Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1959 (Betänkande 1959:Bevu25 bevu)

Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1959

Nr 25

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om vissa ändringar i tulltaxan.

(l:a avd.)

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta,
av utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen

I) de likalydande motionerna I: 162 av fru Segerstedt-Wiberg och II: 211
av fru Johansson m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte i skrivelse till
Kungl. Maj:t hemställa, att införselavgifterna på UNICEF:s s. k. greeting
cards slopas»;

II) de likalydande motionerna I: 298 av herrar Birger Andersson och
Nils-Eric Gustafsson samt 11:368 av herr Nilsson i Tvärålund, vari hemställts,
att riksdagen måtte besluta om följande ändringar i gällande tulltaxa: 87.

13 Barnvagnar samt invalid- och sjukvagnar utan mekanisk framdriv -

ningsanordning; delar till dylika fordon:

A. Barnvagnar .................................... 10 procent

B. Invalid- och sjukvagnar ........................ fri

90.19 Ortopediska artiklar, härunder inbegripet medicinsk-kirurgiska
gördlar, brockband o. d., konstgjorda lemmar, tänder och ögon samt
andra proteser; hörapparater för lomhörda, spjälor och liknande
artiklar för behandling av frakturer.................. fri

III) motionen II: 212 av fröken Karlsson och herr Regnéll, vari hemställts,
att riksdagen måtte besluta att i tulltaxan under 06.04 blad, kvistar och
andra växtdelar m. m. för varunummer 901 adiantum och asparagus skall
införas följande anmärkning: »För torkade eller eljest för transporten konserverade
adiantumblad, som införas för vidare yrkesmässig bearbetning,
skall tull icke utgå»; samt

IV) motionen II: 423 av herr Hagnell, vari hemställts, »att riksdagen måtte
— med ändring av gällande tulltaxa av den 12 september 1958 (SFS
nr 475) — besluta

1. a) att medgiva tullfrihet för kondensatorpapper oavsett rullarnas bredd
(48.01.240) eller — om det ej kan medgivas —

b) i tulltaxeförordningen intaga en bestämmelse om att allt kondensatorpapper
oavsett rullarnas bredd skall tulltaxeras under statistiskt nummer
48.01.240,

2. att medgiva tullfrihet för etsade aluminiumfolier för kondensatortillverkning
(76.04),

1 Bihang till riksdagens protokoll 1959. 7 samt. Nr 25

Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1959

3. att ändra lydelse för statistiskt nummer 85.18 enligt följande:
Elektriska kondensatorer fasta eller variabla:

A. vägande per styck högst 250 g.......................... 17 %

B. andra slag och delar till kondensatorer .................. 10 %,

4. att i tulltaxeförordningen intaga en bestämmelse om att samtliga delar
och material till kondensatorer skall tulltaxeras under de kapitel i tulltaxan
och enligt de statistiska nummer som närmast motsvarar beskrivningen
på materialet och den enskilda delen, samt
att vederbörande utskott måtte utarbeta erforderlig författningstext».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionerna 11:211, 11:212, 11:368 och 11:423.

Utskottet har under hand inhämtat yttrande över samtliga motioner från
generaltullstyrelsen samt över de ovan under II) och IV) upptagna motionerna
från kommerskollegium.

I anledning av motionen 11:423 har till utskottet ingivits skrifter från
Aktiebolaget Bifa och Svenska pappersbruksföreningen.

Tullen å kondensatorpapper, aluminiumfolier och delar
till kondensatorer

I motionen II: 423 anföres i huvudsak följande.

I den nya tulltaxan taxeras kondensatorpapper enligt statistiskt nummer
48.01.240 med en tullsats av 3 %. För rullbredder understigande 15 cm taxeras
kondensatorpapper enligt statistiskt nummer 48.15.901 med en tullsats
av 6 %. Detta förfarande stödes på Anmärkning 4 a) till kapitel 48 i tulltaxan.
Den nya tulltaxan medger icke undantag på grundval av förbrukningsintyg.
Enligt vad som framgår av proposition nr 90/1958 har vid förarbetena
till den nya tulltaxan avsikten varit att tillämpa en enhetlig tullsats
för kondensatorpapper oberoende av bredd. I det »Förslag til Toldlov»,
som av den danske finansministern framlades för Folketinget i oktober
1958, har föreslagits tullfrihet för kondensatorpapper. Visserligen förekommer
i detta förslag samma anmärkning till kapitel 48 som i den svenska
tulltaxan, men till statistiskt nummer 48.01 har fogats ett bemyndigande för
tullstyrelsen att fastställa de närmare villkoren för införsel av berörda
varor. Avsikten synes vara att lämna kondensatorpapper tullfritt oberoende
av bredd. En enhetlig tulltaxering av allt kondensatorpapper oberoende av
bredd medför den fördelen, att allt kondensatorpapper redovisas under ett
och samma statistiska nummer. Importen av kondensatorpapper till Sverige
uppgår till ca 400 ton per år till ett värde av drygt 3 miljoner kr.
Ändringen av tullsatsen från 10 öre per kg till 3 resp. 6 % medför att tullavgifterna
för kondensatorpapper ökar från 40 000 kr. per år till ca 155 000
kr. Denna höjning drabbar huvudsakligen tillverkare av småkondensatorer.

Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1959

Det är att märka, att vid tulltaxekommitténs behandling av förslaget till
ny tulltaxa reserverade sig kommittéledamoten Westerlind med yrkande
om tullfrihet för kondensatorpapper. Såsom framgår av tulltaxekommitténs
betänkande finns ingen inhemsk tillverkning av kondensatorpapper,
och några avsikter att ta upp tillverkning av kondensatorpapper inom landet
är inte kända.

Priset för etsade aluminiumfolier med de tjocklekar, som användes i kondensatorindustrin,
är ungefär 30 kr. per kg. Genom införande av den nya
tulltaxan belastas det etsade foliet med ungefär 6 gånger högre tull än
tidigare. Importen av etsade aluminiumfolier uppgår till ca 350 000 kr. per
år. Tullavgifterna för denna import uppgår efter den nya tulltaxans ikraftträdande
till 17 500 kr. mot tidigare ca 3 000 kr. Denna kostnadsökning är
besvärande för kondensatorindustrin. De etsade aluminiumfolierna användes
uteslutande i elektrolytkondensatorer. Dessa kondensatorer ingår som
komponenter bl. a. i radiomottagare och televisionsmottagare och tillverkas
därför i stora serier av fabrikanter i England och på kontinenten. På grund
av en från kriget och tiden strax därefter kvarstående överkapacitet hos den
engelska kondensatorindustrin erbjuds utländska elektrolytkondensatorer
till priser, som med säkerhet ligger under framställningskostnaderna. I
stället för en skärpning av tullsatserna bör här övervägas en tullindring för
den svenska kondensatorindustrin, och konkurrensläget motiverar tullfrihet
för etsade aluminiumfolier till kondensatorer.

De båda varuslagen kondensatorpapper och aluminiumfolier tulltaxeras
under kapitel 48 resp. 76. Samma princip tillämpas för tulltaxering av vaxer,
oljor och kemikalier. Däremot rubriceras exempelvis rör och tuber av aluminium
samt elektriska isolatorer av keramiskt material som delar till
kondensatorer, om de levereras till en kondensatortillverkare. Ett sådant förfarande
måste anses oegentligt. En elektrisk kondensator är till sin natur
sådan, att den icke kan levereras isärtagen i delar. Den materiel, som användes
för framställning av kondensatorer, bör genomgående tulltaxeras
under de kapitel i tulltaxan och enligt de statistiska nummer som närmast
motsvarar beskrivningen på materialet och den enskilda delen. En tulltaxering
såsom den nuvarande medför en väsentlig ökning av tullutgifterna för
ifrågavarande varuslag. Tullsatserna för elektriska kondensatorer är 17 %
för kondensatorer »vägande per styck högst 250 g» och 10 % för »andra
slag». Vid import av delar till kondensatorer, som icke kan hänföras till
annat tulltaxenummer, torde det i många fall vara omöjligt att avgöra om
dessa skall användas till kondensatorer, som i färdigt skick väger över eller
under 250 g. Dessa delar är som regel närbesläktade med varuslag för vilka
tullskyddet är lägre än den lägsta av de båda tullsatserna för kondensatorer,
d. v. s. 10 %. Av dessa skäl bör tull satsen för delar till elektriska kondensatorer
fastställas till 10 %.

Generaltiitlstgrelsen anför, att kondensatorpapper enligt den gamla tulltaxan
var hänförligt till tulltaxenr 373 (stat. nr 853:4) med tull av 10 öre
per kg. Inkom varan i rullar med eu bredd understigande 20 cm, skulle den

Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1959

enligt en i taxan intagen anmärkning i princip hänföras till arbeten av papper
enligt tulltaxenr 387 (stat. nr 877) med tull av 50 öre per kg, men denna
bestämmelse gällde icke papper för yrkesmässig förbrukning, under vilken
kategori kondensatorpapper var att hänföra. I enlighet därmed kom även
kondensatorpapper i rullar med en bredd understigande 20 cm att hänföras
till förenämnda tulltaxenr 373 (stat. nr 853: 4). Tullsatsen 10 öre per kg
motsvarade enligt importstatistiken 1 ä 2 procent av värdet.

I den nya tulltaxan är kondensatorpapper hänförligt till tulltaxenr 48.01
och där upptaget i en särskild underposition (nr 48.01 C) med tull av 3 %
av värdet. Enligt anmärkning 4 a till tulltaxans kapitel 48 omfattar nämnda
nummer emellertid icke papper i remsor eller rullar med en bredd icke överstigande
15 cm; dylikt papper hänföres i stället till tulltaxenr 48.15 med
tull av 6 % av värdet. Denna bestämmelse kan sägas motsvara ovannämnda
anmärkning i den gamla taxan. Någon motsvarighet till det tidigare gällande
undantaget beträffande papper för yrkesmässig förbrukning förekommer
emellertid icke i den nya taxan. Kondensatorpapper i rullar med en bredd
av högst 15 cm blir därför hänförligt till tulltaxenr 48.15 och sålunda belagt
med en tull av 6 % av värdet.

Motionärens yrkanden (punkt 1) gå ut på att kondensatorpapper i rullar
liksom annat kondensatorpapper skall hänföras till nr 48.01; det i första
hand framställda yrkandet innebär därjämte att tullfrihet skall stadgas för
varuslaget i fråga, medan det i andra hand framställda yrkandet icke innefattar
någon ändring av den nu under nr 48.01 stadgade tullsatsen för kondensatorpapper.

Nordiska ekonomiska samarbetsutskottets förslag till gemensam nordisk
tulltaxa upptager för kondensatorpapper i tulltaxenr 48.01 en tullsats av
3 % av värdet, under det att tullsatsen vid tulltaxenr 48.15 i samma förslag
angivits till 8 % av värdet.

Tullsatserna vid tulltaxenr 48.01 i den nya svenska tulltaxan överensstämma
med det förslag som framlades av 1952 års tulltaxekommitté. För
papper i allmänhet under sagda nummer föreslog kommittén en tull av 5 %
av värdet, men vissa slag av papper upptogs med andra tullsatser; för kondensatorpapper
föreslogs sålunda en tull av endast 3 %, vilket motiverades
med att tullsatsen för nämnda slag av papper i GATT var bunden vid detta
belopp. Vid tulltaxenr 48.15 föreslog tulltaxekommittén samma tullsats som
för papper i allmänhet eller 5 % av värdet. I propositionen förordades emellertid
att tullen, i avvaktan på prövning av det nordiska förslaget, vilket
enligt vad förut sagts gick ut på en tull av 8 %, skulle bestämmas till 6 %
av värdet. Frågan om tullen på papper i rullar eller på kondensatorpapper i
allmänhet berördes icke särskilt vid behandlingen i riksdagen. I detta sammanhang
må framhållas att den i motionen omnämnda reservationen av
ledamoten Westerlind i 1952 års tulltaxekommitté icke gällde kondensatorpapper
i och för sig utan var en generell reservation beträffande alla slag av
papper och papp.

Nyssnämnda anmärkning 4 a till kap. 48 i den nya tulltaxan tillhör den
internationellt antagna s. k. Bryssel-nomenklaturen, varför det torde bero
på ett förbiseende när motionären ifrågasätter huruvida icke de svenska bestämmelserna
strida mot överenskommelsen om denna nomenklatur.

Likaledes vill det synas som om motionären missuppfattat det av honom
omnämnda danska tulltaxeförslaget. I motionen åsyftad anmärkning i detta
förslag, enligt vilken tullstyrelsen bemyndigas att fastställa de närmare
villkoren för tillämpning av position 48.01 A i den danska tulltaxan (omfattande
bl. a. kondensatorpapper), avser nämligen endast uppdelningen av
tulltaxenr 48.01. I fråga om klassificeringen av papper i rullar enligt nr

Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1959

48.15 följer det danska förslaget liksom det svenska helt bestämmelserna i
Bryssel-nomenklaturen. I den av folketinget antagna tulltaxan har f. ö. kondensatorpapper
upptagits i en särskild underrubrik även under nr 48.15
(med tullfrihet liksom under nr 48.01).

I regel torde nedskärning av papper i rullar innebära en så ringa bearbetning
att det i och för sig knappast kan anses motiverat med högre tullsats
för papper i denna form än för annat papper. Huruvida man därför vid fastställandet
av tullen å papper i rullar bör i detalj anknyta till tullsatserna
under nr 48.01 eller, för att icke alltför mycket komplicera tulltaxan, bör
fastställa en enhetlig tullsats av samma storlek som för papper i allmänhet
kan givetvis vara föremål för delade meningar. Tulltaxekommittén valde
för sin del det sistnämnda alternativet. Huruvida kommittén därvid möjligen
förbisett att kondensatorpappcr är ett varuslag som icke sällan inkommer
i rullar undandrager sig bedömande; att avsikten skulle ha varit att tilllämpa
en enhetlig tullsats för kondensatorpapper oberoende av varans bredd
torde i alla händelser icke kunna utläsas ur betänkandet. Vilken avsikten
än må ha varit har principen om samma tullsats för papper i rullar som för
annat papper icke godtagits i det nordiska tnlltaxeförslaget, där tullsatsen
för papper i rullar såsom förut anförts uppgår till 8 % av värdet mot 3—
6 % av värdet för annat papper. Vid sådant förhållande synes det vara
vanskligt att i den nordiska frågans nuvarande läge ändra de svenska bestämmelserna
i den riktning motionären påyrkar.

För den händelse åtgärd i motionens syfte likväl skulle befinnas motiverad,
kan den i vad avser kondensatorpapper i rullar med en bredd av högst
15 cm på grund av bestämmelserna i Bryssel-nomenkalturen icke vidtagas
genom att dylik vara hänföres till nr 48.01, utan ändringen måste ske genom
att vid nr 48.15 införes en underrubrik för kondensatorpapper, med den
tullsats som befinnes lämplig för den i rullar inkommande varan.

I den gamla tulltaxan rubricerades aluminiumfolier av den tjocklek som
avses i motionen såsom plåt enligt tulltaxenr 902 (stat. nr 1604) med tull av
25 öre per kg. Importincidensen vid nämnda statistiska nummer utgjorde
de senaste åren ca 4 % av värdet men varierade givetvis för olika kvaliteter.
För den nu ifrågakomna etsade aluminiumfolierna skulle tullen enligt de
prisuppgifter som lämnats i motionen ha motsvarat icke fullt 1 % av värdet.

I den nya tulltaxan äro aluminiumfolier av ifrågavarande slag upptagna i
tulltaxenr 76.04 med tull av 5 % av värdet.

Motionären påyrkar (punkt 2) tullfrihet för etsade aluminiumfolier för
kondensatortillverkning.

Nordiska ekonomiska samarbetsutskottet har i sitt förslag till gemensam
nordisk tulltaxa under nr 76.04 upptagit en tullsats av 7 % av värdet för
folier med viss bearbetning och 5 % av värdet för andra folier.

Tulltaxekommittén hade för sin del vid nr 76.04 föreslagit en tullsats av
3 % av värdet. I propositionen böjdes siffran emellertid till 5 % under hänvisning
till det nordiska tulltaxeförslaget. Frågan berördes icke särskilt under
behandlingen i riksdagen.

Motionen avser endast etsade aluminiumfolier för kondensatortillverkning.
Tulltekniskt är det emellertid knappast möjligt att på grund av varans
beskaffenhet skilja dylika folier från andra aluminiumfolier. En eventuell
särbehandling av de åsyftade folierna måste därför knytas till varans användning
i varje särskilt fall. Tulltaxan är icke främmande för dylika anordningar,
men de torde böra ifrågakomma endast i undantagsfall, då en
tullbefrielse framstår såsom särskilt angelägen. Enligt vad som anföres i
det följande kan dylikt förhållande i förevarande fall knappast anses vara
för banden.

Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1959

I fråga om delar till kondensatorer behandlar motionen närmast vissa klassificeringsfrågor
i den nya tulltaxan, varför här icke torde föreligga någon
anledning afl beröra varornas tulltaxering enligt den gamla taxan.

I den nya tulltaxan äro kondensatorer upptagna i tulltaxenr 85.18, vilket
är av följande lydelse:

85.18 Elektriska kondensatorer, fasta eller variabla:

A. vägande per styck högst 250 g........................ 17 %

B. andra slag .......................................... 10 %

Tulltaxeringen av delar till kondensatorer regleras av bestämmelserna i
anmärkning 2 till tulltaxans avdelning XVI.

Med tillämpning av dessa bestämmelser skola delar, vilka utgöra varuslag
som är särskilt upptaget i visst tulltaxenummer i kap. 85, hänföras till detta
nummer. Denna bestämmelse äger tillämpning bl. a. på isolatorer och isolerdetaljer,
vilka äro upptagna i tulltaxenr 85.25 och 85.26 med tull av 10 eller
15 % av värdet.

Andra delar tulltaxeras, därest de äro igenkännliga såsom uteslutande
eller huvudsakligen avsedda för kondensatorer, enligt samma tulltaxenummer
som dessa, dvs. förut nämnda tulltaxenr 85.18. Vid tillämpning av den
här i svenska taxan gjorda uppdelningen i underrubriker ha bestämmelserna
tolkats så, att differentieringen grundas på vikten av delarna och icke på
vikten av de kondensatorer för vilka de äro avsedda.

Därest någon detalj väl är karakteriserad såsom del till en elektrisk maskin
eller apparat, men icke är igenkännlig som uteslutande eller huvudsakligen
avsedd för kondensatorer, hänföres den till slumprubriken 85.28
med tull av 10 procent av värdet.

Vad slutligen beträffar sådana varor som icke utgöra delar i egentlig bemärkelse,
t. ex. plåt, rör och dylika halvfabrikat, tulltaxeras dessa efter de
rubriker dit de efter sin beskaffenhet höra. Rör av aluminium falla exempelvis
under tulltaxenr 76.06 med tull av 3 % av värdet. Härvid är dock att
märka att detta nummer enligt kommentaren till Bryssel-nomenklaturen
icke är tillämpligt på rör, som bearbetats till bestämda igenkännliga varor,
t. ex. delar till maskiner (varmed avses alla i avdelning XVI upptagna varuslag
och således även kondensatorer). Artiklar bearbetade på sådant sätt
tulltaxeras således enligt förut anförda regler.

Motionären yrkar dels (punkt 3) att tulltaxenr 85.18 skall erhålla följande
ändrade lydelse:

85.18 Elektriska kondensatorer, fasta eller variabla:

A. vägande per styck högst 250 g........................ 17 %

B. andra slag och delar till kondensatorer ................ 10 %

dels (punkt 4) att i tulltaxeförordningen skall intagas en bestämmelse om
att samtliga delar och material till kondensatorer skall tulltaxeras under
de kapitel i tulltaxan och enligt de statistiska nummer som närmast motsvarar
beskrivningen på materialet och den enskilda delen.

Motionären synes åtminstone delvis basera sin argumentering på oriktiga
förutsättningar i vad avser tulltaxans tillämpning. Tänkbart är att motionären
därvid kan stödja sig på faktiska tulltaxeringar, vilka på grund av tjänstemännens
bristande förtrogenhet med den nya tulltaxan blivit felaktigt utförda.
I sådana fall kan rättelse erhållas i enlighet med härför gällande bestämmelser.
I alla händelser kan det fastslås att den svenska tulltaxan helt
ansluter sig till den av motionären åberopade Bryssel-nomenklaturen.

Vad motionären åsyftar med sitt under punkt 4 gjorda yrkande förefaller
något oklart, särskilt i betraktande av att motionären under punkt 3 föreslår
bibehållande av delar till kondensatorer i tulltaxenr 85.18. I varje fall

Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1959 7

skulle en sådan bestämmelse som den under punkt 4 påyrkade, om därigenom
åsyftas en annan tulltaxering av delar än den för vilken ovan redogjorts,
innebära en avvikelse från Bryssel-nomenklaturen.

Vad beträffar yrkandet under punkten 3 föreligger icke något dylikt hinder
att genomföra motionärens förslag, eftersom det här rör sig om en i den
svenska taxan verkställd autonom uppdelning av ett tulltaxenummer. Ett
genomförande av förslaget skulle emellertid innebära ett avsteg från principen
att i taxan icke särskilt upptagna delar till maskiner och apparater böra
draga samma tull som kompletta artiklar av ifrågavarande slag. För att frångå
denna princip torde böra fordras starka skäl, vilket enligt vad i det följande
närmare utvecklas knappast kan anses vara förhållandet i detta fall.

Ifrågavarande motion har till syfte att bereda ökat stöd åt den inhemska
tillverkningen av små kondensatorer. Enligt vad som förut anförts utgör
tullskyddet för dylika artiklar 17 % av värdet, vilket är en för svenska förhållanden
hög tullsats. Framhållas må att tulltaxekommittén hade föreslagit
en tullsats" av 15 % av värdet i avvaktan på förnyad prövning av tullskyddet
för radioindustrin och att inom kommittén reservationsvis framförts
yrkande om en tullsats av allenast 8 % av värdet; när departementschefen i
tulltaxepropositionen föreslog den sedermera fastställda tullsatsen 17 % av
värdet skedde detta med hänsyn till samordningen med förslaget till gemensam
nordisk tulltaxa. Motionärens förslag skulle innebära en höjning
av tillverkningens nettotullskydd. Att denna icke skulle åstadkommas genom
ökning av tullsatsen på den färdiga produkten utan genom minskning
av tullbelastningen på de använda halvfabrikaten ändrar icke det faktum
att det här är fråga om en förstärkning av ett redan högt tullskydd. Vad
som i motionen anförts torde knappast kunna anses utgöra tillräckliga
skäl för en sådan åtgärd, vilken för övrigt skulle avlägsna den svenska
tulltaxan från det föreliggande förslaget till gemensam nordisk tulltaxa.

I kommerskollegiums yttrande framhålles, att II: 423 innefattar dels frågor
av näringspolitisk natur, som kräver särskilda utredningar, dels frågor
rörande tullnomenklaturen och tillämpningen av tulltaxan. Sistnämnda frågor
ankommer det på generaltullstyrelsen att taga ställning till. Utformningen
av det tullskydd, som efter en omprövning kan komma att föreslås,
blir därför i viss mån beroende av hur de tulltekniska frågorna kan lösas.

Med hänsyn till den i motionen begärda tullfriheten för material, som icke
tillverkas i landet, uppges i yttrandet att Sveriges kemiska industrikontor
i skrivelse till Konungen hemställt, att proposition måtte framläggas till
årets riksdag angående införande i tulltaxeförordningen av bestämmelser,
som avser bemyndigande för Kungl. Maj :t att förordna om tullfrihet för
varuslag, som icke är föremål för inhemsk tillverkning. Kungl. Maj:t har
anbefallt kommerskollegium att inkomma med yttrande över denna framställning.
Kollegium har i sin tur hos rikets handelskammare begärt yttrande
däröver.

Tullen å invalid- och sjukvagnar samt hörapparater

Som motivering för yrkandena i de likalydande motionerna I: 298 och
II: :IG8 anföres i huvudsak följande. Vid Nordiska rådets sammanträde i
Oslo i november 1958 rekommenderades de nordiska länderna alt införa

Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1959

tullfrihet för proteser, invalidvagnar och andra nödvändiga hjälpmedel för
vanföra. I fråga om gemensamma nordiska tullsatser för här berörda artiklar
har nordiska ekonomiska samarbetsutskottet föreslagit, att flertalet
av här ifrågavarande artiklar skall vara fria från tull med undantag för
hörapparater för vilka det föreslås en tull av 5 procent. Nordiska rådet anslöt
sig till meningen, att det var angeläget att tullfrihet infördes på här
ifrågavarande område. Enligt den av riksdagen förra året antagna tulltaxan
är de flesta hjälpmedel för vanföra fria från tull. För hörapparater utgår
emellertid alltjämt en tull av 5 procent och för invalidvagnar utan mekanisk
drivanordning och delar till dylika vagnar är tullen 10 procent. Enligt
vad Nordiska rådet kunnat finna borde det inte möta hinder mot att detta
begränsade, men likväl betydelsefulla spörsmål behandlades utan sammanhang
med den stora frågan om gemensamt ekonomiskt samarbete i Norden.

Generaltullstyrelsens yttrande innehåller följande.

Tulltaxeringen enligt tidigare gällande tulltaxa av i motionerna avsedda
invalid- och sjukvagnar utan mekanisk framdrivningsanordning har varit
något vacklande. I stort sett ha emellertid större typer av sådana vagnar
hänförts till tulltaxenr 1056: 6 (stat. nr 1915: 4) med tull av 15 procent av
värdet, under det att mindre typer tulltaxerats såsom arbeten av det ämne
varav de tillverkats (ofta tulltaxenr 893 [stat. nr 1566:3] med tull av 12
öre per kg).

I den nya tulltaxan äro vagnar av ifrågavarande slag tillsammans med
barnvagnar upptagna i tulltaxenr 87.13 med tull av 10 procent av värdet.

Motionärerna yrka att tullfrihet införes för invalid- och sjukvagnar.

Nordiska ekonomiska samarbetsutskottet har i sin tilläggsrapport upptagit
nu ifrågakomna vagnar jämte delar därtill med tullfrihet.

Tullsatsen 10 % av värdet vid nr 87.13 i den nya svenska tulltaxan överensstämmer
med 1952 års tulltaxekommittés förslag. I sitt betänkande framhöll
kommittén att den med hänsyn till den dominerande ställning, som
den inhemska tillverkningen intoge på hemmamarknaden, icke ansett tillräckliga
skäl föreligga att, såsom från industrins sida yrkats, fastställa tullsatsen
till normalnivån (ca 13 %) utan stannat vid 10 % som en lämpligt
avvägd tull. Framhållas bör emellertid att detta kommitténs yttrande närmast
torde ha avsett barnvagnar. Tulltaxekommitténs förslag synes icke ha
föranlett någon erinran från remissinstansernas sida, och frågan berördes
icke heller under riksdagsbehandlingen.

I detta sammanhang bör även nämnas att invalidvagnar med mekanisk
drivanordning, vilka äro upptagna i tulltaxenr 87.11 och för vilka tullen tidigare
utgick efter 15 % av värdet, i enlighet med kommitténs förslag upptagits
med tullfrihet i den nya taxan. Beträffande dessa vagnar framhöll
kommittén att viss tillverkning förekomme inom landet men att denna icke
bedreves under sådana förhållanden att något tullskydd syntes vara motiverat.
Vad beträffar nu ifrågakomna invalid- och sjukvagnar utan mekanisk
framdrivningsanordning förekommer enligt uppgift en icke obetydlig
inhemsk tillverkning. Förhållandena torde därför icke vara helt analoga
med vad som gäller för de med mekanisk drivanordning försedda vagnarna.

Från tullteknisk synpunkt kan ett särskiljande av invalid- och sjukvagnar
från barnvagnar medföra vissa svårigheter beträffande klassificeringen
av delar till vagnar av ifrågavarande slag. En eventuell tullfrihet för invalid-
och sjukvagnar torde nämligen böra avse jämväl delar till sådana vag -

Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1959 9

nar. Nämnda svårigheter äro dock icke av den betydelse att de kunna anses
utgöra hinder för bifall till förslaget. Vid ett genomförande av detta bör
tulltaxenr 87.13 uppdelas i två underpositioner, nämligen A: barnvagnar
ävensom delar därtill; samt B: invalid- och sjukvagnar ävensom delar därtill.

Enligt tidigare gällande tulltaxa hänfördes hörapparater för lomhörda
till tulltaxenr 1044: 8 (stat. nr 1889: 6) med tull av 10 procent av värdet.

I den nya tulltaxan äro dylika hörapparater hänförliga till tulltaxenr

90.19 och där särskilt upptagna med en tulltats av 5 procent av värdet.
Nämnas må att övriga till samma tulltaxenummer hänförliga varuslag,
nämligen ortopediska artiklar, konstgjorda lemmar o. d. samt spjälor och
liknande artiklar för behandling av frakturer, äro fria från tull.

Motionärerna yrka att tullfrihet införes jämväl för ifrågavarande hörapparater.

Förslaget till gemensam nordisk tulltaxa upptager under nr 90.19 enahanda
bestämmelser som den nya svenska tulltaxan.

1952 års tulltaxekommitté hade föreslagit tullfrihet för rubriken i dess
helhet under framhållande av att den inhemska tillverkningen i den mån sådan
förekomme icke torde vara beroende av tullskydd. I sitt remissyttrande
hemställde emellertid Sveriges mekanförbund att tullen för hörapparater
måtte bibehållas vid 10 % av värdet. Förbundet anförde bl. a. att den
svenske tillverkaren av sådana apparater enligt kommitténs förslag skulle
betala tull med 10—15 % för import av vitala komponenter såsom mikrofoner
och transistorer, motstånd och kondensatorer. Vidare framhöll förbundet
att den svenska industrin på området hade en viktig funktion att
fylla och borde beredas tillfälle att konkurrera på den svenska marknaden
under samma förutsättningar som utländska fabrikanter. I en av Stockholms
handelskammare överlämnad skrivelse framhöll Hörselfrämjandets
riksförbund att en försämring av den svenska hörapparatindustrins villkor
skulle lämna konkurrensen mera fri för mindre nogräknade svenska importörer
av utländska fabrikat. Förbundet underströk vidare att en inhemsk
hörapparattillverkning vore av betydelse ur medicinska och liknande
synpunkter. Det samarbete som dittills ägt rum mellan den inhemska
medicinska forskningen och den svenska industrin och som man under förutsättning
att industrins betingelser icke försämrades även räknade med
skulle fortsätta ansågs av förbundet vara av utomordentlig vikt för de hörselskadade
såväl allmänt sett som då det gällde uppbyggandet av en allsidig
och ur olika synpunkter förstklassig service. I propositionen till 1958
års riksdag förordade departementschefen i fråga om hörapparater och
delar därtill en tull av 5 % av värdet, d. v. s. samma tullsats som nordiska
ekonomiska utskottet hade upptagit i sitt förslag till gemensam nordisk
tulltaxa. Frågan berördes icke närmare i riksdagen, som på denna punkt
godtog departementschefens förslag.

Från tullteknisk synpunkt föreligger icke något hinder mot bifall till det
i motionen framställda yrkandet. Vid bifall till delta hör, på sätt framgår
av motionen, hela tulltaxenr 90.19 upptagas med tullfrihet.

Framhållas må dock att tulltaxans bestämmelser på denna punkt enligt
vad som framgår av det ovan sagda varit föremål för en ingående realbeliandling
i samband med att frågan underställdes föregående års riksdag
och all tullen tillkommit i de hörselskadades eget intresse.

Kommerskollegium uppger hl. a., att en icke oväsentlig inhemsk produktion
förekommer. Vidare framhålles, alt en delegation inom mcdicinalsty -

Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1959

relsen utrett förutsättningarna för en utvidgning av bidragsrätten för de
rörelsehindrade vid anskaffande av vissa ortopediska artiklar in. m., varvid
även behandlas invalidvagnar och rullstolar. Medicinalstyrelsen avser att
under vårens lopp redovisa uppdraget till Kungl. Maj :t.

Beträffande hörapparaterna hänvisar kollegium endast till de i generaltullstyrelsens
yttrande omnämnda uttalandena i frågan av Sveriges mekanförbund
och Hörselfrämjandets riksförbund.

Tullen å adiantumblad

Till stöd för yrkandet i motionen II: 212 anföres bl. a. följande.

Innebörden av 1958 års B-riksdags beslut är att torkat adiantum, som
införes för bearbetning, vilken vara tidigare varit befriad från tull, åsatts en
tull å ej mindre än 30 %. Samtidigt är andra torkade växter och växtdelar
i likhet med tidigare befriade från tull. Den importerade varan, torkade
adiantumblad, användes i vårt land för tillverkning av konstgjorda blommor.
Vid tillverkningen prepareras och färgas bladen för ändamålet. Något
inhemskt skyddsintresse föreligger icke i förevarande fall, då den drivhusodlade
inhemska adiantumväxten över huvud taget icke kan användas
såsom råvara för ifrågavarande tillverkning. De inhemska trädgårdsodlarna
beröres alltså icke. Den torkade importvara, som det här är fråga
om, utgöres av en ormbunke, som växer vild i Australien och som där
tillvaratages och torkas i och för export. Slopandet av den hittillsvarande
tullfriheten för torkade adiantumblad, avsedda för bearbetning, medför en
icke oväsentlig kostnadsbelastning å den inhemska fabrikationen av konstgjorda
blommor och försvårar dennas möjligheter att konkurrera med utlandet.

I sitt remissyttrande anför generaltullstgrelsen.

I den gamla tulltaxan hänfördes adiantumblad, torkade såväl som friska,
till tulltaxenr 43 (stat. nr 98). Vid denna rubrik, vilken omfattade även
andra till prydnad användbara blad in. fl. växtdelar, utgick tullen med 50
öre per kg. Enligt en i taxan intagen anmärkning skulle emellertid tull icke
utgå för torkade eller eljest för transporten konserverade men icke på annat
sätt behandlade varor som infördes för vidare yrkesmässig bearbetning.
Denna bestämmelse kom i tillämpning bl. a. på de i motionen åsyftade adiantumbladen.

Enligt den nya tulltaxan falla de artiklar, som i den gamla taxan hänfördes
till ovannämnda tulltaxenummer, i allmänhet under tulltaxenummer
06.04. Här har införts en särskild underrubrik (nr 06.04 A) för adiantum
och asparagus med tull av 3 kr. 50 öre per kg; för andra till tulltaxenr 06.04
hänförliga artiklar utgår icke någon tull. Tullen för adiantum och asparagus
avser såväl friska som torkade blad, och någon möjlighet till befrielse från
tull i händelse av yrkesmässig bearbetning föreligger icke.

Motionärerna yrka att i taxan införes en anmärkning om att tull icke
skall utgå för torkade eller eljest för transporten konserverade adiantumblad,
som införas för vidare yrkesmässig bearbetning.

Här ifrågavarande artiklar beröras icke av hittills framlagt förslag till gemensam
nordisk tulltaxa.

Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1959 11

Den särskilda tullsatsen för adiantum och asparagus leder sitt ursprung
från ett av 1952 års tulltaxekommitté framlagt förslag. Enligt kommitténs
uppfattning borde nämnda artiklar likställas med avskurna blommor. Med
åberopande härav föreslog kommittén, att varorna i fråga skulle beläggas
med tull av 5 kr. eller 7 kr. 50 öre per kg, beroende på årstiden. I enlighet
med förslag av bevillningsutskottet nedsattes emellertid tullsatsen vid riksdagsbehandlingen
till 3 kr. 50 öre per kg under hela året. Framhållas bör
att frågan närmast behandlats med hänsyn till friska blad av ifrågavarande
slag; tullen på torkade artiklar har icke särskilt berörts under frågans behandling.

Enligt vad som framgår av det ovan sagda har tullbeläggningen av de i
motionen åsyftade artiklarna visst samband med tullbeläggningen av avskurna
blommor. För sådana blommor gällde enligt den gamla tulltaxan,
liksom för blad och därmed jämställda varuslag, att tullfrihet medgavs för
torkade eller eljest för transporten konserverade men icke på annat sätt
behandlade varor, som infördes för vidare yrkesmässig bearbetning. I den
nya tulltaxan ha bestämmelserna ändrats så att de för blommor gällande
tullsatserna endast avse friska blommor; för torkade, blekta, färgade, impregnerade
eller på annat sätt preparerade artiklar utgår över huvud taget
icke någon tull. Från principiell synpunkt torde skäl kunna anföras för att
samma regel tillämpas beträffande de i tulltaxenr 06.04 upptagna tullbelagda
varuslagen, och något tulltekniskt hinder för en sådan anordning föreligger
icke. Därest åtgärd i motionens syfte anses påkallad i detta sammanhang,
synes yrkandet alltså böra tillmötesgås i den formen, att tullsatsen
under position 06.04 A begränsas till att avse »adiantum och asparagus,
friska».

Tullen å UNICEF:s s. k. greeting cards

I de likalijdande motionerna I: 162 och 11:211 framhåller motionärerna,
att Förenta Nationernas barnfond — UNICEF — alltsedan sin start finansierat
en mindre del av sin verksamhet med enskilda personers och frivilliga
organisationers gåvor. I detta sammanhang har organisationens försäljning
av s. k. greeting cards, i Sverige huvudsakligen använda som jul- och nyårskort,
kommit att få en allt större betydelse som inkomstkälla. Korten, som
är utförda i flerfärgstryck med motiv, skänkta av kända konstnärer i olika
länder, betingar ett pris av 50 öre per styck. De försäljs i buntar om fem
kort och fem kuvert. Till bestridande av de med försäljningen sammanhängande
administrationskostnaderna äger Sveriges husmodersföreningars
riksförbund, som är huvndkommissionär för Sverige, tillgodoräkna sig 20
procent av bruttoinkomsten. UNICEF:s inkomster av kortförsäljningen används
för hjälpinsatser i Asien, Afrika och Latinamerika. Det rör sig om
bekämpande av epidemier och farsoter, ntspisning av undernärda barn och
mödrar samt uppbyggnad av en preventiv barna- och mödravård. Med tanke
på verksamhetens syften, som ju i annan ordning erhåller stöd från svensk
sida, anser motionärerna det rimligt, att de inkomster, som denna kortförsäljning
inbringar, befrias från tullavgift.

Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1959

Generaltullstyrelsen anför följande.

Ifrågavarande s. k. greeting cards voro i den gamla tulltaxan hänförliga
till tulltaxenr 391 (stat. nr 887) med tull av 1 kr. per kg; tillhörande lösa
kuvert föllo (under förutsättning att de icke voro försedda med tryck utvändigt)
under tulltaxenr 378: 1 (stat. nr 863: 2) med tull av 30 öre per kg.

I den nya tulltaxan äro korten hänförliga till tulltaxenr 49.09 med tull av
8 % av värdet, under det att kuverten falla under tulltaxenr 48.14 med tull
av likaledes 8 % av värdet; denna tullsats torde innebära en viss höjning
i jämförelse med den tidigare utgående tullen.

I motionerna yrkas att införselavgifterna på UNICEF:s greeting cards slopas
(någon annan införselavgift än tullen utgår icke för varor av ifrågavarande
slag).

UNICEF är ett organ inom Förenta Nationerna, varför fråga kan uppkomma
huruvida tullfrihet för berörda greeting cards skulle kunna följa av
bestämmelserna i konventionen den 13 februari 1946 (SO 1947: 26) rörande
Förenta Nationernas privilegier och immuniteler. Enligt § 7 av nämnda konvention
skola Förenta Nationerna, dess tillgångar, inkomster och övriga
egendom vara befriade från tullavgifter i fråga om varor, som införas eller
utföras av Förenta Nationerna för tjänstebruk (varvid emellertid gäller att
varor som införts under åtnjutande av sådana förmåner icke må försäljas
i införsellandet annat än på sådana villkor som godkännas av detta lands regering),
ävensom tullavgifter i fråga om dess publikationer. Nu ifrågakomna
greeting cards torde icke kunna anses falla under dessa stadganden.

Vid bedömande av frågan om tullfrihet för dessa artiklar bör beaktas att
tullen vid de berörda tulltaxenumren icke tillkommit i fiskalt syfte utan
såsom skydd för den inhemska industrin. Tydligt är att nu ifrågavarande
kort, vilka åsatts ett pris som ungefär överensstämmer med vad jämförbara
artiklar betinga i den allmänna handeln, säljas i konkurrens med andra likartade
artiklar, däribland inom landet tillverkade kort. I och för sig torde
UNICEF:s kortförsäljningsverksamhet få anses ha kommersiell karaktär,
även om vinsten användes för ett i hög grad behjärtansvärt ändamål. Frågan
om tullfrihet för här avsedda artiklar är sålunda av annan natur än när det
der, beklädnadsmateriel och livsförnödenheter, som inkomma såsom gåva till
der, beklädnadsmaterial och livsförnödenheter, som inkomma såsom gåva till
Rädda barnens riksförbund. Från principiell synpunkt torde det vara riktigast
att en verksamhet av det slag, varom nu är fråga, får bedrivas under
samma betingelser som eljest gälla för kommersiell verksamhet av motsvarande
slag. I den mån organisationen med hänsyn till sitt allmänna syfte
anses böra erhålla stöd från statens sida, torde detta böra lämnas i annan
form än genom tulleftergifter för en kommersiellt betonad gren av verksamheten;
i detta sammanhang kan erinras om att i riksstaten för budgetåret
1958/59 finnes upptaget ett anslag åt UNICEF på 1,1 milj. kr.

I enlighet med vad ovan anförts torde från principiell synpunkt övervägande
skäl tala mot bifall till motionerna. Tydligt är å andra sidan att
de obetydliga belopp varom här är fråga icke kunna ha någon praktisk betydelse
ur vare sig statsfinansiell eller näringspolitisk synpunkt. Vid eventuellt
bifall till motionerna torde föreskrift om tullfriheten böra utformas
efter mönster av vad som skett beträffande förut nämnda gåvosändningar
till Rädda barnens riksförbund.

Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1959 13

Utskottet

I de förevarande motionerna har hemställts om ändringar i olika hänseenden
i den av 1958 års B-riksdag antagna tulltaxan, som trätt i kraft den
1 januari innevarande år.

Utskottet behandlar till en början yrkandena i motionen II: 423 i vad
de avser tullen på kondensatorpapper och aluminiumfolier.

I gällande tulltaxa är kondensatorpapper hänförligt till tulltaxenr 48.91
med en tull av 3 procent av värdet. Enligt anmärkning 4 a till kap. 48 i
tulltaxan omfattar nämnda nummer inte papper i remsor eller rullar med
en bredd icke överstigande 15 cm. Sådant papper hänföres i stället till tulltaxenr
48.15 med en tullsats av 6 procent av värdet. Motionären har yrkat
dels att kondensatorpapper, oavsett rullarnas bredd, skall hänföras till tulltaxenr
48.01 och dels att tullfrihet stadgas för dessa varuslag eller — om
detta inte kan medgivas — att nuvarande tullsats i tulltaxenr 48.01 bibehålies
oförändrad.

Vidare har i nyssnämnda motion yrkats tullfrihet för etsade aluminiumfolier
för kondensatortillverkning. Den nya tulltaxan upptar aluminiumfolier
av det slag, som avses i motionen, i tulltaxenr 76.04 med tull av 5
procent av värdet.

Som motivering för yrkandena har i motionen anförts att den nja tulltaxan
medfört, att tullnivån för de produkter, som ingår i tillverkningen av
elektriska kondensatorer, väsentligt ökat och att de svenska tillverkarna
därigenom kommit i ett sämre läge i förhållande till den utländska konkurrensen
än tidigare.

Utskottet vill erinra om att 1958 års tulltaxerevision bl. a. är att betrakta
som en förberedelse till det planerade nordiska ekonomiska samarbetet och
att den nya tulltaxan i enlighet därmed utarbetats i nära överensstämmelse
med det framlagda förslaget till gemensam nordisk tulltaxa. I proposition
nr 90/1958 frångick sålunda departementschefen 1952 års tulltaxekommittés
förslag beträffande såväl papper i rullar som folier i avsikt att närma
den svenska tulltaxan till det nordiska förslaget. Genom att införa tullfrihet
för kondensatorpapper och etsade aluminiumfolier för kondensatortillverkning
skulle de svenska tulltaxebestämmelserna komma att beträffande
dessa varor betydligt avlägsna sig från det nordiska förslaget.

Vad härefter angår yrkandet att allt kondensatorpapper oavsett bredd
skall hänföras till tulltaxenr 48.01 och således enhetligt beläggas med en
tull av 3 procent av värdet, vill utskottet framhålla följande. På grund av
den internationella överenskommelsen rörande nomenklatur för klassificering
av varor i tulltarifferna, den s. k. Brysselnomenklaturen, till vilken
Sverige anslutit sig, kan, såsom generaltullstyrelsen påpekat, kondensatorpapper
med en bredd av högst 15 cm inte hänföras till tulltaxenr 48.01. Därest
en tullsänkning anses erforderlig för kondensatorpapper i mindre bredd,
måste vid nr 48.15 införas en underrubrik för sådant papper med angivande
av den lägre tullsatsen för detta varuslag. Enligt utskottets mening har
tillräckliga skäl för en tullsänkning å kondensatorpapper i rullbredder un -

Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1959

derstigande 15 cm inte visats föreligga, och en sådan åtgärd skulle dessutom
vara ägnad att avlägsna de svenska bestämmelserna från förslaget
till gemensam nordisk tulltaxa.

Av vad nyss anförts framgår att utskottet inte anser sig kunna tillstyrka
bifall till motionen II: 423 i ovan behandlade delar.

I motionen II: 423 har jämväl yrkats ändrade bestämmelser för tulltaxering
av delar till kondensatorer i syfte att bereda ökat stöd åt den inhemska
tillverkningen av små kondensatorer.

Elektriska kondensatorer är i den nya tulltaxan upptagna under tulltaxenr
85.18 med en tullsats av 17 procent av värdet för kondensatorer,
vägande högst 250 g, och med en tullsats av 10 procent av värdet för kondensatorer
av andra slag. Tulltaxeringen av delar till kondensatorer regleras
genom bestämmelserna i anmärkning 2 till avdelning XVI i tulltaxan.
Enligt dessa bestämmelser skall delar, vilka utgör varuslag, som är särskilt
upptaget i visst tulltaxenr i kap. 85, hänföras till detta nummer. Andra delar,
som är igenkännliga såsom uteslutande eller huvudsakligen avsedda
för kondensatorer, tulllaxeras enligt samma tulltaxenr som dessa. Om delarna
inte kan tulltaxeras enligt ovan angivna regler, hänförs de till tulltaxenr
85.28 med en tull av 10 procent av värdet. Sådana varor, som inte
utgör delar i vanlig bemärkelse, t. ex. plåt, rör och andra halvfabrikat, tulltaxeras
efter de rubriker i tulltaxan, dit de på grund av sin beskaffenhet
hör.

I motionen har yrkats dels att delar till kondensatorer skall upptagas
i tulltaxenr 85.18 med tull av 10 procent av värdet och dels att i tulltaxeförordningen
intages en bestämmelse om att samtliga delar och material till
kondensatorer skall tulltaxeras under de kapitel i tulltaxan och enligt de
statistiska nummer, som närmast motsvarar beskrivningen på materialet
och de enskilda delarna.

Ett genomförande av motionärens förstnämnda yrkande skulle medföra
ett avsteg från principen att i tulltaxan inte särskilt upptagna delar till maskiner
och apparater bör beläggas med samma tull som kompletta artiklar
av ifrågavarande slag. Det torde vidare böra framhållas att ett från industriens
sida framfört krav om bibehållande av tidigare tullsats, 20 procent
av värdet, för mindre kondensatorer avvisades av såväl tulltaxekommittén
som departementschefen vid frågans tidigare behandling. Även det nuvarande
tullskyddet, 17 procent av värdet, är en efter svenska förhållanden
hög tullsats, som emellertid överensstämmer med tullsatsen för motsvarande
rubrik i förslaget till gemensam nordisk tulltaxa. Under sådana förhållanden
anser utskottet det inte lämpligt att på sätt, som i motionen
förordas, ytterligare stärka det redan nu höga tullskyddet för kondensatortillverkningen.

Det synes utskottet tveksamt vad motionären avser med det ovan sist
återgivna yrkandet. Om därmed avses att delar till kondensatorer skall
tulltaxeras efter andra grunder än enligt bestämmelserna i anmärkning 2
till avdelning XVI, skulle detta innebära en avvikelse från Brysselnomenklaturen,
som inte kan ifrågakomma.

Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1959

I detta sammanhang vill utskottet framhålla, att den genomgripande omarbetningen
av tulltaxan med övergång från vikttullar till värdetullar medfört
såväl tullhöjningar som tullsänkningar, vilket föranlett förändrade förhållanden
inom näringslivet i åtskilliga hänseenden. Verkningarna därav
har av naturliga skäl inte kunnat överblickas och utskottet förutsätter därför
att Kungl. Maj :t ägnar dessa frågor fortsatt uppmärksamhet.

Utskottet anser sig således inte heller i dessa delar kunna tillstyrka bifall
till motionen 11:423.

I de likalydande motionerna I: 298 och II: 368 har hemställts om tullfrihet
för invalid- och sjukvagnar samt för hörapparater. Yrkandena har
motiverats med att Nordiska rådet vid sammanträde i Oslo 1958 rekommenderat
de nordiska länderna att införa tullfrihet beträffande nödvändiga
hjälpmedel för vanföra.

Invalid- och sjukvagnar utan mekanisk framdrivning, varom här är fråga,
är jämte barnvagnar i den nya tulltaxan upptagna under tulltaxenr 87.13
med en tullsats av 10 procent av värdet. Hörapparater för lomhörda hänföres
till tulltaxenr 90.19 och är belagda med en tull av 5 procent av värdet.
Däremot är andra i sistnämnda nummer upptagna artiklar och hjälpmedel
för sjuka och vanföra tullfria.

I proposition nr 90/1958 ansågs en tullsats av 10 procent av värdet för
invalid- och sjukvagnar samt barnvagnar utgöra en lämplig avvägning av
tullskyddet för den inhemska tillverkningen. Anledning att nu frångå den
ståndpunkt, som intogs vid föregående års riksdagsbehandling av frågan,
synes enligt utskottets mening inte föreligga. Beträffande tullen på hörapparater
framgår av de i generaltullstyrelsens yttrande över motionerna återgivna
remissvaren av Sveriges mekanförbund och Hörselfrämjandets riksförbund,
att den svenska industrin är beroende av tullskydd för att i de
hörselskadades eget intresse kunna tillgodose kravet på kvalitet och service.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till de likalydande motionerna
I: 298 och II: 368.

I motionen II: 212 har yrkats, att i tulltaxan införes en anmärkning om
att tidi inte skall utgå för torkade eller eljest för transporten konserverade
adiantumblad, som införes för vidare yrkesmässig bearbetning. Till stöd
härför har bl. a. anförts, att slopandet av tidigare gällande tullfrihet för sådana
artiklar medfört en inte oväsentlig kostnadsbelastning för den inhemska
fabrikationen av konstgjorda blommor och försvårat konkurrensen
med utlandet.

Adiantum och asparagus är i den nya tulltaxan hänförliga till tulltaxenr
06.04 med eu tullsats av 3 kronor 50 öre per kg. Tullen avser såväl friska
som torkade blad. I detta hänseende skiljer sig nämnda artiklar från till
nr 06.03 hänförliga blommor, med vilka viss jämförelse gjorts när det
gällt att fastställa tullsatsens storlek. Tull utgår nämligen endast för friska
blommor, under det att torkade blommor är tullfria.

Enligt 1929 års tulltaxa gällde beträffande såväl blommor som kvistar

16 Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1959

och blad (däribland adiantum och asparagus), att tullfrihet åtnjöts för torkade
eller på annat sätt konserverade artiklar, om de infördes för vidare
yrkesmässig bearbetning. I den nya tulltaxan är på nämnda sätt preparerade
varor i allmänhet tullfria oavsett användningen. Tullsatsen för adiantum
och asparagus avser emellertid, såsom förut anförts, såväl friska som
torkade artiklar. Framhållas bör dock att tullen på de torkade artiklarna
inte särskilt berördes under riksdagsbehandlingen. Den vara av ifrågavarande
slag, som avses i motionen, erhålles från en ormbunke, som växer i
Australien, och något skyddsintresse för de svenska trädgårdsodlarnas del
föreligger inte, eftersom de här odlade adiantumväxterna inte kan användas
för ifrågavarande ändamål. Dessa varor beröres inte heller av förslaget till
gemensam nordisk tulltaxa. Enligt utskottets mening talar övervägande skäl
för att liksom tidigare torkade eller på annat sätt preparerade blad av adiantum
och asparagus i tullhänseende likställes med på nämnda sätt behandlade
blommor. Såsom generaltullstyrelsen anfört synes syftet med motionen
kunna tillgodoses på det sättet, att tullsatsen under position 06.04 A begränsas
till att avse »adiantum och asparagus, friska».

Utskottet anser sig härmed ha besvarat motionen II: 212.

Slutligen har utskottet att behandla yrkandet i de likalydande motionerna
I: 162 och II: 211 om tullfrihet för UNICEF:s greeting cards. Den i
motionerna omnämnda försäljningen av kort och kuvert omhänderhas av
Sveriges husmodersföreningars riksförbund, och inkomsten därav används
för den hjälpverksamhet Förenta Nationernas barnfond (UNICEF) utövar
i Asien, Afrika och Latinamerika.

I gällande tulltaxa är sådana kort, som här avses, hänförliga till tulltaxenr
49.09, medan kuverten hänförs till tulltaxenr 48.14. För båda varuslagen
utgår en tull av 8 procent av värdet.

Utskottet finner i likhet med motionärerna det angeläget, att vårt land
stöder den internationella hjälpverksamheten på olika områden. Med hänsyn
till det stora hjälpbehovet är det naturligt att såväl staten som enskilda
lämnar bidrag härtill. Från bevillningsutskottets sida har emellertid
vid olika tillfällen hävdats att det statliga stödet — även när det gäller ur
statsfinansiell synpunkt relativt obetydliga belopp — inte bör ges genom
tull- och skattelättnader utan bör utgå i form av direkta bidrag. I detta sammanhang
vill utskottet erinra om att statsutskottet i sitt utlåtande nr 3 vid
innevarande års riksdag tillstyrkt Kungl. Maj :s i statsverkspropositionen
framlagda förslag om en höjning av bidraget till Förenta Nationernas barnfond
för budgetåret 1959/60 med omkring en fjärdedel eller 250 000 kronor
till 1 350 000 kronor.

Av anförda skäl finner sig utskottet inte kunna tillstyrka bifall till de
likalydande motionerna I: 162 och II: 211.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte, i anledning av motionen 11:212
av fröken Karlsson och herr Regnéll, antaga följande

Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1959

Förslag

till

förordning om ändring i tulltaxan den 12 september 1958 (nr t75)

Härigenom förordnas, att tulltaxan den 12 september 1958 skall i angiven
del erhålla ändrad lydelse på sätt framgår av härvid fogad bilaga.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1959.

Bilaga

Kap. 6. Levande växter och alster av blomsterodling

06.04 Blad, kvistar och andra växtdelar (med undantag av blommor
och blomknoppar) samt gräs, mossa och lav, till buketter
eller eljest till prydnad, friska, torkade, blekta, färgade,
impregnerade eller på annat sätt preparerade:

A. adiantum och asparagus, friska ............ 100 kg 350:-—

B. andra slag ...................................... fri

B) att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 162 av fru SegerstedtWiberg
och II: 211 av fru Johansson m. fl.,

2) de likalydande motionerna I: 298 av herrar Birger Andersson
och Nils-Eric Gustafsson samt II: 368 av herr Nilsson
i Tvärålund,

3) motionen II: 212 av fröken Karlsson och herr Regncll,
ävensom

4) motionen II: 423 av herr Hagnell,

måtte, i den mån de icke kan anses besvarade genom vad
utskottet ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas
utan åtgärd.

Stockholm den 17 mars 1959

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Bihang till riksdagens protokoll 1959. 7 saml. Nr 25

Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1959
Närvarande:

från första kammaren: herrar Hagberg, Eriksson, Snygg, Spetz, Jansson,
Söderquist, Oscar Carlsson, Bengtson, Hellebladh och Mattsson; samt

från andra kammaren: herrar Ericsson i Kinna, Sundström, Brandt
i Aspabruk, Nilsson i Svalöv, Allard, Vigelsbo, Magnusson i Borås, Gustafson
i Göteborg, Asp och Rydén.

Reservation

av herrar Söderquist och Gustafson i Göteborg, vilka under åberopande av
innehållet i de likalydande motionerna I: 162 och II: 211 hemställt,

att riksdagen måtte, med bifall till nämnda motioner, medgiva
att tullfrihet tills vidare må åtnjutas för UNICEF:s s. k.
greeting cards.

590406 Stockholm 1959. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag