Bevillningsutskottets betänkande Nr 3. ■■ (Betänkande 1925:Bevu3 bevu)

Bevillningsutskottets betänkande Nr 3. ■■

Sr 3.

Ankom till riksdagens kansli den 12 februari 1925 kl. 1 e. in.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion om,
införande av allmänt rusdrycksförbud.

I en inom andra kammaren väckt motion, nr 85, vilken hänvisats till
bevillningsutskottet, har herr Bodén föreslagit, »att riksdagen beslutar
införa förbud i landet mot all tillverkning, försäljning, import eller innehav
av alkoholhaltiga drycker, som innehålla mer än 2 XU volymprocent
alkohol, till annat än medicinskt eller tekniskt bruk;

att för den händelse riksdagen bifaller framställningen:

lagen må träda i kraft den 1 januari 1930.

Att riksdagen hemställer hos regeringen om uppsättande av förslag till
lagtext, som i god tid före lagens ikraftträdande skall föreläggas riksdagen; att

riksdagen hemställer hos regeringen att under tiden intill dess lagen
träder i kraft ordna landets ekonomi så, att staten göres fullt oberoende
av rusdrycksinkomsterna.»

Beträffande den för detta förslag anförda motiveringen får utskottet
hänvisa till motionen.

Frågan om permanent och totalt rusdrycksförbud har varit föremål för Återblick.
utredning av nykterhetskommittén, som jämväl den 5 augusti 1920 avgivit
betänkande och förslag i ämnet. Ett av kommittén utarbetat förslag till
lag om alkoholvaror innefattade sålunda bl. a. förbud mot tillverkning
och försäljning inom riket samt införande till riket av alkoholvaror. I
nämnda betänkande har kommittén rörande folkomröstning om förbud
gjort följande uttalande:

»De omständigheter, som enligt kommitténs mening motivera förbudsfrågans
hänskjutande till folkomröstning, äro i huvudsak följande.

Den viktigaste förutsättningen för att ett genomfört förbud skall kunna
med framgång upprätthållas är förefintligheten av en övertygad folkmajoritet,
som ställer sig såsom garant för förbudsbesiutets förverkligande. För
att denna garant skall bli nog effektiv måste tvänne villkor uppfyllas: dels
måste det på ett otvetydigt sätt utrönas, att en förbudsvänlig majoritet
verkligen existerar, och dels måste denna majoritet göras starkt medveten
om att den påtagit sig ansvaret för den lag, som den godkänt.

För att otvetydigt utröna, huru stor del av folket det är som önskar
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 7 samt. 3 höft. (Nr 3.)

Bevillningsutskottets betänkande Nr 3.

Utskottet.

totalförbud, är det enligt kommitténs mening nödvändigt att anordna en
särskild omröstning, som endast gäller frågan: förbud eller icke förbud.»

Även de ledamöter av nykterhetskommittén, vilka icke förenat sig i dess
förslag om förbudslag eller i fråga om detta framställt olika ändringsyrkanden,
anslöto sig till tanken på en folkomröstning. I denna punkt
förefanns inom kommittén ingen annan meningsskiljaktighet än den, att
vissa ledamöter föredrogo en bekräftande folkomröstning, andra en konsultativ.

I samtliga de motioner, i vilka vid 1921 års riksdag förslag framställdes
om införande av konsultativ folkomröstning, åberopades såsom ett huvudsakligt
skäl härför nykterhetskommitténs ovanberörda uppfattning om att
en förbudslagstiftning bör föregås av folkomröstning.

Sedermera hava, efter samstämmande beslut vid 1921 och 1922 års riksdagar,
grundlagsändringar i syfte att möjliggöra konsultativ folkomröstning
genomförts. I den år 1922 inom andra kammaren av herr Sävström m. fl.
väckta motion, nr 131, vari framlades förslag till lag om folkomröstning
angående rusdrycksförbud — vilken motion angav sig vara ett uttryck för
riksdagens nykterhetsgrupps uppfattning i frågan — uttalades, att motionen
»har närmast föranletts av en önskan att tillmötesgå det från många håll
resta kravet på en förbudsomröstning», vilket uttalande måste fattas såsom
innebärande att även riksdagens nykterhetsgrupp accepterat tanken på att
en folkomröstning måste föregå antagandet av en förbudslagstiftning. Sedan
den 28 april 1922 utfärdats lag om folkomröstning angående rusdrycksförbud,
har under år 1922 folkomröstning verkställts angående införandet av
fullständigt rusdrycksförbud, varvid 925,097 röster avgivits mot antagandet
av en lag om fullständigt rusdrycksförbud i riket, under det att 889,132
röster avgivits för antagandet av en sådan lag.

En närmare granskning av omröstningssiffrorna visar bl. a., att inom
samtliga norrländska län samt inom Kopparbergs, Västmanlands, Örebro,
Värmlands, Skaraborgs, Jönköpings och Östergötlands län majoritet fanns
för förbud, medan övriga län och Stockholms stad visade majoritet emot
förbudet. Majoriteten för förbud växlade mellan 81.5 procent, i Jönköpings
län, och 55 procent, i Skaraborgs län, under det majoriteten emot förbud
var störst i Stockholms stad eller 86.5 procent och minst i Uppsala län
eller 51 procent. Av de mot förbudet avlämnade rösterna hade 580,066
röster avgivits av män och 345,031 röster av kvinnor, av de för förbudet
avlämnade rösterna hade 401,993 röster avgivits av män och 487,139 röster
av kvinnor.

Det måste enligt utskottets uppfattning anses uteslutet att nu, i strid mot
den mening, som så pass nyligen som vid 1922 års folkomröstning kommit till
uttryck i frågan om förbud eller ej, antaga ett förslag i den riktning motionen
avser. Utskottet vill därjämte betona, att enligt dess mening en lag -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 3. 3

stiftning om permanent rusdrycksförbud icke bör antagas utan att densamma
befunnits hava stöd hos en klar majoritet bland folket.

Av här anförda skäl har utskottet funnit sig sakna anledning att nu närmare
ingå på eller taga ställning till frågan om lämpligheten av rusdrycksförbud
över huvud taget eller inlåta sig på de skäl av formell natur, som
kunna anföras mot ett bifall till motionen.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att ifrågavarande motion II: 85 av herr Bodén, om
införande av allmänt rusdrycksförbud, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 12 februari 1925.

På bevillningsutskottets vägnar:

ERIK RÖING.

Närvarande: herrar Röing, Wohlin, Johan Nilsson i Kristianstad, Rune*. Boman, Pers, Bärg,
Boren, Johan Bergman, Jönsson i Boa, Johansson i Kullersta, Lithander, Olsson
i Golvvasta, Bengtsson i Kullen, Lövgren i Nyborg, Björnsson, Alexis Björkman,
Björklund, Olsson i Gävle och Elol Ljunggren.

* Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.

Reservati oner:

av herr Pers, som ansett, att utskottets betänkande bort hava följande
lydelse:

»Eftersom svenska folket efter förbudsomröstningen 1922 icke tillkännagivit
sådan anslutning till kravet på rusdrycksförbud, att ett sådant har
utsikt att upprätthållas och bliva till avsett gagn, hemställer utskottet,

att ifrågavarande motion II: 85 av herr Bodén, om
införande av allmänt rusdrycksförbud, icke må vinna
riksdagens bifall.»

4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 3.

av herrar Bergman och Elof Ljunggren, som ansett, att utskottets betänkande
bort vara av följande innehåll:

»Den fråga, motionen gäller, är, som bekant, ett av de spörsmål, som under
de senaste generationerna tilldragit sig alltmänt intresse. En väldig folkrörelse,
av större anslutning än någon annan i vårt land, har sedan ett
århundrade tillbaka verkat och verkar alltjämt för dess lösning. Sedan
riksdagens andra kammare år 1910, efter ett minnesvärt anförande av Lunds
universitets nuvarande rektor, juris professorn J. Thyrén, utan votering
uttalat sig för en allsidig utredning av frågan, under vilka förhållanden
ett fullständigt rusdrycksförbud kunde genomföras i riket, uppdrog Kungl.
Maj:t år 1911 åt en kommitté att verkställa denna utredning. Först år
1920 förelåg det slutliga resultatet av detta arbete. Det utmynnade i ett utarbetat
förslag till förbudslag. I sitt betänkande föreslog kommittén även,
för att utröna graden av den anslutning förslaget kunde äga bland vårt
folk, en särskild folkomröstning i förbudsfrågan. Härom yttrade kommittén
bl. a.:

De omständigheter förbud’. (Lika med utskottsmajoriteten.)

I samtliga — — kvinnor. (Lika med utskottsmajoriteten.)

Folkomröstningens resultat blev alltså, att förbudets motståndare befunnos
vara i en svag majoritet bland de röstande (cirka 51 procent mot 49). Ett
stort antal röstberättigade gav emellertid ej sin mening till känna, vadan
någon fullt tillförlitlig kännedom om folkflertalets ställning till förbudstanken
icke kan sägas hava vunnits. Dessutom är det givetvis icke i och för sig
klart, att 1922 års omröstningsresultat i allo motsvarar folkstämningen nu,
på tredje året därefter. Men då det varken genom förnyad folkomröstning
ellei på annat sätt ådagalagts, att meningarna i frågan undergått sådan
förskjutning, att förutsättningar för ett krav på omedelbart beslut om allmänt
och permanent rusdrycksförbud just nu skulle förefinnas, finner utskottet
sig icke kunna tillstyrka bifall till den nu föreliggande motionen.

Det synes utskottet uppenbart, att en förnyad riksdagsaktion för sådant
förbud måste förutsätta en helt annan utgångspunkt än den löst utkastade
plan, som innehålles i förevarande motion. Ett allvarligt menat riksdagsinitiativ
för totalt och permanent rusdrycksförbud synes först och främst
böra äga stödet av ett tydligt krav på sådant initiativ från den svenska
nykterhetsrörelsens samlade styrka, sådan den framträder i sina representativa
organ inom och utom riksdagen. Något sådant krav har, utskottet veterligt,
icke givit sig till känna såsom stående bakom denna motion. Vidare synes
för ifrågavarande aktion böra förutsättas en även utanför nykterhetsorganisationerna
dokumenterad opinion i samma riktning.

Att en sådan opinion i en ej alltför avlägsen framtid kan förväntas, synes
ganska sannolikt. Frågan måste nämligen år efter år vinna allt mer stegrad
aktualitet, sedan numera i världens ekonomiskt ledande stormaktsland,
Amerikas Förenta stater, den 16 januari 1920 ett med stor majoritet grund -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 3. 5

lagfäst totalt rusdrycksförbud trätt i kraft och allt mer börjar visa sina
verkningar. I den mån dessa utfalla gynnsamt, kan Amerikas exempel
säkerligen ej undgå att inverka på andra folk. Europas nationer fingo under
kristidens påtvungna alkoholknapphet uppleva en aldrig förr bevittnad nedgång
i fyllerifrekvens och av alkohol förorsakade sjukdomar, en anmärkningsvärd
avfolkning av alkoholistanstaiter m. m. Men Europas flesta folk hava det
oaktat återgått till den friare tillgången till rusdrycker och därmed också
fått igen deras sociala skadeverkningar. Detta gäller även Sverige. Det
nuvarande kontrollsystemet har väl i viss mån nedbringat några av dessa
olycksföljder, men icke i tillnärmelsevis samma grad som 1917 och 1918
års förbudsliknande förhållanden gjorde, oberoende av detta system. Å andra
sidan har detta system bidragit att ånyo popularisera dryckessederna och
därmed ökat svårigheterna att tillbakatränga dem. Amerikas folk har
med sitt sinne för radikala och praktiskt verksamma metoder dragit den
slutsats av vunna erfarenheter, som Europas folk i allmänhet saknat lust
och mod att våga. Aldrig någonsin har Förenta Staternas välstånd varit
större än nu. Amerikas rikedom och framför allt Europas särskilt av
kriget vållade armod bero givetvis på många andra .orsaker än folkens
ställning till alkoholfrågan, men förbudet har enligt Amerikas sakkunniga
myndigheters och dess ledande nationalekonomers uttalanden en anmärkningsvärd
del i det ökade välståndet därstädes.

Nykterhetsfrågan är även för svenska folkets ekonomiska och sociala framåtskridande
samt för dess fysiska och moraliska sundhet av så fundamental
betydelse, att intet bör underlåtas, som kan bidraga till denna frågas rationella
och snara lösning.

Utskottet delar motionärens önskan att främja denna lösning, men kan
av ovan anförda skäl icke anse de nödiga förutsättningarna just nu föreligga
för ett bifall till motionärens yrkanden, vilka till en del även ur formell
synpunkt torde vara oantagliga.

Utskottet får därför hemställa, — — — åtgärd.» (Lika med utskottsmajoriteten.
)

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 7 samt. 3 höft- (Nr 3.)