Bevillningsutskottets betänkande Nr 26 (Betänkande 1939:Bevu26 bevu)

Bevillningsutskottets betänkande Nr 26.

Nr 26.

Ankom till riksdagens kansli den 12 maj 1939 kl. le. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion
angående tullen å knivar och gafflar.

(lia avd.)

I en inom andra kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad motion,
nr 307, hava herrar Jonsson i Eskilstuna och Janson i Frändesta hemställt,
att riksdagen måtte besluta, att tulltaxan i nedan angivna del erhåller
följande ändrade lydelse:

Knivar, ej särskilt nämnda:

icke hopfällbara; lösa blad till knivar, hänförliga till nr
820—821, härunder inbegripna; ävensom bords- och
hushållsgafflar:

820 av rostfritt järn eller stål, ävensom av annat järn eller stål

med skaft av förgylld eller försilvrad metall, ebonit,
porslin, pärlemor, elfenben, flodhäst- eller valrosständer
eller av celluloid, galalit och andra liknande formbara,
konstgjorda ämnen, samt skedar av rostfritt järn eller
stål .............................................

821 andra .............................................

Därest detta yrkande icke av bevillningsutskottet skulle kunna förordas till
riksdagen hava motionärerna hemställt, att utskottet måtte föreslå, att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Majit begär omprövning av tullsatserna på knivar
och gafflar, i syfte att bringa dessa tullsatser i överensstämmelse med
rimliga krav från de inhemska tillverkarnas sida på skydd mot uppenbar
dumping.

Beträffande motiveringen för detta yrkande får utskottet hänvisa till motionen.

Vid behandlingen av motionen har utskottet anlitat byråchefen i generaltullstyrelsen
E. Sandquist såsom sakkunnig.

I fråga örn tulltaxeringen av de artiklar, som avses i motionen, det vill säga
knivar, gafflar och skedar av rostfritt järn eller stål, gäller för närvarande,

Tull för
100 kg.
kronor

E 150:—
E 50: —

Bevillningsutskottets betänkande Nr 26.

att knivar och gafflar av dylikt material draga en tull av 50 kronor för 100
kilogram, därest de icke äro försedda med skaft av viss finare beskaffenhet,
i vilket fall de äro belagda med en tull av 150 kronor för 100 kilogram. För
skedar utgår tull, om de äro polerade, med 55 kronor för 100 kilogram och i
annat fall med 20 kronor för 100 kilogram. Det av motionärerna framlagda
förslaget innebär att samtliga ovannämnda artiklar av rostfritt järn eller
stål skola åsättas en gemensam tull av 150 kronor för 100 kilogram.

Efter därom i grundlagsenlig ordning framställd begäran har utskottet
emottagit ett av kommerskollegium och generaltullstyrelsen gemensamt avgivet
utlåtande. Vid detta hava fogats dels ett yttrande av handelskammaren
i Stockholm dels ock en promemoria i ärendet av förste byråingenjören
i kommerskollegium K. Wickman.

Stockholms handelskammare har ansett, att frågan om en ändring av tullskyddet
för rostfria knivar och gafflar borde upptagas till prövning först i
samband med en allmän översyn av tulltaxans avdelning för järn- och stålvaror
i syfte att ernå en lämpligare tullbeskattning av alla de olika slag av
produkter, vilka framställdes av rostfritt järn eller stål. Oberoende härav
borde enligt handelskammarens mening en viss ändring av tullbeskattningen
av skedar av rostfritt järn eller stål komma till stånd.

Kommerskollegium och generaltullstyrelsen hava till en början erinrat
örn ett av dem år 1937 avgivet utlåtande över en framställning om ökat tullskydd
för nu ifrågavarande varor, s. k. kuvertartiklar, i vilket utlåtande ämbetsverken
bland annat framhöllo, att starka skäl talade för, att tullsatserna
för nämnda varor borde revideras därhän, att åtminstone i vissa fall den inhemska
industrien bereddes ett bättre tullskydd. Ämbetsverken hava vidare
anfört bland annat följande.

Importpriset för rostfria kuvertartiklar understege för närvarande i vissa
fall ganska avsevärt självkostnadspriserna för inom landet tillverkade sådana
varor. Från en av de större tillverkarna av sådana artiklar av rostfritt
material hade kommerskollegium inhämtat, att detta företags tillverkning av
knivar och gafflar under år 1938 avsevärt gått tillbaka. Om en förstärkning
av den inhemska industriens konkurrenskraft gentemot importvarorna
ansåges önskvärd, syntes detta knappast kunna åstadkommas på annat sätt
än genom att industrien i fråga bereddes ett bättre tullskydd. Vid bedömandet
av detta spörsmål borde emellertid den omständigheten beaktas, att ett
särskiljande överhuvud taget av knivar, gafflar och skedar, tillverkade av
rostfritt stål, från dylika artiklar av annat järn eller stål skulle komma att
medföra svårigheter i tulltaxeringshänseende, enär någon i det dagliga arbetet
praktiskt användbar metod för sådant särskiljande ännu icke förefunnes.
Sålunda skulle man vid tulltaxeringen ofta bliva nödsakad att vidtaga
omständliga och tidsödande kemiska undersökningar för fastställande av materialets
beskaffenhet. Det borde därvid uppmärksammas, att den å importerade
knivar förefintliga beteckningen, enligt vilken de skulle utgöras av
rostfritt stål, enligt vad erfarenheten visat ofta vore missledande och sålunda
icke utan vidare kunde godtagas såsom grundläggande för tulltaxeringen.
Även andra synpunkter manade till betänksamhet inför den föreslagna tulltaxeändringen.
Dessa hänförde sig till de konsekvenser i handelspolitiskt avseende,
som en sådan förändring skulle kunna tänkas medföra.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 26.

Under åberopande av vad i utlåtandet anförts hava ämbetsverken avstyrkt
bifall till motionerna.

På sätt framgår av ämbetsverkens utlåtande kunna vissa skäl åberopas till
stöd för en ändring av tulltaxan i syfte att knivar, gafflar och skedar av rostfritt
järn eller stål åsättas högre tull än motsvarande artiklar av vanligt
järn eller stål. Enligt vad som uppgivits skulle ett särskiljande av rostfria
och icke rostfria kuvertartiklar medföra stora svårigheter i tulltekniskt avseende.
Med hänsyn härtill och då en höjning av tullen å de betydande
importvaror, örn vilka här är fråga, icke torde kunna undgå att få menliga
återverkningar i handelspolitiskt avseende, anser sig utskottet i likhet med
ämbetsverken icke böra tillstyrka bifall till motionen. Frågan om ändrad
tullbeskattning av ifrågavarande artiklar synes dock vara av sådan betydelse,
att den bör ägnas uppmärksamhet vid en kommande, mera allmän översyn
av tulltaxan.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att motionen II: 307 av herrar Jonsson i Eskilstuna och
Janson i Frändesta, angående tullen å knivar och gafflar,
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 12 maj 1939.

t På bevillningsutskottets vägnar:

IVAR ANDERSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Johan Bärg, Viktor Larsson, Heiding, Bengtsson, Sjödahl,
Elon Andersson, Velander, Ekman, Robert Berg och Sylwan; samt

från andra kammaren: herrar Anderson i Norrköping, Lövgren, Björklund, Olsson i
Gävle, Ericson i Boxholm, Johanson i Huskvarna, Werner i Hultsfred, Hammarlund, Hagberg
i Malmö och Jonsson i Skedsbygd.

Utskottet.

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 7 sami. 1 avd. Nr 25—26.