Bevillningsutskottets betänkande nr 12
Betänkande 1954:Bevu12
Bevillningsutskottets betänkande nr 12.
1
Nr 12.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts
proposition med förslag till förordning angående omsättnings-
och utskänkningsskatt å rusdrgcker, m. m.,
jämte i ämnet väckta motioner.
I en den 4 januari 1954 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 28, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att
dels antaga vid propositionen fogade förslag till
1) förordning angående omsättnings- och utskänkningsskatt å rusdrycker;
2)
förordning angående tillverkning av brännvin;
3) förordning om ändrad lydelse av 1 § och 25 § 2 mom. förordningen
den 1 juli 1918 (nr 508) angående handel med skattefri sprit;
4) förordning om ändrad lydelse av 12 § 2 mom. förordningen den 1 juli
1918 (nr 564) angående vissa alkoholhaltiga preparat m. m.; samt
5) lag om ändring i lagen den 11 juni 1943 (nr 346) angående statsmonopol
å tillverkning och import av tobaksvaror;
dels besluta, att den vid tulltaxeförordningen den 4 oktober 1929 (nr 316)
fogade tulltaxan skall från och med den 1 april 1954 i nedan angiven del
erhålla ändrad lydelse på sätt av det följande framgår.
154 | Spritdrycker, innehållande mer än 25 volymprocent alkohol; ävensom sprit likör och absint; ävensom, oavsett alkoholhalten, andra spritdrycker, för- | Tull för 100 kg |
| satta med socker eller annat främmande ämne, varigenom alkoholhalten | 185: — |
155 | arrak och rom: på fat.................. T 100 liter av 50 % alkoholhalt vid + 15° C | 35: - |
156 | på andra kärl ............ 100 liter utan avseende på alkoholhalten | 135: - |
157 | andra slag: på fat.................. T 100 liter av 50 % alkoholhalt vid + 15° C | 35: — |
158 | på andra kärl ............ 100 liter utan avseende på alkoholhalten | 135: — |
Anm. till nr 149—158. Angående införsel--— är stadgat.
1 Dihctng till riksdagens protokoll 1954. 7 samt. Nr 12.
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 12.
dels ock bemyndiga Kungl. Maj :t att — i huvudsaklig överensstämmelse
med i propositionen angivna grunder — meddela föreskrifter rörande restitution
av tillverkningsskatt och däremot svarande del av tull för det lager,
som aktiebolaget Vin- & spritcentralen innehar den 1 april 1954.
Rörande propositionens huvudsakliga innehåll må här anmärkas följande.
I propositionen föreslås en höjning av sprit- och tobaksbeskattningen. I
fråga om spritdrycker förordas en genomsnittlig höjning av omsättningsskatten
med ca tre kronor per liter jämte en härav betingad höjning av utskänkningsskatten
i syfte att i stort sett bibehålla den nuvarande relationen
mellan utminuterings- och utskänkningspriserna. Beträffande tobaksvaror
föreslås en skattehöjning, medförande en prisstegring av ca 0,5 öre per styck
för svenska cigarretter och ca 0,75 öre per styck för importerade cigarretter.
Samtidigt föreslås en sänkning av skattesatserna för cigarrer och cigarrcigarretter,
som kommer att möjliggöra en sänkning av utförsäljningspriserna
med i genomsnitt tio procent. De föreslagna ändringarna beräknas
komma att medföra en ökning av statsverkets inkomster under nästa budgetår
med ca 96 miljoner kronor i förhållande till riksräkenskapsverkets beräkningar.
Vidare framlägges i propositionen förslag till annan utformning av beskattningen
av spritdrycker och vin i syfte att åstadkomma en såväl ur
nykterhetssynpunkt som teknisk synpunkt lämpligare avvägning av beskattningen.
Beträffande spritdrycker innebär förslaget bl. a., att den nuvarande
brännvinstillverkningsskatten avvecklas och inräknas i omsättningsskatten.
Sistnämnda skatt, som fortfarande skall utgå med en fast avgift
och en procentavgift, differentieras efter dryckernas alkoholhalt. Utskänkningsskatten
å spritdrycker föreslås skola utgå som en rent procentuell
skatt.
I fråga om vinbeskattningen förordas att omsättningsskatten å starkvin
uppdelas i en procentuell skatt och en fast avgift per liter. I samband därmed
föreslås att den nuvarande minimiskatten slopas. Omsättningsskatten
å lätta viner skall enligt förslaget fortfarande utgå enbart som en procentuell
skatt. Utskänkningsskatten å lätta viner föreslås borttagen.
I tekniskt hänseende föreslås vidare den ändringen, att de procentuella
skatterna i fortsättningen skall beräknas å dryckernas utminuteringspris i
stället för på partipriset såsom hittills varit fallet.
Vid propositionen har fogats uppställningar (s. 81—83) utvisande de
ungefärliga prisförändringar å olika varuslag, som inträffar vid bifall till
propositionsförslaget.
Ändringarna föreslås skola träda i kraft den 1 april 1954.
Ovannämnda vid propositionen fogade författningsförslag är av följande
lydelse.
Bevillningsutskottets betänkande nr 12.
3
1) Förslag
till
förordning angående omsättnings- och utskänkningsskatt
å rusdrycker.
Härigenom förordnas som följer.
1 §-
För rusdrycker, som försäljas här i riket, skall, i den utsträckning och
i den ordning nedan sägs, till staten erläggas dels omsättningsskatt och dels
utskänkningsskatt.
Omsättningsskatt.
2 §.
1 mom. Omsättningsskatten upptages vid detaljhandelsbolags inköp av
rusdrycker och utgår, där ej annat i 2, 3 eller 4 mom. stadgas,
a) för spritdrycker dels med en grundavgift av 8 kronor för liter, om
dryckens alkoholhalt överstiger 40 volymprocent, 7 kronor för liter, om
alkoholhalten är lägst 35 volymprocent och högst 40 volymprocent, samt
6 kronor för liter, om alkoholhalten understiger 35 volymprocent, och dels
med en procentavgift motsvarande 47 procent av utminuteringspriset; samt
b) för vin, vars alkoholhalt överstiger 14 volymprocent (starkvin), dels
med en grundavgift av 2 kronor för liter och dels med en procentavgift
motsvarande 25 procent av utminuteringspriset samt för annat vin (lättvin)
med en procentavgift motsvarande 33 procent av utminuteringspriset.
Utminuteringspriset utgöres av det belopp, som, skatten inberäknad, betingas
vid varornas utminutering.
2 mom. För här i riket tillverkat vin skall omsättningsskatt därjämte utgå
med en särskild tillverkningsavgift av 50 öre för liter, om vinets alkoholhalt
överstiger 14 volymprocent eller vinet är mousserande eller därmed jämförligt,
men eljest av 20 öre för liter. Vid beräkning av procentavgiften för
vin, varom nu är fråga, skall i utminuteringspriset inräknas jämväl tillverkningsavgiften.
3 mom. För spritdrycker, som jämlikt av Kungl. Maj :t med stöd av 1 kap.
4 § 3 mom. eller 2 kap. 10 § 5 mom. förordningen den 18 juni 1937 angående
försäljning av rusdrycker meddelade bestämmelser hos partihandelsbolaget
inköpas eller till riket införas, skall omsättningsskatt utgå med en
grundavgift av 2 kronor 70 öre för liter.
4 mom. Vid tillämpning av bestämmelserna i 1 mom. skall, oavsett alkoholhalten,
för cognac och annan eau-de-vie alltid utgå grundavgift med 8
kronor för liter.
3 §•
Detaljhandelsbolag äger att efter grunder, som av kontrollstyrelsen fastställas,
vid försäljningen bereda sig täckning för omsättningsskatten.
4 §.
/ mom. Sker inköp av rusdrycker hos partihandelsbolaget, skall vid dryckernas
betalning omsättningsskatt för desamma erläggas till detta bolag;
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 12.
och åligger det bolaget att i den ordning, Kungl. Maj:t bestämmer, till
statsverket inleverera omsättningsskatten.
2 mom. Vid inköp av rusdrycker annorledes än hos partihandelsbolaget
åligger det detaljhandelsbolag att senast den femtonde dagen i månaden
näst efter den, under vilken inköpet ägt rum, å statsverkets "checkräkning i
riksbanken för kontrollstyrelsens räkning insätta å dryckerna belöpande
omsättningsskatt. Till grund för procentavgiften skall läggas varans beräknade
utminuteringspris. Detaljhandelsbolaget skall senast den tjugonde dagen
i månaden näst efter den, under vilken inköpet ägt rum, till kontrollstyrelsen
avlämna en till riktigheten bestyrkt uppgift rörande köpeskillingens
storlek, däri inberäknad tull- och fraktkostnad.
3 mom. Den, som enligt kontrollstyrelsens i föreskriven ordning meddelade
tillstånd till riket inför rusdrycker för vetenskapligt, medicinskt, farmaceutiskt,
tekniskt, industriellt eller likartat ändamål, skall genom insättning
å statsverkets checkräkning i riksbanken för kontrollstyrelsens räkning
erlägga å dryckerna belöpande omsättningsskatt. Importören har att,
om så påfordras, i samband med ansökning om införseltillstånd hos detaljhandelsbolaget
ställa av bolaget godkänd säkerhet för å rusdryckerna belöpande
omsättningsskatt. Det åligger kontrollstyrelsen att vid beviljandet
av tillstånd till införseln meddela de föreskrifter, som erfordras för erhållande
av en betryggande kontroll å utgörandet av omsättningsskatten, ävensom
att övervaka, att skatten vederbörligen inbetalas till statsverket.
Utskänkningsskatt.
5 §•
För spritdrycker och starkvin, vilka utskänkas, skall till staten erläggas
utskänkningsskatt med belopp, motsvarande för spritdrycker 40 procent
och för starkvin 30 procent av varornas utminuteringspris.
6 §•
Utskänkningsskatten upptages av detaljhandelsbolag vid försäljning av
spritdrycker och starkvin till innehavare av överlåtet tillstånd till utskänkning
eller sådant tillstånd, som jämlikt 3 kap. 13 § förordningen den 18
juni 1937 angående försäljning av rusdrycker meddelats annan än detaljhandelsbolag.
7 §■
För utskänkningsskatten ansvarar vederbörande detaljhandelsbolag.
8 §.
Detaljhandelsbolag åligger
dels att senast den femtonde dagen i varje månad å statsverkets checkräkning
i riksbanken för kontrollstyrelsens räkning insätta utskänkningsskatt,
som belöper på spritdrycker och starkvin, vilka från bolaget under
nästföregående månad försålts för utskänkningsändamål,
dels ock att senast den tjugonde dagen i varje månad till kontrollstyrelsen
avlämna en till riktigheten bestyrkt uppgift rörande omfattningen av nämnda
försäljning.
9 §•
Kontrollstyrelsen äger meddela närmare föreskrifter och anvisningar rörande
sättet för utskänkningsskattens uppbärande och redovisande. ''
Bevillningsutskottets betänkande nr 12. 5
Gemensamma bestämmelser.
10 §.
1. Om ansvar i vissa fall för den, som vid lämnande av uppgift, varom i
4 § 2 mom. eller 8 § sägs, lämnat oriktig uppgift, stadgas i skattestrafflagen.
2. Underlåter någon att inom föreskriven tid avlämna sådan uppgift,
som i 4 § 2 mom. eller 8 § omförmäles, äger kontrollstyrelsen vid lämpligt
vite förelägga den försumlige att uppfylla sin skyldighet. Där omsättningsskatt
ej inom stadgad tid av detaljhandelsbolag inbetalas, eller där stadgad
insättning av utskänkningsskatt ej skett före utgången av månaden näst
efter den, under vilken den myckenhet, för vilken skatten utgått, blivit försåld,
må skatten utmätas med det belopp, vartill kontrollstyrelsen efter
verkställd undersökning fastställer densamma.
11 §.
Näringsidkare, som vill ur riket utföra i Sverige framställda tillverkningar,
hänförliga under förordningen den 1 juli 1918 (nr 564) angående
vissa alkoholhaltiga preparat m. m., må i den omfattning och under de
villkor, Kungl. Maj :t bestämmer, kunna medgivas rätt att vid utförsel av
sålunda framställd vara återbekomma sådan omsättningsskatt, som i 2 §
3 mom. avses och som erlagts för den i exportvaran ingående spriten.
Denna förordning träder i kraft den 1 april 1954.
Genom förordningen upphävas förordningen den 8 juni 1923 (nr 155)
angående omsättnings- och utskänkningsskatt å spritdrycker och förordningen
den 28 maj 1943 (nr 259) angående omsättnings- och utskänkningsskatt
å vin. Förekommer i lag eller författning hänvisning till stadgande,
som ersatts genom bestämmelse i nya förordningen, skall den bestämmelsen
i stället tillämpas.
Med avseende å förordningens ikraftträdande skola följande bestämmelser
gälla.
1. Den, till vilken detaljhandelsbolag överlåtit tillstånd till utskänkning av
rusdrycker, är skyldig att erlägga skatt för sitt lager av dylika drycker vid
tiden för denna förordnings ikraftträdande med belopp motsvarande den
omsättnings- och utskänkningsskatt som skall utgå enligt förordningen dock
med rätt för honom att därvid avräkna vad med tillämpning av förut gällande
bestämmelser erlagts i skatt för samma lager.
2. Det åligger innehavare av tillstånd som i första punkten sägs att dels
samma dag förordningen träder i kraft till vederbörande detaljhandelsbolag
avlämna en till riktigheten bestyrkt, specificerad uppgift angående berörda
lager, dels ock inom tre månader efter förordningens ikraftträdande erlägga
därå belöpande skatt till bolaget, som har att senast den femtonde dagen
i nästpåföljande månad i den ordning, som anges i 8 §, inleverera beloppet
till statsverket.
3. Upptager någon mot bättre vetande i uppgift, varom nu är sagt, mindre
myckenhet än han vid tiden för denna förordnings ikraftträdande innehar,
eller underlåter någon att inom stadgad tid avlämna sådan uppgift eller
erlägga föreskriven skatt för sitt lager av rusdrycker vid tiden för förordningens
ikraftträdande, gälle vad i skattestrafflagen ävensom i 10 § 2 mom.
denna förordning för motsvarande fall stadgas.
4. Innehavare av tillstånd, som i första punkten sägs, vilken vid tiden
för denna förordnings ikraftträdande innehar lager av vin, för vilket enligt
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 12.
förordningen skatt skall utgå med lägre belopp än enligt förut gällande bestämmelser,
äger, därest han samma dag förordningen träder i kraft till vederbörande
detaljhandelsbolag avlämnar en till riktigheten bestyrkt, specificerad
uppgift angående berörda lager, återbekomma skillnaden mellan
den skatt han erlagt och den skatt som skall utgå enligt bestämmelserna
i denna förordning.
2) Förslag
till
förordning angående tillverkning av brännvin.
Härigenom förordnas som följer.
1 KAP.
Allmänna bestämmelser.
1 §•
Såsom tillverkning av brännvin anses i denna förordning varje till tillverkning
av vin eller maltdryck icke hänförligt förfarande, varigenom etylalkohol
i en koncentration av mer än två och en fjärdedels volymprocent
framställes eller utvinnes.
Angående rening av brännvin, avsett för förbrukning inom riket, gäller
vad därom är särskilt stadgat.
2 §.
Tillverkning av brännvin må bedrivas endast i den ordning och under de
villkor som stadgas i denna förordning.
Under den kontroll och de villkor i övrigt som Kungl. Maj :t prövar erforderliga
må tillverkning av brännvin äga rum för vetenskapligt ändamål
eller försöksvis för tekniskt ändamål utan iakttagande av bestämmelserna
i denna förordning.
3 §.
1. Den som i bränneri idkar tillverkning av brännvin kallas i denna
förordning tillverkare.
2. Ämbets- eller tjänsteman, som å tjänstens vägnar kan komma att deltaga
i beslut angående tillverkning av brännvin eller däröver utöva tillsyn,
må icke taga befattning med brännerirörelse eller vara ledamot i styrelsen
för aktiebolag eller ekonomisk förening, som driver sådan rörelse. Detta
förbud gäller ock för den, vilken blivit dömd till ansvar för brott, som omförmäles
i 19, 20 eller 21 §.
3. Vid bränneri skall finnas en föreståndare (bränneriföreståndare), som
är ansvarig för att rörelsen bedrives enligt föreskrifterna i denna förordning
och sådana bestämmelser, som meddelas med stöd därav. För bränneriföreständaren
skall, om kontrollstyrelsen ej för visst fall medgiver undantag,
finnas ersättare, som i bränneriföreståndarens frånvaro skall ansvara för
rörelsen. Bränneriföreståndare och ersättare för denne utses av tillverkaren.
Tillverkare, som personligen handhar den omedelbara ledningen av rörelsen,
må själv vara bränneriföreståndare.
Bevillningsutskottets betänkande nr 12. 7
Finner kontrollstyrelsen bränneriföreståndare icke vara lämplig för uppdraget,
må styrelsen ålägga tillverkaren att utse annan bränneriföreståndare.
4 §.
1 Bränneri, tillverkning av brännvin samt förvaring av tillverkat brännvin
ävensom sådan hos partihandelsbolaget, varom förmäles i förordningen
angående försäljning av rusdrycker, inrättad anläggning, till vilken brännvin
försändes i enlighet med bestämmelserna i denna förordning, skola stå
under statens kontroll.
Kontrollen utövas av kontrollstyrelsen ävensom av följande styrelsen underställda
tjänstemän vid den lokala skattekontrollen, nämligen överkontrollören
vid brännvinstillverkningskontrollen samt kontrollanter och tillsyningsmän.
I den mån denna förordning icke annorlunda bestämmer skall kostnaden
för kontrollen bestridas av statsverket.
2. Kontrolltjänsteman äger påfordra att när som helst erhålla tillträde
till bränneri och till samtliga för brännerirörelsen använda lokaler, upplagsplatser
och andra förvaringsställen.
3. Tillverkare skall utan ersättning tillhandahålla för kontrollen behövlig
handräckning, erforderliga målkärl och andra redskap.
4 Tillverkare skall, då sådant för expeditionsgöromål fordras, lamna kontrolltjänsteman
tillträde till ett i bränneriet eller i närheten därav beläget
rum med erforderliga möbler. Därest å landsbygden på grund av lokala
förhållanden så erfordras, är tillverkare på anmodan av kontrollstyrelsen
eller, om bränneriet är underställt överkontrollören, på anmodan av denne
skyldi» att mot särskild gottgörelse tillhandahålla kontrolltjänsteman kost
och logi i närheten av bränneriet. Gottgörelsen fastställes till beloppet i
sammanhang med bestämmandet av arvode till kontrolltjänsteman på sätt
särskilt stadgas. . , , , ,
5. Tillverkare är pliktig att vid anfordran hålla små handelsbocker med
tillhörande verifikationer tillgängliga för kontrollstyrelsen eller den styrelsen
befullmäktigat ävensom för överkontrollör.
6 Bränneriföreståndare åligger att till vederbörande kontrollant eller,
där''sådan ej finnes vid bränneriet, till kontrollstyrelsen avlämna uppgift
om de inmäskade råämnenas myckenhet och beskaffenhet samt de uppgifter
i övrigt som av styrelsen infordras för industristatistiken och för styrelsens
statistiska berättelse. . .... .
7. Tillverkare och bränneriföreståndare skola stalla sig till efterrättelse
de föreskrifter som kontrollstyrelsen meddelar för att erhålla en betryggande
kontroll över brännvinstillverkningen samt för denna förordnings tilllämpning
i övrigt ävensom de anvisningar som vederbörande kontrolltjansteman
kan lämna i enlighet med denna förordning eller av Kungl. Maj :t utfärdade
bestämmelser eller styrelsens särskilda föreskrifter.
8. Vad i 2—7 inom. stadgas skall i tillämpliga delar gälla partihandelsbolaget.
5 §•
Ätnöjes tillverkare eller bränneriföreståndare ej med av kontrolltjänsteman
lämnad anvisning eller vidtagen åtgärd, äger lian söka ändring hos
kontrollstyrelsen.
C §•
Finnes vid krig eller omedelbar krigsfara eller under andra utomordentliga
förhållanden nödigt att meddela förbud mot bedrivande av brännvins
-
8 Bevillningsutskottets betänkande nr 12.
tillverkning eller att föreskriva inskränkningar i sådan tillverkning, äger
Kungl. Maj :t förordna därom.
2 KAP.
Bestämmelser beträffande tillverkningen.
7 §•
Utan Kungl. Maj :ts tillstånd må brännvin icke tillverkas i annat bränneri
än sådant, där tillverkning därav behörigen bedrivits efter ingången av juli
1951. Därvid äger Kungl. Maj :t föreskriva de villkor beträffande tillverkningen
som prövas erforderliga.
8 §''
1. Tillverkare skall i god tid före påbörjande av brännvinstillverkning
eller, om han under pågående tillverkning övertagit rörelsen av annan,
omedelbart därefter till kontrollstyrelsen göra anmälan om tillverkningens
upptagande eller övertagande och dagen därför (driftsanmälan) samt i denna
uppgiva:
a) bränneriets namn och belägenhet,
b) tillverkarens namn och postadress,
c) namnen å bränneriföreståndaren och ersättaren för denne samt deras
postadresser,
d) den dag, då framställning av alkohol genom tillsättande av jäst till
mäsken skall taga sin början.
Föreligger ej hinder för rörelsens utövande, meddelar kontrollstyrelsen
bevis därom (driftsbevis).
Innan driftsbevis utfärdats, må rörelsen icke utövas, dock att den som
övertagit av annan bedriven rörelse må, därest anmälan göres inom fjorton
dagar efter övertagandet, fortsätta rörelsen till dess kontrollstyrelsen meddelat
beslut med anledning av anmälningen.
2. Inträder ändring i förhållande, varom uppgift lämnats enligt 1 mom.,
skall tillverkaren omedelbart underrätta kontrollstyrelsen därom.
9 §.
1. Tillverkare skall, innan driftsanmälan första gången göres, låta i två
exemplar upprätta tullständig planritning och beskrivning över bränneriet
och över samtliga för brännerirörelsen avsedda lokaler, upplagsplatser och
andra lörvaringsställen med angivande av de ändamål, vartill de skola begagnas.
Det ena exemplaret av ritningen och beskrivningen skall förvaras
vid bränneriet och det andra insändas till kontrollstyrelsen.
2. När till följd av vidtagna förändringar inom bränneri kontrollstyrelsen
hnner ritningen över detsamma icke vidare vara användbar, åligger det
tillverkaren att anskaffa ny ritning och beskrivning, ävenledes i två exemplar.
10 §.
1. Innan tillverkningen på grund av meddelat driftsbevis börjar, skall vid
bränneri, där kontrollant finnes anställd, denne verkställa besiktning av
bränneriet för att utröna, huruvida anläggningen är inrättad i överensstämmelse
med föreskrifterna i denna förordning och de med stöd av förordningen
meddelade bestämmelserna.
över besiktningen uppsättes protokoll, innehållande bland annat uppgift
de förändringar som må ha vidtagits med anläggningen efter närmast
föregående besiktning. Protokollet utskrives i två exemplar, varav det ena
Bevillningsutskottets betänkande nr 12. 9
bilägges den vid bränneriet förvarade beskrivningen och det andra insändes
till kontrollstyrelsen.
Bränneriföreståndare åligger att själv eller genom ombud narvara vid besiktningen
samt att underteckna protokollet.
2. Befinnes vid granskning av besiktningsprotokollet, att anläggningen
inrättats i strid med föreskrifterna i denna förordning eller med de med
stöd av förordningen särskilt utfärdade bestämmelserna, äger kontrollstyrelsen
meddela beslut om nödiga rättelser. Äro anordningarna av beskaffenhet
att hindra utövande av en betryggande kontroll, må styrelsen återkalla
driftsbeviset.
3. Återkallas driftsbeviset, må nytt bevis icke meddelas, forran tillverkaren
för kontrollstyrelsen företer ett av kontrolltjänsteman utfärdat intyg
om att anordningarna vid bränneriet icke strida mot föreskrifterna i
denna förordning eller mot de med stöd av förordningen särskilt meddelade
bestämmelserna.
11 §•
1. Har bränneri genom olyckshändelse så väsentligen skadats, att tillverkningen
ej kan fortsättas, eller vill tillverkare av annan anledning än rörelsens
överlåtande upphöra med tillverkningen, skall han därom göra anmälan
(slutanmälan), i senare fallet minst tre dagar före den dag, då han enligt
sin anmälan avser att upphöra med tillverkningen. Slutanmälan göres vid
bränneri, där kontrollant finnes anställd, till denne men eljest till kontrollstyrelsen.
Kontrollanten åligger att lämna tillverkaren bevis om gjord slutanmälan
samt att ofördröjligen insända slutanmälan till styrelsen eller, om
bränneriet är underställt överkontrollören, till denne, överkontrollören har
att utan dröjsmål insända till honom inkomna slutanmälningar till styrelsen.
När slutanmälan skett, må brännvinstillverkning ej utan nytt driftsbevis
äga rum efter den tid, då enligt anmälan tillverkningen skolat upphöra.
2. Då tillverkningen vid bränneri upphör, skola till förhindrande av fortsatt
tillverkning anbringas de läs och förseglingar som vederbörande kontrolltjänsteman
finner erforderliga.
12 §.
1. Före femtonde dagen i månaden näst efter utgången av varje kalenderkvartal
skall tillverkare vid bränneri där kontrollant är anställd såsom
bidrag till kostnaden under samma tid för kontroll vid bränneriet erlägga
ett belopp motsvarande fem kronor för varje dygn, då tillverkningsrätt
vid bränneriet varit gällande. Har kontrollstyrelsen bestämt, att kontrollanten
vid visst bränneri skall åtnjuta nedsatt arvode, må dock bidragsbeloppet
av kontrollstyrelsen jämkas efter vad som med hänsyn härtill
kan anses skäligt.
2. Avstår tillverkare från att bedriva anmäld tillverkning utan att den tagit
sin början, skall tillverkaren gottgöra statsverket den kostnad som må
ha uppstått genom inkallande av kontrollant.
3. Om brännvinstillverkning ej påbörjas inom tre dygn efter den i driftsbeviset
uppgivna tiden eller om tillverkningen avbrytes utan föregående
slutanmälan eller utan sådant förordnande av Kungl. Maj :t, som avses i 6 §,
och ej ånyo upptages inom Ire dygn, det oräknat varunder avbrottet inträdde,
åligger det tillverkaren att för de dygn, under vilka tillverkningen salunda
icke bedrivits, erlägga den på bränneriet belöpande kostnaden för kontrollant.
10
Bevillningsutskottets betänkande nr 12.
4. Fullgöres ej skyldighet att inbetala avgifter enligt denna paragraf,
skola desamma på kontrollstyrelsens föranstaltande omedelbart hos vederbörande
utmätas.
13 §.
Bränneri skall vara så byggt och inrättat, att kontrollen i bränneriet kan
utövas utan svårighet och att betryggande åtgärder kunna vidtagas för att
förekomma, att brännvin olovligen bortföres.
Magasin eller rum, avsett uteslutande för förvaring av tillverkat brännvin
( brännerimagasin), skall finnas vid varje bränneri och vara så anordnat, att
obehörigt tillträde därtill ej kan vinnas utan synbart våld.
Närmare föreskrifter om inrättande av bränneribyggnad och brännerimagasin,
om redskap samt om åtgärder för att förhindra obehörig tillgång till
redskap och brännerilokaler meddelas av kontrollstyrelsen.
14 §.
1. Tillverkare skall ställa sig till efterrättelse de föreskrifter rörande inköp
och användning av råämnen, vilka kunna meddelas av Kungl. Maj:t
eller av myndighet, som av Kungl. Maj :t därtill bemyndigas, samt underkasta
^sig den tillsyn å föreskrifternas efterlevnad, varom Kungl. Maj:t förord
2.
Där tillverkare vill använda majs, utländsk potatis, maniokarot eller
andra stärkelsehaltiga utländska råämnen för brännvinstillverkningen,
skall han därom minst tre dagar innan den första inmäskningen är avsedd
att äga rum göra skriftlig anmälan hos kontrolltjänstemannen och därvid
förete kvitto, utvisande att i 3 mom. omförmäld avgift blivit inbetald. Kontrolltjänstemannen
skall lämna tillverkaren bevis om gjord anmälan samt
ofördröjligen underrätta överkontrollören och kontrollstyrelsen.
Vill tillverkare, som anmält sig ämna använda råämnen, varom i första
stycket sägs, upphöra med användningen därav, skall han därom göra anmälan
till kontrolltjänstemannen, som har att förfara på sätt i första stycket
är stadgat.
3. För brännvin, tillverkat vid bränneri under tid då i 2 mom. första stycket
nämnda råämnen där användas, skall tillverkare erlägga en särskild avgift
av 8 öre för varje liter av 50 volymprocents alkoholhalt. Avgiften
skall inbetalas förskottsvis till kontrollstyrelsen, varje gång för minst 10 000
liter. För mycket erlagd avgift restitueras på därom av tillverkaren hos kontrollstyrelsen
gjord framställning.
4. Malen spannmål må användas för brännvinstillverkning allenast under
den särskilda kontroll, som av kontrollstyrelsen föreskrives.
15 §.
1. För uppmätning av tillverkat brännvin i bränneri skall, där kontrollstyrelsen
så prövar erforderligt, finnas en kontrollapparat, som anskaffas,
äges och underhålles av staten.
2. Närmare föreskrifter för kontrollapparatens uppsättning och vård
samt för uppmätning och provning av tillverkat brännvin äger kontrollstyrelsen
meddela. Vid all beräkning av alkoholhalt på grund av provning
med alkoholometer eller på annat sätt skola av styrelsen fastställda tabeller
begagnas.
11
Bevillningsutskottets betänkande nr 12.
3 KAP.
Om tillverkares rätt att förfoga över tillverkat brännvin, m. m.
16 §.
1. Tillverkare äger förfoga över av honom tillverkat brännvin allenast
för försäljning till partihandelsbolaget, för export och för användning i
egen rörelse.
2. önskar tillverkare använda i bränneriet tillverkat brännvin i egen
rörelse, skall han därtill söka kontrollstyrelsens tillstånd. Vid meddelande
av sådant tillstånd äger styrelsen föreskriva de villkor beträffande användningen
av brännvinet som prövas erforderliga.
17 §.
1. I den mån det tillverkade brännvinet icke utlämnas från bränneri för
något av de ändamål, som omförmälas i 16 § 1 mom. eller kontrollstyrelsen
för visst fall annorlunda medgiver, skall brännvinet inläggas i brännerimagasinet
och där kvarbliva, till dess det uttages för ändamål, som nu är
2. Tillverkare må även efter tillverkningens upphörande ha brännvin
kvarliggande i brännerimagasinet. Kostnaden för den härför erforderliga
statliga tillsynen skall därvid erläggas av honom.
3. Det åligger partihandelsbolaget att enligt av kontrollstyrelsen meddelade
anvisningar öva tillsyn å att brännvin, som försändes från bränneri
till bolaget, vederbörligen dit framkommer, ävensom att vid framkomsten
omedelbart uppmäta detsamma.
4. De ytterligare föreskrifter som erfordras i fråga om försändning av
brännvin från bränneri meddelas av kontrollstyrelsen.
18 §.
Kan i fråga om brännvin, som tillverkare försäljer till partihandelsbolaget,
frivillig överenskommelse ej träffas om pris eller leveransvillkor i
övrigt, skall, då tillverkaren eller bolaget det påfordrar, avgörande träffas
av en särskild prisnämnd, bestående av sju ledamöter, av vilka två utses
av vardera parten. Övriga tre ledamöter, däribland ordföranden, jämte
suppleanter för dem förordnas årligen av Kungl. Maj :t.
Kostnaderna för prisnämndens verksamhet erläggas med hälften av vardera
parten.
Föreskrifter om nämndens verksamhet utfärdas av Kungl. Maj :t.
4 KAP.
Ansvarsbestämmelser m. m.
19 §.
1. Den som olovligen tillverkar brännvin eller bereder mäsk i uppenbart
syfte att därav framställa brännvin straffes med dagsböter, ej under
trettio! Den som innehar mäsk, uppenbarligen avsedd för olovlig brännvinstillverkning,
vare ock underkastad ansvar som nu sagts.
Bedriver någon brännvinstillverkningen eller mäskberedningen i större
omfattning eller i syfte att försälja framställt brännvin eller har den som
beträdes med förbrytelse varom i första stycket av detta mom. sägs tidigare
12
Bevillningsutskottets betänkande nr 12.
fällts till straff för sådan förbrytelse eller för förbrytelse som avses i 20 §
2 mom. av denna förordning eller i 7 kap. 1 § 1 mom. av förordningen angående
försäljning av rusdrycker eller i 22 § 1 mom. eller 23 § 1 mom av
förordningen angående handel med skattefri sprit eller i It § 1 mom. första
stycket eller 2 mom. första stycket av förordningen angående vissa alkoholhaltiga
preparat in. m., straffes med fängelse i högst ett år eller med dagsböter,
ej under femtio. Äro omständigheterna synnerligen försvårande, må
till straffarbete i högst ett år dömas.
Har tillverkningen eller beredningen icke bedrivits i större omfattning
eller i syfte att försälja det framställda brännvinet, må, där omständigheterna
äro synnerligen mildrande, straffet nedsättas till tio eller, vid upprepad
förbrytelse, trettio dagsböter.
2. Beträdes någon med förbrytelse som i 1 mom. avses, skola vid förbrytelsen
nyttjade redskap, a stället befintliga förråd av för den olovliga tillverkningen
eller beredningen uppenbarligen avsedda råämnen samt av brännvin
och mäsk ävensom de kärl vari brännvinet och mäsken förvaras tagas i
beslag och dömas förbrutna.
3. Den som olovligen tillverkat brännvin skall ock dömas skyldig att för
den tillverkade myckenheten gälda den omsättningsskatt å rusdrycker som
belöper på renat brännvin av lägst trettiofem och högst fyrtio volymprocents
alkoholhalt, dock minst etthundra kronor.
20 §.
1. Den som tillverkar, till försäljning utbjuder eller eljest saluhåller för
beredande av brännvin ägnad apparat eller del av dylik apparat med uppenbart
syfte att apparaten eller apparatdelen skall komma att nyttjas vid
olovlig brännvinstillverkning eller för att obehörigen antingen från denaturerat
brännvin borttaga denatureringsmedlet eller försvaga denatureringen
eller göra annan till dryck ej ämnad alkoholhaltig vara användbar därtill,
så ock den vilken överlåter dylik apparat eller apparatdel, ehuru han har
skälig anledning antaga att densamma skall komma att nyttjas för ändamål
som nu sagts, straffes med dagsböter, ej under tio, och vare apparaten eller
apparatdelen förbruten. Vid upprepad förbrytelse eller om omständigheterna
eljest äro försvårande, må dömas till fängelse i högst sex månader Äro
omständigheterna synnerligen mildrande, må antalet dagsböter bestämmas
till lagre än tio.
2. Befinnes någon i andra fall än i 1 mom. avses innehava redskap, som
uppenbarligen är av honom avsett att nyttjas för ändamål som där sägs,
straffes med dagsböter, ej under tio, och vare redskapet förbrutet. Äro omständigheterna
synnerligen mildrande, må antalet dagsböter bestämmas till
lägre än tio.
Beträdes någon, som förut fällts till straff för förbrytelse varom i detta
mom. sägs, andra gången eller oftare med dylik förbrytelse, eller har någon,
som beträdes med sådan förbrytelse, tidigare fällts till straff för annan för
,
.^rtelse som avses i 19 § 1 inom., dömes till dagsböter, lägst trettio, eller
till fängelse i högst sex månader.
21 §.
1. Den som vid brännvinstillverkning undansnillar brännvin eller begagnar
tillverkmngsredskap, ledningsrör eller förvaringsredskap med dold öppning
eller avledning, varigenom brännvin kan lönnligen uttagas, eller olovligen
bryter försegling eller öppnar eller borttager lås som kontroll jänsten?anfPasa^t
e^er §°r åverkan å den i bränneriet uppsatta kontrollapparaten
straffes med dagsböter, ej under tio, eller dömes till fängelse i högst ett år;
Bevillningsutskottets betänkande nr 12. 13
dock må, där undansnillning skett i större omfattning eller omständigheterna
eljest äro synnerligen försvårande, dömas till straffarbete i högst två år.
Lag samma vare, där någon vid sådan försändning som i 17 § 3 och 4
mom. avses undansnillar brännvin eller bryter försegling eller öppnar eller
borttager lås som kontrolltjänsteman åsatt.
2. Där någon vid tillgodonjutande av tillstånd som omförmäles i 16 §
2 mom. icke ställer sig till efterrättelse med tillståndet förbundet villkor,
straffes med dagsböter eller, i händelse omständigheterna äro synnerligen
försvårande, med fängelse i högst sex månader.
3. I fall som i 1 mom. avses skola, där ej synnerligen mildrande omständigheter
föreligga, de förråd av brännvin, som finnas hos den brottslige
eller eljest uppenbarligen äro avsedda för olovligt förfogande, jämte de
kärl vari brännvinet förvaras vara underkastade beslag och dömas förbrutna.
Lag samma vare i fråga om redskapen i fall varom i 1 mom. första
stycket sägs.
Den som dömes till ansvar för förbrytelse som i 1 mom. avses skall tillika
dömas skyldig att för den undansnillade myckenheten utgiva den omsättningsskatt
å rusdrycker som belöper på renat brännvin av lägst trettiofem
och högst fyrtio volymprocents alkoholhalt.
22 §.
Till redskap som enligt 19 § 2 mom., 20 § 2 mom. eller 21 § 3 mom. är
förbrutet räknas i bränneri varje för kokning, mäskberedning, jäsning,
bränning eller förvaring av brännvin inrättat redskap eller för tillverkningen
nyttjad maskin med tillbehör.
23 §.
Där någon utan anmälan som i 14 § 2 mom. sägs vid brännvinstillverkning
använt majs, utländsk potatis, maniokarot eller andra stärkelsehaltiga
utländska råämnen, erlägge han för allt det brännvin, som vid bränneriet
tillverkats under den tid då tillverkning där pågick på grund av det driftsbevis
som gällde när den olovliga användningen av nämnda råämnen ägde
rum, en särskild avgift av 8 öre för varje liter, dock minst femhundra kronor.
24 §.
Den som vägrar att hålla handelsböcker eller tillhörande verifikationer
tillgängliga för kontrollstyrelsen eller den styrelsen befullmäktigat eller för
överkontrollör
eller vägrar kontrolltjänsteman eller den som äger anställa undersökning
i avseende å förbrytelse mot denna förordning tillträde till rum eller byggnad
där undersökning må ske
straffes med dagsböter, lägst fem.
25 §.
Uraktlåter tillverkare, bränneriföreståndare eller partihandelsbolag att
ställa sig till efterrättelse i denna förordning eller i enlighet med densamma
meddelad föreskrift, vare straffet, där ej särskilt ansvar är bestämt, dagsböter.
26 §.
1. Den som uppsåtligen förleder annan till förbrytelse varom i 19 § 1
mom. sägs eller vid utförande av sådan förbrytelse med råd eller dåd uppsåtligen
hjälper så att gärningen därigenom sker straffes som vore lian själv
14
Bevillningsutskottets betänkande nr 12.
gärningsman. Har någon före brottets utförande eller vid utförandet, dock
i mindre mån än nyss är sagt, med råd eller dåd gärningen främjat, straffes
efter ty som han prövas hava till brottet bidragit. Om någon utan att hava
sådan del i brottet som nu sagts, sedan brottet timat, med vetskap därom
gått den brottslige tillhanda genom att dölja vara som genom brottet framställts,
straffes efter som brottet var till, dock mindre än om han själv
varit gärningsman.
Den till vilken här ovan avsedd vara avyttrats vare ej förfallen till ansvar
för delaktighet i gärningen enligt vad i första stycket sägs.
2. Bränneriföreståndare, så ock den som tillverkar eller saluhåller i 20 §
1 mom. avsedd apparat eller apparatdel, ansvarar för förbrytelse mot denna
förordning som begås av hans hustru, barn, husfolk eller i arbetet antagen
person, såsom vore förbrytelsen av honom själv begången, därest icke omständigheterna
göra sannolikt att förbrytelsen skett utan hans vetskap och
vilja. Begagnar bränneriföreståndare ombud, ansvare ombudet jämte föreståndaren
och lika med denne för sådan förbrytelse.
3. Är förbrytelse som i 19 eller 20 § avses begången och skola i anledning
därav redskap, råämnen, mäsk, brännvin eller förvaringskärl dömas förbnitna,
eller fälles eljest tillverkare eller bränneriföreståndare till ansvar
för förbrytelse med dylik påföljd, inträder påföljden även om den som begått
förbrytelsen icke är godsets ägare.
27 §.
Tillverkare eller bränneriföreståndare som giver eller erbjuder något såsom
gåva åt kontrolltjänsteman, vilken utövar tillsyn över bränneriet, böte
från och med tjugo till och med tvåhundra kronor. Kontrolltjänsteman som
mottager gåvan vare underkastad lika ansvar och miste därjämte befattningen.
Gåvan tillfälle kronan.
28 §.
Den som har eller haft att taga befattning med kontroll enligt denna förordning
vare förbjudet att röja tillverkares yrkeshemlighet, och må han ej
heller, där det ej kan anses påkallat av tjänstens intresse, yppa tillverkares
affärsförhållanden. Gör han detta och framgår ej av omständigheterna, att
han erhållit kännedom om hemligheten eller affärsförhållandena å tid då
han ej innehaft dylik befattning, straffes med dagsböter, ej under fem. Sker
det för att göra skada eller begagnar han sig av sin kännedom till egen
eller annans fördel, må till fängelse dömas.
Har i nu omförmälda hänseenden genom kontrolltjänstemans åtgörande
skada uppkommit, vare han ock skyldig den till fullo gottgöra.
29 §.
Skulle någon vilken det åligger att hålla tillsyn å bränneri eller den vilken
har till tjänsteåliggande att åtala förbrytelser mot denna förordning själv
beträdas med förbrytelse varom i 19 § 1 mom. sägs eller med främjande
av sådan förbrytelse eller av förbrytelse som omförmäles i 21 §, dömes till
fängelse eller straffarbete från och med sex månader till och med två år.
30 §.
1. Allmän åklagare samt de personer vilka särskilt förordnas att vaka
över denna förordnings efterlevnad åligger att åtala förbrytelser mot densamma.
Bevillningsutskottets betänkande nr 12. 15
2. I övrigt äger envar rättighet att för sådana förbrytelser anställa åtal,
dock ej föräldrar och barn eller makar eller syskon mot varandra, ej heller
annan skyldeman mot den hos vilken han njuter kost eller underhåll, ej
fosterbarn mot fosterföräldrar och ej heller tjänare mot husbondefolk under
den tid de äro i tjänsten.
31 §.
1. De i 30 § 1 mom. omförmälda åklagare äga taga i beslag egendom
vilken skäligen kan antagas vara förverkad enligt denna förordning. Beslag
skall, där så ske kan, göras i två vittnens närvaro. Innehavare av vad i
beslag tages eller, om han är frånvarande, hans ombud på stället eller någon
av hans husfolk skall tillsägas om beslaget.
2. Sker beslag i bränneri under den tid då tillverkningsrätt där gäller,
må ej panna utbrytas eller någon del av tillverkningsredskapen borttagas
eller tillverkningens fortsättande hindras innan första domstol i målet dömt
redskapen förbruten, där ej vid tillverkningen begagnats redskap eller ledningsrör
med dold öppning eller avledning, varigenom brännvin kunnat lönnligen
uttagas, eller åverkan skett å kontrollapparaten.
3. Redskap som tages i beslag skall, till förekommande av dess utbyte
mot annan, av beslagaren utmärkas med särskild stämpel, där ej redskapen
vid beslaget fråntages ägaren, i vilket fall den skall sättas i allmänt förvar.
32 §.
Utöver vad i 28 kap. rättegångsbalken är stadgat om husrannsakan gälle
om sådan förrättning för uppdagande av förbrytelse, som i denna förordning
avses, eller eljest för eftersökande av egendom, som kan antagas enligt
denna förordning vara förverkad, att i lägenhet, som avses i 28 kap. 3 §
rättegångsbalken, husrannsakan må företagas även av polisman, då honom
anbefalld tjänstgöring därtill föranleder, samt att till sådan lägenhet skola
hänföras även bränneri med tillhörande lägenheter, magasin, upplagsbodar
och uthus.
33 §.
Värdet av förverkad egendom tillfaller kronan.
Slutbestämmelser.
Denna förordning träder i kraft den 1 april 1954, då förordningen den
11 juni 1926 (nr 207) angående tillverkning och beskattning av brännvin
skall upphöra att gälla; dock att sistnämnda förordning skall äga tillämpning
även efter nämnda dag beträffande förhållanden, som hänföra sig till
tiden dessförinnan.
Där i lag eller författning förekommer hänvisning till stadgande, som
ersatts genom bestämmelse i denna förordning, skall den bestämmelsen i
stället tillämpas.
16
Bevillningsutskottets betänkande nr 12.
3) Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av 1 § och 25 § 2 mom. förordningen
den 1 juli 1918 (nr 508) angående handel med skattefri sprit.
Härigenom förordnas, att 1 § och 25 § 2 mom. förordningen den 1 juli
1918 (nr 508) angående handel med skattefri sprit1 skola erhålla följande
ändrade lydelse.
1 §•
Med skattefri sprit förstås i denna förordning dels sådan inom riket
tillverkad sprit, varför frihet från omsättningsskatt å rusdrycker åtnjutes,
dels från utrikes ort införd denaturerad sprit.
25 §.
2 mom. Den, som fälles till ansvar för förbrytelse, som i 1 mom. avses,
skall tillika dömas skyldig att för den sprit, varmed han förfarit olovligt,
utgiva den omsättningsskatt å rusdrycker, som belöper på renat brännvin
av lägst trettiofem och högst fyrtio volymprocents alkoholhalt.
Denna förordning träder i kraft den 1 april 1954.
1 Senaste lydelse av 25 § 2 mom., se 1919: 380.
4) F örslag
till
förordning om ändrad lydelse av 12 § 2 mom. förordningen
den 1 juli 1918 (nr 564) angående vissa alkoholhaltiga
preparat in. m.
Härigenom förordnas, att 12 § 2 mom. förordningen den 1 juli 1918 (nr
564) angående vissa alkoholhaltiga preparat m. m. skall erhålla följande
ändrade lydelse.
12 §.
2 mom. Den, som fälles till ansvar enligt 11 § 1 mom., skall tillika dömas
skyldig att för den sprit, som ingår i det alkoholhaltiga preparat, varmed
han förfarit olovligt, utgiva den omsättningsskatt å rusdrycker, som
belöper på renat brännvin av lägst trettiofem och högst fyrtio volymprocents
alkoholhalt.
Denna förordning träder i kraft den 1 april 1954.
Bevillningsutskottets betänkande nr 12.
17
5) Förslag
till
lag om ändring i lagen den 11 juni 1943 (nr 346) angående statsmonopol
å tillverkning och import av tobaksvaror.
Härigenom förordnas, dels att 16 § och 29 § 3 mom. lagen den 11 juni
1943 angående statsmonopol å tillverkning och import av tobaksvaror* skola
erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels ock att i nämnda lag
skall närmast efter 17 § införas en ny paragraf, betecknad 17 a §, av nedan
angiven lydelse.
16 §.
I varje tobaksvar as priskurantpris skall skatt ingå dels med ett belopp,
vilket motsvarar nedanstående procent av priskurantpriset, dels ock med
nedan angivna, i förhållande till varans myckenhet bestämda belopp, nämligen:
-
|
| För inom riket till-verkad vara | För till riket införd | ||||
Varuslag | Vikt för 1 st. gram | Procent | Belopp för | Procent | Belopp för | ||
| 1 st. | 1 kg | 1 st. | 1 kg | |||
Cigarrer .......... grupp I , » II Cigarrcigarretter---- > I » .... > II Cigarretter......... > I , » II | t. o. m. 5,0 t. o. m. 0,75 | 35 35 35 35 40 40 40 | 4,3 5,6 4.0 6.0 | 24: 60 | 35 35 35 35 40 40 40 | 12,4 15,6 6,6 9.5 3.5 | 31: — |
| _ | 40 | — | 3:70 | 40 | — | 7:- |
Snus ...................... | — | 40 | — | 3:80 | 40 | — | 5: — |
I skattehänseende utgöres skillnaden mellan cigarr och cigarrcigarrett därav,
att den senare saknar spets samt i vikt uppgår till högst 3,3 gram.
17 a §.
Har försåld tobaksvara av monopolets utövare återtagits för förstöring
eller nedsättning av fastställt priskurantpris eller har varan genom olyckshändelse
gått förlorad under transport till eller förvaring hos återförsäljare,
må den å varan belöpande skatten återbäras.
29 §.
3. På framställning av importör må monopolets utövare, när skäl därtill
äro, medgiva nedsättning av fastställt priskurantpris å importerad vara och
därvid bevilja återbäring av skatt med skillnaden mellan den för varan
erlagda skatten och den skatt, som skall utgå å det nedsatta priskurantpriset.
1 2
1 Senaste lydelse av 16 § se 1952: 242.
2 Bihang till riksdagens protokoll 1954. 7 samt. Nr 12.
18
Bevillningsutskottets betänkande nr 12.
Importör må återbekomma erlagd skatt för importerad vara, vilken såsom
obrukbar av monopolets utövare övertagits för förstöring.
Därest å---ordning förstöres.
Denna lag träder i kraft den 1 april 1954.
Till utskottets behandling har hänvisats följande i anledning av propositionen
väckta motioner, nämligen
I) de likalydande motionerna I: 72 av herr Gustaf Elof sson och II: 97 av
herr Carlsson i Bakeröd, vari hemställts, »att riksdagen måtte, under förklaring
att Kungl. Maj :ts proposition nr 28 icke kunnat i oförändrat skick
bifallas, besluta att skattesatserna i fråga om omsättningsskatten och utskänkningskatten
på spritdrycker fastställes så, att utminuteringspriset på
varje särskild sort av spritdrycker kan bli cirka 1 kr. per liter lägre än vad
som avses i nämnda proposition och att den nuvarande relationen mellan
utminuterings- och utskänkningspris kan i stort sett bibehållas samt att som
kompensation för det inkomstbortfall, som härigenom kommer att uppstå,
maltdrycksskatten skall höjas med 8 öre per liter till 50 öre per liter och
läskedryckskatten med 4 öre per liter till 25 öre per liter och att de nya
skattesatserna för omsättningsskatten och utskänkningsskatten för spritdrycker,
maltdrycker och läskedrycksskatten samt de i förevarande proposition
föreslagna skattehöjningarna å tobaksvaror skall träda i kraft den
1 juli 1954»;
II) de likalydande motionerna I: 210 av herr Bergh m. fl. och II: 277 av
herr Nilsson i Svalöv in. fl., vari hemställts, »dels att riksdagen måtte besluta,
att nuvarande omsättningsskatt å spritdrycker skall ändras på så
sätt, att en fast grundavgift å 6 kronor per liter vid en alkoholhalt icke
överstigande 35 procent, å 7 kronor vid en alkoholhalt av 35—40 procent
och 8 kronor vid överstigande alkoholhalt utgår samt därutöver uttages 41
procent av utminuteringspriset, varigenom prisökningen å t. ex. en liter absolut
renat brännvin kan begränsas till 60 öre per liter mot 2 kronor 45 öre
enligt regeringens förslag, dels att utskänkningsskatt för spritdrycker uttages
med belopp, motsvarande 44 procent av utminuteringspriset, dels att
vederbörande utskott måtte utarbeta härför erforderliga författningsförslag»;
III)
de likalydande motionerna I: 324 av herr Aastrup m. fl. och II: 428
av herr Kollberg m. fl., vari hemställts, »att riksdagen med antagande av de
vid propositionen nr 28 fogade lagförslagen i övrigt måtte besluta dels att
ändra det i 2 § 1 mom. a) förslaget till förordning angående omsättningsoch
utskänkningsskatt å rusdrycker angivna procenttalet för procentavgift
från 47 till 44 procent, dels ock att det föreslagna 4 mom. i samma paragraf
skall utgå»;
IV) de likalydande motionerna 1:325 av herr Anderberg och 11:429 av
herr Braconier m. fl., vari hemställts, »att riksdagen beslutar att 5 § förordningen
angående omsättningsskatt på rusdrycker måtte erhålla en ändrad
19
Bevillningsutskottets betänkande nr 12.
lydelse innebärande, att utskänkningsskatten för spritdrycker skall utgå
med 6 kronor för renat egentligt brännvin av högst 40 % alkoholhalt, 8
kronor för annat egentligt brännvin och 10 kronor för övriga spritdrycker
per liter»;
V) motionen 1:71 av herr Huss, vari hemställts, »att riksdagen måtte
besluta att avslå Kungl. Maj :ts ifrågavarande proposition nr 28»;
Yl) motionen II: 25 av herr Senander m. fl., vari hemställts, »att riksdagen
måtte besluta avslå Kungl. Maj:ts proposition nr 28 med förslag till
förordning angående omsättnings- och utskänkningsskatt å rusdrycker,
m. m.»;
VII) motionen 11:30 av herr Dickson, vari hemställts, »att riksdagen må
besluta, 1) att nuvarande priser på t. ex. eau de vie och svenskt renat
brännvin sänkas med 2 kronor per liter, gällande per person en kvantitet
om högst en liter för varje månad, 2) att priset på nämnda kvantitet om
högst en liter per person och månad ej beröres av eventuellt beslut i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr 28, 3) att nuvarande priser på berörda
spritsorter i vad rör kvantiteter utöver en liter per person och månad
(enl, 1) höjas med fem kronor per liter, vartill kommer den ökning som ett
eventuellt bifall i tillämplig del av Kungl. Maj :ts proposition nr 28 må föranleda,
4) att hemställa hos Kungl. Maj:t att Kungl. Maj:t måtte utfärda
de föreskrifter och detaljbestämmelser som erfordras för förslagets genomförande,
samt 5) att anordningen må träda i kraft snarast möjligt»;
VIII) motionen II: 96 av herr Larsson i Stockholm, vari hemställts, »att
riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts proposition nr 28 med förslag till förordning
angående omsättnings- och utskänkningsskatt å spritdrycker,
m. m.»;
IX) motionen II: 143 av herr Lundberg, vari hemställts, »att riksdagen
måtte besluta att avslå den av Kungl. Maj :t föreslagna skattehöjningen på
spritdrycker»; samt
X) motionen II: 276 av herr Petterson i Degerfors m. fl., vari hemställts,
»att riksdagen måtte besluta att omsättningsskatten å spritdrycker höjes
förslagsvis med 1 krona och 50 öre; att omsättningsskatten å starkvin höjes
från i propositionen föreslagna 25 till 30 procent; att skatten å läskedrycker
höjes med 6 öre per liter samt att skatten å cigarrer och cigarrcigarretter
måtte utgå med oförändrat belopp».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionerna I: 71, I: 72, II: 25, II: 30, II: 96, II: 143, II:
276, II: 277, II: 428 och II: 429.
Propositionen.
Av statsrådsprotokollet i ärendet inhämtas bl. a. följande.
Med skrivelse den 5 november 1953 har 1952 års kommitté för indirekta
skatter framlagt förslag om viss höjning av skatterna på spritdrycker och
20
Bevillningsutskottets betänkande nr 12.
tobaksvaror. I skrivelsen anför kommittén, att kommittén ännu icke i arbetet
på sitt huvuduppdrag, avseende utredning om möjligheten och lämpligheten
av en ökad indirekt beskattning, hunnit så långt, att kommittén
vore beredd att framlägga sitt slutförslag under år 1953. Beslutade eller
väntade statsutgifter komme emellertid, framhåller kommittén, att redan
för budgetåret 1954/55 ställa stora krav på statskassan, vilket medförde att
möjliga utvägar att täcka dessa utgifter borde undersökas. De av kommittén
framlagda förslagen om höjning av sprit- och tobaksbeskattningen vore
beräknade att medföra en sammanlagd inkomstökning av i runt tal 165 miljoner
kronor (alternativt 180 miljoner kronor). Nu föreliggande beräkningar
rörande budgetutfallet för nästa budgetår ger emellertid vid handen att
behovet av ökade inkomster genom höjda skatter icke kommer att avse ett
så stort belopp, som kommittén räknat med. Såsom uttalats i finansplanen
till årets statsverksproposition erfordras det sålunda ett belopp av storleksordningen
100 miljoner kronor för att ernå en balanserad driftbudget för
budgetåret 1954/55. I statsverkspropositionen har även meddelats, att i särskild
proposition förslag skulle framläggas om de skattehöjningar på spritdrycker
och tobaksvaror, som bleve erforderliga för att öka statsverkets inkomster
med det angivna beloppet. I propositionen behandlas denna fråga.
Till behandling i propositionen har jämväl upptagits vissa av de förslag,
som framlagts av överdirektör Sven Almgren i en den 16 oktober 1953 dagtecknad
promemoria. Almgren har haft i uppdrag att inom ramen för nu
gällande skatteuttag verkställa en översyn av den inbördes avvägningen av
beskattningen av spritdrycker, vin, maltdrycker och läskedrycker. Vidare
har det ankommit på utredningsmannen att undersöka, huruvida beskattningssystemet
vore lämpligt anordnat, samt föreslå de tekniska omläggningar,
som i sådant hänseende visade sig behövliga. Då frågan om höjd
spritbeskattning nu aktualiserats har det befunnits lämpligt att jämväl anmäla
de av utredningsmannen föreslagna ändringarna i beskattningen avspritdrycker
och vin. Däremot har icke i detta sammanhang upptagits de
förslag, som berör beskattningen av maltdrycker och läskedrycker. Sistnämnda
förslag, vilka i vissa hänseenden har ett nära samband med de frågor,
som behandlats av 1944 års nykterhetskommitté, torde böra prövas
senare.
Över skrivelsen från 1952 års kommitté för indirekta skatter har, efter
remiss, yttranden avgivits av kontrollstyrelsen och aktiebolaget Svenska
tobaksmonopolet.
över den av överdirektör Almgren utarbetade promemorian har, efter remiss,
yttranden avgivits av ett flertal myndigheter och organisationer. De
föreslagna ändringarna i beskattningen av spritdrycker och vin har därvid
berörts i de yttranden, som avgivits av generaltullstyrelsen, kontrollstyrelsen,
socialstyrelsen, aktiebolaget Vin- & spritcentralen, Sveriges centrala
restaurangaktiebolag, Sveriges hotell- och restaurantförbund, Sveriges bränneriidkareförening,
systembolagens förtroendenämnd, aktiebolaget Svensk
sprit och Sveriges blåbandsförening.
21
Bevillningsutskottets betänkande nr 12.
I propositionen behandlas slutligen en av aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet
den 22 oktober 1953 gjord framställning om vissa smärre jämkningar
i monopollagens bestämmelser om restitution av tobaksskatt.
Rörande motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen tillåter
sig utskottet hänvisa till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen härutinnan
återfinnes under följande rubriker å nedan angivna sidor i propositionen,
nämligen
Gällande bestämmelser angående beskattningen av spritdrycker, vin och
tobak, s. 22—25.
överdirektör Almgrens förslag angående ändrad skatteavvägning för
spritdrycker och vin, s. 26—58.
Förslaget om höjd beskattning av spritdrycker och tobaksvaror, s. 58—67.
Tobaksmonopolets skrivelse den 22 oktober 1953, s. 67—69.
Departementschefen, s. 69—79.
Motionerna.
Av innehållet i de väckta motionerna må här återgivas följande.
Till stöd för yrkandena i de likalydande motionerna 1:72 och
11:97 har bl. a. framhållits, att ur olika synpunkter betänkligheter måste
anföras mot en så stark höjning av spritpriserna, som föresloges i propositionen.
Att sociala skadeverkningar komme att uppstå torde vara ovedersägligt.
Risk för väsentligt ökad smuggling liksom för hembränning förelåge
även. Erfarenheterna från Norge, där man infört ett system med kraftig
beskattning och höga spritpriser, pekade därpå. Då såväl smugglingen
som hembränningen i vårt land på senare tid blivit alltmer obetydlig, skulle
en utveckling i motsatt riktning innebära ett steg bakåt i fråga om nykterhetsarbetet.
Om man accepterade finansministerns tankegång, att redan beslutade
eller väntade statsutgifter krävde en skattehöjning, borde den inte
bli större än att utminuteringspriset på spritdrycker kunde sänkas med en
krona per liter för varje särskild sort i förhållande till propositionsförslaget.
För att kompensera det inkomstbortfall, som därigenom uppstode för
statsverket, borde en höjning av de nuvarande malt- och läskedrycksskatterna
komma till stånd. Skatten per liter vore för maltdrycker 42 öre och för
läskedrycker 21 öre. Då försäljningen av läskedrycker under fjolåret kunde
uppskattas till nära 180 miljoner liter och av maltdrycker till cirka 195
miljoner liter — exakta siffror förelåge ännu inte — skulle en höjning av
maltdrycksskatten med 8 öre per liter till 50 öre och en höjning av läskcdrycksskatten
med 4 öre per liter till 25 öre kunna beräknas ge eu sammanlagd
ökning av dessa skatteintäkter med mellan 22 och 23 miljoner
kronor. Denna summa torde vara tillräcklig för att kompensera den förordade
minskningen av beskattningen av spritdrycker. En lösning av beskattningsfrågorna
enligt de här förordade riktlinjerna torde ur både so
-
22
Bevillningsutskottets betänkande nr 12.
ciala, ekonomiska och nykterhetsvårdande sypunkter vara att föredra framför
ett bifall till Kungl. Maj :ts förslag. Även rättvisesynpunkter talade för
en lösning enligt de här angivna riktlinjerna. Genom en höjning av beskattningen
av maltdrycker och läskedrycker komme praktiskt taget hela svenska
folket att få bidraga till skattehöjningarna.
Finansministern befarade, att om de nya skattesatserna trädde i kraft
först vid det nya budgetårets början, d. v. s. den 1 juli, risk för lagringsköp
skulle uppstå med minskade skatteintäkter som följd. Då ju inköpen
av spritdrycker vore begränsade till bestämda kvantiteter per månad, vore
det svårt att förstå hur lagringsköp i någon större omfattning skulle kunna
ske.
I de likalydande motionerna 1:210 och 11:277 har bl. a
anförts. Förslag till höjningar av speciella punktskatter borde i allmänhet
få anstå tills de kunde inplaceras i sitt rätta sammanhang, vilket endast
kunde ske i samband med en översyn av den indirekta beskattningen i
dess helhet. Beträffande spritskatterna hade emellertid förslag nu framlagts
om en väsentlig höjning, därvid den synpunkten framkommit, att spritskatterna
och därmed spritpriset borde följa den allmänna kostnads- och
löneutvecklingen. Det funnes icke bärande skäl att statliga avgifter eller
skatter skulle fastställas till en fast procentuell andel av genomsnittsinkomsten
för någon viss, mer eller mindre skönsmässigt utvald grupp. Utgångspunkten
för en sådan ståndpunkt syntes vara att det allmänna skulle ha
någon given rätt till viss andel av de enskildas inkomster, oavsett hur dessa
utvecklade sig. Hela resonemanget syntes bottna i ett slags statligt skattetänkande,
från vilket motionärerna bestämt toge avstånd.
Motionärerna framhåller vidare, att en höjning av spritpriserna utöver
vad skötsamma personer betraktade såsom rimligt lätt medförde, att den
som icke hade något större behov begränsade sin konsumtion och — mot
eller utan vederlag — överläte uttagningsrätten på personer som missbrukade
sprit. Särskilt betänkligt tedde sig detta i det fall överlåtelsen skedde
till ungdomar. Dessa hade otvivelaktigt en i förhållande till sina strängt
nödvändiga utgifter högre inkomst än äldre personer med försörjningsplikt.
Avsevärda höjningar av priset på den legala spriten komme att frigöra
viss »legal» konsumtion med påföljd att priserna på den illegala konsumtionen
nedginge med ökad omsättning som följd. Ur samhälleliga synpunkter
tedde sig dessa möjligheter såsom mest allvarliga på grund av att
— såsom erfarenheten visade — känslan för lag och ordning i samhället
lätt avtrubbades därigenom.
Varje form av alkoholförtäring kunde icke betraktas såsom lyxkonsumtion.
En viss förbrukning av spritdrycker inginge i den livsföring, som en
övervägande del av befolkningen bestämt sig för. Kostnader för viss alkoholkonsumtion
inginge för övrigt såsom en post i indexfamiljens utgiftsbudget.
Motionärerna förordade en höjning av spritskatterna i huvudsaklig anslutning
till det av ledamoten Hagberg i 1952 års kommitté för indirekta
23
Bevillningsutskottets betänkande nr 12.
skatter framlagda alternativet. Vid en priselasticitet av 0,3 skulle motionärernas
förslag öka statsinkomsterna med cirka 45 miljoner kronor.
I de likalydande motionerna I: 324 och II: 428 har inledningsvis
erinrats om att nykterhetskommittén i sitt principbetänkande
framhållit, att vid försämring av penningvärdet spritpriserna borde höjas
i motsvarande mån för att ogynnsamma verkningar på nvkterhetstillståndet
skulle undvikas. Detta i och för sig riktiga uttalande borde enligt motionärernas
mening kompletteras med det självklara påpekandet att en alltför
kraftig skatteskärpning kunde medföra betydande nackdelar i form av
smuggling, hembränning och annan olaga hantering. Risken för en sådan
utveckling visade förhållandena på senaste tid i Norge. Bedömningen av
hur hög en höjning av spritskatterna kunde tillåtas bli måste ske främst
med hänsyn till penningvärdeförsämringen men med beaktande av ovan angivna
risker. Motionärerna hade funnit, att en höjning av tre kronor överstege
penningvärdeförsämringen. Med hänsyn till de svårbedömbara faktorer,
som påverkade ståndpunktstagandet, föresloge motionärerna att höjningen
bestämdes till i genomsnitt ca två kronor för liter.
Motionärernas förslag föranledde givetvis en viss inkomstminskning i förhållande
till propositionsförslaget. Vid bedömande av minskningens storlek
borde dock beaktas, att finansministern antagit en priselasticitet av
— 0,35 för utminutering av spritdrycker vid ett genomförande av Kungl.
Maj :ts förslag. Detta antagande syntes alltför optimistiskt och torde i enlighet
med det av 1952 års kommitté för indirekta skatter förordade alternativet
böra ersättas med en priselasticitet av — 0,40. Vid genomförande
av motionärernas förslag kunde priselasticiteten antagas vara lägre och
sättas till —0,35. Toges hänsyn därtill, skulle skillnaden mellan resultatet
av motionärernas förslag och finansministerns komma att begränsas
till omkring 16 miljoner kronor. Denna siffra, som torde ligga inom felmarginalerna
för inkomstberäkningarna i budgeten, kunde icke tillmätas
större betydelse för utfallet av riksstaten.
Som motivering för yrkandet i de likalydande motionerna I: 325
och II: 4 29 har anförts bl. a. följande. Förslaget att utskänkningsskatten
på spritdrycker skulle utgå såsom en rent procentuell skatt, beräknad
med 40 % av utminuteringspriset i stället för det nu tillämpade systemet
med fasta krontal på respektive 4, 6 och 8 kronor, syntes medföra vissa
uppenbara olägenheter, som motvägde syftet med de ändrade beskattningsreglerna.
Bl. a. medförde detta förslag att prisspänningen mellan billigare
och dyrare varuslag ökades, att prisspänningen mellan utminuterings- och
utskänkningspriscr ökades och att uträkningen av skatten bleve betydligt
besvärligare än för närvarande. Därest man ökade prisklyftan mellan utminuterings-
och utskänkningspriserna komine, såsom irån restauranghåll
påpekats, konkurrensen ytterligare att skärpas mellan innehavare av utskänkningsrättigheter
och vissa andra restauratörer utan sådana rättigheter.
Denna synpunkt måste med ökad skärpa göra sig gällande, därest mot
-
24
Bevillningsutskottets betänkande nr 12.
bokssysteniet slopades och tillgången till rusdrycker komme att bli obegränsad.
Att låsa fast utskänkningsskatten vid utminuteringspriset medförde
bl. a. den nackdelen, att utskänkningsskatten komme att variera vid varje
förändring i utminuteringspriset oberoende av om detta förorsakades av förändringar
i partipriset, i omsättningsskatten eller i systembolagens handelsmarginal.
Därjämte kunde smärre sådana förändringar helt få bäras
av handelsmarginalen inom utskänkningen. En ökad prisspänning mellan
dyrare och billigare varuslag skulle vid en så kraftig prishöjning som den
nu föreslagna medföra en övergång från dyrare till billigare varuslag och
då framför allt till brännvin. Detta kunde knappast betecknas som en fördel
ur nykterhetssynpunkt. Därför föresloges, att det nuvarande systemet
med en utskänkningsskatt utgående med fasta krontal bibehölles. Krontalen
borde dock höjas med 2 kronor. Då en så avvägd skattehöjning komme
att medföra en mindre benägenhet att övergå från dyrare till billigare varuslag,
bleve skatteutfallet i jämförelse med en procentuell skattehöjning
sannolikt av ungefär samma storlek.
I motionen 1:71 har bl. a. anförts att nykterhetskommitténs förslag
innebure två viktiga principiella alternativ, i vilka frågan om motbokens bibehållande
satts i viss motsatsställning till prissättningen å spritdrycker.
Redan denna omständighet utgjorde ett viktigt skäl mot att i förväg ensidigt
ta ställning till prisfrågan.
Om endast varans värde skulle underkastas prishöjning, borde en 25
procents fördyring läggas allenast å saluvärdet, d. v. s. återstående ca 3 kronor.
En prisförhöjning av ca 75 öre vore alltså motiverad, medan den föreslagna
förhöjningen huvudsakligen vore en skatteförhöjning, vilken, om
dess principiella motivering med hänsyn till penningvärdets fall skulle anses
berättigad, borde likformigt drabba alla indirekta skatter.
Redan nu hade den höga sprit- och tobaksbeskattningen sociala skadeverkningar,
enär medborgaren även i lägre inkomstgrupper ansåge sig vara
i sin fulla rätt att tillgodose ett måttligt sprit- och tobaksbehov. Denna inställning
komme icke att förändras vid en prisförhöjning, och resultatet
bleve att hustrun och barnen finge lida för den ökade utgiften för familjefadern.
Till stöd för det i motionen 11:25 framförda yrkandet har bl. a.
anförts följande. De 96 miljoner kronor, som beräknades inflyta genom
skattehöjningarna på sprit och tobak, kunde icke vara avgörande för statens
finanser, då budgetförslaget slutade på den väldiga summan av över
8,5 miljarder kronor. Härtill komme att det inom budgetens ram funnes påmöjligheter
att nå balans utan att behöva tillgripa indirekta skatter,
vilka drabbade de breda massornas konsumtion. En utväg hade varit att öka
bolagsbeskattningen, en annan att beskära de väldiga militärutgifterna.
Påståendet att de föreslagna skattehöjningarna skulle vara motiverade
därför att sprit- och tobakspriserna släpat efter i den allmänna prisstegringen
vore närmast cyniskt och dessutom sakligt oriktigt. År 193,9 före krigs
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 12. 25
utbrottet kostade en liter renat brännvin 4 kronor 55 öre mot för närvarande
15 kronor 30 öre. Detta betydde mera än en tredubbling av priset. Spritpriserna
hade så långt ifrån släpat efter den allmänna prisutvecklingen att
de tvärtom torde ha ett försprång på över 100 procent.
All erfarenhet borde ha visat, att strävandena till folknykterhet icke gagnades
av höga spritpriser och ett invecklat restriktionssystem. Därmed följde
i stället en i högsta grad osund illegal trafik med smuggling och hembränning
som främsta ingredienser. Det borde erinras om att Vinmonopolet
i Norge nyligen föreslagit en sänkning av spritpriserna med i genomsnitt
20 procent för att komma åt den omfattande hembränningen, som orsakat
en stark nedgång av den legala konsumtionen.
Motionärerna framhåller avslutningsvis, att de nykterhetspolitiska motiven
för de föreslagna skattehöjningarna syntes mera vara sken än verklighet.
Imotionen 11: 3 0 har bl. a. framhållits, att man kunnat konstatera
en benägenhet hos vaneförbrukare av sprit att förskaffa sig dessa drycker
framför allt annat, ofta på bekostnad av viktiga behov för familjerna och sig
själva. Med höga spritpriser följde att det i många även i övrigt illa lottade
hem bleve sämre med pengar för hustrun och barnen. En annan synpunkt
vore den, att dyra spritdrycker kunde komma att te sig som ett de rikas
privilegium och därför för den fattige framstode som mer eftertraktansvärda.
Eftersom människorna ändå köpte sprit, vore det önskvärt om detta
kunde ske med så små sociala och samhälleliga vådor som möjligt. Ett
sätt vore att tillhandahålla en för var och en begränsad spritmängd till reducerat
pris, t. ex. högst en liter per person och månad. Den minskade skatteintäkten
kunde kompenseras genom att priset på över denna gräns liggande
inköpskvantitet i motsvarande grad höjdes. Genom att till det reducerade
priset tillhandahålla endast en eller ett par sorters sprit kunde möjligen
en önskvärd förskjutning mot en mera kultiverad spritkonsumtion
åvägabringas. Ett försök enligt den tänkta linjen skulle ge högst värdefulla
erfarenhetsmässiga hållpunkter. Någon form av registrering och avstämpling
vore uppenbarligen nödvändig, men motboken funnes ju ännu kvar.
Som motivering för yrkandet i motionen II : 96 har bl. a. framhållits
följande. Även om man utginge ifrån att den föreslagna skattehöjningen
rimligen icke avsåge att finansiera nagon viss del av budgeten,
framstode den, åtminstone vad beträffade rusdryckerna, som obefogad,
då dessa redan nu vore mycket högt beskattade. Knappast någon annan
vara skulle av finansiella skäl kunna beskattas så högt. En varubeskattning
vore inte det lämpligaste sättet att anskaffa en summa som endast
utgjorde ''/»o av det sammanlagda inkomstbehovet. Dock kunde det ifrågasättas
om inte även den indirekta beskattningen kunde få en rättvisare föidelning.
En höjd beskattning av lotteri- och totalisatorverksamhet vore
måhända tänkbar. Andra möjligheter stode också till buds. Ur finansiell
synpunkt vore därför den föreslagna skattehöjningen ej nödvändig.
26
Bevillningsutskottets betänkande nr 12.
Relationen mellan bruk och missbruk av alkolhol vore inte fast, vilket
också framhållits av statistiska centralbyrån, som därjämte redovisade en
minskning av fylleriförseelserna under andra och tredje kvartalen 1953
med omkring 10 % under det att utminuteringen av spritdrycker stigit
med 5 %. Året närmast efter en större prishöjning visade inte någon nedgång
i antalet fylleriförseelser, trots att konsumtionen vanligtvis minskade.
Det överväldigande antalet alkoholförbrukare vore skötsamma medborgare,
som använde rusdrycker under ansvar för sig själva och samhället. Det vore
inte ett statsintresse att tillbakatränga det legala bruket till förmån för en
illegal hantering. Ville man av nykterhetsskäl knyta realpriset samman med
en viss tidpunkt, borde denna representera ett gott nykterhetsläge. Detta
kunde ej sägas vara förhållandet 1951. Den inbördes avvägningen av beskattningen
mellan olika slag av spritdrycker borde lämpligen anstå och behandlas
först i samband med det förslag till omläggning av hela vår rusdryckslagstiftning
som senare kunde väntas.
I motionen II: 143 bär anförts bl. a. följande. Att spritpriset
skulle avvägas och stå i en viss relation till dagsinkomsten, måste bygga
på den uppfattningen att en varas pris skulle anpassas till inkomsten vid
en tidpunkt, som låge flera år tillbaka, och sedan skulle den då givna relationen
ha en bestående och en för framtiden reglerande uppgift för prissättningen.
Våra förfäder hade i huvudsak fått leva på salt, potatis, grovt
bröd och lite strömming och sill. Dagsinkomsterna hade inte räckt till en
bättre livsföring. Tanken på att i dagens läge anpassa dessa varupriser så
att nuvarande dagsinkomst endast skulle räcka till att tillfredsställa liknande
behov visade orimligheten i hela detta tänkesätt.
Resultatet av en höjning av spritpriset kunde innebära, att anskaffningsformerna
ändrades men förbrukningen ändock ökades. Risken för ökad
smuggling och hembränning måste beaktas i detta sammanhang. Ur konsumtionssynpunkt
vore det svårt att tro på lämpligheten och förmågan att
nyttja spritpriset som regulator. Ansåge man att spritskatten kunde ytterligare
höjas och att de som betalade de ordinarie skatterna och därjämte
utgifterna för spritköp skulle ha en ytterligare skattekraft, då kunde man
fråga: Skulle nykteristerna sakna eller ha mindre skattekraft? Ur både
principiell och praktisk synpunkt kunde det inte vara rimligt, att de indirekta
skatterna ytterligare skulle utbyggas, då de hade samma karaktär
och godtycklighet som räntan. Den direkta skatten måste användas mer
än hittills för att styra konjunkturutvecklingen och vårt ekonomiska liv.
Skatteuppbördens nuvarande utformning hade skapat förutsättningar att
hastigt kunna sänka eller höja skatteuttaget. Det inkomstbortfall, som ett
avslag på en höjd spritbeskattning innebure, borde givetvis kompenseras
genom att erforderliga medel uttoges genom direkt skatt. Men Kungl.
Maj :t borde även allvarligt pröva frågan om en socialisering av maltbryggerierna
och på så sätt öka inkomsterna.
Bevillningsutskottets betänkande nr 12. 27
Till stöd för yrkandet i motionen II: 2 7 6 har bl. a. framhållits, att
starkt grundade invändningar kunde resas mot propositionens förslag i
Iråga om de varugrupper, som skulle drabbas av den skärpta beskattningen,
samt beträffande den inbördes avvägningen i beskattningen av olika kategorier
alkoholhaltiga drycker och tobaksvaror. Det kunde erinras om den
opposition som uppstått med anledning av den kraftiga skattehöjningen på
mera »folkliga» sprit- och tobakssorter, medan viner och cigarrer i stort
sett undginge skattehöjningar och i en del fall ernådde väsentliga skattelättnader.
Det vore naturligt om detta bland många människor uppfattades
som en favorisering av de ekonomiskt mera gynnade folkgrupperna.
Utskottets yttrande.
De i föreliggande proposition nr 28 framlagda förslagen avser väsentligen
två frågor, nämligen dels en skattehöjning å spritdrycker och cigarretter
och dels en omläggning av rusdrycksbeskattningen. I anslutning härtill
upptar propositionen förslag om en justering av spritdryckstullarna. I
fråga om tobaksskatten förordas jämväl en sänkning av skatten å cigarrer
och cigarrcigarretter samt införande av restitution av tobaksskatt i vissa
fall.
Till grund för förslaget om skattehöjningarna på spritdrycker och cigarretter
ligger en av 1952 års kommitté för indirekta skatter den 5 november
1953 dagtecknad skrivelse i ämnet, vari kommittén med utgångspunkt från
behovet av en ökning av skatteintäkterna under budgetåret 1954/55 föreslagit
en skärpning av omsättningsskatten å spritdrycker med i genomsnitt
fyra kronor per liter samt en däremot svarande höjning av utskänkningsskatten
med tre kronor per liter ävensom en skatteökning på cigarretter
med genomsnittligt 1 öre per styck. Vid en antagen priselasticitet av —0,4
för utminuteringen av spritdrycker har kommittén räknat med att skatteintäkten
av omsättningsskatten skulle öka med ca 100 miljoner kronor. Alternativt
har kommittén beräknat skatteökningen till 115 miljoner kronor,
varvid priselasticiteten antagits utgöra — 0,3. Kommittén har vidare räknat
med en merinkomst av utskänkningsskatten av ca 15 miljoner kronor och
av tobaksskatten av ca 50 miljoner kronor. Merinkomsten vid ett genomförande
av förslaget skulle således enligt kommitténs beräkningar bli 165 miljoner
kronor eller alternativt 180 miljoner kronor.
Med utgångspunkt från att formell balans i budgeten för nästa budgetår
skulle ernås om statsinkomsterna ökades med 96 miljoner kronor genom
höjning av sprit- och tobaksskatterna, har i propositionen föreslagits en
skärpning av omsättningsskatten å spritdrycker med genomsnittligt tre kronor
per liter jämte en höjning av utskänkningsskatten, som erfordras för
att bibehålla nuvarande relation mellan utminuterings- och utskänkningspriscr,
ävensom en skattehöjning å cigarretter, motsvarande en genomsnittlig
prishöjning för svenska cigarretter med ca 0,5 öre och för importerade
28
Bevillningsutskottets betänkande nr 12.
cigarretter med ca 0,75 öre per styck. Skattehöjningarna föreslås skola träda
i kraft den 1 april 1954. På sätt i propositionen närmare anges beräknas de
däri framlagda förslagen — med beaktande av de restitutionsanspråk, som
blir en följd av det i propositionen framlagda förslaget om brännvinstillverkningsskattens
borttagande, samt det med sänkningen av skattesatserna
för cigarrer och cigarrcigarretter förenade inkomstbortfallet — vid en antagen
priselasticitet av — 0,35 vid utminuteringen av spritdrycker medföra
en nettoökning av spritskatterna med ca 71 miljoner kronor och av tobaksskatten
med ca 2o miljoner kronor eller sålunda tillhopa 96 miljoner kronor
under nästa budgetår. För innevarande budgetår uppskattas nettoökningen
till ca 8 miljoner kronor.
I anledning av förevarande proposition har väckts ett flertal motioner med
yrkanden, som till övervägande delen är att hänföra till de i propositionen
föreslagna skattehöjningarna och endast i mindre mån berör övriga i propositionen
behandlade frågor. Innan utskottet redovisar sin inställning till
den sålunda aktualiserade huvudfrågan, vill utskottet emellertid något beröra
den föreslagna omläggningen av rusdrycksbeskattningen.
I nämnda del bygger propositionen på den i den tidigare lämnade redogörelsen
omnämnda, av överdirektör Almgren framlagda promemorian, i
vilken förslag framlagts syftande till en ur såväl nykterhetssynpunkt som
teknisk synpunkt lämpligare avvägning av beskattningen av spritdrycker,
vin, maltdrycker och läskedrycker. Dessa förslag har, beträffande den i propositionen
behandlade frågan om beskattningen av sprit och vin, med avseende
å de grundläggande principerna i huvudsak godtagits i propositionen.
I enlighet härmed föreslås brännvinstillverkningsskatten skola avskaffas
och inarbetas i omsättningsskatten å spritdrycker. Beträffande sistnämnda
skatt förordas, att denna fortfarande skall utgå med en fast avgift och en
procentavgift. Den fasta avgiften har emellertid differentierats med hänsyn
till alkoholhalten i syfte att åstadkomma en ur nykterhetssynpunkt betingad
prisskillnad mellan de alkoholstarkare och de alkoholsvagare spritdryckerna.
Avgiften har i propositionen satts till 8 kronor för liter om alkoholhalten
överstiger 40 procent, till 7 kronor för liter, om alkoholhalten är lägst 35
och högst 40 procent samt till 6 kronor för liter, om alkoholhalten understiger
35 procent. I fråga om procentavgiften föreslås den omläggningen att
avgiften skall beräknas på utminuteringspriset i stället för som nu på partipriset.
Med utgångspunkt från oförändrat skatteuttag har utredningsmannen
förordat en procentuell avgift å 40 procent. För att ernå den förordade
höjningen av spritpriset med i genomsnitt tre kronor föreslås i propositionen,
att den procentuella skatten skall utgå med 47 procent.
Beträffande omsättningsskatten på vin skall enligt propositionen beskattningen
å starkvin i princip anordnas på samma sätt som motsvarande skatt
å spritdrycker. Skatten föreslås skola utgå med dels en grundavgift å två
kronor för liter och dels en procentuell avgift å 25 procent av utminuteringspriset.
För lättvin föreslås däremot en rent procentuell skatt å 33 procent
av nämnda pris.
Bevillningsutskottets betänkande nr 12.
29
I fråga om utskänkningsskatterna skall enligt propositionen för spritdrycker
och starkvin uttagas en rent procentuell skatt beräknad å utminuteringspriset.
Utskänkningsskatt föreslås icke skola utgå för lättvin. Rörande skattesatsernas
avvägning förordas beträffande spritdryckerna, med utgångspunkt
från att utskänkningsskatt borde uttagas med 35 procent vid oförändrat
skatteuttag, att skatten skall utgå med 40 procent i syfte att i huvudsak
bibehålla den nuvarande relationen mellan priserna vid utminuteringen
och utskänkningen och med beaktande av den skattehöjning, som föreslagits
beträffande omsättningsskatten. För starkvin förordas ett skatteuttag
av 30 procent.
Vid sitt ställningstagande till de i förevarande proposition föreslagna
skattehöjningarna har inom utskottet rått enighet därom att en
skattehöjning å sprit och cigarretter i nuvarande läge måste vidtagas. I enlighet
härmed avstyrker utskottet de yrkanden om avslag å propositionen,
helt eller delvis, som framställts i motionerna I: 71 (av herr Huss), 11:25
(av herr Senander in. fl.), II: 96 (av herr Larsson i Stockholm) och II: 143
(av herr Lundberg).
I vissa motioner har, i anslutning till yrkanden om en i förhållande till
propositionsförslaget begränsad höjning av spritbeskattningen, hemställts
om skärpt beskattning av maltdrycker, läskedrycker och starkvin. Sålunda
yrkas i de likalydande motionerna I: 72 (av herr Gustaf Elofsson) och II:
97 (av herr Carlsson i Bakeröd) att skatten å maltdrycker skall höjas från
42 till 50 öre för liter eller alltså med åtta öre ävensom att skatten å läskedrycker
skall höjas från 21 till 25 öre för liter eller alltså med fyra öre.
I motionen II: 276 (av herr Petterson i Degerfors in. fl.) yrkas, att skatten
å läskedrycker skall höjas med 6 öre samt beträffande omsättningsskatten
å starkvin att procentavgiften skall utgå med 30 procent av utminuteringspriset.
Utskottet vill i frågan om beskattningen av maltdrycker och läskedrycker
erinra om att denna beskattning är föremål för prövning i anslutning
till utformningen av de förslag, som framlagts av 1944 års nykterhetskommitté.
Det kan med hänsyn härtill icke komma i fråga att riksdagen
nu tar ställning i dessa beskattningsfrågor. Rörande motionsyrkandet att
skärpa beskattningen av starkvin vill utskottet erinra om följande. Sett ur
den allmänna synpunkt, som varit bestämmande för avvägningen av alkoholbeskattningen
i det framlagda propositionsförslaget, nämligen att befrämja
en allmän förskjutning från alkoholstarkare till alkoholsvagare drycker
skulle en mera avsevärd skärpning av omsättningsskatten å starkvin
motverka syftet med denna avvägning, önskvärdheten av ett konsekvent genomförande
av angivna princip bör givetvis kunna vägas mot intresset att
tillföra staten ökade intäkter. Vad som står att vinna i ökade skatteintäkter
genom en skärpning av vinbeskattningen på sätt föreslås i motionen II: 276
torde i förevarande sammanhang vara av så ringa betydelse att utskottet
icke kan tillstyrka, alt den i propositionen gjorda avvägningen frångås. Med
det anförda avstyrker utskottet de inotionsvis framställda yrkandena om
skärpta skatter å maltdrycker, läskedrycker och starkvin.
30
Bevillningsutskottets betänkande nr 12.
De i ovannämnda motioner, de likalydande motionerna 1:72 och 11:97
samt motionen 11:276, ställda yrkandena om en modifierad höjning av
spritskatterna sammanhänger uppenbarligen med att motionärerna yrkat
skatteskärpningar på andra beskattningsområden, vilka skärpningar utskottet
i enlighet med det ovan anförda avstyrkt. Utskottet finner därför ej erforderligt
att behandla de i nyssnämnda motioner ställda yrkandena rörande
spritbeskattningen i annan mån än som följer av utskottets ställningstagande
till övriga motioner med yrkanden avseende avvägningen av denna beskattnings
höjd. I sådant hänseende har i de likalydande motionerna I: 210
(av herr Bergh in. fl.) och 11:277 (av herr Nilsson i Svalöv m. fl.), med
utgångspunkt från att spritpriset vid utminuteringen skulle tillåtas stiga
med i genomsnitt en krona per liter, yrkats att den i omsättningsskatten
ingående procentavgiften bestämmes till 41 procent av utminuteringspriset.
Tillika yrkas i nämnda motioner en avsevärd skärpning av utskänkningsskatten
å spritdrycker, som skulle ernås genom ett skatteuttag av 44 procent.
I de likalydande motionerna I: 324 (av herr Aastrup m. fl.) och II: 428
(av herr Kollberg in. fl.) yrkas, att procentavgiften i omsättningsskatten
skall utgå med 44 procent av utminuteringspriset, vilket skulle motsvara
en genomsnittlig höjning av spritpriserna med två kronor för liter.
Ståndpunktstagande till frågan hur stor höjning av spritbeskattningen, som
nu bör komma till stånd, måste i första hand ske mot bakgrunden av behovet
ur statsfinansiell synpunkt av ökade skatteintäkter. Därvid bör emellertid
beaktas, att höjningen icke överstiger vad som kan anses rimligt med
hänsyn till utvecklingen av löner och levnadskostnader. Ur dessa synpunkter
hade 1952 års kommitté för indirekta skatter funnit en skärpning av omsättningsskatten
med i genomsnitt fyra kronor kunna komma i fråga. Såsom
tidigare anmärkts har departementschefen funnit en höjning av spritheskattningen
erforderlig med hänsyn till behovet av ökade statsinkomster.
I sammanhanget har han även framhållit, att det ur nykterhetspolitisk synpunkt
vore betänkligt om en mera märkbar reducering av priset på spritdrycker
komme till stånd genom förändringar i penningvärdet. I fråga om
storleken av den erforderliga skatteskärpningen har departementschefen
funnit det möjligt förorda en begränsning av skattehöjningen med i genomsnitt
en krona i förhållande till kommittéförslaget. Utgångspunkten har därvid
varit att avväga skatteuttaget så att budgeten för det kommande budgetåret
icke bleve underbalanserad. Även enligt utskottets mening är det
angeläget tillse att i nuvarande ekonomiska läge, som kännetecknas av
samhällsekonomisk balans under högkonjunktur, en underbalansering av
budgeten förhindras. Med hänsyn härtill kan utskottet icke tillstyrka den
i de likalydande motionerna 1:210 och 11:277 föreslagna avvägningen av
spritdrycksbeskattningen. Utskottet vill i sammanhanget även framhålla, att
det icke kan vara befogat att vidtaga en så avsevärd förskjutning i relationen
mellan utminuterings- och utskänkningspriser, som förutsatts i
nämnda motioner. Vad avser det i de likalydande motionerna 1:324 och
11:428 framförda yrkandet att omsättningsskattens procentavgift skall be
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 12.
31
stämmas med utgångspunkt från en genomsnittlig prishöjning å spritdrycker
med två kronor för liter, förutsätter även detta alternativ en underbalansering
av budgeten, vilket utskottet från sina utgångspunkter icke kan förorda.
Det måste därvid i sammanhanget även beaktas, att en avvägning av
spritdrycksskatterna nu sker så att krav icke framkommer, som inom kort
ånyo aktualiserar höjningar i denna beskattning. Med det anförda avstyrker
utskottet de likalydande motionerna 1:324 och 11:428.
Enligt utskottets mening kan de i propositionen framlagda förslagen rörande
beskattningen av spritdryckerna anses innebära en under rådande
förhållanden godtagbar avvägning. Utskottet har vid detta ståndpunktstagande
beaktat den utveckling av löner och priser, som skett sedan spritskatterna
senast höjdes samt ingående övervägt de motionsvis framförda
synpunkterna rörande sambandet mellan spritbeskattningens höjd och vissa
ur samhällelig synpunkt icke önskvärda företeelser såsom illegal hantering
in. in. Med det anförda tillstyrker utskottet en höjning av spritskatterna i
enlighet med vad som föreslagits i propositionen.
Jämväl den i propositionen förordade höjningen av skatten på cigarretter
tillstyrkes av utskottet.
Rörande ikraftträdandet av de av utskottet sålunda förordade skattehöjningarna
har i de tidigare omnämnda likalydande motionerna I: 72 och
II: 97 yrkats, att tidpunkten skall framflyttas till den 1 juli 1954. Utskottet,
som ansluter sig till vad departementschefen i propositionen anfört i denna
fråga, avstyrker nämnda motionsyrkande och förordar i enlighet härmed
att tidpunkten för skattehöjningarnas ikraftträdande bestämmes till den 1
april 1954.
Rörande förslaget till omläggning av beskattningen av rusdryckerna
kan utskottet ansluta sig till de principer, som legat till grund
för propositionen i detta avseende. Vad angår omsättningsskatten å spritdrycker
har utskottet jämväl att taga ställning till motionen II: 30 (av herr
Dickson), vari framställts yrkande av huvudsaklig innebörd att beskattningen
skulle på visst sätt differentieras med hänsyn till inköpta kvantiteter
spritdrycker. Med erinran att riksdagen tidigare ställt sig avvisande till en
dylik differentiering, vill utskottet för sin del uttala, att motionärens förslag
icke torde innebära en praktiskt framkomlig väg för beskattningens
anordnande. Utskottet avstyrker fördenskull motionen 11:30.
Förslaget att omsättningsskatten å spritdrycker skall utgå med dels, på
sätt i propositionen förordas, en fast med hänsyn till dryckernas alkoholhalt
graderad avgift och dels en på ulminuteringspriset beräknad procentuell
avgift tillstyrkes av utskottet. Den av utskottet tidigare förordade skärpningen
av beskattningen vid utminuteringen av spritdrycker bör, på sätt
föreslagits i propositionen, ernås genom att den procentuella skatten bestämmes
skola utgå med 47 procent av utminuteringspriset.
Beträffande omsättningsskatterna å vin vill utskottet erinra om att utskottet
i det föregående avstyrkt motionsvis framställt yrkande om skärp
-
32
Bevillningsutskottets betänkande nr 12.
ning i visst hänseende av denna beskattning. De i propositionen framlagda
förslagen rörande ifrågavarande beskattnings anordnande föranleder ej erinran
från utskottets sida och tillstyrkes alltså av utskottet.
Förslagen i propositionen rörande utskänkningen av rusdrycker har i de
föreliggande motionerna icke mött annan erinran än såvitt avser utskänkningsskatten
å spritdrycker. I detta avseende yrkas i de likalydande motionerna
1:325 (av herr Anderberg) och 11:429 (av herr Braconier in. fl.)
att den nuvarande utformningen av nämnda skatt med graderade fasta avgifter
bibehålies, dock med den ändringen att avgifterna genomgående höjes
med 2 kronor för liter. Till stöd härför framhåller motionärerna bl. a.,
att en procentuell skatt å 40 procent av utininuteringspriset, såsom förordas
i propositionen, skulle på ett för restaurangnäringen icke önskvärt sätt
öka prisspänningen mellan billigare och dyrare varuslag samt mellan utminuterings-
och utskänkningspriser, varjämte uträkningen av skatten bleve
besvärligare än för närvarande. I likhet med utredningsmannen och departementschefen
anser utskottet, att en övergång till en rent procentuell
skatt skulle bättre anpassa beskattningen efter varans alkoholhalt, pris och
kvalitet. Utskottet vill vidare framhålla, att de intressen för restaurangnäringens
vidkommande, som kan äga samband med utskänkningsskatten,
torde få bedömas i annat sammanhang. Med det anförda avstyrker utskottet
de likalydande motionerna 1: 325 och II: 429.
Av det ovan sagda framgår, att utskottet tillstyrker förslaget att utskänkningsskatten
å spritdrycker skall anordnas som en rent procentuell skatt
å utminuteringspriset. Den av utskottet i det föregående förordade skärpningen
av beskattningen bör i enlighet med propositionsförslaget genomföras
så att utskänkningsskatten bestämmes till 40 procent av utminuteringspriset.
I fråga om beskattningen av utskänkningen av vin har utskottet ej funnit
anledning till erinran mot de framlagda förslagen och tillstyrker i enlighet
härmed propositionen i denna del. Utskottet får dock i likhet med
departementschefen betona vikten av att ett borttagande av utskänkningsskatten
på lätta viner resulterar i en motsvarande nedsättning av utskänkningspriserna.
Rörande den tekniska utformningen av förslaget till förordning
angående omsättnings- och utskänkningsskatt å rusdrycker har i de likalydande
motionerna I: 324 och II: 428 yrkats att 2 § 4 mom. i förslaget skall
utgå. Bestämmelsen har tillkommit av skattetekniska skäl. Emellertid ifrågasätter
utskottet om icke de syften, som ligger till grund för bestämmelsen,
likaväl kan tillgodoses på så sätt att Vin- och spritcentralen i sin inköpspolitik
tillser, att situationen icke utnyttjas av försäljare av de ifrågavarande
dryckerna liksom andra drycker av motsvarande slag för att eliminera
de principer, som ligger till grund för den nya skattedifferentieringen.
I enlighet härmed kan utskottet tillstyrka, att ifrågavarande bestämmelse
utgår ur författningstexten.
Bevillningsutskottets betänkande nr 12. 33
I övergångsbestämmelserna till ovannämnda förordning torde böra vidtagas
vissa ändringar. Sålunda bör, med hänsyn till att den nya omsättningsskatten
å spritdrycker innefattar brännvinstillverkningsskatt och, beträffande
importerade spritdrycker, en mot denna skatt svarande del av
tullen, vid erläggande av lagerskatt, som avses i punkt 1, vederbörande berättigas
avräkna jämväl en mot brännvinstillverkningsskatt svarande del av
erlagd tull. Detta synes böra komma till tydligare uttryck i författningstexten.
Vidare torde med hänsyn till den omfattande omläggning av rusdrycksbeskattningen,
varom här är fråga, den i punkt 2 angivna tiden för erläggande
av lagerskatt lämpligen böra utsträckas till sex månader efter förordningens
ikraftträdande; likaså torde en motsvarande jämkning böra
vidtagas i fråga om tiden för restitution enligt punkt 4.
Vad beträffar den av utskottet förordade höjningen av skatten på cigarretter
tillstyrker utskottet att denna genomföres på sätt föreslås i propositionen.
Såsom framgår av vad tidigare anförts har i propositionen även framlagts
förslag om en lättnad i beskattningen av cigarrer och cigarrcigarretter.
Syftet med denna skattesänkning, som avses medföra en prisreduktion
med i genomsnitt 10 procent av utförsäljningspriserna, är att förstärka
möjligheterna att upprätthålla en konkurrenskraftig fabrikation av nämnda
varor. I motionen II: 276 har yrkats avslag å propositionen i denna del.
Utskottet vill, med hänsyn till prisutvecklingen på ifrågavarande rökverk
och till vad i övrigt anförts som skäl för en lindrigare beskattning, i likhet
med departementschefen icke motsätta sig att den ifrågasatta prisreduktionen
kommer till stånd. I enlighet härmed tillstyrker utskottet propositionen
i förevarande del och avstyrker följaktligen ovannämnda yrkande i motionen
II: 276.
Innehållet i övrigt i föreliggande proposition föranleder ej erinran eller
eljest till särskilt yttrande från utskottets sida.
Utskottets hemställan.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A) att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl. Maj :ts
förevarande proposition nr 28 icke kunnat av riksdagen
oförändrad bifallas samt i anledning av de likalydande motionerna
1:324 av herr Aastrup m. fl. och 11:428 av herr
Kollberg in. fl.,
1) antaga det vid propositionen fogade förslaget till förordning
angående omsättnings- och utskänkningsskatt å
rusdrycker med de ändringar dels att 2 § 4 mom. skall utgå,
dels ock att 2 § 1 mom. och ikraftträdandebestämmelserna
3 Bihang till riksdagens protokoll *954. 7 samt. Nr 12.
34
Bevillningsutskottets betänkande nr 12.
skall erhålla följande såsom utskottets förslag betecknade
lydelse:
Kungl. Maj.ts förslag:
2 §.
1 mom. Omsättningsskatten upp -
Utskottets förslag:
2 §.
1 m o m. Omsättningsskatten upp -
tages vid detaljhandelsbolags inköp tages vid detaljhandelsbolags inköp
av rusdrycker och utgår, där ej an- av rusdrycker och utgår, där ej an
-
nat i 2, 3 eller 4 mom. stadgas,
nät i 2 eller 3 mom. stadgas,
a) för spritdrycker dels med en grundavgift av 8 kronor för liter, om
dryckens alkoholhalt överstiger 40 volymprocent, 7 kronor för liter, om
alkoholhalten är lägst 35 volymprocent och högst 40 volymprocent, samt
6 kronor för liter, om alkoholhalten understiger 35 volymprocent, och dels
med en procentavgift motsvarande 47 procent av utminuteringspriset; samt
b) för vin, vars alkoholhalt överstiger 14 volymprocent (starkvin), dels
med en grundavgift av 2 kronor för liter och dels med en procentavgift
motsvarande 25 procent av utminuteringspriset samt för annat vin (lättvin)
med en procentavgift motsvarande 33 procent av utminuteringspriset.
Utminuteringspriset utgöres av det belopp, som, skatten inberäknad, betingas
vid varornas utminutering.
Denna förordning träder i kraft den 1 april 1954.
Genom förordningen upphävas förordningen den 8 juni 1923 (nr 155)
angående omsättnings- och utskänkningsskatt å spritdrycker och förordningen
den 28 maj 1943 (nr 259) angående omsättnings- och utskänkningsskatt
a vin. Förekommer i lag eller författning hänvisning till stadgande,
som ersatts genom bestämmelse i nya förordningen, skall den bestämmelsen
i stället tillämpas.
Med avseende å förordningens ikraftträdande skola följande bestämmel -
ser gälla.
1. Den, till vilken detaljhandelsbolag
överlåtit tillstånd till utskänkning
av rusdrycker, är skyldig att erlägga
skatt för sitt lager av dylika drycker
vid tiden för denna förordnings
ikraftträdande med belopp motsvarande
den omsättnings- och utskänkningsskatt
som skall utgå enligt förordningen
dock med rätt för honom
att därvid avräkna vad med tillämpning
av förut gällande bestämmelser
erlagts i skatt för samma lager.
1. Den, till vilken detalj handelsbolag
överlåtit tillstånd till utskänkning
av rusdrycker, är skyldig att erlägga
skatt för sitt lager av dylika drycker
vid tiden för denna förordnings
ikraftträdande med belopp motsvarande
den omsättnings- och utskänkningsskatt
som skall utgå enligt förordningen
dock med rätt för honom
att därvid avräkna vad med tillämpning
av förut gällande bestämmelser
erlagts för samma lager i omsättnings-
och utskänkningsskatt ävensom
brännvinstillverknings skatt eller
mot sistnämnda skatt svarande
del av tull.
Bevillningsutskottets betänkande nr 12.
35
Utskottets förslag:
2. Det åligger innehavare av tillstånd
som i första punkten sägs att
dels samma dag förordningen träder
i kraft till vederbörande detaljhandelsbolag
insända en till riktigheten
bestyrkt, specificerad uppgift
angående berörda lager, dels ock
inom sex månader efter förordningens
ikraftträdande erlägga därå belöpande
skatt till bolaget, som har att
senast den femtonde dagen i nästpåföljande
månad i den ordning, som
anges i 8 §, inleverera beloppet till
statsverket.
Kungl. Maj:ts förslag:
2. Det åligger innehavare av tillstånd
som i första punkten sägs att
dels samma dag förordningen träder
i kraft till vederbörande detaljhandelsbolag
avlämna en till riktigheten
bestyrkt, specificerad uppgift
angående berörda lager, dels ock
inom tre månader efter förordning.
ens ikraftträdande erlägga därå belöpande
skatt till bolaget, som har att
senast den femtonde dagen i nästpåföljande
månad i den ordning, som
anges i 8 §, inleverera beloppet till
statsverket.
3. Upptager någon mot bättre vetande i uppgift, varom nu är sagt, mindre
myckenhet än han vid tiden för denna förordnings ikraftträdande innehar,
eller underlåter någon att inom stadgad tid avlämna sådan uppgift eller
erlägga föreskriven skatt för sitt lager av rusdrycker vid tiden för förordningens
ikraftträdande, gälle vad i skattestrafflagen ävensom i 10 § 2 mom.
denna förordning för motsvarande fall stadgas.
4. Innehavare av tillstånd, som i 4. Innehavare av tillstånd, som i
första punkten sägs, vilken vid tiden första punkten sägs, vilken vid tiden
för denna förordnings ikraftträdande
innehar lager av vin, för vilket enligt
förordningen skatt skall utgå med
lägre belopp än enligt förut gällande
bestämmelser, äger, därest han samma
dag förordningen träder i kraft
till vederbörande detaljhandelsbolag
insänder en till riktigheten bestyrkt,
specificerad uppgift angående berörda
lager, inom sex månader återbekomma
skillnaden mellan den skatt han
erlagt och den skatt som skall utgå
enligt bestämmelserna i denna för
-
för denna förordnings ikraftträdande
innehar lager av vin, för vilket enligt
förordningen skatt skall utgå med
lägre belopp än enligt förut gällande
bestämmelser, äger, därest han samma
dag förordningen träder i kraft
till vederbörande detaljhandelsbolag
avlämnar en till riktigheten bestyrkt,
specificerad uppgift angående berörda
lager, återbekomma skillnaden mellan
den skatt han erlagt och den
skatt som skall utgå enligt bestämmelserna
i denna förordning.
ordning.
2) antaga det vid propositionen fogade förslaget till förordning
angående tillverkning av brännvin;
3) antaga det vid propositionen fogade förslaget till förordning
om ändrad lydelse av 1 § och 25 § 2 mom. förordningen
den 1 juli 1918 (nr 508) angående handel med skattefri
sprit;
4) antaga det vid propositionen fogade förslaget till förordning
om ändrad lydelse av 12 § 2 mom. förordningen den
36
Bevillningsutskottets betänkande nr 12.
1 juli 1918 (nr 564)'' angående vissa alkoholhaltiga preparat
in. m.;
5) antaga det vid propositionen fogade förslaget till lag
om ändring i lagen den 11 juni 1943 (nr 346) angående statsmonopol
å tillverkning och import av tobaksvaror;
6) besluta, att den vid tulltaxeförordningen den 4 oktober
1929 (nr 316) fogade tulltaxan skall från och med den 1
april 1954 hava den i propositionen föreslagna lydelsen;
samt
7) bemyndiga Kungl. Maj :t att -— i huvudsaklig överensstämmelse
med i propositionen angivna grunder — meddela
föreskrifter rörande restitution av tillverkningsskatt och
däremot svarande del av tull för det lager, som aktiebolaget
Vin- & spritcentralen innehar den 1 april 1954; ävensom
B) att följande motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna I: 72 av herr Gustaf Elofsson
och II: 97 av herr Carlsson i Bakeröd,
2) de likalydande motionerna I: 210 av herr Bergh m. fL
och 11:277 av herr Nilsson i Svalöv m. fl.,
3) de likalydande motionerna I: 324 av herr Aastrup in. fl.
och II: 428 av herr Kollberg in. fl.,
4) de likalydande motionerna I: 325 av herr Anderberg,
och II: 429 av herr Braconier m. fl.,
5) motionen I: 71 av herr Huss,
6) motionen 11:25 av herr Senander in. fl.,
7) motionen II: 30 av herr Dickson,
8) motionen 11:96 av herr Larsson i Stockholm,
9) motionen II: 143 av herr Lundberg samt
10) motionen II: 276 av herr Petterson i Degerfors m. fl.
måtte, i den mån de icke kan anses besvarade genom vad
utskottet ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas utans
åtgärd.
Stockholm den 16 februari 1954.
På bevillningsutskottets vägnar:
ADOLV OLSSON.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Sjödahl, Heiiman, Franzon, Gustaf
Elofsson, Velander, Söderquist, Niklasson*, Einar Eriksson, Damström och
Englund; samt
från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Kristensson i Osby,
Orgård, Sundström, Sjölin, Brandt, Kollberg*, Henriksson, Vigelsbo och
Nilsson i Svalöv.
Icke närvarit vid justering av betänkandet.
Bevillningsutskottets betänkande nr 12.
37
Reservationer:
I) av herr Gustaf Elof sson, som i anslutning till innehållet i de likalydande
motionerna I: 72 och II: 97 anfört följande:
»Skattehöjningen å spritdrycker bör enligt min mening avvägas så, att
man i fråga om omsättningsskatten ernår en krona lägre skatteuttag än som
följer av den genomsnittliga skattehöjningen å 3 kronor 26 öre per liter,
som förordats av utskottsmajoriteten, varjämte utskänkningsskatten bör i
motsvarande mån sänkas så, att nuvarande relation mellan utminuteringsoch
utskänkningspriser i huvudsak bibehålies. En på så sätt begränsad skattehöjning
skulle möjliggöras genom en höjning av skatterna å maltdrycker
och läskedrycker med sammanlagt ca 23 miljoner kronor, vilket belopp torde
erfordras för att täcka det med den av mig förordade avvägningen av
spritdrycksbeskattningen förenade inkomstbortfallet. Detta belopp torde
uppnås genom en skattehöjning å maltdrycker av andra klassen med 8 öre
till 50 öre per liter samt å läskedrycker med 4 öre till 25 öre per liter.
Skattehöjningarna bör träda i kraft först från och med ingången av nästa
budgetår eller alltså från och med den 1 juli 1954.
Under åberopande av det anförda anser jag att utskottet bort hemställa,
A) att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl. Maj :ts
förevarande proposition nr 28 icke kunnat av riksdagen oförändrad
bifallas ävensom i anledning av de likalydande motionerna
1:72 av herr Gustaf Elofsson och 11:97 av herr
Carlsson i Bakeröd samt de likalydande motionerna I: 324
av herr Aastrup m. fl. och II: 428 av herr Kollberg m. fl.,
1) antaga det vid propositionen fogade förslaget till förordning
angående omsättnings- och utskänkningsskatt å rusdrycker
med de ändringar dels att 2 § 4 mom. skall utgå, dels
ock att 2 § 1 mom., 5 § och ikraftträdandebestämmelserna
skall erhålla följande såsom utskottets förslag betecknade
lydelse:
Kungl. Maj:ts förslag:
2 §•
1 m o in. Omsättningsskatten — -
uppifrån) -----3 mom. stadgas,
a) för spritdrycker dels med en
grundavgift av 8 kronor för liter, om
dryckens alkoholhalt överstiger 40 volymprocent,
7 kronor för liter, om alkoholhalten
är lägst 35 volymprocent
och högst 40 volymprocent, samt 6
kronor för liter, om alkoholhalten understiger
35 volymprocent, och dels
Utskottets förslag:
2 §•
- — (= utskottet s. 34 rad 5—rad 8
a) för spritdrycker dels med en
grundavgift av 8 kronor för liter, om
dryckens alkoholhalt överstiger 40 volymprocent,
7 kronor för liter, om alkoholhalten
är lägst 35 volymprocent
och högst 40 volymprocent, samt 6
kronor för liter, om alkoholhalten understiger
35 volymprocent, och dels
38
Bevillningsutskottets betänkande nr 12.
Kungl. Maj:ts förslag:
med en procentavgift motsvarande 47
procent av utminuteringspriset; samt
b) för vin---(= utskottet s.
varornas utminutering.
5 §•
För spritdrycker och starkvin, vilka
utskänkas, skall till staten erläggas
utskänkningsskatt med belopp,
motsvarande för spritdrycker 40 procent
och för starkvin 30 procent av
varornas utminuteringspris.
Utskottets förslag:
med en procentavgift motsvarande 44
procent av utminuteringspriset; samt
34 rad 14—rad 19 uppifrån)---
5 §.
För spritdrycker och starkvin, vilka
utskänkas, skall till staten erläggas
utskänkningsskatt med belopp,
motsvarande för spritdrycker 38 procent
och för starkvin 30 procent av
varornas utminuteringspris.
Denna förordning träder i kraft den Denna förordning träder i kraft den
1 april 1954. 1 juli 1954.
Genom förordningen--— (= utskottet s. 34 rad 21 uppifrån—s. 35
råd 9 nedifrån)---denna förordning.
2) antaga det vid propositionen fogade förslaget till förordning
angående tillverkning av brännvin, dock med den
ändring att tiden för ikraftträdandet bestämmes till den 1
juli 1954;
3) antaga det vid propositionen fogade förslaget till förordning
om ändrad lydelse av 1 § och 25 § 2 mom. förordningen
den 1 juli 1918 (nr 508) angående handel med
skattefri sprit, dock med den ändring att tiden för ikraftträdandet
bestämmes till den 1 juli 1954;
4) antaga det vid propositionen fogade förslaget till förordning
om ändrad lydelse av 12 § 2 mom. förordningen
den 1 juli 1918 (nr 564) angående vissa alkoholhaltiga preparat
m. in., dock med den ändring att tiden för ikraftträdandet
bestämmes till den 1 juli 1954;
5) antaga det vid propositionen fogade förslaget till lag
om ändring i lagen den 11 juni 1943 (nr 346) angående
statsmonopol å tillverkning och import av tobaksvaror, dock
med den ändring att tiden för ikraftträdandet bestämmes
till den 1 juli 1954;
6) besluta, att den vid tulltaxeförordningen den 4 oktober
1929 (nr 316) fogade tulltaxan skall från och med den 1 juli
1954 hava den i propositionen föreslagna lydelsen;
7) bemyndiga Kungl. Maj :t att — i huvudsaklig överensstämmelse
med i propositionen angivna grunder — meddela
föreskrifter rörande restitution av tillverkningsskatt och däremot
svarande del av tull för det lager, som aktiebolaget Vin&
spritcentralen innehar den 1 juli 1954;
Bevillningsutskottets betänkande nr 12.
8) antaga följande
39
Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av 13 § förordningen den 15 december 1939
(nr 887) angående tillverkning och beskattning av maltdrycker.
Härigenom förordnas, att 13 § förordningen den 15 december 1939 angående
tillverkning och beskattning av maltdrycker skall erhålla ändrad lydelse
på sätt nedan angives.
Nuvarande lydelse:
13 §.
Skatten utgår
för maltdryck av andra klassen med
fyrtiotvå öre för liter samt
för maltdryck av tredje klassen
med sjuttioåtta öre för liter.
Vid varje---skattepliktigt bryggeri.
Kontrollstyrelsen må--— bryggeri igångsatts.
Föreslagen lydelse:
13 §.
Skatten utgår
för maltdryck av andra klassen med
femtio öre för liter samt
för maltdryck av tredje klassen
med sjuttioåtta öre för liter.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1954.
9) antaga följande
Förslag
till
förordning angående ändrad lydelse av 5 § förordningen den 22 december
1939 (nr 919) om skatt å läskedrycker.
Härigenom förordnas, att 5 § förordningen den 22 december 1939 om skatt
å läskedrycker skall erhålla följande ändrade lydelse.
Nuvarande lydelse:
5 §•
Skatten utgår med tjuguett öre för
liter; dock skall envar tillverkare erlägga
skatt med lägst femtio kronor
för varje månad, varunder han ägt bedriva
rörelsen.
Föreslagen lydelse:
5 §.
Skatten utgår med tjugufem öre för
liter; dock skall envar tillverkare erlägga
skatt med lägst femtio kronor
för varje månad, varunder han ägt bedriva
rörelsen.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1954.
40
Bevillningsutskottets betänkande nr 12.
B) att följande motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna I: 210 av herr Bergh m. fl.
och II: 277 av herr Nilsson i Svalöv in. fl.,
2) de likalydande motionerna 1:324 av herr Aastrup
in. fl. och II: 428 av herr Kollberg in. fl.,
3) de likalydande motionerna I: 325 av herr Anderberg
och II: 429 av herr Braconier m. fl.,
4) motionen I: 71 av herr Huss,
5) motionen II: 25 av herr Senander m. fl.,
6) motionen II: 30 av herr Dickson,
7) motionen II: 96 av herr Larsson i Stockholm,
8) motionen II: 143 av herr Lundberg samt
9) motionen II: 276 av herr Petterson i Degerfors m. fl.
måtte, i den mån de icke kan anses besvarade genom vad
utskottet ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas
utan åtgärd.»
II) av herrar Einar Eriksson, Brandt och Kollberg, vilka anfört följande:
»I propositionen anför chefen för finansdepartementet att höjningen av
omsättningsskatten för spritdrycker med i genomsnitt 3 kronor 26 öre per
liter samt höjningen av utskänkningsskatten å spritdrycker till 40 procent
av utminuteringspriset närmast är betingad av statsfinansiella skäl, men
han framhåller även att det ur nykterhetspolitisk synpunkt är betänkligt
om en mera märkbar reducering av priset på spritdrycker kommer till stånd
genom förändringar i penningvärdet.
Efter den senaste skatteskärpningen, som trädde i kraft den 1 december
1950, utgjorde det ungefärliga genomsnittspriset per liter sprit från och med
ingången av 1951 16 kronor 40 öre. Levnadskostnadsindex, som första kvartalet
1951 var 188, hade till fjärde kvartalet 1953 stigit till 212 eller alltså
med 12,8 procent. För dem, som anser att spritpriserna bör följa den allmänna
kostnadsutvecklingen, bör alltså procenttalet 12,8 representera den
övre gräns, till vilken höjning nu bör ske. Nämnda procenttal motsvarar en
genomsnittlig höjning av spritpriset med 2 kronor 10 öre eller drygt en
krona mindre än finansministern föreslagit.
Av det nu sagda följer, att en skattehöjning av den omfattning, som föreslås
i propositionen, icke medför en anpassning av priset på spritdrycker till
det försämrade penningvärdet utan innebär en reell höjning av priset till en
nivå, som det icke tidigare haft. Verkningarna av en sådan prishöjning ur
nykterhetspolitisk synpunkt synes icke ha blivit tillbörligen beaktade. I detta
hänseende må erinras om att kontrollstyrelsen vid förarbetena till 1950
års skattehöjningar å spritdrycker utarbetat alternativa förslag, av vilka
ett såsom alternativ 3 betecknat förslag skulle medföra den största skatteintäkten.
Styrelsen uttalade emellertid, att en skattehöjning enligt detta alternativ
kunde medföra vissa risker för ökat missbruk samt ökad hembränning
och smuggling. Med hänsyn härtill hade kontrollstyrelsen utarbetat
41
Bevillningsutskottets betänkande nr 12.
ett särskilt förslag, betecknat alternativ 4 och innebärande ett genomsnittligt
50 öre lägre pris per liter sprit än alternativ 3. Av dessa båda alternativ
förordade finansministern det lägre (alternativ 4), vilket också godtogs
av riksdagen. Genom detta ställningstagande från statsmakternas sida bestämdes
spritskatten, såsom för övrigt även tidigare varit regel, efter en avvägning
mellan å ena sidan det legitima behovet av ökade inkomster för
statsverket och å andra sidan de nykterhetspolitiska hänsynen. Denna princip
är enligt vår mening riktig. De skäl, som vid skattefrågans behandling
1950 ansågs tala mot det alternativ som gav ett 50 öre högre pris per liter
sprit, gör sig med än större styrka gällande mot den i propositionen föreslagna
höjningen, vilken som nämnts innebär en realhöjning av spritpriset
med över en krona per liter.
Från nu angivna utgångspunkter och med beaktande av vad i övrigt anförts
i de likalydande motionerna I: 324 och II: 428 har vi funnit en höjning
med i genomsnitt ungefär 2 kronor per liter lämplig och skälig. Vi förordar
att justeringen av skattesatsen tekniskt utformas så, att procentavgiften på
utminuteringspriset uttages med 44 procent i stället för i propositionen förordade
47 procent. Vid den av oss förordade procentsatsen skulle prishöjningen
på renat brännvin kunna begränsas till 1 krona 50 öre per liter.
Vidare skulle den av finansministern föreslagna sänkningen av tullen å
arrak och rom inte bli erforderlig.
Beträffande den av oss förordade skattesänkningens inverkan på driftbudgetens
inkomstsida har gjorts gällande, att en sådan sänkning skulle
medföra en minskning av skatteintäkterna i förhållande till förslaget i propositionen.
Vi vill understryka angelägenheten av att budgeten blir balanserad,
men har emellertid uppmärksammat, att riksräkenskapsverkets beräkningar
av inkomsterna under ifrågakommande inkomsttitel visar en annan
siffra än som angivits av kontrollstyrelsen vid dess uppskattning av inkomsterna
av rusdrycksförsälj ningen. Vi förmenar därför, att den minskningav
skatteintäkterna, som skulle bli en följd av den av oss föreslagna lägre
skattehöjningen, rimligen kan inrymmas i den felmarginal, med vilken man
städse har att räkna på detta område. Av denna anledning förordar vi att
inkomsttitlarna, oavsett den av utskottet föreslagna skattesänkningen, upptages
med av finansministern beräknade belopp.
Under åberopande av det anförda anser vi, att utskottet bort under punkten
A 1) hemställa,
A) att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl. Maj:ts
förevarande proposition nr 28 icke kunnat av riksdagen
oförändrad bifallas samt i anledning av de likalydande motionerna
I: 210 av herr Bergh in. fl. och II: 277 av herr Nilsson
i Svalöv in. fl., de likalydande motionerna I: 324 av herr
Aastrup in. fl. och II: 428 av herr Kollbcrg in. fl. samt motionen
II: 270 av herr Petterson i Degerfors in. fl.,
1) antaga det-------(= utskottet s. 33 rad 4 nedifrån
—s. 34 rad 2 uppifrån)---— betecknade lydelse:
4 Bihctng till riksdagens protokoll 195b. 7 samt. A''r 12.
42
Bevillningsutskottets betänkande nr 12.
Kungl. Maj.ts förslag:
2 §.
1 mom. Omsättningsskatten--
uppifrån)---3 mom. stadgas,
a) för spritdrycker dels med en
grundavgift av 8 kronor för liter, om
dryckens alkoholhalt överstiger 40
volymprocent, 7 kronor för liter, om
alkoholhalten är lägst 35 volymprocent
och högst 40 volymprocent, samt
6 kronor för liter, om alkoholhalten
understiger 35 volymprocent, och
dels med en procentavgift motsvarande
47 procent av utminuteringspriset;
samt
b) för vin---(= utskottet s.
ifrån) —---denna förordning.»
Utskottets förslag:
2 §.
--(= utskottet s. 34 rad 5—rad 8
a) för spritdrycker dels med en
grundavgift av 8 kronor för liter, om
dryckens alkoholhalt överstiger 40
volymprocent, 7 kronor för liter, om
alkoholhalten är lägst 35 volymprocent
och högst 40 volymprocent, samt
6 kronor för liter, om alkoholhalten
understiger 35 volymprocent, och
dels med en procentavgift motsvarande
44 procent av utminuteringspriset;
samt
34 rad 14 uppifrån—s. 35 rad 9 ned -
III) av herr Sundström, som ansett, att utskänkningsskatten för spritdrycker
bort bestämmas skola utgå med belopp, motsvarande 35 procent av varornas
utminuteringspris, samt att utskottet förty bort under punkten A 1)
hemställa,
A) att riksdagen---(= utskottet s. 33 rad 9 nedifrån—rad
5 nedifrån)---herr Kollberg m. fl.,
1) antaga det vid propositionen fogade förslaget till förordning
angående omsättnings- och utskänkningsskatt å
rusdrycker med de ändringar dels att 2 § 4 mom. skall utgå,
dels ock att 2 § 1 mom., 5 § och ikraftträdandebestämmelserna
skall erhålla följande såsom utskottets förslag betecknade
lydelse:
Kungl. Maj.ts förslag: Utskottets förslag:
2 §• 2 §.
1 m o m. Omsättningsskatten---(= utskottet s. 34 rad 5—rad 19
uppifrån)---varornas utminutering.
5 §• 5 §.
För spritdrycker och starkvin, vil- För spritdrycker och starkvin, vilka
utskänkas, skall till staten erläg- ka utskänkas, skall till staten erläggas
utskänkningsskatt med belopp, gas utskänkningsskatt med belopp,
motsvarande för spritdrycker 40 pro- motsvarande för spritdrycker 35 procent
och för starkvin 30 procent av cent och för starkvin 30 procent av
varornas utminuteringspris. varornas utminuteringspris.
Denna förordning — — — (== utskottet s. 34 rad 20 uppifrån—s. 35
rad 9 nedifrån)---- denna förordning.
43
Bevillningsutskottets betänkande nr 12.
IV) av herrar Velander och Nilsson i Svalöv, som anfört:
»Beträffande omsättningsskatten å spritdrycker hade utskottet enligt vår
uppfattning bort ansluta sig till det förslag, som framlagts i de likalydande
motionerna I: 210 av herr Bergh m. fl. och II: 277 av herr Nilsson i Svalöv
m. fl., samt sålunda förorda en höjning av omsättningsskatten med i genomsnitt
cirka 1 krona per liter.
Vad åter angår utskänkningsskatten å spritdrycker synes oss en övergång
från en fast skatt till en skatt, satt i relation till utminuteringspriset, icke
kunna tillstyrkas. Propositionens förslag i sådant hänseende innebär en
alltför stark ökning av priset för vissa spritsorter, vilket framgår av följande
uppställning:
Varuslag
Absolut rent brännvin.
Kronbrännvin........
Eau de vie ordinaire ..
Eau de vie**........
Punsch ..............
Klosterlikör..........
Whisky, härtappad ...
Whisky, imp. på butelj
Likör » » »
Cognac » » »
Cognac » » »
Utskänkningsskatt
Enligt
propositionen
Nuvarande
4:— 7:10
6: — 8:24
8:— 8:40
8:— 9:60
8:— 7:94
8: — 10:46
8: — 13:44
8:— 15:62
8:— 18:58
8:— 22:36
8:— 29:96
Vi finner oss därför böra biträda det i förevarande hänseende i de likalydande
motionerna I: 325 av herr Anderberg och II: 429 av herr Braconier
m. fl. framställda förslaget och förordar alltså, att utskänkningsskatten genomgående
höjes med 2 kronor per liter.
ökningen av statens inkomster, vid ett bifall till vad vi här förordat, kan
beräknas uppgå till 34 miljoner kronor å omsättningsskatten och 11 miljoner
kronor å utskänkningsskatten eller tillsammans 45 miljoner kronor.
Med hänsyn till vad sålunda samt i de åberopade motionerna anförts hade
utskottet under punkten A) 1) bort hemställa,
A) att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl. Maj :ts
förevarande proposition nr 28 icke kunnat av riksdagen
oförändrad bifallas, med bifall i tillämpliga delar till de likalydande
motionerna I: 210 av herr Bergh m. fl. och II: 277
av herr Nilsson i Svalöv m. fl. samt till de likalydande motionerna
I: 325 av herr Anderberg och II: 429 av herr Braconier
in. fl.,
1) antaga det vid propositionen fogade förslaget till förordning
angående omsättnings- och utskänkningsskatt å
rusdrycker med de ändringar dels alt 2 § 4 inom. skall ut
-
44
Bevillningsutskottets betänkande nr 12.
gå, dels ock att 2 § 1 mom., 5 § och ikraftträdandebestämmelserna
skall erhålla följande såsom utskottets förslag betecknade
lydelse:
Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag:
2 §• 2 §.
1 m o m. Omsättningsskatten---(= utskottet s. 34 rad 5—rad 8
uppifrån)---3 mom. stadgas,
a) för spritdrycker dels med en
grundavgift av 8 kronor för liter, om
dryckens alkoholhalt överstiger 40
volymprocent, 7 kronor för liter, om
alkoholhalten är lägst 35 volymprocent
och högst 40 volymprocent, samt
6 kronor för liter, om alkoholhalten
understiger 35 volymprocent, och
dels med en procentavgift motsvarande
47 procent av utminuteringspriset;
samt
b) för vin---(= utskottet s.
varornas utminutering.
5 §.
För spritdrycker och starkvin, vilka
utskänkas, skall till staten erläggas
utskänkningsskatt med belopp,
motsvarande för spritdrycker 40 procent
och för starkvin 30 procent av
varornas utminuteringspris.
a) för spritdrycker dels med en
grundavgift av 8 kronor för liter, om
dryckens alkoholhalt överstiger 40
volymprocent, 7 kronor för liter, om
alkoholhalten är lägst 35 volymprocent
och högst 40 volymprocent, samt
6 kronor för liter, om alkoholhalten
understiger 35 volymprocent, och
dels med en procentavgift motsvarande
41 procent av utminu terings''
priset; samt
34 rad 14—rad 19 uppifrån) —---
5 §•
För spritdrycker, vilka utskänkas,
skall till staten erläggas utskänkningsskatt
med 6 kronor för liter renat
egentligt brännvin av högst 40
procent alkoholhalt, 8 kronor för liter
annat egentligt brännvin och 10
kronor för liter av andra spritdrycker.
För starkvin, som utskänkes, skall
till staten erläggas utskänkningsskatt
med belopp motsvarande 30 procent
av varans utminuteringspris.
Denna förordning---(= utskottet s. 34 rad 20 uppifrån—s. 35 rad
9 nedifrån)---denna förordning.»
547150. Stockholm 1954. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag