Bevillningsutskottets betänkande Nr 15-
Betänkande 1936:Bevu15
Bevillningsutskottets betänkande Nr 15-
1
Nr 15.
Ankom till riksdagens kansli den 6 mars 1936 kl. 12 m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av vissa motioner,
avseende ändringar i gällande tullar eller tilläggstullar.
(lia avd.)
Till bevillningsutskottet hava hänvisats åtskilliga motioner, avseende ändringar
i gällande tullar eller tilläggstullar. Av dessa motioner har det synts
utskottet lämpligt att i ett betänkande behandla följande, nämligen:
motionen nr 445 i andra kammaren av herr Leffler, om ökat tullskydd å
ljustryckpapper;
de likalydande motionerna nr 44 i första kammaren av herrar Heiding
och Mannerskantz samt nr 139 i andra kammaren av herr Johnsson i Kalmar
m. fl., om ökat tullskydd för fönster- och spegelglas;
motionen nr 210 i andra kammaren av herrar Christiernsson och Leffler,
om ökat tullskydd för isoleringsflaskor m. m.;
motionen nr 144 i andra kammaren av herr Lithander, om viss ändring av
tulltaxans bestämmelser om valsade plattor av zink;
motionen nr 444 i andra kammaren av herr Leffler, om ökat tullskydd för
säkerhetsapparater; samt
motionen nr 443 i andra kammaren av herr Leffler, örn ökat tullskydd för
elektriska spisar.
Beträffande motiveringen för de framställda yrkandena, i den mån redogörelse
härför ej lämnas i det följande, får utskottet hänvisa till motionerna.
Byråchefen i generaltullstyrelsen T. Alsén har av utskottet anlitats såsom
sakkunnig vid behandlingen av samtliga förevarande motioner.
Ljustryckpapper. I motionen nr 445 i andra kammaren av herr Leffler
har hemställts, »att tullen å ljustryckpapper (stat. nr 840), vilken för närvarande
utgår med 20 kronor, höjes till 50 kronor för 100 kg».
Ljustryckpapper, som finner användning för kopiering av ritningar o. dyl.,
tulltaxeras såsom papper, impregnerat eller bestruket annorledes än med
asfalt och liknande ämne, med tull av 20 kronor för 100 kilogram (tulltaxenr
371; stat. nr 840). Enligt generaltullstyrelsens varuhandbok till tull
Bihang
till riksdagens protokoll 1936. 7 sami. Nl 15. 1
2
Bevillningsutskottets betänkande Nr lä -
taxeförordning och tulltaxa betraktas såsom ljus tryckpapper bland annat blåkopiepapper,
miralin- eller O. C. papper, ozalidpapper, sepiakopiepapper och
vitkopiepapper.
Rörande den inhemska tillverkningens samt införselns omfattning må
följande uppgifter lämnas:
Å r |
| Till | verk | ning |
| I 11 | förs | 1 |
Ton | 1,000 kr. | Värde kr./kg | Tull | Ton | 1,000 kr. | Värde kr. | ||
kr./lOO kg | % | |||||||
1931................ | 49 | 86 | 1.75 | 20.0 | 11.4 | 75 | 135 | 1.81 |
1932................ | 58 | 107 | 1.84 | 20.0 | 10.9 | 59 | 152 | 2.57 |
1933................ | 84 | 165 | 1.96 | 20.0 | 10.2 | 23 | 73 | 3.12 |
1934................ | 1164 | 2 414 | 2.52 | 20.0 | 7.9 | 28 | 90 | 3.24 |
1935 (prel. uppg.).... |
|
| • | 20.0 |
| 34 | 114 | 3.35 |
1 Härav utgöra 69 ton tillverkningen vid företag, för vilket uppgift till statistiken tidigare år
ej lämnats.
2 Härav utgöra 216,000 kronor värdet av tillverkningen vid det under 1) omnämnda företaget.
Jämväl vid 1935 års riksdag förelåg en motion (II: 110) med samma yrkande
som i den nu förevarande motionen. Till stöd för den föreslagna tullförhöjningen
anfördes i 1935 års motion i huvudsak följande:
Såsom av de då tillgängliga siffrorna framginge hade under senare år en i
förhållande till tillverkningen betydande import förekommit. Att importen,
som huvudsakligen kommit från Tyskland, minskat under de senaste åren
kunde förklaras därav, att vår valuta varit deprecierad gentemot de s. k.
guldländerna.
Det låga tullskyddet vore i många fall rent illusoriskt, enär det råpapper,
som numera komme till användning och vilket utgjorde cirka 90 procent av
den färdiga varans vikt, i de flesta fall vöre impregnerat med vax och såsom
sådant belagt med samma tull som den färdiga varan. Dylikt papper hade
tidigare ej framställts inom landet, men kunde numera efter åtskilliga både
tidsödande och kostsamma experiment med gott resultat tillverkas vid ett
av våra finpappersbruk. Man syntes därför hava anledning förmoda, att det
pris, som betingades för råpapperet, beräknades med utnyttjande av hela tullskyddet.
Härtill komme, att de flesta för framställning av ljustryckpapper
använda kemikalierna vore belastade med tull, vanligen 15 procent av värdet.
I stort sett kunde man sålunda utgå ifrån, att intet nettotullskydd för närvarande
förekomme för den inhemska tillverkningen av ljustryckpapper. För
att industrien i fråga skulle kunna äga bestånd och utvecklas, finge man
emellertid förutsätta ett nettotullskydd av cirka 15 procent, vilket skulle
motsvaras av en tull av 50 kronor för 100 kilogram.
I över motionen avgivet betänkande (nr 19) yttrade 1935 års bevillningsutskott
följande:
Bevillningsutskottets betänkande Nr 15-
3
»Att såsom i motionen uppgives tullen för ljustryckpapper utgår med samma
belopp som tullen för det vid tillverkning av sådant papper numera i allmänhet
använda råpapperet — med vax impregnerat papper — måste otvivelaktigt
i betraktande av att råpapperet utgör en betydande del av den färdiga
varans vikt anses såsom en oformlighet i tullagstiftningen. De uppgifter
rörande produktionsförhållandena, som varit för utskottet tillgängliga, hava
emellertid icke berett utskottet erforderligt underlag för bedömande av det
skydd, som industrien på området kan anses behöva åtnjuta. Utskottet har
därför funnit sig i frågans nuvarande läge icke kunna tillstyrka någon åtgärd
till undanröjande av förenämnda oformlighet. Frågan har ej heller synts
utskottet vara av den betydelse, att utskottet ansett sig böra föreslå riksdagen
att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla örn utredning i ämnet, något som
Kungl. Maj:t torde även utan framställning från riksdagen föranstalta om,
i händelse produktions- eller andra förhållanden därtill skulle giva anledning.
»
I enlighet med utskottets hemställan föranledde motionen icke någon riksdagens
åtgärd.
I motiveringen till den vid årets riksdag väckta motionen hava icke anförts
några nya omständigheter utöver dem, som gjordes gällande förra
året.
En representant för tillverkningen på området har i en till utskottet ingiven
skrift lämnat vissa upplysningar rörande behovet av den föreslagna tullförhöjningen.
Ovan återgivna, av 1935 års bevillningsutskott anförda skäl äga även nu
giltighet. Då utskottet sålunda finner sig böra avstyrka motionärens förslag,
förutsätter emellertid utskottet, i likhet med 1935 års bevillningsutskott, att,
därest produktions- eller andra förhållanden därtill skulle giva anledning,
Kungl. Majit även utan framställning från riksdagen föranstaltar örn utredning
i ämnet.
. ntf»W
Fönster- och spegelglas m. m. I de likalydande motionerna nr 44 i första
kammaren av herrar Heiding och Mannerskantz samt nr 139 i andra kammaren
av herr Johnsson i Kalmar m. fl. har hemställts, att riksdagen måtte besluta,
att för varor av nedannämnda slag, vilka införas från utlandet, tullsatserna
ökas till de belopp, som i följande sammanställning angivas:
Utskottet.
4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 15-
Stat. n:r |
|
| Tull för 100 kg., | k r. | ||
Varuslag |
| Nuvarande | Föreslagen | |||
|
|
| Brutto | Netto | Brutto | Netto |
| Fönster- och spegelglas |
|
|
|
|
|
| ofolierat: |
|
|
|
|
|
| utan slipning eller etsning, i plana sluvor med |
|
|
|
| |
1295 | mindre än 245 cm................. |
| 1 ö rH | 10:- | 10: — | 10:- |
| Anm. Till detta nummer eljest hänförligt |
|
|
|
| |
1296 | 245 cm eller däröver.............. |
| 12:- | 12: — | 12:- | 12: — |
| mattslipat, slipat och polerat, etsat, böjt eller |
|
|
|
| |
| utan fasett- eller kantslipning: |
|
|
|
|
|
1297: 1 | i längd mindre än 160 cm och | i bredd | 20: — | 10: — | 80: — | 70: — |
1297: 2 | i längd 160 cm eller däröver och | i bredd | 20: — | 8: — | 40: — | 28: — |
| andra slag: |
|
|
|
|
|
1298: 1 | i längd mindre än 160 cm och | i bredd | 30: - | 10: — | 100: — | 20:- |
1298: 2 | i längd 160 cm eller däröver och | i bredd | 30:- | 10:- | 60: — | 20:- |
| folierat: |
|
|
|
|
|
1299 | utan fasett- eller kantslipning...... |
| 30:- | 10:- | 1 8 1—H | 20: — |
1300 | andra slag........................ |
| 40:- | 10: — | 120: — | 20: — |
1301 | Speglar och glasmålningar av fönster- eller spegel-glas ......................................E. | 60: — | gg T i | 140: — | i 40: — | |
1302 | Arbeten, ej särskilt nämnda, av fönster- eller | 70: — | 8 | | 150: — | 8 |
i av glas utan fasett- eller kantslipning.
* > » med > > >
• varierande, beroende på vad slags glas, som använts.
Med motionärernas förslag avses i första hand att bereda ökat tullskydd
för sådant fönster- och spegelglas, vars plana ytor slipats och polerats, men
vilket icke undergått vidare bearbetning. Dylikt planslipat glas tulltaxeras
enligt tulltaxenr 704 (stat. nr 1297) med en tull av 20 kronor för 100 kg
bruttovikt. Denna tull skulle enligt motionärernas förslag höjas till 80
kronor per 100 kg bruttovikt för glas i längd av mindre än 160 cm och i
bredd av mindre än 65 cm och till 40 kronor per 100 kg bruttovikt för glas
av större dimensioner. Närmast som en konsekvens härav föreslå motionärerna
höjda tullar jämväl för planslipat glas med fasett- eller kantslipning
(tulltaxenr 705; stat. nr 1298), för folierat glas (tulltaxenr 706 och 707;
Bevillningsutskottets betänkande Nr 15■ 5
stat. nr 1299 och 1300) samt för speglar, glasmålningar och andra arbeten av
fönster- och spegelglas (tulltaxenr 708 och 709; stat. nr 1301 och 1302). Motionärernas
förslag härutinnan innebär i stort sett, dels att tullskyddet för
fasett- eller kantslipning respektive foliering, vilket nu utgör 10 kronor för
100 kg, skulle höjas till 20 kronor för 100 kg, dels att tullsatserna för till
tulltaxenr 708 och 709 hänförliga arbeten av fönster- eller spegelglas skulle
höjas med 80 kronor till respektive 140 och 150 kronor för 100 kg.
Enligt vad utskottet inhämtat hava Aktiebolaget Nybro Glassliperi- & Spegelfabrik
och Glafva Glasbruks Aktiebolag i en till finansdepartementet den
20 november 1935 inkommen skrift hemställt örn åtgärder för genomförande
av enahanda höjningar av tullsatserna för fönster- och spegelglas samt arbeten
därav, hänförliga till tulltaxenr 704—709 (stat. nr 1297—1302), som i
förevarande motioner föreslagits. Över denna framställning, som alltjämt
är beroende på Kungl. Maj:ts prövning, hava kommerskollegium och generaltullstyrelsen
avgivit gemensamt utlåtande den 4 januari 1936. Ämbetsverken
hava därvid till en början erinrat, att Aktiebolaget Nybro Glassliperi
& Spegelfabrik redan den 14 mars 1933 till Kungl. Majit ingav framställning
i huvudsakligen samma syfte samt att Kungl. Majit genom beslut den
22 juni 1934, i enlighet med kommerskollegii hemställan, fann framställningen
icke föranleda någon Kungl. Majits vidare åtgärd. Efter att hava
redogjort för innebörden av den nya framställningen lia ämbetsverken beträffande
densamma anfört följande:
»Enligt en inom kommerskollegium företagen undersökning uppgår det
för planslipning av glas förefintliga totala tullskyddet samt det med hänsynstagande
till tullbeskattningen av råvaran och till råvaruförlusterna beräknade
nettotullskyddet till följande procenttal i förhållande till varans
värde eif svensk hamn:
Totalt Netto
tullskydd] tullskydd
För 3 mm spegelglas ................................ 9—14 4—6
För 7 mm spegelglas ................................ 17—24 ^5—10
För 7 mm >skyltfönsterglas» av mindre storlek........ 24—33 10—14
För mycket stora skyltfönsterglas nedgår det totala tullskyddet till omkring
12 % och nettotullskyddet till omkring 5 %.
Därest råvaran utgöres av gjutet glas, hänförligt till tulltaxenummer 699
(stat. nr 1292), är nettotullskyddet avsevärt större än vad ovan anförts.
Det arbete, som planslipningen innebär, står i förhållande till glasets yta
och är i huvudsak oberoende av glasets tjocklek eller vikt. Vid sådant förhållande
vore det ur skyddssynpunkt lämpligt, om tullbeläggningen hänfördes
till glasets yta i stället för till dess vikt. Ur tullteknisk synpunkt kan
emellertid en dylik omläggning av beräkningsgrunden icke förordas på grund
av de allvarliga olägenheter, som en uppmätning av ytan vid tullbehandlingen
skulle medföra.
Sökandcbolagen lia föreslagit, att en högre vikttull skulle utgå för plan -
6
Bevillningsutskottets betänkande Nr lö -
sligt glas av mindre dimensioner. En dylik anordning skulle visserligen
medföra en mera rättvis tullbeskattning av det tunnare glaset, som i allmänhet
inkommer i mindre storlek, men den skulle samtidigt innebära, att
tullen å tjockare glas av mindre storlek bleve oproportionerligt hög i förhållande
till tullen å glas av större storlek, vars pris per ytenhet dessutom är
högre. Ämbetsverken kunna därför ej tillstyrka föreslagen uppdelning av
tulltaxenumren 704 och 705 (stat. nr 1297 och 1298).
Vid ett bedömande av det nettotullskydd, som nu förefinnes för planslipning
av glas, torde böra beaktas, att ett av sökandebolagen självt tillverkar
sin råvara, fönsterglas, och därför kan draga nytta av det totala tullskyddet.
Det är dessutom att märka, att tillverkarna av tunt planslipat glas i allmänhet
vidareförädla varan genom foliering samt eventuellt fasett- eller kantslipning.
Dylik bearbetning åtnjuter ett ganska ansenligt tullskydd i förhållande
till det förädlingsvärde, som bearbetningen innebär. Tillverkarna
av planslipat glas kunna därför för en betydande del av sin tillverkning påräkna
ett väsentligt högre nettotullskydd än vad ovan angivits.
På grund av vad ovan anförts och med hänsynstagande jämväl till de
synpunkter, som av kommerskollegium tidigare framhållits i frågan, finna
ämbetsverken icke skäl föreligga att för närvarande tillstyrka bifall till sökandebolagens
framställning.»
Av kommerskollegium tidigare anförda synpunkter må här allenast omförmälas,
att kollegium framhållit, att, då ifrågavarande planslipade glas användas
såsom halvfabrikat inom vissa grenar av möbelindustrien m. m., en
ytterligare förhöjning av tullskyddet finge anses ur konsumentsynpunkt möta
betänkligheter.
Med sitt utlåtande hava ämbetsverken överlämnat ett av Sveriges fönsteroch
spegelglashandlareförening till kommerskollegium avgivet yttrande, däri
föreningen med utgångspunkt från vissa anförda prisuppgifter m. m. framfört
erinringar mot sökandebolagens beräkningar av nettotullskyddet för ifrågavarande
tillverkningar. Enligt föreningens förmenande vore skillnaden i
pris för planslipat ofolierat spegelglas och maskinglas mer än tillräcklig för
att täcka kostnaderna för planslipning av maskinglas.
I anledning av motionerna och innehållet uti sistnämnda yttrande har en
representant för Aktiebolaget Nybro Glassliperi & Spegelfabrik i till utskottet
ingivna skrifter framlagt vissa kompletterande prisuppgifter m. m. och
därpå grundade beräkningar av nettotullskyddet för ifrågavarande tillverkningar
samt vidare anfört bland annat följande.
Den^ inhemska förbrukningen av planslipat glas hade under de senaste
tjugu åren flerdubblats och tekniken på området jämväl undergått en betydande
utveckling. Numera borde en industri för tillverkning av planslipat
glas inom landet, särskilt av s. k. maskinglas, hava goda förutsättningar att
bestå och utvecklas, därest genom väl avvägda tullar tillräckligt skydd lämnades
industrien åtminstone under de första åren. Detta vore så mycket
nödvändigare som, sedan två svenska företag upptagit tillverkning av planslipat
glas, medlemmarna av Sveriges fönster- och spegelglashandlareförening
icke visat det minsta intresse för den inhemska varan utan i stället
gentemot ett på området arbetande utländskt syndikat förbundit sig att icke
Bevillningsutskottets betänkande Nr 15-
7
inköpa planslipat glas av svenskt ursprung. Föreningen syntes därför, i likhet
med syndikatet, vilja till varje pris motarbeta och undertrycka svensk
företagsamhet och svenskt arbete.
Samtliga mindre spegelfabriker i Sverige använde vid sin tillverkning huvudsakligen
icke planslipat maskinglas. Sålunda tillverkades badrumspeglar
ävensom ovala glas till möbler o. dyl. av glas av nämnda slag. Till andra
speglar ävensom till möbelglas av bättre kvalitet användes emellertid endast
planslipat glas, så gott som uteslutande importerat, fullt färdigt, d. v. s. försett
med foliering och fasettslipning. Ehuruväl flera av medlemmarna av
sagda förening hade egna sliperier, importerade de glasen till ovannämnda
artiklar i planslipat skick från syndikatet, fullt färdiga samt försedda med
beläggning och fasettslipning, samt levererade dem i detta skick till sina avnämare.
Skulle de föreslagna tullsatserna beslutas, funnes goda utsikter för
en inhemsk tillverkning av avsevärda partier dylik förädlad vara av planslipat
glas, en tillverkning som icke i nämnvärd grad hittills varit möjlig till
följd av konkurrensen med det i flera hänseenden allenarådande syndikatet.
I motionerna hade föreslagits en differentiering beträffande till stat. nr
1297 och 1298 hänförligt glas sålunda, att en position skulle omfatta glas i
längd mindre än 160 cm och i bredd mindre än 65 cm och en annan position
glas av större dimensioner. Den senaste utvecklingen hade emellertid
gått i den riktningen, att skillnaden mellan längd och bredd avsevärt minskats,
vartill komrne att runda speglar med en diameter av 70, 80 och 90
ända upp till 100 cm i diameter numera efterfrågades i avsevärt större utsträckning
än förut. Under sådana omständigheter syntes det lämpligare
att såsom gräns för differentieringen angiva summan av längd och bredd
eller 225 cm och detta så mycket hellre som beträffande vanligt fönster- och
spegelglas gränsen mellan de båda tullpositionerna utgjordes av den sammanlagda
längden och bredden, i detta fall 245 cm (tulltaxenr 702 och 703;
stat. nr 1295 och 1296).
Såsom framgår av den lämnade redogörelsen har frågan örn ökat tullskydd
beträffande i förevarande motioner upptagna varuslag redan genom
framställning från två på området arbetande industriföretag hänskjutits till
Kungl. Maj:ts bedömande; och de båda ämbetsverk, som yttrat sig över den
ännu på Kungl. Maj:ts prövning beroende framställningen, hava på anförda
skäl hemställt, att densamma icke måtte föranleda någon Kungl. Maj:ts vidare
åtgärd.
Med hänsyn särskilt till vad ämbetsverken anfört kan enligt utskottets mening
den utredning, som nu föreligger, icke anses innefatta tillräckligt stöd för
vidtagande av de i motionerna föreslagna höjningarna av gällande tullsatser
för planslipat fönster- och spegelglas samt arbeten därav. Den av motionärerna
väckta frågan örn ett för tillverkningen på området bättre avvägt skydd
än det gällande tullsatser erbjuda, finner emellertid utskottet vara av beskaffenhet
att böra underkastas ytterligare överväganden. Särskild uppmärksamhet
med hänsyn till förutsättningarna för den svenska industriens
fortbestånd och utveckling samt därav beroende sysselsättningsmöjligheter
bör härvid ägnas åt de förhållanden, under vilka de med den inhemska varan
konkurrerande utländska fabrikaten saluföras på den svenska marknaden
och varom vissa upplysningar, såsom framgår av det föregående, läm
-
Utskotiet.
8
Bevillningsutskottets betänkande Nr lö -
nats utskottet. Då den vidare utredning, som utskottet efter övervägande av
frågan sålunda finner böra verkställas, icke lämpligen kan företagas genom
utskottets försorg, anser sig utskottet med hänsyn till frågans betydelse böra
förorda, att riksdagen, i anledning av motionerna, i skrivelse till Kungl.
Majit anhåller örn företagande av ytterligare utredning i ämnet.
Isolcringsflaskor m. m. I motionen nr 210 i andra kammaren av herrar
Christiernsson och Leffler har hemställts, »att riksdagen måtte besluta såsom
tillägg till gällande tulltaxa att vid införsel från utlandet av varor under
tulltaxenummer 714, statistiskt nummer 1308, skall utgå tilläggstull
med kronor 50: — för 100 kg».
S. k. isoleringsflaskor samt färdiga, lösa glas till sådana flaskor hänföras
jämte vissa andra slag av flaskor och burkar till nr 714 (stat. nr 1308) i
gällande tulltaxa. Grundtullen vid denna rubrik utgör 60 kronor per 100
kilogram. Genom beslut av 1933 års riksdag fastställdes för isoleringsflaskor
ävensom färdiga, lösa glas därtill en tilläggstull, likaledes utgående
med 60 kronor per 100 kilogram. Jämlikt beslut av 1934 års riksdag infördes
i tulltaxan en anmärkning av innehåll, att till nr 714 hänföras även lösa
hylsor till s. k. isoleringsflaskor.
Införseln till Sverige av till stat. nr 1308 hänförliga flaskor och burkar
omfattade åren 1930—1935 följande kvantiteter och värden:
| Ton | 1,000 kr | Medelvärde |
1930 ........................... | ........ 171 | 497 | 2.91 |
1931.......................... | ........ 139 | 358 | 2.57 |
1932 ........................... | ........ 110 | 294 | 2.67 |
1933 ........................... | ........ 61 | 154 | 2.52 |
1934 ........................... | ........ 100 | 270 | 2.69 |
1935 (prelim. uppgifter)......... | ....... 155 | 435 | 2.81 |
Införseln förskriver sig huvudsakligen från Tyskland, varifrån under
åren 1933, 1934 och 1935 infördes 59, 90 och 148 ton till ett värde i avrundade
tal av 138,000, 234,000 och 410,000 kronor.
Utförseln av samma varuslag är av ringa omfattning. Värdet av densamma
uppgick sålunda åren 1933 och 1934 till endast omkring 20,000 kronor
för år.
Isoleringsflaskor och färdiga, lösa glas till dylika faskor redovisas icke
särskilt för sig i handelsstatistiken.
I motionen har, såsom förut nämnts, föreslagits en tilläggstull av 50 kronor
för 100 kg beträffande till tulltaxenr 714 (stat. nr 1308) hänförliga varor.
Detta förslag torde få så förstås, att isoleringsflaskor och färdiga, lösa
glas till dylika flaskor skulle, utöver nu gällande grundtull och tilläggstull
om tillhopa 120 kronor för 100 kg, beläggas med tilläggstull av 50 kronor
Bevillningsutskottets betänkande Nr 15•
9
för 100 kg, varigenom sålunda den sammanlagda tullen å dessa artiklar
skulle höjas till 170 kronor för 100 kg. För övriga till tulltaxenr 714 hänförliga
varor skulle vid bifall till motionärernas förslag tullen komma att
höjas från 60 till 110 kronor för 100 kg.
Den av motionärerna till stöd för förslaget förebragta motiveringen hänför
sig uteslutande till frågan om tilläggstull å isoleringsflaskor och färdiga,
lösa glas till dylika flaskor. Motiveringen är i huvudsak följande:
För den år 1933 beslutade tullförhöjningen var motivet den då påvisade
omständigheten, att den svenska industrien på området utsattes för dumping
från tyska fabrikanters sida. Det var först under världskriget, som en
tillverkning av isoleringsglas upptogs inom vårt land. År 1919 funnos sju
fabriker, som sysslade med tillverkningen, men icke mindre än fem hade
nödgats avveckla till följd av övermäktig utländsk konkurrens. Nu uppehälles
tillverkningen i vårt land av två självständiga företag, det ena förlagt
i Trälleberg och det andra i Jönköping jämte en fabrik i sistnämnda stad
för hylstillverkning.
Efter den senaste tullhöjningens genomförande lättade trycket för de svenska
fabrikerna, och situationen var i så måtto dräglig, att t. ex. en av dessa
fabriker ännu under fjolåret kunde tillverka c:a 2,000 isoleringsglas örn dagen.
Sedan dess hade emellertid läget till den grad försämrats, att tillverkningen
under fjolåret vid samma fabrik måst nedbringas till c:a 500 glas
om dagen, och man måste nu överväga en fullständig nedläggning av tillverkningen
i fråga.
Orsaken till detta förhållande, vilket berörde existensen för flera hundra
arbetare, vore att finna i det obestridliga förhållandet, att de tyska konkurrenterna
nu offererade isoleringsglas till ett pris av ända ned till 72 öre per
styck fritt inom Sverige, medan de svenska fabrikernas egna tillverkningskostnader
för motsvarande artikel utgjorde c:a 78 öre. Den svenska tullen
å varan spelade alltså ingen roll för den tyske exportören och detta
trots att tullen vore så betydande som kr. 1: 20 per kg.
Av införselsiffrorna framginge, att den år 1933 genomförda tullförhöjningen
till en början verkade gynnsamt ur svensk synpunkt, men att en vändning
redan inträffade under det påföljande året och detta påtagligen i och
med att exportpremier av ena eller andra slaget ställdes till den med oss
konkurrerande tyska industrins förfogande.
Den tyska exporten till Sverige skedde till betydligt lägre priser än till sådana
länder, som ej ägde någon egen industri för tillverkning av isoleringsglas.
Så t. ex. förelåge offerter till Norge till priser, som vore cirka 70 procent
högre än i motsvarande offerter till Sverige. Detta bekräftade ytterligare,
att ren dumping förelåge, varför målet för de tyska exportfabrikanterna
syntes vara att slå ner den svenska konkurrerande industrin. Skulle detta
lyckas, bleve säkerligen de nuvarande priserna icke längre gällande för den
tyska exporten till Sverige.
I den vid 1933 års riksdag väckta motionen i ämnet hade påyrkats en tillläggstull
av 90 kronor per 100 kg, men bevillningsutskottet fann att denna
höjning skäligen kunde bestämmas till 60 kronor. Det syntes i nuvarande
läge vara uppenbart, att ytterligare åtgärder med det snaraste måste vidtagas
örn icke den svenska industrin på området helt oell hållet skulle förintas
med åtföljande utökad arbetslöshet och kostnad för det allmänna. Det förefölle
som örn det tyska statsverket icke skulle kunna sträcka sig hur långt
som helst inför sin exportindustris krav på exportpremier, varför en till
-
Utskottet.
10 Bevillningsutskottets betänkande Nr 15-
räckligt kraftig tilläggstull borde kunna giva den svenska industrin nödvändigt
skydd.
Såsom framgår av den lämnade redogörelsen fastställdes genom beslut av
1933 års riksdag för isoleringsfläskor och färdiga, lösa glas därtill en tillläggstull
av 60 kronor för 100 kg, varigenom den sammanlagda tullen å
denna vara höjdes till 120 kronor för 100 kg. Detta beslut meddelades på
tillstyrkan av 1933 års bevillningsutskott, som därvid åberopade att erhållna
upplysningar angående importpriset å isoleringsflaskor tydligt gåve vid
handen, att detta pris icke stöde i rimligt förhållande till de verkliga tillverkningskostnaderna.
Av de uppgifter rörande den fortsatta och särskilt under år 1935 stegrade
importen, som lämnats i den nu föreliggande motionen och i övrigt stått
utskottet till buds, lärer få anses framgå, att den år 1933 införda tilläggstullen
ej längre har avsedd verkan. Att döma av faktureringen av denna vara
till svenska köpare synes sagda förhållande sammanhänga med den allmänna
prispolitik, som de utländska fabrikanterna kunnat tillämpa för sin export.
Utskottet anser sig emellertid icke kunna förorda motionärernas förslag
örn åsättande av ytterligare tilläggstull å isoleringsflaskor och glas därtill
framför allt på den grund, att en sammanlagd tull av sådan storlek, som
därmed skulle uppnås, eller 170 kronor för 100 kg, framstår såsom mindre
lämplig i förhållande till varuvärdet och därför i varje fall icke bör av riksdagen
beslutas utan en mera ingående utredning än den, som genom utskottets
försorg kunnat verkställas. Då utskottet sålunda finner sig böra
avstyrka bifall till motionärernas förslag i denna del, förutsätter dock utskottet,
att Kungl. Maj:t, i den mån anledning därtill gives, ägnar uppmärksamhet
åt de förhållanden, som sammanhänga med den utländska varans
saluförande på den svenska marknaden.
Det i motionen framställda yrkandet innefattar förslag om införande av
tilläggstull jämväl å övriga till tulltaxenr 714 (stat. nr 1308) hänförliga slag
av flaskor och burkar. Som några skäl härför icke blivit anförda, finner
utskottet sig böra avstyrka motionärernas förslag även i denna del.
Ångpannezink. I motionen nr 144 i andra kammaren av herr Lithander
har hemställts, »att riksdagen måtte besluta, att tulltaxenr 898 skall erhålla
följande lydelse:
Plåtar och band:
av bly, tenn eller zink eller av legeringar av dessa metaller med varandra
eller med antimon; ävensom valsade plattor av zink, med eller utan hål
(s. k. ångpannezink) ........................................fria».
Bevillningsutskottets betänkande Nr lä -
ll
Enligt gällande tulltaxa åtnjuta valsade plattor av zink, försedda med hål
(s. k. ångpannezink) tullfrihet (tulltaxenr 898; stat. nr 1589). Därest plattorna
icke äro försedda med hål bliva de i vissa fall hänförliga till stänger
och beläggas med tull av 10 kronor för 100 kilogram enligt tulltaxenr 907
(stat. nr 1616).
I motionen har framhållits, hurusom den i gällande tulltaxa intagna definitionen
på ångpannezink, vilken artikel användes till skyddande av ångpannor
mot pannstensbildning, tillkommit efter förslag av 1906 års tulltaxekommitté,
som i sin motivering härför bland annat anfört, att de i och för
upphängningen anbragta hålen vore ett för ångpannezink utmärkande kännetecken.
Emellertid hade man under senare tid kommit att använda sig av
annat sätt för plattornas upphängning i ångpannorna, till följd varav plattorna
numera icke behövde förses med hål. Detta förhållande medförde, att
varan i vissa fall blivit hänförlig till stänger och sålunda belagd med tull
av 10 kronor för 100 kg enligt tulltaxenr 907 (stat. nr 1616). Någon sakligt
grundad anledning förefunnes icke att i tullhänseende behandla sistnämnda
plattor på annat sätt än de med hål försedda.
Inför utskottet har upplysts, att det icke föreligger några betänkligheter i
tulltekniskt avseende att såsom ångpannezink beteckna för ifrågavarande ändamål
avsedda zinkplattor, även om dessa icke äro försedda med hål. Med
hänsyn härtill och på de av motionären anförda skäl finner sig utskottet böra
tillstyrka, att s. k. ångpannezink under alla förhållanden medgives tullfrihet.
Elektriska säkerhetsapparater. I motionen nr 444 i andra kammaren av
herr Leffler har hemställts, »att riksdagen måtte besluta, att tullsatsen för
nummer 1022 i gällande tulltaxa höjes från nuvarande 50:— till 90:— kronor
för 100 kg».
Gällande tulltaxa upptager under avd. XVI B (Maskiner och apparater,
elektriska, samt elektrisk materiel) vid nr 1022 (stat. nr 1854) säkerhetsapparater,
ej särskilt nämnda, härunder inbegripna även säkerhetsproppar,
smältstycken, smältpatroner och överspänningsapparater med en tull av 50
kronor för 100 kg.
Till stöd för yrkandet i motionen har i huvudsak anförts följande:
Medan tidigare tillverkningen av säkerhetsproppar i vårt land varit mycket
ringa och behovet därav täckts genom import från utlandet, hade förra
året en fullt modern och rationell tillverkning av denna artikel, uteslutande
baserad på svenskt material, igångsatts av ett sydsvenskt företag. Det i propparna
ingående porslinet framställdes vid företaget och de vid produktionen
erforderliga metallbanden inköptes från svenska verk. Företagets produktionskapacitet
vore så stor, att det inhemska behovet av säkerhetsproppar
väl skulle kunna täckas av företaget, men produktionsförmågan kunde
för närvarande endast utnyttjas till mindre än hälften, och allvarlig risk
förelåge för alt en inskränkning av driften måste ske till följd av avsättningssvårigheter.
Dessa svårighetc- hänförde sig uteslutande till det tryckta
Utskottet.
12
Bevillningsutskottets betänkande Nr 15-
prisläget till följd av utländsk priskonkurrens. En jämförelse mellan importpriserna
hösten 1934 och hösten 1935 för säkerhetsproppar visade en prisreducering
av omkring 30 procent, trots att inträffad prisstegring under denna
tid på vissa halvfabrikat såsom silver, mässing och koppar snarare borde
hava föranlett en mindre prisförhöjning.
Grossistpriset å säkerhetsproppar läge mellan 3 och 7 kronor för kilogram.
Den nuvarande tullsatsen motsvarade sålunda ungefär 7—17 procent av
grossistpriset. Denna tullsats, som under normala konkurrensförhållanden
måhända skulle vara tillfyllest, erbjöde icke något tillfredsställande skydd
mot den nuvarande utländska konkurrensen. För att den inhemska tillverkningen
skulle kunna utvecklas normalt och ge ökad sysselsättning åt svenska
arbetare, vore ett förstärkt tullskydd av nöden. Tullsatsen syntes härvid icke
böra sättas lägre än till 90 kronor för 100 kg, motsvarande ungefär 18 procent
av medelvärdet för ovan angivna ytterst pressade grossistpriser.
Då de till tulltaxenr 1022 förutom säkerhetsproppar hänförliga varuslag
även vore föremål för inhemsk tillverkning med produktionsförhållanden
likartade dem, som gällde för säkerhetsproppar, förefunnes icke anledning
att uppdela de artiklar som tillhörde nämnda tulltaxenummer. Det högre
tullskyddet vore behövligt och syntes även väl avpassat för övriga dithörande
varuslag.
Införseln under stat. nr 1854, vilken så gott som uteslutande förskriver
sig från Tyskland, har under de senare åren uppgått till följande kvantiteter
och värden:
Å r | Ton | 1,000 kr. | Medelvärde |
1S30...................... | 322 | 859 | 2.67 |
1931...................... | 336 | 904 | 2.69 |
1932...................... | 276 | 876 | 3.17 |
1933...................... | 293 | 952 | 3.25 |
1934...................... | 367 | 1,194 | 3.25 |
] 1935i .................... | 413 | 1,364 | 3.30 |
Utskottet. En mera omfattande inhemsk tillverkning av säkerhetsproppar har först
påbörjats under föregående år, varför tillräcklig erfarenhet saknas rörande
det skydd, som tillverkningen kan anses behöva åtnjuta. Ej heller föreligger
utredning angående den föreslagna tullens lämplighet för övriga till
denna rubrik hänförliga artiklar. Med hänsyn härtill finner sig utskottet i
frågans nuvarande läge icke kunna tillstyrka någon åtgärd i anledning av
motionen. Utskottet utgår dock från, att Kungl. Majit även utan framställning
från riksdagen föranstaltar örn utredning i ämnet, därest produktionseller
andra förhållanden därtill skulle giva anledning.
Elektriska spisar. I motionen nr 443 i andra kammaren av herr Leffler
har hemställts, »att riksdagen måtte besluta införande av följande tilläggstull:
-
1 Preliminära uppgifter.
Bevillningsutskottets betänkande Nr la -
id
Tulltaxe- Stat.
nr nr
Tilläggstull
för 100 kg
kronor
1043 1883 Spisar, elektriska
N 22:— »
Elektriska spisar draga för närvarande en tull av 18 kronor för 100 kg
såsom framgår av följande utdrag ur gällande tulltaxa:
Tull
för 100 kg
kronor
1043 Härdugnar, elektriska, kokapparater, stryk- och pressjärn,
anordnade för uppvärmning med elektricitet samt elektriska
kaminer, även gjutna, allt för såvitt de till huvudsaklig
del utgöras av järn............................N 18: —
Anm. Kokapparater, stryk- och pressjärn, anordnade'' för uppvärmning
med elektricitet samt elektriska kaminer, som till huvudsaklig
del utgöras av annat ämne än järn, tulltaxeras enligt vad i
2 § b) tulltaxeförordningen stadgas.
Elektriska spisar redovisas icke särskilt för sig i handelsstatistiken, lnoch
utförseln av samtliga till tulltaxenr 1043 (stat. nr 1883) hänförliga varor
omfattade åren 1932—1935 följande kvantiteter och värden:
Å r | I | n f ö r s e 1 | U t f ö r s e | 1 | ||
Ton | 1,000 kr. | Medelvärde | Ton | 1,000 kr. | Medelvärde | |
1932........ | 64 | 176 | 2.76 | 43 | 107 | 2.47 |
1933........ | 53 | 133 | 2.49 | 64 | 170 | 2.65 |
1934........ | 84 | 193 | 2.29 | 65 | 191 | 2.96 |
1935i ...... | 177 | 374 | 2.12 |
|
| • |
Införseln förskriver sig huvudsakligen från Tyskland, varifrån exempelvis
år 1934 infördes 74 ton till ett värde av i runt tal 163,000 kronor.
Till stöd för förslaget att åsätta elektriska spisar tilläggstull med 22 kronor
för 100 kg, varigenom den sammanlagda tullen därå skulle höjas till 40
kronor för 100 kg, har i motionen anförts i huvudsak följande.
Elektriska spisar hade under de senaste årtiondena undergått sådana konstruktiva
förändringar, att de förutsättningar, under vilka gällande tullsats
fastställdes, numera icke vore för handen. Därvid vore särskilt att märka,
att spisarnas vikt nedbringats högst väsentligt genom användning av smäckrare
gjutgods än tidigare. Vidare hade i enlighet med tidens krav utförandet
måst göras mera lyxbetonat med emaljerade ytor, förnicklade metalldelar
etc. Allt detta hade medfört att värdet resp. arbetskostnaden per kilogram
stigit högst väsentligt med samtidig reducering av vikttullens effektivi
-
1 Preliminära uppgifter.
14
Bevillningsutskottets betänkande Nr 15•
Utskottet.
Hemställan.
tet. Den nuvarande tullsatsen för elektriska spisar stöde sålunda icke i proportion
till det utförande och värde per viktenhet, som dessa varor för närvarande
hade.
I detta sammanhang kunde även framhållas, att nettotullskyddet på grund
av ingående strömbrytare och steatitporslinsdelar etc., vilka i viss utsträckning
måste importeras, bleve synnerligen obetydligt.
De;t allt mer i realiteten försämrade tullskyddet för elektriska spisar hade
bidragit till att en kraftig konkurrens på den svenska marknaden gjort sig
gällande, särskilt från Tyskland. Importen hade även visat en tydlig tendens
till ökning.
För att öka de svenska tillverkarnas möjligheter att mera effektivt kunna
upptaga konkurrensen med utlandet borde ett förhöjt tullskydd införas för
elektriska spisar. Intill dess att en fullständig utredning rörande tullskvddet
för elektriska kok- och värmeapparater i allmänhet kunde komma till
stånd, syntes tullförhöjningen böra bestämmas att utgå såsom tilläggstull
och beloppet fastställas till 22 kronor för 100 kg, varigenom den sammanlagda
tullsatsen skulle uppgå till 40 kronor för 100 kg, vilken tullsats skulle
motsvara 12—16, i medeltal 14 procent av grossistpriset för svenska spisar.
Vad motionären anfört talar visserligen för att frågan om en ändrad avvägning
av tullskyddet för den inhemska tillverkningen på området kan vara
i behov av närmare prövning. Det vill sålunda förefalla som örn den nuvarande
tullen å elektriska spisar skulle vara jämförelsevis låg, särskilt om hänsyn
lages till tullen å vid tillverkningen använda halvfabrikat. Då användningen
inom landet av elektriska spisar under senare år avsevärt stigit, förefalla
emellertid siffrorna för införseln av till tulltaxenr 1043 (stat. nr 1883) hänförliga
artiklar mindre anmärkningsvärda, särskilt som jämväl de inhemska
fabrikerna måste förutsättas hava haft en ökad avsättning av dylika spisar.
Vid sådant förhållande och då utskottet saknar erforderligt underlag för
bedömande av samtliga de faktorer, som böra beaktas vid prövningen av
denna skyddsfråga, anser utskottet motionen böra av riksdagen lämnas utan
åtgärd.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
1) att motionen II: 445 av herr Leffler, om ökat tullskydd
å ljustryckpapper, icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd;
2) att riksdagen måtte, i anledning av de likalydande motionerna
1:44 av herrar Heiding och Mannerskantz samt II:
139 av herr Johnsson i Kalmar m. fl., i skrivelse till Kungl.
Maj:t anhålla, att Kungl. Majit ville dels föranstalta om ytterligare
utredning av frågan om ökat skydd för tillverkningen
av planslipat fönster- och spegelglas jämte arbeten
därav under beaktande, med hänsyn till önskvärdheten av
denna tillverknings fortbestånd och utveckling, av bland annat
de förhållanden, under vilka motsvarande utländska
Bevillningsutskottets betänkande Nr lä.
15
fabrikat saluföras på den svenska marknaden, dels ock, i
den mån så påkallas, för riksdagen framlägga de förslag, vartill
utredningen må föranleda;
3) att motionen 11:210 av herrar Christiernsson och Leffler,
om ökat tullskydd för isoleringsflaskor m. m., icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd;
4) att riksdagen måtte, i anledning av motionen II: 144 av
herr Lithander, besluta, att nr 898 i gällande tulltaxa skall
från och med dag Kungl. Maj:t bestämmer hava följande
ändrade lydelse:
Tull
för 100 kg
kronor
Plåtar och band:
898 av bly, tenn eller zink eller av legeringar av dessa
metaller med varandra eller med antimon; ävensom
s. k. ångpannezink ......................fria
5) att motionen II: 444 av herr Leffler, örn ökat tullskydd
för säkerhetsapparater, icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd;
6) att motionen II: 443 av herr Leffler, om ökat tullskydd
för elektriska spisar, icke heller måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 6 mars 1936.
På bevillningsutskottets vägnar:
JOH. NILSSON.
Närvarande: herrar Nilsson i Kristianstad, Björnsson, Jönsson, Hansén, Hjalmarsson, friherre
Lagerfelt, Lövgren i Boden, Björklund, Olsson i Gävle, Olsson i Ramsta,
Ericson i Boxholm, Sjödahl, Bengtsson i Örby Bosgård, Berg i Karlskrona,
Löfvander, Werner i Hultsfred, Johansson i Krogstorp, Andersson i
Dunker, Brännström i Skellefteå och Hagberg i Malmö.