	6 450	6 460	6 470	6 480	6 490	6 500
7 200	6 520	6 530	6 540	6 550	6 560	6 570	6 580	6 590	6 600	6 610
7 300	6 630	6 640	6 650	6 660	6 670	6 680	6 690	6 700	6 710	6 720
7 400	6 740	6 750	6 760	6 770	6 780	6 790	6 800	6810	6 820	6 830
7 500	6 850	6 860	6 870	6 880	6 890	6 900	6 910	6 920	6 930	6 940
7 600	6 960	6 970	6 980	6 990	7 000	7 010	7 020	7 030	7 040	7 050
7 700	7 070	7 080	7 090	7100	7110	7120	7130	7140	7150	7160
7 800	7180	7190	7 200	7 210	7 220	7 230	7 240	7 250	7 260	7 270
7 900	7 290	7 300	7 310	7 320	7 330	7 340	7 350	7 360	7 370	7 380

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Tabell V (forts.). Ortsgrupp I.

Taxerat belopp, kr.	0	10	20	30	40	50	60	70	80	90
8 000	7 400	7 410	7 420	7 430	7 440	7 450	7 460	7 470	7 480	7 490
8100	7 510	7 520	7 530	7 540	7 550	7 560	7 570	7 580	7 590	7 600
8 200	7 620	7 630	7 640	7 650	7 660	7 670	7 680	7 690	7 700	7 710
8 300	7 730	7 740	7 750	7 760	7 770	7 780	7 790	7 800	7 810	7 820
8 400	7 840	7 850	7 860	7 870	7 880	7 890	7 900	7 910	7 920	7 930
8 500	7 950	7 960	7 970	7 980	7 990	8000	8 010	8 020	8 030	8 040
8 600	8 060	8 070	8 080	8 090	8100	8110	8120	8130	8140	8150
8 700	8170	8180	8190	8 200	8 210	8 220	8 230	8 240	8 250	8 260
8 800	8 280	8 290	8 300	8 310	8 320	8 330	8 340	8 350	8 360	8 370
8 900	8 390	8 400	8 410	8 420	8 430	8 440	8 450	8 460	8 470	8 480
9 000	8 500	8 510	8 520	8 530	8 540	8550	8 560	8 570	8 580	8 590
9100	8 610	8 620	8 630	8 640	8 650	8 660	8 670	8 680	8 690	8 700
9 200	8 720	8 730	8 740	8 750	8 760	8 770	8 780	8 790	8 800	8 810
9 300	8 830	8840	8 850	8 860	8 870	8 880	8 890	8 900	8 910	8 920
9 400	8 940	8950	8 960	8 970	8 980	8 990	9 000	9010	9 020	9 030
9 500	9 050	9 060	9 070	9 080	9 090	9100	9110	9120	9130	9140
9 600	9160	9170	9180	9190	9 200	9 210	9 220	9 230	9 240	9 250
9 700	9 270	9 280	9 290	9 300	9 310	9 320	9 330	9340	9 350	9 360
9 800	9 380	9 390	9 400	9 410	9 420	9 430	9 440	9 450	9 460	9 470
9 900	9 490	9 500	9 510	9 520	9 530	9 540	9 550	9 560	9 570	9 580
10 000	9 600	9 610	9 620	9 630	9640	9 650	9 660	9 670	9 680	9 690
10 100	9 710	9 720	9 730	9 740	9 750	9 760	9 770	9 780	9 790	9 800
10 200	9 820	9 830	9 840	9 850	9 860	9 870	9 880	9 890	9 900	9 910
10300	9 930	9 940	9 950	9 960	9 970	9 980	9 990	10 000	10 010	10 020
10 400	10 040	10 050	10 060	10 070	10 080	10 090	10100	10110	10120	10130
10 500	10150	10160	10170	10 180	10190	10 200	10 210	10 220	10 230	10 240
10 600	10 260	10 270	10 280	10 290	10 300	10 310	10 320	10 330	10 340	10350
10 700	10 370	10 380	10 390	10 400	10 410	10 420	10 430	10 440	10 450	10 460
10 800	10 480	10 490	10 500	10 510	10 520	10 530	10 540	10 550	10 560	10 570
10 900	10 590	10 600	10 610	10 620	10 630	10 640	10 650	10 660	10 670	10 680
11000	10 700	10 710	10 720	10 730	10 740	10 750	10 760	10 770	10 780	10 790
11100	10 810	10 820	10 830	10 840	10 850	10 860	10 870	10 880	10 890	10 900
11200	10 920	10 930	10 940	10 950	10 960	10 970	10 980	10 990	11000	11 010
11300	11030	11040	11050	11060	11070	11080	11090	11100	11110	11120
11400	11140	11150	11160	11170	11180	11190	11200	11210	11220	11 230
11500	11250	11260	11270	11280	11290	11300	11 310	11320	11330	11340
11600	11360	11370	11380	11390	11400	11410	11420	11 430	11440	11450
11700	11470	11480	11490	11500	11 510	11520	11530	11540	11550	11560
11800	11580	11590	11600	11610	11620	11630	11640	11650	11660	11670
11900	11690	11700	11710	11720	11730	11740	11 750	11 760	11770	11 780

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Tabell V (forts.). Ortsgrupp I.

Taxerat belopp, kr.	0	10	20	30	40	50	60	70	80	90
12 000	11800	11810	11820	11830	11840	11850	11860	11870	11880	11890
12 100	11910	11920	11930	11940	11950	11960	11970	11980	11 990	12 000
12 200	12 020	12 030	12 040	12 050	12 060	12 070	12 080	12 090	12 100	12110
12 300	12 130	12 140	12 150	12 160	12 170	12 180	12 190	12 200	12 210	12 220
12 400	12 240	12 250	12 260	12 270	12 280	12 290	12 300	12 310	12 320	12 330
12 500	12 350	12 360	12 370	12 380	12 390	12 400	12 410	12 420	12 430	12 440
12 600	12 460	12 470	12 480	12 490	12 500	12 510	12 520	12 530	12 540	12 550
12 700	12 570	12 580	12 590	12 600	12 610	12 620	12 630	12 640	12 650	12 660
12 800	12 680	12 690	12 700	12 710	12 720	12 730	12 740	12 750	12 760	12 770
12 900	12 790	12 800	12 810	12 820	12 830	12 840	12 850	12 860	12 870	12 880
13 000	12 900	12 910	12 920	12 930	12 940	12 950	12 960	12 970	12 980	12 990
13 100	13 010	13020	13 030	13 040	13 050	13 060	13 070	13 080	13 090	13 100
13 200	13120	13 130	13 140	13150	13 160	13170	13 180	13 190	13 200	13 210
13 300	13 230	13 240	13 250	13 260	13 270	13 280	13 290	13300	13 310	13 320
13 400	13 340	13350	13 360	13 370	13 380	13 390	13 400	13 410	13 420	13 430
13 500	13 450	13 460	13 470	13 480	13 490	13 500	13 510	13 520	13 530	13 540
13 600	13 560	13 570	13 580	13 590	13 600	13 610	13 620	13 630	13640	13 650
13 700	13 670	13 680	13 690	13 700	13 710	13 720	13 730	13 740	13 750	13 760
13 800	13780	13 790	13 800	13 810	13 820	13 830	13 840	13 850	13 860	13 870
13 900	13 890	13 900	13 910	13 920	13 930	13 940	13 950	13 960	13 970	13 980

När det taxerade beloppet uppgår till 14 000 kronor eller därutöver, åtnjuter ensamstående
skattskyldig icke ortsavdrag.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Tabell V (forts.). Ortsgrupp II.

Taxerat belopp, kr.	0	10	20	30	40	50	60	70	80	90
600 700	—	—	—	—	10	10	20	20	30	30
800	40	40	50	50	60	60	70	70	80	80
900	90	90	100	100	110	110	120	120	130	130
1000	140	140	150	150	160	160	170	170	180	190
1100	200	200	210	210	220	220	230	230	240	250
1200	260	260	270	270	280	280	290	290	300	310
1300	320	320	330	330	340	340	350	360	370	380
1400	390	390	400	400	410	420	430	440	450	460
1500	470	480	490	500	510	520	530	540	550	560
1600	570	580	590	600	610	620	630	640	650	660
1700	670	680	690	700	710	720	730	740	750	760
1 800	780	790	800	810	820	840	850	860	870	880
1900	900	910	920	930	940	960	970	980	990	1000
2 000	1020	1030	1040	1050	1060	1080	1090	1100	lilo	1120
2100	1140	1150	1160	1170	1180	1190	1200	1210	1220	1230
2 200	1240	1250	1260	1270	1280	1290	1300	1310	1320	1330
2 300	1340	1350	1360	1370	1380	1390	1400	1410	1420	1430
2 400	1440	1450	1460	1470	1480	1490	1500	1510	1520	1530
2 500	1540	1550	1560	1570	1580	1590	1600	1610	1620	1630
2 600	1640	1650	1660	1670	1680	1690	1700	1710	1720	1730
2 700	1740	1750	1760	1770	1780	1790	1800	1810	1820	1830
2 800	1840	1850	1860	1870	1880	1890	1900	1910	1920	1930
2 900	1940	1950	1960	1970	1980	1990	2 000	2 010	2 020	2 030
3 000	2 040	2 050	2 060	2 070	2 080	2 090	2100	2110	2120	2130
3100	2140	2150	2160	2170	2180	2190	2 200	2 210	2 220	2 230
3 200	2 240	2 250	2 260	2 270	2 280	2 290	2 300	2 310	2 320	2 330
3 300	2 340	2 350	2 360	2 370	2 380	2 390	2 400	2 410	2 420	2 430
3 400	2 440	2 450	2 460	2 470	2 480	2 490	2 500	2 510	2 520	2 530
3 500	2 540	2 550	2 560	2 570	2 580	2 590	2 600	2 610	2 620	2 630
3600	2 640	2 650	2 660	2 670	2680	2 690	2 700	2 710	2 720	2 730
3 700	2 740	2 750	2 760	2 770	2 780	2 790	2 800	2 810	2 820	2 830
3 800	2 840	2 850	2 860	2 870	2 880	2 890	2 900	2 910	2 920	2 930
3 900	2 940	2 950	2 960	2 970	2 980	2 990	3 000	3 010	3 020	3030
4 000	3 040	3 050	3 060	3 070	3 080	3 090	3100	3110	3120	3130
4100	3140	3150	3160	3170	3180	3190	3 200	3 210	3 220	3 230
4 200	3 240	3 250	3 260	3 270	3 280	3 290	3 300	3 310	3 320	3 330
4 300	3 340	3 350	3 360	3 370	3 380	3 390	3 400	3 410	3 420	3 430
4 400	3 440	3 450	3 460	3 470	3 480	3 490	3 500	3 510	3 520	3 530

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Tabell V (forts.). Ortsgrupp II.

Taxerat belopp, kr.	0	10	20	30	40	50	60	70	80	90
4 500	3 540	3 550	3 560	3 570	3 580	3 590	3 600	3 610	3 620	3 630
4 600	3 640	3 650	3 660	3 670	3 680	3 690	3 700	3 710	3 720	3 730
4 700	3 740	3 750	3 760	3 770	3 780	3 790	3 800	3 810	3 820	3 830
4 800	3 840	3 850	3 860	3 870	3 880	3 890	3 900	3 910	3 920	3 930
4 900	3 940	3 950	3 960	3 970	3 980	3 990	4 000	4 010	4 020	4 030
5 000	4 040	4 050	4 060	4 070	4 080	4 090	4100	4110	4120	4130
5100	4140	4150	4160	4170	4180	4190	4 200	4 210	4 220	4 230
5 200	4 250	4 260	4 270	4 280	4 290	4 300	4 310	4 320	4 330	4 340
5 300	4 360	4370	4 380	4 390	4 400	4 410	4 420	4 430	4 440	4 450
5 400	4 470	4 480	4 490	4 500	4 510	4 520	4 530	4 540	4 550	4 560
5 500	4 580	4 590	4 600	4 610	4 620	4 630	4 640	4 650	4 660	4 670
5 600	4 690	4 700	4 710	4 720	4 730	4 740	4 750	4 760	4 770	4 780
5 700	4 800	4 810	4 820	4 830	4 840	4 850	4 860	4 870	4 880	4 890
5 800	4 910	4 920	4 930	4 940	4 950	4 960	4 970	4 980	4 990	5 000
5 900	5 020	5 030	5 040	5 050	5 060	5 070	5 080	5 090	5100	5110
6 000	5130	5140	5150	5160	5170	5180	5190	5 200	5 210	5 220
6100	5 240	5 250	5 260	5 270	5 280	5 290	5 300	5 310	5 320	5 330
6 200	5 350	5 360	5 370	5 380	5 390	5 400	5 410	5 420	5 430	5 440
6 300	5 460	5 470	5 480	5 490	5 500	5 510	5 520	5 530	5 540	5 550
6 400	5 570	5 580	5 590	5 600	5 610	5 620	5 630	5 640	5 650	5 660
6 500	5 680	5 690	5 700	5 710	5 720	5 730	5 740	5 750	5 760	5 770
6 600	5 790	5 800	5 810	5 820	5 830	5 840	5 850	5 860	5 870	5 880
6 700	5 900	5 910	5 920	5 930	5 940	5 950	5 960	5 970	5 980	5 990
6 800	6 010	6 020	6 030	6 040	6 050	6 060	6 070	6 080	6 090	6100
6 900	6120	6130	6140	6150	6160	6170	6180	6190	6 200	6 210
7 000	6 230	6 240	6 250	6 260	6 270	6 280	6 290	6 300	6 310	6 320
7100	6 340	6 350	6 360	6 370	6 380	6 390	6 400	6 410	6 420	6 430
7 200	6 450	6 460	6 470	6 480	6 490	6 500	6 510	6 520	6 530	6 540
7 300	6 560	6 570	6 580	6 590	6 600	6 610	6 620	6 630	6 640	6 650
7 400	6 670	6 680	6 690	6 700	6 710	6 720	6 730	6 740	6 750	6 760
7 500	6 780	6 790	6 800	6 810	6 820	6 830	6 840	6 850	6 860	6 870
7 600	6 890	6 900	6 910	6 920	6 930	6 940	6 950	6 960	6 970	6 980
7 700	7 000	7 010	7 020	7 030	7 040	7 050	7 060	7 070	7 080	7 090
7 800	7110	7120	7130	7140	7150	7160	7170	7180	7190	7 200
7 900	7 220	7 230	7 240	7 250	7 260	7 270	7 280	7 290	7 300	7 310
8 000	7 330	7 340	7 350	7 360	7 370	7 380	7 390	7 400	7 410	7 420
8100	7 440	7 450	7 460	7 470	7 480	7 490	7 500	7 510	7 520	7 530
8 200	7 550	7 560	7 570	7 580	7 590	7 600	7 610	7 620	7 630	7 640
8 300	7 660	7 670	7 680	7 690	7 700	7 710	7 720	7 730	7 740	7 750
8 400	7 770	7 780	7 790	7 800	1 7 810	7 820	7 830	7 840	7 850	7 860

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32-

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Tabell V (forts.). Ortsgrupp II.

Taxerat belopp, kr.	0	10	20	30	40	50	60	70	80	90
8 500	7 880	7 890	7 900	7 910	7 920	7 930	7 940	7 950	7 960	7 970
8 600	7 990	8 000	8 010	8 020	8 030	8 040	8 050	8 060	8 070	8 080
8 700	8100	8110	8120	8130	8140	8150	8160	8170	8180	8190
8 800	8 210	8 220	8 230	8 240	8 250	8 260	8 270	8 280	8 290	8 300
8 900	8 320	8 330	8 340	8 350	8 360	8 370	8 380	8 390	8 400	8 410
9 000	8 430	8 440	8 450	8 460	8470	8 480	8 490	8 500	8 510	8520
9100	8 540	8 550	8 560	8570	8 580	8 590	8 600	8 610	8 620	8 630
9 200	8 650	8 660	8 670	8 680	8 690	8 700	8 710	8 720	8 730	8 740
9 300	8 760	8 770	8 780	8 790	8 800	8 810	8 820	8 830	8840	8 850
9 400	8 870	8 880	8 890	8 900	8 910	8 920	8 930	8 940	8 950	8 960
9 500	8 980	8 990	9 000	9 010	9 020	9 030	9 040	9 050	9 060	9 070
9 600	9 090	9100	9110	9120	9130	9140	9150	9160	9170	9180
9 700	9 200	9 210	9 220	9 230	9 240	9 250	9 260	9 270	9 280	9 290
9 800	9 310	9 320	9 330	9 340	9 350	9 360	9 370	9 380	9 390	9 400
9 900	9 420	9 430	9 440	9 450	9 460	9 470	9 480	9 490	9 500	9 510
10000	9 530	9 540	9 550	9 560	9 570	9 580	9 590	9 600	9 610	9 620
10100	9 640	9 650	9 660	9 670	9 680	9 690	9 700	9 710	9 720	9 730
10 200	9 750	9 760	9 770	9 780	9 790	9 800	9 810	9 820	9 830	9 840
10300	9 860	9 870	9 880	9 890	9 900	9 910	9 920	9 930	9 940	9 950
10 400	9 970	9 980	9 990	10 000	10 010	10 020	10 030	10 040	10 050	10 060
10 500	10 080	10 090	10100	10110	10120	10130	10140	10150	10160	10170
10 600	10190	10 200	10 210	10 220	10 230	10 240	10 250	10 260	10 270	10 280
10 700	10 300	10 310	10 320	10 330	10 340	10 350	10 360	10 370	10 380	10 390
10 800	10410	10 420	10 430	10 440	10 450	10 460	10 470	10 480	10 490	10 500
10 900	10 520	10 530	10 540	10 550	10 560	10 570	10 580	10 590	10 600	10 610
11000	10 630	10 640	10 650	10 660	10 670	10 680	10 690	10 700	10 710	10 720
11100	10 740	10 750	10 760	10 770	10 780	10 790	10 800	10 810	10 820	10 830
11 200	10 850	10 860	10 870	10 880	10 890	10 900	10 910	10 920	10 930	10 940
11300	10 960	10 970	10 980	10 990	11000	11010	11020	11030	11040	11050
11400	11070	11080	11090	11100	lino	11120	11130	11140	11150	11160
11500	11180	11190	11200	11210	11220	11230	11240	11250	11260	11270
11600	11290	11300	11310	11320	11330	11340	11350	11360	11370	11380
11700	11400	11410	11420	11430	11440	11450	11460	11470	11480	11490
11 800	11510	11520	11530	11540	11550	11560	11570	11580	11590	11600
11900	11620	11630	11640	11650	11660	11670	11680	11690	11700	11710
12 000	11730	11740	11750	11760	11770	11780	11790	11800	11810	11820
12100	11840	11850	11860	11870	11880	11890	11900	11910	11920	11 930
12 200	11 950	11960	11970	11980	11990	12 000	12 010	12 020	12 030	12 040
12 300	12 060	12 070	12 080	12 090	12100	12110	12120	12 130	12140	12150
12 400	12 170	12 180	12190	12 200	12 210	12 220	12 230	12 240	12 250	12 260

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Tabell V (forts.). Ortsgrupp II.

Taxerat
belopp, kr.	0	10	20	30	40	50	60	70	80	90
12 500	12 280	12 290	12 300	12 310	12 320	12 330	12 340	12 350	12 360	12 370
12 600	12 390	12 400	12 410	12 420	12 430	12 440	12 450	12 460	12 470	12 480
12 700	12 500	12 510	12 520	12 530	12 540	12 550	12 560	12 570	12 580	12 590
12 800	12 610	12 620	12 630	12 640	12 650	12 660	12 670	12 680	12 690	12 700
12 900	12 720	12 730	12 740	12 750	12 760	12 770	12 780	12 790	12 800	12 810
13 000	12 830	12 840	12 850	12 860	12 870	12 880	12 890	12 900	12 910	12 920
13 100	12 940	12 950	12 960	12 970	12 980	12 990	13 000	13 010	13 020	13 030
13 200	13 050	13 060	13 070	13 080	13 090	13 100	13110	13120	13 130	13 140
13 300	13 160	13170	13 180	13 190	13 200	13 210	13 220	13 230	13 240	13 250
13 400	13 270	13 280	13 290	13 300	13 310	13 320	13 330	13 340	13 350	13 360
13 500	13 380	13 390	13 400	13 410	13 420	13 430	13 440	13 450	13 460	13 470
13 600	13 490	13 500	13 510	13 520	13 530	13 540	13 550	13 560	13 570	13 580
13 700	13 600	13 610	13 620	13 630	13 640	13 650	13 660	13 670	13 680	13 690
13 800	13 710	13 720	13 730	13 740	13 750	13 760	13 770	13 780	13 790	13 800
13 900	13 820	13 830	13 840	13 850	13 860	13 880	13 890	13 900	13 910	13 920
14 000	13 940	13 950	13 960	13 970	13 980	14 000	14 010	14 020	14 030	14 040
14100	14 060	14 070	14 080	14 090	14100	14 120	14130	14 140	14150	14160
14 200	14 180	14 190	14 200	14 210	14 220	14 240	14 250	14 260	14 270	14 280
När det taxerade beloppet uppgår till 14 300 kronor eller därutöver, åtnjuter ensamstående
skattskyldig icke ortsavdrag.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Tabell V (forts.). Ortsgrnpp III.

Taxerat belopp, kr.	0	10	20	30	40	50	60	70	80	90
600					_		_	_	_	_
700	_	—	—	—	—	—	—	—	—	—
800	_	—	10	10	20	20	30	30	40	40
900	50	50	60	60	70	70	80	80	90	90
1000	100	100	110	110	120	120	130	130	140	140
1100	150	150	160	160	170	170	180	180	190	200
1200	210	210	220	220	230	230	240	240	250	260
1300	270	270	280	280	290	290	300	310	320	330
1400	340	340	350	350	360	360	370	380	390	400
1500	410	410	420	420	430	430	440	450	460	470
1600	480	480	490	500	510	520	530	540	550	560
1700	570	580	590	600	610	620	630	640	650	660
1800	670	680	690	700	710	720	730	740	750	760
1900	780	790	800	810	820	840	850	860	870	880
2 000	900	910	920	930	940	960	970	980	990	1000
2100	1020	1030	1040	1050	1060	1080	1090	1100	1110	1120
2 200	1140	1150	1160	1170	1180	1200	1210	1220	1230	1240
2 300	1260	1270	1280	1290	1300	1320	1330	1340	1350	1360
2 400	1380	1390	1400	1410	1420	1430	1440	1450	1460	1470
2 500	1480	1490	1500	1510	1520	1530	1540	1550	1560	1570
2 600	1580	1590	1600	1610	1620	1630	1640	1650	1660	1670
2 700	1680	1690	1700	1710	1720	1730	1740	1750	1760	1770
2 800	1780	1790	1800	1810	1820	1830	1840	1850	1860	1870
2 900	1880	1890	1900	1910	1920	1930	1940	1950	1960	1970
3 000	1980	1990	2 000	2 010	2 020	2 030	2 040	2 050	2 060	2 070
3100	2 080	2 090	2100	2110	2120	2130	2140	2150	2160	2170
3 200	2180	2190	2 200	2 210	2 220	2 230	2 240	2 250	2 260	2 270
3 300	2 280	2 290	2 300	2 310	2 320	2 330	2 340	2 350	2 360	2 370
3 400	2 380	2 390	2 400	2 410	2 420	2 430	2 440	2 450	2 460	2 470
3 500	2 480	2 490	2 500	2 510	2 520	2 530	2 540	2 550	2 560	2 570
3 600	2 580	2 590	2 600	2 610	2 620	2 630	2 640	2 650	2 660	2 670
3 700	2 680	2 690	2 700	2 710	2 720	2 730	2 740	2 750	2 760	2 770
3 800	2 780	2 790	2 800	2 810	2 820	2 830	2 840	2 850	2 860	2 870
3 900	2 880	2 890	2 900	2 910	2 920	2 930	2 940	2 950	2 960	2 970
4 000	2 980	2 990	3 000	3 010	3 020	3 030	3 040	3 050	3 060	3 070
4100	3 080	3 090	3100	3110	3120	3130	3140	3150	3160	3170
4 200	3180	3190	3 200	3 210	3 220	3 230	3 240	3 250	3 260	3 270
4 300	3 280	3 290	3 300	3 310	3 320	3 330	3 340	3 350	3 360	3 370
4 400	3 380	3 390	3 400	3 410	3 420	3 430	3 440	3 450	3 460	3 470

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32-

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Tabell V (forts.). Ortsgrupp lil.

Taxerat
belopp, kr.	0	10	20	30	40	50	60	70	80	90
4 500	3 480	3 490	3 500	3 510	3 520	3 530	3 540	3 550	3 560	3 570
4 600	3 580	3 590	3 600	3 610	3 620	3 630	3 640	3 650	3 660	3 670
4 700	3 680	3 690	3 700	3 710	3 720	3 730	3 740	3 750	3 760	3 770
4 800	3 780	3 790	3 800	3 810	3 820	3 830	3 840	3 850	3 860	3 870
4 900	3 880	3 890	3 900	3 910	3 920	3 930	3 940	3 950	3 960	3 970
5 000	3 980	3 990	4 000	4 010	4 020	4 030	4 040	4 050	4 060	4 070
5100	4 080	4 090	4100	4110	4120	4130	4140	4150	4160	4170
5 200	4180	4190	4 200	4 210	4 220	4 230	4 240	4 250	4 260	4 270
5 300	4 290	4 300	4 310	4 320	4 330	4 340	4 350	4 360	4 370	4 380
5 400	4 400	4 410	4 420	4 430	4 440	4 450	4 460	4 470	4 480	4 490
5 500	4 510	4 520	4 530	4 540	4 550	4 560	4 570	4 580	4 590	4 600
5 600	4 620	4 630	4 640	4 650	4 660	4 670	4 680	4 690	4 700	4 710
5 700	4 730	4 740	4 750	4 760	4 770	4 780	4 790	4 800	4 810	4 820
5 800	4 840	4 850	4 860	4 870	4 880	4 890	4 900	4 910	4 920	4 930
5 900	4 950	4 960	4 970	4 980	4 990	5 000	5 010	5 020	5 030	5 040
6 000	5 060	5 070	5 080	5 090	5100	5110	5120	5130	5140	5150
6100	5170	5180	5190	5 200	5 210	5 220	5 230	5 240	5 250	5 260
6 200	5 280	5 290	5 300	5 310	5320	5 330	5 340	5 350	5 360	5 370
6 300	5 390	5 400	5 410	5 420	5 430	5 440	5 450	5 460	5 470	5 480
6 400	5 500	5 510	5 520	5 530	5 540	5 550	5 560	5 570	5 580	5 590
6 500	5 610	5 620	5 630	5 640	5 650	5 660	5 670	5 680	5 690	5 700
6 600	5 720	5 730	5 740	5 750	5 760	5 770	5 780	5 790	5 800	5 810
6 700	5 830	5 840	5 850	5 860	5 870	5 880	5 890	5 900	5 910	5 920
6 800	5 940	5 950	5 960	5 970	5 980	5 990	6 000	6 010	6 020	6 030
6 900	6 050	6 060	6 070	6 080	6 090	6100	6110	6120	6130	6140
7 000	6160	6170	6180	6190	6 200	6 210	6 220	6 230	6 240	6 250
7 100	6 270	6 280	6 290	6 300	6 310	6 320	6 330	6 340	6 350	6 360
7 200	6 380	6 390	6 400	6 410	6 420	6 430	6 440	6 450	6 460	6 470
7 300	6 490	6 500	6 510	6 520	6 530	6 540	6 550	6 560	6 570	6 580
7 400	6 600	6 610	6 620	6 630	6 640	6 650	6 660	6 670	6 680	6 690
7 500	6 710	6 720	6 730	6 740	6 750	6 760	6 770	6 780	6 790	6 800
7 600	6 820	6 830	6 840	6 850	6 860	6 870	6 880	6 890	6 900	6 910
7 700	6 930	6 940	6 950	6 960	6 970	6 980	6 990	7 000	7 010	7 020
7 800	7 040	7 050	7 060	7 070	7 080	7 090	7100	7110	7120	7130
7 900	7150	7 160	7170	7180	7190	7 200	7 210	7 220	7 230	7 240
8 000	7 260	7 270	7 280	7 290	7 300	7 310	7 320	7 330	7 340	7 350
8100	7 370	7 380	7 390	7 400	7 410	7 420	7 430	7 440	7 450	7 460
8 200	7 480	7 490	7 500	7 510	7 520	7 530	7 540	7 550	7 560	7 570
8 300	7 590	7 600	7 610	7 620	7 630	7 640	7 650	7 660	7 670	7 680
8 400	7 700	7 710	7 720	7 730	7 740	7 750	7 760	7 770	7 780	7 790

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Tabell V (forts.). Ortsgrupp III.

Taxerat belopp, kr.	0	10	20	30	40	50	60	70	80	90
8 500	7 810	7 820	7 830	7 840	7 850	7 860	7 870	7 880	7 890	7 900
8 600	7 920	7 930	7 940	7 950	7 960	7 970	7 980	7 990	8 000	8 010
8 700	8 030	8 040	8 050	8 060	8 070	8 080	8 090	8100	8110	8120
8 800	8140	8150	8160	8170	8180	8190	8 200	8 210	8 220	8 230
8 900	8 250	8 260	8 270	8 280	8 290	8 300	8 310	8320	8 330	8 340
9 000	8 360	8 370	8 380	8 390	8 400	8 410	8 420	8 430	8 440	8 450
9100	8 470	8 480	8 490	8 500	8 510	8 520	8 530	8 540	8 550	8 560
9 200	8 580	8 590	8 600	8 610	8620	8 630	8 640	8 650	8 660	8 670
9 300	8 690	8 700	8 710	8 720	8 730	8 740	8 750	8 760	8 770	8 780
9 400	8 800	8 810	8 820	8 830	8 840	8 850	8 860	8 870	8 880	8 890
9 500	8 910	8 920	8 930	8 940	8950	8 960	8 970	8980	8 990	9 000
9 600	9 020	9 030	9 040	9 050	9 060	9 070	9080	9 090	9100	9110
9 700	9130	9140	9150	9160	9170	9180	9190	9 200	9 210	9 220
9 800	9 240	9 250	9 260	9 270	9 280	9 290	9 300	9 310	9 320	9 330
9 900	9 350	9 360	9370	9 380	9 390	9 400	9 410	9 420	9 430	9 440
10 000	9 460	9 470	9 480	9 490	9 500	9 510	9 520	9 530	9 540	9 550
10100	9 570	9 580	9 590	9 600	9 610	9 620	9 630	9 640	9 650	9 660
10 200	9 680	9 690	9 700	9 710	9 720	9 730	9 740	9 750	9 760	9 770
10 300	9 790	9 800	9 810	9 820	9 830	9 840	9 850	9 860	9 870	9 880
10 400	9 900	9 910	9 920	9 930	9 940	9 950	9 960	9 970	9 980	9 990
10 500	10 010	10 020	10 030	10 040	10 050	10 060	10 070	10 080	10 090	10 100
10 600	10120	10 130	10 140	10150	10 160	10170	10180	10190	10 200	10 210
10 700	10 230	10 240	10 250	10 260	10 270	10 280	10 290	10 300	10 310	10 320
10 800	10 340	10 350	10 360	10 370	10 380	10 390	10 400	10 410	10 420	10 430
10 900	10 450	10 460	10 470	10 480	10 490	10 500	10 510	10 520	10 530	10 540
11000	10 560	10 570	10 580	10 590	10 600	10 610	10 620	10 630	10 640	10 650
11100	10 670	10 680	10 690	10 700	10 710	10 720	10 730	10 740	10 750	10 760
11200	10 780	10 790	10 800	10 810	10 820	10 830	10 840	10 850	10 860	10 870
11300	10 890	10 900	10 910	10 920	10 930	10 940	10 950	10 960	10 970	10 980
11400	11000	11010	11020	11030	11040	11050	11060	11070	11080	11090
11500	lino	11120	11130	11140	11150	11160	11170	11180	11190	11200
11600	11220	11230	11240	11250	11260	11 270	11280	11290	11300	11310
11 700	11330	11340	11350	11360	11370	11 380	11390	11400	11410	11420
11800	11440	11450	11460	11470	11480	11490	11500	11510	11520	11530
11900	11550	11560	11570	11 580	11590	11600	11610	11620	11630	11640
12 000	11660	11670	11680	11690	11700	11710	11720	11730	11740	11750
12 100	11770	11780	11790	11800	11810	11 820	11830	11840	11850	11860
12 200	11880	11890	11900	11910	11920	11930	11940	11950	11960	11970
12 300	11 990	12 000	12 010	12 020	12 030	12 040	12 050	12 060	12 070	12 080
12 400	12100	12110	12 120	12 130	12 140	12 150	12 160	12170	12 180	12 190

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Tabell V (forts.). Ortsgrupp III.

Taxerat belopp, kr.	0	10	20	30	40	50	60	70	80	90
12 500	12 210	12 220	12 230	12 240	12 250	12 260	12 270	12 280	12 290	12	300
12 600	12 320	12 330	12 340	12 350	12 360	12 370	12 380	12 390	12 400	12	410
12 700	12 430	12 440	12 450	12 460	12 470	12 480	12 490	12 500	12 510	12	520
12 800	12 540	12 550	12 560	12 570	12 580	12 590	12 600	12 610	12 620	12	630
12 900	12 650	12 660	12 670	12 680	12 690	12 700	12 710	12 720	12 730	12	740
13 000	12 760	12 770	12 780	12 790	12 800	12 810	12 820	12 830	12 840	12	850
13 100	12 870	12 880	12 890	12 900	12 910	12 920	12 930	12 940	12 950	12	960
13 200	12 980	12 990	13 000	13010	13 020	13 030	13 040	13 050	13 060	13	070
13 300	13 090	13 100	13110	13 120	13130	13140	13150	13160	13170	13	180
13 400	13 200	13 210	13 220	13 230	13 240	13250	13 260	13 270	13 280	13	290
13 500	13 310	13 320	13 330	13 340	13350	13 360	13 370	13 380	13 390	13	400
13 600	13 420	13 430	13 440	13 450	13 460	13 470	13 480	13 490	13 500	13	510
13 700	13 530	13 540	13 550	13 560	13 570	13 580	13 590	13 600	13 610	13	620
13 800	13 640	13 650	13 660	13 670	13 680	13 700	13 710	13 720	13 730	13	740
13 900	13 760	13 770	13 780	13 790	13 800	13 820	13 830	13 840	13 850	13	860
14 000	13 880	13 890	13 900	13 910	13 920	13 940	13 950	13 960	13 970	13	980
14100	14 000	14 010	14 020	14 030	14 040	14 060	14 070	14 080	14 090	14	100
14 200	14120	14130	14 140	14150	14160	14 180	14 190	14 200	14 210	14	220
14 300	14 240	14 250	14 260	14 270	14 280	14 300	14 310	14 320	14 330	14	340
14 400	14 360	14 370	14380	14 390	14 400	14 420	14 430	14 440	14 450	14	460
14 500	14 480	14 490	14 500	14 510	14 520	14 540	14 550	14 560	14 570	14	580

När det taxerade beloppet uppgår till 14 600 kronor eller därutöver, åtnjuter ensamstående
skattskyldig icke ortsavdrag.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

Tabell V (forts.). Ortsgrupp IV.

Taxerat belopp, kr.	0	10	20	30	40	50	60	70	80	90
600 700 800 900	10	10	20	20	30	30	40	40	50	50
1000	60	60	70	70	80	80	90	90	100	100
1100	110	110	120	120	130	130	140	140	150	150
1200	160	160	170	170	180	180	190	190	200	210
1300	220	220	230	230	240	240	250	260	270	280
1400	290	290	300	300	310	310	320	330	340	350
1500	360	360	370	370	380	380	390	400	410	420
1600	430	430	440	440	450	450	460	470	480	490
1700	500	500	510	510	520	530	540	550	560	570
1800	580	580	590	600	610	620	630	640	650	660
1900	670	680	690	700	710	720	730	740	750	760
2 000	780	790	800	810	820	840	850	860	870	880
2100	900	910	920	930	940	960	970	980	990	1000
2 200	1020	1030	1040	1050	1060	1080	1090	1100	Illo	1120
2 300	1140	1150	1160	1170	1180	1200	1210	1220	1230	1240
2 400	1260	1270	1280	1290	1300	1320	1330	1340	1350	1360
2 500	1380	1390	1400	1410	1420	1440	1450	1460	1470	1480
2 600	1500	1510	1520	1530	1540	1560	1570	1580	1590	1600
2 700	1620	1630	1640	1650	1660	1670	1680	1690	1700	1710
2 800	1720	1730	1740	1750	1760	1770	1780	1790	1800	1810
2 900	1820	1830	1840	1850	1860	1870	1880	1890	1900	1910
3 000	1920	1930	1940	1950	1960	1970	1980	1990	2 000	2 010
3100	2 020	2 030	2 040	2 050	2 060	2 070	2 080	2 090	2100	2110
3 200	2120	2130	2140	2150	2160	2170	2180	2190	2 200	2 210
3 300	2 220	2 230	2 240	2 250	2 260	2 270	2 280	2 290	2 300	2 310
3 400	2 320	2 330	2 340	2 350	2 360	2 370	2 380	2 390	2 400	2 410
3 500	2 420	2 430	2 440	2 450	2 460	2 470	2 480	2 490	2 500	2 510
3 600	2 520	2 530	2 540	2 550	2 560	2 570	2 580	2 590	2 600	2 610
3 700	2 620	2 630	2 640	2 650	2 660	2 670	2 680	2 690	2 700	2 710
3 800	2 720	2 730	2 740	2 750	2 760	2 770	2 780	2 790	2 800	2 810
3 900	2 820	2 830	2 840	2 850	2 860	2 870	2 880	2 890	2 900	2 910
4 000	2 920	2 930	2 940	2 950	2 960	2 970	2 980	2 990	3 000	3 010
4100	3 020	3 030	3 040	3 050	3 060	3 070	3 080	3 090	3100	3110
4 200	3120	3130	3140	3150	3160	3170	3180	3190	3 200	3 210
4 300	3 220	3 230	3 240	3 250	3 260	3 270	3 280	3 290	3 300	3 310
4 400	3 320	3 330	3 340	3 350	3 360	3 370	3 380	3 390	3 400	3 410

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Tabell V (forts.)- Ortsgrupp IV.

Taxerat belopp, kr.	0	10	20	30	40	50	60	70	80	90
4 500	3 420	3 430	3 440	3 450	3 460	3 470	3 480	3 490	3 500	3 510
4 600	3 520	3 530	3 540	3 550	3 560	3 570	3 580	3 590	3 600	3 610
4 700	3 620	3 630	3 640	3 650	3 660	3 670	3 680	3 690	3 700	3 710
4 800	3 720	3 730	3 740	3 750	3 760	3 770	3 780	3 790	3 800	3 810
4 900	3 820	3 830	3 840	3 850	3 860	3 870	3 880	3 890	3 900	3 910
5 000	3 920	3 930	3 940	3 950	3 960	3 970	3 980	3 990	4 000	4 010
5100	4 020	4 030	4 040	4 050	4 060	4 070	4 080	4 090	4100	4110
5 200	4120	4130	4140	4150	4160	4170	4180	4190	4 200	4 210
5 300	4 220	4 230	4 240	4 250	4 260	4 270	4 280	4 290	4 300	4 310
5 400	4 330	4 340	4 350	4 360	4 370	4 380	4 390	4 400	4 410	4 420
5 500	4 440	4 450	4 460	4 470	4 480	4 490	4 500	4 510	4 520	4 530
5 600	4 550	4 560	4 570	4 580	4 590	4 600	4 610	4 620	4 630	4 640
5 700	4 660	4 670	4 680	4 690	4 700	4 710	4 720	4 730	4 740	4 750
5 800	4 770	4 780	4 790	4 800	4 810	4 820	4 830	4 840	4 850	4 860
5 900	4 880	4 890	4 900	4 910	4 920	4 930	4 940	4 950	4 960	4 970
6 000	4 990	5 000	5 010	5 020	5 030	5 040	5 050	5 060	5 070	5 080
6100	5100	5110	5120	5130	5140	5150	5160	5170	5180	5190
6 200	5 210	5 220	5 230	5 240	5 250	5 260	5 270	5 280	5 290	5 300
6 300	5320	5 330	5 340	5 350	5 360	5 370	5 380	5 390	5 400	5 410
6 400	5 430	5 440	5 450	5 460	5 470	5 480	5 490	5 500	5 510	5 520
6 500	5 540	5 550	5 560	5 570	5 580	5 590	5 600	5 610	5620	5 630
6 600	5650	5 660	5 670	5 680	5 690	5 700	5 710	5 720	5 730	5 740
6 700	5 760	5 770	5 780	5 790	5 800	5 810	5 820	5 830	5 840	5 850
6 800	5 870	5 880	5 890	5 900	5 910	5 920	5 930	5 940	5 950	5 960
6 900	5 980	5 990	6 000	6 010	6 020	6 030	6 040	6 050	6 060	6 070
7 000	6 090	6100	6110	6120	6130	6140	6150	6160	6170	6180
7100	6 200	6 210	6 220	6 230	6 240	6 250	6 260	6 270	6 280	6 290
7 200	6 310	6 320	6 330	6 340	6 350	6 360	6 370	6 380	6 390	6 400
7 300	6 420	6 430	6 440	6 450	6 460	6 470	6 480	6 490	6 500	6 510
7 400	6 530	6 540	6 550	6 560	6 570	6 580	6 590	6 600	6 610	6 620
7 500	6 640	6 650	6 660	6 670	6 680	6 690	6 700	6 710	6 720	6 730
7 600	6 750	6 760	6 770	6 780	6 790	6 800	6 810	6 820	6 830	6 840
7 700	6 860	6 870	6 880	6 890	6 900	6 910	6 920	6 930	6 940	6 950
7 800	6 970	6 980	6 990	7 000	7 010	7 020	7 030	7 040	7 050	7 060
7 900	7 080	7 090	7100	7110	7120	7130	7140	7150	7160	7170
8 000	7190	7 200	7 210	7 220	7 230	7 240	7 250	7 260	7 270	7 280
8100	7 300	7 310	7 320	7 330	7 340	7 350	7 360	7 370	7 380	7 390
8 200	7 410	7 420	7 430	7 440	7 450	7 460	7 470	7 480	7 490	7 500
8 300	7 520	7 530	7 540	7 550	7 560	7 570	7 580	7 590	7 600	7 610
8 400	7 630	7 640	7 650	7 660	7 670	7 680	7 690	7 700	7 710	7 720

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Tabell V (forts.)- Ortsgrupp IV.

Taxerat belopp, kr.	0	10	20	30	40	50	60	70	80	90
8 500	7 740	7 750	7 760	7 770	7 780	7 790	7 800	7 810	7 820	7 830
8 600	7 850	7 860	7 870	7 880	7 890	7 900	7 910	7 920	7 930	7 940
8 700	7 960	7 970	7 980	7 990	8 000	8 010	8 020	8 030	8 040	8 050
8 800	8 070	8 080	8 090	8100	8110	8120	8130	8140	8150	8160
8 900	8180	8190	8 200	8 210	8 220	8 230	8 240	8 250	8 260	8 270
9 000	8 290	8 300	8 310	8 320	8 330	8 340	8350	8 360	8 370	8 380
9100	8 400	8 410	8 420	8 430	8 440	8 450	8 460	8 470	8 480	8 490
9 200	8 510	8 520	8 530	8 540	8 550	8 560	8 570	8 580	8 590	8 600
9 300	8 620	8 630	8 640	8 650	8 660	8670	8 680	8 690	8 700	8 710
9 400	8 730	8 740	8 750	8 760	8 770	8 780	8 790	8 800	8 810	8 820
9 500	8 840	8 850	8 860	8 870	8 880	8 890	8 900	8910	8 920	8 930
9 600	8 950	8 960	8 970	8 980	8 990	9 000	9 010	9 020	9 030	9 040
9 700	9 060	9 070	9 080	9 090	9100	9110	9120	9130	9140	9150
9 800	9170	9180	9190	9 200	9 210	9 220	9 230	9 240	9 250	9 260
9 900	9 280	9 290	9 300	9 310	9 320	9 330	9 340	9 350	9 360	9370
10 000	9 390	9 400	9 410	9 420	9 430	9 440	9 450	9 460	9 470	9 480
10100	9 500	9 510	9 520	9 530	9 540	9 550	9 560	9 570	9 580	9 590
10 200	9 610	9 620	9 630	9 640	9 650	9 660	9 670	9 680	9 690	9 700
10 300	9 720	9 730	9 740	9 750	9 760	9 770	9 780	9 790	9 800	9 810
10 400	9 830	9 840	9 850	9 860	9 870	9 880	9 890	9 900	9 910	9 920
10 500	9 940	9 950	9 960	9 970	9 980	9 990	10 000	10 010	10 020	10 030
10 600	10 050	10 060	10 070	10 080	10 090	10 100	10110	10120	10130	10 140
10 700	10160	10170	10180	10190	10 200	10 210	10 220	10 230	10 240	10 250
10 800	10 270	10 280	10 290	10 300	10 310	10 320	10 330	10 340	10 350	10 360
10 900	10 380	10390	10 400	10 410	10 420	10 430	10 440	10 450	10 460	10 470
11000	10 490	10 500	10 510	10 520	10 530	10 540	10 550	10 560	10 570	10 580
11100	10 600	10 610	10 620	10 630	10 640	10 650	10 660	10 670	10 680	10 690
11200	10 710	10 720	10 730	10 740	10 750	10 760	10 770	10 780	10 790	10 800
11300	10 820	10 830	10 840	10 850	10 860	10 870	10 880	10 890	10 900	10 910
11400	10 930	10 940	10 950	10 960	10 970	10 980	10 990	11000	11 010	11020
11500	11040	11050	11060	11070	11080	11090	11100	11110	11120	11130
11600	11150	11160	11170	11180	11190	11200	11210	11 220	11230	11240
11700	11260	11270	11280	11290	11300	11310	11 320	11330	11340	11350
11800	11370	11380	11390	11400	11410	11420	11430	11440	11450	11460
11900	11480	11490	11500	11 510	11520	11530	11540	11550	11 560	11570
12 000	11590	11600	11610	11620	11630	11640	11650	11660	11670	11680
12 100	11700	11710	11 720	11730	11740	11750	11760	11770	11780	11790
12 200	11810	11820	11830	11840	11850	11860	11870	11880	11890	11900
12 300	11920	11930	11940	11950	11960	11970	11980	11990	12 000	12 010
12 400	12 030	12 040	12 050	12 060	12 070	12 080	12 090	12 100	12110	12120

Bihang lill riksdagens protokoll 1938. 7 sami. Nr 32. 7

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Tabell V (forts.). Ortsgrupp IV.

Taxerat
belopp, kr.	0	10	20	30	40	50	60	70	80	90
12 500	12140	12150	f» 12 160	12170	12 180	12190	12 200	12 210	12 220	12 230
12 600	12 250	12 260	12 270	12 280	12 290	12 300	12 310	12 320	12 330	12 340
12 700	12 360	12 370	12 380	12 390	12 400	12 410	12 420	12 430	12 440	12 450
12 800	12 470	12 480	12 490	12 500	12 510	12 520	12 530	12 540	12 550	12 560
12 900	12 580	12 590	12 600	12 610	12 620	12 630	12 640	12 650	12 660	12 670
13 000	12 690	12 700	12 710	12 720	12 730	12 740	12 750	12 760	12 770	12 780
13100	12 800	12 810	12 820	12 830	12 840	12 850	12 860	12 870	12 880	12 890
13 200	12 910	12 920	12 930	12 940	12 950	12 960	12 970	12 980	12 990	13 000
13 300	13 020	13 030	13 040	13 050	13 060	13 070	13 080	13 090	13100	13110
13 400	13 130	13 140	13150	13 160	13170	13 180	13190	13 200	13 210	13 220
13 500	13240	13 250	13 260	13 270	13 280	13 290	13 300	13 310	13 320	13 330
13 600	13 350	13 360	13 370	13 380	13 390	13 400	13 410	13 420	13 430	13 440
13 700	13 460	13 470	13 480	13 490	13 500	13 520	13 530	13 540	13 550	13 560
13 800	13 580	13 590	13 600	13 610	13 620	13 640	13 650	13 660	13 670	13 680
13 900	13 700	13 710	13 720	13 730	13 740	13 760	13 770	13 780	13 790	13 800
14 000	13 820	13 830	13 840	13 850	13 860	13 880	13 890	13 900	13 910	13 920
14 100	13 940	13 950	13 960	13 970	13 980	14 000	14 010	14 020	14 030	14 040
14 200	14 060	14 070	14 080	14 090	14 100	14120	14130	14 140	14 150	14 160
14 300	14180	14190	14 200	14 210	14 220	14 240	14 250	14 260	14 270	14 280
14 400	14 300	14 310	14 320	14 330	14 340	14 360	14 370	14 380	14 390	14 400
14 500	14 420	14 430	14 440	14 450	14 460	14 480	14 490	14 500	14 510	14 520
14 600	14 540	14 550	14 560	14 570	14 580	14 600	14 610	14 620	14 630	14 640
14 700	14 660	14 670	14 680	14 690	14 700	14 720	14 730	14 740	14 750	14 760
14 800	14 780	14 790	14 800	14 810	14 820	14 840	14 850	14 860	14 870	14 880
När det taxerade beloppet uppgår till 14 900 kronor eller	därutöver, åtnjuter ensamstående
skattskyldig icke ortsavdrag.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Tabell V (forts.). Ortsgrupp V.

Taxerat belopp, kr.	0	10	20	30	40	50	60	70	80	90
600 700 800 900	—	—	—	—	—	—	—	—	10	10
1000	20	20	30	30	40	40	50	50	60	60
1100	70	70	80	80	90	90	100	100	110	110
1200	120	120	130	130	140	140	150	150	160	160
1300	170	170	180	180	190	190	200	200	210	220
1400	230	230	240	240	250	250	260	270	280	290
1500	300	300	310	310	320	320	330	340	350	360
1600	370	370	380	390	400	400	410	410	420	430
1700	440	440	450	450	460	460	470	480	490	500
1800	510	510	520	520	530	540	550	560	570	580
1900	590	590	600	610	620	630	640	650	660	670
2 000	680	690	700	710	720	730	740	750	760	770
2100	790	800	810	820	830	850	860	870	880	890
2 200	910	920	930	940	950	970	980	990	1000	1010
2 300	1030	1040	1050	1060	1070	1090	1100	1110	1120	1130
2 400	1150	1160	1170	1180	1190	1210	1220	1230	1240	1250
2 500	1270	1280	1290	1300	1310	1330	1340	1350	1360	1370
2 600	1390	1400	1410	1420	1430	1450	1460	1470	1480	1490
2 700	1510	1520	1530	1540	1550	1570	1580	1590	1600	1610
2 800	1630	1640	1650	1660	1670	1690	1700	1710	1720	1730
2 900	1750	1760	1770	1780	1 790	1800	1810	1820	1830	1840
3 000	1860	1870	1880	1890	1900	1910	1920	1930	1940	1950
3100	1960	1970	1980	1990	2 000	2 010	2 020	2 030	2 040	2 050
3 200	2 060	2 070	2 080	2 090	2100	2110	2120	2130	2140	2150
3 300	2160	2170	2180	2190	2 200	2 210	2 220	2 230	2 240	2 250
3 400	2 260	2 270	2 280	2 290	2 300	2 310	2 320	2 330	2 340	2 350
3 500	2 360	2 370	2 380	2 390	2 400	2 410	2 420	2 430	2 440	2 450
3 600	2 460	2 470	2 480	2 490	2 500	2 510	2 520	2 530	2 540	2 550
3 700	2 560	2 570	2 580	2 590	2 600	2 610	2 620	2 630	2 640	2 650
3 800	2 660	2 670	2 680	2 690	2 700	2 710	2 720	2 730	2 740	2 750
3 900	2 760	2 770	2 780	2 790	2 800	2 810	2 820	2 830	2 840	2 850
4 000	2 860	2 870	2 880	2 890	2 900	2 910	2 920	2 930	2 940	2 950
4100	2 960	2 970	2 980	2 990	3 000	3 010	3 020	3 030	3 040	3 050
4 200	3 060	3 070	3 080	3 090	3100	3110	3120	3130	3140	3150
4 300	3160	3170	3180	3190	3 200	3 210	3 220	3 230	3 240	3 250
4 400	3 260	3 270	3 280	3 290	3 300	3 310	3 320	3 330	3 340	3 350

100

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32-

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Tabell V (forts.)- Ortsgrupp V.

Taxerat belopp, kr.	0	10	20	30	40	50	60	70	80	90
4 500	3 360	3 370	3 380	3 390	3 400	3 410	3 420	3 430	3 440	3 450
4 600	3 460	3 470	3 480	3 490	3 500	3 510	3 520	3 530	3 540	3 550
4 700	3 560	3 570	3 580	3 590	3 600	3 610	3 620	3 630	3 640	3 650
4 800	3 660	3 670	3 680	3 690	3 700	3 710	3 720	3 730	3 740	3 750
4 900	3 760	3 770	3 780	3 790	3 800	3 810	3 820	3 830	3 840	3 850
5 000	3 860	3 870	3 880	3 890	3 900	3 910	3 920	3 930	3 940	3 950
5100	3 960	3 970	3 980	3 990	4 000	4 010	4 020	4 030	4 040	4 050
5 200	4 060	4 070	4 080	4 090	4100	4110	4120	4130	4140	4150
5 300	4160	4170	4180	4190	4 200	4 210	4 220	4 230	4 240	4 250
5 400	4 260	4 270	4 280	4 290	4 300	4310	4 320	4 330	4 340	4 350
5 500	4370	4 380	4 390	4 400	4 410	4 420	4 430	4 440	4 450	4 460
5 600	4 480	4 490	4 500	4 510	4 520	4 530	4 540	4 550	4 560	4 570
5 700	4 590	4 600	4 610	4 620	4 630	4 640	4 650	4 660	4 670	4 680
5 800	4 700	4 710	4 720	4 730	4 740	4 750	4 760	4 770	4 780	4 790
5 900	4 810	4 820	4 830	4 840	4 850	4 860	4 870	4 880	4 890	4 900
6 000	4 920	4 930	4 940	4 950	4 960	4 970	4 980	4 990	5 000	5 010
6100	5 030	5 040	5 050	5 060	5 070	5 080	5 090	5100	5110	5120
6 200	5140	5150	5160	5170	5180	5190	5 200	5 210	5 220	5 230
6 300	5 250	5 260	5 270	5 280	5 290	5 300	5 310	5 320	5 330	5 340
6 400	5 360	5370	5 380	5 390	5 400	5 410	5 420	5 430	5 440	5 450
6 500	5 470	5 480	5 490	5 500	5 510	5 520	5 530	5 540	5 550	5 560
6 600	5 580	5 590	5 600	5 610	5 620	5 630	5 640	5 650	5 660	5 670
6 700	5 690	5 700	5 710	5 720	5 730	5 740	5 750	5 760	5 770	5 780
6 800	5 800	5 810	5 820	5 830	5 840	5 850	5 860	5 870	5 880	5 890
6 900	5 910	5 920	5 930	5 940	5 950	5 960	5 970	5 980	5 990	6 000
7 000	6 020	6 030	6 040	6 050	6 060	6 070	6 080	6 090	6100	6110
7100	6130	6140	6150	6160	6170	6180	6190	6 200	6 210	6 220
7 200	6 240	6 250	6 260	6 270	6 280	6 290	6 300	6 310	6 320	6 330
7 300	6 350	6 360	6 370	6 380	6 390	6 400	6 410	6 420	6 430	6 440
7 400	6 460	6 470	6 480	6 490	6 500	6 510	6 520	6 530	6 540	6 550
7 500	6 570	6 580	6 590	6 600	6 610	6620	6 630	6 640	6 650	6 660
7 600	6 680	6 690	6 700	6 710	6 720	6 730	6 740	6 750	6 760	6 770
7 700	6 790	6 800	6 810	6 820	6 830	6 840	6 850	6 860	6 870	6 880
7 800	6 900	6 910	6 920	6 930	6 940	6 950	6 960	6 970	6 980	6 990
7 900	7 010	7 020	7 030	7 040	7 050	7 060	7 070	7 080	7 090	7100
8000	7120	7130	7140	7150	7160	7 170	7180	7190	7 200	7 210
8100	7 230	7 240	7 250	7 260	7 270	7 280	7 290	7 300	7 310	7 320
8 200	7 340	7 350	7 360	7 370	7 380	7 390	7 400	7 410	7 420	7 430
8 300	7 450	7 460	7 470	7 480	7 490	7 500	7 510	7 520	7 530	7 540
8 400	7 560	7 570	7 580	7 590	7 600	7 610	7 620	7 630	7 640	7 650

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

101

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Tabell V (forts.). Orts grupp V.

Taxerat belopp, kr.	0	10	20	30	40	50	60	70	80	90
8 500	7 670	7 680	7 690	7 700	7 710	7 720	7 730	7 740	7 750	7 760
8 600	7 780	7 790	7 800	7 810	7 820	7 830	7 840	7 850	7 860	7 870
8 700	7 890	7 900	7 910	7 920	7 930	7 940	7 950	7 960	7 970	7 980
8 800	8 000	8 010	8 020	8 030	8 040	8 050	8 060	8 070	8 080	8 090
8 900	8110	8120	8130	8140	8150	8160	8170	8180	8190	8 200
9 000	8 220	8 230	8 240	8 250	8 260	8 270	8 280	8 290	8 300	8310
9100	8 330	8 340	8350	8 360	8 370	8380	8 390	8 400	8 410	8 420
9 200	8 440	8 450	8 460	8 470	8 480	8 490	8 500	8 510	8 520	8 530
9 300	8 550	8 560	8 570	8 580	8 590	8600	8 610	8 620	8 630	8 640
9 400	8 660	8 670	8 680	8 690	8 700	8 710	8 720	8 730	8 740	8 750
9 500	8 770	8 780	8 790	8 800	8 810	8 820	8 830	8 840	8 850	8 860
9 600	8 880	8 890	8 900	8 910	8 920	8 930	8 940	8 950	8 960	8 970
9 700	8 990	9 000	9 010	9020	9 030	9 040	9 050	9 060	9 070	9 080
9 800	9100	9110	9120	9130	9140	9150	9160	9170	9180	9190
9 900	9 210	9 220	9 230	9 240	9 250	9 260	9 270	9 280	9 290	9 300
10 000	9 320	9 330	9 340	9 350	9 360	9 370	9 380	9390	9400	9 410
10 100	9 430	9 440	9 450	9 460	9 470	9 480	9 490	9 500	9 510	9 520
10 200	9 540	9 550	9 560	9 570	9 580	9 590	9 600	9 610	9 620	9 630
10 300	9 650	9 660	9 670	9 680	9 690	9 700	9 710	9 720	9 730	9 740
10 400	9 760	9 770	9 780	9 790	9 800	9 810	9 820	9 830	9 840	9850
10 500	9 870	9 880	9890	9 900	9 910	9 920	9 930	9 940	9 950	9 960
10 600	9 980	9 990	10 000	10 010	10 020	10 030	10 040	10 050	10 060	10 070
10 700	10 090	10100	10110	10120	10130	10140	10150	10160	10170	10180
10 800	10 200	10 210	10 220	10 230	10 240	10 250	10 260	10 270	10 280	10 290
10 900	10 310	10 320	10 330	10 340	10 350	10 360	10 370	10 380	10390	10 400
11000	10 420	10 430	10 440	10 450	10 460	10 470	10 480	10490	10 500	10 510
11100	10 530	10 540	10 550	10 560	10 570	10 580	10 590	10 600	10 610	10 620
11 200	10 640	10 650	10 660	10 670	10 680	10 690	10 700	10 710	10 720	10 730
11300	10 750	10 760	10 770	10 780	10 790	10 800	10 810	10 820	10 830	10 840
11400	10 860	10 870	10 880	10 890	10 900	10 910	10 920	10 930	10 940	10 950
11500	10 970	10 980	10 990	11000	11010	11020	11030	11040	11050	11060
11600	11080	11090	11100	11110	11120	11130	11140	11150	11160	11170
11700	11190	11200	11210	11220	11230	11240	11 250	11260	11270	11280
11800	11300	11310	11320	11330	11340	11350	11360	11370	11380	11390
11900	11410	11 420	11430	11440	11450	11460	11470	11480	11490	11500
12 000	11520	11530	11540	11550	11560	11570	11580	11 590	11600	11610
12100	11630	11640	11650	11660	11670	11680	11690	11700	11710	11720
12 200	11740	11750	11760	11 770	11780	11790	11800	11810	11 820	11830
12 300	11850	11860	11 870	11880	11890	11900	11 910	11 920	11930	11940
12 400	11960	11970	11980	11990	12 000	12 010	12 020	12 030	12 040	12 050

102

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Tabell V (forts.). Ortsgrupp V.

Taxerat belopp, kr.	0	10	20	30	40	50	60	70	80	90
12 500	12 070	12 080	12 090	12 100	12 110	12 120	12 130	12 140	12150	12 160
12 600	12 180	12 190	12 200	12 210	12 220	12 230	12 240	12 250	12 260	12 270
12 700	12 290	12 300	12 310	12 320	12 330	12 340	12 350	12 360	12 370	12 380
12 800	12 400	12 410	12 420	12 430	12 440	12 450	12 460	12470	12 480	12 490
12 900	12 510	12 520	12 530	12 540	12 550	12 560	12 570	12 580	12 590	12 600
13000	12 620	12 630	12 640	12 650	12 660	12 670	12 680	12 690	12 700	12 710
13100	12 730	12 740	12 750	12 760	12 770	12 780	12 790	12 800	12 810	12 820
13 200	12 840	12 850	12 860	12 870	12 880	12 890	12 900	12 910	12 920	12 930
13300	12 950	12 960	12 970	12 980	12 990	13 000	13 010	13 020	13 030	13 040
13 400	13 060	13070	13 080	13 090	13 100	13110	13 120	13 130	13 140	13 150
13 500	13 170	13180	13190	13 200	13 210	13 220	13 230	13 240	13 250	13 260
13 600	13 280	13 290	13 300	13 310	13 320	13 340	13 350	13 360	13 370	13 380
13 700	13 400	13 410	13 420	13 430	13 440	13 460	13 470	13 480	13 490	13 500
13 800	13 520	13 530	13 540	13 550	13 560	13 580	13 590	13 600	13 610	13 620
13 900	13 640	13 650	13 660	13 670	13 680	13 700	13 710	13 720	13 730	13 740
14 000	13 760	13 770	13 780	13 790	13 800	13 820	13 830	13 840	13 850	13 860
14100	13 880	13 890	13 900	13 910	13 920	13 940	13 950	13 960	13 970	13 980
14 200	14 000	14 010	14 020	14 030	14 040	14 060	14 070	14 080	14 090	14100
14300	14 120	14130	14140	14 150	14160	14 180	14 190	14 200	14 210	14 220
14 400	14 240	14 250	14 260	14 270	14 280	14 300	14 310	14 320	14 330	14 340
14 500	14 360	14 370	14 380	14 390	14 400	14 420	14 430	14 440	14 450	14 460
14 600	14 480	14 490	14 500	14 510	14 520	14 540	14 550	14 560	14 570	14 580
14 700	14 600	14 610	14 620	14 630	14 640	14 660	14 670	14 680	14 690	14 700
14 800	14 720	14 730	14 740	14 750	14 760	14 780	14 790	14 800	14 810	14 820
14 900	14 840	14 850	14 860	14 870	14 880	14 900	14 910	14 920	14 930	14 940
15 000	14 960	14 970	14 980	14 990	15 000	15 020	15 030	15 040	15 050	15 060
15 100	15 080	15 090	15 100	15 110	15 120	15 140	15 150	15 160	15170	15 180

När det taxerade beloppet uppgår till 15 200 kronor eller därutöver, åtnjuter ensamstående
skattskyldig icke ortsavdrag.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

103

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

3) Förslag

till

förordning om särskild skatt å förmögenhet.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Särskild skatt å förmögenhet skall enligt vad i denna förordning stadgas
årligen erläggas till staten av fysisk person, därest hans enligt förordningen
om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skattepliktiga förmögenhet vid
utgången av det beskattningsår, som gått till ända närmast före den 1 mars
under taxeringsåret, överstigit 20,000 kronor. I den skattepliktiga förmögenheten
inbegripes härvid även förmögenhet tillhörig den skattskyldiges
hemmavarande barn, som vid taxeringsårets ingång icke fyllt 21 år, därest
ej jämlikt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt barnet
skall taxeras därför.

Skattskyldighet, som nu sagts, åligger jämväl oskift dödsbo, utländsk juridisk
person, som enligt förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
betraktas som utländskt bolag, ävensom i 18 § 1 mom. nyssnämnda
förordning omförmäld familjestiftelse.

2 §■

Särskild skatt å förmögenhet skall utgå i förhållande till den på nedan
angivet sätt bestämda beskattningsbara förmögenheten.

Beskattningsbar förmögenhet utgör, såvitt ej nedan annorlunda stadgas,
ett belopp motsvarande den skattsky Wiges och i förekommande fall hans
omyndiga barns enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
skattepliktiga förmögenhet vid utgången av det beskattningsår, varom
i 1 § förmäles.

Därest för annan skattskyldig än familjestiftelse eller utländskt bolag berörda
skattepliktiga förmögenhet överstiger tjugufem gånger det för den
skattskyldige för ifrågavarande beskattningsår enligt förordningen örn statlig
inkomst- och förmögenhetsskatt fastställda taxerade beloppet, utgör den
beskattningsbara förmögenheten ett belopp motsvarande tjugufem gånger
det taxerade beloppet, dock minst fyrtio procent av den skattepliktiga förmögenheten.
Fastställes ej för den skattskyldige något sådant taxerat belopp,
utgör den beskattningsbara förmögenheten ett belopp motsvarande
fyrtio procent av den skattepliktiga förmögenheten.

Beskattningsbar förmögenhet utföres i fulla hundratal kronor, så att överskjutande
belopp, som icke uppgår till fullt hundratal kronor, bortfaller.

104

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

3 §■

Särskild skatt å förmögenhet skall utgöra:

när den beskattningsbara förmögenheten icke överstiger 40,000 kronor:
en promille av den del av den beskattningsbara förmögenheten, som överstiger
20,000 kronor, dock lägst en krona;

när den beskattningsbara förmögenheten överstiger

40,000	meri	icke 80,000	kr.:	20	kr. för	40,000 kr. och	2 % av	återstoden;
80,000		» 150,000	» :	100	» »	80,000 * »	3 %o »	^ f
150,000	2> •	» 300,000	$ :	310	» »	150,000 » >	4 ‘/o o »	» ;
300,000	»	» 1,000,000	» :	910	» 2>	300,000 » »	5 %o »	» ;
1,000,000	kr.		:	4,410	» »	1,000,000 » »	6 %o	»

4 §•

För äkta makar, som under hela beskattningsåret eller större delen därav
levt tillsammans, bedömes skatteplikt enligt 1 § med hänsyn till båda makarnas
sammanlagda förmögenhet. Den beskattningsbara förmögenheten
beräknas för makarna gemensamt under hänsyntagande vid tillämpning
av 2 § tredje stycket till makarnas sammanlagda beräknade taxerade belopp.
Skatt beräknas efter den sålunda bestämda beskattningsbara förmögenheten
samt fördelas å makarna efter deras skattepliktiga förmögenheter.

Rörande taxering av äkta makar skall i övrigt vad i 19 § förordningen om
statlig inkomst- och förmögenhetsskatt stadgas äga motsvarande tillämpning.

5 §•

Har skattskyldig i uppgift eller upplysning, som avgivits till ledning vid
taxering, lämnat oriktigt meddelande, eller har han, ehuru uppgiftspliktig,
underlåtit avlämna uppgift eller infordrad upplysning, och har därav
föranletts, att han icke blivit taxerad till särskild skatt å förmögenhet eller
att han blivit för lågt taxerad till sådan skatt, skall han eftertaxeras till
särskild skatt å förmögenhet att utgå med det belopp, som genom berörda
förfarande undandraga statsverket. Beträffande dylik eftertaxering skall
vad som är stadgat rörande eftertaxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
äga motsvarande tillämpning.

6 §•

Skattskyldig taxeras till särskild skatt å förmögenhet i den kommun, där
han skall taxeras till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.

7 §•

Har på grund av bestämmelserna i 23 § förordningen örn statlig inkomstoch
förmögenhetsskatt befrielse helt eller delvis medgivits från skattskyldighet
till nämnda skatt, skall motsvarande befrielse åtnjutas jämväl i fråga örn
särskild skatt å förmögenhet.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

105

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

8 §•

Där jämlikt 24 § förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
oskift dödsbo svarar för dylik skatt allenast med tillgångarna i boet eller
delägare i skiftat dödsbo allenast för vad av skatten å hans lott belöper och
allenast med sin lott i boet, skall motsvarande gälla i fråga örn särskild
skatt å förmögenhet.

9 §•

1 mom. Därest i anledning av överenskommelse eller beslut, varom förmäles
i 29 eller 30 § förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,
befrielse från skattskyldighet till nämnda skatt helt eller delvis skall
åtnjutas, skall detta föranleda motsvarande befrielse från skattskyldighet
enligt denna förordning.

1 fall, varom i 29 och 30 §§ förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
förmäles, må Konungen förklara, att särskild skatt å förmögenhet
skall för skattskyldig fastställas till högre belopp än gällande bestämmelser
eljest skulle föranleda, dock att skatten ej må komma att uppgå
till större del, procentuellt beräknad, av den på grundval av överenskommelsen
eller beslutet fastställda beskattningsbara förmögenheten, än skatten
skulle utgjort av den beskattningsbara förmögenhet, som skulle hava fastställts,
örn hänsyn ej tagits till överenskommelsen eller beslutet.

2 mom. Vad i 32 § förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
stadgas om rätt för Konungen att till undvikande av eller lindring i
dubbelbeskattning förordna örn efterskänkande av inkomst- och förmögenhetsskatt
skall äga motsvarande tillämpning beträffande särskild skatt å
förmögenhet.

10 §.

Angående taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering till särskild
skatt å förmögenhet stadgas i taxeringsförordningen.

11 §•

Konungen äger utfärda för tillämpning av denna förordning erforderliga
föreskrifter.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1939.

106

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

4) Förslag

till

förordning angående upphävande av förordningen den 28 september
1928 (nr 374) om kommunal progressivskatt.

Härigenom förordnas, att förordningen den 28 september 1928 om kommunal
progressivskatt skall upphöra att gälla med utgången av år 1938;
dock skall förordningen fortfarande äga tillämpning beträffande eftertaxering
till kommunal progressivskatt.

5) Förslag

till

förordning angående upphävande av förordningen den 28 september
1928 (nr 375) om utjämningsskatt.

Härigenom förordnas, att förordningen den 28 september 1928 örn utjämningsskatt
skall upphöra att gälla med utgången av år 1938; dock skall förordningen
fortfarande äga tillämpning beträffande eftertaxering till utjämningsskatt.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

107

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

6) Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 1 § förordningen den 27 juni
1927 (nr 321) om skatt vid utskiftning av aktiebolags och solidariska

bankbolags tillgångar.

Härigenom förordnas, att 1 § förordningen den 27 juni 1927 om skatt vid
utskiftning av aktiebolags och solidariska bankbolags tillgångar skall erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan angives:

1 §•

Svenskt aktiebolag---tillskjutet belopp.

Å sålunda bestämt beskattningsbart belopp skall utskiftningsskatt utgå
med tolv kronor för varje fullt hundratal kronor därav.

Denna förordning skall träda i kraft den 1 juli 1938; dock att densamma
icke skall äga tillämpning i fall då beslut av aktiebolag om nedsättning av
aktiekapitalet eller beslut om aktiebolags trädande i likvidation anmälts för
registrering före den 1 december 1937.

108

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

7) Förslag

till

förordning om ändring i vissa delar av taxeringsförordningen den
28 september 1928 (nr 379).

Härigenom förordnas, att 114 § taxeringsförordningen den 28 september
1928 skall upphöra att gälla samt att 1 §, 2 § 1 morn., 5 § 2 morn., 12 § 1 morn.,
26 § 1 morn., 28 §, 29 § 1 morn., 31 och 34 §§, 36 § 2 morn., 37 § 1 morn.,
56 § 1 morn., 76, 77, 78 och 80 §§, 84 § 2 morn., 86 §, 90 § 2 och 3 morn., 91 §
2 morn., 92 § 1 morn., 95, 98, 99, 105 och 118 §§, 119 § 2 morn., 123 §
2 morn., 124 § 2 morn., 124 a § 1 morn., 130 och 136 §§, 143 § 1 mom. och
145 § 4 mom. nämnda förordning* 1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives:

1 §•

Taxering till beskattning enligt kommunalskattelagen, enligt förordningarna
om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt och om särskild skatt å
förmögenhet samt enligt lagen om skogsaccis verkställes av särskilda beskattningsnämnder
i den ordning här nedan angives.

2 §•

1 mom. I denna —--äger rum;

taxering för inkomst eller förmögenhet: taxering till kommunal inkomstskatt,
till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt och till särskild skatt å förmögenhet;
samt

virkestaxering: taxering---årlig taxering.

5 §■

2 mom. Besvär över —--fullmäktiges beslut. Finner länsstyrelsen

anledning förordna om nytt val på grund därav, att vid valet någon grupp
av skattskyldiga icke, på sätt i 12 § 1 mom. tredje stycket sägs, blivit vederbörligen
företrädd, har länsstyrelsen att meddela föreskrift, huru många ledamöter
för varje grupp skola väljas. Varder det ----i nämnden.

över länsstyrelsens beslut må klagan icke föras.

1 Senaste lydelsen av 29 § 1 mora. se SFS 1930: 192, av 92 § 1 mom. och 119 § 2 mom. se
SFS 1931:80, av 84 § 2 morn., 90 § 3 mom. och 123 § 2 mom. se SFS 1934: 292, av 124 a §
1 mom. och 145 § 4 mom. se SFS 1934:295, av 12 § 1 morn., 26 § 1 morn., 31 och 34 §§, 37 §

1 morn., 78 och 80 §§, 90 § 2 mom. och 143 § 1 mom. se SFS 1935: 255, av 1, 86 och 95 §§ se
SFS 1936:410 samt av 56 § 1 mom. se SFS 1937: 665.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

109

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

12 §.

1 mom. Till medlemmar---taxeringens verkställande.

Av kommun må till ledamot eller suppleant i beredningsnämnd, fastighetstaxeringsnämnd
eller taxeringsnämnd utses allenast den, som är inom
kommunen mantalsskriven, och av landsting må till ledamot eller suppleant
i fastighetstaxeringsnämnd utses allenast den, som är mantalsskriven i kommun
inom fastighetstaxeringsdistriktet; och må ej annan väljas än den, som
tillika under året näst före taxeringsåret haft att utgöra allmän kommunalskatt
till kommunen eller statlig inkomst- och förmögenhetsskatt eller särskild
skatt å förmögenhet och jämväl, i den mån utskylderna vid tiden för
valet varit förfallna, erlagt desamma.

Vid kommuns —--inom, densamma.

26 §.

1 mom. Nedannämnda skattskyldiga —--(självdeklaration), näm ligen: 1)

verk eller---för förmögenhet;

2) fysisk person, därest han antingen

a) nästföregående år varit taxerad till kommunal inkomstskatt eller statlig
inkomst- och förmögenhetsskatt eller särskild skatt å förmögenhet;

b) under beskattningsåret haft inkomst av beskaffenhet, att skattskyldighet
därför åligger honom enligt kommunalskattelagen eller förordningen om
statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, eller vid samma års utgång ägt förmögenhet,
för vilken han är skattskyldig enligt nämnda förordning, och i sådant
fall tillika hans enligt kommunalskattelagen beräknade taxerade inkomst
i någon kommun eller hans enligt förordningen om statlig inkomstoch
förmögenhetsskatt beräknade taxerade inkomst jämte en etthundradedel
av förmögenheten uppgått, i fråga örn sådan person som varit här i riket bosatt
under hela eller någon del av beskattningsåret, till minst 600 kronor och,
i fråga örn annan person, till minst 100 kronor; eller

c) vid beskattningsårets utgång ägt förmögenhet, uppgående till minst

20,000 kronor, för vilken han är skattskyldig enligt förordningen om särskild
skatt å förmögenhet.

Vid bedömandet — — — inkomst och förmögenhet. Har skattskyldig
barn, skall hänsyn tagas jämväl till barnets förmögenhet, därest han enligt
lörordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt eller förordningen
om särskild skatt å förmögenhet skall taxeras därför.

Vid tillämpning av vad i första stycket under 2) b) är stadgat skall i fråga
om svensk medborgare, som under beskattningsåret tillhört svensk beskickning
hos utländsk makt eller lönat svenskt konsulat eller beskickningens
eller konsulatets betjäning och som på grund av sin tjänst varit bosatt utomlands,
så ock i fråga om sådan persons hustru samt barn under 18 år, därest
de varit svenska medborgare och bott hos honom, så anses, som örn de varit
bosatta här i riket. Person, som under beskattningsåret tillhört främmande

Ilo

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

makts härvarande beskickning eller lönade konsulat eller beskickningens
eller konsulatets betjäning och som icke varit svensk medborgare, så ock sådan
persons hustru, barn under 18 år och enskilda tjänare, därest de bott
hos honom och icke varit svenska medborgare, anses däremot vid tillämpningen
av vad i första stycket under 2) b) är stadgat icke hava varit här i
riket bosatta.

Avlider skattskyldig---den avlidne.

28 §.

Självdeklaration är dels allmän självdeklaration, dels särskild självdeklaration.

Deklarationsskyldig, som är skattskyldig''till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
eller särskild skatt å förmögenhet, skall avgiva dels i den kommun,
där han är mantalsskriven eller utan att vara mantalsskriven är skattskyldig
till sådan skatt, allmän självdeklaration till ledning vid taxering till
nämnda skatter och till kommunal inkomstskatt i samma kommun, dels i
varje annan kommun, där han är skattskyldig till kommunal inkomstskatt,
särskild självdeklaration till ledning vid taxering till sådan skatt. Deklarationsskyldig,
som icke är skattskyldig till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
eller särskild skatt å förmögenhet, skall avgiva särskild självdeklaration
i varje kommun, där han är skattskyldig till kommunal inkomstskatt.

Finnes inom---särskild kommun.

29 §.

1 mom. Allmän självdeklaration---barnets tillgångar och skulder.

Svenskt aktiebolag eller svensk ekonomisk förening, som haft intäkt genom
utdelning, för vilken jämlikt 7 § g) förordningen om statlig inkomst- och
förmögenhetsskatt skatteplikt icke föreligger, skall tillika lämna uppgift
örn utdelningens belopp.

Inländsk försäkringsanstalt, som är skattskyldig för inkomst av försäkringsrörelse,
skall i allmän självdeklaration jämväl meddela uppgift i de avseenden,
som omförmälas i anvisningarna till 30 § kommunalskattelagen.

Utländsk försäkringsanstalt --—- öretal bortfalla.

31 §.

Vid självdeklaration---föreningens bokföring.

Vid självdeklaration för nu nämnd skattskyldig skola vidare fogas uppställningar
enligt formulär, som fastställas av Kungl. Maj:t, med uppgifter
erforderliga för tillämpning av gällande bestämmelser rörande avdrag för
värdeminskning så ock utdrag av räkenskaperna till styrkande av dessa uppgifter.

För verk----

år disponerats.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

lil

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

34 §.

Vanligt handelsbolag---det distriktet.

Vid uppgift, som i denna paragraf sägs, skall fogas bestyrkt avskrift av
balansräkning för beskattningsåret och balansräkning för det närmast föregående
räkenskapsåret samt av vinst- och förlusträkning för beskattningsåret,
om sådan räkning ingått i bokföringen, ävensom — med motsvarande
tillämpning av stadgandena i 31 § andra stycket — uppställningar och räkenskapsutdrag,
varom där förmäles.

36 §.

2 mom. I 31 § tredje och fjärde styckena omförmälda handlingar skola
avlämnas samtidigt med och fogas vid den eller de självdeklarationer, som
den skattskyldige avgiver. Möter hinder---ske kan.

37 §.

1 mom. Självdeklaration, som---landsfiskalsdistrikt, där taxerin gen

skall äga rum.

Motsvarande gäller i fråga örn avlämnande av handlingar, som omförmälas
i 31 § tredje och fjärde styckena. Kunna handlingarna----äga rum.

Uppgifter enligt---uppgifter avser.

56 §.

1 mom. Granskning av---befintliga självdeklarationer.

För innehållet---taxeringen erfordras. Utan den skattskyldiges

skriftligen givna samtycke må självdeklaration icke i beskattningsnämnds
protokoll intagas i vidare mån än som påkallas av stadgandena i 83, 87, 98,
103, 105 och 115 §§.

Självdeklaration skall — — — anlitade medhjälpare.

76 §.

Senast den 15 februari skola i den ordning, Kungl. Maj:t föreskriver, till
taxeringsnämndens ordförande, utom i Stockholm, överlämnas avskrifter av
fastighetslängderna, inkomstlängden, förmögenhetslängden, skogsaccislängden
och länsprövningsnämndens ändringslängder för nästföregående år, såvitt
taxeringsdistriktet angår.

Inom samma--— mellankommunala prövningsnämnden.

77 §.

1 mom. Taxeringsnämnd har att, med i 85 § angivet undantag, verkställa
taxering av dem, som äro skattskyldiga inom nämndens taxeringsdistrikt.

2 mom. Den gemensamma taxeringsnämnden har att verkställa dels
taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt och särskild skatt å
förmögenhet av skattskyldiga, som sakna hemortskommun i riket, ävensom
av sådana i 26 § förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
omförmälda skattskyldiga, som jämlikt § 3 mom. 2 mantalsskrivnings -

112

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

förordningen skola mantalsskrivas inom Stockholms stad och S:t Nikolai
församling, dels ock taxering till kommunal inkomstskatt av skattskyldiga,
då sådan taxering skall ske för gemensamt kommunalt ändamål.

Taxering, som---särskilt taxeringsdistrikt.

78 §.

Taxeringsnämndens ordförande--— vederbörande taxeringsnämnds ordförande; g)

att när fråga uppkommer att beträffande barn, vilkas föräldrar icke
varit under beskattningsåret gifta med varandra eller, ehuru gifta med varandra,
levt åtskilda, tillerkänna en av föräldrarna helt familjeavdrag för
barnet, i fall, då den andre av föräldrarna ej skall taxeras inom distriktet,
lämna vederbörande taxeringsnämnds ordförande meddelande om förhållandet; h)

att även i andra fall än under e), f) och g) här ovan sägs, därest under
taxeringsarbetet framkommit förhållanden, som kunna antagas hava betydelse
för taxering å annan ort, lämna vederbörande taxeringsnämndsordförande
underrättelse därom;

i) att kalla taxeringsnämndens ledamöter till sammanträde och om utsatt
tid och ställe härför på lämpligt sätt och i god tid meddela de skattskyldiga
inom taxeringsdistriktet underrättelse;

j) att leda taxeringsnämndens arbete och vid sammanträdena föra ordet;

k) att ombesörja förandet av nämndens protokoll och längder; samt

l) att, därest under taxeringsarbetet fråga uppkommer att åsätta skattskyldig
taxering med avvikelse från avlämnad självdeklaration, där så kan
ske bereda honom tillfälle att yttra sig i frågan, dock vare detta ej nödigt
i fråga om felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende eller
då eljest yttrande av den skattskyldige uppenbarligen icke är för utrednings
vinnande behövligt.

80 §.

Kronoombudet har---åliggande särskilt

a) att, oavsett---av denne;

b) att vid granskningen tillse, att kronans intresse vid taxeringen till statlig
inkomst- och förmögenhetsskatt och särskild skatt å förmögenhet varder
behörigen iakttaget; samt

c) att, i —---taxeringsnämndens sammanträden.

Med avseende--— taxeringsnämndens sammanträden.

84 §.

2 mom. Varje år beslutar taxeringsnämnden, i den mån icke annat i 85 §
stadgas, för envar skattskyldig, huruvida och till vilket belopp taxering till
kommunal inkomstskatt samt till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt och
särskild skatt å förmögenhet skall honom åsättas.

Så snart —--sist omförmälda taxeringsnämnd.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

113

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

86 §.

För varje taxeringsdistrikt eller, om distrikt består av mer än en kommun,
för varje kommun skola föras särskilda taxeringslängder, nämligen två längder
över taxeringen av fastigheter (fastighetslångder), av vilka den ena skall
upptaga fastigheter, som jämlikt 5 § 1, 3 eller 5 mom. kommunalskattelagen
äro undantagna från skatteplikt, och den andra skall upptaga övriga fastigheter,
med undantag för sådana, som avses i 5 § 2 mom. nämnda lag,
en längd över taxeringen till kommunal inkomstskatt och till statlig inkomst-
och förmögenhetsskatt (inkomstlängd), en längd över taxeringen till
särskild skatt å förmögenhet (förmögenhetslängd) ävensom en längd över
taxeringen till skogsaccis (skogsaccislångd). Hos den gemensamma taxeringsnämnden
skola föras särskild inkomstlängd och särskild förmögenhetslängd
över taxering för inkomst eller förmögenhet av skattskyldiga, som
omförmälas i 77 § 2 mom.

De beslutade —--skattskyldiges namn.

I inkomstlängden antecknas särskilt

dels i avseende---beskattningsbar inkomst;

dels i avseende å statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerat belopp,
beloppet av medgivna ortsavdrag, dock ej såvitt angår ensamstående skattskyldig,
samt beskattningsbart belopp med angivande tillika, där det ej framgår
av längdens uppställning, av den punkt i 18 § 2 mom. förordningen örn
statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, enligt vilken grundbeloppet för däri
ingående bottenskatt skall beräknas;

dels ock, till ledning —--här ovan.

1 förmögenhetslängden angives den till särskild skatt å förmögenhet beskattningsbara
förmögenheten.

Närmare föreskrifter —--och ledamöter.

90 §.

2 mom. Har självdeklaration —--eller upplysning.

1 enahanda — — — därtill anmanats. Har vid dylik underlåtenhet att
avgiva deklaration eller uppgift taxering åsatts enligt förordningen om särskild
skatt å förmögenhet, skall underrättelse varom nu sagts lämnas jämväl
skattskyldig fysisk person, som är inom distriktet mantalsskriven.

3 mom. Skall i fråga örn stiftelse grundbelopp för den i statliga inkomstoch
förmögenhetsskatten ingående bottenskatten beräknas enligt 18 § 2 mom.

a) förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, åligger det taxeringsnämndens
ordförande att ofördröjligen i rekommenderat brev med allmänna
posten tillsända stiftelsen underrättelse därom.

91 §.

2 mom. Taxeringslängderna, i huvudskrift eller avskrift, skola vara att
tillgå för landskamreraren och länsprövningsnämnden samt i den ordning,
Kungl. Maj:t föreskriver, dels tillhandahållas dem, som hava att verkställa

nikanel till riksdagens protokoll 1038. 7 sami. Nr 32. 8

114

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

debitering av de på grund av taxeringen utgående utskylder, dels ock, med
undantag av förmögenhetslängden, offentligen framläggas inom vederbörande
kommun under minst fjorton dagar före den 15 juli under taxeringsåret.

92 §.

1 mom. Har skattskyldig haft förvärvskälla, som enligt kommunalskattelagens
bestämmelser örn beskattningsort är att hänföra till skilda prövningsdistrikt,
skola genom vederbörande landskamrerares försorg, så snart ske
kan efter det inkomst- och förmögenhetslängderna för året med tillhörande
handlingar inkommit till länsstyrelsen och senast den 10 juli, till den mellankommunala
prövningsnämnden översändas de självdeklarationer och andra
handlingar, som till ledning vid den skattskyldiges taxering för inkomst eller
förmögenhet avgivits dels i kommun, till vilken dylik förvärvskälla är att hänföra,
dels ock, därest han inom annan kommun är skattskyldig till statlig
inkomst- och förmögenhetsskatt, i denna kommun. Har den skattskyldige
under beskattningsåret varit gift, skola till den mellankommunala prövningsnämnden
jämväl översändas de självdeklarationer och andra handlingar,
som avgivits till ledning vid den andra makens taxering för inkomst eller
förmögenhet i nämnda kommuner, därest 52 § 1 mom. kommunalskattelagen
eller 19 § 1 mom. förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
är tillämplig å makarnas taxering. Samtidigt härmed skola överlämnas
utdrag av inkomst- och förmögenhetslängderna samt taxeringsnämndernas
protokoll, såvitt angår ifrågavarande taxeringar.

95 §.

Prövningsnämnd beslutar---i övrigt.

Särskild prövningsnämnd har att, sedan den ordinarie prövningsnämnden
avslutat sitt arbete för året och intill dess nästa ordinarie prövningsnämnd
sammanträder, dels besluta över besvär, som anförts enligt 123 §, dels, såvitt
angår redan verkställd taxering, pröva ansökningar om sådan befrielse
från skattskyldighet, varom förmäles i 15 § 2 mom. och 55 § kommunalskattelagen
samt i 23 § förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
och 7 § förordningen om särskild skatt å förmögenhet, dels ock
pröva besvär, som avses i 16 § andra stycket lagen om folkpensionering. Vad
eljest---särskild prövningsnämnd.

Om rätt---— och 129 §.

98 §.

Alla beslut---bör ske.

Taxering, som till följd av prövningsnämndens beslut tillkommit eller blivit
fastställd annorlunda än taxeringsnämnden bestämt, skall antecknas i det
exemplar av vederbörande taxeringslängd, som är för nämnden tillgängligt,
och skall jämväl upptagas i särskild längd (ändringslångd), som upplägges
i skilda avdelningar dels för särskild fastighetstaxering, dels för taxering till

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

115

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

kommunal inkomstskatt och statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, dels
för taxering till särskild skatt å förmögenhet och dels för virkestaxering.
Närmare föreskrifter om längdföringen meddelas av Kungl. Maj:t.

Nämndens protokoll —--särskild prövningsnämnd.

99 §.

Länsprövningsnämndens ändringslängder, i huvudskrift eller bestyrkt avskrift,
skola i den ordning, Kungl. Maj:t föreskriver, dels tillhandahållas dem,
som verkställa debitering av de på grund av taxeringen utgående utskylder,
dels ock, med undantag för den avdelning i längden som avser taxering till
särskild skatt å förmögenhet, så snart ske kan offentligen framläggas inom
vederbörande kommun under minst fjorton dagar.

105 §.

Alla beslut---bör ske.

Taxering, som till följd av nämndens beslut tillkommit eller som blivit
fastställd annorlunda än taxeringsnämnd bestämt, skall upptagas i särskild
längd (ändringslängd). En sådan längd föres för varje län, och skall i densamma
uppläggas särskild avdelning för taxering till särskild skatt å förmögenhet.
Vad i detta stycke stadgas skall icke gälla beträffande beslut, som
fattats i anledning av besvär enligt 123 §.

Justering av---deras riktighet.

118 §.

Över beslut---och landsting;

b) i fråga om taxering för inkomst eller förmögenhet:

av skattskyldig, såvitt honom rörer;

av vederbörande kommun, municipalsamhälle, vägstyrelse och landsting,
såvitt angår taxering till kommunal inkomstskatt;

c) i fråga örn taxering för avverkat virke:

av skattskyldig —--vederbörande Överjägmästare.

119 §.

2 mom. Har skattskyldig haft förvärvskälla, som enligt kommunalskattelagens
bestämmelser om beskattningsort är att hänföra till två eller flera
prövningsdistrikt, skola besvär enligt 118 §, försåvitt de avse den skattskyldiges
taxering för inkomst eller förmögenhet i den kommun, där han taxerats
eller bort taxeras till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt eller särskild
skatt å förmögenhet, eller i sådan annan kommun, dit förvärvskällan
är att hänföra, skriftligen avfattade, ingivas till länsstyrelsen i något av de
län, där sagda kommuner äro belägna.

Besvär, varom--—- nästföljande söckendag.

116

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

123 §.

2 mom. Den som taxerats till kommunal inkomstskatt eller till statlig inkomst-
och förmögenhetsskatt för intäkt, vilken icke skall räknas till skattepliktig
inkomst, eller som taxerats till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
eller särskild skatt å förmögenhet för förmögenhetstillgång av sådant
slag, som icke skall upptagas vid beräkning av skattepliktig förmögenhet,

den som---taxeringen skett,

den som---en ort,

den som---är skattskyldig,

den som taxerats till särskild skatt å förmögenhet, ehuru han enligt 1 §
förordningen örn dylik skatt ej är skyldig utgöra sådan skatt,

den som taxerats till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt eller till särskild
skatt å förmögenhet å ort, där han icke är skattskyldig till sådan skatt,
den som taxerats för---hos kammarrätten.

Skall i fråga om stiftelse, för vilken uti stadgad ordning avlämnats behörig
självdeklaration och för vilkens vidkommande ej sådan underlåtenhet
förekommit, som enligt 39 § 1 mom. andra punkten föranleder förlust av talan,
grundbelopp för den i statliga inkomst- och förmögenhetsskatten ingående
bottenskatten beräknas enligt 18 § 2 mom. a) förordningen om statlig
inkomst- och förmögenhetsskatt, skall besvärsrätt, som nyss sagts, såvitt angår
denna taxeringsåtgärd tillkomma stiftelsen för det fall att stiftelsen ej
erhållit föreskriven underrättelse rörande taxeringsåtgärden före den 15 juni,
därest beslutet fattats av taxeringsnämnd i något av länen, men före den 10
juli, därest beslutet fattats av taxeringsnämnd i Stockholm, och före den 1
december, därest beslutet fattats av prövningsnämnd.

124 §.

2 mom. Anföras besvär---omförmälda nämnd. Före överlämnan det

skall länsstyrelsen vid besvären foga såväl utdrag av inkomstlängd, förmögenhetslängd
och taxeringsnämnds protokoll, såvitt den överklagade taxeringen
angår, som ock de till taxeringsnämnden i frågan ingivna handlingarna,
därest icke berörda utdrag och handlingar på grund av stadgandet i 92 §
tidigare blivit överlämnade, i vilket fall det åligger allmänna ombudet hos
den mellankommunala prövningsnämnden att vid besvären foga ifrågavarande
handlingar. Sedan besvärsakten---ärendet.

Anföras besvär---, till kammarrätten.

124 a §.

1 mom. Har skattskyldig vid taxering till kommunal inkomstskatt åtnjutit
avdrag enligt 45 § kommunalskattelagen eller har för skattskyldig förmögenhet
vid taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt eller till särskild
skatt å förmögenhet beräknats med hänsyn till fastighets taxeringsvärde,
och sker genom utslag av Kungl. Majit eller kammarrätten eller beslut
jämlikt 123 § 1 eller 4 mom. eller 129 § av prövningsnämnd sådan ändring

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

117

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

beträffande fastighetstaxeringen, att avdraget eller förmögenheten bör beräknas
till annat belopp än som skett, må besvär med yrkande örn härav
föranledd ändring i taxeringen av inkomst eller förmögenhet anföras hos
prövningsnämnden, eller, om denna taxering redan varit föremål för beslut
av kammarrätten, vilket ej överklagats, eller av Kungl. Maj:t, hos den myndighet,
som meddelat beslutet. Är sagda---i övrigt.

Rätt att---motsvarande tillämpning.

130 §.

Därest efter anförda besvär eller eljest taxering till statlig inkomst- och
förmögenhetsskatt ändras eller bliver någon påförd, skall samtidigt vidtagas
den ändring i taxering till särskild skatt å förmögenhet, som därav må föranledas.

136 §.

Vid kronoräkenskapernas granskning inom riksräkenskapsverket må med
avseende å verkställd taxering anmärkning icke framställas.

143 §.

1 mom. Har någon i självdeklaration eller därtill hörande handling eller
i särskild uppgift angående renskötsel eller i upplysning, som i 32 § avses,
mot bättre vetande lämnat oriktigt meddelande, som är ägnat att leda till
frihet från taxering eller till för låg taxering, bote, om det oriktiga meddelandet
blivit- vid taxeringen följt, högst fem gånger den inkomst- och förmögenhetsskatt
samt den särskilda skatt å förmögenhet, som därigenom undandraga,
och i annat fall högst fem gånger den inkomst- och förmögenhetsskatt
samt den särskilda skatt å förmögenhet, som skulle hava undandraga,
i händelse det oriktiga meddelandet blivit följt vid taxeringen, i vartdera
fallet dock minst femtio kronor. Därest det---femtio kronor.

Har någon —--femtio kronor.

145 §.

4 mom. Efter prövning---fastighetstaxeringsnämndernas beslut.

Vad som--— högst ett belopp, motsvarande tre procent av grundbe loppet

för hela riket av den i den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten
ingående bottenskatten, sådant grundbeloppet beräknats enligt taxeringsnämndernas
beslut.

Vid fördelningen---av länsstyrelsen.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1939; dock att i fråga om
mål och ärenden, som avse taxering verkställd före år 1939, äldre bestämmelser
fortfarande skola gälla.

118

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

8) Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 3 § 3 moni. förordningen
den 19 november 1914 (nr 381) örn arvsskatt och skatt för gåva.

Härigenom förordnas, att 3 § 3 mom. förordningen den 19 november 1914
om arvsskatt och skatt för gåva1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives:

3 §■

3 mom. Såsom bosatt---och hemvist.

Utlänning, som---i riket. Vad nu sagts gäller jämväl sådan persons

hustru, barn under 18 år och enskilda tjänare, därest de bo hos honom och
äro utlänningar.

För sådana---här bosatt.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1939.

1 Senaste lydelse se SFS 1931: 263.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

119

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

9) Förslag

till

förordning om upphävande av förordningen den 24 april 1863
(nr 20 s. 1) angående mantalspenningarnes utgörande.

Härigenom förordnas, att förordningen den 24 april 1863 angående mantalspenningarnes
utgörande skall upphöra att gälla med utgången av år 1938.

10) Förslag

till

förordning om upphävande av kungörelsen den] 26 augusti, 1873
(nr 48 s. 1) angående kurhusavgiftens upphörande och införande
av en allmän sjukvårdsavgift.

Härigenom förordnas, att kungörelsen den 26 augusti 1873 angående kurhusavgiftens
upphörande och införande av en allmän sjukvårdsavgift skall
upphöra att gälla med utgången av år 1938.

120

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

B) besluta, att sådan särskild avgift, varom förmäles i
§ 58 förnyade stadgan den 26 september 1921 (nr 604) angående
folkundervisningen i riket, icke må av skoldistrikt
upptagas för senare år än 1938;

II) att följande motioner, nämligen:
väckta inom första kammaren:

nr 305 av herr öman m. fl.,

» 319 » » Johan Bernhard Johansson m. fl.,

» 320 » » Holmström m. fl.,

» 321 » » Holmström m. fl.,

» 322 » » Asplund m. fl.,

väckta inom andra kammaren:
nr 441 av herr Andersson i Falkenberg m. fl.,

» 456 » » Osberg,

» 457 » » Lithander m. fl.,

» 458 » » Ericsson i Kinna m. fl.,

» 460 » » Hage m. fl.,

» 461 » » Henriksson m. fl.,

» 462 » » Henriksson m. fl. och

» 463 » » Ericson i Boxholm ävensom

» 459 » fru Rönn-Christiansson m. fl., sistnämnda motion
i de delar den hänvisats till bevillningsutskottet,

måtte, i den mån de icke kunna anses besvarade genom
vad utskottet här ovan anfört och hemställt, av riksdagen
lämnas utan åtgärd.

Stockholm den 24 maj 1938.

På bevillningsutskottets vägnar:

IVAR ANDERSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Johan Bärg, friherre Lagerfelt, Viktor Larsson, Wohlin,
Sjödahl, Ekman, Robert Berg, Eilif Sylwan, Johan Larsson och Nordenson; samt

från andra kammaren: herrar Anderson i Norrköping, Lövgren, Olsson i Gävle, Andersson
i Dunker, Ericson i Boxholm, Werner i Hultsfred, Hammarlund, Mårtensson, Sandberg
och Lundell.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

121

Reservationer:

beträffande I A) 1) förslaget till lag om ändring i vissa delar av kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370):

i fråga örn 30 § A morn.:

1) av herrar Anderson i Norrköping och Nordenson, vilka ansett,

dels att utskottets yttrande beträffande beskattningen av aktiebolaget
Tipstjänst och Svenska penninglotteriet aktiebolag bort hava följande lydelse: »Utskottet

får---(= utskottet sid. 61 från och med raden 25 nedifrån
till raden 14 nedifrån)---föremål för beskattning. På grund

härav får utskottet tillstyrka bifall till propositionen i denna del.

I likhet med departementschefen finner utskottet skäl saknas att tillerkänna
Stockholms stad ersättning under en övergångstid för förlusten av
kommunalskatt från Tipstjänst.»

dels ock att utskottet bort med nu anförda motivering hemställa,

att riksdagen måtte besluta

a) i oförändrat skick antaga Kungl. Maj:ts förslag i fråga
om 30 § 4 mom. ävensom

b) vid bifall till yrkandet under punkten a) här ovan i
oförändrat skick antaga Kungl. Maj:ts förslag i vad angår
ingressen till förslaget till lag om ändring i vissa delar av
kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370);

beträffande I A) 2) förslaget till förordning angående ändring i vissa delar
av förordningen den 28 september 1928 (nr 373) örn statlig inkomst- och
förmögenhetsskatt:

i fråga örn 7 §:

2) av herrar Anderson i Norrköping och Nordenson, vilka i anslutning till
vad de anfört i sin reservation vid punkten I A) 1) hemställt,

att riksdagen, under förutsättning av bifall till reservationen
vid punkten I A) 1), måtte besluta

a) avslå utskottets förslag om ändring av 7 § och

b) i oförändrat skick antaga Kungl. Maj:ts förslag i vad
angår ingressen till förslaget till förordning angående ändring
i vissa delar av förordningen den 28 september 1928 (nr
373) örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.

i fråga örn 16 § 1 morn.:

3) av herrar Anderson i Norrköping, friherre Lagerfelt, Eilif Sylwan, Nordenson
och Lundell, vilka, med instämmande av herr Wohlin, såvitt angår
yrkandet örn ändring av författningsförslaget, anfört att de ansett

122

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

dels att utskottets yttrande beträffande familjebeskattningen å sid. 48 från
och med raden 19 uppifrån till och med raden 28 uppifrån bort hava följande
lydelse:

»Utskottet vill för sin del ansluta sig till det i propositionen framlagda
förslaget beträffande fördelningen av skattebördan efter familjestorlek. I
fråga örn den föreslagna avvägningen av de olika avdragens storlek finner
utskottet densamma i stort sett vara tillfredsställande. Vad angår de barnrika
familjerna anser emellertid utskottet i anslutning till vad i motionerna
I: 319 och II: 457 anförts, att avdragen för det tredje och de efterföljande
barnen böra fastställas till dubbla beloppet av avdragen för de båda första
barnen. På grund härav får utskottet med anledning av motionerna i denna
del tillstyrka, att avdragen i förevarande fall måtte bestämmas i varje ortsgrupp
till respektive 920, 1,000, 1,080, 1,160 och 1,240 kronor.»
dels ock att utskottet bort med nu anförda motivering hemställa,

att riksdagen måtte besluta att 16 § 1 mom. i förslaget skall
hava följande som reservanternas förslag betecknade lydelse:

(Utskottets förslag — (Reservanternas

Kungl. Maj:ts förslag.) förslag.)

16 §.

1 mom. Skattskyldig fysisk person, som varit här i riket bosatt under hela
beskattningsåret, äger, med undantag varom nedan närmare förmäles, att å
det taxerade beloppet åtnjuta statligt ortsavdrag (grundavdrag och familjeavdrag),
vars storlek bestämmes med hänsyn till de ortsgrupper, som angivas
i 48 § 1 mom. kommunalskattelagen.

Skattskyldig, som under beskattningsåret
varit gift och levt tillsammans
med sin hustru eller som haft
hemmavarande eller av den skattskyldige
helt eller delvis underhållet barn
under 18 år, vilket icke haft minst 600
kronors inkomst, är berättigad till såväl
grundavdrag som familjeavdrag.
Grundavdraget för skattskyldig, som
nu nämnts, och familjeavdraget för
hustru utgöra, vart för sig, i ortsgrupp
I: 600 kronor; i ortsgrupp II: 640 kronor;
i ortsgrupp III: 680 kronor; i
ortsgrupp IV: 720 kronor; samt i ortsgrupp
V: 760 kronor. Familjeavdraget
för vartdera av de två första barnen,
för vilka avdrag åtnjutes, utgör i
ortsgrupp I: 460 kronor; i ortsgrupp
II: 500 kronor; i ortsgrupp III: 540

Skattskyldig, som under beskattningsåret
varit gift och levt tillsammans-med
sin hustru eller som haft
hemmavarande eller av den skattskyldige
helt eller delvis underhållet barn
under 18 år, vilket icke haft minst 600
kronors inkomst, är berättigad till såväl
grundavdrag som familjeavdrag.
Grundavdraget för skattskyldig, som
nu nämnts, och familjeavdraget för
hustru utgöra, vart för sig, i ortsgrupp
I: 600 kronor; i ortsgrupp II:
640 kronor; i ortsgrupp III: 680 kronor;
i ortsgrupp IV: 720 kronor; samt
i ortsgrupp V: 760 kronor. Familjeavdraget
för vartdera av de två första
barnen, för vilka avdrag åtnjutes, utgör
i ortsgrupp I: 460 kronor; i ortsgrupp
II: 500 kronor; i ortsgrupp III:

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

123

(Utskottets förslag =

Kungl. Maj.ts förslag.)

kronor; i ortsgrupp IV: 580 kronor;
samt i ortsgrupp V: 620 kronor. Familjeavdraget
för ett vart av de övriga
barnen utgör i ortsgrupp 1: 700 kronor;
i ortsgrupp 11: 760 kronor; i ortsgrupp
lil: 820 kronor; i ortsgrupp IV:
880 kronor; samt i ortsgrupp V: 940
kronor. Skattskyldig, som under beskattningsåret
haft husföreståndarinna
hos sig anställd, äger, därest han
varit ogift (varmed jämställes änkling,
änka eller frånskild) och haft hemmavarande
barn, för vilka han varit berättigad
erhålla avdrag, att åtnjuta
familjeavdrag för husföreståndarinnan
med hälften av det belopp, som
tillkommer skattskyldig för hustru.

(Reservanternas

förslag.)

540 kronor; i ortsgrupp IV: 580 kronor;
samt i ortsgrupp V: 620 kronor.
Familjeavdraget för ett vart av de övriga
barnen utgör i ortsgrupp I: 920
kronor; i ortsgrupp II: 1,000 kronor;
i ortsgrupp 111:1,080 kronor; i ortsgrupp
IV: 1,160 kronor; samt i ortsgrupp
V: 1,240 kronor. Skattskyldig,
som under beskattningsåret haft husföreståndarinna
hos sig anställd, äger,
därest han varit ogift (varmed jämställes
änkling, änka eller frånskild)
och haft hemmavarande barn, för vilka
han varit berättigad erhålla avdrag,
att åtnjuta familjeavdrag för
husföreståndarinnan med hälften av
det belopp, som tillkommer skattskyl -

dig för hustru.

För annan skattskyldig än i föregående stycke sagts (ensamstående) bestämmes
ortsavdraget (grundavdrag) på sätt framgår av en vid denna förordning
fogad tabell V. Då det taxerade beloppet uppgår till i ortsgrupp I:
minst 14,000 kronor; i ortsgrupp II: minst 14,300 kronor; i ortsgrupp lil:
minst 14,600 kronor; i ortsgrupp IV: minst 14,900 kronor; samt i ortsgrupp
V: minst 15,200 kronor, åtnjuter ensamstående skattskyldig icke ortsavdrag.

i fråga örn 20 §:

4) av herrar Anderson i Norrköping, friherre Lagerfelt, Eilif Sylwan, Nordenson
och Lundell, vilka ansett

dels att utskottets yttrande beträffande »Allmänna utgångspunkter för utformningen
av de direkta statsskatterna» bort hava följande lydelse:

»I fråga örn — — — (= utskottet sid. 44 från och med raden 9 nedifrån till
och med sid. 45 nederst) —------och II: 457.

Vad angår fördelningen av skattebördan mellan fysiska och juridiska personer
har utskottet i likhet med departementschefen icke funnit anledning att
frångå kommitténs förslag lill avvägning i här berörda hänseenden.

Kartong.

124

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

dels att utskottets yttrande i fråga om »Beskattningen av juridiska personer»
bort hava följande lydelse:

»Beträffande beskattningen-----(= utskottet sid. 55 från och med raden
24 nedifrån till sid. 56 raden 3 uppifrån)---ekonomiska föreningar.

Vad angår skatteprocenten för den proportionella skatten har departementschefen
liksom kommittén förutsatt, att de juridiska personerna böra
bära en relativt större andel av den sammanlagda beskattningen, samt förordat,
att skattefoten vid grundbelopp fastställes till 10 procent. I 1936 års förslag
till omläggning av statsbeskattningen hade för aktiebolagen föreslagits en
proportionell skatt med en skattefot av 8 procent. Med framhållande av de
menliga konsekvenser, som det nya skattesystemet vid en högre skattesats kan
medföra för bolagen, har i motionerna I: 319 och II: 457 framställts yrkande
att skattesatsen bestämmes till 8 procent, varvid motionärerna räknat med
att aktiebolagens andel i det totala skatteunderlaget under senare år undergått
en sådan relativ ökning, att en dylik nedsättning icke skulle innebära en mera
nämnvärd förskjutning i skattebördans fördelning mellan aktiebolagen och de
fysiska personerna. Då det emellertid är ovisst, huruvida denna förutsättning
är för handen, har utskottet funnit sig böra tillstyrka bifall till propositionen
även i denna del.

Som ett korrektiv mot de ogynnsamma verkningar, vartill den ökade skattebelastningen
å aktiebolagen kunde leda, har kommittén förordat, att uttagningsprocenten
under vissa situationer icke skulle vara densamma för alla
grupper skattskyldiga. Kommittén har därvid uttalat, att i svåra tider för
näringslivet kunde anses påkallat att icke höja grundbeloppsprocenten för juridiska
personer i samma utsträckning som för fysiska personer. I normala
tider borde likväl ett enhetligt grundbelopp fastställas. Till detta förslag kan
utskottet giva sin anslutning. Enligt utskottets uppfattning förtjänar emellertid
i detta sammanhang uppmärksammas, att skatteomläggningen relativt hårt
drabbar just företag med jämförelsevis mindre bärkraft och därtill på grund
av bolagsskattens rörlighet vid högre uttagningsprocent medför en relativt
större skärpning av skattetrycket för aktiebolagen än för de fysiska personerna.
Med hänsyn härtill finner utskottet, att uttagningsprocenten för
aktiebolag m. fl. ej bör sättas högre än för fysiska personer. Ett stadgande
härom bör inröras i 20 § förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.

I motionerna I: 320 och II: 462 -----(= utskottet sid. 56 från och med

raden 19 uppifrån till och med raden 33 uppifrån)-------avseenden före slagits.

dels ock att utskottet bort med nu anförda motivering hemställa,

att riksdagen måtte besluta att 20 § i förslaget skall hava
följande som reservanternas förslag betecknade lydelse:

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

(Utskottets förslag = (Reservanternas

Kungl. Maj:ts förslag.) förslag.)

För varje år bestämmes, med vilka
procenttal av de i 18 § 2 mom. a), b)
och c) omförmälda grundbelopp bottenskatt
skall för det året utgå.

§.

För varje år bestämmes, med vilka
procenttal av de i 18 § 2 mom. a), b)
och c) omförmälda grundbelopp bottenskatt
skall för det året utgå, därvid
iakttages, att nämnda procenttal beträffande
skattskyldiga, som avses i
18 § 2 mom. b), ej må sättas högre
än för de skattskyldiga, som omförmälas
i 18 § 2 mom. a).

beträffande viss del av motiveringen:

5) av herrar Sjödahl och Nordenson, vilka ansett, att utskottets yttrande
å sid. 44 från och med raden 17 uppifrån till och med raden 32 uppifrån bort
hava följande lydelse:

»Med beaktande av de erinringar, som i motionerna I: 305 och II: 441
anförts mot den i propositionen föreslagna övergångstiden av fyra år, får
utskottet förorda, att ersättning utbetalas till kommunerna under en övergångstid
av sex år med för år respektive 6U, 5le, 4/s» sle, 2le och Ve av vederbörande
kommuns medeltal av kommunal progressivskatt under tioårsperioden
1928—1937. På sätt framgår av förenämnda tabell 2, innebär detta
förslag, att den sammanlagda ersättningen till kommunerna skulle komma att
utgöra i runt tal 55.4 miljoner kronor. En ersättning av denna storleksordning
torde icke komma att försvåra möjligheterna för staten att inom
en snar framtid åstadkomma en effektivare skatteutjämning. I de relativt
fåtaliga fall, då progressivskattens borttagande skulle drabba mera skattetyngda
kommuner, kommer hänsyn till den eventuellt ökade utdebiteringen
att tagas vid utmätandet av bidrag enligt vanliga grunder av skatteutjämningsmedel.
I särskilda fall kunna, såsom i propositionen framhålles, extra
understöd enligt skatteutjämningsförordningens regler beviljas vederbörande
kommuner på grund av de förändrade förhållandena.

Vid bifall till utskottets ifrågavarande förslag kommer kommunal progressivskatt
sista gången att uttagas för år 1938 och av de skattskyldiga
inbetalas under år 1939. Ersättningen från staten till kommunerna skulle
komma att utbetalas första gången under budgetåret 1939/40 och sista gången
under budgetåret 1944/45.»

6) av herr Lövgren i fråga örn avdrag för substansminskning vid tillgodogörande
av naturtillgångar;

7) av herr Wohlin i fråga örn familjebeskattningen;

126

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

8) av herr Ericson i Boxholm i fråga om det 1 motionen 11:464 berörda
spörsmålet om undantagande från inkomst- och förmögenhetsskatt av förmögenheter
understigande 1,000 kronor.

Särskilda yttranden:

a) av herrar Anderson i Norrköping, friherre Lagerfelt, Eilif Sylwan, Nordenson
och Lundell, vilka i fråga om förmögenhetsbeskattningen anfört:

»I anledning av motionerna I: 319 och II: 457, i vilka yrkats viss skattelättnad
i förhållande till propositionen för förmögenheter upp till 200,000
kronor, har utskottet låtit uppgöra ett flertal alternativa förslag till ny skatteskala
för den särskilda förmögenhetsskatten. Inom utskottet ha vi förordat
en skatteskala så konstruerad, att en mindre skärpning av förmögenhetsskatten
än enligt propositionen skulle inträda för vissa lägre förmögenhetsskikt.
Enligt detta förslag skulle den beräknade avkastningen av den särskilda förmögenhetsskatten
bliva cirka 1.5—2.0 miljoner kronor lägre än det i propositionen
angivna beloppet. Enligt vår mening ger den starka ökningen av
underlaget för förmögenhetsskatten anledning förmoda, att den totala intäkten
av nämnda skatt kommer att bliva större än den, som departementschefen
beräknat. Till stöd för detta vårt antagande må framhållas följande.
För utskottet har uppgivits, att beredningsnämndernas förslag till 1938 års
allmänna fastighetstaxering beträffande landsbygdens jordbruksfastigheter
utvisa, att dessa fastigheters sammanlagda taxeringsvärde överstiger det år
1933 fastställda värdet med 551.8 miljoner kronor. Uppgift örn resultatet av
1938 års allmänna fastighetstaxering i fråga örn annan fastighet på landsbygden
och beträffande fastigheter i städerna föreligga visserligen ännu icke.
Det synes emellertid sannolikt, att 1938 års taxeringsvärden för nyssnämnda
fastigheter jämväl komma att visa ökning i förhållande till motsvarande
värden år 1933. Det har vidare upplysts, att förmögenhetsvärdet å icke börsnoterade
aktier vid innevarande års taxering lär komma att öka högst väsentligt
i förhållande till vad som tidigare varit fallet. Denna ökning sammanhänger
med, att taxeringsmyndigheterna under den senaste tiden börjat
ägna denna värderingsfråga uppmärksamhet samt verkställt ingående utredningar
angående förmögenhetsvärdet å dylika aktier.

Under sådana förhållanden ha vi ansett att en lindring i skalan för den
särskilda förmögenhetsskatten borde kunna vidtagas i överensstämmelse med
ovan angivna synpunkter.»

b) av herr Lundell, som ansett att ändringar och tillägg bort vidtagas på
sätt nedan angives:

»De personella avgifterna hade icke bort avskaffas utan i stället bort förändras
till att ungefärligen motsvara nuvarande penningvärde och höjda all -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

127

männa inkomstläge med hänsyn tagen även till det allmännas ökade prestationer
gent emot individen. Sedan 1860- och 1870-talen, från vilken tid mantalspenningarna
och sjukvårdsavgiften datera sig, tills nu, kan nationalinkomsten
per capita inom landet i stabilt penningvärde anses ha ungefär femdubblats
och efter marknadspriserna ha ungefär tiodubblats. Penninginkomsten
för de lägsta inkomsttagarna torde ha ökats proportionsvis mera. Det
allmännas prestationer gent emot individen t. ex. i fråga om sjukvård har
värderad i penningar samtidigt stegrats ännu mera än som kan angivas med
en multiplikator av 10 eller 12. Under sådana förhållanden kan en stegring
av de nominella beloppen för mantalsavgiften till 4 å 5 kr. och sjukvårdsavgift
och folkskoleavgift till något liknande anses vara fullt motiverad och
innebär ej någon större tyngd för skattedragarna än de personella avgifterna
vid sitt införande inneburo.

I stället för att fixera de personella avgifterna till fasta belopp kunna de
lämpligen inarbetas i den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten resp. de
kommunala skatterna sålunda, att

1) i förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt 17 § göras
ändringar och tillägg innebärande att fysisk person som före beskattningsårets
utgång fyllt 18 år alltid skall påföras ett beskattningsbart belopp av
minst 100 kr. Bottenskattens grundbelopp bleve då för vederbörande lägst
kr. 4.50.

2) i kommunalskattelagen ändringar och tillägg innebärande att envar fysisk
person, som före beskattningsårets utgång fyllt 18 år, skall såsom underlag
för fastighetsskatt och kommunal inkomstskatt påföras sammanlagt minst en
skattekrona.

Genom en sådan omläggning av de personella avgifterna finge dessa ökad
betydelse i den riktning som i vissa yttranden önskas vidmakthållen, nämligen
''för upprätthållande av ansvarskänslan gent emot samhället hos dem,
som eljest ej skulle betala någon skatt’. Var och en som medverkade till
beslut utmynnande i skattehöjning finge då åtminstone någon om än ringa
känning av vad han eljest pålägger andra.

Dessutom bleve de inflytande beloppen av ej ringa betydelse för såväl stat
som primärkommuner och landsting.

Den särskilda skatten d förmögenhet hade bort borttagas och däremot svarande
belopp uttagas genom höjningar i skiktskalorna för den statliga inkomstoch
förmögenhetsskatten med bibehållande av förmögenhetsdelen vid Vigo
inom hela området.

Enligt skattekommitténs beräkningar skulle dess alternativ B tillämpat
på 1936 års skatteunderlag vid grundbeloppsnivå giva i

Bottenskatt............................ 112.0 milj. kr.

Tilläggsskatt .......................... 45.5 » »

Särskild skatt å förmögenhet............ 23.5 » »

Summa 181.0 milj. kr.

128

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

De 23.5 milj. i särskild förmögenhetsskatt kunna givetvis på många olika
sätt uppdelas på bottenskatten och tilläggsskatten. T. ex.

Bottenskatt ...................... 112.0 + 16.7 = 128.7

Tilläggsskatt...................... 45.5 + 6.8 = 52.3

181.0

eller

Bottenskatt ...................... 112.0 + 13.0 = 125.0

Tilläggsskatt...................... 45.5 + 10.5 = 56.0

181.0.

I det första fallet äro de 23.5 milj. uppdelade proportionellt efter bottenskattens
och tilläggsskattens förutvarande avkastning, i det senare fallet är
proportionsvis dubbelt så mycket lagt på tilläggsskatten som å bottenskatten.

Det första fallet motsvarar bottenskatt vid c:a 115 °/o och en tilläggsskatt
där skiktskalans procenttal förstorats till likaså c:a 115 °/o, d. v. s. skalan
skulle börja med 2.3 %>, 4.6 % — och sluta med 32.2 %. Det senare fallet
motsvarar bottenskatt vid c:a 111.6 % och en tilläggsskatt där skiktskalans
procenttal förstorats till c:a 123.2 %, d. v. s. skalan skulle börja med 2.46 %>,
4.93 % —- och sluta med 34.50 °/o.

Naturligtvis kan belastningen även ökas proportionellt olika inom de olika
skikten av samma skatteskala. Alldeles samma fördelning mellan de enskilda
skattskyldiga av de uttaxerade beloppen efter borttagande av den särskilda
skatten å förmögenhet som före borttagandet kan givetvis icke genom några
anordningar uppnås.

Skälen varför den särskilda skatten å förmögenhet ej bör bibehållas äro åtskilliga.
Dels har vid dess tillkomst år 1934 av statsmakterna tydligt uttalats
att den skulla vara av tillfällig karaktär, och ett sådant uttalande borde betyda
något. Dels försvåras överblicken över vad som verkligen pålägges skattedragaren
genom att han belastas med två skatter som utgå efter helt olika
grunder. Man har anledning här erinra om det uttalande som departementschefen
å sid. 87 i propositionen gör beträffande den kommunala progressivskatten,
nämligen att »den inför en svårbedömlig extra skattebelastning på
större inkomster utöver den som ligger inom det statliga skattesystemets ram»
(här inom inkomst- och förmögenhetsskatten). Dels ökas naturligtvis högst
betydligt beskattningsnämndernas arbete om propositionens förslag i avseende
å denna skatt genomföres.

Det viktigaste skälet är emellertid det principiella, att det icke kan vara
någon sund tanke i att beskatta förmögenheterna såsom sådana. En sådan beskattning
skulle betyda en minskning av nationalförmögenheten, örn influtna
medel ginge till konsumtion, och skulle betyda socialisering, om medlen behölles
såsom kapital i statens hand. I sådan riktning har intet förmärkts. —
Det enda lämpligen tänkbara torde vara en beskattning av avkastningen
av förmögenhet. Sådan beskattning har skett hitintills och förmögenhetsavkastning
har beskattats 1I3 hårdare än annan inkomst. Sedan det allmänna
ränteläget numera sjunkit från 5 % till 3 % motiverar detta att inkomst- och

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

129

förmögenhetsskattens förmögenhetsdel sänkes från V60 till Vioo för att förmögenhetsavkastning
fortfarande skall komma att beskattas 1j3 hårdare än
annan inkomst. Det torde vara klokt att stanna härvid och icke gå till någon
hårdare merbeskattning av förmögenhetsavkastning och ännu mindre till en
oklarare form av merbeskattning, såvitt icke avsikten är att motverka kapitalbildningen
i landet, vilket i så fall bör uttalas öppet.

Ojämnt inflytande inkomster äro vanliga hos rörelseidkare av olika slag
liksom hos jordbrukare. Vad som under olika år kan redovisas i deklarationerna
som nettointäkt varierar i hög grad med konjunkturläge och årsväxt.
På grund av progressiviteten i beskattningen tillsammans med att varje beskattningsår
behandlas som ett avslutat helt för sig komma sådana inkomsttagare
att drabbas av betydligt hårdare skatter än om deras inkomster inflöte
i huvudsak jämnt år, ifrån år med ett genomsnittsbelopp. Det är nödvändigt
att rättelse införes i detta avseende, så att icke rörelseidkaren och jordbrukaren
bli beskattade på ett helt annat sätt än tjänstemannen och löntagaren.

Låt oss antaga att under en konjunkturcykel på 8 år för en rörelseidkare det
beskattningsbara beloppet varierar på det sätt som angives av de vänstra
kolumnerna i nedanstående tabell.

I	II	Bottenskatt	Tilläggsskatt	Summa
8.000	8,000	430	—	430
18,000	18,000	1,080	480	1,560
22,000	22,000	1,340	800	2,140
18,000	18,000	1,080	480	1,560
8,000	8,000	430	—	430
- 2,000	0	0	0	0
- 6,000	0	0	0	0
- 2,000	0	0	0	0

6,120.

Under I äro uppförda de belopp som tänkas erhållna, därest ej underskott
utfördes med 0, samt under II de beskattningsbara beloppen enligt lag. I
kolumnerna till höger har uträknats på beskattningsåren fallande inkomstoch
förmögenhetsskatt enligt propositionen. På de 8 åren skulle komma en
sammanlagd skatt om 6,120 kr. Man finner emellertid att beloppen i kolumn
I motsvarar ett medeltal av 8,000 kr. pr år. Mot ett beskattningsbart belopp
av 8,000 kr. svarar en skatt av 430 kr. På 8 år med jämn inkomst uppginge
då tydligen sammanlagda skatterna till 3,440 kr. Därigenom att inkomsterna
influtit ojämnt såsom även antagits blevo de sammanlagda skatterna ökade
till 6,120 kr. eller med 78 %.

Ett första steg till utjämnande av detta missförhållande skulle tagas örn vid
taxeringen av fysiska personer det beskattningsbara beloppet bleve uträknat
icke endast ur årets taxerade belopp utan ur medeltalet av årets och fjolårets
taxerade belopp. Vid ett sådant förlopp av inkomsten som ovan exemplifierats
behöves emellertid längre gående medeltalsberäkning för att nå fram till

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 7 sami. Nr 32. 9

130

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

tillfredsställande resultat. I många fall, särskilt ifråga örn jordbruk, torde
emellertid en successiv medeltalsberäkning mellan endast två år i taget
leda till en betydligt ökad rättvisa.

50 °/o spärr för statsskatt borde lämpligen införas, d. v. s. särskild föreskrift,
att i statlig inkomst- och förmögenhetsskatt samt i särskild skatt å
förmögenhet (om denna skatteform skall bibehållas) ej av någon skattskyldig
må sammanlagt uttagas mera än 50 % av hans ''återstående inkomst'' (enligt
godkänd deklaration). Fall kunna annars förekomma då inkomsten är så
låg i förhållande till förmögenheten, att i statsskatt kunde komma att påföras
mera än 50 °/o, ja även mera än 100 °/o av den återstående inkomsten.
Sådana förhållanden äro uppenbart orimliga och torde böra avvärjas genom
införande av en särskild spärr. Det bör erinras örn att till de statliga skatterna
komma skatter till kommun, landsting och vägdistrikt, vilka ofta tillsammans
kunna uppgå till 15 % och mera av den återstående inkomsten.

Ekonomiska föreningars beskattning hade bort allsidigt revideras i samband
med överförandet av densamma till att vara proportionell, så att
icke rörelse organiserad i den ekonomiska föreningens form kommit att framstå
som obehörigen gynnad i jämförelse med rörelse i aktiebolagsform eller
med av enskild person driven rörelse.

I fråga om inkomstbeskattningen är att märka att på grund av stadgandet
i kommunalskattelagen 29 § 2. mom. de ekonomiska föreningarna kunna
praktiskt taget fullständigt befria sig från inkomstbeskattning genom att såsom
rabatter och pristillägg till delägarna utdela icke blott vad som egentligen
skulle kunna sägas vara av rabatts och tilläggs natur utan även vad
som rätteligen måste anses vara inkomster av fastighet, rörelse och kapital.
Där fråga är om lantmannakooperation blir sålunda av föreningen utdelad
inkomst i stället beskattad såsom inkomst av jordbruksfastighet, därigenom
att delägarnas jordbruksbilaga kommer att upptaga ökade inkomster av
mjölk, kött, spannmål m. m. och minskade utgifter för gödning, kraftfoder
m. fl. förnödenheter. Dubbelbeskattning av inkomsten, alltså beskattning såväl
hos föreningen som hos delägaren förekommer dock icke, varför detta
sätt att driva rörelse framstår såsom gynnad i jämförelse nied rörelse i
aktiebolagsform. Där fråga är om ren konsumentkooperation är gynnandet
ännu mera markerat, eftersom därvid av föreningen utdelad inkomst ej hos
delägaren kommer till synes som ökad inkomst utan endast såsom minskade,
ej redovisade, levnadskostnader.

I fråga om förmögenhetsbeskattningen är att märka, att någon sådan ej
äger rum hos den ekonomiska föreningen lika litet som hos aktiebolaget på
grund av stadgandena i statsskatteförordningen 12 §. Delägarna däremot bli
i fråga örn innehavda aktier beskattade för dessas börsvärde eller annars
erkända allmänna saluvärde men i fråga om innehavda andelar i ekonomiska
föreningar endast beskattade för andelarnas nominella belopp. På
detta sätt bli inom ekonomiska föreningar fonderade medel utöver det nominella
insatskapitalet helt befriade från förmögenhetsbeskattning.

I fråga om såväl inkomst- som förmögenhetsbeskattning komma sålunda

131

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

de ekonomiska föreningarna, efter genomförandet av det nya skatteförslaget
liksom hittills, att framstå såsom obehörigen gynnade i jämförelse med aktiebolagen
och i jämförelse med av enskild person driven rörelse. Samiidigt
bortfaller den merbelastning som ekonomiska föreningar i jämförelse med
aktiebolag (men ej i jämförelse med enskild mans rörelse) burit genom att
vara hänförda till beskattning efter den för fysiska personer gällande skiktskalan.
Kungl. Maj:t bar ställt i utsikt utredning genom 1936 års skattekommitté
av den skatterättsliga behandlingen av de kooperativa föi*etagens rabatter
och pristillägg. Det är nödvändigt att utredningen utvidgas till att omfatta
även deras förmögenhetsbeskattning, samt att i båda avseendena astadkommes
en beskattning rättvis och jämlik med den som åvilar i andra former
driven rörelse. — Man må fråga sig huru det skulle gå med skatteunderlaget
i städer och tätare samhällen örn där driven rörelse alltmera överginge till
att drivas i form av ekonomiska föreningar.»

Bilaga.

Tabell 1, utvisande debiterad kommunal progressivskatt åren 1928—1937.

			L a	n d s b y g d	Städer	H e	la rike	t1
				Komm. progr.-skatt,		Komm. progr.-skatt,		Komm. progr.-skatt,
			Antal	debiterat belopp	Antal	debiterat belopp	Antal	debiterat belopp
			skatte-			skatte-			skatte-
			kronor	Summa	skatte-	kronor	Summa	skatte-	kronor	Summa	skatte-
				kronor	krona		kronor	krona		kronor	krona
Enligt 1928 års taxering........	16,337,280	3,717,164	0: 23	26,007,410	15,340,243	0:59	42,344,690	19,057,407	0: 45
» 1929	1	» ........	16,181,052	2,995,388	0:19	28,243,368	14,227,341	0: 51	44,424,420	17,222,729	0: 39
> 1930	»	> ........	17,626,421	3,425,127	0: 20	30,049,457	15,079,605	0:50	47,675,878	18,504,732	0:39
» 1931	>	> ........	17,445,788	3,305,995	0:19	30,794,520	15,465,994	0:50	48,240,308	18,771,989	0:39
» 1932	>	» ........	15,868,678	2,287,625	0:15	28,855,812	12,660,844	0: 44	44,724,490	14,948,469	0:34
> 1933	>	> ........	13,834,621	1,906,662	0:14	26,646,300	9,693,258	0:37	40,480,921	11,599,920	0:29
» 1934	>	> ........	13,857,389	1,888,200	0:14	25,493,918	8,888,941	0:35	39,351,307	10,777,141	0:28
> 1935	>	> ........	15,406,104	2,418,942	0:16	27,601,600	10,246,205	0:37	43,007,704	12,665,147	0:30
» 1936	»	> ........	16,974,785	3,226,992	0: 19	30,902,119	12,560,241	0:41	47,876,904	15,787,233	0:33
» 1937	>	» ........	18,612,491	8 3,950,936	0:23	33,202,645	>14,937,142	0:45	51,815,136	818,888,078	*0:37
10-års medeltal för åren 1928—1937	16,214,461	2,912,303	0:18	28,779,715	12,909,981	0:45	44,994,176	15,822,284	0:35

1 Gemensamma taxeringsdistriktet ej medräknat.
8 Preliminära siffror.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32-

133

Tabell 2. Beräknad ersättning till städer och landskommuner i anledning
av den kommunala progressivskattens borttagande.

Budgetåret	Ersättningsbelopp, kronor
enligt 1936 års skattekommitlé (medeltal för åren 1934—1936)	enligt grop. nr 258 (medeltal för åren 1928-1937)	enligt motionerna 1:305 och 11:441 (medeltal för åren 1928—1937)	enligt reservation av hrr Sjödahl o. Nordenson (medeltal för åren 1928-1937)
1939/40 ......	13,076,507	15,822,284	15,822,284	15,822,284
1940/41 ......	9,807,380	11,866,713	14,240,056	13,185,237
1941/42 ......	6,538,253	7,911,142	12,657,827	10,548,190
1942/43 ......	3,269,127	3,955,571	11,075,599	7,911,142
1943/44 ......	—	—	9,493,370	5,274,096
1944/45 ......	—	—	7,911,142	2,637,049
1945/46 ......	—	—	6,328,914	—
1946/47 ......	—	-	4,746,685	—
1947/48 ......	—	—	3,164,457	—
1948/49 ......	—	—	1,582,228	—
Summa	32,691,267	39,555,710	87,022,562	55,377,998

Mimny lill riksdagens protokoll 19,''I8. 7 sand. Nr 32.